# ID: svediakorp-per3409
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1928
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,274
# sentences: 669
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET 1928 R a dik a l s k an di inavism i +- R a d i k a l s k a n d i n a Y i s m.
Det är oss fullt klart att redogörelsen för mötet på Fogelstad är ofullstän- dig.
Den kunde ha lagt beslag på ärgångar om man si velat.
Men detaljerna komma fram så små- ningom.
d i de olika frågorna aktu- aliseras.
D e n e v i g a g r Y n i n g e n är fortsättningen på artiklarna om de- mokratien i föregående nummer.
Överensstämmelsen med Arnhold Norlinds tankar är ett lyckligt sam- manträffande.
betingat av en sam- stämmighet i tidens inriktning.
E n b o k o m k ä r l e k e n o c h d ö d e n av Elsa Wilkens är en recension av Thornton Wilders hastigt berömda nu på svenska ut- givna bok: The bridge of San Louis Ray.
av Klara Första svenska origi- byggt på egna erfarenhe- Ny ter, Förord av Byrå, Ris 6 Fås F:s 36.
Utgiven av Han Pir Lagerkvist s o m f i c har k l den e v a triumfen o m s med i t t I i v, att man går a h tänker efteråt pi vad man, sett ah hört.
Och därunder ska- par man sig m idé om vad som är detta långa, sargande styckes mening.
En man har begått e t t passionellt brott han har i raseri dödat en kvinna.
Därmed var hans liv slut, man hin får leva om det.
H a n har ett dunkelt minn.
av något förfärligt, han har dödat, han har dött.
Han är rädd, när möter en kvinna på nytt, t y det är far- ligt att mötas, säger han.
vilket hon, din goda enkla flickan inte ens kan förstå.
V i d skulle det vara för farligt att mötas, att älska?
Han går alltså in med henne i ett nytt liv av arbete a h familjelycka.
Han skall vara god, allt det d i r dunkla, okända vilda inom honom skall han pressa ner, hålla till.
En ii^ mitt i mannaåldern kommer över honom samma svarta makt som den som en gång drev honom till ett blodigt dåd.
Hans eget jag ur ett förflutet l i v besöker honom.
Han vill ut t i l l det som plötligt är det riktiga livet, utanför skomakarverksta- den a h hemmet och hin vill ha vapen med sig.
Han har en längtan till vilda dåd a h till blod.
Men hustrun tämjer honom, och han går till baks t i l l sitt l i v som lappsko- baka.
makare.
Ingenting händer.
Dock genom ni i1 hårt tvinga och tämja sitt jag, har han också snöpt det.
När en Ovanstående fotografi av deltagarna i dansk-norsk-svenska radikala kvinnomötet togs under mötets sista dag.
Stående från vänster till höger äro: Advokat Eva Andén, skolinspektör fru Margarethe Petersen, bok- bindare fröken Inga Hertz, fru Ursula Jorfald, doktor Ada Nilsson trafikontrollör fröken Anna Wes- tergaard, telegrafkontrollör fröken Margrethe Mathiassen, fru Rut Adler, skolköksinspektör fröken Sofie Rasmussen, fröken Ebba Holgerson, kommunlärarinnan fröken Johanne Thorsen, rektor Honorine Her- melin.
Sittande från vänster: Fabriksinspektör fru Julie Arenholt, rektor Helga Lund, fröken Elisabeth Tamm, Landstingsmedlemmem fru Marie Hjelmer, yrkesinspektrisen fröken Kerstin Hesslgren, bostads- inspektrisen fröken Lulli L-.
fru Elin Wägner, fru Clara Tybjerg.
Sittande i främre raden: doktor Andrea Andreen-Svedberg, advokat Elisabeth Nilsson, ~Pojken ».
fröknanra Carin och Barbro Hermelin.
Då fotografin togs hade tre av mötesdeltagarna redan rest, nämligen se Keiser Nielsen och lektor Emilia Fogelklou.
fru Mathilde Zahle, doktor El- kris bubblar upp i det lugna familjelivet, när yngste sonen, som han satt till skolapp- ning, gör revolt och slänger verktygen i ra- seri och förtvivlan och famlar efter hjälp i sitt hjärtas kval och nöd, då kan inte fa- honom för den dåliga flickan han älskar, framhålla Öppen o. helgdags- 2-4, Begravningsförsäkring Medlemsanmälningar - arbets- och familjelivets förde- När sonen s e n skjuter sig,rives alltså fa- dern lösning på livet upp igen.
Det var inte som den goda kvinnan lärde, att man skall vara undergiven, tålig, behärska sig, tämja sin vilda natur.
Det hjälpte inte.
Man kla- rade inte livet så heller.
Och så slutar det hela i en fruktansvärd dissonans, i hopp- ' Ett dansk-norsk-svenskt radikalt des av fru Elin Wägner och fru tet utöver den mindre gruppen till lös, utsiktslös gråt och förtvivlan.
Det är starkt a h det ii gripande, det är kvinnomöte har i dagarna hållits hos Marie Hjelmer.
Fru Hjelmer in- en vidare krets.
sant för människan på e t t stadium av vä- fröken Elisabeth Tamm på Fogel- ledde också diskussionen om arbetet.
Det är inte underligt att förhopp- gen, men det är inte sant där vi stå nu.
stad.
Gruppens storlek a h sa amman- Fröken Kerstin Hesselgren redo- ningarna om fortsatt och utvidgat Man behöver ställas inför detta problem, sättning framgår av ovanstående gjorde för den svenska arbetsfreds- samarbete äro stora.
Dessa enskil- det är så fundamentalt mänskligt.
en helst bild.
Flertalet medlemmar äro ju lagen.
da överläggningar ha nu ägt rum se- skall det vara under ledsagande av en, som interskandinaviskt kända, några av Slutligen diskuterades också möj- dan 1925. d i en något mindre grupp löst det eller åtminstone kommit lite länge dem internationellt.
Det behöver ligheterna för att vidga ut samarbe- för första gången samlades p i Fo- i möjlighet att överblicka det.
Vi i m dock inte barbarer som höja oss därför knappast påpekas, att det var gelstad.
Det är nu fjärde gången i skräck och vanvett inför hårda öden.
Var- en massa sakkunskap och erfaren- som en sidan ramling sker.
En för ska vi ner på det d i r stadiet igen?
Det har Köpenhamn varit am.
finns någonting annat att välja på for min- het från olika områden som karta- U ST G Å R D E N gång lingsplats, de övriga gångerna Fo- niskan än att släppa lös sin natur till för- des in i den livliga diskussionen.
därv a h förödelse eller i lastdjurstålig god- Denna varade, rom ett gammaldags Av Ragnar Järndel.
gelstad.
het framleva livet utan att bruka mer i n bröllop, i tre dagar.
Doktor Ada Under denna tid ha de radikala liten del av sina krafter, utan att få leva Nilsson som hela tiden ledde för- Arbete, vanmäktig möda, kvinnorna icke blott hunnit att kny- sitt rätta liv.
Helt enkelt därför att denna vildhet a h handlingarna förklarade sedan att så är vårt liv som mest, ta varma vänskapsband.
De ha ock- varje deltagare i mötet varit stän- under bekymmer och sorger så upptäckt grmenaamheten i åskåd- förstörelselusta, som finns inom människan, ning och de stora olikheter i situa- bara är ett missförstått, vilselett stycke digt och intensivt närvarande un- skrida vi mot döden, avigsida av hennes lust att skapa, II vinna.
der alla förhandlingarna.
rädd att och det mesta vi sträcka händerna tion och möjligheter som förefinnas att segra.
Daniel behövde inte sitta hemma mot mellan de tie länderna.
Dessa dif- hela sitt liv på samma stol, han kunde ha gå miste om något.
ferenser i mentalitet, i förhållan- fått bruka, lufta och föröka sin energi.
Så De inledande föredragen så väl är tomma skuggor, den, i svårigheter och fördelar ha hade hin nog inte salt pojken till att lappa rom diskussionerna kring dem ha lögn blott och barnasagor.
gjort sammankomsterna särskilt ri- gamla skor utan skickat honom i lära att också varit både givande och bety- göra nya.
delsefulla.
Och likväl, likväl.
.
.
ka.
Vi ha sett hur vi komplettera Man kan svara att det d i r låter snusför- varann.
hur vi kunna lära av varann.
nuftigt, vilket det kanske gör.
Gärna det.
Först diskuterades Befolknings- Djupast i världens mitt Man har fått mycket större över- Hellre övervinna Pir Lagerkvist med snus- frågan efter ett inledande föredrag är ett heligt rum, av doktor Ada Nilsson och yrkes- en örtagård i ständig blomning - blick och inblick i tidens problem lever om sitt liv,så inspektrisen fru Julia Ahrenholt.
dir är ett fågelnäste genom att se hur de brytas i olika på uppgiften ni försona sitt vilda och sitt länder.
snälla jag.
Därpå diskuterades Den politiska i levande rosors famn är icke detta.
Tvånget förelig- ha brutits och övervun- känslan ger Problemet situationen efter valen i Danmark en fågel som sjunger, av Gränserna litenhet och isolering icke att antingen bli bara vild eller och och Sverige och inför de föreståen- klockrent, ljuvt och starkt, nits.
Ingen har kunnat vara med vi bara god.
Lösningen är att bli en hjälte, de kommunala valen i Norge.
Inle- evigt.
vild och god.
om detta samråd och samarbete utan Devinez.
dare voro: fröken Elisabeth Tamm, att på ett nytt sätt fatta hela tjus- landstingsmedlemmen fru Marie Därför leva vi.
Hjelmer a h bostadsinspektrisen, Därför äro barnen glada.
e n och möjligheten i begreppet fräken Lulli Lous.
För de svenska Därför le de gamla stundom Skandinavien.
När erfarenheterna varit sådana.
valen i siffrornas belysning redo- djupt och varmt.
gjorde fröken Ebba Holgerson.
ha de också givit mod och lust till att erövra framtiden.
Diskussionen i fredafrigan inled- B i l l i g a o c h kostar Tidevarvet till årets slut.
- hör man i sunda 1 för Edra vänner på vår de sunda butiker.
l att prat om mat.
, man Föreningens Byrå 2 A ” två jagen hin Det ä r inte d u.
Arnold Norlind själv rom satt titeln D e t ä r, d e t b ä r.
d e t g i v e r.
på det utdrag ur hans bok han gett oss lov att pu- blicera.
Han är lika blygsam i sin titelgivning som i hela sin bok.
Den gömmer det allra finaste ex- trakt av hans lärdom a h visdom i de anspråklösaste ord.
Tidevarvet får återkomma när boken lämnat förlaget inom några få dagar.
D r O m o m e n u t r ed n i n g behandlar en av dagens mest aktu- ella frågor.
De bryts man sönder.
1: 50
, .. 2 T I D E V A R V E T TIDEVARVET helgfri 1brd.g.
Utianmo * e Slusplio 1-3, I tr .. D r ö m om e n u t r e d n i n.
D e n eviga gryninsen -, Stockholm.
Det finns en hel rad frigor rom k n d c t f i r i n d l v i d e q b k fäsi &amp; %- Nyheter reprcrcntcrar dem.
friilta fiir att en utredning.
tillrxtt av en pinat minga minniskor och som gi- an.
D c s m se fram mot en kollektiv hi&gt;seerrcgering.
redan f r h bnrjnn rit anledning till Idnga Iönlüra dic- stat.
g e individen ett större värde än skall ricka misstro bland dc fur- pyter.
Nu börjs v i 5 % srniningom nig?
anmm I r a t s f m givit, honom.
svarsolustiga.
Därför är det bäst upptjekn.
att de om d c varit a.1 sv5- ty de förklara individrus G r d e yara att det som kan g&amp;as for att.
?utfi ra.
s i heror det p i att de varit fel demokratim.
y n d, i n d ~ i d r n r b e J a.
det mesta möjliga nr virnkrnft och st5llda.
Till exempel: har individen kmdc och bekräftande dess p r e s s.
rikstrygghet.
inom den nurannde en fri vilj3 eller är hans liv bestämt?
och indiridmr ansvar d e s 4 d r i n d e ramen.
göres i all stillhet p i för- Vilket hiller ni p i: det cnskilda~lni- kraft.
5.1 hor d i vcrklig individun.
t i a t i w eller det kollcktiva handlan- I m ram- m6d verklig kollckii- snrsdepartcmentet.
En allmän utredning av krigs- det?
H a r m m plikter förr1 och vism och är icke dris mtsaTtS.
Frigan om plikterna mat cn sjii+ och färsvariproblemet varvid man främst mot sig själv a h a d a n mot verkligen ser frigan r i t t i ögoncn andra?
g i före pli.kterna mot andra leser kan.
mligt tidningcn, icke bedrivas Kanske dessa antingen-cllcr alltid ocksi upp sig.
om man rätt betan.
srparit.
d. V. s i i Srcrigc.
Den bör varit godtyckliga och i själva verket ker individens väsen.
M~~ tänker ske internationellt.
Frigas d:i. Var- icke finnas?
Behöver jag icke v i l j a sig individen som ett ting för $ig, för Dagens Nyheter icke gillar de mellan frihet a h dcterminism?
K a n - därfor att man blandar samman den internationella utredningar om gift- ske har j a g alltid haft rätt.
d i j a g fyqieka individen med den verkiifia, gaarnas v e h i n g a r som utfurtr av hillit p: ' att j a g ägt ~n frihet som den psykiska.
som icke CXiStenr an.
Satimerna3 fnrbund eller den av medfört ansvar men samtidigt er- nat än i gemenskap.
Individen fj, civilbefolkningrns skydd som I n - känt att t u e n givna faktoier be- s i t t värde, sin mening.
först " ar ha,, trinatianrlla Roda korset gjort.
stämma mitt handlande?
funnit sin plats i det hela.
sin upp- rarfor tidningen irkc med namnet \ fiss Follrt d g a r i Sitt kapitel om gift.
alldeles som skruven icke har indnidcn t.
2 paradoxer.
Den ena: nigot värde utan,,, " ttCrn och den utredning hpdrar den förbercdandr aviurtningshonfcrrnsenr sedan 1925 .individualitet är furmigan t i l l fur- icke utan skruven.
Individcn har ic.
pigicridc irbetel Eller är det ening-.
D e n andra:, fria ära de som ke nigon annan kraftkälla än den för alla gemensama, hur r h l l c h a n s i.
att tillvaron ar derra utred- rinna sin frihet genom forcdng .. ningar hindrar OSS att syssla med Jag i r fri.
d i j a g ar k f r i a d f r i n d i kunna hn nigra plikter mot lic prnblemet i Sverige ' Vi ha icke för- det tyranni som minn egoiiti5ka im- själv a t t balansera mot pljktrr mot pulser utövar.
Jag blir icke fri ge- andra?
Jag har inga pliktcr mat an- sfitt.
.
,.
h l i det tillitar osq att nu lägga nom att forbud upphäva$ eller j a g dra.
mcn j a g mirte finna,,, in platr upp &amp; gen a r en utredning, sri- f.ir rätt att välja mellan olika moj.
i det hela.
maste rtändigt mrd yaIjc dan v i förcrtälla oss den.
V i av- ligheter.
Jag är fri.
d i j a g skapar.
fingerspets r t i i kontakt,,, cd -; Fkiiva d i Dagens Nyheters persi- Frihet kan icke givar.
den mirtc väridcn.
Men samtidigt lom indivi- mirtiska förertallning att det miste m ' kje ögonblick.
bokrtrvligen varje den inte kan skilja U t 6ig frin det g i i partirplitets tecken.
V i tänka ögonblick.
\ iiinas.
hela är han bärare av det hela.
Mellan det enskilda initiativet .xh Helhrtm flyter grnom mig, f6r- OSS m6jlighcten av sakliEhet och är- lighet.
Vi anse med. '
I A. Hans- det kollekiira handlandet misterar vandlar mig och uttrFkcr sig Rc- 50 " a t t utredningen icke bör görar heller intet motratsförhlllandc.
Kol- nom mig.
~~t är hädelse och rjälv- av militärrakkunniga bara.
Yen lektivismen befriar icke den enskilde mord att tala om individens kgräns- d j r han ä r nejd, bara politikerna fi f r h initiativ och handlande.
den ning.
Det hela inkarnerar i " *, je Jin vara med.
r i ära vi nbjda först d i ställer de största möjliga krav p i ho- del.
D e t är ett rländigt rannpel folket självt vorc reprercnterai.
pa- nom.
F o r s t i det grmenramma hand- P O ~,.
a nd.
I, cifirterna, kvinnorna.
~ i l denna l tänkta förramling By stängd.
skulle man krja an frin Skandinaviska länderna.
m m kan raklip och ärliga prrroncr ay olika början igen.
Man skulle d i sätta ju höra efter.
Detta är att handla.
Det är, o, rvcnaka folk, &amp; hand- liner, skulle p i d i vilja säga: utred L ' S ner att all %lrligt begrUnda f r i - först fr:igan om förrvar i bokstav.
C " n: hiir kan SlCrigeS trygghets- ling i stil med den enskilde krigs.
prohlem lösas?
Om n u major Rratt tjänrtvägrarcns, när h m stigcr upp lig mcning är möjligt ellcr c j!
v i forerrälla oss di.
att utredningen vore med i kredningen.
G skulle och nir bart ur nigot han ogillar trygghctvrc- och icke vill vid.
g i r utan att räkna mycket snart skulle konstatera att han svara: S-=ifiCs det icke finns ett sidant förrvar.
blem kan endast Iösas i samband om det medför risk för h m m själv, Den skulle fi lov =tt bja $ig de med Europas trygghetsproblem.
ulan att vara viss om att andra ome.
fr; imprn auktoriteter i världen pi \ ' ad, f r k a r sig d i den sakliga och delbart skola följa eftcr.
M~~ lit detta omride som erkänna att mat nitälskande beredningen.
kunna v i oss viga den I F ö r den enskilde gora för att PjrkYnda Iösandet av k t y d r r en modig handling befricl- luftangrepp finnes c j förrvar.
Sedan skulle utredningen för att E u T ' a s t r y g g h w r m l c m?
KUR- se och krafttillskott, S i hkve d d med ett krigrtjänst- " " derlätta den följande dirkurrio- " a vi bittre än r i hittills gjort hi \ .- färhillandet Monngn .. iid ml.
avrrcnrk.
TcI.
n o &gt; &gt; rialgräno, nen gräva en djup grop, ri djup da Wedamsprincipen?
Knappast: vägrande folk: Och deis handling M d 1.
IV Cthlni,I.ndlrlnrlbrcninR vL ha böjf ms för W d o m mm kunde aldrig bli utan betydclrc i Samtidigt finns det en annan att man kom dit ner, där dct osade riktning inom ramma parti rom kan hrtt a h däri lägga ordet förrrar.
gick Ms emot i Alandsfdgan.
\ .i världen.
Dess risker äro att för+ tanka sig möjligheten av att en ut- När ren gropen var igenkaitad och ha erbjudit skiljcdomstraktater i t dra framfor ri.iken att vara halv.
Tandl ' kare eller helrustad.
redning kunde konstatera det me- en tung rtm lagd p i g r a i m, skulle alla hi11.
N I L G E J R 0 T ningsiösa inte blott i v i r nurarande man börja diskutera vad rom kunde Kunna vi förändra l &amp; t, a v Sa skuilc försvarbcrcdningm M e d l m LS Sthlm tmdlikdbmn.
utan ocksi i rarje annan krigsh- göras.
DI skulle man g j igenom värja faran för krig genom v i r a tala t i l l Svcrign folk, och därefter Hornsgatan 54, 5 Ir.
redskap.
olika utvccklingrrlzdicr och bnrja förslag, vira varningar, v i r sak.
kunde vi tänka p i folkomrörtning.
MoHagn.enl.bverensk.
s.35898 Eftersom vi emellertid ännu äro Asen h r Hansson vill ha en verk- mcd det äkta.
Man skulle säga: kunskap i Genkvc?
Knappast.
ty lig utredning till rtind.
säger han, förrvan fosterlandets mark kan hur hundranrvjrd än v i r insats i stand att skilja p &amp; äirkan och, en diskussion mellan personer som man inte, men man miste undersöka d i r kan vara och bliva.
s i känner verklighet och inte ha alitför stora om utredningens vilja g:t t i l l grunden och äro be.
möjligheten av en motanfallskred.
man i N. F. nu en glng det för- förhoppningar redda a t t fullt dmgn konsekvenser- skap.
Duger den v i ha till att s i träffliga Sveriges mening a h rätter sammansättning eller neutralitet.
s i tiliita v i ms att I r m a med cit för- na ilv utrcdningrr~rultatetr.
avskräcka en tänkt angripare.
att sig Över den.
V i d kunna vi d i göra?
slag.
NZr den officiella utredning- ' De likrala.
i den min Dagcns han avrtir frin de fördelar som an- Vsr skildring av utredningens i n sätter till.
bör det skapar en i d e ncktion eller blott aninggandet av har redan lämnat v:-klig- officiell utrcdningskommittb som CD flyghas p i v j r t omride kunde förlopp etbjuda hellre än utsätta sig f&lt;ir hctens fasta mark.
Dct är d i i l l r arktar parallellt med samma pro- Tandläkare ~~mnaatlkdrakter fruktansvärda skadegörelser i eget icke s v i n för o s att p i lätta ving- blem och samma material för sig.
Alma öster ' Und ar, mcd starka motorer fö:ilytti Den bör ockri ha tid i t t grundligt * y mlk1 till d a Ildnr.
S Y ty^ J b e s u.
land av svensk krigsmakt?
" " R.
(nr hrim ' l, / a I, n y " l " L Iiger av N. F. Det är väl inte farligt att förut- oss t i l l den punkt, där den utrodan- lufta problemet., Den ska ha sak- ' * id * mi " ' ' mn~ ' m ' T ' ndll * inlann~ ll.3.m Fredrike i&lt;&gt;-r * oOn&lt;~ 3.7, de församlingen drivits av sin eneii kunskap och sunt förnuft att tiitgi.
rätta att svaret skulle bli: nej.
pIOPtm.~l~O~oa kidnr 0, MI~aernd R,dfrignineiiid, S&gt;~ * na,m V.rdrqu, Ta, A&gt;.= -,,, ~ oill utm klick.
linnci och k a n b m m a r i Nästa steg skulle d i bli att kon- utrednings logik s i Iingt att den LikaJ en brinnande vilja: Den skni Andra ndcr cnl.
brrrrn&lt;kiimmclrr.
Anna Ahlströrns Mnnuhktur struera upp en motanfallskredskap stir inför avrustningen.
Den har vara modig a h hinsynris &amp; hta ?a-, oeh Kortvaruafflr, efter sista modellen med alla dc nu- ingenting annat att säga de+ syen- n ridd om mandat cller rykte.
D m Engel brekts Oötgalan 95.
Tel. SU.
31 184. tida kkvämlighetrr i friga om ska folket än detta: iÖ:svar är skall göra san utredning jamrides sjuks,koterskebyrA gas-, eld-.
gift- a h pcstbombcr omöjligt.
motanfallskrcdskap som a h offentliggöra dess resultat.
Den i n s k ex. s] ukskötaskor och enk- som mänskliga hjärnor kunnat ut- verkligen tjänar ett ändrmil X r e j sknlbedrd b s h n d l a den dfkklla lare, även barnsköterskor.
Svenska tanka Inför detta verk skulle t e att furverkliga.
En litrn modern beredningens klinhr.de.
Vallhallavlg.
lä ", 80181, N.
241 1 3 är provocerande.
folket bör f i veta hur dess ställning redningen säga s i g själv: det här krigsberedskap är for dyrt, för mänskligt och vid- kan tjäna som förevändning för an- ar i förhillande till omvärlden a h rigt, det här kan man inte lägga grepp.
Genom gott uppförande och vad världsläget tram: Dct pil!
In.
fram i riksdagen.
det här kan man förmaningar kunna v i e j piverka te veta det, men det spelar ju ' ingen Kungagi&lt;ui 53.
Td.
10851 inte sätta i händema p i vlra kom- Situatimen i Europa til: drt bättre.
roll.
Om världen ska &lt;iddar blir det Lit oss därför g i ut UT tmllringrn mbt flerhlrtr. \ 3lja.
.
!.
b sI iesy dm.
1~~ i, kon, munirtiskt anstuckna bevanngar.
S T O C K H O L hi.
.
* Sedan alitsi den utvägen var av rurtarc.
helst i sällskap med - 2 Fr:igan om cn ny forr,.~rrutbred- har börjat dryftas i prr&lt;irn.
Ab Xii,rn.
Drt i a r aundvikliqt.
cftcrrnni dc REDAKTIONSKOMMITTS: t&gt;., ', största particrna.
högern och s e 5 m wapur.
5iu * lhTm ... cialdcmokraterna, båda hade utrd- Hmmkc H ~ r n r i i i.
z l, 3 ilv ~ s, i r t furiFarsprnhlcm p:, si.
~ E O A K T I O N I ~ E K R f ~ E R ~ R .- ~ nx talprogram.
I sitt ~ i q n upprop Grii H,rmrlm.
für .Anr \ - srctr politik., hade stoek- Mompingmd 1-11,, holmrlikralerna ocksi örergitt till Tcldon Non DP.
att fordra, en saklig utredning av UPEOITION: reicion N~~ zau1.
v i r t försrarsproblem .. Kontontid kI.
K - U c m., 1-1 e. m.
S i kom en högrrrrgrring p i PIENUMERATIONSPRIS: grund av att statsminister Ekman Fbr helii kr.
6; -.
hdvir kr.
3: W och hr carleron slaga ut utrikesmi- k d kr.
I:- Lasnummer 8 % brc nister Läfgrcn vid valet i Stnck- ANNONSPRIS: holm.
Nu är frigan den: skall I ten ..,.
Y&gt; bre Lindmanska regeringen rätta till rn p " millimrtn.
r ~, u i a ~ ~ l l ~ ~ * k i t r b ~, d p l, r t s.
h utredning och.
i s.1 fall.
vilka skola inkallas till densamma?
Vilka di.
S,oikholm i 9 r R rektiv ska den fi!
Det är ganska intressant att se w i h l T ~ r y ~ ~ L r Aki~bolr (l n hur de skilda meningarna brytas.
s t 0 r g.
t.
n I * E n var inlägger i bpgreppet für- MathildastaeivonHolstein svarrutredning vad som passar bäst L1iIan,of II s&gt;.eruci Adroiii~l,,ii,iiid, med den forutfattode meningen.
Malmtorgsgatan 3, Stockholm.
Och hurodan är denna mening?
Ja.
Tcicinn 1R8.
i x o.
den tvcks ungefär g n: rftcr partilin- Familjerän.
Hyresarenden.
Testa- jcr.
D~~ synre icke ha rönt nig " " ~ ~ ~ j $ ~ ~ ~ ~ $: siörrc ~ f pimrkan: ~ v av $ den ~ $ \ ildrrni.na gäende diskussionen om det moderna kri- gctc art förra vintcm A r man hö- E V A A N D E N S Advokatbyii gcr.
Yill man ha en utredning lagd Innrh.
: E~~ A " &amp;, mimoi 1y svCtigcr p i den hzi bogen: vi m k t c förstis ha ett fürrwr.
det i r iitgingspunk- H~kLulcyl,lrn AdvokiMrnlund.
ic TLI, 1575-7576, ten.
Vad v i miste reda ut i r hur 1., I.
Is Vrnug ". ".
STOCKH0L.X.
forrvarct kan bli tillrickligt verk- S ' EC~~~., ' " '; " .~~ " " ' ".
samt f i x den kortnad som svcnrki fdmlminl (ruppdng.
folket kan och v i l l i t o sig.
F l i r f i r Aven I r i f t i i i fdrfdpnmpar.
s i nog offra en del av r i t a tradi- timer p i cn modern krigsmakt$ al- tam, men v i hoppas att en utredning L d a m o l IV Svniecs Advokatsamfund.
skall visa, att drt myckna talet om Pungsgi ?zo 6.
6 tr.
His.
Stockholm.
den fullsthdiga omläggningen ar Tti.
14799.
24 24 krigsmakten ä r prat.
och art vi fi LAKARE k h b l l a s i mycket som möjligt a y dct gamla.
Biand rncialdmokratcrna har den.
Hlniwn,ii falangen &amp; tt p,: den utgingrpunkten, att vi fortiarande skola " t g i f r i n behovet SY ett ncu- tralitctsförrvar men att ett sidant ej brhörcr yara si dyrt eller stort.
I ' Om det far en massa flygskepp ge- TA N 0 L A K A R E nom, .ir luft i det ogonblick d i England och Ryssland drabba sam- Tandläkare m n.
s i behöva vi icke avvisa dem.
Carl Gustav Ageman Karlavapen 70 vi miste huvudrakligen tänka p, (Hörnet a, mppurK2un) vad som kan skc inom vir territo- VIGIVAXE.
.mg.
.
- ".
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
I I.
Advokat Hugo Lindberg _ u E l for s El IolivrtSCkn pi ?- ?,, 4&amp;&amp;2, ~1, -.
.
" Det är, det bär, det giver » Två brottstycken ur Arnold Norlinds nya bok: Från Und doch, obwohl ein jeder von sich strebt wie aus dem Kerker, der ihn hasst und hält, es ist ein grosses Wunder in der Welt: ich fühle: alles Leben wird ge- lebt.
Wer lebt es denn?
Sind das die Dinge die wie eine ungerpielte Melodie im Abend wie in einer Harfe stehn?
Sind das die Winde, die von Wassern wehn, sind das die Zweige, die sich Zeichen geben, sind das die Blumen, die Düfte weben, sind das die langen aternden Alléen?
Sind das die warmen Tiere, welche gehn.
sind dar die Vögel, die sich fremd erheben?
Wer lebt es denn, lebst du es, Gott, das Leben?
(R.
M.
Rilke.)
Mer än man tror är man i s i t t tan- keliv beroende av i barndomen v i s t eller vrångvist utformade föreställ- ningar.
T a g t. ex ordet » skapa ».
Förmodligen ha d e flesta av oss fått det ordet översatt för sig med, » gö- ra av intet .. Och då strax före- ställt sig en vördig Allfader.
som lyfter händerna och hivar fram di- verse ting UT tomma luften, allde- les som en trollgubbe.
Men nu försöka vi frigöra oss från eventuella gamla fördomar u h reflektera över vad det innebär att skapa.
att leva skapande.
Det skall tydligtvis ha något med nybildan- d e att göra och ett nybildade, som sker beständigt.
Alltså hör outtöm- lighet förnämligast t i l l skapandets väsen.
En gång för rätt många år sen, när j a g vandrade i de tirolska kalk- alperna, kom jag till ett ställe, där det rakt ur bergväggen bröt fram, inte en bäck utan en hel forsande flod.
Såsom det j u ofta sker däe- borta, där länderna byggts av lös- liga, vattengenomsläppande bergar- ter.
Synen var ganska sällsam; den har för m i g blivit en symbol för det skapande.
Här var en rikedom av vattendroppar, som vällde fram beständigt, aldrig desamma, stän- digt nya, och här var ett upphov därbakom, som utgjorde förutsätt- ningen för hela företeelsen.
Sådant är det skapande livet: väller fram ständigt nytt i formerna: evigt det- samma, evigt ungdomsfriskt till upphovet.
A t t skapa är alltså både att evigt förnya s i g och att evigt bli densamme.
Rörelse u h stillhet p i en gång, det ena aldrig utan det andra.
Och nu vi som leva?
Vad är san- ningen om vårt liv.
Det är.
det bär och det giver.
Det är: det bil- dar liksom ett evigt skälvande ljus, som med oförminskad härlighet fyl- ler allrymden.
Det b ä r: det bildar vårt enda men osvikliga trygghets- fäste, är urgrunden, som vi stå på, elementet v i leva i, vår väsensverk- lighet.
Det g i ver: det är kärle- ken genom alltet.
det är vad som på vårt språk men med en för de flesta tyvärr tröstlöst matt innebörd kallas lycka.
A t t leva skapande.
det är ytterst att leva i medvetandet am allt detta.
Och förvisst: det är vår rättighet.
vårt stora privilegium.
Amor ubi est, ibi oculus.
(Rickard av S:t Victor.)
Ett dåraktigt ordspråk säger, att kärleken är blind.
Intet påstående kan vara mera grundfalskt.
Sannare låter det från den medeltida vise: Där kärlek finnes, finner öga, d. v. s. har du bara kärlek, så lär du dig att se klart, a h klarare j u mer du tillväxer i kärlek.
T y till kärlekens väsen hör det just att vara seende.
Livets öga är kärlekens öga.
Nå, man invänder ju med det gam- la exemplet: ugglemor finner alltid sina egna ungar vackrast.
Riktigt.
och detta därför att hennes kärlek är begränsad.
Man kan ju kalla detta ett fel, om man så vill, ugglemors kärlek är obestridligen inte tillräck- ligt frigjord, inte tillräckligt omfat- tande.
Men inom sitt lilla begrän- min veranda EN BOK OM KÄRLEKEN OCH DÖDEN sade fält.
där hennes kärlek får Thornton Wilder: San Louis bro.
dens beundran.
Hennes dag tillbrin- fritt spela ut sig.
där upptäcker hen- Natur och kultur.
Kr.
4:50 gas på jakt efter roliga nyheter, ef- nes öga skönhet.
som f i n n s d i r men Den tjugonde juli 1714 brister en ter en lyckad ordvändning, som kan som ingen annan sett.
var allt- hängbro som flätats av indianer mel- få den älskade dottern att dra på så i grunden inte si t mycket lan Andernas höjder och fem män- mun och tänka litet mindre ovänligt fel på ugglemors kär den be- niskor slungas ned i djupet som om Lin mor.
Hennes liv är en tragedi hövde bara bli litet mer lossad från sprattlande myror.
Varför just den och detsamma kan man säga om de samma band.
som binda oss alla, dagen?
Varför just dessa fem?
Är övriga offren för olyckan.
Hennes farthäftandet vid det egna.
Som det det en slump?
Är det en mening?
tjänsteflicka Pepita är ett hittebarn, var för ugglemor, är det för oss alla.
Den unge amerikanaren Thornton vars enda fäste i livet är en svär- Vår kärlek är begränsad, kanske Wilder har på nytt ställt upp den misk hängivenhet för madre Maria, finge vi använda ett så starkt ord gamla frågan om livets och dödens abbedissan i det kloster, där hon bli- som besudlad.
Det egna självet mening i sin bok » San Louis bro ».
vit upptagen och fått sin fostran.
fjättrar och begränsar kärleken a h De fem människornas öden tecknas H o n går nu sina hårda läroår i ger den ofta en färg.
som tar bort med fristående skärpa i det perspek- tjänst hos den underliga marquesan den ursprungliga klarheten.
Men tiv, som rum och tid ger, Handling- och vet intet om, a t t abbedissan under frigörelseprocessen.
som även en tilldrar sig i den lilla staden Lima drömmer om att en gång få lämna är en luttringsprocess, lär sig Lir- för två hundra år sedan.
klostret i hennes vård.
leken bli seende.
Alltmera inneslu- Den tredje som dör är också en Den mest bemärkta av de fem är tes inom dess synkrets.
a h allt skar- marquesan av Montemayor, vilken i av abbedissans skyddslingar, den pare, allt sannare blir synen.
Det är sällskap med sin tjänsteflicka Pe- 22-årige Esteban.
Han har nyss haft kärleken i alltet, som i oss uppen- pita just återvänder från en pil- den stora sorgen a t t mista sin tvil- barar sitt rätta väsen.
grimsfärd, då bron brister under lingbror u h har därigenom förlorat Och låt oss minnas, att genom dem.
Marquesan betraktas av Limas allt fäste i livet.
Olyckan kommer kärlekens frigörelse väckes ett helt invånare som en gammal halvför- för honom som en befriare från en komplex av skapande krafter i oss.
ryckt kvinna, supig och förfallen, glädjelös tillvaro.
Vårt förstående blir klarare.
vårt som man ännu blott tolererar för Där är också onkel Pio som ägnat givande blir renare och mera makt- hennes namn och börds skull.
För- sitt Iivs ömhet åt Camila.
en liten fyllt; d e t är en själsväxt åt djup u h fattaren visar oss i henne en andra flicka som han tagit t i l l sig, då hon vidd och höjd och alla övriga för oss Madame Sevigné, som blivit till den var tolv år gammal.
k l i n uppfost- okända dimensioner.
hon är genom obesvarad kärlek till rar henne t i l l skådespelerska och ef- Men en fara måste vi vara vakna sin dotter, dona Clara.
För denna terhand blir hon så skön och så för- för.
Vi måste komma ihåg a t t be- dotters skull, som lever fjärran från näm, att han ej vill se åt gamle on- vara den skapande blicken.
om det moderns besvärande dyrkan som en kel Pio.
Ej ens när smittkopporna uttrycket tillåtes mig.
Jag menar så stjärna vid Madrids hov, inställer härjat hennes skönhet, är hon öd- här: hon hela sitt liv på en brevväxling, mjuk nog att komma tillbaka.
Med Då vi vunnit en viss klarhetshöjd, vars spirituella ton väckt eftervärl- nätt nöd utverkar Pio att få hennes sjuårige lille gosse med sig för att ligger det tyvärr nära t i l l hands för oss att, kanske av ren glädje över det antar skiftande gestalter, visar sitt sätta honom i skolan.
På vägen dit vunna.
stanna där.
Vad vi rett be- glittrande innehåll, än ni.
än så, fri- gå de två över San Louis ' bro.
skriva vi, kartlägga det för oss, gö- gjordhet, vägledande makt, horison- Så se vi att alla bokens personer ra formuleringar.
s o m l ät t b I i ter.
Men stannar man inom några blivit bedragna.
förrådda av den, de f j ä t t r a r.
Märk väl denna pro- formler, g i r livet bort.
Alla känna ägnat sitt l i v s kärlek.
Emellan cedur.
Vad v i sett var det intet fel v i de » döda » periodernas kvalm, då Esteban och hans tvillingbror hade på, men sanningen är ingen tingest, det skapande livet tycks ha lämnat kärleken till en kvinna kommit och som vill stängas in inom aldrig så oss.
Det är inte värt att sörja.
för skilt dem redan innan döden full- Författaren granna skal och formler.
D i kryper mycket över de stunderna, men si bordade skilsmässan.
den (eller makten i den) bort i n i - mycket mer böra vi glädjas, när många djupa sanningar om got obevakat ögonblick.
och d i r stå tarna åter öppnar.
kärlekens väsen, » I det mest full- Och så naturligtvis: ingen oro i komliga kärleksförhållande älskar vi med bara skalet i hand.
Detta gäller både ens förstående sökandet.
Framför allt i givandet alltid den ene mindre djupt än den och ens givande.
På intetdera hållet intet jäkt.
Det skulle vara liktydigt andre.
D e t finns två, som äro lika böra vi tolerera något mönster.
I med ett stängande av alla ens till- goda, lika begåvade, lika vackra, allt vad vi göra eller tänka skall Li- fällen.
Vår position skall vara trygg men det finns aldrig t v i, som älska vet leva, det som skapar.
O m en förväntan: ett stilla vidgande mot varandra lika mycket. » M e n det att sanning blivit levande för en yttrar möjligheterna, en lugn förvissning, älska och lid3 - de två äro ju Forts. å sid. 4. det sig så a t t den av sig själv att nya ting ständigt vinka.
por- säger oss sam-
E n b o k om kärleken Forts.fr.sid.
- är det som rätter adels.
märket på en människa.
För onkel Pio står det klart.
att blott den som grått igenom denna grymma och kval- fulla sjukdom är redo för livets upp ' gifter och krav och han väntar för- gäves på att hans älskling Camila skall nå denna prövning för att kun- na bli en sann konstnärinna och män- niska.
Men när Camilas ödestimma är inne och hennes skönhets makt är bruten.
finnes intet kvar.
ty för hen- ne hade kärleken blott betytt lidel- sens utvärtes väsen.
Och lidelsen, säger författaren, «skall alltid för- bliva egoismens starkaste härd.
Icke förrän den genomgått en lång tjä- nandets tid.
upplevat hatet till det egna jaget.
kämpat sig igenom hin och stora tvivel ä r den färdig att ta- ga plits vid sidan av de stora be- ståndande känslorna.
Många som le- vat sitt lir i ett sådant kärleksför- hållande veta mindre om verklig kärlek än det barn, som förlorade en hund i går. » Alla de som gingo under vid olyc- kan visste vad verklig kärlek var.
Kanske var det därför de voro fär- diga för detta livet.
E j alla hade nått den upphöjda resignation inför ett okvekligt öde, som det hade för- unnats marquesan blott några få da- gar innan olyckan.
Hon som i så många år varit upprorisk och pockat på genkärlek, som emellan varje brev till sin dotter försänkt sig i rusets dvala för att ej känna sitt lidande, hon får på sin pilgrimsfärd upp till den lilla staden bland bergen en visshet om meningen och ett nytt mod att uthärda.
i Andernas sol- ljusa rena luft, vid klockklangen från den heliga Marias kyrka för- svinner all ängslig vidskepelse, all ma sak Eviga BEFRIAD E av Ruth P e r s s o n gryningen Forts. fr. sid. 2 mellan individen och samhället eller rättare ett ständigt genomsköljande av samma psykiska krafter, Indivi- den är ett centrum av krafter och samfundet är icke en summa av en- heter utan ett komplex av utstrålan- de och tillbakastrålande krafter, in- och utströmmande energier.
Vi bör- ja nu se a t t samhället är en psykisk process.
Isolering är död.
Ur denna nya syn kommer också .en ny etik.
» Envar får svara för sitt samvete » hette det.
Vad är mitt samvete?
Jag kan lika.
litet på egen hand skapa mig ett samvete som jag kan skapa mig ett språk på egen hand.
De etiska reglerna bli då des- sa: vi ha icke att följa det som en Det ä r rid den tiden på dagen, d i morgonposten kommer till Irup.
Den den andre av samhällsbor- na kommer och tränger sig in i det lilla rum.
som är Irups poststation, till slut står man så packade där- inne att man inte förmår röra en lem.
Byggmästare Olofsson skulle tala med postfröken, men det finns ene efter Tyst och lugnt verkar det nu för tiden.
Men fröken Lydia minner sitt barn- domshem mest som ett myller av människor och som ett genljud av dans och musik och klang av glas och skratt.
Ty det liv, som levdes p i Ringshus den korta tid, hennes föräldrar levde och bodde där, var små fönster i boningshuset.
ingen möjlighet för honom att trän- glatt och lustigt.
ga sig fram till luckan.
Han måste Fadern var Fabian Lindskog.
vända i dörren och sälla sig till ett » glade Lindskog » kallade man ho- sällskap.
som står på planen utanför nom.
och modern var gästgivarens a från Bolbjer.
Ingen av dem Ie föreställa sig hur e t t hem gäster skulle ta sig ut.
och det tid att lyss ty det kommer att dröja innan posten kommer.
Loket har gått varmt och tåget håller ännu i Bolbjer.
Felix och fröken att när den ena vagnslasten främmande rullade bort från trappan svängde den andra in p i gårdsplanen Visit minnes fröken Lydia i a l l t detta virrvarr stunder då hon var tillsammans med föräld- rarna allra tydligast sista gång- en d e sutto tillsammans i salen, halvtimman innan pisterna samla- dec till kräftsupén.
som, p i grund av det misstag kokerskan begått då hon samlade in svampen.
som ser- verades vid samma tilfälle, kom att bli såväl moderns som faderns och e t t par av gästernas sista måltid här i livet.
Modern hade suttit vid flygeln, plötsligt hade hon slutat spela, vänt sig om mot de andra bå- da och sagt: » Efter detta skall vi bestämt vara för oss själva en tid. » » Men först skall Lydia h a e n barnbjudning », hade fadern svarat och sport: » Vilka skall du då bju- da? » » Felix åtminstone ».
hade hon svarat.
Och med en plötslig ömhet hade fadern d i strukit håret tillbaka från hennes panna » Fe- lix åtminstone », hade han upprepat » Ja stackars liten Lydia.
du skulle haft en bror .. Och hon hade känt tårarna komma, som hon alltid gjor- de.
d i någon virade henne ömhet, och sprungit upp pi sitt rum för att dölja dem.
Hon hade blygts så förskräckligt över att hon ibland hade så l ä t t för att gråta.
Men det var verkligen hennes hemliga ön- skan att Felix skulle tillhört hennes familj istället för farbroderns.
En gång då hon var mindre hade hon haft en god vän bland tjänarna, en dräng, som funnits p i gården redan d i föräldrarna övertog den.
Karlsson hette han.
P i den tiden hade hon så gott som ständigt va- rit under tjänarnas uppsikt.
For- äldrarna hämtade henne visserligen in t i l l sig i rummen, ibland även då det fanns gäster, men dessa inhämt- ningar hade av någon anledning kommit att förefalla henne som skvidigheter.
dem hon var nödd och tvungen att fullgöra alldeles som tjänarna måste fullgöra sina syss- lor för att vara föräldrarna t i l l lags.
V i d tvister mellan föräldrarna och tjänstefolket hadc hon alltid känt sig solidarisk med de senare och som deras jämlike.
Men Karlsson var den bäste av alla.
H a n var hennes vän.
Till honom flydde hon med sina bekymmer för att få dem tillrättalagda, och till honom kom han med sin glädje för a t t få den delad.
När hon inne i rummen fick vetskap om att föräld- - » Då kommer du väl säkert upp till oss. » Och visst kom Karlsson, Städer- skan var hans fästmö.
Men Lydia välkomnade honom.
som den enda varelse i världen för henne och som om han kommit endast för hennes skull.
Och hon blev buren på hans axlar runt genom hela huset.
svängd och hissad upp och ned, tills han tröttnade på henne och satte sig a t t glamma med de andra.
Då måste hennes hjärtas glädje ta sig uttryck på något sätt, och hon kunde be- gynna kasta sig handlöst i golvet gång på gång eller ställa sig att hoppa rätt upp och ned p i samma fläck.
r u l l a tunna eller under skratt och rop springa från den ena köks- väggen till den andra, » Titta nu har tösen blitt vildingr.
sade man.
Och det gjorde henne än- nu mera yr och besinningslös.
En gång, när hon sprang på så sätt bar det sig.
att en trasmatta.
som låg framför spisen, kom i veck och att hon fick den ena foten in i vecket medan hon trampande med den andra på mattan.
och flög handlöst bort på den glödheta ugnen.
Pan- nan upp mot hårfästet slog hårt i ungsluckan, och händerna, när hon sökte taga för sig.
blevo också brän- da.
Fast inte så svårt som pannan.
Hon skrek med full hals av smär- ta och förskräckelse, och kände hur någon ryckte upp henne och skaka- de henne a h röt.
» Förbannade unge.
att ställa till for en!, » Och rösten, som röt, var Karls- sons och händerna.
som skakade henne.
var hans.
Sedan hörde hon honom säga: » H i t med vatten! » Men en av flickorna ropade.
» N e j värme skall det vara. » Och någon fattade henne och sök- te tvinga henne hålla fram panna och händer mot glöden.
» Det kommer att lindra., Det kommer att lindra., försäkrade man henne.
M e n smärtan och styrkan som höll henne gjorde henne vettlös a v skräck.
Hon kämpade med hela sin lilla kropp för att bli f r i och vrå- len hon gav upp höll på att kväva henne.
Mitt under striden såg hon en dörr.
som f l ö g upp.
och någon, som hon sedan förnam var en av statar- hustrurna, kom farande och skrek.
» V a d i Herrans namn har ni för er med glytten? » Så kände hon hur en stark arm lyfte upp henne och höll skyddan- de om henne medan en röst lug- nade.
» Sesåja, Sesåja! » och därefter uppmanade någon » Skaffen olja.
H o n kände hur hon låg tryckt mot en mjuk barm och gungades sakta fram och åter.
Hon såg upp och när hon såg att det var statar- hustrun som höll om henne somna- de hon.
När hon vaknade igen var det ljusan dag och hon låg i sin säng med bindlar om panna och händer, Ingen fanns i rummet, men utan- för fönstret nickade en gren.
Den hade hon sett så ofta förr och sut- Lydia mö- precis vid posthustrappan.
Ho- möopaten gör e t t uppehåll i si rättelse, och allas ögon följa blickar och se när de båda släk arna taga varandra i hand.
Det ingenting märkvärdigt.
Homöopa- ten fortsätter också strax där han slutat.
Men byggmästaren sträcker omedvetet på sig och i den mån ögon som hans kunna blixtra.
blixtrar det verkligen till i dem.
F r ö k e n L y d i a inte längre hos Irup.
Hon har skapslivet skapar en uppfattning om köpt jord p3 fäladsmarkerna i vad som är rätt, det är en urgammal.
Romstorps Sjögårdar, a h där har religiös tanke.
Kristus predikade hon byggt och bosatt sig.
Det är den.
» Förbliven i mig, så förbliver egendomligt, tycker folk.
Gå och bo- jag i Eder.
Så som grenen icke kan sätta sig långt ute i en ödemark och bära frukt av sig själv utan allenast sitta d i r mol ensam och dragas med s l i t och svårigheter när man kan om den förbliver i vinträdet.
så kun- få bo hyresfritt på fin herrgård nen I ej heller om I icke förbliven i och ha sin goda föda och passning mig. » Den läran glömdes under tor- alldeles gratis.
M a n har gissat mycket om orsa- ra tiden då enheten brast sönder och den kom f r a m igen vid varje förny- ken och sport henne själv också.
Men hon har inte kunnat lämna nå elserörelse inom kristenheten till ex- gon tillfyllestgörande förklaring, empel kväkarnas.
Men för var gång och så har man stannat vid a t t det detta skedde, var dock det enskilda måste ha uppstått någon misshäl- samvetet det första uppslaget.
den lighet mellan henne och farbrodern, jäktande oro för dottern.
Där skri- eller fastern.
Att det inte är mellan ver hon sitt sista brev till denna.
tändanade gnistan.
Det gäller att Felix och henne kan man förstå.
ty detta underbara brev där äntligen hålaa dessa båda krafter samtidigt de synas nästan lika mycket tillsam- den själviska kärleken får ge vika i ära.
Så snart man fastslår en sats, mans nu, som när de bodde under för den självförnekande, allt upp- som utesluter någon levande verkan- samma tak.
Fröken Lydia var tolv år, när för- de kraft ur systemet, har man redan offrande.
äldrarna dog och hon kom till Irup.
börjat stelna i en form.
Även » den allmänneliga kärle- Di var Felix sex och hans båda Människan lever alltid i gryning- systrar åtta och tio.
Fröken Lydia ken ».
oiitz, har sitt vackra kapi- tel i Wilders bok.
Madre Maria, en.
Hennes värld är plastisk.
hennes har inga syskon.
Hon hade varit en- abbedissan, är en av dem som leva liv ständigt under förvandling.
de sam tillsammans med föräldrarna för att hjälpa mänskligheten.
Hen- institutioner vi äga äro endast till.
och tjänarna på Ringshus-gården fälliga klädnader åt livet.
Våra som fadern hade på arrende jämte en kvarn och såg som höra till.
nes drömmar om hur allt skulle kun- na ställas tillrätta för de olyckliga Det är gamla, långa byggnader tog s i g ibland himmelsstormande ut- ten äro äntligen oroade, inför olyc- p i Ringshus, höga trösklar och små, tryck.
Bland annat drömde han «om kan stå de skräckslagna.
rådvilla, rättsbegrepp äro under omvandling, en tid.
när kvinnor skulle kunna or- förtvivlade att det är för sent att v i skapa med varje dag fram mänsk- ganiseras till att beskydda kvinnor, gottgöra.
Inför denna kärlek t i l l de lighetens mil.
med e t t ord v i äro kvinnor p i resor, kvinnor i tjänst, döda.
nu lika obesvarad som de le- ständigt sysselsatta med att för- kvinnor d i de blevo gamla och sjuka, vandes förut.
tvingas abbedissan att mänskligas.
Detta är den nya synen de kvinnor hon upptäckt i gruvor ännu en gång söka meningen med på tillvaron som markerar ett nytt och verkstäder, de flickor hon upp- det hela.
tidsskede.
samlat från portgångar under reg- » Snart skola vi dö och varje min- Den ger oss en underbar makt- niga nätter.
Men nästa morgon stod ne av dessa fem skall ha försvun- känsla.
Vi äro icke ödets marionet- ter.
vi äro herrar örer våra liv, hon ständigt åter inför det faktum nit från jorden och själva skola v i att kvinnorna i Peru, hennes nunnor älskas en liten tid och förgätas.
Men Mänskligheten är icke bunden vid bort kväll o c h nickat mot, inbegripna.
gingo genom livet blott kärleken skall ha varit nog; icke ens ödet att alltid föra krig.
Vi äro berätta det for.
Och alltid sporde mer än den grenen och hon.
Och ch med två begrepp: det ena att alla minnet är nödvändigt for kärleken.
icke tvungna att som alltid förut hon förväntansfullt: hon brast i gråt.
Forts. olyckor som de möjligen kunde drab- Det finns ett land för de levande överlämna omsorgen om barnalst- bas av helt och hållet berodde på att a h ett land för de döda, och bryg- ring åt slumpen, vi behöva icke un- de icke voro nog intagande för att gan är kärleken.
det enda som lever derkasta oss fattigdom och sjukdom.
vid sig binda en man, som kunde dra vidare.
den enda meningen. » ty intetdera är något oundvikligt.
Citaten ge en föreställning om Det är bara det man bör minnas: försorg om dem.
och det andra.
att allt elände i världen uppvägdes av Wilders innehållsmättade, knappa att individen kan icke vara frisk i en mans smekning. » Men det hind- stil.
Men denna knapphet avbrytes, en sjuk värld eller god i en ond rar henne ej att troget fortritta sitt av marquerans brev.
vilka ge de värld.
värv.
En enda liten avgud har hon mest graciösa spirutuella 1700-tala- Nå, frågar den amerikanska Opti- fördold i skrymslena av sin helgade particher.
Stilen står i alla hänseen- misten: komma människorna fortfa- själ, tanken p i Pepita som verkets.
den i jämnhöjd med det idémättade rande att förslösa sina liv p i ondska hennes verks fortsättare.
Även den djupa innehållet och man har skäl och dårskap, när de upptäcka att de tanken får hon släppa, d i Pepita att i den blott 30-årige Thornton kunna skapa en värld efter sitt be- störtar ner i avgrunden.
Mitt i sin Wilder hälsa ej blott ett ungt geni hag?
sorg och sin resignation får hon men också en man som har budskap Nej, de skola börja att bruka sin mottaga besök av marquesans dotter, att bära fram till sin tid.
makt.
dona Clara, av onkel Pios ångerfyll- E,W -- ns.
Elin Wägner.
gång för alla proklamerats som rätt, vi skola skapa det som är vår rätt.
Det finns intet privat samvete.
Jag har inga plikter mot andra utan mot det hela.
När jag återger dessa satser.
har jag en stark känsla av att det kan ligga en fara i att förbehållslöst anamma dem.
Detta våldsamma be- tonande av enheten, av att det icke evisterar ett enskilt samvete, ett en- skilt omdöme och att först gemen- tas bor - - - en rarna skulle någon var tit tillbaka som om
