# ID: svediakorp-per3340
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1927
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,190
# sentences: 414
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


På Tidevarvets 24:de nummer har Fogelstadförbundets pingstmöte möte satt sin prägel.
Alla de som önskat vara med men inte kunnat, få som en liten ersättning läsa om Pingst på Fogelstad.
Av de många tankeväckande föredragen föredragen återgiva vi även i n extenso extenso Kyrka och stat av doktor Alf Ahlberg med början i detta nummer samt några reflexioner reflexioner med anledning av fru Edith Granström-Knaffls föreläsning om Konst och konstförståelse under rubriken Lod rät och vågrät.
vågrät.
Veckans ledare.
Det går en tankeställare politiska si- sin gilla gång är tankeställare inför den situationen.
En lång vinter och en kall årsmötesförhandlingar.
Styrelsen Pingstaftons andra föredrag vardagsbekymmer och arbete o m v a l d e s men otökades med två i hölls av fru Edith Granström-Knaffl Iblabd är man nog dåraktig att tro, att och så blir det äntligen pingst med trakten boende förbundsmedlemmar, Knaffl från Wien och handlade om man vet eller åtminstone har hört talas sol och doftande blommor, nämligen fru Lisa Johansson Konst och konstförståelse.
Fru mesta, som kan vara lönt att ha rens strålande högtidliga F o g e l s t a d, och fröken Malla Andersdot er, Knaffl började från grunden.
Ge på Man linker: N u är jag så stor invigningsfest.
På Forgelstad samlades Andersdotter.
Julita.
nom sitt enkla och suggestiva sätt och fullvuxen och vet så pass mycket, att Fogelstadförbundet till sitt andra Som samlingsplats under samtliga att belysa ämnet och med teckningar livet nog snart börjar bli enformigt.
Det årsmöte.
Den som fick vara m e d förhandlingar och föredrag användes teckningar och reproduktioner till sin hjälp kan just inte hända mycket nytt mer.
om de tre dagarnas märkliga samvaro användes Forgelstadförbundets nya gav fru Knaffl en oförglömlig upplevelse.
Jag har då och då låtit förleda mig till varo mellan förbundskamrater festsal, en underbar sal, som på levelse.
Föredraget fortsattes under sådan förmodan.
Men förr eller senare de med sig därifrån ett varmt lysande kortaste tid skapats av en gammal der de två följande mötesdagarna.
sande ljus som sin innersta tröstande skräpvind.
Fröken Tamms tanke Slutligen lovade fru Knaffl att tande hemlighet.
Var det inte verkligen sålunda lösa svårighetena med stanna vid Medborgarskolan i fjorton verkligen vårdagar, sommardagar som utrymmet hade förverkligats av ton dagar och ge vårkursens del- kom en att glömma vinterkölden gårdssnickarnas och andra medh ä j p l ares tagare en sådan teckningskurs som och tro på blomningstidens betvingande medhjälpares snabba och skickliga alla börjat längta efter under föredragen.
betvingande kraft?
händer och salen stod i rätta ögonblicket dragen.
Nästa pingst kommer fru ögon.
Det var när fru Edith Granström-Knaffl Tillsammans med den no p å g å e n d e färdig att tagas i bruk.
Knaffl åter och har då med sig en ende vårkursens deltagare var det Vårkursens deltagare hade sedan samling barnteckningar som il ustration else.
Knaffl Hon talade öppnade om konst fönstret och mot konstförslåelse.
sådana sommarens en omkring sextio förbundsmedlemmar, prytt den med doftande häggirlander, den den hon nu för ett ögonblick blev nästan illustration till avdelning v i d d e r, att d e t d e s o m voro förhindrade att komma Vårkursens PA bjälkarenas utskjutande oss åt återseendet.
man fotfästet, när man ledes ma ändå voro med sina tankar på de avsatser.
Den var så vacker som På kvällen var samkväm med ett över nya marker och man vet aldrig om Var finns våra unga Fogelstad märktes av de telegram, en riktig pingstsal.
Den enda saknaden flickor frågar en röst från brev och vänliga hälsningar som anförande av doktor Ada Nilsson att röja Norge.
Svaret b l i r att man å m t n i s o t ne rikligt strömmade in.
åtminstone ganska sällan träffar på Kl. 12 på pingstaftonens förmiddag vara närvarande vid invigningen.
dem i det samhälleliga arbetet i dag öppnade Rektor Hermelin mötet Eller mötesförhandlingarna höll kussion utmynnade i frågan hur vi rådlösa.
V i vet inte var v i skall börja de norska kvinnoföreningarna.
mötet och önskade alla välkomna till fru Signe Björner från Köpenhamn skola kunna förebygga den a l l t att kunna tycka något.
Lager efter Och näppeligen heller i de svenska.
Fogelstad.
Pingstmötet har redan Köpenhamn ett föredrag o m Samstyre.
starkare splittringen, inte minst lager av det skymmande dammet måste svenska.
blivit en institution, Bade Rektor Verkligt samstyre kan bara ö f rekomma klyftan som vidgar sig mellan män skaffas bort, om man skall kunna komma och kvinnor.
V i måste nå fram till Dikter av att kunna tala samma språk.
Björklund, hämtade ur en de tiderna in och allt fogade sig samt intresse.
V i ha i parlamentarismen På pingstdagen talade doktor på Albert Bonniers förlag nyligen liksom förra året.
Institutioner är par a l mentar s i men intet fullgott redskap för Alf Ahlberg om Kyrka och stat.
Vi Den vad v i skapa med allt det klokaste samstyre.
Den innebär en kamp ha utkommen diktsamlig, glädjen att kunna låta våra läsare i s tu i o ti ner mellan partier, en kamp som är spända strängen.
Pris och bästa vi har.
Och ändå är n läsare ta del av det mycket intressanta 2:50.
Den lilla diktboken har fått institutioner ingenting, de upplösas motsatsen till samstyre.
Olika intressanta föredraget, som på ett så utredande vackra erkännanden från flera och försvinna och det verkliga är s a m h ä l l s k l a s s e r varandra utredande satt ställer fram för oss anden, som blåser vart den vill, varandra med tillhjälp av lagstiftning.
håll.
Det är det vi måste vänta på, de det Fru Björner förklarade den fria problemet i hela dess bytydelse.
Lektor Emilia Fogelklou kom på som viII hända, anden som ” valgrettens ” karaktär och innebörd.
annandagen.
Hon höll föredrag om bryter igenom institutionerna, som börd.
Vi hänvisa i detta sammanhang Uppfostran till samfundsliv.
gör dem genomskinliga.
oväsentliga.
s a m m a n h a n g till fru J. Bergqvist-Hanssons Elmdahl Lektor Fogelklou visade hur vi nu Fru knaffl visade oss ett vågrätt streck.
Bergqvist-Hanssons artikel, Demokratisk diktatur, Dess båda ändar äro molsatser liksom allt Modenagasin (Forts. å sid. 4) Efter rektor Hermelins tal följde i Tidevarvet nr 36 för 1926. i världen har sin motsats - en evig spin- Kungsgatan 53.
Tel. 10851 sänning, som når sin höjdpunkt i spänningen STOCKHOLM.
gen mellan liv a h död.
Dan vågräta linjen saknaden var att fröken Tamm själv förlorade det skall gå att hitta hem igen.
råden.
Anförandet, vilket liksom under litet av all bråk, som hopat sig över Ingeborg Hermelin, det märktes vid förberedelserna.
komma inom en en krets människor OlgavElmdahl OIga i TRE DIKTER.
Vid köp av villa Ur Smedslätten och Ålsten rind Eder med förtroende till Äppelviken.
Ålsten Byggmästarnas Villabyrå Höglandstorgets hållplats.
Tel. Ålsten 555.
Hostol bröstkaramell finnes överallt Sockerbageri-Aktiebolaget, Stockholm.
Osby Hushållsskola i och Den spända strängen av Ingeborg Björklund.
Befrielsen.
Var välkommen, o sol, som ur skyarna går jag hur varit hos trollen i ett evigt långt år.
Jog hade inte mera tro på egen styrka kvar ingen vetskap och Jag mera kvar vart skogens tydde mig till trollens a ~ och; stapplade den fram, Där talar man med skymningsröst, där De hånade och slogo mig och höljde mig gråter man var att vara dag, med skam, stark är där ett fel, men gott att vara svag.
De tryckte mig, de böjde mig, de talade min själ, Ty trollen älska bara den som mänskorna de hatade mitt ursprung, men jag trodde skorna försmå.
de dem om väl.
och den som skyr allt friskt och ljust, den kan man där förstå.
De kunde linda mig vadd, jag måste följa dem, Var välsignade, o sol, som ur skyarna jag var för djupt i skymingen att min går!
minnas vägen hem.
Jag har levat med trollen i ett evigt som frill Herre, Herre, jag har syndat ... Herre, j a g har syndat, du tager din hand ifrån mig, du vänder bort dill ansikte att slippa se min skam.
Herre, jag har svikit, Herre, jag har fallit, Herre, jag har vandrat på vägar som jag trodde låg förbi Så straffa Gud min nesa med skam och nöd och lidande!
Men vänd ej bort ditt ansikte, vänd ej bort dill ansikte, o, tro på mig ännu en liten tid!
långt år.
E Jut strävade i skogarna, och halvdöd Var välkommen, STOCKHOLM.
linjen o sol, som ur skyarna sjönk j a g ner går!
och sov emot ett murket träd bland Jog har varit hos trollen i ett evighets- mossa, mull och In.
långt år.
Jog vaknade, där stod ett troll och strök Så gick en människa mig med sin hand och band mig med en dag en spindelväv och tog han visslade och sjöng skogens egenom skogens snår, av fröjd och hade guldgult hår.
Det ledde mig i berget in och himmelen Och fjällen fäll ifrån min syn, jag varseblev blev svart.
blev min black, Var timma drack jag medicin och gråtdagg dagg varje kvart.
jag sprängde den och solen sken och alla trollen sprack!
En psalm.
Naken, slagen, övergiven, driven ut i dy jämväl, ropar ännu sönderriven emot rymd och ljus min själ.
Gud, som upphöjd ser vår villa, fräls mig av barmhärtighet!
Du, som lode stormen stilla, lär mig fridens hemlighet.
har också sin motsats, den lodräta linjen.
En människa som ligger i vågrät ställning utför en stor, märklig handling när hon stiger upp och slår lodrät.
Hon kommer in I en helt annan värld Och mellan dessa båda former finns en oändlig mångfald av diagonala linjer, som uttrycker vår rörelse, när v i lämnar den vågräta ställningen för den lodräta.
Så kan vi I vår egen kropp känna hur allt är konst, var vi går och står i spänningen ningen mellan olika former, i spänningen mellan liv och död.
Man fick en filn och vacker sak att ha i reserv och leka med när man vill trösta sig för det som är tråkigt.
Livet kan aldrig aldrig bli riktigt barskrapat, sålänge sådana upptäckter återstå.
Människans krafter äro omätliga.
Man blir lycklig, när man finner dem, som visar oss vad vi förfogar över.
Och ännu lyckligare när man förs så vida i de nya traktena att man kan ta dem i besittning.
Aldrig får vi börja utifrån.
Vi måste känna oss igenom.
Den som vill lära sig rida börjar inte med en yttre ståt av sadet och stigbyglar.
Gör han det går han miste om säkerheten och står rådlös trots allt Om vi börjar inifrån återstår oss ständigt digt upptäckten av nya världer.
A.
C — m.
I och i
Det går sin Var viktigaste bild- Historien igenom se vi, att när de un- Stå de unga kvinnorna främmande för dertryckta resa sig t i l l kamp mot under- gilla gang.
ningsfråga.
Händelserna draga förbi!
Fyra år ha gått sedan Frisinnade Lands- föreningen sprängdes - det ödes- digra beslut, som blev följden av inre strider och vilket i sin tur skulle leda till de frisinnades un- salaförening liar Tidevarvet fått meddelande om att trots att det ic- ke varit några synliga resultat av föreningens arbete den sista tiden, har den dock ingalunda legat på dergång som politiskt parti i vårt tidsskede.
Hur ha förhållandena utvecklat sig?
Svagheten av splittringen har gjort sig gällande särskilt i valti- Men alltjämt hägrade rege- ringsmakten som önskemål.
Så lyc- utan makt kades det att går ernå dock densamma.
mot fall.
Makt Och der, det - Svart på vitt.
Var finns våra unga kvinnor?
Från Frisinnade Kvinnors Upp- kvinnosaken, frågar Ingeborg Boye i &lt;,, av de senast hitkomna numren av Nor.
ges Kvinder, Då hon anser, att svaret dessvärre måste bli ett otvivelaktigt ja, söker hon i en artikel analysera orsaken därtill kvinnorna kunna inte förlika på att rycka in - inte bara för att få sig med stridssättet.
säger hon bl.
a.
Men sina rättigheter erkända utan också för latsidan utan varit ganska livak- sätt och medel skifta ju med tiderna och att sätta sin prägel på de sociala förhål- tig.
Bland annat har man hållit var och en som står i spetsen för en strid landerna genom lagstiftning det vill med på med samarbetsfrågor tillsam- kan ju välja sina.
Det har aldrig varit andra ord säga för att deltaga i politiken.
Politik är ju i själva verket intet annat mans med andra föreningar.
Så den äldre generationens mening eller vil- har exempelvis med övriga kvin- ja att påtvinga den yngre varken en be- än kunskap om, hur man bör inrätta noföreningar anordnats en offent- stämd form eller ett bestämt vapen som smhället för att uppnå största möjliga lig diskussion o m inre skolpro- Nej arvet det är kampen i och för lycka åt största möjliga antal människor.
blem med föredrag av Oscar Ols- det är intresset och förståelsen för ” Politik är kärlek t i l l nästan ”, sade son om amerikanska skolor och en själva saken.
Björnstjerne Björnson.
representant för den moderna An- De unga förstå för det första knappast Men de unga kvinnorna vilja i det sto- na-skolan Föreningens i Stockholm.
sista vårsamman- den gamla kvinnosaken och f i r det andra ra hela icke arbeta tillsammans för sam- arv.
som man kunde vänta - blev träde, som hölls aftonen före Kris- rätt många intresserade även icke ha de som regel varken förståelse eller in.
tresse för politik.
Och far övrigt ha de en mycket liten kunskap i politik.
Natur- ligtvis ha de läst en hel del om kvinno- saken och begriper också, att de nu in- hösta frukterna dess kamp och seger- vinningar.
Men det skulle icke förvåna. "
att för del frisinnade partiet medlemmar till en diskussion om klargöra vad det förut ej velat fat- ett folkbildningsproblem d. v. s. ta, » tungan-på-vågen » - politikens in- den mognare draget hölls av läroverksadjunkt mig säger fru Boye vidare, om de anse, nebörd, dess ohållbarhet, dess orim- bildningsfråga.
dessa segervinningar äro en så av- lighet utan egen ståndpunkt och Carl Cederblad, en av Upplands seger, att all kamp hädanefter är utan möjlighet att driva en egen mest nitiska och erfarna föreläsa- görande överflödig.
De se icke pioniärernas arbe- ståndpunkt.
Årets riksdag har varit re ute i bygderna.
Föreläsarens te som en början och därför förstå på problemet de heller icke, att de måste bygga vidare ett enda stort nederlag för regerin- gen och de frisinnade, Antingen ha visade sig vara rätt pessimistisk, därpå.
men han gav en tankeställare, som Men de unga räkna fel, om de tro, att de kungl.
propositionerna blivit av- kvinnan i samfundet och i den allmänna är värd att stanna inför.
slagna eller komprimissförslag dri- Signaturen M. T-G.
har sänt opinionen har hunnit fram till likställig- vits igenom där högern eller social- oss ett referat över detta föredrag, het med mannen.
Och när de tro.
att kvinnorörelsen är en kamp kön mot kön demokraterna dikterat villkoren.
varur vi hämta följande.
I fråga Om folkbildning måste man ta- och att del är av denna orsak, som Inte nog med detta, det har uppträtt In om ett genomsnitt Folkets bildning kvinnorna sluta sig tillsammans - då en ny form av vårt parlamentari- ville talaren med ett drastiskt uttryck de- räkna de också fel - de glömma att man ska styrelsesätt.
I saknad av parla- finiera som dess genomsnittliga mått av måste se kvinnornas frigörelse i historisk mentariskt underlag ha » tungan-på- vett och vetande, hut och hyfsning dess belysning gift folkskoleungdomens att - eget arbete och bort mot en vidare hori- för närvarande intensitetsförhållande till kulturen, dess fackmänniskor.
Både skådeplatsen och stridsmetoder- na äro andra i dag än f i r 50 år sedan ”, försvara sig de unga.
- Ack vad betyder 50 år i den sociala utvecklingskampen!
Slår det icke de unga flickorna, att män- nen ständigt a h jämt bruka samma me- tod till att få fram saker som de önska framförda.
De ha ingen ” manförening ” men de ha fackföreningar för att tillvara- taga sina personliga intressen och poli- tiska föreningar för att tillvaratagna de samhälleliga V i ha våra kvinnoföreningar av rent praktiska skäl, därför att v i ännu äro politiskt otränade men alltför ofta få - att styra genom beskrivande och för- inre harmoni och därav följande förmåga att röra sig som ett fritt och suveränt klarande kommunikéer och genom folk i världen.
Det väsentliga är den bre- bud och motbud till partierna un- da basen för bildningen, så som Geijer der pågående riksdagsdebatt.
Men vackert har uttryckt del: Del viktigaste ej heller på detta sätt kan man vin- är ej, att något strå bär hundrafalt utan när man ej har något att bjuda mått på ett på som lockar, Och till sist ha bon- folks bildning?
Vem mäter i siffror ett deförbundarna, del splittrade bon- folks genomsnitt av begåvning, vetande, deförbundet, uppträtt med anspråk mognad, förfining, harmoni?
En veten- skaplig undersökning av den svenska folk- på rätten att efterträda de frisinna- bildningsnivån skulle säkerligen ej vara de som vågmästare.
alldeles omöjlig att utföra.
Därmed skul- Det har skrivits om regerings- le man ha verkliga utgångspunkter kris.
Nu eller nästa år, har varit allt socialt och fokligt kulturarbete.
I ett visst avseende har man belägg för frågan!
Men även om regeringen att svenskarna äro ett begåvat folk.
Det stannar,efter vad det nu förljudes är i sättet att tillägnas sig tekniska färdig- den har fallit, fallit genom att vilja heter.
Men den rikare högre begåvnin- gå som tungan på vågen.
gen ansåg talaren vara något sällsynt.
Allt bildningsarbete måste utgå ifrån den att många bära tjugofalt.
na, hällsfrågor, ty de tyckas mena, att de bäst gagna samhället genom att förkovra sig i sitt eget arbete och var och en på sin plats göra sitt bästa.
Detta har man också efter fattig för- måga sökt göra förr, men samtidigt för- sökte man se ut över sig själv och sitt sont ..
Men när vi nu upprepade gånger hör våra unga flickor hävda, att del slukar all deras tid och allt deras intresse att hålla sig på höjden av sitt fack måste vi då tro, att deras arbetskraft a h intres- se är mindre än männens?
I så fall löpa de unga kvinnorna fara att bli uttorkade syn vågen » - politikens målsmän försökt tryckarna, så måste de samla sig för att som stånd taga upp kampen för sin fri- görelse.
På detta sätt ryckte först bor- garna, så bönderna sedan arbetarna och till sist kvinnorna i n i samfundslivet.
Det är kvinnan som stånd som nu håller för - fram vetskapen, att del är skillnad på männi- skorna.
Man måste söka reda på d * lo- kala ledarbegåvningarna a h folkliga kul- turbärarna.
Talaren trodde, att för när- varande den svenska bondeklassen, sär- skilt i storstädernas närhet nu för tiden, visade tecken till en viss utarmning på ledarbegåvningar, vilket i lika hög grad självbesinning för att få ett sådant resul- tat, Skolans fel räcker dock ej till att för- klara svensk bevärings svagheter i bild- ningsavseende.
Den industriella revolu- tionen, SOm gjort svenskarna från ett jordbrukande folk till ett industrifolk har - - medfört ett avgörande avbrott av den vi där spörja förgäves efter de unga flic- gamla nationella kurturutvecklingen in- korna, om både det materiella och andliga livet.
Bygga själv.
Den viktigaste faktorn är likväl att hem- livet blivit förstört.
Det betydelsefulla Tidevarvet redogjorde i höstas för en samlivet mellan föräldrar och barn är snart en saga blott.
Skolan får i stället allt sig pålassad och dignar under bördan: Det levande kulturarvet förmedlas ej nu från generation till generation, vilket skett förr under årtusendenas lopp, Den nu levande generationen har över debatt i Stockholms stadsfullmäktige, då man beslöt att låta uppförs 200 småstu- huvud taget för liten uppfattning om hemmens värde a h något verkligt bild- ningsliv blomstrar ej Därmed Den litte- ratur - på några få glänsande undantag när som finns inom allmogehemmen är exempelvis mycket torftig.
Där saknas icke blott facklitteratur f i r jordbruk, husdjursskötsel, hälsovård etc. utan även spår av vår nationella klassiska poesi.
Talaren trodde ej mycket på den sven- ska folkbildningens framtid, om dot ej utför sedan största delen av arbetet själv Det har visat sig att detta försök lyckas utmärkt.
Alla hjälpa till, också barnen kunna vara med.
Fastän husen äro gan- ska rymliga med rum, kök och förstuga på nedre botten och möjlighet att inreda två små rum på andra våningen, beräknar - gor på stadens mark.
Det har nu gått så långt att flera av de planerade små hem- men redan börjat närma sig sin fullbor- dan.
Byggnadsmaterial rekvireras från fastighetskontorets förråd och var familj man ändå att till hösten kunna flytta in i sitt eget hus.
Ju mer arbete m a n kan nedlägga på byggnaden desto fler bekväm- ligheter kan man bestå sig med.
Utom gas, vatten törhända ej vore fallet med industriarbe- toges ett verkligt krafttag.
Man vill ha och värme finns det också det bättre - inte bli bättre.
Mättare och möjlighet att inreda badrum I källaren.
tarna.
Resultatet av några undersökningar välkläddare bli vi nog, men amerikani- Sålunda är man för en gångs skull be- kulturen roende av sig själv bland svensk beväring i förmågan a l l lä- seringen kommer att ersätta Efterfrågan på sådana småhem bar va- sa sitt eget språk och uttrycka de enk- med teknik - om man inte skulle kunna laste meningar i skrift samt räkna enkla kasta en eld på jorden och sätta in en de- rit mycket större än tillgången Försöket är säkerligen värt att fullföljas i större tal hade varit ytterst nedslående.
I stort finitiv vilja av många!
sett kan den manliga ungdomen i 20-års- Men först få v i göra en grundmurad utsträckning.
åldern varken läsa skriva eller räkna.
Är bottenskola a h ge den mognare on@- felet skolans?
Del arbetas oerhört in- men i dess för intryck mottagligaste lid.
Om folkskolan, konstaterade talaren, men 18-20 årsåldern, ett slags värnpliktsår, varför blir resultatet a4 hopplöst klent?
varvid minst halva tiden skulle ägnas Utan tvivel bär mångläseriet en stor till en folkhögskolekurs.
Man förstår, att del av skulden.
Den arma folkskolan det skulle betyda oerhört mycket, när pålassas jämt nya uppgifter och veten- man ser, hur de nuvarande femtio folk- skapens sista nyheter, men uppgiften att högskolorna på några få månader kan under sådana omständigheter bibringa förvandla tillvaron för den.
som få den folket en bildningens grundstomme är förmånen att komma dit och vända myc- olöslig.
Det fordras koncentration och ket mörker till ljus.
- -
Mina tistlar.
Kyrka och stat.
Av Alf Ahlberg.
dess naturfientlighet, tänka på ingen förkärlek för.
Jag tror, att hemligheten bem i l gheten med dem är att de få skö:la sig att det var den tid och den kultur, själv så mycket som möjligt.
kultur, i vilken Guds lille fattige spel man från Assisi diktade sin sköna Det var första dagen, som jag riktigt Och så vidare.
Men nu skulle dessa solhymn, enklare, skönare och sannare kunde värma mig i solen och jag strövade samtal höra t i l l det förflutna.
Visserligen nare i n Julianus praktfulla hymn de omkring i täppan när jag fick syn har mill samvete tänjts ut betydligt, när till Helios, den tid, då en mäster på min man.
Han stod på tröskeln och synade det gäller zizania, men jag tror inte, att Eckhart såg i alla naturföremål nade trädgården med ett nästan mjält.
jag med samma säkerhet kan använda avtrycket av den Eviges signetring.
sjukt uttryck.
dem längre, när jag vet att de fått röna ring - Bevare mej så här ser ut, sade han samma öde som alla andra ogräs och Nej, den var förvisso något an- och gjorde en trött gest Det är ju hemskt.
hamnat på en rishög.
vad ska jag nu net an en av maktlystna och giriga ägaren borde skämmas för att låta det se göra mej gällande med Milda makter.
tänk om vi får en stenläggning ... att ga prästerliga bedragare listigt ut- ut på det här viset, vecklad institution för att klavbinda det kommer att bli något hemskt det förstår Ja, han kanske borde det, men h a står jag.
Jag försöker att trösta mej med, binda människorna genom att till tycks inte huvud så så värst mycket om det, stenläggning är mycket dyrt, men ersättning för de jordiska skatter sade jag.
Solen gassade, så jag orkade att om det vore sant, så tycker jag att ett man berövat dem under hot om ett inte säga mer.
romerske historeskrivare, dessa båda makter, med de båda historeskrivare, som vi ha att tacka svärden, som enligt evangeliet be- för en intressant skildring av Julianus funnos räcka t i l l för Frälsarens Julianus avfällingen och hans lid, försvar.
Det ens, det andliga, vilken han bevittnade med egna ögon, upprullar, själv en god kristen, skidan och icke ut- kristen, en oerhört mörk bild av k s ri e t ndomen världsliga, skall dragas, när Petriefterädare, besök borta i våra trakten skulle kunna kristendomen på trehundratalet, strax efterträdare, sum har det förra i Det är en skandal del här, det är just överyga den värste pessimist om att det efter dess definitiva seger under sin vård, så befalller eller tillstädjer.
alla sina brister och skuggsidor, som vad det är.
Ogräset är j u skyhögt.
Om han finns en hel det pengar i landet.
En stenläggning Konstantin, kallad den Store.
inte snart skickar hit någon, som röjer läggning kan ju ingen mänska skryta med, ” Inga rassande vilddjue ”, säger o c k t r e ha anledning förringa, var Ammianus, ” sönderslita varandra visa om det kristliga levernet, det den en ecclesia militans, kämpande upp här, så tar jag och gör det med mina även om den är rutig med små tinggestar i mitten.
Å, mina fina tistlar!
för Guds rike på jorden.
Det egna händer.
inbördes med sådan grymhet som väpnade ståndet.
som har att Det stundande katastrofen kastade sin denna fruktansvärda hotelse gick de kristne av olika bekännelser ..
Jag stannade kavr i solen.
skugga framför sig, men två tröstekällor Himlens rike har genom tvedräkt m e d en precis som om den gått i återstod mig dock.
För det första skulle blivit omskapat till ett kaos, en arbetande ståndet som skall skyddas arkitektur, som är oss främmande eller nattlig oeean.
ja nästan till e t t helvete ”.
das och tuktas av de båda andra frånstötande kanske; den tjänade moln, den värmde mej inte mer och rid jag ta hämnd!
Inte skulle jag sitta med vete ”.
Och varpå beror allt detta, och t i l l gengäld ombesörja deras on Gud som icke var förvirringens tanken på en karl med spade och kratta armarna i kors och slå mig för mill bröst, utan ordningens.
Och den förmådde och ogräskorg gick en kall kåre utefter medan man lägger stenläggning I min lustgård!
frågar historeskrivaren.
Jo därpå lekamliga underhåll. ” mådde verkligen i viss mening ryggen på mej.
gård!
l a g skall gå och beställa en trädgårdsstaty på, att genom Konstantin stat och Så långt Harald Hjärne.
- Vi att skapa en kosmos ur både folkvandringarnas kyrka, kyrka och politik, rördes äro nog i allmänhet vana vid att vandringarnas och lärostridernas Täppan framför huset är inte stor folsbredd gårdsstaty hos en stenhuggare, En trädgårdsstaty bredd och består bara av sand med en gårdsstaty kommer alltid en trädgård att ihop, liksom bagaren rör ihop mjöl betrakta denna medeltidskyrka, folkkaos, Med sin universalistiska ten- fläckig lönn och ett annat träd som ser se så distinerad ut.
Inte någon stork och mjölk. ” med dess löning av problemet om tendens gav den plats åt alla: intet Medeltidskyrkan övervann på det andliga och det världsliga, en intet hederligt stånd och yrke var så ut som en ask, men som sakkunniga vänner eller något kupid inte.
En statsman ska ner förklarat vara en ailanthus.
Jag måste det vara för min del.
I kroppsstorlek.
ett rent yttre sätt det kaos, varom lösning som visserligen påminner ringa, att det icke tjänade Guds Gustaf Vasa t. ex. om Ammianus talar.
Den förvandlade något om Alexanderhugget i Gordium, rike på jorden.
Hantverkaren gjorde säga, att när lustgården först stakades ut såg den ut som ett dålig!
skämt.
men Det var den ena källan.
Den andra är, lade västerlandet icke t i l l e n Gordium med en viss kall beundran de sitt välloviliga arbete, icke blott försummelse och vanskötsel har betydligt att det finns en bakgård.
Dess frid torde statskyrka men väl till e n kyrkostat.
och häpnad.
V i lyfta på hatten för för att få sin lovliga utkomst utan eländet och skapst en förthusande ingen störa.
Där finns del också tistlar stat.
Augustinus grandiosa tanke den, som man kanake ofrivilligt ock till Guds och Sankt Lukas ära.
mildrat flora av grästuvor, lökväxter.
maskrosor.
och maskrosorna äro förtjusande i maj.
om Gudsstaten - en tanke vars imponerad lyfter på hatten vid an- Riddaren tjänade sin kejsare, sin Den förträffliga skall stickas i i til städjer .Inom kyrkan finnes finnes - utgjuta - imaginärt helvete lova dem ett alla - la sina det de den köttsliga maktens eftertryck är sant, att den byggdes - ärtväxter och en hel här av ståtliga tistlar.
Och varför skulle jag inte kunna börja anblicken av Cheopspyramiden.
Men lar.
Dessa tistlar utgöra min omätliga odla lite nässlor.
Stora härliga bestånd.
ka, åtminstone till den plantonska länsherre men framför och allt sitt var han hjärtas dock dam.
den Urlica repellens låter ju bra.
Och där idealstaten top en, låt vara storheten, skönheten och djupet Kristne riddaren, som drog sitt stolthet.
Jag beundrar dem varenda dag, emellan soplårana skall jag finna man jag ser med djup tillfredsställelse hur de ganska ofullkomlig kropp i medeltidskyrkans bli högre och högre och tänker inbilskt, fristad!
låg där bakom.
goda svärd i Guds rikes tjänst.
deltidskyrkans gigantiska byggnad.
S.
T. W. att ingen annan på den här galan har så facket torde man kunna påstå, att Om medeltidens teoretiska lärofader nad.
Det var icke blott de romerska ska kejsarörnarna, som fingo vika ingen tid blivit så orättvit förkättrad fader i både politiska och religiös fina tistlar som jag.
Jag vakar över dem vika för Kristi Stridsmäns fälttecken, förkättrad som medeltiden ingen så oproportionerligt sa ting är Augustinus, så är, där- som en moder över sina barn eller kanske upphöjd på dess bekostnad om göra man a i r ingen illusion.
skulle jag säja som en fader, ty han lå- fälttecken, korset o c h monogrammet, det oproportionerligt nya tidens Machiavelli.
Om låter I allmänhet sina telningar växa upp i var imperietanken, som omvandlades konstnad som den grekiskt-romerska des i religiös rikning.
Det är i ska antiken Halvsanna fraser om an under den machiavellipolitik, frihet.
En mor ingriper alltid på något medeltidens mörka natt och kul- som behärskat historiens scen från sätt, men det gjorde inte jag med mina.
viss mening en sanning, att medeltidskyrkan under- I alla fall tycker jag förfärligt mycket om deltidskyrkan blev en makt, som turfientlighet, om ” dogmens olyckliga nya tidens början gått en ” övervann världen ”.
M i t t i världen, lie * fångar ”, hårresande berättelser ström av idépolitik, om den icke dem.
Yen nu äro de hotade!
Och så försvinner ser om kättarhål och inkvisition minst i våra dagar eller machiavellismens den, till spott och spe och förargelse gelse för ” denna världens furste ” ha nog verkligen till en viss grad vellismens bankrutt i världskriget ner ännu en av denna stads få företräden!
planterar den sitt standar: i n förvänt svnen på oss.
Innan man sprungit i dagen, så är den dock den!
För en lid sedan var det det idyl.
h o e s i g n a v i n c e s.
.
(I detta alltför vältaligt prisar antiken borde tills vidare ännu närmast lik en idylliska fattighuset som revs, a h nu är det tecken skall v i segra.)
Den bar de man kanske ett ögonblick tänka fläderpipas drill mot dånet av den mina tistliar!
Men jag tror nästan tistlarna tistlarna berör mej hårdast; de se så förtjusande kraften och organisationsförmågan på de sextusen kors, som kantade åskande orkanen.
När våra historiska skolböcker de lantliga ut, det är precis som att vara gan att välva stridens massor, att den appiska vägen efter Spartacusupproret.
tvinga det splittrade samman till eusupproret.
Man borde kanske besinna, komma fram t i l l år femtonhundra, på landet, när man strövar onkring i beståndet.
enhet, Medeltidskyrkan var på sitt sinna.
att det inte såvitt man känner bruka de skylta med rubriken: beståndet.
starka furstemakten ”.
Det Men vad rim är jag förlorar i och sätt den mest gigantiska form, ner i hela den bildade samtiden som Gudsrikestanken någonsin ta- fans en röst, som inte fann är uttytt: machiavellismens seger.
med dem mitt mest värderade samtalsämne.
Och det betyder - likaledes en ämne.
Jag kommer inte längre att vara i allt i sin ordning.
Man borde kanske, Kit, åtminstone i Västerlandet.
I sin historiska utredning " Stat och kanske, när man talar om den glada tanke, som går tillbaka till anti- stånd att hålla mitt huvud högt bland kyrka ” ger Harald Hjärne följande hedendomen påminnas om, att ingen antiken, men icke till Platon utan till mina växtentusiastiska vänner.
Hitintills en litteratur är så fylld a v klagan män som Xenofon, Demosthenes har det varit en lätt sak.
När de har tagit de målande skildring därav: ” Kristenheten, kyrkan, är en över livets bitterhet som antikens och Cicero: seger för den livssyn, en paus för att draga andan, har jag med societas perfecta, ett och att enlingt en djup kännare för vilken staten är representant en klädsam blyghet kommit med mill inlägg: samfund, det högsta samfundet, som Burckhardt, de helleniska sentant för och förkroppsligande lägg: olympens av det högsta värdet i himmel och - Det är ju inte så lätt att göra något med en a v G u d insatt och rättsligen skönhetssynerna av pen ordnad stryrelse jämte alla nö strålande värld förhöllo sig t i l l den på jord.
Och väl att märka: icke av en liten stadsträdgård förstås.
Men alla fall en omgivande verkligheten som mar- staten så där in abstraeto förra sommaren hade jag i nödiga verktyg och hjälpmedel.
Där finnes liksom på firmamentet tven- tyrenas extatiska visioner till de- utan min stat, min nation.
sällsynt ståtlig grupp med zizania.
ne ljus.
Det ena lyer liksom solen deras plågor.
- Och innan man ordar ” Right or wrong - my country ”.
Inte för jag v e t, om det finns nån sådan tistel pa latin, men det brukar aldrig vara solen om dagen och lånar sitt sken ordar allför tvärsäkert om medeltidskyrkans (Forts.) något hinder.
även om det inte skulle fin- åt det andra, som lyser liksom månen tidskyrkans kulturfientlighet borde finnas.
För jag har sannerligen aldrig träffat nen om natten, Det är den andliga de man kanske tänka på den gudomliga en amatör på området, som vill erkänna, makten, vars huvud är påven och gudomliga komedien, på skolastikens att han aldrig hört talas Om en växt, som den av honom upplysta, världsliga skolastikens tankedjup och tankeskärpa, en annan amatör haft tur med.
makten, som genom kejsaren och på katedralerna och hela den - Javisst.
Zizania.
Dom ser man över medeltidskonsten, innan andra potentater äger att gå den själfulla nu för tiden.
Är de svåra att driva förra till handa, De åsyftas också, nan man talar för mycket om - hos den tanke, som som hela ” Den allt upp?
- Ånej vars, jag har haft god tur med dem.
En del tycker, att de ser ut som ogräs, men det tycker jag då verkligen inte, att de gör.
- kanske något, men kan man bara ordna dem vackert så.
- In.
det är så riktigt så.
ni dem också?
Tacka för det I min gamla trädgård gå de utmärkt.
Ett tag växte de, så att de höll på att förkväva allting annat.
Men j a g undrar, tycker de om lera tror Ni?
- Ja, det vet jag inte, för mina växer i sand.
Men vanlig matjord ha de bestämt Odlar -
Pingst på Fogelstad.
(Forst.
fr. sid.
1.)
för tiden lita på de väldiga organi- som visserligen ha sina fördelar.
Men de ta bara ett intresse hos individen.
De likna mastodonter med väldig kropp och liten hjärna.
Annat är det med de små arbetsgrupperna.
Där kan man ta lärdom av kritik och mot- satta åskådningar.
Det gäller att låta sic berikas av sina motstån- dares synpunkter och inte bara blint försöka tvinga på varandra sin egen uppfattning.
Inom protes- tantismen har den nya samfunds- tanken utkrisalliserats på en enda punkt, nämligen hos kväkarna.
Lektor Fogelklou skildrade också de grupper i England som i våra dagar försöka uppnå en ny sam- fundsuppfattning genom träning för samfundsliv.
Uppfostran för medborgerlighet är i själva verket vad vi måste t a fasta på.
Det är ett otroligt arbete M e n det är det ärende som v i äro ute för i histo- rien.
Uppfylla vi det inte kastar historien bort oss som odugliga, och en ny civilisation får ta ordet.
Tidevarvet ' hoppas a t t längre fram möjligen bli i tillfälle a t t få återge lektor Fogelklous föredrag i dess helhet.
Fru Anna Lenah Elgströms fö- redrag om Sanna och falska kvin- noideal gav på ett märkligt sätt en kompletterande bild av samhället sådant uttvecklingen tycks forma det och den insats som fordras BY oss för e t t leda utvecklingen på rätt bana.
Fru Elgström gav en skildring från Amerika, som hon nyligen besökt.
Den amerikanska kvin- nan är en stor makt i del moderna samhället.
Hon for- mer i själva verket världens idéer.
Man kan som exempel t a den filmen som skapas amerikanska till hennes behag och sedan sprides över världen och blir godtagen.
Men den amerikanska kvinnan är i star utsträckning egentligen en ny upplaga av parasitkvinnan, Ekonomiskt sett är hon kanske i ännu högre grad beroende av man- nen än kvinnan i Europa.
Hennes frihet är sålunda bara skenbar.
SA fort det sig göra låter slutar hon att arbeta och låter mannen försör- ja sig.
Hon ' kan inte tänka ut nå- got annat sätt att göra av med sina pengar än på lyx.
Mannen kan inte tänka ut något annat sätt hel- ler.
Det blir en kommersiell syn på äktenskapet som också resulte- rar i ett stort antal skiljsmässor, när tillfredsställa de ekonomiska hustrun.
resurserna inte sationerna, del- Dessa kvinnor v i s a ett e x e m p e l der ett konventionellt kvinnoideal, Vad som kan hända och när morgonen grydde plånbok i I maltider.
Härom dagen kommo vi i ett ärende upp följande Det är lilla fortfarande inlägg, som maltider Tidevar- och till en kvinnlig advokat i Stockholm.
Hon vet fått mottaga från en av sina som är ett av kvinnornas fel.
Amerika har dock även gestalter fastän införandet som gjort sin insats för samhällets vit fördröjt.
förbättring.
sålunda finnes inom hade varit just kommit som från rätten, där hon tyvärr har bli- Womens Peace Party bredde När Bästa Devinez för “ syning ”, fickan Det var inte svårt ut det forsatte blickar på mannen att en tjugoårsflicka, stod anklagad för domarskranket.
En human domare stöld av en plånbok med 600 kr.
Med flickan villkorlig dom och hon kom få un- några ord berättade hon flickans historia.
der en diakonissas övervakning och vård.
- Redan som ettåring hade, hon skiljts Men mot mannen provokatören gjor- föll mina från föräldrahemmet a h kommit som des intet, mot fosterfadern, som begagnat Tidevarvet och fred och ett fullständigt avstående från allt våld I motsats till dessa strävanden står negerfrågan som ännu är så långt från sin lösning att man nu l,nr se se till inte ba- ra att skydda slavarna från slav- ägarnas övervåld utan överhuvud- taget från alla vitas våld Särskilt i Sydstaterna hör lynchningar inte till de ovanliga händelserna.
I diskussionen som följde fram- hölls bland annat betydelsen av för Hon häktades gav “ Tankar ” över malhål ” a h fosterbarn till en torparfamilj.
När hon henne gjordes lika litet.
upp i 10-12 års åldern stod Tror någon människa att sedan synandet.
Undertecknad kommit snart 70 år och ändå sedan min ham.
hennes fosterfar i otillbörligt förhållande dom har jag hört om rädslan för att ma.
till henne ett förhållande som åsamkade flickan ett svårt anderlivslidande.
len skulle angripa både siden, ylle a h päls Sidenet ratades inte av dem, om Hon lämnade så småningom torparta- är man på en sådan väg, genom att döma kvinnan och låta kan utrota prostitutions- företeelsen?
gå Tro ens de allra ivrigaste mannen förspråkarna för vår nya reform att ung- det icke noga beskyddades.
Men artikel.
miljen och kom till Stockholm för att domen kan räddas om sådana företeelser författarinnan är av yngre generation än söka arbete Snarl blev hon emellertid som torparen och herrn från landsorten undertecknad, kanske från glassidenets sjuk, fick lupus i smittosamt sta- få Vi växa tro fritt?
det inte.
tid a h malm var nog rädd om sin av- dium och lades in på sjukhus.
När hon R-a.
kommas matsmältningsverktyg a h var blivit förklarad smittofri gav hon sig för slug att låta Iura sig.
N u är ju side- ånyo ut att söka plats.
Det var svårt för egendomsbegreppets omvandling net från våra skogar och beredningen henne att erhålla något arbete, ty sjuk- för att få en grund frAn vilken oli- hår kanske gjort massan smältbar för de domen hade satt svåra märken i hennes Hygieniskt frottérbad.
ka missförhållanden kan angripas.
små malungarna ja, det var bara detta ansikte och hade hon väl lyckats få hygien a h all bad- E t t samarbete med inneboende jag ville rätta ty i den frågan sitlei jag var var det snart nog någon vän t i l l All undervisning i krafter att förnya, uppfriska upp- nog inne med “ sakkunskap ” &amp; den be- familjen ifråga, som rådde husmodern propaganda till trots stöter det många lysa var och en särskild deltagare, hövs nog både när det gäller att genom att göra sig av med henne, enär hon kun- I gånger på praktiskt taget oöverstigliga var innehållet i dagarna på Fogel- malgift skydda sig mot malen och genom de vara smittofarlig.
Klen var hon också hinder att i varje hem få möjlighet t i l l stad.
Och den varma, för alla SA “ pansarkryssare ” skydda vårt land mot genom sin i barndomen ådragna sjukdom någon badform.
Man måste därför med välkända hemkänslan och sorglös- I dem.
som möjligen skulle finna ett orätt- och kunde inte arbeta hårt.
SA småning- glädje hälsa varje nyhet som för oss när- heten som ofelbart möter en där mätig behag t i l l det ” Med ett tack för Om blev hon fullständigt arbetslös stod mare detta mål En sådan nyhet är otvi- en nöjet “ Tidevarvet ” skänker, tecknar vän- utan pengar utan någon, som frågade ef- igen M a I I a X. ter henne, utan någon som helst håll- punkt i tillvaron.
mitt i brottandet med de största Det gick SO^ del skulle gå för det sto- problem gav samtidigt en känsla a flertalet under sådana förhållanden.
av vila och frigörelse frAn var- Hon hamnade på gatan a h råkade en dagslivets krampaktighet.
Pingst- natt, då hon varit utan pengar en längre dagens kväll var helt uppfylld av lid och under dagens lopp inte förtärt sång av den blandade kören och mer In en kopp choklad åt far en herre, avslutades med serenader för he- som kommit upp till Stockholm ifrån dersgästerna.
Med sången klingan- landsorten för att “ roa rig ".
de i den ljuvliga sommarkvällen Mannen var berusad och när affären förnam man ännu en gång så skulle göras upp, betalade han inte utan starkt samhörighetens välsignelse- viftande istället generöst med en hundra- välsignelsebringande kraft och rile.
('.
H. Iapp.
Så småningom somnade mannen - .-. '
velaktigt hygieniskt frottérbad.
Detta sörjer icke endast för den dagliga renligheten utan hudens värmereglerande förmåga vidmakthålles och uppmuntras.
Den lilla knepiga inrättningen med vattnets ledande in i själva borsten tillåter ett praktiskt utnyttjande av tillgänlig vatten- kvantitet och möjliggör på så sätt bättre tillgodoseende av hygienens krav.
Med den tillgång till elektrisk ström som nu i nästan hela landet erbjudes möter et ej heller någon svårighet att i önskad grad få vattnet uppvärmt.
vi, tillåta oss att rekommendera apparaten.
ett X-Ray.
