# ID: svediakorp-per3284
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,401
# sentences: 621
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En historisk livsgärning av Elin Wägner Mellan vår och höst Vad allt som är dött är un- derbar!
och outsägligt, Ett doll blad och en död män- niska och månens skiva.
Dessa ord ställa sig som en skyddsvakt om Ellen Key i ett ögonblick, då det är ens journalistiska plikt att sätta sig ned för att skriva am henne.
Det är gav sitt eget krav på a h Stresemann fingo resa hem utan att o c h lät s i n Tyskland blivit intaget i Nationernas och evigt liv flyta in i förbund, icke skulle väcka upp planer oss mänsklighetens framtid.
inspirera t i l l motdrag från antiförbunds- så högtidligt, att hon är död.
Det är ett ögonblick då en människas liv åter- vinner sin helhet.
Hon är icke mer den gamla åder- förkalkade, hjärnblödda Ellen Key, över vars sista tid skuggan av hennes %la- lins död föll så djup.
Var- je ögonblick av hennes liv är nu lika levande och nil- ra, de glada, de tragiska de strålande, de verkande och vilande.
Hon är tyst hemlighets- full och fjärran som m i - nens skiva och samtidigt i minnet av sitt verk och sin allt besegrande person så nära Man har återfått perspektivet på den män- niska som försökte sig på ingenting mindre än den väldiga uppgiften att ny- nes rika, omättliga ande Tjitjerin, Rysslands utrikesminister, sökte krävde Hon gjorde en hindra Locarnoöverenskommelsen.
När odödlighet Detta och som hen- håll?
fall räknade skön, skön religion av utveck- sedan det de grundligt misste genanta bråket om,.
* I- lingsläran.
dess framtid na ledde till skandalen i Genève passade har blivit mycket påtaglig, han på att utnyttja den missräkning, som sedan hon fått dana den, helt naturligt uppstod i Tyskland, och nu ser man resultatet i det fördrag, som un- Hon är individualist, dertecknats mellan Ryssland och Tysk- hon har den djupaste land.
rk, är visserligen icke något mili- vördnad och det skönaste tärt förbund utan ett neutralitetsfördrag.
hopp för den enskilda där parterna lova att förbli neutrala om människan.
Men icke där- den andra råkar i krig, försåvitt denne för att varje människa andre icke skulle vara angripare är m evighetsvarelse, är Tyskland hävdar, att detta fördrag är återlöst genom Kristi död, förenligt med Locarnofördraget a h med utan därför att det är ett medlemskap i Nationernas förbund, ” genom den enskilda, som men därom äro meningarna delade Så utvecklingen går tal allt har Benesj, Tjeckoslovakiets utrikesminis- högre former av liv för ter, ledare av lilla ententen, satt ifråga hela släktet ”.
Det är " ge- ingenting mindre i n möjligheten för Tysk- nom de högre stående land att gå in i Nationernas förbund i som en högre tillvaro september.
I förbundspaktens berömda slutligen kommer de mån- § 16 förpliktar sig ju de anslutna att ge- mensamt uppträda mot en fredsstörare.
ga till del ” orientera sig I livets alla H u r skall Tyskland kunna göra det?
Kan Därför blev det genom det nånsin tänkas, att Tyskland I rådet frågor, sedan hon icke längre kunde kvarstanna att arbeta på sin utveck- skulle förklara sin fördragsbroder Ryss- ling, som termen lydde, land för angripare?
Det skulle ju be- i den kristna livsuppfatt- livsstegring, ning hon genom uppfostran och om- I själva verket är Ellen Key en genom självprägling tyda, att Tyskland bleve vad det fruktat givning tillhörde H o n var sannerli- äventyrligare sagoberätterska än nå- snarare än genom självutplåning, som att bli, uppmarschfält mot Ryssland för en gen icke av dem som leva som de gon annan.
När v i höra berättas min- den enskilda människan gagnade det västmaktarmé och kanske finge hjälpa till kunna m dag omsänder.
Hon ska- nen och legender från gångna tider, hela.
På detta sätt ville Ellen Key själv.
pade sig en livstro och skrev dess tjusar del oss och per oss stämning, upplösa den urgamla spänningen mel- Man vet ju, att andra medlemmar av huvudstycken i Livslinjer: Kärleken men lämnar oss i ro.
Men sagan om Ian plikt och lycka.
Striden mellan Nationernas förbund ha privata förbindel- och äktenskapet, Människan och Gud, framtiden om människan, sådan hon kroppens krav och andens avblåste ser vid sidan av detta äkta förbund.
Det Lyckan och skönheten.
Hon sökte kan bli, när allt som hämmar, t y c k e r hon genom a f t förklara, att här icke är svårt att förstå varför inte Tyskland sig tillbaka till livstrons bekännare ner och förkräver hennes fria växt, var fråga om en tvåhet utan om lika bra kan få ha det.
Men det visar sig och människotrons rättfärdigare: h o n avlägsnat de klimatiska en enhet, kroppens väl och hälsa var nu, att det inte var en likgiltig eller ai- skrev om Spinoza, Goethe, Almquist, blivit bättre, den är långt själens och själens kroppens, för den sentlig m~ att Tysklands inträde i N. F. Nietsche makarna Browning, Rahel mera eggande upprörande och spän- livstroende rådde harmoni på denna uppsköts.
Varnhagen.
Hon gjorde sin ställning nande Ellen ' Key har i sina böcker viktiga punkt.
Ställningen skulle varit mindre ömtålig, Det kan dock här erinras om att om Tyskland kommit att träda in denna klar till livet och gav sin samtid re- gett oss denna rikblommiga sköna och fullkomliga variant av arten man- hon både förstod askesens betydelse vår som beslutat var.
Det kan hända myc- sultatet, Hon utnyttjade livets gåva hon niska.
Hon berättade upprepade gin.
och martyrskapets, den förra under- ket mellan vår a h höst.
skulle icke ha använt uttrycket gåva, ger i sina böcker om den växtort, där strök hon i samband med heliga Bir- Det kan vara av värde att komma ihåg ty hon erkände ingen givare till hon sett de första exemplaren, hon gitta, som blev hennes granne i Ös- att på tal om det tysk-ryska fördraget det yttersta Hon hann med oerhört talte aldrig närmare om var den låg, tergötland, så att raga, det senare i och dess påföljder både Dagens Nyheter och Socialdemokraten ledarevis påpekat, mycket människor, Med henne går men om vi bodde i landsorten trodde samband med krigstjänsvägrarna.
För den livsstegring, den utveck- att sammanstötningen mellan § 16 och neu- den bort som förband oss med en rad vi det var i Stockholm, om vi bodde vilka tillhöra histo- i Stockholm trodde vi den låg utom- ling, som var den enskildes mål i ’ tralitetsfördraget med Ryssland aldrig kan rien.
Överallt satte hon själar i rö- lands.
Ur den trädgården skulle de släktets tjänst var kärleken mellan bli farlig för Tyskland, emedan § 16 inte relse, väckte tankar och hänförelse, kunna planteras ut i Sverige, i lands- man och kvinna av största hjälp.
El- behöver tagas bokstavligt Något sam- strid och raseri.
orten.
Det finns ett uttryck som len Key är vår enda stora kärleks- fälld militär handling mot en fredsstö- Detta land, som har så un- rare, har aldrig hittills förekommit och Och bakom denna rika levnad med mycket ofta återkommer i hennes diktare dess intellektuella mödor dess insat- skrifter: " de bli allt flera ”.
D. v. s. derbar naturlyrik, har ingen annan lär inte heller bli verklighet.
ser handlingar och allt glans och de bli allt flera som omfatta min livs- kärlekslyriker, om man inte dit räk- Men i så fall bortfaller ju det just från det upp, låg ett t r o, som önska en högre form av nar Almguist.
Ingen har lovsjungit förbundssakkunnighet håll framförda skälet ket ensamt hjärtas kamp för att orka sedlighet, förstå föräldraskapets an- kärlekens lycka så som denna ensam- för att vi måste hålla oss med armé Det leva genom sorgernas, tomhetens och svar, som utvecklat och stegrat sin ma kvinna, som själv öppet sagt, att skulle ju vara i N.
F:s tjänst Devinez.
kanske mörkrets årtionden (som hon själv personlighet.
” lyckan aldrig var min ” Ellen Key hade m gång varit kris- var det just därför, Det var likaså säger i Allsegraren), t i l l dess upp- ståndelsens morgon slutligen kom.
ten, gudstroende.
Och allt vad hon förbehållet henne, den barnlösa, att var, det var hon med en eld, en par- tala som ingen annan om moderskal- Om jag på en skyddad plats, i en sion, en kraft.
som gick över vanliga lets helighet och barnets helighet trädgård, i ett sydligt luftstreck och människors mått.
Hon låter skymta Ellen Key såg kvinnornas uppgift under god v i d får se en praktfull, i sina skrifter, an hon kämpat till i att humanisera kärlekslivet och rikblommande a h yppig växt och blods för sin tro på en personlig Gud, uppfostra det nya släktet.
Hon tyck- igenkänner samma an, som brukar för att riva ner I t sig den personliga te, an de här hade stora, vanskötta pina fram livet i en karg och blåsig odödligheten från himlen.
Hon gav fält att bryta och bruka.
Därför kun- backe under bistra vintrar och svala upp denna kamp.
Hon var dock de hon inte fatta, vaför de vände somrar, då tinker jag på de männi- ett barn av sin tid och för den sig mot yrkesuppgifter av skilda slag, skor, varmed Ellen Key befolkade härskande biologiska livsuppfatt- trängde på in i samhället.
Själv ha- framtiden.
De voro människor, som ningen fanns icke Gud.
Då över- de hon fritt fått ägna sig åt intellek- blommade i det tredje rikets goda flyttade hon sin religiösa känsla och tuella uppgifter, aldrig känt tvång el- sitt odödlighetshopp, sitt behov av (Forts. å sid. 6).
jordmån.
ELLEN.
K E Y hållandena och för- - - kulturpersoner av smuts rörde av -
Friskola eller tvangströja Mötesplatsen Uttalanden av frisinnade kvinnor.
Förra veckan gästades Stockholm en framstående dansk pedagog, av I början av riksdagsperioden utsän- skolinspektören J. Arvin från Kö- de V. U till länsförbunden och lo- lighet med beslutet göra ett uttalande å föreningens vägnar och befordra detta till Riksförbundets ordf., till or- tens riksdagsrepresentanter a h till pressen.
Härefter överlämnades ordet till föreningens gäst för aftonen, d:r Nai- ma Sahlbom, som höll ett intressant anförande om giftgasvapnet i modern krigföring.
Vad V I vilja Den översikt över Frisinnade Kvin- nors program som Stockholmsförbun- det av Frisinnade Kvinnors Riksför- hund planerat, inleddes fredagen den 23 april med ett talrikt besökt offent- penhamn, som ps inbjudan av Hur- kalavdelningarna några av de frågor, ligt möte på Läkarsällskapet lokal.
moderförbundets skolsektion talade som behandlas vid årets riksdag och Föreningens ordförande, doktor Ada om ” De nya skoltankarna och de- som kunna vara av en särskilt in- Nilsson hälsade de närvarande väl- ras förhållande till de nordiska sko- tresse.
V. U. uppmanade därvid för- eningarna att insända de uttalanden, komna och öppnade mötet, varvid hon l&amp;.
Den danske skolreforma- till vilka motionerna kunde föranleda framhöll att Frisinnade kvinnor fort- torn är rektor för en kommunal folk- till Riksförbundets sekretariat.
V. u. har nu mottagit meddelan- Frisinnade Kvinnors diskussionsklubb farande ansåg sig ha en uppgift att skola och mellanskola, en enhetssko- i Kristianstad fylla som politisk kvinnoförening- den från följande föreningar, vilkas la på cirka 1,000 elever.
Han ser vi här nedan i samman- var fredagen den 23 april samlad till Därefter höll rektor Honorine Her- framåt mot möjligheten att förvand- uttalanden fattning återgiva: Frisinnade Kvinnor ordinarie ” Klubbafton ” i fru Anna melin ett på annat ställe i dagens num- la denna från en tvångsskola av allt- i Norrköping, Kristianstads Frisinna- Nilssons hem under ordförandeskap för välkänd typ till m fri arbetssksko- de Kvinnors diskussionsklubb, Upp- av fru Elsa Nordlund.
Klubbaftonen mer återgivet anförande om den livs- I i utan läxor a h examen, men med sala Länsförbund av Frisinnade Kvin- var mycket talrikt besökt.
Sedan åskådning som ligger till grund för levande samarbete med föräldrarna.
nor, Föreningen Frisinnade Kvinnor ordföranden redogjort för Kristian- Frisinnade Kvinnors program.
Be- Lindome, Frisinnade Kvinnor i Es- stads läns valkretsförbunds möte fö- folkningsproblemet behandlades di- Jämför man den danske skolman-; kilstuna, -!
Frisinnade Kvinnors redrog fröken Hildur Persson en ar- efter a~ doktor Ada Nilsson, som an- nen~ syn på uppfostringsproblemet, tikel om ” Vår tids lärare och anstalts- studiecirkel i Varberg.
hans optimism och lust att pröva sig I frågan om fördelningen av skatte- ledare som uppfostrare ” av Ebba lade samma synpunkter på denna frå- fram med den hållning, den syn på sänkningen mellan de direkta och indi- Pauli.
Diskussionsämnet för kvällen ga som hon flera gånger framlagt, uppfostringsfrågan, som kom fram i rekta skatterna hava föreningarna i var ” frågan am kvinnlig polis ", senast i artikeln Nya ledstjärnor i n:r vår riksdag, när kamrarna i lördags Eskilstuna, Norrköping, Varberg och som inleddes av rektor Ellen Wider- 14 i Tidevarvet.
Sista talare för da- Kristianstad uttalat sitt gillande av fi- berg, m m med ledning av fru Tör- advokat Mathilda s ' diskuterade skolfrågor, så blir, skill- nansministerns förslag om en större n e l l ~ motion och tidningspolemiken gen naden beklämmande.
sänkning av konsumtionsskatterna, d i efter Fredrika Bremerförbundets Holstein, som talade över ämnet: ” En Våra lagstiftande skolmän ha helt detta blir till fördel för de mindre möte gav m åskådlig framställning sund bostadspolitik ”.
Även i denna andra ideal, det kom fram även i de inkomsttagarna.
Vad beträffar för- av frågans syfte a h läge.
En livlig fråga h i Tidevarvets läsare haft för-,,,!
n r att d " förut bliva insatta detaljfrågor, om vika striden stod.
delningen av sänkningen mellan soc- diskussion följde.
vari alla samstäm- ker och kaffe överensstämma före- m i g betonade vikten av att frågan Anna Sandströms seminarium, som ningarnas åsikt med de frisinnades snart måtte lösas på ett för kvinnor- av föredragshållaren senast i artikeln ” Reaktionär markpolitik ” i föregåen- just är ett laboratorium för en peda- motion.
Övriga föreningar hava av- na och samhället tillfredsställande gogisk forskare u h nydanare.
fick stått från att uttala sig i denna fråga.
sätt.
Nuvarande förhållanden anså- de nummer av tidningen.
Försam- I fråga om de redan av riksdagen gos ingalunda tillfredsställande.
De lingen fick en livlig känsla av att här visserligen ett års nådatid, i det rikt motionerna om inskränkning närvarande uppdrogo åt ordföranden stod värden på spel som det gällde att dagen mot regeringen följde fröken i gift kvinnas innehav DY statstjänst att till Skåneförbundets styrelse Hesselgrens motion om beviljande av hava samtliga föreningar, som uppta- framföra önskemålet om att anord- kämpa för.
anslag.
Men såväl över Anna Sand- git frågan till behandling, uttalat sitt ningar för ett ” Skånestipendium ” till föredraget göra ett uttalande i ströms seminarium som över ogillande de åsyftade elev vid Medborgarskolan vid Fo- " ' " " " avslagna Priva- av i motionerna ta högre lärarinneseminariet har ut- åtgärderna.
Samtliga föreningar hava utalat sin skottet hängt indragningens damok- sympati för den av frökm Hesselgren lessvärd.
Och man känner att det väckta motionen om anslag t i l l kor- här icke b i n är överproduktionen av tare kurser vid folkhögskolorna f ö r lärarinnor man vill dit, utan att det den industriarbetande ungdomen.
jämväl just är den privata pedagogi- Ävenså hava föreningarna uttalat sitt ska verksamheten som anses onödig.
gillande av hr von Kochs motion om i skolorna för fri- Den danske skolmannen tillmäter halvdagsledighet luftsliv.
lärarens blotta samvaro med Iärjun- Vad slutligen angår den av hrr von garna för psykologisk iakttagelse, Koch, I. Holmgren och fröken Hes- hjälp vid studier och gemensamt ar- selgren väckta motionen om statsun- bete mycket större betydelse än den derstöd for anställandet a " försök bundna lektionstiden, som enligt ho- med läkarundersökning av landsbyg- dens folkskolebarn hava samtliga för- nom ej får överstiga men gärna un- eningar uttalat sig för motionen.
derstiga fyra lektionstimmar.
Vår skolreformator och generalkrigskom- missarie har lyckats avstyra motionen Föreningen Frisinnade Kvinnor i om en med 5 timmar minskad vecko- Lindome hade måndagen den 12 ds tjänstgöring för biträdande skolföre- sammanträde på Ekered, varvid för- ståndarinna vid privatläroverken.
eningen behandlade m del av de från V. U. utsända riksdagsfrågorna.
För- Därmed har han bundit henne vid ett eningen uppdrog åt styrelsen att a så ston antal fasta timmar, att var- Det är skapande pedagoger vi be- ken för henne eller föreståndarinnan tid och kraft kan bli övrig t i l l den höva, ej Iäxförhörare, säger doktor skapande uppfostrargärningen.
för Därefter gelstad måtte vidtagas samt likaledes talade fröken Ida Fred- att skåneförbundet borde genom ut- talande vid blivande årsmöte betona man om ” Kvinnorna och pressen ”.
vikten av att frågan om ” en kvinnlig kurator ” åter toges upp.
en tidning som Tidevarvet och Ben 5:te maj kommer klubben an diga ledning men också den plikt som jämte övriga kvinnoföreningar i sta- åligger vakna kvinnor att göra den stå som inbjudare till en före- tacksamhet svenska kvinnor äro skyl- dess Malmö, alla bärkraftig på den höga nivå den nu har, En gar ”.
Den 29 sept.
kommer dr Alf livlig diskussion följde efter föredra- Ahlberg, Stockholm, på inbjudan av klubben att hålla en fredsföredrag.
länsförbund Blekinge av F. K.
R. hade den 25 april ett väl besökt års- möte i Johannishus.
Den förutvaran- de styrelsen omvaldes och fröken Ebba Holgersson blev, som förut, länsförbundets ordförande.
Övriga styrelseledamöter äro fröken Sigrid Kruse vice ordförande, och frökm M a j a Håkansson, sekr. Till supple- anter i centralstyrelsen valdes fröken Sigrid Kruse, Ebba Hultkvist, Ma- ja Håkansson och Maja Åkesson.
Års- och revisionsberättelserna god- kändes a b ansvarsfrihet beviljades för länsförbundets och valfondens kassor.
Arvin.
Vi önska enhetsskolan i betydelsen A v rapporterna i övrigt framgick, lika möjligheter till verklig uppfost- att den vid förra årets länsmöte ran för en var.
Men måtte dess in- grundade stipediefonden för elever förande aldrig betraktas som en re- vid Fogelstads Medborgarskola un- der året ökats, så att den nu var up- form i sig själv.
Den är blott en pe i kr.
425:-.
Styrelsen beslöt form.
som måste ge rum för m stän- att ur fonden utdela stipendier till digt fortskridande reformering.
Fa- inte mindre än tre blekingska elever ran lurar på nämaste håll, att en- vid skolan i år.
hetsskolan skall bli en tvångströja, ~ * - redogjorde ordföranden, likaså för det namn, varmed doktor Arvin åter från v. u. utsända förslag och frå- u h äter betecknade den härskande gor.
Fröken Maja Åkesson höll så ett skolan.
Åt styrelsen uppdrogs att göra några av dessa för- slag kunniga för redaktionen.
En diskussion om årets landstings- val inleddes av fröken Magda Thu- lin.
som med ungdomlig entusiasm talade om kvinnornas insats i valar- betet.
Efter en allvarlig uppmaning från ordföranden till kvinnorna att stå solidariska och eniga bakom var- je ansträngning i valväg, fick styrel- sen i uppdrag att undersöka möjlig- heterna för en valaktion och handla därefter.
Under den därpå följande gemen- samma middagen höllos flera korts anföranden, bl.
a. för dagens värd- folk.
för v. ordföranden och för ord- föranden, vilken senare tackades för sitt energiska arbete för länsförbun- det och för sitt varmt personliga sätt att leda dess mötens förhandlingar.
Sång och musik gjorde dessutom sin till att ge samvaron en angenäm prä- gel.
Frisinnade Kvinnors i Blekinge möten äro alltid högtidsdagar, och detta länsmöte bekräftade endast den- na regel.
Maja Åkesson.
Hälsa åt landsbyg- dens barn Ett steg i rätt riktning Skolfrågor i riksdagen På lördagen debatterades I riksdagen en lång rad a v viktiga skolfrågor i sam- hand med Kungl.
Maj:ts förslag till an- slag under ecklesiastikdepartementet.
Till statsutskottets betänkande hade fogats re- servationer i femton olika punkter.
av vilka ett flertal såsom anslagen till privat- skolorna.
skolköksseminarierna och fort- sättningsskolorna föranledde långa och liv- liga debatter.
slag att redan i år indraga anslaget till Ateneum anses stå i strid med riksdagens fjolårsbeslut.
h a r hrr von Koch, Israel H o l m g r e n Dessa synpunkter h a i huvudsak fram- samt fröken.
Hesselgren vid årets lagts i en motion av hrr Holmdahl och riksdag väckt motion om, att riks- som hemställt om samma stats- Almqvist.
dagen måtte ställa till Kungl.
Maj:ts bidrag som förut för Ateneum.
Stats- förfogande ett belopp av förslagsvis utskottet tillstyrkte motionen, och denna 20,000 kr.
för att sätta medicinalsty- bifölls på lördagen av bägge kamrarna.
relsen i stånd att, försöksvis i olika Ateneum är således räddat för i år, men delar av landet föranstalta om läkar- dess liksom Göteborgs skolköksseminari- öde ovisst.
undersökning av landsbygdens folk- Skolköksseminariernas ums framtida öde är fortfarande lika ovisst.
skolebarn.
, Så snart statsverkspropositionen låg på Detta beroende på den motivering som stats- statsutskottet avstyrkte motionen kamrarnas bord, riktades från sakkunnigt utskottet bifogat sitt yttrande.
I denna fram- men med en synnerligen v ä l v i l l i g mo- håll en allvarlig kritik mot d e anslag.
som hiller utskottet uttryckligen, att ett bifall tivering.
Utskottet skänkte sitt liv- Kungl.
M a j: t begärt till v i r a skolköksse- till motionen " icke får tagas till intäkt för liga erkännande åt det behjärtansvär- minarier.
Förra året beslöt riksdagen att krav på ett fortsatt understödjande från da syftet, men ansåg, att initiativet med hänsyn till ridande overproduktion statens sida av dessa läroanstalter utan till en fråga som denna horde komma a v skolkokslärarinnor indraga anslaget att med hänsyn till överproduktionen på till Göteborgs och Ateneums skolköksse- från Kungl.
Maj:t. skolkökslärarinnor statshidrag till i f r å g a Då motionen i samband med övri- minarier.
men f ö r att avvecklingen skulle varande båda skolköksseminarier efter ni ga skolfrågor på lördagen behandla- kunna ske utan allt f ö r stora olagenheter gången av budgetåret 1926 — 1927 icke bör f o r läroanstalterna och dess personal des i riksdagen blev den i enlighet här- ifrågakomma ”.
med avslagen.
Det råder emellertid in- skulle statshidrag fortfarande lämnas un- Med hänsyn till en dylik motivering var tet tvivel om, at frågan är av stor vikt, der två år framåt.
Nu föreslår emeller- det utan tvivel att beklaga att utskottets och vi instämma livligt i den vidjan tid Kungl.
Maj:t att anslaget till Ateneums hemställan bifölls och icke den till yrkan- som hr von Koch vid frågans behand- skolköksseminarium skall indragas redan det fogade reservationen a v hrr Pauli och ling riktade till ecklesiastikministern i å r.
Kristensson, vilka ansett.
att denna pas- att med det snaraste taga denna fråga Riksdagens fjolårsbeslut var redan det sus bort bortfalla. '
så tillvida överraskande som det icke under Kungl.
Maj:ts prövning.
Såsom hr C.
G. Ekman under debatten Under de senare åren har detta grundade sig på någon som helst utred- påpekade, har nämligen utskottet med spörsmål uppmärksammats av flera ning a v produktionens storlek.
En d- denna passus bundit sig för ett komman- skolhygieniskt intresserade personer, dan utredning har sedan dess utförts av de år och detta kan icke med hänsyn till varav många kraftigt bidragit till att kungl.
skolöverstyrelsen.
A v denna fram- frigans läge och den ovan citerade ut- föra frågan framåt, Det kan i det- gir.
att det visserligen f ö r närvarande redningen vara riktigt.
Det kan dock ic- ta sammanhang vara väl värt att på- finns ett betydligt överskott av skolköks- ke vara så farligt att hålla skolkökssemi- minna om det arbete, som nedlagts lärarinnor men att en betydande ökning a v narierna öppna, i vilka eleverna erhålla av en för frågan synnerligen intres- behovet kan, väntas redan omkring 1930, en mångsidig praktisk utbildning, f ö r vil- serad '.
skolläkare, d r L j u n g g r e n i då d e nyinrättade praktiska ungdomssko- ken de kunna få användning på många Trälleborg.
Följande kortfattade re- lorna komma att kräva ett stort antal dy- olika håll.
Det blir dock något annat, när dogörelse har tillställts oss av före- lika lärarinnor.
Det kan sålunda starkt det gäller läroanstalter,, i vilka eleverna ningen Frisinnade Kvinnor i Norrkö- ifrågasättas, huruvida riksdagens beslut erhålla en ensidig specialutbildning.
ping, vid vars sista sammanträde den att.
genom indragande a v statsbidraget Samma ståndpunkt hävdades av fröken fördrogs av fröken Inga Söderlund.
tvinga seminarierna att nedlägga sin verk- Hesselgren.
som dessutom påpekade det samhet kan anses riktigt och framsynt.
, Medan riksdagen motionerar, skol- olämpliga i att gå in f ö r att nedlägga överstyrelsen giver utlåtande och ut- Och framför allt miste Kungl.
Maj:ts för- Göteborgs skolköksseminarium, då detta redningar göras, atbetar D:r Ljung- är det enda f ö r södra och västra Sverige.
gren ut bestämda riktlinjer för un- Detta skulle innebära, att alla som önska dersökningarnas utförande, riktlinjer av m förbättrad hälsovård vid folk- skolköksutbildning.
måste söka sig till som i hans hemstad prövats och be- skolorna.
Stockholm.
vilket skulle bliva f ö r dyrbart D:r Ljunggrens mening är att in- funnits effektiva.
för många.
Den överproduktion .. som nu Ljunggren D:r har på uppdrag av tressera provinsialläkarne, så att de finns, kommer att inom d e närmaste åren Sv.
allm.
folkskollärareföreningen och mot skälig ersättning åtaga sig att sugas upp, då de nya praktiska ungdoms- skolstyrelser hållit 25 föreläsningar göra undersökning av landsbygdens skolorna och fortsättningsskolorna fordra på olika ställen i vårt land, senast i folkskolebarn, och det är att hoppas, ett betydligt antal nya krafter.
.
.
noidligaste Norrland, för att intres- att folkskolans lärarepersonal över ' Trots ett kraftigt motstånd från flera sera och instruera läkare och lärare allt medverkar.
håll bifölls utskottets hemställan.
Men I denna tid, d5 det hiller på att man miste livligt beklaga, att frågan icke för sitt system.
- I Kiruna har skol- hygienen organiserats efter de linjer, skapas ett läkarproletariat, gives även avgjordes med namnupprop.
H a d e så va- som D:r Ljunggren utarbetat; i 14 ett gott tillfälle att placera några av rit fallet, hade det otvivelaktigt visat sig, skolor i Västerbotten bedrives hälso- de unga läkarna som skolläkare.
D:r att det varit en mycket stor minoritet f ö r arbetet i detalj efter hans principer.
Ljunggren anser, att den kostnad som att omnämnda passus skulle strykas, ur Det är D:r Ljunggrens uppfatt- göres för skolbarnens läkarvård.
kan utskottsmotiveringen.
ning, " ' att då man förmått ordna en tagas igen genom .minskade utgifter Det tycks emellertid finnas e t t, starkt dylik skolhygien i Norrlands ödemar- för tuherkulossjukhus och minskade motstånd i, riksdagen mot nedläggandet av ker, skall det icke möta oöverkomliga kostnader för hospitalvård.
dessa skolköksseminarier,, och man får Att på sistone även de högsta myn- därför hoppas att vid nästa års riksdag svårigheter att kunna genomföra en god hälsovård åt största delen av Sve- digheterna vunnits för saken, förstår motstindet skall ha vuxit sig starkt nog riges folkskolebarn ".
Vad som främst man av en notis i Sv.
Läraretidning att hindra ett definitivt nedläggande a v fordras härför är upplysning till lä- av den 8 april, där det meddelas, att dessa läroanstalter.
.
.
Såsom Tidevarvet förut omnämnt.
rare och allmänhet, några obligato- skolöverstyrelsen, efter samråd med, riska lagföreskrifter tillmäter han medicinalstyrelsen, har medgivit, att icke någon större betydelse.
Såsom belöning för sitt uppoffran- de och nitiska arbete har D:r Ljung- gren i år av Karolinska institutet t i l l delats ett anslag på 135,000 kr.
ur Andersonska fonden för att användas till fortsatt arbete på organisationen ett statsbidrag av a kr.
för varje un- der vårterminen 1926 undersökt skol- b a r n m å utgå till sammanlagt 1,225 barn inom vissa skoldistrikt i Norr- bottens län.
3 provinsialläkare och en extra läkare har åtagit, sig upp- draget.
Försök till reaktionär politik.
Från höger- och, bondeförbundshåll har i år gjorts ett försök att ånyo förhala ti- den f ö r anordnandet a v fortsättningssko- lor och få denna utsträckt ytterligare 3 år.
Detta försök tillbakavisades emeller- tid d e bägge kamrarna vid lördagens ple- num.
Samma öde rönte en högerreser- vation i vilken hemställdes om en utred- ning f ö r att utröna möjligheterna att i vissa trakter anordna 1-årig fortsättnings- skola Statsutskottet hade avstyrkt samtliga motioner, i detta syfte.
Dess talan fördes bland andra av hr Rydén, som i ett längre anförande framhöll, att f ö r det parti, som påstår sig främja bildningen det en heder att upplysa om fortsättningsskolor- nas nytta i stället för att som nu lägga hinder i vägen.
Från flera håll anfördes dessutom.
att skoldistrikten nu haft till- räcklig tid på sig att förhereda anordnin- gen med fortsättningsskolan.
vore Stipendier till folkhögskolorna.
Något okat anslag t i l l stipendier i t folk- högskoleelever har Kungl.
Maj: t icke före- slagit, men däremot har departementsche- fen i samma syfte föreslagit en ändring i anslagets karaktär.
Denna ändring skulle innnebära, att ingen numera behöver av- skräckas från att söka ett stipendium a v den eventualiteten, att anslaget skulle visa sig otillräckligt.
Bägge kamrarna biföllo på lördagen regeringsförslaget.
I samband härmed behandlades fröken Hesselgrens motion, i vilken hemställes, att ur detta anslag även måtte utgå understöd till deltagare i kortare kurser huvudsak- ligen avsedda f ö r den industriarhetande ungdomen.
Statsutskottet avstyrkte- motionen, men med en mycket välvillig motivering, över vilken fröken Hesselgren, under debatten i första kammaren uttryckte sin glädje, sam- tidigt som hon vädjade till Kungl.
Maj:t att upptaga denna behjärtansvärda sak till- sammans med den stora frågan om folk- bildningsarbetet.
V i få hoppas, att denna!
vädjan icke förklingar ohörd och syftet med motionen sålunda vinnes i sinom tid.
ehuru kamrarna nu avstyrkte densamma Skolskjutsar.
Skolskjutsar är en nyhet f ö r vårt land.
Men då denna anordning otvivelaktigt in- nebär möjlighet till väsentliga förbättrin- gar a v skolväsendet p i vissa orter har statsmakterna icke ansett sig kunna denna möjlighet oförsökt.
Ecklesiastik- ministern har därför på skolöverstyrelsens tillstyrkan årets statsverksproposition be- gärt ett anslag på 30,000 k r.
f ö r detta än- damål.
Statsutskottet avstyrkte förslaget med en ytterst klen motivering, som i huvudsak går ut på att anordningen är ny och oprö- lämna i vad varför icke staten bör ekonomiskt understödja den.
Ett flertal reservationer ha emellertid avgivits till förmån f ö r Kungl.
Maj:ts förslag och vid frågans be- handling i riksdagen bifölls reservationer- na i såväl första som andra kammaren, I första kammaren företräddes oppositionen bland andra av biskop Bergquist.
vil- ken kunde det tyckas främst av alla borde yrka på en dylik anordning for den nord- liga glest befolkade landsända med få och dåliga kommunikationer.
som han repre- senterar.
Y A R Y ET Vedermödans ande Inledningen.
anslaget till Frisinna- de Kvinnors program lyder så: Historien skapas tid etter tid av de enskilda människornas andliga stånd- punkt.
Därur framgå samhällets for- mer och lagar som I sin tur bilda fur- utsättningen för kommande släktens livsvillkor och gärning.
Varje skede här ansvar för hur dess grundsanning utformas.
Vår tids demokratiska idé får därför e j förvanskas av makt- och klassintressen utan omsättas till verklighet på olika områden, Till- lämpningen av den värdesättning, som erkänner varje människas liga rätt inom samhället och var enskild män sd populär?
mindre — d i jag verkligen kommit fram till en ståndpunkt, mot då jag inte har det.
Och vidare skillnaden i hur jag ser på ett förhållande i sam- hället, då jag mött det, ansikte mot an- sikte i en människas liv mitt eget eller någon annans mot då jag idéförbindelse från boklådsfönstret jade ana att det var hon själv.
Så hemma i Broköping, som kom, mig fick hon övertaget över mig från att välja en kvinnlig advokat.
I.det- första början och behöll det.
Mer ta boklådsfönster hängde just under och mer har jag lärt mig uppskatta den tid på sensommaren, då det bör- det egendomliga behaget i att se upp jade dra ihop sig till process, en pie- till en yngre person.
ta.
en tämligen banalt uppfattad Jag måste nu ut och ta emot hen- gudsmoder.
Det som gjorde.
att jag ne, och efter en kort frukost satte — — förnäma — blott teoretiskt visste därom.
Borde inte varje sådan erfarenhet ha inbränt i mig vad det verkligen är fråga om?
mås- den grund på vilken män och miljö eller självskapat, reser sig väl kvinnor bygga ett rättfärdigare sam- de punkter, där en motor satts igång ini oss, därför att vi vågat och mäk- fundsliv.
Denna inledning innebär ju vad vi tat fasthålla en fråga eller en tanke brukar kalla en avgränsning mot an- tills den värkt sig fram i en överty- nan politisk uppfattning närmast gelse i en andlig ståndpunkt En mo- den som vill främja statens överord- tor, som tvingar oss till handling, kan nande över individen, dess förmyndar- vi sannerligen kalla den makt, som skap i andligt och ekonomisk!
avseen- flammar upp i dessa punkter.
Vi de eller dess beskyddande av vissa in- skulle också kunna, som Heidenstam, divider eller klasser.
Och den hävdar, kalla den ” vedermödans ande ", den att det är den enskilda männi-kan i som varken är rädd eller blir trött.
dess innersta säregenhet, vad vi kalla Kring dessa punkter, som äro be- dess andliga stondpunkt, som för his- rörda av vedermödans ande, rör sig tonen framåt.
våra liv och eftersom vi säkert alla Men börjar ej denna avgränsning erfarit makt, tveka vi kanske förefalla föga avgörande och väsent- innerst aldrig om vad som också för lig?
Då t. ex.
Nils Karleby i sin nyss historien framåt.
Men vi våga så säl- utkomna bok Socialismen inför verk- lan tro på vad vi veta ligheten, säger, att den materialis- Vår programinledning talar om tiska historieuppfatningen är uttryck tillämpningen av den värdesättning, erkänner var människas lika rätt toriska förloppet ”, så förefaller mig inom samhället och var enskild män- det ordet förlösande.
Vi borde kunna niskas personliga ansvar mot detta te bli — deras ” vanligt sunt förnuft lägger på det his- som att Det är skrivet i stjärnorna, att jag tänkte: hon har rest med sin stenograf.
inte får vara ifred fur mitt eget öde.
M e n det kom ingen mera.
Jag viss- I dag beordrades jag ner till advoga- te icke vad jag skulle tro, men så ten kl. 2,15.
Jag vågade heller icke fick hon syn på mig i fönstret och k att få slippa, ty jag har si stor det drog en aning av ett leende över respekt för min advokat, fast det är henne.
lilla ansikte, ett leende, som var så pass bevandrat, erfaret och m dam.
De måste ha varit någon dunkel överlägset på något vis, att jag bör- Men ytterst gäller frågan vad. " "
står bakom ett program av handlings- kraft, d. v. s. av andlig ståndpunkt.
H a vi e j alla erfarit den himmels- vida skillnaden på hur jag angriper livet i någon punkt — större eller samhälle, d, v, s. statlig och social, liv angående vilket vi k a n t v e k a h u - andlig och ekonomisk liberalism, ruvida det är nedärvt, skapat av vår slippa Natten till Söndag SCHÉELS Vem RADIUM-TVÅL har gjort Av Honorine Hermelin längre vare sig skrämmas det tillämpningen räkte handen den mäktiga syn, i vilken Karl Marx Ty jag därovan: historiens förlopp avslöjat.
Den har jag undrar sett och sannoligt ha vi alla lärt att räkna därmed, medvetet omedvetet, till andliga ständpunkt.
om vedermödans ande ar någon annan väg låt oss säga politisk väg än den verkligt mödo- — — samma att låta mig se och märka de som en ofrånkomlig verklighet, om människor, av vilka samhäller består.
eller ock inte ensamhärskande i världs- Det samhälle, antingen i hela dess vidd, i den lilla krets.
eller den män- rymden.
Och jag vågar tro, att om Marx el- niska jag talar med mellan fyra ögon, ler Karleby kom att läsa inledningen som kräver av mig just det kanske till detta program, skulle de kunna ovälkomna ordet i detta Ögonblick, el- Människan är i ler en bestämd handling i en situation, säga punkt Ja, just varje av så.
det historiska förlop- som jag tyckt att jag kunde få gå pet det väsentliga.
Hon har liksom uppsamlat i sig den föregående ut- vecklingens resultat.
Och hon allena, ej någon död mekanism, knyter p i varje punkt in i förloppet, den länk.
som bildar förutsättningen för kom- mande släktens livsvillkor och gär- ning.
Människan skapar historien.
Men säger Marx, " hon skapar den icke godtyckligt, icke under självval- da, utan under omedelbart förefint- liga givna och nedärvda förhållan- den. ” Måste vi gå in i frågan om den mänskliga viljans frihet för att kunna avgränsa vårt program?
Vi känner å andra sidan den his- toriska skolans ännu livskraftiga upp- fattning av staten som ett levande helt, vars styrka och framgång ytterst ger mening och lycka åt individens liv.
Innerst finns tanken på Hegels världsande lom historiens drivande kraft.
Tidens ande.
som Tegnér kal- lar den eller ” Bäst-som-sker ” - filoso- fien (enligt Hans Larsson), som tycks avlyfta ansvaret och avgörandet från den enskilda människan.
Men jag är vis, att många bland dem.
som denna åskådning gått i blodet, fullt och helt erkänna betydelsen av " den enskilda människans andliga ståndpunkt ”, er- känna även " var människas lika rätt inom samhället och personliga ansvar mot detta samhälle. '
Vart ha vi kommit Äro alla grän- ser flytande?
Ja, det är kanske så att vi kommit fram till en punkt, där det som ett I. k, program hänger på inte går att avgränsa — även om det skiljande, det avgränsande kan vara nog så kännbart a h bindande i enskilda fall, förbi.
Men en uppnådd ståndpunkt, som säges ut eller handlas fram i sina givna ögonblick, ställer mig omedel- bart på överlöparens sida, där jag se- dan måste förneka.
håna, med alla medel röks förgöra samma övertygel- se, d i den spirar hos en annan män- inte niska.
Det blir detta frågan om vi ännu hitta vägen fram till våra and- liga ståndpunkter, en efter en, så att vedermödans ande får makt över oss och driver oss till tillämpningen av vår värdesättning av människor, av vår ansvarskänsla mot samhället.
Ofta måste vi väl fråga oss: varför måste vi ständigt gå vidare, från en position till nästa?
Och varför ävlas vi att ständigt vilja ändra?
Varför vi oss med det, som vi kanske inte behövde lägga oss i?
När Goethe som minister hade sin lilla stat att sköta, pressade den erfa- renheten ur honom följande ord: Ef- tersom jag har sett hur Iätt orätten hopar sig från ett släkte till ett an- nat eftersom jag med egna ögon sett till vilken otrolig grad människo- naturen kan bli förtryckt och förned- rad, men icke undertryckt och tillin- tetgjord — så kan jag icke mera tiga inför någon orättfärdighet —.
Kanske är det helt enkelt så dammet gäller, möda — D O F T E N lödder skaffat Schéels moders knän vi försjunken lade icke Sonen, utan per framför sig och glasögon på nä- Då såg jag än var en dotter.
Så i mitt eget hejdade jag mig inför denna bild var gång jag gick förbi.
Jag var slagen av denna sammanställ- ning: en kvinnas medömkan med en san.
hon mest U t som en liten Iärd i sitt korta hår.
Hon läste igenom mina barns - skrivelse till rät- ten.
s a hon löst ut på vägen i magi- straten, lyfte sedan av glasögonen, satte ögonen nikt in i själen på mig kvinna.
Just då var jag föremål för så Och började göra mig de mest fruk-, mycken obarmhärtighet, att det skar tansvärda frågor om mitt privatliv,.
ning ännu ej prövat Schéels Radium-tvål — kön hem en i mig aV längtan vid att skåda barm- mig som kunde varit hennes moder, härtighetens sinnebild.
För första om lyckan på ett tidigt stadium varit i dag!
gånden i min liv mötte jag obarmhär mig god.
Bara en sådan möjlighet tighet av män.
De hade alltid varit kom mig att svindla.
Tänk att h i goda, hänsynsfulla.
älskvärda och be- en sådan dotter: frisk och frank och Framtidens tvål undrande mot mig från den dag jag oavhängig och beslutsam i stället för mineralet ” Viikit ” I föddes.
Och jag hade drivit den sat- min egen rom icke kunde leva utan sen, att sådana voro de, och voro de Gösta.
Men i detsamma dog det Rd; rn.
det icke då hade man icke förstått mig.
att den svagheten kanske hon att behandla dem rätt.
Nu kände hade efter mig Man får väl den jag icke igen dem, jag som av tack- dotter man skall fä.
samhet sjungit deras ridderlighets Så här lät det: lov så länge.
Jag begrep icke hur Här står, att fru Magni upprepade det Var fatt.
De visade alla en un- gånger haft andra tycken under sitt derlig irritation, alla, inte bara Gösta.
äktenskap.
Vad skall vi säga om Varför?
Det var mig en gåta Jag det Nej vänd inte ryggen till.
det Ta det lugnt och begrep inte ett dugg vad som hänt är inget eller hur jag fått dem emot mig.
men naturligt och svara sagligt, så vinner instinktivt förstod jag att o m jag to- v i tid och dess fortare är det här o k - ge en manlig advokat, så skulle han hagliga samtalet över Vi får gå ige- i hemlighet reagera på samma sätt nom dem punkt för punkt.
Först är som alla de andra och innerst vara det fostersonen som konsul Magni livat!
Vid ni då gjort?
mot mig, även då han talade för mig.
skulle ha rett sig nödsakad att i det- — Vi har slagits med pågarna, Brita och Alltså valde jag en kvinnlig vilket ta sammanhang köra ur huset.
Ja jag ingen annan vågade o, v i har annars aldrig skulle ha fallit mig in.
om det där är för obehaglig kan vi slagit så!
Kanske gjorde boklådsfönstret sitt ta andra punkter så länge.
på- till också.
Jag anade att det fanns si- stås att ni under er mans sjukdom Är det så livat det?
— 0 ja, mamma kan tro satt tuationer, då man var ensam mot he- gånger hindrade honom att ge- på Nilses rygg och red, och så puttade jag la världen.
Men skulle man kunna nomgå kurer och kosta på sig sana- till Kristian, så bägge två föll i backen ty sig till någon, måste det vara till torievistelser, som ni ansåg för dyr- och slog sig, och gjorde Brita likadant en kvinna, som inte såg på m med bara.
I det här fallet vore det bra med d e andra två Och sen slog dom oss mäns Ögon.
ifall det nu fanns någon att svara med uppgifter på vad hans i backen, så det gick stora hål på knäna, sådan.
sjukdom och läkare gått till.
om ni och länk att ingen av di andra töserna vå Ja, det fanns det.
jag hade träffat har fört sådana räkenskaper.
gade!
Se här!
: Hon var icke barmhärtig mot Kan ni förklara, varför ni drog er Hon kavlade ner strumporna.
Jo knän mig i vanlig mening.
Men hon var undan från varje umgänge med era och ben voro alldeles blåslagna, det var barn er mans död?
Varför nog i sin ordning.
jag skulle för min del taktfull, och hon satte icke någon fyllde ni efter er villa vid jultiden med gäs- inte ha kunnat stå på ben av det utseen- slags etiken på mig.
För henne var Men nioåringen så och frisk jag varken lättsinnig eller otadlig, ter som var främmande för e r?
Det det av inte är alla åldrar förbjudet och att av ta motsatt emot gäster kön i och åt smörgås och dinglade med sina illa god eller ond jag var en prin- åtgångna ben under borda.
sitt hus.
Men det ger er ett sken av — Vad skulle den där leken föreställa?
Aldrig glömma det bil ögon- då skall h a jag steg ur min vid excenfricitet.
Särskilt om man stål- Krig förs tås.
Pågarna har varit och blick.
sett Karl d " tolfte, som jag aldrig fick trappan till mitt sommarställe, dit jag ler det mot det påstådda faktum att Varför fick jag hämta h e n n e snart Göstas an- ni sökte köra er dotter ur hennes hem.
se mer än början sökan till ritten blivit inlämnad, Jag Nej, jag vet, att ni inte satte det i ver- aldrig För att se mer?
det plågade mig att se krig lekas stod i matsalsfönstret för att få en ket, men i stället gick ni rakt upp till örsta överblick av henne, Då fick en fastighetsagentur och köpte er ett av vuxna människor just när vi i verklig- nytt hus för 150,000 kronor, 100 pro- heten har haft det förfärligaste av alla jag se en ung flicka stiga ur,och jag krig.
Och det är ingenting att se på för Radium-tvål otaliga vänner.
— De utvalda beståndsdelarna i denna tvål äro värdefulla och välgörande; tänk bara på Radi- umförekomsten i densamma!
O n Ni SY någon anled- tvål argumet.
har — — — Det Kristian — flera * rätt.
~,, varken ~~ — låtit av fö barn när människor slår ihjäl varandra.
De kan vara stygga nog ändå.
Men det är ju ingen lek med den filmen, det är ju ur Svensk historien, och — Karl den tolfte var en stor hjälte.
Nioåringen är rapp i tungan och har väl reda på krig.
Mammor äro på något sätt hjälplöst bakom nu för tiden.
Svensk his- toria var det onekligen, och hjälten ja, — kanske det ocks Nu var det alltså Karl XII som filma Nordiska Lärares Fredsförbund anordnar m studievecka för belysning av problemet skolan och fredsarbetet på Sagavoll ung- domsskola vid Gvarv station i Telemarken, Norge, 3 — 9 aug 1926.
Föreläsare från alla de nordiska länderna och eventuellt England.
Avgift: 44 svenska kronor samt ... der kanoner och tross.
Ja, inte för jag des på skolgården så gott sig göra lät, — — tror att en stunds krigslekar på en skol- gård har så mycket att betyda på det hela omfattar dels en mera förberedande över oss själva och över vårt samliv den skull bitit sig fast i ungdomsflockens dels utbildningskurser för barnkrubbor och uppfostrarinnekurs avsedd for unga flickor i dem s om önska mera självständig verksamhet vid med varandra, vårt samhälle.
Anden föreställningsvärld och förgif- Vi mottagliga tat den Men det slog mig att krigsfilmer är satt att blåsa dammet bort.
vet inte varifrån den kommer och I ' det slaget på pricken äro ägnade att Men dess innehåll är inge alla dessa ” pågar ” föreställningen att vart den far.
våra andliga ståndpunkter.
d.
Y. s. krig dock är livets överdådiga och I " ' - vi vill, rad gör och vad vi Mir.
vad vi barnträdgårdar barnhem, dels en kurs i späda barns vård, närmast ELLEN MOBERG.
avsedd för blivande barnsköterskor MARIA MOBERG och ett verkligt förnämligt jobb.
Och ” tö- nytta serna, bakom som inte fronten våkade ”, i form få av lov Lottor att göra a b bad- &amp; vattenkuranstalt med järnkälla.
Röda Korssystrar.
Att rubba någonting väsentligt i de vux känslovärld och tankebanor tror jag inte går Men det plastiska material som kallas barnasinnet - .det är d i r arbetsfäl- nas tet ligger!
Fast ingen har naturligtvis kommit på idén att barnförbjuda ” Karl ZII ” som ju är svensk historia och sann- fas telefon 707 i säkrast 9 — 12 f. m. sagan om en hjältekonung.
E A- som fullsta garten.
Institutet, Redogörelse Uppsala.
a h program på begäran gratis a h franko.
adr.
Etiska-pedagogiska
Ombytta roller VI.
av Elin Wägner.
Hon som icke var dotter.
min En mera drastiskt bild av ödenas cent mer än vad det är värt.
påstås tad som abnorm av dem, som tillhör förvandling och tillvarons osäkerhet det.
Inom tjugofyra timmar hade ni gångna tider.
Förstår fru Magni kan knappast uppletas än den man betalat det kontant, vilket anses a b vad jag menar?
får av att i franska tidningar läsa om normt.
Ja, detta var det viktigaste.
Jag hade för långe sedan sänkt hu- vudet under hennes blickar, nu v i - gade jag försiktigt höja det igen och frågade: Vågar advokaten åtaga sig en sådan persons sak?
Ja, om fru Magni önskar, sva- rade hon, böjd över sina antecknin- gar och utan att upphöra med att notera.
Tycker ni inte, att jag burit mig illa åt?
Det är ju frågan om N bör frånkännas er rättskapacitet, sade hon.
Jag kan icke tro, att det skulle fallit dem in att sätta en man under förmyndare för det här.
Men en kvinna har rätt till samma frihet som en man, det är en princip- sak.
Bära sig lika illa åt, menar frö- - - - - Det gjorde jag icke, ty det hade aldrig fallit mig in att jag tillhörde någon annan tid än de gjorde, som nu fördömde mig.
Men hon sade, att när förutsättningarna fanns, ska- pades man om av en ny tid, utan att vara medveten därom.
Hor mig kom förutsättningarna, d i jag blev ensam och fick förmögenhet an råda över.
Han kom mig att djupt förakta mig själv, över att jag icke var en med- veten person.
Jag beslöt att längre fram bli det.
I mitt fall, fortsatte hon blev risken ökad därav, att det män som skulle bedöma mig.
De måste ju utgå från vad de ansåg normalt hos en kvinna, vilket så lätt blev vad de ansåg för dem lämpligt.
Och @ - vetvis handlade jag emot deras in- var tressen genom att slarva närvarande.
den Rhenarméns läge för Förr var den franska soldaten en segerberusad härskare, överklass bland den tyska pöbeln, levde gott bland de besegrade på deras bekostnad.
Nu om man får tro franska tidningar är är han en paria bland en skadeglad befolkning.
paria med en daglön, för vilken han icke kan köpa ett ordent- ligt mål mat.
För sju och ett halvt år sedan ryck- te de segrande franska.
belgiska, eng- elska och amerikanska trupperna in över tyska gränsen, besatte med om- kring 100,000 man landet väster an bort pengar Rhen från schweiziska till holländska som min mig räknat på a n över- gränsen och dessutom brohuvudena Det är inte mitt uttryck.
taga och genom att trots min ii- vid Köln, Koblens och Mainz.
Med Men N menar det?
der söka lägga beslag på förste stads- dessa brohuvuden hade de icke bara Ja, även det, sade hon utan att läkaren, som borde ha gift sig med småle.
någon av deras unga döttrar.
Jag Rhensidan i sin hand utan Det kunde jag nu för min del icke var på alla sätt ett utomordentligt då- även den högra, j a strängt taget låg uppfost- ligt exempel sade hon, f ä n denna språngbräda hela Tysk- gå med Pi.
Jag var ju rad med några jämlikhetsidéer.
Eme- - Nu förstår jag, varför de alla land öppet.
Mao hade alltså, menade dan jag var mindre intelligent än avskyr mig så mycket, sade jag.
man häri fullkomlig trygghet för att männen, måste jag i gengäld vara Har inte fru Magni förstått det Versaillesfördragets bestämmelser mera moralisk, det har alltid varit förut?
frågade hon.
skulle uppfyllas av tyskarna, vilket min tes, vilken jag nu upprepade.
Det är ingenting som hindrar.
Allt detta hände för ett halvår se- var det skäl som ingavs för ockupa- ken?
- - - vänstra ä icke - - - - - sade hon di.
Men nu skall vi bemöta dan, under den tiden har vi varit det här i den m i n det låter sig bemö- mycket tillsamman, och hon har vänt tas, resten står v i för.
Är fru Mag- ut och in på mig, men jag har lika ni med på den taktiken?
litet aning i dag som då, hur jag står När vi ätit middag, begav hon sig mig inför hennes moraliska värde- in till staden för att tala med diverse ring.
Jag har aldrig vågat fråga hen- personer.
Jag var gränslöst rädd att ne men jag har otaliga gånger tiggt bon skulle komma tillbaka övertygad och bett henne an medge, att mitt om min tokighet.
Men hon påstod fall är det värsta, som förekommit i tionen.
märka det.
Jag hoppas att hon icke märkte det sedan heller.
Man lägger här en moralisk måttstock på ert uppförande, sade hon, det är fullkomligt orimligt.
Lägger fröken aldrig moralisk måttstock p i människors handlingar?
Jo, oavbrutet.
men för det, så försöker jag väl att hålla saker i sär.
Här är det fråga om min huvudman har visat m sådan brist på omdöme också, det erkännes efteråt öppet, för Inte underligt att de som saknade att se till, om man inte skulle kunna bildningens och hjärtats djupare jäm- vikt i denna situation kände sig alls- bryta loss ett stycke, större eller min- dre, av Rhenlandet, befria det från mäktiga och frestades att missbruka Tyskland a h lägga det under franskt sin allmakt.
inflytande.
Min ville inte helt uppge Den gången stodo de tyska aktier- fö försöket att komma fram till d m ide- na lågt.
Det var slut på de alltyska ala strategiska gränsen, som floden segerdrömmarna, och man hade fått Rhen utgjorde.
Dessa planer äro nu dra in klorna, som huggit så djupt in för alltid strandade och nu talar man i det franska bytet.
mest om att skydda Elsass Lothringen Nu är det annorlunda.
Man får för för liknande tysk separatistpropagan- icke längre tusenden eller millioner mark för en francs, man måste i stäl- da.
Det var en gyllene tid för de hög- let betala 7-8 francs för marken.
sta och jämförelsevis också för Det svider, om man betänker att en de lägsta i Rhenarmén.
Krigets faror underofficerslön icke går upp till me- Franska och belgiska trupper voro dock i Rhenlandet inte bara för att tvinga Tyskland till att uppfylla Ver- saillesfördraget.
De voro där för att tyskarna i någon liten mån skulle få känna pi vad det vill säga att ha att så icke var fallet.
Hon var myc- hennes praktik.
Jag försökte det i främmande trupper i landet.
Några dag, och det var för deras ägare ket tankfull och i t två liter körsbär dag också, men med lika liten fram- av de franska generalerna m där genting att säga om den saken.
gång.
Jag var däruppe 2,15 precis, som hon tillsagt mig, men fick vänta t i l l klockan tre.
Slutligen kom en karl ut kritvit i ansiktet.
När jag nu fick företräde fann jag att advokaten var lika blek, och jag greps av svart- sjuka.
ty så gripen hade jag aldrig sett henne över mitt fall, ändå det var så gripande.
Hon tycktes alldeles borta, och jag frågade vad hon ville mig.
Bjuda pi té, sade hon, och jag är övertygad, att hon sade det, eme- skall jag väl, när jag vill bilda mig dan hon icke ' hade en aning om var- en ståndpunkt, inte mäta henne med för hon bett mig komma upp.
Men min privata moraliska måttstock.
medan vi drucko té kom minnet till- som slår folk med fasa i Bro- baki.
Hon ringde efter min akt och ar kanske i Stockholm så van- bad mig läsa ett brev, som samma dag ingen fäster sig vid det.
kommit från Tyskland.
Dessutom finner jag att den morali- Får vi in några sådana skrivel- &amp;.
värderingen är mycket farlig i ti- ser till, &amp; kan vi författa rn fin in- der d i moralbegreppen förvandlar laga till hovrätten, sade hon.
sig så som i vår.
En person som till- hör en inbrytande tid till åsikter eller utan an - - - att handha ä - köping, att ligt, - åtminstone handling blir lätt betrak- Fredsförbund, Nordiska stidievecka för belysning av Gvarv station.
Telemarken Norge.
Kursen som är beräknad för såväl lärare från alla slags läroanstalter som andra för vår folk- upplysning intresserade personer, vill bi- efter världskriget, och dryfta.
huru uppfostran skulle kunna skapas fram m till de nya formerna svarande anda av god vilja och fredsfrämjandet ak- tivitet.
Kursen är också tänkt dram ett möte till utvecklande av nordisk samhö- righetskänsla genom en fri och festlig sam- varo mellan intresserade min och kvinnor från de nordiska landen.
Föreläsare kom- ma Danmark, Finland, Norge, Sve- rige a h eventuellt England.
Avgift: 44 svenska kr.
sa:: t en anmälningavgift av 2 sv.
kr.
Anmälan sändes före 1: a juni t i l l Intern.
Kvinnoförbundets byrå, David Bagares gata 9-11, 2 tr., Stockholm, va- mil genom *.
:, rest upplysningar $, " lämnas.
li tyskarna ha respekt för en armé med oborstade skor.
Hur är allt detta möjligt?
Man skyller pi tyskarnas oärlighet, man skyller p i de slappa och enfaldiga vänsterpolitikerna i det egna landet, som låtit lura sig av de djävulskt sluga tyskarna.
Här började man för sju och ett halvt år sedan med alla trumf på hand.
Man höll Tysklands rikaste provins med 15 millioner tyskar i sin hand som pant som säkerhet för an Tyskland skulle betala krigskostna- derna.
Men icke bara har Tyskland ic- ke betalat vad man begärde, det har också lyckats krångla sig till ett för- Locarnofördraget, som upphä- voro över men krigarens företräden ra än 5,50 francs per dag, alltså icke ' - Kent emot de civila, mot de besegrade, en mark en gång En överste måste ver ententen mellan England och stodo ännu till buds.
Där pick man för sig, sin fru och fyra barn per Frankrike och släpper in Tyskland omkring bland en luggsliten, mager, månad betala 2,640 francs för mål- med i förbundet.
Man har fått åse, och själsligt deprimerad tidsinackordering medan hans lön är hur segrarna efter sju år frivilligt folkning som segrare, som herrar, 1,800 francs.
Följden är, att ett stort släppt av Köln och brohuvudet över som förmöget folk.
Fina kläder, gott antal officerare endast kan kosta på Rhen och givit tyskarna denna viktiga om pengar.
I snärten på officerns sig ett mål lagad mat om dagen.
Echo punkt tillbaka.
Man har sett sina egna ridpiska satt segrarmakternas prestige.
de Paris skildrar hjärtslitande, hur de af ffärer bli allt sämre, man.
har sjun- Soldaten köpte en nätt flicka för en franska officersfamiljerna måste sitta kit ner från härskare till paria.
chokladkaka.
De utländska office- hemma om kvällarna och nöja sig med Segern tjänade till ingenting.
den rarna voro ensamma herrar på täp- att koka kaffe på fotogénkök, medan militära oppositionen gent emot Tysk- pan, där de eleganta demimonderna det tyska tjänstefolket skrattar åt land till ingenting.
Politiken har ut- växte, inga tyska herrar kunde göra dem.
De franska husmödrarna kun- vecklat sig som om allt detta icke vore.
dem platsen stridig.
Vad fransmän de förr till de tyska husmödrarnas Detta måste ju förbrylla och förbittra nen angår valde de i motsats till ame gränslösa grämelse alltid rikligen för- ockupationsarmén, som ser syfte med rikanarna hellre att slå sig ner med se sig med de bästa och dyraste bitar- sin existens i Tyskland fullständigt sina fruar och äldre och yngre an na på torget, medan den tyska endast förvanter i tredje och fjärde led.
Mat kunde köpa rötter eller köttben.
Nu unnade sig att hålla tjänare.
att få sitta de stackars franska fruarna där många barn.
att leva gott, köpa vack med sin intendenturmakaroni och sin ra saker, besöka restauranter och nö risotto och avundas i sin tur de andra, jeslokaler.
De bästa villor och vå som de förr kunde knuffa undan från ningar, som stodo att få, togos i be stånden.
De, som se litet längre än blott till den egna matsedel, bekymra sig över att Frankrikes prestige lider av Rhen- arméns fattigdom.
N ä r Kölnzonen ny- ligen utrymdes flyttade engelsk besätt- ning i stället in i Wiesbaden, som d i utrymdes av fransmännen.
Vid omby- tet drog ett skotskt regemente in, väl utrustat och prydligt pi alla sätt.
Fransmännen uppträdde vid revyn i gamla uttjänta uniformer, omaka sa- belkoppel, hjälmar, som föllo ner över öronen, och v ä n t av allt.
oborstade skor.
Intendenturen har nämligen sam- frusen Lärares en manslutning av Dansk Fredsforenings Lae- rerkreds Laerernes Fredsnevnd.
Norge, sommar m ö in- icke r i d att hålla armén med sko- svärta, &amp; klagas det.
Men hor ska be-
förfelat.
Den kunde lika gärna varit borta för allt den uträttat Den har kostat en oerhörd massa pengar, som franska staten fått lägga ut för Tysk- land och aldrig vet om den får igen Men åskådaren på avstånd strykes i den tron att hela den konstlat ska- kärlekskamratskap mellan människor.
som, om vi ska vara uppriktiga, stå på så skilda plan där den ena parten är full av tysta förbehåll om sin överlägsenhet och sin rätt till en m- nan moral.
Hon besinnade ick=, att det måste bli en ny värdering och nya möjligheter för kvinnans uppgifter som kärleksreformator och uppfost- rare, och att vägen dit kanske gick genom emancipationen.
Nu Ier man beskt åt hennes kärlekens höga visa.
Låt oss hoppas att även den en gång skall bli förstådd.
Hur stå vi till Ellen Keys livstro överhuvudtaget: Vi äro desillusio- nerade så som inför hennes kärleks- En historisk livsgärning (Forts. fr. sid. I).
ler tryck eller mindervärdesstämpel i e n hem, d i r Emil Key angav tonen.
tro.
Det har gått oss så, som Ellen beskriver Själv kände hon det som en halvhet och ofullkomlighet i sitt liv att ickc ha vunnit kärleks-och moderslycka.
icke nöjde sig med dessa rika upp gifter.
Hon förbisåg att för att få den rätt hon ville de skulle äga, den att endast tillhöra den de älskade.
få samman med den de Pirkade kärleksvalet i sin hand.
Och kärleksvalet kunde de ickc få utan ekonomisk grundval.
Och den kunde de icke få utan förvärvsarbe- pade ocrhörda skillnaden mellan seg- rare a h besegrade, som visade sig i sammanlevanden mellan dem på det ockuperade området, blott var ett passerat Kvinnorna följde en inre nad och man har gått tillbaka för att hämta med sig detta som man en gång trodde sig kunna undvara, men funnit omistligt. ” Utvecklingsläran i en värld, be- gränsad till det vi kunna se och fat- ta.
mäta och väga, är oss för enkel även i Ellen Keys själfulla och pas- sionerade tolkning.
Vi ha genom- levt ting som låta oss ana nyn pro- blem eller gamla gåtor och krafter bakom denna världsförklaring, som förklarar så litet.
Ellen Key var av sympati och godhet, som bör vara färdig med all mystik.
Gud hade vi kvinnans gåva till mänskligheten, att gjort oss själva, djävulen också.
Män- det för att hon gjorde slut på den.
Vi se i stället fienden i ” flädern och lojheten ” för att citera Anna Sand- ström i hennes svar på miisbrukad kvinnokraft Men Ellen Key själv är en så stor gåva i sitt " &amp; och sin personlighet, hon har själv i sin l i v mot sitt eget ord, så segerrikt visat, att en intel- lektuell skapargärning kan förenas med det slösande moderliga givande nöd- som Ellen Key icke ville sin djupste ekonomiska vågdal, när vändighet, erkänna, det var hennes orättvisa Frankrike nalkades sin.
mot dem.
Inför allt detta låter idet spöklikt Vi som nu stä så trångt i det, som och föråldrat, när Poincaré nu upp- måste som den fula ankungen S h - står ur sin tillbakadragenhet och hål- digt hålla oss i rörelse för att inte frysa fast.
tills en ny isbrytande per- ler tal om sin lyckosamma Ruhrpoli- sonlighet kommer, vi förstå icke tik- tik,eller när franska tidningar disku- I hon måste nedmuntra vi sonlighet kommer, måste hålla inom det besatta området plats i samhället i stället för att upp- Vi se numera så litet för att motväga den försämring i mi- litärt avseende, som uppkommit sedan det övermod, den dogmatism, den överspända ärelystnad, som hon be- Tyskland återfick Köln.
När skall straffade och begabbade.
Kanske är denna förbenade tankegång försvinna, sGm räknar med ett krig på den av Locarnotrakten fridlysta fransk-tys- ka gränsen?
Troligen icke förr än de hjärnor försvinna, som tänka den.
När icke livets gång på sidan om allt militärväsen förmår övertyga Key sin första bok: ” Hur del efter sig såsom mera umbärligt.
Sedan hava själarna gripits av sak- måste de få sken.
De fanns bara besegrade, men det dröjde bara några år, innan Frankrikes öde av besegrad visade sig.
Och under tiden hann pendeln att svänga.
Tyskland hade i reaktioner uppstå ”, ” Mänskligheten har stormat fram på en väg där den, så att säga icke kunnat medföra al- la sina tillhörigheter utan lämnat en vid uppgörelsen med Ellen Key niskan hade intet annat öde än män- stå som tacksamma gäldenärer till hon lyfta sig själv hon nå högre,måste ra muntra dem Hur till som kom i beröring med henne.
na oss leva i en mycket mera stor hon släppte till sig själv och och hemlighetsfull värld.
Det står räckte till.
Det var minsann icke strid om oss, icke bara i oss.
Och hon av nittiotalets berömdheter som en människas regler och förvandling lät brist trycka kort med: omöjligt, mycket en mystisk process på tid " och skicka till kontakt- än den är det exakta resultatet av är mera av ett sökande människor, När man nu läser om vad hon skrev för ett kvarts sekel sen om kärleken och äkenskapet, slår det en hur hennes sedlighetsnorm: " det är kärleken som gör ett förhållande sed ' träget ring bedrivet arbete på livssteg- Ellen Key var, det må sägas än en gång, större än sin lära.
Det finns i hennes sista bok Allsegraren en ny ovisshet igen.
efter hennes krafts da- gars visshet.
och den visar just hen- nes mänskliga storhet Icke så att hon går tillbaka till en tro hon avsvu- rit.
Hon erkänner sig åter och åter vara en från Gud befriad.
Men hon erkänner möjligheten av större värl- dar och under.
i n dem hon sett och genomträngt.
Hon medger, att vi ic- ke få säga, att världen är slut bak- om vårt ögas och vårt förnufts grän- ser.
alltför överväldigande många parter ” Vi ha endast att verka, medan vi bli motvilliga?
Vi kunna inte överge Ellen Krys värdering, men den stäl- bida att få veta. ” Elin Wägner.
ler oss inför ett tillstånd som är ohan- t e r l i g ~ Hon trodde på kärleken som den sammanhållande kraften.
men när nu kärleken icke består, trots skilda sovrum och lämplig ransone- ring av samvaron, vad skall man d i göra?
Det kan inte Ellen Key säga oss.
Hon gick aldrig till grunden med mäns och kvinnors förhållande till varandra.
Hon besinnade icke, att det är svårt att bygga ett frivilligt Detta blir för ängsligt, kära Sara; Inat, som vackrare och gladare är.
Du sitt vis, och icke bråkar sönder ’ et för en annan Man kan vara goda vänner låt Lidköping vara som det är, vi hava skall ändå icke tro, att jag är ledsam ända, och det är bäst så.
Det är allra icke hunnit dit än.
Vet du vad den av mig; jag är lätt och frimodig som en fågel; och det må du vara säker ljuvast, när det är bra, och man icke här skogen heter?
Ja, jag tänker Gud förlåter mig, på, att jag tänker alltid behålla mina gör sin nästa förtret.
R O M A N Albert runkade p i huvudet.
Hon att jag är som han har gjort mig.
vingar Kan också du flyga, så är av talar ur sin dröm, tänkte han.
Emel- Nämligen på mitt hasta vis, det för det väl; men är du bara en pratma- C.J.
L.ALMQUIST lertid fortfor han: stås.
Men att jag skall pina m an- kam, så s i g så gärna ifrån straxt.
(Forts.) - Och Gud vet väl bäst huru han nan ända innerst inne i helvete.
eller Stor och grandios paus.
Sergeanten tyckte sig i hast tjugu Och .. lika mycket, Albert!
vill hava människorna, icke be- att en annan skall köra mig ditin, det jag kan väl tala om det (fortfor hon griper jag ’ et.
Det är ändå bäst, att är onödigt Vad skopen heter, Al- år äldre än för en stund sedan, och bert?
det bryr jag mig icke om.
Men han yttrade: Sara skall få höra huru i samma ton, utan att märka hans näs- man lever som Gud har skapt ’ en.
ryckning), jag drömde mycket om dig Dessa breda ord föllo sig i sergean- det vet jag, an Gud har gjort stjär- det varit beskaffat med mig.
Icke ar därunder.
tens öron så löjliga,att han var på vä- norna och hela himmelens h ä r; och jag en ämbetsmästare, och det lärer Och jag malde väl också krita?
gen att giva till ett gapskratt.
M e n av allt vad täckt och gott står p i jorden, du i avseende på husliga förhållanden Hon sås upp på honom med ett vördnad för uttrycket i flickans an- der har Gud gjort, och Kristus har icke ston värdera, om jag skall döma stort, varmt ögonkast, men slog ned sikte som såg ganska tankfullt ut, höll kommit till vår frälsning.
Fast jag efter dina utsagor både om din far han sig tillbaka och försökte att in- icke ärm läserska, kan jaa väl förstå, och om de övriga åldermännen i Lid- att Kristus icke har emot det männi- köping.
M e n officer är jag heller komma i hennes egna tankegångar.
Din far, Sara, hade han allt från skorna hålla av varann p i vackert icke.
som enligt ditt språkbruk vill början varit så stygg emot din mor?
sätt och fylla det första Guds budet; säga, att jag är varken dagdrivare el- - Gud vete det.
Jag var icke född med att det tillgår så, att de göra var- ler pratmakare, åtminstone e j i stor då och såg dem icke straxt.
Men min ann till djävlar eller fånar, det måste skala.
Jag är således underofficer, underofficer, än du verkligen är.
mor, stackare, har sig väl alltid åt på han själv icke gilla.
Men folk har jämt och rätt.
Vad som gjorde, att Detta tal var ren arabiska för ser- sitt vis, kan jag förstå, oaktat hon hittat på mycket dumt tyg till varsan- jag tyckte så mycket om dig i går, kan geanten, och den undrande blick, han arbetade med sig; hon var nog från nars elände; och det allra värsta är, jag nu icke påminna mig; och jag är gav flickan, sade henne tillräckligt, början allt ordentlig, tror jag säkert; när de fått i huvudet på sig, att det rädd, att berättelsen därom för dig att hon pratat obegripligheter.
Hon men tillika ändå slösig.
svår; och hen- skall tjäna dem till gangs.
Vad dig skulle låta alltför litet rellt.
Du .. drog sin band tillbaka ur hans.
nes sätt, det var aldrig för rart eller anbelangar, Albert, så är du yngre vad ditt hurtiga rätt att t - Så kan man drömma (: ade hon, just rätt trevligt, kan jag tycka.
Så som karl, än jag som kvinna; ehuru gar, och ditt myckna under som det tycktes, mest till sig själv), att far, vilken återigen också var på du kan vara ett år, eller par, äldre så är du så riktigt ifrån och när man vaknar, är det allt p i ett sitt vis, blev småningom sådan dir., än jag såsom människa beräknad.
ten, som någon flicka kan vara; men annat sitt.
Därföre är det bäst, att och slutligen ond och alldeles be- Därföre är du ock oklokare än jag, jag själv är så besynnerlig, att jag var och en lever fri för sig själv på fängd.
usch!
och jag vet mera fast du känner an- håller icke mindre av dig för det.
(13) Det går an - - men Utan tvivel borde du då fråga mig.
vad jag är för en, och rar jag är född?
Du har icke frågat det, och jag bekänner, att denna likgiltighet har litet sårat mig.
Men jag kommer igen till mina egna utsikter: jag reser nu till Vadsbro härad, och skall sedan ända så långt ned som till Grävsnäs, Solle- brunn och Koberg.
Jag gör årligen ett slags handelsresa .. uppköp och inspektion tillika .. ja, jag kan icke förklara det närmare .. till vissa gods och egendomar som tillhöra familjen S * *, med vilken jag på avstånd .. mycket avstånd Sara är besläktad.
Jag drager härav inkomster i viss pro- cent, utom nöjet all se mig om.
har aldrig gjort någon människa och ämnar i all min d: låta bli det.
Längre sträcker sig icke mina vingars flykt.
Dock kan det hända, att om jag efter några år lagt ihop en sum- ma.
så köper jag mig en liten egen gård i Timmelhed, bort åt Ulricehamn till där jag har bekanta.
Dit vill jag likväl ej locka dig, du, som kan- ske skyr landet, liksom jag ej särdeles Jag (Forts.)
