# ID: svediakorp-per3392
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1928
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,270
# sentences: 454
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


6 N:r ÅRG.
25 Lösnummer TI D Idrott och h Skönhet För en fullkomligt utomstående är det onekligen svin a t t hålla stånd gentemot de upprepade an- grepp som riktas mot den kvinn- liga idrotten.
Det gir lätt nog att låta sig övertyga av dem.
ram räk- nar till sakkunskapen.
Har man några gånger fått höra att kvinnlig idrott är f u l — utom några speciella grenar som t. o. m.
män kan stå ut med att se kvinnor utföra — kan det hända att man mot sin vilja tror att omdömet är giltigt.
Det var för en sålunda väl bear- betad utomstående tämligen spän- nande att uppsöka S.
K.
C. F. K:s idrottskurs I Strängnäs, där ett till- fälle skulle erbjudas att i verklig heten bilda sig en upfattning om den kvinnliga idrottens skönhetsvärde.
Väl förtrogna med tanken på m a n - ligt formade unga kvinnor såsom de enda vilkas prestationer skulle kun- na erbjuda någon ögonfröjd.
be- trädde vi idrottsplatsen, där övning- arna pågick.
För den personliga upfattningen var stunden betydel- sefull.
Ty såsom vi lärt av de in- försattas u t t a l a n d e är nu.
sedan man måst erkänna att idrott är nyt- tig också för kvinnor, skönhetsmo- mentet det avgörande.
Det är med estetiska synpunkter man beväpnar sig, när man skall välja idrottsgre- nar åt kvinnorna.
Det var trots allt en utomordent- ligt tilltalande syn som mötte oss.
Forts. å. sid. 4 Ö R F 1 L E N i 6 öre Ben blomstertid, Som alltid med livet i de delar man lär känna värld man brutit av det, rikedom, så dess även glatta med grymhet sommaren.
yta, och avslöjar skönhet Så sig snart som en överträffar alla drömmar, även de djärvaste Även sommaren har sin leende yta, sin form, av självbehärsking som du och jag.
Det är över den ytan man diktar midsom- marpsalmer om lust och fägring stor Och lust har den och fägring likaså, men vad den har av detta är en seger, resultatet av en kamp.
Därför är sommaren en allvar- sam sak.
Långt mer än vintern, liksom vaka är allvarsammare än sömn Sommaren är en fas av den eviga kampen vilja till liv a h vilja till död.
Den är en kraftmätning mellan förstörande och mellan skapande, är också frätande ah helande krafter den m kamp mellan motsatta livsin- tressen.
Vårt människoliv återfinner sig självt däri.
Samma händelser äga kamp rum växlan- de lycka Var går gränsen, eller går där nå- gon alls?
Detta år är ett hårt år Dess barndom och ungdom voro hårda, man vet ej vad ' I- sättning som kan komma.
Då ser man också den med naturen ofullständigt och flyktigt bekante dras med i a h följer dramats ut- I dess första akt smalt snön när ens för- veckling.
äldrar dur från en då man är liten.
Se ’ n kommo de hårda frostnätterna, och då fanns intet skydd.
Det här vetefältet med sina bara fläckar om att ett långvarigt ställningskrig talar ägt rum.
Tidigt i våras var det rikt a h grönt, ingen fattades i leden.
Men innan snöyran hann sjunka i jorden, frös det och de små gröna soldaterna fingo stå natt efter natt i isvatten upp över fot- ena av soldaterna efter den andra föll tyst på sin post, förfrusen och förtorkad.
Nu är inte ens deras små lik ur jorden.
din kvar niskorna sova om nätterna Ingen märkte nå- gonting, mer än den som sått och väntat in skörda.
Här hade något ohjälpligt skett, här växer intet mer i år.
I andra fall, där livet ännu är kvar, fast det stått tillbaka i växten under torka och kyla, där kan värme och väta göra underverk.
Då växer det, så att det hörs, di kan man lägga örat mot mar- ken och höra alla hylsor brista.
Parentes: detta är icke en Mid E t t mord har blivit begånget.
En ten olyckan denna gång slipper Im brutalitet med ofrånkomliga följder.
tioårig pojkes kmpp uppbränd och i svindlande fart driver fram m lom ligger gömd i varje våldshand- Även utan åkrar hn man uppleva &amp; i- kallblodigt eller i sinnesförvirrande måttlös tragedi.
ling.
men värst i m våldshandling?
äta på mina knutarna Mellan larverna som vilja ekar och mina ekar som skräck av pojkens far.
Däd eller Hur minga hundra stora pappors, från en stor mot en liten.
T y YL kan levande?
Vi vet ej a h få aldrig veta stora fullvuxnas örfilar smälla ej säkert aldrig förstå eller minnas, dock säkerligen barmhärtigt med- dagligen — och gå spårlöst förbi.
vilka dimensioner ” det otäcka ” får blir stor och stark får leva Är larven fär- vetslös.
Men tanken viker undan Men vem svarar egentligen for att för ett barn eller hur djupt skräck dig, medan löven i m små ah späda äter och vill glömma — berättigat nog.
de gå spårlöst förbi.
vem genomskå- och hat och bitterhet kan gro fast i han sig genom kronan.
Hinna löven spricka ut och hårdna, innan larven börjat äta, di Kanske borde vi dock fixera den dar v i k a inre lyten för framtiden, dess undermedvetna.
rår han inte på dem och får svälta Så att Kanske finns i varje människa en inte ens den enklaste gröna bondbacke är till synes obetydliga anledningen till vilka tragedier som ha sitt upphov denna tragedi.
som tanken nästan just där.
M e d v i I k e n r a t t sadist, som njuter av att plåga den enformig, v i l l jag lova.
Se på den här ma- vägrar att följa.
— Pojken leker slå föräldrar, slå d e fullvuxna barn svage.
Den må vara bunden av vår nen som förlorat toppskottet vilket l i v och borta i Mjölkcentralens stora ång- — annat än med blott och bart den samhörighetskänsla, vår godhet, vårt vilken tävlan bland de andra skotten.
Kan- pannerum.
Fadern ropar på honom.
rätt, rom är den r i a styrkans.
de mrdiidande.
vår uppfostran.
M a men han lyder i n b genast.
Så kom- överlägsna kroppskrafternas.
Rätt den tar ett spring i samma sekund att se.
mer han dock.
Fadern g i r emot ho- att anse sig kränkt, rätt även att slå som vi lyfter handen för att slå till Och ska rönnen blomma i år?
Den Y&amp;- nom och de mötas på en smal spång, igen — till självförsvar — tiller- eller d i ett sårande ord kommer oss rade i förfjor och i fjor, varpå rönnbärs- som leder över en fördjupning bred.
känner anvar vuxen inför ett slag.
på tungan och var slaget aldrig d malen, så sägs det här på trakten, blev vid ångpannorna En örfil smäller.
Ett barn har ingen rätt att känna väl menat i uppfostrande syfte och hemlös och slog sig ner i äppelträden.
Träd- Pojken tumlar ned, slår huvudet mot sig kränkt — om ej fara för fram- ordet aldrig så mycket ett sanning- en mur och blir liggande sanslös — tida men kan bevisar — och ingen ens ord — så blir det för sadisten uppå.
Kanske är inte detta sant, jag är bara livlös?
Olyckan är lös.
Tanken på rätt till självförsvar.
Kan blott göra i oss ett tillhygge för a t t slå hårt ugnarna börjar snurra i faderns precis likadant en gång då man och att såra djupt.
Och vem kan huvud.
själv blir stor!
genomskåda föjderna.
derligare.
I någon form finns nog i naturen Den store och den lille där på Den store och den lille där p i den ställföreträdande försoningen eftersom Detta har ju hittills framgått av bekännelsen, och vi kunna likaväl spången, må vi inte förgäta dem.
spången — med den orimliga trage- livet finns dir. döden, kärleken, smärtan antaga att det är sant.
T y situatio- Det är kara örfilen.
den gamla van- dien framför sig och bira den gamla och hoppet Devineg.
nen är inte ovanlig.
Den lille.
som liga och välkända örfilen.
som skil- vanliga örfilen mellan sig och den ropats dit från sin lek, och den store jer dem frän avgrunden.
Men den — måtte de bli till en varnagel.
pappan, den store fullvuxne.
som har tragedi som lurar därnere har sin i en obetydlighet, utan i den örfilen i beredskap.
örfilen, med vil- rot, - mer - vilja behålla sina man bara en och intar tronen, kanske får gårdarna stodo som brunbrända i fjor, där- en okunnig främling i naturen.
Men i s inte
Folk- IDYLLENS INSIDA upplysning Det finns två slag av kaos, e t t i saknad av former, ett annat där i stället formerna åstadkommit ore- dan genom att inordna det levande livet under ett onaturligt tvång, som gör våld på utvecklingen.
Det se- nare kanske tyvärr är förhållandet - På Söders h ö j d e r ligger en rad se- kelgamla kåkar, som med sina pitto- reska trädgårdar, sin gråa fallfär- dighet och sina röda pelargonier brukar betecknas såsom idyll.
Man njuter av den idyllen.
Det är ljuvt a t t r i d en kvällspromenad h a till- gänglig Fjällgatans och Stigbergs- gatans fridfulla oregelbundenhet.
Men råkar man få se idyllens insida, då förstår man, a t t den betingar ett alltför högt pris.
Träkåkarna har nämligen en annan mission att fylla än den att bilda bakgrunden till en stämning.
Innanför deras tunna väg- gar.
vars yttersida på vintern be- klädes av isvallar och vars innersida prydes av mögelangripna tapeter - med vår skolbildning i trots av eller genom alla de reformer, som genomförts på detta område.
Fer åtskilliga år sedan omorgani- bor människor.
De inte sällan halvruttna golven serades k. stor fortsättningsskolor- na.
Det de var s. en apparat, ämnad ligger i regel direkt på marken, var- ifrån fukten slår igenom.
Eldstäder- att tillfredsställa alla krav, I till- na utgöres av kaminer a h kakelug- lämpningen kanske skillnaden inte nar, de senare ofta i sådant skick, att blivit så förfärligt stor mot de gam- röken tränger ut mellan kaklen.
Luf- la fortsättn.-skolorna men de måste ten inomhus lämnar stundom i frisk- her mycket övrigt att önska, emedan nu obligatoriskt genomföras p i alla fönstren inte går a f t öppna,, tan luft- håll oavsett barnantalet, Att det växlingen måste ske genom den öpp- inte slagit uteslutande väl ut, visar na dörren.
Självfallet f i r inte kå- bland annat de många motioner, som karnas innevånare ha anspråk på gas väckt inom riksdagen, och likaså som för en utom- framställningar från skilda h i l l med boende mest ter sig som ett koncen- begäran om olika slag av ändringar.
trat av medeltida kulturhistoria är Med anledning av d e klagomål, bostadsförhållandena inte stort bätt- som inkommit, särskilt från Norr- re.
Har finns visserligen hide vat- land och närmast beroende p i där elektriskt ljus, men befintliga stora avstånd har Skol- får reda sig u t a n sol och dagsljus.
I överstyrelsen n~ genom folkskolein- de sämre bostäderna består golvet spektörerna igångsatt en utredning, ofta av uppruttna bräder.
De fukt- och alla skolråd i riket ha fått yttra och mögelbemängda väggarna, sop- tunnors tvångsplacering i omedel- sig om lämpligheten att centralisera bar närhet av fönsterna, den brist- fortsättningsskolrna.
De ha också fälliga renhållningen (som kan ur- tillfrågats vilkendera möjligheten säktas av bristen på inspirerande för deras vidkommande skulle ställa moment) gör att man får ett total- sig lämpligast, att inackordera bar- intryck av osundhet och osnygghet.
De nu nämnda missförhållandena nen på ett ställe inom kommunen el- har blottats av Sthlms Hyresgäst- ler att med dagliga bilskjutsar köra f o r m i n g i en nyligen utgiven pro- dem från och till skolan.
P i en pagandaskrift.
del platser kanske förhållanderna äro I den serie offentliga föredrag, sådana, att dylika anordningar kan som samma förening förra veckan ske med fördel, men med all annno- anordnade, och i de därpå följande diskussionerna har det faktum ytter- likhet har ingendera förslaget väckt ligare betonats, att människor av bo- någon anklang hos större delen av stadsbristen och de oskäliga hyrorna landets skolråd.
Inte skulle det bli lätt, eller ens möjligt, p i flertalet av fortsättningsskolornas i deras nu- platser att f å barnen inackorderade, varande skick, så att det kan berät- inte heller ville föräldrarna släppa tiga till att därmed ytterligare be- barnen ifrån sig.
Bilskjutsar finns tunga skattedragarna.
Sedan klagas visserligen tillgängliga nästan över- det över, att folkhögskolorna äro så a l l t Men skulle det vara täckta bi- fåtaligt besökta.
Vore det inte bättre lar?
Eller vem skulle hålla barnen att få fortsättningsskolorna förlagda med kläder?
Bussar gå inte fram p i till en högre ålder och kurserna ord- alla steniga och krokiga hagvägar.
nade m e n som folkhögskolor.
Folk- Besparingen blev nog r i n g a kanske upplysning är oumbärlig för demo- ingen, kanske tvärtom.
kratins förverligande, men inte en Å andra sidan kan det inte förne- formell och byråkratisk folkupplys- kas, att kostnaderna bli orimligt ning, utan en verklig och utvecklan- stora, och man frågar sig: ha verk- de, som skapar människor.
F o r den ligen dessa barn motsvarande m i vi offra.
tvingas att bo ovärdigt, Man h a r än en g å n g blivit varse i huru hög grad profiten är det enda norme- rande för bostadsbyggandet och hy- resbestämningen.
Stockholmarna lär enl. beräkning betala 65 milj. kr.
mer om året I hyra för bostäder i gamla fastigheter in vad som vore påkallat, om hänsyn toges endast till förräntningen av det i byggnaderna nedlagda byggnadskapitalet.
Fas- tigheterna går i stor utsträckning ur hand i hand.
fastighetsjobbarna gör vinster, som hyresgästerna i sista hand får betala.
Lättnaden i hyror som de sista åren försports, gäller endast de större lägenheterna.
Från arkitekthåll har framlagts planer på Gamla sta ’ ns sanering i likhet med vad som skett i Amster- dam och Wien.
Den ekonomiska bör- da staden därmed påtager sig torde lättas av de minskade utgifterna för sjukvård och medicin för stackars människor, som dväljs i ohälsosam- ma och sjukdomsalstrande bostäder.
Det kan j u ~ a en m tröst, om man in- le hänsynslöst betraktar del som kommunens solklara plikt att sör Från lärarinneförbundets ombudsmöte Sveriges Folkskollärarinneförbund höll ombudsmöte i Stockholm den " Däri deltog utom centralstyrel- sens medlemmar " ombud, representerande kretsar från Kiruna till Ystad många av sitt årliga - I8 juni Stockholmskretsens medlemmar samt intres- serade från andra orter Mötet öppnades av förbundets ordförande, fröken Gerda Ny- ren Hedvig Norgren, Malmö På det briljant framförda, innehållsrika och sakliga före draget följde en livlig diskussion, vari fler- talet av de närvarande deltog Stort intresse samlade också nästa fråga: » Om B1-skolan och lärarinnorna » Den tressanta utredning som inledaren, fröken Karin Boman, Sthlm, företagit, gav bl.
a. vid handen att av de 1100 lärarinnor, som nu undervisa vid B1-skolorna, det gande flertalet ' le ' mera an 900 på .run ' av gammal hävd äro hänvisade till ut ' - slutande tjänstgöring 3:dje och 4:de klasserna, medan manliga lärare sköta dervisningen i ~: l och e 6:te Många känna * - ' " * - ' " ' - ' ' ' - detta som en sorglig olägenhet skrivelser andra ha folkskolinspektörerna ordförandena i ah I elekricitet sakernas de trånga och nytta Ombudsmötet beslöt att genom till a h skolstyrelser skolråd försöka vinna ge- hör för en bättre ordning, t. ex. genom ämnesbyte, eller därigenom att lära- ren och lärarinnan växelvis tjänstgjorde i &amp; " högre och den lägre avdelningen.
Måndagens första ärende, » Utökning av Sandviken, som livligt förordade in- valet av en landbygdslärarinna i centralsty- relsen, där den stora gruppen landsbyggds- lärarinnor nu saknar representant.
Likaså betonade hon behovet av ännu en Stock- holmslärarinna i centralstyrelsen, som kunde I det yttrandet berördes kärn- ta sin andel av den dryga arbetsbördan.
Mö- beslut blev i överensstämmelse härmed.
punkten i bostadsproblemet: speku- Ett annat viktigt beslut gällde förbundets lationens fördärv.
Enligt ett f ö r e tidning, Lärarinneförbundet, som fr. o. m. drag av fastighetsdirektör Hassel- nyåret skall utkomma var fjortonde dag i berg, " ' qvist går räntan på Stockholms sam- manlagda tomtvärde till 40 milj. Kommunalskatten är i nuvarande stund 54 milj. Blir ej konklusionen av detta den som staden Newyork i proklamerandet av tomtvärdeavgift som enda skatt i realiteten dragit u t: när man har betalt sin hyra, har man betalt sin skatt.
Varje löntagare kan vittna, att en oproportionerlig del av hans inkomster går till de två posterna: hyra och skatt.
Men det är st. f. som hittills en gång månaden det ger ut och som nu innehåller 16 häften, hade också sin plats på programmet och var föremål för en stunds diskussion.
Skolarbetet hade sin andel av intresset vid det föredrag om » Skolan och samhällsut- vecklingen », som fröken Ingeborg Sjögren, Hemfosa, höll på söndag afton, och lära- rinnornas ställning till allmänna kårangelä- genheter Wahlman, berördes Gävle i föredrag ett av fröken Jenny ingriper i varandra, så att han två Innan mötet åtskiljdes framfördes de när- gånger får betala för samma sak.
Hilda Strandberg som under 17 år ned- Avgifterna för allmänna förbättrin- ken lagt ett omfattande och oegennyttig arbete gar såsom kommunikationer gatu- som förbundets kassör, men nu undanbett belysning, renhållning, parkanlägg- hade även sörjt för den säll- ning o. dyl. ingår ju i den stegrade o c h i den direkta kommunal- skapliga samvaron, a h ombudsmötet står i tacksamhetsskuld till centralstyrelsen ah till Bostadsproblemet löses ej förrän Ett och glad otvungen trevnad.
I tacksamt skattningsformen, som staden New- minne bevaras också den angenäma bilturen york bl.
a. prövat, tomtvärdeavgift som medborgarnas rättvisa gärd till I Stockholms sommarfagra- omgivningar.
H.
D. det allmänna.
hyran Ledningen spekulationen hämmas.
Stockholmskretsen för både lunch och mid- RÄTTELSE: I Dr. Ada Nilssons artikel, önskvärda böcker, i förra numret av Tidevarvet hade insmugit s i g ett Stockholmsförbundet av F.K.R vilseledande tryckfel.
Där stod: höll tisdagen den 12 juni sitt års- Osälta kunskaper om psykologiska möte å Tranebergsstugan utanför tillstånd etc. Skall vara psykopa- Stockholm.
Års- och revisionsberät- tiska tillstånd.
telserna föredrogos och full och takcsam ansvarsfrihet beviljades sty- ma gång medryckande och klarläg- relsen Till ordf. omvaldes D:r Ada gande föredraget mottogs med stort Nilsson.
Övriga styrelsemedlemmar intresse och livligt bifall Efter föredraget följde blevo som representanter för Stock- holm: Fröken A. Åbergsson, D:r med tesupé Andreen-Svedberg, D:r G. Söder- berg och Fröken A. Holmberg.
Suppleanter: Fröken F. Härner, fil.
mag. Asarnoj, Fröken R. Ham- rin.
Representanter för Uppland: F r u K.
Hjelmkvist, Mörby och fru B. Lundström, Djursholm.
Suppleant: Fröken S. Jacobsson, Östhammar.
Fröken E.
R ö h l, Li- dingö.
Representanter för Södertörn: Fru I. Yngström, Nacka och fröken H.!
Cederborg, Saltsjöbaden.
Suppleant: Fru L. Hagberg.
Ny- näshamn.
Till revisorer valdes fröken B. Koersner och Dr. M. Sahlbom.
Efter årsmötesförhandlingarna diskuterades årets valsituation i Stockholm och Stockholms län.
Där- efter följde föredrag av f r u Elin Wägner om 1918-28 års krig, d.
v. s. kampen mot kriget.
Det på ram- Mötesplatsen Icke samkväm
Längs Lorisonten KVINNORS VAL.
Under de nyligen förrättade riks.
dagsmannavalen i Tyskland röstade i ett flertal städer män a h kvinnor var för sig.
Man har därför kunnat konstatera hur de viljande kvinnor- fördelat na sina röster.
Det har vi- sat sig först och främst att kvinnor- na deltogo i valen med ungefär sam- ma •intresse som männen.
Det antal med viiket de kvinnliga väljarna överstego de manliga torde motsvara den kvinnliga befolkningens över- vikt överhuvudtaget.
Medan kvinnorna i mycket mindre utsträckning än männen gynnat de yttersta flyglarna t i l l höger och vän- ster nämligen fascister a h kommu- nister, tycks det ha varit kvinnor, som i det stora nederlaget för de tysknationella räddade dessa från en ännu värre tillbakagång.
i de un- dersökta städerna hade det tyskna- tionella partiet samlat mellan 40 a h 50 % mer kvinnor än män.
Detta parti är som bekant konservativt a h starkt nationalistiskt.
CIVILISATIONENS FLAC- KAR.
Den höga mordfrekvensen i För- enta staterna betecknas i en New Vork-tidning som en av den ameri- kanska civilisationens mörkaste fläc- kar.
Enligt en amerikansk statisti- ker ha de senaste åren haft att upp- visa brott.
som ifråga om talrikhet och avskyvärd råhet slagit alla ti- digare rekord.
Enligt denne stati- stiker begingos under år 1927 i.
122 städer med en sammanlagd befolk- ning av omkring 35,ooo.ooo männi- skor i medeltal 10,4 mord pr varje 100,000-tal innevånare.
Ungefärli- gen motsvarande siffror voro för år 1900 5,1, för 1905 6.6, 1910 8,1 och 1925 II,I.
Till jämförelse angivas mord- siffrorna för några ryska städer.
De visa sig vara betydligt lägre.
Så- lunda uppvisade Leningrad år 1925 omkring 9.8 mord på 100,000 in- vånare och en liknande siffra gäller för Moskwa.
Den högsta mordsiff- ran fix Leningrad var 26.7 år 1922.
D i n högsta i Amerika antecknades år 1927 för staden Memphis och uppgick t i l l 63.3 pr 100,000.
Vidare uppräknas en rad av sydstaternas vidare bli förmedlade arbete, be- rövas allmänna fattighjälpsunder- att stödet etc. Norge har redan gjort flera för.
städer där mordfrekvensen växlar sök med lagstadga arbetsfred.
Obli- mellan 39.7 och 69,3.
De flesta ar de gatorisk skiljedom i tolkningstvister infördes sålunda redan 1915, i in- dödade människorna äro negrer.
första gången 1916.
Den ovannämde statistikern an- tressetvister Nä När denne lag efter några avbrott ser a t t den lätta åtkomsten av skjut.
återupptogs 1927 avsågs den att vapen är den främsta orsaken t i l l de talrika morden.
Omkring tre fjärde- räcka i tre år.
Den stora tvekampens slutliga av- delar av dessa antas vara utförda med skjutvapen.
Det första steget görande avvaktas med oro i Norge.
mot en förbättring borde därför vara TYSK KOALITIONSMINI- skärpt kontroll över vapeninnehav.
STAR.
Man måste, heter det, göra ett slut Hermann Müller, sosialistledaren på den föreställningen att var och som undertecknade Versaillefördra- en äger rätt a t t bära vapen i ett ci- get, har å t a g i t sig a t t bilda regering viliserat samhälle.
i Tyskland och socilisternas seger vid valen gör deras krav p i ledare- ställning i en koalitionsministär NORGES STRID.
I Norge är man för närvarande tvistligt.
De ha efter någon tv upptagen av en allvarlig a h omfat- beslutat samgå med folkpartiet.
tande konflikt p i arbetsmarknaden.
tern och demokraterna i en s. k.
Till följd av ett skiljedomsbeslut om stor koalition.
Men det är svårt att lönereducering för by ggnadsarbetar forma ett gemensamt program och na med omkring 15 % gingo dessa besätta de olika ministerposterna på i strejk.
Enligt den 1927 mot arbe- ett för alla tillfredsställande sätt.
tarnas vilja antagna provisoriska Först fram i veckan väntas allt vara lagen om obligatorisk skiljedom i in- klart.
Socialisterna lägga förutom tressetvister är emellertid strejken rikskanslerposten beslag på inrikes- olaglig.
Ett åsidosättande av skilje domstolens beslut medför ganska hö- ga straff.
Varje understödjande av en olag- lig strejk kan medföra upp t i l l 25,000 kronors böter eller tre månadders fängelse eller båda- dera.
Men i tusental ha norska ar- betare understött sina strejkande kamrater genom att teckna bidrag p i understödslistor.
Situationen är tydligen pinsam och allvarsam.
Eftersom det stöter på så gott som oöverstigliga prak- tiska svårigheter att lagenligt be- straffa alla i konflikten medskyl- diga, har man hittills inskränkt sig t i l l att av en del stortingsmän och partifunktionäer utkräva böter.
Några redaktörer ha även åtalats.
Enligt arbetarnas åsikt är lagen i a h mot denna begränsning egent- ligen ratt ur funktion och dess me- ningslöshet bevisad.
Myndigheterna ha emellertid även p i andra sätt ingripit mot de strejkande arbetarna.
De få inte räknas som medlemmar i sjukkas- sorna.
D e arbetslösa anvisas på de offentliga arbetsförmedlingskonto- ren de strejkandes arbete.
När de vägra att anta detta förlorade rätten representeras av utrikesminister Stresemann och han- ekonomimi- nister Dr. Curtius.
Dessa stå liksom arbetsministern Dr. Braun och försvarsministern General Gröningen kvar från föregående regering.
Som minister för de ocku- p e r d e områdena kommer troligen de Güade (centern) och som justi- tieminister demokraten Dr. Koch att fungera.
Koalitionsministären grun- dad på dessa fyra partier och under- stödd av mindre grupper kommer att ha stor majoritet över nationalister och kommunister.
Folkpartiet, som bildar regering- själv.
En d e l av dess r damöter, däribland den ledaren Dr. Scholz, äro anhängare av den nationalistiska och monar- kistiska ” Stålhjelmsorganisationen ”.
Denna organisation publicerade för- ra onsdagen ett manifest högst oläg- ligt för Dr. Scholz och hanr vänner.
Däri heter det nämligen: " De de- puterade som inträda i riksdagen med Stålhjelms ordenstecken äro moraliskt förpliktade a t t d i r verka Wien och Wienarna Jag tror, man kan kalla Wien en ovan- ligt vacker stad Den har ej Stockholms kuperade terräng och glittrande levande vatten - men runt omkring den reser sig klarade lugnande.
att det inte alls var nå- got att oroa sig f ö r: " die Herren sind nur verschiedenser Ansicht ” ” herrarna ha bara olika åsikter ” - Man skall varje vacker sommarafton, lämnar wienar- na sina dimmiga gator och folkvandrar upp på dessa berg.
Nedanför dem ligger den stora staden som en blånande massa, genom vilken Donau slingrar som ett smalt silverband, och ur vilken fabriker- nas skorstenar och kyrkornas tornspiror försöker att höja sig Dimmor a v rök a h solrök far som lätta flor däröver, och blir som till en förtätad atmosfär av lidande och lidelser, svett och möda, brott a h synd.
strävan, njutningar och glädje, som begreppet ” världsstad ” rymmer.
Ur denna häxkittel h a r wienaren, blott ett stenkast därifrån, åtkomligt för alla hög a h ren bergluft, ljusa bokskogar och ut- sikt över vida slätter och snötäckta fjäll.
Jag undrar om dit inte är denna om- givning, som har givit wienarna deras ljusa, lätta lynne och deras älskvärda vän- lighet, såväl inför ödet som inför männi- skor.
De är vänliga, goda a h glada.
- Vilket inte hindrar dem från att gräla rätt kraftigt a h temperamentsfullt, när deras sinne rinner t i l l!
Men i r e g e l saknar de- ras gräl den vassa, elaka udden det är bara ett naturligt sätt att lufta sitt humör - ej alls menat att såra motståndaren.
Det slutar också alltid med en liten för- mildrande sats: ” Sie sind ein Esel, ein Trottel, ein Lump Entschuldigen Sie schon ”, eller: Sie Gauner, Sie Hochstap- ler Sie meine Hochachtung - Vilket ungefär torde vara uttytt: " Ni är en åsna, en idiot.
en drummel av första ordningen, ja ursäkta att j a g säger det eller ” varför jag härmed kal- lar Eder en skojare och bedragare, med utmärkt högaktning N.N.
Jag kom, i början av min wienervistel- se, till att åhöra ett par i milt tycke vilda gräl.
Enligt min erfarenhet av dylika därhemma skulle inte kniven vara långt borta ” storsmockan. ” dallrade 1 luften.
Men, just som jag förskräckt ville gå min väg, fick jag se hur kontrahenterna - efter ömsesidig urladdning plöts- ligt gemytligt skakade hand och bjöd -.
- - - - - för lösningen av organisationens frihetsproblem. "
(För de tyska na- tionalisterna betecknar ordet frihet lika litet som för Mussolini indivi- duell frihet.
De syfta t i l l tyska sta- tens befrielse från fullgörandet av fredsbeslutet).
Detta program för- klarar manifestet.
utesluter möjligt- heten av politiskt samarbete med de grupper, som förneka idealet av en sund nationalekonomi, försvara in- ternationella arbetarorganisationer inte fordra för mycken hast eller punktlighet av wienarna.
De besit- ter i många av livets små situationer ett filosofiskt lugn.
Om en del småsaker in- te går i lås, så är det världsliga ting.
som man inte skall uppröra s i g över eller läg- ga på sinnet, En tyska fick i Wien ett brev, som var tre dagar försenat.
Full av rättmätig harm begav hon sig till hu- vudpostkontoret och begärde en förklaring häröver av postdirektören.
Han tog bre- vet, såg på avstämplings- a h ankomst- datum och sade därefter med olympiskt lung glatt leende: " ja, det har väl blivit liggande. ” - S I enkelt och naturligt var det hela.
Tyskan, som väntat sig en noggrann undersökning av fallet, upptuk- telse av slarviga postmän a h en ursäkt över försummelsen - vilket allt hade bli- vit följden i hennes hemland blev full- komligt avväpnad av denna enkla lösning.
Hon blev ställd, visste Inte om hon skulle beundra eller förakta.
- Det mänskliga wienskt, draget är så typiskt Vi står på en spårvagnsplattform.
Bred- vid oss står två bekymrade småttingar med U t ytterligt misstänkt bylte i fam- nen.
Byltet rörde p i sig, kved och fram- stötte då a h då ett svagt skällande.
(Här- med vill j a g blott påpeka att hundars medförande å spårvagn är strängeligen förbjudet.)
V i var alla oroliga för deras skull, när konduktören nalkades, och vid varann en cigarett och min granne fbi- ett alltför högljutt kvidande eller skäl- lande kom promt en ansträngd hostning från de omkringstående.
Konduktören hade emellertid oavvisligen och med stor möda sina blickar riktade åt ett annat håll dat var direkt besvärligt Ni d- gon nyinstigen passagerare i vår närhet skulle betala.
Så småningom började de små att se sig omkring med oroliga, osäkra blickar, de visste tydligen inte rik- tigt.
var de skulle stiga av.
Då kunde Inte konduktören hålla sig längre utan förklarade högt a h tydligt för dem ” att veterinärinstitutet låg vid tredje hållplat- sen, första tvärgatan till höger ” - - - - - a h h å l l a fast vid den internationella pacifismens utopi.
Varmed menas att organisationens anhängare icke bör medverka i en socialistiskt beto- nad koalitionministär.
Emellertid tycks Dr. Scholz och hans vänner ignorera varningen i det de uttrycka sitt gillande av A v hän- syn till sina väljares känslor klar- göra de dock att de därmed fylla en pinsam plikt.
M i n lilla kusin från Stockholm Midsommar Dagen före midsommarafton står hon Jag lovade jag skulle se efter dig, så du bredvid mig på den lilla ångbåtens övre- låter bli att arbeta ett tag nu!
däck.
Solskenet glider omkring hennes hår, O. tack, Kai.
jag trodde d e var jag som var vitt förr i treårsåldern men håller här, som skulle Y efter dig.
på att gå över till brunt nu.
Trots kortklipp- I vad di.
menar du?
Jag har betyg i ningen lockar det sig ännu litet, uppåt i små allting, jag skall inte läsa en gnista i som- krokar om baskermössan hon har vuxit mar.
ifrån sig, tänker jag växer inte barn Nej, jag hade väl egentliga tänkt på alltid ifrån sig vid tolvårsåldern?
Det käcka hölassen ah liknande - badstranden i alla lilla ansiktet med uppnäsan a h solbrännan fall.
- - liknar nu en gosses, men ögonen äro flick- Ah.
jag simmar väl bättre i n du!
sä- - - - - aktigt klara a h grå, a h munnen har ibland ett litet allvarligt drag - som en vuxen människas.
Hon är tolv år - hur är det möjligt - det var ju helt nyss som hon var en liten unge i bärklädning a h virkad tröja a h små, små tygskor, som aldrig ville sitta på.
Ibland kan jag lyckas stjäla henne ur synhåll för fader ah moder a h jungfru a h syskon.
i det höga gräset sät- ter jag ned henne i den genombrutna skug- gan från pilträden, hon sitter varm a h leende a h leker med kedjor av maskrosor- nas stjälkar, som jag länkar ihop åt henne.
Ur gräset lyser hennes klädning som en stor skär blomma, a h bredvid henne stå prästkragar i en vaggande ring.
hoa sträc- ker sig efter dem a h rullar omkull i gräset a h skrattar - vad hon är lustiga liten a h mjuk, Kaj, lilla Kai.
Det fanns ursprungligen en hund som hette Kaj, m liten trillade valp, som hade till yrke att riva upp rabatter a h bita sig igenom dagens tidning.
Efter denne förste Kaj döptes till följe av likheten i lynne och kynne Lillan t i l l Kaj.
Eftersom man ändå inte kunde ge sig till att kalla m t r i - års barnunge med rosiga kinder a h små- rutiga sandförkläden Catharina Och nu är hon en lång a h gänglig skoltös med förvuxna armar a h shingel a h långa ben under en kort kjol.
- Jag stod pi perrongen av den lilla sta- tionen i morse för att taga emot » vårt som- - ger hon, a h småleendet är litet överlägset.
Hur långt tar du sträcksim?
Ryggsim?
- Jag fick m muskelbristning under gymnasti- ken i vintras, eljest skulle jag ha tagit 200- meters-raiden.
D i förstår jag ju, att vid badstranden skall jag bli den mycket underlägsna, a h jag börjar också bli osäker om höåkningen och smultronplockningen som jag själv tänkt gynna högt.
Jag får m förnimmelse av att det kan bli jag som kommer att åka med Frans-Erik i hö ’ t, och hon som kom.
mer att sitta på verandan hos mormor a h sy på ett stort klädningsbroderi.
Nu står hon bredvid mig r i d relingen och framför oss ligger fjärdarnas glindrande För Tidevarvet av Sara Bohlin Vad det gnistrar klart rn ' solsken, vad det lyser grant av färg över nejdens din backar, männen rar fattigdom.
fält och gärden!
En man stod längst fram och ta- Vilken doft med ljumma vindar kommer svepande från skog och berg.
lade, rösten tonade trött och bitter.
” Hör på kamrater!
!
Något nytt har Vilken våg av fägring jag ej att säga eder, inget heller väller genom världen!
till tröst, ty allt har sagts tusen Vilken rikedom av kärlek, gånger, alla våra möjligheter har vägts och mätts i det oändliga, det vilket övermått av liv vet ni Jag ser att ni vill sova och kväller icke ur naturens jag vet att de flesta av eder drivit modershjärta!
gatorna hela natten.
Jag vet att ni Vilken glädjens fullhet är det, som gått ändlös tiggargång i de fina bjuder henne: giv, kvarteren, trappa upp och trappa ned och knackat på dörrarna.
J a g och som frambetvingar dessa vet att ni har full ursäkt för alt färger praktfullt bjärta?
-- somna.
när ni en kort stund kommer Du är slösande och rundhänt, under tak.
men jag ber eder skaka av sömnen att v i alla må hjälpas åt du gamla moder vår.
att tänka, ty vi äro bortglömda a v Si, utan återvändo ger du gud och människor.
vi äro ett intet, av ditt väsens råga!
- oförmögna t i l l gott och ont uteslutna S å lär o s s mänskor även från både himmel och På gott och ont måste dock människorna att giva är för år som du men aldrig efter vedergällning fråga!
- helvete.
band, därovanom stå skogsåsarna, svarta ännu i solljuset.
Den lilla ångbåten fräser också förbi Bälteberget, som var m ätte- stupa fordomdags - jag berättar för res- kamraten min allt jag vet om dessa säg- nernas platser.
Hon ser uppmärksamt a h begrundande ut över skogsstränderna a h de långa åsarna, som stiga upp bakom var- andra rygg rid rygg i blånande linjer, a h hon säger: - Det samlar sig alltid så många sagor och sägner i sådana har skogs- bygder!
Men tycker du inte, att det blir ensligt häruppe?
S i mycket skog.
Och inga gårdar!
S i gräsligt ödsligt!
- Ah nej, men Kaj, inte blir det!
För en sommar!
Med allt man har omkring sig på en lantgård a h som da också nu får marbarn ».
Mormorshjärtat, som menat lika M så härligt med, bärbuskarne och jord- som,.
s i att släktens yngsta ännu är liten gubbslanden, hästarna jag vet inte o m han.
men d ändå bättre - ” Dagens arbete » - jag såg den på din hylla också.
Minns du den berättelsen ” I drömmens land » om Georgie i Indien, som dra upp henne, - - - - ta vård D e n röda tråden Salen är full av män.
män i alla åldrar.
Tobaksröken står tjock och drager en barmhärtig slöja över en trist interiör.
Smutsiga väggar, smutsigt golv, r u g g i g a man.
Det ge- mensamma draget för lokalen och - ifrån, jag tog ett par lösa, så också läsa O, kunde jag ju dem på vägen.
- jag tänker hastigt igenom en del - vad det nu du har - Hon har en bok blågrått band i knät, jag tar den ifrån henne, det är m av Kiplings.
- Den stilfull, av min bokhylla är fått tag i?
i är säger lata.
och lata, att slänga kallar oss Den h hur redo tillsammans Trettiomila- betsdugliga.
men vad mer!
ska väl inte skickas ensam som ett litet så mycket fisk ur, jag har redan svirvlat upp a vägen och de Hålvägen utmed stranden där lyk- välklädde för knyte det kan vara fara nog med II- i v i g ä d d o r - a h sen allt gammaldags trev- och se ’ n kände igen varann när vi begär bröd skrikes det ligt bestyr, som mormor alltid har till hands tan brann resan.
Jag såg i kupéfönstret barnaansiktet i sitt hushåll a h gärna vill lära ut.
mor- genast, när de mötte varandra i verklighe- ord litet likt sig själv som jag sig det för mor, som alltid har den praktiska kraften ten hemma i England - - Tror du att det kan vara sant?
frågar ta m i n.
som gömmer sin medfödda sex, sju år sedan hon kom ut ur t@.
till sin bundsförvant.
hon ivrigt, att man kan drömma så där om ambition under en mask av fumlig Hon svarar nu: - Mormor, han är då och hon når mig över axeln, och hon ådaga- en människa, som man aldrig har sett och framfusighet en spelad fräckhet, lägger ett omsorgsfullt och resvant bestyr inte så gammal heller sextioåtta år.
Hon verk- som för den som känner eder, verkar med sina poletterade koffertar, hoa har skulle då väl kunna våga skaffa sig en bil sedan möta henne alldeles densamma i mest förtvivlad och rörande.
Håll er ljusgrå skor och silkesstrumpor hon är a h våga köra den också.
En av mina klass- ligheten?
Nej, det tror jag ina.
det blir nog en goda kamrater, endast några tolv år, sju år sen sist vi s i g varann h i kamrater har en mormor, som har köpt sig saga, det händer nog ingenting så i verk- ögonblick till och säg eder mening: motorcykel, kör själv.
- svunnit bort tyst ah snabbt.
ola v i leva eller dö? ” Han Hon har varit på genomresan i mitt hem, Jag småler icke, med jämnmod ger jag ligheten.
Hon sitter med händerna knäppta om knät slutade sitt tal.
En ny röst lika bit- och hon hälsar från dem därhemma: uppställningens eventualitet plats vår trött ” Vi fick polet- mormor-lilla, som är de vita förklädenas a h tåspetsen gungande upp a h ned, jag ter går.
V i få mat en gång om a h de gammaldags hushållsbestyrens mor- kan se, hur hela drömberättelsen varsamt ter i men vad de hade i byltet hade han natur- mor och som varje år har en drällvävstol och tydligt glider igenom hennes minne Och dagen.
En gång om dagen - man tycker det är nog i t oss - ”.
ligtvis aldrig sett.
uppe i sin sommarsal, hon har alltid haft halvhögt, halvt sjungande.
för sig och mig ny talare: ” Det finns mat, bu- I varje spårvagn i Wien står det del- den praktiska kraften till sin bundsförvant, och solskenet läser hon visan ur ” Dröm- - - - - - - - - - - - - vakna, - - - och - tonade, mödrar, läkare, godsägare, fabriks- arbeterskor.
advokater.
författare, sjuksköterskor.
hemmadöttrar, lira- rinnor, hembiträden.
trädgårdsmäs- tare, ladugårdsskötare, studenter, rektorer allesamman kvinnor.
En klar god rört hördes: ” - hur skola vi våga bli mödrar, h a r vi ens lov till det med allt detta elände för ögonen, som är en fasansfull san- ning.
Det föds barn till världen.
man kallar dem första och andra klass!
Första och andra klass!
Om små hjälplösa barn!?
Problemen växer oss skyhögt över huvudet med varje dag.
- Kvinnor!
Kamrater!
V a d skola vi göra!? "
- - - - - - Ett a r tidens tecken är att en var v i l l bara ansvar, ett annat är att det frågas frågor varpå a l d r i g ges svar.
Människorna äro blivna le- \ ande frågetecken - kanske när- mast därför att de inte r ö r s veta något.
Moa.
- Idrott och Skönhet fr. sid. 1, Ingen skrämmande maskulinisering.
Forts.
Välväxta kvinnokroppar, vackra rö- relser och praktiska trevliga dräkter.
I olika grupper övades slungboll, spjut- och diskuskastning samt höjd- hopp.
Inte ens i det sistnämnda, som ju enligt vissa auktoriteter inte lär passa för kvinnor, kunde vi i de mjuka rörelserna upptäcka något f ö r skönhetssinnet sårande, tvärtom.
D e mångsidiga, vackra rörelserna i spjut- och diskuskastning var också en sann glädje att se.
Tydligen be- mödade man s i g att genom värdigt arbete upphinna d o förebilder inom den klassiska idrotten, som evigt be- stå och av vilka den ovan avbildade Kappspringerskan är ett inspireran- de exempel.
Den kurs som nu pågår i Sträng- näs är den fjärde av de statsunder- stödda lek- och idrottskurser för kvinnor.
som Svenska Kvinnors Cen- tralförbund för Fysisk Kultur an- ordnat.
Anslutningen är i ar än- nu större än förut, inte bara bland fackmän.
Utom gymnaster finns och studerande både lärarinnor bland deltagarna.
En av dessa hade kommit från Kiruna.
ett litet exem- pel på vilket intresse kursen väckt.
tikerna äro fulla ".
En annan rört Deltagarna delas upp efter den un- givet för allmänheten att konduktören är men det är en ny och förvirrade tanke men ».
berättigad att utvisa passagerare med allt- framför mig att hon skulle kunna använda » Säg minns du vid havets purprade strand ljuder: butikerna äro fulla - gefärliga graden av sina förutsätt- men många butiksägare rår knap- för stort bagage.
En gubbe kommer in, den vid ratten av en bil.
som sticker fram dir en lykta brinner så klar past om sitt eget lager, butiksfönst- ningar.
lastad med ett jättepaket, och sedan kon- sin väg över skogsåsarne har.
en väg, som leder till drömmarnas land, ren ljuger, trusterna rår om allting Utomordentliga ledare har denna duktören en stund sneglat i t hans håll, Jag kan i alla fall få den flaxande vi- där i drömmen du mången gång var, - men det är knappast trusten det liksom föregående kurser i direktör uppstår följande samtal: sionen vid vingen så pass mycket att jag där den fattige lägger sin börda ner, drabbar om v i länsar butikerna p i Eugen Bolmstedt.
Lundsberg, och Kond.
: Det är allt ett bra stort paket säger: Skulle du inte vara rädd för att där den sjuke åter i hälsa ler - mat - - - ”.
det dir. åka då, Kaj, med mormor vid ratten?
Men v i vaknade o, beklaga oss, Många av salens trötta män stod gymnastikdirektör Elin Johansson, Jaa, och om ni visste vad det ä tungt Nej, jag, jag är inte rädd för någon- v i måste vända åter från Drömmarnes stad upp och talade, alla lika bittert, lika Göteborg, som båda P i det mest ve- sen ting!
Mig kunde mormor gott få köra för.
vända åter med polismannen Dag. » Det är då synd, att den inte kan vara sann, hopplöst det underbara rar dock derhäftiga och vinnande sätt under- Ni får allt lov att stiga av.
Det är in- Runt sju lantliga kyrksocknar.
Så kanske te tillåtet att åka spårvagn med så stor jag hittade någon trevlig herrgård eller nå- säger hon högt, men knappast till mig, och den humanitet som lyste genom or- visar, fröken Johansson i de idrotts- last.
gon gård med ungdom till slut.
hennes blick som glider ut över den tind- den: inga människor, endast männi- l i g a lekarna och direktör Bolmstedt Vafalls - inte kan jag väl gå med Det är sedan min tur att bli lyssnerska, rande solstrimman på sjön är rätt allvarlig.
skors system ställdes till ansvar och Men i alla fall så är den väldigt vacker!
ingen enda av salens hemlösa man i den fria idrotten.
Träningen synes det heller - och hon berättar om Stockholm.
Hon har Konduktören visar med tyst talande varit på Rolf a h på Nöjesfältet, det senare säger hon avgörande.
Du hade strukit streck tog sig det löjliga orådet före att ske efter alla konstens regler.
Kur- kasta skuld på en skapare för sen upptar även simning med fröken gest t i l l plakatet, som tydligt påpekar visserligen förbjudet hemifrån, men möj- i kanten för den!
Jag hade strukit streck i kanten för den eländet på jorden Malaise, Stockholm, som lärarinna.
att ” konduktören är berättigad ” a. s. v. ligheten förefanns likväl i att » jag slinker Gubben plirar och blinkar mot det en dit ibland med vår jungfru ».
Nå ’ n gång Det var m gång när jag mycket Men den kalla väderleken har hit- stund - min så ljusnar hans ansikte upp också med m norsk pojke, som heter Er- ung, a h då var jag aderton år och inte I en lokal smyckad som en sagans tills j u s t ej tillåtit mycken träning i och han utbrister: Ja visst ja b e r ä t- vind Det är trevligt ah uppiggande att skulle jag varit modig och glad i alla fall kungasal voro två tusen personer t i g a d är ni.
inte f ä utlänningar, a h hon tycker om om mormor fått se det strecket.
- Jag får samlade.
endast ett kvarter från den det våta elementen.
U t a n anspråk på fackkunskap P I i k t a d till det i alla fall!
- Var- det norska folket.
Men p i balerna i vinter en förnimmelse av att nu står hon vid plats där trasiga män dryftade v i l l - vid såväl konduktören som medpassage- hoa har varit på nio har det icke samma ålder, men annorlunda, med inten- koren f ö r livet.
måste man med glatt mod konstate- rarna brister i skratt.
Efter en stund varit så bra.
Hon har inte fått dansa till- sivare blick omkring sig a h intensivare Iyc- Här stodo många talare framför ra vilka möjligheter den kvinnliga kånkar gubben ut med sin jättelår, men räckligt, hon erkäner det öppet: - Jag dan- kokrav.
Och vad ska det bli av denna publiken.
Professorer i frack idrotten rymmer, där den drives un- ropar för säkerhets skull med en glad sar bra, skall jag säga dig, riktigt bra, ah sommaren häruppe pi den gamla ensliga kvinnor i aftontoalett - lärde och En kultiverad van talarröst der förnuftig ledning.
En f ö r d - gliring: ” konduktörn, nu stiger jag åv, alfa de nya danserna kan jag precis, men gården på näset vid sjön?
Mormor-lilla visa.
men det är bara för att jag måste ta det hjälper inte, det är i alla fall bara de skall möta oss vid bryggan, och runtom hördes: " - - med denna siffra dag i så god anda, med så mycket övergång.
.
.
Vilket åter hälsades med som ser bra ut som får dansa mest.
henne på gamla gården dväljas alla de hem- för ögonen för hela landet, 14 proc.
vackert och glädjebefrämjande som glada skratt.
Ack ja, det v e t jag ju av erfarenhet, si trevliga hushållsbestyren, och höt a h rågen andra klassens barn och enbart fur de idrottande Strängnäsflickorna Kanske att dessa egenskaper inte är så jag ville gärna ge m liten peng för att skall köras in och jordgubbarna skall mogna Stockholm 30 procent av nämnda bjöd lämpliga att åter bygga upp en stark a h kunna trösta henne.
Du var så söt, när och de engelska krusbären, a h storgäddorna barn.
När vi så härtill lägger den bjöd en intresserad åskådare, står mäktig stat, som t.
U. den tyska obevek- du var liten, lilla Kaj, säger jag förtäljande kan vi svirvla upp ur sjön i fiskekvällar, tilltagande arbetslösheten som hotar varje dag till buds.
Ä n d å h a r liga ordningen.
Men d i möter en med men detta kan synbart inte mer bereda inte pågått m e r än en skall väl det vara m levande jublande bli permanent, förstå vi att något övningarna en befriande känsla, när man glider över någon efterfröjd.
Likväl måste jag berätta sommarfröjd för hennes tolv år?
Jag skall måste göras - - - ”.
Jo, den väl- tredjedel av tiden.
D e t är allt skäl F a u n från Tyskland till Österrike ah för henne, att när hon skrattar, är hoa lik skicka ner efter fler Kipling och Jack Lon- klädda publiken förstod att nå ågot att hoppas att motståndet mot nå- känslan kulminerar i Wien.
Starkt och den lilla ungen i maskrosringen i gräset, a h don, jag tror ju i n att den skrivna enslig- måste göras.
- - - got så på en gång hälsosamt och tydligt såväl med lust som olust, förnim- di säger hon ändå litet intresserat: - Har heten kan roa en ung a h sjudande själ.
Men se ’ n så får det nog bli jag som åker Samma år.
En annan skönt måtte vika för ett villigt er.
a r man: ” jag är en människa och intet du kvar ett av mina barnporträtt?
mänskligt är mig främmande. ” Nere i damsalongen har hon hämtat sin med Frans-Erik i hö ’ t.
C.
H. sal smyckad med blommor och grönt.
kännande av dess värde.
Wienersvenska.
väska: De sände böcker till dig hem- Eva Schmidt.
Publik och talare enbart kvinnor: - - En ” Ja, - - - - - - - - _, - men * - - -.
är ni - - - - - - - inte henne men * - - - - -
