# ID: svediakorp-per3435
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,426
# sentences: 445
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET.
O RI ML I G H E T E N N:r 21: 1929 H e d e r, ledande artikel.
* E av F o g e lk l o u s n!
' - När den kungliga propositionen k a r e n J a- angående de statliga flicklärover- y l e r anmäles av teol. kens upprättande vid årets början n~ i l i a m e s N a framlades inför riksdagen, vågade lic. A n i t a N a t h o r s t i arti- sig Tidevarvet på e n förmodan.
hu- keln E n k v ä k a r e s m a r t y r- ruvida inte ecklesiastikministern in- nerst inne vore övertygad om det h i s t o r ia.
orimliga i a t t på skolans område föl- ja varje detalj bindande riksdags- beslut och om han inte möjligen i hemlighet log å t det förslag, som Riksdagen har i dagarna beslutat han själv varit med om a t t fram- * utredning angående de statliga flick- lägga.
(F ö r innehållet i detta för- Iäroverken.
I artikeln O r i m l i g- slag finnes e n utförlig redogörelse i n: r 10 av Tidevarvet f ö r i år.)
u t h e t e n a v r i k s d a g s b e l Det tycks f r a m g å, efter det pro- i s k o l f r å g o r framlägges någ- positionen behandlats i kamrarna, a t t Tidevarvet inte skulle h a f t all- ra synpunkter i ämnet.
deles orätt i sin förmodan.
Ecklesi- astikmsinistern förklarade, a t t han visserligen i s i t t förslag följt 1927 års skolbeslut, som dels bestämde an- E. W-r har ur den märkliga.
i knytning till den sex-åriga folksko- T id^^^^^^ förut berörda boken, Im lan, dels angav platserna f ö r d e nya.
Men som Westen nichts N~~~~ av E.
M. Re- upprättande.
ecklesiastikministern alltid varit en m a r q u e, g j o r t några utdrag, P å fiende till vad han kallat bottensko- v ä s t f r o n t e n i n t e t n y t t, ledogmatismen, skulle han vara glad om den a v utskottet föreslagna y t - terligare utredning om flicklärover- ken komme till stånd och kunde bi- draga till a t t uppmjuka det ur- sprungliga skolbeslutet.
Sedan ut- skottet genom s i t t utredningskrav försatt hela f r å g a n i e t t nytt läge vill ecklesiastikministern inte en- dast avstå f r å n sin lojalitet mot * Iäroverkens * i skolfrågor endast Men vissa uttalanden i utskottet så- både gossar och flickor och förlä- väl som under debatten i kamrarna nande dem samma kompetens.
te sig olycksbådande f ö r denna lik- Det tomma slagordet » den kvinn- ställighetens p r i c i p.
liga ungdomens egenart », som inga Utskottet säger sålunda bl.
a.: sakkunniga ännu ens försökt a t t ut- » Utskottet anser det icke önskvärt, reda, hade vi hoppats att aldrig mera a t t sådana åtgärder f r å n statsmak- möta i ett officiellt betänkande.
N u tens sida vidtagas, vilka kunna kom- kommer det att tragglas med den i ma a t t öka antalet kvinnliga elever många år.
Vore det ej lika gott att i de läroverk, som föra till student- med en gång komma överens om, at^ examen och samtidigt minska anta- den kvinnliga egenarten framför allt let i de läroanstalter, vilka avse a t t ligger däri, att den unga kvinnan ej giva en efter den kvinnliga ungdo- bör &amp; den manliga ungdomen ivägen mens egenart och framtida livsupp- på arbetsmarknaden.
Man hade då gifter i hem och samhälle speciellt en säker utgångspunkt.
anpassad uppfostran och utbild- ning. » En k v ä k a r e s m a r t y r hi istoria i Religiöst och socialt revolutionsårens England.
Emilia Fogelklou: Kvä- eller att denna historia om en själs James Nayler.
E n äventyr är mera spännande än den karen sällsam gestalt i religionens mest sensationella detektivroman, a t t Albert Bonnier.
den skulle kunna tjäna som under- lag f ö r ett filmmanuskript av säll- Det torde utan överdrift kunna sam hemskhet och kraft.
Och ändå sägas.
a t t vad man vid 1700-talets a r historiens inre sida sådan a t t den mitt tänkte i Europa, det var redan i n t e kan återges med någon än så tänkt i revolutionsårens England ett sekel tidigare.
Epoken är inte ut- verklighetsexakt fotografi.
I sina tömd av senare tiders historieskriv- yttersta k konsekvenser gick den ut ning.
men så mycket är säkert, att på a t t i n nnickosjälen förverkliga historia.
1929. ä den andliga skuld kontinenten står i till öriket knappast kan överskattas, Också om man här som över allt an- nars måste göra den reservationen a t t idéer föds, de överförs inte, och att man inte av yttre likhet har rätt a t t i otidigt mål sluta till identitet eller ens till beroendeförhållande.
Emilia Fogelklous senaste bok, Kväkaren James Nayler har till underrubrik en sällsam gestalt i re- ligionens historia ».
Men denna enk- la och frasfria titel förråder ingen- ting av bokens explosiva karaktär, o ~~~~~~~~~~~~g~~~~ att locka fram den, och som solen också mycket riktigt bröt igenom med våren, så såg magikern a t t det hjälpte.
För sena tiders barn eller rättare stadsbarn har vårelden en estetisk be- tydelse.
Man bygger ett bål av tjär- 1927 års beslut utan tvärtom hälsa Och i första kammaren yttrade tunnor och ris, man tänder gläder sig den nya utredningen med största herr Bergquist, a t t » det ä r en van- åt lågans dans i vinden, dess höjd och tillfredsställelse.
föreställning a t t tro, a t t en kvinna mäktihet och den glimmande glöden Man anslöt sig sålunda till utred- blir bättre husmor för att hon tagit till slut.
Av kulthandlingen är kvar den åt solen.
anspråkslösare hyllningen ningskravet i den form som höger- studentexamen, De kvinnliga stu- reservanterna inom utskottet fram- denterna öka trängseln på arbets- Sedan man på egen mark, långt från ställt det, d. v. s. a t t utredningen marknaden och göra det svårare för all världens renhållningsverk, upplevt skulle omfatta Inte bara behovet av den manliga ungdomen att finna sin våreldens betydelse och nödvändighet som årets stora reningshandling, börjar statliga flickläroverk utan också de- utkomst., Och så vidare.
ras organisation.
Denna också de- utredning Hur g å r det med flickskoleunder- man att undra, om inte detta inslag fanns även i den gamla kulthandlingen.
blev också riksdagens beslut.
visningens mål » att meddela allmän Hur som helst, mitt vårbål har ingen- Det torde bli tillfälle a t t komma medborgerlig bildning och skänka ting med solen att göra.
Det är vin- tillbaka till denna f r å g a, när direk- kvalifikationer för vissa levnads- terns epilog.
Dess låga stiger u r löv tiven föreligga till den beslutade ut- ställningar » om sådana åsikter f å och kvistar, gammalt ris och ogräs, tra- sor, tidningar, gamla skor och manu- redningen.
Ett f å r man dock hop- göra sig gällande.
skript.
Den ' är en syndabekännelse, en pas.
Må d e nya sakkunniga ej glöm- Vi viija ingalunda gå in för att förlåtelse, en tacksägelse.
ma bort den stora skolkommissionens studentexamen i regel skall utgöra Förresten är en eld ett oerhört in- » andra grundprincip - a t t staten den högre undervisningens mål.
Vi tressant studium.
Vi hade en som va- tar sig a n flickornas utbildning i anse tvärtom en examensfri skoltyp rade i fem dagar och nätter, och den samma utsträckning som gossarnes. » i hög grad önskvärd, men öppen för uppförde När man sig precis som en människa.
riksdagsbeslut utkomna bok, K v ä Vårelden brann man den inte, ville När den man skulle inte brinna, ville den si skulle brinna då brann den.
Av försiktighetsskäl tände vi på den efter ett grundligt regn, och fordrade a t t den skulle brinna.
Det ' var också en mänsklig och inkonsekvent fordran, varpå elden svarade med att slockna.
En tidning flammade till, brände en Ii- ten ring omkring sig och föll i flagor som en dagsaktualitet.
Vi övergåvo elden, eller rättare sagt vi övergåvo det motspänstiga materialet till elden.
Näs- ta dags eftermiddag upptäckte vi att våra försök hade lämnat något kvar än- då, en osynlig ginsta.
Det hade rotat sig en eldhärd någon stans i bålets in- nandömen, och efter ett dygns underjor- diskt arbete var den nu färdig a t t bryta ut som öppen laga.
Revolutionens tec- ken voro rök som vällde fram u r det än- nu fuktiga yttre höljet av våta löv och, för den som ville lyssna, ett sakta vis- kande och mummel u r djupen.
Till slut slog den första lågan upp, och då var det redan skymning.
Vin- kring.
Vi försökte dentogtilloch fördegnistor slå ihjäl elden, vida om- d e n levde, vi försökte kväva den med mera våta löv, den levde ..
Vi försökte drän- Anita Nathorst ka den med vatten, och den levde.
Det har sina sidor a t t bära ansvaret tande höjdlägen, för a t t så genom för en eld man tänt.
Så fick jag tillbrin- allt förvirrat och tilltrasslat finna ga denna vårnatt ute på backen.
En vår- fram till den ton, som är personlig- natt är ett kort och underbart skåde- spel ' men den naturliga människan är hetens eller tidevarvets egen.
Därför f å r också hennes böcker genom de böjd ningen är innan föreställ- När gryningen kom vid rika beläggen på samma g å n g karak- 3-tiden, syntes elden sprödare och min- t ä r av källpublikationer dre mäktig.
Gnistorna syntes icke i morgonens sken och fingo därför mindre Det betydande bidrag till from- betydelse.
Jag genomskådade synvil- hetslivets historia, som här förelig- lan, men lät mig ändå behärskas av den ger, handlar om kväkarrörelsens be- och gick till sängs.
Vad kan egentligen hända, tänkte gynnelsetider, och människor och Av ändå att slut.
somna, Kristus, a t t förvandla samhället till händelser gruppera sig omkring de jag Det sömnigt som hände var detta: när jag Guds rike.
Men för den själ, som två största namnen i rörelsens tidi- kom u t igen efter ett par timmar, var ställer så absoluta krav, blir också ga historia, George For och James bålet nästan förtärt.
Men i askhögen helvetet levande som » själens mörka Nayler.
Det ä r en historia om hur låg kvar en gammal sko.
Den har Pi- t,,; personer p; grund av olika tem- nat mig i två år.
När komposthögen natt ».
Om någon nutida historieskrivare perament och tillfälliga missför- grävdes om, kom den upp oförmultnad.
har öga för det individuella, det en stånd, skenbart f ö r obetydliga för Jag fram grävde den.
Slutlipen ner den, kom och en den hund på bålet, drog g å n g och aldrig mer skedda, de evigt att ens behöva uppklaras, råka i ett men den överlevde elden som en vane- olika bladen på livets gröna träd, så yttre och inre motsatsförhållande till synd.
är det Emilia Fogelklou.
Man mär- varandra, som ett ögonblick tycks Vi måste tända en ny eld och en till ker det på hennes val av föremål, men framför allt på hennes sätt a t t nalkas ämnet, att tålmodigt lyssna till de olika rösterna i alla deras skif- och en till, oavlåtlit till dess Devinez.
vanesyn- äventyra rörelsens enhet.
Men det är också historien om hur en eksta- f r å n att ha kastats tisk rörelse, i sin begynnelse inte pingströrelse mindre skakande än laestadianism o. fram och tillbaka av havets stor- mande böljegång, finner sig själv Bill i g a o c h som den svala och stilla vind, som sunda varor i bäst behövs i blomningstider.
På Forts. d sid. 4. sunda butiker.
den är besegrad.
, Heder Den sparbanksskandalen har uppenbarat åtskilligt av oheder- lighet och ruttenhet i vårt a f f ä r s - liv.
Och denna gång vi inte ta saken så, a t t d e som mistade sina insatser ä r o - och med rätta förtvivlade och de a n d r a invagga sig återigen i säkerhet till nästa sensation.
Denna gång är verkligen katastrofen a v så allvarlig a r t, a t t vi ha skäl ä t t som medborgare gå till botten med saken och inte ge oss, fs - förrän vi k u n n a f å en klar överblick över hur storbankerna hantera våra pengar.
Detta ä r den enda slutsats man rimligen kan d r a ut av d e t skedda, om man vill bibehålla någon ansvarskänsla.
Om det var r i k t i g t a t t riksdagen beviljade ett så stort belopp till sparbankerna f ö r a t t gottgöra insät- tarna, ä r en f r å g a, som det ä r svårt att tillfredsställande besvara.
Visst ä r det h å r t f ö r dem, som förlora obilligt begärt a t t alla vara så inne i förhållandena, a t t de kunna akta sig, men häremot s t å r f r å g a n: är det rätt a t t andra fattiga med- borgare ska tv ingas betala sådana krascher, som de inte ha ett spår a t t göra med.
De, som tala f ö r, a t t detta ä r riktigt, tänka gärna endast på miljonärer, som kunna h a råd att idka välgörenhet.
Ty, må vara att beloppet beviljas av riksdagen och ska på Svart stora och skattebetalarna erlägga det på skat- tesedlarna - men något annat än » välgörenhet » är det icke Och det kan vara tvivelaktigt, om riksda- gens uppgift ä r, eller om den ens har rätt, a t t idka välgörenhet, Vad som däremot är riksdagens skyldighet.
är att tillse att den enskilda före- tagsaniheten, som i och f ö r s i g är lovvärd.
inte missbrukas Det ä r d ä r statens plikt ligger a t t inskrida mot dem, som förgripa sig på d e enskil- das rätt.
I stället synes den vara me- ra benägen a t t genom allmänna me- del ersätta dem, som förlorat och vitt BROTT OCH BROTT.
Häromdagen dömdes av en domstol nere i Småland en arbetslös man till ett halvt års straffarbete för stöld av en femtioöring.
Det var inte domarens fel, det var lagarnas omutlighet och paragrafernas stränghet, som icke veta av hänsyn.
Mannen hade gått arbetslös i måna- der och hade hustru och barn a t t för- sörja.
Han hade slutligen f å t t ett halvt löfte om a t t endera dagen få arbete och fick i väntan därpå för tillfället över- natta hos en dräng i en drängstuga.
På två dygn hade han inte ätit en matbit.
Nationernas förbund, samförstånd och världsfred.
innehållet i budskapet går ut på a t t intressera barnen i alla länder för Na- tionernas förbunds arbete, för samför- ståndstanken och den internationella samhörigheten.
Initiativet till världsbudskapets ut- sändande togs vid en skolkonferens, som hölls i Wales 1922.
Förslaget vann den iiviigaste anslutning från skolor av alla slag i Wales.
Budskapet förmedlades genom myndigheternas välvilja pr tråd- lös och direktören för Eiffeltornets te- legrafstation i Paris åtog sig för sin del Frampå hungern morgonen gick gjorde mannen drängen ut och nästan förtviv- dess vidare spridande.
följande Detta upprepades lad.
I ett ' par byxor, som hängde på väggen, hittade han en börs med en femma i.
Han tog femman och gick och köpte sig kaffe och dopp för fem- tio öre.
Just som han Htervände i av- sikt a t t ge drängen tillbaka de 4:50 tillfrågades han, om det var han som stulit femman.
Han erkände genast, lämnade tillba- ka pengarna och lovade a t t återställa femtioöringen så snart han f å t t arbete.
Men människor kunna vara benhårda.
Mannen fördes till landsfiskalen och la- gen fick ha sin gång.
För nio - säger nio - år sedan hade.
mannen dömts för tredje resan stöld och fick sex må- nader för femtioöringen.
Det fick inte betyda n å g o t att han under alla dessa nio år redligt sökt försörja hustru och barn och fört ett hederligt liv.
Mot denna femtioöring kan man sät- ta bankdirektör Svenssons svindlande summor.
I hans krasch finns det inga mindre summor än hundratusen och miljoner.
Det är betecknande, a t t när Svensson inför domstolen inte kunde nöjaktigt redogöra för dispositionen av 25,000 kronor, förklarade förhörsleda- ren ironiskt, a t t » det gäller j u h ä r så stora summor, a t t det är ingen idé att förirra sig alltför mycket på så små belopp som 25,000 kronor ».
år och snart började svaren strömma in från de länder, dit budet förts.
En bland de första som svarade var ärkebiskop Sö- derblom i Sverige.
Sedan ha svar in- kommit från ministrar i Polen, Finland, Preussen, Nationernas förbunds gene- ralsekreterare Sir Eric Drummond, dr. Nansen m. fl.
samt stora scout- och skolorganisationer.
1927 blev budskapet bl.
a. genom Canadas Järnvägars radio- stationer utsänt till samtliga radiolyss- nare i Canada.
Å r efter år utvidgas kretsen a v utländska skolor med vilka de Walesiska barnen komma i kontakt med sin till samförstånd syftande häls- ning.
Till den personliga samhörighetens stärkande bidra säkert de gåvor, häls- ningar och brev, som barnen i de olika länderna genom detta uppslag få en an- ledning a t t sända varandra.
FREDSBUDSKAPET FRÅN BAR- NEN I WALES.
Barnen i de Walesiska skolorna i England ha i år liksom de föregående sju åren skickat ut sitt » världsbudskap » till barnen i alla världens övriga län- der för att f i r a den s. k.
Goda Viljans Dag, den 18 maj.
Till åminnelse av den första Haag-konferensens öppnande den för övrigt l å t a systemet f o r t g å.
.
18 maj 1899 högtidlighålles i flera Iän- der denna dag, som en särskild freds- Så tillkommer jordbrukareban- dag.
Den har framförallt tagits u p p i skolorna, där föreläsningar håll= kens Stockholms g a t s vara något vansklig.
N ä r ge- re arbetskraft.
A t t vår nuvarande nom riksdagens beslut 1923 staten regering ä r väl inne i storbankernas övertog Jordbrukarbanken och d ä r - ställning, betvivla vi icke, man k u n - igenom inträdde såsom medtävlare skapens träd är som bekant både på av bedrivande av affärsmässig gott och ont och man vet aldrig.
så voro inte alla varifrån den härrör.
Och vad den bankverksamhet, röster f ö r saken.
Om v i minnas rätt.
saken beträffar, a t t socialdemokra- så vilar d e t t a beslut på en överens- terna nu vill ha Jordbrukarbanken kommelse mellan socialdemokrater kvar, så kan det vara riktigt, att det och frisinnade, d e t slag av överens- ej är staten värdigt att försöka prac-, kommelse, som gemenligen g å r un ka hanken på någon enskild part a v der namn a v kohandel Socialdemo- sina medborgare, j u s t n ä r den är tvi- kraterna g i n g o med på övertagan- vel underkastad, men f ö r övrigt tor- det a v Jordbrukarbanken, vilket ock- de det icke vara önskvärt att staten så skedde, men mot ett medgivande uppträder och tävlar med a f f ä r s h a n - av de Frisinnande i arbetslöshets- kerna och i likhet med dem brin- frågan.
I n n a n d e t t a v a r beseglat gar människor i olycka.
En annan inträffade emellertid något, som gav sak är en statlig bank utan spekula- de Frisinnade anlediiiing a t t ä n d r a tioner, så som sparbankerna voro äm- position och störta ministären Bran- nade a t t vara men påtagligen inte ting.
Sådan var upprinnelsen till blivit.
Och dess medel k u n d e med företaget, vare sig det är välkom- fördel placeras i jord och utlämnas met eller ej att erinra därom.
N u genom åborätt.
.
är Jordbrukarbankens ställning på- En sak vi ska n u inte slå oss tagligen s v a g, och regeringen ansåg till ro, vilka lugnande mddelanden det lägligt a t t sälja den.
men anbu- vi än f å.
Vi ska komma ihåg att den blevo icke antagliga.
riksdag och regering bestå av en- Det ä r Stockholms Dagblad som skilda människor, ofullkomliga, ' som rört upp historien om Jordbrukar- vi a n d r a och med sina privatintres- hanken.
Ä r det av rättfärdighetsnit?
sen.
En del även med bankintres- Man står p i ett g u n g f l y f ö r närva- sen.
Likaså att pressen inte är neu- rande.
H a r Stockholms Dagblad tral.
Och vi ska ta varning av d e n inga affärsintressen bakom sig.
H a r kapitalismens bankrutt.
som vi nyli- Stockholms Dagblad rätt att anmär- gen bevittnat så a t t vi förstå, h u r ka på a t t utländsk industri g y n n a s penningens makt s t y r vårt samhälle.
på den svenskas bekostnad.
Har Antingen ska vi göra skulder och den ärade tidningen någonsin a n - låta svindeln fortgå Eller försöka märkt på, n ä r vår svenska tänd- att å t e r f å något av vår svenska he- sticksindustri nedlägges och f l y t - der.
; t a s utomlands, där man f a r billiga- stäl ning, vars amband med Stockholms Hypotekskas a uppda- ~ -- VAD SVARA ENGLANDS VÄLJARE En märklig artikel i The Nation av Viscount Cecil, u r vilken vi hämtat ne- danstående, visar a t t t. o. m. i England vågar man g å till val på avrustning.
En av de konklusioner till vilka pro- fessor Salvador de Madariaga kommer i sin stimulerande och tankeväckande bok » Avrustning », är den a t t » Vi nå icke freden genom a t t blott och bart bräka.
Fredsarbete är ett hårt arbete, det hår- daste av alla arbeten. "
Detta är myc- ket sant.
Vi angripa den äldsta av alla mänskliga institutioner.
Förrän histo- rien började, rasade kriget.
Det har si- na rötter djupt nere bland mänsklighe- tens starkaste passioner.
Under sin Iån- g a livstid har det skapat ett vitt utgre- n a t system av både moraliska och på äganderätten baserade intressen.
Präs- ter, filosofer och poeter hava försvarat det och stora kapitalplaceringar äro be- roende av dess fortbestånd.
När det gäller a t t bekämpa ett så gammalt ont, äro överenskommelser om dess utrotande icke nog.
De likna en vanedrinkares- avhållsamhetslöften.
Ibland hållas de och ibland ej.
Mena vi verkligen allvar, måste vi vara beredda att med reella fredsgarantier styrka vå- ra löften a t t avhålla oss från krig.
Det ligger i öppen dag a t t vi måste skapa ett annat sätt a t t bilägga internatio- nella tvister.
Skiljedom i dess vidsträck- taste kan och måste uni- versell mening och obligatorisk.
Allt göras internatio- nellt liv grundar sig på uppfyllandet av kontraktsenliga förpliktelser.
och det faktum a t t det kan fortgå, bevisar att nationer i allmänhet hålla givna Iöf- ten.
Och när vi gripa oss an med en så svår och vital fråga som den att utrota kriget, måste vi med alla till buds stående medel söka någon bestämd och positiv fredsgaranti bortom de in- ternationella avtalen.
Ingen annan fredsgaranti än avrustning h a r någon- sin föreslagits, Rustningar utgöra en lika stor f a r a för freden vare sig de göras populära genom vädjan till nationell fruktan el- ler genom direkt förhärligande av kri- get; och ju större den börda Forts. d blir rid.
som 4
» På västfronten Krysset i n t e t nytt9 och rutan » Och jag vet: allt som nu, så är en nästan mystisk gemenskap.
länge vi äro ute i kriget sjunker till Två kamrater ur helt olika samhälls- botten inom oss som en sten, kom- ställning sitta tillsamman och steka mer efter kriget åter a t t f l y t a upp on stulen gås.
» Vad vet han om mig.
och först då börjar uppgörelsen på vad vet jag om honom.
Förut hade liv och död.
våra tankar inte alls liknat varandra Dagarna, veckorna, åren här ute nu sitta vi framför en gås och känna skola ännu en gång komma tillbaka att vi leva och äro varandra så nära och då skola våra döda kamrater stå att vi icke förmå tala om det. » upp och marschera med oss.
våra hu- » Det är ett stort brödraskap, som vuden skola vara klara, vi komma att på ett egendomligt sätt förenar ett ha e t t mål, och så skola vi marsche- skimmer av folkvisornas ra, med våra döda kamrater vid vår staffångars solidaritet och döds- sida, med fron tåren bakom oss mot dömdas förtvivlade hjälpsamhet till göra några belysande vid Fogelstad Det ringde på dörren.
Det h a r länge varit e t t önske- Vill frun köpa en visp f ö r att mål a t t f å till s t å n d en fortsättnings- hjälpa mej till en slant.
kurs vid Medborgarskolan, avsedd - N e j tack, j a g behöver ingen visp f ö r dem som tillhöra Fogelstadsför- - nu.
vad, mot vad? » e t t slags liv, som m i t t a faran Citatet ä r hämtat ur Erich Maria sig ur dödens kraftspänning g o Remarques bok: Ini Westen nichts samhet och blir till ett flyktig n e w s, utkommen på svenska under tagande av de vunna timmarna, på titeln: P å västfronten intet nytt.
Ä r ett fullständigt opatetiskt vis. » det inte denna uppgörelse på liv och Boken ä r full av gripande bevis död med kriget, denna d e dödas och på kamratskap, hängivenhet och levandes uppmarsch, vi ha gått och hjälpsamhet.
Soldaterna framkalla Gymnastikdirektör Ingrid Fischer.
väntat på under d e tio å r som för- i sin nöd ur sin djupaste mänsklig- Vi träffade härom dagen fröken Ing- flutit sen vapenstilleståndet?
Re- het detta som motvikt mot den marque säger ifrån varför vi ha f å t t grymhet de måste öva.
Ännu efter rid Fischer vid ett tillfälligt besök i vänta: » Om vi kommit hem 1916 kriget kan man se ett återsken a v Stockholm.
Fröken Fischer är, som Ti- skulle smärtan och styrkan av våra detta.
som säkerligen icke kan för- devarvet redan nämnt, den gymnastikdi- upplevelser ha värkt en storm.
När stås annat än av dem som upplevt rektör som åtagit sig att leda frilufts- vi n u vända tillbaka, äro vi trötta, det under ett krig.
en stor fara.
en lägret för industriarbeterskor och an- förbrända, rotlösa och utan hopp. » stor hänryckning.
Återskenet ä r den dra arbetande kvinnor, vilket av Sven- Vad man nu f r å g a r s i g sedan vänskap som förenar forna vapen- ska Kvinnors Centralförbund för Fy- man läst denna mäktiga bok ä r det- bröder.
De ha en värld gemensam, sisk kultur kommer att anordnas i t a: denne författare som efter tio som för andra ä r ofatthar.
men de Karsjö uppe i Hälsingland i sommar.
Fröken Fischer är mycket entusias- å r s återhämtning nu förmått höja äro också förenade av ett band, som kriget u r glömskan och stumheten, ingen annan kan förstå eller slita.
tisk för sin uppgift.
Hon beskriver den Men det är inte bara med varan- härliga naturen omkring Järvsö, där är han väl ett tecken på a t t den ge- neration som gick ut i kriget vid dra man känner kamratskap.
Djuren Karsjö ligger.
Ljusnan är där så vid aderton år, » som förstördes a v kri- bli jämlikar och vänner på ett nytt och mäktig att den genom sin skönhet hästarna utsättas för gjort vida berömd.
Och under get även om den undgick granater- knappast mera ovetande och den ljusa sommartiden ...
na » nu ä r mogen a t t marschera fram En sak är också särskilt rolig där- diga.
» Det är en gemenhet att mot ett mil?
uppe, säger fröken Fischer, och det är På den saken ä r icke gott att djur skula vara med i krig., Och själva jorden f å r en ny bety- det stora intresset och den outtömliga svara, boken gör det ej.
Det hänför- från befolkningens sida.
Läg- välviljan da mottagandet a v boken på olika delse, en n y verklighet.
ett nytt vä- ret kommer att inkvarteras på en gam- sidor om fronten ä r kanske i sig nå- sen.
mal vacker hälsingegård.
D ä r har un- » Jord, Jord, Jord -!
got av ett svar.
A t t göra en litte- Jord med dina böljor och hål och der många år sommarläger och gymna- rär värdering av den, a t t skriva kommentarer till den ä r menings- fördjupningar, i vilka man kan kas- stikkurser blivit mottagna och värdfol- att göra det löst.
Den behöver inte lyftas, för- ta sig ner, krympa ihop.
Jord, du ket spar sig ingen möda för De bjuda på gäster.
klaras eller rekommenderas.
Tide- gav oss i fasans kramp, i den fram- trevligt för sina under, den tiden, ordna vällande förintelse, i explosioner- hölassåkning varvet skall däremot tillåta sig att nas dödsskrän en mäktig motvåg av med skjutsar och stå gärna till tjänst göra några belysande utdrag a g vad de kunna.
Mellan gymnastik ken, till en eggelse för våra läsare n y t t liv.
Den mänskliga tillvaron, med nästan söndertrasad av den vansin- och vandringar, lek och bad bruka vi att skaffa den.
nigt rasande stormen, flyter tillba- också hinna med vackra utflykter i trak- Påfallande stark är i boken bit- terheten mot de äldre som ställde ka från dig genom våra händer.
så ten och då är deras hjälp god att ha.
Deltagarna skola medtaga lakan, fil- till kriget, som ljög om det, som lu- a t t vi kunna gräva ner de räddade i rade ut ungdomen f ö r r ä n dess tid dig och i stum ångestfull lycka över tar, handdukar, gymnastikskor, om moj- var.
» Dessa som p å ett f ö r dem be- att minuterna äro överståndna tryc- ligt gymnastikdräkt, och cykel, om s&amp;- ka våra läppar mot dig. » dan finnes samt baddräkt.
Även med- kvämt sätt gjorde sitt bästa. » Själslivets förvandling under kri- tages djup och flat tallrik, kaffekopp, » De skulle för oss adertonåringar vara förmedlare och ledare till de gets erfarenheter ges på ett nytt och kniv, gaffel samt sked, så kan man all- tid reda sig själv.
vuxnas värld, till arbetets, pliktens, åskådligt sätt.
Fröken Fischer är själv säkert Ock- kulturens och framåtskridandets » Men här i skyttegravarna har skara se- värld, till framtiden.
Vi hånade dem minnet gått förlorat för oss.
Det så den bästa ledare som flickor kan önska sig.
många gånger och spelade dem stiger icke längre upp inom oss.
vi mesterfirande spratt, men i grund och botten trod- äro döda, och det står fjärran vid Hon är inte bara erfaren i allt vad gym- de vi på dem.
Med det auktoritets- horisonten, det är en syn.
ett gåt- nastik, lekar och lägerliv heter.
Hennes begrepp, vars bärare de voro, för- fullt återsken som hemsöker oss.
som hela utseende med de varma färgerna bands i våra tankar större insikter vi hysa fruktan för och hopplöst och strålande ögonen, hennes glada och och högre mänskligt vetande.
Men älska.
Det är starkt och vår längtan lugna sätt med den humoristiska rösten den förste döde som vi fingo, se slog är stark, men det är något ouppnåe- lova gott och trofast kamratskap för sönder denna övertygelse.
Vi måste ligt och vi veta det.
Det är lika få- dem, som tillsammans med henne kom- erkänna a t t vår generation var ärli- fängt som att vänta sig bli utnämnd ma att tillbringa en skön sommarvecka gare än deras, de voro överlägsna till general.
Och även om man åter- i Hälsingland.
Vårt mål är ju, säger fröken Fiseher, oss endast när det gällde frasen och skänkte oss detta vår ungdoms land- skickligheten.
Ben första trumelden skap, skulle vi inte längre ha förmå- att under den veckan vi äro däruppe, ga att ta emot det.
De ömma och skapa en verklig rekreationstid med vi- visade oss vårt misstag och under den störtade den världsåskådning hemliga krafter ter, som strömmade la och förströelse och glatt kamratliv över till oss från dem, kunna aldrig för dem som komma från ett ofta tungt de lärt oss, samman. » Ungdom av stål, citerar en a v de leva upp på nytt.
Vi skulle kunna och tröttande arbete.
V i förstå att fröken Fischer gläder unga soldaterna bittert ur ett brev.
vara där och gå omkring där, vi » Ungdom!
Ingen av oss är mer ärr skulle minnas och älska allt och bli sig.
Och vi hänvisa till den annons i da- rörda m- dess anblick.
Men det vore gens nummer, där närmare upplysnin- 20 år.
Men unga. '
Ungdom?
Det var länge sedan.
Vi äro gamla män- detsamma, som när vi stå grubblan- gar om lägret finnas f ö r dem som in- &amp; framför fotografiet a?, en död tressera sig för en semesterresa i juli.
niskor. » C.
» Krutgaserna smaka bittert på kamrat.
.
. » Eller dessa tankar på ett fältlasa- tungan » och orden bli också bittra.
Men det finnes ett som hos förfat- rett: » Jag är ung, jag är tjugu år gam- taren utlöser rörelse och vördnad och det är kamratskapet.
D e t var det mal men jag känner intet annat av bästa som kriget frambragte, det livet än förtvivlan, döden, ångesten gjorde det möjligt a t t utiiiii-da.
det och det nära sambandet mellan de okunniga, dåraktiga.
lydiga, oskyl- samma k l M e d b o orgarsk o an trakten ur bo- - Jag frågade inte, om frun behöv- de någon visp utan om frun ville köpa en för att hjälpa mej.
Det Iåg ingen fräckhet alls i tonfal- l e t och jag blev så flat att j a g genast köpte två vispar.
Det är den nya typen av dörrknac- kare det här.
Fräcka kan m i n inte kalla dem, men sannerligen heller gråt- milda.
D e äro målmedvetna och på visst sätt företagsamma.
Skenet av ar- betande människor f å de av sin låda med allehanda grejor i.
Och det är den nya typen, som infört teckenspråket på våra dörrar.
F ö r inte så länge sedan upptäckte vi en dag en besynnerlig krumelur utanpå vår dörr.
Ungefär som ett kryss.
V i undersökte de andras dörrar och där stod också kryss och på en del rutor.
Utom på fru Svenssons dörr, där stod det inget alls.
- Det här måste natur- ligtvis vara något slags system för nå- gon kategori av människor sade vi OSS.
Det var ju heller inte så värst svårt att gissa vilka det gällde.
Fru Svensson är förfärligt snål och slänger regelbundet igen dörren med en skräll mitt för ansiktet på alla brev- papperssäljande och vispmånglande stackare.
För övrigt är hon dödligt för- färad för speciellt allt manfolk och gluttar ytterst försiktigt på dörren, när det .ringer.
» Inget tecken » på en dörr måste så- ledes betyda ungefär som så: Gör dej inte besvär vid den här dörren, f ö r här får du ändå inte något.
- Men krysset och rutan?
Jo, krysset betydde slantar och rutan betydde mat och kläder.
Det var också lätt att konstatera med små experiment.
Vissa dar gav jag mat och vissa dar slantar.
Kautschuk hade de tydligen med sig, t y krumelurerna på vår dörr växlade raskt allteftersom de fick en slant eller en bit mat.
- Förskräckligt att sätta tiggeriet i system på det där viset, säger den mätte och oförvitlige.
Det är egentligen inte alls förskräck- ligt, tycker jag.
I stället ganska för- nuftigt och synnerligen effektivt.
Fru bundet, d. v. s. redan ha genomgått en kurs vid skolan.
I år kommer en sådan kurs a t t anordnas mellan den 10-24 juni.
Den avslutas med Fo- gelstadsförbundets årsmöte, som i å r hålles vid midsommar i stället f o r under pingsten, som de föregående åren.
Fortsättningskursen blir alltså samtidig med vårkursen, och utrym- met tillåter därför inte flera delta- gare än ett 20-tal.
Vid det här la- get ä r o också alla platser fullteckna- de av deltagare f r å n skolans gamla kurser, ända f r å n 1922 och sedan från åren 1925 till 1928.
Det blir säkert ett glatt återseen- de när skaran av Fogelstadsförbun- dare på nytt tar sin skola i besitt- ning, på allvar f ö r 14 sköna dagar.
Programmet f ö r kursen kommer a t t i stor utsträckning ratta s i g efter de önskemål som deltagarna själva ha, om vilka ämnen som skola tas upp i föredrag och diskussioner.
Stort ut- rymme lämnas också till f r i samvaro, till dryftande av ämnen, som under kursens lopp bli aktuella.
Därmed ä r inte sagt a t t kursens innehåll helt är överlämnat åt tillfälligheten.
Någ- ra diskussionsserier äro på förhand förberedda nämligen Politiska vä- gar just nu med bl.
a. fröken Elisa- beth Tamm som inledare; Mand og Kvinde med f r u Julie Arenholt som inledare; Ha vi ett samhällsideal?
med bl.
a. doktor A d a Nilsson och rektor Honorine Hermelin som inle- dare.
F r u Emilia Fogelklou kom- mer också a t t t a upp en serie studier i religion och psykologi vilken sträc- ker s i g Över hela kursen.
Medborgarskolan f å r glädjen a t t under fortsättningkursens lopp t a emot sitt Fortroenderåds ordföran- de, fröken Kerstin Hesselgren och vice ordförande.
f r u Signe Wess- nian, liksom man hoppas a t t d e fles- ta av rådets medlemmar komma a t t vara med åtminstone någon del av kursen.
--- Svensson på dörren besparas och vi andra sitt ideliga som gluttande hellre än förutom hyra och ved och en halv liter pengar ger mat och om vi så hava kan mjölk om dagen.
15 kronor skall sålunda räcka till bå- avlagda kostymer och nerkippade skor besparas det eviga påpekandet, att » en de mat och kläder, t y i systemet ingår j u att man inte f å r tigga s i g till en slant kan ni inte f å men vill ni ha lite gammal kjol eller ett par avlagda byx- mat, - Man så går skall det överhuvud an ».
taget inte ge or.
- Hur i all rimligheters namn bär vid dörrarna.
Det är ett oskick och upp- man sig åt för att äta sig mätt 30 da- muntrar tiggeriet.
Det är fortfarande gar på 15 kronor, när det dessutom ska räcka till annat?
Sill och fläsk anses den Utav oförvitlige tio, som som tigger talar.
behöver kanske ju som fattigmanskost, men tre sillar kostar 60 öre, åtminstone i min affär en det.
De nio ä r o bedragare.
- Ja, det må vara sant, att utse- och priset på fläsk skall vi inte tala om.
Återstår egentligen bara bröd och endet ofta bedrager.
Men är stacka- ren hålögd och mager som ett streck potatis.
Och frågar man en sådan där gammal stackare, vad den lever på el- och har » utsvulten » som skrivet i an- siktet - det finns ofantligt gott om s&amp;- ler rättare sagt inte dör på, s &amp; får man också till svar bröd och potatis.
dana både med och utan tvålar och - Men sovel då?
kängsnören - så kan man ju ge honom - Inte räcker det till sövel inte.
Då åtminstone kanten av sin limpa utan att ens eget et samvete eller någon för- skulle en inte f å ens brö och potäter i slutet på månan.
Men mjölka är ju go ening för tillvaratagande av hans och hans gelikars intressen behöver känna att ha.
Så jag klagar inte.
Fattigvården räcker inte till och inte sig - upprörd.
Men det finns fattigvård, både all- föreningar heller fast de göra sitt, det män och privat.
Ingen människa behö- må inte förnekas.
Men det måste nya krafter till, för att man verkligen skall ver dock svälta och frysa, om hon vill använda de möjligheter som vårt i alla kunna säga, att ingen behöver svälta och ingen behöver frysa.
Då kan vi alla fall välordnade samhälle bjuder henne.
- Hur det är i huvudstaden i det fal- med lugnt samvete följa fru Svenssons exempel och slå igen våra dörrar.
Ty let har jag mig mindre bekant, det er- då är bara bedragarna kvar, de lata och kännes, men i min forna hemstad, som arbetsovilliga, som inget annat vill t a gör anspråk på att vara välordnad även sig till än springa i trapporna och den och där nöden och eländet säkerligen ringa på dörrarna.
Då tar vi bort krys- inte kan mäta sig med Stockholm, vet sen och rutorna, men till dess f å de jag något mer om förhållandena.
allt stå kvar.
Om man är gammal och absolut oför- diga !åta döda sig.
Jag ser hur värl- Rita.
mögen till arbete och utan ett öre att ' ' _- leva av, så f å r man av det allmänna ett maximibelopp på 1 5 kr.
i månaden ---
EN KVÄKARE Forts. från rid.
Y sätt ä r Naylers utveckling typ förstå vad olärda män, fiskare.
lant för rörelsens, om det än är George män och herdar menade, när de tala- Fox som räddar den från den vild- de de ord som äro skriftens.
dessa som höllos för dårar och galna av sin vuxna entusiasmens faror.
Historien om James Nayler ä r hi- egen samtid? » Nayler och Fox släpas inför do- storien om en man, vilken liksom aposteln varit » uppryckt till himlen mare och kastas i fängelse, där de och nedstörtad i avgrunden », som under hårda tider få kämpa med trots allt t i l l sist fann frid i sin själ, den e g n a själen om den egna viss- som fick makt att genom martyriet heten om Guds verklighet i det le- vinna inte framgång och upphöjel- vande nuet.
Det ä r under och e f t e r se, men ett stillsamt uppdrag i sin en sådan fängelsetid, som den av- Herres tjänst a t t visa hur lidandet görande brytningen inträffar mel- kan gå över en människa och ändå lan dem bida.
Den bottnar mer i en lämna henne levande ur reningens tillfällig bitterhet hos Fox, beroen- eld och inte förlamad och förbränd.
de på ett missförstånd än i en allt studie är det f ö r olikartad åskådning, även om Emilia Fogelklous förstå verkliga försöket till en me- temperamentens olikhet befordrar ra betydande monografi över man- den.
Den aktualiseras och blir men, som inte ens i England rätt- ohjälplig genom en episod, där Fox vist beaktas förrän i senare års vid- avvisar vännen genom en brutal lyftiga kväkarlitteratur.
» Fiender h a n d l i n g som Nayler sent glömde.
fullständig a t t man kan undra, v e m som i all rimlighets namn kan begä- ra.
a t t mannen e f t e r detta överhu- vudtaget skall vara levande.
Domen gick i minsta och värsta detalj i verkställighet och sedan f ö l j d e å r av fängelse, då han var skild från den modiga hustrun, som inte kun- nat följa honom på hans underliga vägar, men som ändå stod vid h a n s sida i full och hjältemodig solidari- te ?.
Hennes nådeansökan f ö r man- nen är klok och klar och v i t t n a r om en rakryggad karaktär.
Mot förmo- d a n överlever Nayler även fängelse- tiden och f å r till sist uppleva ett kort år av frihet.
Han försonas liren med Fox, då Nayler framstår som den mest storsinte av de två.
Det nya sinne.
som rar h a n s egendom efter » förnedringens år », f i n n e r han uttryck f ö r i en dikt i psaltarens skrevo hans historia, generade vän- och som bidrog till att driva honom innerligaste tonart.
Men det ä r som ner sökte gömma den ».
så karaktäri- in i d e t själens skymningstillstånd, om ödet ännu inte fullt avslutat sin så serar intresset förf.
rör hans mannen eftemäles numer öde.
ä r i Att sti- gande torde bero på att revolutions- årens sociala problemdiskussion fått en n y aktualitet.
För svensk publik är han tills dato fullständigt okänd, ur tåg vilket i Bristol, m a n en måste bisarr förstå kopia hans av Je- in- su i n t å g i Jerusalem.
Visserligen voro dylika efterbildningar av pro- fetiska handlingar intet i och f ö r sig ovanligt bland de fromma, men samtiden var i högsta g r a d skanda- James Nayler var j o d b r u k a r e Iiserad.
Nayler var i detta fall ett från Wakefield i Yorkshire, drogs passivt offer för entusiasmen hos de med av den independentiska väckel- kvinnliga anhängare.
som i honom sen, blev soldat i Cromwells armé sågo e n profet av högre ordning än f ö r s t under F a i r f a x och sedan kvar- Fox, men skulden f ö r tilltaget fick termästare under Lambert, vilken han bära ensam.
senare ger honom ett g o t t betyg.
försöket a t t tyda denna händelse Djupt besviken på Cromwells för- når Emilia Fogelklous förmåga av verkligande ar det gudsrikesideal, skarp psykologisk analys sin höjd- som hyllades såväl av Nayler som punkt.
F ö r samtid och eftervärld av så många olika socialt-revolutio- var-problemet lätt löst, h ä r fanns n ä r a kretsar, vände han hem f r å n bara två möjligheter, antingen var det k r i g, som lyckats eller misslyc- en ärkekättare eller en kats alltefter synpunkten av poli- re.
För Emilia Fogelklou ligger sa- tisk makt eller social utopi.
Så mö- ken annorlunda: » Det underliga ä r ter Nayler Fox och gripes av den- a t t så snart man kommer en galen- nes nyvunna visshet.
Den forne sol- skap in p i livet, så a t t man kan daten kallar den å t t a å r yngre sko- börja tyda den inifrån, förblir den makarlärlingen sin fader.
Men - inte längre ett fall, den är ett män- mot den unga rö- » diskussionsmat- (ofta åtföljda av mera känn- slagsmål) med hårdhudade förföljelser;.
utkämpa teologer, som inte h a förståelse f ö r den religionens demokratisering, som blir den omedelbara följden a v att samvetet förklaras fritt, som in- te vilja veta av d e t t a nya tal om att teori inte ä r detsamma som liv: » Sanningen söker icke vråarna och icke Skyddet av jordisk auktoritet.
- Vad f ö r grundsats följer ni, som på Vitt som säkerställer rustningskravens an- tagande.
Den enda utvägen ä r rustning- arnas minskning och begränsning.
En- dast så hugges det onda av vid roten.
gård. » Om det i föreliggande ter.
Scoutläger Forts. från id, 2.
Genom d e t stora flickscoutlägret pålägges folket, desto mera maktpålig- gande blir den propagandaverksamhet på H ä r i n g e förra sommaren spreds kännedomen om scoutrörelsen i vida Från alla delar av vårt kretsar.
land hade flickor samlats till en vec- kas friluftsliv.
Också i sommar kom- Det finnes också andra och vägande mo- ma många gårdar att befolkas a ' tiv för en ' ' - mannen årens relsen cher » bara Svart återsett, blir han rånad av landsstrykare, och hans redan för- svagade kropp står inte ut med den strapatsen.
Han dör hos främmande.
vänliga människor, som t a g i t hand om honom, och blir begraven i en trädgård, som tillhör byns läkare, » Där f i n n s i n g e n t i n g av sten som märker ut platsen.
Där är bara örta- inte politik ledande till allmän scoutflickor p å läger.
Även hos d e vuxna h a r intresset avväpning.
Men detta är det förnäm- sta.
Krig bottnar i sista hand i affek- f ö r lägerliv och scoututbildning bli- vi förståndsmässigt på kriget vit starkare, och många äro nog de, framställ- är det Se absolut meningslöst och det enda som g ä r n a ville vara med om bådade- n i n g naturligtvis är Naylers per- som moraliskt berättigar det är att krig ra.
För sådana intresserade, som äro sonlighet.
soni d r a r till sig huvud- är ett mindre ont än orättfärdighet.
Be- over 18 å r och vilja utbilda sig till intresset, betyder inte detta att Emi- trygga rättvisa genom skiljedom och flickscoutledare anordnar Sveriges lia Fogelklous skildring av miljö gör genom avrustning rent hus med Flickors Scoutförbund i sommar lä- så ligger freden ger på sin gård Frustunaby vid och idéhistoria ingenting har att ge.
krigsförhärligandet Frösjön, (Gnesta).
L ä g r e n komma räckhåll Här h a r inte kunnat n ä r m a r e redo- inom Men låt mig upprepa att målet icke att 3 hållas 26 juni-4 juli, 2 6 juli- göras f ö r d e intressanta g l i m t a r Än så augusti och 1 4 - 2 1 augusti.
Lä- hon ger av revolutionstidens sociala kan nås ed gottköpscptimism.
geravgiften är 1 5 kr.
J ä m t e 1 kr.
i Iänge hava vi icke kommit Iångt.
anmälningsavgift.
D e t sista l ä g r e t problem, där Nayler är mycket mer Vårt eget lands inflytande kan myc- är redan fulltecknat, men vid d e två engagerad än Fox, något som bidrar ket väl komma a t t bli avgörande för f ö r s t a f i n n a s ä n n u platser lediga.
till spänningen mellan de t v å Var- svaret på denna oerhört viktiga fråga.
Alla vidare upplysningar lämnas av Flickors Scoutförbund, egendom eller äktenskap h a r f ö r Ännu intaga vi i Europa en moraliskt Sveriges 15, Stockholm.
ox existerat som problem i egent- och politiskt auktoritativ ställning; som E r i k b e r g s g a t a n niskoöde med fönster in mot oänd- lig mening, det var först på äIdre nämnt finnes det starka makter som Tel. N.
7027 kl. halv 4-halv 5. ligheten. » Vilket inte betyder a t t dar han gifte sig med den rika kunna bistå oss i denna fråga.
Vilket skall bli vårt beslut?
Skola vi med hela hon bortser f r å n att i detta fall - Margaret Fell.
Nayler övergav hu- vår auktoritet stödja en politik av fred tema.
E t t litet tecken på samhörighet åtminstone tidvis mannens själ stru och barn och hus och hem f ö r genom avrustning, lämnande åsido alla och fredsvilja.
verkligen var sjuk.
Bland de frågor som komma a t t tas Apatien inför rörelsens skull.
Han hyllade väl marina och militära experters och rust- omgivningen talar sitt tydliga språk närmast ett franciskanskt ideal och ningsjobbares tvekanden och penninge- upp vid Berlinkongressen äro gifta kvin- om den saken.
intressen?
Skola v i lägga ännu en stor nors nationalitet, lika arbetsvillkor för såg fattigdomen som en kallelse, bedrift till våra långa annaler av män och kvinnor, lika moral, kvinnlig Så låter författaren oss föl- Fast han aldrig kom till en teore- världstjänande?
Eller skola vi, under polis, Nationernas förbund, fred.
ja James Naylers öde genom rättegången tiskt klart f a t t a d ståndpunkt i egen- många bedyranden av vår kärlek till F r å n Sverige anordnas e n studiesäll- i Bristol, genom hela domsfrågan f ö r Övrigt, torde h a n h a freden och vår önskan om avrustning, skapsresa till Berlin, f ö r a t t underlätta den som tids- och människodoku- lutat å t samma slags kommunism i tillåta tradition och panik a t t göra våra och förbilliga ett deltagande i kongres- ment utomordentligt intressanta dis- fråga om jorden, som var det utmär- bemödanden fruktlösa?
Detta synes mig sen.
Avresan sker f r å n Trelleborg lör- kussionen i n f ö r parlamentet, där kande för » diggers » grävarsekten, den allra viktigaste av de frågor som dagen den 15 juni, och återresan f r å n Cromwell lämnar honom i st k väljarna skola besvara nästa månad.
Berlin anträdes den 24 juni.
Priset Trelleborg-Berlin och åter är kr.
och där en knapp majoritet förhind- s ic et, och deras banerförare, Winstanley.
195: - i vilket ingår utom biljetten III rar dödsdomen, som förvandlas till De världs- och rikspolitiska hän- klass rum på av bestyrelsen anskaffat ett s t r a f f, som för vår tid ter sig delsei-na skymta, men i n t e som en INTERNATIONELLA RÖSTRÄTTS- hospig, måltider, rundturer i Berlin, ut- grymmare än döden.
Nayler dö- bifogad historisk Översikt utan i sitt flykt till Potsdam, drickspengar, entre- ALLIANSEN.
mes a t t upprepade gånger s t å i stoc- sammanhang.
E m i l i a Fogelklous avgifter, och kongresakort.
De som önska deltaga i resan böra så ken, att piskas genom gatorna, att f ö r m å g a av inlevelse - e t t f u l t men Den internationella rösträttsalliansen f å t u n g a n genomborrad, att bränn- uttrycksfullt ord - g ö r sig också firar i år sitt 25-årsjubileum samtidigt snart som möjligt anmäla sig till f r u märkas a t t skymfligt intåga i Bris- här gällande.
Hon upplever inbör- som den i Berlin avhåller sin elfte lektor Jenny Velander, S:t Eriksgatan världskongress.
Vid kongressen, som 4, Stockholm, där också närmare upplys- tol, och till s t r ä n g t fängelse, tills deskriget, Cromlvell, parlamentet, parlamentet.
befriar honom.
Den - men inte som en svensk förfat- äger rum den 17-23 juni och till vilken ningar erhållas.
50:- kr.
erlägges i ' » den immanente Guden är en riskens Gud.
Han sätter icke in någon ofel- bar påve i yttervärlden a t t g e be- fallningar i sitt ställe, Den som upphör a t t dagligen och stundligen söka honom förlorar honom ur sik- te.
H a n rågar låta sina ofullkomli- g a bekännare gå irrvägar och lära genom ödestunga misstag, som dri- ra inåt mot nya befallningar., Fox och Nayler utstå båda de första räkning till hemmet med i mannen.
Wakefield.
På vandring soni han ken Fox - måste h a så och så många år i Ox- tillintetgörelse det i James Naylers tare i nådens år 1929 utan som Ja- ford eller Cambridge f ö r a t t lära fall är f r å g a om, är y t l i g t sett så mes Nayler och okrrit Rich och Margaret Fell, soni kretsen k r i n g Henry Vane och kväkarna på Swarthmore Hall.
Man har inte myc- ket känsla av att läsa en andra- handsskildring, vilket förhållande också gör, att m a n f ö r l å t e r en viss löslighet i kompositionen, man läser ett vittnesbörd a v r e n, som var med f r å n begynnelsen ».
Anita Nathorst.
man från väntar hela världen, stor tillslutning kommer mrs av kvinnor corbett förskott.
I samband med kongressen anordnas Ashby att presidera.
Alliansens ordfö- en ungdomens dag, till vilken ungdom rande efter mrs.
Chapman Catt.
Alli- från alla länder inbjudas.
Kongressen ansen kan vid sitt 25-årsjubileum se till- avslutas med en fredsfest på Volksbühne baka på en händelserik och ganska fram- och en stor fest på slottet Charlotten- gångsrik bana.
Kvinnorna ha i det ena burg.
landet efter det andra arbetat sig fram till rösträtt.
Under kriget var Allian- Lugn och tillförsikt i alla si- sens tidning, The International Woman tuationer kan även den svagaste Suffrage News, den enda som regelbun- och känsligaste hava om han är det befordrades mellan krigförande län- f ö r s e d d med nervlugnan- der.
När det förbjöds a t t t a emot pen- d e pastill, verkar genast, välsmakan- g a r från fientligt land skickades den d e intages utan vatten.
Säljes å gratis genom Danmarks och Schweiz ' apotek.
förmedling till de forna prenumeran- Instantine:
