# ID: svediakorp-per3287
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,476
# sentences: 590
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fortsatt provisorium till 1930 Allt går igen Vad riksdagen beslöt och vad den borde beslutat om 8-timmarslagen Han skulle valt en Hela den strid, som under lörda- gens riksdagsdebatt om arbetstidsla- garna togs upp av högern i både för- sta och andra kammaren om 8-tim- marslagens v a n eller icke vara, kan givetvis icke betraktas annat än som en skenfäktning.
Man har mycket svårt att tro, att högern, om den haft utsikter därtill, verkligen t u l l e velat gå in för ett upphävande av med alla de svårigheter.
nom detta skulle medföra Ett upphävande av lagen skulle otvivelaktigt som andra lagutskottets ordförande, h r West- man, framhöll, komma att betyda, att de oorganiserade yrkena skulle bliva svåra konkurrenter till de organise- rade genom att uppehålla längre ar- betstid och de svagast ställda bland arbetarna de som bäst behövde skydd skulk bliva oskyddade.
Det ringa intresse, som visades i bägge kamrar- na under debatten, tyder ju också på, att alla voro på det klara med utgån- gen och att egentligen ingen som helst fa- förelåg för lagens upphä- vande Utskottsförslaget antogs över hela linjen, det vill med andra ord säga, att samtliga arbetstidslagar fortfaran- de skola vara provisoriska till 1930, då frågan ännu en gång skall tagas upp till behandling.
Utskottet har förordat detta datum, därför att de internationella lagarna pi detta om- råde innan dess skola genomgå sin första revision.
Det är nog intet tvi- vel om, att det har varit av stor bety- delse för våra arbetstidslagar, att de till m början antagits som provisori- ska.
Genom de upprepade revisio- ner, SOm lagarna genomgått ha de gjorts både smidigare och mera prak- tiska.
Frågan är emellertid, am man icke nu överskridit den tidpunkt, då det är praktiskt att hålla dem så att säga svävande Säkert är, att detta förhållande inverkat både på arbetar- nas och arbetsgivarnas hållning till lagen.
Från arbetarnas sida verkar denna ständiga ovisshet om lagens be- stånd eller upphävande, en rädsla varje medgivande, som kan tagas till intäckt för en försämring av lagen från deras sida sett, och därför mot- sätta de sig ofta de möjligheter till anpassning, ram lagen giver.
Ar- betsgivarna å sin sida hoppas allt- jämt p i ytterligare utvidgning av sin rörelsefrihet inom lagens gränser och anpassa sig därför icke heller i den utsträckning som de helt säkert skul- le göra, om lagen vore definitiv.
Ha- de lagens provisoriska karaktär med dennna riksdag upphört, skulle säker- ligen de möjligheter till smidig an- passning, som vår lap verkligen er- bjuder, kunnat komma till mycket större användning i n nu, och därige- nom hade en av de påtalade svårig- heterna för industrin av denna lag- stiftning undanröjts.
Möjligheterna att där så behövs i vissa detaljer ändra en lag finnes alltjämt kvar även om den är defini- tiv.
KungI.
Maj:t hade emellertid före- slagit icke blott att göra lagen defi- nitiv utan även väsentliga utvidgnin- gar BY dess verkningsområde för att därmed kunna möjliggöra en anslut- ning till Washingtonkonventionen.
En sådan anslutning är visserligen önskvärd men icke under alla be- ting.
För oss skulk det i närva- rande stund betyda en utsträckning av lagen till att omfatta även de min- sta arbetsplatserna det vill säga även de, som ha under fyra arbetare.
Det är möjligt, att en sådan omfattning för lagen I:.
av länderna Men att det för oss är åtminstone i närvarande stund så gott som ogörligt det torde var och m förstå som tänker på hur det skulle.
uppfattas av landsbygdens befolk- ning, om t. ex. i en ren jordbruks- bygd särskild arbetstid skulle uppe- hållas för byskomakarns lärlingspoj- ke och smedens dräng.
Socialminis- tern framhöll i sitt anförande.
att en sådan utsträckning av lagen, som den regeringen föreslagit visserligen icke skulk komma aft omfatta mer i n 24 à 25,ooo personer.
Detta kan ju låta litet på en befolkning av 6 millioner, men om dessa 24 à 25,000 personer utspridda över hela landet, anse la- gens bestämmelser löjliga och omöj- liga, bidrager det på intet vis till la- gens helgd.
Samma svårigheter tyc- kas emellertid förekomma även i an- dra länder.
Både Norge, Schweiz och Frankrike undantager i sina ar- betstidslagar små arbetsställen, och sekreteraren i arbetsrådet, hr Nordin, framhåller i sin reseberättelse att la- gen pi detta område ej efterleves i Tjeckoslovakiet, vilket land är anslu- tet till Washingtonkonventionen Det torde ej vara uteslutet, att man vid den omtalade revisionen av Wash- ingtonkonventionen kan tänkas taga hänsyn till m erfarenhet sådan som denna, och kanske kan man hoppas, aft bestämmelser liknande våra skulle kunna införas uti den internationella lagen.
Några års dröjsmål med v i r ratifikation är därför icke ur vägen.
Vår insats i den internationella lag- stiftningen @ detta område torde ic- ke vara att förakta med en sådan dag som vår och vilken så samvetsgrant upprätthålles.
Vid skiljovägen Av E. W. Kvinnornas internationella förbund Programmet är djärvt därför att rens kongress i Dublin skall byta ut för fred och frihet står inför m skil- som exempel på vad med Washingtonsprogrammet mot ett nytt joväg.
Det är det intryck man får av att vara mot våld nämnes försvars- mera obestämt som kan innesluta ra- som menas att läsa de senaste numera av dess tidning: Pax international.
Vad som skall beslutas är om man vill fortsätta i samma riktning som förut, vilket vill säga att gå emot all- männa opinionen, eller om man skall slå om till en mera populär politik.
Närmast står striden om den mycket radikala programförklaring, som an- togs vid kongressen i Washington 1924.
Där heter det b l.
a. att För- bundet bekämpar varje krig och krigs- förberedelse, det m i gälla angrepps- eller försvarskrig, det må gälla krig mellan nationer eller klasser, Därav följer att förbundet måste arbeta för fullständig och allmän avrustning till lands, t i l l sjöss och i luften är emot hungerblockad, som ju också är ett vapen och mot vetenskapens arbete p i att fullkomliggöra kriget.
kriget, stötestenen När representan- terna vid kongressen det finns grupper i 24 länder kommo hem till sina föreningar, visade det sig att åtskilliga medlemmar icke fattat att medlemskap i förbundet förband till dess radikala åsikter.
Det visade sig att det bestämda anståndstagandet från försvarskrig och från allt användande av våld, vid vilka konflikter det vara månde, skrämde många som kanske annars skulle ha betalat sina årsav- gifter till förbundet inom den ena el- ler andra nationella gruppen.
Likaså att arbetet att bilda nationella grup- per blev svårare i sådana länder, w~ sitta trångt i det och leva i skräck för cn övermäktig granne (Finland, de baltiska staterna).
Dessa erfarenheter ha ställt förbun- det inför frågan, om det vid somma- - - annan rid.
Det är en en arbetstidslag kan genomföras i händelse, som noteras mera i förbigående de stora, tätt befolkade industri- nu, då världen är spänst upptagen av att dikala pacifister och försvarsvänner, lika.
Exekutivkommittén, som sköter affärerna mellan kongresserna, har diskuterat ett sådant nytt program- uttalande.
Det föreligger också ett förslag därifrån, lancerat från eng- elskt och amerikanskt håll.
Franska och tyska och holländska medlemmar stå emellertid kvar på Washington- programmet.
I Sveriga är man för ett förslag mitt emellan Paris och London.
land.
följa med Betecknande de stora för händelserna människors i sätt Eng- att reagera nytt förmåga att uppta ting som hända på avstånd, är att det mindre är de feta rubrikerna och de märkliga telegram- men som levandegöra situation än små detaljer, små återverkningar, som beröra vittnesbörd, som en själv för ens ögon.
Jag minns hur det kändes att första dagarna av augusti se Sassnitzfärjan ligga på Norrström.
Det var ett påtagligt bevis på att världen råkat ur gängorna.
På samma sätt verkade det nu att få i sin hand ett par hektograferade lappar, som uppgåvos vara engelska tidningar Det är verkligen ett snabbt fall från teknikens högsta fulländning t i l l de allra mest pri- mitiva former.
När detta läses har man visserligen fått riktiga tidningar igen, men ut den 6 maj Om en typograf stod och köpte denna tidning för two pence i ett gathörn, bör han ha tänkt detsamma som Arvid Mörne formulerat i följande rader han lägger i på typogra- och som munnen Vi höllo deras stater i våra svarta händer, Vi närde dödens frön i våra bröst Vi föllo för att tjäna dem, och runt kring jordens länder bars ekot av de mäktiges röst Vi voro nattens svarta folk.
vi kunde icke tyda de ord som kuvade vår egen ätt, Vi tjänade de mäktige, nu vägra vi att lyda och dånade ropa vi på rätt.
I dessa ord ligger väl också grundstäm- ningen, som driver hela arbetarklassen att sluta sig samman solidariskt i en storstrejk att hjälpa gruvarbetarna.
Det hjälper för icke att Englands skickligaste jurist för- inom framtvinga och en yrkesgrupp nya bättre villkor, medan generalstrejk, solida- ritetsstrejk är olaglig.
Det hjälper inte hel- ler att regeringens tidning The Brittish Gazette talar om de tusentals strejkande, som av feghet mot sin egen vilja gå med i strejken och bära dess lidande.
Det är i alla fall, när det lyckats att sätta igång och genomföra denna strejk ett bevis på vilja till samhörighet och samlidande.
En handling av solidaritet märkligare än upp- slutningen av ett folk i krigstid kring sin styrelse därför att här saknas så m i n e av de eggande och stimulerande momenten.
Den engelska regeringen strider icke mot en masspsykos utan mot en religion.
Man må kalla det religionskrig, socialt krig eller ekonomiskt krig eller klasskrig krig är det i alla fall.
Det är en viss krigsstämning över det engelska regerings- organet, i meddelandets korta summariska form och vittgående innehåll.
Så t. ex. regeringens löfte att skydda alla arbets- villiga nu och för all framtid för alla efterräkningar, om så behöves med lagens kraft.
Det ger ett långt perspektiv in - hela i framtiden.
Det är ett minne, som kommer för en, man läser om lastbilarna med soldater för att skydda Notiserna ha nämligen i sin formulering något som slå- ende påminner om händelserna under ir- ländska upproret 1921.
Då spelade också de med engelska soldater bemannade larna en stor roll.
Den M o d i s roll, de då spelade har icke begynt än i England självt.
Troligen tar dramat slut, innan ridån går upp för den akten.
Starka vil- jor äro ju i verksamhet för att finna lor- men för en antaglig fred, som icke går någondera partens ära för nära.
Det är bara likheten i upptakten mellan nu och 1921, som ger att tänka på Devinez.
när I Parisförslaget, Som nu röstas om som fara genom gatorna i ilika länder för att representanterna livsmedlestransporterna.
vid Dublinkongressen skola få man- dat, finnes icke ordet avrustning ej heller nämnes försvarskriget.
Man fördömer varje slag av våld, heter det däremot.
Bokstavligen fattat är ju detta icke mildare men det är mera (Forts. å sid. 6).
' -
En ny uppfostringsväg Kvinnlig sedlighets- polis?
Från riksdagen Herr von Kochs motion i första skande av skolarbetet, som också folk- Lika lön och ställning för lika Frågan om utvidgning av de kvinn- k a m m a r n an anhållan hor regering- skollärarföreningen att döma av de- liga polisernas verksamhet har åter kompetens och arbete.
m att taga i övervägande om icke ras avstyrkande uttalande tycks tro, blivit aktuell genom den skrivelse, Såsom Tidevarvet förut påpekat har genom ändringar i undervisningspla- utan det är en omläggning av arbetet som ett antal kvinnoföreningar in- inom de affärsdrivande verken, i ~ " y - lämnat för att stödja fru Törnells a " het inom posten och telegrafen, många av nerna kunde uppnås att för samtliga från det gamla schemat, pi vilket teo- oss tidigare omnämnda motion i elever i rikets ungdomsskolor beredes retiskt plugg är det enda saliggöran- Stockholms stadsfullmäktige.
Skri- de kvinnliga tjänstemännen fått en synner- halvdagsledighet för friluftsliv be- de, till en f ö r ungdomen hälsosam- velsen är riktad til stadskollegiet, ligen ogynnsam inplacering i den nya lö- neskalan, Detta gäller framför allt post- handlades på lördagen av kammaren.
mare balans mellan dess teoretiska som enligt fru Törnells hemställan och telegrafexpeditörer och förste post- skulle få i uppdrag att framlägga för- och förste telegrafexpeditörer, som place- Motionen hade avstyrkts av ett till- och fysisks fostran.
Eller som hr Lindhagen under lör- slag om inrättande a " en kvinnlig po- rats i respektive II:e och 12:e lönegraden, fälligt utskott.
där dock en ledamot, lisavdelning under ledning av en medan de förutvarande manliga befattnin- hr Sandegård, reservationsvis hade dagsdebatten uttryckte det: nu gyn- kvinnlig kommissarie.
garna äro upptagna i 15:e a h 17:e löne- föreslagit en skrivelse i motionens nar skolan endast dem som ha lätt an De föreningar som undertecknat plugga i sig andras tankar, men inte skrivelsen äro följande: Fredrika graderna.
syfte.
En något förbättrad ställning, ehuru ic- Den motivering, som utskottet bifo- ha några egna.
Och redan blir det Bremerförbundet, Svenska kvinnors ke på långt när motsvarande arbetsuppgif- gat sitt avstyrkande, är liksom inläg- de.
som som styra oss, men därför är nationalförbund, Vita Bandet, Soci- ter och fordrad kompetens ha dessa tjän- aldemokratiska kvinnoförbundet Mo- stemän dock erhållit genom riksdagens ny- gen från dem, som under debatten också världen så dålig.
derata kvinnoförbundet i Naturstudiet tillsammans med lära- och de två Stockholmsföreningarna ligen fattade beslut att uppflytta nuvaran- förde utskottets talan, så litet över- de telegraf- och postexpeditörer i 12:e lö- tygande som möjligt och egentligen ren eller också utövandet av lek och av K.
F.
U.
K. negraden samt förste post- och förste te- intet annat än den obotfärdiges för- idrott är, som den framstående dan- Skrivelsen betonar, att f r u Törnells legrafexpeditörer i 13:e lönegraden.
Ett motion " om införande av kvinnlig po- hinder.
Man måste därför hälsa med ske skolpedagogen J. Arvin, vilken tillgodoseende av detta minimikrav kan j u största tillfredsställelse, att första nyligen gästat Stockholm, i sin f ö r t listtjänst utöver den vakttjänst, som sålunda icke sägas innebära någon bestå- kammaren icke följde utskottet utan drag framhöll av oerhört mycket nu lagts i kvinnliga händer.
innebär ende förbättrad tjänste- och löneställning framförandet av en önskemål, som med 38 röster mot 31 biföll hr San- större betydelse f ö r barnens uppfost- sedan år tillbaka väntat att få komma för dessa personalgrupper.
En motion, som skulle tillförsäkra dem en dylik, har degårds reservation.
Detta så myc- ran och utveckling än det direkta läx- till uttryck ”.
Den instämmer ” i mo- framburits av fröken Hesselgren och av- ket mer som den ansats till m för- förhörandet.
tionärens yrkande att den kvinnliga slagits, men då riksdagens beslut i bättrad fysisk fostran för ungdomen, Att motionens genomförande skul- polispersonalen skall.
så snart det rör denna fråga måste ses i samband som beslutet måhända kan innebära, le stranda på f ö r höga kostnader är kvinnor och barn, tagas i anspråk med de organisatoriska förändringar, utom för övervakning och visitering som förberedas inom posten och telegra- vunnit stor anslutning uti landet, vil- orimligt.
Man borde kunna vänta, även f ö r spaningsarbete, husunder- fen, kan man sålunda förvänta, att dessa ket bland annat framgår av de utta- att lärarna i de teoretiska ämnena in- sökning, förhör, rapportskrivning ”.
personalgruppers berättigade krav på en landen från Frisinnade Kvinnor lan- tresserade sig även f ö r barnens fysi- Detta är ett ur kvinnosynpunkt mot kompetens och arbete svarande tjän- det runt, som Tidevarvet haft in- ska fostran.
och undervisade i bägge ganska självklart krav, med vilket ste- och löneställning dock skall tillgodo- kvinnor av alla åskådningar och klas- ses inom en ej alltför avlägsen framtid.
dessa grenar såsom förhållandet är i förda.
förena sig.
A v dem, som Utskottets och d e trettioens av- Danmark i stor utsträckning och med instämma i motionen.
veta säkert ic- Rusdrycksmedlens användning.
ståndstagande grundar sig huvudsak- utmärkt resultat.
Därtill kommer att, ke alla hur nödvändig den kvinnliga Rusdrycksmedelsfonden och avsättningen Iigen därpå, att den föreslagna ledig- an särskilda lärare måste anställas polisen är, därför att d e sluppit att till denna har nu debatterats i riksdagen.
heten skulle inkräkta alltför mycket för ungdomens fysiska fostran.
kom- komma i beröring med den sida av Båda kamrarna biföllo statsutskottets f ö r slag, vilket i huvudsak var i enlighet med pi den tid, som är anslagen för un- ma de därför ökade kostnaderna att det mänskliga livet, som är vänd åt Kungl.
Maj:ts förslag och gick ut på föl- polisen till.
Ju mer man sett därav, dervisningen i d e ” egentliga skoläm- neutraliseras genom en minskning av ju viktigare förefaller det, att refor- jande bestämmelser rörande rusdrycks- nena ” och att kostnaderna för utbil- utgifterna för den teoretiska under- men om kvinnliga poliser icke sam medlens användande.
Av rusdrycksmedlen avsättes till fonden dandet och anställandet av lärare visningen.
hittills förfuskas utan utvecklas.
Utöver de här nämnda kraven fö- så mycket, att avsättningen jämte räntan skulle bliva alltför höga.
Frågan går n i till andra kammaren.
på fonden uppgår till 5 millioner kr.
om Detta visar bäst.
hur litet man på Det återstår sålunda an se, om det reslår även motionären inrättande av kvinnlig patrullerande sedlighetspo- året.
Av återstoden skall vad som över- sina håll här i Sverige satt sig in i d e skall lyckas för den gamla skolans lis, ett krav, vari skrivelsens under- skjuter ett maximibelopp - för budget- nya uppfostringsmetoderna eller vill målsmän i denna kammare att sätta tecknare instämma.
Här rör såväl året 1926-1927 satt till 85 millioner kr.
förstå dem.
Den ändring i undervis- krokben för motionen.
Det vore dock motionären som skrivelsen vid en nå- användas till statsskuldens amortering.
ningsplanen, som motionären här fö- ägnat an i hög grad förvåna, om reslagit, uppfattas tydligen som m be- riksdagen summariskt avstyrkte mo- skärning av hela skolarbetet i syfte tionen, d i nästan alla som yttrat sig att bereda barnen m halv dags ledig- däröver, givit den sin principiella an- het i veckan.
Men i stället är det äm- slutning.
däribland skolöverstyrelsen, nat sam det första steget in på m ny skolkommissionen, läkarsällskapet och antecknar deras uppförande, der uppfostringsväg.
Det är icke ett min- Gymnastiska centralinstitutet.
kommande och gående och beivrar de verksamhet kompletteras av polisen förbrytelser.
som falla under lösdr- - när det gäller omhändertagandet t. varlagen.
Står man på den stånd- av vanartiga flickor upp till i 8 år.
Till Knut Programmet för pingst- punkt.
som t. a.
Frisinnade Kvin- Men det är svårt att förstå att f o r Riksförbund, att ” ingen särlag- förebyggande verksamhet skulle behö- minne mötet Fogelstad nors stiftning rörande mogna kvinnors vas patrullerande konstaplar.
En sexuella vandel " bör få förekomma, patrullerande konstapel skall kun- Frän en n o n antal enskilda och blir mycket intressant och gi- kan man icke reservationslöst uttala na anhålla på Öppen gata.
Hur skall sällskap, som velat hugfästa Knut vande.
Flera anförandm komma an sic f ö r m kvinnlig sedlighetspolis.
här en kvinnlig konstapel kunna ute- Wicksells minne, ha ytterligare gåvor hållas över aktuella spörsmål.
BI.
a.
M a n kan på sin höjd säga, att det vo- slutande ägna sig åt kvinnor och influtit till Rädfrågningsbyrå för kommer redaktören av Det Frie Blad re en fördel att ha kvinnor vid sed- barn som ju är avsikten enligt mo- fru Signe Björner från Danmark tala lighetspolisen, så länge lösdrivarlagen tionen?
Det kan vara situationer där alla fall tillämpas.
Däremot vore män eller pojkar måste anhållas Föräldrar, Redovisningslista finnes om Människornas frigörelse under en i icke kvinnlig polis något som kunde tidigt och av samma anledning som utlagd å Tidevarvets expedition.
ny rättsordning, fröken Elisabeth försona en med lösdrivarlagen själv.
kvinnor och unga flickor.
Summan utgör nu 585 kronor.
Tamm om Vårt medborgarskap i log Undertecknarna av skrivelsen för- I den m i n barnavårdsnämnden be- Många av gåvorna äro åtföljda av och liv.
Direktör A x e l Adler har for- klara, sedan de anslutit sig t i l l kravet höver i sin nya verksamhet anlita po- varma ord uppskattning, tack- mulerat sitt ämne: I vad mån är kapi- p i kvinnlig patrullerande sedlighets- lis.
böra d e naturligtvis ha samarbete polis: ” härvid lägga vi huvudvikten med kvinnliga poliser.
Men det för- talet gemensam egendom?
vid den förebyggande verksamhet samhet och saknad.
något begreppen att tala om bland vanartad ungdom, som kvinn- detta samarbete mellan barnavårds- lig sedlighetspolis skulle lunna utöva nämnden och polis i samband med i samarbete med barnavårdsnämnd sedlighetspolisen.
För övrigt skulle och andra hjälpinstitutioner. ” vi vilja på allt sätt instämma i motio- Vi känna icke i vad mån barna- nens och skrivelsens syften.
Måtte vårdsnämndens sedan i år utsträckta vederbörande taga intryck därav!
- Stockholm ser kunna - ex. Wicksells vid sam- ~ "
Läsa, själv A v Ragnhild Modin-Ringström Det var en gång en liten flicka som lir- En ny värld hade öppnat sig för henne, de sig läsa utan att gå i skola, som förr en stor och underbar värld var vanligt.
Hon var vetgirig och läste “ Hur har jag kunnat leva förut, när jag allt hon förstod och mer t i l l a h frågade inte kunde läsa? ” brukade hon säga.
mamma och pappa om allt, som barn gö- “ Tänk att jag inte visste, hur roligt man ra åtminstone när de inte gå i skola har, när man kan läsa! ” Så k- den tiden, att Pelle skulle läsa svensk historia Då öppnades för honom den stora, vida världen Han levde inte på 1900-talet längre.
Han läste hela historien med detsamma och lev- de genom alla århundraden Att skriva var ett litet arbete, som man När mamma sade godnatt i t honom på gjorde på bestämd tid och bemödade sig kvällen, svarade Pelle: att göra fint a h noga.
Det fyllde i n med “ Gustaf II Adolf blev 36 år gammal. ” tillfredsställelse Och nu skrev Stina till “ Sov gott, Pelle ”, sade farmor och morfar ah mostrarna.
De “ Och det blev Karl X11 också ”, svarade blevo så glada, a h Stina fick svar från — Hon hade en liten jämnårig kamrat, som gick i skola.
När de båda små flickorna voro tillsammans och resonerade om livets problem, såsom barn bruka, så befanns det oftast att den, som inte gick i skola, viss- te mer.
Till sist utbrast den andra: alla också en pigg och begåvad flicka,.
Pelle Stina ah Pelle resonerade om istiden ah vikingar a h riddare och om Karl X11 och drottning Kristina Medan mam- ma stoppade ah sydde fick hon berätta för invånareantalet i Sveriges städer vid för barnen allt vad hon kom ihåg, som slutet av förra året och slutet av det inte stod i deras böcker Och så läste de gångna, så klippte hin ut den.
Men jag Grimbergs alla böcker, tills de somnade är dock rädd, att den försvann efter nå- på kvällen.
Eftersom de blevo större lir- gon tid te de också andra böcker, som pappa a h En sak hade Pelle svårt att intressera mamma hade.
Stina låg helst framstu- pa på en soffa med ett äpple framför sig för, till mammas ledsnad: vilda vu- munnen.
Pelle låg på golvet eller stod ter.
Kaffebuske och brödfruktträd höll vid en bokhylla, eller allra helst låg han han reda på, men styvmorsviol a h röd- plister intresserade honom inte.
När man ovanpå klädskåpet i barnkammaren.
tagit växter och mamma ah Stina exami- Stina intresserade sig mest för kvinnor, nerade dem, fick Pelle tag i någon geogra- för Birgitta och drottning Kristina a h f i a h läste för d- om hur mycket järn Fredrika Bremer och alla andra ah för ah stål och timmer a h spik a h lådäm- skalder, Topelius ah Selma Lagerlöv nen Sverige exporterade först och främst.
Hon hatade krig och orättvisa och dumhet och superi.
Stina Till sist kom en tid, då mamma måste tyckte också, liksom alla flickor.
att det skicka barnen i skola Stina " ar 14 år a h kom på gymnasiet Och nu började var gränslöst roligt att lära sig språk.
Pelle lit människorna vara, som de vo- så mycket nytt, och det var en fröjd att r a Han läste gärna om krigiska kungar, ha kamrater.
Stinas kamrater gräto väl men ännu hellre om vetenskapsmän ah ibland en tår över att de gått så länge i skola ah ännu hade tre år kvar till stu- praktiska karlar.
Rousseau är, så vitt jag vet den förste Loven blevo litet långa, fastän man ha- denten.
Men Stina hade bara roligt Men vad som öppnade ändå fler vyer som j Emile blottar skolornas felak- de de roliga böckerna Man blev inte så Pelle kom in i fyran och blev skolpoj- för Pelle dit var geografin.
Pelle som- tiga upppfostringsmetod Han säger att al- glad av dem som av arbete.
Det var ett ke.
Hin läste läxorna, ah på rasterna la barn av naturen äro vetgiriga, inte jullov — Stina hade då kunnat h a ett nade med jrdgloben i sängen, ah på slogs han med liv ah lust.
morgonen satte han sig upp a h studerade nyårsdagen hade gått deras kunskapstörst dödas genom onatur- par, tre år — och En dag frågade mamma honom i tele- lig uppfostran och tråkig undervisning.
Nästa morgon steg Stina upp tidigt och globen.
Sedan läste han tabellerna tak- till i Karlssons geografi och läste alla fon, om hon skulle kom honom en bok Han vill ha undervisning blott i hemmen, sade: gamla geografier som funnos i huset, till att läsa på söndag.
vet ni, vad han sva- för att barnen i frihet, naturligt a h med “ Nu vill jag inte ha lov längre. ” Så läste hon en lektion När den var a h med på tyska, sen h o börjat läsa det.
rade — Pelle, som kunnat i timtal stå och glädje skola få utveckla sig och inhämta slut, började Stina hoppa och sade till Han tycktes äta geografi, ty böckerna läsa i svåra böcker för stora —: kunskaper smälte ihop förfärligt.
“ Ja vet mamma, nu för t i d a är jag Här en liten historia om Stina a h det är roligt, att det är slut på Nu hade Pelle ständigt en massa roliga inte längre så intresserad av läsning. ” le.
Stina var 7 år.
Skulle mamma skic- saker att berätta för mamma ah Stina Pelle var hemma på tre dagars lov, ah och pappa ah jungfrun a h kamraterna Pelle också börjat lin.
Mam- “ Nilen är 6,000 kilometer lång, men mamma frågade, om han ville ha en bok Precis samma svar!
bort mitt barn?
Tids nog måste man för- Missisippi-Missouri är 7,000 Volga är Och ännu hade han inte gått ett år i lora dem om att arbeta m Stina Och han hade jämnt hälften, den är 3,500 Amazonfloden Skulle jag skicka bort flickan och se- den egenheten, att n u han skulle läsa bib- den är också väldigt lång, den är 5,500 ki- skola!
Mamma skulle tyckt det var bedrövligt, dan gossen också för hela förmiddagen, lisk historia, så måste han först se efter lometer, och d är den d vattenrik. ” låta dem gå en lång väg ah sedan under hur många sidor boken var a h har mån- “ Vet mamma hur högt Mount Everest om inte Pelle strax därefter funnit en geo- logi och satt sig att läsa i den i flera tim- flera timmar tvingas att sitta alldeles stil- ga berättelser där var, och hur många är? ” la i ett kvavt rum med en massa andra?
med en och med två och med tre stjär- “ Det är visst nära en mil " — “ Ja de mar, så att han inte hörde vad de andra du kan väl ha tid att lära dig nå- Huvudräkningen gjordes, medan mamma du.
som inte behöver gå i skolan! ” stoppade strumpor Stina sprang mamma och frågade: “ Får jag räkna Detta hörde hennes far, som var skol- rektor, a h sade: Och att räkna själv.
Fanns det något “ Där sa du en sanning, min dotter ” så roligt som när talet var rätt?
Sedan berättade han den lärorika histo- Så skulle Stina börja med den där rien för sina elever, bland vilka också jag märkvärdiga “ katekesen ”, som barnen talt var.
om så ofta.
Mamma förklarade, att " bu- Så länge skolorna ha varit tvångsanstal- dens ” betydelse var att man skulle älska ter “ med arbete hela dagen, med tävlan, Gud mer än allting annat, att man inte stryk, anmärkningar och hela apparaten, skulle svära, inte stjäla eller dra till sig har man ansett, att barn av naturen inte orätt penningvinst, inte döda varandra el- ha någon kunskapstörst utan avsky att lä- ler slåss eller ens tänka illa om varandra ra sig något Att springa “ som pilt från och inte skvallra och förtala varandra bok ".
det var att skynda från det värsta Då utbrast Stina: som fanns “ Nej vet mamma, allt det gör gör näs- Och dock y det alldeles tvärtom.
Det tan alla de stora Tror dom d i verkli- är lika naturligt för barnens intelligens gen, att det tjänar något till att lära bar- att arbeta och utveckla sig som det är för nen, att dom inte ska göra det? ” deras kropp att röra tig och växa.
Bar- Stina studerade skolredogörelsen och nen vilja veta allt om världen: människor, beräknade, hur mycket hon skulle h- djur.
tåg, bitar o. I. v. De fråga om allt alla ämnen för var månad.
Så skrev bn — så länge de inte bli tröttkörda i sko- ett fint schema.
När det satt på väggen, dansade a h sjöng Stina av glädje.
lorna “ Ja i hälarna got, — — — om Pel- — Jag hade NY det var deras natur att röra på sig ögonblick a h stillasittandet var lika ohälsosamt a h onaturligt som det var att under dagens enda soliga timmar sitta in- ne!
Skulle jag i onödan låta dem lära odygd a h fula ord och utsättas för smit- vart ta?
När den smula de lärde sig de för- sta åren kunde inhämtas av ett normalt barn med en timmes arbete i hemmet för- sta året och två timmar de följande åren!
Stina som var älst, fick lära tig sta- va.
Sen läste hon med nyfikenhet och förtjusning de första böckerna, både så- dana som hörde till skolkursen och andra “ O, vad Nu hade Pelle var litet lat lärt honom stava nor.
Och h u stor del av boken som hade är 8,840 meter, Kilimanjaro är 6,000 och pratade N u har mamma kvar en liten parvel, en stjärna, och så vidare Mamma undra- Ararat, som Noaks ark stannade på, är de, om han egentligen intresserade sig för 5,200 Monte R o r är ungefär hälften av som inte börjat skolan och ännu har hela sin aptit på vetande i behåll.
När han gubbarna i bibliska historien Men när Mount Everest. ” hon frågade honom, vad någon av dem När Pelle fick havregröt till frukosten vaknar på morgonen, börjar han fråga gjort, så visste han det.
mamma ah fortsätter hela dagen frågar sade han: Det blev sommar, och h m a skulle ha “ Världsproduktionen av havre I 65 mil- om grottmänniskor och vikingar, om Gus- lov.
Men första morgonen av lovet sade lioner ton.
och därav kommer 1,2 millio- taf Vasa a h om Karl X11 Karl XII och Stina på morgonen: Karl XII, hjälten!
Och om wir och ner ton från Sverige. ” “ Stig upp, Pelle, jag ska ha sklola med När man skalade potatis sade Pelle: kanoner, undervattensbåtar, isbrytare bi- dig. ” “ Världsproduktionen av potatis är 150 lar a h flygmaskiner — så att mamma är ton.
varav från Tyskland 50 mil- ledsen, att hon läst så mycket grammatik Pelle steg opp Den sommaren fick Sti- och matematik a h kan svara så litet och na klart för sig, vad han skulle bli: lärar- lion *. '
Fann Pelle i tidningen en redogörelse okunnigt om livets verkligheter in- millioner
Av ELlN WÄGNER Hut kan postexpeditören veta att jag just nu icke hatar någon männi- ska?
Det är obegripligt, men det måste vara så ändå, ty när jag kom in till honom i dag, smålog han ge- nast m o t mig.
ja han var verkligen den av oss som smålog först, sedan jag så länge fått småle förgäves Då gjorde jag, vad jag alltid tycks gö- ra, jag utmanade honom.
Jag läm- nade fram ett korsband och betalte med 100-kronor.
Det pick bra.
Inte en min av förargelse visade han.
Dessutom sade han: det här väger li- te mer än ett korsband får göra Men det får väl gå för den här gången Han överträdde reglementet för min skull.
Det finns ingenting som gör så lycklig, En man, som skänker en ett körs- bärsträd är ingenting mot en man, som bryter mot sina instruktioner.
Men det var i alla fall på sätt och vis en upprörande syn att se det lilla sir- eo ann vi hade efter tjugo års samman- vindsvåning, då övergick mumlet till högt knorrande.
Jag hörde det ända ut.
men brydde mig inte alls om det.
Mitt samvete var verkligen rent.
jag tyckte jag hade rätt att ge ett handtag åt den där unge mannen, som min man varit intresserad av, därför att han låtit inbilla sig att de var släkt på siddlinjen.
Det var aldrig meningen att jag skulle ta emot mer än en.
Men han skrev till vänner i Stockholm, Köpenhamn och Paris och berättade lit honom på så mycket genom en om den rika och dumma kärringen på femtonårig sjukdom.
Stenbro, och så kom det flygande Den sorgen har jag kvar än, obe- sparvar från alla hill, fräcka, hung- rörd av att jag sedan dess haft m riga sparvar, som jag roade mig med kort och häftig förälskelse och begått att kasta smulor åt och sätta upp många dårskaper Si snart det är en kärvar till i vinterkylan Hade jag smula vindstilla i mitt liv och stun- ink varit d trött, hade de aldrig kun- dom plötsligt ändå mitt i storm och nat växa så till i fräckhet som de tumult, stinger mig udden av hans li- gjorda, men jag hade ändå kraft nog dande, vemodet över att ett v i m är att göra slut på deras goda dagar och borta, och jag genomlever allt igen, köra av hela bandet när en av dem även stoltheten över att han bröt upp förförde min husjungfru.
Jag köpte så manligt, högtidskänslan inför av- mig fri genom alltid ge dem respengar skedet, all undran inför det okända och fick en hel del dukar i utbyte, och undran över att man icke undrar Vår bokhandlare, som är stadens mer in man gör konstexpert, har vittnat inför dom- Samtidigt kände jag den gången stolen, att jag betalte fyra gånger vär- en djup tillfredsställelse över att jag det av dessa tavlor.
Det gjorde han fullgjort ett värv och att jag gjort det av godhet mot mig, ty jag betalte i bra.
Det verkligt tokiga hos mig låg själva verket det tiodubbla.
kanske just i att vara så nöjd med Det skydd min man trots sin svag- mig själv, att ha en sådan känsla av het givit mig hela livet blott genom kraft mitt i en oerhörd trötthet - av att vara min man hade varit så full- herravälde och handlag med livet, och komligt att jag aldrig förstått, att det just på ce tidpunkt, d i jag ödes- jag åtnjutit något skydd eller att det digert misskötte förhållandet till min behövdes.
Det föll mig inte heller in dotter och måg.
Men det begrep in- då.
Jag satt dör trygg i min myn- gen.
dighet och mitt oberoende.
J i g trod- Jag anser för min del, att om nå- de att min liv var mitt och mina pen- gon avsky motiverad, så var min gar var mina.
Jag visste visserligen avsky för min måg det.
Han slank att man talade om det sedeslösa livet ju in i familjen medan min man var på Stenbro.
Det var jag, som fick döende, utan äktenskapsförord eller skulden för husjungfruns öde och någonting Det gick så till, att en blev henna medslampa.
M e n jag dag, då jag var ute och @.
passade tänkte inte på att ta ut ägaren till nå- fästmannen på att smyga sig in till gan av de värsta tungorna och sätta min man och föreställa honom, att min egen version av händelsen i gång.
han och Astrid borde få gifta sig så Jag trodde inte det behövdes.
Fläc- fort som möjligt.
Han fick också ken skulle gå ur ändå svärfars löfte innan jag hann hem, En gång hade jag varit med min det är ju så lätt med de döende Då jag frågade varför, sade min man, man i en affär i Stockholm, jag t r o r som han blivit inlärd, att det skulle att han köpt en överrock.
Han stor ler dåligt vår uppgift i världen att gö- boende.
ra det uthärdligt för dem att leva, så När man kom och beklagade mig och talade på begravning och sorgvi- siter om min sorg, så hade jag hela tiden pi tungan a n säga: varför ta- lar ni till mig om min sorg?
I detta sammanhang är väl inte det så vik- tigt Det är ju han som är huvudper- sonen.
Jag har ingen egen sorg, jag sörjer hans sorg över att behöva dö vid femtio år och över att livet bestu- har vi ändå våra ögonblick, då vår smärtsamma kunskap kommer dem till nytta.
Följande morgon lade fru Lund- ström: jag gick förbi affären, som fruns träd kom från (hon hade läst på omslaget) och dom som är mindre än fruns kosta arton kronor.
De sa, att det var en mycket stilig herre med grått h å r som skicka det till frun.
Det hade jag inte beräknat: att han Men jag var icke rädd a n han skulle komma hit.
Li- te, lite kunde han rubba på sitt ord att aldrig mera söka kontakt med mig.
Men inte mycket, ty det kunde ha Tre dagar tillbragte jag mestadels på min soffa i huvud- värk och under den tiden hann körs- bärsträdet slå ut från knopp till blom var i Stockholm.
konsekvenser.
och tänkte - liga trädet stå och lysa med sina små vissna ner.
Under denna tid skära knoppar invid min köksdörr, jag mycket och vad skulle när jag kom hem, Det var mycket jag annars göra på de två män, vackert, men den man, som sände som verkligen förvandlat mitt liv, var det, överträdde därmed inga andra på sitt sätt.
Och jag besinnande det trohetsbrott mot den döde, som straf- - instruktioner ill sina egna.
Jag bar in det och sade till mig fade sig så hårt.
Jag vill inte påstå Broköpings kan vara från ränt- omdöme b r a vilade PA dum konve- mästaren Jag tänkte på vad fru Lundström nans.
Det var inte så dumt att för- berättat för mig om karlen i pråmen, döma mig, därför a n jag gick i svart Mitt mål som just låtit viga sig vid kvinnan blankt siden i stället för man tre mi- Han sjöng sin bedårande sång för de jag i hyttdörren, på det att hon nader efter hans d %, Ty det var på rika, måtte bli jävig och icke kunna vittna något sätt symboliskt för min sinnes- för dem som ha villor och slott mot honom i ett hotande spritmål, stämning.
Jag sörjde honom inte.
och parker där popplarna skyldra vid vägen Samma tanke kan ligga bakom detta Jag låtsades icke heller att sörja ho- och svandammens vatten är blått körsbärsträd,.
tänkte jag, Men då nom.
Och däri låg kanske ett slags jag såg att det var anonymt, förstod förräderi.
Jag hade då redan räckt för dem, vilka tidigt ur böckerna lärde ge rytmer och rim deras fastställda ut åt livet den hand, som i tjugo år jag, att det icke kunde vara från värde räntmästaren.
Så förtrolig med mig hållit hans och fattat en ny hand.
Och mätt efter fädernas mått Det måste vara för- det är alltid e t förräderi mot de de- är han ju icke.
Jag ville jag tage vart rim ifrån gatan, ste stadsläkaren.
Ett anonymt körs- da, var rytm ifrån vagnarnas dån bärsträd som svar på ett anonymt te- Men vad som är orätt och vad de och vände till gränden och bakgården legram, det stämde ju.
Men han kanske borde ha begripit i Broköping åter skulle inte ha gjort det i alla fall.
är, att jag icke kom varm ur ett äk- en folkets förlorade son, Han borde ha hejdat sig vid tanka tenskap och sökte mig en ny man.
in- att det kunde vara mig en svår fres- nan graven hunnit sätta sig över den telse.
Men mi hejdar n sig enligt förre.
Min man förlorade jag för tio ger ljus åt den min erfarenhet aldrig vid någon så- år sedan, då det stod klart för mig, dan tanke, och del är vad som gör a n han var en obotlig invalid.
Min Jag ville min sång finge lysa i kyffet dem så tjusande och så grymma, dotter påstår i sin skrivelse att jag fast de inte vet det.
icke var god mot hennes far.
Det De påstår ju, att de har en hel var jag icke heller under de månader som havsskri från värld för sig själva, där vår förmåga min sorg varade, innan jag funnit Han sjöng om en värld, som gjorts att följa med tar slut.
Men vi har mig i att bli hans sjuksköterska, säll- Jag ville min sång kunde för de rika.
dånande också en hel värld, låt gå för nedan- skapsdam, föreläserska och åhörarin- spika för men i alla fall en hel värld, som na i still &amp; fer ham kvinna.
Det var tar vid där deras slutar.
Vi är ock- en sorgetid med kulörta kläder och en spik i dess likkistas lock att själv: seså, det Dikter av Arvid Mörne ~ - med nådde där nere den eviga isen mörkaste vrån * som en vildros på fattigmans rock vara lastar, så grynna, men vi vet det, vi regi- sammanbitna tänder När den var Men jag vet, att mitt famlande dikt- strerar ordlös grymhet och godhet, vi över, var jag god mot honom, men det språk förgäves vet betydelsen av handlingar och omnämnes icke i skrivelsen.
Karola skall bida förnyelsens år, på mänskornas har svävat, frånvaron av handlingar, av körs- Musselman är den enda människa i att min sång, som läppar bärsträd, av alla tecken som de inte världen jag kunnat tala med om det- skall glömmas från jul och till vår.
ser.
Det är väl inte nån kunskap ta.
Och hon förstod mig.
Hon sa- Vad mer - blott de tusen som smut- sen gjort gråa, som når till själens botten, men stor de att han vet hur älskandes förtro- nog för att skulle vara farliga, om, lighet bryter själens insegel och ska- de fattiga, trasiga usla och råa ja om, vi kunde hålla oss lugna inför par en närhet, som är den närmsta i få bärga en skörd i mitt spår.
vad vi ser.
Men det upprör oss för världen.
Hon förstod, a n min man Kravet mycket, våra passioner kommer jag utan denna förtrolighet mås- och förvirrar spelet, våra nerver gör te bli svalt förbehållsamma och kon- Den sång, som skapar tiden ny vår kunskap värdelös, och så blir ventionella som syskon mot varandra skall födas i fabriken summan bara lidande.
Kanske inte i allt vårt förehavande, även i döden, vid hjulets dån och remmens gny, bara lidande ändå.
Om v i också fyl- trots den märkliga kunskap om var- skall brusa genom sömntyngd by som vårens flöde, grått av dy från överfyllda diken.
vi med Han skall ej orden rata Hon virvlar kring likt vägens stoft och eggar sinnena med doft från gränd och storstadsgata.
Här diktades i band på band om frihetsglöd och fosterland, om vildmarksdjup och insjöstrand och hav som vida svalla.
Den sång, som skapar ny vår tid, en sång till dåd, en sång till strid skall stöta klingan, blank och hård, i fördom, värd att falla.
att se Astrid gift.
Men vid kassan för att an- så skönt handen förbi Var ju både tröttsamt och onödigt nom och öade tjugo kronor framför upphörande för oss alla.
Men Gösta kassörskan Min man tog helt enkelt fick till stånd lysning alla gångerna pengarna och stoppade i sin plånbok, tänkande på man samma och gjorde söndag, för vilket honom skrämde klart min hur tillbaka på att någon det Var större växel sedel, han som fått nära slutet var.
Och sen vigsel i sjukrummet och så stannade han ba- ra utan att vara ombedd.
Ty våning hade de ju ej, och bröllopsresa kunde dock ännu inte hade lämnat, Kunden såg det, kassörskan och hi- trädena såg de.
Det gick m stöt @ - nom det var alla.
ju men, den andra men vad herrns gör pengar!
herrn.
han han väl inte förekomma.
isolerad person hade Min man vaknade till hälften upp ur jag väl kunnat klara.
Men detta att sina funderingar, så pass mycket att Astrid med sig, gjorde det han förstod att det var fråga om att hela så upprörande.
Jag hatade ho- han tagit tjugo kronor.
- Jaså, sade nom.
därför att jag måste förakta han oerhört lugnt, tog UPP pengarna mitt eget barn.
Ingenting är mera och lade tillbaks dem utan ack och förödmjukande och bittert och jag ut- utan ursäkt, utan spår av förvir- härdade icke att se dem.
Jag Sen dess har jag alltid tänkt, l ä m n a - ning ut till vårt sommarställe, som är ga oskulden handla Det var gudnås så visst en falsk vinterbonat.
Detta gillade man ännu i Broköping, detta kunde man vänta lärdom.
Men det anade jag inte den av en änka.
Men då jag förbjöd de gången.
Jag gladdes över att det nygifta att fira jul hos mig, som de började våras och över att min trött- gärna velat, efter som jul på landet het vek.
Jag blev frisk och började är så i sin ordning då började man intressera mig för drivbänkarna Den mumla i Broköping.
Och när jag se- dag, då jag tog in den första knippen dan lät Broköpings unga konstnär och rädisor, kom den nyutnämnde förste blivande geni gOn en ateljer i min stadsläkaren, doktor Salten på besök
En litterär upptäckt i England av Elisabeth Den moderna kvinnan avspeglas ofelbart i skönlitteraturen, påstod ny- ligen en av talarinnorna vid en dis- kussion om kvinnan av i dag.
Det förhåller sig väl snarare så, att en romanförfattare förälskar sig i en viss typ, som han ensidigt framhåller på bekostnad av andra.
och lämnar läsaren att på¨ egen hand korrigera intrycket, vilket denne också ofelhart gor, då de gäller hans samtid.
Men en kvinnotyp i en förgången tids litteratur måste läsaren godta utan vidare.
En av 1700-talets på sin tid mist lästa romaner, Richard- sons Clarissa Harlowe, har blivit kal- lad en av de mest träffsäkra och le- vande kvinnoskildringar som finnas.
Men måste v i därför tro.
att Clarissa är typisk för 1700-talets unga flicka?
Genom åtta volymer deklamerar författaren om Clarissas dygd.
Alt någon läsare i någon tid stått Ut med detta bevisar.
att Richardson trots allt lyckats göra Clarissa mäns sklig.
l dagarna har i England utkommit en ung, förnäm dams dagbok från ti- den 1764-65, alltså något senare än Clarissa.
Det är fröken Cleone Knox, som skildrar för henne själv märkliga och livsavgörande oden, hon genomgick i sitt tjugonde år.
De finns vissa beröringspunkter mellan henne och den något yngre Clarissa, men en grundskillnad.
Cla- rissa är engelska in i själen och Cleo- ne i lika hög grad irländska.
Cleone har i egen förtjusande person tram- pat denna jord.
medan Clarissa hör helt och hållet dikten till, men för oss, s a nu läsa dem.
ha de båda fått diktens livsvärde.
Deras historia börjar ganska lika.
d i de bägge älska en ung man.
som familjen i högsta grad ogillar.
Men i fortsättningen blir Cleone i förhål- lande t i l l Clarissa som ett student- spex till ni tragedi Över Samma klar siska ämne.
Vanvördigt nog föredra vi spexet, det låter sig njutas än i dag, men Clarissa hör nog numera t i l l de litteraturens stjärnor.
som ingen han sina men för båda att undgå barn med i det sig längsta, ut på den tar vanliga europaresan, som fint folk måste företa sig åtminstone en gång Svenska veckan, sista dagen!
Krey-Lange.
i sitt liv.
Cleone gråter över de med ljusblått hand sammanbundna hår- Ovanstående erinran som stod att läsa hon, som sov i sitt rum omedveten lockar inneslutna i en medaljong.
i pressen var säkert menat som en upp- om hela uppträdet.
dagen efter skall rom hennes älskade lyckas smuggla maning till allmänheten att störta i väg och nödgas höra, att hon är oblyg och till henne, m e n resan fångar i alla i en hast göra inköp ~ " svenska varor, dä- obetänksam och att hon aldrig mera fall hennes intresse, och hon raknar rest den försummat det förut.
Men ut- får varken se tala till eller ens tän- inte sin lilla humoristiska uppfattning trycket är illa valt, ty det kan lika gärna ka på den mannen.
Men fast av de omfattande förberedelserna.
tydas så, att i morgon får vi börja köpa hon gråter " Över en halvtimme ' ' över Däri ingår bl.
a. inköp av den tidens a l mycket utländska varor vi vill igen, faderns förebråelser, hämtar hon sig baedacker som varnar för stråtröva- för då är det svenska intermezzot slut.
till sist och säger för sig själv: ” Det re, landsvägsrövare, värdshusvärdar Att pränta i allmänheten det riktiga och blir vi nog två om! ” med planer på rånmord och fuktiga Den stränge fadern har inte riktigt lakan, och rekommenderar inköp av kloka i att uppmuntra svensk industri att alltså ge sig själv frivilligt en viss före- den obrottsliga tro på sin auktoritet sådana oundgängliga resartiklar lom som man skulle kunnat vänta han ” kompass i en snusd dosa, termometer trädesrätt som bäst gynnad nation är säkert skickar för all säkerhets skull sin dot- och tandpetare inneslutna i en kapp, ett gott företag i sig själv.
Både i Danmark a h i Norge har det gjorts propaganda i t e r till släktingar i ett annat irländskt barometer i e n svärd, muskedunder grevskap, men det är ändå inte så och pistoler i fodral ".
Det tog 36 samma syfte men en mera jämnt under- hållen propaganda.
I Norge har man ge- långt bort, att inte unge Ancaster timmar att komma över från Belfast nom pressen bearbetat husmödrarna, så- kan rida dit och han föreslår i till Liverpool, och len var man i det in unge över all enkelhet en rymning med sin äl- främmande landet England.
som inte som de som göra uppköpen, att alltid köpa skade.
” Men det magiska ordet gif- odelat föll den lilla irländskan i sma- termål, som är så kärt för varje ung ken, fastän hennes mörka ögon och ogift kvinnas hjärta.
förekom inte nätta person gjorde ett djupt intryck hans kärleksbedyranden ”, konstaterar på många unga, annars flegmatiska Cleone för dagboken.
hon har engelsmän.
dödligt tråkigt med den sura kusin Resan mar den unga fröken, f a t - Charlotte och dennas man beslutar än hon längtar efter sin Ancaster och hon sig av ren ledsnad i alla fall för envist säger nej till giftermålsanbud att fly med Ancaster en kväll kloc- lom hennes pappa gillar.
Dagboken kan elva.
Men tusen små löjliga mo- fylles a v lustiga episoder, som när tigheter ställa sig i hennes väg, och Cleone kommer till ett förnämt äkta när hon ett par timmar försenad par på en herrgård någonstans i Der- kommer ut i trädgården där Ancas- byshire, där frun läser högt ur Mil- ter skall vänta henne, han leds- tons förlorade paradiset " i tre nal och gått sin väg.
Cleone tar det timmar utan att tänka på att hennes lugnt, och när hon följande söndag gäster ha en dagsresa över usla vägar hör en predikan över D a v i d och Bat- bakom sig och Cleone somnar och seba a h kyskhetens upphöjda skön.
ramlar av av trötthet.
het, är hon strax färdig att lova sig Resan skulle omfatta Frankrike, själv att ” aldrig mer tänka på det Schweiz.
Italien och Österrike, men motsatta könet.
Men om jag varit Cleones lilla hand stryker ett streck herr Ancaster.
tillägger hon skulle Över sista delen av resplanen.
När jag ha väntat en timme till, innan jag sällskapet hunnit t i l l Venedig efter gav mig av i ursinne ".
månadslånga uppehåll i London.
Pa- Cleones äventyr är rena farsen, och ris och andra angenäma och instruk- bon har själv tillräckligt humor att tiva ställen, hade också David An- uppfatta det sa men Clarissas flykt caster uppspårat sin ilskade.
och en blir första i ett sorgespel.
Den natt sjunger han en irländsk ballad hade också föregåtts av familjeupp- från en gondol under hennes fönster träden den stackars flickan hade sut- Den faderliga myndighet.
lom nu tit i, rumsarrest för att uppmjukas skulle ha kunnat hålla Cleone tillba- att gifta sig med en henne motbjudan- ka, fanns säkert inte ens i den mör.
de herre.
Trots konfiskation av hen- kaste medeltiden.
åtror.
ner skrivmaterial står hon i hemlig Paret vigdes i Genève och sökte Cleones uppstudsiga irländska tem- korrespondens med sin älskade, Lo- sedan att så gott det gick mildra den perament kan ingen faderlig myndig- velace, men hon kan ändå inte besluta faderliga förbannelsen.
Den bytes het riktigt rå på, även om den har la- sig för att rymma med honom och också till sist i välsignelse.
min först gen aldrig så mycket bakom sig, det därigenom bryta med sin familj.
vil- då den grymme fadern lär kanna si- är nämligen parat med c " vass och ket för henne betyder att ställa sig na t v i första raska dottersöner, l o m slagfärdig tunga.
För övrigt hör en Utom lagen.
Lovelace passar på att han naturligtvis inte kan motstå.
Tra- v i s obetänksamhet till ingredienserna röva bort henne, di hon kommer till ditionen säger, att Cleone a h hennes i hennes natur, och hon kommer ofta ett möte med honom utanför träd- David levde länge och lycklig, trots i sådana situationer, som Pope tänkte gårdsporten, som symboliskt faller att de Satt sig upp mot föräldramyn- på, då han sade: ” Fools rush in whe- igen om henne.
Nu har hon fallit i digheten vid Sitt giftermål.
De hade re angels fear to tread. ” rövarhänder, ty Lovelace med alla ly. tolv barn, och en sen medlem av släk- ” I morse ", anförtror hon sin dag- sande yttre egenskaper, rikedom och ten har kommit på den idén att ge u bok på dess första rida, " hade jag ett social ställning hör till d u slags män- Cleones dagboksfragment, där hon- högligen obehagligt samtal med min niskor som i våra dagar kallas mora- kommer emot oss livslevande, en oför Fader.
I går kväll fick herr Ancas- iska idioter.
Han skulle kunna in- färad, livlig, lustig och slagfärdig li- ter, som är den obetänksammaste un- rangeras bland de djurplågande barn, ten irländska med sin keltiska ras ge man på denna jord, plötsligt det rom Hogarth framställt i sin ohygg- tjusning och svagheter.
Clarissa Harlowe hade enligt R i infallet, d i han red hem efter havs- liga målning, sådan har han säkert stranden, att han skulle säga godnatt varit rom liten.
Det är historien om chardsons mening sin djupa morali- till mig.
Han klättrade över muren, vargen och lammet.
Clarissa visar ska uppgift att visa, hur illa det går eftersom stora grinden var stängd sin storhet i passivt motstånd.
H u r d i barn sätta sig upp mot föräldrar vid den sena timmen och hade den skulle inte Cleone ha använt list i na i fråga om giftermål, men på ram fräckheten att försöka klättra uppför Clarissas läge, hur skulle hon inte ha ma gång hur Orätt det är av en fade murgrönan nedanför mitt fönster, rört upp himmel och jord och eldat att missbruka den oinskränkta mak men halvvägs föll den oförsynte helvetet hett åt Lovelace och hela han förlänats Över sin dotter.
Att jä- stackars unge mannen.
(Om han in- hans anhang, om de försökt att be- va den makten tjänade ingenting till te det gjort, vete himlen vad som handla henne, som de gjorde med den den stod fast som Gud fader, men hänt, ty jag är förfärligt betagen i alltför änglalika Clarissa.
Denna det var mycket orätt av en fader at den vackre uslingen).
Oturen ville, blev inspärrad och kvarhållen i et il- missbruka den.
lika illa som av et att pappa och Ned, som sutto och la beryktat hus i London, därifrån barn att bryta mot den.
Clarissa, un samtalade i biblioteket, just i det hon ' sökte fly.
men infångades och dergiven och ångrande, trodde, at ögonblicket sågo ut genom fönstret föll offer för Lovelace, sedan han be- hennes olyckor kommo som ett rätt vist straff över hennes uppstudsig: och upptäckte honom liggande rak- dövat henne med opium.
Cleones öde hör lyckligtvis till de huvud.
Cleone hade lyckligtvis fö lång på marken. "
Nu är Cleone mest rädd för att ljusare.
Visst bannar hon och svär henne själv m e n vanligt bondför broder Ned och unge Ancaster skola Över sin grymme fader, men han vi- stånd.
Men så blev hon heller ingen ” tusensköna, som dog av en för tidig duellera, ty ” karlar är sådana för- sar sig ändå riktigt mänsklig, fast han dömda åsnor, att man aldrig kan ve- inte vill ha David Ancaster till måg.
vinter " som Clarissa.
utan bara en li- ta vad de ta sig till, då de bli rasan- Han har nog en misstanke, att detta ten vanlig h i n n a.
omgiven av man trots allt kommer att bli hans öde, och barn.
de ".
Hon finner det bra orättvist, att i Som de har ” Det stolen scenen lis, H a n säger utan vidare, att dagboken är en skickligt tillverkad litterär efter- bildning.
Farväl, Cleone!
Men så lätt låter hon inte avfärda sig.
Nu har hon e t eget liv i alla de beundrares hjärtan, som följt henne och glatt sig åt hennes friska livsvilja.
H a r det egentligen någon betydelse för oss, om Cleone aldrig hört annat än dikten till, när hon nu framstår trovärdig söndagen i varje månad mellan två års tid För denna un- derlåtenhetssynd dömes hon till 8 måna- i Landskrona.
Kungl.
Maj:ts u * *! % är ju så gott som ett steg bakåt mot den gamla reglementeringen.
första klockan nio och elva under inställa sig hos polisen.
p ", * Om fredsrörelsen på esperanto.
T. Nilssons bok ” Data a h fakta fredsrörelsen ”.
som tidigare omnämnts Anna om i Tidevarvet, har nu utkommit på esperan- to.
Boken finnes icke i bokhandeln, men kan erhållas t i l l ett pris av 1 kr.
hos frö- ken Anna T.
Nilsson, Realskolan, Malmö.
Även en annan liten esperantoskrift om fredssträvandena.
närmast avsedd som lä- sebok, har i dagarna utgivits av Henny Widström.
Boken anses av esperantister
ter redan tamare, åldrigare och i syn^ så som (enligt kristet samhällsliv) nerhet som man misstänker, a l t nästa den amerikanske teologen Fosdick steg mot fred i mångas mening lir att predikade det i en katedral i Genève beskedliggöra programmet.
Detta känns för dem, som voro med 1915 i Haag, och d i mottogo livsbe- stämmande intryck och uppdrag, mycket smärtsamt.
Smärtsamt är att Vid skiljovägen (Forts. fr. sid.
1.)
ditioner a t t bevara Det bildades på den första internationella fredskon- gress om höll.
; under kriget, d.v.s. i Haag 1915.
Den gången hade det tyrer.
Ty samtidigt som det arbetas inom Nationernas Förbund och förberedes avrustnings- och ekonomiska konfe- renser, så fortgå rustningarna för nästa k r i g och fullkomnas till.
mitt ibland oss finner fullt färdigt att be- gagna ett perfekt utrotningsinstru- ment och desslikes frivilligt utbildat eller tvångsutbildat folk att begagna det.
Det är detta man skall predika, R O M A N.
C.J.L.ALMQUIST (Forts.) Barnen sågo varken fattiga eller ri- ka ut, men ovanligt vackra.
Albert vinkade dem till sig för att göra Sa- ra ett nöje.
De kommo barhuvade och Iånglockiga.
Sara höll med svå- righet tillbaka en tår, teg, men klap- pade dem kring huvud och hals.
Al- bert sade: - Tänk likväl, Sara.
om dessa vackra barn skulle rakna föräldrar?
Far och mor kunna de icke hava varit utan, efter de äro till.
- Men om deras far och mor.
.
D ö t t?
ja, då beskyddas de av Gud ändå, och av goda människor, som all- t i d finnas.
Jag vet en i Lidköping.
som inga barn haft.
men vars nöje bestått uti a t t av sina medel uppkläda och hjälpa flere små barn, vilkas för- steg på jorden.
Aldrig vill jag h a r r den makten över en annan, och i t in^ gen tänker jag giva den över mig.
Albert teg: han klappade barnen på hjässan.
- Ack.
du tycker om små barn!
utropade hon.
Utan att G a r a henne, sade han lik- väl: om nu dessa barns föräldrar, Sa- vore ogif .. äldrar.
.
Albert .. Barnen se goda och vackra u t i - Dött?
Nej.
väl sämre!
slogos och för- det tyckes som Gud och människor skingrade varann t i l l själ och kropp.
älska dem.
Men om föräldrarne icke äro g i f.
.
och läto barnen gå där.
- E t t sådant slags barn har du icke se om dem.
V i kunde ju i stäl- ra, — själv en gång varit, Sara?
finge de Och m barmhärtig moster, moster Gustava, som brukade smyga sig hem t i l l mina föräldrar, har jag att tacka då besluta, om de ville va inse, att de icke ha så förfärligt god tid på sig, när det gäller att fatta ståndpunkt t i l l och rent motstånd mot krig.
Kanske skulle de hastigt mog- na till pacifister i hettan av sanningen, s i som en knoppande gren springer ut i grönt.
när man kastar den på el- den.
Kanske.
men man vet icke.
fy det står också i människomakt bland mycket annat att trampa ner sannin- gens eld eller springa undan och göm- ma sig.
Av pur rädda att genom- tränga eller våga nalkas sanningen om kriget, kan man neka att b l i paci- fist.
Människorna komma a n fä ett följdriktigt öde.
Vårt släkte kom- mer att få det som det v i l l Kanske vill det förintelse, det är ju Inte så lustigt att leva på jorden.
Det är e tanke som ofta kommer för in, a mest, när det talas om självhävdelse, " vilja till liv ”.
som skall uttrycka i rustning för krig.
Så kan man ju ytligt bedra sig själv med slitna ord som numera bära annat innehåll, för att föra sin innersta hemliga förstö- relsevilja igenom.
Hur internationella kvinnoförbun- der för fred och frihet handlar, blir inte av någon stor omedelbar verkan.
Men d u k betydelsefullt som tecken på vilka krafter som i m de starkaste just nu i världen.
Det var hittills alltid ett känsligt instrument för framtidens tankar.
så se de nog om sina barn, så länge ned gardinerna och frågade vad herr- de leva; det vet jag så visst, som att skapet befallde till afton?
och om de ingen river hjärtat ur bröstet på sig ville spisa d i r nere i allmänna rum- met, eller uppe för sig själva?
själ.
' Till en början gå efter matse- Men o m föräldrarne äro elaka och deln, jungfru lilla, så skola si sedan oförnuftiga?
- Ja, i det fallet äro de elaka och bestämma det andra.
Flickan gick.
Är du road av att oförnuftiga, antingen gifta eller icke: och de handla därefter, både emot vara bland folket dar nere?
frågade barnen, sig själva och not annat Albert.
— Icke .. och alldeles icke i af- Guds skapade arma verk.
Det har jag tillräckligt sett och skådat.
Al- ton!
sade hon.
V i äro nu i Marie- stad.
och hava litet att samtala och bert.
överräkna med varann, i f a l l vi här — Nu.
.
nu kom in.
Sara!
aftonen skiljas och du far söderut, men jag stupar allt mer; du kan bli kall.
Jag åt väster.
Låt oss äta häruppe.
v i l l e icke för tusen världar att du skulle förkyla dig.
Han gay barnen åter flera kyssar och små silverpen- gar; de sprungo sjungande sin väg, överensstämda med Saras, utom däri.
och han tog Sara Vidcbeck under ar- att hon tog salad t i l l köttet, han där- emot sin lieblingsrätt gurkor.
Och men.
duka häruppe åt oss, sade han.
Jung- Förkyla mig?
Det hoppas j a g ej frun gick och kom åter; a l l t blev i skall hända.
Jag är ganska varm.
ordning.
Efter d e n lilla.
glada och Albert, fast det tör vara så, att du förtroliga måltidens slut dukades av aldrig ser mig het, eller finner mina och de blevo ensamma.
kinder glöda.
Alberts hjärta blev l ä t t igen, när KAPITLET.
SJUNDE han kom på gatan.
Mon gick också lätt, frimodigt och nästan elastiskt Men det säger jag, att om du sedan far omkring något, det hor jag intet vid hans sida.
De började språka om resan och varjehanda förnödenheter.
emot.
Och jag vill inrätta mig hem- Innan de visste ordet av, voro de mo alldeles ensam.
— GIömma?
Om sprang upp nu, och sprang ut, och komna rid gästhuset, där deras saker redan befunno sig i en rymlig.
vac- reste till Sollebrunn i natt, skulle du glömma mig för det?
ker, glad kammare.
När de blivit ensamma, såsom i slu- jungfrun kom upp med ljus, rullade tet av förra kapitlet omtalades, gick — av Det lämpningen av denna sanning i hand ling, som skall göras.
Men man v i l l inte alltid höra san- n.
För någon tid sedan fick de fackföreningsstyrelserna en för- n, " " i de ville t i l l sina medlem- skicka ut ett flygblad över det rna gaskrigets sanna väsen och verkningar.
De vägrade, fast ile skul- Ie f å det gratis.
Varför?
Flygbla- det var byggt på den schweiziske ke- misten dr Wokers oemotsägliga ve- tenskapliga fakta.
Man vägrade att sprida d i t, icke emedan det var ove- derhäftigt utan emedan det var oe- motsägligt.
Det skulle nämligen ha kunnat tvinga fackföreningsfolket att tänka över de framtida möjlighe- ut, är en handling av allvarsam sym- terna, och det ville man icke.
tomatisk betydelse.
Det kan h i n d s a l t Washingtonprogrammet var en handling.
som tvingade medlemmar- na över sina egna m i l t.
Men har man sagt en sak 1924, förpliktar det för 1926.
Man får ta följderna, även om de skulle betyda avfall av en del medlemmar.
En ny politik kan ju komma att betyda avfall av andra har tid till ett stilla fredsövertalande i lugn och ro av de lättskrämda, att jag kan sina dem i första förbere- dande för undervisning i de första grunderna, då må jag göra det.
Men tror jag, att i vår sig snabbt förvand- Iande, snabbt fullbordande t i d krigs- risken endast kan mötas med radi- kala åtgärder, att a l l t lagom och allt så småningom och allt i morgon och allt delvis är odugligt just nu, då skall jag säga " t det.
Det är synd om dem, rom inte ii veta sanningen därför att man är rädd att skrämma dem med den.
De äro ett slags mar^ Det går an den svage är ett grymt skämt.
läsa den internationella sekreterarens visa rid t i l l förbundets medlemmar att vara filosofer snarare än marty- rer.
Ilet är visserligen en tröst att lä- sa Anita Auagsburgs svar: v i skola varken vara filosofer eller martyrer utan vägfinnare och ledare.
Nu kan man inför denna i all vän- skaplighet hållna principdiskussion, dar olika temperament och erfarenhe- t e r brytas säga sig, att det inte är så viktigt, hur ordalydelsen är i det pro- gram rom röstas igenom av en kon- gress i hänförelsens eller trötthetens tecken.
Allt beror på hur man hand- lar, a h vad man kan göra för nytta.
Men det är å andra sidan givet att mångtydigt.
Man kan j u fördöma inte blivit något av, om man skulle vad som måste ske, ja vad man själv väntat p i de många Man stod mot måste deltaga i. världsopinionen, samlades i trots mot Jämfört med det nu gällande pro- alla krigförande regeringar Men de grammet, innehar det nya givetvis principer, som då Iinjerades ut för t " ett steg tillbaka, det är ju också me- snar och varaktig fred, blevo grunden ningen, man vill vända om för att för Wilsons 14 punkter och äro nu värva medlemmar bland dem som äro erkända rom riktiga.
bakom.
I segerfröjdens år 1919 angrep Behovet av trupper har gjort sig gällande under de långa årens orga- nisationsarbete, som följde på den första samlingens hänförelse.
Man kan inte utan vidare avfärda dem som 1922, d i Versaillespolitiken fört t i l l säga att en internationell fredsföre- allmän depression, och d i det streds ning bör ha ett så allmänt program, som bäst om hur man skulle få de be- att man kan arbeta under detsamma segrade att betala, uttalade sig för- i alla slags lägen och bland alla slags bundet för nya ekonomiska princi- människor och ändå behålla det vik- per for världsuppbyggandet, ja för en tiga internationella sammanhanget.
ny fred, som slagordet lydde.
Och medlemmar.
Detta argument förtjänar begrundan, slutligen vände man sig 1924 i Wash- Situationer kunna förändrar.
men när der kommer från aktiva arbetare.
ington mot framtiden, mot nya möj- sedan 1924 har ingenting hänt, som som själva prövat på svårigheterna ligheter till krig och slog fast sin rättfärdigar en långsammare rakt.
en på rädslan och betänkligheterna hos ståndspunkt: icke våld under några beskedligare formulering av mål och dessa, som a r idel livräddhet rygga förhållanden, ej r n a som försvars- Och här synes det, som om för den enda vågsamhet, som kan krig.
Detta är djärvt men icke metoder.
man vore framme vid det.
som avgör rädda livet.
djärvare i n de andra teserna på sin ståndpunktstagandet i denna fråga,: FRån andra sidan framhålles, att t i d voro och skall i sinom tid rättfär- där eljest varje rida tyckes kunna det är ännu farligare att gå tillbaka diggöras av utvecklingen.
förebära goda skäl för sin åsikt.
Vad in att gå för fort framåt Vad si Här går linjen ännu rak från 1915 det för glädje om floden blir breda- t i l l 1924.
For nästa kongress i Dub- då?
Jo, det är sanningen om läget.
Jag måste ha det program rom följer re, om den samtidigt blir grundare?
lin i sommar har förbundet valt äm- Vidare att Förbundet har stolta f r i - net: Nästa steg mot fred.
Detta li- ur min uppfattning om sakläget.
Tror jag, att situationen är sådan, att jaa (14) under N.
F:s sjätte generalförsam- Iing.
Han sade som det ä r: " ett mo- dernt krig för att skydda (försvara), igen, du Sara fram t i l l deras kappsäckar och började avskilja de saker, som till- Albert.
Reser du genast i kväll, eller först i morgon bittida?
sade hon, likväl med en halv röst Vart, menar du?
- Jag vet icke vart du ämnar dig, Albert.
M e n du har talat om att hörde ifrån Mariestad vika av söderut till de stora egendomarne?
Ja, Sara.
för mina affärer har j a g visserligen frihet härtill.
.
Är d i något annat hinder?
Vil- ketdera vill du sjäv?
Du frågar mig.
Sam- och du vet lika så väl som jag, att jag vill följa dig till Lidköping.
Får jag icke se ditt l i l l a hus?
dina små rum en trap- — gång tänker hålla handelsbod, och det måhända snart nog.
i fall din mor.
.
Allt detta v i l l du verkligen Goda, älskade Sara.
.
du ler är mitt fulla allvar.
Jag har många resor att göra här i Västergötland, fram och åter, om sommaren och kanske hela året, i fall min plan lyc- kas att få transport på Västgötadals regemente, och det beror på Dorchi- mont.
Någonstans skall jag under — en trappa upp?
(Forts.)
