# ID: svediakorp-per3452
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,266
# sentences: 409
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 39: 1929 N y a d i r e k t i v!
ä r Elin Wäg- ners tredje artikel från Folkför- bundsförsamlingen i Genéve.
Nya direktiv!
Tredje artikeln från Genéve.
Av ELIN WÄGNER Så kan det gå Om talfilmen inte kan finna ett in- ternationellt språk på vilket filmhjäl- tarna och hjältinnorna kunna uttrycka sig, ett språk som kan förstås av den internationella filmpubliken över hela världen, den breda publiken, då är den dömd, skriver en fransk filmexpert.
Som belägg för denna sats berättar förfat- taren hur tokig en amerikansk film tar sig ut, när den presenteras för fransk publik med replikerna insatta som tex- ter på vanligt vis.
Av talfilmen var en- dast slingen och musiken kvar, och sa skådespelarnas stumma glappande med käkarna, Författaren tror att lockelsen att få njuta av talfilmen, att få höra sina filmfavoriters röster efter som man ändå älskar dem, skulle förmå små kontorsflickor och andra biopublikens stamtrupper att verkligen besöka en av de möjliga många tillgängliga kurserna i esperanto.
För skådespelarna bleve in- lärandet av esperanto icke värre än alla andra konster de måste lära för att ut- öva sitt yrke.
Ännu är esperantofilmen bara en för- utsägelse.
På närvarande stadium står striden om språk och dialekter, och den lösning som esperanto utgör tycks icke vara aktuell.
Amerika kommer.
med amerikanska och fackmännen insistera att det icke är engelska, vilket det j u är likaväl som småländska är svenska.
Men uppslaget att esperanto kunde vara lösningen, förefaller riktig och det av e t t skäl.
Det nämligen, att det är på det viset, så där oväntat och på så för- bluffande vägar, som stora frågor lösa sig, när tiden är inne.
Om det är meningen att världen skall skall få ett lättlärt hjälpspråk som skall upphäva den babyloniska förbistringen, så kan det möjligen lyckas genom att ett världsnöje kräver det.
Däremot kan det aldrig lyckas genom riksdagsmotio- ner, det ha vi j u sett.
U r B e r i t S p o n g s nya dikt- Nationernas Förbunds tionde frågan blev det greken Politis som hört, för att de skola komma sig samilng L ä r k o r n a s l a n d utgi- ven på N o r s t e d t s f ö r l a g ta årsmöte befinner sig nu i sitt lagade och serverade denna gröt, för att verkligt på allvar t a itu vi oss friheten avtrycka ett par sista skede, det då Församlingen roligt måtte det inte vara.
med sin uppgift.
dikter.
in plenum skall ta del av och ut- Att tionde Församlingen skul- Det behövs andra direktiv, och * tala sig över det arbete som ut- le klara sig helskinnad ur detta det var egentligen om dem j a g Veckans ledande art. Skrid- förts i de sex kommissionerna.
sist prövande skede, kunde väl skulle vilja skriva något i den- ning handlar om splittringen in- Den vinsten har man åtminsto- ingen tänka med minnet levande na min tredje artikel från Gené- om flygelpartierna.
ne av ett om än kort besök hos av alla gånger, då man gråtit ve.
T y detta ä r det förhärskande * Förbundet att man bättre fattar blod just i slutet av september.
intrycket man tar m e d sig hem Frågan vara bara hur pass ri- och det ä r inte alls något nytt, K r i s t e n s t a t s k o n s t, reflex- anledningen, då det förekommer Församlingens uttalanden ven eller hel dess prestige skul- bara en klarare uppfattning a v en ioner med anledning av årsmötet att i Förbundet för Kristet samhälls- verka intetsägande och utslätade.
le bli, frågan var om den stöt gammal sanning: Nationerna: liv.
T y man har förnummit något av framåt som gavs av England i förbund ä r ett utomordentligt in- * den brottning som äger rum där- början skulle verka ända till slu- strument att använda vid den nöd- vändiga anpassning och omskap- Vi nalkas 25-årsminnet av uni- nere, man har själv närvarit vid tet.
Vad tionde Församlingens ef- ning som måste ske med anled- onsupplösningen.
Med anledning kommissionsarbete.
Man har sett termäle än kommer att bli i hi- ning av det världens förvandling.
härav kommentera vi förslaget om Sydafrikas representant stiga upp anskaffandet av den neutrala zo- med ett anförande.
kommande storien, någon klarhet, någon e n Men för att det skulle kunna bli nen på båda sidor om Kölen.
från en annan värld.
man har het, något framsteg i avrustnings- till nytta måste till två ting: män- hört Kanada bemöta honom och frågan, kan den icke berömma niskor med klarsyn, mod och geni sedan Tyskland tala tyskt och sig av.
Det som under denna höst till att bruka redskapet och be- Polen polskt och man har sett gjorts för avrustning, det har stämda direktiv från folken bak- den japanske delegatens ögon gjorts och det kommer att gö- om dem rörande de frågor som glittra vid Christian Langes snab- ras av England och Amerika utan- skola avgöras.
Sen kommer det Folkförbundet.
Man kan nog att lyckas att lösa de tek- ba uddiga inpass.
Man kan d å för förstå något av rapportörernas endast hoppas att en blivan- niska spörsmål, som brytas och vånda och ordförandens kval.
för- de flottnedrustningsöverenskom- bråkas så att skäktefallet yr en stå hur mänskligt det ä r att F ö r melses frukter skola ha mognat i ögonen.
samlingens bediimande och ma- till nästa höst.
Den stötesten man jämt snubb- Hämningarna äro när det gäl- lat över och i åratal försökt att nande uttalande får den gråa färg som blir, då hela spektrums fär- ler avrustning s å starka, de di- undanrödja har varit: hur ska vi ger blandas ihop på en palett.
Ge- rekt hindrande krafterna så ener- kunna på pricken avrusta lika li- Med hösten börjar nomglödgandet av de olika me- giska och hänsynslosa.
att det be- tet eller lika mycket?
S k a vi räk- livets allvar även för T i - ningarna och idéerna till en le- huvs en kraftigare påverkan, en na rustningarna i millioner francs devarvet.
Det sista kvar- vande, ny enhet uteblir ibland, mera befallande och suggereran- och pund.
i manskap eller i va- talet för året står för men något måste fram ändå, och de stämma än den kommissions- pen?
Ska vi också ta med de dörren och ett nytt å r (Forts. å sid.
4.)
skymtar vid synranden.
då blir det en gröt.
I avrustnings.
delegaterna och experterna hittills Allting händer i världen, allting kan hända.
R e - daktionen a r full av pla- ner, arbetsstyrkan samlas Vi streta emot utvecklingen på vissa från semestrarna, längre eller kortare.
Den öns- punkter, men sluka den på andra.
Där- kar i c k e något högre än för kommer alltid det ögonblick, då si- att tillsammans med si- tuationen tvingar oss till att t a parti.
n a vänner inom den vi- Antingen måste vi hålla tillbaka den dare kretsen utveckla en tekniska utveeklingene, till exempel förnyad aktivitet.
Vi upp- Två psalmböcker Vid en tavla återgå till stumfilmen, eller också måste mana därför vänner och (Madonna im Blumenkranz) medarbetare att låta höra Berit Spongs nya diktsamling, Lär- När psalmen sig höjde i högmässosol v i dra de konsekvenser som följa av den tekniska uppfinningen, ett dera.
av sig genom manuskript kornas land, har utkommit.
Där är och dess maning skalv och genom insändande Men ännu har man aldrig sett männi- Den ljuva jungfru Marin sitter i ro- stolta Östgötafröknar och självmed- under prydda valv, a v nya prenumeranter.
senring.
då sjöng hon på gången i ny vit kjol.
skan visa sådan själsstyrka att hon Det a r en gammal En annan ring, av turister, håller sig vetna bondemän i den boken, små fat- överger en utvecklingsmöjlighet, stan- tiga fröknar och karska jordemödrar, Mot fönstret och färgernas granna nar på vägen mot fullkomningen av god tradition bland våra nedomkring, vänner att prenumerera betraktar, beundrar, begriper, bevisar där är vackra vyer över slätterna vid stril fruktan för några konsekvenser, se gift- för sista kvartalet åt per- någonting.
Vättern, där är troll och tecken ifrån h o n ofta såg, kriget.
soner de önska intressera fordoindags.
Orden kunna klinga soni och ett skimmer låg Utvecklingen arbetar med en slags för Tidevarvet.
Det ä r en Men ytterst i kretsen lyftes en fyra- metall och rytmen är mjukt böljande i den nya boken med fin, fin stil.
övermedveten följdriktighet på att riva verkningsfull och trevlig åring, som gått och sjungande.
Man finner eko a7 form av propaganda.
ner gränserna mellan människorna, allt- De rosiga händerna.
höllo den nätt.
i många salar och länge bland kjolar Fortsätt den Aven i å r!
större skalder.
där finns något av Men dunkla och små så även språkgränserna.
Därför är det och rockar stått troligt att den skall tvinga fram ett och knappast sett något annat än gol- Karlfeldt och Lenngren men det är tycktes orden stå.
T i d e v a r v e t k o S- vet i svart och grått.
ändå inte de.
Kanske vi fått dikten O m livet blev kärligt, blev mödan l ä t t!
lättlärt gemensamt språk.
Det behöver tar för sista kvarta- kanske icke nödvändigtvis bli esperanto.
let endast som lever genom tiderna - kanske I England arbetas ju på att ur engel- Nu möts han av strålande färger.
Hans inte, i varje fall är det den vackraste När psalmen väl spelats i femtio år, K r o n o r 1,50. skan göra ett slags esperanto, en så och den åter skalv blick blir stilla och stor, bygdepoesi soni skrivits av våra yngre under prydda valv, kallad Basic English.
Man väljer ut de Vårt postgironummer tills plötsligt i hela minen ett lyckligt lyriker.
då satt hon i bänken med tunt vitt hår.
400 ord ur engelskan, varmed man skall är 1 5 4 4.
leende gror; De finn små poem vi återgiva äro kunna hjälpligt säga allt vad en vanlig han känner igen, han jublar: » Se mam- dödlig behöver kunna säga sina grannar hämtade ur den senare delen av sam- En solstråle kom och blev pekepil ina och lillebror! » ur en annan språkgrupp.
Liksom man lingen, där Östgötamotiven f å t t läm- under varje rad på ett rynkigt blad översätter till esperanto, så prövar man na rum för stämningsbilder och fanta- O.
konst, du skopar dig slöjor av tusen i den gamla boken med s t o r, stor stil.
också nu denna grund engelska genom att sier.
De stå icke den förrn delen efter, och tusen slag, översätta vanlig engelska till detta men allt medan några tolka de skim- de ge i stället det vackraste och bästa Hon såg ej, hur vackert de unga klätt.
nya språk i språket.
Shakespeare skulle rande veckans lag.
Vart ord var så start av Berit Spong.
med vämjelse vägra att läsa Basic Eng- du blottar alltid f ö r någon så enkla som en dånande port.
- lish, eller skriva det.
Men kinesen, sven- och kända drag!
Om döden blev salig blev mullen lätt!
sken och ryssen kunna tala det med var- andra och andäktigt och samfällt lyssna till den visdom som kommer ur Greta Garbos sköna mun.
Lärkornas land Devinez.
TIDEVARVET UTGIVARE.
Ada Nilsson.
REDAKTIONSKOMMITTÉ Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin REDAKTIONSSEKRETEKARE Carin Hermelin.
statskonst Skridning Kristen Något tycks ändå ske inom vårt politiska liv.
Fast ytan ser stilla- stående ut, ske skridningar och nybildningar under densamma.
Vid ett sådant tillfälle som val komma dessa dolda förvandling- ar i dagen.
Det ha vi just nu haft tillfälle att konstatera i sam.
hand med första-kammarvalen i Stockholm.
Det ä r ett å r sen de allmänna valens upprörda dagar, ett lämp- ligt ögonblick alltså att se till- baka och konstatera hur allting flutit sen dess.
Den gången var det liberalerna som blottade sin splittring och svaghet genom stri- den omkring f. utrikesministerns kandidatur.
Hellre göra öppen skandal i en stund då samman- hållning betyder allt, än låta hr Löfgren komma in i andra kam- maren.
I å r gå Carlesons- och Löfgrensliberaler tillsamman med de frisinnade för att sätta in sam- me Löfgren i första kmamaren.
Man kunde säga: slutet gott, all- ting gott, om man bara kunde tro att det vore slutet!
Det vill säga slutet på sönderfallandets och upplösningens och vankelmo- dets period inom den liberala och frisinnade världen.
För tillfället ä r det emellertid andra partier som spricka och för.
vandlas.
Vid de allmänna valen förlidet år hade högern bara e n front och e n röst, likaså kommu- nisterna.
N u ett år senare sker detsamma inom båda dessa fly- gelpartier: den yngre falangen vill tränga fram på den äldres, den mera betänksammas och modera- tas bekostnad.
Det kan kanske låta lustigt att kalla Kihlboms- gruppen moderat, men allting ä r relativt här i världen.
I förhål- lande till den grupp som tror på snar och våldsam omstörtning av samhället enligt Tredje Interna- tionalens program får Kihlboms- gruppen nöjas med den beteck- ning som själva unghögern av- visat.
Att den unga högern hellre hellre kallar sig konservativ än mo- derat är ingenting att undra på, ty moderat är nästan den fata- laste beteckning på en ungdomlig strävan som kan uppletas.
Den yngre falangen inom hö- gern har fäst uppmärksamheten på sig genom att göra en kupp vid valen, pricka excellensen Trygger och peta redaktör Ljung- lund i Allehanda till förmån för professor Carl Forsell, om vilken man icke vet mera än att han ä r broder till unghögerns ledare, dr Arne Forsell.
Det har skri- vits en hel massa om detta val så som det alltid skrives en mas- Doktor Natanael Beskow har vid Kristet Samhällslivs årsmöte i Göteborg lagt fram och mo- tiverat en radikalt kristen syn på fredsfrågan.
Denna syn ä r da- nad genom en sammansmältning av de kristna grundprinciperna med det nuvarande världsläget.
Han har därför nödvändigtvis kommit fram till att yrka på Sveri- ges avrustning.
emedan avrustning ä r förutsättning for den positiva tjänstberedda förtroendefulla håll- ning ett folk liksom en männi- ska bör intaga till sina grannar Det är detsariima som att läg- ga bort kniven och piskan, innan man räcker handen till ett hand- slag.
Kristendom ä r såsom kristen- dom en motståndare till våld.
E n kristen tror icke på den metoden i minniskors förhållande till var- andra, och så småningom börjar det dagas att för folkens förhål- lande till varandra giller samma lag.
Kristendomen predikar en mycket svårare, mera fordrande sa om allting här i landet.
Men vad som skett kan väl endast ty- das så, att det ä r den nya hö- gern som marscherar upp: anti- demokratisk.
aktivistisk, fascistisk, om än i den blekare avtoning som betingas av våra förhållan- den.
Den tid a r förbi då, högern suggererades av demokratins framgångar och höll sig på de- fensiven.
Den nya högergenera tionen är av en offensiv karaktar.
Den a r generad över och led vid svensk politik, inländsk och ut.
ländsk.
Den vill inleda en ny fas i vår historia.
Lyckligtvis för oss andra ar inte heller den helt enig inbördes, vilket försvagar dess slagkraft.
Det har länge varit en dogm att endast ytterlighetsgrupperna kunde dra folk till sig.
Man trod- de att högern och kommunister- na voro ödesbestämda att växa, uppsluka alla andra och dominera.
det visar sig att även de stå un- der förvandlingens lag.
Att icke heller de kunna växa upp i him- len.
Det som skett på partifronterna lär oss att människorna som fin.
na5 bakom partietiketterna äro stadda i omgruppering.
förvand- las under påverkan av tiden, be- reda sig för nybildningar.
Ännu ä r icke denna skridning fullbor- dad.
och alltså finnes hopp att ur denna omdaningsprocess ock- så skall växa fram det nya par.
ti vi längta efter, det radikala par- ti som gör sig så oerhört starkt påmint genom att saknar.
och stolt metod, en i vilken icke rädsla finnes, och som därför ä r så svår att hålla fast vid: för- troendets, förnuftets, kärlekens.
När doktor Beskow tänkt ige- nom hur denna metod skulle ta sig ut.
tillämpad mellan folken, ser han för sig ett folk börja ett nytt liv, alldeles som en männi- ska.
efter det hennes syn för- vandlats, börjar ett nytt liv.
Han ser ett folk som lägger bort al- la sina uttryck för fruktan: spio- neri, rustningar, skyddstullar, in- \ andringsförbud, förtal, misstänk- liggörande, hot.
Ett folk som, i stället går över på en om ris- kerna klart medveten, aktiv, he- roisk forsvarspolitik.
Det senaste argumentet från de anpassningsskickliga motståndar- na till avrustningen a r ju som bekant att isolerad avrustning ar ett uttryck för bristande solidari- tet med andra folk.
Det f å r ju Danmark just nu höra precis från d e värsta motståndarna till mel- lanfolklig solidaritet.
Doktor Be- skon.
bryter udden av denna fö- rebråelse inte for att parera en motståndares stöt utan därför att avrustning för honom betyder av- lägsnande av hinder för solidarisk politik.
I stället för att vänta över- fall mot våra gränser skola vi gå över dem, vi skola gå till an- fall så att vi sitta oss in i an- dra folks egenart, kultur, förut- sättningar, så att vi med dem dela tekniska och intellektuella framsteg, så att vi avstå att själ.
va vara domare och exekutorer i våra tvister med andra folk och överlämna oss åt en överstatlig auktoritets utslag.
Doktor Beskow gör vidare det i mångas ögon säkert oerhörda för- slaget att en avrustad stat bör anslå de medel den sparar på att avveckla krigsberedskapen till en hjälpberedskap som icke vet av landgränser.
Missväxt i Ryss- land, epidemi i Grekland, torkår i Kina, översvämning i Indien skulle betyda: här a r en hotad punkt, här bör vår försvarsbered- skap sitta in.
Leta vi ut från denna uppfattning efter de för- svarsåtgärder Sverige vidtagit se- dan världskrigets slut, så finna vi att en hel del gjordes under de första åren i Ryssland.
i Öster- rike, i ‘ Tyskland.
men att vi på senare år helt och hållet försum- mat vår försvarsberedskap.
Kan man med den kristna prin- cipen som ledtråd nå fram till en i denna värld möjlig politisk lin- je?
Ja, när man följer hur Kri- stet Samhällsliv strävar med den- na uppgift ’.
så slår det en, att det arbetar i riktning med det nya tänkande som kvalfullt och långsamt söker fastslå nya poli- tiska principer och uttrycka dem i påtagligt handlande av i dag.
Det slår en att medan kyrkosam- funden förlora sitt grepp över människorna, så kommer kristen- domen in som idé i politiken, kristendomen tillämpad på förhål- landet mellan staterna.
Det som engelske premiärministern sade i Genéve var inte någonting annat än kristendom, såsom diplomati, såsom statskonst.
Han är ju ge- nomsyrad av det kristna åskåd- ningssättet såsom den engelska arbetarrörelsen, i varje fall den äldre generationen.
Men de som tänka framåt och genomtränga problemen komma från helt an- dra utgångspunkter till samma re- sultat.
T y erfarenheten visar att folken löpt linan ut på våldets, missbrukens, misstrons och isole- ringens väg.
Att fortsätta på den för till rena absurditeten.
Vad finns d å som alternativ?
Ingen- ting annat än det Kristus erbjöd för 2000 å r sedan.
Kristendomen tillämpad på den mellanstatliga politiken, ä r en t a n ke som möter ett lika våldsamt motstånd som den dag, d å den togs upp som rattesnöre för sam- livet mellan individerna, den d a g då där stodo upp några perso- joner som avrustade själva för egen del, utan att vänta på att hela världen skulle bli kristen.
Efter 25 år E t t år till och så ha 25 år förflutit sedan unionsupplösning- en.
Redan talar man om att på något sätt fira eller åtminstone stryka under minnet av denna till- dragelse.
Det kunna vi ha allt skäl att göra.
Vi ha ju hållit fred och sämja under alla dessa år, vi stodo sida vid sida under världskriget, vi ha samarbetat på lagstiftningens område, vi ha ut- bytt värden, inte bara klippfisk, konstgodsel och järn eller vad det var vi bytte under kriget, utan aven kulturella impulser och kung- lighet.
Det har med ett ord gått bra.
Ingendera parten har anled- ning att vara ledsen eller bitter eller att oroa sig för framtiden.
U r den synpunkten är förslaget att till 25-årsminnet slopa den neutrala zonen i sig lyckat I själ- va zonens existens ligger ju en viss erinran om att vi en gång inte riktigt litade på oss själva och varandra.
Alen det sätt var- på idén lancerades var det olyck- ligast tänkbara.
Det är visst inte bara svenskarna som äro dåliga psykologer.
Antingen skulle idén ha utgått från Sverige.
Eller skulle den ha lagts fram gemensamt, på en gång, av representativa svenska och norska grupper.
Då hade handlingen kunnat få värde som beseglande vänskap, enighet, för- soning.
Då hade den kunnat be- tyda något utåt eller få.
en fö.
rebildlig karaktär.
Neutrala zo- nen i och för sig kan väl knap- past ha ett internationellt reklam.
värde längre genom sin blotta exi- stens, vad än den har haft.
Nu är den saken k i n d och gammal.
Sverige och Norge slåss e j, det vet man i världen.
För att de- monstrera vår vänskap utåt vid 25-årstillfället, måste vi finna upp något nytt.
Upphävandet av den neutrala zonen var en idé.
Låt oss inte tappa bort idén, aven om den fick en olycklig start.
V i borde antingen ta upp den på ett nytt sätt eller finna på något annat sätt att demonstrera att broder kunna sämjas.
Det finns många möjligheter för Norden att uttryc- ka sin solidaritet, sitt inbördes be- roende, i handling och att sätta exempel för en världsdel som tre- var efter nya uttryck för sin sam- hörighet.
Panskandinavien kan tänkas gå före paneuropa.
Ge- mensam Folkförbundspolitik, ge- mensam avrustning.
gemensam folkhushållning.
äro möjligheter i framtiden.
Finns det människor som kunde g å till studiet av des- sa möjligheter och till förberedel- se av dess förverkligande ut från synpunkten att de nordiska län- derna med alla sina skiftande drag tillsaminan utgöra en en- het?
Låt dem då konstituera sig så fort som möjligt till en studie- kommission.
SVART OCH VITT Bohème För att diskutera det föreliggande lag- att lagförslaget till ny lösdrivarlag hade Stockholmsavdelningen av Fredrika Bre- nierforbundet onsdagen den 18 dennes anordnat ett diskussionsmöte på Lakar.
sällskapets lokal.
Inledare var hovrätts.
rådet Petrén och i diskussionen del- togo ett flertal läkare, jurister och an- dra auktoriteter på området: doktor Wi- derström, rektor Aspman, advokat An- den, doktor Romanus-Alfvén, landshöv- ding Widén m.fl. Några nya synpunkter utöver dem som for en kort tid sedan framfördes i Tidevarvet gav näppeligen diskussionen.
Argumenten for och emot det nya lag forslaget torde vara for väl kända for Tidevarvets läsare for att en upprep- ning skall vara motievrad.
Av diskus- sionen fick man emellertid det bestäm.
da intrycket, att oppositionen emot vis.
sa delar av lagforslaget var ganska stark och framfordes aven från andra håll an det för vilket Tidevarvet gjort sig till tolk.
Ganska anmärkningsvärt ar, att de dagliga huvudstadstidningarna nöjde sig med endast ett slätt referat av diskus- sionen.
Inga som helst kominentarer till- fogades och överhuvud taget har ännu ingen av tidningarna behandlat det nya förslaget.
G I V OSS E4 HÄLSOSYSTER!
Vid internationella barnskyddsförbun- Stockholm i dagarna ha många och värdefulla fö- redrag hållits, varvid de olika länder- nas deltagare redogjort for de åtgär- der som vidtagits for barnskyddet i respektive länder.
Flera gånger har det vitsordats, att Sverige i detta avseende stod på en hug nivå och vårt barna- navårdsarbete var föredömligt.
Detta är ju ett glädjande faktum, men må det inte leda till att vi slå oss till ro och och anse, att allt vad som göras kan, ar gjort, Man skulle i alla fall kunna tycka att med den upplysning som meddelas i våra dagar och med alla de åtgär- der som vidtagas for att något så när skydda barnen, så skulle åtminstone de värsta missgreppen ifråga om barnens skötsel och uppfostran vara borta, men det är sanneiligen inte fallet, Inte be- höver man taga så drastiska fall som barnamisshandeln nere på Vistkusten för något år sedan eller den lille pojken som hittades i en korg vid en sop tunna för att bevisa okunnigheten och slöheten.
VI ha fullt med små stackare mitt ibland oss som vanskotas ifrån for- sta gången de se dagens ljus, inte av elakhet eller illvilja utan därför att man inte vet, hur de skola skotas-och ingen har att vända sig till.
Den som skriver dessa rader råka- de i somras ho nästgårds med en gumma och hennes lilla halvtannat år gamla barnbarn.
Modern var en ung flicka som arbetad?
på fabriken och det lilla barnet var uteslutande over- lämnat i mormoderns vård.
- Men ack vilken vård!
Den gamla gjorde s a kert allt vad hon förstod och kunde men barnet var oerhört kinkigt och be- svärligt.
Och undra på det!
Nar man frågade vad den lilla fick for mat, så svarade gumman stolt, att hon fått stark och god komjölk alltsedan hon föddes, oskummad och outspädd.
Och hon ha- de fått dricka s$ mycket hon ville.
Men magen då?
- Ja, det var nog där for hon var så kinkig, for de måste ge henne olja två gånger i veckan och det var då hon skrek så hemskt, ibland i flera timmar i sträck.
Undersöker man förhållandena ute på landsbygden, så finner man, att detta endast ar ett f a l l i högen.
Trots all propaganda har man ingen aning om, hur ett litet spädbarn skall skotas.
Det underliga är, att så många leva over.
Skulle man inte i detta och liknan- de fall vara betjänt av något sådant som hälsosysterinstitutionen i Finland for vilken Finlands hälsovårdsinspektris höll föredrag på barn- Sigrid Larsson skyddskonferensen.
I Finland äro för närvarande 150 hälsosystrar anställda i det allmännas tjänst.
Hälsosystern hjäl- per blivande mödrar att ordna sitt liv på det mest hygieniska sätt och så snart barnet ar fött utövar hon over- inseendet over barnets skötsel ser till att det tillräckligt ofta blir undersökt Hon ger också kur.
av läkare o.s.v. ser för unga flickor och mödrar i späd- barnsvård, hemhygien och sjukvård I hemmet.
Till en hälsosyster skulle man kun- na hänvisa de okunniga och oerfarna, men vart skall man nu skicka dem?
Instrueras inte barnmorskorna numera dets årsmöte, som hållits i ägna sig åt spädbarnsvård?
At.
minstone i det berörda fallet var har- navårdsmannen långt ifrån skickad för uppdraget.
I städerna och i synner- het i de större finnas ju många möj- ligheter, men det a r på landsbygden som den verkliga bristen förefinnes.
» Konstnärer är livsfarligt folka — säger Tamara, som är g i f t med en rysk målare.
- » Var j a g ser en ung flicka varnar j a g henne för dem: titta inte ditåt, g å inte i närheten, det bränns, de är giftiga!
- Jag avskyr konstnären, tillägger hon med en utmanande blick på hela stambordet i Konstnärscaféet — R — a.
men ingen reagerade nämnvärt.
LÖPSEDELSBARN OCH ANDRA » Och j a g dyrkar dem ..
Det var BARN.
en ung österrikisk greve, som talade Det är inte lätt a t t vara uppfostrare med höjd röst och ett svärmiskt, spänt i våra dagar, men värre är a t t vara uttryck i sitt ljuslätta ansikte.
Hans ord barn och i synnerhet storstadsbarn.
hade nära nog utlöst en skrattsalva — Stockholm har barnkrubbor och mjölk- men konstnärsfolk har fint öra f ö r ny- droppar och barnskydd i alla dess for- (Forts. å sid.
4.)
mer men ingenstans är barnen som här utsatta för allt möjligt elände både till kropp och själ.
I dess grövsta former, nytt våldsdåd, det beskrives och under- det som frodas i skumrasket i parker sökes, intervjuas och fotograferas, men och skrymslen, fördömes det av alla s. indignationen är ofta så genompyrd av k. hederliga människor.
Det skrias i tid- sensation, a t t det förtar dess kraft.
Men tänker då ingen av dessa som ningarna och på löpsedlarna om varje dubbar sig till barnens försvarare och beskyddare på det g i f t de själva daglig- dags droppa in i barnasinnena på sam- ma löpsedlar och i samma tidningar, där det talas mest om våld och överfall?
Lustmord och perversitet, Ekberg och Forsberg, » Ruskiga detaljer » och » Nya avslöjanden » pryda anslagstavlor och Någon av de kvällar, som stodo i ad- skyltfönster.
Barn som kunna läsa skri- vent, vet läsa det samvetsgrant, begripa en- satt min bror och skrev med sitt stora, dels och fantisera endels.
Det blir obe- sneda pränt, gripligt och virrigt i deras små hjärnor.
skrev på önskelistan om nycklar och Det » ruskiga », som de inte riktigt be- lås, griper, måtte väl ändå inte vara något att förfasa sig Över, så ’ nt händer j u varje dag.
Men något konstigt måste sion, det j u ändå vara, det förstår man på skrev han om jägarens mångahanda de stora.
don: Det blir som för den lille skolpojken, båge och pilar, som aldrig gingo fram, som en dag i förra veckan kom hem och spön att draga rudor ur en stilla från skolan och blev tillfrågad om, vad sommardamm.
som stod på löpsedlarna i dag.
- Det Allt var överkomligt och av bevisat stod nå ’ t om en flicka, som blitt be- gagn.
handlad i Köpenhamn.
- Det var lust- Men överst skrev han alltid: Två häs- mordet på åtta-åringen, som kastats in i tar och en vagn.
hans lilla hjärna.
Undra sedan på, a t t den ungdom, som När han kom med listan.
sades över växer upp, blir f r i och förtrogen med den: allt!
Det sköljer j u över dem, rent och » Kära barn, dir skriver ju om hästarna smutsigt, gott och ont, vackert och fult igen!
om vartannat.
E n del sovra riktigt, Det vet du väl sen gammalt, a t t var många fel.
Men vad tjänar det till a t t ska vita ...? » peka på detta - 50 lösnummer äro mer Då lade han händerna på ryggen och värda än en liten smutsad barnasjäl.
sa: Barn äro j u egentligen försvarslösa » Dem vet jag väl också att jag inte mot allt, i skola och i hem, på gator och kan i spårvagnar.
Tills de lärt a t t sparka Hästarna, dem sätter jag bara dit och slå som vi stora och bita ifrån sig ändå ... » Det finns de det som de inte vilja Och det valdes längre ned i hans långa som icke orka lära sig den konsten och önskerad.
dem g å r det som den unge gymnasisten och när julafton kom var den lustig i Södertälje.
Han valde a t t kasta sig och glad.
framför snälltåget, hellre än fortsätta Till nästa år kanhända var listan helt och traggla och arbeta i skolan, där ing- förbytt, en hjälpte honom utan snarare tvärtom.
men två hästar och en vagn stodo Det är väl trolig?
att unge Bergh inte överst på nytt.
var särskilt begåvad för studier.
Troli- pen hade han passat mycket bättre på Två hästar och en vagn höllo aldrig annat håll.
Men varför skulle just han vid vår grind.
fatta detta utan hjälp och vägledning, De lyfte blott sitt huvud i drömmens han som så innerligt gärna ville gå i lena vind.
skolan och som därför skötte tennisba- De vrenskade aldrig f ö r munlag eller nor och sopade trappor på lediga stun- töm.
der.
De skoddes blott i hoven med spröda Det är inte roligt att städse behöva månskenssöm.
anlägga klassynpunkter, men nog är det Men beliska kaniner, båge, spö och visst och sant, a t t det g å r en mängd pil ungdomar i våra högre läroverk, som ha stått i den fläkt, som kom ur sagor- passa där betydligt sämre än denne poj- nas mil, ke.
Han förvaltade det pund han fatt, och guldstoff f r å n hoven och ekrarnas arbetade och slet ont och gjorde sitt all- ring r a bästa, det har rektor vitsordat.
Men har listigt förtrollni så rimliga ting.
- hur gör många andra med betydligt Vad gör det om stjärnor gå långt ifrån, större förutsättningar än Bergh?
G å år när jorden kan skimra av stjärnelån!
efter å r titan a t t prestera många dagars (Ur Lärkornas land av Berit Spong.)
ordentligt arbete.
Kan de följa med klas- sen är det bra, kan de inte, gör det det- samma.
Mamma gråter och pappa lo- var bil och hiindralappar bara unge herrn kommer upp till våren, men unge herrn han struntar i både böner och bil - det senare f å r han nog ändå.
Han vet gunå ’ s, att han gärna får gå två år i varenda klass, bara han till slut asar sig igenom hela gymnasiet och till- den sociala högfärden med fredställer en vit mössa.
- Hjälp sådana som Bergh och tag itu med ile lata och slöa.
Inte så att de kasta sig framför några tåg men åtminstone så att de lära sig förstå någon av de fördelar de fått här i livet.
- Två hästar och en vagn få.
vid.
Under rubriken: » Poincaré tror ej på Europas Förenta Stater », meddelar Svenska Dagbladet a t t han gillar hu- vudpunkterna i programmet.
Nämligen: förbättring a v de politiska och ekono- miska förbindelserna och åstadkomman- de av en bättre fördelning av produk- tionen, sänkning av tullskrankorna och minskning av konkurrensen.
NYA (F o r t s fr. sid.
i.)
för att han hjälp- te till att göra flottkonferensen av år 1927 ett fjasko.
Men han har varit i Gen`ve.
inplacerad såsom rådgirare, och var han för- Iiinilrad den här gången, så fanns det väl andra som skötte jobbet.
Mutkolven har lätt att trassla sig i n och tala den hederlige, över- tygade rustningsvännens bekym- rade språk.
Men varken de he- derliga eller de ohederliga rust- ningsrännerna skulle kunna hålla ner frågan på de tekniska sub- tiliteternas nivå, om folken vore på d e t klraa med vad de ville.
Lord Cecil, Englands ombud i avrustningskommissionen, försök- te resa sig mot Frankrike i frå- gan om de äldre värnpliktsårgån- garnas fria tillvaro utanför rust- ningsminskningen, denna gamla stridsfråga, d ä r den konservativa engelska regeringen gav e f t e r för Frankrike.
Han ville att i pro- blemet skulle räknas in alla rust- ningsfaktorer, och att man icke bara skulle g å på budgetlinjen.
Av detta hans förslag märker man i Församlingens slutliga uttalande ingenting.
D a r står det bara att lösningen måste ske genom att alla staterna göra ömsesidiga ef- tergifter från sin ståndpunkt.
Men fastän lord Cecil denna gång fick vika, ä r just han i två andra frågor ett utmärkt exempel på te- sen att tryck från en upplyst opi- nion kan påverka Folkförbundets hållning och beslut.
i det ena fallet var det hans, det vill s ä g a hans regerings tve- tydiga ståndpunkt i opiumfrågan som icke kunde hållas under den upplysta engelska opinionens tryck, i det andra fallet var det h a n som själv bröt mot rege- ringens ståndpunkt ifråga om den frivilliga klausrlen i skiljedoms- statuterna, gick ut p å gator och torg i England, lade fram just denna speciella fråga för publi- ken och fick över folkmeningen på den uppfattningen att E n g - land skall b o j a sitt huvud under skiljedom.
.
som betalning till BOHÈME DIREKTIV I dag vidhåller England icke mera sin diskutabla uppfattning att opiumfrågan i engelska im- periet är en inre angelägenhet och att det ä r oöverkomliga svårigheter att inskränka opiumodlingen.
i dag har England också gått in for ovillkorlig skiljedom i prin- cip vilket är svårt nog för ett imperium och reser interna frå- g o r av kinkig natur.
Men det har gjort så och därmed givit idén ett stöd som icke kan överskat- tas.
Trettio länder inom förbun- det ha nu gått med på att be- trakta Pernianenta skiljedomsto- len i H a a g som absolut domare i deras rättstvister.
Det ä r facit efter det tionde Församlingen och det är, jämte Amerikas anslutning till samma domstol de viktigaste resultaten av i år.
N ä r vi sörja över den ringa framgången ifråga om avrustning- en ä r det skäl att hålla i minnet hur detta nu nämnda resultat åstadkommits och ta det som exempel.
I fjor sommar kunde nian iakttaga upplysningsarbetet i England rörande den frivilliga klausulen, medan den pågick.
man kunde se opinionen in the ma: king.
Det var inte den karrika- tyr av opinionsbildning genom press och valmaskineri genom or- ganisationsarbete och reklam som Dagens Nyheter med rätta tar avstånd från i sin ledare av den 22 september.
Vad skulle en hö- german som lord Cecil i oppo- sition mot sitt parti, i opposition mot sina niedlorder i överhuset ha a r sådana möjligheter?
Arbe- tet gjordes av Föreningen för Na- tionernas förbund i England, och kampanjen utfördes a r unga en- tusiastiska anhängare till lord Ce- cils id6 enligt hans direktiv.
J a g hade tillfälle att åhöra och tala med en av dem.
Det var en ung man.
förut sjöofficer, son till en minister i en tidigare konserva- tiv regering.
Han höll sig i sina tal uteslutnade till begränsade fak- tiska, näraliggande problem, till sådant som kunde tänkas bli fö- remål för röstning.
Framför allt — - Detta ä r ett av sätten att få fram dem.
V i kunna icke skapa vägbrytande ledare som g e de stora signalerna till framtidens po- litik.
Men vi kunna göra uppluck- ringsarbetet, och vi kunna bilda folkmeningen, samla den till de direktiv som det slaget represen- tanter behöva, vilka e j gå före, men följa med.
cocain) till småbarn att leka med heller.
sade Tamara och gjorde korstecknet av Nej, min unge vän, här ska bli andra gammal vana ... takter ... » Och innan vi visste ordet av hade sid.
3.)
hon gripit den unge mannen i kragen anser och hur det var fanns där en och satt sig med honom vid ett annat knappt förnimbar ton av äkthet i rös- bord.
ten, som gjorde att man behärskade sig.
» Josef » - ropar hon till kyparen.
Graf S. tillhör det gamla Österrikes » Hit med papper och penna, bitte!
- aristokrati och en familj som - trots Nej, vänta - telefonera först efter gre- krig och revolution - lyckats behålla vens bil.
Sen ska vi skicka av ett tele- stora mäktiga jorddomäner.
Han är fi- gram.
.. - Seså, skriv nu här: Älskling i deikommissarie till gods i Ungern, Tjec- afton i dina armar », dikterar Tamara.
koslovakien och » Österrike.
Greven log och skrev: kommer hem i » Jag ska berätta Er något » han kväll - och Tamara lät det gå om sänkte rösten och vände sig till Tamara.
också med ogillande min.
- » Jag har en ung fru därhemma.
Hon » Se här, Josef, två Schilling - nej, är det vackraste man kan se - vi äls- kar varann - hon lever bara för att nu är det jag som betalar.
Flyg med göra mig lycklig.
Och ändå kommer jag det här som vinden - behåll resten - en vacker dag att resa ifrån henne.
Jag nej, jag har ju sagt att detta är min affär.
Nu ska vi dricka en avskedsskål måste.
Jag är som bergtagen - jag dras med all kraft till bohèmelivet ... istället ... » När bilen kommit var stämningen » Idiot », fräste Tamara mera upprik- hög och greven bars ut i gullstol till tigt än vänligt - medan hon såg på den förvånade chauffören.
Han lät sig honom med.
en blick underligt samman- viljelöst instuvas - det var som om han satt av förakt och ömhet.
Tamara är njöt av det ovanliga i situationen.
överhuvudtaget en underlig sammansätt- » Heil, heila, ropades när bilen satte ning.
Hon ser ut som alla lasters moder.
sig igång.
» Jag kommer igen - igen — » Ansiktet är vitstruket och mot den bru- var det sista man hörde från honom.
na halsen verkar det som en mask.
ögo- - - - nen äro stora, sitta lånat från varandra, » Puh, det var ruskigt », sade Tamara litet snett, omgivna av mörka ringar.
- » bjud mig på en styrketår är ni Munnen skarpt rödmålad, håret blå- snälla, det var min sista peng som gick.
svart.
Breda kindknotor, som dölja ögo- Men det var det väl värt.
Det är en nen när hon skrattar.
Det skämtas all- egenhet hos mig att jag inte kan se mänt om att hon uteslutande älskar sin självmordskandidater.
Minns du, när Paul - målaren - en ljus gossaktig jag knyckte din revolver, Paul, och ryss, som man aldrig hört yttra ett ord.
pantsatte den?
Det var inte för det » Bogème », fnyser Tamara om igen, lumpna guldet - utan för att jag sett (ryskan har som bekant g ist.
för h och en sällsam glans i dina ögon ... Och den när Tamara är upprörd blandar hon där dåren som ville hoppa rätt ner i alltid ihop de båda bokstäverna!)
- vårt avgrundsdjup.
Spasi Gospodi vad vet Ni om bohemen?
Dyrkar!
(Spasi Gospodi betyder ungefär: » Gud Prat!
Man ger väl inte » cocs » (= bevare oss » eller » Bevare oss väl ») — (Forts. å var det den frivilliga klausulen.
l i e d den frågan gick han från stad till stad, från by till by.
sam- lade folk och fick dem att g r u n d ligt fatta vad det var fråga om.
vädjade till deras uppfattning.
be- svarade deras inkast.
hjälpte dem att tänka.
att bilda en mening.
Svaret kom vid valen!
När j a g nu återsåg honom i Genève, till- samman med lord Cecil.
tyckte j a g att han hade ratt att se så glad ut som han gjorde, ty h a n visste, att engelska folket i den- na fråga visste, vad det gjorde.
Redogörelserna från arbetet i Genève låta ofta så tråkiga och inkrånglade med alla sina kom- mittéer och subkommittéer och avrustningstekniska eller juridiska termer.
Folk laser kanske de sto- r a talen, och sen f å r det vara med det andra.
Vi som de andra folkförbundsländerna skulle verk- ligen behöva en kraftig verksam Förening för Nationernas För- bund.
en soin förstode att intres- sera allmänheten för de frågor som komma före, så att den sven- ska delegationen hade med sig den osynliga men kännbara au- ran av en folkmening när den sit- ter i Förbundssalen.
E n mening nog klar att kunna uttrycka sig i mera bestämda termer än den socialdemokratiska avrustningsre- solutionen nu senast, en mening som kan ta ståndpunkt till d e verkliga frågorna och så öva in- flytande.
E n mening som kan go- ra s i g gällande både vid de be- slut vi ha att fatta på egen hand härhemma, och de som skola fat- tas gemensamt.
nere i Genève.
Det behövs direktiv.
Jag for bort och när jag kom tillbaka hade sommaren börjat på allvar och t. o. m. konstnärscaféet var glest befolkat.
Jag fick bara höra att Paul fått arbete för Blå Fågeln i München - att greve S. rymt hemifrån med ett resande tea- tersällskap.
men hämtats därifrån av en kusin - och att Tamara var bjuden till en familj med villa i Salzkammer- gut, att vara där hela sommaren.
Fjorton dar senare - mitt i den kvä- vande sommarhettan - vem fick jag se vid stambordet om inte Tamara.
Glad och strålande en grell färgklick med det blå håret, de blodröda läpparna och något giftgrönt i glaset ... » Men Tamaruschka då », började jag genast .., » Ack, Golupka - lilla duva - inte härdade jag ut där inte!
Jag kvävdes av idel borgerlighet.
Visserligen fri kost och logis - men det har man också i » Grå Huset » om man stjäl en päls och får tre månader.
Nej tacka vet jag fri- heten », jublade Tamara, som om hon just » sluppit ut » - » Frihet - så länge krediten varar - vive la vie sur la branche - det är uttytt: » leve livet på en pinnen ... » Men jag trodde - Du avskydde ju konstnärslivet - det var som gift som morfin » - - » Ja, visst — men har du nånsin hört en morfinist, som vill leva utan morfin » - sade Tamara och plirade med sina sneda ögon.
- » Skal!
Det säger man ju i Ditt land?
Nicht wahr, Goluptschik?
Skal! » Det gröna i glaset tömdes och tog med litet av läpparnas röda.
- — — E.B.G.
