# ID: svediakorp-per329
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,559
# sentences: 368
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


-.
~ r k e s s k o l o r ' f6r kvinnor.
.
Inledningsanförande vid e n diskussion å F.-B.-F: s kretsmöte 12 jan.
1907.
Sverige ar stolt öfver sin folkundervisning och med en viss riitt, men nekas kan dock ej, att den är föga praktisk och ' att den rustar eleverna &amp; fö; klent för det lefvande lifvet.
Det förhdller sig nog s % med oss svenskar, att vi lätt förälska oss i en vacker teori, en adel och upphöjd plan och ej märka att vi stundom, under sträfvandet efter idealet, förlora fotfastet på den jord, som vi maste trampa med stadig fot för att komma frambt.
' Detta sy- nes vara förhhllnndet med vArt folkskolevasen; Jag är alls icke kompetent att pbvisa hvari felet i under- visningen ligger, iinnu mindre hur det skall, afhjälpas, men att nhgot är p % tok, diirom erhtiller man en fast förvissning, d % man kommer i beröring med folkskolans ungdom.
Man får ovillkor- ligen de t intrycket, att undervisningen icke behandlats som ett medel att göra gossen eller flickan duglig för den uppgift i lifvet, eon1 vantar en hvar af dem, utan varit målet i sig sjiilft, d. v. s. beutitt i ett inpluggande af ett visst.
.
pensum, antingen detta kunnat.
af barnet upptagas och tillgodogöras soin dess verkliga egendom eller ej och oilfsedt om det bidragit till barnets inre utveckling.
Varst af allt är, att hos skolflickan- en yiss ringaktning ofta nog gör sig gällande gentemot det enkla, nödvändigs praktiska arbetet inom hemmet.
Mödrarna, hvilka i m h g a hem taga mer intryck af barnen %.n de sjalfva piiverka dem, söka också, SA mycket i deras inakt sthr, att skona flickorna fr8n hvad ds benämna ~ s l i i p g ö r a ~ och, SH st5 dessa vid skoltidens slut okunniga om det soni egentligen hvarje flicka skulle vara hemmastadd i; innan man med ratt kunde saga att hennes utbildning, vore afslutad.
Försök Elafva ju börjat göras för att i nClgon m&amp;n rAda bot pii detta sorgliga förhhllnnde genom inrättande af skolkök: Här mötas vi emellertid af den egendomliga företeelsen, att ej sällan liirarinnornn inom skoldn stalla sig oförstliende och ovilliga mot '
dylika .försök.
Detta visar ju, att de ej sjiilfva hafva niigon känsla för vikten af en praktisk utbildning, och hur skola under siidana förhhllanden skolflickorna, hvilka hafra lärarinnan till mönster, f % den nödiga aktningen därfor, savida de ej h a h a sällsynt kloka mödrar som bibringat qem den?
Därtill kommer, att äfven inom detta rent praktiska omr, %de en visa teoretisk formalism och oprak- tiskhet från skolans sida synes göra sig gällande.
Slöjdundervisning lämnas flickorna i de större skolorna, men på r,landsbygden, är detta p&amp; lingt nar icke öfverallt händelsen.
D % man i Stockholm ser de sydda och stickade plagg, som i skolan, tillverkats, kan man känna sig riktigt nöjd och glad, i sgn- nerhet, då ' man f&amp;r höra, att flickorna äfven få liira att ajälfvn taga ut .mönster efter n&amp;t.
Man ser för sin inre blick idoga hem, där, kvinpor; a.s kläder tillverkas a£ dem s jälf va utan nämnvärd kostnad.
I verkliga lihet möter man emellertid mycket ofta en heit I n a n företeelse.
En ung flicka, som nyss slutat skolan, kan ej.
i hemmet y ens ett sh enkelt p l ~ som g en blus.
Ej siillan blir.
man anmodad ' om bidrag till betalning af en sömmerska, hvilken förfärdigar flickans konfirmationsdräkt; tyget bar erhallits som g&amp;fva; ' men hvarken flickan själf eller modren kan sy klädningen, ej.
ens.
.. om de f % den tillklippt.
1 När en flicka fr %n ett fattigt hem slutar skolan och skall börja bidraga till iikande af familjens inkomster, s&amp; framstar för henne som förtjiznst-möjlighet ingenting annat an att bli spring- flicka i någon afKar, för att därigenom s$ srniiningom n % det mal som hägrar för de flesta - plats i bod eller pB kontor - eller ocksiii att taga arbete p % fabrik.
En och annan, som varit road af s1ö.j- den i skolan, kan väl söka sig till nhgon sömmerska.
Där kan- hon, om hon är riktigt vaken och uppmärksam, genom iakt- tagelse af hvad de andra göra s5 smbningom inhiimta en viss kunskap i klädtillverkningens hemligheter; någon systematisk undervisning lämnas af lätt insedda skäl aldrig, friimst till följd af » lararinnans » egen oförm %ga, icke ens om betalning erlägges för, flickan som.
elev.
Sist .af allt och vanligen endast som en nödfallsutrag - pi- vida ej flickan kommer fran ett hem, där modern klokt iifrer- väger och bestammer öfver dotterns framtid - uppstpr tanken p&amp;.
att taga plats som tjänarinna.
Sant ar, att ofta nog f %r en så-
dan flicka en tung och på.
allehanda sätt obehaglig tjänst, just emedan hon ingenting kan,.
ej ens de mest elenientara saker ' för ett hems skötande, och det ar endast undantagsvis hon har turen komnia i en.
familj, dar husmodern ar villig taga sig an den lilla t jänariiman och uppfostra henne ' för kallet.
- Allt hvad man skall göra, utan att känna till ratta sättet att utföra arbetet eller utan att först % vikten af den sysslaaman skall sköta,, blir tungt och tr5lkigt och förefaller biide en sjdf och andra.
som » slaf » - göra,.
.
SHsom sådant framhålla forna kamrater och be- kanta det också ständigt för tjänakinnan.
Deras visade missakt- ning för hennes kall gör detta dubbelt tungt, i symerh&amp; d&amp; hoii ej själf 1Eirt sig första betydelsen af den husliga garning, som Nigger henne.
Redan i.
skolan har hon kanske tvärt om hört uttryck af ringaktning för den, blott » praktiskt begåfvade och h.on Kar aldrig f i t t den lyftande känslan af denna begAfning8 varde.
Afven on1 en flicka skulle känna en viss inre dragning till en tjänarinnas kall, så följer hon ej denna, utan föredrager att välja någon annan möjlighet till förtjänst, ty .hon kah vill duga till något bättre,.
Huru farliga dessa aiidra möjligheter kunna vara för ' en outvecklad flicka utan st.adgad karaktär, behöfver knappt piipekas.
Fabriksarbetet ger den snabbaste och bäst ' s.
förtjänsten.
Men denna kan i och.
för sig bli till en snara för den, unga, därige- nom att hon alltför tidigt, innan hon n %tt förståndets och sin- nets rn&amp;gnad, far egna medel att- fritt disponera öfver, h " i1ka stalla henne i viss grad sjalfständig gentemot föräldrarna; de&amp;- utom.
verkar fabriksarbetet vanligen ej utvecklande utan förslöande.
$om rnspringflicka~ aterigen är den unga flickan utsatt för frestelser af mångahanda slag, ibland hvilka s drickspenningarnas r tillvaro ej.
är den niinsta: Ingen kan kontroliera hur mycket hon sålunda fAr in i emhslantar och dessas ringcz varde bidrager till att de bli.
använda för mer eller mindre onödiga saker.
Att » n18nga bäckar sndi göra en stor 3,)) har hon ännu ej lärt sig,.
och den lilla slanten, som hon tycker sig ha fiill rätt att förfoga öfver efter eget behag, vänjer l~enne kanske vid ett slöseri i smått, som hon sedan aldrig kan öfvervinna och som nlclhända kommer att ge prägel å.t hela hennes lif l). '
, ' n: *.
*.
.
...
- l) Om hvarje budmottagare, som vill visa en liten erkänsla mot budbäraren, i stallet för att giha en tioöring, lämnade ett postspirbanks- '
Någo$ möjlighet till vidare utbildning p % praktiskt område finnes egentligen icke i vart land annat an genom ett litet fatal hushållsskolor för ett ytterst ringa antal elever.
Bristande yrkes- kunskap stöter man också ständigt på, då man vill förhjälpa en kvinna att med heder förvärfva sitt dagliga bröd.
Hon kan ingenting, och detta ar ju i och för sig i hög grad olyckligt, men värre ar, att intet tillfälle finnes för henne att få.
lära, det hon behöfver.
Härigenom uppkomma skador af social art, som ej med något slags välgörenhet kunna afhjalpas.
Blott därigenom att hvarje arbetskraft beredes tillfälle att n % full utveckling kunna dylika svhigheter öfvervinnas och arbetet bli till glädje för utöfvaren och till gagn för samhället.
Detta har man för länge sedan insett i utlandet och förträff- liga finnas dar öheralltl.
Betraande sildana för kvinnor har inom Tyskland Baden gatt i gpetsen och de lägre yrkesskolorna äro där obligatoriska.
~Badischer Frauenverein~ har p % detta omrltde, liksom p % s % många andra, varit initiativtagande.
Genom denna förenings för- sorg ha af de 25 dylika läroanstalter, som finnas i Baden, upp- rattats S och ett par af dessa iiro riktiga mönsterskolor.
Ensamt inom Wiirteniberg finnes ett fyrtiotal kvinnliga yrkes- &amp; kolor med tillsan~mans c: a 6,000 lärjungar samt dessutom fyra handelsskolor för kvinnor.
- Bayern har ett nästan !ika stort an- tal skolor och alla öfriga tyska stater aga a.fven kvinnliga yrkes- skolor.
Kostnaderna för dessa bestridas i allmänhet af stat och kommun gemensa.mt, men i en del fall h a h a skolorna tillkommit genom enskildt initiativ ..
Så ar t. ex. fallet med Lette-Haus i Berlin, öppnadt af Lette-Verein redan 1866 och B Gewerbeschule fiir Madchens i Hamburg af Ar 1867, biida synnerligt väl ordnade och ledda, omfattande, efter stäiidigt forteatt utvidgning, alla möj - liga yrkesgrenar för kvinnor.
I Osterrike-ungern finnes ett stort antal på enskild väg upp- rättade skolor för kvinnor, men af &amp; at och kommun underhAllna kvinnliga fackskolor förekornma ä.fven i ej obetydligt antal.
Att Englands och Frankrikes yrkesskolor äro rikt utvecklade ar allmänt kändt.
Likaså har Schweiz synnerligen välordnade marke och sjalf fastsatte det antingen p % det spariiort, som budet erentuellt förut fltt och innehar, eller p&amp; ett nytt kort (kort fås gratis pk posten, d % minst ett märke köpes), 89 skulle drickspenningsfaran i hög grad minskas.
a
1 ' 6 3 \ sadana.
I Belgien och Holland finnes äfven ett ej obetydligt an- tal af stat och kommun rikligt understödda kviiinliga yrkesskolor jämte en del som underhållas pil privat väg.
Italien har ej heller varit overksamt pil detta omrhde.
Saledes öfverallt en liflig verksamhet för att tillgodose den kvinnliga yrkesutbildningen l).
Hvad har da i de skandinaviska länderna blifvit gjordt för ungdomens yrkssutbildning?
I jämförelse med andra europeiska land ytterst litet och öfver hufvud taget allra minst i Sverige.
I Danmark finnes icke en enda stad, som ej har en lagre teknisk skola - af samma art som v %ra söndags- och aftonskolor - under det att ännu dylika saknas i 49 a£ Sveriges stider, däribland Atskilliga af ganska stor industriell betydelse.
Endast 42 svenska städer - Stockholm frAnriiknaclt - h a h a söndags- och aftonskolor, under det att Norge har tekniska afton- och » tegne-skolers i 35 städer, således i en betydligt högre procent n£ hela antalet än i Sverige, På danska landsbygden funnos 1901 icke färre iiii l11 lägre tekniska, af staten understödda skolor, medan Sverige har shdana i endast fem större landtsamhällen.
Afven Finland står, som det synes, framom Sverige.
Ar 1901 funnos ett sjuttiotal s. k. slöjdskolor, af hvilka c: a tvA tredje- delar vor0 afsedda för kvinnor; förnämsta undervisningsämnet i dessa var vafning.
I Helsingfors har B Finsk Kvinnoförening D upprättat en kurs i linnesöm och klädsöm.
Hvad speciellt ang %r den kvinnliga yrkesutbildningen i de .danska och norska skolorna, s % synes den ej vara i någon högre grad tillgodosedd.
1 » de kommunale fortsattelseskursus)), som exi- sterar i Köpenhamn sedan 189 ' 7, utgöras eleverna till tre femte- delar af kvinnor; där undervisas i hush %llslara och matlagning.
Ofriga lagre tekniska skolor synas icke vara beräknade för kvinn- liga elever.
- I Norge meddela de s. k. amtskolorna undervisning i huslig ekonomi och i de olika afdelningarna a£ » den k. norske kunst- og haandverksskolen i Kristiania -- närmast jämförlig med Tekniska skolan i Stockholm - finnes tillsammans ett hundratal kvinnliga elever.
» Den kvindelige Industriskole » i Kristiania l) En intressnnt och öfverskkdlig framställning af yrkesskoleverk- sarnheten i utlandet finnes i Bihang n: r 5 till Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts utllitande och meyorial för hr 1903, utarbetad af Hen- h g El ?nqui.ist.
Se vidare Dagny 1902, h.
2: &gt;Den kvinnliga yrkesunder- visningen i olika Iiinder a.
.
r
164 ' meddelar en verkligt god och iniingsidig yrkeskunskap At kvinnor, bvartill ytterligme komma n8gra andra dylika skolor med mindre vidtomfattande program, upprättade af kommuner eller enskilda personer eller sillskap, men ulla med statsunderstöd.
I Sverige är för kvinnors p~aktislca utbildning föga gjordt af vare sig stat eller kommuner annat %n de redan omnämnda slöjd- kurser, som ing % p5 schemat inom de större folkskolorna samt de skolkökskurser, ' som lyclrligtvis ined hvarje år i ständigt ökarit antal anordnas med understöd friln staten.
De söndags- och afton- skolor som finnas äro i de flesta fall tillgiingliga afven för h i n - nor, men i allmänhet förekommer i dem mer teoretisk an prak- tisk undervisning.
Vid folkhögs ' kolorna däremot iiro anordnacle kvinnliga handarbetskurser.
De verkliga yrkesskolor som fin- nas äro upprättade p % enskildt initiativ och utgöras af ett antal större eller mindre ~iifskolor, hush %llsskolor samt en skola för huslig ekonomi och ett par triidg&amp;rdaskoior, Livartill komma p i tv % stiillen i landet kurser £ör barnavhd samt n3gra handarbete- kurger.
Tekniska skolan i Stockholm ar äfven öppen För kvinnor och likaså slöjdkursen p % Naas l).
Med detta tror jag att allt är niimndt, som pA något satt berör den kvi~tdign yrkesutbildningen i Sverige.
Ehuru denna är bättre tillgodosedd än i Xorge och Danmark, mAste man säga, att den ar i hög grad försummacl 9.
Det var därför med synnerlig gliidje man pA viiren 1901 erfor, att Stockholn~s stadsfullmiiktige tillsatt en koinmitte för att utarbeta förslag till uppri-ittande af yrkesskolor, hrarvid ' man tog för afgjordt att kvinnorna ej skulle bli glömda, ehuru ingen kvinna var medlem af koinmittbn.
1 det betänkande, som färdigt utkom på trycket i slutet af sistlidet Ar, har ocksb kommitten framlagt planen för en kvinnlig yrkesskola efter mön- ster af de biista utliindska samt varmt förordat det s~mr~c inrattan- l) De utnli-irkta kurser för sjd; vliril.
u c.
~ i i vi riga, sftiiit viir bnrn- morske-utbilclniiig r&amp;kiias ej soiii yrkesskolor i vanlig iiiening.
a), Redogörelse för den lägre tekniska iiiidervisningen i Sverige samt en kortare öfversikt af den lägre tekniska undervisiiingen i S o r p och Danniark, af &amp; !ar Hallberg, iitg.
som .&gt;Bihang S: o 29 till Berednings- utskottets utl&amp;tmiden och nierqorial för kr 1906,.
Bihang till Yrkes- skolekommitths betänkande,
det af en shdaa. '
Den skulle enligt förslaget omfatta under första Cidea dels sexdagars-kurser rned en Isrotid af ett-tva Ar i hus- hållsgöroni51, linnesömnad sanit ' klädessömnad, dels kortare valfria kurser med undervisning 2 dagar i veclian, med en och en hslf ' timme hvar gbng, under tiden fran 1 nov.
till l 5 april.
.
Försla- get innebar, att .en särsbild byggnad skulle uppföras för denna sl~ola för en beruknad kostnad af kr.
472,000 med inventarier och verktyg och iinclerl~Allet ' beiiknas draga en årlig kostnad af omkr. 30,000 kr.
för 480 elever.
I en del af d e för manliga elever tilltänkta kurserna slriille &amp; £ven kvinnor Irunna, fil deltaga l).
Om, såsom m m hoppas, en dylik modern yrkesskola i fullt mönstergillt skick konlmer till stånd i hufvudstaden, skulle det i betydande grad underl. %tta upprättande af liknande i mindre omfaag p&amp; andra orter.
Redan nu skulle Atslzilligt kunna gqrss PB mer ii11.
ett ha11 finnas niindigen donationer af ej obetydlig storlek, afsedda föi.
uppfostringsiindamAl, men gjorda för SH pass liinge sedan, att ingeil obligatorisk skolundervisning db fanns in- förd, hvarför ej sallan bestäminelserna nu iiro alldeles förhldrade.
Genom att ingli till kungl.
maj: t och begiira iindring af stacl- gade föreskrifter skulle man kunna få dessa medel tillgiingliga just för den nu si ytterst väl behöfliga yrkesundervisningm.
P ~ srdant L satt har nian gbtt till vagn med t. ex. Philipsen- ska skolari i Stockholm.
enn ni skola var upprattad genom en donation .p&amp; 1820-talet och afsedd att meddela » ilödign kunska- per » åt barn, son1 dar tillika skulle f&amp; mat och en del klader.
Efter ornorganisatXonen g&amp; nu eleverna i den vanliga folkskolan, vid lektionernas slut koinma de till Philipsenska anstalten, er- hHlla dH middag, efter en lekstund f5 de Iiisa sina laxor och i t - njuta seclan ett par tirnnlars iindervisning i nagot yrke, hvarjiinite flickorna dess.utoni i tur och ordning deltaga i tillredelsen af nm- ten och serveringen samt dartill hörande sysslor.
Innan barnen gA hem, erhblla de äfven kvällsn~kl.
Barnen utväljas naturligt- vis frhn de hem, diir ingen tillsyn lisa, iignas dem.
Anstalten iir silledes i sin nuvarande form en konibinit,ion af hvad vi kalla barnaviirn och en utvecklad arbetsstuga s ~ m skolkök.
t l) ~Betiiiikniide iitgifvet nf ile den 28 inars 1901 tillsatta koiniiiittei ', ?de för iitredning n£ frhgaii om iiirlttaiide af praktiska yrkesskolor i Etock- Iiolmr.
~ ~ i l i: X: r ~ i i 2s ~ till Borediiingsiitskottets utlatanden och memorial för Ar 1 9 0 6 ~.
i1,
Kunde donationer af dylikt slag uppspanas inom olika sam- hällen och e11 yrkesskola genom en eller annan sadan påbörjas och man hade en väl anordnad skola i Stockholm som mönster, skulle förvisso så småningom bidrag f r h kommunen och dar-.
efter 5fven från staten .kunna p %raknas.
Hvad flickornas yrkesundervisning angh, s % skulle den rena yrkesskolan blott afse de elever, som genom det ens eller andra yrket tanka söka sin utkomst.
Men det ar af högsta betydelse, aso om redan framhAllits, att hunrje flicka, vare sig hon gjort sina skolstudier i folkskolan eller i e2ementarskolan, erhaller utbildning i de ämnen, hvari ingen kvinna borde £A vara okunnig, och hvilken kunskap en hvar kan göra fruktbärande i eget hem eller i andras.
Först däref ter skulle yrkesskolan vän ta henne, antingen för vidare utbildning inom de rent kvinnliga ämnena eller inom andra yr- kesgrenar, för.
hvilka kvinnlig kraft och begafning lämpa sig.
För att nhgot sådant skall bli en verklighet behöfves emel- lertid, utom uppriittande af cle efterlängtade yrkesskolorna, att flickornas ~kolbildning omliigges i mera praktisk riktning.
Ifall ej ekonomien ställde sig hindrande i vägen för de under ganska tryckta förhållanden arbetande elementarskolorna, skulle dessa utan tvifrel kunna upptaga på sitt program siväl matlagning som öfriga husliga sysslor.
Nu möter alltid svarigheten ' att inreda lämpliga lokaler därför med de jämförelsevis små ekonomiska resurser, öfver hvilka skolorna vanligen förfoga.
Inom kommunens akolor däremot skulle detta ej utgöra ett hinder, ifall insikten orii behofvet och viljan att afhjalpa bristen funnes lefvande hos lärarekåren.
Inom Stockholiris folkskolor synes en strömning, om ock ännu en svag sådan, kunna sphas i denna riktning.
I den kom- mitté, som tillsatts för att utarbeta förslag till omlaggning af skolans studieplan, har reservationsvis framkommit en plan, son1 synes vara värd allt beaktande, men om hvilken blott tv&amp; med- lemmar af kommittén enat sig.
Den afser att göra en pfibygg- nad på folkskolan med en praktisk kurs, en s. k. hiismoders- kurs, däx afven undervisning i barnavhd skulle inga.
Flickorna skulle kunna inträda i denna antingen från 14: de kursen (= 7: de klassen), om de ej vilja genomgå den 1D: de och 16: de kursen, annars frAn denna, men de skulle afven, om de nödgas sluta '
efter genornghgen 12: te kurs, kunna fb denna praktiska kurs i stallet för att besöka aftonskolan, hvilket nu ar obligatoriskt för dem soni liimna dngskolm, innan den ar helt genorngingen.
Kunde en sådan praktisk forts~ttniagsskola komma till stcPtnd, ej i stallet för den teoretiska utan obligatoriuk för adla, SR att det enkla husliga arbetet höjdes i janinbredd med den bokliga kunskapen, så vore utan tvifvel ett viktigt steg taget för folkets sunda utveckling ..
Hvilken betydelse det skulle ' ha, om landets blifvande mödrar förstode ett hushfills rätta skötande jämte barm- v %rd och hiilsolarans viktigaste grundregler, on1 de finge lära sig först % hur pengar skola användas och med allt detta, under kropps- och själsutvecklmde öf aingar, erhölle blicken öppnad f ör sin plikt mot sanihiillet och sin egen uppgift diirinoin och finge ingjuten hos sig kärlek till det land, som födt dem, den betydel- sen kan knappast öfverskattas.
On1 en sadan skola leddes ratt, skulle dar danas karaktarer, nltgot som man nu =ed sinarta kan- ner ej ar händelsen inom folkskolan i den grad, som önskligt vore.
Det ar dock detta, som ar det viktigaste af allt och meningen med det hela.
UnskemRlet är således: mera praktisk Iiiggning af skolorna, icke iproppande af en viss kvantitet ' död kunskap, utan ett fost- rande för lifvet, där karaktärsiitvecklingen ar hufvudsaken; sko- lan bör ge kiirlek till kunskap och önskan och förmAga att fortsätta att tilliigna sig sådan, sedan skolgången ar slut.
.Vidare borde rikliga tillfallen finnas att erhklla praktisk yrkeskunskap i olika riktningar allt efter den en&amp; och den andras behof.
Ungdomen .skulle ej tvingas att p i mREA trefva sig fram i det valda, kallet, utan kunna gå till sin uppgift med förstfiencle och saklrännedom och där- igenom vinna en af lifvets basta gafvor: arbetsgliidje, nå-got som manga nu sakna.
Agdn 1710ntelizcs.
Oäkta barns och deras mödrars rätt.
Tanken p&amp; Avägabringandet af ett a moderssky dd B '! ')
genom att åt ogifta mödrar och deras barn bereda rättvisare och bättre villkor, *) Här.
hanvisas till artikeln, Modorsskydd&gt; i föreghende häfte, behand- lande den rörelse h e d detta namn, som sedan 1905 ager b e s t h d i Tysklnnd.
ekskildt med fiistadt afseende på faderns försörjningsplikt, har de senare tider ofta väckts i vårt land.
FrAgan har under olika former varit före vid en mängd riksdagar, icke mindre än 12, raknadt frAn 1840 till 1906.
Tvenne gånger, 1893 och 1901 ledde nzotionerna om fadrens underhAll9- skyldighet gent emot de oäkta barnen till riksdagsskrifvelser.
Vid det först niimnda tillfiillet anhölls om utarbetande och framlag- gande af förslag till lagbestämmelser, ssom mera verksamt an de nu gällande t-illgodose oäkta barns ratt till försörjnings.
Lir 1901 upprepades denna snhAllan, i det nu wen ändring i fattigvhrcls- förordningen » angafu som viigen till en bättre sakernas ordning.
Emellertid har till dato ingen verkan försports af dessa skrifvelser.
- 1905 gick lagen om oäkta barns arfsriitt efter moder och mö- clernefrander igenom och aso om en konsekvens af denna lag väcktes 1906 Ater den segslitna fragan till lifs om borttapnde af slagen om moderns anonymitetr med det resultat, att riksdagen afven - harvid1a.g fattade beslut om en utredande skrifvelse.
Så stå vi inför vår egen tid, den allra närmast liggande, och åter har srnodersskyddsfrligan » kommit på dagordningen genom tv % motioner vid innevarande Ars riksdag: en i Första kammaren af herr P. Faltlbeck sanghende skrifvelse till konungen med begäran om framläggande af förslag till lag rörande utom aktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning », samt en i Andra kammaren af herr P. Pelt~.sso~a i Österby » om skrifrelse till kungl.
maj: t angående mera effektiva lagbestamn~elser i syfte att bättre tillvarataga utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rätt gentemot barnafadern s. Bhda dessa motioner ha nu, vid sammanträdet den 10 april, utan debatt enhiilligt antagits af bida kamrarna.
Emellertid har genom de bida riksdagsmannens utliiggning af ämnet ett bjärt ljus kastats öfver de missförhiillande, som d detta område äro rkdnnde.
I sin utrniirkt intressanta, varmhjärtade och allvarligt affattade utredning af » denna beclröfliga sztk3, som herr Fahlbeck kallar den, liter motionären oss fii en inblick i en del för vrirt land synner- ligen sorgliga förhAllancleu.
Han visar hurusom Sverige i afseende på befolkningens återväxt näst Frankrike ar sämst stalldt bland nationerna, beroende, hvad oss angår, huf vudsakligen p A den l figa aktenskapsfrekvenseii.
Härmed sammanhänger emellertid på det närmaste ett annat sorgligt fakttum: ett ytterligt högt och ständigt
169 o vaxande procentantal n£ s. k; oakts födelser.
Nu kan staten visgedigen icke direkt stafja detta onda, inen dess uppgift blir i stallet att förminska de skadligs verkningarnn daraf sAval för samhället som den enskilda genom att söka bereda de ogifta mödrarna en biittre stfillning gent emot faderila, och framför allt genom att hiifda barnens ratt till det skydd och den orrivårdaad, som tillkommer dem.
År 1903 voro i svekge på 100 lefvande barn 11,os oäkta födda.
Bland dessa komma af here orsaker ett orimligt stort procentantal, öfver 31 %, på Stockholni.
Icke långt ifrAn hvart tredje barn, soni kommer till världen i Stockholm, .födes utanför äktenskapet!
Medan dödlighetssiffran bland akta födda under det första lefnadsliret för 1903 utgjorde 85,s pro mille, uppgick den bland de oiikta till 149,5 *).
Endast i diarr6 och barnkolera utgör den för de oiikta 20,do på tusen, bland de iiktn 5,29. i Shdana siffror tala iör sig sjalfva.
I hvilken utsträckning prostitutionens offer och fängelsernas befolkning rekryteras ur; de oäkta barnens led ar icke statistiskt.
utredt, men allt later för- moda, att om procentakdet här vore kändt, skulle det visa sig mycket högt.
AngAende af h jalpandet af dessa missförhhllanden äro de båda motionärerna i hufvudsak ense.
Det galler att kimma At fadern samt förrn % honom att göra sin plikt mot modern och barnet, mot den förra genom lämnande af ett visst understöd tiden före och tiden efter förlossningen, mot det senare genom att verksamt bidraga till dees underh %ll, tills det kan försörja sig ~jalft.
Herr Pehrsson föreslir, att barnavlirdsnamnden i. egenskap af förmyn- darrAd skulle genom lämpliga personer förmedla en sadan upp- görelse i godo.
Båda motionärerna upptriida emot den möjlighet, som nu beredes en ansvarslös bsrnfader, att genom edgling » sviira sig fris.
Som för de förpliktelser å faderns sida, hvilkas fyllande alltmera fordras af det allmanna rättsmedvetandet, liigges den lagstiftning, som pA detta omrade ägt runi i Tyskland och Norge och hvarom förslag föreligger i Danmark, hvilken med ytterlig skärpa förfar mot den tredskande och pliktförgiitne barnafadern, ja ' behandlar honom som en brottsling, hvilken i s v h a fall kan ådömas straff arbe te.
Vid.
.jamförklsen med hvad andra ' landers lagar på detta om- råde htadkommit faller var ef terblifvenhet desto bjärtare i ögonen.
.
*) Siffrorna hiiiiltade ur herr P. Pehrssons motion.
.
.
Det är, säger herr Fahlbeck, efter att ha phvisat rar lagstiftnings a torftighet, i dessa stycken,, sannerligen pA tiden att ändring sker uti den föråldrade rättsuppfattning, som stdunda gör sig giillaiide saväl i rättskipning som i lagstiftning i v8rt land betriiffande denna sak.
Ingendera st8r i saniklang med det nutids rättsined- vetandet och dess uppfattning af moderns och framför allt barnets rätt.
De lämna afven samhället utan skydd mot den fara, som ligger uti det ständigt stigande antalet oäkta födde samt deras uppväxt utan nödig vård och tillsyns.
- I följande allvarliga ord sammanfattar professor Fahlbeck sitt kraf på en reEorm i har berörda afseende: » Nödig omtanke om vart folks framtid lika mycket som kristlig kärlek till barnen manar att icke längre 1Ata dessa onatur- liga förhållanden sköta sig sjiilfva.
Först en grundlig undersökning således af ngmnda förhAllanden och sedan med ledning däraf kraftig hjälp åt de små - det ar en utaf de första åtgärder, åt om kräfvas för att den förnyelse af vikt folk, som tidsomstän- digheterna phkalla, må blifva en verklighet.
Ty vill man göra vArt folk bättre och kraftigare, så skall man hjälpa barnen, diir hjälp behöfs.
Med de vuxne och deras förbiittring kommer man dess värre ej 1ångt.a Vid.
samhällsspörsmA1 skdaua som det föreliggande uppstbr nuniera ej sällan, Zven frin de med offentlig beslutmassighet utrustade auktoriteterna., frAgan: a Hur ställa sig kvinnorna till saken ?^ En ' sådan indirekt vädjan har ej heller nu saknats, och afaen om kvinnorna, som naturligt iir med dem som höra till de auktoritetslösnu sida, icke haft nhgot direkt ingripande resultat att framvisa såsom svar, ha de dock icke iakttagit en overksam tystnacl.
Därtill har saken rört oss alltför ngra.
I godt minne torde vara ' fjolårets afveii inom kvinnornas läger lifligt förda debatt med anledning af &gt;) Lagen om okiind moder ».
I herr Pehrssons nyss nämnda motion ' för i ar Aberopar han också såsom ett uttryck för den allmänna rättsuppfattningen i landet den resolution, som då afgafs af ett flertal kvinnliga föreningar af olika slag, hvilken resolution lydde: &gt;Lagen om anoiiyniitet för moder skall upphiifvas, enledaii rattvisan mot barnet kräfver detta, men som barnet ock har ratt till fader, skall faderns
1 ' 71 namn afvenledes uppgifvas och han Alaggas att jamte moderii bära ansvaret för barnets vkrd och uppfostran » '.
Sedan dess ha de ogifta mödrarnas och deras barns stallning Hter kommit under diskussion.
Vid den kongress för » Fattig- v %rd och folkförsiikringr, som h.ölls i, Stockholm under oktober månad förlidet år, stod denna fraga också p&amp; programnleti Diakus- sionen inleddes af doktc.
) r LCnrolina Widerström, som i ett varmhj8r- tadt föredrag frdmhöll hurusom den enda effektiva hjiilpen för saval mödrarna som barnen bestode i att eiitta de förra, i stand att följa den af naturen anvisade viigen, d. v. e. lata dem genom plikttrogen vHrd af sina barn godtgöra sitt fel och Atervinim samhällets aktning.
För att möjliggöra en sådan lösning af frågan kräfdes dock tviinne saker: främst ett mildare och rättvisare bedömande af den- felande, (hvilket icke ar liktydigt med at.t bortförklara felet), och därnäst en verksam bjälp från det allmännas sida.
Denna hjälp har man flerstädes, exempelvis i .Italien, Frankrike och Tyskland, tänkt sig kunna åvägabringa genom en allmän moderskapsförsäk- ring, hvilken dock måste ordnas s %, att den befrämjar samhällets intressen och ' ej ' skadar desamma genom;) ett tanklöst och ansvars- löst barnalstrande » och aframbringande af degenererade individerw, som det heter i nämnda inledningsföredrag.
Tanken p % en moder- skapsförsiikring &amp; r emellertid af SA ny datum och kräfver en s i omfattande utredning,.
att den än s % liinge får raknas till fram- tidsfrigorm.
Ett steg i riktning mot att återupprätta modern genom barnets vArd ar emellertid hos oss taget genom det p&amp; enskildt initiativ tillkomna s ~måbarnshem ' met » i Stockholm, hit- tills dock det enda i sitt slag.
E t t bestänldt uttalande i frilga o111 denna p i en gling ratts- ligt viktiga son1 humanitär t behjärtansvarda sak har dock frin kvinnornas sida blifvit gjordt, och det var vid » Kvinnornas dis- kussionsklubbs » sammankomst den 5 april, dPL sAsoni diskussioiis- ämne var uppsatt iimnet: » Utom Tiktenskapet födda barns och deras mödrars rattsliga stallning)).
Diskussionen inleddes af dr Widerström, hvarefter flera talare yttrade sig i det aktuella och betydelsefi~lla ämnet.
E n kommitté tillsattes att med ledning af den förda diskus- sionen och de beslut till uttalanden, som af klubben fattades, p&amp; klubbens vägnar redigera ett uttalande, hvilket erhållit föl jande lydelse: '
%Kvinnornas diskussionsklubb ber att få uttala sitt tack till hrr Fahlbeck och Pehrason för deras vid innevarande iru riksdag väckta motioner rörande uton1 äktenskapet födda barn och deras mödrars rättsliga stallning, hvilka niotioner s&amp; kraftigt föra rikt- visans och humanitetens talan genom de diiri frainh&amp;llna krafren pA effektivare bestammelser anghende fadcrns försörjningsplikt.
Dock vill diskussionsklubben framhålla följande: En särskild person, man eller kvinna, bör i hvarje fall utses med lagligt &amp; liggande att bevaka nioderns och barnets ratt gent emot fadern.
Däremot bör särskild förmyndare icke utses i annat fall an att modern ar uppenbart olämplig därtill, Barn, födda siival utom som inom aktenskapet, böra otvifvelaktigt skyddas mot v a n ~ i r d, afveii af ftiräldrar, men att ange lösaktighet som särskild grund till barnets skiljande friin modern hncle ge anled- ning till alltför stort godtycke rid lagens tillämpning.
Angående bestiimmelsen, att bornet bör uppfostras i moderns lefnadsstiillning, bör af framtida lagstiftning klart och tydligt framgå., att därmed icke afses tving, utan endast fastställande af ett mil ?imum i frhga om försörjningskostnad.
Som ytterligare önskemal för vidare lagstiftning i dessa fragor vill diskussionsklubben framhiilla: Lika arfsrätt för inom och utom äktenskapet födda barn.
afven efter fadern, såvida faderskapet fastställts under faderns lifstid.
Barnet bör ha ratt att bära faderns namn.
Diskussionsklubben f %r slutligen uttala som sin isikt, att om en kommitte kommer att af k. m: t tillsättas för utredning af ' cle förslag, som äro framställda, i hrr Fahlbecks och Yehrssoils inotioner, %Even kviunor böra insättas i denna komrnitt6.s.
Som ofvan näinnts har inom rikdagen inga argument utöfver dem, soni innehöllos i de båda motionärernas motivering, varit behöfliga.
Utan debatt gick förslaget om åstadkommande af en lagstiftning, som p % ett mera tillfredsstallande sätt tillgodoser mödrarnas och barnens ratt, igenom.
-- I Andra kalrimareii var det endast en af motionärerna, herr Pehrsson, som begarde ordet, hvarvid han för att liksoni än mer bestyrka det berättigade i den sak, han förfaktade, uppläste den af Kvinnornas diskussionsklubb f attacle resolutionen.
Afskedsfest for fröken Gertrud Adelborg.
1 samband med fröken Adelborgs afghng fr&amp;n den post sasom P.-13.
- F: s byråförestAndariilna, hon under mer än 20 Ar bekläd t, tilldelades henne det största offentliga ' utmärkelsetecken, som kan komma en kvinna, arbetande i det allmiiiinas tjiinst, till del: den kungliga medaljen » Illis quorum meruere ' laboress i guld.
Tvenne kvinnor, hvilkas namn p i d e t niirrnaste samkanhänga med F.-B.-P.
och darigenom med den svenska kvinnorörelsen, ha förut liedrats med liknande offentliga erkiinnanden, iiiimligen För- bundets stiftariilna, fru Sophie Adlersparre och hennes högt begAf- vade och insiktsfulla nledarbetersla,, fru Ellen Ankarsvärd.
Att fröken Adelborg, hvilken med aldrig svikande intresse och plikttrohet, först under dessa båda utmärkta kvinnors ledning och efter deras bortgång i deras anda och i den af dem angifna rikt- ningen fört .Förbundets sak framht, äfven i den medalj, som enligt den latinska inskriften gifves.
hAt dem, som genom sitt arbete gjort sig däraf förtjäntes, fbtt ett bevis för, att detta arbetes värde erkännes och uppskattas, måste uppriktigt glädja alla fröken Adelborgs och F.-H.-F: s vänner.
Det, var Förbundets ordförande, fru Montelius, som öfver- liimnade medaljen vid den afskedsfest, som styrelsens medlemniar och byr8ns personal annandagpiisk den 1 april anorclnat 5 För- hvarvid i bundets lokal för den afgAende byrHförestlLndariiln&lt;~~~, sir vii1 ordförandes varmhjärtade tal, som i de känsliga ord, hvar- med fröken Adelborg svarade, till fullo betonades, att det var det synliga hederstecknets här angifna inre n-iening, hvilken för den ena som den andra betraktades som det väsentliga och betydelse- f lilla.
Vid samina tillfalle fick fröken Adelborg mottaga ett ytter- ligare bevis för att hennes verksanihet uppskatotats och ined tack- samhet erkiints i vida kretsar, i det a h e n genoni fru Monteliu3 B mer iin ' 300 gifvares viignar öfver&amp;ktes en hedersglva bestb- ende af en bankanvisning A 6,000 kr.
tillika med en ' textad, i röda.
marokangpermar innesluten adress med alla gifvarnas namn och en sii affattad motivering:, Fö?
mer iin tvA Artiondens aldrig tröttnande arbete i Fred- rika Bremers anda till höjande och förbättrande af den svenska ' ' '
kvinnans ställning utbt - i samhället - och fördjupande af hennes ansvarskänsla inat - i familjen - hembäres Qertrud daelborg ett varmt tack, med uppriktig önskan om fortsatt viil- signelserik verksamhet.
Medarbetare och vänner. » Ett inramadt porträtt af Fredrika Bremer, en litografi efter Södermarks kända porträtt, skänktes afven som minne af de &amp; r, fröken Adelborg ägnat At det förbund, som bar den friiidade för- fattarinnans namn.
Att en afskedafest som den, hvilken här omtalats, mHste f5 en djup underström af vemod a r naturligt.
För den bortfarmde bör dock denna känsla ha mildrats af den tacksamhet, tillgifvenhet och vänskap hon sett strömma emot sig och som sökte gifva sig ett uttryck i de här beskrifna minnesgåfvorna, i de om saknad och erkännande vittnande telegramen fran niir och fjärran och i många till henne riktade varma och kärleksfulla ord.
Några af dessa ord hade visserligen ikladt sig skämtets clriikt, i akt och mening att n %got lätta upp afskedsstämningen, men i skämt som allvar lag dock ett af hjärtat kändt tack för de ganina Aren och en förhoppning p&amp; de kommande, n %got som ju uttrycktes i adressens önskan s om fortsatt välsignelserik verksamhet s.
Fröken Adelborg och hennes tvenne systrar afreste lördagen den 6 april till Gagnef i Dalarna, där de tillsvidare slagit upp sina bopalar i en hyrd lägenhet.
I höst hoppas de dock fA flytta in under eget tak.
Under vhrens och sommarens lopp torde emellertid fröken Adelborg komma att aflagga täta besök i Stock- holm, hvarvid Förbundet kan parakm hennes erfarna rad och hjälp vid utförandet och planläggning af en del riktiga arbeten.
a Hvit ljung af Xatl~ildn Roos.
sHvit ljungs iir ingen roman i vanlig mening, ehuru den icke lider brist på handling, intriger och romantiska element.
Diktens form är dock blott en omklädnad för en afgjord tendens, och man får väl närmast kalla boken en stridsskrift, utslungad till förmAn för en grupp a£ kvinnor, som kämpar sig fram under de bedröfligaste förhallanden: cåra s1ttiskole2a1.a1 * iiznor.
Förf.
har slösat sin fantasis och sitt varma deltagandes rike-
. '
domar pH skildringen af hur den fattiga smi,skolelararini~nn fram- lefver sitt.
lif i de ensliga bygderna, kampande med umbäranden och nöd, öfvergifvenhet och langtan efter en strimma ljus i hvardaglighetens gråvadersstanming, hur hon kommer till sitt arbete ung och förhoppningsfull men inom några Ar är knackt till kropp och själ, nedbriiten i osunda skollokaler och motseende en mer an sorglig framtid med en eländig svaltpension son1 enda resurs.
filan skall måhända invanda att bokens båda typer för yrket - den ena redan i unga Ar förlamad till följd af skol- hiwets daliga beskaffenhet, ' den andra ett stancligt rof för ensam- hetens skräck i en fullkomligt isolerad bostad, ända tills den hemska farhAgan för öfverfall förvandlas till verklighet - man kan ju invhda, att sådana exempel höra till de bedröfligare undantagen, men ingen, som haft tillfälle att se förhtillandena på nara hiill, skall kunna förneka att dylika » undantag » ar långt vanligare .än man tror, och att hvad som begäres a£ denna k a r - innekår niirmar sig det orimligas gläns.
. '
Har man med egna ögon sett de aflagsaa smAskolorna, dar ingen narboende granne kan komma lärarinnan till hjälp, om hon skriimmes halft frAn först8ndet af druckna landsvägsriddare, och har man fått någon inblick i de kraf, som en dylik lärarinna mAste fylla eller som hon ställer på sig själf äfven utom lektions- timmarna, ifall hennes nit och karlek ar af det ratta slaget,.
vet man nAgot om hur den ömkligt lilli lönen delas med ännu fattigare likar och ändA hinner till för en del mera allmänna barmhartig- hetsverk - då, kanner man sig har stå, inför en i sanning vörd- nadsbjudande lifsgarning.
Och det förhallandet, att en och ' annan verkligen lyckats i att med onämnbar sjalfuppoffring lösa .det invecklade problemet att få sin kraft, tid och inkomst att hisna till för allt detta, gör det endast iinuu mer i ögonen fallande ' att ett dylikt arbete icke bör, soin hittills skett, underskattas och.
iiedpreskas s % mycket som möjligt.
Det har p i sista tideil skrif- vits och tdats mycket om ' denna sak, och det ar val ej alltför sangviniskt att antaga det en reform.
i förhållandena ar förestiiende.
Siikerligen skall fröken Roos ' sista bok i sin mAn bidraga att bana väg för en dylik reform genom att i det allmiinna rned- vetandet inskärpa vissa fakta, som alltför ofta förbises.
F. E, * Ett verksamt lif.
Tankar i sociala frågor aE Theodore Roose~ell.
.
Förenta Staternas ryktbare president ar, enligt hvad som framgår af ofvanstående arbete, till hela sin liiggning en typisk amerikanare i ordets basta mening.
Sunda, kloka och.
manliga te sig hans omdömen i tidens stora frAgor.
Med den lugna kraft, gom präglar » the selfmade man », drar han i härnad mot den onyttige medborgaren, eamhällsparasiten, som utan, ansvarskänsla,
.
och utan gagn konsumcrm sinn 5rfda rikccloinar, likasom mot dc korrumperade individer, hvilka drifva en omoralisk politik och verka i lhghetens och egennyttans tjiinst.
Theodore Roosevelt ar dock afgjordt en optimistisk natur, och en vidsträckt och iriiing- sidig erfarenhet, förvärfvad genom förtroligt umgänge med folk af alla samhiillsklasser, har lart honom, att det hos de allra flesta människor dock finnes något positivt godt att rakna med.
Idbn om den nära samhörigheten klasserna emellan gir som en röd trhd genom dessa &gt;tankar » och likash känslan af arbetsplikten och arbetets ära.
Den första uppsatsen, hvaraf samlingen erhållit si t t namn, af handlar tamligen uteslutande amerikansk politik och äger minst af allmängiltighet.
Förf.
förfäktar har det rättfärdiga krigets berättigande gentemot den bekvama och dådlösa freden, och detta med en styrka, som niistan vacker förvaning, nar den kommer fran den senaste eröfraren a£ fredspriset.
De följande uppsatserna kunna sägas ha till uppgift att lofprisa de amerikanska medborgare ur skilda samhällsklasser, som i sitt kall och sin person gjort en verklig insats i nationens lif.
Det är anmärkningsvärdt hur högt Roosevelt sätter pra.sterna i Förenta staterna.
ingen annan medborgarklass agnar ett SA oegennyttigt arbete åt sina med- människor.
- Det finns vii1 knappast en gata eller ett arbetar- kvarter, dar man ej ser spar a£ deras välsignelserika verksamhet %, säges det på.
ett stille.
Den amerikanska kvinnans insats i det nationella och sociala arbetet kan \ va1 ej heller få, ett vackrare vitsord an det som gifves i följande rader: sDe kvinnor, som hangifvet agnat sig %t arbetet för andras väl, prägla3 af en höghet och en adel i sitt väsen, hvilken tvingar hvar och en som kommer i beröring med dem till vördnad och beundran.
Denna höghet präglar kvinnliga.
läkare, sjuksköterskor, lärarinnor och sarskildt folkskolelararinnor, ty hur ofta upptiicker man ej hos dem denna inre glöd, som bar dem i deras sträfsamma och föga uppskattade arbete.8 - - Roosevelt alskar och tror p&amp; den amerikanske kroppsarbetaren.
Han har förtroligt umg %t ts med cowboys, smiibrukare och j5rn- vägsarbetare samt till följd af sin officiella verksamhet kommit i beröring med alla slags handtverkare, och han uttrycker sin erfarenhet i dessa ord: » Fattar man ej i dagligt sanmrbete med kroppsarbetare förtroende och tillgifvenhet för dem, d&amp; bör man söka bristen hos sig sjiilfs.
Boken innehålkr för öfrigt ej endast allmanna reflexioner.
Den är full af belysande esempel p i konkreta fall, dur enskilds medborgare satt in hela sin lr; r,zt ' t och sin begafning p5 att riidja upp och bes % nigon andlig ödemark - och lyckats i sitt före- hafrande.
Somligas namn - t. ex. en Booker Washingtons, en Grants, en Lincolns, - ha flugit öfver hela den civiliserade världen, andra ha dött okända på sin obemärkta plats, men det ar allas arbete i förening, som bygger nationens 5ra och lycka.
Det ar i sanning viilgörande att iiagon gAng möta en förfabtar- personlighet, som ur en n1 yclret; skiftande lifserfarenhet lyckats bergn sin ljusa tro p&amp; n-ianslrligheten, och det är dock ingalunda en opraktisk dro~mnare utan en handlingeiis man, soni talar till oss fran dessa blad.
I en tid af modlöshet och andlig trötthet verka hans ord som en ropandes röst, buren af en fast förtröstan på den kristna kärlekens kraft och p&amp; framtidens sliitljga seger.
F. E.
F r å n 1907 års riksdag.
IV.
Kvinnor som lärare och läkare i statens tjänst.
Den Ylrygger-li~el1bergsIca nzotionen pm 2 en grun dlagsandring i det syfte att kvinnor kunna utniirr~nas och befordras afven i fraga on1 lararebefattningsr vid statens liiroanstalter - med undantag af de teologiska lararebefattningarna vid universiteten - andra beställningar vid inrättningar för veteiiskap, slöjd eller skön konst samt ISikarebe£attningarw, har nu af riksdagen bifallit, sedan den förut tillstyrlds a£ konstitutionsutslrottets majoritet.
Segern ar sA.ledes afgjord, iifveil om den vunnits .med knapp nöd efter langa debatter och i Första kailzmaren med endast fyra, i Andra med 21 rösters ofvervikt.
Vi afvakta rilrsdagsprotokollets offent- liggörande, för att något iiiirmare redogöra för det niarkliga.
iirendetu gång.
Oäkta barns rättsliga ställning.
Riksdagens båda kan-irar ha med fiillstiindig enhällighet be- slutit aflata en skrihelse till Kungl.
1n: t om iitarbetande af ett lagförslag, som pK ett tillfredsstiilla~de satt tillgodoser ii ton^ skten- skapet födda barns och deras niödrars rättsliga stallning.
Motio- nerna hade, som beltant, viiclrts af hrr Fahlbeck och Pehrsson i Osterby.
1 % annat stalle i detta hiifte har denna frQga niirnzare behandlats.
Den kvinnliga telegrafpersonalens löner.
Med inst %mrnmde af h r Martin och 11, p. Nyström har hr Lklh.ageil i Andra kammaren vacbt en motion on1 ny lönestat för Telegrafverket, uteslutande i den kvinnliga personalens intresse.
Motionären börjar nied en hanviening till föregaende riksclags- besl,ut angAende wiitredning och förslag om en fastare anstiillning för persoiier, soin vore hos statens iiinbetsverk och n.iyndighcteï '
på ett stacligvnrnnde sätt sy se els att: ^ inecl skrifgörond och dylika sysslor och därmed fyllcle en ordinarie uppgift inom de sarski1d: t ämbetsverken s. Soin bekan t begärdes af denna anledning ut- låtande af samtliga centrala ämbetsverk och myndigheter iifveii- som af samtliga befallningshafvailde och domkapitel, hvilka ut- Manden med hänsyn till de skiftandc meningar och fiirslag till fragans lösning, som därvid framkomini t, öf verlämnats till lönc- regleringskommittén för yttrande och förslag.
Af denna anledning, säger herr Lindhagen, upptar innevarande riksdags kungl.
propo- sition rörande ny aflöningsstat för statskontoret, icke nagot förslag ifraga om dar anställda I; i !inntiga bitriiden.
PIIotion8ren uttalar vidare sina tvifvelsmH1 beträffande kom- mitténs benägenhet att bedöma saken ur tidsenliga synpunkter och, nienar han, ss % länge kvinnorna sakna politisk rösträtt, komma deras berättigade ansprllk visserligen lätteligen att förbises eller undanskjutas ».
Det tidsenliga vore antt biträdena i samtliga verk snarast möjligt och p&amp; en gAng tillerkinnes en ordinarie anstall- nings förmher, under villkor dock att vara underkastade den om- reglering, som till kfventyrs be finne^ nödig i sammanhang med antagande af ny stat för yerkets.
Efter denna inledning lämnas en öfversikt af de kvinnliga ämbetsinnehdvarnas nuvarande stallning och de tungt viigande skälen för en förbättring härutinnan, hrarpk motionären öfvergiir till den speciella kar motionen afser, niindigen de inom I ' elegrnf- cerlcet arbetnncie kvi ?znorna, hvilkas sak, till skillnad frAn de vid öfriga verk anställda, kommit att intaga en särställining på grund clitraf att Telegrafverkets utgiftsstat upptagits i den kungl.
propo- sitionen vid innevarande riksdag.
I viss mån synes den kommitté, som vid detta Ars bijrjan nfgifvit betänkande om förändrad organisation af Telegrafstyrelsen m. m., och hvarpå det kungl.
förslaget stöder sig, ha behjärtat äfven den kvinnliga kårens intressen, clQ kommitterade hafdar d m &amp; sikten, att ~tjii,nsternänneu borde beredas en efter (leras arbete afpaesad nflöning, som äfven för de lägst aflönade maste vara så stor, att de kunde lefva på densamma utan anlitande af extra inkomster utom verket.
Arbetet i tjänsten maste vara iignadt att f ramkalla arbetsglädjes.
Tilliimpningen, hvad verkets kvinnliga arbetare augir, svarar dock ej viil mot den goda afsikten.
Ledande grundsatsen i för- slagets lönesystem synes vara, att allt ordinarie arbete bör förriit- tas af ordinarie tjänstemän, att den extra tjänstgöriugen blir e % kort som möjligt, att begynnelselönen för nybörjare sattes jain- förelsevis lågt, men sedan bör den i tiita orngiingar allt jämt höjas, s % att tjanstema.nnen tidigt uppnår en försvarlig inkomst utöfver existensminimum.
Nu ar, påvisar motioniiren, förhållandet det, att dc ordinarie platserna äro för knappt tillmätta, att extra ordinarie tjänster, siirskildt på kviniiosicl,zn, i stor utsträckning maste anlitas och att
i följd häraf antagligen en kvinnlig tjänsteinnehafvare ofta har att genomgå en månghrig extra, ordinarie tid.
.
Därefter skulle.det enligt förslaget dröja m&amp;nga Ar innan denna sbsoin ordinarie upp- nhr en aflöning skaligen motsvarande behofvet.
Visserligen ar det sant att förslaget skanker de kvinnliga ordinarierna sjiikhjalp, semester och pension, hvilket ar en stor fördel.
Men lika viktigt %r, att de under sin hiilsas dagar verkligen komma nAgot i åt- njutande af den arbetsgladje som man förespeglat deni.
# D e tjan- steinan, för hvilka, shsom i allinanl-iet ar fallet med de kvinnliga, saknas afsevärda befordringsmöjligheter, måste i gengiild tillerklin- nas ratt att i god tid få tillträda en skaligen stor andel ' af de löneföruG,ner, som utmiitts för deras lilla tjiinst.
Herr Lindhagen genomgRr efter motiveringen, son1 har i sam- mandrag nieddelats, de olika kvinnlign tjiinstegraderna inon?
tele- grafverket, deras n. v. ställning, .nya lönekraf etc.
Graderna iiro i motionen iippdelacle i kvinnliga kontorsskrifvare, k~imliya kassörer, Icvimliga bolclutllnre, telegrabs [er, telefonister, dessa senare af tvA slag: lokaltelefonister och i~zterurba~ztelefo~zister.
Sarskildt betonas telefo-, nisternas i hög grad behjartansvarda sak.
Hvad imotionen siledes förelägger riksdagen att besluta sam- manfattas i följande: att höja kontorsbitradenas begynnelselön fran föreslagna 1,020 till 1,260 kr.
;.
att höja kvinnliga kassörers begynnelselijn, i första lönegraden fråm föreslagna 1,140 till 1,260 kr.
och i andra lönegraden från föreslagna 1,020 till 1,140 kr.
; att höja kvinnlig bokh %llares begynnelselön fr %n föreslagna 960 kr.
till 1,020 kr.
; att höja bitridande telegrafists begynnelselön friin föreslagna 1,140 till 1,260 kr.
; att i fråga om telefonisternas aflöning, a) höja interurbantele- fonisternas begynnelselön från föresla.gna 840 till 900 kr., fr %nsedt ortstillagg, b) anslfi 150,000 kr.
till löneförbattring och sjukhjälp under 1908 åt lokaltelefonister och extra interurbantelefonister, c) hos ' k.
m: t begiira förslag till niista riksdag om ordnande af lo- kaltelefonisternas och de extra interurbantelefonisternas ställning; att göra det uttalandet: a) att vid arbetstidens utsträckning till S timmar för vissa kvinnlign tjiinstemtin måtte tillses, att deras arbete ej blir mera slitsamt och ej heller ordnaclt uncler ogynnsammare 1okalförhAllanden än för de inanliga tjansteman med samma arbetstid, b) att de liigst sflönade ej oskäligt förhindras att, d % nöden s % kriifver, fh åtaga sig betaldt extra arbete å tider, som ej upptagas af deras tjiinst.
Den kvinnliga telegrafkhrens intressen har likaledes behjärtats i en i Andra kanimareii af hr Nilsson i Örebro framlagd motion.
Denna föreslh &amp; dan andring i förslaget till organisation af och stater för Telegrafverket, att begynnelselönen för telegrafist sattes till 1,260 kr., att antalet stationer med kvinnliga föreståndare.
endast där ytterst tvingande skii1 föreligga inb kuniin minskas under det bestämda antalet 100, sanit att till föresthdare för filia.ltelegr,zfstation n18 sHsom tillagg till tjiinetgiiringspengarna utg8 300 kr.
pr Ar.
Stockholms internationella lirarinnehem.
M: Ue Louise Aizdrié, Stockholms internationella lärarinnehems förest %ndarinna, ' under hvsrs ledning Hemmet stktt allt sedan dess stiftande för 12 &amp; r sedan och som tagit det första och kraftigaste initiativet till planens förverkligande, liimnar med detta hr sin befattning p % grund af försvagad halsa.
DA Hemmet till be- tydande del har Ulle Andriks osparda nit och sjiilfuppoffring samt betydande praktiska och administrativa skicklighet att tacka för sin utveckling, betraktas hennes aEgHng såviil af Hemmets styrelse som dess pensionärer som en stor förlust.
De goda traditioner, som den första förestlindarinna lämnat i arf skola dock, gr det att hoppas, alltjiimt fortlefva, och med tacksamhet kommer för alla tider M: lle Andries namn att sättas i förbindelse med ett företag, hvilket förverkliga-t malet att bereda en fristad Ht hundratals arbetande hemlösa kvinnor frAn när och fjtirran.
Till Hemmets nya fiire.sttandarinna har antagits fröken Hedda Stecksbn.
Finlands kvinnliga landtdagsmedlemmar.
.
Det är en ganska beaktansrard siffra de nyvalda kviniilig,z landtdagsrepresentaaterna erbjuda.
19 kvinnor (pH 200 man) komma nämligen att intaga sin plats i landets lagstiftaide för- samling.
Enligt tidningarna tillhöra 9 af dessa det socirtldemo- kratiskn partiet, 6 det finska, 2 det iingfinska, l det srenska och l agrarpartiet.
- Bland de namn, som tilldrog0 sig största upp- märksamheten, äro lärarinnorna Hedvig Sohlberg, Dagmar Neovius, Hilda Käkikos ' ki och kanske mest Lucina Hagman samt Alexandrs Gripenberg.
- Den enda af landtdagens zikndeiniskt bildade kvin- nor kommer, enligt t.idn.
&gt;~Idun », att blifva fru Hedvig Gebhard, född Sillén.
- Af socialisternas representanter ar Ilina Sillanpiiii, tjänstflicke-organi~ationens ordf., den mest k b d a.
Tilliiggas biir, att de tryckta finska källor som hittills stått oss till Ir) ucls rörande valresultatet varit nigot divergerande i sina namnuppgifter.
Otvifvelaktigt med r5tt beklagas det lifligt att siclana namn som skriftställarinnan Helena IVestermarck, fil.
dr,bIaikki Friberg och Tekla Hultin fallit igenom.
