# ID: svediakorp-per3442
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,818
# sentences: 635
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 25-29: 1929 V å r ledande artikel heter P a n- e u r o p e i s k t i ni t i a t i v, F r a n k r i k e t a r f ö r s t a steget.
I ELSA ESC ELSSON Offrande lorder LEVNADSTECKNING AV KAROLINA WIDERSTRÖM Då akademiskt bildade kvin- nors förening i mars 1929 f i - rade sitt 25-års jubileum, ha- E l i s a b e t h T a m m det de föreningen beslutat samti- om E l s a E s c h e l c s o ll, märkliga levnadsöde som i den av digt utgiva en minnesskrift * skriver över akademiskt Bildade Kvinnors För- sin första Ordf. docenten ening utgivna minnesskriften skild- juris doktor Elsa Eschelsson.
r a t s a v D r.
K a r o 1 i n a W i d e r- ström.
* E n d ok t o r s a v h a n d l i n g o m G e o r g e E l i o t, D r.
Inge- borg T e g n é r s roliga och värdefulla arbete, anmäles av E m i i i a F o- g e l kl o u N o r l i n d.
* Fru L e o n o r e O d e n c r a n t z, en Viktor Rydbergs Iärjunge, skild- rar i E t t R y d b e r g s m i n n e 1 8 7 0 - t a l e t den per- r å n sonliga kontakten med en s t o r lärare.
f * En kort redogörelse lämnas för Doktor Karolina ströms älskvärda och Wider- fängs- lande levnadsteckning kom- mer oss åter att stanna inför Elsa Eschelsson, vars storsti- lade personlighet och märkli- ga livsgärning alltid griper oss med samma oemotståndli- ga makt.
Hennes vetenskapliga läggning bestämde hennes ba- na.
Därigenom blev hon en föregångare.
Som föregång- are har hon givit oss en hel- hetsbild av en djupt kännan- de och djupt tänkande män- niskas väg att fylla sin andes uppgift i en värld full av mot- stånd och brist på förståelse.
Elsa Esclielsson föddes den " L ö s d r i a r l a g e n, sådan den I I nov.
1861.
Doktor Wider- ter sig i det i år av 1927 års sak- ström låter oss följa henne kunnige framlagda förslaget.
alltifrån barndomshemmet, d ä r hon var den ledande i le- karna med sina jämnåriga, och fram till studentexamen, Veckans novell utgöres av ett ka- vidare t i l l fil.
kand., juris kand. och pitel ur G.
K.
C h e s t e r t o n ' s bok juris lic. examen.
Så håller hon sin disputation och utnämndes som Sve- L i v s l e v a n d e. riges första kvinnliga juris doktor till docent i civilrätt vid Uppsala univer- sitet.
Så långt gick allt sin gång.
Den -.
* -- Riv, strävsamma studietiden, som hon på ett glänsande sätt genomgått, var för- bi, men det strävsamma livsarbetet återstod.
Var Elsa Eschelsson en av kvinno- rörelsens förkämpar?
Enligt sin egen bort M i n s t ä l I n i n g t i 1 l f Ö r- trots såren och komplikationerna från S f r å g a n var ett a v kriaäm- kriget arbetat sig f r a m de sista tio s Va r nana vid årets studentskrivning.
Man kunde j u finna ämnet olämpligt, men det har i alla fall givit anledning till att en hel rad av årets studenter de- klarerat politisk ståndpunkt.
Socialde- mokraten har i dagarna lagt fram en riklig citatsamling, varigenom nian får en överblick av denna ståndpunkt.
Enligt densamma ge försvarskriorna så när som på några f å undantag ut- tryck f ö r en nationalistisk, militärvän- lig, rustningsvänlig ståndpunkt.
Alla strävanden efter fred och internatio- nell ordning avfärdas med misstro och förakt.
Detta gäller inte bara den ra- dikala pacifismens strävanden utan även den officiella, statliga pacifism som uttrycker sig i Nationernas för- bund, avrustningskonferenserna och Kelloggpaktens tillkomst.
Socialdemokraten d r a r av detta den slutsatsen att den elementärbildade ungdomen över lag skulle vara reak- tionär, ha sina ideal förlagda i det för- flutna och vara ur stånd att fatta och följa den internationella utveckling, som under tvingande nödvändighet åren.
Vi tro icke att all studerande ung- dom är sådan.
De soni valt att skriva om försvarsfrågan ha nog varit de soni läst på bra i försvarsbroschyrerna, och de soni vetat sig vara i samklang med sina betygssättare, när de vågade sig på värdeomdömen om svensk politik.
Den opposition mot den härskande riktningen som väl i Herrans namn måste finnas, har valt att skriva om andra ämnen.
E n pacifist som finge hand om detta ämne måste ju börja med att kritisera skolöverstyrelsens formulering, och första dagen i stu- dentskrivningarna är nog inte rätta ögonblicket därför.
Men under alla omständigheter ser nian ju här det nya fascistpartiets idé- värld, det parti som vi lika litet som andra länder kunna undgå.
Den soni närmast får besvär med densamma blir väl industrihögern som av nöd- vändighet ä r internationellt betonad och som måste hålla sig underrättad om de starka tendenserna till åstadkom- niande av en ekonomisk enhet mitt i uppfattning var hon det icke: » Jag är en privatperson, som för att få en verksamhet för vilken mina anlag ligga, slagit mig på juridik - alls icke särskilt på kvinnans rättighe- ter eller rättsliga ställning - och därvid blir det », skrev hon i ett brev till Lydia Wahl- ström.
Ändå var hon en för- kämpe för kvinnorna mer än de flesta.
Inte bara därför, att h loii av instinkt i det praktiska livet alltid hävdade mäns och kvinnors lika rätt, men hon hörde till det där fåtalet, som äro av sällsynta och ensamma mått och vars överlägsenhet föra dem till det mål, som vi andra ska sträva för genom de dagliga detaljernas vägröj- ningsarbete.
Höstterminen 1877 kallades Docenten Eschelsson att vika- riera för Professor Trygger och föreläsa i processrätt, Men ännu fanns regeringsfor- mens § 28 som hindrade kvin- nor att inneha s.k. kungl.
full- maktstjänster således även professur.
Denna fråga blev ytterligare aktuell genom riks- dagens beslut a v år I904 att förlägga utnämningen av k a r e vid statens läroverk, som dittills hört un- der domkapitlen, till Kgl.
Maj: t. Dok- tor Widerström fastslår också H e r r Med engelska arbetarpartiets ställ- ning som regeringsparti följer nödvän- digheten att det tillräckligt starkt re- presenteras i Overhuset bland Englands pärer.
I samband med utnämnandet av nya lorder ur arbetarpartiet har frågan kommit upp om avskaffandet av den ärftliga pärsvärdigheten, Den ä r för otidsenlig bland dessa nya män.
Och Englands ' konservativa värld med Ti- mes i spetsen står beredd till ett offer.
öga mot öga med den förbryllande verk- ligheten, att de förstfödda ättlingarna till dessa i överhuset tillfälligt place- rade arbetare intill okända tider skola ha sin plats given i den höga försam- lingen, känner man sig färdig a t t låta ättlingarna även av gamla storheter t a sig fram genom världen utan glans och värdighet av medfött pärskap.
Det var 1909 lade finansminister i då Ljoyd Asquiths George såsom liberala mini- fram sin ryktbara finansbill, stär som bl.
a. innehöll en synnerligen obe- tydlig skatt på outnyttjad tomtjord i staden.
Såsom ägare av huvudparten av Englands jord, inte bara åkerbruksjord utan också städernas mark, slog Eng- lands lorder alarm.
I strid mot hun- draårig praxis a t t låta finansbillar orörda och oanmärkta passera överhu- set, sedan de antagits av Underhuset tillgrep överhuset sin lagliga r ä t t a t t fälla finansbillen.
Svaret kom omedelbart i lagförslag: Att för varje tvenne förslag nya til lag av någon som helst finansiell inne- börd skulle avgörandet helt ligga bos Underhuset.
Och a t t överhuset skulle mista sitt veto mot vilket lagförslag som helst, som tre gånger i oförändrat skick antagits av Men hur Underhuset.
skul e dessa billar på laglig väg kunna bli acts of Parliament, an- tagna av båda busen?
Kronan gick med på a t t hota överhuset med en sådan massutnämning av nya pärer, a t t ma- joritet nas i Overhuset.
för de båda Hellre billarna än skulle en sådan vin- (Forts. sid. 4).
skam tog överhuset finansbillen.
Ministern för kolonierna, den gamle fabianen Sydney Webb har nu blivit Iord Passfield.
Medan pärskapet och dess ärftlighet ännu räknas som tillgångar med vilka man sålunda skyddar stora värden, jord och ära och andra dyrbara ting, säger emellertid Lord Passfields fru: Tack, jag viii inte bli lady Pass-.
field, jag skall be a t t f å heta f r u Bea- trice Webb som jag hittills gjort.
Bea- trice Webb, furfattarinna och social- en politiskt splittrad världsdel.
Ungdomen har tydligen plockat ihop politiker av stora mått, som tillsammans åt sig en världsåskådning lämpad som med sin man utövat ett avgörande in- flytand genom sitt skriftställarskap underlag för den art av nationalism företräder.
En cynisk anpassning levande insats Fabian Society.
i det levande par- efter vad man kallar mäniiiskonaturens Bland de unga människor, som på oföränderliga ondska och en feg resig- 1880-talet började ägna sina krafter A t nation under krigets naturnödvändig- denna socialistiska riktning, äro många het finnes här oförmedlad bredvid en som nu vid sjuttion år nämnas bland e ln!
n und den och tiet sin stark känsla av de värden som inneslu- tas i begreppet fosterland och stolthet över vår förpliktande historia.
Trånad efter dåd, djärvhet och offer går bred- vid gammalmansklokt hån mot den djärvhet som sätter sig höga ideal och tar risken som följer med att arbeta för dem.
Denna världsåskådning kan tåla att underkasta en analys.
Den ger e n förvirrad spegelbild av känsloläget inom ett visst privilegierat skikt i vårt land.
Det djupa misstaget i denna åskådning ä r den starka mot- satsställningen mellan internationalism och fosterländskhet.
H u r den uppkom- mit kunna vi här icke utreda I varje fall ingår i denna studentkrieåskådning en stark reaktion mot den socialdemo- (Fort.
å sid. 6) Englands främsta namn: Henderson, Bernard Shaw, Mac Donald, Beatrice och Sydney Webb, Ännu i sin upphöjelse ar- beta de för sin ungdoms ideal, som de togo till sin uppgift a t t långsamt för- verkliga: jorden och kapitalet ur indivi- dens och klassens händer till allas ge- mensamma bästa i samhällets ägo.
H.
P a n e ur o p e isk t in it ia t i v Tidevarvet FRANKRIKE TAR FÖRSTA STEGET Frankrikes utrikesminister Briand ämnar lägga fram frågan om Eu- ropas Förenta stater vid Nationer- nas förbunds sammanträde i höst.
Han hoppas även att innan detta årets slut ha sammankallat den för- sta Paneuropeiska kongressen.
Detta voro d e stora nyheter som förliden vecka gingo ut från Paris genom förmedling av tidningen l ’ Oeuvre.
Den paneuropeiska tanken har un- der de å r som g å t t sedan den lan- cerades vunnit i styrka och påtag- lighet.
Det är lätt f ö r Tidevarvet att f å en mätare, om vi se tillbaka på hur det Iåg till, d å vi för fem å r sen redogjorde för innehållet i Paneuropeiska unionens program- skrift Paneuropa.
D å var Paneuropa en ny d j ä r v tanke, en önskedröm, Sedan dess har det genomgått ett diskussionens eldprov, kritiserats, avvisats men kommit igen och hållit sig a v en inre nödvändighet.
Det stora huvudskäIet för a t t samla Eu- ropa kvarstår: a t t rädda det från den splittring som förde till 14-18 års krig och skona det f r å n ett nytt inbördes krig som skulle besegla dess öde.
Men medan för 5 å r sedan ton- vikten lades $ nödvändigheten av en sammanslutning som gjorde det omöjligt f ö r Ryssland a t t sätta i n en sprängkil i Europa, så är det nu I dessa yttersta dagar Amerikas po- litiska hegemoni, dess ekonomiska övertag, som framstår som det star- som varande Briand kommer a t t klämma till med all den élan han besitter och a t t han såsom hederspre- sident i Paneuropeiska unionen kom- mer att lägga sina planer ungefär efter dess linjer: paneuropeisk kon- gress, tullunion, paneuropeisk byrå inom ramen av folkförbundet, Tysk- land-Frankrike som kärnan i det nya Kontinentaleuropa.
A t t han tänker sig a t t Paneuropa skulle ingå som enhet i Nationernas förbund kan nian förstå därav att Folkför- samlingen blir hans första forum där han I ä g g e r fram sitt förslag.
D e påstås a t t han hört s i g för om möj- ligheten a t t göra detta och f å t t gynnsamt besked innan han släppte ut sina planer.
Den officiella statliga Paneuro- peiska konferens som Briand tän- ker sig har till förebild den pan- amerikanska konferens som på i n - bjudan av Förenta staterna samman- kallades å r 1889 för a t t få till stånd en iiärinare sammanslutning a v den amerikanska kontinenten och d ä r 18 amerikanska republiker voro före- trädda.
Dessa konferenser ha sedan återkommit periodiskt, under mel- lantiden skötas de panamerikanska ärendena a " en byrå och en månat- Iigen återkommande konferens av d e amerikanska republikernas repre- sentanter i Washington.
ingenting kan upprepas och göras efter, men ' sedan en sådan sak lyckats en gång är det ju svårt a t t påstå att det ar kast pådrivaiide momentet.
orimligt.
Det blir dock vad Amerika höjer s i n a tullar s a m t i - som koiiinier a t t sägas och redan sagts.
Den kritik som kommit Bri- digt som det skapar s i g marknad i Europa för s i n a bilar, sin f i l m, sina ands uppslag till del, är av två slag.
flygmaskiner, annat att förtiga.
Det- Där är den k r i t i k som fattat a t t här ta pressar Europa samman för att är frågan om en verklig politisk med e n enhet kunna möta e n annan tanke men bekämpar den därför att enhet.
Förenta staternas d rigering den g å r emot de nationaIistiska in- tressena.
Denna kritik har tagits av avrustnings- och skadeståndspol i- tiken gör det påtagligt för alla att upp i vår press, ehuru dess måttstock Europa är på väg att få underordna icke gärna kan vara vår.
Den andra sortens kritik ä r den sig även politiskt såvida det icke i de världspolitiska diskussionerna s o m icke törs bejaka något som icke har framgången given och som visar kan uppträda som en likvärdig för- sin klokhet och invigdhet genom att handlingspartner bredvid Amerika.
rycka på axlarna åt allt nytt, djärvt Paneuropa ä r dessutom enda Iösnin- och uppfordrande eller tillägga det gen på en rad inre europeiska svå- cyniska motiv, Från denna kritik righeter, t.
ex. minoritetsfrågan.
Men hur viktiga de ekonomiska och politiska synpunkterna a n må vara.
de psykologiska f å r man icke glömma.
H a r det under dessa tio efterkrigsår skapats fram någon- ting som kan kallas ett europeiskt medvetande, en känsla av vad som trots alla schatteringar i olika folk är Paneuropa i motsats till Pan- amerika och Panasien?
I så fall kan det gå a t t skapa de yttre formerna för en sammanslutning.
Hur djupt detta medvetande trängt kunna vi.
icke bedöma, men det finns, man spårar det ständigt.
Sedan de poli- tiska samniaiihangen numera omfat- ta hela jorden, måste begreppet Eu- ropa växa upp ur motsättningarna mellan de sndra världsdelarna.
Vi ha f å t t en syn av gamla Europa med Asien, den inåtvända världsdelen.
på ena sidan och Amerika, den utåt- riktade, på den andra.
Europa al- lat att ge syntesen mellan begrun- dan och dådkraft.
Man kan d r a vissa slutsatser av det knappa meddelandet om Briands initiativ.
M a n kan anta att han så- har koiiiinit en del satser som redan gånger vederlagda.
Man vill gärna slå f a s t a t t ett Pan- europa skulle komma att stå i mot- satsforhållande till Amerika, till eng- elska imperiet, Sovjet.
Europas sam- manslutning ä r ett lägre mål än världens sammanslutning i ett Folk- förbund.
Men här finnes icke någon sådan motsatsställning i och för sig, ehuru den naturligtvis kan skapas fram - Norrlands, Svealands och Gö talands sammanslutning t i l l sverige står j u icke i någon motsatsställning till Sveriges anslutning till Paneu- ropa och Paneuropa låter bygga i n sig i den drömda federationen av alla jordens folk.
Europas stabilisering behöver icke i och för sig vara e t t hot mot den övriga världen, tvärtom.
De som tala om de stora heterna ha naturligtvis rätt.
och då i vår historia hänt, att stora ting skett tvärs emot alla svårigheter.
att folken gri- pits av stora idéer och l y f t dem in i verkligheten, alla olycksspåmär, till trots.
äro mångfaldiga världs a t t känna en mycket h a r glädjen stor tacksamhetsskuld.
Tidevarvet har fått mottaga en gåva från sina vänner i Danmark.
Det rörde Tide- varvet djupt.
D å Tidevarvet nu framför sitt vördsamma tack, är det både f ö r det ekonomiska stödet och det andliga stöd, som ligger i väl- vilja och intresse,,, -,, Tidevarvet, som alla andra, h a r f å t t erfara a t t man icke blott är beroende av ende- t utan behöver båda delarna för a t t utveckla sig och leva.
Med förhoppning a t t i spalterna framgent i någon mån kunna fort- sätta a t t uttrycka ett tack.
T i d e u a r v e t V å r t intresse Det ä r en underlig värld vi leva i. ha närmast omkring oss av glädjeämnen eller * missförhållanden eller vad det vara må, kan inte i längden väcka vårt intresse (utom det, som rör oss själva).
Men när det ä r något, som inte hör till det vanliga, så f å n g a r det vår nyfiken- het och v i bli medlidsamma kultur- intresserade starta insamlingar och t. o. m. ge ut stora penningsummor ii ha vi åter blivit ädla på grund av Gammal-Svenskby.
Det låter så vackert, a t t dessa människor, som i århundraden (så säger man) läng- t a t tillbaka till Sverige, nu äntligen ska f å sin önskan uppfylld.
De ska f å jord och pengar, g å r det inte på enskild väg, så Skall staten, d. v. s. vi allesammans betala.
Ä r detta verkligen ett välbetänkt företag?
Komma dessa stackars människor a t t k u n n a trivas i e t t för dem fullkomligt främmande land, och kunna d e leva och försörja s i g h ä r?
Det sannolikaste är, att det blir n:o 2 förutbe- en egnahemsrörelse stämd a t t misslyckas.
I annat f a l l mycket dyrbar.
Det t a r tid a t t lära sig jordbruk efter landets klimat och brukningssätt, våra redskap och våra metoder.
Man f å r åtminstone hoppas, att o m jord kommer a t t upp- l i t a s a v staten det måtte bli med å b o r ä t, det vore åtminstone mera ekonomiskt och lätthanterligare.
om Det vi Men — m a n kan fråga s i g: Var- för kom inte denna nationalinsam- ling till stånd, varför blir det ingen- ting av med a t t upplåta jord å t våra egna arbetslösa?
De ha lika stor rätt och kanske mer - till Sveriges jord och vida större förutsättningar att tillgodogöra s i g hjälpen.
Fast det skulle inte framkalla någon vi- dare uppmärksamhet.
Det vore bara en gärd av rättvisa.
-- --
: - L ö s d ri v a rl ag e n DEt förslag till ny lösdrivarlag, U t a n parti upprättandet av ett cen- Med anledning av " Minst en kvinna ".
sonerna undvikits.
tralregister, där upplysningar om den Jag bor i en mycket konservativ kom- Ehuru det nya lagförslaget i flera anhållnes tidigare levnadsöden med gång valdes jag in i fullmäktige, avseeiideii upptagit och bibehållit det minsta möjliga tidsspillan skola kunna utan att tillhöra något politiskt parti.
von Kochska förslagets tankegång, en hållas.
Prologen är följande.
Utan a t t tänka innehåller det en del ganska viktiga Hjälpåtgärder från organisationers på det parlamentariska gick j a g ibland ändringar Vid utarbetandet har ock- och enskildas sida till lösdrivarnas till- upp i " församlingen " och sade min me- så hänsyn tagits till de anmärkningar rättaförande tillmätas stor betydelse.
ning, bl.
a. om ölhandeln i bodarna, om o c h önskemål som kommo fram i de I fall den anhållne inte lämpligen kan vård för den eller den medellöse etc. En gång valdes j a g av tjugofyra ar- over de!
föregående forslaget infor- omhändertagas av fattigvårdsstyrelse, betslösa män till “ talman ”; och i räl !.
drade yttrandena eller på annat sätt.
nykterhetsnämnd eller annan myndig- skap pick vi upp till fullmäktige och Sverige är f o r närvarande tillsam- he t för- erhållande av behövlig vård, ställde till revolution.
mans med Belgien, Finland och vissa kan anses försvunnen till Iösdri- Vi måste göra detta, ty två av män- kantoner i Schweiz det enda land, som veri skall förhörsmyndigheten ge ho- nen voro söner som försörjde sina möd- tillämpar en särskild lag för motar- nom en erinran om ändrad livsföring rar, och dessa mödrar, respektive 65 som lösdrivare på de i lagen avsedda per- nämligen 1927 års sakkunnige i år framlagt ut- gor i enlighet med det uppdrag vil- ket de sakkunnige vid tillkallandet er- höllo, en överarbetning av det von Kochska förslaget a r år 1926 om be- handling av vissa arbetsovilliga och samhällsvådliga.
Detta var som be- kant i sin tur en överarbetning av Fat- tigvårdslagstiftningskommitténs år 1922 framlagda förslag.
De sakkunni- ga, som utgjorts av landshövding E.
A. Beskow, sedermera efterträdd av landshövding Johan Widén hovrätts- rådet V. Petrén samt doktor Anna- Clara Romanus-Alfvén ha delat upp förslaget i två delar, åtgärder mot lös- driveri samt åtgärder mot sedeslöst le- verne av samhällsskadlig art.
Man har mun.
En utan hjälp- - 70 år, att äta hade Hela fullmäktigeinstitutionen, tyckte jag, verkade ren fars.
Kommunalnämn- den Ordf. » beslutade » sade alltid: och Mina fullmäktige herra^, biföll.
trots att jag ser mycket kvinnlig ut.
När jag opponerade mot det ena eller andra blevo socialdemokraterna arga och sade: Hon är bolsjevik.
Ett par gånger vände jag dock om förhållan- dena ensam.
Mitt mänskliga och därför ofullkomliga hjärta ryser ännu av för- tjusning vid tanken på kuppen.
Skall relatera ett tillfälle.
Jag fick ordet i sista minuten, just som klubban skulle falla, och användan- de min motståndares tric, sade j a g grav- allvarligt: Saken är olaglig, fullmäkti- ge ha ordf., inte tag rät min att besluta, reservation var til god, herr protokol- betande och bestraf fande av Iiisdriveri.
vilken bör vara förenad med en ii endast salt och potatis - nyårsdagen Nittonhundra- En kriminalisering av lösdriveriet an- åtgärd, främst anskaf fande av arbete tjugotre.
let.
Ingen av pamparna var säker på ses dock i det nya förslaget likaväl Först vid återfall i lösdriveri, tred- De övriga voro familjeförsörjare, vars sin sak (inte jag heller - men beslutet som i 1926 års förslag olämpligt.
Där- ska eller andra omständigheter som ty- barn ej kunde sändas till skolan av brist gällde rena mannamån för en supig kommunalordf.).
Det blev sjutton nej tänkt sig två olika möjligheter, an- emot ha de sakkunniga tagit upp flera der på att deii anhållne inte kan för- på bröd.
Jag blev förbjuden att tala.
Jag talade och två ja, från början var det precis l.
tingen att bestämmelserna emot dessa av de av von Koch föreslagna föränd- mås åt.
till ändå.
Jag kände alla fullmäktige per- tvärs om.
båda företeelser tas upp i, t v i skilda ringarna för att skydda deii adiiiini-.
sonligen och jag begagnade mig samvets- Jag gick hem före de andra, j a g till- lagar eller också innefattas i en och strativa behandlingen mot godtycke löst av detta.
Och j a g fick tala.
lät mig lyxen att skratta, t y j a g var samma lag men uppdelade i två olika och tillförsäkra deii ' enskilde det mått Svaret på mitt tal blev - fattighjälp.
fattigast av dem allihop, och hade nöd- kapitel.
Genom att på detta sätt u t - av personlig frihet som ä r möjligt in- - Men det finns ej ett öre i fattig- gats att veckan förut begära skor av kassan förrän kommunalskatten kom- socknen At mina pojkar som gick i sko- bryta frågan om deii samhällsskadliga nanför ramen av en lag.
sådan som mer in.
Och det är tre veckor dit, för- lan.
sedeslösheten ur det omedelbara sam- den föreliggande.
klarade ordf. En av högerns fullmäktige, för övrigt manhanget med lösdriveriet såsom så- Bland dessa förändringar är stad- Då begärde jag tillstånd a t t f å gå en hederskarl, men klent begåvad, är dant, anse de sakkunniga bibehållandet gandet om of fentlighet vid, förhand- med lista.
vald därför a t t hans f a r varit riks- av uttrycket lösdriveri i lagrubrik och lingarna såsom en princip.
från vilken - Ska ni gå och tigga, menar ni?
dagsman.
Denne biskopens brylling frå- frågade ordf. gade mig en gång efter ett hetsigt sam- test befogat.
Detta måste nämligen undantag dock kunna göras om per- - Ja, alldeles som ni, när ni i fjol gick manträde, som varat i sex timmar, och vara den mest uttömmande beteckning- sonen i fråga själv begär det.
Vidare med lista till en guldklocka för kom- där han själv suttit tyst och orörlig en på den levnadsvandel emot vilken möjligheten att under vissa betryggan- munalkassörens femtioårsdag - fast lika länge: Ho, som har reda på sej, hur lagen vänder sig och vilken i första de åtgärder försätta på fri fot den soni något olika blir j u min tiggargång, sva- blev dä ' i da '?
paragrafen definieras sålunda: Undan- är föremål för förhör, möjligheten för All min fattigdoms nesa och alla ord- rade jag retligt (E n » talman » f å r al- drager sig någon att efter förmåga denne att p, ' ~ allmän bekostnad erhålla drig bli arg.)
J a g fick tillstånd att förandens Mina herrar steg mig i hal- tigga.
sen vid den löjliga frågan av den rike ärligen försörja sig och finnes han rättegångs- eller försvarsbiträde, möj-, I tre dagar gick jag omkring med mantalsbonden, och en gruvlig lust att tillika, antingen under kringstrykande lighet att vid förhöret höra personer min lista till de nackstyva Y-bönderna, ljuga och förstyrre föll över mig.
Men eller annorledes föra ett levnadssätt, som vittnen eller upplysningsvis, möj- vilka jag förövrigt inte kan låta bli att något annat steg också, något som ti- som giver grundad anledning till anta- lighet till villkorligt anstånd med iii- gilla, i en del avseenden; mest därför, nade upp, ty hans fråga gav vederlag gande att han på ohederligt sätt söker tagning på allmän arbetsanstalt samt att de ej låta sig imponeras av någon för mycket, mycket - och kort och klart förskaffa sig medel till sitt uppehälle.
beviljande av försökspermision (en- som helst officiell grannlåt.
gav jag besked om vad som beslutats.
J a - ho - har huve - hol en På tre dagar samlade jag ihop, s &amp; det eller som eljest innebär fara f ö r allmän ligt 1926 års förslag villkorlig utskriv- räckte från januari till april.
(Detal- annan en kan inte fatta alls, dä - är ordning och säkerhet; eller göra sig ning) och a n o r d n a d e av övervakning.
nadssätt skall internering på allmän jerna är en annan historia^ Bör dock - så många - pratar.
för fallen till bettleri eller tillåta barn, Vidare ha de sakkunniga ansett arbetsanstalt kunna komma ifråga.
Or- nämnas att jag förfrös två tår och fick som stå under hans lydnad eller upp- lämpligt att en särskild undersökning, det tvångsarbetsanstalt undvikes, men sikt att bettla; eller använda barn eller motsvarande förundersökning i brott- soni arbetsanstalter skola Svartsjö och gräsligt Året därpå med ovett.
valdes jag till fullmäktig.
blev J a g under fick nog tiden av invald en fyraårsperiod.
i så mycket, Jag att - - andra att bettla for sin räkning, då mål, skall kunna verkställas om den in- Landskrona främst tagas i anspråk.
tuerade, vilken innehålles i lagförsla- jag e j kunnat komma u r en del ännu.
må åtgärder enligt denna lag mot ho- ställdes personliga förhållanden m. m. Anstaltsvården bör ordnas så att de J a g avsade mig bestämt mandatet.
nom vidtagas.
Den i von Kochska för- För att bekantgöra de åtgärder som olika elementen hållas åtskilda, unga, gets andra del om åtgärder mot sedes- Någon gång ännu ligger en skrivelse slaget använda beteckningen arbets- blivit vidtagna enligt lösdrivarelagen relativt ofördärvade människor böra löst leverne av samhällsskadlig art, bland fullmäktiges handlingar med mitt utan återkomma till detta senare.
namn under.
Ryktet berättar, att det ovilliga och samhällsvådliga har från- anlitas enligt nuvarnade lag den under inte sammanföras med äldre, mer durk- Fastän det von Kochska förslaget alltid blir votering innan skrivelsen lä- gåtts, därför a t t de sakkunniga anse polisstyrelsens i Stockholm överinse- drivna.
Tiden f ö r den internerades utan tvivel betydde ett framsteg i för- ses upp, och trots voteringen.
det alltid den i många fall missvisande.
Uttryc- ende utgivna tidskriften Polisunder- kvarhållande på anstalten ä r inte ab- hållande till gällande lag och det nu fö- blir majoritet för uppläsning, ket samhällsvådlig passar inte in på rättelser.
Det von Kochska förslaget s o m fastställd, utan skall kunna Alltså, om man ej personligen kan alla som avses med denna lag, men kan förordade att upplysningar som avse efter hans uppförande.
Maximitiden religgande förslaget i flera avseenden vara med, och även partilös, kan nian däremot användas om vanliga förbry- lösdrivarna skulle of fentliggöras i en föreslås t i l l tre år Arbetet bör orga- innebär ytterligare förbättringar kvar- dra sitt strå till stacken ändå, och i do står i alla fall frågan: Kan en lag emot frågor man känner till ge fingervisning tare.
Ordet arbetsovillig kan, genom särskild bilaga till denna publikation, niseras så a t t det blir ekonomiskt lö- vad som kallas lösdriveri, om än aldrig till lösning.
den särskilda betydelse som inlägges i för att undvika deras nära samman- nande och med möjligheter till god yr- så uppsnyggad och förbättrad, någon- Många viktiga beslut ha drivits fram dess motsats.
arbetsvillig.
inte heller blandning med efterlysningarna angå- kesutbildning.
anses lämpligt.
Fastän benämningen ende förbrytare.
De sakkunniges för- Vi gå i detta sammanhang inte in på bli och ändamålsenlig?
lösdrivarlag icke i världen genom parlamentarisk oord- ning och genom att man tagit hissen i Moa.
byråkratiens skyskrapa.
Iiisdriveri alltså bibehållits har namnet slag tar emellertid upp en helt ny linje, frågan om behandlingen av de prosti- återkomma vi i en följande artikel.
... gå ett d.
- - - rättas sin Till rät vis frågan eller - som -
ELSA E S C H E L S S O N Forts. fr. sid. i. Levnadsteckning och sin stora begåvning åt att utföra.
Docenten stora begåvning Eschelsson, som varit sjuk sedan början av året och lidit av sömn- löshet, dog d.
10 mars.
Hon hade ta- git sömnmedel, denna gång mer än vanligt hon vaknade icke mer.
Vi äro skyldiga A.B.K.F.
stor tack- samhet f ö r denna minnesskrift.
Och vi måste tacka Doktor Widerström, som i ett kort sammandrag givit oss ett så Må talande stycke mänsklig historia.
alla, som ha något intresse av utveck- lingens gång, samlat kring ett männi- skoöde, läsa den levnadsteckningen.
Minnesskriften upptar också en fåor- dig, ehuru erkännande nekrolog av Prof. W. Sjögren över Elsa Eschels- son samt utdrag ur en Uppsalatidning om hennes jordafärd.
» I sorgetåget deltogo en corps juridiska fakulteten, akademistaten i övrigt, med prokans- lern, ärkebiskop Ekman och prorek- torn, prof. Widman i spetsen, Stock- holms nation, studentkåren samt lära- re och lärarinnor vid Uppsala elemen- tarläroverk och gymnasium för flic- kor.
Vidare märktes ett flertal veten- skapsmän från olika delar av landet Vägen var således icke Öppen för ... » o. s. v. Alltid upprepar sig männi- Docent Eschelsson att bli professor.
skors förhållande till människor, även 1904 hade hon likväl utnämnts till fö- roståndare för en propedevtisk under- om det sker officiella under former, täckmantel dem av de visningskurs i civilrätt m. m., som till- skröpliga kommit genom ny stadga för juridiska själva utstakat, och som kanske t. o. m. examina.
Men där inga lagparagrafer kunna förvilla.
Det ä r lika fullt män- hindrade den personliga förmågan att niska, som handlar mot människa.
Men ärebetygelser, kransar o. florbe göra son istället sig gällande, den andra mötte Elsa faktorn, Eschels- som hängda standar vid båren voro van- blev ödesdiger f ö r hennes bana - per- sonlig avund och förföljelse från en av den juridiska fakultetens medlem- mar, något som gav anledning till långa stridigheter och förbittrade hen- mäktiga att ersätta det enkla ordet rättvisa, som åter kunnat ge livet nie- ning för Elsa Eschelsson.
Inte heller kunna de ersätta småsinnets ansvarslö- sa slöseri med tidens andliga rikedo- mar.
Vi veta - det är tidens sed.
Och En minne f r å n a v Karolina Widerström Tryggers minnesrika ord i första kam- maren: » Om en kvinna fått en viss ut- bildning, så är det väl också fullt rik- tigt, att hon får skörda frukterna av denna utbildning.
Är hon lika skick- Iig som en man, bör hon väl också er- hålla samma förmåner som han.
Det synes mig, som om den enklaste rätt- visa krävde detta. » Det yttrandet vi- sar hur en fråga, sakligt bedömd, ter sig olika mot när den granskas med helt främmande motiv soni utgångs- punkt.
Vi ska alltid minnas det läro- rika exemplet: Herr Tryggers instink- tiva uttalande på grund av personlig erfarenhet om Docent Eschelssons framstående duglighet och å andra si- dan förstakammarhögerns fasa för medtävlarskap i makt och ekonomiska förmåner av det obestämda begreppet » kvinnan » - Och en motion av Herr Trygger har verkligen föranlett änd- ring i § 28 R. F. Men när riksdagen gjorde ett sådant medgivande, var det dock med förbehåll, att en utredning först skulle ske, vilka ämbeten, som kunde få innehavas av kvinnor och med vilken avlöning.
nes arbetsglädje.
Kom så januari Ett Rydbergs- doktorsavhandling om George 1870-talet George Eliot, En studie i hen- 1 nes religiösa och filosofiska ut- I 1870-talets Göteborg hade intresset veckling av Ingeborg Tegnér for ungdomens kutiskaper och bildning Gleerups förlag, Lund.
starkt okats hos en del av samhällets ledande man, jag tror ej vi misstaga Att nu från avstånd överblicka ader- oss av om honom vi tro för att fäktade S.
A. Hedlund och tonhundratalets kampställning gent- idéerna myc- de ket bidragit härtill.
Gossläroverken emot teologisk traditionalism ä r av moderniserades, som vanligt gingo de allra största intresse.
framförallt kan- ske i ett så bibelläsande land som Stor- de allmänna läroverken följde efter, britannien.
Det gäller för de enskilda För den kvinnliga ungdomen hade in- att bräcka den ena hylsan efter den an- rättats Nya Elementärläroverket för dra, hylsor soni blivit så införlivade flickor, även det hade en uppfriskan- och sammanväxta med själva from- de verkan på de förutvarande, ofta på hetskärnan att deras bristande ofta nog donationer Men för biIdade den ungdom, flickskolorna.
som slutat ter sig soni en död f ö r det religiösa skoIan fanns då, när HögskoIan en- livet.
dast var en avlägsen tanke, ingenting Vilken rad av asketer i fråga o m annat bildande element än de tillfälliga religiösa känslor och uttrycksformer föreläsningar, som då och då anord- framträder icke med dessa kulturkam- nades mest voro beräknade på som i intellektuell omutlighet åhörare, med glädje voro som sig det ena efter det andra mig livligt, ehuru mer än 55 år sedan av vad deras barndom och ungdom dess förflutit, Dietrichsons föredrag hållit kärt!
Huru ensamma, ur sin om Lionardo da Vinci och annan konst, BjörnStjerne Björnsons uppläs- Det talas e j mycket i allt vad som ningar eller föredrag om Wagners nu skrives om Rydberg om det infly- musik och Frithiof Holmgrens fysio- lian genom dessa föreläsningar logiska föreläsningar.
Men man ansåg tande utövade på den tidens uppväxande a t t det skulle vara lämpligt att f å mer direkt för ungdomen avpassade före- släkte i Göteborg, men om j a g skall läsningsserier, utgörande en påbygg- döma efter mig själv och mina vän- nad på skolkurserna och väckande till ner, var inflytandet både djupt och be- fortsatta studier.
De första sådana jag stående.
Vi undrade ju mycket om vi kan erinra mig voro Lektor Rosen- skulle kunna följa med i ett så pass bergs i kemi hållna på dåvarande svårt ämne, men Rydberg besatt en Chalmerska slöjdskolan, dit man vand- enastående förmåga att klargöra vad han ville ha sagt.
Han ledde sina åhö- rade på brädgångar över ett obeskriv- rare, utan att d e märkte det, så att de ligt lerigt område, soni nu är Kungs- tyckte att de av sig själva kommo till slutsatser, soni han hela tiden av- portsavenyen.
Så var det Rektor Heurlin om Es- de sett, Hans föredrag var visst ej möns- tetik, Docenten Harald Hjärne om Norsk och Dansk Historia och v. Hä- tergillt, han v a r absolut bunden vid radshövdingen Sigfrid Wieselgren om sitt manuskript och talade dessutom en utpräglad Jönköpingsdialekt men samma länders litteratur.
Alla dessa blev så gripen av hans personlig- höllos i en sal i museibyggnaden, en man het, att hela hans franiställning blev ritskola eller något dylikt.
en enhet, som man på intet sätt velat Men jag tror det hösten 1876 enskilda skolorna i spetsen - så Real- gymnasium med sin kursläsning - och äldre och ehuru med.
vi Så unga också erinrar jag par, frånsäga 1911, då den för- vår fattiga tid tror sig alltjämt ha råd utnämnda kommittén som skulle ut- att låta sina främsta gå, utan att ta som reda kvinnors rätt att anställas i stats- emot deras gåvor.
tjänst utgav sitt betänkande.
Där hette Elsa Eschelsson skrev sin doktors- bl.
a., att i fråga om professurer vid avhandling: » Om begreppet gåva enl. universiteten » lärer, enligt vad från svensk rätt ».
Hennes sista vetenskap- sakkunnigt håll meddelats kommitén liga arbete, S o m döden avbröt, hand- hittills vunnen erfarenhet mana till lade: » Om skuldebrev enlig svensk synnerlig försiktighet vid utvidgandet rätt ».
- Och det är som om de två av området för kvinnans verksamhet. » orden » gåva » och » skuldebrev » på ett Betänkandet sändes ut på remiss.
Aka- - alldeles särskilt satt fastnar i vårt demiska konsistoriet i Uppsala skulle minne, då vi läsa om Elsa Eschelsson.
bl.
a. avge yttrande.
Däri hemställdes, Hon gick bort, innan hon hann fylla att Kgl.
Maj: ts förslag inte skulle till 50 år.
Hennes liv hade givit fram- någon åtgärd föranleda på grund av gångar, hon ägde vänner och föresprå- det outredda skick, vari ärendet be- kare, som hon vunnit genom sitt var- fann sig.
Konsistoriet kunde ej hel- ma hjärta, sin karaktär och sin över- ler tillstyrka, att kvinna skulle erhålla lägsenhet.
Men den bild, hon såg av rätt att befordras till professorsämbe- livet, var mera den, som motgångarna, te i samma ordning soni man, endast svårigheterna och orättfärdigheten vi- kallas eller erhålla personlig professur.
sar, och den förde henne till ensamhe- Den juridiska fakulteten uttalade sig ten.
Vi, som nu leva kvar och de även för att kvinna e j skulle kunna som komma efter oss, välja alla den söka professur, endast kallas därtill.
livsbild, som för oss betecknar tillva- Yttrandet utkom i tryck d.
6 eller ron, allt emellan förhoppningarnas och mars 1911 och blev liksom det svar, svårmodets syner.
Men Elsa Eschels- samtiden gav Elsa Eschelsson på den sons gåva till oss, den ingen kunde fråga, som ligger i varje människas hindra henne att ge, ska vi komma bara livskamp, det svar och det tack hon ihåg.
Hennes livsverk!
Inte.
fick f ö r sin vetenskap, f ö r det utom- hennes vetenskap, utan hur hon före- ordentliga arbete hon ägnat sin tid nade människans gärning med banbry-, var Göteborgs undervisningsfonds ha förändrad.
All patos, all sentimen- träffade uppgörelse med Vik- talitet var honom alldeles främmande, men den idealism den upphöjda ren- tor Rydberg om hållandet av serier av filosofiska föreläsningar, med lokal i het och ro, som svävade över allt vad Lilla Börssalen.
han sade och utvecklade, kunde ej an- Vem som helst fick anmäla sig som nat ä n gripa och höja envar, som var åhörare, men det blev ju mest ungdom, nog lycklig att få vara med härom.
och särskilt kvinnlig ungdom, i syn- Och vi Göteborgsungdom vi kände honom som vår skald, vår särskilda nerhet på förmiddagarna, den manliga Aldrig först kom ut i ett jag när häfte av besökte mest föreläsningarna på kväl- larna då åtminstone somliga serier arna, då upprepades för dem som då hade bätt- » Nu » eller då Kantaten vid Jubelfes- ten gick.
från Uppsala över allt Sve- re tid.
Den första terminen handlade dessa riges land!
Och hur vänlig och snäll var han ej föreläsningar om » Materialism och mot oss unga, det syntes tydligt att Idealism », följande höst, 1877, var det han uppskattade och gladdes åt vårt intresse, En gång, då jag genom en I följande serier behandlades » Antro- resa fått försumma ett par föreläs- pologi » och » Bilder ur den menskliga ningar och uttryckte min ledsnad här- över, erbjöd han mig att låna manu- odlingens historia ».
skripten därtill, dessa manuskript med hans fina.
lättlästa stil och ej ett ord terskans.
Hon kompromissade aldrig.
överstruket eller ändrat.
Man tyckte Hon gav oss föredömet av det andliga de kunde när som helst varit färdiga modet.
Hennes strid gällde därför inte att tryckas.
En och annan röst höjdes visserli- bara kvinnans rätt, utan rätten.
Hen- nes känsliga sinne härdade ut, så länge g e n om det farliga i att författaren till » Bibelns lära om Kristus, skulle hon ansåg sig ha något att strida för.
f å vara ungdomens lärare, men de för- När hon tyckte sig ha misslyckats, stummades snart, och ju mer Rydberg gick hon.
För henne var det så.
An- framträdde i offentligheteii, dess mer dra kunna se, hur hon istället lyckats.
gjorde sig hans ljusa,.
rena personlig- Genom V i kunna se och beundra hennes bety- het gällande.
kom han föreläsningsverk- ä v e n i beröring och det odödliga till kommande generationer.
arvet samheten med andra kretsar än dem han såsom tidningsman mest vistats i.
Han var Vi nämna Elsa Eschelssons namn med djupaste vördnad och vemod.
alltid- densamme, all självförhävelse, fåfänga var honom främmande.
Tysta tänka vi på hur hon Iidit, Vi Docenten C.
D. av Wirsén höll un- ville resa en värld för att bryta ner der denna tid även föreläsningar i Gö- skrankorna och de små synpunkterna.
teborg i allmän litteraturhistoria, de E j gagnar det henne, som nu hunnit voro mycket uppskattade, men jag fjärran från dem.
Men vi ville ändå tror att de flesta liksom jag hade en säga Elsa Eschelsson ett ständigt tack.
känsla av att de stodo på ett annat Låt oss göra det genom att försöka in- plan än Rydbergs, de skänkte bildning, hans levnadskonst.
fria vart » skuldebrev » till henne!
tror med glädje nog och att en ny generation behållning läser det Elisabeth Tamm.
som utkommit av dessa föreläsningar, styrelse stolthet.
» Drömliv glömmer om » Leibnitz Theodicé penhauer-Hartmannska och den Scho- pessimismen ».
dande insats, all Jag uppgörelse Uppskjut ej en därför att den är obehaglig, utan klara upp saken i dag.
Instantine (nervlugnande pastill) skänker Eder det erforderliga lugnet och kuraget.
Den verkar genast är välsmakande och kan intagas utan vatten, säljes å apotek, men det kan aldrig bliva fullt detsam- ma soni att höra dem av honom själv.
o c h jag tror e j att han i Stockholms Högskola hade starkare känsla av kon- takt med sina åhörare än med denna Göteborgsungdom, för vilka - åt- minstone f ö r många av dem - han öppnat en ny värld.
L. E-O. Eliot närmaste krets utstötta och fördömda, stodo de där icke, burna av detta in- tellektualismens blodiga kampallvar, som en senare generation skördar frukter av (fastän frågeställningen nu är vorden en annan).
George Eliots religiösa och filoso- fiska utveckling omspänner snart sagt alla faserna i denna kamp.
Och därför är Ingeborg Tegnérs avhandling ej blott av fackintresse, utan i hög grad givande för en var, som vill orientera sig i vår närmast förflutna historia på området ifråga.
Det är endast på ytan som 1800- talets troskamp ar negativ.
För en människa med George Eliots utrust- ning bli mötande åskådningar icke » åsikter » att antaga eller avböja Utan de bli till öden och händelser, som det gäller att utan fruktan eller undvikan- de se i ögonen och ta ställning till.
Saiiivetet tvingar till avgörelse inför dem, oberoende av sår och skador.
George Eliot har i sin barndom in- andats och upplevt äkta » evangelisk » fromhet.
Och dessa intryck bestämma själva hennes livskänsla åren igenom Men redan från tjugoårsåldern börja den nya tidens t a n k a r storma emot henne: bibelforskning, utvecklingslära, individualism, positivism.
, (Inom parentes sagt få alla dessa idéströmningar i avhandlingen en väl avvägd Och konkret framställning.
Vi bli åskådligt bekanta med dem likaväl som med de individer och grupper av formade och ödesbestämmande art som George Eliot möter på sin väg.)
George Eliots ungdomsliv - med dess försakande prägel och dess from- nia känsloton - tycktes predestinera henne f ö r filantropi.
Men lika litet som hon ägnade sig åt välgörenhet i vanlig mening, lika litet fördröjde hon sig i den speciellt intellektuella krets, där hon genom sin litteraturkritik och sin fängslade personlighet hade blivit föremål för den största beundran.
Mary Ann Evans, den mest respek- tabla varelse som tänkas kan, gick i stället åstad och förskaf fade sig sitt mått av smälek geonom samvetsäkten- skapet med den av sin hustru över- givne G.
H. Sewes.
Hennes välöver- vägda handling - hon hade förgäves vädjat till den förlupna mrs Sewes och hon visste att laglig skilsmässa en- dast kunde nås genom att Offentligen blottställa denna - utstötte henne obe- vekligt ur den engelska societeten.
Men på andra sidan om denna för- argelsens paradox framsprang den gnista, som tände henne till en av sitt lands största Ijus inom prosadiktning- en.
Här i romanerna, som n u bli hen- nes litterära form, får det religiösa elementet f r i t t blomma fram under har himmel, såsom det lever i de verk- liga människorna.
Alla ismer och olo- gier och anti- ligga på andra sidan.
Men detta element skulle kanske ända aldrig haft så fri rymd omkring sig, om inte forfattareii tidigare passerat den intellelktuella luten.
Men som as- kes liar hon lämnat den; hon behöver den ej längre, den har uträttat sitt.
Hon flyr i sina bästa romaner till barndomsintrycken Och det religiösa liv, som inkarnerats i hennes diktvärld ådagalägger gripande på vilka sätt hon fann igen det liv som hon miste.
Den aspekt av George Eliot som D: r Tegnér behandlar ä r av särskilt intresse också därför att det gäller en kvinnas brottning med de religiösa och filosofiska problemen.
- Den värde- fulla avhandlingen kan k ö p s för det häpnandsväckande priset av 3: 75.
E.
F.
N.
författare.
Hans böcker och uppsat- ser syns oss ofta kasta en sällsamt sti- mulerande belysning över dagens brännande problem.
H ö r t. ex., som ett apropos till vår artikel från för- sta sidan, » Riv bort bindeln,, följan- de rader: » Imperialisten ropar: Mitt land, rätt eller orätt!
- Det är som skulle han säga: Min mor, nykter eller druc- ken.
Det ä r klart, att om en hederlig karls mor tog sig för att dricka, skulle han dela hennes bekymmer till det yt- tersta.
Men att prata som om det gjorde honom gladeligen detsamma om hans mor var en drinkare eller e j - sådant språk förs inte av den, som vet något om kärlekens mysterium Vi faller tillbaka i råhet och lösaktig- het med vår patriotism ... Våra skol- pojkar f å leva och dö i den infantila typ av fosterlandskärlek, som de en gång lärde med tennsoldater ... Våra skolor ha vi gjort till den starkaste mur mot en enda viskning om vad som är Englands ara ... vad ha vi gjort och var ha vi hamnat, vi som ha fost- rat vise som kunde ha samtalat med Sokrates cch diktare, som kunde ha vandrat med Dante, att vi skall hålla på och tala som om vi aldrig gjort nå- got vettigare än lagt oss till med kolo- nier och slagit ihjäl negrer?
Vi äro ljusets barn och vi sitter i mörkret ... --- Det är inte första gången Chester- tons namn nämnes i Tidevarvet, På nyåret 1927 var det i samband nied den stora of fentliga diskussion, till vilken Lady Rhondda, » Candida », ut- manat honom på frågan d e arbets- fria kvinnorna.
N u tar vi oss friheten att i detta och några följande nummer trycka några brottstycken ur hans bok Livslevande, Man olive, (svensk övers.
1926, Ge- bers förlag).
Orsaken är den stimu- lans som boken överhuvudtaget ger, men särskilt att begrunda ett prob- lem som kanske förefaller barnsligt men säkert är djupt allniänviktigt: le- kens betydelse för vuxna niänniskor.
Livslevande ä r e n tolkning av Chester- tons alltid samma och alltid nya upp- täckt: livet är det mest häpnadsväc- kande äventyr!
Vad som ligger på lur bakom nästa krök av vägen kan vara en kvällshimmel, som ännu aldrig skådats - det kan vara en ny männi- k a s födelse till en miljö, i en kombi- nation, som ännu aldrig upplevats - det kan vara e n världsforändring.
Men äventyrens äventyr, det mest halsbry- tande och hänförande, som kan slung- as in i livets stora generaläventyr, är för Chesterton kristendomen: uppda- gandet av godhetens grundval i till- varon, den hisnande språngbradaii till alla omöjliga möjligheter!
Efter denna inledning gå vi till Chestertons Livslevande, vars första kapitel heter - Huru den stora stormen korn till Beacon House.
Högt i väster blåste en vind upp, lik en våg av oresonlig lycka och bru- sade fram österut over England, bä- rande med sig en kylig doft av skog och kalla fläktar av havets berusande sälta.
I millioner vinklar och vrår upp- friskade den niänniskaii likt en styrke- dryck och överraskade henne som ett slag.
I de mest undangömda rummen av labyrintartade, sammanträngda hus- längor sprang deii upp, som ett hus- ligt, våldsamt vredesutbrott, täckande golvet med någon professors manu- skript, tills de tycktes lika flyktiga som dyrbara, eller blåsande ut ljuset för någon gosse, fördjupad i » Skattkam- marön », och lämnade honom i ett ' y- lande mörker.
Men överallt bragte den drama med sig i enkla vardagsliv och förde spänningens banér över värl- den.
Mången jäktad moder hade på en eländig bakgård stått och sett på fem små skjortor, som på ett slags Ii- ten, sjuk tragedi; det var soni hade hon hängt sina fem barn.
Men vinden kom, och skjortorna fylldes med bru- sande, levande liv, som om fem feta småttingar kastat sig i dem.
Och djupt i sitt medvetna jag mindes hon halvt Y.
K.
C H E S T E R T O N ser på den tiden, då tomtarna ännu bodde i människornas hem.
Den flygande stormbyn träffade London just där staden i terass på te- rass klättrar uppför de norra slutt- ningarna, lika brant soni Edinburgh.
På krönet av en av dessa höjder boj- de sig västerut en terass, bebyggd med små grå hus, till största delen tomma och overgivna, och deii yttersta av des- sa byggnader, ett pensionat kallat » Beacon House », framstod mot sol- nedgången soni denna huslängas höga, smala och tornaktiga avslutning, lik framstammen av något övergivet skepp.
Men skeppet var ändå icke alldeles overgivet.
Pensionatets värdinna, Mrs.
Duke, var en av dessa hjälplösa va- relser, vilka ödets slag aldrig kunna ramma: hon smålog blitt både före och efter alla sina olyckor, ty hon var för mjuk f o r att kunna krossas.
Med biträde - eller snarare under överin- seende - av en bestämd och energisk niece, hade hon alltid en liten skara pensionärer, till största delen bestå- ende av unga, men sorglösa männi- skor.
Och i själva verket stodo just fem liknöjda inackorderingar i träd- gården, när stormvinden bröts mot byggnaden bakom dem, soni då en våg slås i skum mot foten av en brant klippa.
.
Dessa byggnader på Iiojderna över London hade hela dagen hållits fångna i kalla moln och ändå hade tre herrar och två damer slutligen funnit till och med deii grå, kulna trädgården lätta- re att uthärda än de mörka, glädje- tomma rummen.
Då stormen kom, splittrade den molnen och delade sky- arna, så att stora klara fält av kväl- lens gyllne himmel blottades.
Var buske i trädgården ryckte i sina röt- ter som en hund i sitt koppel och vart fladdrande blad sträckte sig i riktning nied det häftiga framjagande elemen- tet.
De tre mannen stodo styva i vin- kel mot vinden, liksom lutande sig mot en mur.
De två damerna försvunna in i huset; eller i själva verket blåstes de in.
Deras två klänningar, den ena blå, den andra vit, liknade två stora, brutna blommor, drivande och flytan- de på stormen.
Flickan i vitt dök snabbt in i huset.
ty hon hade en stor, vit hatt av en fallskärms proportioner; med den kunde hon ha lyfts upp och burits bort hän till de aftoiifärgade skyarna.
Hon var platsens enda stänk av glans och förnämitet och utstrålade välstånd runt omkring sig på detta enkla ställe, där hon för en t i d vistades med en väninna.
Hon hette Rosamund Hunt; en arvtagerska i smått, brunögd, med ett runt, litet ansikte, men bestämd &amp; rätt livlig.
Hon hade utom sin för- mögenhet ett gott lynne och såg verkli- gen bra ut, men hon var ogift, kan- ske emedan hon alltid omgavs av en svärm av uppvaktande kavaljerer.
Hon hade verkligen en viss teatralisk anstrykning: hon spelade gitarr och mandolin; hon älskade sällskapsspek- takel, och när skyarna så plötsligt sprängdes av sol och storm, kände hon ett kvinnligt melodrama spela upp in- om sig.
, Och underligt nog var icke heller damen i blått fullständigt opåverkad av denna uppenbarelselika dag i den lilla trädgården och detta fastän hon var en av de mest prosaiska och prak- tiska kvinnor, som någonsin levat.
Hon var i själva verket ingen annan fallna pensionat.
Diana Duke inträd- de i huset ännu raskare än hennes kamrat.
Lång, smärt,, örnaktig och mörkläit.
syntes hon liksom gjord for sådana snabba rörelser.
Hela huset rörde sig kring henne soni runt sin stålaxel.
Det vore orätt att säga att hon gav befallningar, ty hennes verk- samhetsiver var så imperativ och otå- lig.
att hon lydde sig själv Iångt förr- än någon annan åtlydde henne, Innan en arbetare hunnit reparera en av- bruten elektrisk ringledning eller en låssmed hunnit öppna ett Iås, förrän en tandläkare hunnit draga ut en tand eller en betjänt fått en flaska uppkor- kad, hade hennes smala händer med deras tysta styrka redan utfört det.
Hon var lätt, men det var intet mjukt, intet glidande i denna lätthet.
Hon satte fötterna stadigt och bestämt i marken.
och hon gjorde det nied av- sikt.
» Huvudet kunde niiiisann ha blåst av en », sade flickan i vitt och ställde sig framför en spegel.
Diana Duke svarade icke, men gick fram till skänken, tog av sig sina träd- gårdshandskar och begynte breda ut en duk på tebordet.
» Kunde minsann ha blåst huvudet av en », upprepade miss Rosamund Hunt, nied den orubbliga glättigheten hos en, som ä r van att få alla sina yttranden och sånger hälsade av ett da capo.
» Bara ens hatt; men det är sanner- ligen värre ibland ».
För ett ögonblick gjorde Rosamund en grimas, lik ett bortskämt barn, men så lystes hennes ansikte upp av en sund humor.
Hon brast ut i skratt och sade: » Ja, det skall sannerligen vara en duktig storm, soni kan blåsa huvudet av er ».
Åter uppstod en tystnad; och mellan de rämnade molnen lyste solnedgång- en fram nier och mer, fyllde rummet som med ett milt eldhav och målade de dystra väggarna i guld och purpur.
Därute badade trädgården i strå- lande guld, men stormens styrka var alltjämt oförminskad och de tre män- nen, som trotsade den, sysselsatte sig kanske också de nied problemet hattar och huvuden.
Och deras förhållande till iiattarna var verkligen på sätt och vis typiskt för var och en av dem.
Den längsta av de tre mötte stormen i hög cylinderhatt, soni lika litet som det andra mörka tornet, huset bakom honom, tycktes lida av vindens storm- lopp.
Den andra sökte anpassa sin styva stråhatt i alla upptänkliga lut- ningar efter vindens riktning och tog den slutligen i handen.
Den tredje ha- de ingen hatt och det föreföll som om han aldrig i hela sitt liv burit en så- dan.
Viiideii.
var måhända en sago- vind, som kunde blotta karaktären hos män och kvinnor, ty det låg ycket av de tres egenart i denna skillnad.
Mannen i deii solida silkescylin- dern var personifikationen av glans och soliditet.
Det var en stor, in- ställsamt blid, uttråkad och tröttan- d e nian nied slätt, blont hår och vackra, stora anletsdrag; en Välsi- tuerad ung läkare vid namn War- ner.
Den unga mannen, som t u r v i s sat- te på sig hatten och tog- den a v igen.
var en vetenskapsamatör, ii dyrka- de Warner med en högtidlig livlig- het.
Denna unga man v a r säkert den yngsta av de tre.
och han såg bäst ut av dem.
Men han var en av de tyckas predestinerade a t t blott ha- va ett behagligt utseende och vara obetydliga.
Envar visste a t t han var Arthur Inglewood, ogift moralisk, tvivelsutan intelligent, med en min- dre summa penningar p å banken och två passioner: fotografering och cy- kelåkning.
Alla kände honom och glömde bort honom.
Den tredje mannen hade ingen hatt; det var en mager man i ljus kostym av svagt sportmässigt snitt och den stora pipan i munnen för- stärkte ytterligare intrycket av hans magerhet.
Ansiktet var långt och uttrycket ironiskt, håret blåsvart: en irländares blå ögon och en skådespe- lares blå haka.
Irländare var han.
men icke aktör, utom i miss Hunts levande charader, ty han var i själ- va verket en underlig och pratsam journalist vid namn Michael Moon s t ö r r e och rikare växte den hörda klarhet, i vilken vinden för- vandlat den gråmulna himmeln: rum oer- lafästet.
Det het^^^^ detta tysta var, som skulle där ä n ljuset.
ljusflöde återfingo alla föremål sina färger: de grå trädstammarna för- vandlades till silver och det smuts- gula gruset till guld.
En fågel svä- vade som e t t virvlande blad från ett träd till ett annat, och dess bruna fjädrar voro som målade med eld.
» Inglewood », sade Michael Moon, med sina blå ögon riktade på fågeln, » har ni några Vänner? » Dr. Warner tog miste om vem som tillfrågats och sade med ett brett, strålande ansikte: » Ja visst, j a g sitter rätt mycket ute. » Michael Moon log dystert och väntade på svar av den han verkli- gen tillfrågat.
Och denne svarade kort därpå med en röst som verkade underligt lugn, frisk och ung för att komma ur ett sådant brunt och till och med dammigt yttre.
» Jag fruktar verkligen,, sade Inglewood, » att j a g förlorat kontak- ten med mina gamla vänner.
Den bästa vän j a g någonsin haft var en krabat i skolan; han hette Smith.
Det ä r underligt a t t ni råkade tala om saken, ty j a g tänkte just i d a g på honom, fastän j a g inte sett ho- nom på sju eller åtta år.
Vi läste samma kurs i skolan, och han gick in vid Oxford, n ä r j a g reste till Tyskland.
Det är i själva verket en sorglig historia.
J a g hade ofta bett honom komma och hälsa på, och när j a g aldrig hörde av honom anställde efterforskningar.
J a g fick d å min smärtsamma överraskning höra, a t t den stackars Smith blivit rubbad, Uppgifterna härom var na- turligtvis litet dunkla; några påstod a t t han blivit frisk igen, men så sä- ger man j u allitid.
För omkring ett år sedan fick jag ett telegram f r å n honom.
Och det undanröjer, ledsamt nog, varje tvivel angående hans sin- till nestillstånd. » warner instämde dr. bestämt, » galenskap är oftast obot- lig ».
.
är också dess motsats », sade irländaren och betraktade honom dystert.
» Vilka symtom känner man? » frå- gade doktorn.
» Vad innehöll detta telegram? » » Det är synd att skämta Om såda- t i n g, sade Inglewood, på sitt ärligt smått nervösa sätt.
» Tele- grammet var Smiths sjukdom, inte han själv.
Det lydde: ’ en man f i n - nen livslevande med två ben ’. » » Budskapet ä r tydligen en galen- s k a p », fortfor Warner utan att låta sig störa.
» Det bästa beviset erhål- » Det na ler man vid en jämförelse med den outvecklade normala typen.
Icke ens e t t barn skulle föreställa sig e n man med trenne ben. » En ny stormby hade så när låtit dem förlora balansen och nästan bru- tit av träden runt m dem.
Högt uppe i luften kunde man mot den vinddrivna himmeln observera alle- handa flygande föremål - stickor och strån, trasor och papper och, långt borta, en försvinnande hatt.
Den försvann dock icke definitivt ty efter några minuter sågs igen, mycket större och mycket när- mare - en vit panamahatt, som höj- de sig mot rymden lik en ballong vacklade av och an som en skadad drake, och slutligen föll ned mitt på gräsplanen, dalande som ett vissnat löv.
» Någon har förlorat en god hatt », sade dr. Warner kort.
Nästan medan han ännu talade kom ett annat föremål flygande Över trädgårdsmuren efter den flax- ande panamahatten.
Det var en stor grön paraply.
E f t e r denna dansade en väldig gul kappsäck ned i träd- gården, och därefter en figur lik ett flygande hjul av långa ben.
Men om figuren också ett Ögonblick tycktes hava fem eller sex ben, lan- dade den på två, som mannen i det underliga telegrammet.
Den tog for- men av en lång, ljushårig man i lju- sa, gröna kläder.
Han hade grann- gult hår, som vinden strök bakut, ett blossande, runt anlete, som en!
rubs, och en framträdande, kraftig näsa, som kanske något påminde om nosen på en hund.
Inglewoods artighet var på en g å n g instinktiv och ofullgången.
Han tog ett steg mot gentlemannens huvudbonad f ö r a t t infånga den, d å ett vrål, som av en tjur, tvang ho- nom att förstenad stanna.
.
» Det är icke sportmässigt !.
vrå- lade den väldige mannen.
» Inte rent spel, inte rent spel! » Och han när- made sig sin hatt snabbt och sam- tidigt försiktigt med glänsande Ögon.
Hatten tycktes först missmo- d i g och syntes i ostentativ svaghet förspilla tiden på den sollysta gräs- planen, men d å vinden åter friskade i, dansade den en utmanande och gäckande pas-de-quatre ned genom trädgården.
Den excentriske mannen skuttade efter med långa känguru- hopp och under andfådda utrop, vil- kas mening det inte alltid var så lätt a t t uppfatta: » fairplay, fairplay — — — en konungarnas sport - jaga sina kronor - - - all- mänmänskligt - - - kardinaler jagar sina röda hattar - - - gam- mal engelsk jakt - - - här har j a g den! » Medan vindens tjut siegrades till ett dån, hoppade han med sina långa, starka ben högt i luften, snappade efter den flyende hatten, misslycka- des, och föll sprattlande ned på hu- vudet i gräset.
Hatten höjde sig i luften som en triumferande fågel.
Men dess triumf var för tidig - ty galningen kastade sig framstupa på händerna, slängde upp benen och viftade med dem som med tvenne symboliska standar (vilket återigen ledde de tre herrarnas tankar till .te- legrammet), och han lyckades verk- ligen f å n g a hatten med fötterna.
E n häftig molnby splittrade nu moln- täcket över rymden.
Männens Ögon bländades av detta ljusflöde, som likt en underlig, lysande katarakt av klarhet och genomskinlighet störta- de ned mellan dem och alla före- mål.
Men då den väldiga mannen föll ned i sittande ställning och hög- tidligt krönte sig med sin hatt.
märkte Michael till sin otroliga Över- rackning a t t ' han hela tiden hållit andan.
som hade han bevittnat en duell.
Forts. i nästa nr.
den.
_- --
Bort me d bindeln " MIN STÄLLNING TILL FÖ RSVARSFRÅGAN " kratiska internationalismen.
den som Tidevarvet har här nedan gjort någ- hindra de expansionssträvanden, Det ä r en i alla avseenden angriplig satte den proletära solidariteten över den fosterländska, Vidare finnes här sats, att d ä r f ö r att människan ä r oför- ra utdrag ur de i Soc-Dem omnämnda riktas mot det.
Tid i evarvet f r T å i n l l vilka v å r a lösnummerköpares vi o f t a få mottaga tjänst, för- som a frågningar j e r var härnedan Tidevarvet e n förteck- finns t t köpa, f ö l om n i n g över d e a f f ä r e r i Stockholm spår av den beska och sura reaktionen änderlig, måste de små europeiska na- studentuppsatserna, varvid vi återgivit Vårt land behöver verkligen det lilla, som f ö r a Tidevarvet.
mot 1925 års nedrustningsbeslut.
De tionalstaterna som fordom slogos med deras uttalanden i litet längre sam- men ganska välordnade försvar, som BLASIEHOLMEN.
det hade till förfogande vid världskri- motiv på vilka den grundades: » vårt varann alltid göra det.
Och därför att manhang.
gets utbrott.
J a g skulle vilja veta hur Arsenalsgatan 1. förbättrade militärpolitiska läge » och kriget förr var skiljedomare mellan I vår underliga tid dyka många un- Sverige hade kunnat hålla sig neutralt Arsenalsgatan 9. nödvändigheten att anpassa försvaret staterna kan rätten aldrig bli det.
Där- * - efter den ekonomiska bärkraften un- för att vi en gång haft ett, antingen derliga frågor upp.
- Rätt länge har nu försvarsfrågan varit på tapeten.
Att agressivt eller.
passivt men dock oav- en sådan fråga någonsin blivit väckt hängigt nationellt militärväsen, vi all- förvånar mig i hög grad, nota bene om tid niåste ha det.
Och det ä r en farlig den ses ur synpunkten avrustning eller och olycksbringande föreställning att ej.
- all anpassning vi behöva bekväma oss.
Människan har under tidernas lopp till ä r att utbyta hästarna mot motor- fått lära sig - alltför väl kanske k r a f t och kanonkulorna mot eld och att av nästan är intet gott att vänta.
Trots att naturen överallt visar oss fästningsvallarna mot a t t vi ej kunna iakttaga nog många för- svar.
Och däri gör den egentligen all- giftbomber, deles rätt.
Det ä r helt naturligt att den bombsäkra skyddsrum.
Vad vi behöva siktighetsåtgärder och trots a t t bakom trånar u t ur vår passiva neutralitets- ä r en moralisk politisk anpassning oss ligger årtusendens erfarenhet, finns det i våra dagar människor som vilja politik till mera heroism och flykt över fiaiiiför allt.
Tiden ä r kommen att erkänna och helt slopa ett lands försvarsväsen.
ställa vår politik, där det finns plats för bördor, dåd, offer.
Men det är vid förverkliga den mänskliga gemenska- det fullkomligt blottat f ö r snikna gran- nars angrepp.
Man säger, a t t de blott nästa steg den begår det ödesdigra pen.
Det var också kristendomens sto- vilja mänsklighetens väl, en allmän för- misstaget.
ra tanke, och vår historia visar genom brödring, folkens respekt för varandra Å ena sidan Iåg framtiden med dess följderna a v vår olydnad mot den, dess och aktning för människovärdet.
Man skulle nästan vilja skratta å t dem, trots nya, vida utsikter, bjudande befrielse riktighet.
derkännas.
Ungdomen reagerar mot den utrikespolitiska optimism som bara räknar med Sveriges större möjlighe- ter att klara sig utanför konflikter och mot den besynnerliga sparsamhet som anser det lönt att kasta ut 130 miljoner på ett otidsenligt och småskuret för- - ur vår litenhet genom anknytning till Svensk ungdom har säkerligen ett större enheter och befrielse ur vår pas- heroiskt drag i sin karaktär Man skön- sivitet genom deltagande i de väldiga politiska uppgifterna: skapandet av en Praktisk kokbok av Anna Olsson internationell ordning i vars skydd 7:e upp !.
E n d a s t 3 kr.
Bunden i mänskligheten kan fortsätta sin väg, och ett enat Europa som kan f å full- klotband, (Har Ursprungligen kos- tat 6 kr.)
... ser ut att h a förutsätt- följa sin insats i världen.
Å den andra ningar att stå sig gott i konkur- sidan Iåg minnena från fornstora dar, rensen ... lämnar en stor samling den tid då svenskarna, följande djärva recept göra ett mycket ve- Intryck ledare kastade sig ut i övermäktiga fö- derhäftigt Dagens Nyheter retag.
Därför att Sverige spelat en po- l varje bokhandel litisk roll under ett tidigare utveck- lingsskede hakar man sig fast vid det Lindblads Förlag, Uppsala förgångnas medel till självhävdelse, jer det även i denna illa genomtänkta aktivitet och ära, i stället f ö r vid fram- studentkrievisdom.
Vad vår ungdom be- hövde vore att f å väggarna utslagna, tidens.
som, siska apparat varmed hon arbetar, sker fur långsamt för att här t a s med i räk- ningen.
Tillräckligt fort går det i alla fall f ö r henne att vidga sin kunskap om universum och öka sitt välde där- över, att öka sin kunskap och erfaren- het om sig själv och sina själsliga och kroppsliga hemligheter för att denna nyorientering skall kunna g e utslag i hennes handlande inom överskådlig tid.
Människans lust till expansion, till att prägla sig själv och skapa om världen efter sin vilja må vara oföränderlig.
Men för det f å r väl inte de metoder denna strävan använt under helt andra förutsättningar och med mindre kun- skap inom en viss ras och inom ett visst skede plötsligt förklaras f ö r oför- änderliga, och mördandet människor emellan för en naturlag!
Skulle vi verkligen nu stanna a v i vår moraliska och politiska utveckling som fallet bleve om den regressiva ty- pen finge överhand, då skulle vi .verk- ligen kunna tala om en förändring hos människan, nämligen genom avtagan- det av den anpassningsförmåga som skiljer henne från djuren.
, J a g ser framför mig Trojas härdade kampar, Roms hjälmprydda gladiatorer, vikingarna på sina drakskepp, Gustaf Adolfs tappra krigare och de torftiga karolinerna.
J a g hör vapenrassel, trum- petstötar, hästtramp, smattrande gevär och dundrande kanoner.
Hur eldas icke att många av dessa » herrar » äro bildade sinnet, växer inte modet, styrkan och män och kanske representera sitt land mannakraften, när det gäller hem och i det s. k.
N. F., vars enda merit hittills anhöriga och framför allt fosterlandet.
varit och väl förblir att väcka tvistig- Ve det förvekligade släkte, som i den heter, ställa till oreda och kosta pen- eviga fredens hägn tror sig finna lyc- gar.
kan.
Visst är tanken på endräkt mellan folken vacker.
Det är ju folkens och Min ställning till försvarsfrågan människornas förbrödring kristendomen är, som av det ovanstående framgår, vill med sin lära om kärlek och förstå- starkt försvarsvänlig.
Jag tror icke att else.
Men som vi vet kan det goda aldrig de fredsfrämjande institutionerna så- uppnås.
- Så länge mänskligheten, som » Nationernas Förbund!
eller de d. v. s. egoismen består, skall kriget rasa högtidliga fördragen såsom » Locarno- folken emellan, värre ju lömskare vapen fördraget », som upprättas av stormak- de förstår a t t begagna.
terna, ha någon annan betydelse för Även kriget har sina goda verkning- freden i världen, ä n att de kunna före- ar, som skulle utebli vid en allmän ned- bygga krig mellan smärre makter.
rustning.
Följden av en sådan vore näm- ligen en allmän degeneration för mänsk- Här nedan följa några uttalanden ligheten, såväl fysisk som psykisk.
a v en del flickor: - - - - - - - För att begrunda att man står kvar f å utsikt över vad som sker, riktig vid Gustaf Adolfs och Karl XII: tes tydning av vad som sker, f å sin idea- politiska åskådning måste man t a till människonaturens oföränderlighet.
Detta ä r emellertid en glosa utan inre mening.
Människan är icke oföränder- lig, det visar hennes historia.
Låt vara att den gradvisa förfiningen i den fy- i kriget, om det inte haft den slagkraf- tiga flottan, som fick hålla en besvärlig bevakningstjänst kring kusterna och den dugliga armen, som ingav de krigföran- de staterna respekt.
- För min del anser jag a t t Sve- riges anseende i utlandet har sjunkit kraftigt, (efter genomförandet av för- svarsminskningarna) ty den allmänna meningen har väl blivit den, a t t Sve- riges folk blivit så kraftlöst, att det har förlorat det dyrbaraste det har, nämligen fosterlandskärleken.
- - Jag tror att vi människor aldrig litet och verksamhetslusta inriktad på att kunna vi låta bli så bli » upplysta » att bekriga och varandra förfinade, på tidens stora uppgifter.
ett eller annat sätt.
- När jag stannar inför Jesu ord och Drömmen om att f å uppleva en storhetstid, få känna l u f t under ving- ser på Hans liv så förstår jag dem, som arna ä r i och f ö r sig icke orimlig eller vilja göra allvar a v sitt uppsåt att följa omöjlig, Men det kan icke bli en upp- honom.
Men vi svaga människor kunna - Det ryska hotet är alltså en stor fara för många av de europeiska staterna och för Sverige, som ligger så nära och är ett litet land ä r faran syn- nerligen stor.
Alltså måste vi lära oss att inse den stora betydelse, som för- svaret har för Sveriges frihet och själv- ständighet.
Vi f å ej låta landet g å un- der och upplösas, utan vi måste arbeta repning av Sveriges gångna storhetstid efterlikna Det så tom på a t t det urgamla Sverige måtte för- med ett stort Sverige i motsatsställ- Det kunde hända att vårt kristna folk bliva starkt och självständigt.
ning till dess grannar eller som ledare överfölls av ett hedniskt.
Visst måste vi Världskrigets fasor sluppo vi till stor del tack vare vårt starka försvar.
i ett militärt agressivt block.
Däremot då försvara oss.
.
kan ungdomen f å uppleva eller åtmin- Det är för dyrbart a t t underhålla ar- Fosterlandet vi fått i arv av våra stone ge sig ut i arbetet för en kultu- icke blir helt Mästaren i allt.
lät efterhärmning.
som är bland det dyrbaraste vi äga.
rens storhetstid, kan f å vara med om fäder - Det ä r därför enligt min åsikt vår att skapa ett Europa driva ut den plikt att underhålla en väl utrustad flot- mellanstatliga anarkien, d r a konse- ta, för att kunna försvara oss mot an- kvenserna av den på de tekniska områ- fall f r å n havet, en stark arme, som kan dena fullbordade sammansmältningen.
skydda oss mot inträngande trupper Det ä r sy lic^ om den ungdom som ser och en modern kustflotta, som kan för- hånfullt och reaktionärt på vår tids hindra fientliga luftanfall.
Hava vi dessa försvarsorgan, då ha vi gjort vår stora skeenden i stället f ö r att hänfö- plikt och jag tror att vi då säkert kun- ras av dem och ge sig för dem.
De na överlämna ett fritt och okränkt Sve- mål som de främsta och längst blic- rige till våra efterkommande.
kande statsmän världen nu äger arbeta * på, därför a t t de genom bittert för- Om man verkligen skulle kunna åstad- värvad kunskap inse deras nödvän- komma en evig världsfred, vilket jag dighet, borde ungdomeii fatta intuitivt betvivlar, emedan det måste bliva krig i kraft av sin släktskap med geniet i alltemellanåt, då världen eljest skulle trots mot den suggestion den är bliva överbefolkad, så få ej de små na- tionerna gå i spetsen när det gäller av- f ö r från dem som icke kunnat fatta rustning.
När stormakterna börja av- vad tiden begär och fordrar.
rusta, först då är det tid för de smärre Riv bindeln av era ögon, se er om- att följa efter.
- - Dessutom fin- kring, tänk för er själv, skapa er era nes det så många som behöva pli och egna ideal.
Ni stå på tröskeln till en (apropå värnplikten) ger överståthållare Elmquist jag fullkom- utsatt - - exercis, och härlig och farlig-tid och ana det icke!
ligt rätt i vad han yttrade, när Riks- förbundet för Sve- riges försvar höll sin NORRMALM.
.
A llm.
Tidningskontoret Dag Nyh.
Stureplan.
Centralstationen, bägge tidnings- kioskerna.
Vasagatan 12.
Upplandsgatan 2.
Upplandsgatan 10.
Upplandsgatan 50.
Birger Jarlsgatan 90.
Birger Jarlsgatan 127.
Ingemarsgatan 6.
Sveavägen 80.
Kungstensgutan 56.
Observatoriagatan 6.
S:t Eriksgatan 89.
S:t Eriksgatan 104.
Karlbergsvägen 52..
Birkagatan 9.
Dalagatan 48.
Odengatan 72.
Odengatan 63.
Vanadisvägen 2.
Jarlaplan, kiosken.
Regeringsgatan 77.
Brunkebergstorg 7.
Barnhusgatan 20.
Kiosken Folkets Hus Fredsgatan 4.
OSTERMALM.
Nybrogatan 7.
Nybrogatan 28.
Artillerigatan 51.
Skepparegatan 7.
Storgatan 48.
Karlavägen 78.
Humlegårdsgatan Karlavägen 52-54.
Karlavägen 40. mé och flotta i längden, säga pacifis- terna.
För dyrt att ha ett försvar!
Varför skola väldiga välgörenhetsan- - stalter byggas upp och inrättas på be- kvämaste sätt, varför skola kassor för olika ändamål riktas och vällevnaden höjas, om folket icke kan visa bort fi- enden, då han kommer med hot och våld, bomber och gaser och alla sina helvetiska förintelsemedel?
Nej, e t t starkt försvar är första villkoret för ett folks lycka och bestånd.
Vår värld är så » fåvitskt kloks, vi vilja tro oss hava fred både med enskil- da människor och folk, även om vi inte hava det.
Nej, låt oss inte invagga oss i tron, a t t den eviga fredens tid har kommit.
Men låt oss väl med vår unga kraft arbeta på fridsrikets tillkommel- se Men denna strävan behöver hindras härav, att vi sluta upp kring fäderneslandets fana till försvar för hem och fosterjord, då fiender kas.
Ty då strida vi icke blott för oss själva, då strida vi för det heliga arv, som fädren lämnat oss att förvalta, icke att överräckas mindre men större - - icke - nal- Vi ha bland de genomlästa uppsat- serna inte funnit några, som ge ut- tryck å t eu motsatt uppfattning än den ovan uttalade.
V i veta emellertid att denna uppfattning finns, om än spar- samt företrädd.
-- ' ' ' ' * - årsfest i höstas, a t t värnplikten är vårt och rikare åt kommande släkten.
ands folkhögskola.
J a g hoppas a t t det försvarsintresse, som så småningom börjar återuppstå hos vårt folk och tager sig uttryck i en allt starkare anslutning till frivil- iga försvarsorganisationer, även i fram- tiden skall bestå och breda ut sig till allt större folklager, så a t t Sverige åter blir starkt och aktat och i stånd a t t.
KUNGSHOLMEN.
Fridhemsplan, kiosken.
Hantverkaregatan 8.
Bergsgatan 23.
Kungholmstorg 14.
Scheelegatan 17.
SUDERMALM.
Slussplan 1-3.
Slussplan 9.
S:t Paulsgatan 6.
Mosebacketorg 16-18.
Götagatan 40.
Folkungagatan 108.
Folkungagatan 76.
Nytorgsgatan 24.
Åsögatan 54.
Erstagatan 22.
Erstagatan 26.
Skånegatan 55.
Södermannagatan 38.
Hornsgatan 28.
Hornsgatan 100.
Björngårdsgatan 8.
Högalidagatan 48.
Vollmar Yxkullsgatan 10.
Långholmsgatan 22.
HOS TIDNINGSFÖRSÄLJARE VID: Stureplan.
Norrmalmstorg.
Norra Bantorget.
Drottningg.-Kungsgatan.
Sveavägen - Tegnergatan Odenplan.
