# ID: svediakorp-per3424
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1929
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,050
# sentences: 902
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET som genom sitt exempel lett honom in på den väg, han nu var på, och, han bad om hennes medverkan.
» Så n u vet jag, varför min Fader låter mig vara kvar litet till. » E t t uttryck av högtidlig glädje bredde s i g över Tidevanvet har under de å r som hennes skiftande anletsdrag, då ' hon g å t t väl nämnt Mathilda Wredes sin stams sak och vil- hänförelse för turligt och naivt, ' att man i första Vid påsktiden detta å r besökte liksom i tanken räckte ut sia kär- namn men aldrig talat om henne.
- Det ä r o f t a djupt vemodigt att män- j a g MathiIda Wrede i Helsingfors.
ögonblicket icke viss ':.
om det gäll- le befria denna ur dess förtryck, vil- leksfulla och starka hand även till niskor uppskattas först d.?
de g å t t Hon var sjuk redan då men kom själv de en jordisk eller himmelsk Fader.
ket fortfarande existerar i verklig- jordens alla betryckta negrer.
Hon berättade om finska frihets- bort.
Icke så med Mathilda Wrede och öppnade.
Vacklande.
Men ald- r i g någonsin kan en främling ha kriget 1918.
» Brödrakriget - och vad mer ä r än uppskattning: välkomnats med större hjärtlighet.
kallar j a g det, ty det var just.
vad hennes liv ä r verklighet och hon är.
det var.
J a g höll inte med någon.
Men fastän ojämförlig.
som all- Man s k u l l e haft ett stenhjärta för men hjälpte stackars flyktingar tid den hela personligheten ä r mot att inte genast bli värmd.
I den halvskumma tamburen fick från båda hållen, och j a g läste min- allt som kan talas eller tänkas eller av hen- j a g mitt första synintryck sann lagen för båda sorterna, när de skrivas, igenkänner dock Tidevar- ne.
Den vacklande gestalten rätade vildarna ville hämnas.
J a g är född vet med vördnad i henne så mycket vit.
mina släktingar äro alla vita.
a v vad det djupast menar och ville på sig.
och j a g hade framför mig en men hela mitt liv har j a g levat bland kämpa för.
Må därför ingen för- krigare, en riddare med konungslig de röda.
Båda togo fel, båda hade tänka oss om vi idag ägnar Mathil- hållning.
Rak och förnäm med bju- dande.
ehuru icke befallande, åtbör- orätt. » Upprepade gånger har j a g da \ \ ' rede flera av vira spalter.
der.
D e t smala, påfallande aristo- hört Mathilda Wrede klandras, for O m det porträtt som här reprodu- kratiska anletet med den stora nä- att hon under inbördeskriget icke cerats berättar Elin Wägner.
san upplyst av de mörka ögonens klart ställde sig på någondera sidan * eld.
Dräkten grå och enkel.
påmin- utan gav bannor och barmhärtighet V å r ledande artikel talar om vad nande om en sjuksköterskas uni- lika mycket åt t v å håll.
Folk mena.
1929 v ä n t a r.
form.
Det vita håret slätt tillbaka vanligen.
att i kritiska tider måste struket från ansiktet.
som verkligen en var ta sitt parti och endast hålla F ö r ungefär halvtannat århund- liknade et t gammal t krigareporträtt, sig till detta.
För varje gång j a g rade sedan svajade på stadshuset i Detta såg j a g ändå tydligare.
då lyssnat till detta tal.
har j a g undrat Paris en väldig fana med inskrif- j a g fördes in i ljuset i den lilla mat- i mitt stilla sinne.
om man har sam- ten: Fosterlandet i fara.
Med fos- salen, där ett spartanskt kaffebord ina fordran på Gud.
Det vore j u kon- terlandet menade man då revolutio- väntade.
Hon pratade och berättade.
sekvent att och av honom begära nens Frankrike, den nyfödda och Ivrigt och eldigt talade hon om sin ett bestämt ställningstagande.
Den ofullgångna demokratien.
I Stock- verksamhet, sina erfarenheter och djupa kärlek, som omfattar alla holms stadshus har nyligen sports sina planer.
Glada leenden flögo människor och ser t i l l deras ' rent ett bland de många varseln om ' att över hennes fina drag och humoris- mänskliga nöd utan att fråga e f t e r, n u ä r Demokratien i f a r a.
tiska glimtar blänkte i hennes fly- i vilka led de blivit inmönstrade, tande tal.
» Ja, mitt goda humör tycks nian i praktiken icke erkänna, Sundqvist överger mig inte trots min skröplig- Doktor Al även när man teoretiskt betygar den ger några lockande och intresse- het », log hon.
» Läkarna », fortsatte sin högaktning.
Mathilda Wrede från Wien.
hon käckt, » påstå, att j a g liar tre fyllda Gl uttalade oförbehållsamt sitt ogillan- dödliga sjukdomar, men se jag dör de av » detta rikes krigiskhet,.
Hon Mathilda Wrede Sistadelen av Vera Figners inte än.
Ibland har jag undrat var- älskade s i t t fosterland p i ett adla- sjä anmäles av för men nu förstår j a g det.
Min F a - Och så berättade hon, hur hon på se- heten trots slaveriets officiella av- re.
reellare sätt än d e flesta, men Ellen Michelsen.
der har ännu litet arbete kvar åt nare tid kommit i kontakt med en skaffande.
Den unge negern skrev stridstendenserna u detta samma mig ..
Hon nämnde sin Fader så na- ung intelligent neger, som brann av till Mathilda Wrede, att det var hon, fosterland älskade hon ej.
Bland an- Jeanna Oterdahl har för ' Tidevar- nat hade hon ingen sympati för vet gjort ett utdrag ur V a d s t e n a Lotta Svärdsrörelsen.
klo och Vänlig och glad, trots smättorna därtill fogat en orienterande inled- i hjärtat, vilka några gånger kom- ' ning.
mo henne att blekna och sitta tyst ett par minuter, visade mig Mathil- I detta ' nummer återupptages - da Wrede mig omkring i sina två från n: r 45 f ö r 1928- R U t h små rum.
Dem hade hon f å t t av si- Persons sällsamt levande män- na vänner.
F. d. fångar hade givit iiiskoberättelse B e f r i a d e. Efter- henne det ena rummet och finska som uppehållet varit s å långt och D e nylingen förrättade valen in- Forna tiders valnämnd synes ha av stadsfullmäktiges partier har den kvinnor det andra.
Hon hade j u gi- för våra nya prenumeranters skull om Stockholms stadsfullmäkti- varit en mäktig iiistitutioii, där de knappast någon uppgift att fylla i vit bort så pass, att hon icke själv göres först en helt kort samman- g e ha tilldragit sig stor och berätti- ifrågasatta kandidaternas meriter samhället.
Kompetensen må vara vil- hade något slls kvar, men då hjälp- fattning av det föregående.
gad uppmärksamhet.
D e kasta en och lämplighet diskuterades.
Det fö- ken som hälst, intresset och arbetsvil- tes hon i sin tur av dem.
som hon skarp belysning över den partipoli- rekom då oftare än nu a t t, styrelser ligheten likaså.
förut bistått.
Nästan alla möblerna har skrivit tiska inställningen i allt som rör den och nämnder rekryterades bland so- Elin Wägner I å r följde e j stadsfullmäktige sin hade fångar gjort åt henne, varje En farlig m a n s o m kommunala omsorg som kommer cialt intresserade utanför stadsfull- valkommitté.
Det blev rabalder och föremål hade sin historia.
» H ä r har o m f o r till Sydafrika — v e m stortvätt partierna emellan.
Olika j a g mina skatter », utbrast hon med stockholmaren till del från vaggan mäktiges leder.
ä r han?
- innan hon själv avrest till graven.
V a r e sig det gäller att Proportionalismen har medfört en riktningar inom ' samma parti sade en vid gest runtomkring i rummet, till antigavkonferensen i Frankfrurt utse en suppleant till barnavårds-, skarpare parti pol i t i k, som utvecklats varandra ett sanningens ord.
» de påminna mig om mina älskade som representant för Tidevarvet och polis- eller kyrkogårdsnämnd, s t y - i den riktningen att valkommittén Den till synes mindre betydelse- vänner.
Och här är Valamohörnet. » Frisinnade Kvinnors Riksförbund.
relsemedlem fungerar som en sorts räkneapparat fulla befattningen av suppleant i po- I ett hörn av sitt arbets- och sovrum, i rättshjälpsarbetet, Därifrån hör vi alltså a v henne näs- flyghamnsstyrelse eller folkskoledi- som tillser att vederbörande partier lisnämnden släppte lidelserna lösa.
s i att hon kunde se det från bädden, ta gång.
rektion - Överallt spelar de partipo- bli proportionellt representerade i Socialdemokraterna i valkommittén hade hon samlat ihop skänker, som litiska hänsynen in.
D e aktualiserar alla d e hundrade olika styrelserna.
hade behjärtat kommunisternas be- hon fått av munkarna i Valamo.
gäran om en plats, i polisnämnden minnen från klostret i Ladoga, allt En bilaga mrdföljer en del av den i, alla tider brännande f r å g a n: Personvalet inlåter sig kommittén ej H u r skall en beslutande församling på.
Det överlämnas å t vederbörande och accepterat h r Kihlbom, som de förtäljande om dessa oskyldigt för- upplagan.
utse s i n a förtroendemän, så att där- partigrupp.
Dess representant i val- kanske funno särskilt lämplig som följda munkar, för vilka hon de sis- vid uppdraget verkligen gives åt den kommittén talar om vem som är fö- motvikt till d e n fascistiskt betonade ta åren så varmt intresserat sig och reslagen.
Namnet accepteras.
en en- h r Ossbahr, som högern redan ett vilkas talan hon så oförskräckt fört.
som bäst kan förvalta det?
I Stockholms stadsfullmäktige sy- hällig valkommitte lägger Fram sitt föregående Ar placerat bland denna » H ä r är min allra kostbaraste skatt,.
sade hon och hämtade ett föremål följer nämnds suppleanter.
nas valen.
under de senaste åren till- förslag och stadsfullmäktige I folkskoledirektionen har i många insvept i en fin vit duk.
» Om den g å t t på följande s ä t t: en valkommit- sin valkommitte.
Det ligger i öppen té på nio personer utses först.
Den dag att med detta system de små å r den utanför partierna stående fr. måste j a g berätta. » Hon satte sig nu fungerande består av fem social- och framför allt de i valkommittén I n g e b o r g Wallin arbetat.
Högern tillrätta i länsstolen med händerna demokrater och f y r a högermän.
icke representerade partierna ha passade på och sökte p a t t a henne varsamt omfattande skatten i den Bland suppleanterna finna vi en svårt att göra sina synpunkter gäl- med den på detta område odisputa- vita duken, som låg i hennes knä.
folkfrisinnad och en kommunist.
lande.
Och finnes en så underlig få- belt mindre kompetenta men rätt- E n särskild värme, ett allvar kom Forts. å sid. 6.
Forts. å sid. 2. dock ingen liberal.
.
gel a t t den e j är infångad i något N:r I: 1929 Mathilda Wrede Demokratien i f a r a A propos * valen inom stadsfullmäktige i Stockholm
1929 väntar Demokratien i fara Forts. fr. sid. 1.
Längs FÖRSVARSKRIG I sin ledare i nyårsnumret brukar trogna unghögerkvinnan fr. Järte.
Ett krig mellan de sydamerikanska re- Tidevarvet ta en återblick på det för- Högern gör anspråk på platsen - flutna are &amp; politiska händelser.
Den- kanske den matematiska rättvisan är publikerna Bolivia och Paraguay blossa- de upp och dop bort strax före jul - na gång ligger sammanfattningen i på deras sida?
Kanske ä r det på sam- fast glöder kanske forifarande, Men bi- den borgerliga samlingens fullbor- ma grund som den liberala advokat da parterna ha dock böjt sig f ö r N.F:s dan - man upprepar ordet med leda.
M a t h i l d a Staël von Holstein petas telegrafiska pitryckningar (som kostat Vidare valrörelsen.
Och valutgång- ur tjänstenämnden, där hon på ett c:a 150,000 kr.)
att söka skiljedom hos sätt bevakat, de pan-amerikanska kongressen, f ö r närva- en.
De tre!
Aret har inte skänkt his- utomordentligt rande samlad i Washington.
torien något nytt.
Den borgerliga kvinnliga tjänstemännens löneintres- Striden gäller en sedan 50 år tillbaka samlingen har förberetts under flera sen.
Den matematiska rättvisan kan oavgjord gränslinje genom stäppområdet år.
J u mer ägodelssinnet segrade dock e j rättfärdiga att högerrepre- Chako - stort ungefär som England.
Over frisinnet blev dess seger själv- sentanten fr. Törnell strukits ur nyk- (Det tycks icke minst vara terräng- och klar.
Valrörelsen var kanske något terhetsnämnden där hon nedlagt ett klimatförhållanden där som gjort kriget omöjligt).
Bolivia försöker taga sig fram ilsknare och fulare än e n valrörelse stort och intresserat arbete.
till si lång strand som möjligt mot flo- På vissa punkter reagerar dock den Paraguay för att få nigot utlopp till brukar vara, särskilt från de borger- liga, men också den var endast en stadsfullmäktige:.
ett borgerligt an- kusten.
- I hur hög grad som utländskt fortsättning av ett föregående.
Li- skri höjes mot hr Kilbom i polis- kapital står bakom den hetspolitik som kaså valet, som utmynnade i en stor nämnden - en kommunist, en bolsje- fört till skottväxlingen i gränslandet, kan vik.
som snarare borde stå under po- v i e j genomskida, blott ana.
högerseger.
Vad som tydligast ar att lära av den- Endast.
för Frisinnade Kvinnors lisuppsikt!
Förgäves skjuter social- na sorgliga och onödiga blodsutgjutelse Riksförbund har 1928 varit ett inne- demokraterna fram hr Ossbahr.
Be- och hatsådd ä r att b i d a parterna Såsom hållsrikt och lyckosamt år.
En sam- skyllningarna hagla: majoritets- och undertecknare av Kelloggpakten anse sig ling efter klara linjer med ett radi- minoritetsförtryck och våldshand- vara i sin fulla rätt.
enär de föra för- Polissuppleantskapet måste svarskrig Kelloggpakten medger j u icke kalt program i aktuella frågor och lingar.
blott det berättigade i försvarskrig utan en protest mot reaktionen.
Ett valår avgöras proportionellt och socialde- lämnar jämväl i t vederbörande att av- i egentlig mening.
Först val av sam- mokraterna släpper kommunisten för göra när ett krig kan anses r a r a försvars- hällslinjer.
Sedan en valrörelse utan en av de sina, hr Ferm.
Hr Ben- k r i g!
tillgång, tillfälle eller åtrå till en dixon, liberal, som protesterat mot VAD ÄR JULGLÄDJE?
valrörelses skuggsidor.
Endast dess fr. Walins uteslutande ur folkskole- T v å handelser ur julens hemma-kröni- solsida - arbetet för de valda sam- direktionen, lyckas med socialdemo- kraternas och flera högerrepresen- ka vilja vi något begrunda.
hällslinjerna.
Den första ä r enbart glädjande.
Strax Därför ä r det som de, vilka voro tanters hjälp uppbevara fr. Walin, och unghögern tillfogas därmed ett ka församlingar, där många skola med i denna valrörelse 1928, böra rikta sina blickar mot 1929 med en nederlag.
välja gemensamt och där resultatet Så kommer borgarrådsvalet.
E t t skall bli - en människa som passar v i s s förväntan.
Inte så att där blev någon framgång i yttre mening, vars av högerns tvenne borgarråd, hr för ett uppdrag!
frukter man nu i fröjd och ro skall Åkerman, avgår på grund av ord- Ursprungliga.
folkförsamlingar, njuta av.
Endast den enkla sanning f örandeskapet i försvarsutredningen.
som kunnat leva kvar i kommunala Det finns ej skrivet att de sex församlingar långt upp i vår egen en att handling föder handling.
Att det ena steget måste följas av det borgarråden kan eller skall utses pro- tid, tyckas vid val alltid ha fordrat andra!
Att ett val i egentlig mening portionellt, men det har varit en över- enhälligket, uttryckt genom ackla- förpliktar och ger upphov till nya enskommelse: tre socialdemokratis- mation.
Den aténska demokratien krav.
Det är en ställning, som inte ka, två höger- och ett mellanparti- sökte undgå valets, svårigheter och anses avundsvärd inom dem gängse borgarråd.
Socialdemokraterna.
ut- ansvar genom att helt enkelt lotta dagspolitiken: Likväl är den det.
nyttja ernellertid ' nu .sin majoritet ut sina förtroendeplatser.
Platon kri- Fast inte så uppskattad.
ty den är li- och besätta med kommunisterna?
tiserade lotterisystemet, som » ville tet obekväm.
Den är visserligen den hjälp hr Åkermans plats med social- göra det olika likas, men han yrkar Högern e j på införande av val utan menar rakaste.
men ' inte den som snarast le- demokraten hr Björklund.
der till ett mål.
T y målet ligger skriar ännu högre p å maktövergrepp att en 50-årig uppfostran, grundad och siar om framtida omöjlighet till på odling av naturliga anlag, skall långt borta.
En annons i dagens nummer av samarbete.
- Har högern någonsin f å fram de som äro dugliga till att Tidevarvet meddelar att F.K.R.
velat samarbete?
- säga arbetarpar- vara styresmän.
- Den katolska håller extra centralstyrelsemöte d.
7 tierna.
Hur använde de på sin tid kyrkan har uppfunnit grunderna jan.
Då gäller det att ta konsekven- sin majoritet?
för senare tiders representantval.
Det står en atmosfär av hat over - Påvevalet, som i teori skulle v i l a serna av 1928.
Vad var det annars stadsfullmäktiges plenisal.
för mening med mötena d.
20 maj, på den kristna församiiagens enhäl- Hur finna någon väg ur denna liga acklamation.
avgjordes j u i al- som talade för ett nytt samhälle, där livets krafter skulle uppbyggas ge- återvändsgränd?
Högerns en gång l a tiders mäktigaste valkommitté.
nom sakliga värden, e j förtära var- bedrivna majoritetsförtryck förkla- kardinalkollegiet, med 3 / 4 majori- andra i klasstrider.
Vad hade det an- rar möjligen men rättfärdigar ju in- tet.
Men för att inom rimlig tid nars varit för mening med valrörel- galunda ett nytt förtryck, som lika uppnå s i pass stor enighet, inrätta- sen, om ej bakom låg en vilja till ar- litet eller om möjligt ännu mindre des som påtryckningsmedel konkla- bete för framtiden.
Utan vilja kan garanterar att » redskapet ges At den ven.
inspärrningen av kardinalerna i vallokalen.
tills den erforderliga man väl sätta in stora ord, men inte som häst kan bruka det,.
I sanning - val är svårt.
Och om majoriteten uppnåtts.
handling.
Det gäller bara att finna den handling.
som tiden kräver.
Och i den enskilda människans liv alla Val är svårt .. Och hur skall Stock- göra den.
I n t e för att göra något valhandlingar utgöra de ömtåliga holms stadsfullmäktige och andra så gäller och avgörande punkterna, annat eller nytt eller olika.
Men ' att beslutande församlingar tvingas in i lyssna till den tidens röst, som säkerligen dersamnia för demokratis- - nej.
nå fram till samförståndets sprungit fram ur en tid som varit och samarbetets konklav?
Vad ' som och talar om den tid som skall kom- väntar sig stort av 1929.
Men 1929 skett pekar p å.
nödvändigheten av ma.
väntar på en politik, inte för parti- att finna den.
Partiernas dagspolitik kanske- e j erna utan för samhället.
A r 1929 I varje fall måste vi.
som tro på väntar med arbete och kampglädje, demokratiens framtidsmöjligheter, med alla utvecklingens möjligheter söka denim samförståndets och sam- - så många.
som vi vilja offra nå- arbetets väg ut tir nuets återvänds- gränd.
l y där är demokratien i got för.
fara.
.
- - hori före jul befanns ett hem och ett litet sam- hälle i rörd och festlig stämning.
ty en frigiven fånge skulle komma hem och f i - ra jul.
Det var arbetarhustrun.
som i kon- seljen fredagen före julafton benådats från sitt treåriga fängelsestraff för ett för sju å r sedan begånget barnamord.
H a r ar verkligen ett fall, där mänskliga känslor visat sig rå på det tunga statliga maskineriet.
F ö r att denna kvinna skulle få komma hem till jul, har Högsta Dom- stolen kastat om sin föredragsordning och Kungl.
Majestäts regering handlat med sidan skyndsamhet att benådningen före- låg en vecka sedan saken föredragits.
He- der i t denna mänsklighet, den skall räk- na?
herrar regeringsmedlemmar till go- do!
Där julen kan verka en sidan upp- luckring i hjärtana finns det dock under all schablonmässigheten, alla överdrifter- na och överbroderingarna en smula äkta känsla av dess ursprungliga mening och betydelse.
Men var finnes de glada, mätta och feststämda julfirarnas barmhärtiga för- ståelse for fångarna på Långholmen?
De- ras handling gick j u dock ut på att skaf- fa sig en smula a v den julstämning.
på vilken hela det fria, hela det frigivna och ännu icke inburade Sverige offrar d mycket mat, sprit, l j u s och pengar.
D e äro j u människor som vi andra, julen ut- löser liknande stämningar hos dem som hos andra.
Längtan blir starkare, sakna- den bittrare, upproret mot ödet stegras.
F ö r fångarna som f ö r s i många andra har naturligtvis alkoholen stått som me- del till befrielse, som nyckeln in i glöms- kans och glädjens värld.
Man måste för- st:.
att det f ö r dom syntes helt naturligt att spara på socker för att j ä s a hop jul- glädjen.
de äro väl vana från sina fria jular vid att de allmänna .husfaderliga omsorgerna för en bekymmerfri helg kon- centrera s i g kring möjligheterna att be- veka Systemet till en extra tilldelning.
Att det måste bli klent med den si und- fångna glädjen, och att långa år få gäl- da den minutlånga yran, den saken för- mådde fångarna lika litet överblicka som alla andra, som ty s i g till alkoholen.
Fångarnas fylla blev farligare än andras.
därför att vad som kom.
fram när häm- ningarna brötos ner, var hela den vild- samma innestängda reaktionen mot sam- hällets behandling av dem.
Det var rase- riet på Långholmen som en sekund brann ut ur milan innan det släcktes.
Hela förloppet ä r alltså ytterligt mänskligt förklarligt och vad det blot- tar är intet nytt.
Det ä r bara att vår be- straffningsmetod ä r klumpig och oända- målsenlig och att lugnet på Långholmen under vanliga fall vilar endast p i meka- nisk fruktan.
I ett Mathilda Wredes fäng- else skulle aldrig s i mycket själsliga ex- plosioner h a f å t t samlas, det ä r allt.
Det enda som är svårt att förstå är skriket på prygel.
Indignationen mot fångarna ä r blottad på varje uns a v för- ståelse för deras k a u s.
Julen, skinkan, julsupen i de festliga lagen ha icke utlöst ens en droppe a v den ädla och sällsynta vara som heter sympati, och eftertanke Över vad det rör s i g om existerar icke.
Vi tyckas överdådigare överklass- jular och lom konsekvens allt hårdare hjärtan.
få allt RÄTTELSE.
I föregående nummers artikel av Emi- lia Fogelklou förekommer ett missvisan.
de tryckfel: på sista sidan första spalten och tredje stycket står folkreligiositeten, skall vara fackreligiositeten.
Glimtar från Wien Av A L M A S U N D Q U I S T och stolta omkring och voro mycket angelägna a t t låta oss se hur ut- märkt allting var inrättat.
Belåten- heten och solidariteten med företa- gen voro påfallande.
Det sades mig bl.
a.
' att i die Ge- meindegebäude rådde en grannsäm- ja som förut varit okänd i arbetar- kvarteren, d ä r stridigheter, vilka of- ta förde parterna inför polisdomsto- len, hörde till ordniiiigen för dagen och vanligeii hade sin upprinnelse i kiv om det för flera familjer gemen- samma avträdet eller om tvättstu- gan.
H ä r d ä r varje familj hade sin egen toalett och tvättinrättningen räckte f ö r alla, rådde frid och ge- mensamhetskänsla.
E t t par wiena- re sade mig också a t t enligt deras åsikt dessa kommunala företag ut- gjorde det bästa värnet mot bolsche- vism och revolutionshets.
A t t d e be- trygga socialdemokratins maktställ- ning bland d e breda lagren är-själv.
klart.
Wiens hela hälsovårdsväsen, vil- ket står under ledning av prof. Ju- lius.
Tandler, synes vara väl ordnat och med kraft gripa sig an sina oli- ka uppgifter.
Barnavården är före- mål f ö r stor omsorg och a v särskilt intresse äro d e åtgärder som Wiens Jugendamt vidtager för a t t söka I det i Bezirk XVI belägna kom- Bland de talrika varmbadhusen I det nutida Wien återfinner man samma älskvärdhet och grace, sam- plexet Sandleiten t. ex. finnas 1576 intages den förnämligaste platsen sa säkra och förfinade smak som lägenheter om ett à två rum med av det å r 1926 Öppnade Amalienbad, före kriget utmärkte denna stad och kök, toalettrum och en liten hall.
Al- d ä r 1300 personer kunna bada sam- n u liksom d å utföres där e t t högt la bostäder ha riklig tillgång på tidigt och d ä r avgifterna liksom i stående vetenskapligt arbete, bl.a. solljus och ren, dammfri luft, äro alla de kommunala baden äro syn- inom medicinen, vilket drar till s i g omsorgsfullt och vackert inredda - nerligen låga.
Detta bad kan väl i Wienersmaken förnekar sig ej - sin helhet sägas utgöra förverkli- stiidieidkare från många länder.
Aven vid ett kortvarigt besök i och försedda med allehanda moder- gandet a v en kroppskulturentusiasts Wien märker nian emellertid a t t de na bekvämligheter.
Badrum tia de djärvaste dröm.
a r kriget och freden skapade svå- ej, men naturligtvis varmt vatten 1 den 33 1 / 3 meter långa och meter breda med trampoliner- förfogande 12 ½ righeterna ingalunda ä r o övervun- och till hyresgästernas na.
kampen för tillvaron ä r hård och mot en billig avgift står en magni- och åskådarläktare försedda simhal- d e politiska striderna ä r o bittra.
Men fik badinrättning med simhallar och len ses herrar och damer muntert man märker också snart a t t ett kraf- många andra slags badformer.
Dess- plaska omkring och öva sig i alle- tigt och skickligt arbete sättes in på utom anordnas sommartiden kost- handa simkonster.
Och i barnbas- att skapa bättre förhållanden och nadsfria friluftsbad f ö r barnen i sängerna ges simundervisning, vil- a t t d e styrande här i många avseen- stora bassänger å de öppna, solbe- ken ä r obligatorisk för alla Wiens skolbarn.
F. ö. finnas alla möjliga den slagit in på vägar vilka g e sta- lysta gårdarna.
E n stor, förstklassig tvättinrätt- badformer.
sol- och ljusbestrålning.
den en särprägel full av intresse.
Folkhälsan löper ju alltid vissa ning möjligör för husmödrarna att varma och kalla bassänger för var- risker i millionstäder, krigs- och snabbt, bekvämt och billigt ombesör- dera könet, massagerum, ligghallar krisårens nöd och förvirring gjorde ja hushållets tvätt inom komplexet.
och friluftsterrasser.
Luftväxlingen a t t dessa risker blevo katastrofala i Mat och dryck serveras i smakfullt är idealisk och inredningen utförd Wien.
Men man fann utvägar.
Bo- dekorerade lokaler.
skinande av ren- med fulländad smak.
Överallt kun- stadsfrågan trädde och träder allt- lighet och ordning.
E n stor, i sin enkla utstyrsel syn- jämt starkt i förgrunden, vilket ju vacker samlingssal, för- så gott som undantagslöst ä r fallet n e r l i g då det gäller massornas hygien.
Ge- sedd med en utmärkt flygel finnes nom en radikal hyreslag åstadkoms för föredrag.
teater, konserter och ett skydd f ö r hyresgäster, dessa få ett välförsett bibliotek m e d läsrum icke uppsägas och den i l a g fastställ- tillgodoser studieintressena.
Under da otroligt låga hyran får icke hö- uppförande är- i Sandleiten e n stor jas.
Hyreslagen liksom en del an- byggnad innehållande Kindergarten med tillhörande d r a statsåtgärder hade emellertid och barnkrubbor till följd att de i enskild ägo varan.
lekplatser och friluftsbad.
Skola, de husen blevo mycket litet värda apotek.
läkare.
postkontor och en och allt enskilt husbygge har där- mängd butiker finnas inom kom- för i det närmaste avstannat i Wien.
plexet som sålunda bildar en hel l i - Bostadsnöden.
i synnerhet i fråga t e n värld för sig Hela omges av parkan- om smålägenheter, har varit skrian- de och för a t t råda hot härpå har läggningar.
Dess byggnader äro i vars styrelse socialdemo- hållna i en enkel stil utan utsmyck- ha avgjord majoritet.
ningar, men de rena linjerna.
de väl t en storstilad byggnads- avvägda proportionerna.
d e öppna.
verksamhet f ö r vilken .kostnaderna planterade gårdarna med sina konst- bestridas av en särskild skatt, kallad närliga bi-tinnar samt det rika spe- Wohnbausteuer.
lande ljusflödet över det hela ge ett De av staden uppförda stora kom- starkt skönlieisiiitryck.
plexen av arbetarbostäder, » die &amp; - E f t e r samma principer, ehuru med meindegebäude » i d i k a olikheter i d e yttre formerna äro alla stadsdelar, äro verkliga sevärdheter.
de t i l l ett tiotal uppgående Gemein- Kanske undrar en besökande först degebäude byggda.
och f ö r närva- varför stadens styrelse icke i enlig- rande bo i dessa lägenheter 40 — het med moderna strävanden låtit 50,000 människor, vilka för en lä- bygga småhus med trädgårdar i genhet om ett rum med kök samt öv- stället för palatsliknande byggnader riga fördelar betala ungefär 5 sv.
av storstadstyp.
F r å n ledande håll kronor i månaden.
Otroligt, men svaras a t t detta varit omöjligt dels sant!
Flera liknande komplex ä r o, a v ekonomiska skäl, dels emedan under uppförande och man äm- man inför det rådande eländet måst nar inom kort börja b y g g a träd- I hygga raskt och det skulle h a tagit gårdskvarter med småhus, varjäm- avsevärd längre tid a t t bygga små- te egnahemsbyggandet kraftigt be- främjas.
hus med lika många lägenheter.
Till hygienens befrämjande ned- na d e badande låta sinnet vederkvic- stävja uppkomsten a v asociala sam- D å man närmare beser byggna- derna förstummas emellertid all kri- lägger stadens styrelse även stor kas av de ursökta färgerna och hällsgrupper.
I spetsen för behand- tik och man g i r omkring i förund- omsorg på badväsendet.
Sommartid mönstren å väggar och bassängbott- lingen av de psykopatiska barnen ran och förtjusning över d e möjlig- finnas en mängd friluftsbad i olika nar.
av här och d ä r framskymtande står den framstående pedagogen Au- a. genom heter till hygien, trevnad, familje- stadsdelar, d ä r vuxna personer f å skulpturverk, av dagrarnas spel och gust Aichorn, vilken bl.
liv och personlig kultur som h ä r ska- bada f ö r en billig avgift och barn av springvattnens plask i de vackra; in f ö r några å r sedan utgivna bok år- Verwahrloste Kinder tilldragit sig brunnarna.
Amalienbad besökes pats för massor a v människor i de mellan 6 och 1 4 å r gratis.
N ä r k o m - ligen av mer än en million personer.
stor uppmärksamhet bland läkare blygsammaste ekonomiska omstän- ma vi så långt i det vattenomflutna Små skolbarn och pedagoger.
Aichorn sågos med glada och som i mångt Stockholm?
digheter.
ivriga miner skynda till sina dusch- och mycket arrsluter sig till den bad, som de f i n g o för ungefär 20 Freudska uppfattningen .om själsli- öre med tvål och handduk, eller om vet och karaktärsdaningen ställer dessa saker medfördes.
för 1 0 öre.
sig helt optimistisk till problemet Till och med 5-åringar sades kom- om den moraliska undermålighetens ma ensamma till barnduschbadet bekämpande genom uppfostran.
An- märkningsvärd ä r hans avvisande med sin slant.
Driftkostnaderna betäckas av av- hållning gentemot såväl straffåt- gärder som anstaltsvård.
Uppfost- gifterna.
men på den till ungefär 5 millioner sv.
kronor uppgående an- ringanstalter måste j u finnas, - läggningskostnaden beräknas ingen Aichorn är.
själv ledare för en så- amortering, denna anses ligga i den dan -, men som han uttryckte s i g ökning av folkhälsan och den minsk- vid mitt besök, denna vårdform ä r ning a v sjukvårdsutgifter som en i hans Ögon » d e r g r o s s e Kanon », sådan anstalt kan väntas medföra.
som man endast tar till i nödfall, då Alla stadens badinrättningar den ju allt för lätt sätter ett svårut- (vari icke inräknas de till Gemein- plåniligt märke på de unga och dess- degebäude hörande badhusen) besö- utom undandrager dem det normala Ge- kas årligen av ungefär 9 millioner livets utvecklingsmöjligheter.
personer.
2 millioner av dessa besök nom a t t kärleksfullt och förstående ta s i g an varje enskilt barn, genom komma på friluftsbaden.
Vid mina besök i die Gemeinde a t t undersöka d e förhållanden un- gebäude och i Amalienbad hade jag der vilka det växt upp och leta fram förmånen a t t ledsagas av en m e d a r de verksamma faktorerna och däref- betare i den socialdemokratiska tid- ter förnuftigt leda till ratta ha nigen der Abend hr Arthur Stad- Aichorn och hans medhjälpare kom- ler.
känd även i Sverige, d ä r han mit till förträffliga och förvånande vistats någon tid, som journalist resultat i många sådana fall, som, tecknare och sångare och upphovs- vanligen anses hopplösa.
Aichorn möttes i början av en man bl.
a. till ett utmärkt porträtt av Selma Lagerlöf.
På hans hurti- stark opposition men åtnjuter nu i sin siad ett utomordentligt anseen- ga » Freundschaft, Genosse » öppna- des beredvilligt dörrar och hjärtan.
d e och utbildar årligen nya uppsätt- Såväl hyreagaster i bostadskomplex- ningar a v ungdomsfostrare.
Genom annonser i tidningarna en som personalen i d e olika anlägg- nigarna visade oss glädjestrålande uppmärksamgöres allmänheten på Jugendamts rådgivande verksamhet angående svåruppfostrade barn, och då j a g fick tillåtelse att närvara vid en sådan mottagning kunde j a g konstatera Aichorns utomordentliga formåga a t t först8 och göra sig för- stådd av dem som sökte råd och hjälp.
J a g fick också bevittna hur ett par föräldrar som kommit för att anhålla om sin fräcka och svårhan- terliga dotters intagning på en an- stalt till sin egen förvåning börja- de förstå att detta icke var den rät- ta vägen till flickans förbättring.
Som bevis på myndigheternas in- sikt om a t t barnavården bör börja tidigt kan anföras att varje kvinna som väntar ett barn, har rätt a t t hu- rudan hennes ekonomiska ställning är, kostnadsfritt f å en fullständig småbarnsutstyrsel, däri inbegripet tvål och puder, varjämte rådfråg- ningsställen f ö r blivande mödrar finnas.
Även e n rådfrågningsbyrå angå- ende äktenskap, Eheberatungsstelle, har staden inrättat.
Denna förestås a r en kommunalt avlönad läkare, d:r Kautsky, vilken skötte detta arbete äro naturligtvis frivilliga och kost- nadsfria.
Äktenskapskandidaterna bli grundligt undersökta, om så be- området Barnens friluftsbad mitt i storstaden hövs av specialister, varefter läka- ren ger dem behövliga råd och an- visningar.
ser till a t t den andra par- ten f å r del a v undersökningsresul- tatet o.s.v. Om undersökningen ger vid handen a t t barn ej genast eller icke alls böra sättas till världen, sän- das vederbörande till d e mottagnin- gar som hållas av en förening för födelsekontroll eller till vissa sjuk- kasseläkare för a t t upplysas angåen- de befruktningshämmande åtgärder.
A t t die Eheberatungsstelle gör nytta ansåg d:r Kautsky bast bevi- sas a v a t t de som en g å n g vänt sig dit ofta återkomma för ytterligare rådfrågning angående sitt äkten- skapliga liv.
Även på andra sätt än de här an- tydda visar Wiens stadsstyrelse a t t den inser vikten av a t t söka förebyg- ga fysiskt och moraliskt förfall.
Naturligtvis f å r man i vissa Wienkretsar höra ett starkt klander mot det rådande systemet, särskilt för överorganisation, .byråkrati och allt för höga skatter.
Hur därmed förhåller s i g ni ålämnas därhän.
H ä r i Sverige med vår på det he- la taget lugna samhällsutveckling och även i övrigt olika förhållanden kunna ju många problem ligga an- norlunda till än i Österrike och dess orimligt stora Iiiiviidstad.
Men sä- kert ä r a t t det i Wien finnes myc- ket att begrunda och draga lärdom av även f ö r oss svenskar i vår strä- van a t t göra vårt land något s i när likt den skepnad som Sverige tycks ha tagit i många Wienares älskvär- da fantasi, av ett land, d ä r alla sam- hällsfrågor f å t t en hart när idealisk lösning och befolkat av nästan idel » vornehme Leute ».
Vera Figners Självbiografi Tredje och sista delen Äntligen föreligger fortsättningen eller tredje delen av Vera Figners lev- nadsminnen på tyska.
(Nach Schüsselburg, Malik Verlag.
Berlin.)
De två första delerna nied den gemensamma titeln Natt över Ryssland innehöll berättelsen om den först ryska socialisttruppens hjäl- temodiga kamp nied självhärskardö- met - och förintelse, Vera Figners egen arrestering, och, slutligen, hennes tjugotvååriga fängelsetid i Schüssel- burg.
Denna tredje och sista del be- skriver hennes » benådning » och smärt- samma iieruppvaknande till vad hon själv kallar sitt andra liv.
Den 9 september 1904 gick Vera Figner ut u r Schlüsselburgs fängelse; port.
Hon var benådad, men hon var inte fri.
Allt fortfarande stod hon un- der bevakning.
Man förvisade henne upp till Archangelska guvernementet, upp till kölden och ensamheten.
Schlüsselburg med sin tysta cell hade varit bättre än de kalla öde vidderna Hon hade hos sig sin däruppe.
älskade lilla syster Olga, som under de långa åren tåligt väntat på henne, och som nu var fylld av en intensiv fröjd över hennes frihet.
Men själv kunde hon inte på minsta vis ta del i denna glädje.
Hennes inre var förfruset.
Gott är att vara död, men svårt ä r att dö.
Det rar allt vad hon kunde tänka.
Men hösten gick och vintern gick.
Också till Vita havet kom en vår.
Nät- terna var där med sin bländande him- mel.
Orions stjärnbälte flammade Skogen levde upp.
De blekgröna mos- sorna på marken fyllde Vera Figners botaniska sinnen med förtjusning - Levde gjorde hon alltjämt inte.
Levde det gjorde hon först den morgon då ångaren har henne bort från Archan- gelsk, utför Volga.
Åter bar den breda mäktiga floden henne, som den gjort så ofta för länge.
länge sen ... » Min själ bävade, min kropp skälvde,och for första gången kände jag nied hela min varelse: ' jag är fri '., Det var den vil- da elementära känslan av frihet från kedjorna, det första uppvaknandet ur letargin.
Tack vare Olgas oförtrutna arbete hade Vera Figner fått tillåtelse att lämna förvisningsorten.
H o n var på väg till sin barndoms Christoforovka, en by och ett gods tillhörigt en hennes släkting.
F ö r trettio år sen hade hon lämnat sitt eget gods och » gått ut till folket,.
Åter är hon nu i samma situa- tion som då.
Däruppe ligger godset, och där nere ligger byn!
Samma orör- liga stumma degenererade ryska hy nied sina ögon- och hudsjukdomar, sin smuts och sitt bottenlösa armod.
- Det var år 1905, men Den blodiga söndagens händelser i Petersburg, då det vapenlösa proletariatet skonings- löst sköts ner, nådde icke fram till byn vid Volga.
Tolv år senare nådde de dit.
Och då kom svaret ...
Ja nu, 1905, vad var Ryssland?
Hur långt hade den socialistiska rörelsen konmit?
Levde den överhuvudtaget eller var den död?
Den frågan gör sig Vera Figner.
Hon flyttar till Nishni Novgorod och försöker en första kon- takt.
Den var utomordentligt smärt- sam.
Allt var så annorlunda nu än när hon första gången levde.
Av Narod- naja Voljas lilla utvalda och för den stora saken till det yttersta hängivna skara hade bildats två mäktiga.
sins emellan stridande partier: socialdemo- krater och socialrevolutionärer.Vad var Vera Figner i allt detta?
En gammal handskrift på vilken ord ur det för- gångna voro skrivna.
Nyfikna trädde fram och vidrörde den försiktigt med t v i fingrar ...
Nåja.
I alla fall!
Det är ju ändå urkunder för en epok som tillhör historien ... 1907 reser Vera Figner till Schweiz.
i Clarens, ensam, omgiven av de vita bergen, beslöt hon att nedskriva sina minnen.
- Det är icke så vanligt, att människor komma ut ur politiska ba- stiljer, och icke alla meddela sina upp- levelser, säger hon anspråkslöst.
Nej, det är icke det.
Människor av Vera Figners slag äro verkligen icke så vanliga ...
Den som skriver dessa rader stod i somras några korta minuter i Vera Figners anspråkslösa och asketiska rum vid en av gatorna nära Kreml.
Två, lyxartiklars fanns det bara i detta rum, P å väggen en liten mål- ning med Schweiz vita alptoppar.
Och på bordet en mörkröd ros.
- Det var inga dyrbara ting.
Likväl: det var det renaste och det skönaste.
Vad skulle där egentligen varit för något annat än just det?
.
* H u r är Vera Figners ställning till kommunismen?
- När den första revolutionen, marsrevolutionen, kom bodde hon i Petersburg.
Hon kände ingen glädje Över den, säger hon själv, bara en undran över om detta kunde vara allt.
Tsarismens murkna hus ha- de j u ramlat ihop nästan av sig själv.
- Ryssland därbakom?
Dess stämma hade ännu ingen hört.
- Men det kom.
Den sjunde november kom.
Rön- der och arbetare grepo makten, och förparlamentet, varav Vera Figner själv var medlem, upplöstes Fruktansvärda voro inbördeskrigets upplevelser.
Slag i slag rycktes de när- maste bort.
Till sist var Vera Figner ensam kvar, i en by långt från alla.
Denikins kanoner hördes på nära håll.
Hos sig hade hon bara en liten sjuk hund - och en kloroformflaska ... I detta tillstånd fann henne en vän, som lyckats ta sig ut från Moskva, och för- de henne in till den röda staden.
- De togo varandra aldrig i hand, Vera Figner och Moskvas nya be- härskare.
Men de hälsade på varann re- spektfullt, o m och på avstånd.
- När Vera Figner 1923 åter kunde resa ut till Nikiforovo för att se.
om den var lika stum som förr, hade byn börjat att leva.
Något hade börjat gro där- ute, börjat andas och spira.
Den tröga, stumma, orörliga byn lade äntligen av sitt förflutna.
Man likviderade anal- fabetismen ... Nikiforovo gick i skolan och hade, äntligen, börjat lära sig den märkliga konsten att läsa.
... Ellen Michelsen.
BEFRIADE.
Av Ruth Persson » N i ha j u lantbruk », förklarade kokfrun och snodde omkring bland grytor och pannor.
Barns vanliga f r å g a: vilket är mest, brände på lians läppar.
Men han fick inte fram den.
Han tyckte, att svaret var givet på förhand.
Och medan morfaderns gamla » orubba- de » bo spreds kring hela församlin- gen och lite till, satt han hopkriipen i kökssoffan och kom underfund med att en statens tjänsteman.
det var en herre, som kunde gå klädd i stärk- krage och päls men en lantbrukare.
det var bara en karl som måste gå med trätofflor och träskostövlar och rota bland dynga och gödsel och som var så obetydlig att lian darra- de på handen när han skulle knäppa upp fotsacken åt en statens tjänste- nian.
Och lantbrukare, det var det lian själv skulle bli en gång.
Gå bak en plog och trampa trött och tungt från den ena rågången till den andra, det var hans utsedda lott, Inte ens hällen med solvärmen och utsikten hade blivit honom för- unnade.
Den skulle en annan liten pojke, som just då blivit född kom- nia att rå om en gång, Felix hette tian, precis som faderns ene häst, och hans f a r var herreman.
hade fa- dern sagt.
Skolan lärde honom, att herreman var något lika fint och högt upp- satt som en statens tjänsteman, ty nen, Månsson: läraren var herreman, och honom Det gjorde Anton så gränslöst ont måste han be om lov hos ifall fa- om dem.
Han kände hur en tung dern en dag skulle behöva honom klump satte sig i bröstet och ban- till hjälp med att köra vandringen de å t alla sidor, men han fick den för tröskan till exempel.
T i l l allt varken upp eller ned.
I-Ian smög sig man kunde behöva hjälpa sina för- ut i köket till kokfrun och sedan han äldrar med i hemmet, måste man be suttit tyst en stund och hämtat sig om lov.
Det var endast ifall man frågade han h e n n e vad » gubben råkade bli sjuk soni man slapp be Månsson, var.
H o n sade det.
» En om lov för att stanna hemma.
Men statens tjänsteman », tillade hon.
ack, det blev nian j u så gott som » En statens tjänsteman », undrade aldrig, ty frost i fötterna räknades han.
» Var hans far också en statens inte som sjukdom.
Om hälar och t i r tjänsteman? » voro än så röda och svullna och öm- Nänämen var han ej.
mande, var det ingen annan r i d än pina in dem i skorna och g e sig iväg, ty annars Kunde det hända att man inte fick följa kamraterna in i nästa klass.
Det fanns barn från Venhus- gårdarna, som inte fått det, och han fruktade för en dylik nesa till den grad, att skolsal med lärare och bän- kar och h ö r a r e varje examensdag svängde runt kring honom som om lian suttit som medelpunkt i en karu- sell.
Tjänstemän och herremän, det var nigot d e t här i livet Och han bugade sig så artigt f ö r var och en, som var något annat än lantbrukare, att det allmänt hette om honom att han var skolans stillsammaste och artigaste pojke.
Men kamraterna kallade honom » Anton den snälle,, de satte inget värde varken på hans artighet eller stillsamhet, och han visste om det och avundades dem de- ras förmåga att roa sig genom hyss.
Men inte f ö r allt i världen skulle Huvudpersonerna i Befriade äro fröken Lydia Lindskog, hennes ku- sin herr Felix och byggmästare An- ton Olofsson.
Fröken Lydia hade uppfostrats hos sin farbror Lindskog i Irup.
Hon var som barn en liten livlig flicka, och i hela sitt liv fick hon bära ärr i pannan efter den gång, då hon un- der sin lek i köket föll mot den brönnheta spisen och slog huvud och händer mot ugnsluckan.
När hennes jämnåriga växte upp blevo de gifta eller fingo plats.
Men hon fann sig inte tillrätta med arbete borta utan bodde kvar hos farbrodern.
Tills hon fann sin uppgift, köpte sig jord på Ronntorps fälader och bru- kade den med lust och kraft och gladde sig åt att i den välskötta marken f å lämna ett spår av sitt livs arbete, ett bidrag till framtiden.
Byggmästare Olofsson, som sett fröken Lydia och herr Felix vid Irups posthus, dar han väntar, står och tänker på den tid, när h a bara var lille Anton och hans morfars kvarlåtenskap skulle säljas på auk- tion Han såg sina föräldrar så öd- mjuka inför den mäktige länsman- lian vågat vara med därom.
H a n vågade inte ens en gång tiga, fast han visste att stryken väntade ho- nom så snart lian slapp utom skol- dörren.
Bodbiträdet skämtade med honom i butiken: » Jaså, d u är från Venhu- sen.
Då ä r väl Sven, Karls Hanna din fästmö för era gårdar gränsa ju intill varandra. » Det var som om någon riktigt slängt honom ii ansik- tet hans litenhet på allvar, ty lian hade märkt, att i skolan sällskapade inte de fina flickorna med denna Sven Karls Hanna.
Han rodnade av blygsel.
Varför kunde man inte taga ho- nom för fästman åt någon av flic- korna från stationssamhället?
Eller åt henne, den mörka flickan på Irup?
H o n som inte gick i skola utan läste för guvernant samman med Lindskogsbarnen.
Hon med ärret på pannan och soni alltid gick direkt förbi en utan att g e akt på en.
Var- för skulle det just vara åt denna Hanna med sitt dumma runda an- sikte och lingula hår, han skulle bli ansedd .som fästman?
Denna bondflicka!
Det var ho- nom en gåta hur Anders, soni också var från Venhusen, kunde uppmana henne att raska på lite om morgnar- na så att d e kunde bli a l l a tre i sällskap bill skolan.
Råkade lian själv bli enssam med henne, sprang han tills andan tröt honom, för att slippa från henne.
E t t grymt öde hade gjort honom till bondpojke.
Det var ingenting han själv kunde rå för.
Men g i f t a sig med en bondflicka, det skulle al- drig ske.
Det var hat.
det han kände mot dem.
Inte bara mot Hanna, utan mot alla småflickor, som hade lant- brukare till föräldrar.
Och ju äldre lian blev ju flera fel började han finna även hos sina egna föräldrar - så ' som de uppträdde vid det till- fället eller vid det, horde de inte ha uppträtt.
de borde på annorlunda klädda - de borde f ö r s t å att om de byggde om gården skulle folk kan- ske kunna taga dem för att vara ri- ka.
Han tyckte han ömkade dem, men när flickan, som hade tjänst hos dem erbjöd s i g att lära honom dansa och de även uppmanade honom därtill kände han fullt medvetet att lian föraktade dem.
Dansa med en piga!
Inte ens Hanna var j u så simpel, att hon skulle tjäna hos bönder sedan hon slutat skolan.
En tid efteråt, se- dan han en g å n g inne i väntsalen sett hur blossande röd den där mör- ka Lindskogsflickan blev, när han boken vill g e en föreställning om lig ödmjukhet, och därtill var hon kloster, en oförtröttad arbetare under det liv som levdes av Birgittas folk, mycket nyttig i koren och allom täcke- många år, ända till sin död.
lig.
medlemmarna av Frälsarens orden i tionde efter årtionde inom kloster- klostret vid Vättern.
1415, 13 maj, annandag pingst ut- 1403, julafton, kom fru drottning murarna.
Men de äro ej f å som Margareta till Vadstena, där hon med gingo på begäran av Englands konung Herrens år 1388, 14 juni.
Omkring sitt följe dröjde ända till åttonde da- samt Sveriges konung och drottning skickas ut till något av dotterklost- ren: Nådendal i Finland, Munkaliv midnatt uppkom en farlig och mycket gen efter trettondedagen för andakt fyra vigda systrar, nämligen Kristina häftig vådeld, som nedbrände hela trä- Finvidsdotter, Ranghild Tidekedotter i Bergen, Marienkron nära Stral- kapellet och båda stenhusen samt en och för att förvärva avlat.
Men vid Anna och Kristina Esbjörnsdotter, slutet av dessa dagar begärde hon öd- sund, eller till andra orter, där ett stor del av systrarnas bostad.
Under mjuk av klostret medlemsbrev samt att jämte trenne e j vigda unga jungfrur nytt Birgittinerkloster kan uppstå.
denna vådeld förbrändes jämväl helt hon skulle få bli syster och delaktig med vilka även utgingo broder Hur övermåttan underbar och faro- och hållet en av lekbröderna vid namn av klostrets andeliga goda, och hon nes från Kalmar och herr Magnus Ingolv.
Denne älskade mycket den he- fick det.
Men på sista dagen före sin Hemmingsson, för att verka för or- fylld måtte e j den långa färden ha liga Jungfrun, ty då kapellet höll på avresa sammankallade hon först syst- dens utbredande i England.
Och vordo tett sig!
att brinna störtade han, av kärlek till dessa avfärdade med stor högtidlighet Klostret har sin storhetstid.
De den bild av henne, som han hade med- rarna inför sig i salestugan och sedan av ärkebiskopen i Lund och tre bisko- bröderna och kysste ödmjukt alla deras fört, då lian ingick i klostret, mitt in mäktiga fruarna Margareta och F i - händer till bekräftande av sitt syster- par från Sverige och en från Norge lippa, drottningar av nordens tre ri- i lågorna, och ryckte åt sig bilden, men skap.
Men en lekbroder vidrörde, en- samt riddare och särskilda ombud i då han skulle vända åter, omvärvdes ligt sin sedvana, hennes hand med sin mängd.
ken, söka systerskap där.
Kar: han av lågorna.
Hans själ, må vi fromt Knutsson och Sten Sture den äldre tro, har den heliga Jungfrun, av kär- hand inhöljd i kåpan.
Men det ville 1417, 10 dec., avled broder Grego- hon e j, utan hon sade: » Ingalunda föra dit sina unga döttrar, bägge lek till vilken han gick i döden, fört skall jag så göta, utan framräck du rius, präst till kallet, en man hängiven bärande hennes namn, soni rest klos- till himlen.
din hand bar och e j höljd, eftersom åt andakt och betraktelse, och som hela ter och kyrka med sin kärleks vilja, nätterna framhärdade i bön och be- jag nu blivit din syster ».
traktelse, icke blott havande namnet 1402, 12 juni.
Medan sakramentet fast hon först efter sin död fick bli utan saken.
Under många å r sov han » nunna och moder i Vadstena,.
uplyftes i högmässan, avled syster Margareta Lassedotter.
Denna jungfru 1404, 1 5 maj, avled Jäppe Bekare, e j, annat än att han en liten stund Småningom bär det nerför.
Den sto- hade i 34 år levat i klostret i prisvärd vår broder utanför, i tjänarnas gård.
satt bredvid sin säng.
Alltid iförd ta- re riksbyggaren lägger hårda h ä n umgängelse.
Och ehuru hon var född Han var en man, ädel till börd före gelskjorta och redan förtärd av ålder- der på Birgittas verk, och staden: bland de förnämligare i landet, var hon sin omvändelse, men ädlare genom dom, gick han till ro i Herren.
innevånare börja riva » allan klös dock villig till alla ringa sysslor och dygder.
E n enkel och rättrådig och * ters wall ».
Det ser ut som om sagan ödmjuk, nämligen i köket, till att slå gudfruktig man.
Han var även mycket åder och tvätta kläder, såväl åt brö- förfaren i att timra och kunnig i bygg- 1419, 5 jan.
Natten till trettondagen vore förbi.
derna som åt systrarna, och till att sy naders uppförande.
Och därför före- avled syster Ramborg Andreasdotter.
Nedanstående utdrag ur minnes dem och till annat, som hörde till he- stod han alltid dem som byggde vårt Hon framhärdade tåligt, under några Ur Wadstena klosters minnesbok Ar 1 9 1 8 utkom en svensk över- av » Diarium Wazstenen- sättning se », Vadstena klofterfolks krönika, omfattande tiden från 1344 (alltså före klostrets stiftande) till 1545.
Den lilla upplagan på 500 exem- plar är ännu e j slutsåld.
F å torde alltså ha gjort vandringen genom århundradena bland systrar och brö- der under Birgittas tak.
F ö r den soni vill offra några timmar på fär- den skall det visa sig att den är mö- dan värd.
Med kärv, knapphet, en- dast här och där avbruten av större fyllighet, berätta de skrivande brö- derna - några äro kända till nam- net, andra e j - om klostrets liv.
Bakgrunden är den likaledes knap- pa skildringen av rikets öden: sega unionstvister, krig, pest, hunger och brand.
Medeltiden var en hård tid.
Vad som säges om systrar och brö- der säges egentligen endast då nå- gon av dem skilts hädan.
Men un- der de torftiga ordens dräkt skymta levande människogestalter.
För de flesta förflyter livet, å r efter år, år- Johan-
EN FARLIG MAN FOR TILL SYDAFRIKA.
Av Elin Wägner B r e v till Tidevarvet Sydafrika ä r ett mål för indiska utvandrare, som söka s i g en ut- komst utanför sitt lands gränser.
När Gandhi först kom till Sydafri- ka existerade ännu de tre små sta- terna Natal, Oranjefristaten och Transvaal.
Den första var engelsk.
de två andra boerrepubliker.
I sin behandling av indierna voro de un- g e f ä r lika.
Gandhi lärde känna för- hållandena i alla tre genom sina re- sor som advokat.
Dessutom fick lian på sitt eget skinn lära känna vad det ville säga att vara indisk immi- grant i Sydafrika.
Han blev nekad att resa i första klass och utkastad från tåget.
då han inte fann s i g i att fösa.
in i de färgades avdelning.
H a n blev nekad tak över huvudet på bättre hotell, bortdriven från restau- ranter, nerknuffad från trottoarer, som icke fick vanhelgas a v färgade sulor, han m å s t e finna sig i alla in- skränkningar i s i n rörelsefrihet, som voro pålagda de färgade.
Det finns icke i boken en antydan om att han kände någon mindervär- deskänsla härvid eller någon person- lig bitterhet.
Hans värdesättning av s i g själv tycks ligga på ett plan.
där det icke beröres av dessa utslag av vitt högmod.
Däremot blir det av ' s i g själv så, att han försöker hjälpa sina landsmän, som vid det laget tydligen inte hade tanke på att nå- g o t motstånd kunde resas mot den behandling f ö r vilken de utsattes, D e voro alla lika passiva, antingen d e voro välbärgade eller ruinerade hälsade p i henne.
och hur vackert hon neg för hans far.
g a v han emel- lertid med sig.
E d i t kunde gott f å lära honom dansa.
Han drog s i g till minnes, att hon en g å n g berättat a t t såväl herr Lindskog som herr Abra- hamsson på Tygerup bjudit upp hen- ne till dans en midsommarafton.
, Han leddes förskräckligt i hem- met sedan skolan slutat.
och hade det inte varit f ö r böckernas skull, hade han allra helst velat fortsatt och blivit student.
Det kunde inte vara så förfärligt dyrt.
t y lian viss- te a t t det fanns flera lantbrukare- söner bland de vitmössade, som bru- kade hålla till på kaféerna v i d sta- tionssamhället om kvällarna.
De kunde bli nånting med tiden, om de ville, lärare, domare, advoka- ter, landsfiskaler.
banktjänstemän eller något annat f i n t, vad som helst, t y de hade erövrat sin mössa.
Och de sutto där och slängde omkring historier ur skämttidningarna, och förmådde härma bygdens bondfolk och backstugusittare så träffande.
att man såg stackarna livslevande f ram för sig.
.
(Forts.) köpmän, hantverkare eller grovarbe- tare med slavkontrakt.
De vitas förhållande till indierna i Sydafrika var ett komplicerat fall av rasmotsättningar och ekonomis- ka intressekonflikter.
I ett land där man ansåg det nödvändigt a t t hålla urbefolkningen nere i fruktan och avstånd, kunde icke nybyggaren av europeisk härstamning erkänna sin ariske broder.
indiern.
Dessutom spelade konkurrenssynpunkten i n.
Gandhi hade ingen plan, ingen metod klar, när lian t o g sig an des- sa sina landsmäns sak.
Han visste väl ' till en början knappt att han gjorde det.
Det bara blev så.
Han be- gärde rättelser av myndigheterna mot underhuggares alltför otillstän- diga behandling av indier på järn- vägar och i bussar, den han själv prövade.
En indisk arbetare miss- handlad av sin vita husbonde kom blödande till hans kontor.
Därmed var saken i g å n g.
Hans sats var denna: nian vinner lättast rättvisa genom att göra an- dra parten rättvisa.
Han fann a t t de vita klagade på indiernas osnygga vanor och han lärde dem med j ä m - hand snygghet.
Han sökte förlika dem inbördes, han stiftade en före- ning för upphjälpande av deras okunnighet, han samlade dem till en stor nationell förening, han väckte upp deras offervilja och solidaritet.
deras självkänsla.
Han lärde dem, att d e måste protestera mot orimliga e x t r a skatter och pålagor och in- skränkningar i arbetsfrihet.
När han stod i begrepp a t t resa hem till In- dien efter att h a f ö r l i k t båda par- terna i den process f ö r vilken han blev kallad till Sydafrika, upptäckte han av en händelse att parlamentet i Natal just hade före en l a g a t t be- röva indierna deras politiska röst- rätt.
Indierna hade själva inte brytt sig om saken, men Gandhi förvand- lade vännernas avskedsfest f ö r ho- nom till ett kommittémöte, dar man beslöt att demonstrera mot lagför- slaget med en jättepetition, till de vitas stora häpnad.
Gandhi började nu förstå vilken uppgift lian hade i Sydafrika.
I stället f ö r att vända om hem till In- dien, skaffade han s i g en advokat- praktik f ö r att f å medel till sitt up- pehälle och ägnade s i g så huvudsak- ligen å t sina landsmäns sak.
Hans uppgift .som jurist bestod mest i att söka försona parterna och f å dem att behandla varandra ädelmodigt år avskild från systrarna.
; konvent på a åttaåriga dotter *) till nunna i klost- ret.
Jungfrun mottogs att stanna i grund av spetalska.
* klostret ett provår, i världslig och enk- 1405, 9 sept., avled Ingeburg, vår laste dräkt.
syster utanför, en mycket from kvin- 1455, 23 febr.
vigdes av den vör- na.
Aldrig såg någon henne vredgad.
dige fadern ärkebiskopen konungens tålig var hon i hemsökelser, och alla dotter, nämligen Birgitta Karlsdotter, kunde hon trösta.
En sann moder var och jämte henne fyra andra jungfrur.
Forst.
inträdde konung Karl, nied hon för alla fattiga, så långt hon själv krona på hiiviidet, i brödernas kor, förmådde.
* och stannade där under hela denna 1414, 12 sept.
var muren till kyrkan tjänst, iförd en fin vit dräkt och kåpa.
i Vadstena färdig, vad väggarna vid- Därefter kommo ärkebiskopen i Lund kommer, och då sjöngo bröderna och och herrar biskopar i Linköping och systrarna » Te Deum laudamus », pri- Strängnäs och biskopen i Västerås sande Gud för hans barmhärtighet.
nied sina kaniker.
Koret och e n del * av kyrkgolvet ända till systrarnas port 1428, 1 8 apr.
avled syster Kristina var helt täckt med bonader och kläde.
Jönsdotter, en av de medelåldriga.
Hon Vid dessas invigning var stor ståt av lämnade efter sig många överflödiga fruar och jungfrur, med blåsinstru- saker — o, att de e j varit hennes egna!
ment och annat spel, vilket allt ledde och föregick jungfrurna ända till por- nämligen pälsverk och dylikt.
t e n där de skulle inträda.
Hos konungadottern syntes e j stolt- 1430, 6 jan.
Natten till trettondagen avled den lysande furstinnan fru Fi- het och loje eller sorg, utan sinnesro lippa, drottning över Sverige, Norge och andakt, då hon mottog dräkten.
och Danmark, och begrovs i Vadstena Men då hoii förtroddes abbedissan, i Sankta Annas kor, som hon själv ville hon skynda ur sin faders armar stiftat och låtit bygga.
Hon var en nio- och komma till systrarna, som stodo der och den trognaste beskyddarinna inne i klostret, och hon lade i dagen för detta kloster och hela vår orden.
längtan och lust att inträda i klostret.
* 1469, 14 apr.
under systrarnas prim 1454, I jan.
Herrens omskärelses avled syster Birgitta Karlsdotter, ko- nung Karls dotter, och vart begraven fest kom konung Karl till Vadstena och dagen därpå inträdde han jämte några få i brödernas matsal, varest har *) Heidenstams » Den lilla systern ».
först väckte fråga om att helga sin lil- — Kära Redaktörn!
En liten influensaknäpp ger ett säll- synt rikt tillfälle att låta tankarna leka med gammalt och nytt.
De gamla vänner: na, tänk vad de blivit för kvinnor i sam- hället!
Och jag en hemmamänniska i kon-.
centrerad form som ingenting har att ge.
Då står det plötsligt for mig att jag kanske kunde ha något ändå att säga till Din tidnings läsarinnor - till någon ung blivande barnamoder i alla fall.
Eller låg inte problemet och kittlade min utred- ningslust långt innan lanken på Tidevar- vet och detta att jag skulle skriva någ- ra » uppmuntringsord till barnaföderskor, kom för mig?
För problemet är högst personligt: varför älskar hela mi n varelse min dotter på ett helt annat Satt än mina söner?
P å ett h e l t a n n a t s ä t t behö- ver inte betyda mer.
Mina söner äro min stolthet, glädje och oro på ett sätt som säkerligen bottnar i moderskärlek.
Men till den lilla ropar min kropp och själ f u l l av irrationell glädje: » hon är min.
Jag har gjort henne själv, själv., Nå, de andra då?
Inte ha de blivit till på övernaturlig väg?
Nej men onaturlig.
— Hör jag en viss rösts glada kvitter, kän- ner beröringen av en liten flickhand hän- der det att den gängliga skolflickan plöts- ligt åter blir ett litet nyfött knyte, och jag kan känna dess varma, lena.
fuktiga beröring.
Ja två gånger hade jag således fött förut, och detta var dock första gången skapandets glädje uppeivbarade sig för mig.
Forst denna gång hade det skett så som naturen menat det, s i som djuren i skogen.
grottkvinnan och många sunda.
orädda kvinnor runt om i alla tider skaf- fat sina barn till världen - själv.
Ge- nom en viljans och kroppens koncentra- tion p i arbetet att slita sig själv i tu.
Ett smärtsamt och gigantiskt arbete för de tu.
En kamp, men i all kamp är glädje och äventyr.
För mig står den natten med sin snöstorm ute och skapelsestämning in- ne som ett härligt minne.
Ni varför var detta första när det än- d i var tredje gängen?
Ungdom, rädsla.
okunnighet - barnet låg fel första gång- en som så ofta-händer.
Efter en natt av framgångslös fasa kom förlossaren i sin, doktorsrock och bjöd mig insupa Nirva- nas salighet med etern.
Operationen blev lyckad, pojken med.
men vi voro alla för medtagna att kunna känna något riktigt.
Och en rädsla satt kvar till gång n:r 2, som kunnat gå lätt, glatt och naturligt, det är jag övertygad om.
Det blev nar- ' kos och operationsstämning (brist på stämning).
Halvsovande mottog jag min lille vackre.
brune pojke.
Och nu lir jag ond pi mig själv för min klenmodighet.
som berövat mig den stund av obeskriv- ligt jubel, som är skapandets belöning.
Avstå inte för lätt därifrån, det är mitt råd till alla blivande mödrar.
Varen glada och kamplystna som unga ridders- män!
Det lönar sig.
Nar man kan höja sig fri från det gränslösa lidandet.
var- för inte göra det?
Vem .. " ' vara offret p i operationsbordet, om hoii kan få vara hjälten i sagan — ett av de få äventyren i den gifta kvinnans stilla liv!
Den gam- la, gamla sagan, som i vår utblaskade tid ännu lever o m och om igen med kaos samma dag sedan dödsmässan sjung- ädlare till seder och klokhet och myr- urtidsnatt som bakgrund, l i v och död, kraftiga effekter av ljus och skugga.
Och ket boklärd efter sitt köns villkor.
its.
så ett litet rött skrikande babybarii som * resultat.
A vad vi älska resultatet!
- 1468, 3 febr., avled fromme fadern 1509, I I okt., avled broder Ingemar Nu- och urtids-mamm broder Mattias Laurentiusson från Johannesson, diakon vorden lam, i det Jönköping i 33:dje året efter sitt klos- 31:sta året efter sitt klosterlöfte.
Han terlöfte.
Denne var en nian av stor var en god trädgardsmästare och sing- bund för Fysisk Kultur fullkommlighet.
Tålamod och avhållsam- are.
(S.K.C.F.K.)
* het från varje kroppslig vederkvickel- hiller sitt Riksmöte i Stockholm sönda- se, men i andaktsövning och betrak- 1512, I juli, nattetid avvek broder d.
27 jan.
i K.
Gymnastiska Central- gen telse främst, älskade ensamheten och Olav Eriksson.
den värsta avfälling, tystnaden.
var inat sig själv sträng, och bättre vore för honom att den institutets hörsal kl. 13,30.
Efter mötes- förhandlingarna föredrag av rektor Ho- mot andra vänlig och tillgänglig.
människan e j vore född.
H e r m e I i n, Fogelstad, norine I talrummet ingick han knappast.
om Mindervärdighetskäns- Och med största glädje avvaktade han 1543 förseglade konung Göstav hi- dagligen sjalens frigörelse från krop- da brevskåpen i bokstugan, och hans I a n o c h arbetsresultatet.
pen och åstundade varmt att förlossas.
drabanter borttogo otaliga böcker där- Därefter diskussion om Kvinnors deltagande i olympiska Gudi vare tack!
sammastädes samt en stenbild på den s p e l o c h l i k n a n d e t ä v l i n g - heliga jungfruns altare, och oräkneligt a r med doktor E.
I. i 1 i e. Göteborg, 1483, i8 sept., avled broder Olov många andra ting borttogo de.
6 okt.
som inledare.
Johannesson, diakon, en enkel, from, kl. 8 kom biskopen i Linköping, ma- kysk och mycket stilla man.
Han hade gister Nikolaus, till vårt kapitelhus DEN SOM VILL varit i Heliga landet och i R om och med många klerker och höll kyrkomöte följa de andliga strömningarna i nutiden på många andra heliga orter.
i många tillkallades åhöro, utan att vi och särskilt vill orientera sig i de brän- förut visste något, med många stymp- nade problem, som erbjuda sig inom nu- * ningar, såsom av mässoffret, vatten- tida psykologi och pedagogik.
kan med 1487, 21 jan., vigde herr biskop vigning, bikten, kåpan och dräkten och fördel vända sig till bokhandeln Studio, Henrik i Linköping en lekbroder vid mycket annat, och omintetgjorde guds- Norrlandsgatan 30. namn Gerard, till börden tysk, vilken tjänsten.
Denna bokhandel är upprättad i ideellt Red för oss; varde hans dagar få syfte och inriktar sig på att fora böcker kunde smida och måla.
Gudi vare tack!
och hans biskopsämbete tage en annan.
som röra sig om tidens andliga inställ- * * ning.
Man införskriver sålunda intres- 1501, 20 febr., avsade sig syster Mä- Herrens år 1545.
Nedrevo för oss santa nyheter i psykologi och pedagogik rita Turesdotter abbedissekallet, och från utlandet o. tillhandahåller de over- den omedelbart därpå följande dagen stadsborna » allan klösters wall » på sättningar och svenska originalarbeten, södra sidan, såsom synes.
valdes till abbedissa syster Anna Fic- som beröra dessa problem.
kesdotter, en jungfru, ädel till börd, och rättfärdigt.
bet ä r the true practice o f law, utbrister han.
Men lians försonliga uppträdande och hans mildhet mot dem som förorät- tat honom personligen, hindrade inte den v i t a befolkningen act upptäcka.
att här kommit en farlig man till Sydafrika.
E f t e r tre års vistelse där, reste han hem till Indien f ö r att häm- ta hustru och barn och samtidigt i Indien sprida förståelse f ö r de be- tryckta utvandrarnas läge.
N ä r han kom tillbaka, försökte myndigheter- na först a t t hindra honom att land- stiga.
Då detta förbud icke gick att uppehålla.
och han slutligen land- steg, blev lian överfallen och svårt misshandlad av mobben, så a t t han nätt och jämt undkom med livet.
Hans svar blev att ställa sig till för- fogande med en ambulanskår på tu- sen indier, när sedan boerkriget ut- bröt.
Den lyckades göra stora tjäns- ter åt trupperna genom att hämta sårade m i t t i eldlinjen, och ett kort ögonblick förenade nöden de två stammarna, men när faran var för- bi, öppnade sig.
klyftan igen.
Kort därefter blevo förhållande- na på nytt kritiska under Zuluupp- roret.
och Gandhi ä r även där i tjänst nied sin ambulanskår.
Det är under denna tjänandets hänförelse skulle man kunna säga, som han avger löf- tet att för alltid leva som en asket.
Skildringen innehåller en rad upplysande smådrag som bidrar att göra Gandhi levande för oss.
Han kan aldrig få nog av tjänande och arbete.
Hans lust ä r sjukvård.
och han tar i huset en spetälsk bara för att ha någon att vårda.
När denne lämnar honom, kommer han överens med e t t sjukhus om att f å hjälpa till med sjukvård två morgontimmar om dagen.
F ö r a t t skära ner sina.
ut- g i f t e r till det minsta möjliga, lär han s i g tvätta och stryka, och han berättar utan ett leende om kolleger- nas gyckel, när han.
uppenbarade sig i rätten med sin första illa strukna stärkkrage.
Han ä r s j ä l v barnmors- ka, läkare och lärare i hemmet, stän- digt följande sina egna principer framför läkarens råd.
O m uppfost- ran kan han säga sådana saker som denna: uppfostran skall börja s å fort barnet ä r koncipierat.
En liten scen skildrar hustruns sorg och pro- tester, när han skickar tillbaka ett gyllene smycke som h a n s beundra- re skänkt henne.
J a g behöver det in; te, säger hon gråtande, men mina tillkommande sonhustrur!
V i ska in- te ha några sonhustrur, som bära gyllene kedjor, svarar Gandhi obe- veklig som allt id.
Han ä r den mest farliga och ovän- tade människa.
genom att han ald- r i g ryggar tillbaka för någonting.
När han på ett besök i Indien besö- ker stora Nationalförsamlingen och finner avträdena snuskiga.
klagar han inte hos kongressledningen utan gör ren dem med egen hand.
Finner han slarv på kongressbyrån, slår han s i g ner och sköter expeditionen själv.
Gandhi har visserligen blick för sina egnas fel och brister lika väl som för deras lidande.
Det stämplar miss Mayos bok om Mother India, förut omnämnd i Tidevarvet, att hon meddelar sina upptäckter om de sexuella, de hygieniska och religiösa missbruken utan att tala o m indiernas egen reaktion och de- ras reformförsök, främst Gandhis.
Hans skildring av sin sorg efter be- söket i Kalitemplet med dess grym- m a djuroffer borde sättas bredvid miss Mayos beskrivning av samma syner.
Hans ä r äkta.
I Gandhis liv äro politik och re- ligion ett.
V a r j e politiskt handlan- de har ett religiöst underlag.
När han skall sammanfatta vad han in- nerst inne velat eller rättare allt- jämt söker uppnå med sitt liv, så svarar han inte som man kanske kunde vänta: Indiens frihet och in- re reformation, jämlikhet mellan ra- serna eller dylikt: » J a g strävar ef- ter självförverkligande, efter att se Gud ansikte mot ansikte och uppnå befrielse från födelse och död,, sä- ger han.
Men därför att han ä r Gandhi, kommer detta hans strävan- de efter frälsning att uttrycka s i g som skapandet av en n y kampmetod, väckandet av ett folk, besegrandet av ett benhårt rasmotstånd.
Ä r det orimligt att göra politik på det viset?
De flesta skulle säga: ja, och därför är Gandhi heller ing- en politiker.
O m man svarar med pa- radoxen, att han ä r den riktigaste och största politikern i vår tid, så vi- sar det j u bara, att olika betydelser kunna i n l ä g g a s i ordet.
Kanske har professor André Siegfrid i sitt be- römda arbete om det moderna Ame- rika riktigare angett arten av Gand- his betydelse, när lian slutar sin bok nied att säga att världssituationen tillspetsar sig till ett replikskifte mellan Gandhi och Henry Ford.
Svenska Kvinnors Centralför-
MATHILDA WREDE verkligheten kanske inte så riktigt Forts. fr. sid. 1. över henne: » Det här har j a g fått skulle kunna gå upp mot diktens a v den fördrivne priorn i klostret.
bild.
Han kom till mig och sade: ’ Nu har » Så barnsligt av oss att någonsin jag förlorat al-It, j a g har endast en vara rädda », tänkte vi, när Mathil- skatt kvar, men den är min dyrba- da Wrede satt mitt ibland oss och raste, och den vill j a g g e till Mat- lyste av .godhet och humor.
Det var, hilda Wrede.
Det är med mig, som som grepos vi av en underbar troll- ilet var med den fjärde vilse man- makt, när hon började berätta - nen.
D e tre vise männen voro egent- först litet tvekande.
Skulle vi för- ligen f y r a, fastän inte s i många ve- stå hennes vänner.
fångarna.
ta ta om d e t.
För den fjärde hade ock- hennes berättelser som ' ett förtroen- så stjärnan visat s i g, han hade ock- de, en hälsning från skuggsidans så blivit kallad, och han beredde s i g folk?
När hon kände vår tysta sym- också att fara, medförande präktiga pati, blev hon fullkomligt inspire- dyrbarheter, varav de främsta voro rad.
och ingen av oss, som hade pri- en juvel, en smaragd och en stor ru- vilegiet att lyssna till henne.
skall bin.
Men han blev fördröjd hemma någonsin kunna glömma den stun- av allehanda kärleksverk, så när den.
V i måste le gång på g å n g - han till sist kom till mötesplatsen, men gråten isatt i halsen - och när hade de tre Övriga för länge sedan hon.
till sist på sitt sjungande fin- givit sig åstad.
Han fick då begiva ländska mål förklarade: » Vet ni, sig på väg allena.
Men var han kom jag känner mig så väl till mods här.
fram, mötte honom så mycken nöd som om j a g vor ' bland fångarna,.
och elände, att han g å n g på g å n g då rätade vi nästan på oss.
Det var fick Im att stanna f ö r att lindra och ju den största vänlighet hon kunde hjälpa och giva bort av sina smyc- säga.
ken och s i t t guld.
Han fick små- Under sina sista år orkade M a t - ningom skänka såväl juvelen som hilda Wrede e j gå mycket, och besö- smaragden - till slut hade han ba- ken i fängelserna måste fullständigt r a sin värdefullaste klenod, rubinen, upphöra.
Många frigivna fångar kvar.
När han äntligen kom till det hittade naturligtvis ' vägen till hen- heliga landet, hade han blivit så för- nes lilla hem i alla fall och möttes senad.
a t t han icke längre kunde som välkomna gäster med ' råd och komma till Jesu födelse; det var hjälp.
Men de bittra striderna mel- själva Golgatadagen han kom.
Utan- Ian röda och vita hade drivit Mat- för Jerusalems murar i den korsfäs- hilda Wrede in i e t t nytt arbete - tes åsyn gav han bort sin sista och för fred och försoning mellan folk största skatt, rubinen.
På samma och klasser.
Medan hon.
arbetade s ä t t som denna fjärde vise man.
härför med all den kraft.
Iion kun- vilken legenden förtäljer, kommer de mobilisera, .fördes en ny grupp nu j a g m e d m i n sista skatt, och j a g av nödställda i hennes väg.
Det var kommer hit till Mathilda Wrede '. » de ryska flyktingarna, som efter re- Mathilda Wrede vecklade lång- ' volutionen likt en vårflod vällde in samt upp den vita duken och visade över Finland, och som mottogos med ett praktfullt priorskors på en tung, allt annat än sympati av majorite- l å n g kedja.
Stilla satte hon det på ten bland finnarna, vilka visserligen s i g och i samma ögonblick strålade ' öppnade sitt land f ö r dem, men dock hon, som om tusen lampor tänts i hade alltför starkt minne av det rys- hennes inre.
» Tänk vilken övervin- ka förtryckets tid för a t t kunna mö- nelse., sade hon sakta och vackert, t a dem med några varmare känslor.
» vilken övervinnelse f ö r en rysk Här kände Mathilda Wrede strax grekisk-katolsk präst a t t skänka bort a t t hennes insats behövdas.
Männi- sin heligaste symbol till någon av skor i nöd, människor, som ingen en annan trosbekännelse.
till en pro- riktigt hade förståelse för, det var testant och dessutom till en h i n - just hennes folk, det.
Och s å träd- na., Såsom j a g s å g Mathilda Wre- de hon in i arbetet f ö r a t t hjälpa, de i detta Ögonblick, själv.
en him- helhjärtad som alltid.
.
melsk legend, som fått kött och E n okänd besökande hade just un- blod, skall j a g alltid minnas henne.
der denna tid kommit över från " D å - j a g åter kom ut på gatan e t - Sverige och ringde på Mathilda ter besöket hos den, som kallades Wredes dörr f ö r att bringa häls- » Finlands samvete,, skymde tårar- ningar från ränner där borta.
na för ögonen, och jag kunde en- Medan de sutto saniinan, ringde dast se inåt.
J a g v a r gripen i själen.
det på dörren.
Det var en rysk hö Aldrig förr hade j a g mött någon, g militär, som nu levde flyktingsliv i som utstrålade en sådan samlad etisk kraft som Iion.
A t t hon tvingat umbärande och svårigheter.
Han den mest förhärdade a t t lyda, för- sökte försörja sin familj genom att stod j a g av h e l a mitt hjärta.
Vem köra en tredje klassens bil i Hel- skulle stått emot hennes makt?
E n singfors.
Nu hade polisen dekrete- makt som var helt befriad, helt re- rat, att bilen måste kläs om, eljes nad från denna världen.
Och som skulle den förbjudas a t t gå i trafik.
likväl gav just denna världen en Det skulle kosta 800: — Mk.
V a skulle han kunna f å dem i f r å n?
skönare glans.
kom han till MathiIda Wrede.
S j ä l v S i g n e Henschen.
om Så Guds livegen Det var en kväll f ö r snart.
1 0 å r sedan, d å hela Birkagården gick i spänning.
Mathilda Wrede hade lo- vat att komma och berätta f ö r oss om sitt arbete i fängelserna.
Några i vår krets hade f å t t möta henne förut, men vi andra hade endast un- mött henne i S e l m a Lagerlöfs derbara lilla skiss - och just där- f ö r kände vi förväntan, men också rädsla för a t t en aning av rädsla - kunde hon inte åstadkomma den s a m m a n, men det fanns väl ändå utvägar.
» Kom i g e n om två tim- mar! » Telefonen kom i f l i t i g an- vändning.
Goda vänner lovade ryc- ka in till hjälp, och n ä r den ryske flyktingen kom tillbaka.
lågo 800 mark på bordet, och hans bil var räd- dad.
F ö r de gammalortodoxa munkar- na på Valamo, som ha förvisats till avlägsna öar i Ladoga f ö r att de för s i t t samvetes skull vägrat a t t fi- ra påsk enligt nya stilen, har Mat- hilda Wrede kämpat med hela sin kraft, Hon, som själv var en verk- l i g samvetsmänniska kunde, som ingen annan, förstå deras samvets- krav.
Och säkert blir sorgen djup när iiiiderrättelsen om lieiinies bort- g å n g når ut till klostren på Balkan eller eremithålorna på Ladogahol- marna, där de ha sitt hemvist.
En av hennes vänner bland karna hade hört henne beundra gravstenarna på Valamoklostrets kyrkogård.
där, ingenting annat stod ä n namnet på den döde och därunder G ii d s livegen.
Han kom vid hennes avresa och förärade henne en sten lian huggit in med enkla bokstäver: Mathilda, G ii d s mun- Livegen.
Och någonstädes i Finlands bygd kanske nära det gamla Wredegod- set.
där Iion lekte som barn, skall hon vila under den ryske munkens sten med inskriften.
som karakteri- serar hennes gärning bättre än nå- got annat skulle kunna.
Dagny Thorvall.
Omkring ett porträtt Mathilda Wredes porträtt på Ti- devarvets första sida har en liten historia.
Det togs vid Internationel- la försoningsförbundets kongress i Danmark å r 1923 och historien ä r denna: Hon hade varit medelpunkten i en månghundratalig internationell församling, allas älskade och beund- rade andliga moder.
Hela Danmark dyrkade henne förresten det året var ' hon kom fram på sin föredrags- resa.
A l l a bestormade henne med böner att tala.
Man ville åter och åter höra henne utlägga sin trium- ferande sats, a t t varje människa kan besegras genom en tillitsfull och gränslös kärlek.
Hennes auktoritet var absolut.
Man förelade henne de orimligaste spörsmål till avgörande.
Är Gandhis budskap av Gud?
frå- gade henne engelsmannen och indi- ern.
som tvistat.
De voro båda fullt villiga a t t acceptera ett domslut av den gamla finska damen, som intet visste om brittiska imperiets politik.
Slutligen drog hon s i g från män- niskorna.
D e följde med blickarna den raka gestalten i järngrå tailor- niade utan att våga gå efter.
Så långt hon orkade, gick hon, tills hon slutligen fann e n ensam bänk vid havet.
Där satt hon länge, blickande uppåt som hennes vana var, säkerli- E N LITEN GUMMA gång i min barndom mötte jag Gumman som den efterträngtade rädders- kan ur stor förfäran.
Hon hette den gång- en Lina Manuel och såg ut s i som man alltid föreställt sig att hon skulle se ut.
Under sjaletten tittade ett par lysande fågelögon ur det hoptorkade vanliga lil- l a ansiktet, ryggen var böjd och armar- na magra.
Hon gick framåt vägen med sina små lätta gumsteg och det blårandi- ga förklädet svajande för vinden.
Den olycka, som drabbat mig och mina medsystrar, bestod i att islandshästen som vi körde fått en Sten inklämd i ho- ven, där den satt fastkilad emot skon.
Vi voro förvissade om, att allting nu var förlorat, d som man i barndomen är be- nägen att anse varje olycka gränslös.
Av Lina var intet att vänta.
En bräcklig gumma.
där man behövt en karl, ja.
där kanske inte ens kusken kunnat hjälpa.
Men Linas, knotiga snilla arbetshand med sina starka fingrar tog bort stenen och botade sålunda hästen, och glada och befriade från oro foro vi i Linas sällskap till vårt mål.
Det var en yttre upplevelse.
Det kan också hända andra saker.
Ibland lider man av den beklagliga åsikten.
att alla, människor äro dumma eller tråkiga, ett tecken till att man bor ra itu med sig själv.
Men hur avogt sin- nad man i i i må vara mot sina medmän- niskor, finns det sällan möjlighet alt till- lämpa agnet p i sin hembygds små gum- mor.
De kunna vara begräncade, men de äro alltid naturliga och ofta visa.
i ett rum med kakelugn och trebent gryta över brasan bor t. ex. Fina.
Efter jul kommer man ock in och säger henne till uppmuntran: Ja, nu börja dagarna bli längre och vänder sig mot våren.
- Ja- ha, säger Fina, de har redan börjat gå ute!
-- Ty hennes ilderdoms uppgift är höns.
- Men allt gör detsamma bara man får ha hälsan.
Och jag har det så bra, j a j a g har det så utmärkt bra: Med hela tillfredsställelsen av ett långt liv i arbete bakom sig uppleva dessa trog- na små gummor sin levnadokväll i små vedspisupphettade gavelkamrar.
De vand- En ra i sin bräckliga ålderdom litet på sned- den utefter vägarna och räknas ännu som medborgare allt efter sin kvardröjande arbetskraft.
Det är inte fråga om vad de få göra eller inte och har aldrig varit det.
De ha utnyttjats i den stora hushållning- en till den yttersta kraften i senor och muskler, till tålamodets sista droppe i sli- tet.
Karlarbete eller fruntimmersgöra, det var som det föll sig och som de behövdes till.
Och de sveko inte.
Omkring dem är den stilla och glättiga luft som man känner om kvällen, nar da- gens bjärta fröjder synas bleka och mala i dunklet och när smärtan.
som ur bak- håll högg den oskyddade i hans värv, ter sig så mild att man törs möta den öga mot öga.
Deras muntra och livliga dialekt är än- n u ungdomlig och de varma, trogna hän- derna, som så vänligt välkomna och väl- signa.
förbli sig lika.
Sjuttio år eller i i - tio, nittio spelar inte s i sior ' roll.
Livet g i r mot sin fullbordan och man griper med sitt vänliga Ramla sinne det intresse som bjudes.
Man kan inte förstå en sidan förnöj- Tamhet och glädje p i ålderdomen.
förrän man får se den stygga gumman och kän- ner igen sin egen benägenhet alt förkasta det goda som räckes en.
Den stygga gum- man är tjock och stor med matta ögon, Hon är litet konstig och olik de andra.
Till jul har hon fått bröd av sina vänner och beskyddare.
Vet var bakat med stor omsorg.
ty den nya rågen är efter den våta hösten inte så lätt att baka gott bröd av.
Men detta blev gott.
Och gumman var alldeles utan.
- - Se, det är bränt.
sade hon och visa- de på en liten kant - inte äter jag bränt bröd.
Det här är ju för dåligt, jag vill inte ha så dåligt bröd.
€fon kastade bort det eller lade det undan, tills grannen tog det om hand.
Alen då satt hon ensam och glädjelös under helgen, och glömde att ett nytt år bröt i n med nya förhoppningar.
Det är hemligheten, som den snälla lil- la gumman förstått, att inte trampa på brödet.
Casan.
gen upptagen i ett av sina täta sam- f r å g a d e henne vid en lunch en f. d. millionär, numera tal med sin Gud, ' rådförande sig med amerikansk honom hur hon skulle bete s i g inför kroppsarbetare, en-annan av d e ex- detta a t t människor dyrkade en centriska figurerna i ekumeniska skröplig människa f ö r hennes verk, mötets periferi.
E f t e r en sekunds som var hans.
Under denna medita- förvåning a t t han inte visste det, tion har hon inte märkt fotografen, och en ny sekunds ironi över sin som bespejat henne och f ä s t hennes egen förvåning, började hon berät- stolta profil på plåten.
Det var sä- ta f ö r amerikanen en av de märk- kerligen ogrannlaga, men på detta ligaste historier han någonsin kun- sätt f i n g o alla dessa människor f r å n nat få höra.
Men han (hade inte tid när och fjärran, som sågo henne f ö r att höra på.
Hans hobby var kropps- första och sista gången, med sig arbete.
bort med a l l a som inte hem ett synligt minne av henne.
kroppsarbetade.
Mathilda Wrede Det kan väl knappast finnas en klarade även denna situation.
situation mera prövande f ö r en män- Dyrkan och missaktning, hat och niskas värdighet ä n att omges av en kärlek, förföljelse och.
tacksamhet.
dyrkande människoskara; H u r Mat- allt d e t t a hade hon prövat förut, hon hilda Wrede sökte skämta och g r å - kunde också med lugn pröva likgil- ta bort a l l hyllning.
besvärade den tighet.
henne.
Sina stora ögonblick på den När Mathilda Wredes historia kongressen hade Iion, när hon glöm- en g å n g skrives av en fullt värdig de den.
penna.
och när avståndets blånad Men en sådan som Mathilda W r e - sveper s i g k r i n g hennes gestalt, kommer man a t t se henne som en de får pröva en brokig lott, t y hon kan förvisso icke alltid ' behaga män- syster inom den helgonlösa protes- niskorna.
Hon följer en Röst.
men tantismen till den kristna kyrkans ur svunnen tid.
det ä r icke deras.
Två å r senare s å g helgongestalter jag henne i en helt motsatt situa- Man kommer a t t se hos henne alla helgonets kännetecken och se a t t tion.
Det var på ekumeniska mötet i Stockholm.
Hon hade kommit d i t, hennes liv var ett helgons liv.
Hon som hon bekände, uteslutande f ö r ä r mystikern och kämpen, ä g a r e a v att väcka intresse f ö r sina sista den stora kärleken, den stora gläd- skyddslingar, de grekiska munkar- jen.
den stora makten över ' själar.
na i Finland.
Men på det ekumenis- Varken u d e r v e r k e t eller martyriet k a mötets program stod icke dessa saknas i hennes liv.
Då hon skicka- munkar, och följaktligen v a r det des ut i det stora provet under f i n - e t t prov, fullt mycket litet intresse f ö r dem och ska inbördeskriget, Mathilda Wrede.
.Helt få männi- jämförligt med det som d e stora skor kände henne, ingen uppmana- helgongestalterna prövat, bestod hon de henne a t t tala.
V i d detta stora det.
Märkt blev hon.
visserligen därav, möte f ö r Christian l i f e and work var Mathilda Wrede, en av de stora men icke bruten.
Hon var in i det kristna gestalterna i vår tid, i högs- sista rak, uppåtriktad, stolt och öd- mjuk.
skön.
t a grad obeaktad.
Elin Wägner.
- V a d har Ni för sysselsättning?
