# ID: svediakorp-per3357
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1927
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,811
# sentences: 352
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Från Maria Montessoris land.
S t ä n g porten för kvin- norna!
I den högre undervisnin- gen i Italiens skolor ha pa de åren en del kvinnor kommit in som lärare på gymnasiet och i en del an- redelsen till livet.
Men det kan icke bestridas, att de intryck som den man- liga ungdomen får på det högre skol- stadiet i den ålder, då den är mest mottaglig, och d ynglingen utveck- las till man och blir medveten om dra högre utbildningsanstalter.
Detta sina plikter och rättigheter, med ett har till en del berott på att kvinnorna ord om sitt blivande ansvar som med- slagit sig på universitetstudier i stor borgare, äro avgörande för hans utsträckning.
Sedan nigra år tillba- handlingar sedemera ka skapas faktiskt flera kvinnliga fi- Genom den nya förordningen vill losofie doktorer vid italienska univer- åstadkomma att ynglingen stäl- sitet än manliga.
De låga lönerna för, les i omedelbar kontakt med för- lärarna skrämma också h o n männen.
grundsfigurerna för det mänskliga Men genom ett nytt reglemente, som tänkandet, med de största händelserna nu snart träder i kraft.
skola kvin- i historien, med konstens och littera- norna uteslutas som lärare i littera- turens mästerverk, med de män av oli- tur, historia o c h filosofi på högre ka slag, filosofer, härförare, statsmän, skolstadiet!
som fört världen framåt i alla tider.
Ecklesiastikminitern Fedele ger AIlt detta måste framställas med som skäl för den nya förordningen kraft och klarhet för ungdomen.
Där- att kvinnorna trots sina kunskaper till behövs den manliga känslan, den och sin med männen fullt jämbördiga manliga ledningen som har förmåga utbildning icke äro skickade att hand- an gripa och röra sina åhörares själ.
leda den manliga ungdom, som skall Till sist kommer man med en liten bliva framtidens ledare i samhället, tröst fer de kvinnliga lärarna.
De få Man kan visserligen inte tillskriva alltjämt ha kvar undervisningen i skolan ett allt dominerande inflytan- språk, i biologi, i övningsämnen, allt de vid ungdomens uppfostran, hem- discipliner.
där " den manliga käns- men ha också sin stora del i förbe- Ian " inte behöver framhävas.
La Tribuna, kommentarer förord- ningen med den största tillfredsstäl- lelse.
Tidningen har länge påpekat den fara, som låg i att kvinnorna lagt under sig så stora delar av den högre manliga undervisningen.
Detta är en sant fascistisk förordning!
ut- ropar d e n, och del lär ingen vilja bestrida.
Del enda som gör den bekymmer är att det finns otillräckligt med verkligt kompetenta lärarkrafter till- gängliga, då universitetsstudierna inte längre locka p i grund av den osäkra ekonomiska ställning, som bjudas lä- rarna.
Man bör därför återge lä- rarna det ekonomiska välstånd som borde tillkomma honom, menar tid- senare man ningen.
Det behövs alltså inte bara den manliga känslan!
Man får efter detta nya dekret en ny aktning för de italienska lärarin- norna, deras undervisningsmetoder och livsåskådning.
Men det är bit- tert för dem a t ~ behöva bli martyrer för an de icke kunna eller vilja mo- bilisera upp tillräckligt med manlig ' ' ' känsla i sin undervisning.
/ E.
K.
L.
S p e l e t om kärleken och döden.
Av ELLEN MICHELSEN.
Ropet från Volga.
kring flesta ha sett filmen, som knyter sig oerhörda ansträngningar drar en skara män den tunga pråmen med rep uppför floden.
Repen sargar deras bröst.
Många äro barfota Men hela dagen måste de hålla ut.
Om de släpper sitt tag, glider pråmen tillbaka utför floden a h de mås- offra nya krafter återvinna det, ~ ~ ~,, förlorade vägstycket.
När det blir kväll efter en brännande dag, faller de utmat- tade till marken och orkar knappt svalka sig med vatten från floden.
Men pråm- dragarna ha en tröst, befrielse är sången under det hårda arbetet sin egen sång.
pråmdragarnas sång Och sången, ropet från Vale.
blir uttrycket for all under- tryckt längtan, all okuvlig strävan, som för en genombryter hindren och banar väg betyder in i slottet, som här de gamla åskådningarnas värld.
Man har ännu inte upptäckt felet, man lever i det gamla och är nöjd med det.
Men med sången från Volga kommer något nytt a h okänt och farligt in i den gamla världen.
Ropet från Volga hörs överallt för den som lyssnar - överallt där den ena %r- den ” står emot den andra, överallt där nå- a " ' som bli ges plats av det som är, men kämpar för att få luft.
vill inte R a p t från Volga nämndes av borgmäs- tar Lindhagen i hans anförande i remiss- debatten i måndags.
Han översatte del omedelbart till ropet från Kalix älv.
Det komm I från all .. de hemlösa hem- manssönerna a h - döttrarna som drivits bort från jorden.
som nu i industriens kris- rider stå utan arbete och rotfäste.
Och han att tillade: Kanske ljuder det ropet från strän- derna av alla våra svenska floder Spelet om kärleken och döden (Le toria Lavoisier, den stora fysikern, de båda, sedan de hjälpt Vallée jeu de l ’ amour et de la mort) är ett och markis Condorect, han som med fly, tillsammans invänta döden.
stycke av Romain Rollands stora dra- döden i hjärtat och ljuset i blicken Detta är i all torftighet gången i Ropet från Volga kan skrivas över de matiska studie över den franska re- innan han tog giftet skrev sin tros- deft.
drama.
högspänt och skälvande punkterna i borgmästar Lindhagens volutionen.
Rolland har i likhet med bekännelse i Människoandens land- från första repliken fill den sista så många andra gripits av denna den vinningar ” (Les Progrè i ’ Esprit De tolv scenerna, varav det är u p p Vi eftersträva arbetsfred sade han dessa båda ha fått låna byggt försiggå alla på ett och samma Vi tala om samverkan.
En samver- mänskliga historiens våldsamma och humain) väldiga epok, vars heta vind liksom drag åt Jérôme Couvoisier, dramats ställe, ett rum i typiskt 1700-talsstil kan borde dock vila på gemensamma grundsatser rör det aldrig får ro i hävderna.
Ingenting huvudfigur.
H o n är Sophie Can- med Louis-seize-möbler och Voltaire grundsatser är väl heller för en dramatiker na- dorcet, den betagande människan, p i marmorspisen.
Det vetter utåt en turligare Ämnet har icke mist sin skriftställarinnan, läkaren Cabanis ’ stilla, muromhägnad trädgård, där sy- men på grundval av den stora konserva- här i spelet Courvoisiers hurt- rener blomma När ridån går upp, tismen kring det bestående samhället aktualitet.
Tjusat och skräckslaget vän drages släkte efter släkte på samma ru.
Den tredje, Claude Vallée är i dansa några unga människor i vår- som också tycks få bestå och bestå FA- oemotståndliga sätt hän mot detta verkligheten den fredlöse girondisten ljuset därute.
Ett preludium i dur gan: är det b r a att samhället är delat hälfter, arbetsgivare och arbetare?
har skådespel, vars scen var Frankrikes Louvet de Couvray, som från lands- före stormen.
Plötsligt hör man en två ställts både av socialism och kommunism, hela land och vars åskor hordes over flykten återvände till Paris " mitt i kortege passera.
Musik av pickola frisinne och liberalism.
Men alla dessa gapet på döden och bar sitt huvud och trummor, skrammel av kärror, riktningar komma att brytas till skum mot halva jorden.
I tjugofem år har Rolland arbetat tvärs igenom hela Frankrike för att, skrik från hopen: en leverans fill gil- konservatismens klippor a h sjunka till rp med planläggningen av sin stora epo- innan det skulle falla, få kyssa den jotinen.
Detta är första varslet.
Så i det beståendes hav.
Fackföreningsrörel- sen kommer att bestå och ständigt far- pé över denna tid.
” Allt eftersom älskades läpparô.
kommer orkanen.
Det lilla rummet jag ”, säger han, ” träder in i denna Dramat försiggår i Paris våren med sin spinkiga Louis-scize-attiralj värld av smärta och övermänsklig 1794 och rör sig huvudsakligen kring fylls av ljungeld och åska.
I hastigt ning.
kraft, känner jag hur en vittomfat- dessa tre.
Jérôme Couvoisier kom- tempo växla scenerna.
Carnot, repu- tande dramatisk dikt samlar sig, J a g mer, följd BY Robespierres hat, m e d blikens general, svär och rasar, en R e g e r i n g s b i l d n i n g!
Det är rui- för idéernas makt över politiken, hör dånet från oceanen, som häver döden i hälarna, hem från national- flykting tigger och beder, råa solda- sig - det franska folkets Iliad.
Ald- konventet, där han nekat att r ö s t a husundersökning, hos två sjä- rig har samvetenas port ryckts våld- för domen över Danton.
Hans mar- lar flammar kärleken upp, stor och igenom i Riksdagen. ” Låt de stora, enkla sammare av sina hakar.
Aldrig har tyrium fördubblas, då han i sitt ödesdiger.
- I allt detta vilda kaos komma ut till folket, ai kan det man kunnat luta sig längre ut över varseblit förhållandet mellan hustrun stå Jérôme och Sophie lugna och bli en klar partipolitik och en stark rege- själens avgrund Aldrig ha de osyn- och flyktingen Vallée Resignerad fyllda av Mar besinning.
Och dock ring.
liga gudarna och vidundren, som be- inför livet som inför döden förlåter är d e t i deras hjärtan stormen vildast Och fredsfrågan!
Det a v v ä p n a d e bo andens hålor, mera ohöljt vällt han dock allt.
När han kort därpå härjar.
Det står ett underbart sken Tyskland togs emot med djupa bugningar fram ur natten än i denna övermo- kommer i besittning av tvenne pass av smärta och höghet kring den sista i Nationernas Förbund Bakom det stod dets stund, fruktansvärd som ljung- för sig och hustrun, skänker han des- scenen, då Sophie gjort sitt val, det Versaillesfredens löfte att dess avväpning bli inledningen till allmän avrust- sa It de båda älskande.
Men Sophie.
att stanna, och de båda tillSammans elden. ” Deltagarna i detta ” spel ” äro alla gripen av storheten i mannens hand- räddat den unge Vallée Över denna kända ansikten ur revolutionens his- lingssätt, kan icke ta emot.
Trots sin scen vilar något av samma högtidliga Tyskland och börjar rusta som vi andra.
till den andre är hon av öm- ro som del blir i ett rum.
där en män- het och hänsyn bunden vid maken.
niska nyss kämpat ut, Ljuslågor Om pråmdragarna vid Vale släpper sitt (Forts. å sid. 4), Hon stannar.
Spelet slutar med, att tag, glider pråmen tillbaka utför floden och de måste offra nya krafter på att återvinna det förlorade vägstycket.
Det - flesta - vår om de sedan - en samverkan - - ' - - dra högre löner - metoder för trustbild- ter göra kärlek nerande att ministären skall plockas ihop så att dess hem idéerna I skulle bakom Men om ingen nation ställer sig gäller att följa sångens takt.
Den ger inte rum för något avstannande.
Och ” anden sätter materian i rörelse ”.
H.
L.
H
av män- Det går igen.
niskomaterial. "
Mar sjömålet Pudelns kärna.
" Nedskrotning räkning mellan den förra regeringen och den nuvarande.
Man har ännu inte gjort upp Stripafrågan.
Och när man för några dagar sedan hör- i ar- de.
att arbetarrepresetanterna betsfredsdelegationen förklarat sig inte längre kunna fortsätta sitt ar- bete på grund därav, att delegationen vore förbigången, då regeringen utan att invänta dess yttrande utbröt en punkt ur frågan o m arbetsfreden (den som rör skiljedom vid rättstvister) och omedelbart skulle göra denna till föremål för proposition.
förstod man, att här skulle den huvudsakliga stri- den komma att stå.
I dagspressen kan man läsa spalt- långa citat av de långa anföranden, som höllos från oliks läger.
M e n vad var huvudintrycket av remissde- batten, det som skall kvarstå, när or- den äro glömda.
Man frågar sig då: borde denna regering ha låtit bli att lägga fram någon proposition angå- ende arbetsfreden?
Eller var det rik- tigt att så skedde?
Man går tillbaka, man tänker p i det politiska läget, hur det uppkommit och hur det utvecklar sig.
Och man stannar vid den fattningen: regeringen borde inte ga fram detta förslag Innebär det ett förbigående av arbetsfredsdelega- tionen?
Det beror p å hur man vill ta det.
Det behövde inte vara det, men för denna regering måste det bli så.
Det är här, det avgörande lig- ger.
Regeringsskiftet 1923 och re- geringsskiftet 1926, båda samman- hängande med arbetslöshetsunderstöd och arbetsfred, inrymma för mycket av partipolitiska intriger från riks- dagshusets korridorer för att bli all- mänt kända.
Men de ha.
det måste erkännas, bägge efterlämnat ett slag av oförritt.
En oförritt, icke endast från de frisinnade gent emot social- demokraterna.
utan i främsta rum met från de frisinnade gent emot fri- sinnad åskådning Den faller över partiet rom sådant.
oberoende av vil- ka de handlande personerna för till- fället äro.
och den måste gottgöras, innan de frisinnade med framgång kunna ta upp frågan om arbetsfri- den.
Det som skett, har skett!
Hur skall det kunna gottgöras.
Den frå- gan är inte lätt att besvara, men inte sker det genom borgerlig ramling Det måste vara genom en för iträtt^ ningslös frisinnad politik.
Det är behållningen av årets re- missdebatt, att den understrukit detta När man inte får ett tillfredsstäl- ande svar på den hövliga fråga man framställt, har man a l l anledning och rätt att återupprepa den.
Ensamt ur denna synpunkt ritt var borgmästar Lindhagens interpellation i riksdagen för några dagar sedan mycket motive- rad.
Vid förra årets riksdag framställ- de han till den socialdemokratiske för- svarsministern en förfrågan, om man inte snart ämnade göra något för att bereda de värnpliktiga s k d d till liv och hälsa.
Han f i c k ett högst otill- fredsställande svar och lit det därför inte dröja många dagar under denna riksdagsperiod, förrän han ställde samma fråga till den frisinnade för- svarsministern.
i anledning av 1925 års härord- ningsförslag beslöt riksdagen att hem- ställa hos Kungl.
Maj:t att taga un- der övervägande vad som kunde gö- ras för att skydda de värnpliktiges !iv och hälsa.
Liknande beslut fat- nog inte så uteslutet att det är mest herr Lindhagen man har att tacka för att den icke helt och hållet drunk- nat i den nya härordningens omfat- tande innehåll.
När herr Lindhagen förra året (se Tidevarvet n:r 13 1926) efterlyste några åtgärder i skrivelsens syfte, närmast med anledning av d e stora manövrarna uppe i Norrland vilka försiggingo i 30 graders kyla och un- k r olidliga förhållanden för de värn- pliktig~.
fick han till svar, att man gjort allt vad som göras kunde.
Det- ta innebar dock intet annat än aft Men det tar som bekant tid, innan alla de styrelser, kommittéer och sak- kunniga.
som man anser lämpligt till- fråga, har hunnit uttala sig i en frå- ga, och något vidare har inte hörts av Det är därför glädjande att herr Lindhagen i n t e förtröttas utan än- nu en gång riktat regeringens upp- fektiva resultat av riksdagens fram- ställningar 1925 om tillbörligt skyd- dande av värnpliktiges lis och hälsa samt om fullgott skadestånd för kroppsskada.
ådragen under militär- tjänst ”.
Och vidare sporde han: ” Anser regeringen ett verksamt in- gripande mot denna årligen under fredstid pågående nedskrotning av människomaterial vara åtminstone li- ka brådskande som vidmakthållandet av en krigsflotta för den sedan 113 år tillbaka förgäves drömda dröm- men om någon tvungen användning av densamma i ett framtida krig?
Årligen inkomma många hundra an- sökningar om gottgörelse på grund av hälsans skadande eller livets förlust i följd av värnpliktsövning.
Ar 1925 var antalet ansökningar 794 Därtill kommer ej anmälda sjukdomar, vilka av en slump slutat med tillfrisknan- de.
Obekantskap med lagstiftningen, resignation och hjälplöshet föranleda Vi erinra oss, att vid fjolårets val till ledamöter i andra lagutskottet blev fröken Hesselgren såsom förutvaran- de första suppleant a v andre supple- anten förbigången vid tillsättandet av mellanpartiernas lediga plats.
Som skäl uppgavs, dels att andra supple- anten, hittills frisinnad vilde, ome- delbart förut anslutit sig till det folk- frisinnade partiet.
dels att han var jordbrukare.
Anmärknigsvärt nog kom fröken Hesselgren att sitta som ordinarie, både för den andre frisin- nade Iedamoten och för socialdemo- kratiska representanter.
men på den plats, som rätteligen var hennes egen, tilläts hon endast att tjänstgöra vid behandlingen av jordbruksfrågoar.
Och i år fortsätter man i samma rikt- ning.
Därigenom, att regeringsmed- lemmar ej ha rätt att taga plats i riks- dagsutskott, hade frisinnade och Ii- beraler färre platser att beräkna än i fjol.
när det gällde utskottsvalen.
Un- derhandlingar fördes som vanligt par- tierna emellan.
så att gemensamma listor kunde upprättas.
Istället för två platser i andra lagutskottet fingo mellanpartierna en.
Och fjolårets taktik fullföljdes.
Fröken Hessel- gren, som var äldre riksdagsledamot och Iängre arbetat i lagutskottet och därtill är s i alldeles särskilt erfaren och sakkunning inom de viktiga social- politiska frågor, som andra lagutskot- lagutskot et nu har att behandla, blev supp- Ieant, och den andre ordinarie.
Det var givet.
att det skulle gå så.
” För- tjänst och skicklighet " äro, som v i veta, endast ett uttryck på papperet.
Hade fröken Hesselgren, om hon vid början av fjolårets riksdag anslutit sig till de folkfrisinnade och då blivit ordinarie.
nu erhållit den frisinnade platsen i andra lagutskottet?
Kan- ske!
Kanske inte!
- Ty däremellan ligger Stripa har tagits upp igen - sedan resning beviljats av Högsta domstolen - vid Oppunda häradsrätt i Katrineholm.
Hela bygden är på benen.
Alla hotell tell fulla.
Kö från kl. 4 på morgo- nen utanför tingshuset.
Tingssalen kan dock endast rymma ett 70-tal åhörare - är f. ö. fylld av ett 30-tal pressmän och 20 vittnen.
Mitt på golvet sitter Sme ’ Emil och advokat Lindberg vid sitt eget bord, rida vid rida.
Så mycket och så många för att komma till - sanningen!
Som helt enkelt kunde taIas om, omedel- bart och obeskuren.
Dock, om det är " s a n n i n g s - h hämnden ", som Hans Larsson la- lar om, som likt en gyllene droppe skall kramas fram ur allt detta vä- sen, tom göder tidningarnas spalter, då förmår den mer än väl väga upp det alltsammans.
Då är det kanske för den droppens skull.
som Sme ’ Emil är till, för denr skull som han grunnade vettet ur sig under de tre långa åren p i långhol men.
Där hände det en dag, att fängel- seprästen försökte göra gällande, att " inte var han oskyldigt dömd!
In- gen Jesus - blir oskyldigt dömd ”.
” Men Kristus då? ” svarade Sme ’ Emil.
Det träffar så rakt, det där m- ret.
Som an det handlade om ” sanningshämnden ningshämnden ”.
Så här skriver Hans Larsson om den (i Under världskri- sen): ” Lidandena äro det allvarsamma- ste men icke därför det retsammaste.
Men det, att man inte kan inför hela världen lägga fram sin rättvisa sak, inte bevisa en skändlighet och bli trodd, att i ett kaos av beskyllningar och dementier ingen till slut vet vad som är sanning eller lögn, det ger en känsla av vanmakt och förtvivlan, som ropar högt p i r ä k e n s k a p s dag, då svart blir svart och rätt blir rätt.
Förstå vi riktigt oss själva, är det nog efter den hämnden vi mest törsta s a n n i n g s h ä m n d e n alltså.
Sen den är uppnådd, kan man börja lugna rig.
Det är en hämnd till hälsa.
Människan mår icke väl om den ute- blir.
Det föröder själen att icke fä ordning i sådant.
Och den hämnden kunna icke giljotinerna ge oss.
Tvärt- om - alldeles tvärtom.
När deras arbete börjar, är sanningens tid för- säkerligen uteblivandet av skade- ståndsanspråk i talrika fall.
När staten exproprierar exempel- vis enskildas jordegendom, ges full ersättning, men när staten expropri- erar de värnpliktiges liv och hälsa, det värdefullaste a v allt för indivi- den, tillkastar staten dem allenast en obetydlig hacka.
Betecknande för vår tids nedsjunkna kynne, slutade herr Lindhagen, är att partierna in- tressera sig endast ovilligt för denna stora rättsfråga.
under det att organi- sationen av vapnen väcker största in- tresset och förunnas snabb behand- ling- Det är så sant som d a är sagt.
Om Oskar II:s ångpannor läcker, så framkallar det en storm av indigna- tion i vida kretsar och " flottans ned- skrotning. "
föranleder timslånga de- hatter i riksdagen, men om många bi. ” människor tillfogar livslång och oför- skylld skada.
så tar man inte en gång upp frågan till behandling.
Och dock är det relativt enkelt att bota en ångpanna.
panna.
Det är betydligt mera in- vecklat att sätta en bot på en lunga.
-
Olja.
Upton Sinclair.
Olja Axel Holm- ströms förlag, Stockholm.
4 kr.
Få, om ens någon författare, har den förmåga Upton Sinclair besitter, när det gäller at!
i koncentrerad form träffande karakterisera, vad nedskri- varen av denna lilla anmälan skul- le vilja benämna dol I a r h y p n o- s e n. med andra ord det vansinniga jäkt efter materiella fördelar som karakteriserar individernas livsverk- samhet i vår tid.
Ehuru med motiven förankrade i det speciella dollarlandet Amerika och alltså med utpräglad lokalfärg så- väl när det gäller personerna som handlingarna, innehålla dock Sinclairs skildingar så mycket av allmäntill- lämpligt stoff att de äro internatio- nellt värdefulla som försök till ana- lysering av den psykologi, vilken kännetecknar den eller dem, som allt för filtigt dyrkar gud Mammon i sin dagliga gärning.
i Sinclairs böc- ker blottas träffande all den hänsyns Iöshet ända t i l l djurisk råhet, den bristande eller ensidiga bildningen, rävaktigheten, lögnaktigheten och falskheten, allt enligt principen ” än- damålet helgar medlen ", som tiden satt i system och verkställer med hjälp av alla nutida tekniska hjälp- medel, som står samvetslösheten till förfogande vid behov.
" Herr Block ” eller " träklossar med ingenjörshjärna ", så ungefär karak- teriserar han denna art av känslolösa och felbildade människor, inställda att med högsta precision rusa mot e t t enda mål guld!
Dollar.
Även hans bok " Olja " behandlar samma ämne, individernas dans kring guld- i form av oljekällor, fast lä- saren här får stifta bekantskap med en av de mest sympatiska personer- na en sådan miljö över huvud kan inrymma.
Kring denna huvudfigur Vad det egentligen handlar om.
Ungdomens friluftsliv samt Idrot- - ten och pressen.
Ur remissdebattens stora spel med sak- kunskap och polemik uppfånga vi ett par I samband med sitt riksmöte, som detta röster, som tyckas visa vägen till vad det år avhålles i Sockholm, i W h i t I o c k.
i verkligheten handlar om ska samskoI a n s högtidssal ämne, Värner Rydén: sal söndagen den 23 den- Jag skulle vilja rikta en v vädjan till nes, anordnar Svenska Kvinnors Cen- regeringen att föra en klok och rättfärdig tralförbund för Fysisk Kultur (S.K.C.
C.
K) ett ben Grut, offentligt diskussionsmöte kända av angå- väl- Hertigen och Irländaren.
vit lagda under kontrollen av privata monopol.
Om folk hade varit i stånd till att monopolisera luften och ut- kräva av sina medmänniskor så och så mycket för vart andetag, sk u I I e d e h a gj j or- t det t!
Jag ser, att denna anmärkning kommer Er tt skratta men Ni skrattar inte och Ni glöder heller av harm när jordpriset pressas i höj- den - priset för den jord, som lika mycket är en av naturens fria gåvor vad värre är senden.Ur Det frie Blad, Danska detta lands jord till privategendom, av de vanärande ka- f r u Signe Björner, hämta vidare i Englands historia.
utgöra ett vi utdrag ur brevväxlingen.
svarar: " Hertigen av Northumberland tac tackar Mr Mc Laren för hans brev mest pilten Hertigen.
rationer av jordägare, men Det finnes säkerligen många inom_ fack- bm Grut båda väl kända av stockholms- föreningsvärlden som i likhet med många publiken, samt de båda för idrottande väl- inte representant i engelska parlamentet, (se Tidevarvet n:r 33 1926, art An- sikten från grundskyddskongressen) ställer i ett öppet brev denna fråga till Hertigen av Northumberland, den som den luft S i inandas.
store jord- och gruvägaren i Eng- Vad angår våra lagar vet vi att land.
Den fortsatta brevväxlingen gammal sedvänja inte erkände privat belyser på det skarpaste sätt två äganderätt till jord utan tvärtom för- åskådningar så olika att det nästan äganderätt att tillförsäkra var och en i är hemskt.
Det är ju inte två män- samhället fritt bruk av jorden.
De niskor det innerst rör sig o m utan tu- lagar som stiftades för att förvandla Mellan 1727 och 1845 antog parlamentet inle mindre än 1,385 särskilda lagar, som.
Her- däremot Hertigen hävdar, att något är hann Egentligen kan boken betraktas en konfiskation av arbetarpartiets me- egendom, för att han antages ha ar- som ett komplement till samma för- del.
som är en produkt av legaliserad betat för a t t skapa det.
Men låt mig nu fru fattares förut utgivna böcker, sådana penningutpressning och organiserad ställa en fråga till Hertigen, med an- som " Vildmarken ".
(The Jungle) list.
En bildad arbetare skulle heller ledning av hans påstående.
Om den ” Jimmy Higgins ”, ” 100 procent ”, inte ställa ett sådant spörsmål till nakna jordens varde är lika med noll, fredslagstiftning med misstro av fruktan av många avvaktas med både spänning och ” Kung Kol ”, " Samuel Sökaren " m.
Hertigen, om han har skapat jorden.
vill då Hans Nåd överlämna denna för att en sådan lagstiftning skall verka intresse, heter ” pres r e s s en och idrot- fl.
Den utgör tillsammans med dem Han vet, att den nakna jordens vär- värdelösa jord till staten, om m vi hål- ensidigt riktad mot dem.
Jag vädjar där- ten ' '.
Inledare blir en av S K. C.F.K:s en vidräkning med de makter, som de är lika med noll och ett jordens h å l l e r h o n o m s k a d e l ö s f ö r a l l a borgeliga vänstermän önska.
att striderna bekanta gymnstikdirektörerna fröken Elin Johansson från Göteborg a h på arbetsmarknaden skola avgöras i rät- tens och inte i maktens och stridens tec- Ingrid Holm från Nääs.
Den andra frågan, vars behandling ken.
Men arbetarna emotse en arbets- nog för ännu en gång såsom enskild man till populäraste och verksammaste medlemmar, regeringen att icke frampressa en arbets- gymnastikdirektören och journalisten frö- fredslagstiftning mot arbetarnas vilja!
ken Kitin Karling från Göteborg, a h d i r kussionsinlägg ha utlovats av bl a. tvenne Fabian Månsson: så sakkunniga personer som stadionche- Varför rusta v i egentligen?
Är det mat fen direktör Erik Bergvall a h redaktören Danmark?
Men mot Danmark ha vi ju av Idrottsbladet, Torsten Tegner.
skiljedom.
Mot Finland?
Också skilje- dom Mot Norge?
Vårt skiljedomsavtal med Norge skall endast ratificeras av Ungdomsmål.
stortinget Mot Ryssland?
Varje förnuf- 6 % människa vet.
att Ryssland har nog S.
S.
U.
H. har på sitt program även med att sköta sig själv för närvarande Ta andra grenar av social verksamhet än nyk- istället de 125 mill som man nu vill anslå terhetsfrågan a h som d l led i detta ar- till flottan a h dika ut försumpade mar- bete har sedan tio år tillbaka vid den här ker med!
Nog behöver vi pengarna här tiden på året ingått en social kurr för den studerande ungdomen.
Att just denna hemma på mer än ett håll.
- - -- Vad tjänar det till att disku- ungdom, varav en stor del kommer att tera om det skall vara undervattensbåtar i en framtid ägna sig åt intelektuella yr- eller pansarkryssare eller något annat.
om ken och sysselsättningar, bli lärare och le- det skall vara av den efter den typen.
In- dare var a h en på sitt håll, får tillfälle nan de äro färdigbyggda, äro de omodärna att sätta sig in i och några dagar samlas a h ha överträffats a v nya utländska mo- omkring socialt praktiskt arbete är utan deller Och så får man bygga om igen tvivel av mycket stort värde S S U.H:s - - Man väsnas så förtvivlat om en sociala studiekurser synes oss därför som flottplan.
Varför?
Jo för England har ett mycket glädjande tidens tecken på so- en flottplan och Tyskland har en Varför cial ansvarskänsla hos åtminstone en del av vår ungdom.
skall då inte vi ha en flottplan också?
- nu världen, och ett pockande nuvarande värde huvudsakligen ska- maningsrop till alla behjärtade män- pats av jordägarens arbete, företag- niskor förändring att i försöka individernas åstadkomma livsverk- en samhet, intelligens och kapital - Efter detta svar och ytterligare ut samhet, innan dollarhypnosens van- byte av några brev inbjudes Hertigen vett och jäkt driver oss alla till un- till ett möte i Queens Hall för att be- derging ' möta Mc Larens åsikter.
Hertigen A n n a P e t e r s o n.
vill inte antaga denna inbjudning.
" En sådan debatt skulle vara full, komligt bortkastad tid och att skicka ut den i radio vore hån emot publi- Den kurs, som nyligen avslutats här i ken. "
Stockholm hade samlat ett större delta- Mötet i Queens Hall äger likväl gareantal än någon av sina föregångare rum utan Hertigen och Mr Mc Larren kanhända beroende på det 10-årsjubileum, håller ett tal, där han ytterligare som samtidigt firades På programmet h i framlägger sinasynpunkter.
varit upptagna ett flertal synnerligen in- Mycken hänförelse och tressanta föreläsningar.
Bland annat har vältalighet utvecklas för sådana än- ccklrsisstikminisfrr Almqvist talat över damål som försäkringslagar, hygie- nykterhetsundervisningen i de högre sko- niska anordningar, arbetslöshetslagar lorna, vilken icke han ansåg sägas fylla ti- och lagstiftning för rättsväsendet, vil- dens krav, kanslirådet G.H.
von Koch höll ket allt är Cft lappverk.
Det är en ett av det ungdomliga auditoriet med spänt god regel i arkitekturen att grunden intresse åhört föredrag om de sociala för- skall vara solid om byggningen skall hållandena förr och nu i London.
varvid kunna stå säkert.
I politiken däremot han bland annat berörde kvinnornas in- bygger vi efter, c usel plan vi byg- sats i det sociala arbetet och polemiserade nämligen på flygsand.
på- mot det motstånd som här hemma i Sve- står inte att v i genom att lösa jord- frågan löst alla sociala och ekono- minska problem.
Men jag påstår, att innan det är möjligt att effektivt ord- na arbetslöshetsfrågan, bostadsfrågan, folkhygienen och andra spörsmål, regera ger Jag d e.
f f ö r b ä t t r i n g a r h a n åstad- k o m m i t genom sitt i t t ar b e- sin före t a g s a m h e t s sin t c intiIIigens?
gens e n r?
Om hans arbete, företagsamhet och intel- ligens mätas i hans årliga inkomster av kol och arrendeavgifter, då ha vi i sanning ett geni ibland oss och be- höva på intet vis oroa oss för vår framtid.
Det skulle vara intressant att veta om det var hans arhete som skapade Northumberlands oerhörda jordområden och kolen i jordens skö- te.
av vilka han får 74,000 pund år- ligen (c:a 1,332,ooo kr.).
När krigstrumpeterna ljuda och vär- varserganten samlar människokropp- par, säger man oss, att det är för att försvara vår kung och vårt land.
Mil- lioner anmäla sia frivilligt och millio- ner ha stått ansikte mot ansikte med döden och lidit i tron på detta.
Fäderneslandet är ert land när det är krig.
men när ni kommer tillbaka och vill bygga hus på det, kostar det er 800 till 1,000 pund pr acre (omkr. 14,400 — 18,000 kr pr tunnland).
V i har i år använt 24,804,788 pund till offentliga nödhjälpsarbeten och väganläggningar, som alltsammans skruvar upp priset på landets jord.
Där nya vägar anlades för det all- männas räkning, fordrade jordägarns 300 t i l l 1,200 pund pr acre av tomt- el- marken 5,400 — 21,600 kr pr tunn- el- land.
Jfr Hammarbyledens 5,000 kr.
sen tror jag, att alla människor ha lika rätt till livet.
När vi säga d e t t a mena vi, a t t alla människor ha lika rätt att njuta de naturens gåvor, som talade doktor Na- rna tid och - - - pr tunnland).
Om vi läser våra skatte- och vär- deringslagar säga dessa: Gör b r u k av v jorden o c h d u skall b l i s t r a f f a d!
Spekulera - med j o r d e n, låt d e n l i e - allt i c a o b r u k a d, o c h d a k o m - m e r a t t få skattelind- naturen Luften, solen och vattnet ha inte bli- ring.
form av äktenskap - utan för un- Vad advokat Nilsson skrev från synslöst rycka verktyget ur arbeta- rens hand, därför att man antar, Den bild samman med gissel- att en annan kan träda till som för- framtidsrike, slag! ” S i i r man färdig hälsa Mal- sörjare!
A f t en och annan gift kvin- Malmö.
Rutnätet.
av ett gott och rättvist som i artikeln ” Hust- run följe mannens vill- både kunde och borde sluta upp och stånd ” (Tidevarvet med att knacka p i sin skrivmaskin kor skisserades upp för oss och låta en annan, som bättre behöv- n:r 1-2) de det, taga vid, är en sak, som inte kom mig att re m syn.
det minsta förrycker den princip Hela tillvaron var inrutad, och i det har är fråga om.
Men nog före- varje ruta stod det ett ord, " likhet ", ” Ja, driv oss na - möbeslutet.
Hur blev det till?
Vad räknade man med?
Var det kvin- nornas nedärvda vana att finna sig i hur det styrs och stills för dem, de- ras slöhet, eller - rätt och slätt - den räddhågade avundsjukan hos skapet faller det något underligt att man ngsan- just hos kvInnIiga gifta lön- ” arbetets ära ” eller något annat ord tillägga, tagare förutsätter ett nära nog kom- med god klang och mening Över att den kvinna som har fullt arbete munistiskt sinnelag, något som inga- hela rutnätet stod det ” pengar ”.
- i sitt hus och som fullgör det- lunda i övrigt anses vidare förtjänst- Jag värjde mig för min egen syn.
ta arbete, men också endast den, fullt.
Ride arbetslösheten och fa- Nej, icke tänkte jag.
försörjer rip själv även som gift).
miljeförsörjningen äro problem, på Dock vet jag ju, hur nödvändigt Men, trösta vi oss, det var ju bara vilka man ännu måste arbeta mycket Men det är att r e nyktert a h klart, att er- två kvinnor, som hjälpte till att driva för att finna någon lösning.
igenom detta beslut.
Ingalunda!
Del- ännu aldrig har man lyckats lösa svå- känna de ekonomiska grågornas aktighet ha kvinnorna i Malmö, kvin- righeter med godtyckliga medel eller brännande akualitet och ofrånkom- norna i Sverige, kvinnorna världen desperata beslut, där makt förvand- lighet.
Jag vet ju att frågan äk- runt.
alla de som ingenting lära men las till rätt.
Men kvinnorörelsen - allting glömt.
En annan ambition, en varför inte lika pima säga denna tenskap och ekonomi - e ' - annan ansvarskänsla och först och världens rättsuppfattning!
- befin- ler kanske man hellre, för att närma- sist ett annat rättfärdighetskrav, ner rig i detta nu vid ett vägskäl.
Är re följa artikelförfattarens upplägg- vars måttstock borde heta männi- det oss likgiltigt vem och vad som ning av problemet, borde säga köns- skan och hennes arbete, bestämmer den nya kosan?
E-a H. f ö r b i n d e l s e o c h ekono- skulle ha omöjliggjort ens ett förslag i den nu beslutade riktningen.
Vad d:r Söderhjelm skrev am den m i - varit och är illa löst.
Och att den måste lösas bättre.
Här har talats stora ord om lämp- Blå Boken ligheten för det och det kallet den I diskussionen omkring advokat Men i alla fall!
och den uppgiften, om ” var och p i Andéns föreslagna Blå Bok har d:r där icke något fel med denna sin rätta plats ” o. s. v. Kan inte Alma Söderhjelm gjort ett uttalan- rättvisa, förnuftiga värld?
skolkommissionens förslag t. ex. si.
de som jag med Tidevarvets tillå- Fanns det icke väsentligheter, som gas vila på en sådan hörnsten?
Den telse ber att få bemöta.
Hon påstår it dock inte fastare, än att man utan bl.
a. att äktenskapet ” upphöjer kvin- icke hade någon ruta att bo i?
vidare sparkar undan den när det så nan till privilegierat nöjes- och un- Köpa sig kärlek för pengar - där passar sig och tilldelar uppgifter och derhållsobjekt ”.
vrakades det gamla äktenskapet som begränsar versamhetsområden utan Det är ett påstående, så absurt så ovärdigt.
en tanke på vare sig lämplighet eller verklighetsfrämmande, att det är all- den nya och bättre världen fin- utbildning.
Nu kan man ju utbrista: deles tydligt, att det endast kunnat Betyder alltså detta, att kvinnan inte framföras av en ogift kvinna, en som nes intet sådant.
Där finns förnuf- har mycket trånga begrepp om tiga principer, reda och rättvisa och ett äktenskap verkligen är och kvin- allt gott ja t. o. m. kärlek!
nans anpart däri.
D:r Söderhjelm Blott ett ting saknas: givandets må ha gjort sina erfarenheter bland storstadens gifta s. k. lyxkvinnor - glädje och samhörighetens.
” Mannen bör ersätta hustrun för ett förringande av de manliga dyg- men det är ingen orsak att kasta fram derna, om man nödgas fastslå, att en sådan skymf mot de gifta kvinnor- hälften av utförd barnaskötsel samt somliga män ej dugt till familjeför- na i gemen.
Ty det är ju inte bara för halva den yrkesarbetstid hon för- sörjare.
Dessutom är det inte alltid de översta samhällslagren, där man- fråga om ett antingen - eller; det nen har ” rum och bohag, penningar lorar genom barnsäng och barnsköt- kan lika pima vara ett både - och.
o c h åter penningar ” att ösa över sin sel.
Gottgörelse för hälften av ha- Malmöbeslutet innefattar inte alla yr- ' hustru ” för den lilla kärlek hennes vandeskapen och födslosvårigheterna ken och tjänster, men ingen vet vilka hjärta bjuder ” som en äktenskaps- kan beredas genom en rekreationsresa lagstiftning och m eventuell ändring eller annan tiIIfällig följder detta beslut kan få.
förmån. ” Kvinnorna ha inte begärt medbor- berör vi komma väl alla, fattiga Gottgörelse för havandeskaps- och garrätten för att med den befrämja som rika under samma lag.
Äkten- födslosvårigheterna - så ja, nu kla- enbart egna syften.
Men säkert före skapet institution och dess brist- ställde man sig, an jämnställdheten i fälligheter härvidlag m i diskuteras rade m a n av moderskapet!
medborgerligt avseende skulle inrym- hur myrket som helst, men att det i O, de där månaderna!
Jag tän- ma en så elementär rätt ram den an realiteten privilefierat kvinnorna på ker mig att även i rutnätets rike den i fri tävlan få arbeta för sitt uppe- detta sätt, tror jag ej.
Kunde d:r hälle.
Det är dock denna rätt man Söderhjelm se in i de tusen och åter kvinna kommer att finnas vilken nu tycks vara på väg att beröva oss.
tusen arbetar- och bondehemmen i om hon har god råd (med pengar Och vilket samband råder emellan å Sverige, se hustrurnas strävsamma och med h o m o r) - gärna ger ma sidan krav p i samma omfårdnad långa arbetsdag helg som söcken un- mannen m stor summa för den un- från samhällets sida, när det gäller gefär lika, skulle hon få en helt derbara tid, då hon vid sitt hjärta flickors uppfostran och utbildning uppfattning om kvinnan i äkten- som gossars, lämplighet för livsupp- skapet.
Jag vet bondhustrur, som lycklig bar barnet hon älskade!
Clara Wigforss.
gifter, ja, krav, som redan lagfästs jämte skötseln av ladugård och hur- t. ex. genom behörighetslagen och den hill med 3-4 små barn ändå få gå nya äktenskapslagen och så å andra med i det tungas arbetet p i i t e r och sidan hotet: (som redan vad Malm6 äng sommartid.
Ofta är hon trött stad beträffar blivit ’ verklighet) den och sjuk av ett nytt havandeskap, dag du ingår äktenskap, avskedas du men släpper inte taget ändå, utan går från din tjänst.
Ett tvångsavske- på med nya krafter och hopbitna tin- dande k a n förhjälpa en annan till d e r för varje dag tills- någon månad bröd och utkomnst, men vilken ga- eller vecka före nedkomsten.
Och ranti ha vi för att efterträdaren i de detta visst inte av tvång från man- allra flesta fall behöver det - just nens sida!
Hon är sin mans kamrat d e t arbetet bättre, eller att dess fruk- och i samma grad som han ansvarig ter bli mer välsignelsebringande: än för det ofta gäldbundna hemmets be- mindre att arbetet självt blir bättre utförtI Och arbetarhustruns arbete för att Hur många gånger är inte allt detta få mannens lön att räcka till allt i of- sagt!
Och tjänar det till att upprepa ta bekymmerfulla tider är det utan det?
Knappast.
Ingenting lönar sig värde?
Inte heller bland de s. k. bil- förrän kvinnorna förstå, verkligt dade klasserna är det regel, att hurt- f ö r s t å, att de antingen genom del- run för någon sorts- parasittillvaro aktighet i beslut som det här berörda Hushållsarbetet skall skötas, i många eller genom oförmåga att fatta med- fall med klen eller ingen hjälp bar- borgarrättens innebörd helt enkelt, nen skola fostras hjälpas fram som docenten Hilma Borelius en gång att bli något.
Och intet får gnissla, uttryckte det: hacka p i den gren de allt skall gå lugnt och jämnt så att själva sitta Det bör finnas andra husfadern f i r den ro i hemmet som medel till folkförsörjning än att hän- han ju också har rätt att fordra, Jag ' " en Var vad - som - an- man stånd.
- upp, önska ett uppförande även av de bå- da andra, i synnerhet av detta sista - För så vitt nämligen det finns skå- despelare, mäktiga att bära upp de mycket krävande rollerna i detta spel vad som var av större värde och vikt var den sökandes frisyr.
Hon var nämligen shinglad.
” Kom igen, när Ni kan sätta upp Ert hår lätt och ledigt ”, var det svar hon genast avspisades med a h därmed fick hon låta sig nöja
