# ID: svediakorp-per3437
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,040
# sentences: 457
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 23 1929 Säkerhet.
ledande artikel.
Efter engelksa valen Spänd upplösning i intet väntan Regeringskris eller inte var tydligen Englands konservativa parti, som tier.
höger och arbetare, och ett mind- ställning $ haven och böjer sin nacke den fråga, som svävade över Riksdagens Regeringen hade begärt 10 miljoner till Jordbrukarbanken bilda Englands nya regering - den get vid valen.
D e t har - enligt hit- grovt sett håller med de konservati- liga soni politiska tvister.
Detta med och denna lilla näpna summa hade heller andra arhetarregeringen i Englands tills fullföljda sammanräkningar va, i andra stå på samma linje som risk att f å böja sig även f ö r ett dom- ingen kristen sjal något emot att bevilja historia.
F o r de verkningar, som detta förlorat 137 mandat och, därmed sin arbetarna.
D e motsätta sig arbetarkra- stolsutslag som g å r till exempel till regeringen.
Men somliga, t. ex. högern, regeringsskifte kan tänkas utöva på niajoritet i underhuset.
Arbetarpar- vet på socialisering a v t. ex. gruvin- Egyptens förmån och emot det stolta satsade den till synes villigt och glatt, andra åter, och dit hörde såväl utskotts- utrikespolitiken samt o m situationen i tiet har i stället ryckt fram till parla- dustrien.
men de göra front mot tull- imperiet.
som kammarmajoriteten, ville riktigt in- övrigt i England - så långt den är mentets största parti med sammanlagt skyddspolitiken, de vilja lösa arbets- Nu gäller det om genomförandet av pränta i finansministern att det var hans Liberalerna ha också löshetsfrågan känd.
när Tidevarvet går i press - 288 mandat.
genom stora allmänna detta program ligger liberalerna så om upproraiide oskicklighet, som kanske rent redogöres i artikeln E f t e r e n g- ökat, dock e j tillnärmelsevis så som arbeten.
och de ä r o fullt så radikala hjärtat, att de hjälpa arbetarna hellre av var skuld till att de där 10 miljonerna arbetarpartiet.
Men liberalerna h a icke soni arbetarna på den internationella an att samman med de konservativa blevo nödvändiga.
riska v a l e n.
Denna oskicklighet hade även åsamkat fått förhållandevis så många mandat politikens område.
D e kräva kännbar vaka över den personliga friheten i * för sina röster som arbetarpartiet, det- avrustning till s j ö s och lands, de kräva näringslivet.
M a n frågar sig vad som finansministern en anmärkning från kon- stituiionautskottet.
Och anmärkningen på grund av inajoritetsvalsystemet.
t a att England.
som visserligen, ä r anslu- är tokigt i denna situation?
Ä r det gillades skarpt av andra kammarens kom- Elsa Björkman-Gold- Rädslan för kommunisterna har tet till Haagdomstolen, även underskri- bara det att liberalerna händelsevis ä r o munister, socialister, frisinnade och bon- s c h m i d t berättar med anledning alltså icke drivit väljarna till det kon- ver den frivilliga paragrafen, soni för- för f å?
Eller ä r det så, att man inte deförbundare.
Första kammaren anmärk- av den uppmärksammade luffarkon- servativa lägret så som skedde å r 1924 hinder till obligatorisk skiljedom i al- på samma gång kan g å iii f ö r den in- te också, men den är för fin att lägga gressen soni hållits i Stuttgart i vår till på hösten.
Ingenting har heller av- la rättsliga tvister.
D e kräva också dividuella statens underordnande un- anmarkningen m e d gillande om hur Landsvägen v a k n a r.
handlingarna.
hörts om någon röd revolution den Englands anslutning till det allmänna der en överstatlig enhet och för vär- Skulle nu regeringen bli så ledsen över här gången.
Med sådan skrämseltak- skiljedomsfördrag som 1928 års Folk- jandet a v den personliga friheten i allt detta anmärkande, att den antingen tik segrar man en gång, men knappt förbundsförsamling lät skriva ihop ganiiiialliberal mening?
Måste man kastade hr.
Wohlin Över bord eller pac- Världen utan fängel- niera.
åtminstone f å r nian vänta över och gillade.
Detta gäller politiska tvis- måhända finna en ny bas f ö r den.
per- kade sina kappsackar.
Det var den sto- ser ä r ämnet för en märklig bok av ett par val.
Troligen ha också väljar- ter och förbinder undertecknarna att sonliga friheten att driva a f f ä r och g e ra frågan.
Solen gick ned på¨ lördagskväl- len så sent som den anständigtvis kun- wienpsykologen dr. Fritz Wit- na insett, att även om de ä r o rädda Iiänskjuta dem till en medlingskom- den en ny kvalitet?
de, men striden föreföll oavgjord.
Herr tels, forfattare till den i Tidevar- för kommunismen och önska bekämpa mission a v i tvisten icke inblandade Så mycket är i alla fall säkert, att finansministern s i g med respekt till sä- vet tidigare omnämnda boken Barnets den, så ä r det en dålig metod att rösta och att, o m medling icke lyckas, hän- den stora arbetarsegern kommer att gandes tvärarg ut.
Statsministern verka-, befrielse.
konservativt.
E n lärdom som våra skjuta dem till en slutgiltig skiljedom- märkas på det område som intresserar de ingalunda som den morske Achilles * svenska väljarskaror ännu inte lyckats stol.
Med andra ord, de liberala och oss mest, nämligen den internationel- och regeringens övriga ledamöter lutade huvudena i sina händer - men sutto, dar tillägna sig.
, arbetarna ä r o överens om att England la politiken.
E f t e r den förra arbetar- de sutto.
Och si lägrade sig en dimma Den norska kompositrisen och jour- När detta skrives ä r den parlamen- hör göra en så radikal vändning i sin segern blev MacDonald i januari 1924 over slagfältet.
Skulle den skingras pi ne Hall har nalisten Pauli tariska situationen efter valen icke politik, att det avstår från sin väpna- premiärminister och.
utrikesminister i måndagen?
Riksdagen sammanträdde och ändrade från Berlin sänt Tidevarvet en skild- fullt klar.
Vi ha nu i England som de makt som yttersta skiljedomstol, Englands första arbetarkabinett, och litet på regeringens finansplan.
Ingenting efter- ring a v Tragediens hos oss två ungefär jämnställda par- avstår från sin självklara härskar- Forts. å sid. 4. hände p i regeringshanken, och nar den spel, d.v.s. slutuppgörelsen med åldrige greve Raoul utslungade sitt Ve de i mordet på Rosa Luxemburg och Dig över parasitsamhallet Stockholm, Liebknecht inblandade.
Karl vars kvinnor vägrade att föda icke endast barn utan även riksdagsmän, flydde riks- * dagen efter en knapphändig dunk i brådstörtat till sina hemorter.
ryggen Ur Karl Johan Råd- Men si kom den tredje dagen och re- ströms s nyutkomna lilla diktsam- geringen utsände pa tisdagen ett budskap over landet, en s.k. kommuniké, att på (Ti- ling Medan j a g le det hela taget ingenting hänt.
dens förlag, 1929, 2 kr.)
återge vi Skibet gaar videre - ingen man över T v å dikter, Mot natten I Centraleuropa vandrar de mesta- bord.
Manskapet sjunger sin sing: - Genom alla Europas tidningar svarar O s k a r Maurius Fontana.
Se- o c h M o r v ä n t a r.
Det går långsamt fram, har gått ett litet meddelande om, att dan två år tillbaka finns det ett » V a - dels från väster till öster - längs nieii det går ändå fram - i Stuttgart s t r a x efter pingst den för- gabondernas broderskap, t. o. m. Donau till Turkiet.
Den motsatta vä- Få se om de verkligen » hurra för den sta vagabondkongressen ägt rum - i ’ en lösdrivartidskrift kallad » Der Kun- gen ä r mera sällsynt.
Kanske därför rejsen, när de kom till Köpenhamn ».
Veckans novell, Under äppel- anslutning till en » vagabondutställ- d e ~ (» Kunde ».
betyder på tyska såväl att civilisationen gör sig alltför brett X-Ray.
t r ä d e t s b l o m m o r, ä r skri- ning » (med tavlor uteslutande behand- kund soni krabat.)
- Denna tidskrift.
gällande i väster.
- Kanske därför j a g kan svära på 21 levande språk.
ven a v Sari I v a r s o n. lande vagabondlivet), som öppnats i som från partisynpunkt sett är helt att havet på den sidan snart sätter en » D e r Kunde ’ s, innehåll kan inte » Vi har pric- en av de förnämsta utställningsloka- opolitisk, ä r mycket märkvärdig, sär- gräns för vaiidrandet.
fasthållas med några få ord.
Det ä r * skilt när bidragen inte härstammar kat på många vägar, men har ännu lerna.
lika växlande, soni alla dess medarbe- utan ä r skrivna av inte nått slutets, skriver två strykare Vagabondernas förhandlingar fördes från författare V å r femte spalt ä r denna gång äg- tare.
Från primitivitet till djupt filo- nad riksdagens avslutning och kallas i det fria - långt från stadens cent- verkliga vagabonder.
Inte bara märk- från A l g i e r — och uttalar härmed luf- sofisk resignation.
Men ur alla lösdri- värdig utan också värdefull.
E n helt farlivets hemlighet: Många vägar och S p ä n d v ä n t a n s u p p l ö s - rum.
varnas självbekännelser framgår klart: Detta var notisens hela innehåll - oromantisk landsväg öppnas för oss i inget slut.
n i n g i intet.
en obegränsad individualism, en svu- En gång vill en » kund » till Frank- som niånga gånger ä r mestadels hölls den i en lätt ironisk bekännelser, ren fiendskap till hjord-och-karavan- ton » v o n o b e n h e r a b » — — uppskakande genoiii sin skygga stolt- rike men kan ingen franska.
E t t par instinkter och ett lönlöst bultande mot Det har dock e j förhindrat att den het, sin förtvivlade cynism och sin kamrater för honom till en luffarpro- samhällets väggar, ett bultande, som väckt ett stort, oväntat intresse.
F r å n obotliga kärlek till det egna ödet.
Än- fessor.
Den gamle räven förhör först ofta blöder ut i nihlism eller cynism.
nu har » der Kunde » inte fått tag på noviseii.
sen lär han upp honom: H o s alla håll komma ivriga frågor: Det ä r soni en geting, som ä r instängd H u r har en lösdrivarnas, landsvägs- alla sina kunder.
I ett häfte frågar ut- mig, förstår d u, kan du lära vad språk i ett rum och som alltid flyger mot riddarnas kongress kommit till stånd?
givaren sina läsare - det ljuder som du vill gratis - jaså, du vill till Frank- glaset och inte kan begripa att denna Är det verkligeii de trasiga stövlarnas, e t t rop ut i dimvärlden: » varför låter rike -- j a.
där talar de franska.
Det hårda luft vid väggens kant kan hej- de tomma fickornas, ryggsäckarnas och inte lösdriverskorna och glädjeflickor- kan du lära dig med ett tag, det låter da honom.
Kanske var inte farten nog såhär: Sjösvi påver vojasjör sangs vandringsstavarnas kongress?
Vem na höra av sig? » stark!
Och så kastar han sig ännu en En medlem av vagabondernas bro- arschang, sang travaj ö pöti sjaritä gång.
med huvudet vänt till en mäk- samlar dem?
Ä r de organiserade?
Finns d e t kanske en luffarkung?
BI- derskap indelar sina kamrater i de silvoplä.
Det måste du kunna rabbla tig stöt, mot det genomskinliga och samhällsfientliga och de arbetslösa.
i som ett vatten.
Sen hör det till n i t man dock så obönhörliga glaset.
ler en internationell lösdrivarliga?
Vaga- säger voi-voi och nånå i näsan, för- På de många frågorna, som denna äventyrarna och i konstnärsvagabon- bonderna bli ofta påminta om att sam- notis framkallat, liar man lyckats f å derna.
Men hur vitt skilda än de olika står du, och så fäktar du med armarna hällsordningen bara tillstädjer utsik- typerna ä r - genom härkoiiist.
upp- och glor med ögona.
- På så sätt ten ut till friheten.
en hel del svar, som på strålkastarvis ett ögonblick lyser upp en värld, soni fostran och utbildning - ett binder kommer du fint genoiii hela Frank- Så långt » Der Kunde ».
- H u r annars for vanliga borgerliga existen- dem ödesdigert tillsammans - lands- rike, från den ena kanten till den an- » Vagabondernas kongress, avlupit - ser ligger fördold i fullständigt dun- vägen.
De hade inte blivit samhällets dra.
Att svära på franska lär du dig dess resultat etc. etc. - ä r e j bekant.
utomstående - om de inte hade ve- snart, Jag skryter inte ’ med mina språk- Det l i a r försports att Hamsun och kel.
kunskaper — men j a g lovar för att Ja, de är verkligen organiserade, lat vara just utomstående.
Maxim Gorkij kallats till hedersleda- möter.
Men vi hoppas att det inte är de som talar.
Landsvägen har vaknat, landsvägen har ordet!
* Mae Donald har fått i uppdrag att lett landets öden i över fyra å r, ä r sla- re liberalt parti som i vissa frågor, för medling och skiljedom så i rätts- lördagsförhandlingar.
- Landsvägen vaknar - - av Elsa Björkman-Goldschmidt - -.
.
- - -
Säk erh e t Jord- Omkring brukarbanken H e r r Gunnar Hanimarlund har vänt Riksdagen 1929 och dess bedrövli- ga politik har avslutats med den be- sig emot ett yttrande i Tidevarvets le- drövligaste av debatter.
De gällde n * date i nr.
21, Heder, i vilken det hette: N ä r genom riksdagens beslut 1923 minellt Rankoutskottets utlåtande be- träffande Kungl.
Maj: ts proposition staten övertog Jordbrukarbanken och om 10 miljoner kr.
till A.-B.
di^- därigenom inträdde såsom medtäv- kassan för bistående av Jordbrukar- lare av bedrivande av affärsmässig banken samt Konstitutionsutskottets bankverksamhet, så voro inte a l l a röster för saken.
Om v i minnas ratt memorial med anledning av H r r Möl-¨ så vilar detta beslut på en överens- lers och Flygs anmälan mot finans- kommelse mellan socialdemokrater ministern berörande samma ärendes och frisinnade, det slag av överens- behandling.
Kreditkassan eller rättare kommelse, som gemenligen g å r un- sagt Jordbrukarbanken fick sina 10 der namn av kohandel.
Socialdemo- kraterna g i n g o med på övertagan- miljoner, ¨ anmälan, mot finansmi- det av Jordbrukarbanken, vilket ock- nistern framkallade ett förfärligt ra- så skedde, men mot e t t medgivande balder - dock utan vidare påföljd.
av d e frisinnade i arbetslöshetsfrå- Av olika anledningar slogo alla par- gan.
Innan detta var beseglat in- tier, utom högern, sig ihop emot re- träffade emellertid något, som gav inte ha d e frisinnade anledning a t t ändra geringen.
vi kan egentligen något intresse av detta käbbel och vi position och störta ministären Bran- vilja inte yttra oss om beskyllningar- na vare sig mot finansministern om » oskicklighet » eller mot regeringen i allmänhet att ' föra storfinansens ta- lan.
Vilket parti, som sitter vid sty- ret, liar tyvärr inte heller så stor be- tydelse så länge vågmästarepolitiken ä r rådande.
Men någon lärdom kan vi väl ändå å dra ut av de nyligen in- träffade och f ö r vårt land så skamli- ga bankskandalerna.
Vi kan inte i längden fortsätta med att » för insät- tarnas skull » betala den ena miljonen efter den andra a v allmänna medel ur enskildas flickor.
Är det i år 10 mil- joner för Jordbrukarbanken och I I miljoner f ö r sparbankerna, så kan det nästa år gälla mångdubbelt större be- lopp.
Det ä r lika synd om dem, det drabbar nästa år, som dem, vilka träffats av olyckan i år.
Var går grän- sen!
Det skedda har visat oss, att stor- finansens manipulationer äro i allra högsta grad värda vår uppmärksam- het.
Det ä r det ena.
Det andra är, att det tål att diskuteras, huruvida inte en verklig statsbank vore lämplig, inte en affärsbank, utan en bank utan speku- latioiier.
Räntan kunde kanske inte bli så hög som i storbankerna, men den vore säker, ty där och endast där åtog sig staten att garantera.
Ville insättar- då för att f å högre ränta hellre riskera sina medel.
må det stå dem fritt, men &amp; visste, att om spekula- tionerna misslyckades, hade de ingen utsikt att f å ersättning av staten.
Frå- gan ä r i varje fall värd att tagas upp under diskussion, ty nuvarande.
för- hållanden ä r o både olidliga, orättvisa och ruinerande.
Det ä r j u också tänk- bart att möjligheten till säkerhet och den blev av så lättfattlig art att man måste förstå den - skulle bringa insättarna till större försiktighet och något hindra jobbarna att så ansvars- löst handskas med andras medel.
na — Var skulle då staten finna säkerhet f ö r dem anförtrodda pengar?
I jord.
— — — Arbetskon ferensen i Genève Arbetskoiiferensen liar i dagarna tillsatt sina utskott, d i r de nordiska länderna ha blivit starkt represente- rade.
Norges yrkesinspektris, fru Betzy Kjelsberg, liar valts till orrlforniide för regeringsdelegeradegruppen.
Hennes val föreslogs av fransmannen mr.
Fontain.
ordförande för R å d e t och hon är - om vi inte missta oss - den första kvinna.
som hittills valts till en sådan post.
Konferensen är nämligen sammanställd a v tre grupper: rege- ringsdelegerade, arbetardelegerade och arbetsgivardelegerade.
Varje sådan grupp saniniantrader var och varannan dag före plenum och utskotten för att rådgöra om gemensamma ärenden.
Re- geringsdelegerade, där alltså fru Kjels- berg är ordförande, har en grek som vice ordförande.
Presidenten eller talman för konfe- rensen ä r en tysk, vilket ä r en stor .händelse och visar att 10 ä r ändå be- tyda något.
I utskottet angående fö- rebyggande av olycksfall inom indu- eller ej a t t erinra därom.
strien har arbetskonferensen invalt L.
Herr Hammarlund fortsätter: F. K. yrkesiiispektrisen fröken Kers- Tyvärr sviker minnet den ärade tin Hesselgren.
Som vice president för arlietarsidaii liar hr.
Thorberg valts, redaktionen, vilken hade gjort klokt i a t t se efter en smula i riksdagens vilket också ä r att notera.
protokoll innan pennan fick löpa i- positionen om övertagandet av Sven- väg.
En sådan liten undersökning ska Lantmännens hank.
Men detta skulle h a visat, a t t Frisinnade Folk- partiets ledare, herr Carl Ekman, i skedde väl inte utan någon soni helst statsutskottet reserverade s i g mot ut- vädjan.
Inte var det socialdemokrater- skottets beslut a t t biträda den social- na, som här representerade insättarna!
demokratiska regeringens proposi- Kungl.
Maj: ts förslag gick e j heller tion, som gick u t på beviljandet av Ut på moratorielinjen, utan begärde i e t t anslag av 15 miljoner kronor f ö r likhet med utskottets majoritet ett an- en rekonstruering av A.-B.
Svenska slag » av 15,000,000 kr.
att efter Kungl.
lantmannens bank.
Vid ärendets Ix- Maj: ts beprövande användas för ak- tieteckning i ett f ö r övertagande av ratorium å t banken och yrkade i aktiebolaget Svenska Lantmännens denna avsikt ärendets återförvisan- banks rörelse bildat bankaktiebolag ».
de till utskottet.
E n annan av parti- Fördelen härav - om nian tänker på et5 ledande man, herr Felix Hamrin, den sidan av saken - Iåg hos lant- hävdade också moratorielinjen d å frågan dryftades i a n d r a kammaren.
männen, även de frisinnade, och på den tiden tillhörde lantmännen d e fri- A t t socialdemokraterna, för att bruka Tidevarvets i det sammanhan- sinnade i större utsträckning än nu.
get egendomliga uttryckssätt, » gingo Detta inträffade före Frisinnade med på » vad deras egen regering Landsföreningens sprängning och an- föreslagit tarvar ingen närmare för- slutningen till bondeförbundet var då klaring.
inte så stor.
Lantmännen måste givet- ta att sådan ö v e r e n s - vis ha intresse a v att få igen så myc- kommelse, som den Tidevarvet fab- ket som möjligt av sina insättningar.
lar om, icke existerat f ö r d e frisin- F ö r socialdemokraterna var endast an- nades del.
geläget att, o m bidraget skulle I berörda frågor förelåg verkligen lämnas, f å det under en form, som ett paktum turpe, men d e därvid &amp; e- kunde bli begynnelsen till en stats- rande parterna vore en g r u p p av hö- gern, under anförande av herrarna bank, ehuru, som H r Thorsson yttra- Norman i Läckeby och Bengtsson i de, nu inte kunde vara tal om detta Kullen, samt socialdemokraterna, med 15 miljoner.
Att frågans läge var medan d e frisinnade stodo helt ut- sådan framgår av debatterna i riks- anför varje dylik manipulation.
dagen.
Ärade redaktion a v Tidevarvet!
Beträffande d e sista meningarna i Kritik må g ä r n a utövas, d ä r sådan det av Hr.
Hanimarlund citerade styc- finnes nödig.
Men den bör vila på ket, ha vi ingen anledning att g å in sanningens grund.
Det hör till van- lig heder.
därpå, då H r.
Hammarlund inte gjort det själv, men kunna e j underlåta a t t Stockholm den 27 maj 1929.
Gunnar Hammarlund.
rekommendera till genomläsning inte bara riksdagens protokoll av den * 21:sta och 22:dra mars 1923, där- H e r r Hammarlund hänvisar oss till ibland även andra kammarens anta- riksdagsprotokollen av mars 1923 ef- gande av statsutskottets sammanjämk- ter att själv hastigt ha bläddrat däri.
ningsförslag i arbetslöshetsfrågan, Vi säga hastigt, ty hade han läst dem utan även första kammarens protokoll litet noggrannare, skulle hans uppfatt- av den följande 5 april, då samma ning säkert blivit en annan.
Dessutom fråga där behandlades, allt under på- ä r det inte allt, som händer och sker, pekande av att det finns kunskap, som som står i riksdagsprotokollen.
Det e j står att finna ens i riksdagsproto- är riktigt, att det var den socialdemo- kollen.
kratiska regeringen som framlade pro- Av vad vi sålunda anfört, torde framgå, att, även om vårt yttrande va- rit väl koncentrerat, ha vi ingen grund att t a detsamma tillbaka.
Red.
företaget, vare sig det är välkommet herr Ekman för beredande av ett mo- för att visa, en
» Fängelset är fortsättningen del än de gamla, som visat sig d u g - på den oförstående och kärleks- liga.
lösa uppfostran.
Befria barnen Till detta resultat kommer den, som och ni kommer att spränga.
fång- känner och erkänner människans inre a r m s bojor., krafter.
Det lilla barnet, soni föds hjälplöst Fritz Wittels: Die Welt ohne Zuchthaus.
Hippokrates-Verlag.
och ovetande, följer till en början en- dast sina primitiva drifter.
Men re- Leipzig 1928. dan under första tiden möter det mak- ten, som är förenad med föräldrarnas De försök, som från olika håll gjorts och göras att rensa upp på det gamla vård.
Det f å r lära sig att äta och sova skumma område, som fängelserna ut- på bestämda tider, att avstå från vad göra, att mildra fångarnas öde i fäng- det tycker ä r roligast, att indela sin elset och efter frigivningen, att av- dag på omgivningens bud.
Till belö- tvinga fångenskapen någon synbar ning f å r det vård och kärlek, utan vil- ~ ~ ~ och tillfredsställande vinst f ö r sam- ken det skulle gå t Så blir barnet från början utifrån hället, de ha hittills, kanske på något enda undantag när, utgått ifrån det påtvingat de moraliska fordringarna, bestående och självklara i fängelser- egenskaperna, som göra det skickat att nas princip.
De röra sig ännu i mörk- leva i en samhällighet.
Men efter ret, som fångenskapens system breder några år har det yttre tvånget flyttats över vårt sanihälle, d e arbeta med de inom barnet självt, det bär inom sig mitt, som ä r o betingade av mörkret de moraliska kraven.
ö v e r det ur- och resultaten bli inte bättre, än man sprungliga driftjaget står det moralis- kan vänta av en planta, som växt utan ka jaget, som håller det andra i ty- sol.
Ändå ha säkerligen många av des- geln, det som psykologerna kalla över- sa försök gjorts a v den ädlaste vilja, jaget (das Über-ich).
tig adress vid sin bostadsanmälan hos polisen.
Genast kom anklagelsen för bedrägeri.
Men sedan han endast en kort tid varit ute ur fängelset gjorde han sig skyldig till ett opassande ytt- rande om domstolen.
Ingen visste rik- tigt vad han sagt.
Inför åklagaren för- klarade mannen, att han inte kunde fatta hur någon brydde sig om sådana dunilieter.
D å bröt åklagaren ut emot honom, han föll samman och spärra- des i i i på nytt.
Wittels avslutar berättelsen med följande ord: Fastän vi ännu inte äro vid slutet.
och säkerligen ännu av ~ denna ~ roman många gånger komma att möta man- nens namn under rubriken » från dom- stolarna,, så ser man redan här vil- ken grad av sårad hämndlust rättvi- san är mäktig.
Hon korrigerar juryns dom på ett sätt, som närmar sig det E T T T A C K Sedan några månader tillbaka och Utvecklingen av detta jag ligger så med livslångt arbete, kärlek och för- gott som fullständigt i uppfostrarens alltjämt har Tidevarvetglädjen att från sakelser som insats.
I Fritz Wittels bok, Världen utan händer.
Men där det har blivit för många av sina prenumeranter och vän- fängelser, talar en man, som vågat sig svagt, där drift-jaget tar Överhand, ner f å mottaga stöd i form av extra på att ställa bilden av det befriade där råkar individen ut för de olyckor, prenumerationer och penninggåvor.
samhället så nära, att dess detaljer re- som den ojämna kampen medför Där Inte minst glädjande är att bidrag ut- dan måste fängsla den levande samti- uppstå neuroser.
Där kommer man i lovats även f ö r kommande år, dens ögon och tvinga till studium.
H a n konflikt med samhället genom att be- Det var en stor och glad överrask- har sett synen utan att skymmas av gå handlingar, som av dess lagar mörkret, han har trätt ut ur de trånga dömts som brottsliga.
I stället för att ning, när de första bidragen kommo traditionernas fängelse och visar den med alla medel söka göra denna allt- in och sedan följdes av flera, De inte väg, som han ser leda till synens för- f ö r svagt utvecklade människa till en bara öka tryggheten för framtiden fullvuxen varelse, vars moraliska jag utan sporra också till fortsatta an- verkligande.
N ä r vi straffa under förevändning- orkar föra kampen till seger, använ- strängningar.
en att rätt måste ske, glömma vi att der det straffande samhället metoden Till alla dem som så visa sitt intres- rätt aldrig är, aldrig varit och aldrig att fortfarande utifrån pressa sin k a n bli annat än våld.
T y var och en myndighet över individen.
som i sitt se, &amp; därigenom i så hög grad under- har så mycket rätt, som han har makt driftliv delvis kommit att stå kvar lätta arbetet vill Tidevarvet härmed pi barnets ståndpunkt.
, att driva den igenom.
uttala sitt varma, vördsamma och för- H ä r mätes straffet ut, fullt av den hoppningsfulla tack.
Wittels försöker f å människor att om gamla magiska föreställningen se, hur det samhälle, vars rättsinedve- Redaktionen.
tande kräver tukthus, i själva verket straffets förmåga att göra dådet är ett avskyvärt och förskräckligt sam- ogjort, bemängt med hämndlystnad hälle.
Hela begreppet straff med alla och lust att plåga, dolda under rätt- burleska.
Troligtvis kommer den stac- dess följeslagare, mildhet och sträng- fädighetens förevändning.
kars mannen alt en vacker dag gå och het, hårdhet och nåd är omöjligt i ett En man hade dödat sin hustru, soni hänga sig.
D å säger man: Den galgen samhälle, soni genomskådat och er- i åratal gjort livet outhärdligt f ö r ho- skall ha, den tar han.
Fallet ä r läro- känt Jaget i hela dess värde.
Så länge nom genom sina vredesutbrott och rikt f ö r den, som vill studera hur det finns straff kommer det också f a r sitt vilda liv.
H a n förklarade inför mycket i vår rättskänsla som består straffets skull att finnas brott, precis rätten, att han handlat i nödvärn, och av hämnd, och hur litet av nåd.
som det måste finnas krig, sålänge en flera vittnen intygade, att detta väl Det ä r endast två punkter på brotts- rustningsindustri frodas och blomst- kunde vara möjligt.
Domaren, som Iighetens område, som måste intresse- skulle döma nianiien, var känd för att ra staten: Den anstiftade skadans rar.
Om man ser straffet ur den syn- vara ovanligt sträng och juryn visste, gottgörande och graden av samhällsfar- punkten, att det skall skydda samhäl- att han satt och väntade på att få av- lighet hos brottslingen.
V å r gamla let f ö r brott, så måste man snart för- kunna en förkrossande dom.
Det straffrätt frågar mycket litet efter stå att fängelset alldeles förfelar sin fanns endast en utväg att undgå den- o f f r e t för förbrytelsen.
H ä r måste verkan.
När en noggrann eftertanke na, nämligen fullständigt frikännan- staten träda till.
Missdådaren bör till- kommer oss att förstå dårskapen i att de.
Juryn valde denna väg, trots det hållas att genom sitt arbete försona f ö r en tid avlägsna missdådaren ur svåra brott, som mannen gjort sig brottet, så Iångt detta är möjligt.
När samhället, f ö r att sedan, när han blivit skyldig till.
Den kunde inte finna nå- hans pengar inte räcka till - vilket ännu farligare genom fångenskapens gon fara för återfallsförbrytelse och de nästan aldrig göra f å r staten inverkan, åter släppa honom lös på ansåg, att mannen redan tillräckligt själv träda hjälpande emellan.
Alla detta samhälle, då ha vi därmed inte sonat sitt brott genom det mångåriga bötessummor tillfalla en statlig fond, sagt att det strafflösa samhället kom- martyrium han utstått i äktenskapet.
ur vilken staten utbetalar ersättning åt mer att stå försvarslöst gentemot dem Men från första dagen i sin nya fri- dem, som blivit förfördelade.
Statens som överträda dess bud.
Tvärtom, det het stötte mannen @ samhällets plikt i detta fall grundar sig på dess f å r utan tvivel ofta visa större sträng- hämndlust.
H a n sades upp ifrån sin ursprungliga delaktighet i varje för- het, men det värjer sig med andra me- våning, en anständig värd kunde inte brytelse.
hysa en hustrumördare.
Mannen flyt -- Likaväl som den skall hjälpas, s o m tade till de hemlösas asyl.
blivit förbrytelsens offer, måste för- D å hände att han en dag fann e n brytaren själv vridas rätt och befrias damväska i en spårvagn.
Det var sent från sin olycka.
— Berlin i maj 1929.
» Das Tagebuch » ä r en utmärkt tid- skrift, som kommer Ut i Berlin varje vecka.
Den är i ovanligt hög grad ak- tuell, kulturella, sociala och politiska spörsmål behandlas med en fördoms- fri och orädd ton.
Bland tidskriftens medarbetare nämner jag på måfå Emil Ludwig, Moritz Heimann, Ed.
Herriot, Theodore Dreiser.
I fjol i mars innehöll Das Tage- buch en a ' redaktören Josef Born- stein skriven artikel » Kollega Jorns ».
Den nuvarande riksadvokaten vid Reichsgericht i Leipzig, Jorns, ledde på sin tid undersökningarna i mordet Rosa Luxemburg och Karl Lieb- knecht och redan då talade man om att hans försumlighet bar skulden till att mordsaken inte blev ordentligt upp- klarad.
På sista tiden har Jorns namn ständigt stått i förgrunden vid några i Leipzig och agebuchs redaktör grep tillfället att påminna om vilken föraktlig roll Jorns spelade i Luxemburg-Lieb knechttragedien.
I sin artikel anklagar Bornstein riksadvokaten f ö r a t t ha be- skyddat mördarna och för att med oef- terrättliga åtgärder med flit ha för- sökt att villa bort undersökningen och tysta ned saken.
Bornstein understry- ker att Jorns aldrig försökt rentvå sig från d e beskyllningar, som riktats emot honom och att han därför är olämp- lig till att bekläda den ansvarsfulla posten vid rikets högsta domstol.
Efter detta väckte Jorns rättegång emot Bornstein och i slutet av förra månaden utspelades denna inför rät- ten i Moabit.
Efter en fjorton dagars på förräderipprocesser förhandlingar senare bragt om livet inne i Tiergar- ten.
Det hette att ett hjul hade punk- terat så att fången och hans fem be- väpnade väktare måste stiga ut ur bi- len medan den blev lagad, o &amp; Lieb- knecht skulle ha försökt att rymma — — — Fram på natten förde bödlar- na » liket av en okänd man » till Iäkar- vakten vid Zoo.
Så snart meddelandet om Lieb- knechts död ingått till centralen i Ho- tell Eden, kom turen till Rosa Luxem- burg.
Medvetslös av Runges slag kas- tades hon in i bilen och medan den körde bort klättrade en ung löjtnant upp på fotsteget, riktade sin revolver mot hennes huvud och tryckte av.
Up- Corneliusbron, vid övergången sa Luxemburgs kropp i Landwehrka- pe vid R y k t e t o m de två morden spred sig nied eldens hastighet.
Den ansedde ju- risten Kurtzig fick först i uppdrag att leda undersökningen ensam, men på hans förslag tillkallade man också hans kollega Jorns.
Jorns syndaregister är långt, jag skall inskränka mig till att nämna hu- vudpunkterna.
Det första den smarte herrn före- tog % var att få Kurtzig försatt ur spelet, så att han, Jorns, själv fick he- la saken i sin hand.
Därefter släppte han de två av Kurtzig arresterade chaufförerna, som fört bilarna.
De blevo visserligen arresterade igen se- nare, men först efter så tvingande upp- maningar från Jorns överordnade, att han inte längre kunde vända dövörat blev Bornstein frikänd k r i m i n a l p o l i s e n hade ställt sig till Ända från början stodo hans Jorns disposition, men han begagnade aktier så dåligt, att man förvånade sig sig inte av erbjudandet.
Vittnena ed- över att han överhurudtaget hade vå- fästes inte och undersökningen av gat att dra historien inför rätta.
Kan ske hade han tänkt, att hans höga ställ- ning skulle skydda honom.
, De officerare som våren 1919 ställ- des inför militär domstol, misstänkta för att ha mördat Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht och som varit så kvicka att utplåna alla spår, hade andå glömt att tillintetgöra akterna i saken.
Dessa låga i tryggt förvar hos rättsskrivaren i Moabit och Bornsteins advokat Levi fick dem utlämnade.
Han måste arbeta sig igenom 4000 tätt- skrivna sidor, men det lönade sig: han kunde inte endast bevisa sanningen i Bornsteins artikel men också punkt för punkt avslöja Jorns skandalösa ar- betsmetod.
Jorns har drivit ett otro- ligt fräckt spel.
Det är också ett visst system i det: var gång han f å r en or- der från sina överordnade väntar han en 8-14 dagar innan han sätter sig i rörelse.
Den.
15 januari 1919 blevo Rosa Luxemburg och Liebknecht förda till hotell Eden, där Gardeschützen-divi- sionen hade sitt stabskvarter.
Det fö- mordbilarna uppsköts i det oändliga.
Jorns måste till sist motsträvigt låta häkta deltagarna i mordnattens trans- porter, men i rannsakningsfängelset sörjde han för att de kunde hålla var- andra sällskap.
Det måtte ha varit et ' gemytligt fängelse — fångarna togo emot besök natt och dag, dörrarna sto- d ' gästfritt öppna.
Blev det för t &amp; kigt kunde man t a sin tillflykt till nå- gon trevlig bar i närheten a v Witten- bergplatz.
Husaren Runge berättar att nian roade sig med att repetera för- hören, så att alla skulle vara beredda, när den dagen en gång kom.
— Så bör- ja de falska passen att uppträda på skådeplatsen, den ena efter den an- dra av dramats huvudpersoner för- svinner f ' ' ~ fängelset och över grän- sen.
Runge, som svingat gevärskolven, fick utom falskt pass också en större penningsumma, och han var inte den ende.
Tack vare Bornsteins artikel har alltså Luxemburg-Liebknecht-trage- dien efter 10 års förlopp äntligen blivit belyst i alla detaljer och det- regavs att de skulle transporteras i bi- lar till cellfängelset i Moabit.
Stabs- chefen Pabst hade omsorgsfullt valt ut eskorten bland sina kamrater.
E n husar, Runge, posterade vid ut- gången till hotellet.
Han hade fått stränga order och följde dem noga: ‘ Liebknecht och senare Rosa Lux- emburg fördes ut till den väntande bi- len, slog han gevärskolven i bakhuvu- det på de två försvarslösa.
Den halv- döde Liebknecht blev ett par minuter ta inför civil domstol.
Domen mot- togs med allmän tillfredsställelse.
I början hade man känslan av, att rät- tens president höll sin hand över kol- lega Jorns, men allteftersom Born- steins advokat lade fram det överväl- digande bevismaterialet.
förändrades presidentens hållning.
Det är beteck- nande f ö r stämmningen under de sista dagarnas förhandlingar, att han för- sade sig och ett par gånger under åhö- rarnas stormande jubel omnämnde Jorns soni » den anklagades.
Allmänhetens hånfulla hållning be- rörde inte Jorns.
H a n åhörde d e för honom fällande vittnesbörden med ett fult litet leende, som försvann först när den hysteriske Runge skrek: » Slu- ta upp med att skratta!
Här är ingen- ting att skratta åt!
För mig ä r det dö- dens allvar. ».
Pauline Hall.
ungdom vet, att intet enda fall kom- mer från en ordentlig, d. v. s. bara någorlunda jämviktig och harmonisk barnkammare.
— Fängelse är den kärlekslösa uppfostrans fortsättning.
Befria barnet och ni skall spränga fångarnas bojor.
C.
H.
— — —
Engelskavalen Vitaminerna Forts. fr. sid 1. då märktes systemskiftet mycket snart.
på bordet och i kokboken under denna himmel utarbetades och antogs a v Folkförbundsförsamlingen geniveprotokollet, träffades uppgörel- se mellan ententen och Tyskland i ska- deståndsfrågan, återknöts de engelska Anna Olsson: Vegetarisk kokbok.
Lindblads förlag.
3: 60.
I högen av litteratur, som samlas på redaktionens bord, insmyger sig ibland ett verk, där vi måste be någon av det praktiska livets människor om hjälp, för a t t kunna avge ett omdöme.
Det var fallet häromdagen, när vi fingo Anna förbindelserna med Ryssland och ska- Olssons till det yttre och tilltalande kokbok mycket trevliga i vår hand.
Vi Det blev genast en klarnande atmo- s f ä r i den internationella himlen, och T v å JOHAN d i k t e r Under äppelträdets blommor RÅDSTRÖM av KARL * Olle var visst inte det första fosterbar- net pi Backamo.
Fader Lars och mor Lena hade haft flera stycken förut.
En av dem Jag står med m i n son på armen var en lång och obändig yngling, som ibland och ser in i solnedgången kom till Backamo för att hälsa pi.
Olle tyckte inte om honom, även om h a n ibland och den lilles huvud faller svettigt och trött ned mot barnen.
beundrade den råa styrkan hos honom.
Var- je besök slutade i regel med att Nicklas, som ynglingen hette, blev osams med foster- Till min bredvid mig jag säger: fadern Nicklas fick stryk så längre fader Nu är det slut med sprången, Lars rådde p i honom, men de sista gånger- slut med glammet och skratten.
na, de två brusat upp emot varandra, hade Nicklas slagit igen och det tyckte Olle sig Han blir så stilla mot natten ruskigt ut.
och kommer " gärna mig, Även fader Lars hade som mor Lena bli- när det kvällas och solen går ned.
vit allt tungsintare med åren och olyckorna som tycktes ramla över det lilla hemmet.
Då svarar den gamle gripen av ål- Olle fick nogsamt kännas vid hans dåliga humör för minsta förseelse.
Efter att ha derns och kvällningen fred, - blicken går ut över fälten och åsett Nicklas sista slagsmål med fosterfa- dern, blev Olle verkligen rädd att han själv över den dignande jorden, skulle frestas att slå igen - om käppen fångar den glimmande himmeln och vandes emot honom också i fortsättningen.
Tanken skrämde Olle.
Han ville ej den gam- vikens domnande vatten - le så illa.
Han började drömma om att med dröjande tonvikt på orden: vandra bort, innan sinnet skulle bli för Vi blir alla stilla mot natten.
svårt att styra.
MOT NATTEN.
far pades alltså förutsättningarna för att överlämnade den å t Esther i och för en ta itu med avrustningsfrågan.
praktisk prövning av dess värde.
Men efter några månader måste nya Under några dagar kunde vi sedan val utlysas på grund av att samarbe- själva konstatera, a t t Esther med in- tet mellan arbetare och liberaler ha- tresse tagit sig för att följa den nya kade sig, och vid dessa val i oktober kokbokens anvisningar.
På bordet stodo de trevligaste rätter, stekt bröd med ägg 1924 kom högern till makten.
Locar- och tomater, behändiga kombinationer noavtalet står på den regeringens av ris och grönsaker, rivna råa moröt- förtjänstkonto.
Det tryggar status quo ter med citron, sockerrötter och sallad i i territoriellt avseende mellan Frank- daglig omväxling.
ör a t t jämföra våra egna intryck rike, Belgien och Tyskland med Eng- med Esthers utbådo vi oss några minu- land och Italien som garanter.
Men ters samtal ute i köket, där dagens in- det ä r ett typiskt, militärfördrag.
För- köp av rädisor och gurka lågo på bordet.
resten har man under dessa år, när Jag tycker a t t boken är tillförlitlig det gällt Rhenlandsutrymningen, av- och bra, sade Esther.
Recepten är lätta Man hade också försiktigt hört sig för rustningen till lands och sjös, väst- a t t följa och lyckas alltid.
Det är inga.
MOR VÄNTAR.
i närmaste stad och halvvägs fått löfte om besvärliga eller omständliga beskriv- makterna contra sovjet och de asia- ningar och de blir inte dyrbara Sär- en springpojksplats hos en skomakare.
när tiska frihetsrörelserna, erkännandet a v skilt tycker jag de olika sorterna av sal- Jag minns var så " blåa kvällarna och så vårsnålt; mars, korta @ " han gått och läst.
Han visste att fosterbarn som principen: obligatorisk skiljedom, mi- lad är utmärkta.
Av dem har jag prö- I regel blevo tidigt konfirmerade.
Prosten släppte fram dem.
Han tyckte det var svårt noriteternas skydd, alltid vid alla till- vat flera olika och de har alla varit bra.
att tiden tycktes aldrig räcka till - vi visste inte ordet av förrn d e att hålla dem tillbaka, när fosterföräldrar- fällen märkt att England haft en im- och sä- na ville bli av med barnen eller barnen var borta.
perialistisk regering Och så har man kert omdöme, när det gäller mat Vi önskade fly fårn fosterföräldrahemmen.
var det ständigt lika svårt att gå kommit att se fram mot de val som anse därför hennes lovord tungt vägan- Olle var ensam hemma en försommardag, från lekarna och nar fruktträden stodo i blom Bland den nyss skett med ökad spänning och för- de.
Också med hänsyn till mindre erfar- till aftonvards skratten, lilla gårdens fruktbestånd fanns också ett väntan.
För Europas, ja för världens na måste denna nya vegetariska kokbok fred och framsteg, för krigsfarans vara en nyttig hjälp.
Den ställer näm- när mor från tröskeln ropade: hallå, vildpäronträd som han satt och stirrade natten.
på från en sten som liknade en stol.
Han minskande genom avrustning, interna- de, ligen inom räckhåll så många lättlaga- kom in.
det är ju redan mitt i enkla och goda rätter, a t t man utan satt och tänkte att det till råga p i alla olyc- tionell lagstiftning och avspänning extra besvär eller kostnad undgår den kor inte häller blivit några päron de två gent emot Sovjetunionen, måste val- vanliga frestelsen a t t av bekvämlighets- Det var ej lätt att lyda men f i c k gå, sista somrarna.
Det var en förlust som drab- utgången bli av största betydelse.
skäl glida in på spåret » kött och pota- t y lyda var det första vi fick lära.
bat honom hårt.
Trädet hade givit så rikli- Det förutsades att de nya kvinnliga tis och sås », biffarnas och köttbullarnas En sista gång pupillen drack det ga skördar förr att det räckt för de gamles enformiga och Iättkörda väg.
behov såväl som för gossens de hade i blå, väljarna, som tillkommit sedan ål- Boken är försedd med förord och någ- s i n vård.
Han hade till och med fått löfte dersstrecket blivit sänkt, skulle hjälpa ra allmänna upplysningar, där riktlin- som syntes oss så oumbärligt nära.
om att kalla det gamla vildpärontradet till att hålla de konservativa vid mak- jerna pekas ut för en lämplig och nyt- Och flämtande och varma kom vi för sitt eget.
ten.
Så mycket mera glädjande att de- tig mathållning.
Där påpekas fördelar- fram Olle kände sig hungrig och torr i halsen.
Han undrade om han inte skulle kunna ras första inträde på den politiska are- na av att dagligen förtära åtminstone och räckte henne svart och svettig, någon del av frukten och grönsakerna gå upp på vinden och se efter om det inte näven, nan sammanfaller med den stora väns- råa.
Där ges allmänna råd angående de- tog den, leende men allvarsam, fanns några torkade päron kvar, i någon tersegern.
ras behandling i övrigt.
Det är alltså hon ty kärleken är god men fordrar även.
påse från mor Lenas tid och Backamo De kvinnliga parlamentsledamöter- ett för många säkert välkommet prak- glansdagar.
Han brukade inte gå dit upp nas antal har ökats från 9 till 13.
Ut- tiskt komplement till den medfödda eller utan lov.
Det hade han bara gjort en gång vecklingen går alltså icke bakåt som i nyväckta böjelsen att förtära i större Nu kar hon det är så många år i sällskap med Nicklas.
P i den yttre vin- Tyskland, Sverige och Finland.
Låt mängd trädens gröna blad och röt- sen framför dörren på vår gård där- den hade han nog varit.
men ej p i den si- dan som var avstängd med plank och väl hemma oss hoppas att detta ä r ett gott omen Man måste slutligen medge, a t t den för de kommande finska valen.
Det vegetariska matsedel, som Anna Olsson hon strök med handen u p p sitt gråa mer än väl a t t han nu begav hår övervägande flertalet kvinnor är valt ställer upp, ur skönhetssynpunkt har sig av p i ett olovligt äventyr.
Det kunde a v arbetarpartiet.
Bland dem må näm- ett stort försprång framför den vanliga och vårkvällsdiset förde hennes liksom inte hjälpas.
Han hade alltför starkt kommit att tänka på gångna års stimma.
nas Margaret Bondfield, Susan Law- persilja och rikliga fruktskördar och påsarna mor Le- rence och Helen Wilkinson.
Lloyd grön spenat, ljusgröna gurkskivor och Vi söker reda oss på egen hund, det går än si, än så, mest si kan- na brukat gömma däruppe bland alla un- Georges dotter ä r den enda kvinnliga rödvita rädisor, med äpplen eller moröt- derligheter, som samlats under fosterför- representanten bland liberalerna.
ter i salladsskålen uppnås effekter, som hända, äldrarnas tid och en del av deras förfä- Ett tidens tecken är att ordföran- kunna tillfredsställa det mest fordrande men an a kvällarna vi hör ibland ders före dem.
Någon gång hade han va- Casan.
en röst som kallar ur det blå okända.
rit med nior Lena där uppe, men hon ha- den i Internationella Krigstjänstväg- och färglängtande öga.
de aldrig låtit honom få kasta så mycket rarförbundet Fenner Brookway blivit rustningskonferensen avlösa någon av.
(Ur » Medan jag lever ») som en blick i de gamla kistorna, som vald.
H a n ä r en a v dem som England generalerna eller amiralerna.
torde de engelska valen komma att ut- stodo längst bort under bjälklagren.
nästan tog livet av för deras krigs- I dessa dagar nalkas de segslitna Nicklas hade tittat i dem.
Ur en flaska, tjänstvägran, men med den energi och skadeståndsförhandlingarna i Paris öva sin stora verkan.
Sammalunda på fader Lars tog ned från vinden förr, det stora livsmål han har, så hiller sitt slut.
Enighet torde vinnas kring avrustningskommissionens arbeten, på vid särskilt högtidliga till fäll^ hade han han sig uppe ändå.
Andra kända paci- e t t betalningsschema, som betyder ett underhandlingarna mellan sjöstormak- druckit någonting, som han påstod vara fister i det nya parlamentet äro Char- väsentligt jämkande f r å n de stånd- terna och i Folkförbundets minoritets- Rott.
Det skulle kallas brännvin Endaste gången Olle sett flaskan var då mor Lena les Roden Buxton, Norman Angell punkter, varmed parterna kommo till kommitté.
Overhuvud utövar e n sådan ström- skulle begravas.
Fader Lars hade varit och Noel Baker, den senare expert på konferensen.
Sedan blir det fråga om särskilt noga med att bärarna skulle få var rustning och avrustning och bör i av- utrymmandet av Rhenlandet, och här kantring sin verkan vida omkring.
Det sin klunk några gånger om - stimulerar arbetarpartiets menings- Den gången Nicklas och Olle varit pi fränder och gör de andra betänksam- vinden var en höstsöndag under mor Lenas ma.
Den av cesarvansinne gripne tid.
Olle hade lämnats ensam hemma också Mussolini avfärdade nyligen hånfullt den gången - Kom, hade Nicklas sagt, så gå vi upp en engelsk arbetardelegation, när den på vinden och se efter vad gubben och gum- lade sitt ord för de italienska arbe- man ha gömt i kistorna, tarnas rätt till internationell anslut- - Det ar låst, sade Olle.
ning.
Men inte ens han torde undgå Jag vet hur man skall komma in än- att märka, att hans nära vän sir Aus- då, svarade Nicklas, övertalande Olle att ' " ' Esther är ren och har intresserad, mycket erfa- själv stor fantasi Då ter, och jordens friska frukter, bär.
ro: igenlåst om.
Olle visste enkla köttkosten.
Med röda tomater, klar- som - ten Chamberlain fått misstroendevo- följa med på upptäcktsfärden Uppe på vinden hade Nicklas visat Olle tum aV sitt folk, ett folk som i mot- att ett par av bräderna sutto litet lösa i sats till det italienska ännu f å r välja.
vänstra hörnet.
Han hade också viset Olle hur man kunde hala sig in genom öppning- e n som blev, om t v i av plankorna plocka- Naturlig sömn kan återvinnas des bort.
genom en kort tids regelbundet b r u k Olle hade följt efter men ingenting rört.
av Instantine, oskadlig, nervlugnan- Han mindes att han den gången kommit på d e pastill; medför ej » vanebruk ».
mor Lena igen med att hon narrades.
Det Säljes å apotek Iåg massor av granna äpplen utbredda pi sågspånsfyllningen, vid sidanomnigra löst pålagda, klapprande plankor.
Han hade nyss förut frågat mor Lena om hon vissa var all frukten tagit vägen en natt, strax innan frosten kom p i allvar.
Hon hade svarat honom, att någon troligen varit da och stulit den, medan de sovit.
Olle kund j u inte säga att mor Lena stulit frukten för man stjäl ju inte från sig själv.
Mor lärde honom då förstå, att hon hellre såg att äpplena ruttnade bort i vinden, än at han skulle få tillfälle att hålla kalas på dem någon gång Halvt förblindad av tårar kunde han nu inte häller följa Nicklas förehavanden nå got vidare bra.
Han hade pratat en lie del, som Olle nu mindes otydligt som i en dröm, han hade sagt någonting om kläder som skulle ha kommit till fosterbarnen a gång om året - kläder som, såldes eller fingo hänga i vinden tills malen ätit upp dem hällre än att ungarna fingo slita u dem Själv hade Olle aldrig haft anna än skäktfallskläder, sydda av tyg mor Lena vävt.
De voro alltid hela och rena den dag på sommaren.
som han fick följa med fade Lars till staden och visa sig för fattigvårds föreståndaren.
Olle stod framför de lösa plankorna och bände dem försiktigt loss med fingrarna Snart var han innanför avbalkningen och såg, alt inte ens här fanns längre någonting gömt av forna dagars kostbarheter, De nötta linnepåsarna hängde så gott som tom- ma på sina krokar.
Det lilla som var kval i dem torn och hårt som bark.
Han sma- kade på någonting som en gång varit ett päron och det gick inte att tugga sönder han måste spotta ut det igen Lin och ull- garnshärvorna, mor haft p i spikarna bred vid, voro också borta.
Tinerna voro tom ma s i när som p i några stenar och avbar- rade enriskvistar.
Mjölbingarna tömda likaså och spinnrocken trasig, som stod bakom dem.
När han kom emot kläderna av vilka en del synbarligen hängt där seda ett halft sekel tillbaka, rök damm och ma i ögonen.
Där Iåg smutsiga kläder undan stuckna i ett hörn, halvt utslitna träskor tofflor samt några par kängor i ett annat Det enda som såg något sånär oberört u av tidens tand och att annan förödelses styggelse var en kista som stod kvar bakom kläderna under bjälkarna.
Olle öppnade locket.
Det var kistan dä Nicklas fann f ' askan med brännvinet.
Var just inte någonting annat an samma flaska kistan - - och i flaskan fanns också nu en skvätt.
Olle hade blivit än torrare halsen av vinden och klädespaltornas damm Han behövde minsann skölja ned det med någonting gott.
Han hade sett att karlarna gjorde grimaser, när brännvinet tops - men de togo väl inte igen - om det inte var gott, Han tog en klunk, han tog tvi och gri maserade så gott han kunde.
Inte ville han påstå att det smakade bra precis - men aven han kunde nog klämma med en klunk till.
Flaskan sattes därpå ned igen Det var nära på att han tappat den, och så föll locket igen med en smäll, så Olle hoppade till där han stod med sina bara fötter i sågspånen.
Det började kännas varmt och konstig inom honom, och så skulle han ut och ord na till plankorna efter sig, Det var lite s och så med att hitta spikhålen det gick först efter det han slagit huvudet ordent ligt mot en bjälke.
Hur han hasade sig ned för trappan och ut i det fria visste han knap- past, men väl ute igen förnam han solens ljuva värm.
det svala, mjuka gräset under fötterna.
Fastän det dansade litet runt för ögonen sia han ljuvligt vacker äppel- och vildpäronsblom och hörde fågelsång från skogen, som tycktes kalla på honom.
På något vingliga ben struttade han vidare, men kom inte längre an till det största äp- pelträdet bortom stugknuten.
Blomblad efter blomblad föll p i hans upp hettade kinder.
Det susade så underbar i trädens kronor.
Det blev vitt på marken omkring honom Han måste sätta sig ned och le i t solen, de neddansande blommorna och sig själv Han tyckte några ögonblick att han hamnat pi en stor äng, som bildlik talat flöt av mjölk och honung.
Sedan min des han just ingenting mer, än att han hel plötsligt började känna sig sjuk - allt vär re och värre innan han somnade där han krupit ihop under äppelträdet.
Det var ingen som störde hans sömn han fick sova sitt första rus av sig - un der Guds klarblå himmel och sakta fallan de äppelträdsblom.
S a r i I v a r s o n - - -
