# ID: svediakorp-per3447
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,983
# sentences: 434
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 3 3 1929 Sakliga artikel.
g r u n d e r, ledande «Den nya uppfostran » f « och framtidsplaner, sådana de skild- rats a v en a v hans nära vänner.
* T v i ungdoniliga rörelser -.
bäst uttryckas kanske dessa strä- vanden därmed, att man vill sät- ta barnet i centrum och låta de inre krafternas utveckling träda i förgrunden gentemot all om- formning utifrån.
a v helt Och många arter och grader ha givit anledning till artiklarna om Krigstjänstvägrare samt D e v i l d a Adolphe Ferrière - ä r o representanter f ö r " den nya psy- ställda pedagoger, som mäta möjlighe- kologien ”, som söka lägga en fast ve- terna efter de gränser, inom vilka de b a r n e n s samhälle.
styckena I detta u nr.
r Chestertons foga vi de bok sista L i brott- v s- - - olika slag men med det gemensamma a v en sådan åskådning ä r o här representerade.
H ä r finnas fria fåg- tenskaplig grundval, på vilken önske- målet att verka för återuppbyggande lar, som bygga önskeslott utan in- slotten kunna sänka sig ned i verklig- på olika områden av vad kriget förstört skränkning av realitetsgränser; här heten.
Och här ä r o slutligen statsan- — Mönster o c h f ä r g e r i d e n f a n t a s t i s k a bilden måste j u lånas från i dag.
Där- för att ingen kan frigöra sig från det, som han i verkligheten sett och vet.
Men idéerna överdrivas och utnyttjas, dras godtyckligt ut i någon riktning vilken som helst, som faller någon av själva äro nödgade att arbeta, de lekande in och pressas till det ytter- och anse d e andra idel ” ama- sta på sitt innehåll efter någon metod, som ligger honom om hjärtat.
törer ” på uppfostrans område.
Lufttrafiken behändigt reglerad ef- Öresundsluften strömmar salt ter gatused som Chatham tecknat den.
och frisk i n över parker och ga- Funktionalistiska möbler i djärv full- tor.
Röda rosor och violetta cle- ändning, världsspråk och underbara matis klänga i milliontal utmed maskiner för tankeutbyte, matsmält- husen i kuststräckan norr och ning och odödlighet.
Och bro- Hanterandet med framtiden tänk söder om Helsingör.
kig som blomvärlden är den om 100 år - är en rolig lek, som alla vuxna barn någon gång vilja syssla människoskara, som översväm- med.
Den räcker inte länge.
När den är niar staden vid Sundet.
Indien, slut tar verkligheten åter sin makt och Kina, Chile, Japan ha skickat de granna bilderna kastas som en tra- ombud hit - för att nu inte tala sa i glömskans hörn Och det är inte många, som få vara med om att se.
hur om U.S.A.
och alla de europe- framtiden med ett enda slag t a r verk- iska nationerna.
Många kulörer lighetens form.
i hud och dräkt.
Detta är väl vad Svenskbyborna upp- D å så många kurser och ar- levat.
E n tiodagars resa och de befinna betsgrupper på en gång äro i sig, levande med samma liv som för tio.
aktion, är det svårt att få ett dagar sedan, mitt i världen om 200 Ar.
intryck av det hela.
Det är omöj- E n ny bild drages över den föregåen- des bleknande till ett förflutet och får ligt att vara i tretton lokaler på i ett ögonblick herraväldet som på en gång, om man än så gärna biografen.
Gammalsvenskbybornas verk- ville.
J a g kan bara t a fram ett lighet från förra månaden är för alltid och annat, som frapperat mig person- försvunnen.
Framtiden har omslutit dem, en oanad, aldrig drömd framtid, ligen.
L å t mig då först nämna d:r E l i s a - som ligger i helt annan riktning än den, vilken de skulle ha lekt fram med beth Rottens förandligade och klara sin egen gamla verklighet som utgångs- punkt.
Forts. d. sid, 4.,.
Med psalmsång och gudstjänst, kläd- da i hucklen och långärmade kläder har Gammalsvenskbyfolket stigit in i ett jazzens och filmens, industriens och grammofonmusikens tidevarv.
De flyd- de från en omgivning, där de kände sig som främlingar och sökte sitt verkliga hem.
Men vad gingo de ut till att se!
Nu om någonsin ha de väl blivit främ- lingar.
Några intryck från Helsingör Det surrar som kring en bi- D e n stora skolkongressen i Helsing- kupa vid Kronborgs gamla ståt- ör, som pågår under tre veckor i au- liga slott.
Dess torn och tinnar gusti, behandlas av Emilia Fo- restes en gång för att ” holde Fremmende ude ”.
Och nu bildar gelklou Norlind i artikeln dess gamla riddarsal en glans- uppfostran ” " D e n nya full ram kring denna skara män-.
niskor från hela världen, som några intryck.
vilja söka nya vägar för upp- fostran och samförstånd.
* Man kunde t a upp många mo- derna slagord för att karaktäri- Elsa Björkman-Gold- sera riktlinjerna.
Man kunde ta- schmidt berättar om Erich la om auktoriteternas avrustning eller o m relativitetsteori på upp- M a r i a R e m a r q u e, hans liv fostrans område.
Klarast och Kanaans land Man roar sig i ett sällskap med att Krigstjänstvägrare - levande till de föregående D e t ä r ett mycket oansenligt litet undrande hur många av våra läsare blad, som här i landet förmedlar ny- som tagit del och — liksom redaktio- heterna från den till W a r Resisters ’ international (Krigstjänstvägramas nen — haft glädje därav?
international) anslutna svenska orga- nisationen, Svenska Krigstjänstvägra- reförbundet.
E t t enkelt hektograferat pappersark, det är allt.
Men lika sä- Karin Tegel skriver från kert som att intet redskap ä r f ö r ringa att tjäna en stor sak, är också att des- Italien om vad en italienare kan säga sa små Meddelanden äro ett stort och allvarligt arbetes röst.
Om k r i g e t o c h litteratu- En dag bland de unga människor, ren.
som från olika vägar förts tillsam- * mans inom Krigstjänstvägrareför- bundet, är nog för att övertyga om Eftertryck dom.
Bakgrunden för diskussionen var en solig Ö med träd och gräs och blommor, med Mälarens vatten runt omkring.
Den soltorra skogsbacken med sommarhimlen tak var en föreläsningssal värdig den viktiga fråga som dryftades.
D e invändningar mot krigstjänst- vägrans betydelse, som framfördes av några bland de närvarande gingo ut på bl.
a. följande: Det blir alltid för som, när det gäller, få människor verkligen kunna säga nej.
De våga in- te eller vilja inte eller kunna inte för- ena en sådan handling med sina öv- riga handlingar i livet.
Rörelsen får - sekvenserna och vägrar all medverkan till statens bestånd, d.v.s. ägnar era krafter åt socialrevolutionens genom- förande.
Den enda effektiva vägen till målet, nämligen ett angripande av själ- va orsakerna till krigets onda.
Krigstjänstvägrarna själva före- trädde en mångfald av väl genom- tänkta synpunkter.
I sitt inlednings- anförande började med.
kand. Stig Holm med en överblick över de svik- na fredslöften, som belasta de politis- ka partiernas samveten, fredstal, som visat sig betyda endast ord.
Vi viii .. .. inte förhäva oss över politikerna, sa- de han, som säkerligen ha överväldi- I: Vi ha och lockat gott arbete.
dem med Och skydd vi ha och ta- trygghet git emot dem med fester, prinsars, statsministrars och biskopars tal och en hyllande press.
Och nu krymper allt ihop till rättigheten att anlita vår Of- fentliga, arbetsförmedling för platser som drängar och mjölkerskor.
Den lilla enhet, som Svenskbyborna känna med sig att de alltjämt vilja va- ra i världen, har här inte så mycket att skaffa.
T Y vi komma aldrig att genom deras exempel låta förmå oss att gå klädda i schaletter, gå barfota annat än för nöjes skull och försumma våra tåg- tider för en gudstjänst.
Vår vandring på utvecklingens väg göres inte ogjord.
därför att 900 stamfränder kommit till oss, människor som ännu ha ett par hundra det är svårt att se, hur deras av Tidevarvets artiklar detta.
De enkla budskapen till med- därför ingen betydelse utöver freds- gande svårigheter att kämpa mot.
egen omvandling skall ske utan lidan- de.
Vi ha knappt lärt att själva finna lemmarnas tjänst rymma i själva ver- tidens allmänna, kanske.
maktlösa Men vi behövs.
tillåtet med angivande a v källan.
ket mycket mera än vad som av deras fredsarbete.
När det gäller allvar Krigstjänstvägrarna ha nämligen oss tillrätta i den tillvaro av 1929 års * anspråkslösa omfång kan förmodas.
Är krigstjänstvägran ett nödvän- digt och effektivt led i det allmänna fredsarbetet?
Det var den centrala fråga å t vilken förbundet ägnade stör- sta tiden av sitt i söndags hållna års- möte.
Diskussionen fördes bland för- bundsmedlemmar tillsammans med en del inbjudna representanter för några andra ungdomliga or- ganisationier med fredsarbete på sina program, Clarté, socialdemokratiska ungdomsklubbar, goodtemplarung- kommer krigspsykosen att sopa bort föresatserna och de få, som bli dem trogna, förmå trots allt inte hejda ka- tastrofen.
Man möter här det tyvärr alltför vanliga förnekandet av alla etiska och Personliga värden.
Man har lika svårt att tro att denna ståndpunkt tas på verkligt allvar av sina allvarliga för- kämpar som att de i verkligheten leva efter idén om egennyttan som värl- dens motor.
Och slutligen: Om ni vägrar att utföra den av staten fordrade krigs- tjänsten, varför tar ni inte då kon följande synpunkter, Den per- sonliga vägran ä r inte bara ett led jämte andra i upplysningsarbetet, ett medel att väcka människor till ett be- stämt reagerande inför frågan om krig eller e j, Den kan verka radika- liserande på ett lands hela politik.
Det har hänt t.ex. i Schweiz, där en om- svängning kommit till stånd beträf- fande det socialdemokratiska partiets hela.
irtställning till f r e d s f r å g a n.
Krigstjänstvägrarnas fängelse har där inte varit förgäves.
Och ett namn som professor Ragaz blir ännu ett exem- bl.
a..
forts. å sid. 4. modell, där måtten på gott och ont läm- nats i n till justering över lag, där gam- la trygga skrankor slopats och riktlin- jer suddats ut.
Våra gäster ha två ting att välja p å Antingen få de stå kvar i sin föråld- rade tid.
Men det är inte lätt att med i hand hålla svälten från dörren i ett land, där motorplogen redan börjat sitt segertåg.
Eller också måste de snabbomvändas från psalmernas värld till klasskampens och radions.
Och det blir ett väldigt prov för de enskilda sjä- larna.
Svenskbyborna ha egentligen redan förkunnat sitt val.
— Hellre fara vi till Ty Kanada än vi skingras, säga de.
vi vilja vara tillsammans och dyrka vår Gud som vi varit vana.
E t t överväldigande ansvar tillkommer värdfolket för sådana gäster.
Det är bäst att tänka sig för, innan man Ut- färdar inbjudning till människor, som leva i ett annat århundrade.
Casan.
hacka -
TIDEVARVET Utkommer varje helgfri lördag.
Slussplan 1 — 3, 2 tr., Stockholm UTGIVARE Ada Nilsson.
REDAKTIONSKOMMITTÉ Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermelin.
Sakliga grunder Sommarpolitiken pågår!
Det är in- te de spännande avgörandenas tid, men förberedelsen till avgörandena.
Den frisinnade partichefen fortsätter i Dalarna sin föreläsningsserie med angrepp på högern och försvar för Ekmanspolitiken, och Hr.
Per Albin Hansson tolkar i Skåne sin eller soci- aldemokraternas - vilketdera frågar man,- ställning.
Och det är rätt egen- domligt, att medan Social Demokraten på förnämlig plats i tidningen och med feta rubriker anför Hr.
Ekmans tal ganska utförligt, får Hr.
Hansson nö- ja sig med ett kort sammandrag på sista sidan.
Är man en smula generad över att närmare redogöra för innehål- let i Hr.
Hanssons föredrag, vilket går ut på samarbete med de folkfri- sinnade, den borgerliga sanilingens upphovsmän och socialdeinokraternas skarpa motståndare i fjol.
ERICH MARIA REMARQUE Hans liv och framtidsplaner Det var helt naturligt, att Erich Maria Remarques namn - som på en gång stigit fram ur det okända till grellaste världsbelysning - skulle komma att omges med legender och sagor, dikterade delvis av brist på fakta, delvis av önskan att vanställa verkligheten.
Remarque liar nämligen i Tysklands nationalister och krigsan- hängare fått många fiender - där- för att han, enligt deras åsikt, givit en alltför avskräckande målning av frontlivet.
Ett av de mest allmänt spridda förmodandena är, att namnet Re- marque bara är en pseudonyni.
Om man vänder om bokstäverna, får man fram hans riktiga namn: Kramer!
Det sägs också att Remarque överhu- vudtaget e j själv varit med i kriget, utan skrivit av en fallen väns dagbok.
En annan omtyckt version ä r att det ä r en Elsassare en fransman (namnet låter franskt) som skrivit boken för att avskräcka tyskarna från revanchetanken.
Och ännu flera och Ha Hr.
Ekman och Hr.
Hansson mera bizarra rykten cirkulera.
gjort upp med varandra, vad de ska För att få litet-reda på alla dessa säga och delat upp den förvisso svåra påståenden har Eder korrespondent uppgiften att för allmänheten fram- vänt sig till en av Remarques närmas- ställa ett samgående dem emellan som te vänner, som f. t. vistas i Wien.
naturligt.
Det ser nästan ut, som om Sagesmannen, soni är konstnär, be- Hr.
Ekman fått på sin lott att ned- rättar: Jag var för några å r sedan i svärta högern, och Hr.
Hansson åtagit Berlin och ville gärna arbeta för en sig att ur parlamentarisk synpunkt större tidskrift - såväl med noveller förklara en förening mellan socialde- som med illustrationer.
Jag gick där- mokrater och frisinnade.
för upp till » Sport im Bild » och mot- Rätt skall vara rätt!
Hur är läget togs där av dess bildredaktör - en oberoende av personliga och partipoli- stilla och lugn - ovanligt sympatisk tiska synpunkter.
Det är det man sö- ung nian.
Det var Remarque och ker efter.
Ä r man radikal, önskar man Erich Maria Remarque är hans verk- naturligtvis inte högerns framgång.
liga hederliga namn - styrkt av dop- Men å andra sidan måste man medge, attest och dokumenter och allt vad att högern efter den borgerliga sam- nian kan önska.
.
.
Jag började arbe- lingen ägde rätt ställa vissa krav på ta för » Sport im B i l d » och R.
och bistånd från de frisinnade, och att det jag blev så småningom de bästa vän- att de frisinnade försöka komma ifrån ner, soni ofta åt ute tillsammans om dessa sina skyldigheter genom att på en gång - hätskt utmåla motpartens fel och svag- kvällarna.
Plötsligt heter, är ett tillvägagångssätt man ic- började Remarque att varje afton - och ursäktade sig bryta tidigt upp ke kan erkänna.
Att frisirinade och so- cialdemokrater borde ha vissa gemen- alltid med att han » hade mycket att Vi skämtade med honom samma intressen i år lika väl som i göra ».
fjol kan icke frångås, men deras sam- vad det kunde vara för mystiska ar- soni var kväll nödgade bildre- beten, arbete måste grundas på överensstäm- melse i vissa ‘ åsikter, ej på en tillfällig daktören av en tidskrift till nattarbe- Konjunkturpolitik.
Och där ställer mar te?
Men R.
lät sig inte bekomma sig frågande.
Är det ångerns kval, som han log och försvann.
Ungefär sex närmar de frisinnade till socialdemo- veckor varade det - sedan återkom kraterna?
Men i så fall varför inte sä- han soni vanligt till oss.
.
, Efteråt ga det, utan endast predika om andras berättade han för mig att han skrivit synder och egen ‘ förträfflighet.
Och en bok.
ha socialdemokraterna någon säkerhet Sedan följde en lång tid under vil- för, att den borgerliga samlingen inte ken Remarque länge förgäves sökte återuppstår, så snart den visar sig va- få förläggare - gång på gång jag ra fördelaktigare.
- Ännu har inte tror han varit hos 17 olika förlag Hr.
Ekman sagt sitt sista ord.
Till kom manuskriptet tillbaka; ofta be- dess få vi vänta.
Men tror någon verk- römmande — men med det beskedet, ligen.
att politiken är något så tillfäl- att krigslitteratur är omöjlig.
Tills en ligt, att framgång i egentlig mening vacker dag Ullsteins förlag dock för- vinnes utan sakliga grunder?
klarade sig villigt att trycka den.
Nu kom en annan svår konflikt för Remarque.
Han ansåg sig inte kunna - - - - - - - - - - stå kvar i » Sport im Bild, Scherls förlag och ge ut sin bok på ett annat - även om Scherl överhuvudtaget in- te tryckte böcker, hans penna borde i alla fall tillhöra Scherl, så länge han var anställd där.
Skulle boken in- bringa så mycket, att han skulle våga lämna sin säkra plats?
Det var frå- gan.
Han beslöt våga försöket, Vad jag vet om hans levnadsbana?
- Det är inte så mycket att säga om den.
Remarque ä r född i Tysk- land 1898 - hans familj ä r tysk se- dan över ett århundrade tillbaka, tror jag.
Så som han skildrat i boken kom han ut i kriget direkt från skolbän- ken vid 18 års ålder.
Han fick järn- korset I: sta klass och, kort före sam- manbrottet, officersfullmakt.
Han var 20 år när han kom tillbaka hem.
Det gällde då för honom att skaffa sig ett arbete och han beslöt att bli folkskollärare.
Men han trivdes inte så bra nied arbetet och började så småningom att skriva över allt mellan himmel och jord - fick sina artiklar tryckta, kom till Berlin och så småningom till Scherls förlag, där han som sagt blev bildredaktör för » Sport im Bild,.
-.
.
F ö r tillfället är Remarque i Schweiz för att sköta sina lungor och repa sig.
Ett hårt slag har träffat familjen Re- marque, i det att dottern - R: s sys- ter nyligen tagit sitt liv.
R. har gift sig och hans unga fru är med ho- nom.
Jag hoppas att han kommer till Wien i höst som han lovat, slutar min Jag har inte sett honom sagesman.
sedan han blev en » stor man,.
Hur många millioner tror ni han förtjä- nar?
frågar han leende.
Dem unnar jag honom av fullaste hjärta F ö r att fullborda bilden, ä r det kan- ske av intresse att höra, vad Hans v. Hülsen skriver i Neue Züriche Zei- tung: - - - - - - » Aldrig förut,, säger Remarque till en vän, » hade jag tänkt på att skriva en bok över kriget.
J a g hade just då - på våren förra året - helt andra planer.
Jag var anställd som bildre- daktör i en tidskrift men på lediga stunder höll jag på med helt andra saker.
T. ex. försökte jag mig på att skriva en teaterpjäs.
Men kom inte l å n g t J a g led under rätt häftiga an- fall av depression.
När jag vid för- söket att bekämpa den, helt medvetet och systematiskt sökte efter ursprun- get, kom jag genom denna avsiktliga analys tillbaka till mina krigserfaren- heter.
Jag kunde också iakttaga det- samma hos flera kamrater.
V i voro alla - och äro det ännu - oroliga utan mål - .ibland exalterade ibland likgiltiga - men i vårt allra in- oglada Krigets skugga nersta ’ - hänger Över oss också då vi inte tänker på det.
Samma dag, som jag kom un- derfund med det, började jag att skri- va, utan att länge fundera.
Det räckte i sex veckor - var kväll när jag kom från byrån.
Så var boken färdig., - - - Arbeiter-Zeitung i Wien berättar om ett annat samtal Remarque haft På frågan om sina med en vän.
vidare planer, svarar Remarque: » Det ä r ett svårt problem för mig.
Min bok grundar sig inte på fantasi eller dikt.
Om alla förebråelserna som man gjort mig voro sanna om alla des- sa människor och händelser v e r k l i g a vore uppdiktade - då kunde jag nu vara mycket gladare och ha mera självtillit.
Då visste jag nämligen med säkerhet att jag var en bra författa- re.
Men nu tycks mig det som skall komma fullt av tvivel.
Det är det som sysselsätter mina tankar nu.
J a g mås- te än en gång börja om alldeles från början. » - - E.B.G.
D e vilda barnens E n i t a l i e n a r e o m k r i g e t och litteraturen samhälle Livslevande E n av Italiens många universitetsstä- sig, orden strömmade, han började bli 1924 grundades utanför Moskva den Inglewood kom långsamt vand- » om min vän M a r y Gray.
Er storartade Gorkikolonien, ett försök a t t ta re- der har i sommar en kurs för utlän- hes.
Italienarna applåderade, kraftigt, rande mot bygnaden, med pan- vän mr.
Smith har friat till henne där- fastän tillfälligt i staden ofta, och j a g kom a t t tänka på vilda nan tankfullt sänkt.
H a n var en a v des- borta i trädgården, e f t e r knappa t i o da på revolutionens föräldralösa, de ningar och skaror a v vilda barn, som drevo om- - fick j a g höra ett föredrag.
Det föll folkslag.
Han slungade u t som klimax: sa män, som äro begåvade, men allt an- timmars bekantskap, och nu vill han Mari- " Kriget är en naturkraft!
Det är inte nat ä n snabba.
N ä r han inträdde från föra bort henne för att taga ut lys- kring och levde av tjuvnad och inbrott.
utom ramen för de ordinarie E n korrespondent har i Manchester netti, som skrivit dikter om kriget och politik, det kan inte betvingas av för- den kvällsljusa trädgården i det skum- ning, ansökan o m speciell giftermåls- Guardian berättat om koloniens utveck- på Mussolinis önskan invalts i Italiens nuftet eller av Nationernas förbund.
nia samlingsrummet reste sig Diana licens., litterära akademi, skulle tala om krigs- La guerra è come l ’ amore!
E n kraftig Duke hastigt och begynte ställa undan ling och framgång.
Arthur Inglewood vandrade fram till applåd förvärrade hans hädelse att teservisen.
Men dessförinnan hade Ing- de öppnade, franska fönstren och blic- Den har nu ett invånarantal av 300. litteraturen.
E n mindre sal var överfull.
Man såg jämföra kriget med kärleken.
lewood hunnit uppfatta e n ögonblicks- kade ut i trädgården.
D e n låg ännu över hälften utgöres av pojkar på 18 — 22 år, resten är antingen fullvuxna män germaners ljusa, lugna ögon och italie- Vi sutto fem svenskor bredvid var- bild så enastående, att han väl borde glimmande i guld i aftonens ljus.
Allt över 22 eller småbarn.
Det finns bara nares mörka, ivriga, en del rent av f a - andra och j a g önskar man hade observe- hava fångat den med sin evinnerliga var stilla, där kvittrade blott någon en- ett 30-tal flickor, I olika grader av för- natiskt självmedvetna.
De milda, käns- rat oss för att ha f å t t se ett djupt ogil- kamera.
T y Diana Duke hade suttit staka fågel: och över häcken och sta- framför det halvfärdiga arbetet, kin- ketet syntes på gatan där utanför en ligt uttrycksfulla ögon man o f t a ser i lande. '
kommenhet.
Kolonien har aldrig haft till ändamål Italien, syntes e j här, där italienare ju Marinetti övergick till att tala om den stödd mot ena handen, blicken rik- hansom cab, och ovanpå dess t a k låg a t t kuva eller tämja sina skyddslingar kommit endast f ö r Marinettis föredrag.
hur den moderna litteraturen måste tad rätt ut genom fönstret, grubblande den välkända, gula kappsäcken, mot deras vilja.
De få komma dit om Marinetti kom in, en medelålders komma ifrån det nötta, från traditio- och utan tankar.
» Ni ä r flitig,, sade Arthur på ett un- de vilja, men de slippa om de inte tri- herre, hälsad av applåder.
Han nämnde nen, måste förenkla sitt språk, förnya Här kunde vi lämna Innocent vas: Kamraten, som visade besökaren inledningsvis ” Iliaden ”, Tolstojs " Krig det, så a t t bilden, känslan omedelbart derligt sätt berörd a v vad han sett och Smith, vare sig åt den läsare, som haft runt, var inte någon egentlig förestån- och Fred " och påvisade sedan, hur kri- kommer fram.
Orden måste vara liv.
önskade förglömma det.
nog av hans första dag i Beacon Hou- » Man har ingen tid att drömma bort se ’ s värld eller åt den, som i boken dare.
Det finns nämligen intet överhu- get ändrat karaktär, e j längre kunde Endast så kan de motstå förgängelsen.
vud för kolonien, Men han utförde det vara den prakt och ståt, den kamp man Han visade hur han i sina dikter — här pi jorden,, sade den unga damen, vill vidare följa händelsernas spän- mesta av det organisatoriska arbetet mot man som i forna tider.
Den moder- varav han efter föredraget läste upp med ryggen vänd mot honom.
nande utveckling.
Där f å r man bl.a. » J a g har nyss börjat t r o a t t man inte veta vad som hände Arthur Ingle- och gav råd och hjälp när det behöv- na tekniken har g j o r t kriget till de sto- en del - genom själva ordens f ä r g och des.
Frågorna, som han fick avgöra, r a avståndens, de stora massornas, som rytm sökt ge krigets oerhörda kraft.
och har tid a t t vakna upp,, sade Inglewood wood och Diana Duke ävensom Mi- kunde växla mellan valet av modell för tillintetgöra utan a t t se individer.
chael Moon och Rosamund Hunt och spänning, dånet, sammanstörtandet och med låg röst.
H o n svarade icke, och han gick fram man f å r uppleva att se Innocent Smith ett par nya byxor eller valet av hustru.
Han nämnde skyttegravarna.
men som motsättning naturens stilla liv, grä- Denne kamrat har t r e medhjälpare.
Barbusse ' s " Elden " fann han obetyd- set, vinden.
Detta var givande och värt till fönstret och såg ut i trädgården.
avslöjad som en känd galning och » J a g röker inte och dricker inte, som De besöka fängelserna och tala om for lig.
Han sökte i minnet andra franska att höra.
brottsling, sam » skjutit på massor av ni vet ».
sade han helt omotiverat, » eme- de unga fångarna a t t kolonien finns.
författare, men Paul Raynal, som skri- män och åkt bort i en cab med mas- Men när han sedan togs av sin vilda dan j a g anser att tobak och alkohol ä r De ge en järnvägsbiljett till en frigi- vit " Graven under Triumfbågen ", nämn- entusiasm och fastslog, a t t dikten har sor a v kvinnor.
Och han lycks också gift.
O c h i alla fall misstänker j a g att ven yngling.
Han svarar: Jag vill inte de han e j!
Remarques " Im Westen intet annat värde än a t t ge livets puls ha dödat dessa kvinnor, ty ingen har alla passioner och manier, såsom min kunnat finna dem,.
Boken låter ock- komma.
— Ja, ni slipper.
- F a s t kan- nichts neues ” hade något intresse för och rörelse, det dynamiska, kändes det kamera och min cykel, innehåller gift.
så veta, hur Michael Moon växer till ske j a g kommer i morgon.
- Javisst, honom genom vad den givit av krigets åter som trampade han något av det Att fotografera under den svarta sam- kom precis när det passar er.
Det hän- mentalitet, men varken Leonhard värdefullaste.
F ö r den som inte kan nö- meten, att g å in i mörkrummet - i bå- stora och märkvärdiga mått i kamp der sällan a t t inte pojken kommer, an- Franck eller Ernst Tollers suggestiva j a sig med det dynamiska, utan i dik- da fallen att dyka in i ett mörkt hål för att brottslingen Smith skall stäl- tingen idag eller dagen därpå.
När ban och i uppror mot krigets förbannelse ten också söker det som kan ge ljus över Att förgifta mig med hastighet och las inför Beacon House ’ s fria dom- kommer, måste han först bli mottagen skapade dramer nämnde han.
De .dal- det innersta, inställde sig som en be- solsken och trötthet och frisk luft.
A t t stol och hur han blir Smiths försvars- av allmänna rådet, d.v.s. han får in- des nog under rubriken: en del hyste- friande antites slutreplikerna i ett av trampa velocipeden så snabbt att j a g advokat inför denna.
Det är som så- för detta säga allt vad han h a r a t t be- risk krigslitteratur i Tyskland.
Han Lagerkvists dramer: " Men vad är me- själv förvandlas till en maskin.
Så ä r dan vi nu ge honom sista ordet: - J a, Innocent Smith har här, som rätta om sig själv.
Hemlösa barn, som talade om d ’ Annunzio och om ett par ningen med det hela? "
- " Att det rör det m e d oss alla.
Vi ä r alltför syssel- hundrade gånger förut, uppträtt en- inte komma direkt från fängelset.
mås- andra nutida italienare, som skildrat sig! "
- " Men meningen, vad ä r me- satta för att hinna vakna., ligt en enkel.
och absolut oförvitlig te bevisa sitt brottsliga förflutna.
V a r kriget, och själv började han nu f r å n ningen " Man får intet svar, men » Men vad finns det då att vakna princip.
Den synes egendomlig och ku- och en har fullkomlig frihet a t t g å d- katedern skildra det, dess i natten ly- ett hopp a t t det måste finnas en me- upp till?, frågade flickan.
riös i det dagliga livet, men inte mer ter en dag, en vecka eller ett år, om sande bomber, dess dånande kraft, dess ning.
eftersom den frågande e j kan slå » Det måste finnas något,, utropade än varje annan princip skulle verka, han inte tycker om kolonien.
Emeller- förödelse, dess väldiga mått.
dess in- sig till ro.
Inglewood, egendomligt upprörd, » det om den f ö l j d s i det moderna livet.
tid är det bara omkring 6 %, som av- tressanta mentalitet.
Han eldade upp Karin Tegel.
måste finnas något att vakna upp till Han försöker genom alla elektrise- viker i hemlighet och ungefär lika Allt vi göra ä r bara förberedelser: ert många som resa öppet, sedan de redo- byggning.
Oftast börja de unga män- glas öl i kolonien, så som deras för städande och mitt hälsopedanteri, och rande chocker påminna sig själv om, niskorna sitt gifta liv i en egen liten länge sedan förlorade fäder hade rätt a t t han ännu ä r livslevande, vandran- gjort för anledningen.
Warners Vetenskapliga experiment.
Vi att göra.
Den som bryter mot regeln Kolonien lever av eget arbete.
Den stupa, men som de båda arbeta i verk- förebereder oss alla för något - som de på två ben genom världen.
D ä r - förnämsta inkomstkällan är försäljning städerna dröjer det vanligen inte länge blir avvisad.
aldrig kommer.
J a g vädrar huset, och f ö r skjuter han på sina bästa vänner, Kolonien är trevligt belägen i en sko- ni sopar det; men vad ä r det som skall därför arrangerar han stegar och vik- a v sportartiklar, som pojkarna själva förrän de r i k a i tvist om vem som bara skorstenar, därför vandrar han tillverka.
Tennisrackets, skidor, skor o. skall sköta hemsysslorna och så flytta gig trakt.
Björkarna grönska framför ske i huset?, fabrikerna och e n liten gyllne kyrka dyl.
Det finns också olika slag av tex- de över till det allmänna hushållet.
H o n s i g tyst på honom, ögonen un- runt vår planet för a t t återkomma till Om det efter en tid visar sig a t t de skådar ner på skaran av gudlösa barn.
derbart glansande, och tycktes söka e f - sitt hem och d ä r f ö r har den kvinna.
tilarbete.
Pojkarna få en viss summa som han älskat med osviklig trohet, till sitt uppehälle och med denna beta- inte leva i frid och endräkt tillsammans Husen äro stora och luftiga, maten god ter ord hon inte kunde finna.
Innan hon hunnit tala kastades dör- av honom lämnats, än här och än dar l a de rum och mat.
Under ferierna kun- eller a t t den ena parten uppför sig och vällagad och trevligt serverad, ehu- na de resa bort, till platser, som de bry olämpligt, kan rådet besluta om äkten- ru utan överdåd.
ren upp och den upprörda Rosamund (så att säga): i skolor, pensionat och Pojkarna sova i långa sovsalar, som Hunt visade sig i dörröppningen med affärskontor.
Och detta för att han sig om, och dit de kunna komma för si- skapets upphävande.
Liksom i Sovjet- na tillgångar.
De som genom duktigt unionens skolor i allmänhet är också äro prydda med blommor, gröna kvis- den vita hatten, boan och parasollet.
åter och åter skall kunna bortföra arbete bevisat sin duglighet, kunna bli här den personliga kritiken en viktig tar, vykort, oljefärgstryck och tecknin- Hon var flamtande varm och hennes henne genom en djärv och romantisk princip.
Vem som helst av koloniens gar, som de själva gjort.
De h a sim- öppna anlete uttryckte den mest barns- enlevering.
medlemmar av resp. fackföreningar.
Den idé, som.
Smith velat angripa, Kolonien styres av generalridet, som medlemmar har frihet a t t säga vad han bassäng, biograf, fotbollsplan.
Småbar- liga förvåning.
» Jo, det ä r just en skön historia!, är följande: genom att vår civilisation under sig har särskilda kommitteer för tycker om de andra.
Man anser a t t den nen t a s omhand i en barnkrubba.
de olika angelägenheterna.
Ingen får kulturella standarden måste höjas och Sedan början gjordes med denna ko- sade hon andfådd, » j a g undrar vad j a g är så tillkrånglad, har vi börjat finna g i f t a sig utan rådets tillitelse.
De som a t t detta inte kan ske, om inte alla de loni ha de förvildade människobarnen borde göra.
Jag har telegraferat e f t e r många ting orätta, som inte alls är vilja ingå äktenskap måste kunna styr- olika företeelserna fritt få skärskådas i börjat bygga också på andra platser.
dr. W a r n e r; det ä r allt j a g kunnat gö- det, \ ' i har kommit att anse utbrott och överdrifter, skott och klättringar k a a t t de passa tillsammans, såväl u r offentlighetens ljus och bli föremål för Sex eller sju liknande samhällen h a or- ra., » Vad är det fråga om? » sporde Dia- på tak och andra vildsamnia och ovan- ekonomisk synpunkt som med avseende allmän kontroll och kritik.
ganiserats av ungdomar, som gått u t na i rätt skarp ton och trädde fram likt liga företag såsom orätta.
I sig sjal- Alkohol och andra berusningsmedel från Gorki-kolonien.
p i temperament och vanor.
E t t gift va ä r de inte endast förlåtliga - de en, som ä r van att kallas till hjälp.
par kan f å en stuga i hyn för sig själ- äro förbjudna genom rådets beslut.
Ing- Forts. å sid. 4 » Om Mary,, sade arvtagerskan, i en allmän en får dricka sprit eller.
ens t a sig ett va eller också f å de s.k. - -.
.
.. ho
«Den nya uppfostran » Krigstjänstvägrare Livslevande Forts. från sid. 1 Forts. fr. sid. 1. väsen.
Det lyser som en stjärnbild över denna bullrande mängd.
Det må ha varit än s i stor förvirring under de första dagarnas oerhörda pifrestning (med talar-Aterbud och mycket annat besvärligt) - där Elisabeth Rotten går fram, blir luften liksom klar och stilla, och all förtret och svårighet att finna sig vandlas om i nya försök.
E n helt annan typ ä r mrs.
Ensor, den födda organisatorii, nied något av imperiets makttyngd i sitt glansfulla uppträdande soni ” chairman ” och ta- larinna.
Utom individualpsykologen d:r F e r - rière och dansken G.J.Alvin, var det dessa båda kvinnor, som hade inled- ningsföredragen i riddarsalen första kvällen och som tack rare megafo- nerna hördes förträffligt i det väldi- ga rummet.
" Största skillnaden mellan gamla skolprogram och nya ligger icke i de- ras statiska innehåll, d e t är en skill- nad i dynamik ”, säger d:r Rotten.
Det gäller inte bara att upptäcka och utgå från barnet, det gäller att sätta det i levande och organisk rapport med sin samtids krav och behov.
Och därför behöva olika tidevarv olika skolpro- gram.
Skolreformen kan inte vara nå- got isolerat.
Den måste stå i samman- hang nied arbetet på att färvandla hela den värld, där barnet skall leva.
Allt hör ihop.
Sådana uttalanden få i d:r Rottens namn en särskild klang.
Hon ä r j u e j blott pionjär på skolans område; hon liar mitt under världskriget utfört ak- tivt fredsarbete.
Belgaren d: r O. Decroly polemiserar dagen efter i nå- gon mån mot d:r Rottens inställning.
Han har behov att framhålla också distinktionen, e j blott enheten.
(Lig- ger där någon nisse från det under- medvetnas värld i belgarens älskvärda kontrast mot tyskan?).
Bland det tryck som föll i mina händer på bokbyrån var en uppsats över Gestalttheorie.
Den något dunkla skriften gick ut på att visa, alt man ingalunda når helheten genom delar- nas summa, vare sig det gäller en nie- lodi eller något annat levande.
Utan att det tvärtom gäller att ur varje enskild handling eller företeelse utlä- sa och nå den helhet, varur den sprang fram.
E n professor i psykologi vid .Ber- lins universitet, doktor K u r t Lewin, håller en serie föreläsningar, som fö- reträda denna strömning.
Han påvi- sar genom klara och tydliga exempel - illustrerade med skioptikon!
- hur " likartade " beteenden hos barn kunna framgå av så vitt skilda individuella själsliga situationer, att de alldeles ic- ke kunna ha samma innebörd.
Inte heller kan man tala om " en och sam- ma situation " för två olika barn.
Till och med om de ä r o syskon, gör deras individuella förhållanden, att det själs- liga läget blir annorlunda.
Och det ä r till detta man måste n å in.
D:r Lewin skiljer mellan företeelsetypen, soni med nödvändighet kräver insikt i barnets omgivning etc., för att kunna rätt be- - pel på deii enskilda människans bety- dömas, och väsenskärnan.
Skioptikon- delse för den praktiska politikens ge- bilderna gåvo roliga belägg f ö r hur sialtning.
det späda barnets företeelse och vä- Det förhållandet att en människa senkärna äro ett.
E f t e r det begärliga absolut vägrar att utföra sådana hand- föremålet sträcker det både mun och lingar som att bränna och kväva and- händer och fötter; från den obehag- ra niänniskor, nämligen vad staten liga medicinen vänder sig hela krop- påbjuder i ett gift- och gaskrig.
inne- pen bort i båge!
Det är senare som bär dock inte att hon nödvändigt mås- komplikationen kommer.
Den lilla te ta avstånd från alla andra statens femåringen, som ropas fram att häl- krav.
sa på den främmande tanten, har re- Det gäller emellertid att använda ducerat sitt avböjande till en lustig tiden och befästa sitt sinne inför de mimik, soni dock är påfallande nog påfrestningar.
som utbrottet av ett f ö r den som kan läsa gester!
kommande krig måste innebära.
Och Den nya psykologien varieras av en ingenting sådant ä r möjligt utan en hel rad kända representanter.
Utom kärna av människor, som leva efter professor Lewin ä r här Pfister, De- sin innersta övertygelge.
croly, Ferrière och många andra.
Skulle det " nya kriget " trots alla A v praktiskt arbetande pedagoger fredssträvanden bli verklighet, stå vi har j a g just nyss hört skotten Dr. alla inför alternativet att antingen lå- William Boyd med lurvigt hår och na oss å t det vetenskapliga massmör- varmt leende - tala om " individuella dandet - i världskrigets eller världs- skillnader i barns känsloreaktioner ”.
revolutionens tecken - eller att, ehu- Han framhöll hur intelligensproven ru ur ” effektivitetssynpunkt ” till sy- kunna missvisa, om man e j vid sidan nes lika nieningslost, på grundvalen om dem har andra möjligheter att för- av en etisk övertygelse hävda det per- stå också barnets emotionella inställ- sonliga avståndstagandets princip.
I n - ning.
Hadfield lägger j u oerhörd vikt dividuellt sett torde risken vara den- vid barnets förtroende (resp. fruktan samma i Lida fallen.
Krigstjänstväg- och misstroende) till läraren som or- rarna välja utan tvekan det senare al- sak till framgång eller misslyckande i ternativet.
D e tro, att sådana person- det ena eller andra ämnet.
D:r Boyd liga insatser icke skola vara gjorda hade på ett mycket påfallande sätt förgäves, utan kunna f å bli ett effek- konstaterat detsamnia i fråga om tes- tivt led i det nya fredsarbete, som man ten.
Utom deii rent intuitiva uppfatt- alla doniedagsprofetior till trots ändå ning man kan f å av ett barn (jämsi- gärna räknar med.
des nied intelligenstesten), hade han E f t e r den inledning som Krigs- med franigång använt deii psykoana- lytiska uppräkningsmetoden (av ord, tjänstvägrareförbundets årsmöte ut- gjort, kommer att på dess initiativ till- som alldeles ofrivilligt falla barnet in).
Bland hans exempel minnes j a g sammans med en ungdomsavdelning följande.
E n gosse stack så underligt av Förliniidet för Kristet Samhälls- a v från kamraterna genoni vissa hård- liv en veckas lägerliv att följa på den- nackade envisheter - vägran att bada, na samma vackra Ö, Tailholmen.
Ti- att gå barbent, göra vissa rörelser o.s.
den ägnas därvid åt kamratlig samva- v. Från ordet knä framletades deii ro och diskussioner omkring de äm- yttre orsaken: pojken hade där ett nen, soni stå i centrum för de båda synnerligen fult ärr, som han inte till förbundens verksamhet, avrustnings- något pris ville röja!
Bakom denna problemet samt broderskapstanken och överdrivna fruktan öppnades sedan det ekonomiska livets problem.
- portarna till hela den själsliga ' livsin- ställning, varur det underliga beteen- det fraiiisprungit!
Då var det inte un- derligt längre.
Det var fullständigt konsekvent.
Åter ett av de mångfaldiga beläg- gen på att det i uppfostran icke gäl- ler att tillämpa någon teori om barn i allmänhet, utan framför allt lära grundligt förstå vart och ett a v de enskilda väsen man fått i sin vård.
Det gäller alltså i den nya uppfostran att praktisera ett slags förlösnings- konst, för vilken ytterst f å ännu ä r o vare sig mänskligt .eller psykologiskt mogna.
Utan att j a g direkt hört någon ut- tala sig därom, ä r det dock påfallande i huru hög grad begreppet kunskap blir förvandlat i denna nya inställning.
Den krävs e j blott som något inhäm- tat och tillbakasvarat; den krävs soni något insmält, tillgodogjort.
E t t an- nat tema, som varieras här ä r därför " purposeful activity ”, skolarbete som det redan i nuet ä r direkt mening med.
Bland de många olika grupperna ä r o också sådana, som ta sikte på rytmik, föda och sexuell uppfostran.
E n representant f ö r råkoströrelsen redogjorde f ö r experiment med barn och ungdom i II-no-årsåldern.
Ame- rikanaren R a m o n Claris synes h a be- drivit tillräckligt långvariga försök för att konstatera, att lusten f ö r sprit och tobak alldeles tydligt försvinner hos de unga, som fått vegetarisk rå- kost i större mängd.
Ej blott indirekt C.H.
utan också direkt kan detsamma sä- gas ifråga om rent sexuell irritation - ett rön, som j u ingalunda innebär en nyhet.
Man söker göra människostudiet så allsidigt som möjligt.
Skolan skall ställas inför hela barnet, e j blott ta sik- te på speciella sidor, vare sig intellek- tet eller minnet eller något annat.
Må vara att mycket som sägs j ä - ser och bubblar upp soni fradgan på bränningarna och faller sönder till in- tet mot klipphårda stenar.
Och detta ä r inte bara stenarnas skull.
Det ä r också den lösa strukturen hos idéer, som väl skådats, men ännu icke blivit kött och blod och nerver inom män- niskorna.
Så mycket står dock klart, att man verkligen ä r på marsch mot nya människoideal och kunskapsideal.
H u r vore också annat möjligt?
E.F.N.
Forts. fr. sid. 3. ä r oantastliga, oförvitliga.
Det ligger intet orätt i att fyra av en revolver mot en vän, blott man liar f ö r avsikt att inte t r ä f f a honom, och blott man vet att nian inte gör d e t.
Det ä r i n t e mer orätt att välja vägen in i ett hus genom dess tak än att öppna en pack- låda i dess hotten.
Det är intet syn- digt i att vandra runt jorden och åter- vända till sitt eget hem - det är inte mer syndigt än att gå runt trädgår- den och återvända till ingångsdörren.
Och det är intet lastbart i att åter- finna sin hustru ä n här.
än där, om man blott avstår från alla andra kvin- n o r och endast håller sig till henne så länge båda äro i livet.
Denne mans andliga styrka har le- gat däri, att lian gjort skillnad mellan sedvänja och tro.
Han har brutit med det konventionella, men han har hållit budorden.
- l i a n kan fråga sig.
varför Smith ännu som medelålders nian fortsätter detta farsartade liv, vilket utsätter honom för så många falska anklagel- ser, och svaret härpå ä r, att han gör det.
emedan han verkligen är lycklig, strilande glad, emedan han ä r män- niska och livslevande.
H a n är så u n g, att klättring i träd och dåraktiga.
gla- da skämt ännu f ö r honom innebära detsamma, soni d e en gång inneburit för oss allesamman.
Och frågar ni mig åter, varför just han bland alla andra fötts med dylika outtröttliga, galna upptåg i blodet, har j a g ett myc- ket enkelt svar t i l l hands, ehuru ni inte kommer att godkänna det.
Det finns nämligen blott ett enda svar, och det är beklagligt o m ni inte tycker om det.
Innocent ä r lycklig ' emedan han ä r oskyldig.
O m han kan bryta mot det konventionella, är det emedan han kan hålla budorden.
Det är just emedan han icke önskar döda, utan egga till liv, soni en revolver alltjämt är lika intressant f ö r honom som för en skolgosse.
Det ä r just emedan han inte önskar stjäla, eme- dan han icke har lust till sin nästas ägodelar, som han uppfunnit sitt knep (som vi alla beundrar): att ha lust till sina egna ägodelar.
Det är just emedan han icke önskar vara otrogen, som han lever i romantiska äventyr; det är just, emedan han älskar en en- da hustru som han har hundra smek- månader.
O m han verkligen hade mördat någon man, om han verkligen hade övergivit någon kvinna, skulle lian icke kunna känna, att e n revol- ver eller ett kärleksbrev liknade en sing - åtminstone inte någon glad sång.
Tro icke, att e n dylik hållning sy- nes mig särskilt lätt eller är mig sym- patisk i någon högre grad.
Jag ä r en irländare och en viss sorgbundenhet bor inom mig, beroende antingen av den forföljelse min tro fått undergå, eller av själva denna t r o.
Om jag ta- lar för mig själv känner j a g det, som om människan vore bunden vid sor- gen och soni om det inte funnes nå- gon väg ur ålderns och tidens av- grunder.
Men finnes det någon väg, så ä r det då vid Gud och Patrick St. just denna.
.
.
A t t helt rätt och slätt vara god - det ä r måhända vägen, och han har kanske funnit den.
Ja, j a, jag ser min gamle vän Moses se skeptisk ut.
M r.
Gould tror inte, att det g ö r en människa lycklig att i alla avseenden vara god!
- Nej, sade Gould nied ovanligt och övertygande allvar, j a g tror inte att människan blir lycklig och glad av att i alla avseenden vara god.
- Nåväl, sade Michael lugnt, säg mig då en sak.
V e m av oss har någon- sin försökt det?
E n tystnad uppstod lik den tunga tystnaden a v en väldig geologisk epok, som väntar framträdandet a v en n y och oväntad typ.
Slut.
-
