# ID: svediakorp-per3443
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,845
# sentences: 691
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 3: 1929 Den I I januari 1929 avled i sitt hem i Uppsala professor emeritus Hjalmar Öhrvall i en ålder av 77 Ar.
När de florbehängda standaren sänktes vid Hjalmar Öhrvalls eld- begängelse, var det icke endast en symbol för lärjungarnes tack till sin gamle vördade lärare.
Det var en hel generation som med Öhrvall gick i graven.
Han var det kvar- levande 80-talet, den evigt unge verdandisten, den omutlige san- ningssökaren och frihetskämpen.
outtröttlig i sitt folkupplysnings- arbete.
De för sin rätt kämpande kvinnorna stå i en djup tacksam- hetsskuld till Hjalmar Öhrvall.
Doktor Karolina Wider- ström ger i detta nummer av Tidevarvet uttryck för denna tack- ' samhet.
ELFRIDA ANDRÉE Om ' ett liv - översvallande rikt på ädel konstnärs- gärning! '
om ’ det mäktiga huvu- det, det uttrycks- fulla kraftiga vii sendet och den liv- fulla själen, som s:~ lätt kunde tändas av hänförelse.
med sådan eld uppgå i sitt arbete och ha- de till övers så mycket deltagande värme för andra ' - så har det nu vid hennes bort- gång skrivits om Elfrida Andrée av en som kände hen- ne väl, Henrik R e g e r i n g e n v i l l s i t t a.
Hedlund i Göte- ledande artikel.
borgs Handelstid- * ning.
Tidevarvet uppskjuter behand- lingen av statsverkproposition till För mer än sex- nästa vecka.
då den fått sin belys- tio år sedan prov-.
ning ' genom remissdehatten.
spelade en 26-årig Uteblivandet - av apelsintullens ung kvinna på Gö- avskaffande, som borde vara en av teborgs domkyrko- vinterns angelägna frågor, har dock orgel Hon hade redan nu uppfordrat d r.
Axel brutit sin egen ba- L u n d s t r ö m till en artikel om na fram till detta — Apelsintullen.
ögonblick.
Redan tio år tidigare lade I s i t t andra brev från Frankfurt hon organistexamen bakom sig Elin Wägner om - med särskild utmärkelse.
Dock skriver som privatist, ty Musikaliska Aka- Galérslavarna.
*.
nas I återsken ger D e stora händelser- Lissi Almer en redogörelse för den femte upplys- ningskursen som av Kvinnoförbun- det för Fred och Frihet hållits i Malmö och Lund.
* Tidevarvet upptar i detta num- mer till närmare granskning frå- gan om Tjänstemännens sjukledighet, vilken vi för- ut i korthet omnämnt i samband med statsrevisorernas yttrande.
J e a n n a Oterdahl har.
sänt Tidevarvet en dikt om P e n- thesileia, amazonernas drott- ning.
I ett bifogat brev, daterat I jan.
1929, säger hon: ' Jag har haft detta i tankarna sen j a g höll på med mina Grekiska sagor.
men skrev ned det först i natt.
Det ar alltså så nytt som möjligt. '
A t t Penthesileia skulle ge en ny- årsvision av det fega allvar, som fjättras av det förgångnas skugg- ideal, är oväntat och slående.
* B e f r i a d e av R u t h P e r s- son avslutas i detta nummer.
* En d e l a v u p p l a g a n å t f ö l j e s av en bilaga.
domkapitlet fanns en domprost, el- dig och anderik nog att igenkänna och fördomsfritt Mrdesätta ande och eld och att följaktligen genomdri- va Elfrida Andrées val till dom- kyrkoorganist.
Han hette Peter Wie- selgren.
kunna komma.
ty Mer än en gång kom sedan den hennes dispensansö- kan för en organist- gamle domprosten efter slutad guds- tjänst upp på orgelläktaren till sin befattning blev av- unga organist, som också var en kär slagen.
Med sin un- och ofta sedd gäst i hans hem, för derbart mogna och att säga ett tack med ungefär de or- medvetna strävan för ett självständigt den: idag var min själ tom och död, arbete hann hon av- men med ditt orgelpreludium kom anden.
lägga telegrafist- Så starka vom dock fördomarna examen och blir vår förste kvinnliga te- att sina orgelkonserter fick Elfrida legrafassistent - Andrée aldrig hålla i domkyrkan.
innan riksdagen för Hon fick med dem söka sig till Med lysande hu- hennes skull hann Tyska kyrkan.
att göra den l a g mor och patos kunde Elfrida An- ändring, som öpp- drée berätta om sina pilgrimsfärder nade organistbe- i Europa till mäktiga, utkorade org- fattningen för lar och organister.
Ofta möttes hon av de senare med djup misstro,-ty kvinnor.
Samma år, 1861 hon var j u kvinna.
Men orglarna alltså, blev Elfrida kändes vid henne,, och tvang orga- Andrbe Sveriges nisterna till detsamma!
En gång första kvinnliga or- - i Dresden eller Köpenhamn - ganist - i finska » när j a g r i k t i g lade åt på orgelns, kyrkan i Stockholm.
berättadc hon, » för det kunde j a g, Nu, fem å r sena- när anden kom Över mig, sade jag re.
provspelade hon jublande inom mig: ' det du, Paulus för att bli domkyr- lille! '
- J a, här var intet kvinnans koorganist, en he- tigande i församlingen, här vällde fattning som om- en ström av eld fram i .orgelbruset, gavs med särskil- söm inte frågade efter man eller da, garanterade kvinna, Man kan undra vilken rangplats skyddsåtgärder.
- Hon tänkte: det är som komponist och dirigent Elfrida sista gången jag Andrbe skulle ha innehaft, om hon demien hade dittills icke erkänt så- spelar på den orgeln.
Inte antar ett varit man.
Hon förenade som få djupa kunskaper och den starka dan utbildning och examen för kvin- domkapitel en kvinna.
Under timmar av nor.
Längre tycktes hon heller inte Men hon blev antagen.
T y i det inspirationen.
andlös tystnad kunde hon mottaga inspirationen och samtidigt i sin hjärna utarbeta kompositionen i de- talj.
Sedan var hon färdig att med rasande iver skriva ned ett fullstän- digt partitur.
Hennes kompisitioner omfatta snart sagt alla slag av musikaliska Statens inaiiliga tjänstemän ha na- g a och kvinnliga tjänstemäns lik- konstarter: symfonier, opera, kör- turligtvis all anledning att känna ställighet.
» Den rättsliga likställig- verk, kantater, stråkkvartetter.
vio- sig belåtna.
Så t. ex. finner man i heten får icke tillåtas att leda till lin- och pianokompositioner, sånger Svensk Trafiktidning på ledareplats att kvinnan utsattes för att nedsjun- för en röst med piano etc. Och med följande uttalande: » Vi tro.
att åt- ka i ett fysiskt undermålighetstill- sina två stora svenska mässor är hon minstone de manliga tjänstemännen stånd.
som gör henne oförmögen att den enda bland svenska komponister vid kommunikationsverken kunna ta tillfredsställande fylla sina uppgif- som givit sig på denna konstart revisorernas anmärkningar med ett ter i avseende p i släktets och natio- med undantag för Söderman som visst lugn.
A t t de kvinnliga tjänste- nens upprätthållande », heter de: så- ju skrivit en katolsk mässa.
männen tillsynes icke dela detta lunda.
Denna i verkligheten ännu ic- Med sorg och humor kunde El- lugn, f å r väl tillskrivas dels resul- ke existerande likställighet skulle frida Andrbe antyda att vid anony- tatet av statsrevisorernas i ämnet alltså vara orsaken till den större mu komponisttävlingar fick hon all- gjorda undersökning, dels det kvinn- sjuklighet bland kvinnorna.
som ge- tid pris - så vid en internationell liga psykets (kvinnopsykets i stats- nom revisorernas utredning anses tävlan i Bryssel, där hon erövrade tjänst) egenartade karaktär, som i idagalagd.
Låge det icke närmare samtliga första hederspris, för en varje konstaterande av att kvinnan till hands att i frånvaron av likstäl- symfoni, e nstråkkvartett och en or- icke är i allo lik mannen, ser ett man- lighet mellan de jämförda grupper- gelsymfoni med stråkorkoster.
na söka orsaken till den större sjuk- nens förtryck gentemot kvinnan ».
Tävlingarna vid Musikaliska På andra håll kräver man, allt- ligheten inom vissa av dem ' Och Konstföreningen i Stockholm äro ju jämt utgående ifrån att den verk- vore det icke skäl att tänka efter också anonyma.
Dar har Elfrida ställda utredningens riktighet är om jämförelse Överhuvud är möjlig Andrbe vunnit pris för en pianotrio.
höjd över allt tvivel, en mera ingå- mellan två i fråga om arbetsförhål- en pianokvintett samt för balladen ende utredning av grunden till den landen s i heterogent sammansatta Snöfrid för soli, kör och orkester.
konstaterade disproportionen mel- och sinsemellan olikartade grupper Men att vid kapellmästarnas pro- lan kvinnors och mäns sjukledighet.
som manliga befattningshavare å gramval anonymiteten var bruten och hon därför a priori bedömdes Man har också passat på tillfallet ena och kvinnliga å andra sidan?
Det sakliga material, på vilket som » blott en kvinnas att i sammanhang med framförandet det fick av detta önskemål uttala farhågor statsrevisorernas utredning grun- hon både höra och känna.
Emeller- för de menliga följderna av manli- Forts. å sid. 5. tid gjordes, genom Hans Winder- stein i Leipzig och Dresden och Wilh.
Stenhammar i Göteborg, or- kesterkonserter med enbart hannes Tjänstemännens Statsrevisorernas anmärkningar rörande sjukfrekvensen bland sta- tens tjänstemän ha givit anledning till åtskilliga reflexioner på skilda håll.
Revisorerna själva anse sig genom den av dem verksfällda utred- ningen hava på ett tillfredsställan- de sätt konstaterat en oerhört myc- ket större sjuklighet bland de kvinn- liga än bland de manliga befatt- ningshavarna.
Och de uttala som sin åsikt, att den sålunda ådagalag- da skillnaden mellan manliga och kvinnliga tjänstemän i fråga om ut- nyttjande av sjukledighet s i viss mån torde hava sin förklaring i oli- ka hög fysisk och psykisk mot- ståndskraft och måhända även i ve- derbörandes större eller mindre lämplighet för tjänstgöring av ifrå- gavarande slag ».
Revisorerna ingå icke på någon grundligare utred- ning av härmed sammanhängande spörsmål; de anse redan därförutan resultatet av sin undersökning vara så obestridligt, att det bör alldeles särskilt beaktas vid den stundande revisionen av nu gällande avlönings- reglementen.
- - sjukledighet - - Forts. å sid. 6.
Regeringen vill sitta HJALMAR Ulricehamn i n m e m o r i a m Avgörandet om Det var i Uppsala å r 1911, den Den i själva verket mer än å r s - 1 8 febr.
Större akademiska konsisto- efter ett valår skulle vara den mest långa blockaden mot järnvägsbygget Jönköping-Ulricehamn har i dessa riet var samlat till sammanträde.
innehållsrika.
D e t borde ju vara då dagar plötsligt framträtt i. aktualite- ett mycket långt och ett mycket vik- soni alla d e många vallöftena skulle tens brännande ljus.
tigt sammanträde.
Man skulle a \ - Konfliktens förhistoria var som infrias.
Men ingen väntar sig något giva utlåtande över den s.k. löne- sådant.
Alla veta, a t t riksdagen före bekant a t t en ansökan om lån för regleringskommitténs underdåniga ett andrakammarval alltid ä r den den nya järnvägens utförande av- slogs av regeringen.
Järnvägsbola- betänkande i f r å g a om grunderna för livligaste.
d å partierna måste över- get kunde i n t e på annat sätt skaffa kvinnors anställande i statstjänst.
glänsa varandra, och riksdagen ef- tillräckliga medel till bygget.
varpå Majoriteten av nämnda konsisto- ter valet är den minst händelserika.
arbetslöshetskommissionen åtog sig a t t anvisa den felande summan i rium var fullständigt oberörd av det ty d å har man » fyra å r f ö r sig .. faktum, att en förändring a v Sve- Riksdagens högtidliga öppnande form av arbetskraft.
Därmed var järnvägsbygget förvandlat till nöd- riges rikes grundlagar a r identisk 1929 har ä g t rum.
Därom ä r intet hjälpsarbete.
Byggnadsarbetarefede- med inregistrering av en sinnesän- a t t säga.
Mer än a t t all grannlåten rationen av Sveriges Arbetares Cen- dring.
Vid utarbetandet av sitt ut- givetvis passar bäst ihop med en hö- tralorganisation protesterade emot detta principiellt viktiga steg genom låtande forisatte de i de gamla käns- gerregering.
- Sedan trontalet.
lo- och tankebanorna, och deras hu- a t t utfärda Mockad mot arbetet.
Varför skall det nödvändigt alltid Först med ingången av detta å r vudsakliga syftemål var uppenbar- vara så tråkigt!
- F ö r övrigt var har Arbetslöshetskommissionen bör- ligen a t t så vitt möjligt låta allt det ganska magert.
Och det kan va- jat a t t till Ulricehamn hänvisa ar- förbli vid det gamla.
Och i större ra en fördel.
Vi h a redan för mycket betslösa.
Därmed har d e n hittills vi- akademiska konsistoriet vittnade den lagar.
Och dem som fattas, kan in- lande konflikten blivit akut f ö r d e enskilda.
Valet står för de arbets- ene professorn efter den andre om te denna regering ge oss.
a t t universitetet intet behov hade av Högerpressen sväller av stolthet lösa emellan å ena sidan ett respek- terande av blockaden, arbetsvägran kvinnan som lärare, och man tävlade över skattesänkningen på 25 miljo- med därav följande förlust av det ner.
Vem blir inte belåten med skat- allmännas understöd.
A andra sidan om a t t utfinna metoder, enligt vilka.
tesänkning, och Sv.
Dagbl.
som näs- ett antagande av det erbjudna nöd- i fall man dock nödgades ' taga emot tan känner sig som pappa till budge- hjälpsarbetet.
d.
v.
s.
en nödtorftig henne, den skada hon skulle åstad- komma såvitt möjligt kunde neutra- ten.
skriver därför med all rätt » en tillfällig utkomst.
Men med detta följer uppgivande populär budget ..
Visserligen ä r det av solidariteten och därmed ett prin- liseras.
T y statsnyttan ä r den en- betydligt enklare a t t åstadkomma cipiellt ödesdigert medgivande för da, den höga och heliga ledstjärnan skattesänkning när man inte har Arbetslöshetskommissionen a t t för vid en professors- eller laboratorsut- några förslag med kostnader.
Men framtiden fortsätta på den inslagna nämning.
Dessutom, vad angick akademiska hur skulle man kunna v ä n t a annat vägen, att lägga arbeten av civil väl grundlagsändringen natur under sitt herravälde f ö r a t t av ministären Lindman än en » klok » sedan bjuda ut dem som nödhjälps- konsistoriet?
Hos en o c h annan enstaka stäm- budget.
arbeten.
Även i avseende på anslagen till Av de från Stockholm uttagna ar- ma fanns en annan klang.
Men den försvaret, d.v.s. krigsutrustning.
betarna har ett trettiotal infunnit kom som f r å n främmande iland.
har man visat återhållsamhet, men s i g på arbetsplatsen medan ett fem- Främst bland dem ljöd Hjalmar tiotal vägrat.
Öhrvalls vilkens anförande j a g här genom högersegern vid valet %un- Arbetslöshetskommissionen har na dessa höjas.
Eller också väntar svarat genom a t t avslå den av Stock- helst skulle velat återgiva helt och man tills den militära försvarskom- holms arbetslöshetskommitté gjorda hållet.
J a g nöjer mig med följan- om ökade kontant- d e utdrag: missionen slutfört sitt arbete.
Då framställningen understöd samt utvidgning av de kanske det kan föranleda regerin- statskommunala arbetena å t Stock- Enligt min mening borde f u l l lik- gen a t t äska större anslag.
holms arbetslöse.
De platser, som ic- ställighet införas mellan män och I fredens intresse bebådar tronta- ke blivit besatta vid Ulricehamnsba- kvinnor i f r å g a om befogenhet a t t let förslag om, Sveriges anslutning nan, skola fyllas av arbetare, som för innehava akademisk lärarbefattning åtnjuta kontantundar- oberoende av civilstånd och familje- till den i Paris avslutade allmänna närvarande traktaten om avstående f r å n krig så- stöd i Stockholm.
Vid vägran av- förhållanden, liksom ock i f r å g a om stängas dessa från understöd.
Och avlöning, pension och pensionsålder.
som verktyg i den nationella politi- lyckas det inte arbetslöshetskommit- Man har anfört, a t t kvinnan skul- kens tjänst », d.v.s. underskrivan- tén att inom föreskriven tid f å de le vara underlägsen mannen med de d.s.k.
Kelloggpakten.
Det ä r resterandc platserna besatta, kommer hänsyn till förutsättningarna för ve- gott och väl.
Men finns det någon kommissionen a t t överväga om av- tenskaplig verksamhet, skulle: nor- soni i själ och hjärta tror på Kel- stängning från statlig hjälp av al- mala fall sakna » den vetenskapli- la arbetslösa i Stockholm.
g a fantasi och det forskningsbegär, loggpakten?
Huru länge ska stats- Landsorganisationen har soni be- soni kräves av den sanne vetenskaps- makterna bedraga folken med kant för sin del lyftat avgörandet mannen,.
Det lär vara svårt, a t t icke barnsliga lekar?
från d e enskildas ' samveten genom säga omöjligt, a t t bevisa detta på- Tillfällig löneförbättring för l ä - att förklara sig icke respektera bloc- stående ännu så länge, innan erfor- rare vid folk- och småskolor samt kaden.
Striden föres alltså av syn derligt material finnes för en verk- i vissa fall för lärare vid d e allmän- dikalisterna ensamma.
Det ar väl lig jämförelse.
därför utsiktslöst a t t de skulle kun- Men aven om satsen vore riktig na läroverken föreslås.
Det ä r rim- na vinna framgång.
Ser man på a t t kvinnan i genomsnitt äger min- ligt, d e som ska lära alla Sveriges den rent ekonomiska sidan av saken, dre begåvning för vetenskaplig verk- barn, a t t högern ä r det enda partiet ä r det ganska tydligt; a t t det vore samhet ä n mannen, så kan-jag e j in- med kristen tro och fosterlandskär- en fördel om järnvägen inte k o m till se, hur den kan anföras som skäl stånd, d å den enligt alla sannolik- för, a t t kvinnan bör utestängas f r å n lek böra ha löneförhöjning.
hetsberäkningar aldrig kan komma akademiska lärarbefattningar, under Regeringen vill sitta!
att bara sig.
Det för järnvägen av- det d e stå öppna för mannen.
Vad sedda kapitalet skulle d å frigöras till som borde bevisas för a t t försvara en en lönande användning.
Därtill sådan anordning vore, a t t de sämst kommer a t t d e av arbetslöshetskom- begåvade män a g n a s i g bättre för missionen skötta arbetena i allmän- vetenskaplig verksamhet än d e bäst het ställa s i g oproportionerligt dy- begåvade kvinnor.
ra, trots d e låga lönerna Den som ä r i sitt hjärta fullt över- Ser man däremot på sakens mora- tygad om a t t alla kvinnor äro oför- liska sida.
kan ifrågasättas, huru- mögna till vetenskaplig produktion vida inte ett omedelbart upphävande eller i alla händelser underlägsna av den troligen ändå till misslyc- männen, borde icke hysa någon ängs- kande dömda blockaden vore det rät.
lan för att universitetet skulle, om ta steget.
Det är oerhört av en or- kvinor tillätes konkurrera med ganisation a t t så till det yttersta minnen, översvämmas av kvinnliga pressa människors samveten.
professorer, som skulle sänka nivån; ty de gällande befordringsgrunder- na skulle j u utestänga dem likaväl tack vare d e manliga medsökandenas Det kunde- tyckas, a t t riksdagen - ~.
av.
ÖHR som i al- överlägsna kompetens.
De la fall hysa en viss oro, måtte icke i grunden vara alldeles säkra på män- nens obetingade överlägsen het.
Man har sagt, a t t kvinnorna icke äga sådana chefsegenskaper, som kräves for a t t förestå en institution eller dylikt, a t t hålla disciplin bland de studerande; a t t de icke skulle kunna i det personliga umgänget med dessa verka uppfostrande så som d e manliga lärarna.
- F ö r min del tror jag, a t t kvinnorna i d e flesta fall skulle vara på det hela taget jämngoda med männen eller kanske bättre - icke minst med hän- syn till sitt personliga inflytande på studenterna, bland vilka mycken rå- het ännu återstår a t t bortarbeta.
A t t en kvinna, som blir maka och moder skulle behöva utestängas f r å n eller berövas e n professur, kan j a g icke inse vara rätt.
Om hon visat det vetenskapliga intresse och den duglighet, som kräves för a t t göra sig kompetent till professuren, så har man enligt min mening icke rätt att presumera, art hon sedan skulle försumma eller vansköta den, för det hon blir maka eller moder.
Även manliga professorer kunna j u någon g å n g bli nödsakade a t t av ett eller annat skäl begära tjänstledighet för en tid, utan a t t därigenom någon olycka sker.
De främmande stämmorna för- klingade i rymden, d e utövade intet inflytande på konsistoriets utlåtan- de.
H ä r slog man trofast vakt om ' statens väl.
Men när, genom be- hörighetslagen 1925, längre f r a m murarna föllo, var det främst anfö- randen sådana som det här citerade.
vilkas basunadån bragte dem a t t vackla.
Hjalmar Öhrvall, du ridda- re utan fruktan och tadel, välsignel- se över ditt minne!
Karolina Widerström
Apelsintullen P E N T H E S I L E I A För någon tid sedan ingick Me- dicinalstyrelsen till regeringen med en anhållan om e t t anslag på om- k r i n g 50,000 kronor som bidrag f ö r a t t utreda orsakerna till ett visst sjukdomstillstånd i Norrland.
A n - gående detta förmodades på en del håll, a t t det stod i något sam- hand med bristfälligheter i födans sammansättning.
I flera tidningar förekommo uttalanden om saken av fackmän, och en av dessa, tandlä- karen Gösta Westin, framkom med ett önskemål, a t t statsmakterna skulle avskaffa tullen p å apelsiner och citroner.
N ä r det befinnes, a t t något ä r i olag, upphäva vi genast e t t rop om hjälp till » statsmakterna ».
Hjälp- lösa, omyndiga barn som vi låtit oss reduceras till, kunna vi nume- ra själva intet göra.
Men tänka vi närmare efter, så finna vi.
a t t in- nebörden av det Westinska försla- get just är, a t t vi skola hjälpa oss själva.
T y receptet » bort med apel- sintullen » innebar följande: » må statsmakterna icke längre lägga sig i våra a f f ä r e r med dessa frukter; låt oss hädanefter på denna punkt Det betyder ic- sköta oss själva. » ke någon ökad insats f r å n statens sida om denna tull avskaffas.
Tvärtom, det b l i r en lättnad f ö r tullpersonalen.
Denna skulle se- dan inte behöva befatta s i g med apelsinlådorna längre - det ä r he- l a skillnaden.
Studerar man redogörelserna för d e experiment, varpå man grundat sin.
uppfattning om apelsinernas värde som bärare av vitaminer, finer man ofta denna skildring: » de som försöksdjur använda mar- svinen, som levt på vitaminfattig diet, slickade i s i g apelsinsaften med stor begärlighet,, och d e föl- jande undersökningarna gåvo tyd- liga bevis p å saftens förmåga a t t neutralisera skadorn.a Det ä r a t t märka, att marsvinen själva inte behövde n å g r a veten- skapliga utredhingar f ö r a t t bli övertygade om denna nytta.
De kände det p å sig.
Och även männi- skorna synas hava denna instinkt, t y d e hava sedan urminnes tider förtärt apelsiner och d ä r a v bara m å t t bra.
D å vetenskapen först un- der d e senare åren sett s i g i stånd a t t göra någorlunda bestämda ut- talanden ifråga om vitaminerna vill det synas, som om människans smak- och luktsinnen icke äro all- deles opålitliga som vägvisare be- träffande vad som ä r nyttigt att förtära.
Från Riksdagen Herr H e l l b e r g har i första kam- maren motionerat om en allsidig och förutsättningslös utredning om ett nytt valsätt till riksdag och lands- ting.
Han framhåller systemet med den enskilda röstens överför- barhet (single transferable vote.)
Denna metod som användes i irländ- ska fristaten skildrades i en utförlig artikel av Kerstin Hesselgren i Ti- devarvet nr.
32 f ö r 1928.
H e r r Helberg uttalar i motive- ringen till sin motion a t t röstning med single transferable vote inne- här en enkel valförrättning, rättvis fördelning a v mandat samt möjlig- het a t t rösta på en person.
Dessa tre krav böra främst tillgodoses vid en omarbetning a v valsättet.
Däremot uttalar sig herr Hellberg bestämt emot e t t sådant valsätt, soni avser a t t åstadkomma en majoritet inom representationen, som inte mot- svaras av, en majoritet bland väljar- na.
Vi komma a t t med stort intresse följa den Hellbergska motionens vi- dare öden.
De stora händelserna Av JEANNA OTERDAHL.
Internationella Kvinnoförbundets Professor Undéns föredrag om N. för Fred och Frihet femte upplys- F:s politiska verksamhet följdes ningskurs ä r nu avslutad och d e mån- med största intresse och så mycket g a hundra ' kvinnor och män som den större glädje, d å det kunde påvisas E n man, en fjärran sagas heros, stridde samlat ha nu a t t var i sin stad och verkliga och tillfredsställande resul- i envig mot en kvinna.
Amasonen på sin plats begrunda alla d e star- tat trots d e oerhörda svårigheter i var stark och vig, och kampen tänjdes ut ka intryck, som gavs under föreläs- form av gammal fördom, nationella till större längd än tvekamp eljes plägar.
ningar, samkväm och aftonmöten.
intressen och misstänksamhet stater Till slut dock rådde han.
Hon sjönk på knä, Programmet som skulle behandla emellan, under vilka det arbetar.
de politiska, ekonomiska och etiska Genom föredragen om religioner- och under kopparhjälmen vitnade faktorernas betydelse f ö r världsfred na och folkförsoning samt om kyr- de drag som färgats nyss am blodets brand och folkförsoning samt giva medde- kosamfunden och folkförsoning kom och stridens hetta.
I en purpurström landen om utfört och pågående arbe- man genom två av kyrkans män, flöt hennes liv ur hjärtats källa.
Redan te för internationell och social fred, kyrkoherde Forell och pastor Sande- gav i rikt mått vad det lovat tack gren, på det klara med, a t t väldiga stod Hermes nära, färdig att ledsaga vare mångsigdigliet och saklighet krafter voro i rörelse a t t trots dju- en skuggas gång till Hades töckens fränder: samt framförallt genom d e goda fö- pa skillnader mellan olika religio- Då såg hon upp och mötte med sin blick reläsare som kursen försäkrat s i g ner och kyrkosamfund söka nå sam- sin fiendes, och hatet i hans själ om.
Den största förtjänsten ligger förstånd och fred.
A t t sedan i reli- försvann i kärlek.
obestritt hos fröken Mathilda Wide- giöst hänseende söka påverka rar- gren.
ordförande i förbundets sven- andra måste för närvarande vara en ska sektion.
Hon höll också under andrahands-fråga.
Men Penthesrlein.
kursen alla trådarna i sin hand och Arbetsfredens stora problem be- ren stadd på flykt stod icke till att hejda.
gav oss den starka känslan av sam- rördes av fröken Kerstin Hesselgren Hon måste gå.
Hon gick.
H o n var e j m e r a.
hörighet och gemenskap.
Vid hen- i ett föredrag om den mänskliga fak- Sen dess ar hjälten bunden vid den gångna.
nes sida stodo såväl i förarbetet som torn i industrien samt ur såväl ar- under kursdagarna några av cen- betsgivare-.
och arbetarsynpunkt av Han älskat henne i en snabb sekund, tralstyrelsens medlemmar samt icke dir. N.
P. Mathiasson och kassör J. han älskar henne evigt.
Livet sorlar, minst styrelsen för Malmö lokalav- O. Joliansson, vilkas båda föredrag det skrattas, kämpas, sörjes, verkas runtom delning a v förbundet med dess ord- noga gav vid handen, a t t ännu åter- den plats från vilken hon bars bort.
Han ser ej, förande fröken A n n a T. Nilsson i står mycket innan man kan tala om spetsen.
han hör e j, v e t av intet, vet ej annat fred inom näringslivet.
Kursen som varade i fem dagar, aftonmötet, Under det sista s.
k.
än detta enda: att Penthesileia därav tre i Malmö och två i Lund, som avhölls i Moriska paviljongen i har g å t t för alltid.
Som föstenad sträcker inleddes.
sedan hiilsningsanföranden Folkets Park, talade docent Axel han ständigt famnen mot den väsenlösa.
av ordföranden och landshövding Höjer och kapten Brunskog, komna Hans krafter sova.
Musklerna förtvina.
Kamel blivit undanstökade, av pro- direkt f r å n den internationella an- fessor Knud Fabricius f r å n Köpen- tigaskonferensen i Frankfurt.
Man ilet dåd som väntat honom ofött vissnar.
hamn med ett föredrag om Skåne kände sig nära brännpunkten a v d e Hans största segersång blir icke sjungen.
som gränsland.
Därvid påvisades, stora, händelserna i fredsarbetet.
in- Han lever, men är död.
a t t det varit den varsamma och s å g d e nästan oöverstigliga hindren, ' skonsamma politiken ' som använts men förstod dock den absoluta nöd- Helt nära honom och slagit väl ut vid de sydsvenska vändigheten a t t sätta in allt för a t t landskapens införlivande med Sve- hindra » n ä s t a krig ».
en kvinna väntar.
Hon har väntat länge, rige.
Överhuvud skapade dessa fem da- långt innan kampen ännu tog sin början.
Nationernas förbund och dess gar en lust a t t f å vara med, en käns- Hon vet att hon hur makten att förlossa verksamhet var givetvis ämnet för l a a v plikt a t t arbeta för en sak, hans bundna själ ur det förgångnas välde.
en hel rad av föreläsningar under som trots sina internationella mått H o n vet stt hon är skickad att förklara denna kurs: Professor Torsten betyder så oerhört mycket f ö r varje Thunberg om N.F:s hygieniska individ.
hans dunkelvordna liv och att befria verksamhet, professor Östen Undin, Lissi Almer.
till ljus och seger krafterna som fängslais.
om dess politiska verksamhet samt Hon tänker: blott han ser mig, skall min kärlek.
fröken Forchhammer, Danmark, v. hans kärlek tända - men han ser mig icke!
ordf. i N.F:s avdelning för humani- Min själ, min man, min famn, mitt liv åt ingen tära spörsmål, om bekämpandet av handeln med kvinnor och barn samt jag nånsin givit, bidande blott honom.
om flyktingsfrågan.
Allt hör blott honom till d a stund han ser mig.
Genom professor Thunbergs före- d r a g fick man en klar uppfattning Så vandra dagarna, och åren rinna.
Fogelstadförbundet i Stockholm om hur N. F. genom energiskt ar- bete inom sin hygieniska avdelning Med blicken mot den dystra Hadestrakten lyckats hejda den ena efter den an- var lördagen den 12 januari inbjudet till han söker jämt en skugga som var kvinna.
di-a av svåra epidemier.
Avdelnin- en utomordentligt festlig afton i d: r Ada Ilen levande har ingenting att vinna.
gen har också ert finger med d å det Nilssons hem i Stockholm.
Ett femtiotal Penthesileia har för evigt makten.
gäller reglera handeln med opium o. Fogelstadförbundare hade infunnit ' sig, re- dyl. presenterande de olika kurserna.
» Stock- Fröken Fordihannmer meddelade vad som göres för a t t stoppa han. '
holms omnejd » befanns glädjande nog om- deln med kvinnor och barn, hur man fatta såväl Gävle och Uppsala som Nykö- Under d e senaste låt oss ' säga per om dietens sammansättning hos genom undersökningskommissioner ping, Katrineholm, Julita och andra ganska hundra åren har den maskinella dem, som fått i sin makt att be- lyckats f å reda p å de stora stråken avlägsna orter.
massframställningen av födoämnen stämma över vad folket skall f å äta, och centralerna genom vilka handeln Rektor Hermelin talade om Viktor Ryd- går, hur man genom påtryckning åstadkommit betydande förändrin- och som kan genom restriktioner hos regeringar och andra myndighe- berg och fru Elsa Björkman-Goldschmidt g a r i, människornas matordning.
försvira f ö r somliga och f ö r de me- ter i många land f å t t den reglemen- berättade om krigsfångar i Ryssland.
Ef- Ekonomiska snarare än näringsfy- ra fattiga omöjliggöra förtäraiidet terade prostitutionen upphävd och ter tédrickningen gladdes gästerna med sång siologiska synpunkter hava i en av vissa födoämnen.
Men kan riks- bordeller stängda samt hur man ge- av fröken Maj Sondén och kvällen avslu- icke skaffa s i g såda- nom upplysning och kontroll söker tades av fröken Ebba Holgersson, som ta- mängd fall fällt utslaget och det dagsmannen skydda » varan ».
lade.
några ord om Fogelstadförbundets synes därför sannolikt, a t t numera na kunskaper, och det ser minsann A t t man lyckas i sina strävanden vitt utbredda åkommor såsom exem- inte bättre ut, d å bör han väl i all tillskriver fröken Forchhamrner det samhörighet.
pelvis tändernas sönderfall kunna rimlighets namn inse sin egen be- faktum, a t t man arbetar under N.
Det var en mycket rolig kväll, uppfylld bero på kvalitativa brister i födan, gränsning och avstå från a t t lägga F: s hägn och auktoritet.
Hon såväl av glad kamratlighet och av de lysande som den moderna framställningen sig i hur nationen väljer sin föda.
som de övriga talarna ville särskilt klara och varma ord, förbundet fick lyssna understryka förbundets olika avdel- av födoämnen icke kunnat undgå N ä r våra förfäder en g å n g i ti- ningars förmåga a t t handla snabbt, till i föredragen.
C. a t t niedföra, och som förövrigt ve- den färdigbildade riksdagen, så var en uppfattning som helt säkert inte tenskapen själv icke haft reda på.
det väl för a t t vi skulle ha repre- äges av den stora allmänheten.
O c h då kan människans aptit på sentanter, som skulle bevaka våra rå frukt kanske betraktas som en rättigheter mot despotiska monar- instinktivt riktig uppfattning om ker, adligt och prästerlig förtryck.
vad som behöves, och dennas för- ämbetsmannagodtycke o c h sådant.
tärande i större utsträckning tjäna Ingalunda var det meningen a t t som ett korrektiv för ofullkomlig- riksdagen skulle själv förtrycka oss heten hos den maskinpreparerade genom a t t försvira tillförseln av dieten.
nyttiga födoämnen, därigenom gö- Emellertid har riksdagens in- rande hälsotillståndet sämre än det stinkt varit annorlunda.
I ' kanske behöver vara.
Axel Lundström ert halvsekel ha folkets ombudsmän, okunniga om apelsinernas stora be- tydelse som näringsämne, ja, man kan säga i stort sett alldeles okun- niga om hur en diet bör vara sam- niansatt, bibehållit ett hinder för utbredandet a v ett, som det nu visar sig, högeligen önskvärt tillskott till folkets enformiga och under- haltiga matsedel.
Man torde kunna begära kunska- Mötesplatsen
BEFRIADE.
Av Ruth Person Forts. från nr 1 Det var så man skulle kunna upp- träda för att vara » h e r r » inte bara på brevkuvertet utan i verkliga le- vande livet.
Men han kunde det in- te.
Inte så a t t lian inte var med i ungdomsflocken.
H a n gick regel- bundet till dan6 varje lördags- och söndagskväll och till kvällståget varje tisdags- och lördagsaftoii, pre- cis soni den övriga ungdomen gjor- de.
Ibland hände det också att han bad någon tjänsteflicka eller min- dre bemedlad lantbrukaredotter om en kyss men antingen lian fick en beviljad eller tog en ändå, kände lian endast äckel över sig själv.
Och h a n gjorde en g å n g som andra, knac- en kväll bort mot nattsidan kade till hos någon av dem, som männen brukade knacka på hos, och blev in- släppt, men när han f r a m mot mor- gonen smög sig hem genom d e tys- ta.
andaktsfulla markerna, v a r han ingen herre, utan en usel hund med.
hängande huvud och skygga Ögon, och när lian sedan uppåt dagen stod vid sitt arbete i skogen och på av- stånd fick se fröken Lydia gå för- Iii med bössan under armen och i sällskap med herr Felix.
böjde han huvudet mot armen och grät bittert och hjälplöst som ett utelyckt barn.
På somrarna var predikanten tim- merman och tog sig på byggen.
Det var si och så med yrkesskicklighe- ten, men det var genom honom An- ton fick insikt i byggnadsarbeten det året fadern lät bygga om stall- längan.
Han fann, a t t det var renligt och roligt, helt annorlunda an jordbruksarbetet.
Och när läng a n äntligen var färdig, förstod han, a t t det även måste vara ett inbringande arbete.
Det var inte längre under- ligt alls, a t t byggmästare Salomons- son i Bolliger kunnat bli så mäktig karl.
a t t ' han var ägare inte endast till den förnämsta av villorna utmed åkanten därnere utan även till den flottaste bilen och elegantaste frun.
Och när Anton tänkte på, att nu också han var smått kunnig i detta yrke som bevisligen förmådde brin- ga sina utövare a l l dylik härlighet och anseende utan både bok och exa- men kände han, a t t det även €ör ho- nom fanns en v ä g ut till liv och fri- het, och han sade: » Om Andersson.
behöver någon hjälp vid andra byggen.
kanhända j a g skulle kunna duga. » Och han dugde.
T v å somrar följ- de han predikanten.
Inredde kostal- lar och byggde verandor, lappade spåntak och överbyggde gödselstä- der.
Allt under ideligt bråk med för- äldrarna, som ville ha honom kvar vid jordbruket.
- Vad var nu detta för griller!
Gå som daglönsarbeta- re när man var besutten hemmans- ägareson.
Ungdomen var förryckt nu för tiden.
- Men så hände det sig en söndagsförmiddag a t t den gamle hanvakten i Pålshusstugan, som snart var pensionsmässig, kom och knac- kade på och sporde efter byggmästa- på ren: » För det är du väl så gott som », sade lian till Anton.
Han k o m för att höra s i g för hos honom.
o m han kunde åtaga sig göra upp en ritning till en liten husbygg- nad.
i n t e mer än e t t rum och kök och förstuga på nedre botten och ett litet vindsrum skulle det vara.
ty det var ju endast hustrun och lian själv, som skulle bo d ä r på gamla dagar.
sedan de tagit avsked ur tjän- sten.
Detta bygge blev Antons första på egen hand.
och efter det blev det tyst i hemmet med kältet om jord- bruket.
Innan lian ännu fullt skiljt sig från arbetet kommo båda för- äldrarna för a t t inspektera det.
Sådana talanger deras Anton g å t t och burit på.
Och de som inte velat tro på honom.
D e skulle minsann visst inte vara envetna mot honom längre med sitt jordbruk.
Han kande sig så varm till sinnes när han tänkte härpå.
Det föreföll honom som om också andra männi- skor börjat få förtroende för honom.
Handlanden, stationsmästaren och flera andra av dessa, som förr aldrig gett akt på honom, skakade nu hand med honom.
Och studenterna och deras vänner tycktes räkna honom som en fullt jämngod medlem av de- ras krets.
Han var rätt nöjd med - sig.
Men plötsligt slog en lågande.
bitter och oresonlig vrede upp inom honom.
I en krök på vägen kom frö- ken Lydia emot honom i sällskap med herr Felix och en löjtnant, som lian sett brukade gästa herrgården.
besvarade alla tre hans hälsning.
sa som man i förbigående besvarar en hälsning a v en bekant.
D e kunde inte mötts annorlunda.
Och han sa- de sig det själv.
Men ändå knöto sig hans händer i vanmäktig d r i f t att slå ner eller skymfa.
H a n var ingen herre.
Och han kände a t t inget verk och inga vän- ner, voro d e än så herrskapsklädda.
skulle förmå göra honom därtill.
Blott som jämställd med henne skul- le han känna sig som sådan.
F r i och med full handlingskraft.
Men vilken möda till och med i att blott tänka tanken, a t t göra sig till förmer än dessa han sett i hen- nes sällskap.
Till förmer än löjtnan- ten.
Till förmer än herr Felix.
Och till förmer än varje annan man hon visste om.
Det var som en oändlig vandring långt bort och högt upp, till toppen av ett skyhögt berg.
Ilet var en möda utan mått och tal.
Och det kändes som en vila f ö r själ och sinnen.
när han kom att draga sig till minnes en annan u n g flicka.
Ho- möopatens syster.
Hon var vacker och modern och bildad, hon också, men hon liknade inte fröken Lydia, varken till sätt eller utseende.
Och hon dolde inte a t t hon föredrog honom.
Till och med framför studenterna.
H a n för- stod inte hur det kunde vara så, ty han hade aldrig självmant visat hen.
ne någon uppmärksamhet.
Men det var snällt ar henne a t t bry sig om honom, tyckte han.
Och när det nu De ELIN WÄGNER GALÉRSLAVARNA Världspressen liar visat ett be- stämt ehuru något olika färgat in- tresse för Frankfurterkonferensen över modern krigföring och civilbe- folkningens skydd.
I den konserva- tiva Le Temps lästes sålunda att konferensen icke lyckats komma till något tillfredsställande resultat, eftersoni man efter två dagars för- handlingar måste fastslå a t t något skydd icke gives för.
civilbefolknin- gen i ett modernt krig.
Den natio- nalistiska tidningen har rätt i a t t så tillvida var resultatet misslyckat.
Alla deltagarna fingo säkerligen ef- ter åhörande av alla föredrag Över civilbefolkningens problem en kus- lig känsla av de rättsliga och tek- niska skyddsmedlens vanmakt, de måste känna sig utlämnade och för- rådda.
Ä r det någon som minns d e olyck- liga galérslavarna i den berömda fil- matiserigen av Hen-Hur?
Som minns hur d e trälade .under.
piskan i övermänsklig ansträngning, fruk- tan och vanmakt, när order till drabbning gavs?
E n engelsk parlamentsledamot Kenworthy, har liknat folken a v i d a g rid dessa galérslavar.
» De arma galérslavarna slita vid sina foster- ländska känslors remmar medan d e äro fängslade vid roddarbänkarna med sina fördomars och sin fruktans kedjor.
Snart skola d e två galérer- na stöta samman och sänka varann, medan de arma slavarna p å mellan- däck ligga i remmarna av alla kraf- ter för att påskynda sin egen under- gång., Detta ä r en hemsk men träffande liknelse.
ändå var så a t t man skulle dansa, så dansade han hellre med henne än med någon annan.
Helst när Lind- skogarna voro närvarande.
Och d å skämtade Iian också med henne och skrattade högljudast.
Men han för- nam aldrig om fröken Lydia lade något särsikilt märke till.
a t t det var just han, som dansade med den som förnämast ansedda stationsflickan.
Och var det istället hans höga skratt och tomma kvickheter, som kommo hennes tankar a t t vända s i g från minnet av den unge gossen i vänt- salen.
så märkte han ingenting av det heller.
Han sig henne endast alltid lika mörk och oberörd gran- ska pojkflocken med precis samma lugna, tillbakavisande och ändå su- gande blick som den Felix riktade Han kom henne mot flickflocken.
inte närmare.
Samma år, som hon reste till kusi- nen i Norrland, förlovade han sig med homöopatens syster.
Det var samma år, som Irupsherrarna bilda- d e sitt tomtbolag och kommo i delo med herr Felix om åkerstycket mel- - Ian kyrkan och herrgårdsallén det för vilket han på gästgivaregår- den i Bolliger slungade dem i an- siktet uttryck som tomtjobbare, jord- skändare, och andra skällsord, me- dan han bröstade s i g över sin egen titel av jordbrukare.
Anton, eller byggmästare Olofs- son som man vid det laget kallade honom, var nog stolt över sin vackra och lustiga lilla fästmö.
och över sin ring också.
Men ändå stack han han- den hastigt i fickan första gången han mötte fröken Lydia efter hen- nes hemkomst.
Han erfor en känsla, som på något sätt liknade den han erfarit den gången, han sig henne i skogen dagen efter den natt, lian tillbringat hos den främande kvin- nan.
Och uppträdet med herr Felix fick dubbel vikt mot förr.
- Var det kanhända med jord, så som det till exempel var med hästar, så a t t man kunde inte göra den till han- delsvara utan att vanhedra sig själv?
Borde han kanhända aldrig varit med om a t t bilda detta välsignade tomtbolag.
som han k ä n t sig så stolt över a t t ha f å t t till stånd och som han varit så säker om skulle lyfta upp honom i ' herreklassen.
Delägarna funno a t t det inte ar- tade sig a t t bli något s å inbringande företag.
som de f r å n början före- ställt sig.
Och homöopaten sade djupt förgrymmad till sin syster något års tid efter hennes gifter- mål.
» Ja.
försörjd blev du j u någorlun- da.
Fast det vore d å synd a t t säga, a t t d u fick fast » en karl med drift i ».
T y såväl han som d e andra bolags- medlemmarna sköt skulden f ö r miss- lyckandet på Olofsson.
Det s å g mest ut som om han ville a t t det skulle dö bort av s i g själv tyckte de.
T y så höll lian igen, så snart det blev frå- g a om någon affär.
Men ändå - om de sport honom skulle han inte kun- nat svara på om han ville bolagets upplösning eller ej.
Det plågade honoin, att han inte förmådde göra sina inkomster stort mycket större ä n en vanlig timmer- nians.
H a n s hustru drömde on.
möb- ler till alla rummen i huset.
ty det hade d e inte förmått skaffa s i g vid giftermålet.
Och han kände det vara en uppgift a t t giva detta å t kvinnan, som tagit honom till man å t sig.
Men den kraft, han skulle använ: därtill, ödde hans tankar på a t t i s t ä d i g undran kretsa kring henne som en g å n g i väntsalen kommit mot honom med så förnäm uppsyn och blivit så blossande röd och för- virrad vid hans hälsning - hon som nu rett sitt hem långt ute på fälads- marken.
utan a t t anmoda honom om ens ett kostnadsförslag.
Bil, pälskappa och utlandsresor fanns också bland hans hustrus ön- skemål.
Och finnas så ännu, ty blott en kort liten resa till Köpenhamn har blivit verklighet.
Det hände sig en av dagarna d ä r inne i Köpenhamn a t t de helst plöts- ligt mötte herr Felix och fröken Ly- dia som voro på utgående f r å n sam- ma hotell d ä r d e själva tagit in.
Olofsson själv fann inte detta möte något underligt.
T y han visste; lian såväl som andra i Irup, a t t både herr Felix och fröken Lydia titt och tätt brukade resa över antingen ensam- ma eller i sällskap med varandra.
Och han visste också, a t t det var teatrarna och konstutställningarna som voro orsaken.
Men när han en kväll.
då han och d e andra bolags- herrarna sutto samlade råkade näm- na detta möte, utbrast disponenten: » Ah f a n!
Vet d u om d e reste som herr och fru? » Och fortsatte när han s i g Olofs- sons oförställda häpnad.
» Ja, glo du.
Men j a g har haft mi- na misstankar mot henne, allt sedan hennes långvariga Norrlandsresa.
Och ni skall f å sanna mina ord d ä r ligger något under a t t hon kommit bort f r å n Irup. » Sådana gissningar uttalades ofta om kvinnor och unga flickor.
men al- d r i g förr hade Olofsson hört någon föra fröken Lydia på tale och aldrig hade han kunnat tänka sig möjlig- heten a t t någon skulle göra det.
» Förbannade griller », for han ut.
Och frågade hastigt: - » H u r vore det a t t köpa några tunnland av Bergfelt, och sedan man f i n g e dem styckade sälja u t tomterna p å of- fentlig auktion?, - H a n ville kom- ma bort f r å n det intryck den andres yttrande gjorde .Men det lyckades inte.
Och när han nu denna morgon un- der väntan på posttåget ser henne och herr Felix mötas framför post- huset blir han plötsligt varse hur gråsprängt hennes hår ä r och hur fårorna, som ensamma kvinnors nöd- tvungna strid mellan kraft och ned- ärvd föreställning ristat i dragen, gör hennes ansikte inte längre ungt.
Han ser i henne plötsligt ett halv- gammalt ogift fruntimmer vars sexuella vandel gjorts till en stunds diskussionsämne vid herrarnas spel- partier och damernas symöten.
Med gissningar och utlägg, Vetskapen om hustrun sköljer ge- nom honom en v å g av värme och livskraft.
Affären med Bergfelt måste göras till verklighet.
Pälskap- pa, bil och möbler, han vet inte allt han känner s i g ä g a förmåga a t t Det måste sändas bud mellan sla- om det vore en dyrbar och helig tra- dition.
varna på mellandäck.
Vid det här laget liar j a g hunnit Men det vi ska viska mellan var- begrunda vad j a g hörde på kongres- ann, skall det vara: » de andra, d e och j a g vaknar varje morgon me- sen på övre däck kanske kan klara oss?
De kanske kan organisera ett skydd r a fascinerad av tanken på hur den för våra liv vid krigsutbrott.
om vi mänskliga hjärnan arbetar för a t t bedrägligt tillrättalägga sina låter dem hålla på. » dårskaper för sig själv.
Det göra V I Nej.
det måste vara: » de på övre ju lite var gudnås, men det tar sig däck kan varken skydda oss eller mera fantastiskt ut i sådana pro- sig själva vid krigsutbrott.
Låt oss portioner, och när det gäller sådana lägga om kursen., hjärnor.
Den möjligheten finns a t t faktum T a g t. ex. gaskrigets rättshisto- skall tränga igenom och verka på ria.
(J a g följer här f ö r d r a g e n å folken, så a t t de befria s i g från för- kongressen.)
I Petersburgdeklara- domar och fruktan och bygga upp tionen av 1868 heter d e t att den tek- ett nytt samhälle, däri k r i g icke in- niska nödvändigheten skall under går som ett nödvändigt moment.
Be- k r i g underordna sig mänskliga hän- fria sig så grundligt, a t t de lösa den- syn.
Kriget skall föras mellan ar- na uppgift, till trots för vad den méer och e j mot civilbefolkningen.
kostar av risker och offer.
A r 1874 precisera d e som företrä- Det ä r antagligen skräcken f ö r d a världens samvete denna gamla re- denna uppgift och d e smärtsamt ra- gel till ett förbud mot förgiftade dikala förändringar den måste krä- vapen, sådana som förorsaka onödi- va, som gör a t t man från övre däck g a lidanden.
1899 och 1914 bekräf- med alla medel söker skydda, för- tas p å nytt dessa förbud men i frå- mildra och ursäkta gaskriget som g a om tolkningen råder anarki.
Det egna Frågelådan Detta är ingen skildring a v något små- stadsoriginal som på grund av ohejdad nyfikenhet fått ovanstående titel i ök- Det handlar om en liten oan- namn.
senlig, betydligt begagnad cigarrlida, p i vilken sitter ett lock med en springa all- deles som p i en sparbössa.
Lådan heter frågelåda rätt och slatt.
Den finns på Medborgarskolan vid Fogelstad.
Ibland står den p i taffeln i matsalen, ibland Någon på en hylla i lektionsrummet.
kväll i veckan befinner den sig p i nå- got a v elevernas eller lärarinnornas rum.
I de sistnämnda fallen brukar förseglin- gen brytas, de små frigelapparna läsas upp a v den för kvällen valde ledaren och så börjas diskussionen.
En kväll fanns i frigelidan tvänne frågor lydande: » Varför älska männi- skorna varandra utan a t t känna varan- dra? » och » varför mörda människorna var- andra utan att känna varandra ?.
(Fri- garen hade tydligen rönt inflytande av Tollers drama » Hoppla vi lever, enär hi- da frågorna förekommer i dess monolo- Diskussionen blev livlig omkring ger.)
den första frågan.
Rappa, naiva, hjärte- varma, intelligenta föllo inläggen.
En påstod helt djärvt att man e j, kan älska någon människa annat än på avstånd.
En annan alt m a n miste känna en människa för alt kunna älska henne.
E n tredje visade på Kristus som älskade t. o. m. sina bödlar och Ömkade dem f ö r den ondska som vidlådde dem likt spetälska, Ingen finns så ond att han ej önskar häl- sa åt de spetälske.
T y blir de spetälske friska slipper Människorna, de friska, frukta s m i t t a.
Talaren menade att det ar s i med all ondska, den måste åtmin- stone Önskas bort, ty den smittar, och att driva bort den genom handling gir en- dast genom kärlek.
Nigon visade på dem som offrade sig för ideal som de trodde skulle vara till nytta för okända med- människor världen runt.
Andra mena- de att ondska fick e j förlåtas, e j huttlas med.
Dess orsak skulle spiras upp, och ondskan p i s i sätt botopereras från sam- hällskroppen.
Den andra frågan avgjordes med ett enda inlägg vari alla instämde.
Det löd: » Endast den som mist sitt förstånd mör- dar en okänd - att människorna går ut i krig beror p i, att de lyder en auto- malklocka, vars klang mist varje gnista av själ och sunt förnuft. » Ja s i där innehållsrik kan en oansen- lig cigarrlida vara.
Vore intressant med en proportionell frigelida min p i tor- get där de tysta i landet, som aldrig vågar sig fram varken i press eller ta- larstol, diskret och p i sitt eget vis finge besvara de bida frågorna till litet led- ning för dem, som styr och ställer med folks väl och ve, liv och död.
Moa.
.
åstadkomma.
Blicken han fäster på fröken Lydia ä r inte den gamla a k t - ningsfulla.
Hon skyggar tillbaka f ö r den ett Ögonblick, men s e d a n gör den henne varken ont eller gott.
Hennes kärlekskrafts utlopp ä r hen- nes verk p å fäladsmarkerna.
Hon ä r bortan om behovet av människors erkännande och aktningsbevis, bort- an om behovet a v syskon, man och hem.
Men Felix erbjudande a v sin hjälp till utväljandet av det starkas- te och mest härdade redskapet f ö r brytningen av obygden d ä r ute t a r hon tacksamt emot.
Slut.
nyuppfunna giftgasvapnets försva- rare mena a t t förbudet mot giftva- pen e j galler gaser, ty här står icke gaser.
Det gäller infödingarnas för- giftade pilar!
N ä r fransmännen gjorde försök med retgaser i början av kriget, och tyskarna sen i april 1915 började med giftgaser, så har alltså ingen- dera parten brutit mot någon inter- nationell överenskommelse.
Och när sedan ententemakterna gjorde tys- karna efter, steg för steg under kri- get i allt värre former av gaskrig.
då voro d e i sin goda rätt!
T y med for- meln r ursäktar man allt, allt, allt, utan undantag.
I Versaillesfördraget ä r gaskri- get förbjudet, men .som detta för- d r a g var en diktamen f r å n segrar- na för de besegrade, tolkas det så som om det endast vore förbjudet för de senare.
Tyskland blev som bekant strängt förbjudet a t t vidare tillverka giftgaser och det finns ock- så en berömd paragraf, som ålade det a t t utlämna alla sina giftgas- hemligheter till segrarna.
I anslut-
Svart på Vitt EN måste bli personlighetsval TANKESTÄLLARE N. D.A:s ledare i söndags heter Det oberoende Kina.
Den innehåller en redo- görelse for den unga nationalistiska sta- ten % tillstånd och villkor, såväl i inre av- seende som i förhållandet till andra mak- ter.
Från denna artikel hämta vi en liten avdelning, som ej synes på något vis bli förvanskad genom att lösryckas från det övriga.
Vi citera d e n på grund av d e n kraftiga tankeställare som den ger.
N.D.A.
har själv icke gjort några re- flexioner eller dragit några slutsatser med anledning av följande: När japanerna beslöto sig för att re- formera sitt land efter västerländskt mon- ster, intresserade sig de i främsta rum- met f o r Europas militarveteiiskap.
Ki- neserna göra nu icke annorlunda.
Den tyske översten Bauer, Ludendorffs högra hand under världskriget, och en del an- dra tyska f. d. generalstabare, befinna sig redan i Nanking.
Om 10, 15 år kan Kina väntas disponera en förstklassig stor arm6 med snart sagt outtömliga rekryte- ringsresurser.
Kanske blir detta den för Europas framtid mest betänkliga följden av den nationalistiska revolutionen.
Men utvecklingen synes vara oundviklig.
Den hade måhända kunnat förhindras, om stormakterna i rättan tid avstått f r i n den egoistiska exploateringen av sitt pri- vilegievälde.
Nu äro kineserna, som se- dan många sekler tillbaka varit pratiska pacifister och föraktat soldatyrket, tydli- gen fullt övertygade om att makten g i r före rätt, och att ett oberoende Kina må- ste vara en militärt starkt rustad stat.
i stället, som ge en smula rum åt förnuftet.
Hur står det till nu?
Jo.
om tre partier verkligeii gilla samma person och verkligen skulle vilja välja honom, s i vore detta horribelt och sett urvalet av material icke alldeles oantastligt.
D e förklara i sin be- rättelse, a t t » med hänsyn till den vikt, som vid utredningen lagts på vissa stora grupper a v personal, hu- vudsakligen kvinnlig sådan, vid post- o. telegrafverken, har givetvis resultatet i f r å g a om d e kvinnliga be- fattningshavarna i allmänhet starkt påverkats a v förhållandena vid des- sa verk .. V a r f ö r h a då icke revi- sorerna v i d avgivandet a v sina slut- omdömen tagit hänsyn till dessa egenartade förhållanden?
Såsom förut nämnts, h a befatt- ningshavarna vid post- och telegraf- verkens lokalförvaltning, av vilka huvudsakligen kvinnliga medtagits vid utredningen, till största delen se- mesterturer, som omfatta hela året, medan byråpersonalen har sin se- mester förlagd till sommarmånader- na.
Detta förhållande måste natur- ligtvis öva avsevärt Inflytande icke Ståndpunkten bakom motionerna är den- na: Där stridsmedel finnas och s i länge den enskilde individen icke genomträngts av en orubblig antikrigsvilja ha internationella pakter ingen varaktig betydelse.
Fredsarbe- tet miste därför med förnyad energi vin- da sig dels mot de krigsbevarande instink- terna hos den enskilde, dels mot rustning- arna.
i annat fall lär ett nytt förödande världskrig förr eller senare bli oundvik- ligt.
na infalla när som helst under året, för de yngsta t. o. m. med uteslu- tande a v sommarmånaderna.
Härtill kommer, a t t flertalet a v dessa befatt- ningshavare under krigs- och kris- åren f å t t vidkännas en arbetsbörda.
vars nedbrytande verkningar ännu icke på l å n g t när övervunnits.
Och dock h a revisorerna vid utredningen beträffande d e kvinnliga befatt- ningshavarna l a g t huvudvikten just på dessa två personalgrupper.
Nära två tredjedelar av samtliga redovi- sade befattningshavare tillhöra kom- munikationsverken, och huvudparten härav utgöres av nämnda kvinnliga befattningshavare vid post- och te- legrafverkens lokalförvaltningar.
Genom a t t p å detta sätt utvälja material h a revisorerna åstadkommit en jämförande statistik mellan å ena sidan 1,036 manliga befattningsha- vare, bestående av tjänsteman a v högre g r a d med självständigt och lugnt arbete samt expeditionsvakter med rörligt, sällan forcerat arbete, å andra sidan 2,677 kvinnliga befatt- ningshavare, bestående av postexpe- ditörer, telegrafexpeditörer och kas- satjänstgörande med intensivt och enerverande expeditionsarbete; samt kvinnliga befattningshavare av läg- s t a grad, huvudsakligen sysselsatta med maskinskrivning och därmed jämförligt arbete.
Revisorerna synas själva h a a n - re utan att däremot rättsligt sett kan f ö l j a någon invändning.
Det f å r man väl s ä g a ä r skickligt ut- räknat av de gasrättslärda!
M e n det finns också andra medel a t t skydda gaskriget.
E t t av dem ä r att f ö r t i g a eller förfalska e r f a - renheterna rörande gasvapnets ver- kan under 1914 — 18 å r s krig.
D r Gertrud Woker bl.
a. hade på kon- gressen åtskilligt att avslöja röran- de denna taktik.
Det tredje slutligen ä r a t t g e s i g på uppgiften a t t lösa gasskyddsfrå- g a n och därmed framkalla uppfatt- ningen, a t t den kan lösas.
» V i hål- la på a t t ordna gasskyddsfrågan f ö r civilbefolkningen,, kunna alltså myndigheterna, s ä g a till d e oroliga galérslavarna.
Och så visar man, som kongressens gasskyddsexpert det gjorde, p å de mest sinnrika ap- parater f ö r andningsorganens skydd och hela dräkter till ' skydd mot de gaser, som angripa huden.
Man vi- sar apparater, som innehålla syre a t t ersätta den f ö r g i f t a d e luften med, man visar apparater f ö r a t t återupp- väcka f ö r g i f t a d e till livet med konst- g j o r d andning o.s.v. M a n skisse- rar planer f ö r en stadsbefolknings skydd vid anfall, hur den skall bli alarmerad och härbärgeras i gastäta rum, hur den skall förses med och uppläras i bruket a v gasskydd.
E n filter a t t hålla f ö r munnen och en klämmare f ö r näsan - alltså det mest primitiva skyddet - det kan j u var och en ha med s i g i fickan liksom nycklar och plånbok.
Den herre som på god tro och med an- språk på a t t utföra en gagnelig gär- n i g berättade om dessa och andra åtgärder var kanske den som av alla gjorde den största verkan.
Han drog upp e n s i dårhusmässig f r a m - tidsbild i a l l välmening, a t t man sa- de s i g att döden vore tusen g å n g e r a t t föredraga f r a m f ö r det skydd h a n hade a t t bjuda.
D e t behövdes knappt att en tysk Stabsofficer visade, hur orimligt det vore a t t organisera gasskydd för ett folk.
Det förstod man själv.
Men en sak ur hans l å n g a anföran- d e vill j a g rädda f r å n glömskan.
I n - g e n kan föreställa s i g, sade han.
vilken psykisk påfrestning det är att bära gasmask under ett anfall.
Den isolerar en nämligen från kam- raterna.
Man försättes i den djupas- te ensamhet.
Man kan e j ge eller f å tröst, e j uttrycka sina farhågor g e l u f t å t sin beklämning.
Ä r det någon som tror a t t mödrar skulle genom gasmask isolera s i g f r å n sina barn under ett gasanfall ' Ledaren f ö r världens största gas.
matkfabrik var närvarande under gasofficerens föredrag.
» Det var ett vidrigt föredrag,, sade fabrikanten.
» V a r f ö r det? » - » Jo, våra nya mas- ker äro icke av läder.
som han på- står, och d e kosta icke femtio utan f y r t i o mark stycket. » På mitt hotell bodde under dessa dagar ett stort antal herrar a v den kemiska industrien.
T y I.
G. Far- benindustrie, den stora kemiska kon- cernen,, höll ett stort sammanträde i F r a n k f u r t, samtidigt som antigas- kongressen behandlade denna indu- stri och dess möjligheter att för- vandlas till giftgasindustri.
Dessa herrar sågo ut som andra hyggliga familjefäder.
Det visste jag förut, ty sällan liar j a g varit g ä s t i ett mera trohjärtat, fromt, lutherskt hem an då j a g bodde hos en bombfabrikant i Rhenprovinsen f ö r några år sedan.
P å lördagskvällen berättade mig hu- sets herre något om d e tjänster han g j o r t den tyska arméledningen, på söndagsmorgonen s j ö n g den talrika barnskaran psalmer i hallen utanför gästrummet, Människor förena allt- j ä m t lika bekvämt religion, männi- skokärlek och människoslakt som d e g a m l a korsriddarna.
N e j, kanske ic- ke lika bekvämt eftersom numera allt det självbedrägeri behövs, som j a g här ovan antytt.
Men j a g ä r säker om, a t t d e som syssla med modern krigsteknig i en eller an- n a n form skulle blivit lika förvåna- de som förbittrade, om de hört vad den holländske sociologen de L i g h t yttrade: H u r kan man se ner p i d e stackars kvinnor, som bara sälja sin kropp, och tolerera de vetenskaps- män som s ä l j a sin hjärna, sin intel- ligens, sin vetenskap till slavtjänst åt brodermordet.
otänkbart.
De tre partierna måste rösta på var sin kandidat, hur dugande och kvalifi- cerad den utomsiiende än är och hur gar- na de tre partierna än vilja ha honom.
För det andra skulle jag motionera om studentexamens avskaffande.
Den är en få- nig kvarleva från en förgången tid helt enkelt, opraktisk och dum och minst av allt ändamålsenlig.
Den står inte på något sitt i proportion till den dryga högförnämhet, varmed den omgives och den tid och de kostnader dess förvärvande äro förknippa- de d.
Det finns heller ingenting som alst- rar en sådan dumhet som studentexamen, en si fördummad inställning till begreppen bildning och kunskaper hos folk som detta fåfängans blomster.
trafik, män avrustning.
ning till denna p a r a g r a f inkallades Tysklands giftaslärda inför en ententekommission och f i n g o sig frågor förelagda.
Men a l l a professorerna hade med en g å n g blivit mycket dumma och glömska, man f i c k ingenting ur dem!
Varp.?
ententen skapade s i g en egen kemisk industri och sina e g n a staber av giftgasuppfinnare.
Så a t t nu de flesta stater i världen ä r o in- riktade på att förhereda gaskriget.
Man vet väl a t t f a s t man skrotat ner Tysklands f l o t t a och artilleri så h a r avrustningskontrollen f å t t g ö r a halt vid d e kemiska fabrikernas portar.
V i d Washingtonkonferensen å r 1922 d å f e m stormakter överenskommo om rustningsminskning till sjöss, a n t o g man också e t t förbud mot g i f t g a s k r i g, men förbudet v a r före- n a t med det g a m l a förbehållet: f ö r - utsatt a t t alla ä r o med.
Men ingen enda stat har undertecknat W a s h i n g - tondeklarationen.
Följaktligen träd- de förbudet e j i k r a f t och följaktli- g e n förbereda s i g alla.
O m krig bryter ut i morgon kunna folken fal- l a över varandra.
som giftgasmörda- sjukledighet Forts. fr. sid. 1. dats, h a r åstadkommits genom in- fordrande a v uppgifter f r å n vissa i berättelsen uppräknade verk och myndigheter.
Då avsikten f r å n bör- j a n synes ha varit att f å till stånd en jämförelse mellan manliga och kvinnliga befattningshavare.
hade enda möjligheten varit, a t t man å vardera sidan uttagit.
lika stort an- tal män och kvinnor ur tjänsteman- nagrupper, som i fråga om arbets- förhållanden äro fullt likställda.
E t t sådant urval ä r emellertid un- der nuvarande förhållanden omöj- ligt a t t åstadkomma.
Män och kvin- nor i statens tjänst arbeta under så olikartade förhållanden, a t t en j ä m - förelse sådan som den åsyftade ä r fullständigt otänkbar.
Men reviso- rerna h a icke endast förbisett detta f a k t u m; de h a g å t t ännu längre, i det att de, även n a r inom vissa om- råden av statsförvaltningen i någon mån jämförbara grupper a v manliga och ' kvinnliga befattningshavare f i n - nas, sorgfälligt undvikit a t t låta ut- redningen omfatta båda dessa grup- per.
Revisorerna b y g g a sålunda på uppgifter, hämtade från ämbetsverk.
d ä r alla manliga tjänstemän inne- ha befattningar i högre grad, me- dan de kvinnliga tjänstemännen med ytterst få undantag ä r o anställ- da såsom skriv-, .kontors- och kansli- biträden.
I f r å g a om kommunika- tionsverken, där endast post- och te- legrafverken g j o r t s till föremål f ö r undersökning, h a r man medtagit samtliga uteslutande a v män inne- havda högre ' befattningar i styrel- serna med undantag a v den högsta.
men uteslutit, huvudparten a v lokal- förvaltningarnas manliga tjänste- män, däribland post- och telegrafas- sistenter.
Däremot i n g å i utrednin- gen de stora grupperna post- och te- legrafexpeditörer.
de senare uteslu- tande kvinnor, de förra med undan- t a g a v ett fåtal yngre tjänstemän ävenledes kvinnliga befattningsha- vare.
Såväl post- som telegrafexpeditö- rer bekläda inom lokalförvaltningen tjänster, vilka sakna motsvarighet inom övriga vid utredningen med- tagna tjänstemannagrupper.
Deras arbete består huvudsakligen av ex- peditionsgöromål, ofta forcerade och i hög grad påfrestande f ö r krafter och nerver.
D e h a vanligtvis oregel- bundna tjänstgöringstider.
söndags- tjänstgöring och åtminstone förr fyllda 40 år semesterttirer, som kun- Lägg om trafiken i Sverige till höger- säger konstnären Isaac Grünewald Det är egendomligt att Sverige skall be- höva rara ett av de få länder i Europa, som fortfarande fasthåller vid vänstertra- fik.
För närvarande är det ju endast Eng- land man liar att räkna med.
Det gir att lägga om systemet.
det har ju visats på ebb slående sätt i Italien Jag tänker närmast på de oerhörda för- delar som de utlänningar som komma bi- lande till Sverige skulle ha av en sådan reform.
Pi mig, som länge bott utomlands, verkar det hela galet p i något sätt, » väns- tervridet ».
Även för fotgängare som äro vana att passa pi åkdon frin höger, känns osäkerhetstillståndet i de vänstertrafikera- JAG VILL VÄCKA MOTION de länderna synnerligen besvarande.
Dagens Nyheter har i samband med riks- Svårigheterna att genomföra reformen dagens öppnande skickat ut en rundfråga äro icke oöverstigliga.
Det hela borde kun- t i l l en mängd kända män och kvinnor, som na gå med friskt mod pi några dar, om man i c k e äro riksdagsmän.
om vad de skulle verkligen lägger manken till.
Förr eller se- motionerna om, i f a l l de sutte i riksdagen.
nare tränger sig i alla fall reformen fram.
Vi återge tre av svaren, från författaren Blomberg, konstnären E r i k Isaac G rünewald och advokat - Om jag vore riksdagsman, svarar d: r E v a Anden.
- Jag för min del liar två käpphästar, Erik Blomberg, skulle jag först och främst som jag genast skulle släppa lösa, svarar avlämna nedanstående +re motioner: I) Tillsättande av en kommission för att Eva Andén.
För det första skulle jag dagligen!
så fördomsfritt och allsidigt utreda vårt lands möjligheter att försvara sig rid ett fram- länge motionstiden varade.
yrka på en ra- dikal valreform.
Bort med partivalen.
Det tida krig samt dess förmåga att därvid er- bjuda ett effektivt skydd i t civilbefolk- ningen.
2) Anslag för upprättande av ett institut för fredspropaganda med uppgift att orga- nisera fredsarbetet samt sprida upplysning om det moderna krigets väsen, dess teknik och venkningar.
3) Initiativ till ett gemensamt skandina- viskt uppträdande i Genève, avseende en all- alla Tjänstemännens
ELFRIDA ANDRÉE Forts. fr. sid. 1. kompositioner och under hennes egen ledning.
S n i l l e k r a f t, hinnor och e n f l a m - mande s j ä l v f ö r g ä t a n d e kärlek till det goda och sköna i alla gestalter - hur måtte hon inte med dessa g å v o r över- allt h a g å t t skapande och l y f t a n d e fram.
.
Vad hon sedan 1895 tillsamman med sin systerdotter E l s a Stenham- mar genom Göteborgs folkkonserter g j o r t f ö r a t t ädel musik skulle nå fram till en verkligt bred publik, låter sig kanske a l d r i g uppskattas.
E l s a Stenhammar h a r j u under d e sista å r e n helt h a f t ledningen - och kommer i vår a t t f ö r a f r a m den å t - tahundrade a v dessa folkkonserter.
Men ännu i höstas, d å V i k t o r R y d - bergsminnet firades m e d f r a m f ö r a n - Andrées Vaknen och d e av Elfrida Snöfrid, v a r hon närvarande och f i c k m o t t a g a den varmaste h y l l n i n g just f r å n den verkligt breda publik.
som hon under så många å r älskat och fostrat f r a m.
V i d hennes död skrev docenten D a n i e l Fehrman, soni en gång varit Hon för- elev till E l f r i d a Andrée: kroppsligade f ö r m i g något a v det blott p å behovet av sjukledighet utan även på sjukledighetsdagarnas f ö r - d e l n i n g p å å r e t s olika månader.
R e - visorerna förbise emellertid helt och hållet detta faktum., Såsom e t t y t t e r l i g a r e stöd f ö r s i - na uttalanden rörande kvinnornas större sjukligliet f r a m d r a g a reviso- rerna till s i s t även den utredning, som verkställts a v 1921 års lönekom- mitté.
D e n n a utredning ä r, i vad den avser n u i f r å g a v a r a n d e f ö r h å l - landen, b y g g d p å så uppenbara och o f t a påvisade felkällor, a t t dess åbe- ropande uteslutande ä r ä g n a t a t t väcka f ö r v å n i n g.
A t t d e k v i n n l i g a ' befattningsha- v a r n a inom d e a v revisorerna under- sökta personalgrupperna i angiven utsträckning b e g a g n a t s i g a v sjukle- d i g h e t h a r s i n f ö r k l a r i n g i d e för- hållanden, under vilka d e arbetat och f o r t f a r a n d e arbeta.
De fullgö- r a i a l l m ä n h e t under hela sin tjänste- tid e t t i h ö g s t a g r a d tröttsamt och slitande expeditionsarbete.
Frånva- ron a v befordringsmöjligheter ut- övar i s i n mån en nedslående ver- k a n, som i längden icke k a n undgå a t t s ä t t a s p å r även i f r å g a om häl- sotillståndet.
D e s s a tjänstemän a r - beta dessutom o f t a s t under o g y n n - samma förhållanden med avseende på arbetsutrymmet, i det a t t d e ä r o placerade m å n g a i s a m m a rum, och sålunda icke kunna u n d g å risken a v smitta; evempelvis vid influensaepi- demier.
De lokaler, d ä r allmänhe- ten g å r ut och i n, äro vanligen dra- vackraste och underbaraste som d e t kommit på-min lott att möta.
H e n n e s bild kommer alltid a t t s t å levande för a l l a som m å s t g i v a s i g in under hennes väsens trollmakt.
Jag skriver med avsikt ’ måst ’, t y hennes överlägsenhet verkade obe- tvingligt.
skrivit Den som nu !or Tidevarvet är n å r a ord om Elfrida Andreé, d j u p t medveten om h u r blekt d e för- må teckna ens något a v den glans, den värme, den o m u t l i g a idealitet som strålade u t f r å n henne och g j o r t hennes l å n g a l i v till en kraftkälla .. K l a r t också f ö r d e n, som blott k ä n n t henne u n d e r de s i s t a sena å r e n f ö r - nams den kärlekens g l ö d, genialitet och energi, som för allt vad den rör de vid satte stora mått och stora m å l.
D e s s susande, r ä c k a n d e v i n g s l a g hö- r a s för m i g p å särskilt s ä t t genom Rydbergs Vaknen, d e ord ur V i k t o r som E l f r i d a Andrée tolkat på n y t t med sin musik: — s a m m a n s t ä l l n i n g s a m t revisorernas uttalanden, f r a m f ö r a l l t deras sär- skilda f r a m h å l l a n d e a v » a t t resulta- tet a v den Verkställda utredningen synes v a r a värt beaktande vid den a l l m ä n n a revision a v n u g ä l l a n d e a v - löningrreglementen, som e n l i g t be- slut a v K u n g l.
M a j: t den 29 j u n i 1928 skall verkställas » Det ä r anmärkningsvärt, att man just nu, under pågående löneregle- r i n g, funnit skäl a t t så i v r i g t syssla med jämförande undersökningar a v mäns och kvinnors sjukledighet.
D e t ä r nämligen icke blott statsreviso- rerna, som ä g n a t denna f r å g a upp- märksamhet.
Ä v e n kommunikations- verkens lönenämnd liar funnit s i g föranlåten a t t verkställa en liknan- d e utredning och därvid g å t t till v ä - ga p å u n g e f ä r samma sätt.
Lönenämnden h a r av Kungl.
M a j: t anmodats a t t a v g i v a utlåtan- d e med anledning av a t t överreviso- rerna vid statens j ä r n v ä g a r konsta- terat större s j u k l i g h e t inom kontroll- kontoret ä n inom ö v r i g a avdelningar a v jäi.nvägsförvalaniingen, och d e t t a h a r g i v i t nämnden a n l e d n i n g a t t V a k n e n, vaknen upp t i l l livet, i som d r o g e n s h å r t med döden.
morgonrodnans f a n a svajar, upp och f ö l j e n hennes öden!
H o n o r i n e Hermelin g i g a, v a r f ö r d ä r arbetande t j ä n s t e - män.
i vida h ö g r e g r a d ä n ö v r i g per- sonal ä r o utsatta f ö r f ö r k y l n i n g.
V i - dare h a d e l å g a löner, till vilka i f r å - g a v a r a n d e k v i n n l i g a personal tinder m å n g a å r varit hänvisad, t i d i g a r e tvungit ' till övertidsarbete 3 s i d a n ut- s t r ä c k n i n g, a t t verkningarna a v des- sa å r s överansträngning a l l t j ä m t g ö - r a s i g gällande.
M a n k a n icke a n s t ä l l a j ä m f ö r e l - ser mellan å e n a sidan h ö g r e t j ä n - stemän med s j ä l v s t ä n d i g t och l u g n t arbete och å andra sidan befattnings- havare, som under s j u t i m m a r v a r j e d a g äro oavbrutet sysselsatta med expeditionsarbete, vilket d e icke e t t ögonblick f å lämna.
L i k a litet kan omfattningen.
a v post- och t e l e g r a f - expeditörernas sjukledigheter anses utgöra bevis f ö r k v i n n l i g a tjänste- mäns » mindre f y s i s k a och pyskiska motståndskraft och m i n d r e lämplig- het f ö r t j ä n s t g ö r i n g a v i f r å g a v a r a n - d e s l a g », d å m a n icke .gjort något för a t t konstatera m a n l i g a t j ä n s t e - mäns större motståndskraft och lämplighet under i a l l o motsvarande förhållanden.
Statsrevisorernas idrågavarande utredning kan knappast h ä l s a s med tillfredsställelse ens p i d e håll, d ä r man söker e f t e r a n l e d n i n g a r a t t ned- pressa lönenivån f ö r d e k v i n n l i g a befattningshavarna.
A t t utrednin- g e n s upphovsman icke ä r o f r ä m m a n - d e för d e n n a s t r ä v a n är tämligen t y d l i g t, d å man.
t a g e r i betraktande urvalet av statistikmaterial och d e s s E N KAMRAT - Äsch, säger Nisse, nu slog min boll sönder den där fina fönsterrutan, som ma- gistern förbjudit oss att komma nära.
Nu åker jag allt fast.
- Ånej, svara kamraterna, vi ska hålla ihop, så att magistern inte får veta vem det är.
D i kan han tro att det är en grabb i en annan klass.
Vår klass har ensam va- rit på garden den här timmen och ingen kan ha sett oss, utan vi ska nog lura ma- gistern.
Härom tyckas alla vara eniga.
- Men, invänder Olle, om det blir för- hör, kanske liraren i vår klass frågar var och i n, om han vet vem det är.
Och då kan man val inte ljuga.
- S e j men Olle, du är då e n feg stac- kare, som inte vågar ljuga för en kamrats skull.
Aldrig törs du någonting heller.
I går tordes du inte röka för din farsa, och i dag törs du inte hjälpa en kamrat.
- Nog vill jag hjälpa en kamrat.
sva- rar Olle förlägen.
Nu ninger det in till nästa lektion, och pojkarna få marschera upp i klassen.
Om en stund kommer överläraren i n och reso- nerar några minuter i viskande ton med magistern.
När han gått, säger läraren: - Den fina glasrutan som ni skulle ak- ta ar sönder.
Det miste vara någon här i klassen, som liar förstört den, annars skul- le det inte ha skett under förra timmen, då iii ensamma var ute och sparkade boll.
Jag hoppas att deii skyldige a r ärlig och erkänner.
Ingen svarar.
- Jas ?+, den skyldige är för feg för att erkänna, fortsätter läraren och ser spörjan- de åt olika håll i klassen.
När hans blick faller på Olle, rodnar pojken, varför lära- ren frågar: - Är det Olle som förstört rutan!
- Nej, kommer det i bestämd ton.
- Men du vet vem det är?
- Ja, blir svaret med mera tvekan i rös- ten.
- Säg ifrån riktigt bestämt.
J a eller nej?
Efter ett ögonblicks dröjsmål fattar Ol-.
Förhållningsåtgärder vid influensa.
undersöka sjukfrekvensen bland kommunikationsverkens personal i allmänhet samt a t t därvid uppdela tjänstemännen i t v å huvudgrupper.
m a n l i g a och kvinnliga, oavsett a r - betets a r t och ö v r i g a hälsotillstån- det påverkande omständigheter.
V i d d e n n a utredning h a r m a n så- som sjukledighet medräknat även vissa ledigheter p å g r u n d a v gros- sess och sålunda åstadkommit en a v - sevärd h ö j n i n g a v s j u k l e d i g h e t s s i f f - rorna f ö r d e k v i n n l i g a tjänstemän- nen.
V i d a r e i n g å r i utredningen den stora gruppen rikstelefonister, vil- kas arbete ä r i så h ö g g r a d påfres- tande f ö r h ä l s a och nerver, a t t den- na g r u p p icke k a n ' i f r å g a om arbe- tets slitande inverkan j ä m f ö r a s med någon a n n a n person, vilket även h a r beaktats a v statsmakterna genom a t t pensionsåldern f ö r dessa tjänste- män fastställts till 55 år.
H ä r i g e n o m h a r nämnden exempelvis för tele- grafverkets del f å t t t i l l s t å n d j ä m - förelse m e l l a n å e n a sidan kvinnli- ga befattningshavare, v i l k a till s t ö r - sta delen (77,65 % år 1926) äro rikstelefan i s t e r och t e l e g r a f e x p e d i - törer, 6 a n d r a sidan m a n l i g a b e f a t t - ningshavare, bland v i l k a icke f i n n e s n å g o n grupp, vars arbete kan j ä m f ö - ras m e d rikstelefonisternas.
V i d a r e endast e t t fåtal t j ä n s t e m ä n (9,06 % å r 1926), vilkas arbete är l i k a r t a t m e d telegrafexpeditörernas, m e d a n huvudparten a v denna manliga g r u p p utgöres a v linjepersonal m e d huvudsakligen utomhusarbete, samt högre tjänstemän På detta sätt har Av med.
D:r Jos.
Bruck och Med.
D: r F. Arnheim, Berlin.
Influensan är ed infektionssjukdoni, av vilken smittan för det mesta kommer där- av, att sjukdomsalstrarna såsom små, små droppar vid hosta, nysning och tal spridas från andningsvägarna.
Inflam- mation av luftvägarna från den lättare katarren till den svåraste lunginflamma- tion, hjärtåkommor, sjukdomar i mat- smältningsorganen, i nervsystemet, i nju- rarna o.s.v. äro de vanligast förekom- mande.
Följande försiktighetsåtgärder böra vidtagas vid större och mindre influensa- epidemier: 1.
Redan vid den som synes lättare även lönenämnden åstadkommit en j ä m f ö r a n d e statistik rörande t v å i f r å g a om arbetsförhållanden f u l l - s t ä n d i g t o j ä m f ö r b a r a grupper.
L i k - som statsrevisorerna konstaterar den p i g r u n d v a l a v d e t t a material större sjukledighet bland d e k v i n n l i g a än bland d e m a n l i g a tjänstemännen.
D e t - h ö r till saken, a t t lönenämnden såsom stöd f ö r riktigheten a v sin utredning åberopar statsrevisorer- nas.
le ett raskt beslut och svarar med fast stäm- ma: - Ja, jag vet vem det är, men jag talar inte om det.
Jag vill inte ljuga och säga att jag Inte vet det.
Men jag vill inte hel- l e r förråda en kamrat.
I stället far magis- tern hellre straffa mig för att jag inte avarar.
- Det var bra tänkt av dig, svarar lä- raren helt belåtet.
Och nog förstår jag att flera av er vet vem som är den skyldige.
M e n för Olles skull skall jag inte fråga mera.
Jag skall blott höra efter vad rutan kostar och sedan får ordningsmannen taga upp betalningen av deii.
skyldige ensam el- ler låta kamraterna dela kostnaden, vilket i i i själva vill.
Och nu tycker ni nog att Olle är e n duktig pojke, som tordes vara uppriktig, även innan han visste att jag inte skulle bli svår emot honom.
Ärlighet varar likväl längst.
Det syns på kamraterna att de hålla med läraren.
De ha fått mer aktning för Olle a n nyss.
Gösta » förkylningen » bör taga Setterberg man gå till sängs och temperaturen!
2.
Försök åstadkomma ordentlig ut- svettning genom att dricka flader- eller kamomill-thé; några acetylsalisylsyre- 6 per dag äro dar- (Apyron) tabletter 3 à vid utmärkta hjälpmedel.
3.
Tillfråga genast vid förekommande feber läkare, ty endast denne kan bedö- ma eventuellt uppstående komplikationer och vidtaga ändamålsenliga åtgärder!
4.
Lämna icke sängen för tidigt!
Reci- div och följdsjukdomar äro särdeles far- liga.
5.
Då influensaalstrarna huvudsakligen intränga genom mun och svalg, måste man sörja för dessas grundliga desinfek- tion.
Bättre än alla gurgelvatten, vilka i synnerhet för barn äro mycket obekvä- ma (ofta t. o. m. farliga) verka därvid Formamint-tabletterna; ty medan man med .gurgelvatten endast kan.
uppnå en ytlig och därför ofullkomlig sköljning- av mun och svalg, intränger den Formamint- haltiga saliven i de minsta och avlägsnas- te delarna av svalget och åstadkommer också genom successiv avspaltning av formaldehydeii en säker desinfektion av mun och svalghålorna (låt varje hel- el- ler halvtimme en Formamint-tablett lång- samt smälta i munnen!)
6.
Såväl för att förebygga som vid re- konvalescens efter influensa äro Kalzan- tabletter att rekommendera.
De äro ut- omordentligt., aptitretande och hava en gynnsam inverkan på näringstillstindet.
b) Tvätta så ofta som möjligt händer- na, ovillkorligen före måltiderna och ef- ter allt arbete, där det tänkas kan, att händerna kommit i beröring med smit- toalstrare I L i t icke händerna onödigtvis komma i beröring med munnen!
visso Löneregleringskommittén h a r f ö r a n l e d n i n g a t t s t ä l l a s i g skep- tisk gentemot den v ä g l e d n i n g vid löneregleringen, som dessa utrednin- g a r t y d l i g e n ä r o avsedda a t t g i r a.
Det måste vara svårt att finna an- l e d n i n g a r till l ä g r e v ä r d e s ä t t n i n g a v det k v i n n l i g a arbetet, då m a n nöd- gas t i l l g r i p a så u p p e n b a r t f e l a k t i g bevisning rörande k v i n n o r n a s m i n - dervärdighet soni den g e n o m dessa utredningar presterade.
