# ID: svediakorp-per3289
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,901
# sentences: 334
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


T devarvet N:r 22 Meriten a t t vara m a n vara man behandlar När m ny lag stiftas och trätt i bankutskottets tilltag att - för för- kraft, dröjer det alltid en tid.
innan sta gången p i 100 år upphäva en den vuxit sig in i det allmänna med- av bankofullmäktige gjord utnäm- vetandet.
Behörighetslagen är långt n i n g - denna gång av en kvinna.
ifrån ett undantag från denna regel utan i stället ett klan skinande exem- pel, ty oss veterligt har den ännu ald- Ledaren om försvarsuppskovsmo- tia tillämpast i några mera betydande tionerna utmynnar i ett Låt oss se f a l l utan Överklaganden.
besvärsskri- Meriten att - upp.
On solidaritet skriver E. W. med anledning av Stripahistorien, engel- ska storstrejken och bankutskottets beslut.
Hem till Fogelstad och bort igen är en livlig skildring av Fogelstadsför- bundets första möte, given av ett par av kursdeltagarna från 1922.
Natten till söndag har nu 10:de kapitel: Kismet.
nått sin Utan förbehåll av Rut Adler fon- sätter diskussionen av Internationella kvinnoförbundets program och de principer, som böra ligga till grund för arbetet.
Den 2:dra juni: Nordisk fredsdag.
skall också behörighetslagen någon- sin kunna bliva in bestående faktor i vår förvaltning och det allmänna medvetandet.
när till och med våra högsta myndigheter göra sitt allra ha- sta och av allt att döma med stor framgång för att av lagen göra en död bokstav.
Man resonerar tydli- gen inte om behörighetslagen som om alla andra Sveriges lagar, de må ur individens synpunkt vara bra eller då- lisa, berättigade eller onödiga.
att när de nu en gång finnar.
skola de lojalt tillämpas.
De äro dock samtliga till på majoritetens önskan och bör re- spekteras så länge de finnar.
Att medverka till att in bort m ur ens egen synpunkt skadliga eller onödig lag äger ju var och en rätt till, men icke att spjärna emot gällande lagar eller gå vid sidan av dem.
Icke ens ett riksdagens utskott.
Det vi här syfta på är givetvis bankoutskottets beslut om den lediga kammarskrivartjänsten i 16:de löne- graden vid riksbankens avdelnings- kontor i Gävle.
Till denna tjänst ha- de anmält sig såväl manliga som kvinnliga sökanden.
Då en av de kvinnliga sökandena, fröken Anna Svedberg, var den i tjänsten äldsta och beträffande tjänsteförordnanden mest meriterade bland de sökande, ansågs hon vara den till platsen mest skickliga och passande, varför banko- fullmäktige förordnade henne till tjänsten.
Bankofullmäktiges beslut överklagades emellertid bland andra av en manlig medtävlande vid huvud- kontoret i Stockholm.
Folke, \ lian- der, hos bankoutskottet, är hög.
sta instans i dessa befordningsfrågor, med den påföljd, att bankoutskottet förordnade Allander till tjänsten och sålunda upphävde bankofullmäktiges beslut, något som icke lär ha hänt på de sista hundra åren.
Om nu Allander i den långa be- svärsskrivelse han ingivit till banko- utskottet kunnat i merithänseende framdraga något, son gjorde honom mera kompetent till platsen än Sved- berg, så vore j u endast gott a t t säga om utskottets beslut.
Y e n detta är ingalunda fallet.
A t t jämföra de bägges meritlista skulle ju föra oss för Iångt, men vi v i l j a endast nämna, som gen inom riksbanken är den, att den kvinnliga personalen trots lång tjän- st &amp; och trots det förhållande, att inom densamma finnas tjänstemän med för manliga e.o. tjänstemän sti- pulerad formell kompetens ännu m avsevärd tid icke böra befordras till högre tjänster ' '.
Och på grund ar denna uppfattning torde behörighets- lagen sålunda ännu icke lämpligen äga gällande k r a f t inom riksbanken.
En dag under pingstmötet på Fogelstad fick jag vara med, då rektor Honorine Hermelin talade till sitt Fogelstadförbund Om ” val av tanke — val av handling ” i formeln för ii " ämne tror jag att hon lyckligen innefattat vad hon menar att Medborgarskolan äverhuvud skall inspi- rera till.
vilket.
som läsaren torde märka, är en icke ringa ting.
Ty det är att obser- vera, att det gäller val av tanke och hand.
ling, icke undervisning i vad som skall Man måste allt som allt vid genom- tänkas eller hur det skall handlas.
Det läsningen av de papper, som röra det- vore mycket enklare, men då bleve skolan ta ärende komma till den bestämda kunskaps- a h propagandaanstalt t i l l så uppfattningen, att det icke är sak- många andra, i stället för a t t vara den skäl, som dikterat bankutskottets friaste skola och centrum för tänkande jag en beslut.
Utan utskottsmajoriteten, he- känner.
En plats, där det föres fram till stående n~ samtliga högerledamöter diskussion, som ligger överst i tidens krav och några socialdemokrater, har en- eller ledningens intresse, och dir alla säga dast velat demonstrera sin bestämda ut frankt sin mening.
mot behörighetslagen genom sätta denna ur funktion och så- lunda skipa ett prejudikat, som blir så mycket farligare, därför att det skapas i början av behörighetslagens tillämpning.
Lösningen av denna ut- nämningsfråga har väckt stort uppse- ende i initierade kretsar, icke minst bland statstjänstemännen, där den gi- vetvis uppfattas som ett prejudikat p i hur behörighetslagen skall talkas, ett ovilja att fyra är haft förordnande i den löne- grad, i vilken hon skulle uppflyttats.
Sina anspråk p i att vara mera skick- lig och passande till tjänsten än Sved- berg grundar Allander på ett mycket subjektivt och i allmänna ordalag formulerat uttalande av Gävle kon- prejudikat, som troligen kommer att torsstyrelse, som anser, att den lediga kammarskrivarsysslan ” lämpligen ” bliva ödesdigert för kvinnorna och ytterligare stänga vägen för dem.
bör besättas med en manlig kraft.
d i Fortsätter m i n på den väg, mot den ” torde ” bliva för ansträngande vilken detta beslut pekar h i n, så för m kvinnlig arbetskraft.
Dess- kommer slutligen den uppfattningen utom åberopar Allander, a t t han av- att vinna instog, att det inte Iängre är lagt studentexamen, vilket Svedberg tillräckligt för m kvinna att uppfylla icke gjort, men därvid iii att märka, de stipulerade fordringarna för en a t t studentexamen icke är stipulerad tjänst.
Hon måste vara överkompen- serad för att kunna stå sig i konkur- rensen med sim manliga medtävlare.
uppfyller de kompetensfordringar, som gilla.
Slutligen erinrar Allan- R. H — n.
der om, a t t ” den gängse uppfattnin- Hem till Fogelstad och bort igen En skildring av Det var m strålande solsken, när vi p i pingstafton i arla morgonstun- den åkte från Katrineholm ut till Medborgarskolan på Fopelstad.
Från olika häll samlades här ett 50-tal f. d. kursdeltagare från 1922, 25 och 26 Denna märkliga värld Forelstadsförbundets möte doktor Ada Nilsson, v. ordf., fröken min.
Detta är framsteg.
Vi ha gli- Ebba Holgersson sekreterare, fröken dit in på den vägen att bli först och Göta Rosén och fröken Magda Berg- främst statsborgare, som få och för- ström.
Till suppleanter i styrelsen val- vänta allt från staten.
Denna utveck- des fröken Elna Hull och fröken Iing är icke framsteg.
Val av tanke och handling, ” väljandet som spränger sönder en uråldrig vana ” det svåraste av allt i vår överorganise- rade och tanklösa tid.
Den i föredraget citerade kulturfilosofen Schweitzer kan ha är den uppfattning, han kommit till i den afrikanska ur skogens stillhet, nämli- rätt i gen att arbeta västerlandets människor tappat bort sin världsåskådning på vägen och leva a h överanstränga sig, fröjdas, lida och dö utan att veta något om den värld de gästa eller varför de göra det.
För hans blickar ser världen utan etisk världs- åskådning vissen och grå ut som en gräs- mark.
(förmodligen i Afrika) innan det nya gräset börjar spin.
Men för var gång m grupp av unga ah gamla människor, som skedde på Fogelstad till exempel i pingst a h alltid sker på Skolan.
samlas för att gemensamt ställa sig inför världen, för att söka trevande orientera sig i den att pröva tankar mot sin egen er- farenhet, då är det också i sin min ett belägg för hoppet att ur den vissna mänsk- Iigheten ett nytt liv kan spira.
Den lilla församlingen den dagen på Fogelstad var ett stöd för denna tro just därför, att vi alls icke bestodo av några särdeles undantag utan voro vanliga, öpp- na, mottagliga a h djupst inne själahung- riga människor, som önska leva livet med- vetet.
Skillnaden mellan oss och andra, som slöade eller nöjesjäktade eller tråkade sig igenom pingsten, var bara den, att vi kommit in i en atmosfär, som inspirerade till att tänka och meddela sig och fått upp- slag att spinna vidare på.
ah för Under ling om pingst förekom sam- nätterna i vindskupor och denna diskussioner till långt fram på gonen.
Det var mycket klokt mor- av de unga att vara så oförståndiga, måste jag skall väl hända några d- Ebba Dahlman.
Den främsta människorätten är rät- säga Det medan man lever, a t t man diskuterar livet till Fogelstadsförbundets första års- Härefter överlämnades ordet åt ten till arbete och utveckling.
De sva- under natten med goda kamrater, talar för möte.
förbundets danske gäst fru Signe gare få icke genom för stora samhäl- a h emot vad man hört under dagen, grä- KI.
12 öppnades årsmötesförhand- Björner, Köpenhamn, redaktör för leliga omsorger berövas sinn möjlig- lar, försonas, och sen i (den klara öster- lingarna av skolans rektor, Fopelstad- ” Det frie blad ”, som talade över äm- heter till utveckling.
genom att de icke rodnadens sken försiktigt letar upp sin egen U d d för att sova ett par timmar.
förbundets ordförande rektor Hono- n i t: Rättsstaten i praktiken.
Hon er- bli i tillfälle a t t söka hjälpa sig själva.
Det är i bland om natten gräset tar sig rine Hermelin.
som hälsade de närva- inrade först om, att de båda begrep- Ringhetskänslan föder endast ringhet.
till med att sticka upp, så att det med sin rande välkomna och över mötet satte pen utveckling och framsteg icke äro Rätten till arbete är många berö- gröna färg plötsligt övervinner den vissna som ingångsord Han.
Larssons ut- identiska.
vad, det visa de stora arbetslöshets- gulgrå.
tryck: ” Det finns inga problem, det Det är m sentimental strömning, siffrorna i alla länder.
I våra sam- Man får vara uppe och diskutera på nat- ten, när man kan vara glad och strålande finns bara människor. ” som gör sig märkbar i vår tid.
"; m- hällen finnar samtidigt med arbetslös- och sjungande nästa morgon.
Den, som Därefter övergick man till val av ligen den, att somliga människor icke heten relativt gott om obrukad, out- träffade de uppsittande på morgonen, för- styrelse för Fogelstadförbundet.
Till kunna reda sig själva, utan alltid mås- nyttjad jord.
Problemet blir att föra stod utan a,, fråga, a t t d.&gt; ej var modlösa ordförande omvaldes rektor Herme- te ha hjälp.
Livets mål är att ut- de sysslolösa händerna till denna out- eller dådlösa tankar de tänkt De hade bara upptäckt att världen var stor spännande im.
(ivriga styrelseledamöter blevo: veckla livets krafter i rikast möjliga (Forts. å sid. 4) rolig och meningsfull utanför skolan, tele- grafstationen eller Monopolet, där de an- nars förtjäna sitt dagliga bröd ja, kanske också att arbetsplatsen är ett märkligt ställe såsom en del av denna märkliga värld.
Devinez.
.
Låt oss se upp O m solidaritet Det var samhäl- lets skuld Stripakonflikten har mycket min- ra oss att Sverige alltid har haft rätt Vi införa följande artikel, vilken uppta- Händelsevis blev det förslag, som dre format än engelska storstrej- och alltid har rätt, precis som arbe- ger samma synpunkter, som dem Tidevar- väcktes vid 1926 års riksdag om UPP ken.
Men det är samma motsatsför- tarna lärt sig att de alltid ha rätt mot vet förfäktar skov av det 1925 fattade beslutet on hållande det gäller, i ena sidan sam- arbetsgivarna.
Under ovanstående rubrik kommentera- försvarets nedskrivning.
av bägge hällets krav, i andra arbetarklassens Det är alldeles sant, att den som är des i “ Tidcvarvet ” ' nr 19 en torparhustrus kamrarna avslaget.
Händelsevis mås- solidaritet.
I båda fallen är det duglig i att pröva, bör pröva, och att plötsliga död p i Norrlandståget.
Händel- att samhället, vilket ord må användas solidaritet kan drivas in i det orimli- sen synes mig giva anledning även till vis- te man säga, ty eftersom fjolårets så för att beteckna den nuvarande sa andra reflexioner än dem, som där kallade lösning av försvarsfrågan var ningen, samhället träder emellan, när ga och skada själva sitt djupaste syf- te hur klart visar oss icke världs- kommo till uttryck ett sammanfogande alltefter möjlig industrien icke kan sysselsätta eller kriget detta!
Liksom ur en djupaste Det torde vara ett erkänt faktum, att heten att nå majoritet, måste man an- betala skälig lön åt arbetarna.
1 prövning framgår att de länder, som man exempelvis i kampen mot lungtuber- se dess öde allt framgent synnerligen England har samhället offrat stora stodo som fiender mot varandra, ha kulor icke skulle komma långt även med ovisst.
Beslutet i den s.k. försvars summor för att hålla gruvindustrien stora gemensamma intressen, d skul- välutbildade läkare, dugliga sjusköterskor i gång under de månader, som en kol- frågan eller snarare militaristfrågan kommission använt att grubbla över le ur en djupare prövning framgå, att som äro sysselsatta med en g e tidigt bedreve ett intensivt upplysningar- är och förblir ett kompromissförslag problemet hur gruvbrytningen skull alla, mensam industri i ett land, j a med ar- bete Lika självklart borde det arilil.
att i allra högsta grad.
Den saknar det kunna göras lönande.
När rid un- bete överhuvud, ha bestämda ge- samhällets första plikt mot blivande mod- underlag av saklighet a h övertygel derstödstidens slut ingen klarhet vun- mensamma intressen.
Men oavsett rar är att undervisa dem i d e n &lt; kropps se, rom ger en reform, när den väl ä nits och arbetsgivarna avstängde att detta gemensamma ligger djupt byggnad och dess viktiga funktion: mo.
gruvarbetarna, kom en rad av andra genomförd, bärkraft att utveckla sil: fackföreningar dessa till hjälp med dolt under alla motsatser, som däre- derskapet.
Vad ha vi lur nytta av skick- mot ligga i öppen dag, hur vill man liga barnmoskor a h moderna sjukvårds- Och det har ju visat sig redan vid den storstrejk.
att den enskilde arbetslöse, som stäl- anstalter, d länge den krassaste okunnig- närmast följande riksdagen, att di Här i Sverige har arbetslöshets- les mellan att svälta eller bryta bloc- het i hithörande frågor är allmänt utbredd icke var alldeles utan framgång, som kommissionen på begäran från Stri- kad, skall borra sig fram till denna särskilt i folkets breda lager!
Varje la- man försökte att tumma på beslutet pa gruvbolag hänvisat arbetslösa t i l l insikt eller vara skickad att inse soli- kare och barnmorska har rikliga tillfällen att iakttaga denna okunnighet, som ofta Man kan måhända använda det för arbete d i r, trots att gruvan var bloc- kerad av arbetarna under en löne- skulle kunna kallas komisk, om icke dess hoppningsfulla uttrycket att upp- strid.
Kommissionen.
som har att konsekvenser i många fall bleve så tragi- skovsförslaget " föll framåt ”.
Den fördela de arbetslösa arbetarna till ska.
Havandeskapet är ju ingen sjukdom, glädjen kan högern åtminstone känna givet arbete och fördela den av riks- givet, att en regering, som har någon men det sätter dock kvinnans både kropp att dess förslag mottogs med m vi?
dagen till arbetslöshetsunderstöd an- kontakt kvar med dem, som lyft upp och själ på d hårda prov, att hon mer än förståelse och sympati, man insåg, att slagna summan, utgår från, att när den p i maktens tinnar, icke kan un- väl är i behov av kunskap m. hur hon samhället betalar understöd och an- dir fanns vissa klokhetsskäl, som ta ordnar nödhjälpsarbete - alltså tar derlåta att känna något för dem, som hor sköta sig under denna tid M e d hin- äro i denna situation, även om den syn till de stora faror, ofta lura d lade för uppskov.
Men det hade v i sig an de arbetslösa har det också inte säger ut det utan talar många- henne, är det vidare av rikt att varje bli- rit klokare av högern att vänta ett år r i t t att skicka dem till arbete, där så- handa lärda ord om riksdagens direk- vande moder iakttager de försiktighets- till med försvarsmotion, kanske dant finnes.
Denna rätt ä r visserli- t i v och utredning och konfliktens in- mitt.
som kunna anses nödvändiga för ett hade det varit lättare efter två år är gen enligt riksdagens anvisningar ic- placering på rätt plats.
Varför skall gynnsamt förlopp av grossessen.
ke oinskränkt.
Om arbetare strejka man förvånas häröver eller begära av Kravet v i upplysning i fråga om havan- efter ett att rösta tvärt emot sig själv å en ort för att skaffa sig skäliga lö- regeringen, att den skall lösgöra sig deskapets såväl fysiologi som ock dess pa- Kanske kunde landstingsvalen d i gi- ner vid ett enskilt företag, kan icke från sitt ursprung ännu mera än den tologi är enligt min mening ofrånkomligt rit någon fingervisning om det sven- arbetslöshetskommissionen lägga sig i gjort?
Vid vårt politiska system och torde väl knappast heller stöta på nå- ska folkets åsikt, tenderande mot en striden och komma arbetsgivaren t i l l med partier.
som i stort sett samman- principiellt motstånd, ehuru de prak- hjälp genom att kommendera dit ar- falla med folkskikten i över-, mellan- svårigheterna kunna bli stora nog.
högermajoritet i första kammaren.
betslösa med hot om att vid arbets- och underklass, måste man ju alltid Den lid tyckes lyckligtvis hälla på att far- Men i år i gick det lyckligtvis inte vägran understödet indrages.
Där- få en klassbetonad regering mer eller svinna, då allt, som rör sexualfunktionen, att åstadkomma någon ändring!
- emot har kommissionen möjlighet att mindre.
Är det bättre att ha en mi- inhöljdes i ett mystiskt dunkel, där för- Låt oss se upp vid landstingsvalen vägra understöd vid s.k. allmänna nistär Baldwin, rom känner sig soli- domar, vanföreställningar och allsköns konflikter.
varmed menas ” kon flik- darisk med överklassen och stämplar vidskepelse frodades Ett verksamt medel U t oss kalla militarism för milita- ter, som beröra det övervägande an- som ett brott arbetarnas solidaritet att skingra detta dunkel ha vi ju numera rism.
Och låt oss i gärning arbeta talet arbetare inom ett visst fack, an- med gruvarbetarna?
Solidaritet är i den förträffliga populärvetenskapliga i fredens tecken!
tingen p i m särskild ort eller inom en företeelse på gott a h o n t.
I de litteratur, som särskilt under de sista åren landet i dess helhet ".
Det vill med flesta fall uppkallar den en motsoli- utkommit.
Jag tänker d i närmast på prof- andra ord säga, att statens utfästelser daritet och bildar så två läger mot emerit.
C.D.
Josephsons böcker om arbetslöshetshjälp gälla icke vid varandra, så som är fallet med klass- Gunnar Bellander.
dessa konflikter.
Och sen finns det solidariteten och den nationella soli- en mystisk tredje sorts konflikt.
som dariteten.
Endast m solidaritet finns kallas partiell konflikt men med sam- rom icke framkallat sitt svar, och det ma karaktär som allmän, d.v.s. är den starka, manliga solidariteten, fattiga försöken till kvinnlig solidari- ” som iii r i t led ".
heter det i riksdags- sådan den till exempel visar sig, när tet.
hånade och fruktade som de äro.
det gäller att hålla kvinnorna inom bättre än den absoluta likgiltigheten.
sina gränser i samhället, Vi ha i des- Kanske kommer också frän dem, som villkoren inom hela sa dagar sett, hur den brutit partiso- fattat vad den är, den bästa förståel- lidariteten såsom en starkare makt i sen, d a största hänsynen för annan allmännas medel, vilket bleve fallet, bankutskottet än denna.
Några tec- solidaritet.
Åtminstone vill man väl om understöd eller nödhjälpsarbete ken till att kvinnorna skulle ställa sig hoppar.
att feministerna inte skola gö- gåves.
För att ytterligare krångla till bakom den kvinna, om här blivit ut- ra sig skyldiga till samma rasande det, så heter det, att en konflikt kan sedd till offer för motståndet mot be- brist p i sammanhang i insikt och tan- ändra karaktär a h övergå från att hörighetslagen, har ännu icke visat ke, som de socialdemokrater, rom hål- vara av den sort, som A.K.
e j får sig.
tt och annat kommer nog, men p " arbetarklassens solidaritet och lägga sig i, till att bli av den mera aldrig en opinion, som på något sätt I vissa Iägen även på männens, men farliga sorten, vid vilken hänvisning kan jämföras med opinionen mot ar- rycka på axlarna åt varje strävan att skapa en sådan bland kvinnorna och av arbetslösa till konfliktplatsen må betslöshetskommissionen, skulle harmas djupt, om en sådan nå- ske.
Denna förändring hade enligt A.K.
hänt i Stripafallet.
Men rege- Det kan låta säga sig, att vägran gon gång visade sig starkare än och ringen ansåg, att A.K.
felbedömt att svara på sammanslutning med en ginge emot till exempel klasssolidari- konflikten och upphävde dess beslut.
annan sammanslutning kan vila på en teten.
Nu grälar pressen om riksdagsdirek- uppfattning, som är vidare och högre tivens tillämpning på Stripakonflik- än gruppsolidariteten.
Men det är f i n.
Den borgerliga pressen håller inte på en sådan, rom kvinnornas med A.K.
om att placera den i för- brist på solidaritet vilar.
För att nå sta eller andra klass (de farliga), en vidare samhörighetskänsla måste medan den socialdemokratiska place- man ha lärt samhörighet och övat rar den i tredje klass (den ofarliga) samhörighet inom en grupp.
Jag ak- för att kunna hålla med regeringen.
tar den arbetare högre, som fanatiskt Det talas om ministerkris, och freda- håller p i sin klass i ont a h gott, i ritt och orätt, i nöd och lust, än j a g gen den 28, då 8 millioneranslaget t i l l de arbetslösa skall beviljas, blir aktar den, som icke har någon solida^ ritet alls, som är svartfoting av små uppgörelsens dag.
Det är föga trolig att de 150,000 åga skäl.
Och detta även om jag in- ser, att det finns något högre än arbetare, som protesterat mot att ar- klass, nationalitets-, ras- och könsso- betslösa hänvisades till att bryta bloc- kaden av Stripa gruvfält, göra dessa lidariteten.
Därför är också de små fina skillnader mellan de olika sla- gens konflikter.
De reflektera säkert inte heller över - vilket de borde gö- ra.
ty man bör reflektera om bloc- kaden är berättigad eller ej.
Här ligger saken så till.
att samhället m- vänder sig av de arbetslösas svåra i k ge för att tvinga dem att bryta mot det högsta hud, det oeftergivligaste krav de känna: solidaritet med sina klassbröder.
De, som präntat i arbe- tarklassen denna solidaritet, har lika litet gjort den till något som lir bero- ende på prövning av fallet, som de gjort det beroende på prövning, som präntat i oss plikten a v solidaritet mot fosterlandet Ilet heter icke, att v i äro skyldiga att försvara vårt fos- terland, om v i anse att det har r i t t i en konflikt med m granne.
Vi få lä-.
~ - — en got tiska, -?
-
Natten till Söndag Intet är förgäves.
Tre dikter av Per Lagerkvist.
Av ELlN WÄGNER Kap. X. sip klart vad det egentligen var som skedde jag sökte ett ögonblick först tanken, här kunde vara strejk efter det var så tyst, men förkastade den.
Ty lönefordringar eller tvister om arbetsvillkoren skulle ju ha blivit meddelade mig, som var byggherre Ja, men inställandet av arbetet mås- te ju i än högre grad vara min ange- lägenhet.
Jag gick runt huset, jag gick in.
vandrade från rum till rum.
här fanns inga arbetare och inga skydd bakom Intet or förgäves allt är du, o liv.
Varje stund som skänks mig gräns, för vad jag hade råd till.
Någ- att Jag funderade mest över det där med bilen.
Bilen hade icke förekom- mit varken i barnens skrivelse eller i något intyg eller vittnesmål inför rätta.
Detta kunde icke betyda an- nat än att läkaren, som jag aldrig sett, måste ha haft till förfogande även m hemlig dokumentsamling el- ler förtroliga muntliga upplysningar.
Det kändes kusligare i n något annat.
Men advokaten lovade mig att begära fram dem.
Hon frågade vad jag eljes hade för synpunkter på utlåtandet.
Jag verktyg.
Nu var jag rädd.
Jag vågade icke sade förhöra mig Om sammanhanget hos den, som jämte mig närmast hade in- att jag icke kunde förstå, var- jag skulle anklagas för att jag icke min broms just under för använde färd mot ett mål jag ville nå nå så tresse av bygget.
En aning sade mig, fort stadsläkaren.
Det står icke ord di- ett skulle vara alltför förödmjukande.
rekt om honom här i skrivelsen.
men Jag hade d. känn att ur denna för- bilden av mig blir ju fel, mente jag, om frågan skulle uppstå ett alltför smärt- icke tar med i den det mål, mot samt samtal.
När jag kom hem, ring- vilket mina handlingar syftat Bil- de jag på till entreprenören.
Han den av min vrede mat barnen, som är förklarade, att doktor Salten rått ho- så utförligt skildrad, blir också fel, nom att låta arbetet vila tills vidare.
när man icke säger, vad jag ville med Det var nämligen mycket osäkert, om mitt hus och vad det var för planer det alls komme att fullbordas, de satte sip emot och varför jag av- hade doktor Salten icke uppgivit got skäl?
Skäl, ja skäl, det visste väl skydde Gösta.
man Nå, och ingen källan hör, där går du kring i solen, i solen här hos mig Din är var blomst på och din är varje stig.
Du ej min närhet märker, har ej för mig ett ord, blott med din ljuvet trampar mitt hjärtas offerjord.
Du vandrar över ängder, bland allt, som tillhör dig.
Du vet, att bara därför är detta ljus hos mig.
gång förnedras.
O, låt mig slippa än en gång förnedras utav sorgen, förnedras av mitt eget liv, mig andras, mig de andras giv.
Ej bara öde sorgen.
mitt ek - nade kunde " I 4 kvällar har jag h i l t ett alldeles utsökt nöje Jag har läst en bok, som heter Jane - det fred och frihet, av kvinnor redo att sätta in makten av allas samlade vil- jor till en enda mäktig, obetvinglig: vi vilja icke mera krig, vi vägra vår medverkan till våld.
vi böja icke våra huvuden för det oundvikliga vi trotsa det, vi förneka det, våra ögon äro icke slagna av blindhet - -.
Tanken svindlar inför möjligheten: en kvin- säga nej åt att ” räddas ” av andras undergång - och med en rysning in- för ansvaret ser man åter de orden i ert eldskrift: ” om vi kvinnor Tel. Norr 437 occh 13363.
+ en så upphöjd känsla var närhet icke nödvändig.
Jag frågade om närhet ann.
Nej, icke det, men här var ödet met.
Nu stannade han käppen i dess svängningar och sade: nej, jag är inte glad.
Men jag vill bara säga dig, att när du gör så, betraktar jag mig som löst från mitt löfte Gå in, du för- kyler dig.
Och så gick han.
Han hade ju strängt taget inte an- nat att göra, men då föreföll det mig oerhört.
Vad hade hänt?
Vad hade så förändrat honom på fattiga fjorton dagar.
Det behövs inte några fjorton dagar för att ett hjärta skall föränd- ras.
Det var väl s i att han låtit sig dragas med av mig, när allt låg ljust till, men sen kom den kusliga efter- tanken.
Inte kunde han prestera den romaneska eldighet, som jag fordrade och otrevligt också kunde det bli med en fru som störde mottagningarna och kom hem från sina förmiddagsupp- köp med hus.
Därför att han kort förut varit med om en skandal vid sin skilsmässa, var han dödligt rädd för en ny.
Han skulk aldrig förlåta, att en sådan hotade genom mig, aft han fick misstanken att ha begagnat sig av ett tokigt fruntimmers blinda dyrkan för ekonomisk fördel.
Allt detta var nog mycket rimligt egentli- gen, och hela denna slutscen han bör jag kanske icke heller mig över.
Han ansåg mig översvep och handlade som bäst skulle beha och trösta mig Men än i denna dag kan jag inte riktigt förlika med mi?
hans Kismet.
Det är detta Kismet han kröp bakom, som gör att jag allt- jämt anser att den tappraste man jag träffat var feg.
emot oss och v i måste böja oss.
Kis- förde skulle Kvinnornas Freds- klart förbund och ha tydligt ett program betonar, om att det vi vilja icke något annat och utöver vad försvars- Fredsvänner kalla vilja?
sig väl alla i våra dagar.
Det bryter inga tankevanor, det förpliktar till in- tet.
Naturligtvis gillas endast ” för- svarskriget ” av försvarsvännerna i förbundet.
Och det är till leda be- visat att varje krig hänföres titt för- svarskrig i det kritiska ögonblicket.
Alltid är det något att ” försvara ”: landet, intressena.
Och att för- svarskriget icke skulle börja förrän är inne över ens land och börjat sitt anfall, och således all pro- vokation vore utesluten - därför har man ingen garanti om ens krigsmakt är rustad och inlärd i modern krigs- teknik - där det förövrigt, som var (Forts. å rid.
4) vännerna äran, som fienden::; i vår makt att förhindra krig och Lägg blommor i min tomma hand, rosor från ett annat land över hela världen hölle samman, stode som jag ej känt, som ej var mill, giv mig som lån vad ej är mitt, att jag får giva det åt den icke göra det. ” som jag har älskat alla dem och r i k och lycklig tro att jag blev rysligt irriterad.
Han hade ju vi- sat artigheten att gå igenom ett har levat mitt bland er e~ dag.
mycket invecklat avskedsceremoniel.
Ur Hjärtats sånger.
Han hade till och med själv oombedd givit mig samma löfte han avfordrat ute hos mig.
och det var mycket egen- av mig.
Vi skulle rota ut erotiken domligt att se dessa två mötas.
När ur våra liv, och så bli riktiga mänsk- jag presenterade dem lämnade jag liga människor, fria och lyckliga.
Vi dem ett ögonblick ensamma, men jag skulle alltid hålla av varann, men för växlades.
jag garner, Ett internationella kvinnoförbund för fred och frihet - ens inre syn formar bilden av en lång oändlig ked- - O, låt mig slippa vara jag, giv mig en enda, enda dag då detta hjärta inte slår härinne, där mitt mörker rår.
kanske var ett illursoriskt mål eller ett rådföra sig med mig, som dock un- obetydligt på intet sätt värt mina an- dertecknat kontraktet?
Tja, ser fru strängningar.
Det ville jag alls inte Magni tja - - - Medan han höll medge ett ouppnåeligt, men på att skruva sig lade jag ner telefon- icke ett föraktligt mål.
Var det oupp- luren nåeligt, då fick ju mitt jagande och Under den vecka, som följde, gjor- mitt slöseri e " viss meningslöshet.
de jag intet försök att komma i för- Men vem vet det, när man sätter ut bindelse med doktor Salten, och han icke med mig.
Det var dödstyst om- för att vinna något?
Jag frågade: är det tokigt att vilja kring mig.
där jag satt ute på Sten- bro.
Till slut uthärdade jag inte, och vinna lycka i och för sig?
På den frågan fick jag intet svar.
måste be advokaten komma ner till mig.
Då hon drog på det satte jag Då.
Det kom något senare, strax mig upp i min bil och for Stock- innan utslaget föll.
Vi hade varit ganska förhoppnings- har ännu icke fått veta vilka ord som holm efter henne, På vägen ner, be- Önskade han att jag skulk rättade hon för mig om läkarutlåtan- fulla egentligen advokaten och jag.
det om min sinnesbeskaffenhet på När rättens ordförande, en umgäng- vinna?
frågar jag ofta esvän i familjen, tog semester och - Det blev jag ej klar över, sva- det mest skonsamma sätt.
Och emellan Stockholm och Broköping reste till Italien p i olaga årstid, såg rar hon.
vi häri e t t gott tecken.
En yngre stannade vi under en bronsbrun - - Landskapet belystes av en halväten och läste dokumentet medan höstso- man skulk nu komma in, och vi van- len jagade skuggorna över papperet.
tade av en sådan mera förestående, efternattsmåne, nar han till slut läm- Stenbro.
Jag stod på min trap- Jag har aldrig läst något maskinskri- något som var ett kapitalt misstag.
vet utlåtande om mig själv förr, det Det var de yngsta medlemmarna i pa i den hårda vinternatten och såg var mycket underligt.
Det var mitt rätten som fällde mig.
De äldre h a n s långa gestalt försvinna ur mitt porträtt på sätt och vis, men just en viss umgängessolidaritet ett visst liv.
Då märkte jag att han svängde med de små förändringar, som van- hänsynstagande för gamla tiders runt med käppen ett par tag, och for- ställer bilden, Man behöver som skull och min man.
De yngre lät Sin f i n d undrade jag om han var glad?
kant inte alls vara mycket svullen i antipati råda.
De var solidariska med O, han fick inte vara glad, då jag var vild av sorg.
Jag sprang efter ho- ansiktet för att bli sned och ful och Gösta.
komisk.
Utlåtandet gick ut på att S t r a x före utslagets avkunnade, nom, ropade hans namn och frågade: fullkomligt saknade balans och för- låg det plötsligt i luften, att jag skulk är du glad?
måga att sovra och att undertrycka förlora.
Välmenande vänner rådde Ingenting kunde vara mera stillöst mina impulser.
Jag överlade icke, mig att resa, däribland förste stadslä- än detta.
När man med högtidlig ed hade inga hänsyn och moraliska be- karen.
Då jag vägrade, insåg han, lovat, som jag gjort, att icke mer söka tänkligheter, beräknade inga följder.
att han icke kunde uppskjuta det av- kontakt med en person, så springer Och där kunde bevisas en bestämd görande samtalet med mig och kom man inte efter honom fem minuter ökning i farten, om vilken man ut till Stenbro.
Advokaten bodde då senare.
Nu kan jag förstå att han vänta att den skulk fortsätta.
Ännu strax efter en min mans död hade jag överlagt en vecka, innan jag köp- te en bil.
Artisterna hade jag dock kört bort, när de blev mig för dyra.
Det visade att jag då ännu såg en till sänder oss i anslutning härtill följande uppsats: O låt mig slippa än en ja av kvinnohänder kring jordens Vartill frun själv.
Och hur kunde byggmäs- den tanken framkastade försiktigt lägg Kanske Johanna Brunssons Vävskola, marken
Hem till Fogelslad och bort igen från riksdagen (Forts. fr. sid. 1) tala över ämnet: Fruktan och förtrös- Socialförsäkringen slutbehandlad.
nyttjade jord.
Henry Georges idé om tan iiven detta föredrag komma T i - Under ii fredagens plenum behand jordräntans indragande till staten devarvets läsare att få del av.
riksdagen d e av regeringen framlagda för- Omedelbart efter detta föredrag skulle lösa problemet om jordens fri- slagen till socialförsäkring.
Bägge kam- görande och därigenom arhetslöshets- följde rektor Hermelins: Val av ton- rarna biföllo så gott som över hela linjen problemet.
Härmed se anhängarna Ror - val av handlingar utskottsförslagen D Det enda undantaget av rättsstatsidéen vägen till arbets- Denna förmiddag inneslöt även en rörde olyckfalIsförsäkringens organisation platsen öppnad och därmed även rät- diskussion om: Kvinnorna och pres- där andra kammaren biföll ett från fri- sen inledd av fröken Ebba Holgers- ten till arbete säkerställd sinnat håll framställt yrkande Därmed Efter föredraget följde en långva- son och ganska snart koncentrerad uttalade sig kammaren för en koncentra- rig och livlig diskussion, vars efter- kring Tidevarvet och dess framtid.
, tion av olycksfallsförsäkringen till en enda Efter middagen kom detta dyningar även i middagsbordskonver- anstalt, varvid i första hand i n utbygg- sationen gjorde sig märkbar sista föredrag, nämligen lektor Gun- nad av den nuvarande riksförsäkringsan- Vid kaffet ute i det gröna var det nar Bohlins: Ungdomens uppfostran mötes stalten bör komma ifråga.
Medborgarskolans vårkurs av 1926 och historien.
* under fröken M a j Sondéns ledning Lektor Bohlin ansåg uppfostrans som vederkvickte skolans gäster.
mål, skolans bildningsprogram, vara Distriktsbarnmorskor Kvällens föredrag höll av fr, Eli- en uppfostran till Lektor Statsutskottet har tillstyrkt regeringens sabeth Tamm över ämnet: Vårt med- Bohlin pekade på flera nyligen timade förslag om anslag för nästa budgetår borgorskap i lag och liv Tidevarvets tilldragelser (misshandeln vid döv- av 635,000 kr.
för beredande av bidrag till läsare komma att inom kort få Iäsa stumsskolan i Gävle) som blottade det avlöning åt distriktsbarnmorskor och re- detsamma i dess helhet.
rättsbarbari, som ännu lever kvar i reservbarnmorskor.
160,000 kr.
till beredande Kvällen avslöts med samkväm, där vår tid, och vars Stöd i undervisnings- I av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. vårkurseleverna på nytt gingo i elden stoffet, framför allt i historia, skolans fl.
samt 50,000 kr.
till åtgärder for åstad- för underhållningen med sång och målsmän icke äro vakna för.
kommande av förbättrad sjukvård inom musik.
Historieundervisningen bjuder fort- rikets ödemarksområden Pingstdagen bjöd mötesstytelsen på farande vår tids ungdom statsidéen i en ledig förmiddag.
Först kl. 3 hölls dess föråldrade bemärkelse den mili- dagens föredrag av direktör Axel Ad- tära våldsstaten.
Krigsromantiken ger Kaffetullen.
ler, som talade över ämnet: I vad mån de unga ideal av föråldrad heroism, Vid behandling av Kungl.
Maj: ts förslag är kapitalet gemensam egendom?
Ta- som ge en suggestion i galen riktning.
till sänkning av kaffetullen o c h de i anled- laren gav en utredning av kapitalbe- Undervisningen ger en falsk och ning härav väckta motionerna hade bevill- greppet, jämte den uppfattning han ovetenskaplig bild av samhällsutveck- ningsutskottet stannat för det förslag, som kommit fram till angående förhållan- lingen, då sådana företeelser, som t. motionsvis framlagts från frisinnat håll det mellan enskild och gemensam ex. franska revolutionens idéer och nämligen en sänkning från 50 öre till 40 egendom i detta begrepp, Direktör dess inflytande Över utvecklingen, den öre.
Kungl.
M a j: t hade som bekant före- Adler slutade med att skissera upp de modärna arbetarrörelsens uppkomst slagit en sänkning till 30 öre.
Bägge kam- enligt hans mening framkomligaste m. fl.
sakna plats i denna undervis- rarna hiföllo vid fredagens plenum bevill- vägarna till utlösande av den genien- ningen.
ningsutskottets förslag om 10 öres sänk- samma egendomen ur den enskilda, Lektor Bohlin krävde till sist en ning pr kg.
E f t e r föredraget följde diskussion.
omläggning av historieundervisning- (Forts. fr. sid 3) p å kvällen voro såväl Fogelstadför- en till att ge en objektiv kritisk hel- bundet som Medborgarskolans elever bild av samhällsutvecklingen.
En så- man nu vet, gäller att vara först ' till fröken Tamms gäster.
Denna dags dan undervisning borde även ge den anfall om man ska ha någon utsikt glansfulla avslutning fick sin prägel fredliga kulturens bragder och rätts- att skrämma fienden - det kallas av den säregna stämning, som käns- förhållandenas utveckling.
Den skulle visst med ett försök att bemantla det N a r c i s s d a g e n 2 juni.
, lan av att befinna sig i brännpunkten ge ungdomen ideal, som stå i sam- farliga ordet anfall numera för för- svarsoff ensiven.
av ett kraftcentrum skapar.
Hit ha klang med vår tid.
På förslag av den danska sektionen av E f t e r detta föredrag, som skulle Att försvara försvarskriget är unge- Internationella Kvinnoförbundet för Fred ' magnetiskt dragits de krafter ur vilka framvuxit såväl Fogelstadförbundet följts av diskussion om tiden medgi- fär som att erkänna att stöld är ett och Frihet kommer den 2 juni i å r att som Medborgarskolan, under afto- vit, framförde rektor Hermelin ett brott men - om jag kommer i nöd bliva en gemensam nordisk fredsdag.
nens lopp framfördes från flera håll tack till alla dem, som bidragit till så stjäl jag, och jag förbereder mig Fredsdagen inledes med en radiounder- till fröken Tamm den glädje och tack- behållningen av detta Fogelstadför- därtill, genom att skaffa mig dyrkar hållning genom en gemensam utsändning samhet, som de många kände, som bundets första årsmöte, och.
förkla- och allehanda verktyg, och teknisk från Nordens tre huvudstäder den I juni färdighet i knepen, i händelse av be- kl. 8-9,15 e. m. Danmark representeras fått komma in under det inflytande rade detsamma avslutat.
Strax därefter var uppbrottets h- hov - trots att jag erkänner det omo- av Thora Daugaard och Nina Rang, Norge som utströmmade från Fogelstad, och förhoppningen att dessa måtte bli allt me inne för det stora flertalet, det raliska i stjälandet.
av Nansen och Sverige av Borgrnästar Krig är naturligtvis icke, uteslutet Lindhagen, fröken Widegren oundvikliga, bort från Fogelstad, stod flera.
I Sverige går fredsdagen i narcissens Kl. 10,30 följande dag, Annandag för dörren.
Men Fogelstadförbundet endast genom att taga bort värnplikt Och.
genom avrustning; vilja folken tecken och den lilla vita blomman, både pingst var det d:r Ada Nilsson, som har årsmöte varje pingst började dagens förhandlingar med att G.
C. absolut använda våld så nog kunna konstgjord och levande kommer att för- de kriga även om de icke äro rustade, säljas &amp;, gator och torg över hela landet, ar f ' ö or r har naturligtvis avrustningen Friluftsmöten med föredrag, fredsguds- betydelse för freden endast i förhål- tjänst m, m, kommer att anordnas lite \, ar- lande till den fredsvilja folket har stans för att ge dagen en högtidlig prägel, vilja till att avhålla sig från våld.
Den IT^^^^^ att få en internationell fredsdag viijan finnes hos medlemmarna ett ej ny, och v i hoppas att den början förbund för fred och frihet.
E n verk- som nu göres med en gemensam nordisk rättskultur * utan förbehåll.
Svart på vitt " de av är princip rättens.
fredsdag skall få framgång och vinna an- slutning så att så småningom allt flera Iän- Därförutan blir fredsrö- der skola följa exemplet relsen som ett rotlöst träd - dess grönska vissnar snart och dör ty det h a r intet fäste och ingen förbindelse med näringskällan med livet.
Det hjälper icke fredsförhundet att ha avrustning på sitt program om det icke är besjälat av viljan att bekämpa våldets ide.
Med denna vilja till be- kämpande av våldets idé följer sedan självfallet och enkelt kravet på en programformulering som ger klart ut- tryck däråt såväl som v i l j a n till av- rustning och nedläggande av all krigs- beredskap.
Vari ligger kväkarnes styrka som fredsfolk och varav beror den höga aktning varmed de överallt i skilda läger nämnas?
Månne icke i (irras orubbliga och enhälliga anslutning utan förbehåll till bekämpandet av våldets idé Även för Kvinnornas Fredsförbund står den utvägen ' att slippa programstrider öppen, som lig- ger i en oförbehållsam anslutning till rättens idé.
Rut Adler av
