# ID: svediakorp-per3306
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,711
# sentences: 326
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, I D E VA RV ET, N:r 38.
18 sept.
.
Tidevarvet N:r 38 N:r 38.
4 årg.
1926 Ädelmodets magi som lektor Abel Bergsten hade måndagen den 13:de september anordnat en mycket angenäm fest Med andelning av ett val - Kerstin Hesselgrens naturligtvis.
Ett sällskapligt barn är en liten hu- moresk.
som visar skillnaden mellan våra barn och andra tiders b a r n.
På ett Kortbrev från Norge mär- ker man, att problemen äro likartade överallt.
Norska patrioter ha rest ett minnesmär- ma.
Ädelmodets magi användes allt- icke på överallt med sin hjälp icke för sällan i livet, vilket är till oänd- stycka ut den i små, små till lig skada för alla parter.
Om millionerna av lidande, men de hade vi äro ärliga, måste vi erkänna, att modet att i ut i detta hav av elände mellan värt bästa och sämsta jag lig- och offra sitt eget liv på den till sy- ga mänga nyanser, och vi förändras ner hopplösa uppgiften att trösta och smulor - - I artikeln Ädelmodets magi behand- av Ruth Fry, men sedan jag gjort ofta efter yttre omständigheter och lar Elin W ä g n e r kväkarnas insats och det, kan jag anbefalla den boken till efter vad vår omgivning väntar av arbete i anslutning till Ruth Frys bok dem, som röka exempel på det nya oss.
Vänlighet och kärlek tända det- Ett kväkaräventyr, Quaker Adven- hjältemodet och längta efter ett nytt samma hos andra, och det är därför hjälteideal att ersätta det amlla.
som en företrädesrätt a t t använda d e m i ture.
blivit fläckat.
all umgängelse med våra medmänni- Ruth Fry, en ättling av den gamla skor.
kväkarsläkten Fry, vars mest beröm- Om detta är rant i fråga om per- da medlem är fängelsereformatorn sonliga förhållanden, är det lika sant I detta nummer påbörja vi inför- Elizabeth Fry, var åren 1914-1923 i fråga o m samhälleliga och interna- generalsekreterare i Vännernas kom- tionella förhållanden.
Eftersom det för en tid sedan hållit vid seminarie- mitté för hjälp åt krigets offer.
en här är fråga o m förhållanden i så kommitté, som sände ut över tusen mycket större skala.
äro de mera öm- hjälparbetare till nio av de av kriget tåliga och viktiga och fordra, att v i lärarmötet i Karlstad.
berörda länderna för att lindra nöd höja oss inte bara till en medelgod och rädda liv i krigets blodiga spår standard utan till den allra högsta.
Frisinnade Kvinnor i Stockholm och hjälpa till med återuppbyggandet föredrag, Kortbrev från av Elin Wägner Veckans ledare.
Fakta, behandlar pressens kommentarer till fröken Her- selgrens val och den kritiska situa- tionen vid de-stundande landstingva- len i Villåttinge valkrets.
hjälpa de enskilda minniskor, vilka de nådde, delande i motsats till så många andra hjälpaktioner befolknin- geni liv med dess faror och umbä- randen.
Ar 1918 hade de arbetat en tid på återuppbyggandet av de förstörda områdena rid Somme, där hur byggts, slagfält uppodlats och utsäde, åker- bruksredskap och boskap skaffats åt anser na En dansk tid- ge över den norske soldat, som varit Karl X1l:s baneman.
har kallat detta smaklöst, och en hi- storiker har opponerat, enär det icke kan anses tillfyllest styrkt, att soldaten i fråga ning lossat det dödande skottet.
Enda beviset skulle nämligen vara, att det var det enda norska skott.
som lossades den natt, Karl XII stupade.
Alltså, antingen har den norske soldaten bragt den svenske krigsherren om livet och bör väl då i all fosterlandskärleks namn vara förtjänt av äreminnet, och de norska barnen tvingas att plugga in ännu befolkningen.
Då satte en ny tysk of- ett hjöltenamn, eller också måste vi sven- fensiv in, och befolkningen måste fly skar i fortsättningen behöva dras med den för andra gången framför en inbry- tande armé som sände sina flygare skammen, att en svensk kula ändat hjöltekonungens liv!
framför sig.
Kväkarna följde med, och en ung Det är något underligt med nationalis- amerikan bland dem skildrar, hur men!
av mänskligt samhällsliv, där ödeläg- de delade folkets exodus, hjälpte till att laga en trasig kärra i t några flyk- gelsen pitt fram.
Själv företog hon upprepade inspektionsresor till kvä- tingar, tröstade en gammal dam, som Det norska studentersamfundet har i da- karmissionerna i alla dessa länder, grät över sin ko, när den inte orkade till Frankrike.
Serbien.
Ryssland.
Po- gå Iängre och så vidare.
" Och så garna öppnat ett arbetsförmedlingskontor vandrade vi vidare ", heter det, ” sö- med uppgift att förmedla arbete t i l l stu- len.
Österrike, Ungern och Tyskland och fick alltså en överblick av det människor? ” kande nya tillfällen att tjäna. "
denterna under studieåren.
En nyligen ut- mänskliga elände som kriget skapat, Om detta var den övertygelse, ur Detta är på sätt och v i s så utmär- arbetad universitetsstatistik visar, att f. n. som endast få besitta.
Dess- vilken arbetet växte upp, så har den kande för kväkarnas sätt att arbeta, var sjätte student i Oslo vid sidan av stu utom stöder hon sig på rapporter och endast vunnit i klarhet och styrka vilket inte utesluter, att det har varit dierna försörj brev från kväkare ute i arbetet, brev genom de nio årens erfarenheter.
De plan och organisation i den stora som ge livliga och målande skildrin- som upplevat dessa år, vittna om den kommitténs arbete.
Men de skulle kroppsarbete, Det kräver e gar a v fantastiska, djupt tragiska och stora lycka arbetet givit.
trots allt det aldrig kunna bli slentranmässiga all- gripande situationer ur de nio årens grymma lidande de därigenom lärt moseutdelare med ambition att hinna mer kanske det naturliga urvalet till sin historia.
känna.
med så många minniskor.
skor eller rätt.
I företalet till sin bok klarlägger ” Vi ha funnit vänner överallt i ett matpaket som möjligt, ty varje indi- Sjung om studentens lyckliga da ' r!
Ruth Fry den åskådning, den tro, ur underbart kamratskap, vi ha försökt vid de mötte i sitt arbete var en helig vilka arbetet sprungit fram.
att sammansmälta våra handlingar Guds boning.
i n ljusastake för det Hon säger bl.
a,: ” Det ställnings- med vår innersta övertygelse, vi tro Inre Ljuset, som de sökte hos var och kvinnliga norska professorn, Kri- tagande mot krig i alla former, för att vi ha blivit ledda a v Gud på det en.
Dessutom togs alltid hänsyn till vilket kväkarna äro kända, är inte ba- mest underbara sätt o c h att våra för- den enskilde arbetrens concern.
hans stine Bonnevie, har sin egen lilla speciali- ra negativt.
Det stammar från vår sök att närma oss det högsta, oupp- uppfattning av sin uppgift.
Kväkar- tet, studiet av fingeravtryck denna för- tro p i den gudomliga kraften hos al- nåeliga målet ha blivit välsignade.
na ha ingen annan disciplin än själv- brytarkråets värsta yrkesrisk!
la människor, det " lnre Ljuset ", som Därför ha vi haft ro och känt en djup disciplin.
Fingermönstret är som bekant detsam finnes hor var och en, hur förmör- glädje ”, säger Ruth Fry.
Denna individualism gick märkvär- kat och bortskymt det än må vara.
Boken igen digt bra samman med ett kommunis- ma hos spädbarnet som hos den vuxne; för- tiskt lavnadssätt.
Alla arbetare voro det idetifierar lika träffsäkert smeden Därav följer, att d e är vår plikt att i öster, hela avlönade men fingo de nödvändiga- och grovarbetaren som grevinnan, vars vandra bland våra likar och tända det flyttar t bästa inom dem vid vår egen själs Europa, de ste förnödenheterna in natura dag för mjuka hand aldrig besudlats av något ar- eld.
Kärleken är en kraft, som brän- otaliga tårarnas år.
Man ser kriget dag.
Varje grupp hade på så sätt bete.
ner bort det onda hos andra.
Hat från den plats tätt bakom eldlinjen, gemensam ekonomi.
Det märkes Men inte nog härmed, - och det är på (Forts. å sid. 4) och våld endast nära det ondas flam- som kväkarna höllo.
De kunde ju professor Bonnevie ändat torde stine - detta område, som satt in in forskning Våra flickors uppfostran Föredrag vid seminarielärarmötet i Karlstad av Abel Bergsten I våra dagars pedagogiska strävan- den möter man en del motsättningar, som väl torde ha sin närmaste förkla- ring i den tämligen skarpa brytning mellan gammalt och nytt som reform- arbetet medför.
En sådan motsätt- ning ligger däri att samtidig med att det ropas på en långt gående indivi- dualisering i skolarbetet omhuldas ännu den arbetsform som behandlar alla lärjungar lika med mycket varma händer.
Det förefaller nästan som skulle man i strävandet att individua- lisera alldeles glömma bort den oer- hört stora skillnaden i psykisk utrust- ning hor gossar och flickor.
Detta gäller naturligtvis framför allt sam- skolorna, men då största delen av vira skolor utgöres av samskolor får för- hållandet en motsvarande stor bety- dela för vårt lands hela undervis- ningsväsen.
De få antydningar om en sådan skillnad, som förekomma i metodiska läroböcker inskränka sig - så vitt jag kunnat finna - till an- ville yrka på att de uppmärksammas märkningar sådana som den, att flic- kornas iakttagelseförmåga är mindre skarpt utvecklad än gossarnas och an- nat i ramma stil.
Ehuru det egent- ligen ligger utanför ämnet, kan jag icke neka mig nöjet att anföra ett ut- talande, som professor Jaederholm fäller i sin doktorsavhandling.
Efter att ha uppställt åtskilliga tabeller över resultaten av intelligensmätningar hos skolbarn i olika svenska städer säger han ungefär följande: ” Som synes visa siffrorna någon överlägsenhet p i flickornas sida, vilket måste bero @ en tillfällighet. ” Det är emellertid inte något krav på en större uppmärksamhet för in- dividualiseringssträvandena jag äm- nar göra mig till tolk för.
Tvärt om!
Det är några enkla regler för den uppväxande ungdomens behandling, vilka vi alla anse som självklart rik- tiga, när det gäller gossarna, som jag - det har konstate- fingermönstren.
, ä i viss mån likartade inom samma släkter och att ärft- ligheten spelar stor roll rid fingermönst- rats, att utformning.
Proffessor Bonnevie rets påstår visserligen, ännu befinna sig, det är för och tillämpas även vid våra flickors tidigt y t t r a uppfostran.
Den första regeln är denna: Ned- sig om, huruvida dessa komma att lämna slå inte lärjungens mod genom att resultat av betydelse för den ej minst här inge honom den föreställningen, att i Norge så brännande frågan om fader- uppgifterna äro honom för svåra, skapsbevisningen beträffande de utomäk- utan sök istället att uppmuntra ho- tenskapliga barnen, men - vem vet, kan- nom så mycket som möjligt.
ske fingeravtrycket en vacker d % kommer Jag tillåter mig an anföra några att ersätta fröknar barnavårdsmäns ” åt- exempel p i hur v i handla i detta av- gärder för fastställande av barnets börd ”.
seende när det gäller våra flickor.
I Och då sluppe vi både Riksfadern och berättelsen " Valters äventyr ' ' låter Riksfadern!
Mikael Topelius Valters mamma vid ett till- fälle säga till honom, att " en flicka kan mången gång vara lika bra som en gosse ".
Så gott som vart enda barn i våra skolor får läsa den be- rättelsen redan i folkskolans tredje klass.
Vart enda barn som läser den gör också omedelbart den slutsatsen om flickorna, att i regel äro de sämre.
i de flesta hem, där bröder och syst- (Forts. å sid. 4)
FAKTA kvinnan I ' landet runt.
Men nu, när valet är avgjort, är den frisinnade belåtenheten allmän.
Alla ha medverkat till valet, alla ha sagt d e avgörande ordet, både från ledningen och landsortens sida.
Det är gott och väl.
Frisinnade Kvin- nors Riksförbund känner med till- fredsställelse sin framgång, och hop- pas på fortsättning vid landstingsva- len säskilt i Villåttinge valkrets av Sörmlands län, där situationen är kritisk Den politiska ställningen är där så- dan, att fröken Elisabeth Tamms om- val icke är ä k r a t.
Ty fröken Tamm tillhör Frisinnade Kvinnors Riksför- bund, icke de folkfrisinnade, icke heller det numera till liberalerna an- slutna förut neutrala valkretsförbun- det.
Redan från början rapporte- och feststämning i låg det glädje vänjt mina manliga kamrater vid att då Stock- ha en kvinna i kammaren De ha till och med blivit så vana, har en av luften dem förklarat i en debatt, att de inte längre höra på vad jag säger När- ta period borde logiskt gå i den rikt- ningen att de iter börja lyssna till förbundets ordförande fröken Ker- vad kvinnorna ha att säga, inte därför stin Hesselgren, omvalts till ledamot att kvinnorösten utgör ett uppmärk- av riksdagens första kammare M a n sammat avbrott i förhandlingarna såg där professorskan Ann-Margret utan därför att de fått lira sig a n Holmgren doktor Karolina Widerström kvinnorna vilja någon och veta vad de ström och fru Wood ?-Beckman.
vilja Stockholmsförbundets första heders- Om jag vore 20 år yngre, fortsatte ledamot doktor Gulli Petrini, samt fru fröken Hesselgren, så skulle jag kan- Rodhe, doktor Svedberg, fröken Anna ske nu stå upp inför er och giva Åbergsson och flera andra s t y r e l s e - Bragelöften om a f t uträtta stora ting damöter, doktor Alma Sundqvist rek- för er, men jag Hr en gammal erfaren tor Honorine Hermelin för att endast kvinna, som vet att det är stor skill- nämna några bland de över hundra nad mellan att säga och göra Men närvarande av föreningens medlem- jag gläder mig åt min nya arbetspe- mar.
Bland särskilt inbjuda märk- riod, ty jag känner mig som symbolen tes statsrådinnorna Almkvist och för en stor kvinnovilja som mäktat Hellström f r u Else Kleen.
doktor genomföra det den strävat efter.
G e r d a Kjellberg, ledamöterna av Inom den riksdagsperiod, som jag riksdagens andra kammare fruarna nu går att börja kommer många frå- Vessman och Östlund, medlemmar av gor, vilka i allra högsta grad beröra yrkesinspektionen m. fl.
Blad och kvinnorna, på riksdagens bord Vi blomster i höstens alla granna färger ha moderskapsförsäkringen en i glödde på bonden omkring vilka den högsta grad invecklad och svårlöst festklädda skaran, unga och gamla, så fråga - vi ha de övriga socialför- småningom bänkade sig, och när alla säkringsfrågorna, den ändrade arbe- voro församlade stämde Tobaksmo- tarskyddslagstiftningen lösdrivarla- nopolets kör, förstärkt av medlemmar gens revidering och många många av Fogelstadsförbundet, under fröken fler.
Och det kommer att fortfaran- Maj Sondéns ledning upp overtyren de stå en ständig strid om behörig- festen med unga, klara flickrös- hetslagens verkliga ikraftträdande, ty ter.
hitintills har det ideligen bakat upp Stockholmsförbundets ordförande, sig på denna punkt Denna fråga Vid det försök till samarbete, som doktor Ada Nilsson, hälsade alla väl- hänger i sin tur intimt samman med först gjordes mellan de folkfrisinna- komma och tolkade i ett i n n e h å l l s r i k t viktiga problem.
familjeproble- anförande betydelsen av den festliga met och befolkningsproblemet.
de och liberalerna fordrade de senare samvaron, varvid hon bland annat ytt- Jag tror, fortsatte fröken Hessel gren, att kvinnorna trots allt nu mer även att fröken Tamms plats skulle rade.
säkerställas Förhandlingarna gingo Det var till synes ett trettiotal män och mer börja förstå att de måste om intet men valsamverkan äger och en kvinna som utförde den enkla sätta sig in i alla dessa frågor och dock rum mellan de båda fraktioner- valhandlingen, och ingen pejlar deras bilda sig en mening därom, Och då na inom vissa kretsar, bland andra i själars innersta inför denna Men skall man till slut inse, att allt det som säkerligen gingo de ej till valet opå- nu kallas kvinnofrågor det är sam- Villåttinge, där, som förut meddelats, verkade av tusen kvinnors tankar och hällsfrågor, som måste lösas, om vårt liberalerna enhälligt beslöto under an- känslor inför vad detta val betydde gamla samhälle skall kunna leva vi- Jag vågar därför säga, att det är dare, sllutning av folkfrisinnade och fristå- Dessa frågor vilja vi lösa i radika- ende frisinnade att som först namn tusen och iter tusen kvinnor, som stå på sin officiella lista uppsätta fröken bakom detta val.
Det är vi arbetan- lismens tecken och vad är radikalism frisinnade kvinnor so- annat I " en förmåga att se längre in Tamm, som föregående gånger valts cialdemokratiska kvinnor kvinnor och icke i framtiden än vad många kunna och för Oppunda härad där nu i stället partianslutna kvinnor, som att bak- våga göra?
Radikalismen ligger den förutvarande frisinnade repre- om, och det är vi, som i dag hylla för kvinnorna ty det är ju kvinnorna som i första hand böra strida och vå- sentanten för Villåttinge, riksdags- nip!
man Olsson i Ramsta, uppsatts av de Vi hylla Dig först och främst där- ga, för tror ofödda släk- ten.
hoppas Om så och är tro fallet, jag att vi folkfrisinnade.
De liberala beslöto för att Du är den Du är, och det är kunna samarbeta inom vida gränser även att ännu en officiell lista skulle detta, som naturligtvis i främsta rum- Det finns kvinnor över hela landet, som icke slutit rig till något parti, utsändas med en inom valkretsen bo- som icke känna sig hemma varken på samhälleliga strävan det ena det andra hållet, men självklart, att det borde varit det en- da möjliga men var de politiska irr- gångarna mynna ut, är ju alltid obe- till statsrådet Gustav Rosén och då denne av sitt ämbete var förhindrad räkneligt.
att deltaga i årets landsting inträdde Alla uttalanden i pressen - vare lektor Grönfeldt som ordinarie leda- sig för eller emot - ha emellertid mot.
Det är första gången en kvinna ytterligare bevisat, vilket starkt namn deltager i Västerbottens läns lands- fröken Hesselgren har.
Hon bör till ting.
dem, som man icke med tystnad kan förbigå, och vars sakkunskap och Till de stundande landstingsmanna- duglighet äro så betydande, att de valen har fröken Annie Busck, Greb- fruktas av motståndare.
Därav äro bestad, vilken såsom Tidevarvet för- högertidningarnas syrliga utläggnin- ut meddelat, inträtt som ordinarie le- gar mycket förklarliga Men på det damot i Göteborgs och Bohus läns landsting uppställts som första namn hela taget är det ett stort erkännande på en särlista inom Norrvikens val- och m varm hyllning som kommit krets Detta kan hälsas med så myc- fröken Hesselgren till del.
Let större tillfredsställelse, som bor- Bland de yttranden, som blivit fäll- gerlig samling, d. v. s. valkartell med da, är det likväl ett misstag, som höger och bondeförbundare, avböjts av kretsen måste rättas.
Det har allmänt fram- hållits att fröken Hesselgren ersatt Från Villåttinge valkrets meddelas, hr v. Koch.
Så tillvida är det riktigt att fröken Elisabeth Tamm på välbe- att det är samma plats, men det sak- sökta valmöten i Vadsbro och Malm- förhållandet får inte bortfalla, att va- köping talat över ämnet Självstyrelse let icke stod mellan fröken Hessel- och rikshushållning.
Den nya kvinnliga landstingsman- gren och hr v. Koch utan emellan nen från Blekinge, fröken Ebba Holgersson, fröken Hesselgren och en högerman gersson, företager även en turné in- socialdemokraterna hade bestämt ne- om samma valkrets Hon talar över kat, att ge hr v. Koch sina överskotts- ämnet Partier och människor.
röster, och därmed var han ur spelet.
Allt tal om att fröken Hesselgren sla- git ut hr v. Koch är således felaktigt, hon har slagit ut en högerman.
Och de frisinnade i Örebro län, eller den frisinnade ledningen, hade väl kom- mit i en underlie dager, om de läm- nat plats åt högern Det hade kostat många frisinnade landstimsmandat Med anledning av ett val Landstingsnotiser Fröken Hesselgrens återval till Den tredje nya fr Första kammaren har väckt stort och i årets landsting ha och berättigat uppseende Att hon skulle återväljas var visserligen så - till de mer än grunden som symbol Men vi satt person sågverksägaren Nils De Ericsson Flenmo, Mellösa som eller tudende in för- kvinnornas händer ha lyft Dig i kunna vi tända gnistan hos dem till sta namn och fröken Tamm som an- den Sveriges Riksdag, väg därför gilla självständiga Du att går PI och vi att förstå och fatta sin egen insats dra följa Dig alltjämt med då och betydelse och kunna vi hålla u p Frisinnade Kvinnor gå fram Du går att lösa för oss kvinnor viktiga pe vår egen entusiasm, då tror jag, med egen lista men stödja självfallet samhällsfrågor Vi lyfta Dig upp på att vi skola få dem med oss och då den, där fröken Tamms namn står på skölden till ett tecken, att vi arbetan- vet jag slutade fröken Hesselgren, de kvinnor man må nämna oss att när mina nya åtta år äro gångna första plats.
Låtom oss hoppas att valet kom- handens eller hjärnans vi arbeta dock vi ha många fler kvinnor i förtroende icke - skola Efter fröken Hesselgrens med båda organen - icke vilja strid anföran- mer att ske på sakliga grunder och med varandra.
Vi undvika dock icke de vidtog tesupé och tiden förflöt en dugande kvinnlig representant, som striden, ty vi tro, att så visst som liv redan i åtta år på ett verksamt och är än strid död och måste vi välja sedan snabbt under omväxlande sång strid förmer ty liv är vi veta att och musik Både glada låtar och ve- förtjänstfullt sitt deltagit i länets allt är stort och heligt måste kö- folkvisor klingade genom sa- stora hushållning, bevaras för ett pas med oändlighet av blod och fortsatt arbete i detta organ för vår och tårar.
melin gästerna med solosång och fiol- gamla självstyrelse.
Men denna strid vårt arbetes musik.
svett och möda vilja vi föra icke Fru E s t e r E k e n g r e n framförde mot varandra utan med varandra i personligen lyckönskan från Sörm- kampen för ett bättre, rättfärdigare lands länsförbund, och under kväl- samhälle, lens lopp anlände flera lyckönsk- Ingen, Kerstin, är som Du lämpad ningstelegram till aftonens heders- att samla kvinnornas skaror till den- gäst från såväl olika länsförbund na gemensamma kamp!
som privatpersoner.
De socialdemo- Sedan tog fröken Hesselgren själv kratiska kvinnorna uttalade genom till orda.
Hon kastade först en blick fru Signe Vessman sin glädje över tillbaka på de fem år, hon varit leda att fröken Hesselgren återbördats till mot av första kammaren Det har va- riksdagen och voro övertygade om rit ett osäkert och trevande arbete att del goda samarbete, städse o c h många påtagliga bevis för, vad rått mellan henne och dem fortfaran- som uträttats har jag inte att peka de skulle bestå pi.
förklarade fröken Hesselgren blyg- Men till slut slag uppbrottets tim- samt.
Men en sak vet jag mig dock me även för denna angenäma fest hava uträttat och det är att hava R. svett underhöll g~ som modiga - - som
Natten till Söndag Ett sällskapligt barn Sara är Av ELlN WÄGNER XXIV.
Barnvagnen.
For min del hade jag varit säker på att vi skulle få vänta förgäves på Saltens ringning han ring- Men när de förvånade han mig inte genom att be att få tala med mig.
Det hade ju v a r i t r ä t t ohövligt att ringa och be sa om mig, så laddad som situationen boskap endast ohövlig till självför- svar.
På vägen Ut till telefonen hann jag bara tänka detta nu är han inte rädd för mig längre Han stammade litet på första or- den, när han önskade mig välkom- men tillbaka till Brököping.
Han trodde uppenbarligen att jag efter detta var att räkna med som en del av hans Broköping, och jag brydde mig inte om att säga mot honom på en Om att följa att med Musselmans och titta på sanatoriebyggnaden.
Så finge vi ett skulle få för mina utlägg.
O, det ville jag inte!
Jag plåga- des, jag skämdes jag sjönk genom jorden Men jag sade bara: ja, ak- tierna, dem kan inte jag göra UPP om, det är räntmästare Kvarstad.
Ja, han vill helst ha reda pengar av mig, han, och det har jag inga, sade Salten men det får vi tala om muntligt.
Du följer med då?
Får jag skicka- och hämta er alla tre med detsamma i den nya sanatoriebilen?
Jag skall tala med Musselmans, - - Gå sen och tvätta dej att om händerna och gå in och nig vackert jag var riktigt trött, när vi nådde det för de främmande tanterna. ” blivande mottagningsrummet Där Hur innerligt man hatade att tvätta sej fanns tyvärr inte några stolar än.
Det om händerna och få sitt hår borstat!
Och annars utomordentligt vackert med vilken avsky såg man inte sin enda hade låtit göra en uthuggning fina klänning (krusad och stärkt) tagas pappa! ” Och det var det värsta av allt och vattnet glimmade i vårsolen ne- fram ur garderoben Dröjande och med för det var som om en magnet hade dra- danför fönstret inom en ram av bo- tunga steg släpade man sej sedan fram till git vartenda par ögon i rummet till ens kar och ekar.
fsörmaksdörren och lyssnade ängsligt efter stackars ansikte som man redan på den Salten beskrev hur han tänkt sig en liten paus i allt pratet därinne tiden dunkelt kände att ödet avsett mer att möblera här, och sedan bad han Sen denna hemska känsla när man skul- till nytta än till ögonfägnad Artur rent ut säga vad han trodde le öppna dörren, detta gröna matthav in- Med vilken salig känsla hörde man inte var i ordna upp sitt han förhållande till mig.
aktiga vis, föreslog mig sta håret på dej!
par ä n d r i n g s f ö r s l a g.
det hela, den punkten, o m jag eljes kunnat ta- om hela företagets framtid.
från den förutsättningen skulle Artur satt fönsterkarmen och Ut trots sitt gammalmodiga namn mycket modern ung dam, fem år gam- där.
Han vädjade till Artur, röran- mal Hennes medmänniskor m i vara ald- de angelägen att bli uppmuntrad, nog rig så fullvuxna eller gamla eller se ald- skulle väl dessa pengar förränta sig rig så underliga ut, hon är inte det min- ändå?
Då Artur inte sade så myc- sta rädd för dem I alla fall Lika omed- ket, vände han sig till mig.
Det sked- veten och obesvärad som m kattunge de utan minsta förlägenhet.
jag kommer hon in I ett rum, där det finns hade barnvagnen a tänka på, så ha- fullt av fullvuxet främmat de han sitt.
under den här vandrin- Främmat!
Vilket fasans ord från ens gen genom huset mindes vi ingenting egen barndom!
Med vilken förtvivlan av det förflutna.
Artur tog mycket hörde man inte budskapet utgå från dem, noga del av allt, kom även med ett som makten hade.
” Kom skall jag bor- det det är ett stort ut.
nan man nått hamn r i d mammas stol a h äntligen mamma säja: ” Nu kan du sprin- en massa främmande ögon.
som stirrade ga in a h leka! ” Och man snubblade såg rätt på en!
är e t t stort f e l sade han, men fel med det hela.
Salten stod stödd mot en tom vägg mitt emot fönstren, och solen sken rakt in p i hans vita hår och hans vackra ansikte.
D u vill säga, just nu var det inte vackert Det är med ho- nom ram med kvinnor, han förlorar oerhört på att se trött och oroad ut - Det är det felet, att du står fer själva företaget och har ansvar och oro för ekonomien.
Det kanske du kan, men du ska inte göra det ändå.
Jag smickrar dig inte, men du bety- der mera för folks hälsa och företa- gets framgång än vattnet och de fina anordningarna Du ska sitta här u p pe och gå omkring bland människor- hasteligen Godaa, sa man lydigt men man stirrade stint på matta, när man neg och lade sin nödtorftigt tvättade lilla labb i någon stor ringprydd hand, som sträckte fram emot en.
Ibland kysste folk en, och det var hemskt Och ibland frågade de: " Hur gammal är du, min lilla vän?
och det var ännu värre, för då måste man svara.
Ens egen rätt så skapliga röst försvann i fjär- ran och i stället fick man en liten tunn, pipig stämma.
Och nästan jämt så I de: ” Nej, men titta vad hon är lik sin skärm avgränsade hörnet av ena mat- salsverandan, där bordet var dukat med blommor att och de ljus första undan.
Vi sade j a g, dröj ett ögonblick.
i för- na och påverka dem att bli bra och hade talat vi skulle maket, där Artur och Karola sutto koncentrera dig på människorna.
om.
att ut i barnkammaren igen och Säj godda ’ nu och nig vackert för tan- blev åter sitt klumpiga och bråkiga I terna I allt annat i n uppstyltade jag.
och Men Sara!
Hennes lugna tillvaro stö- res aldrig av några liknande katastrofer Hon trivs utmärkt i fina kläder.
Hon äl- skar främmat Hon har inget alls emot att säja goddag Hon är, kart sagt ett mycket sällskapligt barn.
Till och med att gå till tandläkaren tycker hon är mycket trevligt, a h då tar hon på sej sin bästa hatt för hans skull ” Var snäll och borsta mitt hår, mam- ma! ” säjer Sara till den gammalmodiga varelse.
som för inte så orimligt många år sedan liknat henne i ålder men aldrig någonsin i sällskaplighet ” Och ja tror nästan, att ja ’ behöver tvätta mina knän Och det är mycket sällan, som inte - mamma tror detsamma Snart står en borstad och knätvättad Sara på tå och river av alla krafter i gar- bjuda del var då Musselmans, och deroben, där hennes små näpna klänningar voro de här.
Men i stället för att av mycket litet tyg hänger (okrusade och med ögonen mot dörren Jag förkla- Här måste skaffas en verkställande rade hastigt vad han ville, och Karo- direktör, som begriper att han ska va- la sade: gå du och sig ja för oss al- ra mera rädd om dig in om att fer- värdinna och medar- ja tar den gula Neej, inte la tre, Artur sitt dig Anna, vet Til- gifta själva hälsokällan.
den där Neej.
Min gula mä flickena.
var, och han var si trött da var konjaken är När Artur sade det, tror jag inte Jag försökte att inte låtsa om nå- Å mina nya vita skor. ” Jag följer inte med, sade jag, Jo ’ sade Karola.
Han vill bli han tänkte på, att det var just Det hängde ju mycket på att " Du har tappat en knapp i den gurla vän med dig, umgås under nya förut- men för att vara tillsamman älskling. ” ” Jaså.
ja.
då får ja ’ väl ta den gröna då ” även I en mindre krets, Han hade Fick Salten tid och råd och ro bjudit till.
Jag måste också bjuda till.
Mer omvispning i garderoben Äntligen trippar en grönklädd Sara in i förmaket ringa så länge Jag visste det nämli- r ä t t.
med sina sjuka, så Det betydde att bjuda till att vara gen.
Tag nu sken i vackra hand, klarade sig ekonomien sedan Den- oblyg.
Men man måste kunna det Hon gör en entré som vilken primadonna som helst kunde avundas henne a h ken- flicka.
Förstår du inte, vad detta in- na underbara gåva har han nämligen också.
nebär av övervinnelse för honom fått, att han kan det.
I hela mitt liv Men gång på gång måste jag und- verserar artigt med alla, vars uppmärk- också?
Men bli bara inte förälskad har jag aldrig sett något så under- ra om han tänkte på samma ställe i samhet hon tilldrar sig Om hon tycker ligt, som när denne man, som grånat de rysliga skrifterna som jag.
Än om främmaten, så brukar hon erbjuda sig i honom igen.
bland sjuka plötsligt gripes av var det ett ställe, än ett annat, som att komma och h i l a på dem.
Jag svarade inte.
Karola hade rätt, känsla inför u t lidande.
Ja, gripes dök upp för mig, till exempel just då ” Ska ja ’ komma å hälsa på tant i stan förstås Detta borde jag klara, detta är ordet jag vill åtminstone tro det.
han skålade eller sade: ta litet mera.
en da?
Ja ’ tror, att ja ’ kommer i nästa måste jag klara, Så gjorde jag mig Hela hans ansikte uttrycker det skö- Jag kunde i alla fall inte äta.
vicka då. ” stillatigande i ordning.
Bilen kom, naste, ömmaste medkännande, som O, vad jag blev glad, då jag min- Saras sällskaplighet inskränker sig näm- Tilda svepte fällen om oss och kun- utplånar allt annat.
Hans ögon bli des, att jag glömt ringa återbud till igen inte till förmiddagskaffe eller efter- de inte hålla sig: hur många ska jag djupa och sorgsna, och hela hans v- Tilda, Jag bad genast om ursäkt och middagsté Hon stannar gärna hela da ’ n duka för?
frågade hon.
sen uttrycker vördnad.
Vad som är reste mig för att göra det.
och flera dar också för den delen, det be- Det ska jag ringa om, sade jag.
det viktigaste för sanatoriet är att Jag trodde jag skulle få ovett av ror endast på hur länge hennes föräldrar Frun glömmer inte det då?
detta bevaras Tilda, men hon var för upphetsad anse sig kunna leva utan henne Nej, visst inte, sade jag retligt, Karola sade något om att det skul- för att tänka pi att ge mig det.
En Sara gråter aldrig på några stationer, men så glömde jag det ändä le väl gå att skaffa någon.
Helst iltelegram låg därhemma till mig, fick för alla konduktörer är gamla vänner fill När vi nalkades grinden till mitt skulle han ha pengar också, sade AT- hon bryta det?
henne.
Och aldrig är hon hemsjuk i eget hus, körde vi om en liten barn- tur.
Jag bad att få se p i köksavdel- Nej, sade jag.
sta ’ n eller längtar åter till sin lantliga fä- vagn Den okända sköterskan sväng- ningen.
Efter denna underrättelse glömde!
d Hon är en idealisk gäst egent- de in genom grinden utan att stanna När vi kommo dit, funno vi, att jag att uppföra mig alls under resten och se sig om efter oss.
Jag UPP den nyss anlända kökschefen höll på av middagen med den påföljde att jag Eftersom Sara är fem år gammal, bör fångade bara en glimt av en kind un- att laga middag.
Karola och jag väx- fick ett gott betyg av Karola för min hennes religiösa uppfostran börja.
der suffletten, men det var ändå en lade en hastig blick.
O m det var så, otvungenhet.
Jag skyndade inte alls ” Var bor Gud? ” frågar hon en dag.
sådan sensation, att när sen Salten att Salten ordnat middag i t oss alla på de andra, jag satt stilla med dem " I himlen, älskling. ” kom ut och mötte, glömde jag hur här, då hade han verkligen förstått en halvtimma vid kaffet utan att si- ” Var himlen då? ” underligt det var att skaka hand med att föra vargen kålhuvudet och lam- ga någonting.
Det var skönt att viss- ” Je däruppe ibland molnen. ” honom efter alla bedyranden att för- met över till andra stranden med sin heten uppsköts ännu något " Nej, men då svinna för evigt S i gick vi in aft båt.
Av alla möjliga middagskombi- Först när vi lämnat av Artur och Saras häpna runda ögon stirra upp mal Salten vid den senares port och foro de vita molntapparna.
bese det sanatorium vi tänkt oss att nationer var detta den bästa bygga tillsammans Salten var oer- Det var minsann svårt nog ändå, vidare hem, talade jag om för Karo- " Nej, men då ’, kom d u igen Sen efter hört ivrig och angelägen om vårt Om- tyckte jag.
Kökschefen hade an- la att utslaget fallit m paus: ” Ja tror, in ' ska gå å hälsa döme särskilt Arturs stängt sig att göra anordningarna så Redan ute på trappan stod Tilda på God en da i nästa vicka. ” Jag har i stort sett följt samma intima och stämmingsfulla som möj- med telegrammet, och hon hade bru- En ny paus.
" De blir nog bäst på lörda ’ förmidda. ” plan, som vi gjorde upp i somras, sa- ligt, vilket de ju ej bort vara.
En tit det.
Ett sällskapligt barn!
de han till mig.
Hur tycker du fasa- den tar rig ut?
Var inte artig nu, sade jag, det var ju ingenting Aldrig hade jag tänkt mig att fasaden kunde te sig så nu jag skulle varit - - sättningar.
Jag var färdig att för- att jag skulle ha blivit, Fick Salten ostärkta).
vad jag åtmin- det gick oss med- - - - - - - derneboning.
I
Ädelmodets magi (Forts fr. sid. 1) även p i denna skildring, hur kväkar- na på sätt och vis funno sig bättre till rätta med folket i det kommunistiska Ryssland, hur mycket de än ta av- stånd från våldsmetoderna, än med de strängt individualistiska franska bönderna, som icke kunde förmås att gemensamt arbeta på jordens åter- ställande eller tänka sig att en by kunde ha en motorplog som allmän egendom.
Arbetet bestod i Frankrike huvud- sakligast i sjukvård ett förloss- ningshem med upptagningsstation tätt bakom själva eldlinjen upprättades - hjälp Pi flyktingar, omhändertagande av barn och gamla, utdelning av mat och kläder samt hjälp åt befolknin- gen, som återvände för att återupp- bygga sin existens inom de förstörda - områderna.
De franska myndigheterna anför- trodde dem bl.
a. efter vapenstille- ståndet ett rätt stort, oerhört illa till- tygat distrikt vid Verdun.
Fem hun- dra kväkare arbetade d i r p i att sätta området i beboeligt skick och hjälpte de återvändande bönderna att kom- ma igång igen.
D ä r byggdes en liten hy, rom hette Cité der Amis, och e f - ter krigets grymma erfarenhet starta- des livet på nytt i kärlekens tecken.
Historien om arbetet i Ryssland, i Buzuluk, är historien om kampen mot hungersdöden.
Redan 1916 uppkallades kväkarna att göra en förberedande undersök- ning med anledning av ryktena om de oerhörda lidanden, som följde med de väldiga massornas flykt inför den tyska invasionen.
Några av dem reste ut och börja- de arbeta i distriktet Buzuluk, d i r mängder av flyktingar stannat, gåvo dem läkarvård, kläder, mat och sys- selsättning.
I samma distrikt övade de &amp; ?$ sin verksamhet under hun- geråren 1921-1923 under hårda vint- rar och torra, brännande somrar mitt i hungerdödens och hungersjukdo- marnas fasor.
Ruth Fry påpekar särskilt, att de fingo utdela sina för- råd ostört, trots att de icke skyddade dem med våld och trots att livsmed- len hade att passera genom många medhjälpares händer, som själva hungrade och hade hungrande hust- denna detalj ren och epidemien hölls schack, och började upp för de sitta inne med en betydande över- ropa under olika perioder åren 1920 - 1923 vittna om den stora betydel- ' ' författarens kadens tumskruvar sattes på tyska mening att därmed säga folket för att hålla det i styr.
I feb- något nedsättande om flickorna.
Men 1919 Iyckades det kväkarna faktiskt innebär det, att flickorna ruari tik att få in de första sändningarna måliga jämfört med gossarna.
Och Liebesgaben.
De voro säkerligen ha vi tänkt efter, enda som kunde bryta värlsliga ett sådant kan betyda en skolflicka.
när hon och andliga blockaden, enda från de den de s A M A R B E T E Brand- Olycks- fal I s- Garanti- Bil-försäkring Kooperationens Försäk- rings-Anstalter Kungsgatan 5 - Stockholm någonsin riktigt omdöme ängslig vad för kanske får vilka de besegrade kunde uthärda väl- stå uppe i klassen och l i r a det själv görenhet, emedan de icke varit med och under tiden möta glimtar av hån om att bära vapen mot dem eller för- och triumf ur gossarnas ögon.
Det kan i vissa fall betyda, att hon kän- banna dem.
ner sig brännmärkt för hela livet.
Det är inte så sällsynt.
att skolflic- kan möter samma tankegång även från lärarens sida.
Flickorna i en klass hade en gång anledning att be- klaga sig över att en lärare beteck- nade dem samt och synnerligen som ” höns ” och ” fullfjädrade idioter ".
En annan lärare i en samskoleklass an- såg sig m gång behöva riktigt göra barn under skolåldern, om studenter, klart för en av gossarna.
hur obotligt medelklassens fattiga och gamla.
omöjlig han var, och det gjorde han Det var så många sändebud från på det sättet an han sade honom, alt neutrala länder, som kommo till hjälp han var lika usel som flickorna.
Jag i Tyskland och Österrike, men jag åt- hörde en gång en flicka, sedan hon minstone, vet inga, som likt dem slutat skolan, tala med bitterhet om förmådde rensa UPP ödelagda hjärte- hur glädjelös hela hennes skoltid va- provinser från projektiler och tagg- rit.
Hur hon arbetat med sina upp- tråd och få nya skördar att gro.
För gifter och hur väl hon redogjort för människor, som vant sig vid att vara sina läxor, hade hon aldrig fått höra nummer, att intet betyda, vilkas liv annat än an h a var flicka.
och där- ledarna av statens öden hänsynslöst för dugde inte hennes arbete t i l l nå- trampat ned, var det en oerhörd hän- got.
Ännu för en månad sedan an- delse att möta människor, för vilka förtrodde mig m lärarinna det var de voro stora.
dyrbara, oersättliga verkligen en lärarinna - att det var värden.
Och för dem, som vant sig mycket roligare att läsa med gossar att tänka utefter krigets linjer, som än med flickor, ty " flickorna voro så stodo i harnesk mot hela världen, såg konstiga ".
fiender överallt och f o r vilka cynis- men blivit ett skydd efter den djupa besvikelsen på Wilson och de 14 punkterna, var det en underbar upp- levelse att möta människor.
rom för- kroppsligade krigets anletes full- Rom till rutan, lyfta haken, ständiga motsats i tänkesätt, tro och öppna fönstret helt mot dogen.
handling.
SE i fjärran över taken När tjuvar en gång bröto sig in i blågrå strimma drogen, ett av Vännernas barnhem i Berlin det är skogen.
under revolutionstiden.
jagades de bort av en tysk väktare med vapen, Kan du skogen?
Har du strövat och en frivillig väpnad liten skydds- morgontid i vildmarkssnåren, vakt erbjöd sig.
Kväkarna beslöto tidig vår, när göken öva!
att huset, de själva, barnen och för- in sin första ton for våren.
råden icke skulle l i t a till vapen.
de avlägsnade alla sådana och vädjade Sommarn gått En fågel lockat i pressen till allmänhet och tjuvar att tyst och träget vid mitt öra.
lämna dem i fred, trots att de voro Sipporna ha andra plockat, utan vapen.
De fingo också vara i göken fick jag aldrig höra.
- olycka.
Septembersky är en - Nu går molnet med sin största last av eld och guld i skeppet över parken dör det första gula lövet löste greppet.
Elsa Dahlén.
- som förenade på ett mystiskt vis djup medkänsla med en innersta oberörd- Deras nioåriga historia i krigslän- het?
derna bekräfta riktigheten av den5 De hade ingen kväkaruniform och principer, i n t e bara för dem själva utan även för många av dem som kommit i beröring med dem, och som nu läsa denna bok!
De ha lidit hun- Livförsäkring försöket har strandat på en togo mänskliga förbindelser med fien- ren.
Och det kan visserligen före- derna, och detta redan under den vin- falla tämligen betydelselöst, i syn- ter efter vapenstilleståndet, då bloc- nerhet som det säkerligen icke varit TRYGGHET F O L K E T sion, men sen a v de andliga gåvor de gåvo vid gelse.
tydligen Topelius mycket djupt rotad överty- uttalande står inte sidan av de materiella.
Kväkarna voro de första, som upp- ensamt i barn- och ungdomslitteraty- rur och barn.
I Polen gällde arbetet huvudsakli- gen kampen mot fläcktyfus.
Men kväkarna fingo även hjälpa en del av flyktingarna från det f.
d. ryska Po- len, de samma, som de lärt person- ligen känna i Buzuluk, med att instal- l e r a sig igen i sin förstörda fäderne- by.
Kväkarna voro de första, som be- gynte kampen mot den smittoföran- de lusen i Polen, medan ännu Natio- nernas Förbund- kommitté höll på med förberedande kommittéarbete.
Det kräves mycken självuppoff- ring och e n särskild syn på sin plikt och sitt liv för att ha mod att resa till en stackars hemsökt.
fattig och ful liten polsk fabriksstad och våga livet på att lura av denna lilla plats, medan de mäktiga ännu disku- fred.
t e r a arbetet i sina kommittéer.
Flera Några högerstudenter av revanche- satte också till livet eller hälsan på typen varnade en gång en kamrat, som arbetade med kväkarna för att försoningen kunde spridas över hela landet, o m han inte tog sig i akt.
Och hade segrarnas politik följt kväkar- nas, då kunde nog det ha hänt, som högerstudenterna betraktade som en FÖRSÄKRING SKÄNKER Våra flickors uppfostran i det y: ' (Forts. fr. rid.
I) befolkningen, att det är fördelaktigt att hålla sig snygg.
Från ett besök rar växa upp tillsamman, äro åtmin- i trakten år 1925 berättar Ruth Fry stone bröderna redan från tidiga bar- m tor tillfredsställelse att mödrar- att ingen yttre anlagd uniformitet i sätt eller tal och voro mycket olika slags människor gamla och unga, bildade och mindre bildade.
Men det fanns våld.
De tid kände igen dem, långt innan man d e h a icke blivit utsatta för ha förmått vinna förtroende och kär- sett Quaker star på deras a m.
lek även hos olyckliga och förhärda- Arbetet var icke strikt uppdelat ef- de, och de ha ingivit varandra mod ter kön.
Stundom leddes en grupp hetens den heroiska god- av en kvinna, stundom av en man.
Yngre män kunde arbeta under led- Någon bild av människorna själva ning av äldre kvinnor och tvärtom, ger Ruth Fry inte, hon hiller dem det ordnades allt efter individernar hela tiden i bakgrunden, liksom sig lämplighet.
Jag har aldrig någonsin själv och sitt eget arbete.
Men den sett e t t så naturligt och vackert sam- torde framträda indirekt även för arbete som bland dem.
den lärare, som icke kan fullkomna Det finns en annan bok om kvä- bokens skildring med egna personliga karnas fredsverk under och efter kri- hågkomster av så många av dem.
Ser get, som bör läsas som komplement man dem inte för sig ändå, dessa fri- till denna.
Din handlar om de erfa- modiga, orädda människor med det renheter, som deras krigstjänstvägra- oefterhärmliga, egendomligt förtro- re gjorde och d e t vittnesbörd de buro endefulla sättet att nalkas alla de i fängelserna.
möta, med ögon, som aldrig tycktes M e n den boken kräver en särskild fördunklade eller oroade, männirkor, artikeI.
väg.
Om det nu verkligen förhåller sig si, att en hel stor grupp av lärjungar mötes i skolan av mer eller mindre tydligt uttalade och ofta förekom- mande uttryck för en sådan förutfat- tad mening om deras bristande kapa- citet, och detta endast på grund av att de tillhöra den gruppen, så ligger det ju i öppen dig.
att denna icke föres framåt genom skolans infly- tande utan istället hålles tillbaka och hämmas i sin utveckling.
Någon in- vänder kanhända.
att den förutfat- tade meningen är riktig, och an det således finnes fullt fog för att uttala densamma.
Men detta iii en fråga, som man tryggt kan överlämna I t de lärde att tvista om.
ty den skolan icke vid.
Jag återkommer till den självklara regeln.
Det faller ingen vettig lärare in.
när han lir en intellektuellt mindre starkt utrustad kommer
