# ID: svediakorp-per330
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,091
# sentences: 696
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Moderskap och moderlighet.
Några ord i ett aktuellt ämne.
Med berättigad gliidje har man i vida kretsar af vårt land, icke minst inom den kvinnliga varlden, hiilsat riksdagens nyligen enhiilligt ' fattade beslut att på lagstiftningens vag söka iistadkomma en förbiittring af de ogifta mödrarnas och deras barns ställning.
Därvid har man i friimsta rummet haft barnens, de oskyldigas, de mest värnlösas och de mest lidandes biista för ögonen, niigot som ju icke blott ur humanitar synpunkt Er behjiirtmsvärdt, utan lika mycket ur statsintresse, för så vidt tillvaratagandet., bevaran- det och tillgodogörandet på bästa möjliga satt af det manskliga materid, hvaraf nationen bygges, icke bara ar en af niannisko- kikleken förestafvad plikt,.
utan en bjudande nödviindighet för att ett folk såsom sådant skall kunna bestå.
A.lltså riksdagens be- handlande af saken har icke varit annat %n rätt och godt, och man mhste vara i hög grad tacksam mot de vidsynta man, som med s % mycken ' insikt, klokhet och varme upptagit frågan för att, som vi skola hoppas, föra den till en snar och tillfredsställande lösning.
Men på samma g h g man gliides öfver utsikten till en ratt- visare och mera manniskoviirdig lagstiftning till förmiin för de sam- hällets styfbarn, hvarom har ar fråga, kan man ej undgå att reflek- tera öfver, hurusom detta spörsmål, kanske i högre grad an något annat mänskligheten fått sig förelagd, ar ett af dessa tveeggzade svärd, som kan drapa, dar det vill skydda och radda.
I den dis- kussion, som förts i ämnet inom en del kvinnokretsar, vill det dock synas som om amilets dubbelnatur icke blifvit tillräckligt beaktad.
Man har varit alltför villig att böja sig för, eller nöja sig med, själfva sakförhållandet, d. v. s. de oakta barnens förekomst, shsom ett ovedersägligt fait accompli, inför hvilket samhallet först och friimst äger att inskrida som den skyddande, hjälpande och underlättande parten, icke som den förhindrande och hiimmande.
.
.
Med möjligheten att i väsentlig mån inskranka antalet af dem, som behöfva åberopa en dylik lagstiftning, har man kanske alltför litet raknat.
Att göra lagar sådana som dessa obehöfliga, det måste ju dock stå som målet.
Ty afven om det finns föga sannolikhet för att detta mal i en öfverskådlig framtid skall kunna uppnas, få vi ej slå oss till ro härmed.
Man och kvinnor bära ju gemensamt ansvaret för ifrågavarande missförhållanden, gemensamt maste de ock arbeta på deras utrotande.
Då emellertid den åberopade diskussionen hufvudsakligen kommit att rörs sig kring m,llödrn~-na, %r det nog fullt berattigadt att vi, kvinnor, först och främst söka klargöra var st~ndpunkt till denna sida af saken.
Det är ock-sii den vi här ett ögonblick skola dröja vid.
Påfallande ar att vi, nutidsmänniskor, inför en &amp; dan före- teelse som det utomäktenskapliga barnalstrandet, nästan helt och hållet kommit ifrån känslan af ssittliche Entrustung *.
Ingen i lyckliga och skyddade förhulanden lefvande kvinna torde numera i fariseiskt dygdemedvetande vilja kasta sten på en felande med- syster, i många fall ett offer för den komplikation af i hvarandra gripande orsaker och följder, hvaraf kulturlifvet är sammansatt.
Tvärtom, de allra flesta måste erfara en beklämmande medkänsla, ansvarsskyldighet, ja skuldmedvetenhet inför dessa olycksöden, f r h hvilka mhhända blott lyckliga tillfälligheter: ett godt hem, ekonomiskt oberoende, uppfostran, räddat dem själfra.
Men frågan ar: har icke den oerhördt ökade procenten af i s. k. fria förbindelser födda barn, gjort oss alltför likgiltiga för själ£ra saken?
Liksom vi af den massa brott och olyckshandelser, som dagligen slå emot oss bara vi öppna en tidning, blifvit slöa för alla dessa ohyggligheter, s % väcka uppgifterna om den stindigt i crescendo gaende siffran af oäkta födelser icke var förraning, knappast v %r sorg, än mindre vik indignation.
Ja, den kallblodig- het, hvarmed man numera aser dessa och liknande abnorma ut- växter på samhallskroppen, kan niistan lata en önska att det funnes litet mer af den asedliga harms, hvarmed ma.n förr betraktade den vilsefördas felsteg; med all fariseism i tankegangen, med all hårdhet, ja grymhet i domslutet, har dock denna harm verkat som en återhållande kraft, hvilken räddat tusenden från att fara vilse.
-.
Ty det ar en fruktansvärd lärdom statistikens siffror ge oss.
Af på ett år (1903) i Sverige födda 137,334 barn vor0 16,322 oäkta födda!
Icke långt ifrån hvart tredje barn, soni kommer till världen i Stockholm, födes utanför äktenskapet.
Ja, utan .öfver- drift kan sägas, att f. n. hvart tionde svenskt barn blir-utan fader, och man kan gärna tillägga utan moder, ty vanligen utlämnas dessa barn till främmande *).
Sannerligen, det är icke endast lag- etiftaren, statsekonomen och filantropen, som ha skäl .att stanna och begrunda dessa siffror, utan äfven moralisten, för så vidt man erkänner, att det är p % ett sedligt underlag all civilisation innerst hvilar.
Hvad visar oss nämligen denna hemska statistik3 Jo, på en oerhördt låg etisk nivå hos vårt folk, p % en förslappad akt- ning för begreppen hem och familj och på en bristande ansvars- känsla hos individen biide gent emot samhället och det släkte, som skall komma.
Man invänder, att här hjälper inga exklamationer, inga be- skärmelser öfver världens ondska, nöden har ingen lag.
Det är samhallets oafvisliga skyldighet att lämna d ' en nödstäilda ogifta modern och det barn, hon bragt tiil världen, och som från infödel- sen oskyldigt stämplats med pariasmärket,, bistånd och upprättelse., Hvad upprättelsen betr8,ar har vältaligt framhiillits, att medlet därtill främst låge i att på alla sätt söka möjliggöqa fijr moder och barn att få vara tillsammans.
Barnet finge ej undandragas modersvården, och hos modern skulle känslan af plikt och an- svar genom denna v&amp;rd höjas och fördjupas.
- ' Visserligen, nien borde icke ansvarskilnslan väckas gent emot det ofödda barnet?
Skulle icke detta uppfostrande inskridande från samhallets och manniskovinnens sida kunna ske, innan in- dividerna vu.nnit ett föräldraskap, hvars plikter de i de allra fleka fall ej äga några betingelser att kunna fylla?
Ty man kan väl ej vara i tvekan om, att den stora massan oiikta barn kommit till utan att föradrarna - moder så väl som fader - agnat en tanke på hem, försörjning, uppfostran åt den varelse, som väckts till lif genom dem.
Först efteråt, inför den bleka nöden, vaknar eftertanken; - om ens då, ty st %r ej stat, och samhiille och den allmänna och enskilda välgörenheten färdiga att lyfta ansvarets och underhållsskyldighetens börda ifrån föräldrarnas axlar?
*) Se professor P.
.Fal~lbe&amp;s motion rörande iitoin aktenskapet födda Barns ocli,,deras modrms rattsliga stallning.
. '
Man talar i våra dagar s % mycket om moderskapets helighet, ja detta begrepp har blifvit lystringsordet för en hel ny etisk varldsAskådning, *) som visserligen har att framvisa en hel del goda praktiska resultat men som innerst bygts p % en besynnerlig begreppsförvirring,, den att förblanda moderskap med moderlighet.
, Moderskapet är en animal funktion, hvilken i och för sig ej har nAgot med helighet att s k d a.
Alanniskan, vilden lika val som den civiliserade, har den gemensamt med hela den öfriga djurvärlden.
Moderligheten Aterigen ar den hos kvinnan nedlagda djupa längtan efter att d r d a, fostra, omhulda och älska, en kamsla, som är oberoende af barnalstrandet, ehuru ju oftast enligt naturens ordning det ena följer med det andra.
Dock icke alltid.
Det finns kvinnor, mödrar till ett hdft dussin barn, som aga förun- derligt litet af moderlighet i sitt rasen, under det att tusentals barnlösa kvinnor bara inom sig en fond af modersömhet, hvilken i sina yttringar kan vara för mänskligheten lika valsignelsebrin- gande, alltså lika helig, som moderns för barnet.
Att %sikten om moderskapets helighet och suveräna hög- het, oafsedt hur det förvarfvats och oafsedt om modern äger de inre och yttre förutsättningarna att kunna fylla de plik- ter, som därmed äro förenade, att denna Asikt, okritiskt häfdad och tillämpad?
till sina konsekvenser kan blifva till en fara, icke till en hjälp för v %rt slikte, behöfves ingen skarpsinnighet för att rakna ut.
Härmed är naturligtvis ej meningen att bortresonnera statens, samhällets och de lyckligt lottades skyldighet gent emot de ur samhället utstötta, hvarom har är frå.ga, detta bjuder, som sagdt, bAde vAr sjalfbevarelseinstinkt sasom folk och den kristliga kar- leken.
All mänsklighetens ve och jämmer äro ju liksom koncen- trerade p % de förhhllanden, som skapat det oa.kta barnet, skulle man d % ej uppbjuda hela sin förmAga för att söka f % denna tusen- stamrniga veklagan, som pk samma gång ar ett anklagelseskri, att förstummas?
Men samtidigt bör man se till, att man ej alltför mycket 1å- ter sig blandas af den glans, som utstrålar fran den evigt sköna taflan: t modern och barnet ».
Att det icke ar den alstrande prin- cipen utan den fostrande och vardande, som ar det heliga i denna symbol, torde icke vara för långsökt att i detta sammanhang be- tona.
Först nar den ena uppg %r i den andra, nar moderligheten s % *) ~3Iutterschutz~-rörelsen i Tyskland och den s. k. nya etiken.
att saga genomglödgar moderskapet, blir detta, den allbetvingande makt, för hvilken världen, sedan tv % tusen Br tillbaka böjt knä.
Ocb må vi icke heller glömma, att det ar som resultat af ett lhngt utvecklingsarbete samhället, hvarhdst d&amp; gör anspråk att kallas civiliseradt, uppstallt som det enda ratta och for bar- net gagneligaste, att hvarje barn äger mor och far.
Att sjalfradigt, eller kanske rattare uttryckt, tanklöst beröfvn sitt barn dess far, %r en försyndelse, hvars följder visserligen kunna mildras genom, en uppoffrande moderskärlek och vård, men som dock alltid står .kvar som en försyndelse.
.
Om hos hvarje ung .kvinna, eller hvarje blifvandi moder, detta inskärptes, och om genom klok ledning .och fostran - och naturligtvis ocksa genom beredande a£ bättre lifsvillkor - den sanna moderlighetskanslan väcktes till lif, så att hon toge moder- skapets ansvar äfven gent emot det ofödda barnet som en helig plikt, d % skulle man ej så mycket behöfva bry sin hjärna med a t t utfundera lagar till skyddande af moderns och barnets ratt.
Ty ingen lagstiftning, den m % vara byggd på aldrig så kloka och humana principer,, inga tvAngsAtgarder till inskärpande af fa- derns underhållsskyldighet, ingen moderskapsförsakring, inga offent- liga vård- och skyddsanstalter, om.
an så förträffligt ordnade, in- tet af allt detta kan för barnet ersatta det, som föraldrarna en- .. samma kunna ge - vi&amp;nakth&amp;lZna henznzet.
cZet a f fader och moder genzensanzt byggda ock ' Josephine E.
Butler.
In memoriam.
A nzode9.n.
Saint, ett nutida helgon, det ar den öfverskrift, under hvilken en af Londons dagliga tidningar ägnar en minnes- runa åt den nyligen bortghngna kvinnliga reformatorn.
För tre tiotal %r tillbaka skulle ej Josephine Butler kunnat disponera - öfver en spalt uti en af de stora dagliga Londontidningarna, och i den strid hon då förde hade .hon ej blott mot sig pressen, hon hade kyrkan, myndigheterna, parlamentet uti det lager, hvil- kets principer hon bekämpade.
Bekant ar Sir John Elphinstones '
yttrande i parlamentet, att hon och de kvinnor, som följde henne, rvoro ännu sämre än .det utskum, för hvilket de arbetade %.
Själf har jag raknat, att hon i engelska tidningar i januari detta Ar haft ej mindre an 150 kortare eller längre nekrologer, och skall likväl detta h a h a varit %en ofullständig lista,.
Och det är ej blott hennes eget folk, som star sörjande kring hennes graf, det är en brokig samling fr %n olika folk och folkklasser, fr %n skilda religiösa och politiska läger, som nyss enats om, att världen uti henne förlorat en af sina store, som gemensamt sörjer en van, en vägvisare, som gatt förut och lyst öfver den stig de fortfarande äro beslutna att vandra.
Hvem har hon då varit och hvad är hennes lifsverk 3 Josephitte Elimbetl~ Grey föddes den 1 3 april l828 på Milfield i Northumberland.
~ e n n e s fader, mr John Grey, var en rcountry squirer, en godsägare, därstades och en uti m h g a afseenden märklig personlighet.
Han var upplyst, vidsynt och frisinnad, stod i förbindelse med Wilberforce och Clarkson och deltog med dem i arbetet mot slafhandeln samt medverkade kraftigt liksom sin kusin Earl Grey till den stora reformbillen 1832.
Diiijamte var han en ifrig befordrare af förbättringar inom jordbruket, hvar- om det kringliggande landskapet säges hafva vittnat under hans senare år.
Den kärlek och den tilltro han hyste till de kropps- arbetande klasserna gingo omedelbart i arf p % hans dotter, liksom man om henne sagt, att reformidéer fran början lago henne i blodet.
Släkten Grey hade uti generationer bott och spelat en roll i gränslandet mellan England och Skotland, och Josephine Greys mod, stridbarhet, handlingskraft och förm5; ga att offra sig var ett direkt ar£ från ridderliga förfader.
I en harlig natur, i ett lyckligt hem, fylldt af allmänintressen, pragladt af intelligens, ädelhet och förfining, uppväxte den unga Josephine jämte en talrik syskonskara.
P&amp; den tiden var föga gjordt för flickors uppfostran, och de unga misses Grey erhöll0 sin undervisning i hemmet af föräldrarna, men lyckades icke desto mindre förvarfva ett för den tiden icke vanligt kunskapsmatt.
Bland annat undervisade mr Grey sina döttrar i Englands kon- stitution och historia och lade från början grunden till den karlek till och känsla a£ förpliktelse mot sitt folk och mot det allmänna,
till det medborgarsinne, som kanske framför allt annat ' var Jo- sephine Butlers särmärke.
Mrs Grey, som härstammade från en gammal .fransk hugenottfamilj, var iifvenledes en öfverlagsen per- sonlighet, och efter henne hade dottern sin stora musikaliska be- gåfning.
Ett friskt utelif fördes af de unga, och siirskildt var Josephine en oförvägen och uthållig ryttarinna, som kunde till- bringa en hel dag på hästryggen.
Otvifvelaktigt.
har detta tidiga friluftslif å t.
henne räddat en stor del ' af den lifakraft och span- stighet, som bar henne genom så mycken sjiilsknmp, så- många konflikter, s % intensivt arbete under hennes senare lif.
År 1852 trädde Josephine Grey i äktenskap med George Butler, ' då fast vid universitetet i Oxford,.
dar de unga makarna tillbragte de första fem åren af sitt samlif.
Mr Butler var filo- sof och klassisk filolog, hade stora litterära och konstnärliga in- tressen, var god tecknare och akvarellist samt i hög grad älskare af sport och friluftslif.
Hans hustru, som hade samma konstnär- liga laggning, delade med honom den kärlek till naturen och dess skönhet,.
med öga.
för alla .dennas skiftningar, som lyser genom.
deras reseberättelser och inbördes brefvaxling.
Ett lyckligare äktenskap har näppeligen funnits, och Josephine Butler fann uti sin rattradige och ridderlige make det stöd hon behöfde, nar hon liingre fram ble£ förd uti konflikter, dar hon hade att bestå utom: ordentliga prof, och det manliga ideal, som radda.de henne från att blifva bitter och ensidig, nar hon vid lodandet a£.det djupaste djupet af sitt köns elände och förnedring på botten rakade den manliga lustan och hänsynslösheten.
h et fanns hos honom en själsfinhet och en aktningsfull hänsyn för en annans - vore ock denne andre hans hustru - ratt att ti-inka och handla efter sitt eget samvete, som hindrade honom från att på något satt genom sin auktoritet vilja tynga hennes tankande eller regelbinda hennes handlande.
Lika val som detta hans från början iakttagna satt att handla passade hans hustriis själfstindiga &amp; h starkt utpräg- lade personlighet, lika val skapade hans osjalfviska och samvets- ömma tillbakahållande af sitt inflytande hos henne ett obegran- sadt förtroende och den mest ödmjuka rijalfpröfning, om han nå- gon g %ng skulle saga: » Jag tror du har oriitt ».
Under Aren i Oxford deltog mrs Butler så l h g t hon kunde i sin ' mans arbete, ritade kartor för hans föreläsningar i geografi - en vetenäkap, för hvars studium mr Butler utrattst mycket i England - hjalpte med illustrationer till hans konsthistoriska.
kurser och gjorde uti universitetsbiblioteket tillsammans med ho- nom de förberedande arbetena för en ny upplaga af Chaucer.
Bland deras umgänge i Oxford ' mH nämnas Max Miiller, som de- lade mrs Butlers musikintressen, Dante Rosetti, som för dem visade sina teckningar och utkast och af dem fick hjälp för - sina öfversättningar af Dante, Goldwin Smith, Hallam, Halford Vaughan, Goschen m. fl.
Aurelio Saffi, Nazzinis vän, som p5 den tiden landsflyktig vistades uti Oxford och ofta, var gäst uti mrs Butlers hus, blef henne nhgra och tjugu %,r senare till ovär- derlig hjiilp vid det abolitionistiska fattiiget i Italien.
Uti den krets af det litterära och vetenskapliga Oxford, som om aftnarna samlades uti det Biitlerska hemmet, dar den unga värdinnan, som tyst.
%hörde samtalen, i regeln var den enda da- men, framträdde emellanht åtskilligt af det datida xelibate * Oxfords askadningar, som smärtsamt berörde henne.
Anda frhn sin tidiga ungdom, dk hon flitigt läste ky; kofäderna, hade hon med indignation reagerat mot deras tal om kvinnan som frestar- innan, som nästan inkarnationen af det onda.
» Upproret i mitt hjärta,, säger hon,, började redan d %, mot grymheten och orätt- visan i den olika domen öfver kvinnor och män, när det rörde moralen, och mot det förhållandet, att det samhiilisonda skull!
förtigas., Vid ett tillfälle, då en bitter ofijrratt tillfogats en flicka, som ännu var nästan ett barn, gjorde hon ett besök hos en man i Oxford, som hade stort anseende för visdom, för att fråga, huru man skulle bringa honom, som beghtt brottet, till insikt om det ovärdiga uti hans beteende.
Den vise talade icke ovanligt, men bestamdt om nödvändigheten af att förhhlla sig passiv: det skulle endast skada att lagga sig i en &amp; dan sak; det skulle vara att att väcka en björn, som sofver,.
Mrs Butler lämnade honom - förvånad och modfalld och länge efteråt ljöd i hennes öron skal- den Blakes ord: O The harlot ' s curse hora street to street Shall weave Old England ' s winding sheet.
Andra händelser, som tilldrog0 sig omkring henne, göt0 olja p % den eld, som brände i hennes inre och för hvilken hon fann £örst %else blott hos en: sin make.
Hon beslöt, att om dessa ting a tala litet med människor, men mycket med Gud,.
De .unga makarna började tillsammans bedja om en förändring, * en helig revolution och därom, att Guds rike måtte komma p % jordenn.
År l 8 57 flyttade familjen till Cheltenham, hufvudsakligen af det skal, att mrs Butlers hiilsa allvarsamt hotades af det fuktiga klimatet i Oxford.
Förändringen hade uti detta afseende ett gynn- samt inflytande, men i Cheltenham drabbades de bagge =makarna af en sorg, som hardt när bragt dem till förtviflan.
Återkomna från en utflykt en &amp; ton, sågo de sin lilla ' dotter i ifvern att skynda föräldrarna till mötes, förlora jämnvikten och störta ' från tredje v) iningen ned på marmorgolfvet i entrh.
Hon återfick ' aldrig sansen, kunde aldrig visa ett tecken af igenkännande åt de förtviflade föräldrarna, som vakade hela natten .bredvid den lilla.
Denna olyckshändelse kastade modern uti ett djupt mörker af sorg och grubbel.
Barnets flykt från världen kom som en grymhet utan ' mening, och denna oförstiiendets smärta ar ej » det.
minst förfarande uti de skräckgestalter, som hemsöka dödsskug- gans dals, säger mrs Butler sjalf i sina » Recollections of George Butlers, dar vi finna det mesta.
vi veta om hennes enskilda för- hållanden.
Medkänslan med makens sorg och ' oron för honom, dref henne slutligen ut ur hennes dvala: hon måste trösta honom och hjälpa honom att bara sorgen.
Året efter denna händelse, 1865, blef mr Butler kallad till rektor vid det stora Liverpool College, och denna befattning inne- hade han till Hr - 1882; d&amp; ' han blef Canon o£ Winchester.
Han hade namligen tagit Holy Orders, låtit - prästviga sig, då han blef skolförest %ndare.
.
Uti Liverpool, dar mr Butler hade en lärjungaskara på bort- emot 1,000 af olika nationer och religioner och en stor 18ra&amp;k&amp;r att leda, blef han mycket upptagen, och då nu makarnas trenne söner alla n %tt skolåldern, blef hans hustru oftast lämnad ensam.
Hon led mer an någonsin, grubblet öfver förlusten af barnet och hvad därmed sammanhängde kom tillbaka med förökad styrka, och ingen af hennes förra sysselsättningar förmådde intressera henne eller förjaga de dystra tankarna.
Ett oemotståndligt begär grep henne att finna en smärta ännu bittrare än hennes egen, att lära kanna sådana; som vor0 ännu olyckligare an hon själf.
Hon visste, hvar hon hade att söka dem.
Redan som ung husmoder i Oxford hade hon i samr %d med sin man direkt från fängelset antagit som tjänarinna en ung barnamörderska.
Mrs Butler kände namligen de upprörande omständigheter, som stodo i samband I ' '
med den olyckligas förtviflade handling, och längtade att komma i beröring med henne för att få säga henne, att Gud ej dömde, ej handlade som människor gjort mot henne.
Uti staden Liverpools försörjningsinrättning, som inhyste om- kring 5,000 personer och var som en stad för sig, fanns uti en jordvåning ett slags tukthus för kvinnor, kalladt athe Oakum sheds,, dar en del af samhiillets kvinnliga utskum sysselsattes med att repa dref.
Dit begaf sig mrs Butler en dag och be- giirde tillträde.
Uti en stor kallare med nakna vaggar och full- komligt utan möbler sutto p % det fuktiga stengolfvet omkring 200 kvinnor, upptagna med sitt arbete.
Mrs Butler satte sig ned midt ibland dem och började plocka dref.
Kvinnorna skrattade åt henne och sade till henne, att hennes händer ej dugde till arbetet.
Hon skrattade med och tyckte, att de hade ratt, men hur det var, hlef hon vän med dem.
Redan vid sitt andra besök vann hon helt deras förtroende, och den glödande längtan att komma de olyckliga till hjälp, som följt p % grubblet och för- bittringen öf ver de f örspilda i världen, mötte hos dessa f örnedrade en stark om ock oklar trängtan efter frigörelse.
Följden af mrs Butlers besök här och sedermera p % sjuk- husen och kajerna i d a stora sjöstaden var, att hon » drog öfver sitt bufvud en hel lavin af djupt förnedrade ' men tacksamma kvinnor,.
I ett souterrain-rum och ett par vindskammare i rek- torsbostaden inrymdes s % m %nga, som ske kunde, men, d&amp; till- tilloppet blef &amp; dant, att mrs .Butler formligen ej kunde andas, hyrdes ett hus, d&amp; hufvudsakligen de sjuka och till arbete oför- mögna upptogos, the House of Rest, som sedan öfvertagits af Li- verpool~ kommun.
Några månader senare inrättades ett arbetshem med bland annat en fabrik för pappersarbeten, där de fingo plats, som vor0 arbetsföra och önskade en start till ett nytt lif.
Bägge makarnes ömhet för dessa olyckliga var lika stor som outtröttlig.
Mrs Butlers egna strider och själskonfiikter hade gjort henne underbart mild och kärleksfull.
Intet förfall rar för djupt, ingen sjukdomsform för afskrackande, att hon ej skulle vara färdig att slA sina armar om och till sitt bröst sluta en olycklig.
, En mun som öppnades endast för att uttala hädelser och förbannelser, kunde hon tillsluta, med en kyssa.
Och på ett underbart sätt
öppnade sig för henne de mest förhärdade hjärtan och därigenom ock för dem möjligheten till förnyelse.
En ung flicka, Marion, som vikt upp i ett godt hem, men som uti sitt femtonde år blifvit grymt förorättad af en fornäm herre, flydde till staden af blygsel och förtviflan, blef dar upp- fångad a£ lropplare och lyckades ej komma från dem, förr an hon i sista stadiet af lungsot fördes till sjukhuset.
Mrs Butler fann henne och förde henne hem till sitt lilla gästrum.
Hon lefde i tre månader, vårdades som en medlem af familjen till sin död och fick råka sina föräldrar, s o m mrs Butler kallade till hennes dödsbädd.
.Hon hade sin gladje af, att mr Bulter på någon ledig stund af eftermiddagen besökte henne, sangpråkade med henne och svarade på hennes frhgor.
E n kväll, nar han bijrjat tala med henne om, hurudan Gud var, afbröt hon honom: » Ni behöfver ej tala k e d mig om, hurudan Jesus Kristus var.
Det har, jag vetat allt sedan första dagen jag kom hit, när ni bjöd mig armen och förde mig upp till detta rum, och jag sedan fick vara uti edert vackra hem, nt-an att ni ' någonsin talat om kvad jag varit.
Jag har sett Jesus., Ett stort rum uti familjens lif och intresse togo.
feriere- sorna, mestadels till kontinenten, där de bägge makarna njöto a£ natiiren och konsten, togo skisser tillsamman eller lefde ett rikt och gifvande umgangeslif med för stora fragor intresserade van- ner, vetenskapsmiin och konstnär&amp;.
Utan att på detta sätt liafva fatt lämna allt son1 tynger och utan att h a h a fatt tillfredsställa sin langtaii efter skönhet uti natur och konst, hade mrs Butler svår- ligen intill det sista kunna bibehålla sin sjalsspänstighet och aktivi- tet samt en sinnets friskhet, som kunde visa sig T- en högeligen intagande mun terhet. '
' ' Då mrs Butler med sin familj i september IS69 återvände fran en dylik resa, hade hon vid landstigningen i Dover mot sig ett bref, hvari man underrättade henne, att parlamentet under ' sommaren antagit en lag, rthe Contagious Diseases ~ c t s r genoin hvilken det napoleonska systemet, reglementeringen af prostitutio- nen, införts i England.
Ett försök att införa det hade tidigare blifvit gjordt, men man hade ej vågat taga steget fullt ut; nu hade lagen en het augustinatt på småtimmarna, då huset var synnerligen
glest besatt, smugglats genom underhuset.
Systemet med dess verkningar var mrs Butler väl bekant från hennes resor på kon- tinenten.
Det var f r h nilgra läkare, som den första uppmaningen att resa sig mot det nämnda parlamentsbeslutet riktats till mrs Butler.
Af män hade fälttåget mot akterna börjat, ehuru det vanns af kvinnor.
Inom en månad efter dessas antagande hade läkare, jurister, präster och några andra sammanslutit sig, och dessa begiirde nu kvirinornas bistånd.
Uti Daily News hade miss Harriet Martineau p % anmodan skrifvit nilgra artiklar om systemet.
De tre följande manaderna vor0 för mrs Butler en tung tid.
Oupphörligt kommo nya uppmaningar till henne att kasta sig in i striden.
Den första vädjan man gjort till de makthafvaude hade varit utan pAföljd, och man insAg, att någon maste taga upp ' fr&amp;- gan, upplysa allmanheten och tvinga de styrande att upphiva Ingen.
, Jag kan blott gifva en ofullkomlig föreställning om hvad jag led under denna tids, skrifrer mrs Butler: uti de nämnda Recollectione.
» Mödor och strider under de Ar som fdjde, vor0 intet mot den ångest, som ledsagade det första nedstörtandet uti den fulla förståelsen d den orättfikdighet, som är i riirlden och mot det fasansfulla att vara kallad att resa sig mot densamma.
Lik Jona.
.
.
flydde jag frAn Herrens ansikte.
Jag arbetade strängt p&amp; annat sätt, förrättade goda verk, som jag tyckte - med ett halft medvetet hopp, att Gud skulle antaga detta och ej fordra, att jag skulle gå vidare och spetsa mitt hjärta p; det nakna svärd jag s %g hållas mot mig.
Men Guds hand var tung pA mig, och för hvar dag ökades trycket., Uti ett manuskript från denna tid skrifver hon:: &gt;Jag beder dig, o Gud, gif mig ett djupt, lifsl&amp;ngt, rätt beharskadt hat till all sådan orätt, förtryck och grymhet och pli samma gAng det guddomliga medlidande, som gör mig villig att lefva länge och lida för mina medmanniskor eller strax kasta mig i breschen och för- gås.
Kanske är detta det uppdrag jag för Ar tillbaka längtule efter och såg komma som en stjiirna.
Meii d i det närmar sig jir det s % förfärligt, stl tungt, SA motbju~l.lancle, att jag skiiilfver där- vid.
Och det är sh svHrt att urskilja, om det am: Gud son1 kallar eller icke.
P Det värsta för henne var dock att gifva sin man del af kal- lelsen, ty trots sin ovisshet uppfattade hon den som en sAdan, och hon kände att i detta som i allt annat mfiste de vara ett.
, Jag hade försökt att lida ensam, men jag kunde ej 71nltdln en-,.
sam. % Hon smög sig en kväll, sedan huset var tyst, till hans skrif- rum, dar hon liimnade honom något hon hade skrifvit samt aflags- nade sig.
När hon dagen därpå mötte honom, var han blek och orolig och bägge iakttog0 med afseende å det passerade tystnad under några dagar.
Men efter hand kunde de saga hvarandra sina tankar, och hon fick tala ut, låta honom veta hvad hon genomgått.
» Jag har kant som måste jag gå ut på gatorna och ropa högt, eller skulle mitt hjgrta brista.^ Han hade nu tänkt sig in i saken och såg blott rakt fram på den stora orättfärdigheten och hvad som måste göras för att skaffa bort den, och så sågo de salren bägge hela lifvet igenom.
Han var en fridalskande man, hvilkens lycka var i hans hem .och hans familj, och det gick honom-genom marg och ben att låta sin hustru genomg8 det lidande som före- stod henne, henne, som han intill lifvets slut alskade med samma ridderliga ömhet, som d&amp; de först faste sinn öden samman.
Men han såg hennes lifsverk som en kalleise från G&amp;, dar!
han ingen ratt ägde att ingripa.
Hvad han nn svarade, karaktäriserar hans stallning för lifvet till henne8 garning: &gt;&gt;G&amp;, och Gud vare med dig.
w Hon gick ut, » not esactly in the street », berättar hon, men till järnvägsstationen och reste till Crewe, dar det fanns en mekanisk verkstad med en massa arbetare.
Hon erhöll tillträde till deras samlingsiokal och framförde inför dem sitt budskap.
En grupp - af deras ledande mail kommo efteråt fram till henne och halsade henne trefaldt viilkomnien.
De hade fullkomligt förstiitt henne.
De hade under det de studerade sitt yrke i Paris sjalfva sett, att allt hvad hon nu sagt var öfverensstämmande med de verkliga för- hållandena.
wVi hafva just sagt hvarandra, att det vore dödsstöten s lif, om vi härvidlag skulle efterapa Frank- för ~ n ~ l a i d moraliska rike w. Mrs Butler fortsatte resan och vande sig pH flere olika stidlen i norra England till arbetarna, dem hon alltid älskat och trott på, och återvände efter tre veckor hem.
Följderna lato ej liinge v.anta på sig.
h o r n nya tre veckor hade arbetarna i Yorkshire, som äro erkända ledare uti politiska och soc.ia1.a rörelser, anordnat massmoten och enat sig om en handliogslinie för att tillförsäkra rörelsen sitt understöd och sin fulla anslutning.
Hiindelserna följde sedan hastigt på hvarandra, petitioner öfversvammade par- lamentet, och ' regeringen kom under så stark påtryckning, att den redan å r 1871 tvangs att för att lugna den upprörda folkmenin- '
gen tillsätta en kommitte, som skulle undersöka, huru akterna verkade.
Kvinnorna hade i slutet af år 1369 bildat the Ladies ' National Associatioi.t, som verkar till den dag i dag.
KyArsdagen 1870 utsände de uti ~ 2 News 1 en ~ protest mot akterna, undertecknad af några bland det dåtida Englands mest framstående kvinnor, bland hvilka må nämnas Florence Kightingale, Harriet Nartineau, Mary Carpenter och som sekreterare Josephine Butler.
Under hela 1870-talet utvecklade mrs Butler i England den mest intensiva verksamhet.
Hon skref bref till en mängd fram-, stående personer, talade på möten, deltog uti konferenser och för- fattade böcker och tidningsartiklar.
Londonpressen började att iakttaga en iha.rdig tystnad, afbruten endast för en ghng och en dag, d % indignationen öfver en f. d. ministers, mr James Stans- felds, öppna anslutning till abolitionismen kom mattet att rinna öfver, men rörelsein hade egna organ och disponerade öfver en ellerm- nan tidning i landsorten.
Tvänne ganger var mrs Butler inkallad för att gifva upplysningar till de parlamentskommjtt~er, som skulle behandla friigan om akternas sätt att verka.
För att l %ta veder- börande veta, ' huru starkt motstand den nya lagen mötte uti landet, deltog afven mrs Butler med, sina anhängare uti agitationen vid parlamentsval ett par ganger, då det gällde att slå eller gifva en kännbar prickning åt .kandidater, som vor0 be kanta anhängare till akterna eller som, i likhet med Sir Henry Storks i egenskap a£ militiirbefalhaf~are, visat synnerlig hänsyns- löshet vid deras tillämpning.
Resultatet tvang de makthafvande att tänka, och abolitionisterna - namnet som bekant upptaget efter motståndarna till negerslafveriet i Amerika - runno nya anhängare, uti den politiska, kyrkliga och vetenskapliga världen.
De, som alltid förblefvo rörelsens trogna anhängare vor0 ar- tama, och med ledarna uti trades-unions och andra arbetarorgani- sationer stodo anförarna för motstandet mot akterna i standig rap- port.
Af de religiösa samfunden slöto sig till rörelsen först ~ Y B - karna, så baptister, metodister och den rkottska frikyrkan, h u r - emot den engelska kyrkan blott sh smhingom kom efter.
Hsad mrs Butler under rörelsens tidigare skede hade att ut- stå förefaller nu nästan ofattligt, särskildt när man tänker p&amp; att det skett i England, där yttrandefriheten ar s&amp; stor.
Hon ble£ formligen öfveröst med smädelser, beljugen och kallad med de mest sårande tillmiilen.
Gamla vänner till makarna Dutler ville
.
ej längre umgås med dem, och de fingo erfara hela bitterheten af en social boycott.
Många, gånger jagades mrs Batler genom gatorna af slödder, hyrdt af vardarna uti vanryktade hus och deras beskyddare, man k.astade sten in genom fönstren och slog ut dörrarna i hus, där man trodde .henne vara gömd och hon var vid flere tillfillen utsatt för fara till lifvet.
Ofta fick hon skydd hos fattiga eller i arbetarefamiljer och hjälp af kvinnor just f r k den olyckliga klass, för hvilkens manniskorätt hon stred.
En gång har hon nödgats framträda i pressen för att försvara sig mot den beskyllningen, att hon hårdt behandlade just dessa olyckliga och stötte dem, tillbaka i förnedringen - deras tillit hade hon ej ratt att låta beröfva sig.
Men genom allt behöll hon sin mildhet, och hennes läkare, dr Carter, som i mång; år var hennes medarbe- tare, har i de minnesord han vid hennes död agnat henne bland annat vitsordat, att han aldrig för smiidelser mot henne sjal£ ett bittert ord.
hört henne I ' midten af 1870-tdet inträdde den abolitionistiska rörelsen uti ett .nytt skede.
Det hade nämligen under stridens fortgång blifvit deltagarna klart, att de borde öfverflytta striden till syste- mets mark, till kontinenten, darifrhn det importerats till England, för att sedan leda den ut öfver hela den civiliserade världen.
I denna afsikt reste mrs Butler hösten 1874 öfver till Frankrike och besökte under den ovanligt kalla vintern 1874-75 afvenledes Schweiz och Italien.
Viaserligen mottogs hon i Paris till en ' början med den mest cyniska opposition och förfärades, då hon i Frank-, rike såg den utveckling och det inflytande det samhällsonda, pro- stitutionen, hade uppnått, sedan det under tre fjärdedels århun- drade varit upphöjdt till statsinstitution, men hon lyckades trots motståndet få se det hon ville och gjorde värdefulla bekantskaper, bland hvilka Atskilliga för lifvet blefvo hennes vänner och med- arbetare.
Vi namna här sarskildt M. de Pressensé, M .. och Ma- dame Jules Simon, Passy, M. Monod, Jules Favre och M. Yves Guyot, statsmannen och publicisten, som med anledning af denna sak under Ar 1877 fick tillbringa ett halfåï i fängelse, men som ock fick vara en af de 4 abolitionister, som uti.
den extra-parla- rnentara liommittkn af år 1903, hvilkens arbeten nu synas vara.
afslutade, £ %tt föra de abolitionistiska idberna tiil seger uti Frank- rike l).
Under resan hade mrs Butler stor hjälp af den varma rekom- mendation till aen hvar af det katolska prästerskapet », som hon erhållit af kardinal Manning, och bland andra, som i Frankrike anslöto sig till abolitionisterna, var den berömde biskopen af Orkans, msgi Dupanloup.
I Italien och Schweiz vann hon äfven bundsförvandter och vänner.
Den gamle general Garibaldi var en tid medlem af federationens styrande r %d, Mazzini var mrs Butlers personliga van, Guiseppe Nathan och Tommasi Crudeli ifriga medarbetare.
Uti Schweiz, som efter bildandet af den brit- tiska, kontinentala och allmänna federationen hösten 1875, varit rörelsens medelpunkt p % kontinenten, har hon funnit medarbetare som M. Aimé Humbert, Pater Hyacinthe, professor Bridel; M. de Meuron m. fl.
Mrs Butler samlade uti ett litet hä£te, » Eine Stimme in der Wuste », det hufvudsakliga af hvad hon under sina resor vintern 1574-75 haft att framföra och sände den till personer i olika länder inom Europa, uppmanande dem att upptaga striden för de undertrycktas manniskorätt.
Uti 17 olika Iiinder hafva funnits afdelningar af den abolitionistiska fede- rationen, och dess principer försvarats bland andra af professor Emile Laveleye i Belgien, författarinnan Concepcion Arenal i Spanien m. fl.
Efter 1575 vistades mrs Butler omväxlande i England och på kontinenten, dar hennes man och söner vid ledighet om möjligt förenade sig med henne.
Hvart hon kom medbragte hon nya im- pulser, uppsta.llde hon nya mål, eggade hon till kraftigt arbete för sedlig nydaning.
Hon lärde redan 1876 i Belgien känna de gräsligheter, som sedan blifvit bekanta under namn af, den hvita slafhandeln,, och deltog 1877 uti den viktiga kongressen uti Geneve och 1850 i Genua.
Vid kongressen i Köpenhamn 1888 gjorde hon också ett besök i Sverige, för att sAsom min sages- man, som följde henne öfver sundet till Xalmö, hörde henne säga: aplantera ett frö i svensk jord ».
Hon tdade till unge man och började med att saga:, Jag har ej kommit för att banna l) Uti januarihiiftet af le Bulletin abolitioniste, som har dödsrunan öfver mrs Butler, redogpr 31.
Guyot för kommitténs förslag till ändrad lagstiftning.
Bnma&amp;ningsvardt ar afrenledes, att den danska federations- afdelningens organ i sit.t sluthdfte efter reglementeringens upphäfmnde i Danmark, har nekrologen öfver mrs Butler.
1 eder,, och min sagesman berättar, att han såg den .ene efter den andre böja ned hufvudet för att torka tårarna.
Man har sagt om mrs Butler, att hennes väsen var så kärleks- fullt, att den, som hon tilltalade, kände sig som omfattad af en sky af mildhet och ömhet, och på samma sätt skall äfvenledes hennes ord från talarstolen hafva verkat.
Hennes vältalighet var i hög grad enkel .och flärdlös, men hon säges hafva ägt en för- måga att röra människors hjärtan som ingen annan.
» Elle savait parler aux foules et en exalter tous les sentiments généreux, en meme temps qu ' elle * savait discuter les questions avec la plus ' grande sagacitb (M. Guyof).
Hon talade franska och italienska utan tolk och gjorde afven då samma intryck.
Uti Genua kom en deputation af fattiga kvinnor, somliga med sina spädbarn på armen, till hotellet, dar hon bodde, och begärde, att hon skulle komma och tala afven till dem och deras man.
Hon följde dem till Folkets hus och talade till dem, och nar hon slutat, strömmade alla dessa fattiga arbetare och arbeterskor fram och tömde sina slantar på bordet framför henne uti en stor hög, som äfven innehöll en och annan nött ' lira i papper, i det de bådo henne använda, hvad de gifvit, till befrielseverket.
Uti Paris var hon närvarande vid ett möte, där en arbeterska, m: lle Raoult, och ' en arbetare, Adhémar le Clerc, skildrade den fattiga parisiska arbeterskans eländiga ställning, svältlönerna, för- trycket, pylisens jakt efter henne, hvarvid sådana gräsligheter kommo i dagen, att mrs Butler ovillkorligen utbrast: ~Rafvarna hafva kulor, och fåglarna under himmelen nästen, men Paris ' hederliga arbeterska har intet, där hon kan luta sitt hufvud till,.
Vid utgången omringade henne torftigt klädda, förgrhtna unga arbeterskor och ropade: 2 0, madame, hvad det var sant, det ni sade om r&amp;fvarna ».
De olyckliga frAn gatan kände igen henne, och en kväll, när ho; med sin man gick ute i Paris, kom ur mörkret framskyndande en eländig, sminkad varelse, nämnde hennes namn och kastade sig i hennes famn, utropande: DO, huru vi a s k a er, alska er!, En af mina vänner, som deitog i en af federationens kongresser, jag kan nu ej erinra mig hvar, har be- rättat mig, att strax före ett viktigt möte mrs Butler var försvunnen.
Man sökte henne och fann henne i närheten pA gatan med en af de olyckliga, hvilken just var i nAgon öfverhängande svårighet.
Her- rarna skyndade på mrs Butler, men hon kunde ej besluta sig för att lämna den arnia At hennes 6de.
Då hon slutligen måste följa "
198 '.
till mötet, tog hon flickan med sig, intog sin plats, och den olyckliga kröp.
ned på golfvet vid hennes fötter och gömde ansik- tet i hennes knä medan hela mötet varade.
Med samma innerliga ömhet behandlade hon afven andra olyckliga och vanlottade och sköt aldrig bort nägon, som sällade sig till henne eller arbetet, afven om dessa vor0 personer, som kunde draga åtlöje eller klander öfver henne.
I Paris fick hon en del egendomliga anhängare, bland hvilka m9 namnas Louise Michel, och ganska sällsamma voro de besök, hon uti sitt hotell &amp; arstades fick mottaga.
%Jag hade nog aldrig fått se demb, anmärker hon, rom jag ej sagt portiern, att man aldrig skall visa bort fattigt folk eller original, af hvilken samhallsklass de an må vara., Att parisaren tog ridet ad notam och släppte in de berörda originalen, torde vara ett bland bevisen för, att .hon var en stor ledare af män och kvinnorss).
I Chatham, en af de militarstationer, där akterna roro i verksamhet, gjorde hon i rö- relsens början jämte sin man ett besok.
Då hon dar kom in uti ett af lastens tillhall, pAträ£Eade hon en hel del unga soliiater, och till dem talade hon som en moder.
En ung rekryt, utom sig af Anger och blygsel, framsnyftade, lutad mot hennes axel: rbIan väntar, att vi skola vara daliga, och d % bli vi dåligas.
För de olyckliga och förnedrade, man som kvinnor, har ingen kant djupare än Josephine Butler; hon har aldrig varit bland dem, som kastat sten på eller trampat pil en, som redan var slagen till marken.
I England gjorde e n man, som var en litterar storhet, ett djupt fall och visade sig vara i hög grad sedligt depraverad.
Mrs Butler var den första att peka på något stort och godt, han en gAng gjort.
Med kraften af .hela sin eldsjäl deltog mrs Butler uti det arbete, son1 i England år 1883 ledde till akternas suspenderande och år 1886 till deras upphafvande.
Vid parlamentsvalen hade i all synnerhet f r h arbetarehall öfvats en sa stark pctryckning, att många af underhusets medlemmar för sina abolitionistiska kamrater berättade, att de a£ sina valman uttryckligen blifcit ålagda att rösta för akternas bortskaffande.
Den bekante mr John Morley satte sig, strax innan fragan skulle upp i underhuset, bred- vid en känd abolitionist,, mr Hopwood, sägande: ~ O c h nu, säg mig, huru jag kCm hjälpa eder, ty det som mina valman i Newcastle mest af allt hö110 på var, att jag skulle satta mig mot den har lagetiftningenr.
Att märka är, att akterna upphäfdes af *) Prof. James Stuart.
.
199 det första parlament, dar underhuset blifvit valdt efter rösträttens utsträckning.
Det vore ett misstag att tro, att mrs Butlers fälttåg till sin väsentliga innebörd varit en revolt för kvinnosaken, ehuru hon och hennes meningsfränder visserligen anse, att prostit&amp;ionens reglementering p&amp; ett skamligt satt angriper kvinnan i hennes var- dighet och frihet.
Hon ansåg.
frågan ej mindre vara en mannens än en kvinnornas frAga: ' nsr kvinnan förslafvas, sjunker mannen i moralitet.
Hon har ej häller börjat striden först och främst därför, att det var en friiga om barmhärtighet -, it is justice not charity that we want ».
Det var en strid för rättvisan, för mannens och kvinnans likhet inför borgerlig lag och inf6r moral: lagen, för de konstitutionella fri- och rättigheterna, för de lika ' medborgarrattigheterna för man och kvinna, det var en protest mot skapandet p % lagstiftningsvag af en klass af parias.
Från denna synpunkt sedt var det naturligt, .att hon för rörelseil, skulle vinna miin shdana som " Victor Hugo, Mazzinl, W. Lloyd Garrison, Garibaldi, John Stuart Mill.
Hvad mrs Butlers personlighet i öfrigt angår, har en af hennes medarbetare sagt, att hon nästan var idealet af en.
kvinna, mycket fint strålande vacker, behaglig och kvinnlig sa&amp; bildad till intelligens och evasen.
Sällan trkffar man n %gon så enkelt och naturligt mänsklig, och midt uti allt det mörka, hon hade att genorngii, följde henne en befriande humor, som på ett synner- ligen älskvärdt satt framträder uti hennes minnesteckningar.
Hon var en kristen, klar till sin öfvertygelse, som hon aldrig dolde,.
men mot andra af den mest finkänsliga och aktningsfulla tolerans.
, Elle était distingube et tres blégante », säger betecknande om henne fransmannen Yves Guyot i Le Siecle.
&gt;Man såg hednin- gar och fritänkare kampa vid hennes sida, utsatta för sainma faror som hons, säger M. de Morsier uti Le Relevement.
Hon var, som stora andar äro, pA samma gling hon var en varm patriot och eii sann dotter af sitt folk, i hög grad kosmopolit.
Mrs Butler hade intresse och blick för de stora fragorna.
fik viktiga tidshandelser och rörelser samt utöfvade en ej ringa litterär produktion.
Redan tidigt deltog hon i arbetet för förbiittrandet af den kvinnliga bildningen och var med om siartandet af den -.
' rörelse, som mynnat ut ' i University Extension, hon har varit med om att genomdrifva Married Women ' s Property Act och har del- tagit i arbetet för den kvinnliga rösträtten.
I dessa och andra frhgor har hon skrifvit en del tidningsartiklar.
Mest karaktarist- isk för hennes uppfattning af rättvisa och renhet torde hennes bok The hour Before tlte D a m vara.
Med mycken kärlek har hon tecknat Cathari~za af Siena, med hvilken hon torde ägt ej f A beröringspunkter, agnat minnesteckningar åt sin far John Grey of Dilston, sin syster Harriet Meuricoffre och sin man, de nämnda Recollections of George Butler.
Att » protestantismens helgons, J. j .. Oberlin, skulle vara henne sympatisk och locka hennes penna an naturligt.
I ett litet häfte, t7te Lady of Shunem, har hon kiirleksfullt pamint bekymrade mödrar om, att Gud ocksh är » the God of fami- lies ».
Uti reglementeringsfdgan har hon bland annat ekrifvit: T71e Constitution violated.
Hennes sista större arbete ar Reminiscenses of a great Crusade, som utkom i London l896 och som i likhet med hennes öfriga arbeten är öfversatt på flera eprhk.
Mrs Butlers hälsa var under de senare åren vacklande, och hon kunde ej som förr personligen deltaga i stridens hetta, men hon följde till och med fran sjvkrummet vaket med genomträngande skarpblick och klar framsynthet händelsernk - afven de stora världshandel- serna, skref t. ex. i anledning a£ boerkriget en brochyr The &amp; - tives and t7te .r-ar - och underhöll till det sista en liflig och iderik korrespondens med vänner i skilda land.
Kanske med en förkänsla af att slutet var nara, flyttade hon för tre kr sedan till Wooler i grannskapet af sitt barndomshem.
Hon afled den 30 december 1906 tidigt p % morgonen och ligger begrafven på Kirk- newtons lilla kyrkoghrd vid sidan a£ sina förfader uti sitt älskade Northumberland i skuggan af Cheviotbergen.
Mrs Henry Fawcett, en af Englands stora och goda kvinnor, har uti The Guardian skrifvit en minnesruna öfver Josephine Butler.
Hon har dar.
gifvit en utsiktspunkt, f r h hvilken man får en blick b %de tillbaka och framåt öfver Josephine Butlers lifs- verk.
, Med Josephine Butlers död », säger hon,, kanna m h g a bland oss, att den yttre gestalten af det nittonde arhundradets största moraliska kraft är försvunnen, men vi kanna icke, att vi förlorat själfva den moraliska kraft, af hvilken hon var den främsta bäraren.
Därtill var hennes verk för fullständigt, för.
val förrat- tadt.
Hon tande elden, men den slocknar ej med henne.
Det
finnes hundraden, ja tusenden, som af henne fått en gnista af den heliga elden, och de skola tanda den hos andra. » Anna Höjer.
Louise Fryxell t.
Den svenska diakoniss-saken led en kiinnbar förlust, d % en af dess äldsta vänner och trägnaste arbeterskor, syster Louise Fryxep, den 7 sistlidne april slöt sitt verksamma lif.
Ej mindre an 43 år hhde hon ägnit alla sina krafter %t diakonissanstalten vid Ersta, de första åren som profsyster, men ' mer an 40 %r som elevafdel- nirigens ledande syster, hvarförutom hon under langre eller kor- tare tid gjorde en betydande insats inom andra områden a£ di- akonissanstaltens verksamhet.
Och en hvar som vet, i hvilken grad diakonissans gärning krafver hela personligheten, förstår med latt- het, att 43 år af ett sådant lif innefattar ett intensivt och sjalf- förgätande arbete af det slag, som icke gör mycket vasen af sig, men som lämnar djupa spår. '
Louise Fryxell var dotter till vår store historieskrifvare An- ders Fryxell, således syster till Eva och Mathilda Fryxell, och föddes 1834.
I syskonkretsen utmärkte hon sig tidigt för sin impulsiva osh varma natur samt sin stora verksamhets- ifver.
Hon hade sinns och anlag för målarekonsten och fick saval under professor .Edvard Berghs ledning som under utland-.
ska resor med fadern till£älle att utbilda sin talang.
Men redan i mycket unga år drogs hennes sinne till lifvets allvar, och den.
glada flickan kunde ofta g % tyst och eftertanksam, sysslande med djupare frhgor.
Moderns långvariga sjukdom, hvarunder Louise under flera Ar helt ägnade sig åt hennes vård, torde väl ytte&amp;- gare ha öppnat dotterns ögon för skönheten och tillfredsställelsen i att offra sig för andra, och nar hon ej langre kvarhölls vid moderns dödsbädd utan stod i valet mellan konstnlirsböjelsen och hAgen att tjäna de sjuka och nödlidande, fingo konstnarsdrömmar- na fara, och hon gaf sig helt åt diakonissans anspråkslösa och mödosamma kall.
Om den plats Louise Fryxell under de många Aren fyllde.
vid Ersta, kunna vi göra oss en foreställning genom några ord,
som vid hennes bortging nedskrifvits af diakonissanstaltens före- ståndare, pastor E. Lönegren.
Det heter har bland annat: ~ H v a d syster Louise betydt för v&amp;r anstalt, hvarken kan eller vill jag har försöka klargöra.
Visst ar att hon med skal kan kallas en af dess pelare.
Sin anstalts uppgift satt.e hon mycket högt, dess m %l och medel höll hon omutligt klara gent emot all uppgrumling, dess framgång var hennes stora hjärtesak.
Hon fordrade mycket af sina medsystrar men icke mindre af sig sjalf.
Och hennes starkaste sida var dock att gifca.
Därvid nådde hon vida utöfver ' sanstaltens ' rlmarken.
Stor ar skaran af dem, som hon med gå£vor och råd och i en kärlek, som gick in i hvars och ens läge, hu1pit.s En garning sådan som denna hör ju till dem, ' som böra tack- samt ihhgkommas, afven om den bortgångna aldrig begärde nhgon berömmelse för egen del, utan stadse kände sig som en ringa tja- nande syster, såsom en af dem som gå den store Mästarens ärenden.
F.E.
Litteratur, Norska böcker.
Bsyche af Helene Dickmar.
Något mer an tre &amp; r ha förflutit sedan jag sist hade anled- ning på dessa blad tala om Helene Dickmar, den norska författa- rinna, hvilken under detta namn äfven har i Sverige vunnit manga vänner genom sin h a och behärskade berättarkonst.
Det ar icke ett författarnamn, som med nagra ljudeliga reklambjällror dragit uppmärksamheten till sig, men etsar sig desto fastare in i.
.
minnet och blir bestå-ende, nar miinga, m h g a andra förbleknat eller alldeles fallit i glömska.
Helene Dickmar skrifver icke för att det skall SA vara, icke för att åstadkomma den obligatoriska julromanen eller för det hon hör till de förf., för hvilka det &amp; r en lika bjudande nödvändighet att producera ett verk vid vissa gifna .mellanrum som för ett - äppelträd att, då våren kommer, bara blommor och satta frukt.
Nej, hon skrifver endast d % ett ämne blifvit henne så öfvermaktigt att
.
det liksom af sig själft kräfver en form.
D ?rför få hennes böc- ker det personligas och genomlefvades; ja genomkämpades ytterliga intensitet, och därför komma de också så sällan.
Ty huru skulle det kunna ligga inom möjlighetens.
grans att förena en rikligt flödande litterär produktion med en intensiv subjektivitet?
Det vore att andligen förtara sig själf, att prisgifva bit för bit sin egen sjal .. För de mycket produktiva författarna måste författare-.
skapet blifva mer eller mindre ett intellektuellt handtverk, ett slags mekanisk, af sjalen på visst satt oberoende procedcr, afven om resultatet sedan blir aldrig så konstnärligt fullandadt.
.
För den diktare däremot,.
som helt identifierar sig sjalf med sitt verk, ar mångskrifveriet en omöjlighet.
Och så är det förklar1igt; att en tidrymd af tre år kunnat förflyta mellan Helene Dickmars förra arbete, skiidespelet.
w Septem?
ber,, och det sista, strax före jul utkomna: sPsyche.
En Kvin- des Kj~rlighedshistories. '
Det ar icke guden Eros ' olycksfödda maka, ' on som förspill- de sin lycka, då hon vill lyfta det förbjudnas elöja, som ar be- rättelsens symbol, utan den efter fullkomlighet trängtande manni- skosjalen, kyskhetens och renhetens ideal.
Men genom hvilka.
djup af jordisk smuts skulle icke stackars Psyche släpas, innan hon nådde det genomkampades slutmål: fred, försoning och resig- nation!
Den hvars sjal skapats med fjärilsvingar, måste j,u dju- pare an andra kanna den besudlande beröringen med jordens stoft.
I S % blir Psyche-symboliken, tilliimpad p % ett kvinnoöde, sjalffallet: historien om den manskliga lyckans förintelse och död.
Utomordentligt fint och vackert har förf.
fullföljt denna bild genom hela den trista och tyvärr alltför alldagliga nutidsskildring, hon skänker oss, och antikens Psyche-gestalt med de plastiskt rena och adla dragen, hvartill hjältinnan sjalf utgör den förkroppsli- gade motbilden, lanar, ett slags skimmer af försoning och har- moni A t de gralla och på disonanser rika taflor frAn det oss om- gifvande lifvet, boken rymmer.
När man fördjupar sig i denna » kärlekshistoria », måste man dock finna, att det icke blott ar de vidriga 1ifsförhAllandena eller ett oblidt öde, om man hellre vill kalla det s %, som ger akten- skapsdramat dvss tragiska gestaltning, utan att det lika mycket ligger i hjaltimans eget vasen.
Den, som blifvit född med till ytterlighet spröda och subtila kanslonerver, mAste ju på det smärt- sammaste kanna hvarje ofin beröring, kan icke undgå att hård- händt behandlas af lifvet.
En k v i n ~ a af detta.
slag ar förutbe- ' stämd att bli en vandrerska genom lidandets thedal, de yttre omständigheterna kunna visserligen skarpa och mångfaldiga stöte- stenarna på vägen, men de skapa dem icke.
Det hade fordrats utomordentligt lyckliga omständigheter för att äktenskapet för.en
sådan kvinna skulle motsvara det drömds idealet; och Elisabeth, bokens hjältinna, råkar jii mer an de flesta illa ut!
Likväl är hon, som för oss förkroppsligar Psyche, framställd som en helt jordisk kvinna.
Hon har ingen asketisk syn på kar- leken, tvärtom, hon ar utrustad med varmt blod och lifliga kanslor, och hon skänker sig med en hängifvenhet utan gräns At den man hon älskar.
Men hvad hon i sin kärleks unga, glada var hoppades p % såsom den äktenskapliga sammanlefnadens blom- ma, det ' andliga sambandet, själsgemenskapen, den finner hon icke.
.Kommer därtill oförenligheten i ett par grundolika tempe- rament, ett djupsinnigt, kansligt, reflekterande, och ett grundt och .flackt, och dramats upplösning skulle vara gifven, afven utan de upprifvande konflikterna med otrohet, äktenskapsbrott och skilsmässa, hvilka har blifva det helas fön öfrigt fullt logiska orsak och följd.
Det är det snedvridna i det moderna samhällets mordiska begrepp, som förf.
vill till lifs med denna sin rjkildring af ett kvinnoöde.
Kärleksproblemet, sadant det ter sig ute i lifvet, med all den falskhet, orenhet, missförsthd och konventionalism det har i sitt följe, ställer hon fram£ör oss och tvingar oss att stanna och tanka öfver, hvad det innebar.
Hela boken blir allts % ett slags uppgörelse med samhällsmoralen, denna mord, som fordrar och urskuldar mycket hemligt ondt, men som med sin dom hhdast drabbar den kvinna, som bryter de världsliga banden för att radda det sista, som står kvar: sin kvinnliga värdighet och sjalfakt- ningen.
I följande ord har förf.
liksom gihit ett uttryck At denna sin samhallsuppgörelse:, Som det gärna går med dem, som lifvet plundrat p % det som var dem mer an lifvet sjäift - i synnerhet nar detta sker liksom med ett tyst medgifvande från Zifcets eglta makter -- sa vande ocksh Elisabeth sig s % småningom från det personliga, som hade drabbat henne sjalf, till det nllmdnna, dar hon tyckte sig kunna spåra och finna sitt eget lidandes rot och djupaste orsak.
Det ble£ henne ett slags inre befrielse att följa utslaget af denna smärtans hemliga tragedi - karleksförhållandet mellan man och kvinna - i alla dess olika former ute i lifvet och samhiil- let.
Och i det hon liksom sträckte ut osynliga händer mot alla dem, som hon dar upptäckte och erkände som sina egna olycks- kamrater, kände hon efter hand som om hon sjalf blott var ett led i en oöfverskAdlig kedja af marterade och oskyldiga offer för detta samhälles hyckleri och brutalitet.
B - - - - - - _ C - - - - - » Hur handlade detta samhälle mot karleken? '))
B Aldrig v %gade det uppenbart ara denna man sklighetens star- kaste och naturligaste känsla, uppfostra sina unga man och kvin- nor till att böja sig för den som för själfva lifcets drottning!
Hon, som utstrålar värme och ljus, bringar alla växter att spira och breder färgsköna blommor ut öfrer jordens gr&amp; arbetsmark.
.
.
Men utan motstånd, med vänliga miner och slöa smhleenden ser det på hur den, skyddad af halfmörkret, under alla slags för- klädnader smyger sig in bland människorna, röfvar ' deras lycka; förstör deras fred, fläckar deras karaktär, ja blir den Ödeläggande makten inom detta samhrille själft! ».
Allvaret och styrkan i den sedliga indignation, hvaraf Helene Dickmars » Psyche » uppbäres, gör i.
.och för sig boken miirklig, men den blir dubbelt värd att uppmärksammas genom den konstnärliga form, hvari den framträder.
Berättelsens komposition flyter fram som en klar ström, däri de agerande personerna fast och distinkt hterspeglas, ofta mot bakgrunden af förbiglidande land- skap af.
rent bedårande.
skönhet.
Man läse t. ex. skildringen af högsommardagarna p % högfjället och vinterstamningen öfver den rimfrostglittrande, snöhöljda villaparken!
Bast har förf.
dock lyckats i teckningen af hjältinnans gestalt, med de pA en gång plastiskt ädla och så rent mänskliga linierna.
Mot denna framtriider mannen-medspelaren i lifvets tragedi i en måhända alltför disharmonisk dager, en kontrast, som nog f %r sin förklaring genom själfva arbetets idé.
Förträffligt utmejslade äro också de andra aktörerna i stycket; vänninan, eftertriiderskan i det hem hon varit med om att grusa, hon som visar sig vara en ren mästarinna i moralisk advokatur i det i sitt slag utsökta bref hon tillskrifver den frånskilda för att bevisa, » att brytningen kommit från henne, samt den finkänslige manlige vännen, hvilken skulle återskanka den öfvergifna hvad hon förlorat: » Tron p&amp; en mans karlek w.
Alls som alls är » Psyche » en bok, som i synnerhet vi, kvinnor, n~ %ste vara glada &amp; t att den kommit till.
Den ar en modig bok, modig för de sanningar den ohöljt för fram, men äfven därför, att sanningsagaren sjalf tillhör och riktar sitt tal till det lager af samhället, där man kanske ar minst h %gad att se sanningar af denna art i ansiktet.
Och ett är visst.
Kärleksproblemet, som ar lifsproblemet, ' kan icke lösas med mindre kvinnan går till strids därför, på det sätt Helene Dickmar visar 08s att .striden skall föras oforfäradt, men med rena och blanka vapen. '
Alvilde Prydz: Barnene paa Harö Gaard.
Alvilde Pryds namn har i vår föreställning blifvit så godt som oupplösligt förbundet med hennes förnämsta verk D Gunvor Thorsdotter til Baxas, denna mäktiga bok, som har till motto den bretagniska folkvisans, ord: ~Préservez-moi, mon Dieu!
La mer est si grande et ma barque est .si petite !~ - och hvars grundtema samtidigt är en hymn till hafvets majestat och ett verop öfver m.&amp;nniskohjartats bittra erfarenheter.
o
Det är tio &amp; r sedan Gunvor Thorsdotter utkom, och en gan-.
ska rik litterär produktion ligger mellan denna bok och dess fort- sättning, men, som ofta händer, har tidens flod sköljt med sig åt- skilligt af friskheten, och originaliteten har stelnat i manér.
Den fläkt fran hafvets stora vidder, som bl %ste genom » Gunvor Thors- .dotter », blåser ej mer genom iuBarnene paa Hoera Gaardiu.
Det hjälper ej att vi här Hterfinna alla vara gamla vänner, fru Elin och- faster, Sorenskriveren, Ezekiel, Tobine och doktorsfamiljen, att %Little G u n n ~ växer upp till sin namnes afbild och tar alla hennes goda egenskaper i arf, samt att en ny Ezekiel af Jarlsviks- släkten växer upp vid hennes sida.
Den nya boken lefver visser- ligen p % den ganilas traditioner men förmar aldrig höja sig till dennas nivii.
Det som var stort i Gunvor Thorsdotter, har er- satts med det smAsöta, och människornas öden gripa oss ej liingre, äfven dar de äro så tragiska som den ryska furstinnans, hvilken med egen hand stöter dolken i sin makes bröst, d % hon finner honom vara politisk spion.
Little Gunn, hjältinnan, får göra en lika bitter erfarenhet af männens trolöshet som en gång Gunvor gjorde, men läsaren tar missödet tämligt Katt denna g h g, ty man förstår genast, att Little Gunn alldeles inte kommer att sörja sig till döds.
I sjalfva ämnets och karaktarernas upprepning ligger en fars, stämningen frAn » den forste G a n g ~ återkommer svårligen i lif vet, och det är p % sanima sätt med dikten.
Visserligen skall ingen kunna frånkänna denna hok ett drag af finhet och idealitet, hvad den saknar är däremot verkligt lif och öfvertygande kraft.
Haf- vet har krympt ihop till en insjö.
.
Ingeborg v. cl.
Lippe-Kinozcs till julen utkomna bok: Hos S ~ i m s - presten är ett bevis för hur man med mycket smil medel kan upp- n&amp; ett ganska stort resultat.
Den innehåller » en fortAlnig om et barn », en enkel och alldaglig historia om en moderlös gosses tysta sorg och om hur han srniiningom Ater öppnar sin barnasji-il för lifvets glädje och rikedom.
Alen denna enkla historia är Bter- gifven med fin, själfull konst och med detta öppna sinne för skiftningarna i barnets känslolif, som förlänar varme och verk-.
lighet A t de ininsta detaljer i berättelsen.
Den likle hjalten och hans lekkamrat glädjas och sörja, fela och Bngra sig som riktiga barn, lifvet sjalft lär dem sina likor och deras unga sjalar ut- veckla sig i kärlekens blida solsken.
Men det är dessutom Sven ett annat drag, som ställer denna lilla bok på ett högt plan, det ar den sällsynt fina iakt- tagelse af naturlifvet, hvarom den bär vittne.
Här finns nAgra rent betagande sidor med fiigelstudier och naturskildringar, sb- dana som ingen kan gifva utan att ha fatt detta afundsvarda seende öga och hörande öra, som öppnar för sina iigare en out-
tönilig rikedom af skönhet, förborgad i enklaste ting.
Och med samma intima förstielse, samma ömhetsmattade blick som ' på naturen ser förf.
också på lifvets och manniskohjärtats små och stora under, barnens skygga och ömtåliga känslor, den barnlösa makans impulsiva kärlek till allt ungt och spirande och den gamle enstöringen, som omsätter sin svikna lyckodröm i en andaktsfull naturdyrkan.
» Ser du », sager onkel Jakob till den lille gossen, » naar vi faar en Sorg saa maa vi se at gjme den om til en stille Glzede, en hellig stille Glrede, vi har hos os selv., Den tanken att all sorg kan göras om till en glädje, som i stilla förbidan omsluter bRde lifvets, dödens och naturens gator, gAr som ett grundtema genom denna blida och vackra bok - en bok för alla åldrar lik- som hvarje verkligt diktverk.
\.
Emerentze af DikJcen Ztruilynzeye~~ ar som he !het betraktad en mycket underhållande och fint.
återgifven fsmiljehistoria från bör- jam af det ghngna seklet och niigra släktled framåt.
Fröken Zwilgmeyer ar ju inte niigon ny bekantskap för svenska läsare, hon har gjort sig kand genom flera intagande ungdomsböcker, och hon har i den större ' genre, som hennes sista bok omspän- ner, tagit ' .med sig hela käckheten och naturligheten från de förra.
Det är ett sprudlande lif och ett utprägladt verklighetssinne öfver skildringen af den gamle holländaren Gotthard Lotze, hans tre vackra döttrar och hans odAga till son, ja, det W inte l h g t ifråh att man har och d % kommer att tanka på, Jonas Lies familje- interiörer frhn den gamla goda tiden.
Bokens förra hälft är utan tvifvel den basta och hade den kunnat sluta, där Jmgen Jerv och hans hustru » finna hvarandras under stjiirnhimmeln i sommarnatten, hade den varit en alitige- nom förtjusande liten historia - men romanen hade då blifvit något för kort och nu far den fyllas ut nied en liten - visser- ligen mycket menlös - variation af den till leda uttröskade äkten- skapliga konflikten p&amp; tre man hand, hvilken snart ar lika viss som amen i kyrkan, jämte en del andra oväsentliga småsaker.
Emellertid.
ar Emerentze, som helhet betraktad, en både läsvärd och älskvärd bok, en af de glada och ljusa, som vi inte ha allt- för godt om.
Glad blir man däremot icke &amp; t Nini AnJcers ~Lil-Anna og Andre », en samling berättelser ur småfolkets lif, präglade af det slags grha realism, som starnmar från åttiotalets litterära skola.
Det är öfvervagande mörka historier om kampen för tillvaron,,
om svek och sorger, talangfullt och känsligt Atergifna, har och där med en välgörande tillsats af humor, men af ett siirdeles be- klämmande helhetsintryck.
F. E.
Från kvinnovarlden.
Finland är ju det land, som £.
n. st %r friimst p % dagordningen inom hela världens kvinnosakskretsar, emedan dar för första ghgen i Europa tillämpats den lag, som skänker kvinnorna den fulla politiska jämn- ställdheten med männen.
- Tidskriften » h t i d », som nyligen utkommit med ett åt de senaste politiska tilldragelserna agnadt häfte, uttrycker i varma ordalag sin tillfredsställelse öfver den entusiasm, hvarmed de finska kvinnorna g %tt att fylla sin med- borgarplikt.
» Fr %n de svenska bygderna)), säger tidskrifetn bl.
a., » når oss budskapen om, att kvinnan af folket vaknat på ett sätt, som förefaller dem, som känna henne, rent af häpnadsväckande.
S % snabbt g %r utveckligen i den allmänna röstrattens tecken, dar hvar och en, man såväl som kvinna, känner sin medansvarighet i nationens öde. ».
För utomstående, som döma efter det kvantitativa resultatet af valen, synes det från kvinnornas sida sedt vara lysande nog: 19 kvinnliga folkombud utsedda till den kommande lmdtdagen.
Inom Finlands kanske mest representativa krinnolager, förenin- gen Unionen, för hvilket » Xutid~ är språkröret, betraktas dock valet i sin helhet näppeligen som en seger.
~R-rinnornas röst har talat », heter det, » men icke kraftigt nog, s % synes det atmin- stone oss, som insatt s % mycket arbete p % att fB kvinnorna att förstå betydelsen af att direkt genom egna ombud få göra sin röst hörd id lagstiftningen.
» På 2 Unionensr, senaste möte ut- trycktes visserligen gladje öfver det lifliga intresse, kvinnorna Adagalagt vid valen, men man beklagade, att de ej inset.t bety- delsen af att inom representationen se sina önskningsrniil före- trädda af kvinnor utan i öfvervagande grad röstat pli man.
Altt » Unionens s högt skattade ordförand e, f röken Lzlciitn H (t !yum~., blifvit invald som folkrepresentant ' uppviiger emellertid en del x€ miss- räkningarna.
I en insänd artikel beklagas au ytterligare sär~kildt Svenska folkpartiets kvinnofrnktions nederlag, i det att dess kandidat, författa- rinnan Helena %Vestermarck, om hvars val man gjort sig s i saker, föll igenom, beroende, enligt insändarens mening, pb kvinnornas bristande samhörighetskänsla.
Att doktor Maikki Fribergs ra1
,, haft samma öde betraktas likaledes som en stor förlust för kvin- nornas sak.
Härmed, äfyenledes efter » Nutid D, en f ullstandig fiirteckning på de ' nyvalda kvinnliga folkombuden: Dagmar Neozvizcs, skolförestAndarinna.
Luci ?ta Hagman, skolföreståndarinna.
Alli Xssinen, skolförestiindarinna.
Hilma Riisänen, f olkskolelärarinna.
Eveliina Ala-Kulju, gArdsvardinna.
Hedvig Gebltard, f. Sillén, fil.
dr, skriftställarinna.
Alexa17drn Gripenberg, redaktör, skriftställarinna.
Liia Kivioja, prästnf ru.
Hilda Maria Eäkikoski, f. d. lärarinna.
Ida Wemmelpuu, lararinna.
Ida Aalle, agitator för socialdemokratiska partiet.
Anni Huotari, medlem af kvinnliga förbundstyrelsen.
Blimmi Eanervo, handtverkarehustru.
Jenny Eikiäinen, väfverska.
Blaria Laine, arbetarehustru.
, Hiva Parssinen, folkskolelararinna, ildaria Raz6ni0, agitator.
Sandra Reinltoldsson, sömmerska.
Bliina Sillanpad, redaktör, tjanarinneför.
ordf.
De nio sistnämnda tillhöra det socialdemokratiska partiet.
Bland valkuriosa förtjänar att omnämnas, att i Helsingfors 16,900 kvinnor röstade mot 12,684 man, i Tavastehus 1: 122 kvinnor mot 756 man, i Björneborg 2,066 mot 2,233 o. s. v. Högsta antalet röster af gammalfinska partiets kandidater erhöll ' Alesandra ~ r i ~ e n b nämligen er~ 27,585.
- 4: Norge.
Följande petition har tillställts Stortinget: Landskvindestemrneretsforeningens exekutiva kommitte ' faster härmed Stortingets uppmärksamhet vid, att Norges kvinnor med säkerhet vänta att Stortinget skall göra rättvisa åt landets kvinn- liga medbergare genom att bevilja dem politisk rösträtt.
Vi hänvisa till Finlands män, hvilka visat storsint förståelse af den moderna tidens kraf, då Finlands landtdag den 28 maj 1906 beslöt att tillerkänna kvinnan politisk rösträtt.
Vi vilja afven phpeka, att de norska kvinnorna hysa den tron: att s % snart som de manliga medborgarna - såsom fallet var 1905 - insett den sociala orattvisa, för hvilken den ena hälften af landets medbor- gare varit utsatt, Norges storting skulle vara den första folkre- presentation, som gaf lika rättigheter åt alla.
På grund at ' de goda resultat, som konstaterats i Australien, Nya Zeeland och en del amerikanska stater kf den kvinnliga politiska rösträtten, våga.
vi uttala som vår fasta ö£vertygelse, att a£ven i Sorge kvinnornas rösträtt skall befrämja ett samarbete mellan man och kl-innor, som mäktigt skall bidraga till landets välstånd och anseende.
Må Norges storting, troget mot sina basta traditioner, taga ledningen; m % det under fredens dagar giha At kvinnorna de rättigheter, som gemensamma svhigheter och lidanden för sitt lands obero- ende kommit Finlands man &amp; t förläna sitt lands kvinnor.
- Lat oss ej få erfara missräkningen att uppfyllandet af våra önsknin- gar uppskjutes s % länge, tills ni genom omständigheternas makt tvingas att bevilja dem., FrAn alla Föreningens lokalafdelningar ha likaledes insandts röstrattspetitioner till Stortinget och &amp; dana, undertecknade af kvinnor, ha tillstallts de olika stortingsrepresentanterna från de respektive valkommunerna.
Ur The Englishwonan ' s ~ e v i e k hämta vi följande notiser om några märkliga kvinnor, som under de sista manaderna skattat At f örgängelsen: Miss Helen Taylor, John Stuart Mills styfdotter, dog 29 sist- lidne januari i Torquay i England i en Alder af ' 75 år.
Miss Taylor var Mills medarbeterska vid författandet af hans sista märkliga bok » The Subjection of Women », hrilken delvis var en produkt af samtalen med hennes moder.
Han skall också ofta ha gifvit uttryck åt sin glädje, att i henne ha vunnit .ännu en vinst på lifvets lotteri » sedan han förlorat sin hustru.
Miss Taylor var under nio år medlem af Londons School board, och anda till det sista tog hon en liflig del i den krinnliga röstrattssaken.
O Niss Agnes Mary Clerke, en kand vetenskaplig skriftsställarinna, har vid 64 Ars %Ider slutat sitt lif i London.
Miss Clerke var en af de f % kvinnor, som utnämnts till hedersledamot af Englands X Royal Astronomical Society B.
Denna hedersbevisning, som hon delade med de berömda kvinnliga astronomerna Caroline Herschel och Mrs Somerville, tilldelades henne för hennes sista märkliga ar- bete » Problems in Astrophysicss.
Hon var författarinna till » The System of Stars », » The History of Astronomy in the 19: th Cen- t u r y ~, %The Herschels and Modern Astronomp med fl.
värdefulla arbeten.
Hennes syster Miss E. b9.
Clerke, som afled förlidet Sr, var afven, huru på ett anspråkslösare satt, författarinna på det astronomiska omritdet.
a '
Miss Narg ilf.
' Anthony, Susan B. Anthonys yngre syster och medhjälperska, Ilar nu, något mindre än ett år efter sin berömda syster, ' lagt sitt hufvud till ro.
Hon afled i sitt 80: de år den 5 febr.
i Rochester, staten New York.
Ofta säges Susan ha intygat, att hon aldrig skulle kunnat .utratta sitt verk utan systerns b i s t h d och sympati.
Madame Tlt.
Rentzon, pseudonymen för den berömda franska författarinnan M: nie Marie Therese Blanc, född de Solms, afled i slutet af februari i Meudon i en ålder af 67 %r.
Knappa två månader före sin död hade hon utnamnts till riddare af heders- legionen.
Hon var redan då sjuk och lär ha yttrat till an van vid underrättelsen om sin dekorering.
:, Detta kors skall endast komma att pryda min kista ».
En mycket ifrig anhängare af den kvinnliga rösträtten, deltog.
hon som fransk delegerad i de sista stora internationella kvinnomötena.
M: me Bentzons slitteriira bagages var mycket vidlyftigt.
Det .omfattar omkring ett 30-tal romaner, en oandlighet af kritiska artiklar ÖEver främmande litteratur, sociala uppsatser, reseintryck m. m.
» La vie heureuse~ yttrar med anledning af m: me Bentzons frånfälle om hennes författarskap: » Betydelsen af hennes oaflåt- liga 34-åriga arbete i litteraturens tjänst blir ännu större, då man Betänker, att hennes romaner, på samma gång de behandla kar- leksproblemet, alltid hålla sig på en striingt moralisk nivå; att hennes kritiska artiklar utgjorde ett mycket verksamt förbindelse- led mellan Frankrikes och de anglo-sachsiska ländernas intellek- tuella viirld, och att hennes reseskildringar äro de basta dokument, utgifna p&amp; .franska, öfver den nordamerikanska och ryska kvinnans lif och forhållanden ».
@ ns %iiicl t), Behofvas flera kvinnliga lararekrafter vid folkskole- lararinneseminarierna?
I första hiiftet af Tidskr.
för folkundervisningen har en förf.
tagit till orda mot yrkandet pti flera kvinnliga lärarekrafter vid folkskolelärarinneseminarierna, i all eynnerhet mot kvinnlig led- ning af dessa läroanstalter.
Då frågan ar af stor vikt Bur folkuppfostrans synpunkt % och det vore önskligt, att den blefve skärskådad ocksi, från andra synpunkter än seminarieliirmnes, vore det kanske lampligt att I
framlägga n %gra erfarenheter, vunna under m&amp;ng %rigt arbete på folkskolans omrhde.
Behöfvas flera kvinnliga larare för att meddela fardigheter och kunskaper, s. k.
abokvett,.?
Ah nej!
Afveo om det ar ett erkändt sakförhållande, att undervisning iitminstone ej skötes aamre af en lara !inna an af en lärare, s&amp; kan nog den senare göra det lika bra.
Atersthr d % att se, ' om de behöfvas för de oftast unga seminarieelevernas uppfostran.
De skola ju själfva, som lära- rinnor i främsta rummet söka bli uppfostrarinnor.
Sarskildt den uppsats i ämnet, som finnes i sista häftet a£ Dagny för föreglten- de år, har gjort det intrycket p % mig, att tanken härp % varit fritmsta orsaken till det framställda krafvet p&amp; flera kvinnliga.
seminarieadjunkter.
Ett af den kvinnliga karaktärens grunddrag är val, att kvin- nan varkligen önskar vårda sig om dem, som blifvit henne an- förtrodda, offra sig för deras basta.
Men detta rn %ste val vara den bärande och drifvande kraften för ett sant uppfostringsar- bete?
F % äro val ocksa de, som ej erkänna, att kvinnan i all- mänhet har större förutsättningar för detta arbete än mannen.
Då det med all ratt heter, att aman bör söka f % de basta lärarekraf- terna till seminarierna, kan väl, fr %n uppfostrans synpunkt sedt, yrkandet p % flera kvinnliga lärarekrafter vid dessa läroverk ej vara oberiittigadt.
De fakta, hvarigenom författaren af den ofvannamn- da uppsatsen i Tidskriften f ör folkundervisning söker bevisa, att det ar bra, som det ar, äro kanske ej s % oomkullrunkeliga.
I frhgn om de blifvande lärarinnornas skick och sallskapsvana säges: a d betydelse torde iifven vara dels bjudningar hos klass- föresthdare eller andra lärare, dels de mhatliga samkvämen B seminariet, sist men icke minst exempel frhn kamrater.
Sarskildt vid v %ra kvinnliga seminarier spelar detta sistnämnda en icke liten roll, d % Atskilliga af eleverna äro utgångna fran goda hem samt icke underlata att gifva sina i aetta afseende mindre lyck- ligt lottade kamrater de behöfliga vinkar och rad, hvartill det dagliga umgänget gifver osökta anledningar,.
Om dessa seminaristbjudningars uppfostrande betydelse kan jag ej yttra mig, d % jag ej har nhgon som helst erfarenhet om den.
Men jag tilliiter mig en stilla undran om tillsammans med hvilka andra seminaristerna äro bjudna?
Ex. från kamrater torde ej vara af så stor betydelse, dH eleverna nog i allmänhet mest mötas i arbetet.
Att de elever, som tillhöra de bildade klasserna, skulle ge sina kamrater vinkar och r %d, i det passande, betviflas starkt.
En bildad person skall stå bra nara den, som felat mot god ton för att tilliita sig nggot dylikt, SA vida ej en oafvislig plikt krafver det.
Knappast har heller de unga förutsättningar att kunna göra det, s i att det verk ligen gagnar.
Har har shledes en kvinnlig rektor eller föresth- darinna mycket arbete för sig.
Atskilliga af författarens påsthenden f&amp; väl anses obestyrkta.
.
Så t. ex. att, » af seminarielararkåren nästan öfverallt 9 c?, 10 äro kvinnor, mot 3 män.
Hur är det möjligt, då lararinnesemina- riernas lararpersonal enligt 1904 års folkekolematrikel utgöres af 26 manliga och 45 kvinnliga lärare?
Likasa d % det heter, » att stadsflickorna i regel undervisas af lärarinnor; landsflickorna däremot af lärare,.
Månne det ej sna- rare, hvad landsbygden angAr, ar sa, att i industri- och muni- cipalsamhällen, där skilda goss- och flickskolor iiro upprättade, undervisningen i de förra skötes af lärare och i de senare af lara- rinnor.
Likaså äro organisterna vanligen lärare i kyrkbyarnas folkskolor.
Ofriga skolor ph landsbyggden torde i allmänhet skö- tas af lärarinnor, ehuru i olika proportion i olika delar af landet.
Bra egendomligt förefaller det ocks %, att endast rakna de or- divarie lärarkrafterna i, folkskolan.
Ofriga 559 lärare och 2,558 lärarinnor undervisa också i folkskolorna.
Dessutom finnas i smh- skolorna 197 lärare och 6,191 lärarinnor, hvartill komma 378 särskilda lärare och ' i 59 lärarinnor i Öf~ergAngsamnen.
' ~ ') (Uppgifterna äro hämtade ur 1904 Ars folkskolematrikel).
Att en man ej har samma förmilga som en kvinna att med- dela sina elever hyfsning, bevisas af det allmänt bland folket gängse omdömet, att barn, undervisade af krarinnor, äro vida ordentligare, renligare och » vettigare » än de, som undervisats af lärare.
Kunde mannen lika bra som kvinnan meddela kunskap om och öfvervaka god sed SA skulle ej vilra folkskollärare kunnat sta modell till » John Chronschough~.
De ha ju med mycket f % undantag fatt sin » bildning » vid folkskolelärareseminarierna.
. '
I * - i: Det egentliga skalet till den motvilja, författaren i Tidskrif- ten för folkundervisning h,ysnr mot blotta möjligheten a£ flera kvinnliga lärarekrafter vid seminarierna, har han nog framlagt i slutorden.
~ H v a r j e plats », säger han, » som kan uppehiilla en familj, men lämnas åt kvinna, blir ju ett äktenskap, en familj mindre ».
För att öka den i vilrt land oroväckande låga akten- skapsfrekvensen, aska11 mannen hafva hvarje plats », som kan uppehålla en fan.ii1-j.
Det; är således därför staten skall betala löner!
Men dA borde väl den enklaste rättvisa erkänna, att den ogifta mannen ej heller har rättighet till så aflönade platser.
Sta- ten kan ju spara den högre lönen - tills den manlige inneha£- varen fått familj, det vill har saga hustru och barn!
Och kanske det ändil ej hjälper!
Den manliga auktoriteten har nämligen rakat i fara.
B Caveant consules!
» (!
!)
- c- *) Författaren iae1ia.r val bildade hem.
Mhiga af v %sa allmoge och arbetarelieiii lwina vara mycket goda och det vill val förf.
ej förneka.
Från 1907 års riksdag.
V. Interpellationer rörande de gifta kvinnornas ställning.
Tvenne interpellationer af ofvanatiiende innebörd lm pA se- naste tiden väckts i riksdagen.
Herr Beckman i Djursholm hade anhallit om Andra kamina- rens tillstånd att till statsministern f2 framstalla en interpellation, hvilken han formulerat sålunda: Hvad är anledningen till att regeringen icke, i anslutning till dess öfriga förslag beträffande den kommunala röstriitten, äfven i enlighet med riksdagens anhgllan framlagt förslag till sädann bestimmelser i bevillningsförordningen m. m., att gift hinna med egendom, ddrbfver hon enligt lag tiger att ensm rada, varder med sar- skild debetsedel, f " Or sig beskattad?
Interpellanten erinrade om, hurusom p % de senaste &amp; .ren en kraftig rörelse uppstått i sj£te att &amp; t kvinnan förvarfva full niccl- borgarratt i samhä.llet.
Hu£vudtyngden i denna rörelse lige iia- turligen i sträfvan att eröfra den poiitiskcr rösträtten.
Hvrtd ater beträffar den kornntunala rösträtten, hvilken kvinnan redan nu under vissa förutsättningar a.ger utöfra, har man arbetat pli, att åt densamma ge full effektivitet och att undanrödja den oklarhet, som, om icke principiellt, dock i praxis, stått hindrandc i vägen f ör hennes fulla kommunala medborgarrätt.
.
Tal.
syftade härvid sarskildt på den gi£ta kvinnan.
T7isser- ligen förmenar man numera icke att gift kvinna, sk vida hon i öfrigt uppfyller villkoren för kommunal rösträtt, skullc shom stfi- ende under mannens miilsmanskap vara obehörig att aga komniu- nal rösträtt.
Men däremot lägger skattelagstif tniogcii ett svir- öfvervinneligt hinder i vägen.
Myndigheterna ha iiiimligen langc varit ovissa och vacklande betrmande spörsmrilet, huruvida gift kvinna, som har egendom under egen förvaltning, clarmed och har rätt att erhhlla egen debetsedel.
I syfte att undanrödja denna oklarhet anhöll riksdagen i slcrif- velse till konungen den 27 april 1904 om förslag till nöc ' iiga ändringar i bevillningsförordningen och därmed sainmnnhiingaiidc: författningar.
Tre Kr ' ha sedan dess förflutit.
Under denna tid har bevillningsförordningen varit föremiil för regeringens sarskildn uppmärksamhet, och en af denna riksdag i hufrudsak bifallen k. proposition har föreslagit mer ' eller mindre genomgripande ancl- ringar i densamma.
Bland dessa saknas emellertid den ofraii- nämnda af riksdagen begärda.
Dctta fijrhiillande har hos dem saken närmast rör vAll,zt stor missräkning, blandad ined farhfigor, att saken skulle vara för långa tider iindanskjuten.
Missriikiiin- gen vore sh mycket mera förklarlig, som den nuvarande regerin- gen gjort till en af sina hufvuduppgifter, att i vidstriickt omfatt- ning sysselsatta sig med de kommunala förhallandena i allniin het.
På denna iiiterpellation har nu stzi.tsministern dgifvit ett svar af ungef ar följande innehB11: Hindren för den af interpellanten åsyftade atgärden ligger ej i s jälf va kommunalf örfattni~ ' ~g (zrna utan i bevillningsf örordningen, livars 11 8 stadgade att nlannens och hustruns inkomst skulle taxeras gemensamt.
Detta hade sin betydelse saväl nedåt, Hå det gällde skattelindringar, som uppåt, då det gällde progressionsska- lan.
E n modifiering af bevillningsförordningen vore därför ett villkor för en dylik reform.
Men denna inginge ej som led i de kommunala röstrattsreforher, eom nu föreslagits, hvilka i och för sig voro af nog räckvidd för att ej sidoordnas med andra, som ej därmed hade tydligt sammanhang.
Mot ett utarbetadt förslsg i den riktning, att gift kvinna i vissa fall skulle f å egen debetsedel hade af bl.
a. kammarrätten gjorts flera anmärkningar.
E n omläggning af taxeringsförfarandet niåste föregå, men vore denna af SA omfattande beskaffenhet, att detta ej kunnat medhinnas till innevarande riksdag.
Om regerin- gen ej 5nnu haft tid harmed, betydde detta ingalunda, att den förbisett sakens betydelse.
Det blefve bättre tillfälle att upptaga shväl denna som andra skatte1agstiftnings: fragor efter den reform å bevillnings1,zgstiftningens område, som nyligen af riksdagen antagits.
Q I.
Den.
andra interpellationen är kfven framstiilld i Anclïn kam- inaren af herr Lindhagen.
Den lydde: 1) Har hr statsridet behjkirtat, att frhgan om upphkifvande af lagens kvarstiiende stadgande om n~annens rnBlsmansslral~ är en viktig angeliigenhet, som kräfver ett snart afgörande?
2) Kan det om möjligt redan nästa riksdag einotses ett lag- föl-slag, som med borttaya~zde af nzdlsnza~zsskapct zdtr~ckligen tillerk@finer gift k ~ i m n myncligl~et lika vii1 swrz cien ogifta?
För öfïigt motivekar herr Lindhngen sitt spörsrn81 med p %- pekandet, att dA det nyligen i Andra kammaren af justitiemini- stern ställts i utsikt att en infingd lagfragor inom kort skulle blifva föremA1 för behandling, saknade m.an dock en i sitt slag b5de viktig och bridskailde fïBga Bvars framliiggaide niotsetts för hvarjje ny riksdag.
Denna fraga iii.
den, att stadgandet om mannens m~.lsmnnssknp Öfver hustrun skul.le utgA ur lagen och ersattas ined en föreskrift om, att gift kvinna vore myndig lika vii1 som ogift kvinna.
Saken har ansetts kunna utan vidlyftighet ordnas p&amp; det sättet, att i stället för att gift kvinna nu star under mannens målsmansslrap med undantag för en hel del i Ingen uppräkila.de eller i prasis godtagna fall borde lagen innehålla, att gift kvinna vare myndig att själf råda och förestå sig och sin egendom nied de inskriinkningar allenast, som följde af mannens förvaltnings- rgtt öfver gemensam egendom.
Härpil redogjorde interpellanten för frigans behandling i kam- rarna och tillfogade, att nian genom den framställning soni nyli- gen afgafs i kammaren lktt kan komma till den uppfattningen att friigan imdanskjutits till en obestämd framtid.
Detta vore anledningen till interpellationen.
Något svar har, då tidskri£ten lägges i press, 5nnu icke af- gifvits.
Föreningsmeddelandem Fredrika-Bremer-Förbundets §dipendieinstitution.
Stipcndieriia för Ar 1907 hafra utdelats som följer: Pr&amp;z Allmänna stipxdiefonden: 400 kr.
till fil.
stud. Ester Hagström för uiiiversitetsstiiclier (Htock- holias stip.
); 325 kr.
till lärarinnan vid Lulezi högre flickskola fröken Anna Svensson för 4: de Arskurseii rid Ii.
lararinneseni.
(Sorrbottenw atip.
); 325 till fröken Olga Johansson för utbildii.
till slöjdliirarinna (Korrl~ottens stip.)
260 kr.
till fröken Seliua Rothén för utbilclning vid fackskola i husl.
ekonomi (Vasterbottens stip.
); 450 kr.
till fröken Ada Svenfison för kurs vid H. larnrinnesem.
(Blekinge stip.
); 200 kr.
till fröken Ellen Eriksson för sjuk- \ 4rdskiirs (Västernorrlands stip.
); 200 kr.
till frijken Kigrid Wessberg för kurs vid Gymii.
Centr.
Inst.
(Jarntlaiids ~tip.
); 200 kr.
till friiken S m n a Hedströin för kurs i tradgiolrdsskötsel (Vlriiilantls stip.
); S25 kr.
till fröken Alma Hiiggroth för kurs vid folkskolelärarinnesem.
(Vastnianlands stip.
); 200 kr.
till fröken Gerda Ygberg för studier af triidgfirdsalsters konser- vering och föradling (Göteb.
o. Boliiis stip.
); 200 kr.
till fröken Nllen Dalil- ströni för sjukvbdskurs (Giitel~.
o. IIohus stip.
); 260 kr.
till friikcn Gun- Iiild Jonsson för sjukvlrdskurs (Skaraborgs stip.
); 260 kr.
till fröken Ester Jonsson för ajii kvårdskurs (Skaraborgs stip.
); 200 kr.
till fröken Ililtlur Lindeberg för sj,jiikvkrdskurs (Östergötlands stip.
); 300 kr.
t.ill fröken Eva Kejner för kurs vid h. lärarinneseininariet (Siitlermanl.
stip.
); 225 kr.
till fröken Jiiclith Lithherg för kurs i viifiiad (Got tlands r; tip.
); 200 kr.
till fröken Elisd~etli Luiitlli för kurs vit1 H. Iararinneseiii.
(I&lt;rir ?ti: i~ist: itls stil).
); 260 kr.
till £röken AmBlie Breitlioltn fiir sjtikvirdskiirs (Kopparherg~ stip.
); 200 kr.
till fröken Valborg Silssoii för kura vicl I ' ri \ - ata H. liirarinneseiii.
i Lund (i \ Ialiiiöhiis stip.
); 200 kr.
till friiken Alina Eriksson för teoretisk och praktisk kurs i linne- och klaclsöiimatl (lTppsnl: i stip.
); 200 kr.
till frii- keii rliiiia IJuiid för kurs vicl Gyiiin.
C ' e1itr: il.
Iiist.
(Jiinkiipiiips stil).
); 200 kr.
till fröken Ingeborg Tidstrand för iitbildiiiiig till sko1kiSksllr; iriiiii: i (Q ~ f s l ~ o stip.).
r~s Do ?zatio~~sfondernas stipeiitlier koriinia att.
offentliggöras i iiiista Iiafte.
217 ' En broschyr om Fredrika-Bremer-Förbundet PPL engelska, fmnska och tyska och afsedd att i utlandet sprida kännedom om Förbundet och dess verksamhet, har nyligen utarbetats och föreligger fardigtryckt i särdeles vacker och smakfull utstyrsel.
Broschyren bar kostnadsfritt tryckts af Norstedt 6t.
Söner, en generositet, för hvilken Förbundet står i stor tack- sai~~hetssknlcl till firnlan, liksom till Hofjntendenten A. Börtxell, hvilken skiinkt en p8 Generalstabens tryckeri gjorcl kliché till titelvignetten, frain- ställahde Fredrika Bremers och S. L-d Adlersparres portriittmedaljonger i en inramning af tallkvistar.
Broschyren har tillskickats wom mens institute^ i London, hvaraf För- bundet är medlem.
Institutet har till ändanlål att verka som upplysnings- byr8 för kvinnosa.ksarbetet i skilda delar d världen och darifriln utsändes bligen trycksaker fr %n de olika Iiinderna till medlemmar och andra.
För- bundets skrift ka.n &amp; ledes pbäkna en stor och omfattande spridning. '
Qi F.-B.-F: s-kretsens Malmö-Lund med omnejd solidarmöten.
Tvenne sidana möten, det ena i Malmö det andra i Lund, ha ny- ligen 1iAllits.
Det första af dessa agde ruin i RIa.lmÖ Frimurarloges fäst- sal.
och var fulltaligt besökt.
Sedan ordf. fröken Lindencrona halsat de n~rvn.i.nncle viilkomna, liiinnsdes ordet At arkitekt Harald Boklund, so111 höll föredrag öfver förbunclskretaens soliclnrkoii~initté och dess utredning i fråga om bostiicleriias anordnande.
En a.f.
koinmitténéi första Atgärcler liacle varit uts %ndande af frAgeforniul %r.
Det var nu resultatet sf de in- s %nda svaren och kommittéutredniiigen som f~amlacles i det pA en in&amp;ngcl intressanta detaljer och synpunkter rika föreclraget.
Tal.
slutade inecl att betona, att korninittén ej tänkt sig att omskapa liemnen på revolutioniir v#g.
Den inshge väl att det endast kunde gå genom reformering.
MAngix Iiiir onltalade nyheter 170r0 emellertid sadana, som p % m %nga stallen redan vore i bruk.
Slutligen ville talaren uppmana kvinnorna att underblåsa clen a.11n-1 iinna opinionen p8 en reformering af heminen f ör hemlif vet^ höjande i moraliskt, hygieniskt och socialt hiinseende.
Efter föredraget följde en stunds diskussion.
Ett liknande möte hölls den 18 april i Lund, hvarvid till kretsen, genoin arkitekt H. Boklund, öfverlämnacies solidarkommitths utredning i frBgmi1 o111 17Ara bostiiders mordiiande.
Kretsrnötet uppdrog s t styrelsen ocl~ so1icla1: konlmittBii akt geinensamt ofverliigga on1 l~vilka åtg#rcler soiri kunna %ses liimpliga för ntt ytterligare föra soliclarplanerna frainat och seclnn till kretsen fra.~nlligga förslag hihorn.
.
Svenska Kvinnornas Nationalförbund höll årsmöte 18 april.
Vid förrattade ra1 omvaldes till ordförande fru Anna Hierta-Retziiis, till protokollförande sekreterare fröken Naria Cederscliiöld 01-l1 till korres- ponderande sekreterare doktor Ellen Sandeljn, samt nyvaldes till vice ortl- förande friherrinnan Anna Rappe och till kassaförraltare professorskan Xarie Louise IUason efter respektive justitieriidinnan Kerstin Bohman och fröken Hulda Lundin, som undanbedt sig äterral.
Till revisorer valdes fröken Eva Fryxell och fru Era Upmark samt till revisorssuppleant frö- ken Hanna Andersson.
Af Arsberättelsen framgår, att Xationalförbundet för närvarande om- fattar 20 föreningar.
Af dessa ha Kvinnornas förening ~Idunar (i Malmö), Den kvinnliga telegrafpersonalens förening och föreningen Mjölkdroppen i Stockholm under h e t slutit sig till Sationalförbundet.
Vid clet Internationella kviiiiioförbunciet~ ekekutivmöte i Paris sist- lidne juni hade det svenska Rationalförbundet representerats af sin ortl- förande, fru Anna Hierta-Betzius, som iifren ar andra vice ordförande i det Internationella förbundet, och af sin korresponderande sekreterare, doktor Ellen Sandelin, och en reclogörelse för detta möte, skrifren af den senare, upplästes vid årsmötet.
Vid den Internationella rösträttsalliansens kongress i Köpenhamn sist- lidne aiigusti hade det arenska Sationalfiirlmndet sanilt som oinbud fröken Hulda JJunclin, hmrjiinite doktor E. Sandelin deltagit i kongressen Y Q Y ~ I I I ombiid fbr clet Internationch kriiiiioförbunclet.
Viicler en resa i Förenta staterna siptlidet Ar hade fröken Ina Rog- berg pH uppdrag af Sationalförbundet staclerat systeliiet för kvinnliga po- liser och barndomstolar och hade efter sin lieuikon~st framlagt sin erfaren- het i nämnda friigor i intressanta föredrag soin 1iAllits dels i Stockliolni ldinitiativ af Kationalförbiindet, dels i Göteborg och Sorrkiiping.
Valönskningar och hälsningar i forin a£ bref odi teleprani hade in- gatt till Svenska Kvinnornas Sationa1förl) iinds hrsmöte frhi det Interna- tienella kvinnoförbundets president, vicedrottningen af Irland, lady Aber- cleen, samt fran ordförandena i de engelska, tyska, franska, schweiziska och liolliindska nationalf6rbunden.
