# ID: svediakorp-per3381
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1928
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,800
# sentences: 730
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


NUTIDA M A R T Y R E R av » Jag vill säga Er, min käre Doud- chenko att jag varken oroar mig över snar eller avlägsen framgång för de ideal jag uppfattar som sanna, hälso- bringande och heliga Framgången angår oss icke Vi äro våra ideals tjä- nare.
Vår plikt är att tjäna dem tap- pert och troget, Föga betyder del, om ELIN WÄGNER der, do skall älska honom.
hällets skull, emedan han krigstjänstvägran är den varmed han gör sin del för För sam- med dem som utanför fängelsemurar- promissa med sina ideal men jag hål- anser att na lida med dem och förstå dem.
Den ler mig till Er tidigare uppfattning: handling, kroppsliga isoleringen leder så lätt til Jesus, icke Cæsar.
att befria en outhärdlig känsla av andlig isole- Ett exempel på vad en vägrare kan få undergå ger följande brev från en rysk immigrant i U.
S.
A. från år 1918.
» Översten befallde fram brand- sprutan Guds ande uppehöll oss a h vi voro beredda att skjutas ned.
När de insågo att ingen av oss ville lyda order.
riktades brandsprutans stråle mot våra ansikten.
Efter det vi tor- terats sålunda i två timmar släpades v i halvdöda tillbaka till fängelset, var- est vi tackade Gud för hans godhet.
I Fort Riley började de tortera oss igen.
De släpade omkring mig rn ett djur med ett rep om min hals.
De skalade skinnet av halsen.
De n- Dessa högtspända ord äro ett citat kade mig, de skuro av mina öron, de ur ett brev från Romain Rolland sleto sönder min skjorta och rille till en krigstjänstvägrare i Ukraina.
tvinga på mig en uniform.
de sleto De ha alltså växlats mellan två män håret av mitt huvud.
Jag var orörlig.
som ha rätt att skriva a h läsa dem, Jag kunde inte räkna de slag de gåvo emedan de båda känna den verklig- mig.
Jag bad Gud att befria mig från het som finnes i dem.
denna fasornas värld. » Orden återfinnas i ett litet häfte ut- » Men kom ihåg.Petruschenka », givet av krigstjänstvägrarnas interna- skriver a vitrysk vägrare till a an- tional.
Detta häfte bär titeln moderna nan i samma läge, » att dessa vargar martyrer, modern martyrs.
och dess som omgiva dig, äro icke vargar utan inledningsord lyda: » Martyrskap är mänskliga varelser, och i var och en icke något som tillhör det förflutna. » av dem lever den Fader, som också Med all rätt säges detta, ty boken be- levde inni dig.
innan du upptäckte står av brevutdrag från krigstjänst- Hans Kärlek.
Och om kärlek är i dig, vägrare av olika nationaliteter och de då skall kärleken uppenbara för dig äro skrivna I fängelset eller inför Gud i dina fiender och din ande skall fängelset, efter tortyr eller lore tor- finna tröst min i ditt l i d a n d e Tröst mitt i lidandet, övermänsk- tyr.
Några av dem äro skrivna un- der kriget, de flesta efter kriget, am- lig glädje är vad alla dessa martyrer liga så sent lorn under 1927.
Brev- vittna om.
» Ju hårdare prov, ju större EFTER EN ETSNING i AV HARRIET LÖWENHIELM skrivarna tillhöra elva olika nationer, glädje och mening i min liv », heter de sitta i tyska i tyska tjeckoslova- folken ur militarismens förbannelse ring.
Här finns likartade vittnesbörd det i olika variationer.
kiska, holländska, finska, polska och boja.
om hur vänner som sjungit utan- Vittnesbörden komma kort före schweiziska, litauiska, jugoslaviska, I dessa brev finner man båda mo- för fängelset (Ut vara att bara svaga arkebusering, de komma efter år av fängelser.
Breven från engelska fän- tiven, stundom sammansmälta till en Ijud trängt in till den fångne) att fängelseliv för samvetets skull.
gelser tillhöra självfallet krigsåren enhet och där denna enhet finns, där brev, hälsningar, en gåva, ett vykort Samma vittnesbörd har ljudit ge- enär numera ingen värplikt finnes i finnes också en grundmurad visshet, betytt oerhört mycket som stöd och nom århundraderna.
År 1664 skrev England.
en fasthet a h slutenhet omkring upp- tröst, därför att ensamhetskänslan George Pox i Lancaster Gaol, dit han Många hälsningar till yttervärlden giften som intet kan rubba.
kastats for vapenvägran och lekman- därmed jagats bort.
ha aldrig kommit fram, emedabn fäng- Att ögonblick av anfäktelse kunna » Jag kan inte beskriva, säger en napredikan: » Om också oväder är elsemurarna varit för tjocka eller fån- överfalla även den mest befäste är engelsk vägrare av 1917, » den under- över havet och vågorna höga och ri- garna icke haft tillgång fill papper och självklart, därpå ha vi de högsta ex- bara kamratkänslan mellan oss C.
O:s. gen krokig och ojämn, så kan Kristus (Concientious objectors) i fängelset.
göra allt slätt och jämnt Tänk i n n penna.
Det finnes också länder, har empel.
icke uppräknade, som ickc sätta in Anfäktelsen kommer i form av frå- Vi få inte tala med varann, men den på vintern och kylan och den långa sina vägrare i fängelser utan S k k t in gan: vad tjänar det till?
Runham enhet vi uppnått behöver ej uttryckas natten, ty liljorna växa och det doftar dem i straffbataljoner, därifrån skri- Brown, numera sekreterare i Interna- med ord.
Jag kan aldrig glömma den ljuvligt från trädgårdarna ... och so- vas inga brev Märkligt är att tionella krigstjänstvägrarförbundet första dag jag fördes ut till motion len skiner och ljuset är klart och icke iakttaga samklangen i motiv, i erfa- berättar i företalet hur denna fråga på fängelsegården.
Ingen kan förstå dunkelt, att du må se din väg och ditt renheter, lidanden och lycka hos des- började gnaga honom sedan han sut- den andliga hänförelse och krftkäns- genom åska och oväder över havet sa martyrer från skilda länder, skilda tit tre år i fängelse.
» Kan denna tysta la som kom från åsynen av 200 väg- Tänk på och fågelsång och ensamhet ha någon effekt på den upp- a r c.
vilka marscherade runt fäng- på vinter och nätter då odjuren världar.
Samhällets reaktion mot krigstjänst- hetsade världen utanför fängelset elsegården » E n märklig konfrontation tjuta. » Det betyder något att dessa ord nu vägrarna är också alltid densamma, Nu, tio år senare, besvarar han den mellan den entusiastiska ungdomen med de nyanser som ge rig själva mel- med ett ja.
» Något rör sig.
Ja det och den världskloka ålderdomen som upprepas från fängelser runt om i lan Polen och England, Holland och tjänar något till.
Det finns mera kraft for framgång offrat sin ungdoms av dem som frivilligt givit Jugoslavien mellan år 127 och 1927. i den mänskliga viljan än i kanoner. » ideal, ger ett brev från en tjeckoslo- sina liv i process mot militarismen De behandlas som brottslingar eller Och därmed talar han för alla sina vakisk vägrare rill presidenten Ma- dårar, kanske båda delarna.
kamrater, saryk.
Det är ett BY era tidigare verk pet om att deras handling skall väcka En man vägrar krigstjänst av två Det finns något annat som också är som övertygat mig om att jag bör världen till insikt om vad det är för olika motiv.
För sitt samvetes skull.
gemensamt fur alla dessa fångar för bli vägrare skriver den unge mannen väg den är inne på.
emedan han lyder en röst som säger samvetets skull Det är längtan efter år 1925 Nu läser jag visserligen i Påsken som är helgad åt minnet av honom: du skall ickc dräpa din bro- att nå gemenskap med varandra o c h senare arbeten att man bör kom- det frivilliga offret, ger dessa namn- lösa fängelsekvävda martyrer en sär- skild helgd, och deras gärning ropar då till oss: gör e?
del, så att icke våra vi segra eller besegras.
Det är en fröjd att tjäna det eviga och offra sig själv därför.
Jag älskar icke dem som ivrigt vänta ett slags paradis på jor- den, och jag har intet förtroende till dem.
Del är svaga människor, som känna att de för att kunna handla r i f t, måste räkna på en belöning antingen för egen räkning eller sitt folks.
Be- löningen kommer inte utifrån, den finnes hos en själv Den ligger gömd i u &amp; tro, våra strider vårt mod. » liv inte sommar världen lunda » visserligen, men också i hop-
E~ p o l; t i i e r Minnet av Hrnrik I k n.
den sto.
forfattaren, AmJagsförJaget Kungl.
h1aj:ts proposition med förrlag till lag om arv m. m. h a r be- handlat % ar fGrsta lagutskottet och tnrdc bli en ai de forila fi:igor rom kommer före i kamrarna cftcr pirk, li&lt;i&lt;.iarrct har rctlm 1 artillnr L llr.
5 &lt;&gt;ch i utferligare granskat t r i av f c h l n g r t s v i k r i e r e sidor: Dels iien nhcgruninde 4; iktnrrsrittem hpnensning ti !l nsrinirc ckvl&lt;l.
.kOprlrd, orh I simhand dirmed upprritandet a y en ar \ .rfond: deis f r i k a n on utmii&lt;tcnskapliRa harnF norskc diktaren och har firat9, De fragor han rtällde fram för sin samtid att begrunda och diskutera, och rom d i väckte mycken strid, har iitvecklingen själv tngit hand om och fört " idnre,, Cden en,, som pcr Gynt säger, (Ilmn et!
b e n som politiker har r ä l hli- %,it lärt, men man h a r inte lyssnat till, ond han där ragt.
Kanske blir det en ging j w t den sidan av hani arv ' iatt.
~~ Det väsentliga Majnr Bratt hir.
hzllit ett före- drag i Upprala O m det EurTCkka kriKet i * ludan diskusiionsfb ay UPma Stiidenters Pi allminna - Major Bratt framhöll i Stmr sett samma s ?npunktcr i t vilka han gaavuttryck i sin artike ' i svcnsk Tidskrifl vi1krn även i utdrap.
a * r- Kav ' i Tidevarvet nr.
II.
L k t är ganska i n t r s s a n t att iakt.
taga hur rcieilten f r h diskussio.
neri rayla a l h i t e r d e olika tidning- arnas ö n s k n i n p r.
Merlan exemwi- vi&lt; Sveenrka Jl&lt;irgo.onhladct konsute- v d den forsta friRan angir har rar en glänsande seger för major f ö r h t t a r ~ k a p rom kommer a t t rtäl- funnit den i propm~lioncn B m t och ett eklatant nederlag för l a s f r h i t.
Vilketrom vi vilja intagna s t ~ n, j p u n k t c n \ algrundad rustningsirrarna a h förrvarsvin- och ilar därinr avityrkt de mot; mer nerna framhiiler Sven &amp; Dnghla: hylla politikern Henrik Ibsen!
angiviis.
, ore rig det m. f l.
.
med uteslutande av - i Sk&amp;ing.lört g i s r ~ n r 1bSrn sam.
r i m L r h puiittcn hällrmoral~n, han framsrallcr geni.
dc hcm&lt;tiilla om vtterilgare begrin; - Rott 3- alla andra synpunkter I i&gt;iiig elier v i i j a tibehhlla deii mera Inajor Bratt3 i n l e d n i n g s f ~ r ~ r a g.
alt denna underliga föietrrlsc i rirl- imfattande arraritten.
hann reservation mot aila 4ags an- den, hur Iügn och feghet de två y3d iter htriffar bestämmelser.
liniilitarktiska uttolkningar odi - p: Lamm * ging iitgürn en makt I W om eii allmän ar,sfond riiken h m orert ?ge !re att den enskilda oci, ä n d i ingeniing mokta.
H~~ efter den füresiagna brgrinsniiigen w e n lika l i t e t kan undvara rust- e av de aivi n i n w n 3.
som kulturlandernn bora hristen p3 sanning och bristen pi a, a ~ r ~ s r i t r t k ~ u ~ ~ i skapar mod föArymperoch himrnar uti.eck- 1111 vilka arvjnKe saknar.
har Ut.
följa pacifismens =R.
rkottet föreslasit en utvi,jRning.
Uetta är intressant men vi anse lingen!
Yen Ibsen stannar inte vid i:,,iigt pioposjt,oiicn &amp;,, Ile fonden det inte rara d e t visentliga.
Vad detta.
Han s l i r fart de obevekliga anvindar for frimjande B Y b u n r rom emellertid är betydeliefullt och krau.
u&gt;m, .arje mdborger~ig gär.
och ungdomr rird 011, fortran.
Ut.
m a r k l i n är ungdomens hiilning ningställer pi människan, inle bara qkattctr forsiag g i r ut pi a t t fqin- genfemot d e olika sunpunkter.
som d m j i m v i i l sk; lll användas till v:rd framhdes.
p i ledarna utan p i!
' ar och en.
s m a v kli&lt;ivande kronirkt sjuka &amp; 51.
Bland talarna i diskussianin var skall följa dem.
rom gA före.
kravet derstigna.
Ocksa herr Oustaf Malier A v r n i denna punkt har eit fler.
ym Y t t r a d e är värt att lägga mär- att yara redo att F vig själva till prir for det srnia hela, Han pckai i 3 1 motioner avgivits i vilka man ke fil).
m e i i h r d e nu m a inne, xkio pi möjligheten m tt gora 6om kritlierir den fürcrlagna itgärden for Ittt ta UPP k r i g mot kriget.
Ä r .IN anvinda fonden till konsilm.
det nigm riinligliet i att vlöna i t - Dr, Stockman " i,, En folkrfiendr,, tionr; ilidani~l.
~ &gt; ~ innebär r t ~ c,,ligt M h p n nisen människor for a t t i och bryta med d i t och alla.
om s i mati&lt;inarcriia en direkt kapitalfor.
ena sidan hitta p.1 de niert djiuillski fordras.
och följa sanningskravct, ~ i ö r i n g.
Utskottet framhållcr a l t i fi&gt;rstordse-del och: i andra sidan fast han e j gör &amp; got fonbk att döl.
drn m i n fonden kommer det lerandc f i l ~ ~ r + W r r l e r mM dessa?
I&gt;ct mi ' ite bl!
el&gt; folkoppmitiun mot de ja, h u r cnrnm dr ", sgen h l i r och kapitii tillgodo, som utgörer av im- St3tVllil " t ?Om Rått in för kriget.
d e r " och ungdom, kaii man vad den kostar.
.
T i l k a sanningar tala om.
?.tcmatiik kap (.
211 de komma inrt.
Om de verkliga är det " säger Dr. S t a k m a n n.
" som talfurstoring.
demokratier.
u&gt;m skapats efter kri- O m man gir med pb den argu.
pet länge tala m sådan styrelse, samla flertalet?
Det ir de samine ar, qom hunnit ra 1angt, att de nära mrnieringen i t e r s t i r emellertid att ar0 de ei G r d a Ctt bättre öde än att forslaget ont den ovan- förRis.
nog överlevat 5ig siälva, Men n&lt;ar motivera nimnda utvidgningen av fondenr Herr Möilers ord m ö t t s av appli- en sanning är s6 gammal.
är den p i anvindande.
uCt är rvarare.
utom der a h bravorop.
bom knappast ville väg att bli en lögn. "
Flertalet tror 311 nian här m~ skäl kan tala om ta något stut.
En studentihörart aldrig p i en sanning.
menar han, kapirslf&lt;iritöring tillkommer den säger i i g aldrig tillförne under sina förrän det inte kmtar " agot mal att nackdelen att fonden, om den de.
üppralaår ha hört r i d a n a bifalls- t r pk ~ den, och det sker inle, förrän las, blir otillräcklip för s i t t egentli- stnrmar f r i n s t d b t t e r.
ga ändamil.
Medan den militära i a k k u n s k a p n ~ ä ~,.
i d bor eftertrlckligen fram.
* * kurerar prccis ' hur man-.
nya sanningar äro p i väg a l t tränga hallas uniki,sr&lt;lhcten av, &gt;tt ä,cn och hur m i n g a människor.
som s i g fram.
&amp; &lt;en fick inte vara med om att midrav&gt;iden, i deii ursiräckning kiinna anse&lt; ikoia f o r r t ö r u och uppievn,, ar tas J. k. demdtratirka som den kan BIIECE utgöra grundm duda5 ' I Ort, yid Iiiftmfall a h Ras- for g d birnavird blir effektivt anfall.
K$ v i antink-en helt enkelt genombrott, han fonitspådde iiligalosedd.
Farloriningrhjilp.
am- under i &amp; ta kria eller den le- m, m. aro j " den vnndc allmänna opinionen spränger deis mirrlyckande.
Han rig.
vad vi,, ingipremier inte ville tro, att en tid med s i ringa största betydelse for det kommande wkkunskipen i iuflen.
Den starka fokopinionen mot kri- andligt mod och andlig rtorhct ge.
släktets valfärd.
s o m bekant ha (.
propositionen in- get ar det 6 s m k a.
Och varje nom infö,andet av C t t till forme " - - rening.
, itsk~ttet - ~~~,fit - ~~~ ~~ Er::!!
:,$ dmokratirkt sdmhällsrloick.
icke ~, $ ~ ~ rkiille kunna gcrmmföra demokra- fall.
i:ru Sordgrrn m. fl.
har med lirka tänkesätt.
Han sig.
att intill anledning harav motionerat an att desr de enskilda människorna, lom arvsrätt efter fndcr Wh f i d c r n c f r h - tillrrmmanr bilda de många ya^ för der m !mr tillkomma alla utomäkten- barn ciicr, om det befinns Jig hli karaktärer intill för- skapliga omojligt itminrtone sadann barn blir majoriteten ranningeni a h fri- brrraffnnde, .ilka invänd " ing om hetenr farligaste ficndcr, vilket tal faderskap bland flera ej v u n n i t s t a l d m än för p i Iäpparna.
a \ - furetagen u t r d n i n g.
\, i anrc alltjamr, att dct är StatS- Ctskoitct har avstyrkt motionen med den motiveringen att arvrrltt makterna rom Ityr den politiska för .Il * utomäktenskapliga barn kursen.
Då a h d i Aterkomma rkullc riva upp grunden for 1917 v i dock till den politik wm den irs lag om utom6ktenrkapliga barn, norskc diktarrn har gjort Slg till vilken som bekant endast räknar med tolk för personlighctenr, Ha " r en far tili barnet och ute4uter al- " bolagrbarn. "
ard äro nchlrivna, De kunna ~j Ut- ternativet Det mB rara %nt att vrkandet planas.
Att levandegtm dem är om utmäktenskapliga barns arvS.
hans arv till kammande släkten.
r i t t nödvdndiggur en ärdnng av LAt Ms hylla pa) iiikcrn ~ ~ i917 ~ irs ~ banilag i p i k denna punkt.
&gt;lm om lagens tillämpning;, isat sig rhen ge " an ptt rArda ha " r aTy!
Icda 1111 &amp; dana praktiska kanse- kvrnsrr.
att dcn %arken ligger i har- - -,, A ~ ' ~ ~ ~.
~!
~ i ~ och ett stort t ~ löfte.
4 ' et ' * kvinnans " ler mannerts inircs- $ef t?
ingendera parrens intres- kl1nna.j Iingden M o r d r a s genom m i \ r " lie da ch ändring pikai- i; $? '
t
Johan von Hoorn av A D A N I L S S O N I sin till julen utkomna bok: När det var anatomisal på Södermalms stadshus i Stockholm omnämner doktor W. Djurberg även hur doktor Johan von Hoorn hållit ” privat ana- tomi ” i sin malmgård rid Volmar Yxkullsgatan 4 samt att denna malmgård med hus även ägts av Jo- han von Hoorns fader, som var köp- stående individer.
Den kunskap de möjligen ägde fingo de förskaffa sig hur de kunde, vanligen genom a t t gå i lära hos en äldre kollega.
I privilegierna för Collegium medicorum, fastställda 1663 och ut- görande de grundläggande bestäm- melserna för det svenska medicinal- verket träffas den första ansatsen Kvinnor skulle gå i l i r a 5-6 är, även undervisas av stadsfysikus i anatomi.
Senare skulle anstalten ut- vidgas s i att man där p i en gång kunde hava 20 eller 30 barnsängs- PA VALMÖTE I QUARTIER LATIN - kvinnor och över 100 lärjungar Paris ..
Det var Marc Sangulers namn, som hvilket tillägger Hjærne ” wo- re en öwermåttan stor Charité, ej al- lockat mig hit och först av allt var det lenast för de utfattiga Hustrur som hans ansikte, jag lade märke till där UPP på estraden bland d a fem talarne för i deras Barnsäng kunde så wäl hand- kvällen.
Mustaschen hade grånat a h h i - teras, der d e eljest så ö m k e - ret glesnat, men när sedan hans tur kom be- ligen fara, att stenar i att tala, märkte man, att han var i jorden må förbarma sig sittning av all sin forna talarförmågas kraft och glans.
Men även en annan av däröfwer ”.
Planen gick i graven med Drott- de fem spände min nyfikenhet, nämligen - - Madame Brunschwig den kända ledaren och Pilatus i Frankrikes politiska liv.
Barnafödandet uppmuntras och man tar t i l l vara del uslaste material, barn av gat- flickor och brottslingar.
Det frågas ald- rig om moral eller levnadssätt på det all- männa barnhus, där mor och barn fa leva gratis ett helt år efter barnets födelse.
Modern smickras och omhuldas.
tills den dag hon e j längre är nödvändig för bar- nets vård ah kastas u t p i gatan igen under det barnet sättes i barnhem.
ogift moder, där som här förkastad a v det borgerliga samhället, har sålunda en chan- ce i Frankrike: att åtminstone under sitt barns första levnadsår, åtnjuta socialt an- seende, j a beundran.
Hon har j u fött en fosterlandsförsvarare till världen!
Nu fog Madame Brunschwig till ordet.
Med diplomatisk ödmjukhet framförde hon sitt rösträttskrav Under välvilliga nickningar och små farbroderliga applå- der från herrarne r i d talarbordet undrade hon, huruvida inte kvinnornas inträde pa den politiska vädjobanan skulk betyda en ökad makt för idépolitiken framför par- tipolitiken.
Kanske skulle kvinnorna med sitt större intresse för detaljer kunna av- verka åtskilligt av de riksdagsutredning- ar, vilka nu hopa sig till små berg under årens lopp?
Kanske skulle bland annat en sådan sak som spädbarnsdödlighetens motarbetande genom statliga åtgärder lämpligare skötas av kvinnor i n av män?
I Efter dessa maliciösa förslag övergick Madame Brunschwig tilt det nuvarande sakläget.
Två gånger har deputeradekam- maren beviljat kvinnans rösträtt men senaten avslagit densamma Ett rikt » förslag föreligger f. n. som med all sannolikhet kommer att gillas av båda kamrarna.
Detta förslag lyder så; Inom varje rikets kommun skulle kvinnorna ha rättighet att välja en kvinnlig represen- tant i kommunens styrelse!
Stackars madame Brunschwig!
Det måtte inte vara lätt att vara rösträtts- kvinna i detta land, som plötsligt tycks mig tjugo år efter sin lid.
Att » den Lam- pakte majoritet » tydligen måste tagas med lämpor f i r jag ännu ett bevis för, då Marc Sangnier börjar sitt tal om En ningen, men de strävanden, som den för kvinnligt rösträttsarbete i Frankrike.
var ett uttryck för fick sin förkäm- Publiken är den vanliga i Quartier pe i Johan von Hoorn, som två år Latin: studenter, studentskor, skäggbä- tidigare hemkommit från utlandet rande individer.
på vilkas bleka ansikten skrivet om lärda mödor a b ett liv är han utbildat sig där till förloss- står i idéernas tjänst.
Mötet är sammankallat ningsläkare.
under parollen » mouvement renovateur » Han hade studerat i Leyden och (politisk förnyelse) a h Marc Sangniers Amsterdam.
Någon praktisk utbild- parti, » La jeune republigue » tycks utgöra ning har han ännu icke men beger majoriteten av åhörarna.
Detta parti eller rättare sagt ideella sammanslutning tycks sig till Paris, där han som man till alltså fortfarande verka trots alla skif- sin ledsnad ej kunde få komma in tande öden sedan dess stiftande 1912.
På på Hotel de Dieu ’ s förlossningsav- ett programblad läsa vi om riktlinjerna delning Han gav sig då i lära hos för dess verksamhet.
Framför allt skall en förståndig barnmorska M:me den nuvarande politiska korruptionen mot- arbetas med alla medel.
Riksdagsmännens Allegrain ” som bodde vid ena stads- skola väljas, ej på grund av de förmåner, porten ibland fattigt folk ”.
Med go- de utlova sina väljare utan på grund av da ord och pengar får han öva sig på duglighet.
E n i sanning.
med hänsyn till normala förlossningar, kommer ge- de nuvarande Förhållandena, revolutione- nom samma barnmorskas bemedling rande programpunkt.
Vidare kvinnans rösträtt, värnpliktens minskande till ett i tillfälle att hos en av Paris mera år i avvaktan P i dess allmänna avskaf- framstående accouchörer lära sig fande i alla länder, åtgärder för att skaf- ” konstgjorda förlossningar ”.
Och fa kyrkans min en rättslig ställning inom » snill- man a h son till den från Holland till ordnandet av barnmorskeväsen- så kommer han hem och finner bris- franska staten, kooperation samt en sorts ideell syndikalism, vilken närmast tycks inflytande amiral Paderborn von det i Sverige.
Där stadgas nämli- terna skriande.
vad vi kalla industriell demo- Hoorn.
gem helt allmänt, att Collegium me- Hans första uppgift blev att skaf- Man vill nu gärna föreställa sig, dicum.
som det sedermera kallades.
fa barmorskorna någon utbildning.
På programmet stod frågan: Vad sko- att det Var däruppe på Söder om- skulk hava uppsikt över barnmor- De som funnos voro lika okunniga la vi begära av 1928 års valkandidater?
Var och en av de fem hade sina krav kring år 1673, som unge Johan, då skor och jordegummor.
Någon ord- som moraliskt mindervärdiga.
att framställa Den förste talaren ville ungefär 11 år gammal.
fick ett oför- nad undervisning som sagt ” De sitta som en siffra och veta att varje medborgare i franska staten glömligt intryck av barnafödandets ej.
Visserligen stadgas redan i icke råd.
Vilja hellre lida svåraste skulle tillförsäkras ett eget hem genom vådor.
En god vän till hans mo- 1668 års medicinalförordningar som döden än säga och uppenbara des- statens försorg.
s$ skulle man tillmötesgå der låg i barnsnöd och modern gick villkor för barnmorskeyrkets utövan- sa Hemligheter till en mansperson.
ett medfött behov, särskilt starkt betonat gång p i gång till henne, men var de undergående av examen inför (!)
- De vilja heller vara med hos fransmännen, ah få ett kraftigt me- gang hon kom hem a h fadern frå- stadspsysikus samt eds avläggande fingret i fatet och näsan i kannan.
gade hur det stod till med deras go- Men då stadsphysikus endast fanns De borde kallas barnmorderskor i des, skulle staten ingalunda ruineras För Nej då.
» Vi måste under nuvarande ho- da vän, svarade hon med tårar i ögo- i de tre största städerna, och själva stället för barnmoderskor.
Fyllbyttor sta året skulle det kosta staten 3 miljarder, tande förhållanden vara rustade tilt f i r - andra året 400 miljoner, efter tjugo år svar, annars vore vi dumma. » Men nen: ” Allt vad doktorerna förordna kanske saknade kunskaper i förloss- och tjuffkonor ”, kallar han dem.
och allt vad barnmorskorna använda ningskonst, blev resultatet ringa.
För att avhjälpa detta elände blott 200 miljoner årligen, eftersom del vi måste akta oss för militarism Vad var fråga om amorteringslån Monsieur är det för meningslösa later att ha trupper är förgäves och det finns ingen lik- I Danmark var förhållandena nå- fordrar han en god undervisning Corréard, vilken påminde mig om Carl vid Rehn ah - för övrigt blir j u nästa nelse till att hon kan bli förlöst ”.
got bättre, vilket kanske förklarar, jämte en noggrann uppsyn samt Lindhagen ehuru med inslag av sentimen- krig ett gaskrig, där dessa trupper ej Själv anser von Hoorn att denna att konung Karl den XI:s dansk- vackra och utav förfarna personer tal frikyrkopredikant, ordade länge och spela den minsta roll.
R ö s t i salen: det känslosamt om den egna torvans nödvän- där är ju en bosch (tysk).
Vi måste händelse kom att bestämma honom födda gemål drottnng Ulrika Eleo- skrivna böcker.
till att söka utfinna varför den ena nora gjorde ett försök att förbättra Och så beslutar han sig att ge ut dighet för ett lyckligt folk.
Skada blott arbeta aktivt lor freden a h därvid äro kvinnan föder lätt och den andra tillståndet i sitt nya fädernesland, en lärobok, dock mycket betänksam att » torvan » i allt for många fall komme institutionerna ej att förakta Varje miss- gon att utgöras av storstadens av en tvårumslägenhet hyreskaserner, tänkte i nå- aktande ett slag mot ord freden.
om Nationernas (- Del var förbund ett mo- är svårt och hur då hjälpas skulle.
” Så- vilket hon naturligtvis fann bedröv- över det hat han skulle draga över lunda, säger han, haver den allt re- ligt.
sig från de oförståndiga jordegum- jag.
E j heller kunde jag anse denna två- dikt ord, när man betänker, att en bid- rumsägare fullkomligt lycklig ah harmo- visa om N. F. hör till programmet på Hon befallde Sina livmedici ” att mornas sida.
När boken är halvfär- gerande Guden mig lika som från ungdomen upp till denne svåra syss- uppsätta ett skifteligt förslag, på dig avbryter han arbetet, ty han har nisk, så länge hans grannar ägde tre eller varje kabaret och revy i Paris sedan åra- fyra rum.
Innan jag visste ordet av, tal tillbaka!)
N.
F.
borde ha ett gendar- vad sätt sig bäst kunde gjöra låta, fått läsa i Urban Hjærnes bok om hade jag alltså förpassat M. Corréard meri for att uppehålla rättvisan på jor- la kallat. ” hur denne inom ramen av hans fruktade kommunism, den.
Det viktigaste är emellertid en psy- Och det behövdes förvisso att nå- att man med tijden öfwer alt, uti Medevi Suur-Brunnar gon med all makt åtog sig de arma wårt K.
Fädernesland.
then nödli- höglärde man klagar över sina lands- ehuru visserligen i en ofullgången form kologisk förberedelse för freden.
Att lära Den andre talaren var en förkämpe för människorna att hata kriget, att utjämna barnafödande kvinnornas sak.
De dendom eij til ringa hielp och tröst män, ” huru seene wij äro at troo ansatser till hjälp och omvårdnad av förståndiga, och u t i konsten öfwa- oss om något godt.
Huru förackte- nykterhetsrörelsen, vilken han ansåg vara klasskillanden, att åstadkomma samarbete ett räddningsmedel framför allt undan mellan kapitalisterna först och sedan mel- havande och födande kvinnor, som de jordegummor förskaffa skulle, liga wij hålla oss sjelfva och täncka tuberkulosen, vars härjningar efter kriget lan arbetarna (varför sedan?)
att sätta kan uppvisas hos antikens folk, hade varföre här skulle, som uti Frankrig- aldrig at något nyttigt skal finnias blivit allt fruktansvärdare.
Den tredje ta- de fredliga erövringarna på vetenskapens ej fullföljts under medeltidens kri- het ett hospital upprättas, hwaruti i wåra länder, ” och giör ett mycket lade för ökad nativitet.
Under den del ah konstens fält före de krigiska V i giska folkvandringstider.
Kristen- the fattiga med lijfsfrucht wälsig- oangenämt prognosticon öfver dem, av år 1927, för vilken statistiskt material få inte glömma pacifisterna i Tyskland Tyskland fötts 4 miljo- och vi böra ej håna pacifisterna här hem- domens inställning bide t i l l barna- nade Hustrur, eij allenst förlossas som söka det allmena bästa.
” Men föreligger, har i 4 ner miljoner barn, i a England b i Frankrike 2 miljoner, 450 tusen i Japan Den ma.
trång Ty a vår h fosterlandskärlek chauvinistisk.
Vårt får ej älskade vara födande och till sexuallivets ytt- och skjötas, utan ock alla the, som är någon, som igenom Sweek, illis- ringar i och för sig beredde ej någon sig till Jorde-Gummor begiwa ville tighet och sin Jemchristens under- italienska diktaturen uppmuntrar på allt Frankrike måste bli ett land värdigt att sätt barnalstringen med tanke på del krig, tjäna fredens sak, a h då skola vi älska gynnsam jordmån for humanitära ther läras, underwijsas och öfwas gång kan hafwa sig framme, then strävanden på området.
Den första kunde, för än the finge at allmänt, kommer fort. ” ” Then avundsfulla som under åren 1935-40 kommer att äga det ännu högre ansats till någon sorts förlossnings- så på Landet som i Städerna.
få id- Diefwulen har sig strax fram när rum, nit läkas då såren - O efter hemska det tanke förra - kriget ~ i t hun- föda tar Med Marc dessa Sangnier sublima d i och t anförande.
modiga ord Dock ' " - vård kommer i Frankrike där re- ka thenne konsten ”.
något godt är på färde, wecklar ihop barn till kanonföda eller rättare gasföda.
skulle hans ord lämnat mig, den radikale dan på 1300-talet ett fölossnings- Præses f l r Collegium medicum Ur- allehanda intriger och illfundiga an- - Hur kan människan stå där och fordra främlingen, skäligen oberörd om jag e j rum på sjukhuset Hotel de Dieu in- ban Hjærne avgav med anledning slag och söker genom sitt anhang något så barockt!
Men Jag borde väntat vetat, att den gamle idealisthövdingen och mig det.
En av mina socialt arbetande ungdomsledaren i detta nu aktivt deltager rättades.
Det var dock ohygieniskt, härav 1682 ett förslag om ett " Barn- bringa werket Förackt och Haat vänner i Paris har berättat mig, att i i Tysklands freds- och ungdomsrörelse.
sängshospitals inrättande ”.
I mo- Emellertid blev boken färdig och fråga om ökad nativitet mötas Herodes trångt och smittofarligt.
Elsevir.
” Man har ju försedd med företal av förmyndar- jämsides med anatomiens och ki- tiveringen heter det rurgiens uppblomstring under nyare omsorg.
am andra gemene ting att regeringen tillägnad Collegium läskunniga och gudfruktiga matro- sin död få barnmorskeundervisning- tiden hade följt även en storartad av sin rätta mästare utarbetas a h Medicum samt ett versifierat företal nor.
ej grovlemmiga eller mycket en genom Rikets Ständer ordnad utveckling inom förlossningskon- förbättras, skor p i fötterna, hand- av Sophie Elisabet Brenner.
Den ut.
feta ”, som det heter i det barn- för hela landet, vilket skedde 1723. han skaffade Många år gingo innan Ulrika sten Läroböcker kunna tack rare skarne på handen, och hatten p i hu- kom 1697 och hette Den Svenska morskereglemente boktryckerikonstens uppfinning ut- vudet får ingen göra utan den det Wäl-övade jordgumman, hvilken Stockholms stad 1711.
Så ger han Eleonoras drottningtanke om barn- ut ytterligare en handbok for barn- bördshus förverkligades.
Århund- barnmorskeutbildning av början har lärt men vad angår grundeligen undervisar huru med givas och komma till stånd på många hill.
wårt eget lif och lekamen den betro en Hafvande handlas, en wåndande morskor, ” Siphra och Pua ” med raden gingo innan Johan von Framför allt i Frankrike, Holland wi en som allenast giwit sig ut där- hjelpes, en Barna-Qvinna handte- lärorika händelser försedd.
von Hoorns dröm att skaffa alla Sveri- och England blomstrade förloss- före, icke warandes den det lärt ras och det nyfödda barnet skiötas Hoorns böcker äro i viss mån ännu ges kvinnor ordnad förlossnings- njutbara och man förstår vilken ut- vård blev en verklighet.
Ja, ännu hawer eller ej ” skal.
ningskonsten under 1600-talet.
mycket.
Men i vår historia Han föreslår till att börja med ett ” Efftertaal ” undgick ingalunda märkt pedagog han varit samt vil- fattas I de nordiska länderna hade även med rätta sen urminnes tider ” jordemödrar ”, sjukhus där 8 förlossningspatienter Johan von Hoorn för denna sin ken skicklig och mänsklig förloss- bär Johan von Hoorn ningsläkare.
Hans strävanden kom- namnet Den svenska förlossnings- ljusgummor eller barnmorskor fun- skulle kunna ligga på en gång.
skö- djärva bedrift att ge ut en barn- nits men voro ända in på 1600-talet tas av en väl lärd jordemor (från Ri- morske-lärobok.
Men han fick igång mo i första hand Stockholm till del, konstens fader.
Unga undervisning " for samvetsgranna.
men det lyckas honom att strax okunniga och i alla avseenden lågt ket eller från utlandet).
- krati fanns denna » politique propriétiste » genomför- » Fredens organiserande ».
Här fanns inga - - - " _ - - före
Ibland tror jag att det skulle lätta mitt om jag skriva ner det p i pap- per alldeles precis som det tilldrog sig.
Det är vial a h sant, att intet har givit mig någon lättnad hittills Det måste vara sju år sen d i t hände nu och p i et ställe, som ligger fyra, femtusen mil härifrån, dir jag säkert aldrig mer kommer att återvända.
Men ännu kommer det dagar och nätter, ibland t i l l a h med veckor d i alltsammans bryter ut igen i min hjärna, fick sinne, rom om det hade hänt i går.
Men det allra underligaste är väl ändå, att jag aldrig lon stanna lång stund inne i ett rum, d i man spelar Tschaikovsky särskilt gäller detta hans Chanson Triste.
Jag tycker om Tschaikovsky, men i kväll d i orkestern spelade Chanson Triste, mås- te jag helt enkelt gå ut.
Jag vill, att n i - gon skall förstå.
Allra mest vill jag, att Dmitri skall förstå.
Jag skulle ge tio, ja, tjugu år av mitt liv, om jag kunde få Dmitri att förstå.
Nej, Dmitri var ingen kvinna, utan soldat, bara en dig bulgarisk soldat, men med den stora häpnadsväckande skill- naden, att av alla som stupade i världs- kriget, var Dmitri den, som fick den vär- sta döden Och fastän intet vapen riktat av min hand, varken som jag höll, befallde över eller sände, fällde honom var j a g nog ä n d i ansvarig för hans död.
Så mycket är åtminstone säkert: Dmitri trodde att jag var ansvarig.
Där ligger just dit - sorgliga.
Må ingen göra ett så dumt och tragiskt misstag som att tro att vad jag nu skall berätta, är en vanlig krigshistoria.
Om det vore så ändå.
Om jag b i n kunde hitta maken t i l l min erfarenhet.
Hur många timmar har jag inte hängt över bokstånd i fåfänga försök att hitta något liknande.
Det vore¨ en sådan tröst, men ingenstans har jag lyckats finna den minsta skymt av likhet.
Alltsammans tilldrog sig i bortesta än- dan av den dal, d i r floden Struma fly- ter mellan Bulgarien a h Macedonien.
Allt krig i dalen fördes av små svärmar folk, som smyger sig ner från sina berg nat- tetid, vandra planlöst omkring i dalen, tills gryningen kommer, a h då trötta smyger sig tillbaka igen.
Och dalen är så fylld av raviner a h små lundar med träd, a h det är så ont om falk d i r.
att en avdelning m i n från den ena bergsidan kan passera en annan avdelning från den motsatta på knappt hundra meters avstånd, och ändå inte veta om varandra.
Nu kanske scenen står klar, där min upplevelse tilldrog sig.
M e n jag är i alla fall inte i stånd a t t ge ett intryck av vilken civil härlig känsla av frihet som hela tycks utandas.
kan inte tänka sig vilken gudomlig glädje det var f o r att d i få göra små hemliga pilgrimsturer till trädgården med granatäpplen intill de fem höga poplar- na hur härligt det var att försöka stjäla i små övergivna byarna.
Och aldrig skall jag kunna beskriva, hur det kändes och hur fasansfullt det var, d i jag en natt alldeles ensam försökte leta reda p i ett fikonträd jag sett förut, och i stället träffade p i en liten halmtäckt koja gömd i en ravin, som jag aldrig kunde minnas ha sett förut.
Jag smög mig sakta fram till ingången, väntade ett ögonblick för att vara säker p i att det inte hords något ljud inifrån och så steg j a g in.
Sedan jag iakttagit, att det inte fanns några springor, som månskenet kunde falla in igenom, drog j a g eld p i en tändsticka och s i g mig ängsligt omkring därinne.
Ett litet ran- kigt bord och en lika rankig stol intill - det var det hela.
Sedan märkte jag, att p i bordet stod ljusstump a h bara en fot därifrån låg bok i svart band av Ru- pert Brooke med bladen vikta fur en sida: Och skall jag finna en flicka kanhända En bättre flicka än du.
M e d blick lika klok, men snäll ändi med mun lika ljuv, men sannare än du och henne vill j a g ha nu.
Vilket f y n d!
vem i all världen var den förälskade dåren i bataljonen som smög sig bort i den där ensliga halmtäckta lilla kojan om kvällarna för att ostörd i i läsa Rupert Brooke?
Jag vände om till for- sättsbladet a h läste namnet: Nicolas omgivningen Man en soldat de Dmitri.
Det måste ha gått en lång stund, innan jag insåg hela vidden av min upptäckt att boken i min hind tillhörde en man från höjderna p i andra sidan som kanske i detta ögonblick, d i j a g stod dir, skulle komma in och göra anspråk på den.
Dar- rande av spänning, stack jag boken has- tigt i fickan, blåste ut ljuset a h gick ut.
Bed mig inte förklara varför jag, d i jag nästa gång besökte din halmtäckta kojan i ravinen måste pi det rankiga bor- det lämna den enda versbok jag någonsin haft i kriget en liten upplaga i skinn- band av Omar Khayyam.
Jag vet harr.
att det föreföll det enda naturliga att gorr.
a h jag kommer ännu ihåg hur iv- rig j a g b l i r, d i jag par kvällar se- nare smög mig bart ifrån min patrull för att se om utbytet hade gjorts.
Ja, bordet var alldeles tomt, med undantag för sam- ma oskyldiga ljusstump.
Men ii märkte j a g plötsligt en egenhet hos ljusstumpen.
- - MARGIT CASSEL WOHLIN: presenter.
Först var det jag.
som angav, ask cigaretter a h ett paket choklad funnos gömda i din ihåliga stammen på e t t visst fikonträd.
H i n svarade med att lämna en klase druvor åt mig av en liten svart sort, vars make jag aldrig prövat, d söta voro de.
Sen var det inte nog med gåvor.
Dmitri började tala Om foto- grafier, helst civilporträtt, som h i n sade.
Jag tvekade länge.
Endera av oss, för- klarade jag för honom, kunde när lom helst bli dödad och om man hittade ett porträtt av en fiende på oss, kunde detta leda t i l l äreröriga förmodanden, som in- gen av oss förtjänat.
Men t i l l slut gav jag med mig.
och just nu när jag skriver detta, stirrar en bild på mig från de med- farna breven, bilden av en lång, litet gänglig ung man, med ett underligt talan- de ansikte, som man brukar kalla tempe- ramentsfullt och med tjockt svart hår kraftigt tillbakastruket från pannan.
Nu återstod oss endast en sak, a h det var att träffas Men vi undveko bå- da att nämna det.
Ty däri skulle den största, mest förbjudna synden ligga, den som ofelbart fläckade oss i sitt avgrunds- djup.
Det underliga var egentligen, att vi inte träffades av i n slump, a h en kväll var det mycket nära.
Det såg ut som om Dmitri av en eller annan orsak varit mycket oförsiktig.
Då jag kom inom tjugo meter från kojan, märkte jag ett ytterst s v a g t ljussken genom dörren, som tydligen inte stängts ordentligt.
Så släcktes ljuset a h strax efteråt hörde jag fotsteg riktade mot ravinens motsatta del u h en svag musikalisk vissling, som sorg- set blandade sig med grodornas kväkande.
Melodinen var Tschaikovskys ” Chanson Triste. '.
Drygt en kvart måste j a g ha stått där och lyssnat a h kallsvetten bröt fram på mix vid tanken på att han på hemvä- gen skulle kunna råka p i vår patrull, vars plikt del var (Iiksom också min) att antingen göra honom till fånge eller döda honom.
Men ingenting hände.
Jag smög mig tyst in i kojan och sökte efter mitt vanliga brev.
Det var bara ett kort meddelande: ” Jag skall f a r a här- ifrån om en vecka ”, stod det hoprafsat, ” hoppas vi skall träffas någon gång ”.
Vad de orden säga, d i d i stå tryckta p i svart och vitt, vet bara, att jag stod d rande eldskenet och med kanonerna från staden I ständigt muller för öronen och att jag endast tyckte mig h i en väg öp- pen.
” Vi måste träffas nu, Dmitri, skrev Men som tiden led, blev det inte nog jag.
Onsdag vid midnatt.
Kom.
jag skall med breven.
Vi började ge varandra små vara här.
Lita p i det. ” I stället för att stå rakt upp.
som den gjort först gången j a g såg den, låg den n u pi sidan och från veken hade runnit en lång rad stearinfläckar, som i n t e bara sträckte sig tvärs över bordet, utan halv- vägs över golvet t i l l ett ställe, där det låg en stor sten.
Sam en blixt flög tanken genom mig.
att d a var meningen, att jag skulle lyfta upp den där stenen.
Ögon- blicket därefter stod jag med darrande händer a h hjärtat dunkande mot revbe- nen som en pur ung m i n över sitt första kärleksbrev a h stavade mig igenom d i n spetsiga, latinska pikturen.
den tillhörde en man, som fastän han var född bulgar och nu kämpade som bulgar, hade levat största delen a v sitt l i v i Amerika a h d i r lärt sig förstå och uppskatta engelsk konst a h litteratur över allt annat.
Brevet ligger här framför mig, ett av d i medfarna, omsorgsfullt bevarade, men det skulle nog inte tjäna mycket till att citera det i sin helhet.
Han gör sig myc- ket lustig över att framför alla andra skal- der j a g just skulle välja t i l l min förnäm- sta tröst i kriget en gammal perser, som dog f u r åtta hundra år sen Han yttrar sina reflexioner över det ” ömsesidiga, lön- lösa blodiga slaktandet, som pågick runt omkring oss I dessa himmelska vårkvällar i sorgens år 1917.
Bittra, skärande ord skriver bin.
som endast den kan skriva, som nyss återvänt från hemska, nakna verkligheter.
Jag överlämnar helt och hållet till psy- kologerna att förklara den underliga drag- ningskraften, den nästan romantiska fär- gen över denna vår vänskap, d i vi båda måste h i förstått att v i uppförde oss på d u högsta orätt a h förrädiskt, att vi b e - gingo ett brott, fur vilket v i ögonblickli- gen skulle b l i v i t skjutna av det land, vars uniformer vi buro, a h begravna som vämjeliga as.
Men om jag skall tala för mig själv, måste jag bekänna, att jag först a h främst erfor det stolta och un- derbara i våra känslor.
Jag började nog förstå då, hur det kan ligga ett tjusande behag i otillåten kärlek och otillåtna gär- ningar, som alltid funnits så länge värl- den stått Den där tiden levde j a g fak- tiskt bara för de varje vecka återkom- mande breven under den stora flata stenen i den halmtäckta kojan, a h så l o r t jag hade en ledig stund p i dagen, satt jag a h stirrade u t över den tjugu mil breda d i - len och sökte föreställa mig, att d i r p i andra sidan finnr brevskrivaren, vad hin nu kunde göra a h o m han också undrads över mig.
att Ibland förekommer det mig, som om det någonstans i det fördolda i denna här- jade, förtärda värld lurar en grym, ohyggligt leende krigsgud, vilkens h e m ska uppgift det är a t t upprätthålla en ur- gammal oförsonlig krigstradition.
Jag träffade aldrig Dmitri, åtminstone inte så som vi tänkt.
Tusen gånger måste j a g i tankarna ha genomlevat den olyckliga epi- soden från den d i r tragiska onsdagen - hur allt pick hastigt, oväntat och vilt.
Hur jag väntade i underbar spänning på vårt möte a h till vilken avgrund jag sedan störtades, di det ägde rum.
Och tusen gånger om igen måste jag genomgå din i minnet.
Nästan lika omsorgsfullt som en kvinna gör sig i ordning t i l l sitt första kärleks- möte, sysslade j a g d i n där onsdagsefter- middagen utanför milt skyttegravshål, a h medan j a g gjorde mig så fin jag kunde, slog mitt hjärta vilt av jublande förväntan.
Kejsare, premiärministrar.
överbefälhavare, ja, inte ens krigets blo- diga spöke, kan hålla Dmitri a h mig från att mötas - vi som äro sändebud för en ny värld, som skall uppstiga ur allt detta blodiga kaos.
Men hastigare än jag kan nedskriva det, kom slaget.
Ryan stod där dum och oförstående som vanligt i min skyttegrav.
Har du hört vad som är pi färde, sade hin.
Patruller ska ut i natt i ett sär- skilt ärende.
Vi ska se, om vi inte kan få tag i en jycke eller märka honom.
Du kanske inte har märkt, att i a v raviner- na här ligger en liten halmtäckt koja.
Jag har så där haft mina misstankar riktade på den länge, jag tyckte jag såg ljus dar en gång men var inte säker.
Men härom kvällen var det inte bara ljus, utan all- deles säkert en jycke, han gick förbi mig på en t i o meters avstånd, bakom ett par träd, a h visslade, är det inte höjden!
Va!
Jag blev ta mig fan s i häpen, att j a g kom mig inte för med något Först var jag lite rädd att tala det.
men sen tyckte jag det var bäst att låta gubben veta, att det nog fanns en hel avdelning, koncentrerad amkring den d i r kojan, Hur dags va det?
sa gubben.
Å så dar vid midnatt, sa jag.
Nå, d i ska de få för utpost i natt, - om - - - framför, återspeglade bilden av ett ask- grått ansikte.
si fort jag någonsin kun- de, tog jag mig ut ur skyttegraven, och halvt förblindad vacklade jag fram till ett ställe, där jag kunde Y över till andra dalen, varifrån Dmitri skulle gå Forts. d sid. 6 sidan av Det lär sig virat anseende.
V a d skulle man brå- känna var skon klämmer, Man glöm- vördnad för naturmakter mäktigare ka fur?
Och att tänka, det stör bara mer s i fort.
Människan f ö r s t år matsmältningen!
Så resonnerar inte genom blotta tänkandet, tän- mången medvetet eller omedvetet, kan det ensamt är sterilt, e r f a r e n- och så irriteras han as de andra som h e l e n.
upplevelsen i, den elektris- bråka.
D e störa honom och han kan ka strömmen.
som kommer lampans spirar bos ett sådant odlarfolk några ju inte anstränga s i g till den grad.
tråd att glöda och lysa.
Och för ett av kulturens vackraste blommor.
att han engagerar sin fantasi for att patos.
f ö r en fanatism p i någon o c h Y å r d n n- söka föreställa sig, hur det känns att punkt ligger nästan alltid en per- Y ör d n a d e n s d e t s k o n s t.
Den nära kontak- just vara den eller din, som inte har sonlig upplevelse en djupt förbor- till grund, hur till ten med livets fruktbara.
uppbyg- något arbete, eller inte något hem g a d kanske gande men s I i l I a krafter ver- eller anseende.
Detta ä r säkert synes abstrakt och objektivt än det kar detta.
anledningen till bra mångas " kon- tankeextrakt är.
som därur utvun- Och detta är s a n n k o n s e r- servatism ”.
Den beror i mycket hög nits.
v a t i s m. grad på fantasilättja, brist p i Men detta var en lång utvikning!
M e n det är icke allt.
Konserva- ” känslans fantasi ”.
Jag talade om att en människa, rom i l i v kultur innebär även något mera.
H u r subjektiv är icke även den sin¨ ungdom är radikal ofta sedan Det innehar historiskt sinne.
Den mest bildades omdöme.
Det finns blir konservativ.
Detta b e II över enskilda människan brukar liksom kanske inte e n enda i hög som vi n u sett icke ha synner- folken gå igenom olika stadier och samhällsställning, nicd-goda inkom- ligen aktningsvärda grunder, men brukar gärna först vara radikal och ster och konservativa åsikter vars det k a n ha det.
V e t kan betyda så bli allt mer ” konservativ ” p i gam- livsåskådning och hela politiska syn större ansvarskänsla, djupare förstå- la dar.
V i skola se, att det k n n lig- inte skulle ganska märkbart ändras, else f ö r hur komplicerat livet är, me- ga utveckling och mognad häri, dju- o m han plötsligt bleve ruinerad, ar- ra aktning för deras vinningar, som pare förståelse f ö r det förgångnas betslös eller tvungen bo i ett rum levat f ö r e oss, mer h i s t o r i s k t värden.
och kök med sin familj vid en bak- s i n n e.
Men det måste först sägas ifrån, gård.
(E l l e r vilken man skulle Det är ju så, att en ung människa att det vore ett stort misstag, om man inte t. ek.
se alika p i frågan om ofta ställer s i g höga ideal.
Hon ser trodde.
att det alltid vore fallet.
kvinnans konkurrens p i arbetsmark- mången gång klarare än d e äldre Denna ” konservatism ” p i g a m l a d a r naden, a m han bleve oförmögen t i l l omgivningens fel, halvhet, bristande beror så ofta bara på större bekväm- arbete genom sjukdom och hustrun ärlighet.
Hon lider av att se föräld- lighet eller resignation.
Det rar inte måste försörja familjen.)
Och rarna gå på accord med idealen.
så lätt, rom man trodde i tonåren att detta ä v e n om hans politiska Isynnerhet i de är.
d i hon arbetar vara idcalist.
det visade s i g kanske åskådning förut varit väl genom- för att finna s i g själv och göra upp opraktiskt i dåliga tider på ett d i - tänkt, j a vetenskapligt grundad, lo- räkningen med det nedärvda och det l i g t jordklot.
Det gick f ö r långsamt gisk klar och frigjord från privata som miljön g i v i t det, som ligger att verkligen ändra p i n i g o t, " för- intressen.
Naturligtvis gäller d i r obearbetat.
A l l t måste prövas o. resten är det j u ganska bra rom det även omvänt, att det inte finns mån- b a r n det som är fullödigt får p å är ".
tänker man.
Man har klarat si- ga radikala som i n t e bli mindre sam- n y t t tagas upp, nu som e g e n na skulder.
har arbete, familj och ett hällsfientliga, då de upphöra att andlig egendom.
Allt det icke egna växten av Herran ”.
BREV ANGÅENDE DEN än det själv.
Det får rytm i sitt ar- och därmed ro.
Där blir ett sam- VERKLIGA KONSERVATISMEN bete manhang från släktled till släktled, Konservatism!
Vad är det?
” D e t la kåkarnas diskreta skönhetsvärden, rom binder samman ett folk.
- Det tycks m i g likna ii s i där en vessla, S ä g till pojkar: " Bryt ned, slå sön- det syns m i g vara en kamel. "
der.
vräk i s j ö n!
” D e skola störta Mycket av det.
rom g i r under stormförtjusta till verket.
Säg: namn av konservatism kan liknas ” V å r d a detta.
det är dyrbar: och öm- vid ” Böjgen ”.
Den har inga former tåligt, vakta och bevara det! "
Och - den vill intet bestämt.
Den endast du skall p i sin höjd väcka gensvar icke vill.
Den är motståndet trög- hos nigot ensamt stilla barnasinne.
heten.
Ja det finns en sidan slags - Det är lättare att samla till soli- konservatism och detta förklarar.
att daritet, d i det finns n i g o t gemen- det så ofta icke finns någon offer- sam a l l hata och slå ned än då d i r vilja och kampglädje bland den kon- finns nigot att älska och b y g g a och ingen upp.
servativa ungdomen solidaritet.
Ty blotta negationen har Men om än konservatismen kan icke samlande kraft.
vara nog så svår att definiera a h Men finns det ej ändå kon- om den också har svårt a t t ställa servatismen även något gott och po- upp slagord och valprogram, så Iö- sitivt som borde kunna samla?
nar det s i g dock att söka efter det Jo, men även den i god mening kan- äkta och positiva i konservativ vä- servative är osolidarisk.
Konserva- sensart.
tismen är nämligen trots sin sam- Och var skulle man främst finna i n d i- detta om icke hos den jordbrukande hällsbevarande karaktär v i d u a l i s t i s k.
Ty den är icke befolkningen.
D ä r har konserva- ett program utan ett känsloläge, icke tismen alltid haft sitt starkaste fäs- en logiskt klar idé, utan tempera- te.
Det l i g g e r i yrkets natur.
mentsak.
Och de konservativa män- När ett folk lämnar sin första niskorna äro oftast sådana, som icke ungdom bakom s i g a h övergår från älska att gå i flock.
jägarfolk till jordbrukande, så blir Det är lättare att ramla massorna det därmed i stället för blott dö- omkring en bestämd reform än om- dande även vårdande.
Och detta är kring ett känsloläge.
Parollen: " Här ett högre stadium.
som utvecklar skall der gamla brytas ned, här skall nya krafter.
den nya esplanaden fram! ” tjusar Det miste lära s i g f u I l f ö I j a ungdomen.
Det är svårare att elda ett arbete som icke ger omedelbart sinnena för bevarandet av de gam- resultat.
Det måste si " och vänta - - hos - - - - - - - - - - - - - -
En hjältinna och hennes verk Av Hilda Sachs Att vara kvinna och framträda reglementering med inskrivning och Englands folk.
Av en engelsk mo.
f ö r en n y idé och detta för mer än annat tvång, man hade nyligen i der ».
Det blev henne allt mera klart femtio år sedan, sådant förut underhuset så gott s o m insmugglat att det just var i sin egenskap av ter ett mod av mer än vanligt m systemet, akterna, såsom det blev kvinna hon måste handla.
När ar därtill kom att den nya t kallat i England, i en del sjö- och » Männen », säger hon, » äro inte ken innebar en protest på det im- garnisonsstäder och nu vilie man in- underkastade några sådana anord- tåligaste av alla områden sedlighe- föra det på flera orter.
ningar.
Varför?
Emedan de inte len.
och rörde sig om ting, om vilka Då hörjade Josephine Butler sin v i l j a underkasta sig dem.
Man tvin- den tiden en anständig kvinna bot- stora kamp mot dessa samhällsskad- gar inte desto mindre kvinnorna att de hysa en l j u v ovetenhet d i kan man lätt föreställa sig att domen skulle bli sträng.
Josephine Butler vågade dock stå upp och kämpa för de mest förkastade blind kvinnor.
och hon höll ut under en förföljelse som förefaller oss nästan otrolig.
Den unga Josephine Grey som föddes den 13 april for 100 år sedan växte upp i en fridfull trakt i Sort- humberland.
Hon synes av sin f a r ha ärvt nigot.
som kan förklara hen- nes sinnesart: hon säger a t t han ingav henne och hennes syskon » re- dan från barndomen avsky för sla- veri och allt slags förtryck ».
Hos sin man George Butler, lärare och sedermera präst, fann hon alltid for- ståelse för det som blev hennes l i v s Stora strävan.
Vad som öppnade hennes ögon för detta värv var dock en upplevelse av den mest uppska- kande art.
Hon hade tre söner och en dotter.
När hon en dag kom hem från en resa sprang den lilla flic- kan U t från rum i den övre vå- ningen, lutade sig alltför häftigt, över balustrad.
föll ned på för- stugans stengolv och skadade s i g så svårt a t t hon dag, En tid s i g det U t som om den förtvivlade modern aldrig skulle kunna resa sig ur sin sorg.
Då fick hon en dag en upp- maning av en väninna.
ram var kvä- kerska, att gå till ett uppgivet hus.
Här fann hon ett litet hem, som några kvinnor upplåtit år vilseförda unga flickor.
och det gick d i upp för henne, att om hon förlorat sin dotter.
fanns det många unga flic- kor, rom behövde en mor.
I sitt eget liga stadganden.
Hon rönte gillan- finna sig däri.
Varför?
Emedan hem upptogo nu Josephine Butler de av sådana kvinnor som Florence kvinnorna äro utan försvar. » och hennes man många sådana olyck- liga och mrs Butler synes i sin stora Nightingale och Harriet Martineau Striden gällde, det kände hon nu, av en man som Stuart Mill, men hon kärleksfullhet ha funnit en kraft, hade så gott som hela d e t välaktade inte endast de kvinnor, som råkat som alldeles särskilt inverkade p i samhället emot sig.
Ett par hundra- i n under polisbestämmelserna.
Dessa dem.
Hon märkte dock snart, att t a l brev, som hon skrev t i l l infly- staiganden voro en vanära som gäll- de av dessa kvinnor, som kommit telserika personer för a t t påpeka sa- de a l l a kvinnor, t y en förnedring in under myndigheternas tvång, kens djupa vikt och betydelse, Ix- kan inte drabba en grupp av ett släk- krävde e t t dubbelt nit, deras sinnen svarades p i det mest avvisande rätt: te utan a t t hela släktet förnedras hade hårdnat, de ansågo sig ohjälp- det ansågs i högsta grad osmakligt Hon vände sig ocksi till kvinnorna, ligt utstötta.
I andra länder rådde tt en kvinna kunde röra vid sådana » mina systrar, mina kamrater i for- sedan en tid prostitutinens s.k. ting.
Hon utgav nu sin » Vädjan t i l l ödmjukelsen », och hon vann int?
en- dast kvinnor utan ocksi män på sir emedan den upphetsade pöbeln kas- sida.
tade stenar mot fönstren.
När hor » Frukta icke », så uppmuntrande en gång ordnat ett möte för kvin- Stuart Mill de stridande, » frukta nor.
blev hon formligen jagad ge.
icke, när man förebrår er överspän- nom gatorna av uslingar, som voro da åsikter eller f a n t a i s m.
.
.
Fram lejda av ägare till osedliga nästen åt även om ni utsätta er för att hi vilka fruktade att förlora sina rov slitna i stycken av de män.
genom Poliskonstaplarna åsågo denna jak vilkas omskapade hjärtan vårt mål och hade roligt däråt.
en gäng skall nås. » Emellertid hade röster mat regle Då mrs Butler märkte att hon en menteringen börjat hejar även i än dast i få f a l l fann förstålse ho dra länder.
Victor Hugo skrev de rika och lyckligt lottade, insåg » Slaveriet finns kvar men det bär hon n i t hon hellre borde vanda sig namnet prostitution.
Och det är en till de fattiga ur vilkas led de kvin- dast kvinnor.
som drabbas därav., nor hon ville rädda hade utgått Garibaldi och Mazzini hörde t i l l sy Ännu hade hon aldrig talat offent- stemets motståndare, och den senare ligt.
En kväll befann hon sig i en uttalade att akterna införde i stad, dar med anledning av en stor land det amerikanska slavsystemet strejk en mängd arbetare voro som i dess vederstyggligaste form.
Två lade p i torget och dit även en internationella medicinska kongres- mängd lantfolk strömmat till.
Ett ser hade sysselsatt sig med frågan klart månsken lyste över platsen.
Di Det beslöts att ta fasta p i detta sam ljöd plötsligt en mild kvinnostäm- förstånd, och m r s Butler företog en ma.
Josephine Butler hade, stödd agitationsresa t i l l Frankrike, Schweiz på t r i m ä n som buro brinnande och Italien och vann anhängare facklor stigit upp p i en kärra och alla dessa länder.
När hon återkom börjat tala.
Hon bad arbetarna be- till England år 1875 stiftades till tänka, att när de nu kämpade för sin avskaffande av prostitutionens reg- egen sak borde de ocksi visa med- lementering den brittiska, kontinen- känsla för dessa olyckliga kvinnor, tala och allmänna federationen.
I deras egna döttrar och systrar, som vårt land.
d i r reglementeringen in- i garnisonsstäderna voro intvingade förts 1859, stiftades en underavdel- under det skamliga oket.
Hon väd- ning 1877. jade t i l l dem om även de mest ut.
Under titeln » En ropandes röst i stöttas människovärde, och de för.
ö k e n » utgavs en samling av l e fö- stodo henne.
redrag mrs Butler hållit.
Den över.
På e t t flertal platser i landsor- sattes till flera språk.
I min-a län- ten talade han.
petitioner ingåvos der utgåvos tidskriften for och en kvinnoförening inlämnade tionens mål, här utkom under en en protest mol den kommitté, som följd av år » Sedlighetsvännen ».
regeringen tillsatt för akternas ut.
Många internationella konferenser bredande.
Dess slutargument lydde: a h kongresser höllos av dessa se- » Vi anse dessa stadganden för en nare en i Stockholm r &amp; ~.
Äntligen kränkning av varje kvinna. » Vid efter 17 års oavbruten kamp vann denna protest fästes ej avseende, den modiga och outtröttliga kvinnan men rörelsen för avskaffandet växte.
sitt m i l: akterna upphävdes 1886 Mellan åren 1870 och 1886 inläm- England och i kolonierna.
nades en mängd petitioner med t i l l - I vårt land blev striden segslitet somnas två miljoner underskrifter.
lång och i stort sett gick den i sam- En dag när mrs Butler i under- ma tecken som i rörelsen moder- huset bevistade m debatt om akter- land.
Federationens lilla hop höll ut na, måste hon åhöra hur s i r James trots alla smädelser.
Sådana hördes Elphinstone benämnde henne med inte minst från läkarnas sida, och ett så krankande epitet, att hon, när mången gång voro de sådana, att hon b e r ä t t a händelsen, ej kunde man helst gör med dem, som Jo- upprepa ordet och när d e t gällde a t t sephine Butler gjorde med parla- före parlamentsvalen utesluta de mentsledamotens sårande uttryck: kandidater rom försvarade akterna, drar en slöja över dem.
igångsattes mot henne den mest in- ner och skrivelser gåvos tensiva förföljelse.
I de städer, där svar; år 1902 gjorde fed valstriden stod lom häftigast, våga- delningen en framställning till över- de hotellägarna inte hyra henne, ståthållarämbetet om att reglemen- teringen i Stockholm mit!
: upphä- vas, även denna avslogs.
Men frå- måste vräkas undan.
Den individu- ser han (för att använda Nietsches ta med den nedärvda katolska kyr- källa och tryggaste tillflykt.
det var gan hade p i nytt kommit upp och ella själen står d i r späd och naken, bild) i kulturen en fackla som i kan och g e sig ut p i religionens hav den otroliga anspråkslösheten i be- vid följande års riksdag väcktes av som ett spirande gräs, när det kry- stom och natt under ständig fara med individens samvete som enda hav.
behärskningen i lidanden, själv- Edvard Wavrinsky och Adolf He- m motion att riksdagen måtte per upp ur fröet, som omgav det med a t t slockna räckes från hand t i l l kompass eller att tro p i Sverige som förglömmelsen.
Det var allt det.
din begära att k. m: t ville låta utreda S i " näring.
hand - från släkte t i l l släkte och det land som hade skyldighet att ta som gjorde forna tider stora, som utgående avskaffande av » den olag- När denna ofta svåra befrielse- bäres upp av människor, ofta svaga handla.
i religionsfrihetsdramat.
gjorde t. ex. att Olaus Rudbeck stod liga reglementeringen av prostitu- kamp.
(rom ibland rent av kan taka.
och sviktande, men som hålla ut.
Den historiska.
" konservativa ” på Gustavianums tak med brand- tionen ».
Skrivelser beslöts, och den raktären av årtals brytning med Så börjar han inifrån sin egen chauvinism, som festtalar om Gus- sprutan och räddade domkyrkan, kommitté som tillsattes blev efter hemmet).
när den är fullföljd och livserfarenhet förstå inte bara egna tav Vasa och Gustav I I Adolf, bor- medan hans eget hem och Atlanti- 7 år färdig med sitt arbete, i vilket man kommit t i l l det resultat, att människan vunnit e g e n grund.
fäder utan många av dem som de inte glömma, att dessa minst av can brann.
reglementeringens nytta gentemot då behöver hon icke längre vara rädd " gjort " historien dem som för a l l t kunna kallas konservativa i van- Den som v i l l kalla sig i sanning könssjukdomarna var så ytterst liten a t t insnärjas i nedärvda fördomar en barnslig fantasi ofta bara bli tea- lig mening.
Gustav Vasa gjorde som konservativ, den borde först ärligt att detta ej kunde uppväga dess hu- och fur h e n n e oäkta stämningar traliska figurer med fanor och fan- bekant om aIlting här i landet sträva att själv efterfölja fäderna manitära och sociala skadlighet.
d å är hon färdig att lugnt kunna farer eller tråkiga tora min ", art- och när bönderna klagade över att och söka ge sina seder och sitt dag- Den raka linjen från Josephine But- — ler och hennes veck fram t i l l detta se det g o d a i det arv hon fick, det skilda från vanliga människor.
Ett de icke fingo h a kvar det rom var liga liv något av den stränga form.
domslut erkännes: stora i föräldrarnas livskamp då sådant historiskt sinne, en sådan " gammalt och fornt ", så svarade som d6 timrade hem och stat fast.
» Grunden till ablitionismens sto- är hon mogen för förlåtelsens, verklig pietet, hör t i l l den sanna han, a t t Djävulen väl var gamma Den måste vara beredd att offra ra framgång », heter det i betänkan- egen ära och rikedom för allmänt det, » är a t t söka icke blott i den förståelsens, tacksamhe- konservatismens väsen.
men icke bättre fur det.
tens dygder dygder utmär- Men om det är gott a t t beundra Vad vi egentligen beundra är dock väl ty det var de tidri, d i män- energiska agitation, rom federatio- nen bedrivit, utan jämväl och i kande för den verkligt vuxna män- det stora i det förgångna, att tjusas icke de gångna tidrperiodernas yttre niskorna i Sverige gjorde det.
som främsta rummet i en a l l t mera vun- niskan och for all sann konser- av stora bragder och starka män och verk, utan deras anda, deras strids- blevo så stora, att de lysa för oss nen insikt om den nuvarande regle menteringens brister .. vatism men som man ej bör begä- kvinnor s i skall man icke därför lust för nigot nytt.
deras offervilja med en mystisk skönhetsglans Men det var just för en undersök- ra av ungdomen med " sitt stora, sitt försöka göra e f t e r deras verk i yttre för de framtidsriken d e sågo Det Men Y i kunna e j förläna vår tid ning av dessa brister Josephine But- denna skönhet genom att gräva fram måtto under helt förändrade förut- rom gör dem stora, är deras djärv- vackra, sitt glödande hat ".
er höjde sitt rop och det är ända Det är just nigot av denna ut- sättningar.
Det voro en e n orim- het a t t tro på av ingen ännu vapen ur gravhögarna, utan endast fram till våra dagar en linje från genom a t t lyssna t i l l samvetets hud hennes arbete kan dras.
I den eng- veckling f r i n stormare till a r m - lighet.
Att gå omkring och sucka erkända värden.
Låt oss likna dem i detta!
Låt oss såsom de gjorde.
elska federationens stadgar lästes gare av den borgerliga kulturen som efter den gamla goda tiden.
det iii följande: » Frågor rörande gränser- arbetarklassen under det sista halv- ett esteteri, som glider " udenom " re- fråga: Vad är det för sinnelag som na för polisens makt a t t utöva u p p seklet genomlöpt och som avspeglar aliteten.
Vilken tid v i l l man för- tar sig uttryck i deras gärningar, sikt över kvinnan eller Över den all- resten ha, vikingarnas eller Ansga- den fasta ro.
som utstrålar från de sig i dess bildningskamp.
männa sedligheten utgör just en av I I hus de byggde, de möbler de slöj- v a r tids brännande frågor. » Det är Då en människa kommer en bit rius, Olaus Petris eller dade.
.
Vad ledde dit?
Låt oss som om det vore sagt i dag.
Att vi upp i åren, då inser hon.
hur svårt Adolfs!
i det hela taget kunna tala i denna Var och en av dessa ha varit stora, icke bli antiksamlare bara, utan män det är att leva efter de kanske allt- och andra djupt viktiga samhälls- för rätlinjigt fattade idealen, hur därför att man d: ' gjorde nigot, som niskor, som själva kunna skapa nå spörsmål, som just nu äro uppe, rar mycken trohet i det l i l l a och hur man aldrig vågat sig på förut, an- got!
ocksi tillskrivas Josephine Buller Det var disciplinen i alla de stilla och dem rom stredo vid hennes rida.
mycken själövervinnelse det har tingen det var att segla Europa runt Det var det kvinnliga modet, som fordrats bara för att hygga upp ett över haven och erövra riken.
eller att och ofta så f a t t i g hemmen runt om erövrade åt oss denna rätt.
blygsamt liv eller ett blygsamt hem, våga tro pi godheten som en makt i landet, det var plikttroheten i de så som hennes föräldrar gjort och och lära sig avstå f r i n urgamla dagliga arbetet och i familjelivet de gångna släktena före dem.
Då släkthämndstraditioner eller att bryr det var bönen, som starkaste makt.
.
Eng- sitt en federa-, - - - - - - - - Gustaf
E n kvinnornas fråga I riksdagen h a r nyligen behand- lats en sak som ovedersägligen be- rör kvinnorna mer än männen Med anledning av motion första lagutskottet i ämnet hade - ilksom i fjor om huruvida - tillstyrkt utredning och under vilka f ö r u t s ä t t n i n g a r av- brytande av havandeskap må anses straffritt.
De kvinnor.
som uttala- de sig av det ringa fåtal vi äga i kamrarna, instämde.
De flesta man- liga talare yttrade sig som om det inte f u n n i t s en annan part i saken som om de voro de, som huvud- sakligen förstodo vad den gällde.
Frågan föll måhända just eme- dan det var en annan part den gäll- utan - de, En gång bevistade jag ett möte i barnbegränsningsfrågan.
Där upp- trädde en talare, en liten mager, här- jad man men ännu ung.
” Min far var lappskomakare på landet ”, sade han, vi voro femton barn och vi s v u l t o Så steg han ned ur talar- stolen.
Hans ord äro oförglömliga.
U n d e r hårdaste kristiden råkade j a g a t t i sällskap med en diakonissa besöka några f a t t i g a hem.
I e t t av dem fanns en mor med å t t a barn - e t t av dessa var p i landet de övriga voro I å l d e n mellan tio år och några veckor.
När u t f a t t i g a mödrar berätta a t t e t t av deras barn är på landet, brukar deras ansikte upplysas av e t t soligt leende Denna mor var för trött att le.
Hon kunde vara några och t r e t t i o år, var inte utmärglad, men tycktes andligen till hälften slocknad.
” Man blir så dum av a t t inte få sova ”, sade hon och strök r i g över pannan d ä r hon satt och skötte den l i l l e minste.
D e fem övriga - den äldsta av de hemma- boende var i skolan - stodo eller s u t t o p i små pallar i en rad, orör- l i g a som bilder utan att t a l a utan ett skiftande u t t r y c k ja, utan något uttryck alls I sina a n s i k t e n De ' tycktes mi: med sina u n g a, ned- böjda huvuden påminna om några fætus i en burk I e t t s k i p.
När den äldste kom hem gick han fram till den lille minste, smekte honom och smålog.
D e t t a föreföll m i g som ett rent vansinnigt avbrott i den un- derliga orörligheten.
Denna mor tycktes mig ännu in- l e dömd a t t gå under.
Hon skulle kunna räddas o m hon f i n g e hjälp till sina sysslor och om hon inte finge flera barn.
E t t s t o r t barnbad- kar stod d ä r fullproppat med orena kläder.
Dessa kläder, det sig jag för mig, skulle han aldrig få tid till a t t t v ä t t a Om denna kvinna hade k u n n a t veta att hon a l d r i g skulle bli mor n y t t skulle der inte ha skänkt g n i s t a mod, givit henne ett andrum.
ett hopp?
Vad a n n a t skulle väl k u n n a t ha gjort det?
Männen i riksdagen talade om a t t - henne en nativiteten hos oss är mycket låg, om vad man skulle säga om oss ute i världen, om asiatisk och väster- ländsk u p p f a t t n i n g av livets värde och om det romerska rikets förfall.
Är inte d e t t a ändå bra verklighets- främmande?
Der f r å g a d e s också om man väl kunde h a r ä t t att döda ett liv.
Men e t t nytt liv.
där d e t är så k n a p p t av livets nödtorft.
blir d e t inte självt p i s i t t sätt dödande ge- nom det i n t r å n g det gör på de an- dras magra rätt.
på en mors sista motståndskraft?
Och är livet un- der sådana vilkor önskvärt för en li- å försökte någon lura mig.
Man lor sina ändamål, att avtvinga det efter- rakt emot sin död, om jag inte Men hur?
Ty medelålders gifter " " ha de blivit kunde hindra hnom.
d e hide varit vårt oskrivna hedersko- dam, f u l l av behagliga rundningar.
Hon rar.
ingav fullt förtroende visavis matlagning.
På väg mot den bättre tingens ordning dex, att vi inte visste av någon annan be- Hennes klädning var fullsatt med rysch behöver vi också bättre kläder.
Till en stämmelseort än den lilla halmtäckta ko- Allt vad jag visste var, att han och krås, på de omöjligaste ställen satt viss grad motsvara de nuvarande våra jan.
knappar a h fransar.
Mitt p i kroppen var behov men de kunde vara ännu bättre fanns någonstans på andra sidan, som hon kraftigt ihopsnörd.
släpet höll hon Ännu fabriceras dåliga och ohållbara ty- sträckte sig tjugu mil från oss, och att krampaktigt i ena handen a h högst uppe ger.
Ännu har våra klädningar inga flic- om jag inte kunde hejda honom, skulle på den tornartade frisyren balanserade kor och ännu sväva vi omkring på höga han bli dödad - och tro, att det var jag.
som gjorde det, lika säkert, som om j i g hon en jättehatt, prydd med närande grön- klackar, Men den raka koltliknande klädning riktat dolken mot hans hjärta.
saker.
» Varför visar Ni mig det här? » Jag skall inte trötta med alla de hem- frågade jag retad - » Det skall Ni strax som vi bär drar inte mycket tyg, och dess få höra. » Man räckte mig ett fotografi mönster är så enkelt att man med litet ska detaljerna från den natten.
En enda till.
En täck, ung varelse, med tadellösa händighet lätt kan sy den själv på samma förfärlig upplevelse sparades mig.
Jag ben, smal hals, korta mjuka lockar, för- gång som det också finns spelrum för ett skickades inte med patrullen som skulle fantasi och konst.
Den anfalla kojan Jag blev kommenderad att nuftig hållning ansiktet lyste av klara skräddargenis linjer och kroppen var förandligad från är även demokratisk.
Alla kvinnor se lika avskära återtaget längst bort i ravinen.
huvudet f i l l tåspetsarna.
- » Är inte lik- ut » på håll », och människovännen skön- Jag tänkte inte mycket då vi tågade ner- Nyligen visade mig Spår i sanden är något tillfälligt som första vind sopar bort.
h i långt sy- nes det inte vara någon riktig titel på Sara Bohlins lilla diktbok (Bröderna La- gerströms förlag.
Stockholm).
Här möta vi ord som livet ristat in i röda köttet Den erfarenhetskomplex som här fått dik- tens uttryck är välbekant för oss icke- diktare a flästa människor ha någon gång erfarit smärtan av att vara m u m.
förrådd, förkastad, do flesta h i trätt mad Jehova för att lidandet drabbar så orätt- vist, vilket beror p i att de inte ge sig tid att vänta.
De h i också strävat att höja sig över lidandet a h avvinna det en vinst.
Dikten ger alltid en tillspetsning aV mänskliga erfarenheter, det är dess väsen och dess kännemärke Därförutan är det icke dikt om det är så vi vilja ha den.
Den sorgsne finner utlösning och därige- nom tröst i en sorg som är mörkare, dju- pare och högtidligare än hans egen Tidevarvet har haft förmånen att of- fentliggöra en rad av Sara Bohlins dik- ter, därför skola vi icke citera några ut- drag Vi tro a " de av tidningens läsare som kännat samstämdhet i känslan med des- sa dikter så äkta i sin ton, skola vara gla- da att kunna förvärva dem, samlade un- der en pärm.
E. W. färde vis och så lyckas det dem att vinna modet Chanson Triste Vår tids arbetande kvinnor följa m e Spår i sanden Fara - ' ' " '. " '
ett fotografi: en - - påfallande? » frågade man mig.
» Mormor och dotterdotter? » - gissade jag villrådig.
» Inte riktigt.
Det är två bilder av en a h samma person Det första visar henne rid KILO) ^ års ålder år 1897, det andra vid 46 års ålder 1927 Märkvärdigt nog kände jag mig inte blamerad a v detta överraskande avslöjande utan snarare glad.
» Vänta bara, hon kommer att bli ännu vackrare, » heten - - - hetskännaren och läkaren prisa den alla för höjden i dalen, jag vet inte varför.
med iver Den kvinna, som varken kan Jag hade liksom gjort upp med mig själv, eller vill ge ut mycket pengar på sitt att Dimitri skulle bli dödad, så att min yttre, ser nätt och trevlig ut och undgår framför allt att dra någon uppmärksam- het till sig, vilket säkert är huvudsaken Också därigenom är det nuvarande mo- det människovänligt att det mildrat - - om ett världsberömt kvinnligt geni så fasthålla ungdomen till slut är man kunde man vara benägen att avfärde den dock tacksam för det faktum, att det märkliga förvandlingen med » det är an- knappt finns några verkligt avskräckan- Men så är de gamla kvinnor längre den, som bygger kroppen ».
Alldeles särskilt viktig är hårfrågan det inte.
Även de ogeniala kvinnorna har förvandlat sig f i l l oigenkännlighet under Det långa håret får inte komma tillbaka.
de sista trettio åren.
Detta härliga yttre Det betyder inte att alla kvinnor måste framsteg gör blott det inre synbart Kvinnoarbete, sport, hygien, den växande insikten om estetiska fordringar ha sam- verkat och skapat ett mod så förnuftigt, som ingen föregående tid kunnat upp- visa.
Den snörlivsbefriade kroppen har fått lov att skaffa sig en muskelkorsett, den fria halsen bär gärna det lätta, shing- lade huvudet.
For att uppnå den » slanka vara uniformerade eller att de som av stilkänsla eller tradition eller bara för att det klär dem har en knut i nacken, att de nödvändigt måste låta den falla för saxen.
Men vår frihetskänsla frodrar att alla de, som känna sig lyckligare med sitt korta hår, som tänka bättre, ha mindre huvudvärk och tär mera obesvärade, ej skola bli tvingade att återgå till det varelse?
tion, förståndigare och bättre föda.
De som önska vår befolknings till.
som biprodukt inställer sig en vackrare växt önska den säkert inte heller klarare ögon och bättre nerver, Man med tillhjälp av så barnrika famil- hy blir riktigt rörd när man tänker på hur jer.
Varför då inte unna en begräns- mycket kvinnohälsa kvinnolycka och kvin- kunde ju lämnas.
Men där frågan inte är omtvistlig utan l i k a säker och k l a r som nöden och överbefolk- ningen i ett u t f a t t i g t hem, d ä r bor- de de humanitära och sociala skälen få tala.
Fråga endast å t t a b a r n s m ö d r a r n a!
Låt oss höra rad kvinnorna säga!
H.
S. sin bösskott.
-- För sent min gubbe, sade Ryan och den förut överdrivna skillnaden mellan ung och gammal.
Man må göra sig al- skrattade mig milt i ansiktet V i fick drig så lustig över den åldrande kvin- bara en, men han ville inte ge sig.
Ill- sade jag med full tillförsikt.
Eftersom det denna gången var frågan nans tragikomiska strävan att till vad pris fänades med att slåss som en galning.
Han linje », som modet fordrade, måste man gamla.
ta sig mera och verksammare mo- Också de få och enkla underkläder, Så- som man nu för tiden behöver och som man lätt själv kan förfärdiga, ha betytt ett stort framsteg.
De ha nämligen skaf- fat ett gammaldags besvärligt begrepp ur världen: utstyrseln.
Mången ung flic- ning där den a l l t f ö r s t o r a barnska- ka har gråtit i tysthet över att hennes ran f i n n s?
nokraft men har den nuvarande kläde- utstyrsel ej var fin nog, eller arbetade I diskussionen am den tillåtliga dräkten att tacka f i r.
Den nya generation vet ingenting nätterna igenom på att sy och märka tills aborten talas det om, a t t sjukdomsor- om de gamla skräckbilderna Men den det var en rätt översträngd och glåmig saker visserligen k u n n a vara oom- vars erfarenheter sträcker sig 25 år till- brud som inträdde i äktenskapet.
Vem tvistliga skäl, men att d ä r humani- haka i tiden fick de sista veckorna en vet vad denna utstyrsel har på sitt sam- t ä r a eller sociala skäl skulle gälla.
shock Allt emellanåt ljöd näm- vete?
Nu för tiden är inte längre mäng- är frågan alltför svår a t t avgöra.
duktig ligen har a h där ett glädjeskri: det nu- den av linne någon gradmätare för ett Det må vara si i en del fall.
Dessa parti, dess ordnande och bevarande inte varande modet försvinner!
ten inre var alldeles tomt, som det händer, att man blir tom och slö på någon kär anhöriga begravning.
Jag tycks inte ha vetat om något.
förrän jag hörde ett dur- det rakt i magen på två ställen, stac- kars usling.
Han kolar av när a m helst Har du en tändsticka på d i g?
Knappa tio meter därifrån mitt i ravi- nen låg han, där han fur mindre än fem minuter sedan rusat fram som ett jagat djur, och där såg jag honom dö inte den död som krigskonstnärerna så syndigt och framgångsrikt utmåla att man får i fält, men med hela den oestetiska döds- kampen hos ett slaktat djur.
Han hade just lyckats få ned några droppar vatten från en flaska, som en a v sjukbärarna räckte honom, då månskenet föll på mitt ansikte och jag kunde se, att han kände igen mig.
En minut efteråt var han död, men p i den minuten kom det över hans ansikte ett sådant uttryck, som sett jag aldrig kan min något mänskligt tyckte bara, att det var dödskampen före en särskilt plågsam död, det kunde jag se.
Men jag visste vad der var.
Fysisk smär- ta var det minsta jag såg där.
Jag visste att Nicolas Dimitri dog den mest den mest förtvivlade dad, som någon kan ljuta att han dog i tron att vara off.
rad inte b a n av en värld i vansinne utan genom del olidligaste förräderi i sista medvetna stund berövad alla de bättre i d.
lare impulser han dyrkat a h trott p i som världens frälsning.
Inte smärta inte hat inte längtan stodo skrivna I hans endast ett uttryck av oändlig, outsäglig fick nu, - ansikte förr.
Sjukbäraren hopplös man sin ansikte, » Utstyrseln » Dessa jubelrop kommer från personer någon religiös handling.
som står modet fjärran, som av estetiska har fått lära att inta sin rätta plats.
Emot alla dessa fördelar tycks en varje förtvivlan .. eller moraliska skäl protestera mot dess forna tider var Och i kväll, då fiolerna snyftade fram överdrifter.
Men de invigda veta bättre: invändning oviktig I Om det är så att något förberedes emot kvinnan ett offer åt dem som dikterade det nuvarande modet, så riktar sig denna modet.
Det var groteskt, hur få och enkla stöt inte emot överdrifterna, utan emot de trådar voro, som höll i dockspelet.
- modet självt.
Det har räckt alltför länge Nu får kvinnorna visa att de ej längre äro för dem, som leva av att det växlar.
Det dockor Eugenie Schwarswald nuvarande modet har inte blott konserva- tiva idealister emot sig, utan framför allt modeintressenter.
SA mycket mer som det är första gången sedan mannaminne som den kvinnliga klädedräkten ej rättar sig efter säljaren.
utan även efter konsumen- ten Och även om vi nu skulle få ett nytt mod (det Gudarna förbjude!)
ett mod med de längsta kjolar, det längsta hår och den djupaste förklädnad vår sedlighet skulle därigenom ej upphjälpas I tider då kvinnorna voro så påklädda, som bure de hela sin garderob på sig förmådde dock några av dem att sig så sinnesförvirrade, att sedlighetspre- diktarna ej hunno med att förkunna allt vad de hade PA hjärtat.
På denna punkt lönar ej att spilla kraft, det var alltid så a h kommer alltid att så förbli bete Chanson Triste, såg Jag som i en dim- gradvis framträdande, tills det tog form a h Jag kunde urskilja varje drag ma - varje smärtas ryckning, detta samma sikte på nytt.
an-
