# ID: svediakorp-per3290
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 6,634
# sentences: 324
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Adolf Törneros brev av Ellen Michelsen I romantikens Uppsala, i synnerhet i dess båda för- nämligaste kretsar, den Gei- jerska och den Silverstolpe- ska, syntes ofta vid d e litte- och icke kvantiteten av våra upplevelser som ger vårt liv dess värde, så torde få ha haft en så rik levnad som Adolf Törneros.
Utom hemtrakten, Rekare- bygden, är det särskilt två hi- tar av Sörmland, som i bre- välsedd, alltid efterlängtad gäst, och när han 1839, en- dart 44 år gammal, dog.
ef- terlämnade han en verklig tomhet och saknad Fastän han aldrig för offentligheten utgivit annat i n språkveten- skapliga arbeten, har littera- ADOLF TÖRNEROS turhistorien likväl bevarat hans namn.
Kort efter hans död utgavs en samling brev och utom komma Tegnér Henrik Stef- dagboksanteckningar av hans h a n d.
fens, ävensom det dåvarande kunga- Dessa voro, efter vad det senare visat husets intressanta medlemmar dit och sig visserligen ansenlig ge kortare de: dock ha de.
om än oklart, för ef- Emellertid är det icke a h.
hur tervärlden bevarat hans drag.
Men givande detta i n kan om för- det är först nu genom d:r Landquists mår utlösa det innersta Törneros omsorgsfulla och starkt utökade upp- den fur honom säregna doften och l a p som det åter förunnats oss att charmen Den finner man endast i vara samman med denne sällsynte resebreven.
Resebrev skrivna nutill- man så att r i g ansikte mot ansikte, dags få ju lov att avhandla en resa Törneros var född i Eskilstuna till polen, till det mörkaste Afrika el- där hans tidigt avlidne far varit kloc- ler åtminstone till någon av Himala- kare och organist.
Modern, Marga- jas toppar för att vara gångbart mynt.
reta Kristina Törneros, bodde efter M a n är gretten på sensationer.
Den mannens död kvar på den ” gröna tom- som söker sådana varnas därför på ten ” därstädes en bit jord, som Tör- det allvarligaste att befatta sig med neros aldrig kunde nalkas utan att få Törneros brev.
Men skulle det här en lindrig hjärtklappning.
Med var- och var sitta någon enstaka som gär- ma och starka band var han fästad na önskar veta hur människor for ett vid denna mor, och det är till henne sekel tillbaka levde och trodde - och till den närmaste vänkretsen, som denna någon torde h o s Törneros ha dessa märkliga brev äro skrivna ycket att inhämta Balnd vännerna märkes skalden Karl Det fanns varken tåg, bilar eller Aug.
Nicander, men Törneros allra flygmaskiner på Törneros tid.
Det närmaste vän var den skånske baro- fanns visserligen en stor nyhet på nen Melcher Georg Falkenberg.
Till samfärdsmedlens område, den första honom är det som huvudparten ay vidunderliga men på hjulångaren, breven äro riktade land hade man för det mesta endast I likhet med alla lärare levde Tör- åkardroskan eller den tvåhjuliga kär- neros sitt liv i två skilda världar: ter- ran att tillgå, och med dessa fordon minernas och feriernas.
Dessa tvänne kom man inte så långt.
Den det av förvanska- gästroller Sverige.
Törneros på detta sätt be- for, var framför allt, ja nästan ute- slutande hans eget Sörmland.
Han gjorde visserligen korta besök in i Närke och Västergötland, där han kom ända ned till Västkusten Två gånger reste han också genom Öster götland, Småland och Blekinge för att komma ned till S k å n e som han, hur sörmlänning han i n var, ändå inte kunde låta bli att hålla en smula Adolf Törneros brev.
N y reviderad av.
Där hade ju vännen baron Fal- utökad och illustrerad upplaga.
Utgiven kenberg, sitt hemvist.
Men för det samt försedd med inledning I-II.
a h kom- Bon- mesta kuskade Törneros åkardroska mentar av John Landquist kors och tvärs genom Sörmland.
För nier.
världar, Uppsala och sommarferier- nas reseliv, leva också i hans brev, Med båda är det väl värt att göra be- k a n s k a p Alla som älska den värld som mellan åren 1820 till 1840 levde och andades i Uppsala torde ur dessa brev få ett rikt utbyte Man återfin- ner i dem alla de välkända gestalter- na: Malla, Geijer, Anna-Lisa, Atter- bom.
gumman Wrangel m. fl.
Dess- Den som skriver detta har en gång ett moderna begrepp må detta vara ett bra litet område att fara runt i under ett helt liv - men kanhända finns det också en annan syn på sa- ken.
För om det är kvaliteten rära sammankomsterna un- rer förra århundradets tju- go- och trettiotal en lång, blond, mager man med ett skarpskuret, själfullt, fastän något överansträngt och sjukligt utseende.
Det var docenten, sedemera profes- sorn i latin, Adolf Törneros.
Han var i dessa kretsar en Ett öförgätligt ögonblick oförgätligt ögonblick suttit mitt emot en advokat i hennes mottagningsrum och iakttagit hennes minspel medan hon gran- skade en liten papperslapp, som jag över- Den papperslappen var m flärdlöst kvitto pa en summa, låt oss för jämnhetens skull säga tusen kronor, som jag betalt ägaren a " en gård för ett styc- ke av hans jord.
Hans tafatta namnteck- ning var icke bevittnad Advokaten begrundade den länge, såg så upp på mig a h sade: det är fruktansvärt räckt henne.
hus på en sådan här pappers- Hur långt har bygget framskridit?
att bygga ett lapp.
- Huset är färdigt, sade jag - Och det finns inget köpebrev?
ven framträda för våra ögon Det är Öljaren med sina - Nej, om inte den här lappen är det, herrgåtdsklädda stränder och Hon suckade och sade: - och självfal- framför allt, det sydöstra let ingen lagfart?
hörnet av landskapet Nykö- - Nej, vad är lagfart för något?
sade pingstrakten.
Dit kom Tör- jag.
neros första gången 1821 - Då vill jag bara säga, sade advoka- som informator hos baron ten, att huset svävar fullkomligt i luften.
Löwens på Sjösa.
Han blev Med stenfot och allt?
vän i huset där, och dit åter- - Var allvarlig sade advokaten.
Om - han sedan nästan vi inte har en ovanlig tur, så kan detta varje sommar.
Det är under d e s s a få de svåraste följder.
resor han ser och upptäcker sitt land.
Jag hade tur den gången, jag fick både " Jag minns tydligt ”, skriver han, köpebrev och lagfart i efterhand.
Ingen ” hur nyburen jag kände mig.
när jag tvingade mig att flytta bort huset för sju år sen reste härifrån Eskils- Men jag har inte alltid haft tur, Jag tuna nedåt det sydliga Sörmland.
Då har t. ex. lättsinnigt skrivit under fastig- vände vägen slingrade sig med mig genom hetsägareföreningens hyreskontrakt, som ett för mig ovanligt skiftande land- är ett slavkontrakt, och råkat på en värd, skap, genom de höga hängbjörkssko- som ansåg att det skulle järnhårt tilläm- garna, som just utgöra karaktären p a s.
den mitt födelselands vegetation, och i de Och mer än en gång har jag råkat eko- jämngröna dalarne, som i mångfaldi- nomiskt illa ut genom att icke förstå de ga perspektiver mötte mig genom juridiska konsekvenserna av att skriva på bergväggarnes öppningar: då blevo papper eller försuma att skriva på pap- mina a v nervfebern retliga sinnen lik- per serna i genom förbindelsers att vara formulering blind för nyan- Jag som elektriserade - mitt inre fällde har också under livets lopp lärt mig att all gammal vinterlugg, och tanken förstå skillnaden i att ta om hand en skyndade med ljusa föreställningar i oordnat dödsbo eller ett ordnat och inse plikten att lämna allting ordentligt efter famnen på det tillkommande. ” I sig.
Numera skulle jag icke våga mig detta Sörmlands gröna sommarland- över Slussen varje morgon, om jag inte skap, detta från himlen nedsänkta gjort upp testamente och förordnat om Elysium, är det som Törneros ’ själ vem som skall ta hand om det jag kvar- ” slår ut sig i stilla blomning ”.
Ald- lifer.
Och jag V U.
att en livjurist är lika viktig i ens tillvaro som en livmedikus.
rig blir han trött av att njuta dess Aldrig tes upp ingår eller jag granskas ett avtal av utan min att jurist det sät- ljuva fägring.
Och njuta det kan han, klarögd iakttagare och intensiv Men det hade inte skadat, om jag litet stämmningsmännsika som han är.
In- tidigare i livet fått denna respekt för h- gen a- Sörmlands skalder har skild- gen, både för det skydd den ger och de möjligheter den erbjuder den lagkunnige rat sitt land på ett så hänfört sätt som denne latinare som för hundra år sen åkte mellan skjuthållen där och det dagliga livet kommit ut for 20 år ” halvt i dröm och halvt i reflexion ”.
sedan, att jag skulle varit bättre förberedd för att börja livet än jag var.
Därför Man kan undra over aft delta just föll på hans lott.
Att man den ti- tid f å t a g p å den åkte i tvåhjulig kärra och hade kanske en aning för populär, den är ro- gott om tid är väl icke tillrcäcklig för- ande och översiktlig.
Om den är uttöm- klaring.
Inte heller Törneros ’ egen mande kan jag inte yttra mig om.
Den ger exempel från skilda områden av det medfödda själsläggning.
Hemlighe- mänskliga livet, då det kan uppstå intresse- ten torde vara en annan.
Den beror konflikter dem lagen måste lägga sig i helt säkert därpå, att den livsbelys- Den ger en idé om de principer, efter vil- ning, i vilken Törneros såg och u p p ka samhället löser dem.
Man får e ' ' be- levde alla ting, var den romantiskt- grepp om, hur lag uppstår och förändras, den kan brukas att skydda mot orätt, religiösa världsåskådningens underba- ra Clairobskyr.
Naturen besjälades missbrukas som bottnar till I orättfärdighet att skipa formell Man rättvisa, får ett den tiden av Guds ande, Elysium var inmängt i skapelsen.
Överallt där en Och oturen önskar jag själv eller att trassla med den godtrogne.
Kanske - lyckönskar jag dem, som i hur med det dagliga livet, Ingen står för högt, är för fin eller för tillbakadragen eller för gift för att vara säker för att råka i kontakt med lag och förordning.
Devinez.
T I D E V A R V E T Vid prövostenen Uppgörelsens dag Det är ingen som tror, att det är gens lopp gång efter annan tåligt bu- Riksdagen gick sålunda e j till ändå utan som åstadkommit rit nederlag på nederlag, även kunnat regeringskris.
Gång på gång har en så- Stripakonflikten, Svart på vitt I Halvdagsledigheten fälld.
Såsom man hade all anledning att frukta F r å n libe- dan förutspåtts, molnen ha skockat sig, gjorde den gamla skolans målsmän i andra kammaren allt vad i deras förmåga stod nog så hotande men m- for att fälla den von Kochska motionen batten ett medlingsförslag att ta bort laddningen har aldrig kommit.
Luften om halvdagsledighet för friluftsliv för den del av motiveringen.
som kunde har blott blivit mer och mer tryckande, eleverna i samtliga rikets ungdomsskolor.
anses utmanande mot regeringen.
nerverna spända och stämningen irriterad.
Och med stor framgång att döma av den överväldigande majoritet, med vilken kam- Men förslaget togs icke upp.
Och Det kändes också i luften vid tisdagens maren stjälpte förslaget.
Debatten var ett varför?
därför att just här förhandlingar.
att dar fanns både en häl- kammaren tydligt vittnesbörd hyser samma om, att gammalmodiga majoriteten pe- av, sosam vrede, kall beslutsamhet och myc- frågans kärnpunkt begraven.
ken irritation.
De fullpackade åhörarläk- dagogiska uppfattning som utskottet utan Om den socialdemokratiska rege- tarna vittnade om att man fuller väl in- minsta försök eller vilja att förstå de nya ringen nu - mot sin vilja- måste gå, så kunde den knappast få ett såg stundens vikt och betydelse.
Så man- pedagogiska rörelser, som trots allt mot- grant ha vi heller icke på länge sett kam- stånd dock arbetar sig fram a d e hos oss och i utlandet.
Sambandet mellan motio- ledamöter samlade: varje man var gynnsammare tillfälle eller gå på en nen och denna nya pedagogiska riktning, fråga, som i själva verket var tack- sammare.
Det blir ett präktigt under- " ' s ' plats, och regeringsledamöterna ha- som främst syftar till en jämnare balans lag för valrörelsen.
O c h vad som blir de rättvist fördelat sig mellan första och mellan fysisk fostran och teoretiskt läx- plugg, har man tydligen heller lika litet en given följd av denna obetänksam- andra kammarens statsrådsbänkar.
Striden öppnades av statministern i an- som utskottet förstått Nu fälldes motio- nen främst av den anledningen att tiden het att störta regeringen på en så- arbetslösheten, som skulle ge avgö- dan fråga — där det icke gäller prin- dra och socialministern i första kamma- skulle bliva för knapp för det “ egentliga ” randet i regeringsfrågan, hade reser- cipiella skäl utan endast att åstad- med verkliga oratoriska kraftpresta- skolarbetet och läxorna, som nu ansågs långa tillräckligt, skulle bliva ännu längre, vanterna, d.v.s. socialdemokraterna, komma regeringskris är de svårig- tioner.
I icke mindre än två och en halv Hur timme utlade de bägge statsråden med om halvdagsledigheten infördes.
utgått ifrån att de av riksdagen tidi- heter arbetslöshetskommissionen, \ d- stöd av talrika dokument texten i Stripa- snedvridet detta resonemang är, har Tide- gare givna direktiven beträffande vill- k e n denna nu än blir, för framtiden konflikten efter sin tolkning, vilken gick varvet redan framhållit i artikeln " En ny koren f ö r statsbidrags åtnjutande får att fullgöra sin uppgift och dess ut på, att regeringen ingalunda ansåg sig uppfostringsväg ” i nummer 20 av tidningen.
skulle oförändrade tillämpas.
Vad möjligheter att kunna tillvinna sig ha brutit mot de av riksdagen förut giv- 8 har då förmått den borgerliga sam- något förtroende från arbetarparten.
na direktiven men betraktade statsutskot- Hemliga makter.
lingen inom statsutskottet att följa Många konflikter, kanske större, än, Det ör något mystiskt med kulsprutor- t e t s “ förtydligande ” som en skärpning, till en annan l i n j e?
E t t förtydligande m a n nu tänker sig, komma därige- na, som Stockholms polismyndigheter ny- vilken regeringen, som väntat var, vägrade ligen inköpt.
Det tycka vi också, fast v i av direktiven!
M e n detta är i o c h nom att uppstå.
sin medverkan.
inte äro rädda för dem.
d i vi inte ämna för sig ingen avvikelse.
Utan vad som Under de dagar som gått, innan re- Sen tog oppositionen vid, kanske med ställa till med någon revolution och få gjort, att socialdemokraterna reserve- rat sig, är, att detta förtydligande geringsfrågan blivit avgjord, har som mindre patos och övertygelse, mera sakligt dem riktade emot oss.
Men det känns all- dels något bjärt förtydligade de punk- alltid en mångfald rykten satts i om- än entusiastiskt.
Högern och bondeför- tid ruskigt att ha att göra med hemliga makter.
Och när det i hemlighet köpes intet arbetslöshetsunderstöd i avseende på den blivande rege- hundarna höllo sig anmärkningsvärt tys- ter där Att h r E k m a n skall bli den ta.
men hr Ekman i första, hr Löfgren finge förekomma.
dels begagnade till- ringen.
fället att ge regeringen en prickning nye regeringschefen, därom råder in- i andra kammaren utlade i längre anfö- liga fiender.
så kan vem som helst bli tet tvivel, men vilka rådgivare hr Ek- randen sina respektive ståndpunkter, och mörkrädd.
Vi förstå egentligen ingenting f ö r dess tillvågagångssätt.
man anser klokast.
ställa vid sin sida så förtydligades direktiven och stöttes och av hela historien.
Det enda vi kan lista Att arbetslöshetsdirektiven kunde och hur långt det skall bli honom blöttes med ackordlöner och timpenning ut är.
att någon är rädd och skall försva- ra sig med kulsprutorna, men vem som är behöva förtydligas f ö r att undgå miss- möjligt att sträcka sina nät, därom och vad som för den ene var okynnes- rädd första vi inte och ännu mindre vem tolkningar, är sannolikt, allt kan miss- svävar man ännu i okunnighet.
Skall blockad, var för den andre en fullt för- som “ vem ” är rädd för, och allra minst tolkas i denna värld, men inte hade det bli borgerlig samling?
Det skulle svarlig handling.
varför “ vem ” har blivit så plötsligen rädd det varit svårt, att om man så önskat, allt kännas som en stor tillfredsstäl- Undra på om en viss förbistring upp- just nu.
få utformningen sådan, att denna be- lelse för många.
Men vågar man stod.
Hela debatten visade nogsamt hur Men högste chefen för polisen här i lan- regeringskris.
Det har gått därhän, svälja ett förtydligande, ralt håll framkom ju även under de- åskan mullrat, ", - låg rarnas!
ren — lopp väpna en hemlig polisavdelning mot hem- skedliga regering, som under riksda- verkligen detta för valmännen?
Arsenalsgatan i 4 I.
(Mitt emot Operahuset.)
Det omöjligt det är att i Sa ömtåliga och sub- h a r också talats om att bondeförbun- det rent av tackat nej.
Ja, t. O. m. att liberalerna inte skulle vilja vara med.
Detta sistnämnda vore ingen- ting att förvåna sig över, men i så fall tycker man, att de också kunde kos- Mottagning efter överenskommelse.
jektiva saker få solklara formuleringar.
Herr förste vice talmannen i första kam- maren avslutade även debatten vid 11-ti- den på kvällen med den förklaringen, att trots allt förtydligande under hela dagens långa strid var det honom lika oklart vid slutet som vid början.
Varför han ändå tat på sig att rösta konsekvent här- liksom samtliga liberaler, när deras kom- med, alldeles så som fröken Hessel- promissförslag blev utsiktslöst — gick över gren gjorde.
Fröken Hesselgren för- till utskottets “ förtydligande ” stannar i ligande av de nuvarande direktiven När midnattens timma slagit, var drabb- ningen slut.
34 rösters majoritet i första utan skärpning och utan undermening, och 10 i andra kammaren hade fällt rege- genom att instämma med det liberala ringen.
I den borgerliga samlingen delto- förslaget, men när detta blev utslaget, go e j professor Israel Holmgren och frö- bo- Tandläkare leg. läkare.
kommer att duga som gravvård både för den andra och den tredje social- demokratiska ministären i vårt land.
Ja.
det var frågan om arbetslöshets- understöd, som störtade även den an-.
dra socialdemokratiska men hur gick det till Privatdetektiv ~ ministären, —?!
— " Svenska riksdagens borgerliga ma- joritet reste vården, säger Sv.
Dagbl.
vidare.
Må vara.
men kanske, det är icke omöjligt blir skillnaden den, att vården istället kommer att resas över.
och att fatta s o m v i t i l l s p o r d e d ä r f ö r h u - vudstadens polismyndigheter, vad allt det- ta minde bextyda.
Men mycket klokare lär han inte ha blivit av det tämligen non- chalanta svar han fick av sina underord- nade.
Det enda han fick veta var, av vil- ka medel, som kulsprutorna inte inköpts och i övrigt lät svaret ungefär som S a: Det här angår hr Socialministern egentli- gen inte alls.
Kulsprutorna sköter vi, Statsanslag och stadsanslag äro j u de en- da medel, som polisen ha till sitt förfo- gande.
och när nu kulsprutorna inte kom- mit från någondera av dessa grupper, så måste de ju ha sitt ursprung från någon hemlig donation.
Och det är det.
som är så kusligt.
För d i kan det j u Komma fler kulsprutor och kanoner och undervattens- hitar och annat otyg från samma håll, och,, I.
Natten till Söndag Av ELIN WÄGNER kom till Broköping för att hjälpa mig, när skandalen brann som högst, lät sig alltför snabbt övertyga, att min Ingenting händer mig.
Allt är till måg hade rätt om min oförmåga att det yttre tyst och stilla i Broköping sköta mitt gods och drog sorgsen och i Hovrätten.
Men det händer bort!
Och den man som jag begått andra saker i världen än min process alla galenskaper för, han är skild från som jag får vara med om.
mig lika fullständigt som om vi levde Såsom till exempel detta.
E n dag i två världar.
Blodet är stumt och uppenharade sig fru Lundström med dess band brister liksom kärlekens, ett barn på armen och sade: hör du det, lille Roald.
- Frua tog väl inte illa opp, men J a g har aldrig hittat tillbaka till min jag tog ungen med mig.
Titta på ho- Ö sen, och nu har jag gett upp att nom.
Det är inte lätt å avgöra om försöka, jag strövar på det förgång- han är döpt eller inte.
marker, och plockar dess bittra - Han h a r så vackra blå ögon, nas örter och lever av dem, så att jag sade jag, det är åtminstone säkert.
känner ständig sveda på min tunga.
Vad heter han?
Roald somnade, och fru Lundström — Ja, se frun, det är j u det att vi återvände med en grå dopklänning av knappt vet, om han heter nåt.
Barn- vit pike.
Betty skulle komma strax.
morskeeleven, som skulle bära fram hon måste bara ner ett ögonblick på ungen till dopet därborta på BB, för frisörskolan, där hon i dag kunde bli se frun, att jag var ju på en storren- klippt gratis.
Inte för att det gjorde göring, det var före jul och Betty var mig någonting, jag har j u tiden till j u inte oppe än.
Det är inte som på mitt förfogande, men Betty dröjde i min tid inte.
Vad skulle jag ha sagt, två timmar.
Fru Lundström hann j o, hon, flickan, påstod att prästen med hela huset, innan hon kom.
Där döpte dom andra sju och hoppa över hade varit kö i frisörskolan.
den här, som var fjärde i ordningen.
Jag hade berett mig på en vacker Annars så skulle han ha heta Roald efter den där Amundson.
Men vad flicka av modem att döma.
men det tycker frun, att vi ska göra.
Betty var hon knappt.
Hon hade så litet tycker det är så nedrigt, att vid hans av egen personlighet, det var vid has- första tillfälle i livet skulle han bli tigt påseende ett exemplar av en upp- överhoppad.
det kan inte bli annat än laga på många tusen fabriksflickor i dålig tur.
Jag har vela att vi skulle tjugoårsåldern.
Samtidigt hade hon anmäli prästen för direktionen, men sitt yrkes, sin stads och sin tids sär- Betty säger, att hon kan råka å kom- skilda stil och fason.
Hon såg inte ma dit fler gånger och det är inte värt ut som en moder, men hon hade ju i alla fall vissa moderskänslor för Ro- att bråka.
- Vad säger mannen?
frågade jag.
ald.
- Min gubbe?
Han är död för J a g tog fram psalmboken, och med länge sen, och inte hade han sagt Roald ibland oss började vi tre kvin- nor att läsa och söka genomtränga de någe ändå.
lärda definitionerna i dopformuläret - Ja, jag menade Bettys.
F r u Lundström svalde litet, så sade om arvsynden och om omöjligheten i hon: inte är hon gift.
vari tror frun.
att ingå i Guds rike förr än man bli- Hon ville inte.
Hon vill ha sin fri- vit född på nytt av vatten och ande.
het.
Va tycker frun, som är bildad, Vi fördjupade oss icke i vad Guds rike är, vi utgick från att det var nå- att vi ska göra?
got bra.
Vi grubblade bara om Ro- Jag lovade att följa med Betty upp till prästen, om fru Lundström bara ald var inne eller utanför.
- Det är ändå gräsligt oförskämt ville hämta henne.
Hon störtade åstad och Roald stannade hos mig.
att hoppa över ett barn, sade Betty.
J a g tror inte, han tyckte riktigt o m Och en pojke till.
- Kanske prästen vet bättre vad mig, jag kände j u inte hans vanor, kunde heller inte riktigt tyda hans han gör än eleven?
föreslog jag.
order.
Dessutom tvättade, smorde - Han!
flickorna sa att han skulle och pudrade jag honom, vilket för- döpa en kålrot i den treenige gudens visso icke ingick i hans vanor.
När namn, ifall man svepte in den i en jag betraktade hans lilla flådda stjärt dopklänning och ställde sig i raden och övriga hjälplöshet, måste jag uppe på BB.
När han döper lär det tänka på min egen unge, som utveck- ska vara, som när en annan förpac- lat sig från sitt absoluta beroende av kar cigaretter.
mig så långt att hon befordrat mig till - Han har ju försikrat själv att omyndighet.
H u r kom det sig att hos han vet, att han döpt Roald!
barn försvunnit a l l mystisk vördnad - Ja, det var klan att han måste för föräldrar, all rädsla för att för- ha rätt mot en elev och mot en annan gripa sig på dem?
Mor och barn, och ens barn.
När han en gång sagt, som en gång varit ett, man och kvin- att han gjort det, så ville han förstås na, som levat förenade, och syskon inte ta tillbaks.
Mamma sa, att fru som sovit i samma sköte, borde väl Magni kanske ville tala med honom ändå hela livet känna något av den privat hemma i bostaden.
Och då djupa förtrolighet som en gång varit kunde det kanske gå, när det inte var mellan dem!
Men det var icke så.
några, som såg, att han gav med sig.
T y jag älskade icke mitt barn och mitt Fröken Bettys uppfattning av för- barn icke mig.
Och min bror, som medlaren av döpelsens sakrament var mycket illusionslös, Jag frågade henne varför hon dock höll så styvt på att han skulle döpa Roald.
Hade hor.
inte papper på att han var döpt.
- J o, men se om det inte är rik- tigt gjort.
- Det a r själva dopets kraft och betydelse då, som fröken Betty vill vara säker om?
Jag trodde inte, att en ung stockholmsflicka av i dag brydde sig så mycket om sådana ting.
— Ja, bry sig om, inte precis det, sa Betty, man kan aldrig veta.
Det kan hända, det gör någe till.
Betty hade varken den fasta tron eller det Inne eller utanför?
.
Opera och operett Stockholms musikliv sjunger nu på sista versen.
Redan kort efter invig- ningen av det nya konserthuset pac- kade Konsertföreningens orkester ned sina instrument efter ett spelår, där mångt och mycket erinrat om att institutionen i fråga befunnit sig i en övergångsperiod.
Om det alltså är med lindrig entusiasm man tänker tillbaka på det gångna spelåret, så hyser man i gengäld för Konsertför- eningens vidkommande de bästa för- hoppningar på den kommande säson- pen.
Vad man då främst önskar och hoppas är, att dirigentfrågan äntligen skall komma att definitivt lösas, och att därigenom, med en auktoritativ och lagom enväldig konstnärlig leda- re, ett generalprograni för nästa sä- song efter klarare och riktigare lin- j e r skall stillas upp.
E n hel rad studentsångarkonserter i konserthusets stora sal är därefter att anteckna såsom ett av de mera framträdande dragen i vårens musik- liv i huvudstaden, och främst bland dessa är då att nämna " O. D:s ” bå- da konserter under H u g o Alfvéns ledning, vilka gåvos inför absolut fulltalig och för Stockholmsförhål- landen ovanligt entusiastisk publik.
Medan så den väldiga konsertflo- den sakta och liksom motvilligt sjun- kit tillbaka i en kort viloperiod, är det Operan som ensam behärskat situa- tionen och som också gjort allt för att kunna ta upp konkurrensen med den visserligen kyliga men likväl loc- kande våren.
Operans stora nyhet för i år, ” Nero ”, har verkligen visat sig bli en publiksucces av beaktans- värda mått och har samtal ett flertal fulla hus.
Vidare har Operan gäs- stats av den framstående tyske teno- ren Richard Tauber, som helt sjun- git sig in i stockholmarnas hjärtan.
Under hans gästspel har bland annat några åtminstone musikaliskt högst- Mozartföreställningar ägt stående rum.
Däremot var regien vid dessa föreställningar mer än lovligt slö, men så står ju också hr Stangenberg i begrepp att lämna Operan.
Liksom i fjol hade operachefen av C. F. Meyer.
förlagt en operettpremiär till maj månad, vilken likasa mottagits med Dig, kära, såg jag i en dröm livligt publikintresse.
” Sköna Hele- till himlens port jag nådde; na " hör j u också till de allra mest be- där satt du vid en helig ström römda verken i sin genre.
Texten och dina fötter tvådde.
till denna operett har rykte om sig att vara ovanligt kvick, och till ytterme- Du tvådde, tvådde utan rast, ra visso hade denna fått genomgå en tills bländvitt skimmer syntes, rätt genomgripande renovering och och ständigt med en sällsam hast späckats med en rad moderna revy- ditt verk på nytt begyntes.
kvickheter om Nationernas förbund, lag frågte: Varför har du dig Stim och andra aktuella företeelser.
med gråt så länge badat?
E n vårdad regi och en r a d Ijusmät- Du svarte: Därför att med dig tade, glada scenbilder med i många så djupt i smuts jag vadat.
avseenden tilltalande och ändamåls- enliga dekorationer gjorde också sitt till att göra operetten sceniskt verk- ningsfull.
Men vad hjälper allt det- ta, om e j solisterna ha det rätta spel- Av J. W. Goethe.
humöret?
När allt kommer omkring var det nog Emile Stiebels ” Calchas ” Stanna ej, sina ej, och Henning Malms ” Menelaus ” som eviga kärleks tirar!
Ack för de ögon, som börja bli torra, räddade " Sköna Helena " från att sceniskt falla till marken.
hur öde och tom hela världen är.
Vad det muiikaliska framförandet Stanna ej, sina ej.
beträffar länder det dirigenten, Nils eviga smärtas tårar!
Grevillius, till all heder.
Det är Ur Tolkningar av Erik Blomberg.
oändligt välgörande att för en g å n g skull få höra Offenbachs sprudlande franka förnekandet.
Hon hade den melodier i ett verkligt vårdat framfö- moderna människans ovisshet inför rande och med fullständig och riktig den förvirrade tillvaron.
Efter trons orkesterbesättning.
I fråga om det lydnad och fritänkeriets olydnad dök musikaliska behöver man för övrigt upp igen vildens osäkerhet inför de e j heller.
spara på berömmet åt solis- dunkla makterna i den farliga värl- tema.
Främst kommer då Göta den.
Ljungberg i titelrollen.
Likväl fra- gar nian sig, om denna roll bildar nå- gon särskilt värdig avslutning på den framstående Wagnersångerskans verksamhet vid Stockholmsoperan.
Bland solisterna förtjäna vidare att nämnas h r r B e y r o n o c h W a l l g r e n som Paris och Agamemnon, samt hrr Strandberg och Cembræus som Ajax I och II.
Svagast var baletten och även kören lät litet underlig ibland åtminstone på premiärkvällen.
Överhuvudtaget var det en ganska un- derhållande afton, där likväl intet var ägnat att väcka någon större en- tusiasm.
H — t.
Vid himlens port Vemodets lycka - —
En skalds jordfärd (Forts. fr sid 1.)
var det gudlösa - ett påstående, som stackars nutida betraktare tvingas att gamla grevinnan i hög grad jävar.
se den brutala livskampen, d i r såg Törneros skrev sina brev i en tid Törneros endast naturens helgd.
För av fred p i jorden, relativ åtminsto- såvida drömmen är den enda verkli- ne.
Återljudet av franska revo- ga lyckan.
månne då ett släkte någon- lutionens åskor hade ekat bort; sin vandrat över jorden lyckligare än den heliga alliansens principer det romantiska!
M a n knotade icke.
styrde världen B i ensam man " Ingenting är i världen förgäves ”, därute hånade visserligen ner allt har en mening.
Från det skräm- hela härligheten, Hans namn träng- mande och fula såg man bort och i de också hitupp, och Törneros mås- en vig av månsken och poesi dränk- te om ock med skräck, lyssna till hans ter hela tillvaron.
Det är betecknan- hädelser Så kommer det sig.
att de att Törneros, så god iakttagare man mitt i ljuvligheten, finner en han än var, likväl intet meddelar om översättning av Byrons The Dark- folket ute i bygderna.
Endast med ness.
Också mellan könen var det det aristokratiska livet på herrgår- fred.
Kvinnorna hade ännu icke darna få v i göra bekantskap.
Men uppträtt med några frihetskrav.
I låt oss vara rättvisa!
Det finns i n - ” sedesam stillhet " sutto damerna och ' då alla skäl att vara tacksam för de lydde undergivenhetens lagar.
De skatter dessa brev uppenbara.
Det voro sådana som de borde vara.
Lil- som finns är mycket nog.
Hur dyr- la uppstudsiga Fredrika Bremer ha- bara äro inte dessa beskrivningar av de ännu icke skrivit annat in sådana sörmländskt - sommarliv för hundra böcker.
som var människa hade n ö j e år sen Den glittrande Båven, mid- av att läsa Som en underlig storm- sommardagen i Svärta kyrka, de lju- fågel, varslande oväder.
hade visser- va sommarnätterna.
Hur oskattbar ligen madame de Staël i början av år- är inte tavlan av gamla grevinnan hundradet passerat firnamentet, men Löwen p i Grävsten i Östergötland.
hon försvann så hastigt igen, och vad ' Den tavlan knyter förresten fast rid hon betydde anade ingen - Törne- 1700-talets Sverige, det århundrade, ros liv tillhörde helt denna rofyllda som ju enligt de gängse klichéerna idyll.
Innan den tog slut hann han denter mötte den hemkomne vid Söder- tull.
Staden öppnade sig vänlig för en den länge hyst inom sina murar Den gamla Vallens kastanjer sträckte sina ljus- lika blommor mot en tindrande blå him- mel.
Alla lummiga trädgårdsidyllers trast och näktergal bestodo sorgemusiken.
Längs den underbara gamla slättvägen knotig vindpiskad allé hela sträckningen - hade den sista färden gått från Sundet I spetsen den kranshöljda kistan, omgi- ven av sin hedersvakt a r högtidsklädda gäst - Främst till fots marscherade Laura Marholm, dan obrutna gamla ama- zonen, som skalden själv kallade henne Sonen följde sin fader med blottat huvud den långa vägen genom staden.
Ingen kosmopolitism hade förvanskat hans yttre typ Ljus och lång med buskig gul mustasch kunde han förväxlats med vilken som helst ung bonde, som lockats från strävet under lärkjublet ute på mar- ken till detta högtidliga värv.
Studentkåren var rätt talrikt företrädd i betraktande av terminsslutet I leden ett vackert inslag av vitmössade studenter.
- syntes demien.
Konstnärer och skalder.
Det är med ett visst vemod man resumerar fakta, fast erfarenheten lart l i r a en förutse dem Samling kring en skygg och ömtålig skald nästan alt dö.
Detta skedde som sagt 1839.
Men året förut hade en hän- delse inträffat, som slagit idyllen i kras.
Det var Geijers avfall Den händelsen påskyndade, säges det, Törneros död.
Mötesplatsen Frisinnade Kvinnor i Kristianstad.
Tisdagen den 25 maj hade Frisin- nade Kvinnors Diskussionsklubb i Kristianstad sin sista klubbafton un- der arbetsåret, då den var samlad hos en a v klubbens medlemmar, vilken välvilligt ställt sitt vackra hem till klubbens förfogande.
Efter hälsningsanförande av ord- föranden, fru Elsa Nordlund, genom- gicks- programmet för kvällen Ordföranden föredrog sådana riks- dagsfrågor, som äro av särskilt in- tresse, bestämmelser om kommande arbete och sammanträden fastställ- des.
Under samkvämet föredrogs.
några brottstycken ur den revy över arbe- tet inom skol- och hemvärlden, som utgivits av rektor Vestling och rom återfinnes i tidskriften " Skola och samhälle ”.
i likhet med föregående samman- träden präglades av hjärt- lighet och livlighet, och.
när klubben skildes åt för sommaren, kommo med- lemmarna överens om att, när hösten är inne.
fortsätta med sitt arbete.
Det är dock något stort att sträva efter och rara med i kampen för verkligt frisinne.
Ellen E. Wideberg.
samvaron bejakande av de sköna ord - skaldens - som studentkåren låtit inskriva på sin krans.
att inne i våndan slumrar ro min enda stora tro.
Kanske undrade mången före planens realiserande över lämpligheten att för den som själv aldrig kunde finna här.
Nu ha dock skaldens landsmän åtminstone hans efterlevande, att de hysa honom bland sig Kanske är skånsk jord den tryggaste bädden för långa sömn Kanske susar vårt fro gräs den ljuvaste sången t i l l hans Hölje så vår mylla lätt hans stoft!
A B-n.
egna
