# ID: svediakorp-per3407
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1928
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,401
# sentences: 396
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredsfronter eller ej?
ej?
Brittiska utrikesdepartementet har avgivit ett memorandum till det fö- reslagna arbetsprogrammet vid sam- manträdet den 20 februari av sub- kommittén för säkerhetsfrågan, vil- ken sorterar under den förberedande avrustningskommittén under Natio- nernas Förbund.
M a n har i denna långa rad av för- beredande instanser åter tagit upp frågan om obligatorisk skiljedom.
Men under samma regering som fäll- de Geneveprotokollet säger nu det brittiska utrikesdepartementet att ti- den knappast synes mogen för något allmänt system för att upprätthålla auktoriteten av en obligatorisk skil- jedom.
” Det är otänkbart att någon nation stark nog att använda våld för närvarande skulle vilja åtaga sig sådana förpliktelser ”, säger man och hänvisar i stället helt och hållet till enskilda skiljedomsfördrag (efter mönster av Locarno) mellan sådana länder vars intressen hota att skära ihop d. v. s. ha särskilt intresse av den inbördes fredens upprätthål- lande!
Och man ser framåt mat en ” nätverk ” över hela jorden av såda- na överenskommelser ” som garanti mot varje spricka i världsfreden ”.
Man anser varje sådan ” praktisk ” överenskommelse oändligt mycket mera värd än nigra principuttalan- den för det hela.
Det är i sanning ett ” praktiskt ” slag i ansiktet på idén inuti ett Na- att synpunkter tionernas förbund - - som gäller d c t h e I a och alla I i k a skulle tvinga fram prak- tiska åtgärder i sin tjänst.
Detta ” nätverk ” av separata överenskom- melser har en betänklig likhet med gamla system av enskilda intresse grupper.
av krig.
Skulle man nu vara villig avstå från att begagna sig av detta medel?
Har övertygelsen nått Amerika, att den väg man slagit in på - art överbjuda och överlista varandra i att med förstörelsemedel upprätt- hålla freden - är over Evne?
Håller En mera hjärtslitande tragedi i n den armeniska tragedien har inte ägt rum i mannaminne.
Mitt under ögonen p i den civiliserade världen utrotades, slaktades ett folk genom ett annat.
När detta kun- de ske, kan vad som helst få ske ah gör så med.
Dock icke ostraffat.
Den skugga som efter de armeniska massakrerna vilar över Turkiet breder sig ut över dess gränser över de medskyldiga ah kommer att förtätas till ett öde s i som det gick med Kongos skugga över Belgien förvisso Men v a d s o m g ö r l i v e t m ö j l i g t d e t ä r Större synpunkter tycks ligga p i ett nytt Nationernas Förbund på strimmor av ljus, och att idyllen blommor lur i notväxlingen mellan Frankrikes am växa upp vid sidan av det gam- när blod och tårar ha torkat.
Det är som premiärminister Briand och Förenta Staternas utrikesminister Kellog om " den eviga freden ”.
Briands ur- sprungliga förslag var ett fördrag mellan Frankrike och Förenta Sta- terna om att i lag förbjuda (" oat- lawing ”) allt t r i g mellan dessa mak- ter.
Kellogg svarade med att före- slå att till detta utomordentliga för- bund borde alla makter inbjudas.
Varpå Briand svarar a t t vad de ta- lar om kan naturligtvis b a n gälla anfallskrig.
Varpå Kellog svarar: Nej, han menar naturligtvis al- la krig precis som Briand menade från början.
Och han begär en världsinternationell diskussion an saken.
Situationen är förvirrande.
Me- har Kellogg verkligen att om det skulle inträffa att U.
S.
A. bleve anfallet skulk inga vapen brukas?
Och om han inte menar det rad menar han då?
Det har j u förut förklarats a t t målet bakom Förenta Staternas oerhört vidgade flottbygg- nadsprogram skulk r a n att kunna upprätthålla deras neutralitet i fall - - la?
ett underverk men sådana ske alltid där finns människor av godhet, tålamod tro.
Om också blott för nyfikenhets det skull är det att hoppas att Briand och måtte lämna sitt bistånd till att det- ta världssamtal om ett så underbart Ett försök i smått till ett Pan- Europa har gjorts.
Tyvärr med fö- ga framgång.
Ett möte i Berlin har ägt rum mellan alla d e tyska småstaternas premiärministrar för att diskutera uppgivandet av dessa småstaters medeltida ” suveräniteter ” till förmån för en genomförd riks- enhet.
Ett skarpt motstånd har mött.
Den förnyade idén om nödvän- digheten av inbördes gemenskap och inbördes hjälp och de ” historiska staternas ” plikt att hävda sin histo- riskt tillkämpade och genomlida självständighet sådana stå mot.
satserna ännu hårt mot varandra - - Men mest undrar jag om till ” män i staten ”, ran ” kivas nu minnas sådana som nu maten a h slåss om titlarna ” Ben Lindsey rid sin domstol i Co- med " kallt hjärta under stjärnan lorado, och Marietta Johnsson i hen- gul hy och granna band ”.
nes skola i Alabama, och Rudolph Var det detta kommer Steiner, Neill, Aichhorn och många kanske det nya skedets människor andra fler, sinsemellan si olika och att säga, uppfyllda av förvåning från så skilda världar, men innerst som menades med all barnen hör av samma sort.
Dessa som spelat himmelriket till och att det vore ut förtroendet i uppfostran bättre att en kvarnsten hängdes om emot en värld av tvång och mäst- ens hals och man sänktes I havets rande och fariscism och förorättad djup än att man förledde lem -- surhet.
De ha dock öppnat det mest Förledde dem till vad?
Månne till hisnande perspektivet, tycks det att bli som man själv.
-- Se, han mig.
Tänk - säga de i ord eller visste han, den störste av alla för- handling om man skulle kunna lossningskonferens konstnärer skall bryta den kedja, som länkar in var- man kanske säga, fortfarande med je ny generation i maskineriet av häpnad - se, han visste, han vad det-samhälle-som-är.
Ef- nu är känt av varje man, men kos- tersom detta maskineri börjar med tat så långan långan strid på jorden att knåda och forma tankar och käns- i långan långan tid Vad som sker i det som sker -- lor är det j u egentligen uteslutet att ra nya tankar och raktioner det är frågan.
Vi kan ännu inte ve- kan uppträda!
Men tänk om en ta det.
Men Tidevarvets läsare som ny generations egna r e a k t i o - ju i årets prenumerationsanmälan n e r finge växa sig så starka, att lärt av Karl Gustaf av Leopold " de forna pojkarna ", som visste, att att " alla stora företag bära dömmas ut förtroendet emot en hel den ” som slog den längsta lyran var efter utgången ”, får i dag genom värld i väpnad skräck, och säga att den förnämsta karln ”, inte av vårt fru Elsa Björkamn göra bekantskap det var till sist de, som behöll val- samhällsmaskineriet skulle förvandlas med en av dessa, som vi djärvts tän- inte skall av svenska pengar föra 129 ur Turkiet komst.
År 1924 satt den lilla danska satt?
platsen man Vad skall man annars använda för ord diskussionsämne måtte bli av.Skall fördrivna utblottade armeniska familjer månne Europa skratta åt U.
S.
A. till det- gamla Iandet Mesopotamien och liksom åt Sovjet Ryssland - och där bereda dem fristad, arbete och ut- av liknande anledning eller av mot- VÅR TIDS GENIER Det vore lustigt a t t veta r a d som egentligen sker i vår egen tid.
Elin Wägner har visat på det ödes- digra för v i r tid, att dess atmosfär tycks kunna frambringa blott tek- niska genier och ej sådana, som hjälper oss ut ur den förfärliga taggtrådshärva, som hör ihop med alla frontlinjer mellan småmakter och ” stormakter ” lika väl som mel- Ian raserna runt jordklotet och klas- serna på samma fädernejord.
Men ibland undrar jag om v i r tids speciella genier äro helt andra än de tekniska uppfinnarna - att vi - eller släktena efter oss - en gång skall vända sig om och sä- ga: det var då det började, det som blivit det viktigaste av allt.
T y då levde de stora genierna på ” för- lossningskonferens ” område, de som upptäckte att man skall lösa män- niskorna och inte binda dem.
M a n kan undra vilken betydelse som i så fall kommer att tillmätas psykoanalysen och om man kommer att visa på kväkarna som spelade Armenisk idyll - - - Pascha, hövdingen för Anase stam ab skrev till svenska armenienkommitténs ordförande, d:r Beskow, om ett kontrakt hon just avslutat med denne pascha, en Jordöverlåtelse på villkor som varit bruk- liga redan på Abrahams tid.
Enligt det- ta kontrakt gav paschan jord, vatten och skydd åt de första armeniska nybyggar- na mot att de uppodlade jorden i t ho- Den svenska kommittén betalade nom.
nödvändiga organisationskostnader ab sände pengar till en motorplog som frak- jade bereda marken för sådd och skörd av bomull, ris och grönsaker.
Nu är detta djärva försök en trygg och lycklig verklighet.
Armenierna ha de ha byggt damm och kvarn ah trollat fram givande odlingar och rika trädgår- dar som redan lockat araberna att efter- likna dem, Och när turkarna plötsligt drevo bort ännu några armeniska famil- jer som levde kvar I en turkisk by, så kun- de Karen Jeppe grunda en ny liten arme- nisk koloni med dem bredvid den förra att skola komma, H o n väntar ä n n u flera Med rätta är hon glad och stolt över att försöket slagit väl ut, att nya områ- den läggas under kultur, och att en så oansenlig liten kvinna bort arme- i främ- mande land.
Medgiv att det it en underbar historia, denna om Karen Jeppe som blev Natio- nernas förbunds kommissarie i Aleppo, - som där fick hjälpa till att rädda från - - - -.
folket och som sedan tack vare gammal vänskap med en beduinhövding lyckades att placera så många armenier som ko- lonisatörer i Syrien!
Något så pittoreskt tare finna på, och om han vågat hade han blivit utskrattad.
Ändå är den alls inte enastående Elsa Brändström i Sibirien, Mathilda Wrede under röda tiden i Helsingfors det Och är mörker tät mitt i och tung ondska.
om Anna Wicksell som organisatör av skolväsendet för de infödda i mandatom- stöter på det uppväxande släktet I Karen Jeppes armeniska kolonier i man- datområdet Syrien så blir detta en ganska fatastisk korsning av två skandi- naviska kvinnors arbetslinjer.
Devinez.
rådena - ka oss som vår tids speciella genier, i Wien.
Fru Björkman har råkat honom i hans nuvarande verksamhet och berättar vad hon där erfarit Här skall blott nämnas nigra ord om hans föregå- ende verksamhet som föreståndare för ett stort skyddsuppfostringshem.
Han har framlagt sina erfarenheter i några föreläsningar for sådana (Forts, A sid, 4.)
August Aichhorn
TIDEVARVET Utkommer varje helgfri lördag.
Slussplan 1 — 3, 2 tr., Stockholm.
UTGIVARE: Ada Nilsson.
Trotskijs testamente REDAKTIONSKOMMITTÉ: Elin Wägner.
Elisabeth Tamm.
Honorine Hermelin.
REDAKTIONSSEKRETERARE: Carin Hermelin.
Mottagningstid 10 — 12.
Telefon Norr 4842.
EXPEDITION: Telefon N o r r 282 43.
Kontorstid kl. 10 — 1 a f.
in., 1 — 4 e. m. PRENUMERATIONSPRIS: För helår kr.
6: —, halvår kr.
3:50, kvartal kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
ANNSONSPRIS: I text ...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
20 öre per millinieter.
Textsida eller särskilt begärd plats 25 öre Det ä r något mer än ett å r sedan Trorskij och hans fem kamrater efter avbön inför partikongressen förlätos sina oppositionella strävan- den och återtogos i det kommunis- tiska partiets hägn.
Själva formuleringen av denna oppositionens avbön varslade redan om, att vägarna inte länge kunde gå jämsides, som partiledningen och oppositionsmännen vandrade.
Och försoningen liar inte hållit.
I förra veckan anträdde Trotskij resan till den avlägsna ort, dit han förvisats efter att på nytt ha uteslu- tits ur de kommunistiska partiet.
Från partiledningens sida torde den gamla förklaringen ännu gälla, att oktoberrevolutionens idéer i sig själ- va bära kraften till seger.
i mot- sats till vänstergruppen anser där- för partiet att våldsamma åtgärder inte bör tillgripas, vare sig mot ut- eller inlandet.
Trotskij har tillsammans med 14 namngivna kamrater och " en rad an- dra gamla bolsjeviker " tillställt den Kommunistiska internationalen en skrivelse, so tisar hans uppfatt- ning av saken.
Utom en bön att bli återupptagen i partiet innehiller skrivelsen en utförlig förklaring till oppositionens ståndpunkt.
Alla be- skyllningar f ö r att vilja bilda ett nytt parti tillbakavisas.
Ett nytt parti ä r i stället i färd med att bil- das bakom den stora massans rygg, där varest partibyråkratins, stats- apparatens och den nya privatkapi- talistiska klassens intressen mötas.
Vanliga byråkrater gruppera sig alltmer som stödjepunkter för det nya parti.
vars konturer man redan kan skönja.
Ett parti, som i sin vida- re utveckling, kan bli ett slags vän- sterflygel inom det kontrarevolutio- nära lägret.
Vår deportation ä r ett tydligt be- vis.
på den klassförskjutning, som ägt rum - heter det vidare - och den politiska förskjutning, som gör att man i den nu härskande ma- joritetens politik kan se ett genom- gångsskede på den kapitalistiska världens väg.
Den växande partibyråkratien stö- der sig mer och mer på medverkan av statliga undertryckningåtgär- der.
Med undertryckningsåtgärder lösas inga tvistefrågor.
De måste lösas genom att öppet och grundligt diskuteras.
Men som bolsjeviker erkänna op- positionsmännen värdet av revolutio- nära undertryckningsåtgärder.
De förklara sig inte e t t ögonblick äm- na avstå från dem gentemot prole- tariatets fiender.
Endast mot bol- sjeviker är undertryckandets metod vanmäktig.
Ännu står möjligheten öppen, fortsätter Trotskij, att genoni en energisk omläggning av den poli- tiska linjen, genom gottgörande a v begångna fel, genom fördjupade former bringa den proletära dikta- turens system i ordning och befästa detsamnix utan nya revolutioniira kriser.
Och beklagandet upprepas oupp- hörligt över att d e män deporterats, som just behövas för att bibehålla proletariatets klara syn på d e rätta vägarna.
inom det högerglidande partiet.
I a l l s i n grämelse ä r oppositio- nens skrivelse ett exempel på d e all- tid levande spörsmålen och svårig- heterna inom ett folks nydanings- arbete.
V a r går gränserna mellan dem som har rätt och dem som har orätt.
Trotskij och hans menings- fränder erkänna öppet sin avsikt.
att på sina motståndare tillämpa de i t - gärder, som, vilket de lika öppet framhålla, äro absolut värdelösa till- ämpade p i dem själva.
Medan de trots sina motgångar tro, att deras egen raka väg skall föra direkt till målet, står hela den faktiska verkligheten som en direkt motsägelse mot deras tro.
Så länge den stora mängden inte delar den " klara syn ", med vilken de vilja skapa framtiden, stå de makt- lösa och isolerade.
På samma sätt som de själva anser att Sovjetunio- nen, om den får stå ensam om sina socialiseringssträvanden, genom iso- leringen blir maktlös.
Det tycks vara en nästan oöver- komlig uppgift att med övertygelse som drivkraft föra massan på den väg de själva utstakat som den r i t - ta.
Och dock torde historien åter och åter ha visat, att den nya tiden inte köps med de gamla metoderna, de må heta våld, undertryckande el- ler tvångsuppfostran.
Det till synes oöverkomliga blir till slut det enda effektiva.
U r registret Bortåt serhiindra motioner har avläm- i riksdagens båda kamrar.
Tide- varvet skall ur det rikhaltiga urvalet en.
dast påpeka ett fåtal, som tycks oss av särskilt intresse.
T i l l de flesta a v dessa torde vi återkomma.
E n stor g r u p p motioner r ö r pensions- försäkringslagen.
Sålunda f ö r e l i g g e r i både kamrarna socialdemokratiska parti- motioner o m en snar utrednig, gående ut på en revision av folkpensioneringen.
Det framhålles att åldringar och invalider må beredas en pension, som tillförsäkrar dem nödtorftigt uppehälle.
H e r r Bäcklund m. fl.
föreslår att pen- sionerna på högst 150, resp. 140 kronor skall höjas till 225 resp. 210 kronor och önskar e t t förslagsanslag på 11 miljoner för a t t möjliggöra denna ökning i pen- sionsbeloppen.
H e r r Järte med fl.
önskar även en re- vision av pensionsförsäkringslagen, men med syfte att förenkla lagbestämmelser- na.
Motionen y r k a r avslag på k. m:ts förslag om 15,000 kronors anslag till upplysningsverksamhet bland pensions- nämnderna.
Fröken Hesselgren har motionerat om en rattvisare beräkning av äkta makars tilläggsavgifter.
Dessa b ö r a beräknas på hälften av båda makarnas gemensamma inkomster och påföras vardera maken med!
i l a belopp.
E n motion i samma syfte har i andra kammaren väckts av h e r r Törn- kvist i Bjuv.
H r r Fehr och Boman önskar utredning angående den frivilliga pensionsförsäkrin- pen.
som anses i sin nuvaarnde form oskä- ligt gynnad p i den privata pensionsför- säkringens bekostnad.
Bland övriga motioner på försäkrings- frågornas område märkes fru Wessmans, i vilken hemställes att den socialdemokra- tiska regeringens förslag av 1926 o m mo- derskapsunderstöd åt kvinnor i visst indu- striellt arbete m3 antagas.
förekommer i ett be- Försvarsmotioner tydande antal.
H ö g e r n framställer i en partimotion begäran om att tio regementen må organiseras som normalregementen till en merkostnad av omkring 72,000 kr.
pr regemente.
samt att åtgärder i ö v r i g t sna- rast måtte vidtagas f o r försvarsbered- ningens höjande.
H e r r Järte föreslår igångsättande av inhemsk flygmotortillverkning till vilken han önskar anvisande av särskilda medel, samtidigt som han föreslår, att det a v k. m: t föreslagna anslaget till engångskost- nader f o r flygmateriel m. m. skall höjas från 2,100.000 kr.
till 3,000,000 kr.
Herr Dahl i Filipstad föreslår att 173.000 kronor må beviljas till uppfö- rande a v e n värmecentral v i d Ljungby- hed.
; flygskola och önskar aven anslag till markförrärv för Bodens och Mal- mens flygstationer.
Gentemot dessa motioner står herr Lindhagens, som går ut på Intet mindre än övervägande av fullständig avrustning.
H e r r Lindhagen önskar dessutom a t t prövningen a r försvarshuvudtiteln må uppskjutas tills Nationernas förbund den 15 mars har diskuterat Sovjets avrust- ningsförslag.
SociaIdemokraterna h a r väck t en del gruppmotioner, som för skattefrågor: ut- redning om en omläggning av inkomst- och förmögenhetsskatten, utredning o m en sådan ändring av arvsskatten, att en be- gränsning a v d e stora förmögenheterna möjliggöres och en jämnare egendoms- fördelning uppnås.
De begära vidare utredning om lämp- ligaste formen f o r ordnandet av en sta- tens affärsbank, samt en ändring a v ex- propriationslagen.
Denna bör gå ut på införande av expropriationsrätt för kola- nisationsändamål och utvidgning av ofull- ständiga jordbruk.
Förslag i s y f t e att förbättra den sven- ska skogsmarkens utnyttjande till skogs- börd liar väckts a v herr Sköld och herr Lindman.
T i l l skattefrågorna h ö r även fröken B e r t a Wellins motion.
5 vilken anhållas om utredning om att äkta makar må be- skattas såsom självständiga skattedragare, var och en e f t e r sin inkomst.
l i d e v a r r e t torde inom den närmaste ii- den återkomma till flertalet av ovannämn- da motioner och i t u r och ordning ägna dem en utförligare behandling.
nats MOTION ATT BEAKTA Fröken Kerstin Hesselgren har ingivit en motion med begäran " att riksdagen ville åt Kungl.
Maj:t upp- draga om sådan ändring av regle- mentet f ö r utbildningskurser f o r In- dugårdsförmän och svinskötare, att dessa kurser bliva på enahanda vill- kor öppna för kvinnor. "
Därmed är första steget taget till ett officiellt erkännande av kvinnor- nas lämplighet och duglighet inom att av vårt lands riktigaste arbets- fält, ett steg som helt v i s t är a r långt större betydelse än flertalet vid genomögmande av motionen eller tidningsnotisen därom nu föreställer sig.
Allt vetenskapligt intresse har ägnats: it ladugårdsskötseln.
Man har genom forskningar kommit till en högt utvecklad ärvtlighetskun- skap.
varefter nian leder kreaturs- aveln.
Man har räknat ut hur många gram fett, äggvita o.s.v. en ko be- höver i underhållsfoder och huru mycket i förhållande till sin avkast- n i n g!
Men det enkla faktum.
att ett d j u r likaväl som en människa be- höver en efter sina förhållanden a r - passad omvårdnad och trevnad.
har i ganska stor utsträckning blivit för- bisett.
Vi ha visserligen både stör- re, välskötta ladugårdar och min- dre mönsterladugårdar.
I de mindre är det i allmänhet hustrurna, som ha vården om hand, men hur rekry- teras personalen till d e större?
Där finns utmärkta och skickliga f ö r - män, som på ett förträffligt sätt utföra sitt arbete.
det ä r sant.
men de äro allför fri i förhållande till det antal, som skulle behövas.
T a - lande äro de siffror fröken Hessel- gren anför i sin motion att 1926 utbildades 55 manliga ladugårdsför- man f ö r h e l a S v e r i g e me- dan t. ex. i Finland c:a 700 k v i n n- I iga ladugårdsskötare årligen erhåIla under- visning.
Det visar, hur uppfatt- ningen här i landet ä r angå- ende behovet av utbildning på detta område.
Det är också en känd sak,.
att lantarbetarna icke gärna ägna sig åt ladugårdsarbetet, endast i un- dantagsfall antages sådan plats an- nat än i brist på bättre.
O f t a skickar man i ladugårdarna sådant folk, som på grund av fattigdom eller stort barnantal få ta emot vilken plats som helst, eller gamla gubbar.
som inte heller kunna få välja svsselsättning om de vilja stanna kvar på gården.
Och mjölkningen!
Den frågan ä r till en stor del löst genom mjölk- ningsmaskiner.
Men icke alldeles.
Eftermjölkning är nödvändig, och den vill man alltjämt lägga på sta- tarhustrurna.
Mjölkning är ett ar- bete man alltid vetat tillerkänna kvinnorna.
Det har ladugårdsarbetet också varit, fast storbrukets utveck- ling och de därmed följande större ladugårdarna åstadkom en viss för- virring.
Dels reageras instinktivt emot att g e kvinnor chefsplatser och dels fordrar det stora kroppskrafter för att gödsla ut en stor ladugård.
Problemet är dock inte olösligt.
Det liar Finland visat.
d i r både kvinn- lig och manlig personal med kvinn- liga förman forekommer.
Försök i samma riktning här i Sverige har även utfallit till stor fördel.
Om detta emellertid skall kunna f å någon betydelse, måste kvinnor- na ha tillträde t i l l utbildning, icke till kortare kurser utan med samma undervisning och samma ekonomis- ka stöd som män.
Det ä r detta frö- nu begär.
Måtte ken Hesselgren hennes motion bifallas Frågan ä r i alla fall väckt och kommer ej att kunna trängas tillbaka ty här liksom i Finland, kan den helt visst bidraga till lösningen av ett stort och viktigt spörsmål för vår modernäring.
.
art jordvärdestegringen i Stockholm under åren 1895-1905 ' utgjorde c:a 40 procent.
Den av enskilda ägda tomtmarken inom Stockholms ” Kalla mig inte för Doktor.
kära jurisdiktion torde för närvarande re- fröken, ” var det första som August presentera ett tomtvärde av c:a 800 Aichhorn sade.
" Jan är bara m millioner kronor.
Räntan p i detta helt vanlig uppfostrare och m i t t en- värde utgör sålunda efter 5 proc.
da diplom är de omkring 30000 ungdomar, som så att säga gått ge- c:a 4 0 millioner kronor per år.
Om denna verklighetsskildring nom mina händer. ” - - Samtidigt log han åt min förvirring, och jag måste omdömet ovillkorligen bli, att tror sällan jag sett m människa le den inför v i r a ögon ställer bilden ett så gott.
vänligt och uppmuntran- av en verklig utsugning, och det en de leende.
Han såg ut så som man Vår samhällsfunktioner ytterligt tänker sig Sankte Per Herre själv, när han vandrar som ofördelaktigt inverkande sådan.
människa ibland oss: Gråsprängd Nationaliseringen av jordgrunden med röda friska kinder, bred och samt lönesystemets p i det industri- trygg.
förstående och mogen.
ella området (till vilket vi återkom- F o r att inte uppehålla honom för ma.
Red.)
utbyte mot ett de indu- länge, bad j a g honom berätta några strianställdas företagaresystem äro av sina intressanta ron - allt an- nat kan jag j u läsa om tänkte jag de enda faktorer, som kunna bringa i min fåvitsko.
denna räddning p i ett varaktigt sätt ” Det finns inget jag är si rädd t i l l stånd.
för som for ” intressanta fall " vet Genomförandet av dessa nödvän- fröken ” - sade Aichhorn.
" De är of- diga reformer bör emellertid ske ta så missledande och ger en falsk Hos A u g u s t - AV CLAÊS BRATT I ett par uppsatser i en annan tidning har j a g nyligen påvisat de samhälleliga olägenheter som vidlå- da det nuvarande äganderättssyste- met i vad desamma beröra industri- en och jordbruket.
I dag är det min mening att söka klargöra de inte mindre dylika.
som i och ge- nom tillämpningen av ifrågavaran- de system drabba städerna.
Denna min uppgift tror jag mig emellertid häst kunna lösa genom framläggande av ett faktiskt exem- pel, som j a g hämtar från ett sam- hälle, varuti jag i mer än tjugu år varit bosatt, och vars förhållanden j a g därunder rätt grundligt kunnat sätta mig in uti nämligen Karl- stad, och rör sig om stadens en gång så vidsträckta donatoinsjordar.
När den store Värmlandshertigen, sedemera konung Karl den nionde, år 1854 anlade Karlstad a h gav staden dess privilegier, så skänkte han densamma av kronan och honom själv tillhörig jord.
I ett för a l l t var det inte mindre än 2231,8 hek- tar jord, som p i detta rätt kom i den nybildade stadens ägo.
Om denna vackra gåva blivit oför- kränkt bevarad i t st &amp; " ända till vår tid.
s i skulle avkastningen där- ar uppgå till många gånger stadens budget.
I och¨ genom dessa inkomster skul- le staden hava inte blott sin styrelse, sin förvaltning.
sitt polis- brand- rundhets-, skol- och fattigväsen, sin belysning, sin vatten, sin hamn, si- na kanaler.
trädgårdar och parker samt sina offentliga byggnader, ga- tor, torg och vägar m. m. m. m. all- deles gratis, utan också varit i till- fälle an bringa till stånd en hel del andra allmännyttiga inrättningar, såsom skollovskolonier, barnhem, praktiska och tekniska skolor.
före- läsningslokaler, konserthus, ung- karlshotell, folkets hus etc. etc .. även som att till sina innevånare allt emellan utdela rätt avsevärda kon- tanta belopp.
Under tidernas lopp hava emeller- rid stadens ” samhällsbevarande ” borgare dels sålt, dels och detta senare har i de allra flesta fall va- rit händelsen mellan sig helt en- kelt delat den feta kakan.
Sedan hava de delande undan för undan schackrat med de utlottade andelar- na, och t i l l sist hava stadens myn- digheter, som det dock åligger att värna det allmännas rätt mot de rov- giriga privatintressena, tryckt lag- lighetens stämpel på röverierna ge- nom att bevilja laga fasta dessa olagliga k@.
Först för en 20-30 år sedan kom protesten mot allt detta.
Vid sta- dens utvidgning blev man nämligen i behov av smärre delar av den sta- den ursprungligen tillhöriga jorden i och för anläggande av nya gator och torg m m. men möttes därvid - - - - + - göras för att söka få till staden återbördat vad som blivit den med orätt frånhänt.
Men myndigheter nas olagliga åtgärder hade gjort de olagliga köpen lagliga; och proces- serna förlorades, varav allt man kar lära, att rätt inte alltid är rätt och orätt inte alltid orätt.
Följden av allt detta blev emel- lertid, att staden nödgades dels till höga pris återköpa de delar av sir egen jord, som den för tillgodose ende av allmänhetens intressen be- hövde, dels att för upprätthållande av sina verk och inrättningar m.
m straffa sina invånare med dryga skatter, vilka skulle varit överflödi- ga, därest den store hertigens furst- liga gira inte blivit p i ett s i oklokt sätt förödd.
Man skulle räl tro, att man blivit vis av skadan och att man sålunda för framtiden vaktat sig för uppre- pande av det fel, som genom stads- jordarnas förskingring blivit be- gånget, men tyvärr är detta inte f a l - let.
Staden köper nämligen än i dag undan för undan jord, men endast för att åter avyttra det mesta därav t i l l enskilda varigenom allt fä- dernas missgärningar steg för steg upprepas av avkomlingarna.
Ty så långt har man tyvärr ännu inte kom- mit, vare sig i Karlstad eller annor- städes i vårt rike, att det allmänna välståndet är direkt I r r a n d e på, att den mark varpå samhället vilar.
för- blir dettas gemensamma egendom, så att rad gemensamt bästa kräver.
in- te i form ar skatt kastar på företag- samheten, utan i stället pålägges dem, som lämnats rätt att göra sig såsom jordbe- särskilda fördelar sittning - tillgodo.
På ett i det hela alldeles liknan- de särt som i Karlstad förhåller det sig med vår egen kara huvudstad.
Aren här var en gång all den mark, varpå staden bygger, antingen sta- tens eller d- egen.
Undan för un- dan har dock det allra mesta av det- ta goda förskingrats; och än i dag håller man tyvärr p i därmed.
Och i regel är det därvid de ” borgerli- ga ”, som kämpa för den heliga pri- m a jordäganderätten, under det att de breda folklagren däremot rätt så allmänt synas ställa Sig på tomt- och åborättens samhällsbevarande grund.
Man hisnar dock nästan när man tänker på, i vilken lysande ekono- misk ställning huvudstaden nu skul- le stå, om hela dess område - efter nuvarande tomtvärden - vore be- lagt med tomtskatt (grundvärde- skatt) och vilken idealisk p i - tion i fråga om samfundsförhållan- den i övrigt den i så fall skulle hava kommit fram till.
Fastighetsdirektören Nils Hassel- quist påvisar i ett nyligen utgivet arbete, ” Städernas utveckling och jordfrågan ” huru jordvärdet i Lon- - - - - eller - föreställning om det material man samt med använ- arbetar med de allra vardagli- dandet av hittills såsom lagliga an- gaste och de allra mest obetydliga är ofta viktigare än sedda medel a h utan kränkande av detaljer någons enligt hittills rådande upp- s. k. intressanta fall.
Nej, låt oss hellre tala am vanliga fall ju fattning rättmätiga rätt.
vanligare och enklare dess bättre.
Det är alls inte nödvändig!
att Och i så fall är det bäst, om Ni v i l l såsom i Ryssland slå ihjäl vara närvarande vid en av våra mot- alla E. k. intellektuella för att få de tagningstimmar.
önskade reformerna genomförda.
Till dessa mottagningar vid Räd- Staten äger nämligen med all säker- frågningsplatserna för uppfostran k o m m a föräldrarna antingen upp- het i sin makt tillräckliga medel för manade från barnens skala eller av att - utan dylik djuriskhet eget initiativ.
Ofta ha de barnen frambringa såväl de grundläggan- med sig, men lika ofta komma de för de besluten, som de för dessas ge- att inhämta råd i allmänhet.
Även ensamma barn komma.
skickade från nomförande nödvändiga medlen.
skolan eller barndomstolen.
Vid Aichhorns sida satt en ung kvinnlig likare - specialist på läkedomsuppfostran (Kinderheilpä- dagogik) - men det var A. som ta- lade.
Den första som kom in var m ung mamma.
Hon hade ett enda barn, en liten flicka.
som trots allt vad de försökt med henne, och trots att hin var ett begåvat barn, var all- deles urståndsatt att följa med i skolan.
Eftersom hon hade lätt för sig, ville fadren tvinga henne t i l l läxorna.
Om en sida i skrivboken hade utfallit illa.
fick hon sitta och skriva om och om igen tio à tolv gånger.
Men det blev oftast blott sämre och t i l l slut kunde hon e j a l l s - grät, somnade och måste bäras i räng.
Detta upprepades kväll efter kväll.
Det var nu andra gången den unga frun kom, och hon var gladare och mera befriad än förut.
Aich- horn hade först och främst bett for- äldrarna att inställa alla straff.
Han måste först söka klargöra var- för flickan blivit sådan.
Efter myc- ket tal med modern, fick han fram att barnet liksom var slitet mellan två åsikter.
Föräldrarna voro fri- tänkare, men farmodern, som bodde i hemmet, var däremot djupt religiös och tog ofta barnet med sig till nun- norna i ett närliggande kloster.
I med stor varsamhet - - - - - - - Aichhorn barnets inre hade uppstått en kon flikt mellan dessa båda inflytanden tills det reagerade mot alla auk toriteter.
Det var naturligtvis ett svår fall Man kunde varken inverka på far modern eller undandraga henne bar net och ej heller kunde man fordra av föräldrarna att de skulle byta åsikter.
Aichhorn ordinerade net att så mycket som möjligt vara fred från de vuxna.
Han skaffade in flickan i en kindergarten om ef- termiddagarna och bad modern bju- da hem lekkamrater t i l l henne.
Det vi ade s i g redan att barnet blivit lugnare och i samma m i n gick det bättre med hemarbetet.
Naturligtvis var härigenom konfliken ej löst, men den kunde kanske upprkjutas tills barnet själv visste vad det viile tro och tänka eller blott blivit kraf- tigare att E ra en konflikt.
Fallet n: r 2 var en stor halvvuxen pojke som stulit.
Det kom fram an pojkens f a r hade ådömts fängelse för en tid sedan för första resan stöld och att pojken sedan dess hade börjat stjäla.
Förut hade hin aldrig gjort det.
Pojken bodde hemma hos sin styvmor, faderns andra hustru.
Aichhorn frågade ej mycket, Samta- let gick trögt, pojken tycktes plågad och svarade buttert.
Det b l e v en kort tystnad.
Plötsligt klappade A. honom på axeln och frågade, vad han skulle säga am att komma bort från alltihopa och komma ut på lantarbete.
Pojkens ansikte lyste upp med ett slag och efter m del ale- foneringar var saken klar.
Det här fallet var tydligt, sade A, sedan gossen belåten gått sin väg.
Antingen har han tyckt att det inte lönar sig att vara hederlig.
när alla ändå skäller en för ” tjyv- unge ”, sedan det kommit ut i kvar- teret att fadern sitter inne; eller också är det tänkbart a t t styvmodern lade n i märke till gossens ut- tryck, då hon nämndes?
hade tvingat fadern att stjäla och nu för- söker med sonen.
Men &amp; - han ej förut virat böjelse for att stjäla försvinner det säkert i en ny om- givning.
Som fall n:r 3 kom två små elän- diga parvlar bleka, magra, döds- skrämda.
Rännstensungar.
Stor- stadsförbannelse.
De hade skickats hit med en lärarinna, den ena far upprepade lögner, den andra för snatteri.
Här blev inget förhör alls.
Aich- horn drog upp en stor karamellpåse ur den ena fickan.
ett par bullar ur den andra allt möjligt dök upp ur hans underbara fickor.
Medan de mumsade a h åt, småpratade han med dem.
Så fick de ge sig iväg.
" Ser Ni.
det är nummer ett.
att de först lär sig an det inte händer dem något farligt, när de kommer hit.
M a n far lov att få bort skäc- ken ur ögonen på dem.
Som de kom- mit hu till en snäll farbror en Par gånger, d i börjar man prata med dem om vad de gjort.
Under tiden - bar - - - - - -
söker Annonsera i sir tidning.
säkert är där skon klämmer och ej hor barnen Nöd, fattigdom.
Kan- ske är hemmen sådana att de kan hjälpa.
kanske måste man ta barnen därifrån Här passade jag på att göra mitt tredje omöjliga yttrande: jag frå- gade vad han gör med fall av s. k. moralisk otillräknelighet, " moral in- Därpå svarade Aichhorn helt en- sanity ".
enkelt och kort Sådana känner jag ej till, Men då han såg min bestörta störta min tillade han leende Ja jag vet vad Ni menar jag har också - haft med alla de sorter att göra som ej gått att mwalirkt hjälpa.
Så vida de varit normalt utvecklade och ej idioter.
För övrigt, även med idio- kan ske underverk til ade finns äro barn som moraliskt otill- men jag har aldrig räkneliga haft ett sådant fall Därför säger jag: Sådana känner jag ej till. "
- När jag lämnade August Aichhorn behärskade jag av två olika känslor: ett dunkelt men tungt medvetande om alla de oförrätter vi vuxna under alla tider låtit små barn få veder- faras och en befriande glädje över att honom en människa upp för den väg godhet han bör lyst gå - och som vi kan följa.
- Elsa Björkman Goldschmidt Några citat ur August Aichhorns bok.
ut oss något minnas från vår egen barndom vad betydde inte en byrålåda eller bara en stor ask eller någon liten plats som var alldeles vår egen Där vi kunde ha våra hemligheter för både för- äldrar och syskon där vi skapade O l d - ning när detta tycktes oss tjusande - - men där - lust typen) av - vi kunde riva t i l l av hjärtans &amp; här (i anstalten av gamla överallt enhetlighet p i grund - ett påtvunget levnads- a h handlings- sätt.
ingenstans en egen oantastlig plats Anstaltsmurarna skiljer också barnet från livet driver det in!
orunda fantasier förhindra den naturliga växelverkan mel- - lan lust ah handling Hos oss i Oberhollabrunn (en stort skyddshem in- rymt i ett f. d. fångläger där varje grupp fick husera i sin egen barack hade vi från början på känn att vad pojkar och flickor i åldern mellan 14- 18 år först och främst behöver är gläd- je.
För oss var dessa skyddslingar män- skor.
rom livet pressat alltför hårt och vilkas negativa inställning ah hat mot samhället var berättigat för vilka vi därför måste skapa en miij6ö där de kunde känna sig väl till mods Och så gick det av sig självt Glada ansikten hos uppfostrainnor och uppfostrare skrattande glada barnaögon även hol 18-åringarna de stora barnen Jag minns ännu med vilken spänning vi vän.
tade vår första skyddsling och hans väl- behag då vi alla störtade oss Över ho- nom för att skrämma bon honom.
VI ha nog modererat oss sen dess men jag kan gen det lugnande meddelandet att också denna f ö n a förfärliga bortskärmnings- metod inte hade några skadliga följder.
- - - Forts. fr. sid 1 som utbiIdas att arbeta i skyddsupp fostran Dessa föreläsningar ha bli- vit samlade i en bok som han kal- lar Verwahrloste Jugend.
Det är en märklig bok.
Den har i någon mån psykoanalytisk termino- logi och vill visa, att psykoanalysens är nödvändigt för den som vill ge sig in i yrket.
Företalet är skrivet av Sigmund Freud, psyko- Men han analysens största namn.
gör detta företal ett märkligt pi- pekande Han säger att det är oför- svarligt av uppfortrarekonsten att i n t e använda psykoanalysen som hjälpmedel men att den dock är sin egen.
och miste ha sin egen metod Och denne Aichhorn säger Frend, har gjort samma underkurer innan han hade en aning om psy- koanalys, blott genom sitt vanna del- tagande och intuitiva inlevande i sina skyddslingars öden!
Det är kanske därför som hans bok har så mycket att säga också en lekman som inte förstår psykoanalys Och vad han berättar kan gott frigöras från sin psykoanalytiska tolkning och ändå bli till upplysning Aichhorn berättar om ett besök i en uppfostringsanstalt av gamla ty- pen, där de 50 sängarna i varje sovsal stå i tvi absolut snörräta ra- der, med täckena hopvikta och lagda studium feber inflammationer a h ömmande punk- ter blott är sjukdomssympton och inte sjukdomen själv - blir alltid det vikti gaste skyddslingens känslor mot uppfostraren raren eller snarare mot mänskorna i hans omgivning Detta måste bli erkänt inom anstaltsvården annars äro grova misstag oundvikliga - Det hade slagit mig att särskilt hos grupper som hade kvinn- lig uppfostrare brukade dennas nedslag- na eller sura stämning gå över på bir- nen a h så vidare ge anledning t i l l ett yttermera förstärkande av den tunga stämningen hos henne själv tills slut ligen denna växelverkan ledde t i l l öppet konfllkt.
D i hade jag ännu inte kommit underfund med betydelsen av Uppklaran- de samtal men hade dock märkt hur grup- pens utseende fullkomligt kunde förvand- las om det lyckades att få bort miss- stämningen hos uppfostrarinnan S i små- ningom kam jag emellertid genom upp- repade förtroliga samtal med personalen - vi Lom ofta in på rent personliga för- - hållanden - in i ett verkligt vänskaps- och förtroendeförhållande t i l l mina medarbe- tare Detta återverkade så småningom på våra skyddslingar så att till sist hela anstalten behärskade av en ah samma - - ton.
En 17-åring världsman som under kri- get förtjänat grova summor som börs- spekulant ah smyghandlare fördes av sin djupt betryckta moder till Aichhorn Han hade fört ett vilt liv på Wiens natt- lokaler och blivit lidelsefull spelare Men på det viset strök snart hans " förtjänade " pengar För att åter skaffa sig något hade han stulit moderns linneförråd och För att häva själva vanartssjukdomen sålt för vilken skolkande lösdriveri stöld.
Han var en av dem säger Aich- inbrott m. m. blott är symptom liksom horn som vållar en anstalt föga be- - Pris 6 kr.
pr år N:,r 4 på gruppering av vanartiga barn ras krafter slut och de miste ha kom till Oberhollabrunn för att hjäl- semester, men två andra kvinnliga pa Aichhorn.
men dessa g r u p p kolleger " om möjligt ännu mera ringiförrök misslyckades.
Då släpp- framstående än de förra ”, var vil- så att de också alla med varandra te Aichhorn lös det naturliga urva- liga a t t träda i deras ställe bilda snörräta och parallella linjer.
let!
Många vandrade länge från är en tjusande Spännande och Föreståndaren visar honom med grupp till grupp innan de trivdes och slog sig ned.
Men till s i s t var Rörande historia Aichhorn berättar stolthet raden av blecktvättfat.
lom använts i 20 år men Som inte hade grupperna konstituerade (och erkän- en buckla och glänste som nypolera- des sedan av vetenskapen vara rätt de.
Aichhorn utbrister: Vilken konstituerade Men d i befanns tolv och mycket fast förintades mängd av våld miste inte dag för stycken p i överblivna kartan!
Från dag användas för att p i varje prick alla grupper hade de blivit utstötta rustade baracken togs i besittning själva trivdes de ingenstans!
inom anstalten upprätthålla ett till- de agressiva ” vild- och hela anstalten höll andan i un- stånd som går så stick i stäv mat Det var " de samma, de " oförbätterliga ".
Det dran hur det skulle gå Om den för- all barnanatur men mot vanartig barnanatur desto mer!
" Det samhäl- fanns ingen annan rid än att av sta julen med julklappar och godsa- leliga livets tving ha dessa barn ic- dessa tolv bilda en grupp.
Men in- ker som kanske någon av dessa ke kunnat fördraga och genom för denna strejkade hans lärarkår!
små förkomna upplevat - Och så det Annars hade inom anstalten den märkliga klarläggandet av det inre sådant anstalttvång skulle de kun- Vår tids genier - ka deras låter vi någon hem från då skolan det i detta undersö- fall läst och hört därom - Lördagen den 28 januari 1928 - - Det om dessa sina tolv agressiva allt löst i småbitar - - - - dande.
uppfattningen blivit alltigenom rå- att " mildhet och förlåtelse na återföras till samhället?
frågar han sig.
Humoristiskt skild- rar han sedan vad som kan möta en besökande vid hans egen anstalt.
Det mest intressanta är de enskil- da barna- och ungdomsöden, som han ligger fram.
och hans behand- iing av dessa Gripande och under- bart ofta.
Och så ett kapitel om " de aggressiva ".
Aichhorn hade mycket funderat Över hur man skulle kunna få ut ett gott av anstaltlivern onda att så många svårartade miste vara till- sammans och finna en g r u p- p e r i n g. där grupplivet kunde bli en grund för och en väsentlig del av uppfostran En vetenskaplig expert - - svär både i förhållande till kamrater till arbete och uppfostrare invändigt förljugna ulv^^ hala som ålar bjuda de !nga angreppspunkter för uppfostrande påverkan Vår världsman fortsätter A. ha- d i redan varit ett par månader på O h - hollabrunn utan att något personligt för- hållande kommit t i l l stånd mellan honom och någon av uppfostrarna han hade alltså undandragits tig varje verkligt in- flytande Men han trivdes nog på an- stalten a h j a g beslöt att framkalla en rymning för att få några känslor av lust eller olust att röra sig i honom a h så möjligen göra honom mogen för uppfostran Rymningar inträffat när " därute " blir starkare lustbetonat än härinne vill man få någon att stanna så gäller det att få härinne att segra vanligen genom ett samtal Alldeles oavsett vårt avvisande av straff överhuvudtaget anse vi det som ett fullkomligt missförstånd av sakernas inre sammanhang när pry- gelstraff för infångade rymlingar före- kommer vid förbättringsanstalterna Nåväl Jag hade en halvtimmes sam- tal med min 17-åring.
och efter ännu en halvtimme anmälde hans uppfostrare (som ingenting visste om mina förehavanden) att hin rymt.
Jag väntade hans återkomst redan efter två dar.
men när åtta dar gått utan i n har synts t i l l, fruktade jag att ett fel- grepp blivit begånget På tionde dagen, kl. halv 10 ringde det p i mln våningsdörr Frans adstod därutan- for.
Han var kroppsligen utmattad och själsligen I sådan spänning att jag för.
stod att jag för vidare uppfostran hade fått ett långt starkare grepp om honom är vad Jag någonsin avsett med min pro- - - - - - - - - vokation Jag gjorde honom ingen av de förebrå- elser vilka han tydligen hade vänta - såg honom ett ögonblick I ögonen och frågade - omedelbart " När It du sidt?
" I går kväll ”.
Jag tog In honom i våningen - och satte honom vid bordet där familjen just var samlad till kvällsvard Han var nog minst av allt inställd på detta ah till det yttersta och inte stränghet, hot och straff, var den uppfostrings- metod som höll, Men mot dessa nej.
man måste dock använda våld Aichhorn kunde lika litet släppa sin övertygelse, att därför att just dessa agressiva i varje cell av sin krupp och själ var inställda och upp- tränade att möta våld och hot och straff, så måste den enda väg att komma någon vart med dem utgå från en rakt motsatt metod.
S i miste han själv taga gruppen som sin egen Två lärarinnor för- klarade sig villiga att följa honom i elden.
Efter två månader var de- - - med hans uppfostran - .Han blev mycket snart betrodd att i en lastbil frakta till tusentals kronors värde från Wien ut till oss ah är nu sedan några år t i l l full belåtenhet anställd i en stor firma varor Ofta bliv jag m föreståndare vid Oberhollabrunn och SLt.
Andrä tillfrågad vilka särskilda uppfostringsmedel v i an- vände.
Jag Lom alltid i n o r förlägenhet - ty vi hade inga!
Vid råa övergrepp stölder och andra svårare förbrytelser som inte alltid kunde undvika,.
lät jag den skyldige komma t i l l mig och sam- t i d i g din förorättade Öppenhjärtligt samtal med dem ah mildhet och förlåtelse till det yttersta ha vi alltid funnit vara det yppersta uppfostringsmedlet.
Och det gick så bra att använda eftersom vi vunnit våra skyddslingars förtroende De kom med alla sina svårigheter som de inte kunde klara själva med oklarhe- ter och svåra bekymmer förhoppningar ah strävanden med tusen frågor över allt obekant som pinade dem.
Dit inre livets frågor dök upp; marterande miss- förstånd av religiösa sanningar bespottel- se.
ja hat mot allt vad religion heter.
men Också O f t a så mycken djup äkta ah sann religiös känsla De kom tvekande med heta kinder och irrande ögon, far att få tala om sina for- sta svärmerier sina finaste kärleksupp- levelser f o r att berätta om sina fantasier de kom med sin sexuella nöd sina lidanden a h sina laster själva förde vi blott i undantagsfall d i det av någon anledning var nödvändigt samtalet i n på släktlivets erfarenheter och upplevelser - - förloppet bakom alla kastningar mel- lan " snällhet " och raseri vredesgråt och islossningens tårar En konstnär, ett geni.
det måste vi Säga oss och må vi akta oss för att försöka göra honom efter!
Dock ingen vet ännu vad sker i det s a n sker.
och ingen vet hur mycket snillet sitter i hjärtela- get och hur mycket världen kan f Ö r- vandlas av dem.
som ej kunna hålla tillbaka utflödet från ritt hjär- - - - Men ack att vi hade en Aichhorn som här hos oss gick omkring och slog sig ned på sina “ Rådfrågnings- platser " för föräldrar!
Honorine Hermelin mig - j a g förtjänar inte att Ni hjälper mig.
Jag kommer att stjäla igen! ” Dessa under den häftigaste rörelse frampres- sade ord avbröts av våldsamma snyftnin- gar.
Jag lät honom sätta s i g och hörde medlidsamt på vad som pressade sig fram hans historia hans stölder hans - förhållande till familjen och till livet &amp; mycket som plågade honom Till sist gav jag honom pengarna tillbaka och sade att jag inte trodde han skulle stjäla mer a h att han var mig mera värd än 45 kr.
Förresten föreslog jag att han skulle röka mindre och betala mig igen Efter två månader var allt åter- - så - - - betalt Uppfostran sker inte genom ord för- maningar bannor eller straff utan genom upplevelser y, få inte i skyddsuppfostran nöja med den övergående verkar som blir en följd av det första landet mellan skyddslinjen och uppfostra- ren Det måste lyckas oss att i kraft av detta förhållande få fram ett alldeles bestämt resultat v i vet redan vilket det är en verklig karaktärsför- vandling upprättandet av ett jag-ideal ett samvete en inre stämma och en inre kritik.
som skapar en samhällsduglig män- oss friska känsloförhål- - - niska en kulturmänniska August gend.
Aichhorn Verwahrloste Ju- internationale Psychoanalytische Wien 1925 Pris Bibliotek N:o 19 1 1 - - kr.
- En tjuvaktig pojke hade gjorts till förvaltare av en sammelkassa för vilken dock fanns en hemlig kontrollör En dag meddelade denne i n 4 5 kronor fattades Pojken fick komma till mig för titt hjälpa till att ordna några böcker.
Vi började arbeta och språkade under tiden Kom- mer så In p i hans kassa Efter en stund " Hör du.
när vi är färdiga med det här skall vi tillsammans gå igenom din kassa pojkes stod med ryggen mot mig - det bragte honom så ur jämvikten Ee %l: *; a; d: ": $;:: han äter - - stod jag.
men frågade " Varför du inte? ” " Jag kan inte får jag inte äta därute? ” - Han fick sin mat i köket, och när han var färdig glck j a g ut och talade vid honom: " Det är så sent nu - du kan inte gå tillbaka till din grupp nu, utan får ligga hos mig. "
Jag gjor- de en bädd åt honom i tamburen och när han lagt tig.
strök jag honom över huvu- d e och önskade honom god natt.
NY- ta morgon var bandet mellan oss så starkt att det sedan gick fort och bra - - - knutet “ Vad är det mul dig?
- " Hur mycket fattas i Ett ängslig stammande " Fyrtiofem kronor Utan N i ord räck- k Jag honom summan.
Han såg p i mig var.
" Ingenting. ” kassan? ” - med en obeskrivlig blick och ville säga något Jag lät honom inte tala - för att verkan av min handling skulle få borra sig djupare in och skickade iväg ho- nom med en vänlig nick.
Efter ungefär 10 mln.
kom han tillbaka och lade peng- arna på mitt skrivbord “ Låt sätta in - i
