# ID: svediakorp-per3429
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,892
# sentences: 609
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 15 1929 K r i g, p e n g a r e l l e r av- rustning, ledande artikel.
Folkhäl älsan inför Riksdagen A v A n d r e a A n d r e e n - S v e d b e r g Gossar, och barn flickor Samskolebarnet, vår dotter, väntas från skolan.
Hon bör passa utmärkt där, ä r liksom topisk för dess idé.
Redan utseen- det säger: här kommer ett allmänmänsk- Lagarna är väl som sabbaten till de båda andra frågorna.
De höra alla dig. "
Man frågar sig onekligen ligt barn.
Kläderna äro gossaktiga i sin för människornas skull.
fastan tre nära samman.
vart en sådan uppfattning om la- sportsliga praktiskhet, delvis ärvda av ibland ser det knappast så ut.
Ibland Men med suverän likgiltighet för garnas plats och betydelse i livet le- äldre bröder, liksom de hurtiga lekarna.
fordrar man till synes.
att livet skall livets sammanhang ha vederbörande der.
Här konstateras med största Men kroppens ytterliga spenslighet och vekhet verkar nog kvinnlig liksom den anpassa sig efter lagstiftningens be- utskott ej endast tagit upp varje sinnesro att livet på denna punkt moderliga ömheten för » små söta djur ».
hov.
Vi glädja oss åt, a t t hon skall f?, små fråga för sig till behandling - det satt lagen ur funktion.
Och slutsat- Folkhälsan är ett livets behov och var måhända en juridisk nödvändig- sen blir.
att då kan lagen gärna stå likasinnade kamrater, såväl manliga som kvinnliga Det ä r kanske inte alltid så kan främjas eller motarbetas genom het -- titaii även i sina utlåtanden där oförändrad.
icke mindre förvå- roligt alt ” hänga med " bröderna och de- lagstiftning.
Fröken Hesselgren helt avstått från att dela motionä- nande är a v s l u t l i g e n av utskottets ras kamrater.
Ibland får man höra na- Av major K.A.
Bratt har ut- och fruarna Östlund och Nordgren rernas mänskliga och fruktbringan- utlåtande: " Och till den del motio- gon av de seiiare eftertänksamt men be- kommit en bok om det moderna kri- ha i sina motioner vid årets riksdag de syn på dessa problems samhörig- nerna må åsyfta ändring av preven- stämt säga ifrån, att en sådan där liten gets problem, som heter Kampen tagit fasta på tre piinkter.
där vår het och gemensamma betydelse för tivlagen i övrigt synas några skäl syster vore d i ingenting att ha.
Men i allmänhet tolereras hon därför att hon o m f o l k e n.
Elin Wägner lagstiftning eller lagtillämpning i folkhälsan.
därför icke föreligga. ” Man anser är munter och tjänstvillig och alldeles skriver omt boken i detta nummer av folkhälsans intresse kräver en re- Första lagutskottets ” utlåtande i säkerställt - förmodligen genom utan fruntimmerschoser (bröderna och Tidevarvet.
form.
då de begärt en genomförd anledning av väckta motioner om ut- exercistidens upplysning - a t t män konsortes ha ännu inte kommit 5.5 långt folkundervisning i sexuell hygien redning angående revision av den få lära att skydda sig emot köns- att de sätta värde just på den sorten.
och utredning om de nuvarande pre- s.k. preventivlagen " ser endast på sjukdomarna.
När detta ä r ordnat, Men det går långsamt med vänskaps- Andra bandet av Victoria Bene- ventiv- och fosterfördrivningslagar- en punkt ett samband mellan pre- anser man sig kunna bortse från alla bandens knytande i skolan.
Bäst förstår bon sig på gossarnas lekar, - när de dictssons dagboksblad och brev, av nas eventuella skadliga inflytande ventivmedel och folkhälsa: de äro andra hithörande problem.
Finns det inte äro för galet vilda - springlekar, Axel Lundegård samlade till en lev- på folkhälsan och alltså behov a v medel a t t förebygga spridande av då inga kroppsligt eller själsligt sju- snöbollskrig och trevliga slagsmål.
Hon nadstolkning, bar utkommit och anmä- reformering.
När nian i en motion smittosamma könssjukdomar.
Ut- ka som ej bör sätta barn i världen?
skulle nog ha blivit riktigt god vän med i ar- samnianfört dessa tre frågor, så har skottet anser att den utredning av Finns det inga utsläpade mödrar, en eller par av gossarna, det ä r min över- les av E I I e n M tygelse, för ibland stralar hon och .har tikeln E r ii s t A I i I g r e ii.
det skett ej enbart därför att de alla denna sida av saken, som pågått un- inga täta havandeskap med risker haft så d i r hemskt skoj med Bo eller äro av betydelse för folkhälsan, utan der sista åren givit vid handen att för mödrar4 och barns liv och hälsa?
Nisse.
- O m det inte vore sån blamage främst därför att mellan dem råder ” utan hinder a v preventivlagen en Finns det ingen barnens rätt att fö- för en pojke att hålla sig t i l l töser .. Där- das till ett hem med värme och ljus, till behövs mer än vanligt mod och Over- en nära växelverkan.
Enbart en re- vidsträckt upplysningsverksamhet Veckans korta historia ä r skri- form ' av lagen om fosterfördrivning kan anordnas jämväl rörande de mat och kläder, möjlighet till fost- tygelse.
Och på den gamla fördomen ven av M o a.
Den heter Bara kan e j r i d a bot på detta samhällson- mekaniskt verkande preventivmed- ran och arbete eller annars slippa tycks än så länge samskoletanken göra Hur går det skeppsbrott i småskolan.
en dräng.
da.
därtill behövs också med nöd; lens betydelse i kampen mot köns- födas?
Man låtsar helt enkelt, a t t högre upp i klasserna, ä r kamratskapet vändighet såväl en ungdomens fost- sjukdomarna.
I vad motionen avser det ä r möjligt för kulturmänniskan verkligen d i r?
Ja och nej.
Dansklub- ran till ansvarskänsla på det sexu- en ä n d r i n g av presentivlagen för av i dag att reda sig titan en ratio- barna börja tidigt och töserna bli mer eller mindre uppskattade baldrottningar, ella området som en vederhäftig upp- åstadkommande av en sådan upplys- nell barnalstring.
pojkarna dito kavaljerer.
Man känner lysning om antikonceptionella me- ningsverksamhet, f inner utskottet S e j skälen till att man önskar be- varann, ä r ogenerad och kamrat på sitt del.
Och motsvarande gäller om följaktligen någon åtgärd icke nö- Forts. å sid. 4 s ä t t.
men först och främst blivande man Första kammaren avslog i onsdags och kvinna.
den av fröken Hesselgren väckta mo- — Men nu ringer skolklockan.
Dör- tionen om utredning angående revi- ren slås upp och en byting störtar under sion av den s.k. preventivlagen samt vilda glädjetjut u t i friheten, följd av fle- bestämmelserna om straff för foster- ra av min dotters kamrater.
Där komma tördrivning.
I andra kammaren med- tre småtöser ömt sammanslingrade, tiss- hanns inte behandlingen av fruarna lande och fnissande, nej, där flyga de två Östlunds och Nordgrens med fröken i håret på varann, gnistrande onda i ett Hesselgrens likalydande motion.
nu.
Där kommer en svärm småpojkar Däremot avslogs motionen om an- stojaiide och jagande varann nedåt g a - ordnande av sexualhygienisk upplys- Natten mellan den 21 och 22 juli folklivsskildringar ha blivit klas- middag på Rosenbad.
En middag tan.
Där ännu ett par små damer ivrigt ning, vilken om onsdag behandlas i 1888 tog Ernst Ahlgren sitt liv p å siska.
Hon har nått dit glömskan med så mycket vin och så många rät- diskuterande med koketta kast på de Im- första kammaren.
icke når.
- P i sjukbädden 1885 ter, att priset därför varit tillräck- kiga huvudena.
- ” hon säger att hen- Leopolds hotell vid Hovedvagtsgade Riksdagen anser alltså fortfarande i Köpenhamn.
Efter långa å r av segt upprepade Iion ofta för sig J.P.
Ja- ligt a t t leva på för henne en längre nes kappa är finare än din.
- A vad hon att dessa viktiga frågor kunna lämnas och ihärdigt förberedelsearbete, i cobsens underbara ord i berättelsen tid.
Full av äckel och i djupt med- är d u m!
N ä r det är äkta skinn på min titan beaktande.
isolering och ensamhet.
och efter en om F r u Fønss - " det at mindes det vetande a v.
a t t den fattiga lantbe- och hon bara har - - Men Elsas kläd- kort tid a v flödande andlig skapar- er a l den Del i Menneskenes Verden.
folkningen hemma i Skåne levde ett ning d ?,, är den inte snygg?
H i hihi ... ” verksamhet i offentlighetens fulla der f r a nu av vil være m i n.
B l o t a t vida människovärdigare liv än hu- Modershjärtat funderar.
bittra funde- vudstadens estetiska klickar.
kom ringar.
Måste det grundläggas så tidigt!
ljus gick hon.
Hon var trettioåtta mindes.
slet ikke mer. ” Jag vet vad det vill säga att ha för litet å r bara.
Mitt i sin rikaste utveck- nas -- det målet nådde hon.
V i minns Ernst Ahlgren tillbaka hem.
Sedan den gången hade hon pi- klädsinne, det ä r nog min plikt att odla ling stannade hon på vägen, lade henne.
Och om det i svensk dikt de små anlag i den vägen, som finns hos ner sina vapen och steg ner " i det finns ett rum.
utanför vars dörr man vit u t /. &amp; Skåne och Pengar.
H o n henne och inte moralisera bort dem.
(Det- svarta djupet ", undan vilket hon in- drar skorna av sina fötter.
så är det hade ett namn redan och förvänt- ta rekommenderas åt de ovannämnda utanför hennes: ningarna på henne voro högt spända.
gen räddning såg.
Nu var hon av friherrinnan Adler- små hoppornas mammor att försöka istäl- Ur efterlämnade brev och anteck- Vi skall titta på garderoben när vi ningar utkom 1890 den första " själv- I denna tidning har redan förut sparre (Esselde) bjuden på några let.)
kommer hem, om vi kan f i f f a OPP den.
biografien ".
sammanställd av Axel första bandet av denna tredje uppla- veckors fritt uppehåll i Stockholm.
Se där kommer hon äntligen.
min egen J a g uppehåller mig Ernst Ahlgren hade tagit emot, och tös, ensam som nästan alltid, och glatt Lundegård.
Aderton å r seiiare kam g a anmälts.
av samma bok en utvidgad upplaga, alltså endast vid detta sista.
(Vic- så var hon där.
skuttande på långa ben, när Iion får syn Det var t i l l e t t annat Stockholm på mig.
Och så gå vi hem till oss.
och 1 fjor, fyrtio år efter Ernst Ahl- toria Benedictsson (Ernst Ahlgren) grens död.
den tredje levnadsteck- Dagboksblad och brev samlade till Ernst Ahlgren denna gång kom.
F r u Råstiger.
ningen.
Den omfattar nu två band.
en levnadstolkning av Axel Lunde- Tidigare har Iion haft stora förvänt- ningar på det.
Också denna gången Ä n d å ä r detta icke allt.
H u r myc- gård.
Andra bandet.
Bonnier.)
Det ar åren 1871 till 1885 första blevo de emellertid gäckade.
Hon ket som ligger kvar i Ernst Ahlgrens arkivet på universitetsbiblioteket i bandet omfattar.
Från november tyckte sedan hon sett det på närmare Lund vet endast den.
som haft till- 1885 till februari 1886 var Ernst håll, a t t det litterära Stockholm g å n g till detsamma.
Efter allt att Ahlgren i Stockholm, och med de 1885 v a r - en stor skvallerhåla ba- döma finnes d ä r ännu mycket mer, anteckningar hon där förde.
börjar ra.
Falskhet.
lögn.
talet glatt och och man önskar, att den dagen, då hand två.
1885 var det lång väg halt som såpade stänger.
Ernst Ahl- allt utan avkortningar kan läggas från Skåne till Stockholm.
Isynner- gren v a r främmande från landet.
fram, icke vore långt borta.
het om man var fattig.
Ernst Ahl- Hon kände sig tafatt, klumpig, kun- Men hon var gren hade bara en g å n g förut varit de icke konversera.
i hiivtidstaden.
Det var den gången sann och äkta.
Hon hade ett par Ernst Alilgrensgestalten tillhör hon reste dit för att träffa skalden ögon som sågo allt.
Och hon vämj- dem som förstorat s i g med åren.
För Edvard Bäckström.
Iion hade ut- des.
Dock.
Människor fanns d ä r ju.
varje g å n g självbiografien utvidgas hett sig hans råd angående sin fram- ser man allt tydligare.
hur rikt det tid och sitt arbete.
Och Edvard Räck- Bland det unga radikala Sverige diktarmaterial var, som med henne ström, den förnäme och förmögne trivdes hon bast.
O l a Hansson, Forts. å sid. 4. gick förlorat.
Hennes romaner och skönanden, hade bjudit henne på A n d re a Andreen- Dr.
Svedberg, behandlar den för när- varande brännande frågan om Folk- hälsan inför riksdagen.
Från riksdagen ERNST AHLGREN Av Ellen Michelsen -
TIDEVARVET Utkommer varje helgfri lördag.
Slussplan 1 — 3, 2 tr., Stockholm UTGIVARE ' Ada Nilsson.
RDAKTIONSKOMMITTÉ: Elin Wägner.
Elisbeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE Carin Hermelin.
Mottagningstid 10 — 11.
Telefon Non 4842.
Krig, pengar Ekonomisk H a n d e l eller avrustning Frågan om krig och fred, om rust- ning eller avrustning, är för närva- rande synnerligen aktuell.
Det är egentligen på den frågan, man nu går till val både i England och Danmark, och det ä r inte bara spännande att se utgången av dessa val, den blir av av- görande betydelse för den närmaste tiden för Norden och för Europa.
, I Sverige, där reaktionen fira; sina triumfer, har riksdagen även syssel- satt sig med några, hithörande frågor.
En motion om anslag till föreningar för att driva fredspropaganda har be- handlats, och 25,000 kr.
beviljades till detta ändamål.
Det måste ju anses glädjande, men då man tänker närma- re efter, hur kommer det att verka?
Var det inte egentligen märkvärdigt att högern röstade emot anslaget!
T y statsbidrag i ett reaktionärt land, när det gäller brännpunkterna, betyder in- skränkning i handlingsfrihet efter självständiga tankar och åsikter.
Fre- dens fördelar är.
numera erkända.
så långt går det.
Vissa undersökningar angående ett modernt krigs metoder möjligen också.
Men skulle dessa un- dersökningar leda till klargörande av krigets orimlighet och försvarets omöj- lighet, hur går det då med statsbidra- get?
Med statsbidrag i fickan är det nog säkrast att t a avstånd från den Wägnerska Elin linjen.
- Varför rös- tade högern nej?
Förr kan man förstå, att de social- demokratiska motionerna om utred- ning av försvaret, dels i allmänhet, dels med tanke på avrustning, genoni an- dra kammarens beslut fallit.
T y H r Ekman ville det icke.
Hans fasta punkt är som bekant 1925 års kompromiss i militärfrågan!
Och högern har ju sina militrära kommissioner.
Men det s.k. arbetet för försvaret bedrives på många sätt.
Nu ä r det in- te nog med bjudningar och baler för att vinna ungdomens röster åt högern.
Man gör t. o. m. propaganda för mi- litarismen i skolorna.
Instundande sommar anordnas på Dalregementets gamla mötesplats en skola med 2-årig kurs och 50 dagar vardera året avsedd att ge skolynglingar ” förberedande mi- litärutbildning ”.
Skolan står under överinseende av personer i framskju- ten ställning.
Allt är naturligtvis fritt, och prospektet låter så lockande som möjligt.
" Ett härdande frilufts- liv " erbjudes.
- " För eleverna avsedd uniform överensstämmer till färg och snitt med den för armén fastställda nya uniformen av 1923 års modell ".
- med jorden rättvisa Åter en bankskandal!
Därtill en sparhank!
Många miljoner till stor del bestående av fattigt folks hopsparade slantar äro borta och därmed kanske mångas uppehälle.
Några svarta tid- ningsruhriker, kanske en proposition från regeringen med därpå följande riksdagsbeslut, som tar annat fattigt folks pengar för att betala spekulatio- nen - och om en liten tid är allt glömt (utom för dem det drabbat).
Men bankkrascher, såväl soni annat äro ett utslag för vårt samhällssystem.
Kapital och kapitalbildning måste finnas.
men fåtalets bestämmanderätt över de mångas medel och kapitalets därav följaiidc användning.
det ä r ett spörsmål, som allt f ö r litet sysselsätter oss.
Vi tala bara om en rättvisare fördelning.
så att vi glömma förvalt- ningen av den fördelning.
soni är.
Än- då är det kanske just därigenom större ekonomisk rättvisa skulle kunna kom- ma till stånd.
Ett I början av detta år väcktes inom av h r Stockholms stadsfullmäktige Grimlund m.
fl.
en motion gående ut på en ändring av de förhållan- den.
som n u r i d a ifråga om ägande- rätt och försäljning av jord inom Stockholms stad.
Den i motionen berörda frågan om tomträtt är ju betydelsefull inte endast för Stockholms stad, och är för närvarande av flera anledningar särskilt aktualiserad.
Närmast i anslutning till den i förra numret av Tidevarvet införda artikeln o m hyresgästernas aktion inom Atlasområdet anföra vi här nedan några av d e väsentligaste punkterna i hr Grimlunds motion.
Under det att Stockholms stad i si- na förortssamhällen tillämpar tomt- rätt vid utlämnandet av mark till bo- ndamål, heter det i motionen.
kommunen i den inre staden fortfarande deii gamla principen att försälja varje tomt som enskild eller sammanslutning behöver f ö r Staden utlämnar bostadsändamål.
med andra ord åt den enskilde tomt- spekulanten att ta den fortjänst som det i ett framåtgående samhälle ligger i att ha ett område till fri dis- position för spekulation och jobberi, liksom staden också avhänder s i g deii tomtvärdestegring som för var- je år framträder allt starkare i sta- dens centralare delar, Belysande i detta sistnämnda hänseende är det faktum att under det staden exempelvis för på 1880 — go-talet sålda tomter fick ett visst lågt kvadratmeterpris så hade detta för försäljningar a v f u l l t jämförba- r a tomter i början på detta decenni- um stigit t i l l mer än det dubbla, med över 100 procent.
Ett mycket talan- de exempel hade vi för icke mer än någon manad sedan då det framkom att en byggmästare, som köpt en tomt.
redan någon vecka efter köpets preliminära avslutande sålt den med en vinst av 20,000 kr.
A andra sidan köper staden årli- friluftskäger för industriarbeterskor koiiiiiier att av Svenska Kvinnors Centralförbund för Fysisk kultur anordnas i Karsjö by, i Järvsö socken mellan deii 16 och 23 juli i år.
Statsanslag har begärts f ö r detta ändamål.
Vid lägret koniiiier att beredas plats för ett 40-tal industriarbeterskor, och står det öppet för deitagare från hela Sverige.
Avsikten med lägret är att bereda dess deltagare tillfalle till re- kreation med motionsgymnastik, lek och vandringar, utflykter, bad och en glad, kamratlig samvaro.
Friluftslägret blir förlagt till en gammal typisk Hälsingegård, vars ägare Mårten Olsson sedan flera år mottagit sommarläger och gymnastik- kurser.
Omvårdnaden och gästfrihe- ten äro de allra bästa både i denna gård och i byn för övrigt.
Karsjö ligger i en för sin stora na- turskönhet mycket uppskattad trakt, där Ljusnan ä r särskilt vid och vac- ker.
För deltagare från södra Sverige blir det alltså ett gott tillfälle att se och njuta av den norrländska natu- ren.
Lägrets ledare blir gymnastikdirek- tören fröken Ingrid Fischer.
Gävle, med biträde av en andra ledare.
Vidare meddelanden om lägret kom- ma att lämnas i pressen och genom prospekt till fabrikerna direkt, så snart frågan om anslag blivit avgjord.
Tänk, vad det skall slå an på skolyng- lingar, vad de komnier att känna sig är det ” malliga ” - Men en sak rätt att öva sådan tryck på ungdom, att genoni en skickligt planlagd agita- tion infånga dem i en viss åskådning och beröva deni deras egen fria utveck- ling.
Kanske ämnet till årets student- skrivningar: Vilken ä r Eder ställning till försvarsfrågan?
- kommer att upprepas efter slutet av denna kurs, Under tiden liar iiiternationaleii ut- skickat sitt manifest om, att Nationer- nas förbund skall på allvar- upptaga frågan om avrustning.
Det ä r en god sak.
Men ligger där bakom folkens fasta beslut att, oberoende av sina re- geringar förhindra krig?
— ifrån billiga.
Vederbörande ägare, som rätt lätt förstår när något sta- dens ombud uppenbarar sig, begri- per då att stadeii har b e h o v av köp som gjorts för dyra pengar, även finns fastigheter som staden tidiga- re själv avhänt sig för en spottsty- ver.
Vad beträffar staden?
förvärv, finns det väl med nuvarande makt- för hållanden ingen annan möjlighet än att begära hos regeringen en ny expropriationslagstiftning, som ger möjlighet att efter andra och rim- ligare grunder än hittills exproprie- r a för kommunen behövlig tomt eller fastighet.
Utlämnandet av tomter för bebyg- g d s ~ kan tänkas ske efter flera oli- ka riktlinjer.
Kommunen kan gå in för att i deii ini-e stadeii liksom i för- städerna blott tillämpa tomträtts- principen.
Hittills l i a r det i vad det gäller bostadsbyggnad blott en g å n g tillämpats i den inre staden med tills dato ett gott resultat.
Signe Bergman 60 år den 10 april I den svenska kvinnorösträttens hi- storia är fröken Signe Bergmans namn ett av de allra mest minnesvär- da.
T egenskap av sekreterare.
v. ord- förande och slutligen ordförande i Landsföreningen för kvinnans politi- ska rösträtt var hon den främsta bland ledarna såväl inom centralstyrelseii som i redaktionen för L.
K.
P.
R:s förträffliga tidning, ” Rösträtt för Kvinnor ”.
Till henne sågo landets alla röst- rättsföreningar förtroendefullt upp.
Man litade på hennes kloka omdöme och den respekt hon ingav både vän- ner och fiender t i l l den sak hon egna- de sin kraft.
Hennes var också huvudförtjänsten av att den internationella rösträttsalli- anses världskongress i Stockholm 1911 gjorde en så glänsande succés, att den uppställdes i den utländska pressen som ett iiiiitister för hur en kongress skall vara ordnad.
1 det hela fick den svenska rösträtts- rörelsen alltid mycket beröm för sitt måttfulla och värdiga uppträdande, i vilket fröken Bergman hade stor del.
Fröken Signe Bergman förtjänar därför ett varmt tack av Sveriges kvinnor och en uppriktig lyckönskan på sextioårsdagen, som hon tillbrin- gar i sol och sommar på Rivieran.
Då staden inom kort f å r fria till bebyggande ett par stora områden, alltför goda a t t släppas ut i den pri- vata spekulationens virvel, hemstäl- les om snar behandling av denna motion.
Med stöd a v ovanstående motive- ring hemställs att stadsfullmäktige måtte i prin- cip uttala sig för att försäljning av stadens mark och tomter till den fria marknaden icke i fortsättningen bör ske som hittills utan garantier mot spekulation och jobberi med såväl d e försålda tomterna soni ock de å tom- terna uppförda fastigheterna och bo- städerna i dem; att stadsfullmäktige beslutar uppdraga åt fastighetsnämnden att utreda och framkomma med förslag till nya försäljnings- eller upplåtel- seforiner för stadens mark och tom- ter i den inre staden och i övrigt de förslag, vartill ovan föreslagna principuttalanden k a n ge anledning.
Enligt annons i dagens tidning komnier fru U r s u l a Jorfald f r å n Os- lo att hålla föredrag i Flen söndagen deii i4 april om " De sidste norske vall: og Kvindernes politiske Arbei- de. "
Fru Jorfald deltog aktivt i de komiiiiinala valen i Oslo och var själv uppsatt som kandidat till bvstyret (stadsfullmäktige).
De förut i Södermanland plane- rade föredragen av F. Statsminister C. Th. Zahle f r å n Danmark kommer att äga rum i Eskilstuna den 11:te och i Nyköping deii 12:te maj.
Kampen om folken Bara en dräng Av ELIN WÄGNER A v M O A E n gumma ägde en stuga, men ingen också bara en hackstuga.
Nej han gick sparbanksbok.
S å länge gumman var nog till patron i alla fall.
Det fick gå frisk gick allting bra.
Hon vävde, gjor- hur det ville.
En drängplats va väl in- de vispar och lagade mat på bygdens te hela världen.
mor Lina skulle inte kalas, men som gummans anhöriga alla svälta ihjäl, någon skulle åtminstone voro mycket fattiga gjorde hon aldrig säga till och säga till rätt person.
och några besparingar, hennes hjärtelag patron som hade högsta makten i sock- var inte sådant.
Naturligtvis var hon nen var r ä t t person, inte tu tal om det.
en tok, fast det var hon väl inte heller, Och drängpojken, den minst ansedde när hon kunde laga fina kalas och hjäl- på hela gården, klev upp för ” stora ” pa sjuka människor.
trappan och sade till en betjänt att få Något fel var det i alla fall, för så träffa patron.
do då det fick han, och här gick det för gumman.
Hon blev så stod han inför den väldige och bocka- mycket sjuk, låg länge sjuk, allt hon ha- de hövligt.
de gick åt.
Sin bästa klädning och silke- " Mor Lina i Åby måste h a hjälp, ho schalett sålde hon till en ung bondmora, a sjuker och svälter ihjäl ".
" Patron " de pengarna gingo också åt.
Och gum- bara stirrade, stirrade mållös på sin man blev allt skröpligare trots a t t hon yngste dräng.
" Ho f å r inget U sockna, inte alls hade den dödsålder inne, som för di tror ho har pängar, men ho har var obligatorisk för de gamla på orten.
inga, ho har sålt sin bästa klänning, E n dag i skymningen kom den yng- och stuga f å r ho inga pengar ur.
Mi sta drängen från den stora herrgården mor sålde allting utom stuga, den va till gumman.
Hon hade brukat sticka, ho j u tvungen å ha å t oss A ho i, men tvätta och laga åt honom.
" da-ha, du mor ho låg du i sänga en morgon, när pojke, nu orkar j a g inget mer, j a g har folk kom.
De va förresten moster Hilma vatt sjuk så länge, nu ä r det rakt slut som kom mä ett brev, där det stog a t t med mej - å allting.
ä r slut ", snyftade de ville ha betalt för fars gravöppning, den lilla gumman.
Hon anförtrodde sig åtta kronor ville de ha, men mor va j u till drängpojken, som var mera barn än dö då ho mä.
Mor Lina i Åby måste ha man, om detta förfärliga, som hon te- hjälp nu mädetsamma. ” gat med för alla andra, a t t " allting var " Vad djävulen, tror du j a g är en slut — hon var totalt utfattig. "
Pojken slumsyster din drulle, va har j a me kä- såg efter i skåpet, ingen mat, inte en ringen å göra, hon hor inte ens på min brödbit, inte en pinne i vedlåren, inte mark.
U t med dej!
Det luktar dynga ens litet vatten i hinken.
om dej, å ta dej inte till me sådana här " Skulle inte mor Lina ha hjälp av fat- fasoner fler gånger, för då får du dra tigvården, ” sade han omsider så manligt åt helvete för alltid. "
som hans röst i målbrottet tillät. — " Nej Nu var det pojkens tur att stirra, då, di tror j a har pengar, U ska di hjälpa stirra på något grymt och förfärligt, mej, t a r di mej te ålderdomshemmet, som han aldrig trott fanns till bland för då kan di sälja stuga å få en slant människor.
Han hade kommit med för di har mej, men j a g vill inte dit, å hjärtat fullt av tillit till en rik och dotra mi mä alla barna behöver stuga. "
mäktig man, med hjärtat fullt av ängs- Drängpojken högg ved, gjorde eld i lande ömhet för en sjuk gumma och spisen och bar upp vatten, tog så adjö vid minnet av sin mor.
hade han vänt och sade han snart skulle komma igen.
sig till den mäktige och rike, f a s t över- Han undrade och grubblade, där han tygad a t t denne skulle ställa till rätta, stretade hemåt i blåsten, hur han skul- blott någon talade om hur det var.
le kunna hjälpa gumman, hjälpa henne Och här stod han nu, sextonårsdrängen, så, ” dotra mä di många barna ” fick överöst med ovett för han luktade av stugan efter henne, och inte socknen.
patrons eget stall, och för a t t han fört G å till herrgårdspatron?
Ja, men han en sjuk gummas talan.
” Du är en omän- var j u så fin, så en fick inte tala vid niska, djävulen ä r du " var allt han fick honom annat än genom ” spektorn ”.
Men fram, varpå han rusade ned till dräng- patron var högst i socknen, han bestäm- kanimaren i ladugården.
Brinnande av de över allting och mor Lina svälte ihjäl, vrede och skam plockade han ihop sina om ingen gjorde något, mor Lina, som f å tillhörigheter.
" Aldrig mer - aldrig.
ofta gratis stoppat hans trasiga strum- mer arbeta å t en sådan ” malde det in- por.
Och så mor, mor där hemma i om honom, aldrig mer!
Så gick han in Mark!
J a hon låg j u död i stugan en dag i stallet till Märta, den äldsta av häs- folk kom dit, och inte en matbit i hu- tarna, som han haft a t t köra sopor och på k r i g e t som sin förutsättning.
Ge- set.
Han var fem år då.
Mor hade ved med.
Han var bara ett barn och när stoet strök i n mjuka mule mot hans nom den skola d e suveräna national- staterna förmås a t t avstå från sin ah- t i l l viss grad och till viss tid måste kind, brast han i gråt.
Märta var den första häst han kört.
Märta var upphö- soluta suveränitet till förmån f ö r en anpassa s i g e f t e r densamma.
dock jelsen från vanlig vallpojk till riktig övernationell auktoritet soni f ö r f a t - medan l i a n invärtes lovar sig att vid dräng.
Han g r ä t länge, länge, lutad mot taren kallar världsexekutiven.
(Å t e r första tillfälle bryta den.
Han har det gamla stoet, och hela tiden malde uppenbarar sig svenska språkets ste- fullt klart för sig a t t i denna motsä- det inne i honom, aldrig mer - aldrig rilitet n ä r det g ä l l e r a t t bilda n y a gelse l i g g e r en stor svårighet, men arheta mer A sådana, aldrig mer.
Så tryckte han sitt förgråtna ansikte mot ord för nya begrepp.)
Världsexekuti- lian l i a r icke övertygat oss o m att gamla Märtas mule, strök sina tårar, ven skall upprätthålla ordning me- den yttre anpassningen och den inre tog sitt knyte och vandrade ut i värl- dels en världsflygflotta, som hotar vägran att anpassa s i g är den riktiga den.
En liten arbetssliten dräng med agressiva stater med repressalier.
Skall den internationella en brinnande själ.
lösningen.
Allra först gick han till handelshoden I n n a n vi kommit s i långt, höra arbetarklassen, även sedan den f a t t a t ich köpte några mjuka bullar, som han vi skapa e t t provisorium u n g e f ä r sin stora mission a t t göra slut på kri- gick till Lina med.
Han lade sin enda get, l i t a sina söner exercera och be- efter Genèveprotokollets mönster.
slant, som bestod av femtio öre, på hor- och f ö r f ä r d i g a det och sade, " Jag kommer igen om ett u p p f a t t n i n g o m vilja krigsanslag D e t f i n n s en a t t k r i g ä r e t t brott och alla f r e d - krigsmaterial?
M e n i g e man kommer par dar, adjö så länge mor Lina. "
— Patronen blev trots sin förargelse icke a t t kunna fatta detta.
l i g a folk böra resa s i g i solidaritet iver att ha blivit störd av en simpel Men det måste När denna bok skrevs kände ej dräng, dock så betänksam inför uppträ- mot förbrytaren.
skapas fasta f o r m e r f ö r denna soli- författaren Independent Labour för Partys beslut att vägra alla mi- daritet, e t t Handlingsprogram behandlingen av fredsstöraren.
E m e - litäranslag i parlamentet.
Vad säger Det är dan detta av alla.
även av de fredli- han om ett sådant beslut?
tar redan om vanvård, och man får se g a s t e, kräver att kunna sätta iii väp- förestavat av en önskan att ge ut en till så inte tidningarna får tag i något. "
nad makt.
så f å vi e j avrusta, innan k l a r paroll mot kriget!
Är även det- Nästa dag hämtades Lina och fördes E n l i g t för- till det värsta ställe hon visste — världsexekutiven är k l a r a t t överta ta skadligt f ö r freden?
fattig- fattarens resonnemang skulle den stugan.
Hennes stuga och få möbler ansvaret.
såldes av fattigvården på auktion.
När Dessa f a n t a s t i s k a planer kräva vara det.
Boken g e r anledning till många Lina hämtades, sade en av lerlamiiterna e t t våldsamt påskyndande av utveck- som var med, " Inte var det väl så f a r - lingen.
Endast visslieteii om att det frågor, till instämmanden och mot- ligt för gumman, här finns j u färska Man känner s i g i d j u p bullar i en påse och här på bordet lig- andra alternativet: mänsklighetens sägelser.
självförintelse också snabbt rycker sympati med den iver, den lidelse, ger en hel femtioiiring, å di gamla di närmare.
kan tänkas driva på folken den v i l j a som driver f ö r f a t t a r e n.
V i kan gnälla di, men allti har di någon strumpa undanstoppad. "
- " Snälla ni, till så djärva ingrepp mot e t t tra- ha a l l t f ö r m å n g a h ä r i landet som vattna blommorna å t a med katta " bad inte förstå att stora t i n g äro i gör- mor Lina.
-- - - ditionellt system.
F ö r f a t t a r e n o f f r a r en del tid å t ningen och a t t v i a l l a kallas upp till Drängpojken vandrade ut i världen.
polemik mot dem som anse a t t vi deltagande.
I sin press f å de ingen- Han höll sitt löfte, han arbetade e j å t endast kunna b r y t a den ödesdigra t i n g veta om detta.
Må de gå bak- omänniskor, för övrigt var det ont om arbete.
Han satt ofta på Svartsjö och utvecklingen genom a t t var i s i t t om ryggen på denna press och få f a t t Långholmen.
Inte för dråp eller fylleri land arbeta för avrustning.
H a n a n - i boken.
Måtte T i d e n s f ö r l a g annon- eller tjuvnad, nej inget av dylikt, men i den trogen sig själv, förde han propaganda sera d e n r i k t i g t verkningsfullt ser.
a t t aven de som inse nödvändig- Forts. å sid. heten a v att bryta d e n n a utveckling., borgerliga pressen.
D e t t a ä r titeln på m a j o r K. A. da möjligheter.
F l y g t e k n i k e n och Bratt.
; n y a bok.
utkommen på Ti- den kemiska vetenskapen kommer a t t dens f ö r l a g.
u t n y t t j a s och misshrukas till d e t y t - Förlidet å r rörde m a j o r B r a t t upp tersta.
D ä r f ö r att e t t modernt a n f a l l aktualitetens virvel o m k r i n g sin per- som t a r Iiiftvägen ' kan rikta s i g mot son med sin första artikel o m det ett f o l k s h j ä r t a och h j ä r n a: de stora moderna k r i g e t s a r t.
Högerpressen produktions- och förvaltningscentra.
skrev då att m a j o r B r a t t överdrev så måste hela samhället inrikta s i g på krig.
även under fredspauserna sina s k i l d r i n g a r av den förvandling till oändligt större dödlighet och fa- ordna s i g f ö r krig.
Men denna u t - sa som k r i g e t undergått.
Vänster- veckling mot e t t krigssamhälle leder pressen trodde att det låg något i till krig.
Fruktan f ö r krig ökar rust- dessa s k i l d r i n g a r, men, man kunde ningarna.
Rustningarna öka fruktan j u inte g e n a s t rubba på 1925 års för g r a n n e n.
slutligen kommer explo- härordning.
Generalstaben stoppade sionen.
Och den blir slutet på allt in överlöparens teser i sin dementi- menar Bratt med engelske premiär- ministern.
kvarn och malde dem till pulver.
D e t världspolitiska läget ä r fullt ” N ä s t a k r i g kommer a t t bli unge- fär- likadant som världskriget ", sa- av konfliktanledningar.
D e t visar en d e överste av E d h o l m i en oförglöm- värld i förvandling.
Asien e n a s och l i g intervju i A l l e h a n d a, vars läsare reser s i g mot den vite exploatören.
skulle lugnas.
" Man f å r icke över- t i l l ä g n a r sig hans metoder och kör s k a t t a g a s k r i g e t s betydelse.
Man kan ut honom.
D e t är det planetariska i s j ä l v a verket skydda s i g ganska resultat som den europeiska realpoli- e f f e k t i v t mot gasangrepp, förutsatt tiken avsatt.
Det utmattade Europa a t t nian f ö r f o g a r över gasskydd och förnöter under tiden sin kraft i miss- gasdisciplin. ” M y c k e t kan s ä g a s i tro och rustningar och låter Amerika t i d n i n g a r i skydd av läsarnas okun- överflygla s i g ekonomiskt och mili- nighet.
Man kan också överleva ett t ä r t.
Folken h a i trötthet och leda fall f r å n 1,000 meters höjd.
förut- mist tron på möjligheten a t t styra s i g själva.
röda och svarta diktatu s a t t a t t man icke slår ihjäl sig.
Därmed s j ö n k o d e oroade sinnena ha uppstått.
vilka ytterligare öka ro.
Det vill säga icke major osäkerheten och k r i g s f a r a n.
Demo- till B r a t t s och icke heller den militära kratiens n e d g å n g till trots.
ser inte ledningens.
Två nya utredningar f ö r f a t t a r e n någon annan makt som förutom utredningen om den ekono- kan rädda världen.
När lian räknar d e k r a f t e r som kunna tänkas kunna miska beredskapen som satt förut avfärdar ' h a vi f å t t sen dess.
båda avsedda utföra räddningsverket.
en smula väl kategoriskt a l l a så lian a t t förbereda en modernisering av vår krigsberedskap.
n ä r som på det industriella proleta- M a j o r B r a t t h a r nu å t e r t a g i t till riatet.
som skall g ö r a det, möjligen orda.
M ä k t i g a k r a f t e r som driva med t i l l h j ä l p av det vad h a n k a l l a r fram mot e t t k r i g, kämpa mot d e fredskapitalet.
Ä r o de besittande, de intellektuella, kvinnorna.
bönderna krafter- som söka r i k t a in utvecklin- g e n p i n y a banor och organisera om så hopplösa?
J a kanske det.
världen till en värld utan krig.
F ö r - D e t blir den internationella social- f a t t a r e n vill v a r a med bland de f r e d s - demokratien som skall f a t t a som sin befordrande k r a f t e r n a.
E n brinnan- stora historiska mission a t t införa d e v i l j a driver honom a t t f ö r d j u p a ett n y t t politiskt system i stället f ö r sig i problemet.
bemästra det och sö- det uråldriga vi n u h a och som vilar k a t ä n k a ut mål och medel.
Vi h a nu som en dyrbar andhämtningspaus det g ä l l e r a t t bruka innan det är För sent.
Först t a r f ö r f a t t a r e n åter upp f r å g a n om det moderna k r i g e t s a r t.
H a n nämner icke n å g r a motståndare men bemöter dock en del i n v ä n d n i n - g a r.
D e t ä r d å r a k t i g t, menar h a n, a t t bedöma e t t f r a m t i d a k r i g ut från den krigsberedskap över vilken ar- méledningarna i d a g förfoga.
Krigs- tekniken ä r m i t t i en våldsam om- v a n d l i n g s r o c e s s, förorsakad av luft- tekniken och uppfinningarna a v de M a n måste nyn kemiska vapnen.
räkna med vad k r i g e t blir, n ä r det anpassat s i g e f t e r dessa nyn oerhör- allmän
ERNST AHLGREN Folkhälsan Tidevarvet L I V Jag vaknade en morgon.
Den nya da- Forts. fr. sid. 1.
Forts. fr. sid. 1. gens ljud nådde mitt öra.
Mjölkkärran Geijerstam och hennes gamle kam- Ernst Ahlgren själv kort före slutet.
hålla preventivlagen borde undersö- skramlade.
Sopkarlens vagn rullade rat ” osedlighetsaposteln ” Axel Lun- Så segrade Hörby.
I sitt långsam- kas.
Om det ä r så att man inte tror dovt över kullriga stenar.
Bilar tutade degård voro hennes nära vänner.
ma men säkert dödande grepp kval- på mänsklighetens sunda instinkter långt borta.
och icke tror på möjligheten a v att Jag smög ut i mitt kök.
Tvättbaljan Och så var där den berömda A n n - de det henne.
Hon kunde icke finna sig.
Må man genom upplysning väcka och stärka stod av kläder fylld - väntande.
Lil- Charlotte och Ellen K e y.
I Ann- ansvarskänslan, utan anser a t t nati- lans klädning, ännu e j färdig, likt en Ahlgren Charlottes litterära salong syntes emellertid icke tro.
a t t Ernst ofta den då nyutnämnda professorn var en vanlig i s i g själv förgapad lit- viteten m i s t e hållas uppe och sedlig- blommande äng, mötte min blick, där i matematik vid högskolan.
” Melo- terat.
A v en vanlig liten inbilsk för- heten främjas genom okunnighet och sent i går kväll j a g den lämnade.
- disk och gnistrande som de Qvick- f a t t a r f å f ä n g a var hon sannerligen lagtvång - j a i så fall ä r både liv Mitt hjärta började bulta.
silverfontäner.
vilka smycka mo- icke besatt.
T i l l det voro hennes mått och lagstiftning en absurditet.
Liv, liv, liv, j a g är till brädden fylld I sitt utlåtande " angående väckta av dig.
Om dagen vid mitt arbete, då rernas palats ".
(Ellen K e y) sjunker alltför stora.
Men hon hade en su- hon om kvällarna ner i fru Lefflers sande törst efter utveckling, intel- niotioiier om utredning angående re- j a g står vid mitt tvättbräde, och såp- soffhörn och samlar inom ett ögon- lektuellt umgänge, böcker.
Hon var vision av bestämmelserna rörande bubblorna brista under mina händer, straff för fosterfördrivning " anför sjunger du inom mig.
Om kvällen, då blick alla andlöst lyssnande kring hungrig efter ömhet och förståelse.
sig.
Hon kommer direkt från Obser- Och s å var hon s k y g g och misstänk- utskottet en mängd fakta.
som på ett jag dödstrött sjunker samman, är det utomordentligt sätt bestyrka motio- därför att du, o. liv, hela dagen hållit vatoriets stora stjärnkikare.
där hon sam.
F a t t i g.
ömtålig och stolt.
närernas sats.
att här ä r f r å g a om mig i din starka famn.
- beräknat Saturnus gåtfulla ring.
På " ett samhällsont som alltmer hotar en mjuk glidande franska berättar.
Ina.
Näst sin brinnande längtan att att breda ut sig och vars verkningar hoii en fantasifull historia från världsrymden.
.
Hon var interna- kunna göra ett ovanskligt arbete.
in- p i folkhälsan torde vara nog så all- tionellt ryktbar som matematiskt nan hon dog, hade Ernst Alilgren varliga. "
Utskottet påvisar också sen som s ä g e r: ” av det anförda snille, vilket icke hindrade.
att hon, ännu en längtan till: en annan varel- till full evidens den nuvarande lag- framgår .. att utskottet icke kan till- när hon ville.
kunde skriva en ro- se, närmare henne än alla andra.
Den stiftningens fullständiga maktlöshet styrka en revision av dessa straffbe- I oktober 1886 mötte Victoria Bene- och omtalar med beklagande att t. stämmelser. ” man bättre än Ann-Charlotte.
H ä r möter man åter dictsson Georg Brandes.
Upprors- ex. å r 1927, då 441 kvinnor aborte- denna besynnerliga Det var Sonja Kovalevsky.
resignation in- i denna samling slöt sig Ernst mannens och geniets dubbla nimbus rade på Allmänna Barnbördshuset i f ö r lagens vanmakt; r e s o n e m a n g e t Ahlgren emellertid endast till en: stod omkring honom, och från allt Stockholm, endast ett fosterfördriv- denna l a g efterleves icke alltså Ellen Key.
S k y g g t sträckte hon r i t första ögonblicket bländade han hen- ningsbrott sakfälldes därstädes.
U t - bor den vara som den är.
D e t torde sina trevare för att vinna henne till ne.
Hon var honom andligt vuxen, skottets slutsats av dessa förhållan- dock val-a obestridligt.
a t t något vo- Men hon hade inte som kanske mer.
den blir ett erkännande å t motionä- re att vinna genom en lagreform.
vin.
Och Ellen K e y, som hade ett sinne fint som spårhunden när det han från barndomen kunnat g å till rernas syn på sammanhanget mellan soin erkände fosterfördrivningens be- i f r å g a om rättigande under vissa former a v vis- gällde människosjälar.
räckte fram det dukade bordet.
Ensam hade hon olika samhällsåtgärder måst leta s i g väg, slagits f ö r varje folkhälsa, då det heter: " Enligt ut- sa även sociala skäl.
O m det i öm- sin hand till svar.
Hon var inte lätt och skottets mening bör hjälpen mot de Inför det myckna såpade pratet i brödsmula.
mande fall funnes en hederlig utväg, Stockholm hade E r n s t Alilgren ofta smidig som han.
Hon var långsam missförhållanden.
som råda.
sökas skulle detta verksamt bidraga till a t t tyckt.
att Hörby- ändå inte var så och djup.
icke amoureuse som han, på a n n a t håll, nämligen i ökad upp- rycka marken undan fötterna p å de men många gånger lidelsefullare.
dumt.
i februari 1886 är hon hem- lysning och vidgad ansvarskänsla p i okunniga abortörer, vilkas samvets- A l l t det onda de två gjorde var- ifrågavarande område samt i för.
lösa ingripande ä r en så stor fara nia igen.
Men a c k!
S t r a x efter hemkomsten antecknar hon i alma- ann skall icke här tas fram.
Det bättrade levnadsvillkor for nödställ- för kvinnors liv och hälsa.
Det är nackan: " Vid 5 tiden kommo vi ut- skulle till ingenting tjäna.
Vi kan da mödrar och deras barn. "
Svår att sant att en lagändring ensamt e j tröttade till Hörby.
Vid stationen se tragediens förlopp bara.
men dö- fatta är däremot den del av slutsat- kan väntas väsentligt förbättra f ö r - mötte oss gubben; kall, surmulen och ma kan vi inte.
i utkastet till det hållandena.
Men en reform av lagen grå.
inte var det någon glädje att aldrig fullbordade avskedsbrev, som om fosterfördrivning i förening med komma ” hem ”.
Genast jämmer över efter E r n s t Ahlgrens död fanns O, barnahjärtats en moderskapsförsäkring och i f ö r - bokhandeln.
Jag måste gå in i mitt bland papperen s t å r: " I allt detta hemliga mystik e n i n g med vederhäftig upplysning rum och bryta ut i en kort paroxysm har min omåttliga beundran för d i g om vårt ansvar inför själva av tårar, dold av mörkret därinne. "
och min ringa tanke om mitt eget våra barn, om antikonceptionella me- Ur Idyll och Elegi av Karin Ek.
Och en vecka senare skriver hon till värde varit hela felet. "
Och i ett av om fosterfördrivningens fa- del och A x e l Lundegård: ” Det känns som de sista breven till E l l e n Key säger ror under alla förhållanden - detta om j a g sjunkit till halsen i någon hoii om den människa, som kom hen-lic ' O barnahjärtats hemliga mystik, torde kunna lösa problemet.
bindande massa, som långsamt stel- ne att dö, därför att efter honom var som glimmar fram i sparsamt sedda Det ä r tydligt att frågan i motsats Hörby en omöjlighet: " Jag såg al- nar omkring mig — — ”.
stunder till vad utskottet anser, ä r i högsta Självmordstanken, den gamle kän- drig en lumpenhet, aldrig en dub- och med ett sken av öde och tragik grad värd en utredning hos oss så- belhet. "
- E n g å n g anklagar E r n s t de gästen, kommer igen '.
belyser ständigt ljusa Edenslunder!
väl som i andra länder.
Utskottet Hörby var f ö r Ernst Ahlgren in- Alilgren Georg Brandes f ö r kvinno- omtalar, att man på flera håll redan L i k t hägringen vid horisontens rand, förakt.
I skrivandets stund har j a g te bara ett outhärdligt familjförhål- antagit eller har uppe förslag till till hands, som över orört djup sig plötsligt lande, fattigdom och bundenhet.
Det icke Hovedströmningar en reviderad lagstiftning, men drar men det minne j a g har av studierna höjer, var också svensk landsort med alla Staël och George Sand en syn, en glimt av ännu osedd strand därav ingen slutsats f ö r vår räkning.
dess kännetecken: småsinthet, trån- över f r u d e Den långsamt försiktiga tågordning ga själar, andlig isolering.
E r n s t där säger mig om dess författare sig en sekund för häpet öga röjer: som gäller f ö r svenskt reformarbe- 1869 redan hade Ahlgren var i Hörby svanen i höns- raka motsatsen.
te ä r stundom beklämmande.
och Hör- Brandes översatt Stuart Mills Sub- i blodigt skimmer av sin framtids gården.
Hon visste det Så långt utskottet; nu har riksda- tårar by visste det.
Och det förlät icke.
jection o f women.
Detta tilltag ty- gen ordet.
Det ä r varmt att hoppas Man har tyckt det ä r synd på Hör- der j u heller icke på fientlighet mot ler barnets själ, av drömmens våg att riksdagen bättre än utskottsma- by också.
Kanhända ä r det det.
kvinnan .. B a r a tvärtom., blott kysst, joriteten skall inse " betydelsen, av Vad kvinnofientlighet a n g å r stö- Men svensk landsort har så många och djupt ur blickens aningslösa att lagar bringas i Överensstämmelse strypta andar på sitt samvete.
att ter man däremot på detta d r a g hos med det allmänna folkmedvetandet " vårar medlidandet uteblir.
Svanen ä r oss E r n s t Alilgren själv.
Hon satte sannerligen icke sitt eget kön högt.
ser invigd Vishet visionärt och t y s t.
.
och inse samhällets plikt a t t icke för- kär!
Hade E r n s t Ahlgren h a f t möjlig- I ord som icke väja undan f ö r att slå Dovt, fastän barnet icke vet det själv, svåra den enskildes strävan a t t ska- pa friska barn och g e dem en heder- het att undkomma Hörby, hade hon fördömer hon det.
Och hon h a r j u hörs brus och gny från skumma lig start i livet.
Det ä r a t t hoppas kunnat räddas å t svensk litteratur.
rätt: det är ett ledsamt släkte.
(Hu- djupens älv.
att riksdagen beslutar i folkhälsans säger Ellen K e y i sin biografi över ruvida det ä r ledsammare än dess intresse.
henne.
Men den möjligheten fanns motpart männen bör emellertid läm- icke.
Sverige har icke råd att föda nas därhän.)
Men vad E r n s t A h l -: indra än snabbskrivare.
skriver gren icke såg, liksom knappast heller Ellen Key såg det, ä r orsaken till det på sin egen metod.
Han kunde e j låta onda.
Hon menade att orsaken lig- g e r i naturen själv, icke i samhälls- bli att gå på dem som makt och rike.
dom hade, och säga sin mening.
En- utvecklingens historiska g å n g.
Det KULTURHISTORISKA SÄLLSKAP sam, trasig och förkommen gick han är obegripligt att E r n s t Alilgren in på de väldige och magnaterna.
Han med sin klara blick icke ser djupare är en sammanslutning a v föreningar o c h enskilda med- kunde e j låta bli.
Han mindes en stuga i här.
Och dock hade de stora kvin- lemmar med uppgift att från förstörelse rädda allt, s o m Mark, där hans mor legat död, av brist nosaksmännen Thorild, Almqvist.
i ett eller annat avseende kan vara a v betydelse f ö r kän- Stuart Mill och Bebel redan s a g t sitt och vanvård: nedom o m arbetarrörelsens historia i vårt land samt d e Han mindes en sjuk gumma i det fe- ord.
Vi veta icke, om hon läst dem.
svenska arbetarnas liv o c h förhållanden i allmänhet, de- ta Skåne, och en bondpatrons svar på Men Ernst Ahlgren var vid sin död hans vädjan.
Han mindes hur en soc- endast 38 år.
Hon hade mycket ras liv i helg o c h söcken, i hemmet o c h p å arbetsplatsen.
Genom sin ken i feta Skåne sålde en stuga på auk- osett och mycket olärt.
deras arbetsförhållanden, kulturella o c h sociala strävan- tion, som " en doter mä många barn " egen personlighet och sitt hela liv den m. m. skulle ärva efter en gammal mor.
Mån- är hoii emellertid själv en högljudd I förvissning o m att denna tidnings läsare till fullo ga finner honom löjlig.
därför att han protest emot sina egna teorier.
Ernst Alilgren tillhörde detta uppskattar betydelsen a v detta arbete, riktas en uppma- för personlig propagande och inte går i flock.
Men hans själ är brinnande i ståtliga.
upproriska, rakvuxna släkte ning o m anslutning till Arbetarnas Kulturhistoriska Säll- honom och han tycker flocken går för som föddes omkring 1 8 5 0 och som skap.
Medlemmar erhålla den a v Sällskapet utgivna långsamt.
De besuttna menar, att han på 80-talet gjorde sin stora kultur- skriften » Notiser ».
D e n n a skrift har hittills utkommit ä r en förbrytare, t y han sitter ofta på ella gärning.
Det släktet hade svårt med 6 nummer p r är, o c h innehåller kulturhistoriska för att kompromissa, det tog livet på Långholmen.
L y f t m i g, salta skildringar ur arbetarrörelsens historia.
Moa.
bleka allvaret.
v å g!
J a g ä r icke rädd f ö r d i g, bad Inträde o c h medlemskap erhålles genom betalandet hon en gång till livet.
Och vågen a v en årsavgift p å 2 kronor.
Anmälningar torde sändas Men när den vände I annonsen om Quo Vadis i förra num- lyfte henne.
till Sällskapet under adress Upplandsgatan 1, 3 tr. ö. g., ret av Tidevarvet förekom ett tryckfel i tillbaks igen, och ebben kom, låg ett namn, nämligen J. Kriskamurti.
hon kvar som dess o f f e r p å stranden.
Stockholm.
Skall vara J. Krishnamurti.
Ellen Michelsen.
.
- - - Till våra lösnummerköpares t j ä n s t, f r å n vilka vi ofta f å mottaga för- f r å g n i n g a r om var Tidevarvet f i n n s att köpa, f ö l j e r härnedan en förteck- ning över d e a f f ä r e r i Stockholm.
som föra Tidevarvet.
BLASIEHOLMEN.
Arsenalsgatan 1.
NORRMALM.
Centralstationen, bägge tidnings- kioskerna.
Vasagatan 12.
Upplandsgatan 2.
Upplandsgatan 10.
Upplandsgatan 50.
Birger Jarlsgatan 90.
Birger Jarlsgatan 127.
Ingemarsgatan 6.
Sveavägen 80.
Kungstensgatan 56.
Observatoriegatan 6.
S:t Eriksgatan 89.
S:t Eriksgatan 104.
Karlbergsvägen 52.
Birkagatan 9.
Dalagatan 48.
Odengatan 72.
Odengatan 63.
Vanadisvägen 2.
Jarlaplan, kiosken.
Regeringsgatan 7 7.
Brunkebergstorg7. '
oss - ARBETARNAS - - - och ÖSTERMALM.
Nybrogatan 7.
Artillerigatan 51.
Skepparegatan 7.
Storgatan 48.
Karlavägen 78.
Humlegårdsgatan 20.
Valhallavägen 94.
Karlavägen 52 — 54, Karlavägen 40.
KUNGSHOLMEN Fridhemsplan, kiosken.
Hantverkaregatan 8.
Bergsgatan 23.
Kungsholmstorg 14.
Scheelegatan 17..
SÖDERMALM.
Slussplan 1 — 3.
S:t Paulsgatan 6.
Mosebacketorg 16 — 18.
Götgatan 40.
Götgatan 97.
Folkungagatan 108.
Folkungagatan 76.
Nytorgsgatan 24.
Åsögatan 54.
Erstagatan 22.
Skånegatan 55.
Södermannagatan 38.
Hornsgatan 28.
Björngårdsgatan 8.
Hornsgatan 100.
Högalidsgatan 48.
Vollmar Yxkullsgatan 10.
Långholmsgatan 22.
Tidevarvets prenumeranter om- bedjas a t t intressera s i n a vänner och bekanta f ö r lösnummerköp och göra dem uppmärksamma på a t t tidnin- gen kan erhållas i ovanstående af- färer.
