# ID: svediakorp-per3433
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,290
# sentences: 482
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 2: 1929 V å r ledande artikel, Pionjärer, handlar om exemplet från Stock- holms trädgårdsstäder.
* Om H a r r i e t L ö w e n - hjelms minnesutställ- ning, som söndagen den 13 jan.
Öppnas i Galleri Modern, Sturega- tan 26, Stockholm, skriver Hono- r i n e Hermelin.
* Den brännande f r å g a n om skol- idrottsdagarnas utnyttjande f å r en vidsynt och på samma g å n g prak- tisk belysning a v gymn.
dir. S. Bergner i artikeln Våra b a r n och skolidrotten.
N å g r a verser Harriet Hittills otryckta minnesutställning Det var i våras tio å r sedan Har- riet Löwenhjelm dog.
N u på söndag Öppnas en utställning i Stockholm med en samling av hennes tecknin- g a r i streck, lavering och färg.
Det ä r underligt a t t också denna produktion liksom Harriet Löwen- hjelms dikter skall nå fram till pu- Löwenhje a v Harriet Löwenhjelm söker ä r det karaktäristiska.
och kvinnodräkten tycks för henne - med dessa f å undantag - dölja det karaktäristiska.
A v samma orsak här hennes mansfigurer oftast ar- betsdräkt eller » historisk dräkt ».
- Över jordens alla länder och i histo- riens alla tider g å r hon fritt ut och skolan gick långsamt för hen- ne a t t t. ex. skriva en kemiskriv- ning.
Hon kunde nämligen aldrig förmå s i g a t t skriva en kemisk for- mel.
Sådana lärde hon s i g aldrig a t t » fatta ».
Hon måste rita upp varje molekylkonstruktion så som hon sett den.
På samma sätt fanns for hen- Aldrig skall den breda hopen kunna höra ångestropen från en ensam mänskosjäl.
D ä r f ö r ä r min röst som dumbens.
Ensam mellan ungkarlsrummens väggar tiger jag ihjäl.
Handelsmannens vårvisa.
Havet är isfritt och luften ljum.
Skutorna ligga vid kajen.
Längta att brottas med havets skum djärva sam tumlarn och hajen.
Tunnor och kuttingar lasta vi strax.
Skutorna komma med varor tillbaks.
Det är brått, fast det inte är m a j än.
-- Klockan den pickar och tiden lider, den aldrig sitt lopp bryter av.
.
Våndande på sitt läger sig vrider den arme jordbundne slav.
V a d ä r m o d e r n krig- f ö r i n g?
ä r brev från Frankfurt Elin Wägner.
D e n känslorike av poetens vårklagan.
Du döende vårbleka dager!
lag ville min själ finge flykta med då från jordens elände du drager.
Mot ett vårljus, som nyss i oändlighet skalv våra händer vi sträckte veka Nu över oss spännes ett glassprött valv och stjärnorna glimma bleka * R u t h Perssons berättel- se Befriade står över till nästa nummer enär vi då vilja införa en större avdelning i ett samman- hang.
* F r e g a t t e n V a n a d i s ä r en pojkberättelse av Moa som vi hoppas kommer att tjusa våra lä- sares hjärtan så som den gjort med redaktionens.
Den av S.K.C.F.K.
för damer an- ordnade skridskokursen på Stadion, vil- ken genom annons omnämnts i Tidevar- vet, har fått en för många säkert väl- kommen komplettering genom en paral- t r ä d- lellkurs.
som hålles i Björns g i r d p i Söder.
Kursen p i Söder ledes även av F r u R a g n v i T o r s- n Den äger rum low-Lundgre måndagar o c h onsdagar k I.
7,30 — 9.30.
Genom att kursen för- lagts till kvällarna är den alltså särskilt lämpad för dem, vilka genom sitt arbete äro hindrade att deltaga i en tidigare kurs.
Den p i Stadion anordnade kursen på- g i r tisdagar och torsdagar mellan kl. 4.30 och 6.30 e.m. och tar sin början tis- dagen den 15 januari.
B i d a kurserna komma att omfatta såväl konståkning som vanlig åkning.
D e pågå under sam- manlagt 20 timmar och kosta 10 kr.
An- mälningar mottagas p i S.K.C.F.K:s exp.
Slussplan 1-3 11.
Tel. N.
28243 kl 10 — 12 f. m. Fredman Fångna andar bliken först efter hennes död.
O m d e också arbetades u t under den in- re visionens intensiva och f ö r åhöra- re och åskådare ointresserade tyst- nad, var också hos henne den konst- närliga driften a t t f å åtminstone någon som riktigt ville se och höra på och f a t t a vad hon gjort mycket stark.
- Den som ordnat denna ut- ställning ä r säkerligen den som Har- riet Löwenhjelm självklart skulle ut- sett därtill, den i vars händer hon anförtrodde sin litterära och konst- närliga kvarlåtenskap, hennes konst- närs- och livskamrat Elsa Björkman Goldschmidt.
Men lika underligt är det a t t hon inte själv skall sätta d e in för a t t finna människan, figu- ne ingen möjlighet a t t för övrigt i ren som helt uttryck, utan gräns mel- livet acceptera färdiga formler.
Hon lan ansikte, gestalt, kläder, land- lät det vara, det som hon inte fattat, skap eller rum.
Mannen i den mo- lät oerhört stora områden av tillva- derna sällskapsdräkten ä r antingen ron vara.
men rörde s i g aldrig över bara » herre », d.v.s. helt utplånad i dem med formler, som vi andra.
Hon detta a t t vara fullt korrekt i varje erkände det - också i en teckning detalj av dräkt och uppträdande - med en liten vers: » Ty verkligheten eller också den ofta återkommande, i blev för tung a t t draga för den som Men olika situationer alltid sysslolös be- städs förblev en övermaga ».
funne figuren som karakteriseras s å: vad hon fattade - eller omfattade » jag som ä r kulmen utav fyra släk- - det var med kraften av en vision, ter har f å t t a t t dras med många som hon sedan aldrig glömde och al- själsaffekters.
d r i g släppte.
Hon var obönhörligt Men Harriet Löwenhjelms kanske sann och omutligt trofast.
- Kris- mest utpräglade gestalter, som hon tus, Petrus, Judas, Fredinan, Sören också outtröttligt arbetade med, man Kieirkegaard, Tusen och en natt, pil- kan säga f r å n barndomen och in i grimen Kammanita, för a t t nämna döden, var också d e där kläderna några av hennes upplevda verklig- minst skymde - ärkeänglar, » an- heter - hur ha de inte format hen- darna i fängelset », Kristus.
Hennes landskap - liksom hen- nes underliga stora tomma rum är aldrig naturalistiska utan endast mil- jö for figuren.
men starkt besjälade a v dess själ.
Hon ritade aldrig ef- ter naturen, men hon skulle likafullt förnekat att någon av hennes teck- ningar var fantasiskapelse liksom hon furiiekade att någon av hennes figurer, trots t i l l ytterlighet utpräg- lade drag.
var en karrikatyr.
En av de allra sista dagarna i sitt l i v uttryckte Harriet Löwenhjelm saknad över a t t gå bort » för det finns nog ännu mycket på jorden som jag skulle kunnat f a t t a - och så ville j a g bra gärna se en tropisk I örtagården Kierkegaard urskog,, sade hon.
- Det ligger en värld av speciell innebörd i det or- namn på sina » gubbar », som hon det fatta.
Det betydde f ö r henne att nes liv och hennes konstnärsskap.
L å t m i g t a som exempel Sören osvikligt kände, och lägga ut deras skåda, a t t i en bel vision omfatta -- historia och inre öden med sin låga, klart som i en dikt eller en teckning Kierkegaard.
E n tillfällighet gjor- vare sig en människa, en åskåd- de att hon mycket tidigt fick syn på nästan viskande röst, upplyst av ett ning, förhållanden, synpunkter.
Man honom, och hon läste honom sedan ilka lågt och lika talande skratt.
Det a r män hon ritar, med myc- kunde ofta tycka a t t hon fattade hela livet - f a s t med sitt sätt a t t ket, mycket f å undantag.
Den när- långsamt - eller inte alls!
Men läsa hann hon j u aldrig igenom så maste orsaken ä r kläderna.
Vad hon det var av samma orsak som det i många böcker.
Emellertid, den för- — sta utrikesresa hon Själv planerade skulle gå över den Jutska heden för- hi den kulle - säkerligen for alla andra okänd!
- d i r Kieikegaards far som barn e n gång stod och » ban- dede Gud ».
Många å r senare, när nian kunde tro att Kierkegaard sjun- kit undan, sade hon plötsligt: » Nu vet j a g vad Vår Herre sade till Kier- kegaard när han till sist stod inför Honom: ' käre Kierkegaard, begag- nar du fortfarande dina ojämt upp- hängslade byxor? '
(syftande på vad Kierkegaard säger i sin dagbok, att det kom ett geni till Kongens By, men köpenhamnarna förstod inget annat av honom än a t t han hade » forkérte Bukser ».)
- Då började Kierkegaard g r å t a som ett barn och Vår Herre var så snäll vid honom. » - Hon hade till sist upptäckt rem- nan i Kierkegaards själ, detta att han kände sig som misskänt geni, just i den situationen där den blev helad.
- F r å n den dagen började hon rita Kierkegaard, om och om igen, alltid i sina forkérte Bukser.
Och Fredman.
Det var i 20-års- åldern eller tidigare som Harriet Löwenhjelm levde ibland och ritade sina Hellmans-gubbar.
Men när en vän kom för att se henne tre eller f y r a dagar innan hon dog, var Har- riet Löwenhjelms första ärende att få renskrivet, avslutat och avskickat - eftersom hon själv inte orkade ett genmäle till en litteraturhistori- ker i en dansk tidskrift, som hon an- s: ~ groft hade vantolkat Bellman.
Detta är bara små stickprov på en trofasthet, som man alltid, i stort och smitt, tycker bäst kan tolkas med Paulus ' ord: jag blev den him- melske synen icke otrogen.
» En bok ägnad alla dem som äro fångna i vantro, förtvivlan och andra svåra synder och laster, stod det på en av hennes skissböcker.
Där fanns » den övermaga, och den som » kul- men utav f y r a släkter har f å t t a t t dras med många själseffekter, och många andra av hennes ofta åter- kommande.
Ibland tycker man a t t detsamma kunde skrivas Över he- l a hennes produktion - tillsamman med de ord som hon förvissade sig om skulle läsas vid hennes kista: Gud ä r större än våra hjärtan och vet allt.
- Honorine Hermeli
Pionjärer F ö r något mer än t v i å r sedan skildrade Tidevarvet » f r å n läkta- ren, debatten i Stockholms stads- fullmäktige angående kredit till uppförande a r 200 småstugor i Bromma och Brännkyrka trädgårds- städer - till förmån f ö r sådana f a - miljer som voro inhysta i nödbosta- der.
Riskerna ansågs j u då för stora, stadsfullmätktige avslog för- slaget om lån i stadens byggnads- lånekassa, ' hänvisande till den för lintagarna långt dyrare utvägen att låna ur tomträttskassan.
V a d h a r hänt sen dess?
Dessa misstrodda småstugor g e nu, två å r sedan de f i n g o möjlighet att bli till.
å t Stockholm stad en fullständigt n y å r l i g inkomst av 35,000 kronor i avgäld för den m a r k de s t å på.
Och beloppet blir större i den mån bebyggelsen därute blir tätare och markvärdet följaktligen stiger.
- Detta med småstugorna är j u blott ett stickprov.
Men överhu- vud taget äro de meddelanden som vid årsskiftet lämnats om Stockholms trädgårdsstäder åter och alltigenom synnerligen upp- muntrande.
D e visa fortfarande bärkraftigheten i principen om jord- upplåtelse mot tomtavgift och ve- derlägga bestämt d e farhågor som tid efter annan göra s i g gällande a t t detta vore en f ö r staden äventyrlig metod.
De i trädgårdsstäderna Bromma och Brännkyrka upplåtna tomterna uppgå nu till omkring 3,700, vilket betyder en årsinkomst f ö r staden a v 1,100,000 kr.
Tomt- upplåtelsen h a r under 1 9 2 8 ökat med 2 4 9 tomter motsvarande en av- g ä l d till staden p å 103,000 kr.
E f t e r f r å g a n p å tomter ä r synner- ligen stor vilket ä r lätt förklarligt.
d å fördelarna a v bosättning i träd- gårdsstäderna ä r o så väsentliga.
Staden har som bekant vid bebyg- gandet genom fördelaktig material- a n s k a f f n i n g etc. sörjt f ö r, a t t tomt- innehavaren kommer i åtnjutande a v c: a 15 % besparing, som kan ökas med 10 % vid användande a v den e g n a arbetskraften.
H y r a n uppgår e f t e r gällande tomtavgälder samt ränta och amorte- r i n g å byggnadslån till 880 kr.
un- der de första.
f e m åren och därefter till 770 kr.
årligen.
Då tillkom- mer j u den ovärderliga förmånen a v bosättning p å landet.
Och d å den upplåtna jorden ä r åkerbruksjord lämpar den s i g f ö r t r ä f f l i g t till träd- gårdsodling.
Den h a r så långt ti- den medgivit också p å ett utmärkt sätt utnyttjats till detta ändamål.
D e t ä r av ganska stort intresse a t t påminna s i g trädgårdsstädernas utvecklingshistoria.
Redan 1907 på- börjades de första gatuarbetena ute vid Enskede.
Ä n n u 1 9 1 5 v a r emel- lertid bebyggelsen relativt obetyd- lig.
D e t sammanlagda antalet invå- uppgick d å nare i trädgårdsstäderna t i l l 4,400 en s i f f r a som å r 1920 sti- g i t till 8,000.
Men sedan tar rö- relsen fart.
1 9 2 5 v a r invånaran- talet 16,000 o c h den I jan.
1929 26,000.
Staden har förbehållit s i g rätten att med stigande jordvärde öka tomt- avgifterna med intill 60 %.
Med staden har försäkrat i n d r a ord sig om den värdestegring å marken.
som ä r en följd av samhällets växt, tätare befolkning och förbättrade kommunikationer.
A l l t s å en e f f e k - tiv metod a t t undgå de missförhål- landen som i allmänhet uppstå då staden växer, kostar på s i g g a - turegleringar och andra a n l ä g g - ningra och som exempelvis vid Hammarbyledens fullbordande framstodo med a l l tydlighet: att sta- dens oerhörda ekonomiska uppoff- ringar förvandlas till lika oerhörda spekulationsvinster f ö r de enskilda niarkägarna vid den nya gatan eller parken eller kanalen - tack vare det stegrade markvärdet.
I d e t t a sammanhang ä r det lus- t i g t att erinra sig e t t yttraiidc som av det be- fälldes i stadsfullmätktige kymrade finansborgarrådet om den ännu ganska oprövade tomträttsin- stitutionen: Om detta experiment m o t all förmodan skulle lyckas.
så m i s t e det ske med övernaturliga makters hjälp.
i själva verket ä r denna institu- tion en a v d e få i samhället som verkligt tillfredsställande tillgodo- ser de enskildas intressen samtidigt som det g e r rättmätigt utbyte å t det allmänna.
N ä r vi nu verkligen i n o m städer- na besitta en sådan ljuskälla som dessa tomträttsområden, uppstår självfallet en undran varför e j sam- ma principer kunde få spela ut sina möjligheter också utanför trädgårds- städernas gränser, i själva städerna såväl som på landsbygden.
V i skåda runtom i Sverige en myckenhet a v jord, som av olika an- ledningar nekas a t t skänka full av- kastning.
6 V i h a likaledes en betryckande stor mängd av arbetskraft, som g å r till spillo på grund a v de envisa brister i samhällets organisation, som tillåta arbetslöshet jämsides med outförda arbeten.
A t t den outnyttjade eller dåligt utnyttjade jorden - exempelvis den myckenhet som skulle kunna kallas förverkad jord, som blott till nam- net ä r i enskild ä g o men i verklig- heten i kreditholagens borde över- föras i det allmännas hand f ö r a t t sedan till enskilda med full och ä r f t - lig och förytterlig besittningsrätt upplåtas mot en å r l i g a v g i f t sva- rande mot jordens stigande eller fal-.
lande värde, det ä r vad trädgårds- städernas exemepel visar f r a m emot.
Genom att placera den till hundra- tals milj. kr.
uppgående pensions- fonden i jord skulle detta krav hel- ler inte vara omöjligt att förverkli- ga.
V a r j e möjlighet att förena f r å n ena sidan dåligt eller alls inte ut- nyttjad jord, f r å n den andra den samhället tillhöriga fonden till pro- duktiva arbetsmöjligheter.
hör till det yttersta och p å det intensivaste undersökas och utnyttjas.
- - Svart på vitt.
Livets rensning och K O L G R U V A R B E T A R N A S ÖDE D e t stora undsättningsarbetet för de arbetslösa, utarmade kolgruvearbetarna i England är en av de mest glädjande un- derrättelser, som tidningarna under sista tiden haft att ge.
Lordmayorn av London bildade för någon tid sedan en fond för frivilliga bi- drag till de nödställda familjerna.
Fon- den hade ganska snart Överstigit 300,000 pund förutom den mängd av kläder, lek- saker och andra givor som inströmma.
Premierministern tillkannagav strax före jul i underhuset regeringens förslag till förhållandenas förbättrande.
Utom en omedelbar summa till lordmayorns fond på 150,000 pund samt 100,000 pund till flyttningshjälp för fa- miljer utlovades en gåva p i ett pund för varje pund som p i enskild väg skänkts till fonden.
På detta sätt komma summorna tro- ligtvis att uppnå betydande storlek men de arbetslösa äro c:a 300,000 f ö r- II t o m kvinnor och barn!
Prinsen av Wales har lovat ställa sig som fondens beskyddare och riktade på juldagen genom radio en vädjan till all- minlielen alt samla sina krafter till kol- distriktens hjälp.
Sedan återstår furdelningen av de in- flutna medlen och julgåvorna.
En stor och effektiv organisation är nödvändig och förberedes.
Men under tiden tycks det va- ra kväkarna som bär det väldiga arbetet av givornas fördelning bland de arbets- lösa.
Vi skymta dem nu blott i och under denna stora julaktion.
Men redan tidigt på hösten förra året såg kväkarna sin väg och åtog sig konsekvenserna därav.
En » gruvfältskommitté » bildades under ord- förandeskap av den främsta initiativta- gerskan, Joan Fry, politisk Iiedendoktor vid Londons universitet, Genom flyg- skrifter (en är skriven av John Gals- worthy, som ju ingalunda är kväkare) och gåvo vädjade de till hela England själva.
Och skaror av dem slog sig ned i koldistrikten; delade de nödställdas liv, blevo .lyssnare, rådgivare, hjälpare, sak- kunniga.
Det är dessa personliga kontak- ter, som nu bilda en fast grund for till- varatagandet av den väldiga juluppblos- sande hjälpsamheten.
En aldrig så stor julinsamling förblir ändå trots sin nödvändighet något till- fälligt.
Kväkarnas arbete är inte tillfäl- ligt.
De komma att hålla ut.
tills svårig- heterna på ett eller annat sätt blivit ut- Teol. och fil.
kand. fru E s t e r Lut- teman predikade vid trettondagens aftongudstjänst i Gustav Vasakyrkan i Stockholni.
Det var, säges det.
första gången en kvinna under ordinarie gudstjänsttid talat från en predikstol i Stockholni.
Med glädje över det klara, fasta ut- bytet mellan den som talade och dem som hörde på - ty den som talade menade sina ord och rösten bar fram, och de som hörde på grepos därav, om de också kommit av nyfikenhet vil- j a vi återge fru Luttemans ord om vad hennes text kallar kunskapen o m Guds härlighet, som strilar frani i Kristi ansikte »: Denna Härlighet ä r en förtärande eld, som kräver livets rensning och förvandling.
Ju längre man lever, dess mera underligt bråte hopas i livets in- nian får vanor, det tram- r e värld pas upp stigar i tanke- och känsloliv, det blir lätt en mekanism, vari man bindes.
Allt detta skapar med åren ett täckelse för själens ögon, så att vi ' e j se skenet från evangelium.
Den andliga lättjan håller oss kvar i mörk- ret.
Vi behöva pröva oss, om vi själ- va på s i vis stänga vägen för oas och - förvandling - - ändamål.
Fortsatta åtgärde Den delegation o m r a r s tillsättan- de arbetsfredskonferensen hemställ- de hos regeringen h a r blivit utsedd med representanter f r å n arbetare och arbetsgivare samt f e m a v rege- ringen tillsatta ledamöter.
Yrkes- inspektrisen fröken Kerstin Hessel- gren är bland andra a v regeringen utsedd till ledamot, med fabrikskon- sulenten fröken H e r t a S v e n s o n som suppleant.
Det är särdeles glädjande a t t en kvinna kommit med i delegationen.
Genom fröken Hesselgren bli också d e intressen tillgodosedda, som re- presenteras a v ykesinspektionen.
in- tressen som inta en mellanställning mellan d e två parterna och ä r o av stor betydelse.
L i k a s å måste man med tillfredsställelse t a del a v rege- ringens val a v suppleant f ö r fröken Hesselgren, då j u fröken Svenson redda.
företräder ännu en v i k t i g grupp in- o m industrien.
nämligen personal- konsulenternas.
upp- LÄRARE OCH FÖRÄLDRAR PÅ Arhetsfredsdelegationens g i f t e r ä r o som bekant a t t samman- GEMENSAM FRONT f a t t a de vid konferensen f r a m f ö r d a Vid den tidigare i Tidevarvet omtala- synpunkterna samt a t t f r a m l ä g g a de Vanlöseskolan i Danmark ha lärarna förslag till fortsatta å t g ä r d e r i freds- i de fria klasserna tillsammans med för- främjande syfte.
.
Dess första sam- åldrarna till de barn, som där undervi- manträde kommer a t t hållas inom sats bildat en gememam organisation.
jan.
månad i år.
Föreningen har bildats på grundval av de föräldrasammanslutningar, som förut funnits för de skilda klasserna, och om- sig, att ett sidant samarbete kan uppnås.
fattar samtliga lärare och föräldrar, som Det väsentligaste och mest bestående re- beröras av den fria skolformen, sultatet av den till en början ytterligt ra- Organisationen kräver att försöken dikala skolreformen av 1919 i Hamburg med fri undervisning måtte bli fullstän- är enligt mångas uppfattning just detta digt genomförda i skolan.
En skrivelse fasta och livliga samarbete mellan för- har avgivits till magistraten och borgar- äldrar och lärare inom deras gemensam- representationen, där man framhåller ma föreningar, önskemålet att de hittillsvarande fria Det ar särdeles glädjande och beak- klasserna bibehållas och utbyggas till tansvärt att reformen i Vanlöse är för- grundval för en hel särskola.
avsedd för knippad med ert liknande samförstånds- barn mellan sju och femton (sexton) år, förhållande lärare och föräldrar emellan.
De barn som vilja och kunna skola här kunna avlägga mellanskoleexamen.
För Övrigt skall skolan omfatta praktisk folk- skoleutbildning intill fjorton års ålder.
Det märkliga förhållande, som ligger bakom denna skrivelse, är samförståndet mellan lärare och föräldrar.
Bristen pi ett sidant samanbete är i nästan alla vira skolformer genomgående, självfallet till största skada.
för arbetsresultatet.
Det har emellertid vid ett tidigare för- sök med en fri undervisningsform visat -
Våra barn och skolidrotten Kritiken mot skolans alltför ensi- utbildning av barnen har lett till a t t skolöversty- relsen gjort en allmän ordination av femton idrottsdagar såsom motvikt.
Den närmare utformningen av or- dinationen har nian dock överlämnat till skolorna själva d.v.s. hela läro- verkssektionen har på en g å n g gjorts till ett experimntalfält.
Huruvi- da detta varit lyckligt eller ej med hänsyn till rådande omständigheter, må lämnas därhän.
Men så mycket kan konstateras, att ' detta tillväga.
gångssätt medfört ganska stor för- virring inom skolvärlden.
Och så mycket ä r säkert, a t t en idé, den må vara aldrig så god, löper den största fara att förfuskas, om själva i detta experimentatorerna, d.v.s. fall ämneslärarna.
icke äro vuxna sin uppgift, ja, rent av äro fientligt inställda mot idén, nigot.
som ju ganska allmänt visat s i g vara fallet.
Vad innebär d å idén?
Ja.
t.o.m. på denna punkt liar skolöverstyrel- sen mer eller mindre lämnat skolor- na frihet a t t ge svaret.
Gymnastik- och idrottsintresserade ha menat, a t t dessa dagar skulle användas till spe- cifik idrottslig-fysisk utbildning.
Detta har dock tydligen icke enbart I varit upphovsmännens mening.
d e allmänna direktiv, som givits he- ter det.
a t t dagarna skola användas även till utflykter.
excursioner etc. Friluftsdagar ' hade således kanske varit ett bättre och mindre vilsele- dande namn.
Man har också tänkt s i g att ämneslärarna skulle i stor utsträckning omhänderha idrottsda- g a r n a; detta förråder ju, a t t man in- nerst syftat å t a t t (knyta ett fasta- re band mellan fysisk och intellek- t u e l l utbildning.
syftande mot en mera allmän harmonisk utveckling a r barnen.
E n del vakna skolmänni- skor ute i det direkta skolarbetet ha dragit ytterligare en konsekvens; d e ha i » det nya ämnet, sett ett tillfälle a t t lära känna sina elever närmare, (komma i personlig ' kontakt diga intellektuella förefaller egendomligt, att den nämnts så litet i samband med idrattsdagarna.
Skulle där dock icke finnas många lärdomar a t t hämta?
Skulle man icke kunna tänka sig idrottsdagarna i stil med en scoutöv- ningsdag?
Skulle icke utbildningen f ö r ledarna av idrottsdagarna kunna läggas i nära anslutning till scoutle- darutbildningen, ev. med komplette- rande idrottslig utbildning?
Det finnes även i Sverige tvenne stationära institutioner, som speciellt avse att g e skolbarn ett mera allsi- digt friluftsliv.
Den ena är Bar- nens ö.
Vore detta icke den lämp- så måste det j u få litet roligt gå ut med kamrater, gå på bio eller läsa roliga böcker.
Och inte or- kar det med a t t få den fysiska mo- tion.
som iirendeii eller köksarbete eller trädgårdsarbete eller städning ger.
Men att springa och tävla för eget bästa och egen ära, det orkar det eller skall orka.
Och därmed uppstår hos barnen en ständig känsla a v att aldrig få n o g f ö r egen del, en ständig &amp; Il- fredsställdhet och olust, en steril kritiklust eller bråkighet, en frätan- de gnatighet.
Den djupa tillfreds- ställdhet och samvetsro.
som ett ar- Kräftfiske ligaste platsen för utbildning av bete för andra skänker - livshäl- folkskollärare och - lärarinnor?
D e n sans A och O - den förkväves av andra ä r Siljansgårdens skolidrotts- skolan och hemmet tillsammans.
För hem i Tällberg.
speciellt avsett for att barnet skall » bli något », förstö- läroverksbarn.
varför kurser för lä- res själva människan inom det.
Har n i a n fått blicken öppen för roverkslärare lämpligen kunde för- läggas d i t. detta.
så inses lätt, a t t idrott för Detta senare hem startades redan barn kan bli än mer skadlig än läs- några å r innan skolidrottsdagarna in- arbete.
T y de flesta friska barn fördes, efter samma idé som tycks kunna och vilja gärna göra något ligga till grund för idrottsdagarna.
för andra genom en fysisk rörelse, Varje d a g under sommaren göres d ä r genom ett praktiskt arbete, genom till en » friluftsdag » för det femtio- en tjänst; men ett intellektuellt ar- tal barn, som d ä r vistas.
D ä r har bete f ö r andra äro de i regel mindre II.
Lösrycker man nu den således i mindre skala redan vunnits relsen och ställer den helt en del erfarenheter just ur de syn- sans tjänst, så avskär man punkter, som n u äro nya och oprö- förnämsta möjlighet att bli vade ifråga om skolidrotten.
E t t barns hälsa i detta ords vi- och känna s i g som en del i ett större sammanhang.
såsom en människa daste och djupaste bemärkelse vin- nes ingalunda bara genom att som bland människor.
Siljansgårdens grundprincip är motvikt mot all vinterns läsning ge det kroppsövningar och friluftsliv.
således att förhindra barnet a t t få Ingen Idrott, rätt ledd, kan ju alltid ge en känsla av självändamål.
större fysiska krafter och fysisk fär- uppassning förekommer; barnen få dighet.
Men den grundskada, som själva städa.
duka, deltaga i mat- och dagligen utföra vårt nuvarande skolväsen tillfogar lagning o.s.v. barnens hälsa.
den kan lika väl till- ett par timmars arbete av olika slag till direkt nytta for varandra och fogas genom idrott och kroppsöv- ningar som genom läsning och intel- hemmet.
På så sätt f å d e en känsla lektuell träning.
T y motiven till a v a t t de betyda något för det he- båda äro desamma.
Det heter väl las väl, särskilt som hemmets per- ofta i skolavslutningstalen, a t t sko- sonal består av s:~ gott som uteslu- lan vill skapa psykiskt och fysiskt tande bildade personer, som icke Dagens lille kock.
dugliga individer f ö r samhället.
Men blott leda och undervisa utan på ett innerst jämbördigt sätt med barnen med dem, moraliskt och fostrande f å r ett barn g å ända upp till 17-18 kunna påverka dem, en uppgift, som år eller oftast längre - t. ex. vid delta i allt arbete.
Vad idrotten beträffar, så f å r den all högre utbildning - och bara tän- j u den svenska skolan hittills sorg- ligt försummat.
Den ringa anklang ka p å: » Det gäller, a t t jag kan det vara vad den ä r: en lek.
Laglekar förekommer i övervägande grad.
och det f ö r a t t f å det och det som denna synpunkt vunnit bland lä- rarkåren i dess helhet, visar ju dock, betyget.
f ö r a t t bli flyttad, för Särskilda tävlingar och rekordsätt- ning h a visat s i g vara rätt överflö- a t t klara den eller den tenta- h u r allmänt man alltjämt sätter in- så försvinner tellektuell färdighet högre än sedlig mens o.s.v., utrustning.
För så vitt man icke av nog ganska snart tanken på att rena bekvämlighetsskäl ryggar till- det gäller att b l i en nyttig sam- baka för de krav, som en dylik upp- hällsmedborgare och efterträdes a v: g i f t ställer på varje lärare personli- » Det gäller.
a t t jag blir någonting ».
Andra människor bli mer eller min- gen.
Det nya ämnet kräver dock » en d r e underordnade staffagefigurer i n y lärare,.
Och en ny lärare i viss tillvaron.
Och så småningom för- mån en ny utbildning.
Var och hur tvinar själva den spontana förmå- skall den läggas?
Se d ä r frågor, som gan att göra n i g o t för andra.
lika- idrottsdagarna trängt i förgrunden.
väl som all förmågan hos en männi- Till a t t börja med kan det ju blott ska lätt atrofieras, om den icke får bli f r å g a om kortare, ' kompletteran- övas n i g o t under hela uppväxtti- den.
d e kurser.
Idrotten bara fullständigar denna Det har varit tal om a t t förläg- g a dessa kurser under rent gymnas- metodiska utbildning till egocentri- tisk-idrottslig ledning, till och med citet.
Jag idrottar f ö r a t t jag skall till en stad och utan tillgång till vinna fysisk hälsa, för a t t jag skall barn.
Det komma först, f å pris, vinna ett mär- övningsobjekt, d.v.s. ligger j u i öppen dag, a t t sådana ke, sätta i-ekord - skolbetygens och kurser skulle g e en i hög grad ensi- examenmeriternas fysiska motsvarig- d i g och otillfredsställande utbild- het.
Jag övar mig inte att sprin- n i n g med hänsyn till ett allsidigt g a för a t t j a g t. ex. lättare skall utnyttjande a v skolidrottsdagarna.
kunna springa ärenden åt nior och Vill man pröva s i g fram efter d e f a r el.
dyl. Sådana motiv kallas möjligheter, som redan finnas.
så sentimentala i vår egocentritska tid.
Kort och gott, allting koncentre- kan man i första hand erinra om en stor rörelse, som redan på ett syn- ras k r i n g barnet såsom mittpunkt.
nerligen framgångsrikt s ä t t verkat Hemma vågar föräldrarna icke be för e t t allsidigt och praktiskt fri- barnet om a t t hjälpa till med nå- Kalaset.
luftsliv, nämligen scoutrörelsen.
Det got.
Det måste läsa sina läxor.
Och V a d ä r m o d e r k n r i g f ö r i n g?
BREV FRÅN FRANKFURTKONGRESSEN E n egendomlig.
tillfällighet gjor- d r Naima Sahlbom som tillsammans de a t t den första internationella kon- med sin kollega kemisten d r Gertrud ferensen över modern krigföring samlades i den stora handelstaden Frankfurt, ett centrum f ö r fredliga internationella förbindelser.
Ä n me- ra egendomligt var a t t förhandlin- garna höllos i Handwerkshaus, i en sal, vars väggar pryddes a v det fred- liga uppbyggande arbetets emblem: mursleven, hammaren, yxan, sågen, saxen.
Det blev faktiskt till slut drömlikt fantastiskt a t t timme efter timme sitta i denna det fredliga arbetets sal och höra läkare, farmakologer, ke- mister och militärer lägga ut det moderna krigets möjligheter och fa- sor.
Man frågade s i g: » är det sant om människan att hon spekulerar ut de gemenaste metoder för att beredd sina medmänniskor en kvalfull död, för att bränna och rasera, eller är det sant om henne, a t t hon timrar, bygger, väver.
syr, sår och skördar?
Hon kan icke vara lika ivrigt syssel- satt med bådadera. » Och dock ä r det j u så och på nå- got vis lyckas människorna f ö r sig själva förena båda verksamheterna under samma livsvilja genom något själsligt hokus pokus, genom e t t jättelikt självbedrägeri Konferen- sen ä r ett försök a t t väcka upp sam- tiden ur detta, självbedrägeri, och det ä r dess betydelse.
Frankfurterborgmästaren hade i sitt hälsninigstal till d e 350 kon- gressdeltagarna vackra ord a t t säga om den kvinnornas energi och and- liga vakenhet, varigenom kongres- sen kommit till stånd.
F ö r min del tror j a g det är farligt a t t hoppas något av a t t kvinnorna såsom såda- na äro fredsälskande.
De ä r o bund- na av den suggestion ' deras omgiv- ning utövar och själva deras freds- kärlek kommer dem i allmänhet att anamma och eftersäga alla ihåliga argument om det effektiva försvaret såsom fredsgaranti.
Men i det h ä r fallet.
särskilt om man begränsar berömmet till dem som förberett och satt i scen ' konferensen, var det väl förtjänt.
Vi svenskar ha strängt ta- get anledning a t t vara stolta över a t t initiativet till den första kongres- sen över den viktigaste f r å g a i värl- den utgått från Sverige.
Det är.
Woker från Schweiz bevekt Fred och Frihet a t t ta upp till studium det kemiska kriget.
Dr. Sahlbom ä r o r d - förande i Fred och Frihets gaskrigs- utskott, som bildades f ö r fem å r se- dan och lika länge har hon arbetat på a t t förbereda denna konferens.
I sitt korta ' hälsningsanförande förkla- rade dr.Sahlbom a t t det psykologiska ögonblicket f ö r en sådan konferens nu var inne.
Det kan vara sant så- tillvida a t t diskussionen om arten av ett kommande k r i g redan börjat kom- ma i gång.
Men man kan också sä- ga.
a t t om denna konferens hållits för två, eller ännu hellre f e m år se- dan, skulle d e anföranden av, sak- kunniga, vilka höllos första dagen, slagit ner som lika många bomber i våra sinnen, medan vi nu redan voro förberedda och - så underliga äro människorna - i viss mån avtrub- bade.
Som om fakta blivit mindre skrämmande genom a t t upprepas!
Den första talaren, giftforskaren professor Lewin från Berlin, gav ett- riktigt uttryck f ö r situationen, när han började med a t t säga a t t kvin- norna tilltvingat sig upplysning om giftkrigets verkningar och oombed- d a lagt sig i denna fråga.
N u ville han tala lika uppriktigt och ansvars- medvetet som om han än en g å n g sto- de som sakkunnig inför domstol a t t avge ett utlåtande i ett giftmords- fall.
H a n hade tydligen den upp- fattningen a t t d e som tagit initiati- vet till, använt och utbyggt den ke- miska krigsmetoden stå som brotts- lingar inför e n världsdomstol.
T y det infamaste av allt ä r a t t tortera andra människor genom avsiktlig förgiftning, sade han.
H a n skildrade utförligt de olika gasernas verkningar, 25 sorter kän- de han till.
Hela den grupp av ga- ser, som angripa luftrören, förorsa- ka kvävning genom a t t slemhinnor- n a inflammeras, svälla och förhindra syretillförsel.
D e förgasade utsät- tas för fasansfulla lidanden.
Pro- fessorn berättade hur han under kri- get hade tillkallats som sakkunnig vid behandling av gasfall, som skic- kats f r å n fronten till Berlin och be- skrev målande symptomen.
De arma människorna genomleva döendets diga stimulantia.
Det fästes mindre vikt vid om lekredskapen såsom idrottsbana etc. äro så förstklassi- ga.
Huvudvikten lägges på ett in- lärande av effektiva rörelser och me- toder, t. ex. ifråga om hopp, löp- ning etc.
Överhuvud idkas den f y - siska rörelsen såsom ett medel till samvaro med naturen.
Detta sker sär- skilt genom schnitzeljakter, spå röv- ningar, orienteringar?
bergsklätt- ring etc.
Även här ä r det tysta må- let.
att få barnen a t t omedvetet kän- na sig som delar av ett större helt, naturen.
Inför denna i vår tid s i nya in- ställning gentemot tillvaron känna barnen de första dagarna g a n - I förvånade och bortkomna.
sär- i t som de ofta komma från hem, där de äro mittpunkten för både för- äldrars och tjänares uppassning.
Och visst tar det praktiska arbetet i början emot.
Men oftast dröjer det icke länge förrän d e både rensa strömming och plocka höns med liv och lust.
Många äro de bevis, som d e sedan lämna p i hur de trivas och känna sig hemma i en dylik miljö.
Typiskt ä r vad en 15-årig flicka skrev: » Inte vet j a g varför, men all- ting blev så roligt på Siljansgår- den. » På grund av dessa erfarenheter har det från såväl lärar- som föräldra- håll uttalats önskemål, a t t kurser för ämneslärare förlades till Siljansgår- den.
Till nästa sommar kommer ock- så en mindre kurs på försök a t t där hållas under tre veckor.
I kursen kommer även a t t ingå teoretiska fö- reläsningar såväl i idrottsteknik som i psykologi och etik.
Det återstår dock att se hur många lärare eller lärarinnor, som ur denna synpunkt ha intresse för skolidrott.
E n av de hög- re uppsatta tjänstemännen inom skol- överstyrelsen uttalade följande pes- simistiska uppfattning om den sven- ska lärarkåren: J a g tror inte a t t sådana där kurser kommer a t t få nå- gon anslutning, d å d e inte kommer att ge lärarna några ökade löneför- måner.
- Men låt oss tro bättre om vår lärarkår!
S. Bergner.
process Go g å n g e r i minuten under ansträngningarna a t t s k a f f a sig luft.
Andnöden vid d e svåraste hjärtli- danden är ingenting mot detta.
Av Normann Cliff, En pojkhistoria av MOA Professorn var en gammal herre engelsk frontsoldat med ett 6 0 - å r i g t studium a v g i f t e r » H e r e n », pojken i f a t t i g g å r n, ha- tydligt.
A l l a gubbarne tittade p å Ställ denna bild framför dig: vid en bakom s i g och kunde väl knappast sin gamle kamrat i livets näst sista själv befara au f å uppleva en attack kröknin av en skyttegrav någonstans d e varit p å bio, f ö r första g å n g e n anhalt.
I n g e n tvivlade p å hans ord.
i sitt åttaåriga liv.
Det hände e j mot civilbefolkningen.
Men han i Frankrike befinner sig en djup grav- H a n talade f ö r litet i vardagslivet var tydligen i sitt innersta upprörd öppning, som går nästan lodrätt nedåt.
i g å r och inte i fjol.
Det var p å och var f o r obekymrad om folks han- över det framtidsperspektiv han såg På det slippriga bröstvärnet på vänstra den tiden då kvinnorna e j behövde del och vandel f ö r att vara en lög- sidan synas trasorna av en smutsig khaki- stå nakna inför kameran, f ö r a t t f r a m f ö r s i g, skakad över möjlighe- nare.
terna, nu i mänsklighetens hand, till uniform, som framträder ur dyn.
Man dramerna skulle d r a folk, och d å D e n pratlystne gubben glömde accepterades utan guld- en jätteförgiftning a v luften, av ser närmare dit: jo, det är de kring- hjältarne sin teori om » kinnes » hemligheter plomber, blott revolvern s a t t på sin strödda och med smuts blandade rester.
marken och allt levande däruppå.
och f i c k något drömmande Över s i g ' Heren hade f å t t H a n var rädd f ö r ett krig.
men ock- na av en människa.
Inte att ta fel plats i hölstret.
likt en pojke d å h a n läser en indian- så redan rädd f ö r d e t vårdslösa och på den otäcka stank, som gör oss full- biopengar - eller kinne- som man bok.
Och H e r e n!
J a det blev f ö r ständigt sjuka.
Mitt bland all denna sade nere i hans trakt - av före- lätta bruket a v g i f t e r överhuvud nu ' mycket upplevelser f ö r honom p å en mera.
V a r j e dåre kan j u komma åt ruttnande massa är en trätavla uppsatt, stånderskan och skådade f ö r första Hans bröst blev f ö r fullt skuggspel p å kväll.
g i f t i våra dar, alla giftstadgar till som bär denna korta.
textade inskrift: gången skuggornas vita duken.
Filmen ' handlade om och han rusade ' ut till den g a m l a trots.
D e t går också en g i f t v å g ge- » Vår användning., apeln, som ' hittills varit det enda Aldrig har jag si intensivt som i detta fregatten Vanadis ' världsomsegling nom världen.
F o l k som f ö r r slog i- romantiska och äventyrliga p å hela hjäl varann med tillhyggen f ö r g i f t a ögonblick Önskat att arméföreskrifterna och Heren var eld och lågor.
icke förbjudit medförandet av en kamera.
V e m skulle han tala med!
O m fattiggårn.
H a n stod vid det g a m - nu varann, sade han.
l d i och jag tänker ännu, — Jag tänkte allt d e t underbara h a n sett?
» H e - a trädet och g r ä t av fröjd.
- » T ä n k M a n skall inte lita f ö r mycket på vetenskapens förmåga a t t tillhanda- att om denna bild kunde ställas fram för ren f r å n f a t t i g g å r n » hade i n g a a t t kunna s t å upp ibland lea vik- så, som jag såg världens mödrar, precis förtrogna bland bybarnen.
D e voro t i g a och g n a t i g a gubbar och säga - hålla motgifter.
T r o t s ett helt livs d ä ä sanning - D arbete har j a g e j funnit e t t enda den, skulle det ensamt vara tillräckligt att f ö r välklädda och hade varit på » j a va m ä där göra slut på alla krig.
Den gjorde ett in- » kinne » f ö r många g å n g e r, f ö r a t t s ä g a det om saker som hänt i A f r i - motgift mot ett g i f t.
I n f ö r uppgif- ten a t t neutralisera g i f t e r s verknin- tryck pi mig, som tiden aldrig kan utplåna Herens lilla s t o l t a gossesjäl skulle ka, n ä r en bor på en f a t t i g s t u g a i En blick även på följande scen: en kunna ha fördrag med dem.
H a n B l e k i n g - va g ö r dä då var en bor g a r a r vetenskapen tills vidare bun- droskkusk från London, en affärsanställd, pratade f ö r s i g själv.
H a n härma- -- när en ändå vatt i A f r i k a - och den a v omöjligheter.
kommandoatti- på isbargena.
I n t e byns rikaste bon- Bättre än komiska motgifter ä r en gruvarbetare från Durham, en ung de Vanadiskaptenens journalist, alla i tidsenliga khaki, stå där- tyd.
H a n sköt mössan på e n a örat, ne hadde vatt så l å n g t som till Stock- det motgift mot .mänsklig förstörel- selusta och grymhet som heter cari- ute vid fronten i främsta linjen vid stack händerna i fickorna och var holm en g å n g.
» Vid slutet a v sin ensamma glädje- Ypern.
Beoksvart natt, hällande regn och sjöman på Vanadis.
H a n sjöng tas.
Genom tidigare meddelanden ä r glimtvis upplysande eldkulor, som blotta kung Oskars » Östersjöns med det monolog gjorde Heren ett obevek- l i g t l ö f t e: han skulle också stå upp ett hav av dy, rader av taggtrådsstäng- mest ärliga patos hans klara goss-, redan bekant a t t två svenska sakkun- och han ibland män och s ä g a: » det ä r sant niga också funnos p å programmet, sel, söndersplittrade trästumpar, som stelt röst kunde åstadkomma, kapten Brunskog och docenten HÖ- framträda i den spöklika belysningen - varken hörde eller såg något om- f ö r j a g var med. » - - Så länge Heren var på f a t t i g g å r n och överallt gräsliga högar av kring s i g utan rusade rätt på f a t - jer.
T r o t s den vanliga svårigheten Det var den med spraket, voro deras anföranden råttätna lik, rostiga gevär, marmelad- tiggårns mest tystlåtne och tvära fick han g å p å kinne.
tystlåtne vanadissjömannen som ut- askar och utrustningspersedlar - - - gubbe, som t o g honom i Örat och f r å - av stor verkan.
Kapten Brunskog Men verkade å t honom.
Men Heren må- skildrade den revolutionerande in- och därtill en onämnbar stank.
Granater gade om han » blitt tosiga.
ste i gengäld tala om » dramerna » i vår vall, och regn hade gjort bräckor Heren kände e j något så vardagligt verkan p i krigets a r t som det nya luftvapnet h a f t och får.
Sedan nu och beväpnade med spadar, med gevären som ett nyp i Örat i den kvarten.
f ö r gubben.
N ä r Heren ville h a med problemet med den tysta motorn ä r över axeln p i den slitna och dybetäckta » J a g har sett Vanadis och kapten den gamle, som blivit hans aukto- löst, kan en luftflotta komma tyst kappan, fylla vi sandsäckar för att åter och sälbyssor och isberg och palmer ritet over alla andra, till kinne, f r a m - som ett ovädersmoln.
E t t l u f t - laga skadorna.
En håller upp säcken och dom frös föttera å v s e j å dom höll denne a t t » g a m l a ögon bli skepp av hög kapacitet g ö r 60 me- medan den andre skottar i.
Gyttjan är sköt stora valfiskar! » skrek han and- s k u m m a, » och » n ä r man använt s i - ter i sekunden, det kan s t i g a 6 à så seg, att den icke följer med spaden löst.
Den tystlåtne släppte det röda na ögon i A f r i k a s öknar och uppe 8,000 meter högt och ä r därför rela- utan miste krafsas in i säcken med hän- pojkörat och följde.
e f t e r Heren in bland den eviga isen f i c k man vara i matsalen, d ä r d e andra gubbarne g l a d man s å g a t t t a en pris snus tivt oåtkomligt.
Dess bärkraft ä r derna.
Droskkusken, en klent byggd london- höll p å med kvällsgröten.
» N å ».
när man var sjuttio år. » - så stor, a t t ett enda plan kan p å en Nu är Herens gamla kamrater.
resa ha ammunition f ö r 100 eldsvå- bo, viskar: » Jag skulle bra gärna vilja ropade en liten torr g u b b e, » va d ä dor - a v den slags eld som icke släc- veta, hur många sandsäckar min gamle inte som ja s a!
V a d ä inte en ka ’ r de livs- och arbetsbrutna gubbarne i kes.
Fermitbomber utveckla nämli- skolkamrat Duggy Haig * redan gjort som stog å åbäkade s e j å gjorde f a t t i g g å r n, f ö r längesen döda.
Men vän nu kunde gen en hetta på 3,000 grader Celsius tomma.
Jag har nu renskottat halva Bel- skuggspel p å en v ä g g, kinne ä bare om H e r e n s tystlåtne och vatten över en sådan eld ökar gien; håll i ett tag har, kamrat så att skoj, bare te lure pengar å folk. » lyssna på sin unge kamrat skulle vi få skyffla rent den andra hälften ock- Heren blev mållös a v förargelse.
han f å höra om saker f r å n jordens den blott.
» Den d ä r idioten, som j ä m t g ö r s e j mest avlägsna hörn som a l d r i g bli E t t luftanfall kombinerat a v ex- Si., Plötsligt kom det dämpat från en av viktig,, skrek det inom honom.
» J a g filmade och som f r e g a t t e n Vanadis plosiva bomber, brandbomber och de spöklika gestalterna: » Hallå, vad är s å g Vanadis,, sade han högt, » och e j hann vara med om.
giftgasbomber ä r oemotståndligt.
Heren höll sitt löfte till den g a m - Kapten Brunskog åskådliggjorde detta?
Jag hade tag i en handfull klim- A f r i k a och Amerika och negrer och H a n kan f ö r det huvudsakligen tyska audito- par.
Lera kan det inte vara i den här indianer,.
» B a r a skojeri!
trot inte la apeln p å fattiggårn.
riet hur det tyska området p å n å g r a marken. » En glimmande eldkula löser - bara skojeri! » tjatade den lille s t å upp ibland man och s ä g a, » det f å timmar skulle kunna helt bestry- gåtan - det är några ruttnande köttbitar.
gubben under d e t d e andra gubbar- är sant t y j a g har varit där., Det- kas a v luftflottor kommande f r å n De komma med m i säcken för att hjälpa ne villigt lånade sina öron å t H e - t a tack vare en man, som trots a t t öster coh väster.
Så länge man till med fyllning av vallen ren.
» Och j a g s å g land a v bara is, han hamnat p å fattiggården, även överhuvud h a r k r i g, finnes intet stora som h e l a Bleking, och stora d ä r levde s i t t liv så, a t t han a v e n skydd.
Problemet a t t skydda s i g ä r Få vi knota Över » Guds vilja?, Var isbjörnar, och kapten p å Vanadis ä var blev trodd p å sitt ord, även d å han berättade något så imponeran- olöst, ingen kan undandra s i g verk- detta krig oundvikligt?
Det beror på om världens styvaste karl ».
ningarna a v ett kommande krig.
» Dä va h a n!
Heren h a r ratt, f ö r de som a t t h a seglat jorden runt med vi äro fria män och kvinnor eller Ödets Motsatsen mellan den nyktra sak- värnlösa marionetter!
ja va allt mä där på Vanadis j a!
, fregatten Vanadis.
ligheten i anförandet och den fantas- Min plikt tillåter icke att skona dig sade den tystlåtne gubben klart och tiska verkligheten, som det rullade käre läsare.
Kasta med mig en blick ett ögonblick, om du har en aning om om de veta, at: nar kriget en gång är upp, var av stor verkan.
D e t sam- p i följande tvenne scener, som mötte oss, ansvar.
Det är icke nog med att hop- förklarat, vi komma att göra » vårt allra m a gäller om docenten H ö j e r s anfö- d i vi drogo ut till anfall vid Ginchy.
pas pi, att alla krig en dag skola vara minsta, (d.v.s. offra livet för foster- rande.
Tidevarvets läsare känna å t - Ett granathål.
Däri två livlösa gestal- slut men under tiden förlita sig på Gud landet.
Övers.
anm.) så kommer kri- minstone delvis docenten Höjers ter, en i skotsk rock, en i tysk fältgrå.
och » hålla krutet torrt ».
Du och jag, get.
V i miste nu högtidligen förkla- framställning av olika sjukdomsbil- Råda hade stuckit sina bajonetter i var- vilka det händelsevis blivit tillåtet att ra och låta regeringarna veta vårt be- der som framkallas a v gasförgift- andra.
fortsätta livet, äro för deras skull, som slut, att vi aldrig vilja deltaga i eller ning, vadan det ä r onödigt att här Ett annat granathål ett stycke därifrån.
äro dödade, och för deras, som nu börja understodja ett sådant orimligt, bestia- referera detsamma.
Också där två döda, den ene i en en- De båda föredragshållarna kom- gelsk gråbrun uniform, den andre i tysk sitt liv, förpliktade till en allvarlig upp- liskt vansinne, som kriget är.
O m tillräckligt många viljestarka män ma längre fram i förhandlingarna fältgrå.
De lågo sida vid sida med an- gift.
Kriget måste förklaras i akt genom och kvinnor säga, aldrig mera krig, och a t t d r a konklusionen av sina tidiga- siktena vända mot himlen, fattande var- varje enskilds personliga arbete., vilken de verkligen mena det, skall krigets slut re framställningar.
J a g återkom- andra i hand - - bröder i döds.
m e r i en andra artikel till dessa och kampen, bida offer för ett grymt hat, nation han än tillhör.
Vi måste göra ni- komma i sikte och vår uppgift närma sig till det helhetsintryck kongressen som inte var deras eget.
De som hata, got och inte bara säga: kriget ar ett brott sitt mål.
mot mänskligheten, och mitt land får ger.
Övers.
av Joh.
Johansson.
fömodligen i detta ögonblick i mju- aldrig taga sin tillflykt till något sådant.
För i d a g vill j a g bara meddela sitta (Ur tidskr.
’ No More War ’) ka klubbfåtöljer i London och Berlin.
Om det passar regeringarnas spetsar och mitt första, starka intryck, det näm- Men vad har detta att göra med dig oss ligen, att det ännu alltjämt huvud- mig, på denna plats och i detta ögon- sakligen tycks vara pacifisterna, det blick?
Allt, allt av kriget mot kriget helt besatta f å - Tror du venkligen, an det är nog talet, som h a lust och mod a t t ta att med vemod erinra sig de kära, som upp problemet om den moderna k r i g blevo krigets offer?
Och lämna det öv- föringen i hela dess vidd.
V a r f ö r?
riga a t Gud och Austen Chamberlain?
J o, när man arbetat s i g igenom, kom.
Nu svarar du kanhända, att vi vilja in- mer man ut p å andra sidan med ö v e r get krig, om vi kunna förhindra det, tygelsen: det enda möjliga är a v och Folkförbundet gör j u sitt bästa.
rustning.
Elin Wägner.
Stopp!
och tänk efter blott * Fältmarskalken.
K r i g e t s ära FREGATTEN - - — — - - - - - Brev till Tidevarvet VANADIS Högaktade vän!
Eftersom min Uppsala-vän H.C.
fått skriva ett brev till dig, kanske j a g ock- s i k a n få.
Något glädjande kommer j a g dock inte med.
Men roligt vore det for mig, om du brydde dig lite om mitt an- dragande.
För lite se ’ n var det en ung bildad.
intelligent och karaktärsfin man som sa- de, att han fann det sjaskigt av nutids- kvinnan att börja så frankt harma efter männens oseder, röka, dricka, t.
o.
m.
brännvin, och sådant.
Tycker du inte, att en människas mil här i världen bör vara att bli mer och mer verkligt fri?
Men tror du inte, att så ’ na där ovanor binder i stället för att befria.
bidrar till sänkande i st. f. tvärt om?
Vi tar väl sorgligt ofta miste angående stora ting som frihet t. ex. -, vi människor, Så tänker jag på den där i det oänd- liga debatterade sexuella frågan.
Det är väl egentligen gräsligt farligt att tumma på en så ’ n där sak, som är stor och just därför s i Ödesdigert lätt kan di-as ner och missförstås och vålla — smutsig olycka, ville jag säga.
Vi gifta kvinnor och mödrar talar nog i allmän- het inte vitt och brett och ingående om den där saken.
Vi vet förstås en del.
Men många av oss står undrande och f r i - gande inför symbolen som man vill göra till gud Och så funderar vi över da där som är djur inom oss och det som beständigt trängtar efter det renaste och högsta.
Men när man inte är någon f u l l - blodskvinna, är det s i mycket nian inte förstår och kan bedöma rätt.
Man tyr.
ker bara s i envist, att det är viktigare att lära sig behärska de stora explosi- va krafterna an att bara odla dem och tjäna driften.
Du modiga, rakryggade frihetssträva- re, hav överseende med din fåkunniga vän - Henny Widström.
Vete-Katten Mitt i Stockholms svarta Klarakvarter med Sin trängsel av lastbilar och sina mörka trottoarer träffar man till sin för- våning på Vete-Katten.
Det är ett ba- geri med kafferum och d ä r kan den mest ensamma och av stadslivet fördystrade känna sig, som om han vore inbjuden att fira helgen hos en trevlig familj på lan- det.
Det första man får se ä r en stor ljus- båge med brinnande ljus i fönstret &amp; en rad julbockar.
Sedan upptäcker man bakom de väldiga fönstren bageriet, där arbetet försiggår inför ögonen på vem som vill se ditin.
Det liknar en modernt utrustad tidning, där tryckpressarna im- ponera bakom glasväggar eller an- dra slag av nutida och storartade anlägg- ningar.
Men denna ä r enbart hemtrevlig.
Vid ?idan av bageriet, skilt från detta genom en glasvägg, är försäljningslokalen för de hembakade kakorna, saffransbullar- na och småbröden.
Och innanför lig- ger kafferummet, där ett stort runt b o r d står mitt p i golvet och där var och en kan ta sin kopp och servera sig kaffe ur den stora ' silverkannan.
Hela rummet ä r fullt av förfinad hem- trevnad, den blandning av nyskurad ren- lighet och ombonad värme som dväljes i ett välskött hem.
De mjuka stolarna som samlats från en vind i Arvika, de bli dukarna och » kläppafransen » över kakdis- ken ge alla ett intryck av den mest personliga omsorg och smak.
Innehavar- innan i samma vackra arbetsdräkt som de unga bagerskorna framför ugnen ser själv till sina gästers trevnad och be- kvämlighet.
Detta kaffeställe öppnades strax före jul och ar en liten upplevelse för den som har sina vägar i t Klaratrakten.
Pri- serna äro genomsnittspriser och dricks- pengar förekomma inte.
Riktigt rörande och glädjande är pu- blikens uppskattande.
Den har redan upp- täckt att här är äkta trevnad.
Stäm- ningen är si god i kafferummet att d~ som har lust vågar utbyta ett ord med sin medgäst.
Det är ett gott beröm It Vete-Katten.
- Casan.
