# ID: svediakorp-per3383
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1928
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,344
# sentences: 304
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDEVARVET N:r 17: 1928 Veckans ledande artikel K a p i- t a l e t. är skriven med anledning av socialdemokraternas När v i sen mätte dessa äventyrare A V E N T Y R A R E motion om av arvskattens utbyggande m. m. vil- ken i förra veckan avslogs av riks- E l i n W ä g n e r på höjderna ovanför den svarta sta- den Birmingham, funno v i att de under de år av gemenskap som fö- regått mötet hunnit f å en tydligt syskontycke.
V i veta inte vad det var som gjorde dem lika: missionä- läkare, bokhållare, präster, lä- rare och lärarinnor, folk av alla åldrar och stånd, men de det.
Kanske att det var för att de alla blandning av allvar och en glättig galenskap i sitt väsen.
Man kände hur mycket av gemensamma minnen och arbeta som band ihop åtminstone den inre gruppen av dem.
Men församlingen var inclusiv, sam- t i d i g t som den var exclusiv.
Alla voro inställda på att vara varandra och oss främlingar till tjänst alla togo ömsesidig tillit som en given rer, Tidevarvets redaktion tog löfte Om j a g trots risken gör ett för- först d å vi fingo konferensens pro- av mig att skildra min pirk i Eng- sök, så är det för det första för att memoria i handom, klarnade det för hålla ett löfte och för det andra för oss att rörelsen p i detta påskmöte a l t fullfölja mina artiklar i Tide- ämnade stifta en orden eller radika- varvet om gruppliv och gemenskap lisera sig till m orden vars medlem- från förra sommaren.
Redan då mar förbundo sig att ge hela sitt liv hade j a g på känn att v i icke voro f u r Guds rikes förverkligande p i tvungna att välja mellan att traggla jorden.
Förslaget som var resulta- vidare med den demokratiska styrel- tet av ett intensivt grupparbete un- seformen sådan den jurt nu utbildat der ett i n tid, framlades t i l l för- sig, eller att överlämna vårt ansvar samlingens antagande eller förkas- dra människor, utgörande represen- och vår bestämmanderätt till någon tande, en bekännelse och en tillämp- i K r a f t c r n a s f r i g ö r a n- tanter för små grupper som i hela » kraftig karl.
: bankdirektör Ryd- ning av tro som föreslog rörelsens d c och I. c v a n d c v ä r d e n England slutit sig samman för att i beck eller en drömd Mussolini vi uppdelning i en inre och en yttre tas skolproblemet upp från en annan djup gemenskap finna kraft att för- inte ha.
ring.
Den inre skulle bildar av rida, med utgångspunkt i några vandla sina egna lir och världens.
Den tredje utvägen var att expe- minniskor.
villiga att g e l i v och svenska försök att förverkliga den Att skriva om hur dessa minniskor rimentera med en ny demokrati.
att egendom, intellektuell och andlig nya skolans idé.
strävade att forma ut sin gemen- finna ut dolda eller glömda möjlig- kraft helt för rörelsen och dess mål, skap och fastslå sina vägar u h me- heter till inspiration i i n arbetsform den yttre utgöra ett slags lekman- R u t h P c r s s o n fortsätter sin d e l syner bli ett försök att överföra som nu är orsak till s i mycken da- nabrödraskap.
vars medlemmar voro berättelse om: i n k a n i P i I s- oöverförbara ting.
Jag önskar icke peration.
För att se detta experiment fria att fullfölja sin vanliga gär- h u s. gärna förmedla intrycket av en li- i verksamhet foro Dagny Thorvall ning inom de allmänna riktlinjerna ten tokig sammanslutning med sin och jag till konferensen.
V i visste för rörelsen.
D e t fanns alltså ett K v i n n a n f ö r v ä r v s a r- lilla privata patentmedicin till värl- ' att dessa människor vågat sig in på fält for gruppgmenskapens inspira- b e t e o c h s a m h ä l ls I i Y är en dens frälsning.
ty så var det inte, den djupa gemenskapens farliga tion att verka under den blivande skildring av den nyligen hållna un- Där fanns intet sekteriskt eller pa- väg, den väg som döljer så oöver- överläggningen, d i r låg väntande hällskursen i Gåteborg.
tentfrälst, intet färdigt och fastsla- skådliga möjligheter på ont a h gott, segrar eller nederlag för dess idé, get hos dem.
intet överspänt och intet därför att de voro kristna u h för- a h v i voro ofantligt spända på vad tomt och allmänt tal.
tröstade sig på gudomlig hjälp.
Mai som skulle ske dagen.
t E i i n W ä g- land, men det är nästan mer än j a g ner handlar om en märklig konfe- kan hålla.
Påskdagarna tillbragte rens, som nyligen hållits i Birming- jag som gäst vid en konferens som ham.
hölls vid en grupp av skolor vid t Birmingham, nära Cadburys beröm- Tidevarvets medarbetare.
P i e r da chokladstad Bournville.
Skolor- G u d r o skriver från Rom om P å- nas ordinarie befolkning av blivande v e n o c h d e n f a s c i s t i s k a missionärer och teologer var borta.
i s k o l a n. stället hade samlats halvtannat hun- h v e n t y r a r e av i ~ ' ~ hade sak.
Vi märkte mycket snart att rörel- sen icke samlats kring någon per- sonlighet av större styrka och res- ning än de andra, och att den heller icke ser sig omkring för att uppdri- va en sådan.
Helt naturligt, ty den med den tesen att klarhet om målen och kraft att arbeta för dem vinnes genom att sätta grup- samlade tanke- och viljekraft igång.
Konstitutionen gav all makt åt den yttre gruppen, ingen åt den allra innersta kärnan, kollegiet.
Den mötesteknik som vanligen pluggas och övas användes icke här.
ter förekommo: mycket franka a h arbetar pens - ' - att t banden med alla året 1925 med att instifta en fest andra partier och målmedvetet bör- t i l l Kristus KONUNGEN.
motive- jade bygga upp den fascistiska sta- rande denna nyanordning med en ten.
Dess då, närmare bestämt från förklaring, att det är intet nutidens med den katolska kyrkans väsen och början av år 1925, allt tydligare ma- människor så väl behöva påminnas lära, nämligen det om staten som nifesterade tendenser.
vilka kortast om, som att de historiska staterna självändamål, om statsborgaren som kunna sammanfattas i Mussolinis äro inga riktiga stater, men att den endast de borgerliga lagarne under- älsklingsformel: » Allt för staten, enda sanna staten är urbilden i him- kastad, am staten som en t i l l gudom- intet mot staten.
intet utom staten », melen, a h att så människorna följ- möttes nära nog omedelbart av en, aktligen måste sträva att skapa om lig rang höjd institution.
dessa ord stå att läsa i en av den låt vara lågmält och saktmodig, men sina stater t i l l verkliga avbilda dar- nuvarande påven mot L ’ Action dock mycket bestämd opposition a r och lära sig högre skatta gudom- Francaise riktad bulla.
Men indi- från påvestolens rida.
Pius XI är liga än mänskliga lagar.
Det ar ock- rekt voro de riktade mot fascismen, t i l l sitt utseende en modern borgar- så därför han i sina ovan antydda och de angiva kort a h klart den typ, men till Sitt sinnelag är han en tal till kardinalerna gång på gång egentliga anledningen varför det mera trogen vårdare av sin kyrkas fördömt dels » all obehärskad nationa- mellan Vatikanen och fascismen traditioner än kanske de flesta av lism » och dels r a l l a moderna försök Augustini sär- att göra staten till idol », och det är finnes en klyfta, som naturligt nog sina föregångare.
skiljande mellan världstaten och därför han nu till sist i mycket all- alltmera vidgats.
Första gången är det nämligen e j gudsstaten, av vilka den senare är varliga ord gjort sig till talsman nu som Pius SI tagit till orda mot mål och den förra berättigad endast för » de kristna föräldrar., som » med fascismen, fast det är första gången i den mån den tjänar till förberedel- djup oro och sorg iakttaga det plan- det skett under former, som gjort se för gudsriket var det som de me- mässiga strävandet att helt och hål- det för den italienska pressen omöj- deltida påverne åberopade under si- let monopolisera ungdomens icke ba- ligt att gå hans ord förbi: denna na strider med kejsardömet.
Och ra fysiska men också moraliska och¨ gång talade han, som bekant.
p i ita- det är denna senare uppfattning den andliga uppfostran », d. v. s. med lienska och inför representanterna katolska kyrkans nuvarande chef nu andra ord.
opponerat mot fascismens av Roms prästerskap, tidigare har gör gällande gentemot fascisterna, numera konsekvent genomförda om- han talat på latin och inom den slut- vilka däremot liksom Machiavelli, händertagande av a l l italiensk ung- den Augustinska statslärans främ- dom.
na kretsen av kurians kardinaler: Men sin avvikande mening, den ste motståndare, anse att det är Omläggandet av hela det italien- har han anmält nu inemot tre år, världsstaten som är suverän, och ska undervisningssystemet har, som d, ", allt ifrån den tid då den att de enskilde medborgarne äro en- ofta påpekats, varit den hittills mest fascistiska statläran började få fas- bart medel för dess allt monopolise- betydelsefulla reform fascismen ge- nomfört.
Visserligen var frigörelsen ta konturer, vilket skedde först då rande a h absorberande syften.
Det var därför Pius XI slöt jubel- från den materialistiska och starkt fascismen efter Matteottimordet 1.
» Det förefaller som om man på nytt söker att utbreda ett samhälls- a h statsbegrepp som står i strid - -, * tvangs att skära av skr attsalv or oav bru u tet löste all spänning.
Debatterna voro t i l l för d e t en debatt ska vara till för: att sätta in allas intelligens.
erfarenhet och känsla för att bygga upp ett re- rultat, att arbeta fram den slags stämning, ur vilken lösningen födes som blixten ur ett moln.
och ingen antiklerikala filosofi, vars upphovs- kan säga vems den var ty den är man var den f. d. prästen Roberto gruppens gemensamma egendom.
På så sätt bortfaller omröstning Ardigò, och som i tre, fyra decen- nier enväldigt behärskat italienska och majoritetsbeslut av sig självt.
skolor och¨ universitet, som så myc- För att få de tystlåtna, blyga och ket annat redan av föregående rege- oövade med.
bröts församlingen upp ringar begynt.
Men den som helt i mindre grupper till förberedande rensade bort även de sista resterna diskussioner.
När m a n sedan möttes därav var dock ofrånkomligt fascis- in plenum grupperade man sig i en mens förste undervisningsminister, halvkrets omkring ledningen.
ingen Giovanni Gentile, idealismens främ- begärde eller gav ordet, vem som ste italienske företrädare vid sidan helst sade vad som helst när som av Benedetto Croce.
Det var också helst, men alla eller så gott som alla Gentile som införde kristendomsun- visste att denna frihet förutsatte dervisning i de lägre skolorna a h självdisciplin.
som likställde de privata läroanstal- När församlingen möttes till dia.
terna med statens.
underkastande kussion på Långfredagen stodo me- dem bägge utan åtskillnad tvånget ningarna ganska skarpa mot varan- a t t lira lärjungarne avlägga den s. dra.
Dir fanns gruppen av de m a t k. esamo di stato, statsexamen, na- hängivna (samtidigt kanske de i got varifrån tidigare de senares yttre avseende voro mest fria) vilka - - alumner varit fritagna till I förbigående sagt icke ringa men för undervisningens allvar och effekti- vitet.
Denna de privata, d. v. s. realiter de k I e r i k a l a, skolornas likstäl- lande med de Statliga har länge va- rit ett av Vatikanens stora önske- mål.
Men länge varade ej den till- fredsställelse man inom kyrkliga kretsar kände däröver.
Knappt ha- de den Gentileska reformen i sina grövsta drag börjat realiseras, förr- in fascismens Stora Råd kom med (Forts. å sid.
4.)
(Forts.
Å sid. 4 0
Kapitalet Den socialdemokratiska arbetsdomstol, främjande ket kan tyckas vara en betänklig sak.
När det gäller att fastställa Tiden nalkas då regeringen för- storleken av de genom avtalsbrottet partimo- Tamm som föredragshållare.
en be- ett Kvinnoklubbens gränsning av de stora förmögenhe- arbete och dess samband med F. K.
R. samt manade kvinnorna att terna och en jämnare fördelning av =,.
egendomen handlats och har av av de borgerliga riksdagen be- deltaga i samhällsarbetet.
Fröken Tamms föredrag behandlade ämnet » Vart bär de senaste årens politiska utveckling hän? » slagits, duger till, yttrade %??
Tamm bl a., Men frågar sig.
varför denna be- arvskatten Kanske ämnade man men vår tid har fått lära vilka vägar äro framkomliga för kommande släkten.
En demokrati som ger medbor- som det som ett första steg för att sedan fortsätta på den inslagna vägen.
Men man har svårt att tänka sig m utredning angående kapitalbegräns- ning enbart hänvisad till arvskatten.
Det kan visserligen förefalla orättvist med ärvda, icke förvärva- de förmögenheter, när de äro alltför stora, men själva den tanken att spa- ra i t någon annan, inte bara ge ut för sig själv, är varken oriktig eller odemokratisk.
Arv är gåva och gå- va är icke förkastlig annat än un- der en viss form av välgörenhet, den, som befriar sig från sina sam- hälleliga och sociala plikter genom att ge allmosor av sitt överflöd, Däremot är d e t vanligen anförda skälet mot arvskatt, att det skulle omintetgöra sparsamheten mindre vägande det blottar en ansvarslös- het, som där den finns säkert skall veta att i varje fall ta sig ett eller a n n a t uttryck.
Vad man ställer s i g betänksam emot är att bilda stora fonder i statens ägo.
Det är tvivel- aktigt om staten, som bestir av oss själva är vuxen att förvalta ett ri- dant förmyndarskap.
Det enda vore om en sådan fond kunde placeras i jord och användas t i l l att hindra jordmonopol och därigenom speku- lation med jord.
Begränsning av förmögenhet och rättvisare fördelning av egendom berör likväl ett så brännande spörs- mål, att det behöves en utredning a v frågan i hela dess vidd.
Den centralisering, som är genomgående i vår tid berör även kapitaliseringen, kapitalet håller onekligen på att ho- pa sig på ett fåtal händer.
Men delta fåtal utgöres icke t i l l så stor det av enskilda kapitalägare, utan av representanter för kapi- talbildning, för banker och bolag.
Detta innebär en verklig fara ty de äro de enväldiga härskarna över d e mångas samfällda kapital och kun- Eksjö Frisinnade Kvinnoklubb ommfentligt möte med fröken Elisabeth I Helga Sjöstrand far syftet redogjorde med tionen om utredning av det sätt var- på arvskatten bör utbyggas och om- formas för att åvägabringa Mötesplatsen vars beslut inte få Arbetsfredens Man försöker alltså befrämja fre- den genom hot om skadestånd, vil- ningar duger ej.
Majoritetens makt, som M.
J. föreningen ändå betala hela skade- diktera samhällets lagar genom s t å n d e t och får sedan genom pro- penningens makt.
Det är detta, som cess mot medlemmarna försöka få i tid bör hejdas och förekommas.
Och det är fråga om, att man genom att angripa saken från fel håll och börja med att inkräkta på enskilda människors rätt att råda över sitt, na enskilda männ Till Nordens Kvinnor!
Av de många uppgifter, som kvinnor- na ställas inför I vår lid.
är lösningen a " alkoholfrågan otvivelkatigt en av de let att råka in i ganska trassliga viktigaste.
Att vinna en djupare insikt i förhållanden, d ä r man inte heller och förståelse för detta problem, som så är hjälpt med vanliga hittills prak- djupt ingriper på många livsområden, tiserade förhandlingsmetoder, utan bör därför vara en hjärtesak för alla får lita t i l l den mycket besvärligare kvinnor, I kampen mot domstolsutvägen.
Det är heller inte gamla fördomar och svårutrotliga sed- bara arbetsinställelser utan överhu- vänjor kräves målmedveten vilja och seg vudtaget brott mot kollektivavtal, uthållighet.
som blir straffbart, alltså även såda- Det är därför glädjande, att kvinnor- na saker, som arbetarnas uppföran- nas intresse för alkoholfrågan under se- de, uppträdande mot förmän m. m., nare tider manifesterat sig på nytt i den om vilka det finns bestämmelser i strävan 1 / 11 samarbete på detta område, ansvarskännande - kandet och vidare genom att låta in- dustrins arbetare få del i produktio- avtalen.
Avtalens slutande kommer själv- som nordens mer kvinnor och mer I börjat samband framträda med de bland Nor- nen.
fallet också att försvåras.
Istället diska Nykterhetskongresserna, vilka sam- Låt oss få en utredning med så- för att som hittills vedertagen upp- lats vartannat år i de olika nordiska län- dana riktlinjer.
Det är icke kapi- fattning om, bestämmelserna inne- denna, har regelbundet under de senaste talet, utan dess allenahärskande börd varit tillfylllest kommer ett av- decennierna en Nordisk Vita Bandskonfe- makt vi vilja komma åt.
Ty förrän tal inte att kunna utan juris- rens ordnats, den första år 1902 i Stock- den blir begränsad till sin rätta plats medverkan och med noggrant holm och den senaste som var den 7:de i övervägande av varje uttryck.
När ordningen, i Dorpat, Estland, 1926 Vid att tjäna, icke att befalla, blir där brott mot avtalen medför så tunga denna konferens beslöts att bilda en orga- aldrig fred mellan folken, aldrig ett följder måste man tydligen juridiskt nisation, som skulle utvidgas till att om- rättvisare samhälle. ’ vara fullt p i det klara med deras fatta alla för en alkoholfri kultur intres- mening.
Detta innebär också att alla serade kvinnor i Norden.
Den nya sam- nu gällande avtal måste uppsägas manslutningen fick namnet Nordiska Kvinnoförbundet för alkoholfri kultur, och ersättas med nya.
Ordet rättstvist anses i den all- Ett tankeutbyte i frågor som särskilt männa uppfattningen vara en tvist, beröra kvinnorna, hemmen och ungdomen, som rör tolkningen av de i ett avtal ävensom väckande föreläsningar belysan- intagna bestämmelserna.
Det kan ju de olika synpunkter av hithörande ämnes- tyckas rimligt nog att en sådan tvist områden äro säkerligen ägnade I t vidga inte får föranled arbetsinställelse.
blicken hos kvinnorna öka deras intresse Och i stor utsträckning har också och i sin mån giva stöd i t strävandena rättstvisterna varit hänskjutna till för en alkoholfri kultur.
Under förhoppning härom inbjuda vi Men den rättstvist Eder att deltaga I denna kvinnornas råd- na parten plägning och utse representanter till 8:de rättighet, Nordiska kvinnokongressen i Stockholm som han redan förvärvat sig eller I den 13 och 14 juli 1928.
Alla för saken intresserade kvinnor äro vart fall anser sig ha förvärvat ge- nom avtalet.
Alltså kommer genom dessutom välkomna som deltagare I kon- rättstvistbestämmelsen alla sådana gressen.
tvister under lagen, som p i ett eller Anmälan om deltagande jämte avgiften annat sätt beröras av avtal, alldeles oberoende av vad de handla om, Det blir sålunda mycket litet över som kan betecknas som » intressetvist ».
42, Stockholm, till den 15 juni 1928.
Program m. m. sändes senare.
Lagen berör alltså ett mycket sport omride.
Det är också tydligt Vi hälsa Eder sålunda, kvinnor från att den skulle komma att föra allt Danmark, Estland Finland, Island Lett- längre från den frivillighetens rig., land, Norge a h Sverige hjärtligt väl- som dock till slut måste vara den komma till Stockholm i sommar.
end3 säkra utvägen ur arbetsstrider- nas fördödelse.
Ett alltmera anlitat För Nordiska Kvinnoförbundet för frivilligt skiljedomsförfarande, ett Alkoholfri Kultur, alltmera stärkt förtroendeförhållan- de emellan parterna Den utvägen Emilie Rathon.
Hedvig Rinander.
kan synas svåruppnåelig.
Men del torde i längden löna sig bättre att För Vita Bandet försöka det säkra om också svåra A. Symonds Ohlin.
sättet, än att i deperation med en Maria Sandström ovälkommen tvångsfred förstöra de För Centralråd små förutsättningar till samförstånd som redan finnas och ännu mera Vira Eklund.
Frida Härner.
ters slutas Kvinnokongressens byrå, Smålandsgatan Kvinnornas kunna utvecklas.
Krafternas LEVANDE Ankan Pålshus s VÄRDEN frigörande i Ställd inför den nya skolans många Irups skolråd gjorde allvar av sin teorier om barns självverksamhet, om in- hotelse och lät skilja Pålshusbarnen dividuella studieuppgifter, om fördjupan- de av lärostoftet, frågar man sig ofta Finns då ingen åtkomlig människa, som upplevat teoriernas förverkligande, som med praktiska exempel Lin belysa möj- som nyss fyllt tretton, kom till Berg- ligheten av förverkligandet.
Som kan n r k a en fast hjälpande hand åt dem, som ännu treva sig fram med litet god vi II^ som enda ledfyr i mörkret.
En sådan handräckerska visade sig med skäl kunna säga, a t t man inte fröken Elsa Busck vara, d i hon i ett sökt så goda fosterhem åt som hittills f å t t gälla för till- räcklig.
Emellertid börjar den nya skolan föredrag i Anteneum häromdagen fram- spira också här.
Att den redan är lade sina erfarenheter a v historieunder- representerad på några håll — Ty- visning i en 5:teklassare p i Tyringe ringe helpension, Hindås, Annasko- helpension Hindås, Man fick för en gångs lan i Stockholm Olodskolan i Stock- skull veta precis Men hjälp av svart holm — är bekant.
Nu till hösten tavla, pekpinne a h karta klarlades kur- öppnas Viggby holmsskolan en in- sens gång och i livliga och medryckande ternatskola avsedd for både r ordalag skildrades de levande utvikningar och flickor där man?
ämnar arbeta som gjorts från lärobokens ryggrad, de efter de linjer, som i största mån fö- detaljuppgifter som givits och den själv- ra till barnens självverksamhet och verksamhet dessa lett till.
Man förstod att eleverna fastän bara 5:teklassare inte individuella utveckling.
Viggbyholmsskolans föreståndare ansetts för små att få förnimma ett tide- blir hittillsvarande föreståndaren för varvs sanna väsen - att få blicka i n i Olofskolan Per Sundberg.
I pro- » vad som sker i det som synes ske » Och spektet t i l l den nya skolan anges m " förstod att de visat sig värdiga.
dess syfte m a l bi.
a. följande ord: Fröken Busck dolde inte det rent tek- » Uppfostrans främsta mål är ej tar niska hinder, som ännu står i vägen för retiskt kunskapstillägnande hur vik- denna sorts undervisning ni stora bri- tigt detta än är, utan frigöran- n- sten på studiemedel.
Visst existera det de av b a r n e t s inre ska- både urkunder litteraturalster och repro- p a n d e k r a f t e r genom a t t be- duktioner av konstverk som belyser reda de för varje barn karaktäris- de olika tidsperioderna men de är svår- tiska och spontant framspringande åtkomliga och dyra att förskaffa i många intressena möjligheter t i l l sund och exemplar.
naturlig utveckling.
Det är uppmuntrande att för henne Det förhållandet att vi människor själv inte ens i detta hänseende några och icke minst barn och ungdom, svårigheter tycktes h i existerat.
Helt i sins emellan äro tämligen olika.
tvin- förbigående berörde hon översättandet av gar till for så r i t t man vill ta h i n - franska verk, och vidare uthektografering syn till psykologiska fakta, att er- av översättningarna.
Genom föredraget löpte en ton av kamp sätta den vanliga klassundervisnin- gen med en mera individualiserad för de levande värdena.
Kamp mot vad?
undervisning.
Barn i samma ålder Mot d i t formbundna.
det hävdvunna.
det kunna h a mycket d i k a inriktade an- b e k v äm a Mot böjgen.
lag och kunna dessutom i psykolo- gisk utveckling befinna s i g p i sta- dier flera år skilda från varandra.
Det är opsykologiskt a t t kräva sam- ma m i t t av tillägnade kunskaper un- der samma tid såväl av den bättre som av den svagare begåvade ele- ven.
Båda bli lidande d ä r p å I Viggbyholmsskolan tillåtes den me- ra begåvade eleven att gå fortare framåt i den för honom naturliga takten, medan den långsammare n i - hetande lärjungen erhåller den tid han behöver for a t t grundligt ge nomarbeta de olika uppgifterna.
Det- ta arbetssätt resulterar alltså i s. k. f r i f l y t t n i n g och k v a r - s i t t a r s y s t em e t s u p p h i- — ordna inte medfaret och illa under- hålllet var det lilla de hade.
Det lade man märke t i l l i alla tre fosterhem- men och modern märkte det själv också, när hon stod och lade &amp; am- man plaggen åt dem.
men då var det ju inte längre något att göra åt det.
» Ni får försöka komma hem över söndagarna », sade hon.
Ty anske a t t hon d skulle få tillfälle att la- ga och ändra lite åt dem, tänkte hon.
Och barnen lovade henne snyf- tande att be om lov.
Den första lördagseftermiddagen kommo de alla fyra.
De båda yngsta rusade som ett par små v virvelvindar rakt på henne där hon stod och se- lade av h ä s t a r n a » Mor, här är Vi » ropade de.
och med detsamma brusto de i gråt.
Den äldsta flickan grät inte.
Hon tvang sig att svälja ner snyftning- arna efter hand som de kommo och stod med huvudet dolt i manen hos den ene av hästarna och låtsade sig smeka denne.
Pojken sist.
Han tog i hand när hin hälsade, och det stack till i beöstet hos både honom och henne, ty detta var första gån- gen något dylikt kommit ifråga dem rande.
Genom en starkt genomfärd kon- de olika ämnena, ge- centration av nom sammanförande av flera ämnen till större enhetliga arbetsuppgifter, måga söka göra de unga skickade men pratsam som förr var han inte vill skolan söka övervinna den splitt- att fylla den livsuppgift im deras längre, och plötsligt märkte modern ring, som inpressandet av alltför anlag och förutsättningar visa hän a t t hans händer skälvde när h i n många och olikartade ämnen under till, den må nu ligga på det teore- sträckte ut dem efter något på hor- det Det hatk de aldrin gjort förr samma arbetsdag for med sig. » tiska eller praktiska planet. » Men hon vågade inte lita på honom.
lar Svärtan.
Spåren stodo tydliga.
Hon såg, att han stannat titt och tätt och p i ett p i r ställen hade han gjort avstickare till stenar och tu- vor, som lågo b a r a Men varför?
Han var ju inte nödd och tvungen Sent på tisdagskvällen kom han att ovillkorligen först råka henne hemspringande, men inte åt vägen för att komma in där lie-, ty han utan genom skogen, som var en om- kände till gömstället far nyckeln li- väg.
Han var svettig och andfådd, ka väl som hon själv gjorde.
men nar han tog henne i hand voro » Vågar d u inte följa landsvägen hans händer iskalla.
genom stationssamhället när du går En a~ de knappar, han skulle h e m så här mitt i veckan,, frågade knäppa sina hängslen I. hade f a l l i t hon.
Ty hon tänkte a t t detta kan- ur, och han tyckte, att han inte kun- hända rar orsaken till att han lik- de be fru Bergfelt sy i den, påstod som smög sig hem.
Men h a n sva- han.
Och så hade han sprungit ge- rade: » Jodå, » och han hörde på rös- nom skogen emedan han hoppan ten att där talade han sanning.
träffa på modern r i d någon av Hon sökte utforska a r de andra huggningarna, berättade han.
Och tre under lördagskvällen och sönda- det lät fullt trovärdigt tyckte hon.
gen hur det egentligen var fatt.
men Men när hon ren skulle sy i knap- hon blev lika klok.
De båda yngstas pen märkte hon.
att den visst inte öppenhjärtiga prat om allsköns för- som han påstått, f a l l i t ur av s i g hållanden vid stationssamhället öka- själv utan klippts eller skurits bort, de hennes oro, och det föreföll hen- så att till och med en liten hit a~ ne som om flickan blivit stel i sitt Hon tyckte.
att n u h a d e hon all an- ledning frukta a t t förändringen i hans utseende orsakats av någon brottslig e l l e r skamlig hemlighet, som tyngde honom.
Den som intresserar sig för vida- i l e t hade hon lagt märke till.
Skolan skall förläggas till Vigg- byholms herrgård, belägen rid re upplysningar om den nyn skolan » Hjälper du t i l l med arbetet t i l l Stockholm — Roslagens järnväg,.
Den kan vända sig till skolföreståndare Bergfelts? » frågade hon.
Det kom kommer att förfoga över ett ganska Per Sundberg.
Karlbergsvägen 86 a, häftigt och pojken fattade det som en uppmaning.
stort trädgårdsområde Dessutom Stockholm » Jag vill det nog ».
svarade han.
kommer stor r i k t att läggas rid fri- » Men de säga, att jag får inte lov.
De vill, att j a g skall leka med poj- karna som bo rid stationen.
Ilen det a r inte roligt.
Och hon tänkte: Herre gud.
är det j a g själv, som överansträngt ho- nom med arbete så att han blivit darrhänt.
Då hade det ju knappast skett mer i n rätt att nian tagit bar- nen från henne.
Men hon sade.
» Är det inte roligt att leka, säger du? » » Jo, men man kan det ju inte,.
svarade han helt förtrytsamt.
» Där är j u ingen plats.
Och \.
" &gt; brukar folk komma ut och säga, att de skall tyget följt med.
anmäla en för att man trampar på Först log hon vid denna upptäckt deras jo d och för att man skriker ty hon tänkte: pågen är morsjuk och möjligt.
Men sen slog det henne.
att om det » Men Petterssons!
Di kan då in- endast varit längtan att få re h e n n e, te a n m ä l a någon. » for det ur den som drivit honom hem, skulle han yngste pojken.
» Hos dem kan man väl tagit en genväg och inte krång- till och med stjäla bakelser, för om lat sig fram en omväg längs plöj- de anmäla en kan man bara tala om ningar och skogsstigar, och det var för länsmannen, att de hembränna endast hennes fruktan att rika ska- sprit, så få de böta många många da honom genom att i otid röja sin mir-tro, som avhöll henne från att pängar. » Tonen var triumferande och ska- göra honom uppmärksam på vad hon deglad och p i moderns förskräckta: upptäckt.
» Du har räl inte tagit något? » upp ' Under onsdagen snöade det, så lyste han helt g l a t t och beredvilligt: att marken täcktes några tum men för allt uppträdande mot henne.
Samhället har bakbundit minn händer och tvingar mig a t t åse hur det skändar mina barn, sade hon sig.
Och hon måste kämpa för att inte förråda sin bitterhet och förstö- ra samvaron med dem.
» Kanske jag kommer hem en gång under veckan, » sade pojken, när de stodo färdiga att ge sig åstad igen på måndagsmorgonen.
» Ja, kom, » n a r a d e hon och sökte fånga hans blick.
Men den gled förläget undan henne Ruth (Forts.) Persson
Påven och fascimens skola t ?.
&amp;.
Äventyrare drömde om sin nya orden vars med- lemmar skulle vara kloka och disci- plinerade som jesuiter, trosvissa som fascister, lika orädda att trampa nya vägar som bolsjeviker, lyckliga och förenade som de första kristna De voro villiga att ge s i g själva och sina l i v i t arbetet p i att forma om livet p i jorden, de voro förtröstans- fulla att därmed kunna något förmå.
Mot de revolutioner som arbeta med våld a h diktatur ville de sina den revolution som använder samarbete, kärlek och helhjärtat utgivande av sig själv.
Med denna avgörande skillnad voro många av Bekännel- sens och Tillämpningens paragra- fer i mycket lika med kommunismens läror: utplånade av klasskillnad och rasfördom, omvandling av sam- hällets arbetsordning, så att dess grund blir allmän tjänst i stället för personlig vinst.
Efter dessa rörelsens förtrupper kom hela den grupp som inte kunde tänka sig att bli ordensmedlemmar Pi så stränga villkor men inte heller ville bli medlemmar av en ringare grad.
De ville därför vattna ur or- densreglerna till den grad, där de blevo angagliga för dem.
Denna bö- jelse förskräckte i sin tur dem som sett fram mot denna påsk som en ny start genom vilken hela tillvaron skulle förvandlas.
Men p i annanda- gen voro dessa svårigheter övervunna och en lösning funnen, en förvand- 1.)
en del utomordentligt viktiga till- lägg därtill.
» Det är min önskan », förklarade Mussolini kort innan det- ta skedde inför en läraredeputation som besökte honom, » att Italiens 70,000 elementarlärare skola nå fram till att de millioner lärjungar, som anförtros i deras vård skola alla andligt a h om det kräves också lekamligt bära svart skjorta. » Det är programmet, som samtidigt en av den italienska skolans allra främste representanter formulerade så: » Skolan skall ej längre skämmas a \ - liberalismens agnosticism.
Den skall ju uppfostra medborgare och den måste se till att dessa redan från början lära sig rätta tänkesätt och inhämta tillbörliga kunskaper n e sin tid a h sitt land.
Lärarne få ej draga sig undan som de hit- tills i allmänhet gjort, och skjuta undan dagens spörsmål med ursäkten art det viktigaste för dem är att öka eget vetande.
Det viktigaste för dem är i stället att lidelsefullt leva med i nationens politirks liv a h att låta denna passion färga hela sin under- visning, så att hos eleverna dagligen ingjutes något av lärarens uppfatt- ning.
T y eljest bli lektionerna ste- rila a h andefattiga, a h det karak- tärsdanande elementet, som är bety- delsefullare in något annat kommer at!
saknas. » D. v. s. det tillägg som antytts är tro på samma sätt som männen.
Man har emellertid ej nöjt s i g det, att den italienska skolan måste framför allt annat vara » i r ä t t härmed.
I de privata.
skolorna kan meningpolitisk » Det är vik- man ej annat än i undantagsfall i g a r e, har det rid flera tillfällen gripa i n och avskeda lärare, men förklarats, att läraren är lidelsefullt man har genom en strängt genom- politiskt intresserad a h politiskt förd kontroll förskaffat sig säkerhet kunnig än att han är i besittning av för att undervisningen skötes efter stora kunskaper i det ämne vari han de principer som fascismen godkän- undervisar, viktigare att han är i ner.
Man kommer vidare att inom stånd an vinna sina lärjungar och den allra närmaste framtiden ha få deras förtroende a h beundran förverkligat det redan sedan nigra in att han är en snustorr lärd, som månader i lag befintliga påbudet att inte förmår annat I n att plugga in i alla skolor skola användas samma och av en särskild fascistisk kom- fakta.
Det är därför man under det sista mitté godkända läroböcker, i stället året överallt » pusrifierat » Italiens för att därvidlag hittills rått en stor skolor och därifrån såväl som från frihet, a h också en allmän förvir- universiteten utmönstrat alla man ring, som väl i få länder torde haft haft skäl att betrakta som mer eller sin motsvarighet.
mindre direkta motståndare till den Förordningen är som sagt ej ännu fascistiska regimen.
Det är därför verklighet.
Det tar j u tid att välja man också från gymnasiernas läro- ut de böcker som kunna gillas och stolar i historia, litteratur och filo- redan att förse dem med eventuella sofi utestängt alla kvinnor, ty just tillägg, förrätta vissa strykningar inom dessa discipliner har man ju etc., men det arbetas med dessa re- lättare att göra den egna livsåskåd- visioner för full maskin, och i varje ningen gällande a h leda tankarne fall till höstens termin torde det he- i bestämda banor, och det är därför la vara färdigt och de » lagenliga » av särskild vikt att e j lämna dem åt böckerna i bruk.
Betydelsen härav kvinnorna, vilka ej omedelbart del- för i varje fall, den nu uppväxande taga i det politiska livet och f ö l - generationen torde förstås utan vi- aktligen ej genomleva sin p o l i t i s k a kommenterande, Pier Gudro.
Forts. - - ling skedd ram icke lämnade nigra missnöjda eller överröstade kvar.
Kvinnan i försvarsarbete och Det v i åskådare på denna konfe- Ett par frisinnade kvinnor sitta i sin rens var alltså ett gemensamt om- lilla våning i Göteborg och fundera knådande av en oenighet till enighet, Tänk om det vore möjligt!
Få hit några en skiljaktighet till oskiljaktighet.
kända föreläsare a h tala om saker och Knappast upplevde de församlade ting som vi kvinnor med glädje och in- någon sådan stund av mystisk en- tresse kunde samlas omkring.
Hålla samhällsliv Skolans högsta uppgift bör därför bli - personlighetsdaningen Fröken Walin talade - hetsförnimmelse som de haft under tidigare möten, De föreföllo så ofta vara nära intill något som inte kom, tätt intill m hemlighet som inte av- slöjade sig.
Men däremot fick den erfara att dess arbetsmetod dög även i andligt vardagslag.
Jag kan inte här gå in i detaljer am de studier ay det nationella och internationella läget som de olika grupperna företogo som förberedel- se för kommande aktioner for av- rustning och internationell förso- ning eller för lösande av den för- tvivlade situationen inom kolindu- strien.
Allt var ju ännu p i förbere- delsens stadium.
Men jag kan sluta detta försök till återgivande av rad som skedde på konferensen med att lägga fram en annan lärdom som gav sig därifrån, utom den som själva samarbetssättet skänkte oss.
vi reste från Birmingham med känslan av hur oerhörda de krav äro som denna tid ställer på arbetaren för Guds rike eller med ett mera am likalönsprin- cipen och om möjligheterna for dess g e nomförande.
Talaren framhöll vikten av att lika arbete blir lika avlönat men att vi en tera!
kurs - rentav, Men pengar?
där man - kunde Man skulle få disku- kan- därvid seende av böra familjen anvisa en krav.
väg för tillgodo- ske kunna få anslag från något håll?
I den livliga diskussion som följde Omöjligt.
Vore det en specialkurs förut framhölls nödvändigheten av att fastslå hållen a h prövad eller något politiskt vad man menar med lön, statens förmå- - Den här parti, som kursen stode skulle bakom, bli det for är alla j u valår.
kvin- det ga att otillfredsställande ta lis an familjeförsörjningen i att avskilja samt en nor och peka på vår ställning av i dag särskild grupp försörjare tjänstemännen.
Söndagens första föreläsning hölls av med uppgifter både i det sjävständiga arbetet och som samhällsmedlemmar.
- fröken Ida Fischer, som talade om * r- Programmet växer fram, en rad bestämmelserna for kvinnor i skyddslag- kvinnliga kårsammanslutningar stå som stiftningen Både fördelar och nackdelar - kal inbjudare, för 350 seriebiljetter personer säljas anskaffas.
och en Vem lo- berördes i en lagstiftning, Det är inte som lätt är göra internationell ändringar kunde veta att kommitterades första be- Emellertid komma väl svårigheterna a k - kymmer skulle bli lor liten lokal!
Det så här bort allteftersom kvinnornas an- blir att skaffa en annan, som rymmer svars- a h solidaritetskänslor väckas.
förutom bortåt 600. biljetter Över 500 till enstaka seriebiljetter föreläsning- à 3 kr.
dr. I Andreen början Svedberg av sin föreläsning att befolkningsfrå- yttrade ar skingra alla anslagsbekymmer Det var en festlig förväntan hos de många kursdeltagarna, när ordf. i Göte- borgs kvinnliga diskussionsklubb, fru Rut Adler, på utsatt lid förklarade kur- Fru Burman Andersson lämnade i sitt föredrag en historisk över kvinnorörelsen, gällt rätten till arbete i fri tävlan med männen som kravet på full medborgarrätt.
Kvinnans ställning i ett samhälle har varit gradmätaren for civili- såväl i vad det gan är ett problem som ligger på grän- sen till ett flertal olika områden a h där- for kan belysas ur skilda synpunkter.
En del exempel på födelse- och dödssiffror visade att en minskad nativitet samti- dig upprätthålla med minskad folkmängden.
barnadödlighet Till en posi- kan tiv befolkningspolitik hör underlättande av äktenskap Man bör tillse att gifta kvinnor inte få det sämre ställt än ogifta.
Arbetet fur att skapa goda fysiska a h psykiska möjligheter för den nya gene- station och rättskultur.
En varm slutade beaktat men ytterst viktigt problem.
rationalistiskt uttryck, det fullkom- föga I kursens sista föreläsning upptog frö- liga samhället.
Det duger inte mer med en förhoppning att kvinnorna hädan- att ta stav och rensel och gå ut och efter komme att ägna sig mer i t det pro- ken Ebba Holgersson några av de svå- righeter, som kommit till synes vid till- förkunna efter Andens ingivelse duktiva arbetet.
att Guds rike är nära, falla att det skall som en stjärna t i l l från skyn, så att rädda sin m i var a h en se Advokat av henne såsom svårast be- lämpningen Kvinnornas ovana och obenä- tecknade i kvinnorörelsen: rätten till ar- genhet att deltaga i det allmänna, brist bete.
Föredraget kom att mest röra sig p i inbördes solidaritet a h ovilja att om vad som utförts av 1919 års behö- » principfasta följa partierna; det sist- själ i tid.
Den eskatologiska för- kunnelsen måste avlösas av en prak- righetssakkunnige.
Behörighetslagen fast- nämnda skulle likväl kunna från att v i - tisk.
Det går helier icke an att för- slår den fria konkurrensen i tävlan m ra ett fel bli en förtjänst yttrande sig!
lora sig i åskådan av hur Guds rike alla ämbeten utom några uppräknande un- villighet att pröva från fall till fall eller dantag, militärbefattningar m. m. Vida- med andra ord: ta ställning till frågorna skall förverkligas p i andra sidan re fastslås likalönsprincipen och lika rätt innan partiavgörelsen är träffad.
Parti- döden eller på andra sidan tiden.
för gifta och ogifta Ännu återstår myc- politiken skrämmer bort oss, politiken, ar- Här hade himmelriket försvunnit ur ket innan lagen till hela sin princip är betet för allmänt väl- kallar oss.
Fru Adler framförde till sist kursdel- den praktiska diskussionen liksom skickade genomförd Nu gäller det ut göra helvetet.
Alla tankar och bemödan- att bestå i den fria konkurren- tagarnas lark till föreläsarna a h kunde sen, som endast räknar med förtjänst a h samtidigt med glädje konstatera att in- den förde det eviga livet mitt i tim- skicklighet som befordringsgrunder.
tresset ingalunda avtagit under de tre ligheten tillkomsten av Guds rike Lördagens föreläsning av rektor Her- kursdagarna, varför man måhända kun- på jorden melin blev m allvarlig tankeställare inför de hoppas på beståndande värden.
» Är Inte heller kunde dessa människor v i r egen lid.
om vart demokratien nu till feminismen vägen så måste humanismen synes fört oss, om diktaturen, som hotar vara målet. » som gåvo sina liv, sin egendom och också i våra mindre förhållanden, ja, i Blev i n n vår kurs mer i n någon vän- sin lydnad hoppas p i att i utbyte organisationer och institutioner tillkomna tat?
» Om vi kvinnor i alla länder ... » En deltagare.
få ansvarets börda lyft av sig.
De att främja allas r i l l a h människovärde kunde hoppas på hjälp av varann, därest plikterna mot orden tvingade dem till något steg varmed de ris- kerade sin hittillsvarande existens, och det tycktes de vänta.
Men det slutliga ansvaret för sitt liv och för valet av handling och arbetsfält må- ste var och en bära själv.
Har någon valt ett speciellt ar- betsfält, ett särskilt problem av de många som erbjuda sig, fordras det eller hon så koncentrerar sig att därpå och så känner ansvaret att bidraga till dess lösning att de gå till ett allvarligt studium därav.
Ex- kunskap och en precis mening måste var och en ha.
innan han gar ut att påverka allmänna opinionen till en handling, det må vara obliga- minnen av Ibsen invänder kanske att människor som pressa upp kra- ven på sig själva så hårt, måste sprängas av inre motsättningar.
Om medlemmarna av den nya orden kin- de Ibsen, skulle de förklara att hans problemställning inte vidkom dem.
Man behöver inte grubbla över den- na motsättning plikt - lycka.
Ibsen kände allt am de krafter som strida i människans själ, om tjusningen a h faran av stora offer, om pliktkon- flikter och si vidare.
Men han kin- de inte den värld där motsättningen är upplöst, och där varje gåva kom- mer tillbaka med mångfaldig belö- ning.
I den gemensamma förbundenhe- ring av skiljedom torisk kolindustrien eller för.
nationalise- an nu ta ten i stävan f &amp;?
drömda mål och han akt ett exempel p i måfå.
Dessa arbetare för Guds rike skola icke bara stude- ra bibel a h lärosystem utan natio- nalekonomi och internationell rätt och internationell situation.
I n g e n hedning får kunna göra dem svars- lösa på detta vida kunskapsfält.
Om de utgå från att alla våra svårighe- ter äro skapade av människorna och övervinnliga genom människorna och alltså icke äro till som fristå- under den för alla synliga vision av Människan i sin fullkomning som Kristus var, ligger så mycken gläd- je, kraft och livets uppfyllelse att det blir meningslöst att tala om of- fer.
Har finns inte kramp, tryck eller våld p i personlighet M a n är bortom den fåfänga diskussionen om vad man är skyldig sig själv eller andra.
Den nya ordens medlemmar skilj- des åt med en sådan hälsning som kamrater utbyta när de dra ut på äventyr.
Om ett år skulle de mötas att tala om vad de erfarit Det var alldeles som i gamla sagor.
för I - Men det var bara första hälften, den andra återstår.
