# ID: svediakorp-per3444
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,083
# sentences: 413
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 30: 1929 en P o I i t i k?, ledande artikel.
* Behandlingen av forslaget till ny losdrivarlag fortsattes i artikeln L o s- Den resande, som drivarlag e l l e r icke?
kommer med morgon- * bussen till Sigtuna, kan L å t t a n ken gå öre!
redan nar han stiger av tycks vara det inspirerande mottot over vid hållplatsen nedan för den gymnastikundervisning, som med- Sigtunaskolan höra to- delas av E l l i B j ö r k s t é n, gym- nerna av skön musik, a v nastikdirektör i Helsingfors, och som vilka han låter sig ledas senast visats oss på Nordiskt Förbunds raka vägen t ' ' ' den stora gymnastiksalen på sko- for Kvinnogymnastik gymiiastikkurs I lans område, där, " allt Sigtuna, vilken i dagarna avslutats att döma, gymnastiklek- tion Just pågår Nar mu- Artikeln om M edborgerligt siken gör uppehåll lju- f o rtroende av R A som a r skri- da kraftiga kommando- ven av en lantbrukare, tar upp ett all- ord i salen, en ivrig, stark och böjlig stäm- varligt problem till begrundan.
ma med sjungande fin- ländsk brytning Snab- Ur Eric J.
G B l o m b e r g s ba, taktfasta steg av nyutkomna lilla diktsamling F rin mjuka fötter mot gol- stigar O c h b O u l e v a r d e r, vet E n trupp på om- forfattarens debutarbete, ha vi hämtat kring sextio kvinnliga N a r V a k e n.
(Wahlström &amp; Wid- gymnaster från nordens alla länder ha sin mor- strands förlag, kr.
2: 75) gonovning under Elli gå före!
N. F. K:s gymnastikkurs i Sigtuna.
— • * Det a r den av Nordiskt Förbund utkommer med 10 häften pr.
år och för Kvinnogymnastik årligen anord- kostar för helår 5 Mark (österrik.
Sch nade gymnastikkursen, som i år for- 8.
50) samt pr, häfte o 90 Mark.
lagts till Sigtuna, där den beretts ett idealiskt kvarter i den av gästfrihet, loren i blått-vitt-rött.
Värmen faller tung över Paris, men den obligatoriska lade på tre grupper ha 14-juli-glädjen dimpas inte därav.
Det kunnat beredas plats, är som om intet i världen kunde hämma denna brusande ström av naturlig livs- men dessvärre uppgå de glädje, som till sitt vasen är så full- på grund a ' utrymmes- ändad, att den varken behöver eller be- brist avslagna ansök- gagnar konstlade medel for att nå sin ningarna till over hälf- spets.
ten av detta antal.
På de krokiga, smala Montparnasse- Den som f å r förmå- gatorna, som leder upp till Sacre Cozur, nen att deltaga Iåt va- drives morgonhandeln livligare an van- ra i den enkla och något ligt.
Den mörkhyade provencalaren har otillfredsställande rollen ökat sitt förråd av plisserade kjolar, de lyser så vackert i ärggrönt korn- i en dags blått och citrongult mot de n mörka trot- av åskådare arbete på Sigtunakur- toaren.
Madame i fruktståndet tillgriper sen, förvånas inte over sin fornamsta rostresurs for att fresta tillslutningens styrka den Passerande med mogna pe sikor, Man upplever nämligen daggvåta vindruvor och varmblåa pl om- här, åskådliggjord inför mon.
Blomsterflickorna le oemotstånd ligt, nar de bjuda ut sina rosor till 2 ens ögon en form av francs ula botten.
Det ar tjusande att gymnastik, soni bra na- for en gångs skull f å köpa rosor i dus- ra tycks närma sig idea- sin I gathörnen sjunges Marseljasen let Det är inte endast och fotgängarna ror sig mer eller min- skönheten och precisio- dre medvetet i dess betvingande rytm.
Ropet Vive la France ekar genom luf- nen i rörelserna, som breda åskådaren nöje, Men det ar på kvällen som stämning- eller deltagarnas duktig- en når kulmen, DA blir glädjen till dan het i yttre måtto.
Men Och eftersom alla dansar räcker inte en enda lektion är t. O. lokalerna.
Man dansar på gatan.
Vid m. för den utomstående varje Montparnasse-kafé - och de är nog för att förstå, att som bekant otaliga - fungerar en tre, fyra orkestrar.
Framför på asfalten ror Elli Björkstén hör till sig folkmassan än i böljande ljuv tango- dem, som tiden säkerligen så väl be- rytm, än i stormande foxtrot.
Man ser höver, och som darfor kanske bringas bland de dansande en och annan om att träda fram på skilda områden, de fader, som vaggar sin årsgamla baby i brist annan dam.
som bryta skrankor och förhjälpa De vanliga kafétyperna drunkna i människosjälar ur de hindrande burar, mängden.
Men de finns där.
Både den soni blyghet och stelhet och ovanor färgglade araben som säljer » äkta smyr- betyda Ty långt ifrån att göra gym- namattor » den långe (från lettiske fabriken artisten, vid Seine) som både och forts å sid 4 for egen och för kamratens räkning, den bleke ryssen med de vemodiga ögonen, spejar efter köplystna amerikanare.
Han vill finna avsättning för de många vack- — * Björksténs ledning, gymnastikdirektoren vid universitetets gymna- stikinrättning i Helsing- fors.
Det är söndagen den 14 juli och fran- ska folket firar sin nationaldag.
Mot grå och vita husfasader glimmar triko- r På begäran meddelas att prenume- ration på tidskriften P a n - E u r o p a kan ske genom att tillskriva Pan-Eu- ropa Verlay, W i e n I, Hofburg Tidskriften, som ar skriven på tyska, När Paris dansar E l l i B j ö r k s t é n interiiatet, dar rektor-Cullberg hars- kar De fyra nordiska länderna kom- ma turvis i åtnjutande av äran att hy- ' ' N.
F K bildades 1922 ha varit ett eftersökt sa dessa kurser, vilka alltsedan omtanke och förträffliga praktiska mål för de intresserade gymnasternas Lö o s d rivar l a g e ll er ic k e?
den port- bir följ ra konstverk de kväll efter som rymmes kväll så i troget med sig på Dômen och Rotonde.
Men amerikanarna finns inte att tillgå i kväll.
D e åser folklivet genom hornbå- - Vi ändra sorgklänningar på dagen Alltid det senaste Sorghattar och sorgslöjor Leja Magasinet - Stockholm Gör ett besök i Söders populäraste bageri BAGAR STUGAN Bellmansgatan 6 Hornsgatan 37.
Föreningen Norrmalmstorg 2 A ” — Stockholm Öppen 10 — 4, lördags o helgdags- aftnar 10 — 2 Tel. Norr 2200 för eldbegängelser, Norr 2280 » medlemsanmäln, Avgift 10 kr.
en gång för alla, för begravningsförsäkrad 5 kr.
och Halsingborg Nar samhället ingriper mot den fö- reteelse, som betecknas som losdriveri, vänder det sig med sina åtgärder inte emot en viss enstaka handling utan emot ett helt levnadssatt Till skillnad från det statliga ingripandet emot vis- sa begångna handlingar, som i lagen betecknas och beskrivas som brott och följaktligen aro belagda med straff, bryr sig samhället, när det gäller lös- driveriet, inte om att invänta sådana brottsliga handlingar som en följd av detta slags livsföring utan ingriper, som de sakkunniga bl a. uttrycka det, till samhällets skyddande aven emot samhällsskadliga yttringar av lösdrive- riet såsom sådant Lösdrivarna beteck- nas som samhällspasiter, vilka Iångt ifrån att fora ett samhällsnyttigt lev- nadssätt aro en borda för samhället och fororsaka det stora kostnader De utgöras visserligen till stor del av per- soner, som redan gjort sig skyldiga till brottsliga handlingar men även av sådana, som kunna befaras hemfalla till-brott, aven om de icke alltid bliva försvunna därtill.
Eftersom lösdriveriet enligt svensk lagstiftning inte betraktas som brott dra samt ej minst mot honom själv, gade glasögon från en Autocar ’ s skyd- utan som en från brotten skild förete- som han i de flesta fall förlorat. » förgäves locka mängdens uppmärksam- else, skall inte heller dess påföljd, När det gäller förläggning av lös- het till sina färgglada fåglar.
I kväll tvångsarbetet, betraktas soni ett straff Åtgärderna emot Iösdriveri iet böra i stället anses som hjälpande, uppfost- rande och förebyggande, heter det Några exempel på denna tankegång må tir forslaget anföras Häktning av en for losdriveri an- hållen bor inte likstallas med häktning av en brottsling enligt strafflagen For att betona detta föreslås uttrycket » taga i förvar » i stället för häktning Den erinran eller maning till arid- rad Iivsföring, som förhörsmyndighe- ten har att giva den anhållare, sedan han befunnits forvunnen till lösdrive- ri, har vidare » föga gemensamt med den enligt gällande lag föreskrivna, av polismyndigheten meddelande varning- en, som genom offentliggörandet i Po- Iistunderrättelser medför ett slags brännmärkande och snarast utgör ett hinder för återgång till ett hederligt liv, utan maningen avser närmast att hos personen i f å g a återuppväcka den känsla av plikt mot sanihallet och an- ko n s u m drivare till de statliga arbetsföretag, som i sakkunnigbetänkandet föreslås soni en form av hjälparbete heter det vidare: » Då det här icke ar fråga om nå- gon tvångsåtgärd i egentlig mening, ligger det I sakens natur att den Som blir föremål for åtgärden ej kan med tvångsmakt hindras från att lämna arbetet och arbetsplatsen Men å an- dra sidan bor han ej kunna efter eget behag utan omedelbar påföljd lämna arbetet Något tillrattaforande av per- sonen ifråga genom att lära honom arbeta och vänja honom vid ett ordent- Iigt och arbetsamt liv kunde då knap- past vara möjligt att åstadkomma.
De sakkunniga hava darfor i stallet tänkt sig den anordningen, att vederborande myndighet vid anvisande av arbete skulle föreskriva erforderliga villkor i fråga om vistelseort, sysselsättning ni.
m, vilka villkor personen ifråga skulle vara pliktig iakttaga; uraktlåter forts å sid 4 föreningen för lägre levnadskostnader fröjdar man hellre ögat med tjusande syner av bländande » feu d ’ artifice », som spelar over Seine och som man till fullo kan avnjuta från den pittoreska Pont Neuf.
Man ser ovanligt mycket franska ty- per i kväll och man hör franska talas av sina grannar.
Annars bejakar nog ens iakttagelser i det avseendet frans- Iitisering, som tagit sig ett skamtsamt uttryck i profetian.
Om 20 Ar talar alla vita i Paris ryska och endast mulat- ' terna franska.
motsats t ' ' ' Amerika tar Frankrike vänligt emot negrer.
På seer, överallt och restauranter finner gator, man i lycéer dem.
Och och mu- den som hittills identifierat negerbegreppet med primitivitet och kulturbrist tvingas att här ändra mening.
Det är en upplevelse att f å medverka i 14-juli-firandet.
Och det är Inte utan att man förnimmer en glimt av avund mot en ras, som så oreflekterat helt kan per att betala den med tanken?
tomhet.
Ty jävas inte påståendet om franska folkets ytlighet till fullo av den rika och djupa kultur, som det skapat sig, och som under några korta ferieveckor vidgar den besokande nordbons begrepp om tillvarons oandliga rikedom.
E — a R.
— — —
Politik?
Svart p å Vi t t Det skulle vara ett av de fridsam- Paneuropa.
ma åren, då varken riksdagsval eller Briands initiativ har ställt problemet kommunala val äga rum!
Men det på- Pan-Europa i brännpunkten av Europas går ändå en mandatstrid, det gäIler politik.
Greve Richard Coudenhove-Ka- unio- lergi, president i Pan-Europiska platserna vid konungens rådsbord.
Det nen, hela rörelsens grundare och ledare är påtagligt, att de andra partierna, skriver följande ord över den märkliga som under riksdagen inte lyckades stör- Iiändelsen: l a den nu sittande regeringen, alltjämt Den pan-europeiska rörelsens mål är inte att sätta kontinentala krig istället fortsätta med sina försök.
Genom pressdiskussion och före- för nationella.
Den vill ta ett avgörande drag undersöker man alla tänkbara steg framåt, ut ur krigens, in i fredens sätt att regera.
Frisinnade och social- Europa ä r en brännpunkt i världs- demokrater, bondeförbundare och fri- konflikterna.
Därför ä r den europeiska sinnade - där finns mänga möjlighe- frågan inte endast en angelägenhet för den ä r en hela ter.
Men det märkvärdiga är, att det denna världsdel själv hala synes vara en maktfråga mera ä n mänsklighetens angelägenhet.
Världs- krigets människooffer, från Amerika, olikhet i åsikter Det har inte så stor från Asien, från Afrika och Australien betydelse.
äro stumma vittnen på denna politiska N ä r det blev bekant, att H r.
C.
G. sanning.
Världen kan inte stå ut med Ekaman skulle hålla några föredrag, a t t Europa ännu en gång blir slitet i väntade nian, att resultatet av under- stycken genom ett nytt världskrig.
Ty handlingarna i någon mån skulle kun- s &amp; länge inte internationell ordning och göras.
Endast det första talet har gått säkrad fred härskar i Europa, kan inte heller fred och säkrad ordning åstad- av stapeln och vilka överraskningar kommas utanför dess gränser.
det sista kommer att bjuda på, vet nian Europas öde ä r oskiljaktigt förbundet ännu inte.
Men man frågar sig åter- med den utomeuropeiska världens öde.
igen: är detta politik?
Måste vår tids Den europeiska f r å n kan därför lösas politik endast tå i personliga an- endast i samband med världens stora tidsålder.
-, grepp och ett förklenligande aV mot- ståndaren?
Representera e j partierna olika riktningar, som vilja föra fram.
någon uppfattning!
Det förefaller onekligen som ett svaghetstecken, ett fattigdomsbevis, att bygga grunden för den politiska kampanjen, inte på förfäktandet av en mening, en stånd- punkt, utan enbart på att nedsvärta sina medtävlare.
Men sådan ä r parti- politikens sed, den styr in i en åter- vändsgränd som skall bli svårt att kla- ra sig ur Den ramlar väl så småning- om på sin egen orimlighet och nya for- mer tränga sig fram.
Men där skulle behövas en domkraft att lyfta politi- ken upp på ett högre och anständigare plan.
De vilja inte, krig Den rysk-kinesiska konflikten, som nu kastar sin skugga över världen, har sin upprinnelse i den delade ägande- rätten till den viktiga järnvägslinjen från Vladivistok genom Mandsjuriet, den s. k. Chinese Eastern Railway.
Enligt en överenskommelse av 1924 äges och kontrolleras järnvägen ge- mensamt av Sovjet och Kina.
Under förevändning att ryska järnvägstjäns- temän sökte sprida kommunistisk Pro- paganda i kinesiskt ter itorium över- togo kinisiska myndigheter för ett par veckor sedan den fullständiga kontrol- len över järnvägen, skickade; väg Sov- jets tjänstermän och verkställde flera häktningar av dess medborgare.
Svaret blev en skarp not från som Moskwa till Nankingregeringen, fordrade Kinas omedelbara upphöran- de med dessa övergrepp och det skynd- samma sammankallandet av en kon fe- rens f ö r att ordna mellanhavandena beträf fande järnvägen.
Ehuru de diplomatiska förbindel- serna avbrutits och hotande truppsani- niandragningar ägt rum vid gränsen tyckas de båda makterna dock betänka sig, innan de låta ett krig braka lös.
.
D ä r ä r också Japans ställning som ägare till den södra delen av mandsju- riska järnvägen.
som komplicerar frå- gan, Iiuriivida ett krig vore fördelak- tigt (!)
eller ej.
Det återstår slutligen att se, vad: S.
de gå å frågor i övrigt.
Framtida historieskrivare komma en gång att kalla åren mellan Ruhrockupa- tionen och konstituerandet av Europas förenta stater för den europeiska för- beredelsens tid.
Ty under dessa å r till- drar sig i själva verket den stora hän- delse som heter Europas enande.
Utvecklingen mot denna visar sig i politiken genom det allt starkare sam- arbetet mellan de europeiska stormak- terna, det nät av fördrag och pakter, som knytes allt fastare mellan länder na.
Samtidigt uppstår i den allmänna opinionen känslan av ett gemensamt europeiskt öde, medvetandet om Euro- pas enande som en histoiisk nödvändig- het.
Men allra mest ofrånkomligt bygges den europeiska enheten på näringslivets område.
Trots tullmurar och handelskrig skapas genom det nät av paneuropeiska truster och karteller, som kommer till stånd på allt flera områden, det fasta underlag, på vilket Pan-Europa muras UPP.
Denna utveckling sker med så ödes- bestämd kraft, att inte ens ett krig längre skulle kunna hindra Pan-Europa från att uppstå.
Ty varje krig måste trots allt, efter fruktansvärda ödeläg- gelser och härjningar finna sin avslut- ning i förverkligandet av Pan-Europas idé Europa sluter sig samman inför våra ögon - men europeerna själva stå den- na stora händelse alltför nära för a t t kunna överblicka den.
De komma att upptäcka det enade Europa först när det utkristalliserat sin egen politiska form och sålunda fullbordat träder fram inför en häpnande värld.
.
* vilja till avrustning och dess beredvil- lighet att underteckna Kelloggpakten kunna betyda i den nu brännande kon- fliktens avveckling.
Enligt de senaste uppgifterna skulle Nankingregeringen vara benägen för Japans medlande in- gripande då regeringen själv saknar möjlighet till direkta underhandlingar med Moskwa.
Å andra sidan uppges att Kina Önskar överlämna tvisten till Nationernas Förbunds avgörande.
Så mycket mer betydelsefullt måste detta avgörande bli, då hela frågan o m den mandsjuriska järnvägen kan innebära f r ö n till fortsatta svårigheter och slit- ningar mellan makterna.
Den slutliga utgången avvaktas med spänning av.
.
.
.
.
ld Världens väg mot frihandel.
Medan Amerikas förenta stater just nu föra en häftig kamp om sina tullar ä r jag säker på a t t de om tio å r ha hunnit långt på vägen mot frihandel, säger den amerikanske ekonomen Ed- ward Filene i en artikel i Neue Freie Presse.
Detta kommer i n t e att ske av några som helst etiska eller moraliska skäl, utan bara därför a t t det lönar sig.
T y i Amerika har den varan de bästa utsikterna att erövra marknaden, som framställes i massproduktion.
Och mass- produktionen kan ingenting vinna genom höga tullar.
Fords och Chevrolets bilar ä r utmärkta exempel på detta förhållan- lande.
De skulle kunna framställas åt- minstone 25 procent billigare under ett system av frihandel än med tullar.
Men detta gäller inte bara Amerika.
Europa får också vänja sig vid att för- ena de framgångsrika amerikanska i d é erna.
med sina egna goda uppslag.
Eu- ropa kommer att bli nödsakat att över- gå till massproduktion lika väl som Amerika.
Och man kommer a t t bli tvungen a t t ytterligare utvidga avsätt- ningsområdena.
Först genom handels- fördrag med grannstaterna, sedan gr- nom ett ekonomiskt Pan-Europa.
Ty ett sådant ekonomiskt Pan-Europa skulle kunna erbjuda den övriga värl- den fördelaktiga handelsfördrag.
När en europeisk stat för närvarande under- handlar med Amerika om tullpolitik, kan det epbjuda en marknad på 6, 14, allra högst 40-GO miljoner människor.
Amerika kommer i sin t u r med bortåt 120 miljoner innevånare och dessa ha en köpkraft som motsvarar minst 300 mil- joner människor i Europa.
Med detta faktum för ögonen måste man inse a t t det inte är lätt för politikern a t t skapa den rätta jämvikten vid underhandling- arna.
E t t enat Europa skulle däremot vara Amerikas jämlike.
j a överträffa det och kunna bjuda ännu mer.
Hur mörkt det än för närvarande ser ut, slutar den amerikanske optimisten, kommer världen säkerligen att inom mindre än t j u g u å r ha frihandel eller i varje fall ytterst obetydliga tullmurar: Ty varje stat som är mån om sin väl- gång måste förstå, a t t krig och revolu- tioner hindras bäst genom att befolk- ningen tillförsäkras en människovärdig och tillfredsställande levnadsstandard och framför allt genom a t t den skyddas för arbetslöshet.
Arbetslösheten bekäm- pas genom en effektiv produktion.
Detta.
betyder massproduktion, stordrift.
Men massproduktionen fordrar för sitt be- stånd tullmurarnas raserande och fri- handelns införande över hela världen.
C.
P.
S c o t t.
Den av Tidevarvet ofta citerade Man- chester Guardians redaktör, C.
P. Scott drar sig i å r vid 83 års ålder tillbaka från tidningens ledning.
Om hans märk- liga och beundransvärda bana skriver Göteborgsposten bi.
a.: C.
P. Scott har varit huvudredaktör för Manchester Guardian i 57 år.
Och han har icke varit en sådan där redak- tör som » tittar upp ett tag pli kvällen.
och låter andra utföra arbetet.
C.
P. Scott har varit Manchester Guardian; behärskat hela tidningen, varit på en gång politisk ledare, redaktionschef, hu- vuddelägare samt den som dikterat den ekonomiska kursen och sett till att den i allo följts.
Efter att under några år ha arbetat i mindre landsortstidningar, blev Scott vid 24 års ålder medarbetare i Manchester Guardian.
Två år senare var han dess huvudredaktör.
Manchester Guardian ä r icke världens största tidning.
Det finns åtskilliga engelska och amerikanska, ja, även svenska tidningar som ha flera sidor.
Manchester Guardian ä r icke den mest spridda.
Kanske går den ut i 100,000 exemplar, men det ä r en liten siffra jämförd med den som anger Daily Mails upplaga, vilken uppgår till
Medborgerligt förtroende Det ä r en ljuvlig högsommarmor- gon, en av dessa allt sällsyntare som- mardagar med sol f rån en hininiel som är oändligt blå och molnfri.
E n väs- tanbris, just lagom för en välsignad hötork, sveper over de nyslagna klo- verfälten.
Det ä r sondagsmorgon.
Lantmannen har under s e s gångna ar- metsdagar vänt nästan ut och in på sin hjärna f ö r att ställa arbetet, så all- ting skulle gå i lås - s i rotfruktslan- det skulle få sitt, att trädan fick sitt när dragarna var lediga från annat och så slåttern var måltidsrast ha- de speglat den stämning s o n i barome- terns minsta lilla stigande eller fallan- de utlöste.
Och nu ä r det vilodag - i slåtter- t i d på en gång fruktad och älskad - och nu ler Vår Herre och hans leende mognar skörden på fälten och smeker styvmorsviolerna och kärleksörterna på berget och lantmannen, soni står vid sin hemmahage och ser på minsta kalvens språng i flocken av höns och smågrisar, känner en ström av välbe- hag genom sin varelse: tänk att det sol och vind i dag.
Och i hans hä s l n n i g till grannen: » Det ä r en väl- signad hötork vi ha i dag », ligger en rymd av välvilja mot och försoning med försyn och samhälle.
av förtrös- tan och glad ro.
Det är som om de två grannarna som mötas vid ledet.
medan deras blickar över kalvar och kor och — - ingenting hjälper.
De förlora sitt, anseende och sitt inflytande, Tidnings- industriens åsikter intressera icke.
Där- emot lyssnar man till vad en kunnig, orädd, självständig och rättrådig publi- cist har att säga om världens affärer.
En sådan man liar Scott P.
C. alltid varit, en sådan man anses hans son E.
T. Scott, som nu efterträder honom, vara.
Ibland har han stått i strid med sitt parti, ofta har han gått emot den allmänna opinionen.
Så skedde under boerkriget.
Manchester Guardian be- kämpade detta med all kraft.
Under världskriget kämpade Scotts son, den nye redaktören, redan från början som frivillig och visade därmed sin patrio- tism, men Manchester Guardian deltog aldrig i krigshetsen och bevarade mitt under Northcliffes och Bothomleys vilda orgier huvudet kallt.
Och när kriget var slut och » miljoner av sörjande mödrar » fordrade kejsar Wilhelms död och Tysk- lands krossande, talade Manchester Gu- ardian för fred och folkförsoning samt blev en centralpunkt fur alla dessa som bekämpade Versaillesfreden.
J.
M. Key- nes skrev sina kritiska artiklar i skade- ståndsfrågan i Manchester Guardian.
Sedan åtskilliga år tillbaka har den bearbetat opinionen för en utrikes- och inrikespolitik efter d e linjer som fått uttryck i den engelska arbetarregering- ens första trontal.
att för undkommande av minnet av den gärning, jag en gång gjort mig skyldig till, söka mig en annan miljö », heter det i hans ansökan.
» På grund av att jag saknar medborgerligt för- troende ä r emellertid möjligheten för mig att få anställning utom min hem- ort praktiskt taget stängd.
Bortsett härifrån är förlusten av det medbor- gerliga förtroendet, på flerfaldiga an- dra sätt, som jag icke torde behöva närmare angiva, mig till ett stort li- d a n d e.
~ Han säger sig djupt ångra sin ohyggliga gärning och nara en inner- lig önskan att för sin återstående lev- nad bli en god och samhällsnyttig med- borgare.
Hans ansökan har på det varmaste tillstyrkts av kyrkoherden i församlin- gen samt ett flertal hemmansägare och lantbrukare i orten, däribland en riks- dagsman, som vitsordat, att han fört ett stilla och oklanderligt leverne och varit arbetsam och skötsam.
K. m:t har emellertid ej funnit anledning åter- skänka honom medborgerligt förtro- ende.
(kurs av underteckn.)
Så långt tidningen.
Men den enkle och okunnige måste utbrista: Vad är då K.
M:t?
H a r det icke hjärta, icke förstånd som ä r människors privile- gier?
Önskar det skapa samhällsfien- ret att vara människa?
der i sitt land, så är det visst rätta sät- tet.
Vad åsyftar nian nied detta avslag?
Vet K.M:t vad som sker i dess namn?
Är det någon soni skriver under så- dana papper och sen går ut och ätet middag nied sina vänner, far till sitt sommarnöje, njuter sin frihet och sitt ofdrvitliga anseende?
Ja, så måste det ju vara - för någon människa måste in i högen man är fylld av solske- det ju vara bakom K.M:t.
Förunderliga.
tidningshog.
Tusen- I friden därute och vill inte där- Man hoppar över alla olyckor, nian tals människoöden kunde skymtat fram med dess spalter, men de ha gått något hoppfullt och förnuftigt då kan man ju fort bli färdig förbi, m e d a n denna bild blir kvar: i tidning.
Varför skulle just ens fången och hans mor Samma himmel ögon fastna på en rad som tvingade blånar, samma sol lyser över stugan.
att läsa vidare: » Dömd till döden.
be- som ä r (leras hem och över den an- nådad och fri efter 20 Är.
Men van- sedde lantmannens klöverängar.
Kan- frejden förföljer honom. » Det är ett ske satt lian.
fången.
just på tröskeln Stockholmstelegram av den 3 juli.
Tid- i solen och väntade budet som skulle ningshögen liar legat länge.
Det lyder: komma med detta dyrbara papper, som K.m:t liar avslagit en ansökan av en igen skulle göra honom likställd med år 1927 benådad livstidsfånge att av människorna ikring sig.
F ö r det var nåd återfå sina medborgerliga rättig- ju inte möjligt annat, det skulle ju in- heter.
Han dömdes år- 1907 för mord te vara någon mening i att neka honom på sin fästmö att mista livet och vara det.
som skulle ge honom bättre möj- förlustig medborgerligt förtroende för ligheter att reda sig.
Och det trodde alltid.
men sedermera förvandlades ju kyrkoherden och de andra som skri- dödstraffet av nåd till livstids straff- vit intygen åt honom.
Det hade ju gått arbete.
Efter att ha vistats på Långhol- de här åren - men - åh, att komma men nära 20 år och därunder skött sig ut ändå, härifrån, få räta på ryggen synnerligen exemplariskt befriades han och börja på nytt, vara som andra, ha i juni 1927 från vidare straffarbete, självförtroende.
- Det var underligt dock med föreskrift att, om l i a n lie- att det kunde göra s i mycket.
det där ginge brott, som störde allmänna sä- att ha » klara papper ».
Den som inte kerheten.
lian då skulle förklaras skyl- varit utan.
visste inte hur det var.
Men dig fortsätta sitt livstids straffarlirte.
nu var han på tröskeln till nytt l i v.
Öppet och frimodigt skulle lian möta folk och bli mött igen.
Han kände ju att det var klart därinne.
- Vår Her- re var inte så hård, de hade haft tid släkting förtjänat sitt uppehälle.
» E e l l e r t i d känner jag ett behov av att göra upp.
dessa tjugo år och nu klöverfält skåda tankfullt och stilla inåt mot drömmens oändlighet.
med de fem orden lägga ett lent och blå- skimrande duntäcke över allt som un- der Aret utlöst deras ilska och suckan över lantbrukets eländiga ställning, över, orättvisa skatter, uselt väder och otur nied djuren - visserligen, medan det onda stod på, hade det ju vant som en slags tröst, att mötas nied sina griiskärror på vägen och låta hästarna rasta.
medan nian mätte försyn och samhälle skäppan full - men man var ju bevars sin egen i alla fall och hade folks förtroende.
nian var ju veder- häftig och känd, förstås.
och i grunden var det ju inte så farligt heller, det ordnade sig väl på nå ’ t vis - fast det kunde se jäkligt ut ibland.
Men nu denna ljuvliga söndagsmor- gon, strök nian över och gick vidare.
avslutade en period av livet, slutade en saga med detta som liksom började en ny - många gånger upprepad.
men evigt ny och förunderlig: » en välsig- nad hötork i dag. » - Och människan skapad efter Guds beläte står vid le- det och hennes blick speglar bortom kalvar och kor och klöverfält något — GERDA MEYERSON IN MEMORIAM Då Gerda Meyerson dog den 18 ju- för Dövas Väl, som hon varit med om li efterlämnade hon ett tomrum, som man tycker knappt kan fyllas.
Hon gjorde så otroligt mycken nytta, och hon var något .alldeles särskilt », som en av hennes underordnade i arbetet uttryckte det.
Sällsynt initiativrik, energisk och arbetsam har hon gjort stora insatser på olika sociala områden, e j minst som nyskapande.
Hon var med om grun- dandet a v Centralföreningen för soci- alt arbete, var länge styrelseledamot där, i Vita Bandet och i Birkagårdens Kindergarten samt suppleant i stiftel- sen Isaak Hirschs minne.
Hon skrev och höll föredrag främst i sociala äm- nen.
Hon satte sig grundligt in i de frågor det gällde och gjorde även om- fattande studieresor i utlandet.
Särskilt stod arbeterskorna hennes hjärta nära.
Tidigt arbetade hon på olika sätt för att förbättra deras vill- kor och grundlade 1898 Föreningen Hem för arbeterskor i syfte att bereda dem goda och billiga bostäder.
Insti- tutionen fortlever ännu i moderniserad form.
Hon yttrade en gång, att hon trivdes bäst bland sina flickor.
Hon stod i livlig, personlig kontakt med dem och samlade dem ofta till sam- kväm och kurser, varvid hon strängt höll på att endast det basta var gott nog för dem.
Under en lång följd av somrar öppnade hon sitt eget hem, vil- lan Tallbacken på Värnidön, f ö r arbe- terskorna och var själv deras husmor.
De senare åren av sitt liv ägnade hon särskilt de döva och var den dri- vande kraften i Svenska Föreningen att stifta.
För Gerda Meyerson var det helt naturligt att offra alla krafter, tid och medel för en sak och hon påfordrade också andras medverkan såsom själv- fallen på ett förtjusande och förbluf- fande, komiskt sätt.
Vid ett tillfälle uppmanade hon utan vidare de stude- rande vid Stockholms högskolor och akademier att arrangera underhållning på en välgörenhetsfest.
Och hon blev åtlydd.
I regel kunde nian e j motstå henne.
Stor var också hennes rent konstnärliga uppfinningsförmåga vid sådana tillfällen.
Sista gången jag såg henne var hon redan mycket sjuk.
Hon talade glatt och i förbigående om att hon kanske led av något farligt.
Men hennes in- tresse och tankar rörde sig .kring ar- hetsfältet, och den ena efter den andra av hennes skyddslingar var föremål för hennes omsorger, där hon låg.
Man kunde hålla på att tala länge om henne.
Om hennes klokhet och hu- mor, hennes själsstyrka och glada mod i alla skiften.
Men först och sist om hennes godhet.
Hon hade också en na- turlig omedvetenhet och en uppriktig- het och ' kärvhet i sättet, som gjorde henne i viss mån till ett original och till en mycket tjusande människa.
Hennes verk kommer länge att spå- ras, men såsom ofta när det gäller människor av stora mått ä r det visser- ligen i mycket verket men främst män- niskan nian kommer att minnas.
S.O.
dessa sista.
det hade inte varit lätt, för människorna reste hinder mellan honom och Vår Herre också - fast nian var av samma slag som de.
Men nu skulle det bli bra - och nior där- inne.
så glad hon skulle bli, hon hade kanske haft det lika svårt som han.
När nu bara posten kom.
Och så kommer posten.
Med ett stort brev.
Kanske var det kungliga sigill på, stora, lysande.
röda.
Det var bara.
att bryta dem - händerna darra och hjärtat slår så förfärligt - och läsa — — » K.M:t har ej funnit anledning återskänka » - - Resten går ihop för mannen på tröskeln.
bokstäverna dansar för ögo- nen och flyter samman till stora flac- kar.
lysaiide, förfärliga, röda - - Någonting knyter sig inom en i van- mäktig vrede: finns ingenting att göra?
En annan bild manas fram ur minnet, ur det översta lagret av upplevelser, frisk och innerlig: En grupp männi- skor ä r samlad i en stor, vacker sal med böcker runt väggarna; de äro högtidsklädda, och på en gång allvar- liga och glada.
de sitta tätt samman och fylla nästan det stora rummet, även på golvmattan sitter en skara av unga, alla lyssna; ljudlöst ä r det kring en enda rost som talar, en djup och underbar röst som återger en saga som handlar om en fånge.
en livstidsfånge.
Det ä r inte sentimentalitet som gör skaran så tyst även när den djupa rös- ten slutat.
Nej, det är bara en bekräf- telse på det som den gruppens anda sökt och velat och förnummit som en enande visshet och gemenskap: Det spirar någon ny brodd i världen.
Ur urgammal evig.
sanning spirar en ny brodd.
Cainhällsidealet färdigtänkt el- ler e j - vägen som bar fram, måste gå över tillit i stället f ö r misstro, över- tygelse i stället för tvång, kärlek i stäl- let för fruktan.
Vår lösen: » tro på inänniskorna, lita till de skapande krafterna, till sanning- ens makt att tära sig igenom., Men hur skall den nå K. m:t?
.
R.A.
Lösdrivarlag e ll e r i c k e?
L å t Forts. fr. sid. I.
Livslevande tanken gå!
före.
Forts. från föreg.
nr Medan stormen ännu blåste med nastiken till en skickligt driven virtuo- tankar.
De hålla er tillbaka.
Skicka sin fulla himlastormande energi hör- Fons.
från sid. I).
.
han detta, skulle förnyat ingripande sitet har Elli Björkstén, liksom många tanken före, låt den alltid gå före - enligt lagen, i regel då av strängare andra konstnärer på olika områden, och se långt, långt ut genom väggen!
åter ett klagande t. ex. dansens och undervisningens, beskaffenhet omedelbart äga rum. » Det ä r vingade fötter som i språng- snabbt drunknande i en plötslig tystnad.
Den skinande blanka cylin- Innebär detta skiljande på straff förstått att göra samarbetet levande marsch flyga genom salen.
Och armsträckningen.
Låt den vara derhatt.
som dr. Wanner burit, höj- och icke straff i själva verket något mellan kroppens och själens krafter.
annat än en lek med ord?
I den all- Allt dött och mekaniskt ä r borta.
In- som en gnista, som när våra förfäder de sig i luften, seglade som ett luft- ' skepp fram i en mjuk, elegant båge, männa uppfattningen skall man icke tet meningslöst svängande nied armar för första gången sågo gnistan!
Musiken, som ledsagar rörelserna " " finna någon skillnad mellan och ben.
Varje rörelse får liv och me- narna fångades i ett träd, upp just " ' d ' då översta den skulle gre- kunna Långholmen och Svartsjö.
Och från ning genom sitt samband med de sedan instruktionen ä r klar, ä r inte av- passera däröver.
Återigen var en de internerades egen synpunkt, offren kraftkällor soin varje människa be- sedd att vara något överskylande eller hatt borta.
Männen i trädgården för den » uppfostrande och förebyg- sitter i sitt innersta, och vilkas tagan- ytligt upplivande.
Så länge den inte t y c k t e sig förflyttade i brännpunk- gande verksamhet », som samhället de i bruk ä r all uppfostrans enda mål smälter samman med det, soni i rörel- ten a v oväntade händelser, ingen visste vad som härnäst kunde blåsa tror sig om att utföra, är Svartsjö t, och verkliga möjlighet.
I sin enkelhet, serna uttryckes av de gymnastiseran- bort.
Innan de hunnit tänka denna friskhet och kraft blir denna gymna- des egen vilja och uppfattning, gör tanke t i l l slut hade redan den hur- o. ni.
värre än Långholmen.
.
Men i och med att påföljden för stik ett medel att lösa hämningar och den mera skada än nytta.
nybörjar- tanke rande slut, hade hojtande Iiattjägaren hun- den såsom Iösdriveri betecknade för- band, den blir en sidan lek, som kny- gruppen gymnastiserar också utan mu- nit hal vvägs upp i trädet, klättrade seelsen uppfattas som ett straff, före- ter förbund med det starka och var- sik.
Men under de mest övade gym- med sina långa starka gräshoppsben ligger anledning att närmare granska ma intresse, som är, eller åtminstone nasternas timme njuter man i fulla.
från gren till gren och lät höra sina mystiska kommentarer.
borde vara, varje människans privile- drag fulländningens sötma i förening- furseelsens art. gium att få överlämna sig åt i sin gär- en mellan deras rörelser och musiken, Som bekant var ett av de bärande ning lika väl som i sina nöjen.
som fru Asta Federspiel från Köpen- ger bo i hatten d e allra första Elli Björkstén har utan tvivel be- underlagen för den franska revolutio- ugglorna.
dock inkräktare röva- re ä r icke din tillhör den dystra nen kravet på strafförfarandets refor- tytt mycket för den nordiska kvinna- i trädgården g e medicinmannen mering.
Bastiljens stormande var sym- gymnastikens lyckliga utvecklig ge- den tillbaka bolen för folkets kritik av och reaktion nom dess frigörande från det tvång, Trädet riste och skakade, knakade mot ett föråldrat straffsystem.
Och ur som ännu i hög grad vidlåder den När vaken i nattlig timma och svängde av och a n i den dånan- de stormen likt en tistel, och flam- sina 59 år är hon framför jag till mitt hjärtas slag inande i det fulla solljuset som en och hör hur det skälver där inne midsommareld.
Den gröna, fantas- satsen: intet straff utan uttrycklig be- trupp Hennes inspirerande förmåga, tiska mänskliga figuren, klart av- skrivning av brottet i lagen (nulla konstnärligheten, rikedomen av bilder f ö r varje andetag, tecknad mot trädets höstliga guld poena sine lege penalis), som ligger till och skiftande tonfall göra hennes lek- i girig längtan jag väntar och rött, var redan uppe bland dess grund för all modern straffrätt.
Skill- tioner till mästerverk.
ett ljud av en vindstöts sus, högsta och svagaste grenar.
Och naden mellan denna av civiliserade Inte betyder en marsch att man på en tongång från evighetens det var ett rent under a t t d e icke samhällen hävdade uppfattning och tunga, uttråkade fötter skall stampa oändliga orgelbrus.
brusto under tyngden av hans väldi- primitiva folks strafflagar, belyses av sig genom golvet ner i källarn!
Inte ga kropp.
H a n var högst däruppe, Gud, broder, lägg varsamt handen bland d e yttersta, vindpiskade löven ett sådant exempel soni den javanesis- skall man hacka kött - eller sjunka på bröstkorgens häv och sänk - och kvällens första tindrande stjär- ka lagen, enligt vilken icke endast för- ner i sentimentalitet och ha tråkigt!
nor, alltjämt talande glättigt f ö r sig låt mig få ro och drömma övaren av en rad särskilt angivna brott Trampa er uppåt!
Gå fram, fram!
själv, resonerade, halvt urskuldan- om purpur, om blomdaggsstänk.
skall straffas, utan även den, som ä r Tankarna hindra er era hämmande de - i korta, avbrutna meningar en » oförbätterlig kanalje ».
Det var verkligen icke att förundra Gud, broder, giv lugn och mildra Ehuru tillhörande ett civiliserat iseeras, såsom numera även i fråga om sig Över att Iian förlorat andan, ty samhälle, nöjer man sig i svensk lag- lösdriveri den moderna lagstiftningens min livsströms häftiga svall - hela hans stormlopp hade försiggått låt mig f å vila, drömma i ett enda d r a g: han hade tagit mu- stiftning ännu med begrepp, diffusa tendens är. » ren soni en fotboll, hade ilat fram att vilan är bliven all.
n % att motsvara detta » kanalje ».
Och Dessa uttalanden av professor Thy- över gräsplanen som en blixt och vi överlämna åt poliser och unga no- ren - föregående justitieminister, (U r Från stigar och boulevarder av över gräs skjutit upp i trädet soni en raket.
De tarier tydningen av de ytterst mång- och vars vetenskapliga förtjänster och tre andra tycktes förkrossade under tydiga begreppen » kringstrykande vederhäftighet hans politiska verksam- Eric J.
G.
Blomberg.)
denna samling av olyckor - en vild och bettleri » het icke lyckats helt förringa - bryta värld d a r den ena händelsen storma- Det svävande brottsbegreppet be- helt staven Över och träffa nied för- de in förrän den andra hunnit av- skrives av professor Johan Thyrén i krossande tyngd de former av socialt hamn består, konstnärligt, med osvik- vecklas.
Trädet hade stått där på hans » Principerna för en strafflagsre- kvacksalveri, som de skilda lösdrivar- lig uppfattning, känsla och förstånd.
samma ställe under alla de fem å r de des kort ytterst skrik, som och slutade började ytterst Också den solida, känslo intryck lösa ve- tenskapsmannen hade ett ydligt, förvirrande av a t t tidens - och flämtande » Livets träd Ygdrasil klät ra kanske i århundraden ugglor byg- - - N ä r vaken denna kamp framgick den straf rät s- liga, ännu allmänt hyllade, kardinal- manliga.
nu som Trots än- en eldsflamma än- sin.
.
.
ss.
.
.
.
.
form,, (Lund 1910) på följande s ä t t: » Då numera strafflagen icke får tolkas analogiskt, måste följaktligen varje brott noggrant beskrivas, så att det för varje särskilt fall kan genom tolkning av lagen avgöras, huruvida brott föreligger eller icke.
Detta krä- hjul hade ryckt till och rullat fram- åt med en verkligen hisnande hastig- het.
Han var emellertid icke fullt be- Ridande redd på vad gränsle som härefter över den inträffade.
högsta, bräckliga grenen.
sträckte s i g den gröna mannen efter hatten och lyc- kades taga ned den från dess luf- tiga t i l l h å l l uppe bland kvistarna.
En vindstöt, och Iövverket hade pres- sat ihop den som en dragharmonika.
Och det kan icke heller med f o g på- stås, att den tjänstvilliga.
långnästa gentlemannen skulle visat någon större omtanke om dess ömtåliga konstruktion, då han lösgjorde den f rån kvisten den hängde på.
H a n tjut triumf, falla svängde den med ett och tycktes därefter fa av baklänges ned från trädet.
H a n fasthölls dock där av sina starka ben, liksom en apa hakar s i g fast med sin ~, v a n s Hängande i knävecken, med huvu- det nedåt, rakt över den hattlösa Warner, beredde Iian s i g släppa den illa åtgångna cylinderhatten ned på doktorns hjässa.
» Var m a n en ko- nung ».
förklarade den upp- och ned- vända filosofen, varje hatt en kro- na.
Och denna krona faller ned f r å n himlen. » Och åter gjorde han ett försök a t t kröna doktor Warner som dock hastigt.
steg å t sidan; underligt nog tyck- tes han icke vilja återfå sin forna huvudbonad i dess nuvarande skick.
» Alldeles rärts », dundrade den tjänstvilliga mannen.
» Man bör all- tid bära sin uniform, också om den är illa medfaren.
Parforceryttare använda gamla rockar, men gamla.
röda rockar.
Det är symbolen som ä r huvudsaken, gamla gosse.
Med våldsam kraft satte eller pressade han den oformliga cylin- derhatten ned på den besvärade lä- karens huvud och föll på fötterna ned bland de andra, alltjämt pra- tande, flåsande och andfådd.
» Varför konstruerar .man icke fle- ra läkare i stormen »?
frågade han livligt » Drakar a r förstås all right m e n varför skulle man blott h a dra: kar?
Medan j a g klättrade upp i trä-, känt til h pensi a d o e nat icke et.
De vor fallit o handlingskr en aft enda iga och sta av rka, dem alla och det g å, hi r t ade till lekar för en j h ag ä på r blåsig: man tre andra tar sport- en dag.
En näve av dem förslagen representera, i Thyrén dels indirekt i och med att betecknar lös- Denna som om beskrivning kursen vore skall agd inte tydas på uppvis- det drivarbegreppet och lösdrivargärning- en s o m ett relikt (kvarleva) från de rättsäkerhetens synpunkt s i våd- liga tiderna före den franska revolu- tionen, dels direkt fastslår att det rättsäkerhetssynpunkt är en våda att i förvaltningsväg behandla och bedö- stämd handling.
Ehuru en person ge- ma det diffusa begreppet lösdriveri.
Det ligger i sakens natur att ut- nom allmän egoism O. s. v. hela livet formningen av Iösdrivarlagen, om än igenom kan ha visat långt större sam- aldrig så omsorgsfullt gjord, aldrig hällsfarlighet och gjort samhället kan undanrödja de möjligheter till långt större skada, än mången brotts- orättvisor, övergrepp och godtycke, ling genom sin koncentrerade sam- handling, ka,, härav icke som följa av oklarheten i själva be- t brott.
Endast i straffrät- greppet lösdriveri.
Vi skola i en föl- i träffar man numera så- jande artikel återkomma till den de- dana svävande brottsbegrepp, som att finition på lösdriveri, som det nya för- slaget ger och i samband med denna » präst genom sitt leverne åstadkom- ändamålsenligheten av de i förslaget mer uppenbar förargelse, eller att en soldat icke uppfyller sin tjänsteplikt förordade åtgärderna till dess bekäm- ur ur ver i allmänhet, att samhällsfarlighe- ten framträder koncentrerad i en be- » såsom det e n ärlig och tapper krigs- man ägnar » eller att en sjöman icke iakttager vad honom » såsom en god sjöman åligger, o. s. v. - - - a- - Sysslolöst kringströvande av den som saknar medel till sitt uppehäl- le har i erfarenheten ävenledes visat sig innebära en tillräckligt stor sam- hallsfara för att utgöra rättsgrund för ett ingripande av samhället.
Såvitt nu emellertid i dessa fall en rättsverkan inträder, bör-det aldrig ske i förvalt-.
ningsväg utan alltid genom domstol, och samtliga hithörande fall böra där- för i strafilagen uttryckligen krimina- barndom, något som liknade en man i e t t gyllene träd.
pande.
ning och yttre effekt.
Den ä r tvärtom allvarligt arbetsam.
Gymnastiklektio- nerna omväxla med föreläsningar av Elli Björksten och hennes medhjälpa- re, f r u Federspiel och gymnastikdirek- tör Thyra Montell från Finland Dess utom ä r det barngymnastik, ledd av en av de finska eleverna, fröken Ast- rid Schnitt med kritik av Elli Björk- sten.
Och medan en grupp gymnasti- serar ser man på lekplanen en annan med liv och lust ägna sig åt lekar och folkdanser medan den tredje jagar ge- nom den doftande skogen i spännande schnitzeljakt - med stora kolaklubbor soni ärorika troféer, ja, rävsvansar!
Det nordiska samarbetet som på gymnastikens område alltid varit gott, fungerar i det sommarfagra och idyl- så in att klättra upp i det.
Inglewood var den första, som utom detta ock- så såg färgerna framträda.
De lju- sa, darrande bladen, den blekblå him- meln, de vilt svängande gröna a r - marna och benen; detta påminde ho- nom på något underligt sätt om nå- got, soni glött inom honom i hans peppar A r t h u r IngIewood, som hållit sig i bakgrunden av denna galna scen, sprang upp och stirrade på nykom- lingen med sina närsynta ögon på skaft och den höga färgen om möj- ligt ännu högre.
» Jag tror a t t n i ä r Smith », sade Iian med sin friska, gossaktiga röst.
norskor och blonda danskor trivas lika » J a g tror j a g har ett visitkort », väl tillsammans som svenskor och sade den obekanta nied retsam hög- finskor.
Ett par polskor, en tyska och tidlighet li - » ett kort med mitt verk- en tjeckiska ha också nästlat sig in som extradeltagare.
Hur unga än de yngsta se ut äro alla lärarinnor och deras utbildniiig kommer därför många tillgodo i de olika Iänderna.
En enda dag av detta glada, strå- lande friska arbete ger en verkligt hoppfull bild av vad som uträttas på Iiska Sigtuna till allas glädje.
Den söta gymnastikens område, något som sä- isländskan, klara ö.
kert blir till hälsa och glädje för oräk- med d gon käcka neliga.
C.
H.
Nanny Johansson: En ovälkommen.
2:a uppl.
Häft.
4:50, inb.
575, Det ä r e n av d e mest gripande böcker jag läst på länge ... J a g öns- kar att d e n måtte spridas vida ... Elin Silén i Härnösandsposten, I varje bokhandel, Lindblads Förlag, Uppsala.
sanna namn, mission mina här titlar, på jorden. » adresser och Ur sin övre västficka drog han ga långsamt f r a m en purpurröd visit- kortsbok, och lika långsamt d ä r u r e t t mycket stort kort.
Vid.
första anblic- ken tyckte sig herrarna observera, att liga det gentlemäns hade en underlig, visitkort f avvikande r å n van- form.
Men det sågo de blott ett kort ögonblick, ty då nykomlingen skulle räcka det till Arthur måste någon- dera av d e två hava släppt taget.
Den.
starka stormen tog f a t t kortet och förde det med s i g i den vilda dansen i universums papperskorg; och den stora stormen.
skakade hu- set och flög vidare.
DA något obehagligt före- står Eder var d å försedd med e n a s k Instantine.
E n pastill eller två vid det avgörande .ögonblicket kom- mer Eder att s e saken lugnt och kallt.
Instantine är en nervlugnande pastill s o m verkar genast, är väl- smakande och kan intagas just då Ni behöver den (utan vatten), säljes å apotek.
