# ID: svediakorp-per3307
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,742
# sentences: 649
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 39.
25 sept.
N:r 39.
4 D e n a r m a Kleopatra Tidevarvet n:r 39 arma Kleopatra handlar om programmet vid den nya Folkteaterns löftesgivande Tidningsblockaden En ny teater och en ny Shakespeare Den Det start.
är alltid glädjande a t t möta åskådarnas så fort jag träder ut ur ögon.
Det är ungefär orientalisk Dagens ledare, Havets arbeterskor, handlar om attackerna mot de sjöfa- rande kvinnornas utkomst.
Gammalt och nytt försvar är ett set, h a r biljettpriser, som föga över börjar och den nya tablån tar vid en början bäres av Romarrikets ännu allt detta är ett.
inlägg i frågan om vår trygghet med stiga biografernas, och den ger Ehuru apparaten är så enkel, att en oemotståndligt växande kraft.
men replik av redaktionen.
publigen mötet med levande mä nni- som sviker sina romerska ideal.
för- skor levande ansikten och roster.
Fö- konsertestrad utan någon omändring spiller Sina möjligheter, bryter ned Ur diktsamlingen Vallfarten till retagets ledare.
direktör Ernst Ek- kan tjäna som scen, går åskådaren sig själv genom utsvävningar, förlo- och h regissören, Per icke om biografens färgernas fröjd.
Tvärt- fosterlandet av Harry Blomberg, som lund, Lindberg, a börjat i doktor, detta kyliga om, miste den vid tysta svart- rar fattning och beslutsamhet och sin utgivits på Wahlström och strands förlag, h a v i tillåtit oss med.
Stockholm med sin t r o på företaget vita sceneri vana publigen får här he- dela några karaktäristiska utgrag.
och en entusiastisk skådespelargrupp la tiden glädjas åt färgbrytning och gamla romerska själv.
Men utan att som sina största tillgångar.
De tro, färgharmoni.
ha en jämbördig kvinna t i l l medspe- Motsatsen mellan Rom och att publigen länktar till och kan för- stå det stora dramat, den stora kon- ten, som genomgår hela stycket, mar- och lerska ömkligare i dramat blir än Antonius han skulle min vara dre sten.
De tro ockra, vad som är djär- kerades genom att hålla Orienten i skulle Tidevarvet vilja till vare, att publiken kan få klädje och rött och Occidenten i stålblått.
Kleo- Det var inte uteslutande fester och li- att vidga ut kretsen av sina vänner och prenumeranter Vi erbjuda där stämning av teater utan hela den sto- patras praktfulla skrudar fick symbo- derlighet, som kvarhöllo Antonius i k v a r t a ls p r e n u m e r a- ra apparat med dekorationer och lisera den sagolika prakt, varmed le- Alexandria och gjorde hans olycka som annars alltid genden omspunnit hennes lin, hennes Det var en mäktig personlighet som t i o n fö r s i s t a k v a r t a l e t scenanordningar, Triumviren, honom.
Djärva, världs- för anses nödvändigt för att ge åskådar- huvudstad och h ov.
famnande, politiska planer, storhets- na den illusion, de ändå äro för bla- fältherren Antonius, var klädd i rött vansinniga och utan proportion till EN KRONA.
ändå — Wid- Fjärde men i döden återvinner något av sitt Egyp- kvartalet använda för famnande, t i l l tecken att han erövrats av Orien- Det bör icke vara svårt f ö r dem av serade att få.
Uppsättningen av Shakespeares ten i Kleopatras person.
våra vänner, som v i l j a stödja tidnin- gen att göra propaganda bland sina Antonius och Kleopatra, som var in- Det är ingalunda de uppträdande bekanta för detta billiga sätt att bli förtrogen med Tidevarvet.
sätt är också att skänka bort till utvalda personer.
V i vädja till vår läsekrets att be- gagna detta tillfälle att ge tidningen ett handtag.
ha vant oss att anse, deras min dörr om inramas dam som helst kan äga, morgonen som söker av kullarnas alltid min blå blick kontur vidderna, Det är väl samma känsla som kommer mänga entusiasm och initiativkraft, att fin- som det skedde, d i Shakespeares och som det är varje skådespelerska na människor med vitalitet, mod och stycken spelades av hans egen trupp obetaget att fylla i rollen med.
Fru nerver att våga något.
Det är därför med dess primitiva resurser.
Men Bosse gjorde i så måtto vad som kun- man med glädje hälsar den n)?
folk- det märkliga är, att dessa scenanord- &lt; !,.
göras, men Kleopatra blir bara en teaterns start i Stockholm, som för ningar, utförda a v scenarbetare-artis- nyckfull.
trånsjuk kvinna med några övrigt inte är det enda tecknet till ter i styckets kostymer, ärn inarbetade glimtar av höghet, en kvinna, som all- uppryckning av vårt teaterliv efter i skådespelet och tillhöra dess rytm, t i d faller alla i talet, som till och med senaste tidens missmod.
undfallenhet så att de bli ett tillskott t i l l stycket avbröt Antonius i hans sista ord.
och katastrofer.
Den nya Folktea- liksom musiken bakom scenen är det.
Antonius är då av större mitt.
Han tern.
som lånar lokal av Konserthu- Man vet icke när scenförändringen är krigsmannen, fältherren, som t i l l ” Slut på kriget mellan oss ” var Frankrikes ord t i l l Tyskland vid Ge nèvemötet.
årg.
1926 resurser.
människor Jag antal, att de di- sig som jag gör den morgon, då landska- pet är försvunnet, utplånat av en tät dim- ma.
Men lika motbiudande som det vore fram gårdagens tidning igen.
lika meningslöst vore det att sitta och stirra in i dimman att ta Det nästan a t t man flyt- sin blir blick till de självfallet, föremål som ännu sy- tar nas De ha fått ett helt annat värde, när de stå mot bakgrunden den jämna muren av dimma.
en ny av tydlighet och grå in.
tresse.
Jag har fått en ny horisont med en kon- tur jag aldrig sett förr.
Detaljer träda fram och påkalla uppmärksamhet: spindel vävarna i enbuskarna, trädens arkitektur och mönstret av ekar a h björkar invävda i varandra, mossan på stenarna, mossan på grenarna, den lilla ormbunken vid stub- bens fot, skalbaggen, som gett sig ut i den ger länge väldiga sandgångens stoff till öken.
nya iakttagelser Den nya värl- av Alldelés detsamma hander, när man slu- tar upp med att läsa tidningar.
Är det någon som försökt det en tid iak ’ tagit den lustiga förändringen, som inträder i ens andliga utsikt?
Vad man icke tänkt sig händer först, och det nämligen, av man vänjer sig mycket fort vid att ingenting veta mer än vad som spörjes p i vägen eller i handelsboden av blevo deras olycka Deras öde, deras läsa tidningen som första att handling om dagen kärlek.
deras un- socknens sekler hastigt nyheter.
tillbaka Man till urstadiet, sjunker genom då en dergång ledningsprogrammet, bryter nästan på konstnärernas, ej heller den icke upp- och död, som förvandlade nyhet nådde u långt som en människo- ett brutalt sätt med denna tradition trädande konstnärens, regissörens, f e l världens utseende skulle haft andra röst, ej mera.
att åskådaren behöver yttre illusion att Shakespeares drama icke ger mått men Shakespeare har icke anlagt Livet får en ny horisont.
Perspektiv a h proportioner förvandlas, en ny värld för att ryckas med.
i striden mellan Orient stycket efter dem.
väldigheten uppstår inom den nya gränsen.
Man t y r Stycket med sin rad av tablåer spe- och Västerland, mellan mans- och En kväll på Folkteatern, när An- ker att det börjar hända så mycket i ens las p i Konserthusets estrad sådan den kvinnovälde, mellan Kleopatras här- tonius och kleopatra spelas, f ö r in by, men den är icke livligare än förr, det utgått ur arkitektens hand och utan s k a r v i l j a i brytning med Octavianus.
åskådaren i denna underbara värld är bara d a.
att man ser, hur mycket som vår läsekrets också betraktar tidnin- scenförändringar i vanlig mening.
Stycket h a r underbart sköna m y c k e n och dessa underbara öden, och ger händer bakom en stillhet, som endast är Åskådaren får tänka sig än Alexan- av Shakespearesk visdom och gripan- lust att fördjupa sig i dem med hjälp skenbar.
gens öde som sin rak.
Stärk oss i denna övertygelse ge- dria och Kleopatras palats, än Rom, de enskildheter, dem författaren ofta av andra källor än Shakespeare.
M a n Man upptäcker att brunnsgrävningen hos tidningen hela Vi sak som närmast sköta den, utan att nom att göra Tidevarvets billighets- än Sextus Pompeji, Antonii eller prenumeration till en framgång fältläger, Octaviani än Kleopatras Även en annan vänskapstjänst be mausoleum utan a t t fonden ändras.
vi våra prenumeranter om, Det scenförändringarna, som bestå i om- att fylla det brevkort, som medföljer numret, med adresser på personer, byte av färg på scenljuset eller i re- som kunna tänkas intresserade att få sandet av ett sidentält eller segel el- provnummer av Tidevarvet, och så ler inplacering av soffor för romar- insända der snarast möjligt.
nas liggandes bord, försiggå m i t t för En ny arbetssäsong börjar.
Det gäller att ta nya tag igen.
", Elmdahl Blomsterfonden O har Sänd minneshyllning genom Blomsterfonden Tel Blomsterfonden Adr,: Arsenals atan 6 n.b. STOCKHOLM Tyskland h a r tagit sin plats i Na- tionernas Förbund — äntligen.
In- valet h a r föregåtts av många svårig- heter och strider och inte skett utan köpslagan, smussel i korten.
intriger och kompromisser.
Men den situa- tion, som inte kunde klarar i mars har dock klarats nu i september: Tyskland h a r inträtt i Förbundet och fått sin ständiga plats i Ridet, där tre halvpermanenta medlemmar göra det sällskap.
Spanien.
utträde ut För någonsin DE BLINDAS FÖRENING erhålles genom Förlossningshem och Barnmorskor samt DE BLINDAS FÖRENING Majorsgatan 12 STOCKHOLM den w. Riket, inträdde i möteslokalen med Stresemann i spetsen och mottogs av församlingen, a v ordföranden och av Briand, som talade i namn av det for- na arvfiendefolket.
Vår press har mest sysslat med bristerna i den för- handlingsprocedur, som föregick in- valet och med att söka sak m o t den svenska delegationen, men Briands tal, dagens höjdpunkt, har dock refere- rats.
L i k v ä l må avtryckas några av dess mest betydelsefulla satser.
De ” Messieurs, — — — — dessa ämnen.Människor,som icke nöta och belasta sitt minne med mängder av l a paix, pour I ’ Alle- flyktiga fakta, ha ett underbart minne och magne et pour l a France, cela veut kunna återge allting ordagrant, även fal- dire que c ’ est fini, la guerre entre M e n r y k t e t o m m u l - och var icke falskt.
Den nalkades.
den var i contres douloureuses et sanglantes nästa socken.
Det var en händelse, fullt Nu dont toutes les pages de I ’ histoire sont jämförlig med en fientlig invasion.
tachées, c ’ en i s t fini des longs voiles försvann världens gång.
sådan den av.
de deuil- sur des souffrances, qui ne s ’ apaiseront jamais, pas plus de guer- blivit motad med sitt kalvlass av länsman- res, plus de solutions brutales et sang- nen, när han v i l l a i n på en väg, förbjuden lants à nos differences.
Arrière les för sjukans skull.
Nu berättades, hur fjärdingsmannen fick lång näsa av en fusils, les mitrailleuses, les canons!
man, - om skaffat sig särskilt tillstånd a~ bundet torde vara värst för Spanien betyda avslutningen BY den tvåtusen- Place à la conciliation, à I ’ arbitage, à länsstyrelsen att sälja sina, djur självt.
Allt blev så märkligt.
så uppslukande, så åriga kampen om Rhen.
De äro san- la paix!
Det var en stor stund.
då den tyska nare och större än den man, som det D e t sägs att Briand gjorde försam- stort, att man icke tänkte på annat.
Det är egentligen detta, att allt blir så (Forts å sid 6), delegationen, representant f ö r Tyska blev givet att yttra dem: märkligt, som gör att man börjar att läng ta efter att dimman skall lätta och som gör att man häver blockaden av tidnin- nya Barnets Lyckopenning i mäktigt rike.
ser man intet spår.
Folkteatern har fyllt sin väsentligaste ä r lika nyfiken kyrkan p å återkomne Återstår blott det personliga behag uppgift.
svenskamerikanen a h hans planer, som E. på en fursteförlovning.
Pros- och den sexuella tjuskraft som vilken tens fiskefångst a h mor Katrinas 70-års- dag, den nya krafttstationen a h planera på att ta kraft från den ge tillräckligt stoff till intressanta berättelser med åter- Modemagasin I Slut t på kriget mellan oss Kungsgatan 53, Tel. 108 51 STOCKHOLM på utan förändring lånar från Plutar- blir uppryckt, livets glans och myllret tid att h ö r a g a m l a historier o m h u r kos, som i sin tur stöder sig på utsa- på dess teater av fantastiska Öden lik- marken förbannats och vattenådrorna ut- gor av Kleopatras läkare.
Men av som går upp f ö r en, får färg av det- torkats just p i denna plats av en hämnd- ilen bekåvade, stolta, ärelystna drott- ta röda och blå, dessa röster, dessa girig tattarkäring.
Innan grävarna äntli- ningen, envåldshärskarinna Över e t t snabba växlingar.
M e d andra ord, gen hunnit ner till vattnet, är det lika stor Hu sm o det ns a rb e te klövsjukan nous, c ' en est fini de la serie de ren- len.
Nu talades bara om grannen, som.
.
består till icke ringa del i utväljandet av de bästa inköpskällorna För livsmedel är valet lätt.
I våra 129 butiker gäller principca: högsta kvalité till lägsta pris Konsumtionsföreningen STOCKHOLM m. O. ' " - det finns nämligen så mycket i en värld som icke i81 att bli märklikt.
liten Devinez.
Havets arbeterskor Det har under de senare åren gång på gång framkommit förslag om att införa förbud för kvinnor att som ko- kerskor, förestånderskor eller städer- skor utöva tjänst ombord på fartyg.
Delta förslag har inte endast disku- terats i pressen ~ t a n vad Som är: mat att ingiva långt större farhågor även framlags och diskuterats i riksdagen upprepade gånger.
Sålunda ingick förbud för kvinnor att utöva tjänst på praktiskt taget alla fartyg såväl i det förslag till bemanningslag, som genom en gruppmotion fördelades 1924 års riksdag som det förslag som av en- skilda motionärer framlades 1926.
Ingen av dessa motioner bifölls emel- lertid av riksdagen, vilket närmast torde bero på att de svenska rederi- erna icke ansågos bärkraftiga nog att kunna betungas med en bemannings- lag.
Att på sätt som föreslagits omöj- liggöra för en i erforderlig mån ut- bildad yrkesgrupp, vilken omfattar mellan 3 à 4,000 människor, och vil- kens duglighet allmänt erkänner att för framtiden erhålla Pin utkomst inom silt fack torde föga överens- stämma med nutida sociala åskåd- ningar, även om denna yrkesgrupp utgöres av kvinnor.
Och kravet p i att så skall ske, vinner förvisso icke i styrka därav, att detsamma fram- förts i främsta rummet av den man- liga yrkesgrupp eller rättare sagt or- ganisation, som företrädesvis skulle skörda vinsten av den kvinnliga köks- undanträngande.
Att det I främsta hand är ledningen för mot- svarande manliga yrkesgrupp, som sätter in hela sin kraft på att få bort de sjöfarande kvinnorna från deras fack, framgår mycket tydligt bland annat ar en del artiklar, som nyligen införts i tidningen Arbetaren.
I e " av dessa artiklar - Arbetaren har lo- jalt infört även kvinnornas synpunk- ter, varför detta p i intet sätt f i r upp- fattas såsom ett angrepp på tidningen ha eldar- och sjömansunio- ifråga nernas ombudsmän här i Stockholm framlagt skälen för att den kvinnliga personalen bör ersättas av stewartar och kockar.
Det beror dels på, säges det, att de svenska rederierna icke personalens - rapporten, utan avse tvärtom finnes lagföreskrifter innehållande förbud mot anställning av kvinnor längre vilja ha kvinnor i sin anställ- ombord på fartyg och det synes så- ning och att utvecklingen i andra län- lunda som om det svenska förslaget der går hän emot att avlägsna dem om att avstänga kvinnor från denna och dels på att icke heller sjömännen anställning är en isolerad företeelse, själva vilja h a dem.
Fartygspersona- ran knappast kan väntas kunna få lens avoghet skulle i sin tur bero p i någon efterföljd i andra länder.
Icke att kvinnorna intrigera och ställa till i någon av de övriga skandinaviska split och osämja mellan befäl länderna har någon framställning och besättning och mellan be- gjorts om förbud mot kvinnors an- sättningen inbördes.
De gynna den ställning på fartyg.
S i långt byråns ene p i den andres bekostnad.
anting- rapport.
en genom att älska den ene men inte Lika felaktigt är det, att på grund- den andre eller också genom att f u r - val av att nigra rederier icke anställa dela maten orättvist och t. ex. giva heller aldrig hava anställt några den ene fett fläsk och den andre ma- kvinnor ombord påstå, att rederierna skulle hälsa ett förbud med glädje, gert Det är emellertid, betonas det, därför att de äro missnöjda med den på de utgående last- kvinnliga personalen.
De rederier, fartygen det gäller, p i insjöflottans SOm anställa kvinnor ombord, och dit fartyg må de gärna vara kvar.
Men höra flera av våra allra största äro med de förra vill den manliga orga- mycket belåtna med sin nisationen ” för allt i världen inte ha kvinnliga personal I allmänhet laga kvinnorna smakligare och tillika bil- och endast kvinnorna tvärtom något att göra ”.
En så klart och tyd- ligt avståndstagande från de sjöfa- rande kvinnorna som det gärna är möjligt att ge således Denna på slutet instuckna reserva- tion om att förbudet endast skulle gälla kvinnor på de utgående lastfar- tygen torde man utan betänkande kunna lämna utan allt avseende.
Ty det säger ju sunda förnuftet, att ett dylikt förbud skulk medföra att de i praktiken även fockades från insjö- flottans fartyg Arbetena på dessa båtar är ju ett rent säsongsarbete, som måste kombineras med arbete på ut- gående fartyg under den övriga delen ligare mat, de taga som man säger, bättre vara på maten, göra billigare inköp och något som naturligtvis i och för sig ar oriktigt gå för billi- Att manlig kökspersonal gare lön.
i stor utsträckning anstäl- trots detta las beror i främsta rummet på deras starkare organisation, vilken ger dem ett betydligt försprång.
Och dess- utom, varför skulle inte även redarna kunna taga intryck av att ständigt och jämt höra detta skall på de sjö- farande kvinnorna?
Men skallet måste ju bero pa något, säger man.
Javisst, i ren konkurrens- avund från den grupp som anser sig ha monopol p i detta liksom på så mycket annat arbete.
Och för att i görligaste mån dölja denna egoistiska av året och det råder därför en stän- bevekelsegrund, framställer man för- dig cirkulation mellan dessa arbets- hållandena skevt och gör tarvliga och grupper.
fula insinuationer am de sjöfarande Sverige skulle vara ensamt om att kvinnorna och deras ställning.
a t t anställa kvinnlig personal på sina far- tyg och utvecklingen i andra länder skulk gå i rakt motsatt riktning på- stås det.
Detta är icke riktigt efter vad vi kunnat inhämta av några do- kument, som vi blivit satta i tillfälle att taga del av tack vare ordföranden i de sjöfarande kvinnornas egen orga- nisation här i Stockholm.
fru Emilia Valet att un- derlätta anställningen.
I intet land beteckna dem som slamsor och kurti- o c h vad mot denna yrkesgrupp, som består av redbara, plikttrogna och dugliga ar- beterskor För de andra elementen bör finnas bättre förvärvsmarks- ä n ett där de få bete, föra ett liv med liten ledighet till och med i hamnarna och Bergstedt.
Internationella arbetshy- ofta dålig lön.
Tror någon att det rån i Genève har nämligen på anhål- i nämnvärd utsträckning lockar av lan av de sjöfarande kvinnorna i Sve- betsovilliga och asociala individer?
Fru Emilia Bergstedt, en vaken och rige införskaffat en del upplysningar ansvarskännande kvinna, som själv i rörande kvinnors anställning ombord många år haft anställning på utgåen- på fartyg i vissa andra länder.
Av de lastfartyg, destinerade till Medel- denna rapport framgår det bland an- havsländerna, och som dessutom se- nat.
att åtminstone i d e övriga skan- dan tiden före sekelskiftet arbetat bland de sjöfarande kvinnorna bör dinaviska länderna anställas kvinnor väl ha tillräckligt stor erfarenhet för i ganska stor utsträckning även på att kunna yttra sig om dessa omstrid- lastfartyg.
Amvändningen av kvinn- da förhållanden och detta med ford- lig arbetskraft ombord fartyg är av ran på att bliva trodd på sitt ord.
En- jämförelsevis nytt datum och av denna ligt fru Bergstedt så är det aldrig någ- anledning finnas bestämmelser härom ra ungdomar utan uteslutande äldre eller i varje fall medelålders kvinnor, saner - nad det i Södermanland Landstings- och stadsfullmäktigevalen ägde rum i söndags under ett ganska liv- ligt deltagande S i r dessa rader skrivna ser det ut som om även detta val skulle gå i samma riktning som de föregående och resultera i ökning av; ~ Om utgången av det _I, där Frisian &amp; in mest intresse nämligen det i Södermanland, vet man ännu ingen- Kvinnor satt ting.
Man vågar ej ens några gissningar, landstinget eller ej Men hur än utgången blir, om det blir den som Södermanlands länsförbund av F. K.
R. vi mycket önskat a h så ärligt förtjäna eller ej - ett är säkert, det har varit av en stor betydelse för länsförbun- det att mobilisera alla sina krafter och ge- nomföra ett planmässigt valarbete För- bundets styrelse har varit främst i elden, och då naturligtvis i all synnerhet fröken Hanna Johansson i Mosstorp och fru Sig- rid Johansson i Flen, de två medlemmar, som äro bosatta i Villåttinge valkrets De ha skött om utsändandet av vallitteratur och listor och posterat u t medlemmar av Länsförbundet rid i gott som alla vallo- kaler i valkretsen.
Där höllo de troget ut hela dagen, i länge valet pågick Over- all!
kommo Förbundets representanter s %.
lunda i kontakt med väljarna a h rönte överallt vänlighet och tilmötesgående.
D- voro också helt upplivade ah entusiasme- rade för i n uppgift Stämningen bland dem, som arbetat f i r att Länsförbundets ordförande, trots intensiv motarbete, må bli vald, uttryckes bäst av ett brev från Länsförbundets sekreterare till ledningen i Stockholm ” Valutgången är ju omöjlig aldrig förutsä- ga ”, skriver hon, ” men förgäves har inte detta varit i alla fall.
Jag unnade alla fri- sinnade kvinnor möjligheten att komma i farten på detta sätt. ” Så talar en sportsman Södermanlands fall är inte enastående.
I alla landsändar äger Frisinnade Kvinnor dugliga represen- tanter a h stora arbetsuppgifter.
Möjlig- annat menar man alltid som kunna tillvaratagas, erbjuda sig fartyg, ene men det kan man.
sjömännen själva Pro de som ha minst slita hårt att anmärka på den kvinnliga perso-,; endast i de länder, som äga en fullt som anställas p i de utgående lastfar- modärn sjölagstiftning.
Men de få tygen.
Förhållandena kunna i de bestämmelser, som finnas, äro icke allra flesta fall fullt jämföras med restriktiva, heter det uttryckligen i dem på vilken annan arbetsplats som helst och äro på intet sätt otillbörliga.
Det är helt enkelt otillständigt att be- teckna dem som otrevliga och omo- raliska på det hela taget.
Det kan naturligtvis finnas slamsiga kvinnor liksom råa och brutala män på havet lika väl som på land.
men att gene- orättvist, De meningsskiljaktigheter, som fö- rekomma mellan män och kvinnor p i eft fartyg röra sig i de allra flesta fall om maten.
Och vad är naturli- gare än att allt ovett går ut över ko- kerskan Det är hennes fel, om in- gredienserna äro dåliga am maten inte är efter vederbörandes smak, om den ene får en större portion i n den andre o. s. v. Men härvid är att mär- nisationens styresmän i land och den manliga kökspersonal som tilläven- tyrs går utan arbete.
Det är, vi vilja ännu en gång understryka det, helt enkelt en konkurrensfråga, som har bra litet att göra med en önskan att förbättra förhållandena ombord på fartygen, och det vore ärligare av op- positionen att tillstå detta.
Men lik- som den kvinnliga personalen på far- tygen får bära hundhuvudet i alla tvister och misshälligheter, så få kvinnorna överhuvud taget sin be- skärda del och mer till så fort det uppstår mindre tillfredsställande for- hållanden på arbetsmarknader, där kvinnorna ” trängt in ”, de m i nu vara förorsakade av arbetsbrist eller något annat.
vi vilja i detta sammanhang endast erinra om servitörernas åtgär- der att försöka mota ut kvinnorna från sitt arbetsområde.
Förbud för kvinnor att arbeta tycks ha blivit ett radikalmedel och ett mycket bekvämt sådant för att råda bot för alla miss- förhållanden av vad slag de vara må.
, T I D E V A R V E T G am m a It o c h n ytt r ö r s v a r Sommarens krigsmanövrer till lands.
sjös a h i luften ha åter, till de däri agerandes och till det icke re- flekterande flertalets säkerligen stora förnöjelse, utspelats.
Ty som ett spel.
ett friluftsspektakel eller ett Slags idrottstävlan, miste dessa krigs- manövrer under fredstid få anses, d i rollerna, den anfallandes som den för- svarandes, redan på förhand angivits, arrangerats och noga avvägts, lik- som även den förutsatta " segern " rättvist fördelats mellan de medspe- lande enligt deras dika behov av upp- muntran och ökade statsanslag.
Det var ju kavalleriet, som för ett par år sedan i Skåne " segrade " vid en dylik arrangerad sammandrabbning till lands!
Efter e n sådant pregnant ut- dag av kavalleriets anfallsduglighet kunde en indragande av detta rege- mente icke få komma i fråga!
Och dock, när det 1914 gällde allvar vid det framstormande anfallet i Bel- gien och Frankrike fullgjorde ka- valleriet blott till att börja med sin krigstjänst enligt forna tiders bruk.
Sedan.
i och med att det s. k.
" glada, rörliga kriget " upphörde och efter- träddes först av löpgravs- (undermi- nerings-) kriget, därefter av luftgas- bombardemanget, var kavalleriets for- na roll totalt utspelad.
Likaså gick slagskeppens forna Uppgift förlorad i alla de farvatten, där U-båtar laborerade.
Till kustför- svar mot pansarfartyg, jagare, tor- pedbåtar o. d. skulle alltså U-båten ha bevisats vara effektiv no^, d i den segrande omintetgjort de förras pre stationer redan i senaste krig.
Ett faktum, som amiral Percy Scott för- utsett och kraftigt framhållit efter den stora engelska flottmanövern re- dan 1913.
Senare, efter erfarenheten av luftträdsanfallen mot England har amiral Hall famhållit risken och lyxen a n bestå sig med en flotta, om mot armé - som flottanfall om det mot dessa dessa faror.När ökat uppfi t. nningarnas makt hög i så grad o. n. en get redan är i full gång inom eget småsats försvars- eller skyddskapa- gentemot en stormakt land.
Systemet skapar alltså för det citet första anfallet, som blir orsaken till (Der Krieg hat uns die Stärke der krig, för det andra ett försvar som Verteidigung furchtbar bewisen ”, blir konsekvensen därav med åt- skriver den militäre förf.
kapten.
följande död och förstörelse inom Marcks i sin bok: Angriff und Vertei- digung im grossen Kriege) och när eget land och folk.
Det visade sig sedan: 1) att anfal- det aldrig kan komma ifråga att en det kräver let icke var det bästa och mest ända- småstat anfaller andra målsenliga sätt att enligt militär lag ju en stormakts nära nog outtömliga försvara sig.
Det mångåriga krigets tillgångar, som v i sett - varför skulle alla fasor och följder har ju bevisat icke då den militära krigssakkunska- detta framför allt med det i Euro- pen om anfallet som ” A och O ' ' i pa bäst organiserade anfallets slutliga krigföringen med denna uppges och nederlag till lands, sjös och i luften förkastas inför uppfinningarnas allt tillika med de skadestånd som den besegrande makt?
- Det tjänar intet anfallande genom skadegörelsen mot till att spjärna mot den udden!
Det är ingen hemlighet att nästa andras folk och deras land ådragit fara hotar från luften med kemiska sig.
Men efter fullkomligt dela.
2) Likaså visade det sig opraktiskt preparat, som enligt prof. Mittag och ödesdigrt att bestå sig med ett Leffler ” komma att göra varje mili- inledningen skiljas våra vägar.
Ar- försvar som e; träder i funktion tär prestation till ett narrspel ".
- tikelförfattaren tror liksom general- förrän det är för sent.
Man kan icke Skulle det ej vara skäl att dessför- stabschefen p i försvar i och för sig, De hemliga kulsprutorna kalla för försvar det, som icke prak- innan pröva engelsmanenn H. Grin- men utdömer på det skarpaste den tiskt och ändamålsenligt skyddar land dell-Matthews uppfinning.
en trådlös Polisens hemliga kulsprutor från i våras och folk mot överfull och därmed kraftöverföring för att stanna mo- gamla principen att försvar består i torn och tvinga angriparen att nöd- och att genom tvinga anfall in kriget förekomma på hans fienden mark, mäktiga.
ha nu debatterats Men den i Stockholms som inbillade stadsfull- sig i n förhindrar kriget.
Tvärtom, det för- svar, som lika-mot-lika-systemet fram- landa i stället för att fullgöra Sitt ni- I stället anbefalles ett försvar a iv den slöjan skulle lyftas från detta hemlighets- dingsdåd?
tvingar predestinerar drar kriget makeri a h stockholmarna få veta, varifrån först dess orsak, anfallet, sedan dess Att denna uppfinning dementerats utmärkta beskaffenhet an det ger kulsprutorna kommit och vad de skulle an- och än så länge motarbetas av de konsekvens det nuvarande s. k. för- krigssakkunnige förvånar ej, d i den trygghet för att aldrig en fiende skall vändas till, bedrog sig storligen.
Debat- svaret - med dess förstörelse över gör deras anfallssakkunskap om intet.
förmå tränga över landets gränser, ten rörde sig i stort sett inte alls om kul- utan a * vi därför skola behöva tränga sprutorna a h polisen utan om stadsfull- oss.
Hur är det då möjligt att efter denna dyrköpta erfarenhet ännu i dag Dessutom varje uppfinning, som vi nu överhuvud taget prestera krigsövningar i vilka anfallen bevittna som alldaglighet som t. ex. in över andras.
Striden skall utkäm- allt fortfarande spela den primära, ja, aeroplanet eller radio med dess ljud- pas på det tjocka strecket på kartan Vi dela visserligen inte borgmästare överföring även till hastigt rörliga fö- huvudrollen?
Vad är meningen remål som t i g och båtar - allt detta som skiljer två länder från varandra!
Lindhagens mening om att det självklart med des= krig inom eget land, far- har en gång dementerats och kallats Detta streck, denna gräns, skall vara intresserar huvudstadens innevånare, pi vatten och över våra huvudstaden?
livsfarlig som en högspänd ledning.
vilket sätt de bliva nedskjutna så tillvida utopier.
Alla veta ju nu, att om vi en gång Och likväl demonstrerades en tråd- Därifrån skall en trådlös kraftöver- att det är oss komplett likgiltigt, om det genom helt försummade skyddsåtgär- der låtit en fientlig invasion intränga i lös kraftöverföring redan vid Wem- föring som hejdar anfallet ske enligt sker med kulsprutor eller mausergevär, när vårt land.
så är massmord, plundring bley-utställningen i London.
I sin Grindell-Mattews system som för ett alltid onda makter,tro människorna, vidare utveckling innebär denna upp- och förstörelse den givna följden finning det säkraste skydd mot luft- par år sedan talades " mycket Om.
och varför då inte lägga fram hela affä- alldeles som i Belgien och Frankrike.
rädsanfall, för att i framtiden helt Artikelförfattaren har klart för sig ren i ljuset a h säga: därifrån h i vi fått Fast i ännu högre grad hos oss som långt ifrån ha deras ner att mot- omöjliggöra luftkriget.
Det dektri- att faran kommer från luften i nästa dem och till det och det skola vi ha dem.
stå en överlägsen anfallsmakt.
Och fierade Irland skulle därmed en gång krig och att varken en luftflotta som luft- dirigeras a n möta angriparen eller Det vore sannerligen inte heller så under- tak försvar säkerligen skulle förmå den luftkanoner på Riksdagshusets tak ligt, ty vi för vår del äro fullt på det kl- skeppsflottan med dess jagare och om fientliga krigsfartyg lyckats in- anfallslystne att avstå från sin uppsåt förmå skydda befolkning och städer, med, att visa de sig vara anskaffade för torpedbåtar har alltså enligt dessa bå- tränga i våra farvatten, så är et * sjö- En vår räkning, så komma vi att på det allra da kända sjömilitära auktoriteter be krig där intet är att vinna men allt med alla dess risker.
Så mycket mer land och rike från förstörelse.
segrats såväl genom U-bits- som luft- att, förlora oundvikligt.
o c h vad som de l u f t r ä d s a n f a l l, riktades laddad gräns däremot skulle kunna bestämdaste opponera oss.
vapnet.
Flottans forna uppgift och skulle till sist ett luftkrig över våra mot England redan i detta krig ingen- göra det.
anfallsduglighet har uppfinningarnas mest väderika kulturcentra som t. ex. ting inbragte vare sig ära, vinning el- Vi vilja icke diskutera med förfat- ler makt, tvärtom åstadkommo en för- makt gjort om intet.
var huwdstad innebära?
Enfald Det är ju klart att om det gällde störelse för vilken sedan skadestånd taren huruvida det är tänkbart att Riksförbundet för Sveriges Försvar ger Det är härvidlag av allra största erläggas.
Det gäller att besin- vikt att beakta att dessa båda vapen allvar skulle i så fall både de anfal- måste na.
att luftvapnet icke kan vare sig kunna ladda en gräns och från denna då a h d i ut små ströskrifter, som bruka segra endast då de inriktas på försvar.
lande a h de försvarande aeroplanen erövra, besätta och behärska arméer- tvinga fietliga luftskepp att nödlan- åtfölja tidningarna.
Det brukar vara myc- Det förra.
U-båten, till försvar mot i kapp sprida död och förstörelse över Otänkbara ideer i den vägen ha ket trevliga vignetter på dem, t. ex. barr- slagskeppsflottan för att omöjliggöra stad, land och folk.
Ingen tror väl nas uppgift enligt den militära an- da.
meningslösa sjökrig och överskeppan- att den anfallande skulle närma sig i fallslagen, varför det icke heller bör realiserats förr, det måste man med- skog a h små röda stugor, blå himmel a h det som ilandsättandet av fientliga skotthåll från t. ex. riksdagshustakets inrangeras under denna.
Skulle luft- ge.
Men en sak äro vi vissa om, och gröna ängar, allt fredligt och trivsamt och det är att på den vägen står icke den idylliskt.
Till yttermera visso står det arméer.
Det senare, luftvapnet, är ef- kulsprutor eller invänta försvarsaero- vapnet detta oaktat, enligt den mili- en liten fosterländsk devis under tavlan.
sakkunskapens inriktas på anfall.
fektivt nog till att omöjliggöra krig planen innan de nedkastat sina för- tära efterlängtade tryggheten för liv och Om det är för konstrastens skull som man såväl till sjöss som till lands genom ödande bomber?
Och det hjälper icke ja, d i blir verkan därav en totalför- valt ett omslag, som är symbolen för frid att förhindra en fientlig anfallsflotta den värnlösa allmänheten, män, kvin- störelse, som innebär mänsklighetens lem att vinna.
Om det är möjligt a n att intränga i våra farvatten liksom nor och barn, att gömma sig i käll- självmord.
Ett effektivt Iuftförsvar placera ut Grindell-Mattewsar längs ah lycka, till det försvarsagitatoriska in- fientliga anfallsarméer att landsättas arna, när husen antändas och splitt- däremot vore mänsklighetens rädd- en hel gräns, så är det också möjligt nehållet i skriften, det lämna vi därhän att utrusta anfallsaeroplanen med men ett faktum är att det ena svär blodigt eller inkräkta över våra landsgränser.
ras av explosiva bomber och luften ning även från luftkrig.
emot det andra.
i dagarna har det släppts En freds- och försvarsvän.
Däremot, då samma vapen.
U - b i t a fylles av giftiga gaser.
Allt och alla kraftöverföringsapparater för att för- ut ännu en av dessa ströskrifter.
Den kal- liksom luftvapnet (t. ex. Zeppelinar- stå inför en sådan katastrof helt värn- lama försvarets förlamningsappara- las ” Ett samtal om försvarsfrågan ”.
Sam- ne) som en sista och enligt förmodan lösa och prisgivna till död och under- ter.
Och så är tävlan mellan olika talet ifråga föres mellan två svenska bön- segerviss krigsresurs av den tyska gång.
förstörelseuppfinningar i full gång der, av vilka den ene är försvarsvän, den krigsmakten inriktades på anfall Och detta fastän vi nyligen k i t t - igen, och vi äro kvar i den brottsliga andra Det säga något samtal värjdes och besegrades dessa båda fa- nat hur den ena uppfinningen efter vanlig mening, är det inte, ty försvarsvän- ror av England genom helt nya för- den andra evolutionerat hela krigfö- nen pratar ideligen a h dessutom de mest I detta nummer framlägger " En cirkeln.
svarmedel enligt ett nytt system, en- ringen ja enligt fredsaposteln Vår freds- och försvarsvän är i enfaldiga saker.
Egentligen är hela skrif- dast och allenast inriktat p i skydd t ex. luftvapnet redan freds- och försvarsvän ” sina syn- mot dessa faror.
omöjliggjort forna tiders armékrig i punkter på Gammalt försvar och själva verket innerst inne menings- ten en grov förolämpning emot hela bon- Därvid är att bemärka att skydds- öppet slagfält liksom flottans öppna nytt.
Signaturens uppfattning att frände med generalstabschefen, som medlet för att lyckas i sin uppgift sjöslag!
Bida dessa slag av krig höra vårt.
nuvarande försvar borde just i dessa dagar ånyo talat för att Skriften blottar en syn på försvarsproble- var av en helt annan beskaffenhet än numera muséet och historien till!
komma på museum, a h att manöv- försvarsberedskapen bör stärkas.
Vi met, som är så förenklad, att varenda bon- anfallsmedlen.
ty armé mot armé, Luftvapnets storartade utveckling ef- dumheterna läggs slagskepp mot slagskepp, U-bit mot ter kriget skulle därför säkerställa oss rerna äro friluftsspektakel, kunna utgå nämligen från att generalstabs- de måste skäms över chefen också ärligen vill bevara fre- i hans mun.
U-hit, lufträd mot lufträd, m. a. o. lika mot lika neutralisera blott var- den.
Det är endast om medlen de äro Den ene bonden, som är naiv nog att Artikelförfattaren är såsom anse, att vill du fred, s i rusta dig för fred.
andras kraft.
oense.
sättes mot väggen ” för att erkänna, att Detta lika-mot-lika-system, som om- privatsakkunnig och teoretiker djär- om några bovar en natt bröte sig in i hans fattas av alla europeiska stater, har vare än generalstabschefen, vilket i hus och beginge övervåld mot honom a h enligt dessas militära anfallslag i och a h för tig är tilltalande, men det sy- luns hustru och barn, så skulle han, om med världkriget i ena sidan preste- rat ett, vad organisationen angår, full- nes oss vara den egentliga skillnaden.
ingen annan utväg funnes skjuta bovarna i benen.
Och när den andre bonden, Nils, ändat fungerande och blixtsnabbt in- kräktande anfall, vilket % andra sidan Säkerhet Säkerhet är vinnes icke det icke högsta på denna av vig.
allt.
med fått honom hava bevisat .. &amp; långt ”, för honom, anser han att vi sig måste &amp;, ~ spontant framtvingat den överfallnes Den vinnes dessutom sällan av dem, rusta allt vad vi förmår a h hinner för försvar, som visserligen genialt an- Priset på Jamaica-bananer är av osa sänkt passades efter de moderna anfalls- som gå ut att s ök^ den Att bryta sig Ni finns det överallt.
All logik sätter till att motsvara en prissänkning i minut- medlens art och styrka, men dock med hela det nuvar ande systemet, sig Nils suveränt över a h han har en röra i sina begrepp, som kommer en att tro att trädde för sent i funktion för att av- handeln med 35 öre pr kg.
Nuvarande med den tankegång som förutsätter Riksföreningen för Sveriges Försvar anser värja kriget och därmed förhindra anfall, att visa forna fiender förtro- bönder vara det enfaldigaste a v allt enfal- mördandet och förstörelsen inom eget minutpris bör alltså utgöra för Stockholm land.
Världskriget har alltså bevisat ende, att söka vara en god granne, digt som finns.
m. omnejd kr.
1.40 pr kg.
att anfallet är den primära aktionen, att lita till den internationella ritten, Det U som om det icke skulle finnas alltså själva orsaken till krig.
Liksom tt vid intressekonflikter avstå sin su- något annat sätt att reglera minni-kors Vördsamt att det försvar, som lika-mot-lika-sy- veränitet åt en skiljedom allt detta förhållande t i l l varandra i n att " skjuta stemet presterade mot inkräktarne bovarna i benen ” Man kommer längre innebär en viss risk.
Men genom den- än mången tror eller vill tro utan våld.
icke är avsett att förhindra kriget med dess ödesdigra följder.
utan i stället na risk går den enda vägen till frid Kväkarnas arbete tyckes oss det bästa be- bidrar till dessa genom att för sent Stockholm Göteborg Malmö på jorden och trygghet för dess be- härpå.
ingripa sedan fienden, utan några som byggare.
helst hinder, lyckats intränga och kri- även ty - -.
Svart på vitt vi - - i skyddande - yttra sig om denna sak.
- sprida - att det bleve lite efterräkningar sedan.
mot luftangrepp !Slag gar anfalla !Likaså förstå alla, att, Därtill kommer att ett dylikt * av- utsago, genom Nobels ' " ' *.
Mänsklighetens räddning ' ' ' Försvar måste ans^^^^ = ' ' Betydligt billigare Jamaica-bananer - A.-B.
BANAN - - viset,
Säterns härskarinna Nya toner Av HARRY B OMBERG Den unge proletärdiktaren Harry Blomberg har i dagarna givit ut en ny diktsamling, Vallfarten till fosterlan- det, sånger om Sverige, Den svenska ungdomen, säger skalden på första II- dan av sin bok, tillägnas denna dikt.
i vilken en patriot och internationa- list skärskådat det modärna Sverige och besjungit fosterlandets skilda landskap och årstider.
Men det är icke bara naturlyrik, det är också en sång om våra religösa, politiska och Brev från Hallingdalen Det är visst ingen vidare rationell krea- sätern; de som ännu äro ogifta, äro på tursskötsel, man bedriver har på Halling- gården, blott yngsta dottern, m 12-åring, dalssätrarna För en främling är det il- hjälper modern.
Men minne pojken då minstone förvånande, att djuren, kor och - undra vi och se på den blåögde, sol- på 6 år som hoppar omkring getter, få stå instängda i ” flöjset ” flera brände och höger vänster.
Sångaren är svensk med en levande känsla för Sveriges skönhet och dess nationella uppgift men hans sång är även ett måhända något famlande försök all tolka ett nytt mera omfattande fosterlandsbe- pysen under den ljusaste delen av dagen med killingarna — jo, det var en föräldra- utan att få njuta av det kortvuxna min lös, övergiven liten stackare från staden, timmar grepp.
V i åergiva här några valda stycken ur andra, femte och nionde sångerna.
i den första se Vi skalden-interna- tionalisten, i de båda senare skalden- sociala förhållanden med snärtar till patrioten.
Femte Andra sången sången närande fjällbetet.
Så mycket mer som som Guri tog som eget barn för de endast ii stanna på veckor av året.
Möjligen är detta ett till just denna m par år sedan, ty: - " du veit jo nok.
at det fölger noe saa gott ve ’ et lite ' barn ” bruk lokaliserat säger Guri, medan hon ser allvarligt och sätern under 10 - trakt, och ägarinna till vackert på mig Och kvinnan på grann- Hur långt jag ginge, o, jag skulle svårt att bli finna extatisk, när det gäller Sveriges ära, alltjämt att Vagnens stjärnor äro sju då äran kläckts i gyttjan, s o m man öst och att med stilla sjuklang de be- på annat folk att få det ärelöst.
sjunga ” vår ” säter, den präktiga Guri, visste in- sätern, som är änka med nio barn, säger, tet annat skäl för bruket, än att man här när hon blir uppmanad att inte vara d i - och på grannsätrarna gjort så i alla tider.
för givmild, ni sin Hallingdalsdialekt ni- Men m dag kommer naturligtvis rationel- got m m betyder $ &amp; mycket som: vad vore lare metoder att vinna insteg även i den- väl livet värt att leva, om men inget hade na vrå av världen.
Härliga vrå av värl- att ge bort, - Sannerligen, man m (.
böja den!
Där man i v a r j e fall tycktes leva sig I vördnad för den stolta livsåskåd- lyckliga och nöjda med tillvaron a h där ning, som kommer till synes i dessa enkla arbetets frukter tycktes täcka behoven.
kvinnors ord.
Lever man månne verkli- Och ändå, arbetet tycktes ge glädje, a h gen inte Vår Herre närmre här uppe på fjäl vidden?
lusten att dela med sig av det man sä- fjällvidden?
kerligen räknade som sitt överflöd, var Aldrig har jag haft ett d starkt intryck stor.
av fredlighet som här.
Naturen, männi- Guri är m. efter förhållandena härup- skorna, djuren, över alla ligger en fredlig pe, förmögen bondhustru; hon a h hennes ro Här gå stora flockar av djur från man ha en av d e större gårdarna nere i olika sätrar, kor.
tjurar, hästar, getter och ” bygden ”, men någon lejd hjälp har Guri får i god sämja bredvid varandra Get- aldrig haft Hon har fött upp sina åtta terna komma skuttande in på vårt stugu- barn a h var vår dragit med dem a h al- golv d snart v i ha dörren öppen, nyfikna, la djuren någon dag i april — maj till skälmaktiga, fulla av upptåg Var kväll ” hemmasätern ”, som ligger halvvägs mel- händer det något, som man inte tröttnar lan gården a h högfjällssätern, a h efter att vara med om Arne, 6-åringen, vars- mitt land, det vintriga o c h vemods- någon månad, när snön smält undan och lar i god tid: ” sjaa, no komm ' hele gjei- tunga.
gräset börjat grönska även högre upp — taspele ’ ”!
(a. nu kamma hela getaspelet).
Däruppe rymden strålar uderfull, då har hon dragit vidare upp till hög- Och det är verkligen ett skådespel: ned vec- emot säterstugan i m lång, brant a h Därnere ligger skogen, som jag läm- fjällssätern, där hon stannat 1-12 kor för att i slutet ev augusti åter flytta smal ” gata ” mellan hi gärdesgårdar a h nat, Jag kunde kasta mig i snön omkull ner till ” hemmasätaren ”.
Där har hon stan- u p p pi dessa, kommer getterna farandes, i tack för att den sista slöjan rämnat.
nat till inemot jul, d i hon äntligen slagit en hel H a k.
stora och små, gula, svarta, M e n jag är sorgsen för mitt armods sig ner på gården för själva vintern, till- vita och brokiga, skuttande på varann i sammans med man och släkt och med backen eIIer graciöst balanserade på den skull - det blev så litet, att som stort jag byalaget ikring sig och präst a h kyrka rangliga gärdesgården, pinglande mol si- och skola inom räckhåll.
Mannen sköter na bjällror.
Efter dem kommer korna, ämnat.
O, mätt med stjärnenattens ögonmått jordbruket på gården och syns endast till.
alla gulvita, med sina hornspetsar fint be- allt mänskligt blir så outhärdligt fälligtvis på sätern, utom under slåttern, prydda med blanka mässingshattar, många d5 alla vuxna familjemedlemmar hjälpas med vackert sirade bjällror.
i sakta mak smått.
åt att ta vara på det oerhört viktiga vinter- komma de.
ned från fjällsluttningen i en lång.
lång, ringlöande rad, a h luften fyl- Ditupp, ditupp med sakta steg jag fodret.
Guri är alltså säterns härskarinna, kring les av den fredliga klangen från alla skrider.
Mill hjärta stillnar i högtidlig gång.
henne rör sig allt kring henne flockas bjällrorna; och kvällssol och skuggor över En pilgrim lik som nått sitt mål om- korna.
getterna, fåren och unghästarna de blåa bergen med sina snöfläckar hän H o n mjäölkar och separerar, kärnar Och a h dår bilda en underbar bakgrund till sider, förgäter jag, att färden varit lång.
ystar — getost och vitost och gammalost tavlan.
Arne a h Sidsel, dottern, springa a h bakar ” fladbröd ”, det lövtunna för att möta korna och skilja ut sin flock Här vill jag sjunga, medan natten norska knäckebrödet, och läckra ” lefser ” från de övriga Freja, vallhunden, hjälper lider med norrskenstvagen mun min sista till sina gäster dessemellan.
Hennes d y förstås till.
Guri står utanför stugan i sin är lång och strävsam, och hon är icke mer lustiga Hallingdalsdräkt, ena handen i si- sång, och i den stund, då vinden börjar ung, men hennes skratt klingar högt a h dan, den andra över ögonen mot solen, ser iriskt.
och det står m viss trygg munter- ut över sin fänad a h skrattar: ” ja, nog nynna sin morgonpsalm, milt återtåg be- het kring hela hennes frodiga varelse.
Se- e här vackert paa fjelle ’. ” dan barnen vuxit upp äro de icke med på R.
A. gynna.
AbeI Bergsten: - man kan nästan Ja, här gå mina rötters fina nät i myllan ner bland lingonris och stenar och djupt i jordens innandömen trät sitt nervsystems med andra träds för- frid enar.
ma och döm mig heller icke om jag lagar en säng, som Ijuder mjuk och svensk jestät därvid!
omsluter mig med sina barr och grenar Den svenska göken gal så gott på nä- Här står min stam, men skogens i ändlös storhet över m ä r k planet tungt susande av släktets set!
hemlighet Den svenska klövern doftar sött i gräset!
T y du, nationsbegrepp, är blott m kruka där Vi bevattnas såsom späda skott; till stora träd för hopplöst trång att Om hemlandskärlek kunna ej de lär- das ge kunskap och besked.
Blott ett jag vet: Den kan av intet bruka - gärdas, vi sprängde dig, när vi vår mognad l y vart jag far den flyger trofast med, nått.
och den skall fälla först, när själv jag Och om jag lidit utav hemlandssjuka, färdas den gällde krukan ej, men j o r d e n med brustna ögon emot gravens fred.
blott Jord är blott jord, men jag Vill inte den gällde språket, som min mun fick mista.
.
ärva, den svenska jorden på min furukista.
och alls ej någon viss politisk härva.
Gå lätt gå lätt, min sko, på vägens funderingar Men du mitt språk, i dig jag sjunger där kant, svenska myror släpa svenska pinnar mitt hopp, att en gång alla tungomå- och där den svenska solen lyser grant len på nöt, den grymma svenska spindeln som spridda droppar blanda sig till tvinnar!
slut Här piper magra myggan i diskant, kristallklart i den mänskligt lyfta men tunga humlan be- ut brummande skålen; sinnar klut via sin bacchusflykt, och visar sedan tvärt klut i blåklocksbägarn blott sin svenska stjärt!
men hel och genomskinlig följer bålen och att dess {Sil av underfulla ord Nionde sången som sommarmolnet smeker enad jord Långt har jag vandrat f ö r att fjällen att en gång ej en dräkt av hinna Ack bålda patrioters åsneskri Jag kunde vandra många mil ännu.
jag är tyvärr för obildbar att lära.
Alltjämt de samma stjärnor ser jag Jag är e j jude, och min dynasti brinna, är ej fransysk den sorgen får jag alltjämt mitt land i glansen ligger du.
— och jag har alltså litet bära!
- av lektor Abel Bergstens fö- redrag vid seminarielärarmö- tet i Karlstad.
Lektor Berg- sten säger sig vilja giva någ- ra enkla regler för den upp- växande ungdomens behand- ling, vilka; i anse självklart riktiga, när det gäller gos- sarna men som böra upp- märksammas och tillämpas även rid våra flickors u p p - fostran Den första regeln, som behandlades i n:r 38, är denna: Nedslå inte lärjun- gens mod genom att inge ho- nom den föreställningen, att uppgifterna äro honom f ö r svåra utan sök i stället att uppmuntra honom så mycket som möjligt.
Den a n d a regeln lyder så: Ingrip inte mer i n nödvändigt i barnets ut- veckling, utan låt det så mycket som möjligt växa i ro.
Även denna regel betrakta vi självklar, när det giller gossarna.
Och kanske tro vi att vi göra det även ifråga om flickorna.
Men vad som är säkert, det är att vi handla inte därefter i det senare fallet.
För det första är det så mycket som inte ” går an ”, när det gäller flickorna som — ha skäl att an- vända det uttrycket - direkt hälso- vådliga former.
Jag tänker särskilt på det förhållandet, att skolornas av- trädeshus i regel byggas med en av- delning för gossarna och en för flic- Ride i hemmet och i skolan händer korna, skilda i t av en mellanvägg.
som inte ens räcker upp till taket.
det så ofta, när livslusten Överflödar, Jag har hört skolflickor efter skolti- att flickan mötes av ett obevekligt: dens slut tala om, hur de måst ” smy- Det går inte an för en flicka.
Redan ga som brottslingar ” in pi sin avdel- före skoltiden händer det alltför ofta, ning för att icke höras över till andra an den lilla flickan kommer gråtande sidan och ni dra över sig råa tillmä- len.
Jag känner till fall, d i flickor in från lekplatsen, förtvivlad över att måst lämna en sådan plats med oför- hon inte får vara i fred.
I skolan fi- rattat ärende på grund a " ängslan för ses hon ut p i lekplanen tillsamman att bli ofredade.
Företeelsen är icke med kamraterna, både gossar och flickor.
Och hur det går till där, när inte tillsynes är ordentlig, fram- huru i f l e n fall i n vi någonsin ana lyser bjärt av en redogörelse för livslånga matsmältningsrubbningar " Minnen från min skoltid ", som fö- kunnat härledas endast u r sådan ängs- rekom bland uppsatserna i m prepa- lan.
Det ser ut, som skulle vi vara randkurs för inträdessökande till se- fullständigt blinda för dessa frågors minariet för ett par år sedan.
” Våra lekar bestodo med i att vi sprungo efter flickorna och jagade dem ", så ungefär föll orden.
" De voro ledsna och gräto ibland.
men vi förstodo kor, och bygga omkring dem med inte då, hur elakt det var. ” Jag kan höga stenmurar, så kan det hända och också hänvisa t i l l erfarenheter f r i n har verkligen hänt, att framställnin- min egen familj.
Så länge min äldsta gen hälsas med ett hånfullt skratt.
dotter gick i seminariets övningssko- Och det generar oss inte alls att ute In, där det är samundervisning, kom på en öppen skolgård sysselsätta klas- hon nästan ständigt hem om midda- s e r av vuxna flickor med gymnastik garna uppriven och ibland förgråten.
och lekar, medan staketet kantas av Och alltid var det samma fel - hon sysslolösa glopar,.
som följa alla de- fick inte vara i fred för pojkarna.
ras rörelser med hungriga blickar.
Sedan hon flyttat över t i l l flickskolan Även tidningspressen drar nu för tiden sitt strå till stacken.
Flickan hinner inte fylla 14 — 15 år, förrän en hel del tidningar med formligt raseri ning Ibland tar sig denna förföljelse kasta sig över alla hennes göranden Våra flickors uppfostran Tidevarvet började i före- gående nummer införandet ... och låtanden.
Färgen på hennes vecklas i m och lugn utan uträttas strumpor, längden på hennes ärmar för en massa olämpliga och ytterligt och hennes kjolar för att inte tala om onödiga ingrepp.
När m författare längden p i hennes hår, frågan om hon i ” Ljus ” på tal om sjösjuka insinuerar, dansar eller inte.
frågan om hon pas- att man kan sätta likhetstecken mel- sar till idrottsmänniska eller inte m. lan kvinnor och nervösa människor.
m. m. m. behandlas med en iver och behöver man knappast gå längre än tilldelas ett utrymme så stort, i förhål- t i l l tanken p i dessa onödiga ingrepp lande till frågornas vikt, att man näs- för att finna tillräcklig förklarings- tan h a r anledning att undra, o m det grund.
Om åtminstone skolan kunde verkligen inte finns annat än perversa på fullt allvar hålla sig fri från sam- individer anställda på dessa tidningars ma fel och målmedvetet sträva att redaktioner.
förebygga det.
så långt det faller inom Själv deltog jag i min barndom i hennes räckvidd, kanske likhetsteck- en del dagsverksarbete, där även skol- net kunde försvinna i större utsträck- flickor användes till arbetets utfö- ning och i hastigare takt, än vi på rande.
Senare arbetade jag p i ett förhand kunna drömma.
tryckeri, där även flickor hade an- Den tredje regeln lyder så: Vill du ställning.
Innehållet och tonen i de på bästa sätt bereda barnet att seg- rande genomgå ungdomstidens svå- raste prov, sexuallivets vaknande och utveckling, så bjud det sysselsättnin- gar som upptaga sinnet och kunna bli ett enda exempel p i uttryckens art. föremål för levande intresse.
Gossarna ha sedan gammalt haft Det skulle endast resultera i att jag bleve omedelbart utvisad ur den här sina intressen.
Från början var det salen.
Att samma förhållanden varit striden och jakten.
och de leva ännu och äro rådande även på andra ar- kvar, inte minst i barnets scoutliv och betsplatser lider intet tvivel Men om ungdomens idrottstävlingar.
Senare jag bortser frin en och annan speci- komma de mångfaldiga grenarna av ell kvinnotidning, redigerad av kvin- förvärvsarbete och studier, som redan nor, har jag aldrig sitt i tryck, att så- tidigt kunna hägra för tanken och bli I för intresset.
Men för flic- dana förhållanden blivit p i allvar pi^ talade mera än av yrke-incpcktrisr " i l det iIla ställt.
Den tid är ej Kerstin Hesselgren i en hennes berät- telse över utförd inspektion, refere- rad i Svenska Morgonbladet.
Andra svenska tidningar, så långt jag varit i ra samma makt över sinnena nu som tillfälle att följa dem, funno ej denna förr.
Och fastän kvinnorna alltme- ra allmänt gå ut i förvärvsarbete, är företeelsen ännu så pass ny, att den De anföra excmplen borde vara ej hunnit få traditionens starka ställ- nog att ge fog för min påstående, att ning.
Ännu händer det alltför ofta, flickorna icke få växa upp och ut- a t t sällskapslivets krav och lockelser
Natten till Söndag få behålla huset, vilket jag dock tänk- t e.
Jag ville se rad Gösta gjorde nu klarnar, ska man fä först.
Han kunde inte begära skils- na blåst ihop i en stor mässa nu, det var bara den naiva framför den yttersta ELIN WAGNER Astrid.
rom trodde.
för om han var det minsta rädd om sitt anseende XXV.
Ja, jag tyckte de!
var si otäckt måste l i a n vänta ett par år med det att gå hem.
sade hon.
efter Men jag förlusten hade ingen L Y lust förmögenheten.
att mildra Det var han som sjöng D i var jag genast fullt inne i situa- slaget för honom.
Bättre att se hur Jag har varit i Stockholm på en tionen.
Astrid vet det d i?
frågade Ka- han tog det.
Var han hyggligare än dag och kommit tillbaka hem igen.
Äntligen stillhet En sidan stillhet, rola strängt.
- Jag såg det i tidningsfönstret, förhoppningen, att As strid själv kun- som den jag smakar nu, det har jag och då v i l l e jag inte träffa Gösta.
de få upp ögonen för honom ta sin inte erfarit på långa tider, nej aldrig - Nej, det förstår jag så väl, ta unge under armen och komma hit till just denna stillhit.
Den liknar ej alls av dig, sade jag.
Om vi hade babyn mig.
det j a g upplevde natten till en sön- här, kunde du stanna här och slippa Det var verkligen väl att jag blev dag, ty i denna stillhet har jag allt träffa Gösta.
Det vill nämligen inte - J a gå då och Iägg dig, sade Ka- varskodd, ty här hände stora ting.
En hon Karda in i sällskap hade försvunnit, med T i l d a nu och kom en med mig rom varit, rom är och ännu jag heller.
rola.
bogserbåt med ett stort släp av prå- flaska vin.
Jag tog inte champanj, Astrid kom bort till mig och bör- skall komma.
Jag gick och så kom hon upp till mar låg nedanför, och man höll just som du ser, men något skall det väl N ä r vi läst telegrammet kramade jade kinka lite på småbarnsvis.
ändå vara.
Varpå Karola och jag - Jag vill vara med er häda två, drack för att fira vår glädje och Ast- mig.
- Du glömde dina rosor, Karola mig och sade: nu ska vi börja hon och kysste mig ömt, Godnatt, bortsprungna katten.
sade hon.
rid för att trösta sig över sin sorg och ett nytt liv.
Men det kändes inte alls Det går inte för sig, sade jag Vilken dag för dem!
Den var fatta mod att möta sin m i n.
Därun- jag förlåter dig.
så.
Nya liv börja sällan tvärt.
v ä r d hela mörka " intern.
hade Om han skiljer sig, nu sen v i der gjorde jag några frågor om ba- Ja, dessa rosor.
Processen är slut och den fortgår, förlorat.
vad ska jag göra då?
Jag ligger här nu och har dem hos spant klädstreck över hela sin pråm byn m e n fick snåla svar.
det ger jag Artur Musselman rätt i, Det trodde jag du visste, efter Och så tog hon adjö lika oceremo- mig i mörkret, jag ser dem icke.
men och hängde nu upp sin tvätt, som " I- till livets slut.
du kom hit, sade jag.
v i t och röd och blå likt ett flagg- nielt som hon kommit och ringde ef- deras doft är ännu stark.
Tilda har lade Det är en rak.
som grämer mig, m i morgonvinden.
- Jag tänkte mig inte alls för.
när ter en ny bil, bad mig om pengar att badat och skött dem och gett dem spel Mannen stod vid styret så stolt mat.
medan jag varit borta.
enda när jag tänker p i telegrammet.
jag for hit, sade hon.
Det var av betala den och reste i väg.
som en viking när hela flottiljen - Ja det må jag säga.
sade Karola.
och det är att jag inte genast tackade gammal vana, och för att jag var ra De äro liksom det sista ordet mel- svängde om Långholmsudden och för- rädd.
Ni tar varandra lugnt, ni två.
lan oss, ett vackert farväl.
T y huru svann bort i Mälaren.
advokaten.
Det hjälper inte att jag Gösta skiljer sig ända inte från Tror du?
väl han för sanatoriet behövde just Och det var han som sjöng!
sedan gjort det efter förmåga och att dig förr än tidigast om en månad, Artur kom hem tidigare än vi vän- mina pengar och min hjälp, så kan Slut.
hon lovat komma hit några veckor i sade jag.
Varpå jag för att trösta tat och hade med sig en oerhörd ro- han inte våga andar därom och inte sommar med sitt geni.
M e n det var henne.
förklarade.
att utslaget skulle senbukett från Salten.
Att det bara jag heller.
Det är det mest fantar-!
Astrids fel.
vinna lapa kraft först om en månad.
funnits så mycket rosor att få i april tiska i hela detta förlopp.
Man behö- Karola började genast söka över- Om det överklagas, sade jag, finns ver varandra varannan gång.
Det tala mig.
att vi skulle ringa t i l l Salten det ännu en svag möjlighet att K.
M: t och att han vågat köpa dem!
Det stod bara en lyckönskan på vi- borde ha varit en stor lycka gömd i och berätta nyheten för de båda her- upphäver det.
sitkortet, men det låg ganska mycket detta faktum men det är det inte.
rama.
innan någon annan hann före.
Men jag vägrade, ty det skulle bara Det lättade henne något, men snart i själva antalet, i själva hundrakronan Jo.
vad nu?
Jaså, det var bara m vara an sätta dem i förlägenhet.
Vad så kom hon att tänka på alla sina be- han fått lägga p i disken för dem.
liten glädje.
men ändå.
T y jag kan Vi hade tänkt h y n ut Han ville visa att han var lättad för ju i alla fall ta en ordentlig aktiepost skulle de säga.
stackarna.
vad föreslå kymmer.
nedre våningen till första oktober.
hundra kronor.
och det var snällt av i sanatoriet, så gör jag det l i t e lättare för att visa sin glädje?
för honom.
p i ett fullt anständigt Det får vara måtta med låtsandet sade hon.
v i har redan spekulanter, honom.
om ingenting.
Dessutom, erinrade och vi har talat vid snickare och må- Karola och jag måste ändå ha en sätt.
jag Karola, få vi inte glömma, att det Inre att reparera och inreda kök åt nytt gräl innan denna länga dag var För hans skull har allt detta hänt.
dröjer 30 dagar, innan Hovrättens oss däruppe.
\ ' i skulle få 2,500 om full.
Hon började tala om hur roligt Det tror han inte och ingen annan utslag vinner lapa kraft.
Man ska året för nedervåningen.
Nu g i r allt- det skulle bli på föredraget dagen heller.
De ha så mycket andra för- ihop om intet förstås.
därpå, d i Artur och jag skulle sitta klaringar.
Karola och Artur, Gösta, inte dricka champanj i förtid.
Jag sade inte åt henne, att de kunde på första bänken.
Jag sade alt om jag psykiatern, advokaten och hovrätten, Då kom Astrid.
Jag hade inte märkt att någon bil kört fram.
plöts- de ha var sin.
Jag förstår mig inte ligt stod hon där bara i dörren med hatt och kappa på, som hon gjort tu- sen gånger förr i min dörr, ty hon går alltid in och hälsar.
innan hon tar av ytterkläderna, det är en vana hor henne.
H a n hade intet av en ung moders värdighet, hon var precis bara en rädd skolflicka.
- Kommer du hit?
sade jag, Av - - det med de hesa halsarna och den - - - - Frun - - - för flickan inte bara få gå före arbe- dem avfärda vi helt kategoriskt med sam brudar med slöjor och genom- anses t. o. m. riktigt, att den icke feministiska fordran att de skinliga klänningar och blommor och det skall vara så.
Det har frän an- skola vara husliga och därmed basta presenter.
Sedan kommer tidningar- svarskännandc kvinnohåll påpekats, Och ä r det inte härmed.
nas hetsjakt.
som jag redan förut an- vilket starkt hinder detta är för vin- Felet som vi begå är inte blott av ne- spelat pi, med sin starka uppfordran nandet av likvärdighet mellan art utan även av positiv.
Re- till att vara i alla avseenden modern, och kvinnlig arbetskraft.
Så länge dan frän den tidiga barndomen för- vilket i d e flesta fall betyder att än me- förhållandet får fortfara.
blir inte se v i flickan med m beklädnad, som ra markera och framhäva könskarak- förvärvsarbetet och förberedelsen av henne kräver en ständig uppmärk- tären.
Det torde knappast vara över- därtill ett levande intresse för flickan samhet för att inte sitta henne i för- ord om man säger, att just på dessa på samma sätt, som det är för gos- lägenhet.
Det är ett allvarligt fel be- områden försumma vi allt vad v i sen.
Och ser man närmare på de in- gånget, när 10-åriga flickor behöva borde göra men arbeta med m oer- tresseområden i övrigt, som äro mera varna varandra för pojkarnas nyfik- hörd intensitet på att göra allt, vad allmänt tillgängliga för de unga flic- na blickar.
Det är likaledes ett all- vi icke borde göra.
korna.
så märker man snart.
att de varligt fel att kläda gossen i en skjor- Dessa enkla och självklara regler äro skrämmande fä och torftiga.
Där ta med länga ärmar och flickan i ett kunde nog utökar med flera.
M e n de det finns en längtan efter att kamma linne med smala axelband.
Antingen torde vara nog för att ge en liten fö- in i litteratur eller musik eller eljest kräver vårt klimat de långa ärmarna, reställning om hurudan ställningen något studieområde där ligger na- och då är det ett brott mot flickans är.
Jag nöjer mig därför med att till turligtvis saken väl ' till.
Samma är hälsa att inte unna dem i t henne.
dem knyta några lika enkla reflexio- förhållandet, där flickan av egen Eller också ge de långa ärmarna för ner över vad som kunde och borde drift eller på grund av ett klokt in- mycken beklädnad, och d i är det ett gona för att göra ställningen bättre.
flytande frän hemmets rids känner brott emot gossen att göra honom En lärare bör vara mån om att till- ett verkligt intresse för vad som be bortskämd och ömtålig.
Detsamma ägna sig en viss förmåga att Y in i höver uträttar i hemmet.
Men man gäller även för andra delar av kläde- framtiden.
Jag menar inte någon kan icke säga, som många göra, att dräkten.
Men det för karaktärsda- l i n g avlägsen framtid, inte mera än sådana saker skall en flicka ha intres- ningen avgörande är själva olikheten, ett eller annat tiotal år framåt.
Men i själva verket karaktäriserar det är t v i olika slag av framtid, som se för.
Och har hon inte något dessa intressen.
vad finns det så me- gossen som människa och flickan som hör vara föremål för hans uppmärk- ra att välja $?
Det blir sällskaps- kvinna det vill med andra ord säga, samhet, det är individens framtid och livet på gatan eller landsvägen, på den gör flickan till en könsvarelse, en det är samhällets.
När han blickar kaféet, på biografen eller på danslo- hona för att använda ett mindre till- fram mot sina lärjungars individuel- kalen.
Men a~~ erfarenhet säger oss talande men adekvat uttryck, medan la framtid far han inte glömma det att dessa intressen, där de bli intres- den gör gossen t i l l en varelse, obero- förbluffande faktum, att för varje sen i hög grad bidraga till den sexu- ende av sitt kön.
Och denna åtskill- ålder i livet är den närmast följande åldern dess framtid.
Och varje ål- ella driftens överhandtagande i stäl- nad som sålunda framträder redan let för att tränga den i bakgrunden.
barndomen, blir mer och mer utpräg- der i livet är av livet självt danad t i l l en förberedelse för den närmast Den fram- Här inträffar det märkliga förhål- lad, ju äldre barnen bli.
landet att gossarna som ha en uppsjö träder med mycken styrka vid kon- följande.
Skolan har gjort en konst av intressen, dem äro vi måna om firmationen, där gossarna utan n å g o t denna naturens fingervisning och att rikta med nya och flera intressen.
uppseendeväckande krus gå fram i ävlats att göra barndam-tiden till en Vi äro fullt medvetna om hur nöd- sina mörkblå kavajkostymer och be- förberedelse för mannaåldern.
Att vändigt det är.
Men flickorna, vil- trakta det hela som ett lätt övergåen- ungdomstiden låg emellan och var kas intressevärld ar ytterligt fattig, d e obehag, medan flickorna pyntas barndomens framtid, det har hon to- tet, utan det ändå nog manlig gativ av som i talt förbisett, och det är just det, som är det förbluffande.
Och minst lika förbluffande är, att den pedagogiska värld, som ännu lever pi den gamla pedagogiska regeln att ” naturen gör inga språng ” tror, att ett sådant brott mot naturen kan ske ostraffat.
Lät barndomsskolan släppa sin fåfänga strävan att förbereda för mannaål- derns uppgifter för att i stället ta sik- på ungdomstidens problem, och r e - sultatet av dess arbete skall säkert b l i något helt annat.
Men läraren behöver också se in i samhällets närmaste framtid.
Och så fort som utvecklingen går i våra dagar, varslar nutiden tämligen tyd- ligt om vad vi ha att vänta.
Jag tar endast ett par företeelser som exem- ft för den framtidsblic- ostraren.
här finnas reformer, som kunde ligga än närmare t i l l hands.
Lär våra mödrar att ge Una flickor från första stunden en klädedräkt, i vilken de kunna röra sig ogenerat.
Redan därmed bortfaller så mycket, som inte " gir an ”.
Hur den skall se ut - det är inte min sak att gå in på Bruket att mer och mer använda gymnastikdräkter och sportdräkter torde kanske vara ett steg i rätt rikt- ning.
Andra framkomliga vägar tor- de också stä till buds.
Huvudsaken är att nå fram till en verklig vilja att nå ett resultat.
Låt oss också arbeta för att den kvinnliga ungdomen icke hindras, när den själv någon gång sö- ker efter vägar att komma ur sin för- nedrande fattigdom på intressen.
Dock är det en vansklig sa !.
att ut- peka speciella åtgärder.
Vad rom passar den ene blir resultatlöst för den andre.
Men säkert skulle vi gö- ra en stor tjänst både åt de flickor som nu gå i våra skolor och åt det samhälle, som i en snar framtid be- höver deras bästa krafter, om v i sök- te inrikta vårt arbete bland dem på bl.
a. de tre enkla och när det pil- ler gossarnas uppfostran redan er- kända och tillämpade regler, som jag har a n f ö r t: Att vi söka u p p muntra våra flickor till självförtro- och självaktning, att v i söka be- reda dem tillfälle så långt det är möj- ligt att växa och utvecklas i fred och lugn samt att vi söka att fylla deras värld med värdiga intressen, ägnade i själva verket en revolution i vårt att lyfta dem till ett plan där de kun- levnadssätt.
Den närmaste framti- na leva ett rikt och fullt liv.
och där den behöver husmödrar, som äro fy- de kunna göra samhället största möj- Slut.
siologer, e j bara kokerskor.
Här är liga gagn Yen te förut ende
» Slut på kriget mellan oss — — » Brevväxling mellan (Forts. fr. sid. 1) lingen formligen utom sig genom sin vältalighet, genom den rörelse, den godhet, den försonlighet, som ström- made " f från honom.
Men bara väl- talighet gör inte lätt ett så härdat auditorium utom sic.
De närvarande måste ha känt den djupa sanningen i orden, att det var slut med striden om Rhen, som sönderslitit dessa t v i folk.
” slut på den serie a v smärtsam- ma, blodiga strider, som fläcka alla historiens blad ”, förstått att tvisterna mellan de två folken aldrig mer skola lösas så blodigt o c h brutalt som hit- tills.
att gevär kulsprutor och kano- ner skola vika f o r försonlighet skilje- dom och fred.
Det är föijdriktigt och oundvikligt att denna stund måste komma, ehuru vägen fram mot den ofta fördunklats både för de två folken själva och för åskådarna.
Många h i dragit den slut- att strider, som varat i 2,000 år bara därför måste fortsätta till ti- dernas ända.
Världskriget syntes vara mötet i år hedrande trätt i bräschen för Förbundets grundprinciper och de små staternas r i t t inom N.F.
denna Hjulianus Fyrtiåttondelen i och Rita sept.
1926. farbror med ett efter omständigheterna lättantändligt sinne att hälsning inleda en liten rättel- gammal glömma bort Det är rätt svårt att fatta h u r en med du säkerligen åsyftade att hedra mig.
Du är ung a h yster, det framgår av allt, och du skall nog ej illa uppta e n råd, framsprunget av högspänt intresse för utan biintressen, som arbeta osjäl- dig och din utveckling När du skall recensera en bok, om du viskt i Förbundets anda.
En av de viktiga frågor, rom be- nota bene skall göra det, d läs den först handlats är den om Amerikas anslut- uppmärksamt koppla in din egen stämning ning t i l l den internationella Haag- med bokens a h l i t om möjligt det du se- domstolen.
Förenta Staterna, alltid ' din skriver om den, ha samma tändning.
otroliga att engagera sig för djupt och eller uttryckt på annat sätt, samma klang^ att binda sin rörelsefrihet, ha ställt färg Ar det något i boken, som av en fem försiktiga villkor for att vara eller annan orsak kommer dig att rusa med, och det gäller nu att få in dem motorn, d se efter en gång till, om det utan att förminska domstolens befo- har fog för sig.
d att du ej som i ” Hju- ger dig till att kvintilera om genhet o c h prestige Denna uppgift liani D " i. "
ar anförtrodd en särskild kommission, rena rama osanningen.
Att du finner dedicationen till Pappa där professor Undén är med.
Dess roligast i boken, är en värv är ännu icke slutfört, men man Ford i U.S.A.
lär vara på god väg, enligt vad hr Un- smaksak, a h du saknar kanske i likhet med många andra framstående författare dén meddelar.
sinne för humor.
d att det v e r k l i g roliga Pi mindre god vig synes däremot går förbi dig.
Det rår du i d fall inte det förberedande arbetet för avrust- for.
Men att du kunde säga att dedica- ett bevis därpå.
Men f ö r h å l l a n d e n a s tryck h a r varit ningskonferensen vara.
Man är inom höjdpunkt av rolighet var, att jag för start.
Europas nya ställning i den förberedande kommissionen så aldrig lyckades föra mina fruntimmer fram upptagen av att mäta risker och rust- världen medger icke längre denna ningar mot varandra och att värdera till deras far away friends, det skulle vilja ge dig ett rejält bakslag för, för strid mellan Tyskland och Frankrike.
värdet av olika former av rustning är gement förtal a h uppenbar vilseledan- Det nya tänkesättet, vars symbol är och avrustning att man skapar sig de osanning Nationernas Förbund, h a r dock en hart när olösliga teoretiska problem, Om det nu var myggen du jollrade om och så gir tiden under gnuggande av som hindrade dig att fatta vad du läste sprängkraft, som rår på passioner o c h problem, medan rustningarna eller om det var minnen från envisa la- fördomar.
fortgå, och generalstaber, kemiker Ty-klandr inträde i Nationernas och uppfinnare verka i sitt ödesdigra flugor på den d i r lagårdsbacken i Små- land som kollrade bort di^, d har jag i Förbund kommer att aktualisera kall att förbereda nya krig.
Typiskt alla fall svårt att förlita den nesa du ro- många problem, och det kan säkerli- ' ör den tankegång man kommit in i, ker dra över m anständig Ford.
och jag är d e t hänsynsfulla, alla svårigheter gen inte undvikas att den oomkullrun- kokar av harm.
d att mina fruntimmer hopsamlande anförande, som den keliga Versaillesfreden kommer att svenske representanten hållit och som gång på gång måste tappa ur kylaren och fylla på kallt vatten.
antastas.
Men man har rätt att hop- utmynnar i en uppmaning till lång- Jag vidgår gärna, att jag blott är en par att sådana tvistefrågor som upp- samhet och försiktighet med förbere- gammal Fordhoppa, lappad och lagad, a h stått av Versailleifredens bestämmel- delserna, på det att icke själva av- att jag ibland även är okynnig och trilsk rustningen.
t i l l vilken han bekänner ser om Saarområdet, Danzigkorrido- men - märk väl – jag upphör aldrig att sig.
må äventyras.
vara gentleman, och jag passar på att göra ren, Oberschlesiens delning och ocku- Nationernas Förbund är utsatt för mina värsta rackartyg d i r jag vet, att mi- pationen av Rhenlandet mandatens den ständiga risken att erövras a v na fruntimmer till sist kan få manfolks- fördelning och minoritetens rätt, kom- dem, som hänga fart vid gamla ideal hjälp, för det är ni tuktan, som de behö- ma att avgöras ej genom k r i g utan och metoder och v i l j a få det att tjäna ver.
inom Nationernas Förbund.
Och hor nu vad jag säger, a h hör, att det också står på flera ställen i boken vi Äntligen skola de bloddränkta skrivit, att vi kört direkt från vår fyrtio- gränstrakterna mellan Tyskland a h Frankrike övergivas rom krigsskåde- att infekteras av alla tiders männi- åttondel till våra vänner inte blott i Slack- plats och en tusenårig osäkerhet och skors plåga: misstro, avund, egoism.
holm, utan både dem vi ha i Värmland.
Om dessa onda makter göra sig breda Dals-, Väster- a h Östergötland.
Och bå- fruktan upplösa sig.
v i d rådslagen, skulle det komma att de polis a h andra övermyndigheter i Öre- C ’ est fini, la guerre entre nous!
Locarnopakten skall nu träda i k r a f t betyda att det blodiga kriget avlöstes bro.
Karlstad, Filipstad, ja, till a h med Lindesberg kan vittna om min städade.
f ö r att gälla till dess Nationernas av diplomaternas intrigspel.
Förbund så tillväxt i styrka att det Men har tanken om folkens gemen- frumfart på gator och torg.
H a d e du varit åsyna vittne till den dju- kan skydda sina medlemmar ah se- samma intressen och fredliga sam- parattraktater bli onödiga.
manslutning hittills kunnat stä sig pa vördnad polisen i Göteborg nedlade i Sveriges historia som rådsmakt är trots allt, har man rätt att hoppas på den gest med vilken han lät mig passera för denna gång avslutad.
Platsen i ri- framtiden.
Det vill säga, rätt endast Drottningtorget a h vaktmästarens på bugning, han störtade det gavs från början mer at Bran- om man gör vad man kan för att ting än i t Sverige.
M e n hans efter- fredsviljan, försonligheten.
det inter- fram för att erbjuda mig ritt hotell, skul- trädare f.
utrikesminister Undén, som nationella sinnelaget må växa inom le du säkert inte skämmas så litet över varit anlitad dels i egenskap av jurist ens eget folk.
Ty om icke andlig vad du påbördat mig.
vid utformning av definitioner i den kraft finnes inom folken ha de ingen- I övrigt förblir jag med storsta tänk- nya rätten, dels rom skiljedomare i ting att överföra t i l l den stora trans^ bara högaktning din ödmjuke tjänare Mosulfrågan, har dessutom vid mars- formatorn i Genéve.
Mr Hjulianus from U.S.A.
satsen, tionens dessa PaIlas att då Kära Farbror Hjulianus from U.S.A!
Tack för Farbrors vänliga ord här ovan, fast de inte voro många!
- Det smärtar mig verkligen djupt att d hava sårat Farbrors Fordhjärta, ity att det inte alls var min mening.
Men d sant, om jag ger mig i. att Farbror nästan aldrig kom fram dit Farbror skulle, a h lyckades det någon gång, d var det haltandes och lin- kandes a h på ett för Farbror föga vär- digt sätt, det måste väl Farbror medge.
- Vad gjorde Farbror t. ex., när Far- h a s fruntimmer skulle till Karlstad?
Blev dragen dit den sista biten med kät- tingar.
Vad gjorde Farbror, när dom skulle t i l l Midsommarkransen?
Blev dragen den sista biten av Midsommarkran- sens småpojkar?
Vad gjorde Farbror när dom skulle t i l l Stockholm?
- Blev ståendes i ett dike mellan Stockholm och Södertälje och överlät fruntimren " till m barmhärtig samarit i skepnad SY en lunk- kamrer med en kvalitetsvagn ” det var rad Farbror gjorde.
Och märren, som släpa- de Farhror uppför backen den där gån- gen, den vill Farbror nu efteråt inte kän- nas vid.
förstår jag.
Men så ’ nt är inte snällt av Farbror.
Men det är en sak som jag funderat ni.
alltsedan jag fick Farbrors brev.
Kanske det när allt kommer omkring inte är nå- got fel på Farbror utan på Farbrors frun- timmer i stället.
I e fall ber jag att i all underdånighet få lin Farbror ett litet knep, som kanske skulle kunna bota dem även gentlefordar kan ha nytta av små knep ibland.
Sprick, fräs, tillväsnas a h slå bakut för dom precis som vanligt, men gör det inte, när det finns manfolk i när- heten!
Det är däri felet ligger ser Far- bror.
Karlar är mycket bra a h nyttiga att ha för fruntimmer ibland, det har Far- bror alldeles ritt i. men absolut inte när dom fruntimren menar jag - t a l l handskas med Farbror a h Farbrors geli- lur.
De lar sej ingenting om Farbrors i Duktiga representanter f ö r husmodersyrket Oslo stadsfullmäktige skall i dagarna avgöra frågan om den kommunala kött- försäljningen skall bibehållas eller avskaf- - lönande för staden När nu från vissa håll inom stadsfull- - som helst och fordra, att den kommunala — - kötthandeln icke äro med om att det sker, utan enträget be att få behålla ” Stadsfullmäktige måste tillmötesgå husmödrarnas krav. ” Vi äro i Sverige knappt vana att anse husmodersarbetet som ett yrke, jämnställt med andra Och vi ha sällan tänkt oss husmödrarna som en väljarkår att räkna - husmödrarna som solidariska yrkeskamra- ter.
Men arbetet på har gått sakta.
dess genomförande — Glädjande I dessa dagar annonserar Banankompa- niet i n prissänkning på Jamaicabananer motsvarande 35 öres minskning pr kg.
i minuthandeln.
Detta prisfall har möjlig- gjorts genom ökad efterfrågan på bana- ner.
Man uppmanas ofta L,, ändra sina va- nor inom hushållet därhän att frukt och grönsaker få en mera framstående plats på matordningen.
Men det är inte lätt att krampor a h egenheter, ah ' det lilla de ändra vanor, så länge verkligheten mot- lär sej, det glömmer dom, när Farbror svarar ens medfödda föreställning om, att frukt är för dyr att njutas i vardagslag alltid stannar framför manfolk.
Och på Emellertid visar nu den ökade banankon- d a sättet tar Farbrors lidandes historia sumtionen, att många hålla ni att överge aldrig i evighet en ända a h det skulle p i sin uppfattning om frukt som Iyxvara.
Till belöning blir den genast billigare.
Och det diupaste smärta den knaggliga väg, som skall Ieda oss till Farbrors tillgivna Rita en hälsosam mathällning har jämnats än- — nu ett stycke.
