# ID: svediakorp-per3282
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,737
# sentences: 780
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett eko från forna tider Till de tre fåglarnas land 1884-1926 Anno 1884.
Scen: riksdagens an- dra kammares plenisal under pågåen- de sammanträde.
Ledamoten F. T.
Borg har överraskat en häpen riks- församling med en motion om valrätt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män.
Del är första gången detta vilda förslag debatteras i riksdagen, och stridens vågor gå hö- ga.
Den ene efter den andre av riks- dagens store beträda talarstolen för att läsa sitt anatema över den djärve Borg, och alla spela de på samma me- lodi.
H u r skulle det komma att se ut i hemmen, om kvinnorna drogos ifrån dess stilla värld?
Jo, olycka skulle komma över hus och hem, barnen vanvårdas till kropp och själ, man- nen sakna det stöd makan borde vara för honom och maten koka över, om kvinnan bröte mot naturens lagar och ginge ut i livet.
(Det sistnämnda vo- re åtminstone rimligt, om man förut- satte att hustrun vore nog omtänk- att sätta maten på spisen, just de två timmar vart tredje år som hon gick rösta).
En av de store uttalade sin fruk- tan för att kvinnorna skulle komma att alldeles uttränga männen, fick av den orädde motionären till svar, an i så fall vore det bäst, att alla män ginge hem och droge natt- mössa på sig och läto kvinnorna sty- ra.
Skulle männen vara rädda för de fem procent kvinnor som genom ett bifall till motionen finge rösträtt, så vore de sannerligen inte bättre vär- satte att fruntimmerssällskap i riksdgen men " Gud vet om förslaget går att ge- nomföra, vi byggt om riksdags- huset.
Tror verkligen herrarna att damerna, Sa kostymerade som modet nu fordrar, kunna komma fram på dessa trånga gångar och nöja sig med det lilla utrymme som bestås oss.
Men bara huset här blir ombyggt, så. ” Motionen avslogs med 53 röster mot 44. innan - - - Anno 1926. dra kammares plenisal under pågåen- de sammanträde Ledamöterna Lind- berg och Öhman ha väckt en motion om utredning i syfte att begränsa gift kvinnas innehav av statstjänst.
Frå- gan är aktuell och brännande och den ene efter den andre av riksdagens store beträda talarstolen antingen som kvinnornas eller de arbetslösa män- nens vapendragare.
De senare spela alla på en gammal kind melodi: De gilts kvinnorna våra dagar alltmera ut i fö livet.
Hemmet blir för dem och barnens uppfostran och vård över- lämnas åt främmande och blir mer eller mindre försummad.
Ett för- som ger kvinnan möjlig- het att höja sin levnadsstandard och spendera mera på lyx och nöjen är numera för henne huvudsaken, En kvinna, som gifter sig, får ta konse- kvenserna och stanna hemma.
Det så naturens lag.
De som inte vilja rätta och packa sig därefter utan taga upp platserna för dem som bättre be- höva dem äro egoistiska och pliktför- gätna På denna klagan genmälde fru Öst- lund, att man nog kan våga påstå, att en kvinna sköter hus och hem och värvsarbete, Så småningom urartade debatten till ren cirkus med greve Sparre som klown, Han tyckte, att det skulk bliva över måttan intressant att få Scen: riksdagens an- är man och barn alldeles utmärkt utan En anspråkslös man, som beslutat sig att att hon skalar varenda potatis själv.
I stället för att häckla på de kvinnor som göra sitt bästa för att sköta två arbeten och därmed hjälpa de sina horde man högakta och beundra dem.
Greve Sparres roll i denna debatt kan man gott våga påstå spelades av hr Lindberg.
I våra dagar får kär- leken underordna sig den materialis- tiska historieutvecklingen, förklarade han.
Det syns ju tydligt därav att de kvinnliga statstjänstemännen äro gångbarast på äktenskapsmarknaden De anses förränta sig lika bra som ett stenhus i Stockholm.
Blevo de för- bjudna att gifta sig, så skulle ju äk- tenskapsmöjligheterna för de arbets- lösa kvinnorna ökas och allt vara gott och väl.
Motionen avslogs med 99 röster mot 96. nå månen, det är Amundsen Han är en man, som visat sig ha mod att fram- tränga a h modet vända om strax förbi.
måste - - - Vilken betänklig likhet mellan des- sa båda debatter, trots 42 års skillnad i tid.
Om man jämför dem, så tor- de man med ganska stora skäl kunna instämma med hr Eliel Lövgren, då han i lördagens andrakammardebatt om gift kvinnas behörighet till stats- tjänst tyckte sig förnimma ett eko från forna tiders rösträttsdebatter.
Då gar det den unga högern, som hyste stor omsorg om hemmen och barnen, nu var det den unga socialdemokratin, det var den enda skillnaden.
Man torde nästan kunna säga att hr Lövgrens kraftiga och sakrika in- lägg räddade situationen, som av vo- teringssiffrorna att döma verkligen var hotande.
I de allra flesta fall.
an- såg hr Lövgren, är det viljan att bätt- re ordna ekonomin och därmed hela (Forts. å sid, 6).
att framför målet.
Han är alltså Pa en gång djärv a h för- siktig.
orubbligt envis i fråga om sitt livs huvudriktning a h resonnabel och läraktig, när det gäller vägar och medel.
Han är tålig.
kan vänta, men låter ingen gå sig Om någon har de personliga förut- sättningarna att lyckas, är det han.
Måtte han lyckas.
Norrmännen vilar sig några hundra år ovanpå sin forntida a h medeltida storhetstid.
De behöver nu att något stort äventyr sker genom dem i his- torien.
Om Amundsen placerar norska flaggan på det land, som enligt honom finnas bakom nordpolen så kanske VI får utan strid behålla Jämtland och Bohuslän.
Det är d e m land, hittills ” lika otill- gängligt som månen ”, som Amundsen drömmer om.
Det har alla människor någon gång gjort drömt om att erövra ett otillgängligt land, det må vara ett människohjärta, många människohjärtan, en hemlighet el- ler en spritfri tillvaro.
Men få ha fram- härdat tills hela världen blivit intresse- rad och hjälper till med företaget.
Att få upp världens intresse nu i år, när dess spända väntan i fjor vid aeroplanflygnin- gen mot polen upplöstes i besvikenhet, det - är utomordentligt styvt gjort.
När Amundsen i fjor gav sig i väg, a h världspressen genljöd därav var d o en stillsam svensk röst som sade: varför skall man nödvändigtvis söka jordens nordligas- te punkt, varför inte lika gärna dess öst- Denna kvickhet besvarar Amund- sen utan att ha hört den genom att säga att han ger sig ut för att upptäcka det fastland, som kan bli en landningsplats sen utan för luftskepp å den blivande flygleden över polen mellan Europa och Asien!
Nå, d e språket förstår världen!
Den synpunkten Den bekymmersamma b et an är naturlig för en modern människa.
som en station vid en ny luftväg.
en väg Den ståndaktiga tennsoldaten pas- man hör, att den skånska jorden är Råvarans strejk mot förädlingsfa- som under halva året är bekväm och ofar- sar inte in i vår tid.
Hans avkom- för god för att endast användas till briken får alltså ha sin gång som an- lig Men vi ha blivit vana vid att det lingar uppträda allt mera sparsamt brödsädsodling.
Därför skall landet dra strejker.
Regeringen är upptagen orimliga sker, när det gäller kommunika- och undanträngas vanligen där de vi- i övrigt, som inte har en så utmärkt på annat håll genom den kungl.
pro- tionsmedel och det man är van vid, tar man snart alltför naturligt.
sa sig av köpslåendets otaliga tjänare.
jordmån, lämna understöd till denna positionen angående statslån för bil- Men då och då hör man likväl, att överklasskultur Och känner man sig dandet av m förening, sammanslag- i g e n en av något av den gamla andan lever kvar, inte riktigt överbevisad att det är rik- ning eller trust vad det nu skall drömmer om att h i m där på det genom av en del järnbruk.
å r h u n d r a d e n från den övriga världen av- och nu senast i vinter ha vi fått en tigt, så kan man också få veta, att i kallas påminnelse därom i betodlarförenin- denna rika bygd ha järnvägar u p p socialisering heter det!
Men kanske skurna fastlandet, för att världen rätt skall blekna och hålla andan!
gens och sockerbolagets klagorop, an- stått m. m., vilka äro för sin utkomst m förberedelse.
språk och kategoriska bestämmelser.
beroende av sockerbetorna Ett Sa- Under riden får sockret ha sin Hur hänger det egentligen ihop dant fakutm kan man förstå.
Svå- gång Klyftan mellan betodlare och nordvestover mot Beringstredet.
De må med denna ständigt återkommande rare är att veta var statens fattig- sockerbolag var för stor att kunna ha stevnet mot land ”, säger Amundsen.
sockerhistoria?
Det är ingen som vårdsskyldighet inträder.
fyllas av skatter och tullar och ödet Och dessa tre fåglar i den öde polartrak- vet.
Man vet endart, att betodlingen Regeringen själv har nu gjort sin u p p e n b a r väl så småningom vad h a n s fantasi.
och sockerindustrin fordrat och allt- ställning klar genom att lata medde- mänskligt att döma är omöjligt att ut- Där det finns fåglar, kan även männi- jämt fordra att inn m privilegierad la att den icke ämnar framlägga pro- röna, om den skånska jorden ger bäs- skor leva menar han.
Om Andrée hade kommit så långt kunde ställning I förhållande till andra nä- position om statsunderstöd åt betod- ta utbyte genom odling av betor ringsgrenar.
Med vad rätt, frågar lingar och inte göra någonting för att enbart brödsäd, så att inte heller den han kanske ha byggt upp åt sig en mödo- sam existens.
Man vet inte hur långt han skulle behöva anlita statsbidrag.
Det får man aldrig veta.
Jo, lösa betfrågan i år.
kom, mannen, som var den förste som - med - de Amundsen som han ” På vår forrige tur så vi tre fugler flyve Norge lånat sina vingar åt eller man!
sökte nå polen flygvägen.
Men man kom icke så långt för 30 år sedan som nu, Amundsen som startar med de större möj- ligheterna ger följande intressanta bedöm- ning av Andrée a h hans företag: ” Det MI ett desperat försök, på förhand dömt att stranda Och Andrée visste del själv, då han startade.
Han kom tillbaka från sin första tur norröver, övertygad om att försöket icke l i t sig genomföras.
Men så starkt hade han fått löjets skimmer över sig att han, modig och stolt som han var, kastade loss, väl vetande att den säkra döden väntade honom, men fast besluten att återvinna del anseende han förr haft för mad.
Vad som blev av honom, har man aldrig lyckats få veta. ” Andrée var mannen, som icke hade mod att vända om - t i l l sitt skadeglada svenska folk.
Och nu står vi där utan polen.
Devinez.
Ett ståtligt program Årets nykterhetsfrågor De stora försäkringsfrågorna, som Ledningen av det oavhängiga ar- da enhetlig krigsvägran.
I väntan till innevarande års riksdag bebådats betarpartiet i England, Independant och delvis kommit, har så upptagit Labour party.
har utgivit en program- pressens och allmänhetens intresse, förklaring som låtit mycket tala om att andra i och för sig viktiga sociala sig och mött mycken opposition på grund av dess skarpa och kompro- litig och det ar inte småsaker man frågor kommit att alldeles stå i skug- gan.
En sådan fråga som nykter- missfria hållning.
För alla fredsak- syftar till: tivister och avrustningsivrare är det I) Självstyrelse för alla folk ma- hetsfrågan, omkring vilken stridens betydelse och uppmuntran att ett rast möjligt p i grundval av der- vågor alltid gå höga, har i år lagts inflytelserikt politiskt parti i England rasegenskaper och under övergångs- åsido och dock har det väckts flera ställer upp snar avrustning och krigs tiden ett nyorganiserat mandatsy- betydelsefulla motioner som har av- härne- tjänstvägran r i m de första punk- stem i stället för det nuvarande.
som seende på denna.
Vi ger enskilda makter mandatritt över dan för syftet och innehållet i de vik- terna p i programmet.
tigaste nykterhetsmotionerna.
Manifestet börjar nämligen med I.
L.
P. bestämda av ståndstagande från militarism, impe- Sänkning av 4-litersgränsen.
och krig och sin tro m in- förbättra arbetsvillkoren, skydda in- I första kammaren har professor ternationalism, som grundar sig på födda mot kapitalistisk utpressning, Bergman (f) m. fl.
motionerat am en fördela världsproduktionen efter be- sänkning av maximigränsen för ut- fria folks samarbete.
I, den monerna kapitalismen ser hov och ordna krediten.
minutering av spritdrycker.
För när- Partiet ger exempel p i vad det vill varande är den högsta tillåtna kvanti- partiet ett ständigt hot mot freden.
som för med sig jättelika rustnings- genom att fordra i) Egyptens befri- teten 4 liter i månaden, men enligt bördor och utsugning av de färgade ande från engelska trupper, 2) Indi- motionären är denna gräns onödigt ens likaberättigande med andra delar hög.
Det har nämligen visat sig att raserna.
Socicalistiska med varandra för- av engelska imperiet, 3) grundlig re- medeltalet försålda liter spritdrycker bundna fristater.
det är framtidsmä- vision av de handelsfördrag, som pr månad och motbok under år 1924 let.
De europeiska problemen måste stormakterna påtvingat Kina.
4) slut var 2,08 liter eller endast obetydligt på den imperialistisks flottpolitiken i från den utgångspunkten.
att over hälften av den tillåtna maximi- folkens intressen äro gemensamma.
Östern och 5) utrymmande av Irak.
kvantiteten.
Under sådana förhål- i Sverige ha vi ingen anledning att landen skulle den nuvarande 4-liters- Varken segrarstaternas eller några uppställa för oss ett så världsomfat- nya statsgrupperingars särintressen gränsen måhända utgöra en frestelse tande politiskt program, och vi ha ing- för de lagliga motboksinnehavarna att få vara bestämmande.
Partiet förpliktar sig att genom en imperialism i engelsk mening att uttaga hela kvantiteten för att sälja står ic- den nationella och internationella ar- bekämpa.
Men ett litet land eller dela med sig I t andra.
Och betarrörelsen söka få fram fullständig ke utanför den nyorientering i efter- detta står ju ej i överensstämmelse revision av Versaillesfördraget.
Däri krigsvärlden, den anpassning efter de med lagen.
En sänkning av utminu- inbegriper man borttagande av alla nya förhållandena, som alla folk mås- teringsgränsen skulle också bidraga undantagsbestämmelser mot Tysk- te vidtagna Och det är bedrövligt till att motverka dryckessederna.
Mo- land, ömsesidigt överkorsande av al- att här icke finnas hos oss människor tionären föreslår själv ingen lämplig la krigsskulder, borttagande av alla med något av Independant Labour gränslinje utan överlåter detta åt be- skrankor, som hindra handel och sam- partys internationella syn, och insikt villningsutskottet, om hans motion hi- färdsel mellan folken, Ryssland e j un- om nödvändigheten av en snabb whoch falles.
dantaget.
M a n vill också ha slut på radikal anpassning, människor nog alla militära särfördrag och småen- många att bilda en ny radikal grupp.
Bevillningsutskottet har redan be tenter samt omorganisera folkförbun- Det finns ingen motsvarighet här handlat motionen och avstyrkt den- det, så att det blir ett förbund av al- till Independant Labour party.
Vä- Samma.
dock med flera reservationer.
la folk och obligatorisk skiljedom vid ra vänstersocialister ha förenat sig I motiveringen säger utskottet att med socialdemokraterna, och det sis- alla stridsfrågor.
Independant Labour party förkla- ta vi hört av dem har varit förslaget ett bifall till motionerna skulle skapa för gift ett irritationsmoment.
som utan tvivel rar vidare att med hänseende till de om att redan upphäva moderna krigsmetoderna äro konfe- kvinnas räkning lagen om kvin- komme att utgöra hinder för andra verkligt nyckterhetsfrämjande åtgär- renser för förberedande av rustnings- nas behörighet till statstjänst!
minskning till föga gagn, och fordrar Vi ha heller ingen motsvarighet till der.
En fortsättning av den indivi- duella begränsningen skulle sägerligen m An att England framlägger en definitivt Radikale Venstre i Danmark.
förslag för snar allmän avrustning i sidan grupp ej bildats kan inte gärna också giva ett bättre resultat än den i alla länder genom gemensam överens bero p i att radikalerna känna sig motionerna föreslagna åtgärden.
kommelse.
hemma hor frisinnade, liberaler eller Hr Lithanders skötebarn.
I.
L.
P. uppmanar arbetarna i alla socialdemokrater.
Det måste bero på Flera av motionerna sysselsätta sig länder att göra klart för sina rege- att de ännu icke fått känning med med Vin- och spritcentralen och dess ringar att de komma att besvara var- varandra och att ännu i d e den cell Hr Lithander (h) i je krigshot med ett gemensamt.
orga- är bildad, omkring vilken en grupp verksamhet andra kammaren vidhåller alltjämt niserat motstånd mat kriget.
I det- kan knyta sig.
ta ingår vägran an bära vapen.
fram- När skall den tiden komma, då det- sitt gamla krav på en undersökning av detta företag av sakkunniga personer ställa krigsmaterial eller ekonomiskt ta t e r?
helst utsedda bland riksdagens olika understödja kriget.
Partiet önskar partier.
Undersökningen avser när en världskonferens av alla socialde- mast att utröna, om spritcentralen mokratiska, arbetar- och fackföre- nings internationaler för att förbere- av redogöra att fastslå rialism ~ lösas — — och dess dotterbolag drivas med stör- sta möjliga besparingar samt vad i övrigt angår de orgnanisatoriska för- hållandena.
Hr ljunggren (f) ut- går från helt andra förutsättningar och har även olika syftemål men mo- tionerar även han om en opartisk un- dersökning av Vin- och spritcentralen.
Han vill ha klarhet i frågan om den- nas verksamhet motsvarar det eko- nomiska och framför allt sociala syfte som utgör förutsättningen för sta- tens förhållande till företaget.
Ökade anslag till nykterhetens främjande.
I årets statsverksproposition har so- cialministern framlagt förslag till nya bestämmelser rörande rusdrycksme- delsfonden.
I likhet med det ur- sprungliga förslaget är det meningen att minska och begränsa statsverkets beroende av rusdrycksmedel Vad som överskjuter ett maximibelopp — för budgetåret 1926 — 1927 satt till 85 mill.
kr skall användas till stats- skuldens amortering.
Detta maximi- belopp skall sedan successivt minskas med 2 mill.
om året.
En förändring är att fonden skall endast användas för att reglera ” sådana ekonomiska förhållanden som Pro en följd av mera ingripande åtgärder till rus- dryckshanteringens begränsande eller avveckling ".
Sålunda skola inga an- slag längre utgå ur fonden till upp- lysningsarbete i nykterhetsfrågan.
Denna bestämmelse har uppkallat fle- n motionärer som hemställa om und- rad lydelse i förordningen om rus- drycksmedelsfonden, så att medel kunna utgå till detta ändamål.
Bland dessa äro hrr Bergman (f), von Kock (f) och Ljunggren (i) som upptagit jämväl detta krav i en stor motion om ökade anslag till nykterhetens främ- jande.
Denna motion har väckts på uppdrag av riksdagens nyckterhets- grupp, som inom sig räknar medlem- mar f r i n fyra alika partier.
Om mo- tionen bifaller, innebär detta en icke obetydlig korrigering av de anslags- äskanden, som socialministern fram- lagt under 8:de huvudtiteln i stats- verkspropositionen till undervisnings- och upplysningsverksamheten för nyk- terhetens främjande.
Regeringen har ifråga om dessa anslagspetita förbigått Kungl.
Skol- överstyrelsens framställningar beträf- starkare stöd från statens rida till det frivilliga arbetet i nykterhets- frågan och i stället skarpt beskurit en av dessa anslagsposter.
Denna post avser föreläsnings- och instruk- tionsverksamheten vars framsta syfte är en årlig social fortbildningskurs för lirare m. fl.
Denna port har ned- prutats från det av skolöverstyrelsen föreslagna 120,000 till 60,000 kr.
I den förstnämnda motionen liksom i en annan motion av hr Björkman hem- ställes om, att detta anslag måtte hö- jas till 120,000 kr.
Hur delade meningarna än torde vara i nykterhetsfrågan för övrigt, borde alla kunna ena sig om, anse mo- tionärerna, att giva upplysningsverk- samheten allt det stöd som är möjligt.
I enlighet därmed motionera hr Berg- man m. fl.
i sin förut omnämnda mo- tion dessutom om ökade anslag till nykterhetens främjande över hela lin- jen i överensstämmelse med skolöver- styrelsens anslagspetita med ett be- lopp som icke obetydligt överstiger det av socialministern föreslagna.
— fande
Svart på vitt En ungdoms kritik av kritiken Häromdagen läste jag en recension av Visst finns det sådana, det vet jag Tomträtt eller äganderätt.
m känd anmälare i m Stockholmstidning Stockholms stads drätselnämnd har nu över två böcker, som han ansåg förtjänade nog.
Men d i t finns också andra odjur i kvinnohamn, kriminella kvinnor och demi- avgivit sitt yttrande över fastighetsnämn- dens förslag rörande sättet för upplåtel- ser å stadens förortsområden jämte dir. med sammanhängande frågor.
Såsom be- kant har denna fråga varit under utred- ning de senare aren.
Det har blivit allt mer tydligt att tomträtten har varit stads- fullmäktigehögern m nagel i ögat och att den av detta parti framhävda utvecklingen icke åsyftat annat i n att göra slut på tomträtten.
Fastighetsnämnden - den nämnd som handhar exploateringen av sta- dens trädgårdstäder har med reserva- tion av sina högerledamöter, beslutit fast- hålla vid den nuvarande upplåtelseformen tomträtten, drätselnämnden går enhälligt emot, och föreslår att stadens tomter jäm- väl skola försäljas.
Den synes ej ens vilja unna tomträtten en plats r i d sidan, d5 den motsätter sig de förbättringar i tomträtts- villkorren, som föreslagits av fastighets- nämnden.
Till denna för stadens bostads- politik så synnerligen viktiga fråga skola vi återkomma i nästa nummer, d i advokat MathiIda Staël von Holstein, m av fastig- hetsnämndens delegerade för utredningen lovat lämna en redogörelse for beslutens innebörd.
uppmärksamhet.
Det var Barbra Rings " Ung.
fruar ” a h Berta Rucks " En mo- dern flicka ".
Hjältinnorna i böckerna skulle vara typiskt modärna unga flickor och bägge böckerna skulle ha betydelse som tidsdokument a h lämna ett värde- fullt tillskott till kännedomen om vår tida unga kvinna monder.
Varför inte taga dem som tidstypiska liks väl (am parasitkvinnan.
En förskämd övermätt minoritet av kvinnor har det funnits i alla tider, de äro ingen nyhet för vår tid.
Ty inte kan man väl ändå påstå, att de ung.
flickor som finnas runt omkring oss i hemmen, i affärer, på banker a h kontor äro behäftade m e d de fel som Lustigt att se, hurudana de unga flickor den modärna litteraturen lassar på dem, lättja, njutningslystnad a h sedlig depres- äro, som gå till eftervärlden genom d- tidsdokument såsom typiska för mej själv sion.
Dussinflickorna äro kanske inte så och alla av samma ålder a h kön som jag, värst intressanta, d e ha tyvärr inga högre ideal och sätta sig suveränt över sådant tänkte jag och skaffade mig böckerna Jaa grep mig först an med ' " Ung.
fruar ".
som socialt ansvar, men de äro arbetssam- I början av boken befinna sig alla de unga ma a h vilja gorr en insats, det är säkert.
hjältinnorna lite varstans ute i världen.
Det är modärnt bland unga flickor att gö- men d småningom församla de sig i en ra nytta i vira dagar a h den som går liten norsk småstad.
På dem har författa- hemma och viftar med en dammvippa ta- rinnan hopat allt vad vår tid har av ondo lar inte gärna om det för andra, ty d5 får egentligen.
Atmosfären omkring dem är hon skämmas.
Och d i är det orättvist slö, depraverad och osund Hela d e m att romanlitteraturens lata dekadanstyp intresse kretsar omkring nöjen och erotik blir godtagen som tidstypisk av även den a h de göra inte ett handlag d lång da- bästa kritiken.
Den unga flickan sitier oftare än alla gen är utom att efter bästa förmåga be- andra på de anklagades bänk nu för tiden, draga sina min.
V i d bokens slut ha de bytt män allihopa.
och det är inte alltid hon har d förträff- Deras vanor äro underlig.
i allt och sedlig- liga försvarsadvokater som friherrinnan Ruth Stiernstedt på Fredrika Bremerför- het a h moral existera inte för dem.
Det sägs, att i våra hemligaste Kors i all sin d i r, är vi så ’ na!
tänkte bundets diskussionsafton i ämnet i förra jag förbryllad, när jag lade ihop tidsdo- veckan.
Alla anklagade unga flickor skul- drömmar äro vi gudar.
En gång Oscar II:s pannor.
kumentet.
M är det sannerligen på tiden le säkerligen om de vore i tillfälle därtill stod det klart f ö r mig, att detta åt- De fem gemensamma voteringar varmed att v i alla samt och synnerligen göra bot rikta ett hjärtligt tack t i l l advokat Sitern- minstone var en symbolisk sanning.
kamrarna återupptogo sitt arbete efter och omvända oss, ty annars falla v i snart stedt för hennes varma försvarstal.
Djupt i det djupa bära v i så mycket påskferierna ställde på ett undantag när " likt den sista vakten på den sista bräck- Visst ha v i våra fel vi unga flickar av av verklig mänsklighet, att det icke icke partibanden på några hårdare prov liga skansen före Västerlandets under- år 1926. vi tro oss begripa allting ut- kan mätas med sitt eget mått utan Undantaget var det av första kammaren gång. ” märkt bra, vi äro morska och självsäkra, endast med gudomens.
beviljade anslaget på 460,000 kr.
för att skeptiska mot mycket och h y n ingen över- Så grep j a g mig an med Berta Rucks Mänskor rädas för sig själva.
Ja.
iståndsätta pansarbåten Oskar II:s pannor bak " En modärn flicka ”.
Min här över- driven tilltro till auktoriteter.
Vi äro ego- i c k e f ö r y t a n!
Deras belåtenhet med Högern och bondeförbundarna röstade gi- gick min häpnad till helig vrede, vrede istiska, sköta först och främst oss själva, sin fägring, sin styrka, sin lärdom, vetvis för anslaget, d e liberala och frisin- över B a r b r a R i n g o c h B e r t a R u c k och vårt arbete, våra kläder, vira nöjen a h sin affärsskicklighet är stor nog.
Men nade voro splittrade och inte ens, social- andra romanförfattare också förresten och tidsfördriv äro kanske också ytliga i myc- under detta tunna ytskift trivs icke demokraterna ställde sig konsekvent pi den bild av de unga flickorna.
som de för- k e t Men inte hava vi väl därför alla de belåtenheten.
Därunder blöder myc- försvarsministerns sida för avslag.
Detta eviga i sina tidsdokument.
tidslyten, (am min lastar på oss, och av ken sårad självkänsla, och mycken närmast for att arbetet med Oscar II Ty d a här var om möjligt ännu toki- vilka det värsta väl skulle vara att vi ära sorg över den egna oförmågan pli- skulle yppa arbetsmöjligheter för icke så gare.
" En modärn flicka " är en deka- sedligt och moraliskt på glid utför.
gar med ideliga nålstygn och driver få arbetare.
Oscar II:s pannor får emel- danstyp, d konstgjord a h stryktäck, bla- V i äro anklagade för alt vara för fria av fram en mången gång vida över må- lertid ännu m tid k l a n sig.
ty andsget serad och hypernervös att det är uteslutan- oss i vårt förhållande till det manliga kö- Iet skjutande självhävdelse.
M a n avslogs med 191 röster mot 174. de patologiskt.
Hon gör heller inte ett net a h vår frihet har urartat till sedlig går icke gärna i sig själv.
Det r i v e r sär.
skapandes grind så Iång dagen är och förvildning med m mängd lösa förbin- Bra bittert vore det, om vi aldrig förfogar över svindlande penningsummor, delser som följd.
Moraluppfattningen hål- De räntefria studielånen som hon vräker över sina beundrare a h ler på att bliva en annan.
Men behöver s k u l l e komma över tvedräkten.
avgjordes även genom gemensam votering inninimr med verkligt maskulin älskare- d5 såsom advokat Stiernstedt i sitt före- d å skulle v i ju leva i evig disharmoni.
Första kammaren hade beviljat 350,000 kr talang.
" lcke m tanke i sitt huvud annat drag påpekade en ändrad moraluppfattning Men v i kunna nalkas harmonien, om medan andra kammaren tagit det högre an- in p i den forcerande jakten efter nöjen nödvändigt betyda detsamma som tillta- v i vilja, och till slut måhända nå den.
slaget, nämligen 400,000 kr.
Det blev emel- från kväll t i l l morgon.
E n förbrukare av gande sedeslöshet.
Det kan blott vara ett Ned under y t a n!
Dyk djupt!
lertid som andra kammaren ville i slutvo- m i n.
en egensinnig, blek, sminkad, cock- tecken p i en långsamt fortgående för- tunga vatten, snärjande al- teringen, vilket v i med tillfredsställelse an- tailsdrickande, ständigt rökande, natten i ändring i våra samhällsseder med bibehål- ger, mörkt och tungt och kvävande Du lever d o c k!
Värre var det än- teckna.
ända dansande modärn ung dam av den len moralisk styrka inom vårt folk.
Det har kommit in ett nytt moment, d i e j.
Men många fasans dykningar mest okvinnliga typ, som " id alla tillfällen måste d u n o g företaga.
Arbetslösheten och den kvinnliga snäser sin moder ” sådan är enligt Berta Till slut försvinner faran.
Vatt- ungdomen.
Ruck den modärna unga flickan.
— Ett fattigt speleverk mila.
upp Mörka, opimionsmöte rörande arbetslös- och den kvinnliga ungdomen kommer att hållas om måndag i 6.
F. U.
M:s stora n i.
Såsom anordnare av mötet stå De kvinnlig.
kårsammanslutnin- garnas centralråd, som representerar cir- ka sexton kårsammanslutningar.
Inledare vid mötet, t i l l vIIket såväl föräldrar som lärare inbjudas, bli skolköksinspektrisen fröken Gertrud Bergström och rektor Anna Sorensen.
De arbetslösa komma under af- tonens lopp själva att berätta om sina svå- righeter.
Ett heten Nya tankar i skolfrågan.
Ordföranden i danska Pedagogiska Sill- skapet, skolinspektör G.J.Arvin från Kö- penhamn, kommer på kallelse av Husmo- derförbundets skolsektion a t t hålla ett of- fentligt föredrag över ämnet: " De nye skoletanker og deres forhold til de nor- diske s k o l e r ”, i K.
F.U.M:s lokal ons- dagen den 21 april kl. ½8, vartill allmän- heten inbjudes.
Efter föredraget blir till- fälle till diskussion.
- den kvinnliga och manliga ungdomen emel- Ian, som inte funnits d i r förut.
Ett fritt, öppet, sunt a h trevligt kamrat- skap, som är utvecklande och uppfostran- d e för bägge parter a h utgör en mot- ' r i k t mot den sedliga förvildningen.
Det att de lösa förbindelserna ökats på sista tiden.
Egentligen vore detta inte så underligt, m man nu med lösa för- helt enkelt menar maskerade äk- tenskap.
T y tänk efter, när en ung man ' och m ung kvinna i våra dagar kunna gifta sig, när e t t rum och kok i Stock- holm kostar 1,500 kr.
a h han kanske är arbetslös!
Huru lösa förbindelserna än kunna te sig i andras ögon, behöver heller inte d e alltid tyda på sedligt förfall hos nutidens ungdom.
sägs bindelser nen äro tunga, men de genomlysas nu.
och skräcken viker.
Gå där nere på hotten.
låt vattnen svalla över dig, gå i havsskogarna!
Mänskans alla lidelser och d r i f t e r lär du känna, och sedan du lärt kän- na och förstå, mista de sin hemsk- hets makt.
Men du lär icke i d i g själv känna en mycket ädel människa, icke en av ideal fylld, osjälviskt arbetande män.
niska!
E t t fattigt speleverk lär du känna, dar hårda och starka h i n d e r spela melodier från en värld du föga känner.
liar du nått därhän, att du erfarit ljuvligheten av att vara bara strängar i livets hand, har du känt önskan att vinden v i l l e svepa genom ditt blod så som den sveper genom ditt hår, pi det att du måtte bli mycket rik av den - då är d u ej rädd att vara ett speleverk i hårda främlingshänder, t y du vet, att en mänska är Iycklig m- dast då, när hon är mycket fattig.
mycket tom, mycket stilla i livets hand.
Jag har den mycket hoppfulla tron, att när vi genomvandrat d e mörkaste djupen - så möter oss det bästa mänskliga.
i en aningssyn såg jag en gång bortom de tunga grå vattnen d e ljusaste marker breda sig.
stillare, skönare än jag sett i verkligheten.
Och mänskoanden levde där som ljus, f r i frän plåga och från själva tyngden, ett med det skapande, Ur denna stilla rymd stiga till mänsklighetens benådade strömmar av skapande liv, Men v a r och en människa - även du och jag!
- höra samman med det stora gemensamhetsmänskliga dir ne- re på själadjupen.
Har du varit ni- gon gång i djupet, så har du ju h a f t den underbara känslan av att vara du och dock — allt.
Icke f ö r r ä n du nått de fjärran världarna, spränger du d i n ensamhets bojor och vår gemenskap.
Men s i underbart - du 1 är gemenskap, d i du icke längre är.
Clara Wigfor ETISK-PEDAGOGISKA INSTITNTET i Uppsala erbjuder för ung.
flickor som genomgått högre flickskola eller realskola utbildning dels för hemmet a h familjen samt sociala uppgifter, dels för kindergar- ten.
Institutet är icke m skola i vanlig mening, utan en högre bildningsanstalt i friare former.
Delvis lämnas undervis- ning genom föreläsningar och delvis genom självstudier under lärares ledning samt ge- nom praktiska övningar.
Den sociala linjen avser jämte utbildnin- gen för eget hem även förberedelser till ut- bildning av sakkunniga biträden i da orga- nisationer för samhällets harna- och ung- domsvård, som finnas eller under den när- maste tiden torde komma t i l l stånd.
Linjen står överhuvud öppen för unga kvinnor, som känna ett starkare intresse a h vilja verka för de sidor av uppfostran och mänsk- lig bildning, som närmast beröras av linjen, med hänsyn till blivande eget hem eller hi- träde I andras hem eller sociala uppgifter av olika slag.
En av våra tidningars lätta avdelning berättade härom dan om det intresse, som kommer teater a h dramatik t i l l del - i Japan.
Men den lätta avdelningen kan ofta ge anledning till tunga tankar.
Det är ömtåligt att tala om teaterintresse i andra länder, när teatersituationen hos oss så bedrövlig tam nu Det gamla Ranftska teaterföretaget har avlidit.
Eko- nomiska kamferinsprutningar stodo icke mera tillbuds Men icke skall en teater leva ett liv, uppehållet genom retmedel a h konstgjord hjärtverksamhet.
Publiken skall nära den med sitt eget sunda blod.
Nu komma revyerna och filmen att slåss om kvarlåtenskapen.
Folk orkar inte var- ken vitsa, skvallra, eller sjunga visor el- ler upptäcka åt sig vackra flickor att se på.
Man betalar en biljett till en revy a h fir.
dessutom Undertecknad av de europeiska inte relsen av sikmetropolernas konsertsalar som kan jämföras med denna nyskapelse Högst förträffligt allting således.
Men hur var det med invigninskon- serterna?
Där komma vi till den sto- ra och oförlåtliga dumheten Det passar sig icke att vara ovet- tig och otrevlig i r e f e r a t av en fest sådan SOm denna, där allt är anlagt på en förkrossande succes, m a man och man emellan har det viskats där- om.
och nu när festruset förflyktigats och vi alla hunnit sansa oss en smula må det vara lämpligt med ett san- ningens ord.
Det kan aldrig glöm- mas och aldrig förlåtas att ej konsert- husets invigning gjordes till en stor svensk musikfest.
Vilket land som kraft- denna u r s p r u n g l i g a nomtänkt.
Hennes entré utmärkt.
Re- dan den yttre typen var väl funnen.
första akten verkade mest övertygan- de, ty i denna är Laura ännu en männi- ska.
Men sedan: ett monstrum.
Ock- så hennes moderliga kamp om barnet, som kanske kunde synas naturlig och berättigad, är ingen hjärtefråga utan en maktsak.
Minnen röra henne inte.
Att mannen som reliker gömt hennes docka, hennes dopmössa, ryc- ker hon på axlarna åt.
Hans ord: " Laura när du var ung och vi pick i björkhagen ’ med gullvivor och trast, härligt, härligt! ” säga henne ingen- ting.
" Du ville icke det skulle bli så här, jag ville det icke, och ändå blev det så.
Vem råder över livet? ” möts med kyla Utan att blinka dryper själv stum, njuta vitsar, skvaller, visor till- detta odjur Revy.
hans inte förmå musikalisk konst säga sitt ord?
Och vi ha sannerligen ingen anledning att ställa vår egen musik i skamvrån vid ett tillfälle då större uppmärksamhet utifrån än vanligt skulle ha riktats på den.
Vi ha betydligt mer än dussinet fullt av framstående symfoniska verk som kunnat komma i åtanke, vi ha pianokonserter (exempelvis Stenham- mars och Wiklunds), körverk (Sö- derman).
sånger med orkester (ex- empelvis Alfvéns) o. s. v. Vi våga också tro att hrr Alfvén, Atterberg, Grevillius, Mann, Wiklund o. s. v. tillsammans skulle ha gått i land med uppgiften att ersätta hr Sieben på di- rigentpallen.
Och kammarmusikkon- serten sedan!
Den upptog bl.
a. Mo- zart och Haydns namn.
Vi erinra oss att förutom Bervald även Sten- hammar skrivit kammarmusikverk, att svensk musik har sin styrka i vär- defull romanskomposition, att Sjögren skrivit ett par violinsonater som åt- minstone i utlandet anses vara fram- stående verk liksom för övrigt ett par av dennes pianokompositioner väckte verklig uppståndelse när de vid ett tillfälle härom året spelades i Buda- pest.
Kan ungrare njuta av Sjögren borde vi också kunna det.
Men man ser inte skogen för bara träd.
Det återstår blott att hoppas.
att så ej skall förbli i all framtid verkets förtjänster.
Regien var helt enkelt storartad, dekorationerna på ett undantag när utmärkta, sång och aktion genomgående av hög klass.
Särskilt förtjänar framhållas Göta Ljungberg, Gertrud Pålsson och de- butanten Einar Larsson Överhuvud- taget föreställer man sig an Stock- holmsoperans Nero bör väl tåla en jämföresle med den italienska.
Här- vid måste likväl en reservation göras, nämligen ifråga om texten.
Det är ingen lätt sak att översätta en opera- text, helst från den oöndligt vällju- dande intalienskan, och få den bide lit- terärt och musikaliskt tillfredsställan- de.
I detta fall var man dock ej bunden är förvånade av någon att rimflätning, Helmer Key och icke det tecknas.
Lisbeth Holms spel var syn- nerligen lätt och vackert, mötena med fadren skänkte stämning.
Under överskriften till ” Paria ” står ” fritt efter en novell av Ola Hans- son. ' '
Omskapandet är så radikalt att Ola Hansson förklarade sig ej känna igen något av sin inspirerande fram- ställning I herr X roll hade Malmö- publiken glädjen se O s c a r Winge som gått över till ett fält, så vitt skilt från hans forna på gamla Intiman, som gärna är möjligt.
De dämpade tonfallen hade här helt återfunnits.
Premiären i sin helhet kom tyvärr icke till sin rätt p i grund av herr Falcks indisposition.
I ” Fordringsägare ” må lagern räc- kas åt fru Björling.
Hennes fram- ställning av den föga gentlemannalikt lyckats bättre.
Hur nedslående platt inringade Tekla var utan vank.
” Fröken Julie ” blev den kanske in- låter inte Asterias psalmboksartade fras: ” Jag som min gud för alltid tressantaste föreställningen.
En del av dödscenen: dig skall dyrka ”.
” O det Eller är ljuvligt!
Rubrias ord Jag i regien skulle måhända en nutida mera otålig o c h mindre naiv publik önskat känner trycket av din värmande annorlunda.
Det blev lite väl myc- hand ”.
Plattheten framträder natur- ket hushåll och lite väl mycket bond- ligtvis ännu starkare för den, som dans.
Scenen med grönsiskan griper hört Emellertid replikerna - p bortsett i originalspråket.
från detaljer knappast numera M e n där är starka detaljer.
Bara något sådant stor som greppet med ringklockan och är vanskligt att redan nu uttala sig grevens stövlar, som regera kö- därom, förefaller det dock icke otro- ken Huvudrollerna gåvos med myc- ligt att Nero i likhet med samma kom- skicklighet.
Ride Falck och fru Operans av Arrigo positörs Mefistofeles, skall komma a t t hade mycket starka moment.
Boitos ” lyriska tragedi ’ Nero var en höra till Stockholmspublikens H-t.
favorit- ställningar S o m helhet kännetecknats sett ha alla dessa av ett fram- inle- Neropremiären var en avgjord publikframgång.
Verkets styrka ligger i de enskilda scenernas stämningsvärde; något drama är det ej.
Vid detta framförande samver- kade emellertid allt till att framhäva väl fram- med ken framförande operor existerar pjäsen Det ä inte bara det att när hjätinnan inte lyckas övertyga hjälten, att hon älskar honom, trots att hon skiljer sig lor hans skull.
så vänder hon sig till en läkare och undrar om det är något fel med hans förstånd.
Ty i alla tider har väl en till den grad anspråkslös man varit så säll- synt, att det legat nära till hands att tro honom galen.
Men det är kvinnors a h mäns sin att agera mot varann som är modernt.
Styc- ket handlar om en kvinnas kamp för att få till sin en ömtålig man utan självför- troende.
Hon är den aktiva han är pas- siv.
Det är han som t. o. m. skall inta- las mod att överskrida det strängt pas- sandes gräns!
Hon ensam förmår icke, han måste tillkalla sin före detta väninna för att analysera a h reda upp fallet Hon inger honom mod.
men snart är det lika a h vackra flickor.
Det är en passiv a h fördummade roll publiken spelar.
En storstad bör vara inrättad I t slika slags folk a h en revyteater bör kanske finnas för dem, som inte ha några säll- skapstalanger.
Men när spellistan för Stockholm ser ut så här: när igen.
Revy.
Revy.
Revy.
då blir det väl mycket av det goda.
Och skall det nu av Oscarsteatern och Vasa- teatern bli ytterligare Revy, Revy, då bli proportionerna mellan teater och revy, mel- lan konst a h skoj alldeles förvandlade.
O m det vore så, att de motsvarande be- utom v å r t skulle h a f u l l t gift i pinade hjärta.
o. m. inför döden denna vörd- folkningens verkliga behov då hade man ment som låg i denna tilldragelse.
Hur nadsbjudande företeelse som i all sin måste hon ges.
Det går ju ej att att resignera.
Men det är så, Vi be- skall svensk musik kunna kämpa sig alldaglighet plägar folk att be- tumma på rollen.
Av övriga fram- höva utmärkt väl gå på teatern för att fram.
Om inte ens V I själva låta svensk sinna sig, reagerar hon icke Men så ställningar bör särskilt Berthas an- studera hur människorna bära sig åt i livet.
helst Här talas aldrig om vilken tid man lever går eller i dag, a h yttervärlden icke för dessa i sina erotiska problem försjunkna människor.
Men der finns just i deras sätt att se på sina egna problem något som förutom det sista mo- det i toaletter bestämmer dateringen av i om i vande i rollerna.
ett jämnt replikskif- Detta stycke, som på intet sätt är drama- tiskt, med ett uppslag lagom för en no- vell, har haft stor framgång i Paris.
I Stockholm vill publiken tydligen inte gå dit så gärna, trots att den hrr så litet att väl- ja på.
Men det är också omöjligt för svenska skådespelare att ge illusion av människor som bara försjunka i kärleksgrubbel a h ägna helt liten uppmärksamhet åt att de, som här hjälten, under pjäsens gång bli världsberömda.
Devinez.
Att gå på teatern är tom att studera människor genom förstoringsglas.
För- fattaren och skådespelaren tillsammans åstadkomma en och överdrift i vanliga som Mötesplatsen förkortning, förenkling gör studiet lättare än Frisinnade Kvinnor i Umeå.
livet.
För närvarande är människostudenten Föreningen hade sitt årsmöte den här hänvisad till H e n r i k I V, som just är I9 mars, varvid den avgående styrel- ett stycke själ lagt under mikroskop, och övriga stadgeenliga samt två franska pjäser, så pass främman- sen omvaldes de och så pass bekanta som fransk män- niskoskildring kan bli.
Det ena är ett gammalmodigt stycke Om ett modernt ämne, det andra ett modernt stycke om ett gammalmodigt ämne De nya herrarna på Vasateatern är ett utpräglat gammalmodigt stycke, ehuru det föregriper utvecklingen och ger en bild av hur det kommer att bli när en valseger för upp folkets egna representanter till makten Det handlar dock ej om politik, ty det hela blir t i l l slut bara striden mellan en ung montör och en gammal greve om den senares officiella väninna Montören blir efter ett val medlem av regeringen och grevens bortskämda väninna funderar på att byta sig till denne tjusige unge re- presentant för den nya tiden.
M e n den svartsjuke greven som är senator, störtar med sin röst regeringen och då behåller väninnan sin gamle stabile greve Hela skildringen av väninneinstitutionen med dess officiella prägel, där stil och traditioner från I ’ ancien regime spela så stor roll, är hopplöst föråldrad i en tid, då även Frankrike börjar överge gamla tion går till Uppfattningen och hur en av revolutionär hur en revolu- tar stilarter.
ärenden hade föreningen förekommo.
jämte Vita Efter bandet årsmötet in- bjudit till ett offentligt möte med ordf. i svenska grenen av Internatio- nella förbundet for fred och frihet, fröken Mathilda Widergren Stockholm som talarinna över Nationellt och in- ternationellt fredsarbete Efter det synnerligen instruktiva föredraget samlades åtskilliga medlemmar från de båda föreningarna till fortsatt sam- varo med aftonens talarinna som då var deras gäst vid Frö- ken Widegren befann sig på hemresa från en fredsmissioneringsfärd i Norrbotten, och hade vi här i Umeå då glädjen få besök av henne, varför vi äro även fredsvännerna i Luleå som ekonomiskt ordnat resan, ligen tacksamma.
Annandag påsk hade vår förening inbjudit allmänheten till ett diskus- sionsmöte i frågan om gift kvinnas statstjänst.
Umeåredaktören och mo- tionären E. Lindberg utvecklade där- vid sina kända synpunkter och lektor A n n a Grönfeldt såg frågan ur mot- samkvämet.
synner- d. v. s. satt synvinkel, till ningsfenomen som ett arbetsför- anpas- ut är också borgerligt konventionell hållanden för kvinnorna, En lång Men repliker a h situationer ha en v i s s givande diskussion utspann sig, ytlig lustighet som Tollie Zellman a h AI- varvid motionären tämligen ensam en k u n n i g h e t, en t e k n i s k bert Ranft togo vara pi.
Och så fick fick stå för sina åsikter, mönsterföreställningar.
Det är en man lära sig en sak.
Man löste den sken- Umeå den 1 2 april 1926. bart olösliga motsatsen mellan det kända Anna Grönfeldt.
teater, att påståendet, att kvinnan styr Frankrike, sig på scenen.
Genom dem skulle och den iakttagelsen, att man varken d i - te, stor förlust för svensk sig fasthet, des- kunna meddelas apostolisk succession.
De kunde bilda skola.
Att ett folk förunnats ett geni av europeiska mått nade politik borde dock förplikta Senaten störtar här regeringen därför Vid slutet av dessa spel säga kri- att en av senatorerna har en väninna som tik och publik ett hjärtligt och tack- bedrar honom med en minister.
En annan gång när m överraskning samt: P i återseende!
A. B-n.
rekt eller indirekt märker något kvinnligt sker i politiken, när deputeradekammaren t i l l sin egen överraskning störtar- Briand utan att ha velat det eller tar hans finans- lagar utan att ha avsett det, så får man säga sig: det dåliga humöret den ena da- gen och det soda.
den nästa beror på ne- derlga eller otur i kärlek S i styr då kvinnan Frankrike genom att styra humö- rerna men övar inte något inflytande, Det är detta otillfredsställande förhållande, som rösträttskongressen I Paris i sommar skall råda bot på.
Det moderna stycket om gammalmo- d i e ämne, Spegelgalleriet, är av Henry Bernstein och ges på Komediteatern med Ernst a h Alice Eklund i huvudroller- na.
!
Natten till Söndag Enligt Platons uppfattning Av ELIN WÄGNER IV.
Allting utom spetälska Jag har aldrig sett något som fru Lundströms knän.
d otäckt Det var heller icke lätt att få henne att visa dem.
M e n jag tvang henne till det därför att jag förstod att något på tok med henne.
Jag fångade en glimt av hennes ansikte, när hon låg och skurade förstugan utanför min tamburdörr om morgonen.
D i r var så mycket plåga i detta ansikte att till och med jag, uppslukad i min bit- terhet, märkte det.
Stig upp och kom in, fru Lund- ström.
På hennes sätt att stiga upp syntes, att det var fråga om knäna.
Jag bad henne visa dem.
Nej då, det var in- genting.
Fru Lundström, jag har varit sköterska i min ungdom och sedan gift och fått barn.
Jag har sett all.
ting utom spetälska.
Visa mig nu knäna.
De voro verkligen sådana, an det rös i mig.
när jag tänkte att hon le- gat mot trappstenen nyss.
De voro svullna.
blodanlupna, hudens för.
tjockningar voro skorpiga och såri- ga.
Trälaknän, hjälteknän, martyr- var -, - knän.
- Nu skurar fru Lundström inte någon t a p p mer i dag.
Utan sät- ter sig här och skalar potatis i stäl- let.
Svimmar fru Lundström?
Om hon fått hålla pi.
hade hor härdat ut ända ner i bottenvåningen Men min vänlighet var en sådar chock.
att hon förlorade balansen Jag gav henne konjak för att hon ej skulle svimma.
Hon kvicknade vid och började prata.
- De var inte så farlig i morse inte väne än vanligt.
M e n se, jag råka å fråga värden om han hade sett att jag tvättat väggarna i nedre förstun.
Det hade jag förstås mest gjort, för jag tycker att väggar ska inte vara så tjocka av smuts i ett fin hus.
Men jag tyckte ändå att har kunde veta det.
Jag fick honom in te att se p i väggarna en gång.
Och d i fick jag så förgrymmat ont i knä- na.
Allting slår sig på knäna för mig.
Det var precis lika dant, när prästen skulle döpa Bettys unge.
Men jag måste väl åtminstone gå ut efter baljan, frun.
Det måste inte fru Lundström alls, sade jag.
För jag ska skura - trappan.
- Är frun alldeles tokig?
- Ja, dorn säger det, sade jag.
Men jag knöt en duk om huvudet och fick fru Lundströms skurförklä- de.
För jag visste att enda räddnin- gen för mig just nu var att få skura trappan.
Mitt hjärta såg ju precis ut som fru Lundströms knän.
Det var svullet och skorpigt och svart av hat.
Det är förfärligt att hata, mer det an hata den man älskar är del värsta av allt, det hade jag fått prö- va på redan jag fick Astrids brev Hur länge det är sen minns jag inte Hatets helvete är tidlöst.
Jag t- upp den fallna hjältens verktyg där- ute och började arbeta.
Jag gjorde detta för en medmänniska med svull- na knän och se, nu kunde jag bedja Jag bad en bön för varje blek, jag suckade till Gud f ö r varje trapp.
Bönhör inte mina böner från sista tiden, Gud.
Det tjänar ingenting till att jag dör, ty om jag dör med detta förgiftade hjärta.
då kommer jag bara ur ett helvete i ett annat.
Tag hellre bart ur mitt hjärta den förfärliga bitterheten.
Hindra mil från att göra Astrid och Gösta något ont tillbaka.
Hjälp mig att kuva den vilda lusten att göra verkliga galen- skaper.
Giv mig ett ädelmod som svarar till minn ädelmodiga skrivel- ser.
Hjälp mig att visa det hela vä- gen, åtminståne visa det.
om jag ock- så inte känner det.
Jag lavar dig att i hela mitt l i v skura trappor.
om du inger mig kärlek till människorna.
Folk gick upp och ner, somliga kom rakt på mig, som om de ämnat trampa på mig om jaa inte vek un- dan, andra å t sidan och sade: godmorgon, eller: förlåt.
Man får en ny syn på människorna, när man bara träffar deras fötter.
Det Var som om de talat till mig med fötter- ött^^ upphöra att v a n själv- fallna och ointressanta.
De ge upp- hov till en hel massa tankar.
Man — vek, *.
Platon (429 — 347 f.
Kr.)
var den nu är sagt, om det utföres så som d u förste av utopister som behandlade är framställt, förefalla ovanligt och frågan om kvinnans ställning i sam- löjligt.
till- Ja, ganska mycket.
sade han.
alla anledningar att ljuga har för- hället och som - teoretiskt alltid blir trampad, stundom spottad svunnit för mig.
vilket för övrigt erkände henne lika rättigheter med Vari ser du då därvid det mest löj- på och så sällan kysst.
känns mycket tomt.)
Och jag kom- männen.
Om Platons egen ställning liga?
Månne icke tydligen däri, an Ett par stora fötter stannade bred- mer att fullfölja mina försök att få till kvinnorna vet man inte mycket.
kvinnorna nakna öva sig i fäktsko- vid mig.
De hade nyss gått förbi mig igen min handlingsfrihet ändå upp i I sina tidigare skrifter uttalar han ett lorna tillsammans med männen.
icke uppåt, nu kommo de ner igen och vo- högsta domstolen, tillade jag.
Hälsa djupt kvinnoförakt.
Han hade då en- blott de unga utan även bedagade fru- ro förargade.
Jag blev skrämd av Gösta med det.
dast intresse av manliga vinner ar, liksom gubbarna på övningsplat- dem därför, att de voro så outsägligt Han satt tyst litet och såg på mig främst Sokrates - med vilka han serna, när de.
ehuru skrynkliga och stora.
oförbehållsamt nyfiket, som man hel- kunde samtala om höga ting.
Senare alldeles icke behagliga till utseendet, Högt, högt uppifrån frågade en ler i vanliga fall inte gör.
Ett litet tycks han emellertid ha ändrat upp- likväl älska kroppsövningar.
röst med tonfall från min egen lands- leende lekte pi hans tunga, stora, grå fattning.
Traditionen vet omtala att Jo, vid Zeus, det skulle, åtminstone ända: Var bar fru Magni?
ansikte, som säkert egentligen av Vår han skule haft förbindelse med Ar- enligt nu varande förhållanden, sy- Jag skakade bara på huvudet, ty Herres hand varit menat att vara chäanassa, en av Aténs fria och k- nas ganska löjligt.
jag ville icke röja mig, Det skulle mycket vackert.
gåvade hetärer.
De atenska husmöd- Man beslutar emellertid att inte bry säkert bli ett argument mot mig, om Varför har ni egentligen så myc- rarnas tryckta ställning gjorde dem sig om kvickhuvudenas skämt.
i det det kom ut.
att jag skurade trappor.
ket m o t att jag har hand om era af- som bekant till inskränkta varelser, man erinrar sig att det inte varit länge Ändå det i själva verket var så, att färer?
Hans tonfall var detta o k - fullkomligt ointressanta för en man sedan grekerna ansett det skamligt jag i denna trappa haft min första skrivliga av svensk herre a~ gamla med Platons intellektuella laggning.
och Iöjligt att männen klädde av sig drägliga stund på fyra dygn.
Men skolan, som av gammal vana alltid Liksom Sokrates.
genom sina allvarli- vid kroppsövningarna, vilket för Iv.
det skulle inte de stora fötterna för.
tilltalar en dam smått skämtsamt och ga samtal med Aspasia lärt sig sätta rigt barabarfolken ännu ansågo.
Ville stå.
För dem är allting tokigt, som smått kurtisant, för han känner inte kvinnans intellekt högt är det möjligt man genomföra något nytt finge man avviker från vad som är officiellt till något annat sitt.
att Platon genom Archäanassa fått finna sig i att bli angripen hide med riktigt i Broköping.
Vi mätte varandra med blickarna.
blick för de värden samhället går mis- Iöjets vapen och på andra sätt.
Så fort de försvunnit neråt trap- Jag förstad, att det enligt hans upp- te om genom att inte utveckla h i n - M e n en annan fråga dyker upp: pan för att fråga portvakten, tog jag fattning var e t t mycket litet steg för nornas alla anlag i lika tempo med Skiljer sig icke kvinnans natur gan.
borsten och baljan och sprang in till mig mellan att vara myndig och männens.
ska väsentligt från mannens?
Och mig.
Jag förklarade för fru Lund.
omyndig.
Och att det senare under " Staten " tillhör Platons mest mo- bör m a n icke om så är, åt båda an- ström, medan jag snabbt gjorde mig alla förhållanden var det bästa för numentala senare verk.
Vi meddela förtro ett olika värv, överensstäm- i ordning; att ve henne om hon rör- mig.
Inte ens gryningen av en aning här det avsnitt av femte boken, vari mande med varderas natur?
Men de min trapp, jag skulle fortsätta, se- har icke Sokrates nyss uttalat.
att dan jag blivit av med det väntade be- män och kvinnor skola ha samma söket.
Han fick inte fördärva mir sysselsättning?
För att visa.
an denna BÖN glädje.
motsägelse endast är skenbar, låter Jag hann inte få på ringarna efter Platon de samtalande undersöka, vad Eviga kraft, gudomliga lag, som behärskar tvättningen, innan det ringde pi d ö r de egentligen menat med den likar- kaos och kosmos och levandets värld, sedan urtidens gryning, ren.
Det var min förmyndare, Har tade och den olikartade naturen.
djupt inför dig på mitt anlet ’ t i l l jorden jag faller, hälsade och rådde mig alt sätta upp djupt i min ökenbans stoft, mitt visitkort på dörren.
nu hade har tyngd under kvidande kval.
fått lov att vandra upp och ner om de flintskallige och de.
som hava trapporna.
Jag svarade.
att jag med Mäktiga kraft, som förmår likt vattubäckar att leda rik hårväxt, hava samma natur eller flit underlät detta i hopp om att und- människosinnenas håg en motsatt; och om vi medgiva, att gå besök.
och varandets ändlösa kretslopp, deras natur är motsatt.
d i står det oss Nu är d u så, att de visat mig ett spörjande, tiggande, pockande, träget jag äskar fritt att.
om de flintskallige syssel- visst slag av respekt vid valet av f ö r bistånd av dig i min nöd, sätta sig med skoarbete, icke tillåta myndare.
Det är länets längsta och under hopade trängmål.
dem som hava rik hårväxt, samma grövsta karl, och har.
anses vara en sysselsättning, och om de senare göra Väldiga kraft, gudomliga makt, som betvingar av de.
slugaste.
Min man i tiden val det.
icke tillåta de förre.
mänskliga kärilens stoff och världarnas rytmiska gång, alltid M glad, när han samtyckte att Det skulle väl vara ganska löjligt, bir mig.
omätliga kraft, över dödarnas avgrund, kamma på någon av hans små herr- infaller Glankon.
bär mig på bränningars krön middagar.
Men fick han en gång då- Månne i något annat avseende iöj- hän mot din gyllene ro!
lig mat på u t ställe, dröjde det myc- ligt.
sade jag, (Sokrates), än jurt där- ket, mycket länge, innan han kom igenom att i i d i icke fullständigt be- Tonsänk är jag uti all livets stora orkester, igen.
stämde betydelsen av uttrycket sam- stoftgrand ock av det stoft, som jorden och himlarne danat, Jag bad honom taga plits i fröken ma och olika natur.
- - M e n vi sa- gnista jämväl av ditt ljus, du evigt flammande solhärd, Arvidsons soffa och avvaktade.
Er de nyss att läkaren och den, som i an- Låt mig, förtärd av din eld, vild förhoppning fyllde mitt sinne seende till sina själsegenskaper är brinnande ingå i dig!
SARA BOHLIN.
Kanske har han på de fjorton dagar lämplig till läkare, ha samma naturer.
han nu varit min förmyndare.
hunnit fanns i hans själ, om hur det skulle Platon (genomSokrates) uttalar sina förskingra min förmögenhet, och de är det han ämnar tala om för mig kännas att bli fråntagen sin självbe- tankar om kvinnorna i staten.
Det är med en viss inre tvekan Sak- Han nämnde emellertid ingenting om stämningsrätt och bli tillfogad denna rates griper sig an med frågan om det.
Men jag tröstade mig med.
at djupa smälek.
Vad skulle räntmästarn säga om kvinnornas, barnens och kärlekens det kan vara möjligt, att han gjort det ändå.
Sådant brukar nämligen att själv bli förklarad omyndig?
f r i - ställning i den stat han enlig sitt och sina vänners förmenande mönstergillt vara det sista man talar om.
Jag vil gade jag.
Det är ingen fullt lojal jämfö- har byggt upp.
Han säger sig inte le icke genast uppge hoppet, att på Vår Herres läppar ligger ett skämt.
relse, sade han.
Jag har alltid och själv vara säker i denna sak och till- med framgång skött mina egna affä- lägger: Jag anser det vara m ringare samt svar till min måg.
Under väntans ögonblick, innan rer.
Och de pengar jag gör av med förbrytelse att utan uppsåt döda en har jag själv förvärvat.
Och slutli- människa än att vilseföra och bedra- han kom fram med sitt ärende.
bjöd gen har jag inte några barn som skal.
ga med avseende på det sköna, goda jag en cigarrett och strök själv eld ärva mig.
och laggiltiga.
" När han känner san- för att tända.
Detta var sant, ty hans tre barn ningen talar han gärna om den ", men Hin såg därvid på mina händer att själv oviss och sökande göra m och anmärkte på, att min safirring äro födda utom äktenskapet.
Jag svarade icke.
Jag var inte ond framställning, det är förenat med fa- var borta: var är den vackra ringer på honom, jag var bara djupt sorg ra och betänkligheter. "
Sedan han ni brukade hän, fru Magni?
Måste jag svara på det?
fråga- sen över, att jag inte kunde han!
emellertid noga tänkt över saken språk och han icke mitt.
framställer han följande fråga: de jag.
" Anse vi att bland vallhundarna ho- Tala ut, fru Magni, sade han Han ryckte på axlarna, antagligen ångrade han.
att han icke tagit ringer Jag ser, att ni har mycket på hjärtat norna böra biträda i den vakt som ha- från mig i tid.
Plötslig rann mig i minnet m re- narna hålla.
deltaga i deras jakt och - Jag skulle ändå till Stockholm plik, som min gamla visa moder fällt förrätta allt övrigt gemensamt med sade han, och d i tyckte jag, att jag för många år sen, när jag av någon dem, eller att de, i följd av ungarnas ville göra ett besök.
Närmaste an- anledning jag glömt beklagade mig födande och uppfödande därtill oför- ledningen var att fru Magni genom över någon familj, där jag var i privat- mögna, skola stanna inne och vakta advokaten låtit meddela sina barn an vård.
Har du försökt, sade hon.
att hemmet medan de anda arbeta och besvären i Hovrätten inte kommer tala med dem i andliga ting?
och då hava hela omsorgen om hjorden? "
Nej.
allt gemensamt, sade Glankon, att återtagas.
Gösta bad nu mig att jag förvånad nekade: gör det, för sen försöka vad m personlig hänvändelse går alltid samvaron lite lättare.
Och (m yngre bror till Platon): dock så kunde göra.
Jag sa honom, att jag det föll mig in, att detta r i d kanske att vi begagna honorna såsom de sva- inte var den lämpligaste, emedan ni var tillämpligt p i räntmästaren också.
gam.
hanarna såsom de starkare.
Är det nu möjligt att använda le- Jag sade därför: nog skulle tro, att jag talade för att få behålla förmyndararvodet, som - Kan man tala mänskligt med vande varelser till samma ändamål, om man icke uppföder och uppfostrar g i r till 800 kronor om året.
Men å räntmästaren?
dem pi samma sitt?
Det är icke möjligt.
O m vi således skola använda h i n - norna till samma värv som männen måste vi giva dem samma undervis- ning.
Ja.
Men männen tilldelade v i under- visning i musik och gymnastik. '
får en förnimmelse av att vara jor- im själv, den evigt förtramp de, sam - - — - - — - - - Således böra vi även tilldela kvin- norna dessa båda konster och likaså krigsövning samt använda dem för samma ändamål.
Det är naturligt, i följd av vad du säger.
Men sannolikt skall mycket av vad
hemmen ing på Svenskt patent.
efterapning gar varnas.
ma Alldeles.
Men den till läkare och den till tim- merman lämplige har en olika.
Ja visst.
Om vi således se, att männens och kvinnornas kön äro olika med avse- ende på lämpligheten för en viss konst eller någon annan sysselsättning skola vi säga att denna sysselsättning blott bör tilldelas det ena könet: men om de befinnas vara olika endast däruti att mankönet avlar och kvinnokönet föder då skola vi säga, att det allde- ler icke är bevisat, att i det avseen- det varom vi tala kvinnan är olik mannen, utan i i skola fortfarande tro att v i r a väktare a h deras hustrur böra utöva samma värv.
Och det med rätta, svarar Glan- kon.
Av samtalet framgår vidare att den ena individen antingen det är en man eller en kvinna är av naturen Iämplig, den andre olämplig till en viss syr- selsättning, allteftersom den ene har lätt, den andre svårt för att lära vad dit hör; den ene kan efter kort un- dervisning på egen hand göra stora framsteg i det han lärt, den andre är efter åtnjutande ar mycken mödosam undervisning icke ens i stånd att i minnet behålla det han lärt: den enes kroppsbeskaffenhet underlättar, den andres motarbetar hans förehavande: och det bör inte vara några andra omständigheter än dessa, enligt vilka - F:a Emil Bäcklin GLASMÄSTERI o och RAMAFFÄR 1 AD, FREDRIKSTORG 1 STOCKHOLM Gott arbete!
Billigaste priser!
Telefoner: Söd.
318 21 &amp; 237 21.
(Forts. fr. sid. 1).
rar patenterade stickmaskin svensk ska statliga institutioner.
U; Överbetala icke rät-stickningsapparat med korta nålar da ni kan erhålla en bättre och billigare, näml.
Are-Standard t i l l endast kr.
125:-, vilken kan För Ett eko från forna tider utföra stickarbeten för egen man bestämmer vem som har eller icke har naturanlag för en viss syssel- hemmet för de sina, som driver kvin- norna ut i förvärvsarbete, a h då är det föga värdigt staten att stäcka de- ras lust i detta avseende.
Och var- NORMALBRÖD f ö r har motionärerna låtit detta ran- sonerande av arbetstillfällena gå ut Det säkerställer kroppens behov av till- endast över de gifta kvinnorna?
skottsämnen närsalter och vitaminer, V a r f ö r inte yrka på en begränsning utan vilka hälsa och krafter ej kunna av gifta personers samtida innehav av bibehållas.
Tillverkas för närvarande i 3 mjuk- statstjänst?
brödstyper: Mörkt Normalbröd 50 öre, S a m t l i g a kvinnliga ledamöter Utom ljust Normalbröd 50 öre samt en Gra- f r u Thüring voro i elden.
Första hamstyp 50 ärr kvinnliga talare var fru Norgren, som INDUSTRIG.
4 STOCKHOLM samtidigt höll sitt jungfrutal.
Hon framlade de synpunkter, som kvinnor- Telef.
301 05. rättning.
” Vet du då ”, fortsätter Sokrates, ” någon mänsklig verksamhet uti vil- ken icke det manliga könet i alla av- ej föra brödet, så handlande ring oss direkt seenden har företräde framför det Skulle Eder kvinnliga?
Eller skola vi uppehålla oss med att tala om vävarekonsten el- ler konsten att baka a h koka, vari männen.
som voro bestämda till att kvinnorna tyckas utmärka sig och bliva väktare?
de skulle göra sig till ett åtlöje Jo visst, ett likadant.
Således a, mannens och kvinnans om de läte sig överträffas?
naturanlag för statens vaktande de Glankon svarar: Du har rätt: det ena könet över- samma, utom för så vitt den enes äro träffas snart sagt i allt av det andra.
svagare den andres starkare.
Många kvinnor äro visserligen i mån- Det är tydligt.
Alltså böra sådana kvinnor utväl- ga ting dugligare än många män, men i allmänhet förhåller det sig så jas i t sådana män för att bo tillsam- rom du säger.
mans med dem och deltaga i deras Således, min vän, säger Sokrates, vakt, så vida de därtill äro dugliga finner det ingen verksamhet bland och till sina naturanlag med dem be- alla dem genom vilka staten uppehål- släktade.
les och förvaltas, som uteslutande till- Visserligen.
hör kvinnan såsom kvinna eller man- Men åt samma naturanlag bör man nen såsom man, utan naturens givor anvisa samma verksamhet.
äro lika fördelade mellan båda könen, Alldeles, densamma.
och kvinnan kan, vad hennes natur Således hava vi på en omväg kom- angår, taga del i varje slags verk- mit tillbaka till det föregående och samhet och likaså mannen, men i allt erkänna, att det icke är emot natu- arbete är kvinnan svagare än mannen.
rens ordning att åt väktarnas hustrur Detta samtal fördes nämligen för tilldela undervisning i musik och gym- tvåtusentrehundra ir sedan, innan nastik.
- Snarare synes det som nu mademoiselle Lenglen blivit världs- sker i strid med detta, vara emot ha- mästare i tennis.
turens ordning.
Visserligen, svarar därför Glankon.
- - Skola vi d i överlämna allt åt män- Finnes det för en stat något för- nen och ingenting åt kvinnan?
delaktigare än att däruti uppstå så Huru skulle vi det kunna?
goda kvinnor och män som möjligt?
Men den ena kvinnan, skola v i räl Det finner icke.
säga, är lämplig för läkekonsten, den Men detta skall åstadkommas av andra icke: och en har av naturen musiken och gymnastiken, använda fallenhet för musik.
en annan icke.
såsom vi hava beskrivit.
Ja huru skulle det annat?
Ja naturligtvis.
Vidare!
Är icke den ena passande Icke blott en möjligt utan även den staten lag hava vi såle- Normalbröd-Fabriken.
senare in på d e n rå den rådande arbetslös- heten och sätten att råda bot f ö r den- na.
Motionärerna mena, att de gif- ta kvinnornas utträngande ur för- värvsarbetet skulle vara en utväg.
M e n varför söker man inte att kom- ma fram till ramma resultat genom att t. ex. avskaffa mångsyssleriet?
H u m otroligt många nya arbetstill- fällen skulle inte yppa sig för de ar- betslösa, om de stats- och kommunal- anställda männen inskränkte sig till att sköta sin tjänst och i n t e sysslade vari med allt möjligt annat.
Med tre rösters majoritet avslogs slutligen motionen.
Det blev således en seger.
m e n en knipp seger och dessutom en seger, som kvinnorna sannerligen inte få slå sig till ro med.
nyttigaste tror det.
Således böra väktarnas hustrur av- An mer!
Den ma eftersträvande, kläda sig.
eftersom de ju skala vara den andra försmående vishet!
Den iklädda dygd i stället för kläder, och ena modig, den andra modlös?
taga del i kriget och i den övriga vak- Även detta är fallet.
ten om staten och icke befatta sig Således finner det en som är pas- med annat.
Men av dessa bestyr sande, en annan som icke passar för skall man överlämna det lättare åt statens vaktande.
Eller utvalde vi kvinnorna hellre än i t männen i följd icke ett sådant naturanlag även hos, av deras köns svaghet.
M e n den man, Ingen klagan om man uppfriskar blodet, rensar magen och tarmarna från osunda rester och utdriver urinsyran från kroppen, varmed man undanrödjer roten och grundorsaken till illamå- ende och många sjukdomar.
Denna för hela organismen väl- görande process erhålles genom att använda Så ar det.
olämplig?
(12) I nom - des Voteringssiffrorna tyda på att för- slaget i en eller annan form kommer tillbaka, skrev Sv.
D. och det är nog mer än troligt.
Attacken blir kanske än starkare och farligare och tills dess giller det för kvinnorna att gardera sig genom ökad arbetsintensitet, p- nit skicklighet och icke minst genom sammanhållning.
Frågan är för övrigt icke endast aktuell här i Sverige.
I de flesta lin- der, där arbetslöshet råder söker man på alla vägar efter nya arbets- möjligheter.
I Tyskland t. ex. står frågan på samma ståndpunkt som här och där har särskilt de gifta lärarin- norna angripits.
Men även där ha kvinnorna visat på andra arbetsmöj- ligheter och då i främsta rummet på mångsyssleriet.
R.
H. ram ler åt nakna kvinnor, vilka för ett nyttigt ändamål deltaga i kropps- övningar, a h som av sin vishet ploc- kar löjets omogna frukt, han vet, sy- nes det, alls icke varåt han ler eller vad han gör.
Ty med fullaste rätt är det sagt och skall förbliva sagt: det som är nyttigt är passande, det som är skadligt skamligt.
I. B-d.
Fruktsalt-Samarin Det bringar vigör och ger hälsa.
Pris pr fl.
2.50.
Säljas i alla apotek, hos droghandlare, m. fl.
Cederroths Tekniska Fabrik Stockholm äro M i n Gud, Sam, d i ömsesidiga över sig.
a h belönade honom med en lymmel sitt ner och håll käften!
röt jag stå, tycker jag, Men visst kör tjänster är.
ja.
.
tacksamhet.
egen slags nick: det visste jag, sade sergeanten.
du ritt fan.
Albert, i synnerhet på.
.
människohjärtan emellan, en så olid- n det skadar icke att två ad- När sergeanten körde hästar, var vet du, magistraten i Lidköping har lig känsla?
det blir då alltid dess bättre han gärna så upptagen av detta nöje, gjort ett förbud för resande, att fara Tacksamhet Albert!
(hennes Härmed tog hon sin långa ill- att han icke såg eller hörde på an- på fyren genom gatorna.
R O M A N ögon höjdes underbart härvid) det ta, ringlade den nätt u n d e r kammen nat.
En halvtimme, eller hel, yttra- - Det var en dum magistrat, Sa- av C.
J.
L. ALMQUIST (Forts.) finns saker, som man aldrig kan av- i nacken.
satte hatten p i och nalkades des intet svenskt ord.
börda: ljuv är tacksamheten di.
och dörren.
Sara teg.
Man åkte åter en kvart att stå i evig skuld till någon det är Sergeanten glömde fråga an sit- ulan samtal.
Förödmjukad och med sänkt hu- Men vid denna tid.
ke törstig i detta hundsfottsdamm?
vud svarade sergeanten intet, men ljuvt då.
Men skjutspengar, och sernas läge.
De kommo ned på går- punkt vaknade drängen och böstade Jag vet en liten källa här uppe i bac- höjde icke heller upp handen att pengar för mat, och för hyra, och den och tillsade skjutsbonden att gå så, att det liknade en revolution i ken.
Tycker du icke, att denna nejd slarv det må vem som vill stå i tack- upp efter sakerna.
H a n gick a h bakre delen av vagnen.
emottaga de ur börsen framrullande är ganska vacker?
samhetsskuld för, men icke jag.
Nå- kom ned med det ena efter det andra, - Vad ämnar han företaga sig med silverpengarne.
Bästa Albert, inföll hon sorgset, ja, det begrip.
att om jag inga pen- vilket allt Sara ordnade i den långa våra saker!
skrek Sara och vände om gar hade, så fick jag hålla till godo vagnen, under det att Albert gick in huvudet., Albert saktade hästarne kanske har jag misstagit mig, och du reser icke med så långt som till Ma- och taga emot; skämmas, blygas och till gästgivaren, betalade och skrev i och såg sig om: det var dock ej farli- gare, än att drängen vridit sig om riestad?
Jag tyckte i går någongång, tacka: gråta och tacka.
Men för att dagboken.
det, ämnar jag låta bli att nån- Utkommen på gården, såg han Sara p i den vänstra sidan, fur att försöka att du sade du skulle till Vadsbo hä- rad och så långt ned som till Marie- sin lättjas; och så länge möjligt är, redan sitta i vagnstolen.
Värden kom en lur på den.
jag skaffa mig medel.
Tala efter med sitt glas på brickan.
Till- stad?
Jag beräknade vår gemensam- Men härigenom kom Albert tillba- Mamma hade ett par landskapsstyc- icke därom, tag pengarne här i han- låt!
tillit!
myste han.
ma skjuts dit: har jag haft orätt, så den, Albert!
och var en karl Ack, Men Sara vände bort huvudet och ifrån sin förstämning, skrattade ken hängande där hemma, sedan pap- säg mig.
.
mycket, mycket blir nog övrigt ändå, yttrade förtretligt, halvhögt: med så- åt groteska ställning, Arbogaso- pas tid, på väggen i verkstaden; men Icke därpå grubblade jag, svarade vi få tacka varann hjärtligt fö- dant upptager jag icke tiden.
i syn- jag har låtit bära upp dem i vinden.
han.
Men jag nekar icke till, att det som skulle hava roat mig, att få betala all re, menar jag, och som inga pengar nerhet om morgnarne.
ler vi nu en gång stannat, så håller Albert kände en viss sveda, sade in- jag en smula: hästarne kunna flåsa den förbannade skjuts n ensam av kunna gälda.
Den tår, som härvid hängde glän- tet, men tog tömmarne jämte piskan, ut.
vi hava k ö n raskt: och då får d u mitt så länge, ty jag är icke precist gäldstufärdig; och när jag till sluts sande på det yttersta av hennes långa, och satte sig upp.
Han körde ut ge- emellertid byta om för dammet allt icke längre fick åka i ditt sällskap så mörka ögonhår, föll likväl icke ned: nom gästgivargårdsporten, och höll i vad du behagar.
landsbygdens behag Torde likväl kunde v i ju alltid då hava likviderat den drog sig småningom åter in i sin tankspriddhet på att köra fast.
Han hoppade av, gick omkring åk- till hennes ursäkt böra anföras, att ögat.
Således, utan att det vart gråt oss emellan sedan.
och.
Å då, se nu, se nu.
.
det här donet och gav sin reskamrat handen nejden emellan Arboga och Fellings- utav, ökades blott blickens sken, och går icke an!
ropade hon Sara såg på honom med stora ögon.
för att hjälpa henne ned.
Hon still- bro icke är överdrivet skön.
&amp; &amp;?
sade hon till sluts a h slog den den glimmade överjordiskt.
Sergeanten förargades, emedan de sig upp, men letade länge efter - V a d väg for d u upp till Stock- halvsorgsna blicken litet i t sidan.
Albert började fatta, att det alls ic- han berömde sig av att köra ganska fotfäste f ö r sin blanka kängspets.
holm Sara?
frågade han efter en Nej, Albert, var icke en sådan där ke lågt gjort att emottaga d e där väl.
Han ryckte till hästarne med Hjulnavet föreföll henne tjärigt att sedan hon städat in sin hatt i pratmakare.
Alla likvider efteråt b l i pengarne.
H a n tog dem: ja, han gick tömmarne, gav dem en pisksläng, a h stiga på.
Sergeanten tyckte hon le- en vederbörlig ask och i stället satt svåra för folk.
som tycka om var- till och med så långt, att han helt nog- for av ut genom porten och sedan tade för länge, varföre han släppte en ljusgrå, stor blank och vacker sil- ann.
Du skulle bli lika förlägen då, grant, likasom fångna ur krämar- bort Över Arbogagatorna, så att det hennes hand och tog henne i stället kesduk huvudet.
som nu.
att taga emot min andel; och hand, räknade dem.
H a n fann rum- rök om gatstenarne.
Att vagnen här- hel och hållen lyfte henne till mar- For upp?
sade hon.
jag skulle bli ännu förlägnare, ja, sit- man riktig, och bjöd till att yttra helt under skakade och hoppade, kan man ken och skall du få se, att - Ja, Sara, for du icke samma väg ta som på nålar, för att t i l l sluts kan- kallt och bastant: do har räknat rätt, föreställa sig.
Kör vackert.
herre!
du genom åkningen blivit ovan att upp till Stockholm, som vi nu resa?
she ej få giva den.
Att stå i sådan Sara.
erinrade drängen, som satt i stolen stå?
Jag tycker du är något liknöjd för där tack samhet är olidligt H o n förstod den seger han vann bakföre och reste sig t i l l hälften.
Hut A, jag mir rätt bra, och nog kan vägen och föremålen här?
(Forts.) Det går an.
.
-.
gjort.
.. Lidköping.
Men - slippa tänker.
.
.. kas den Widebeck, ef- - var stund, över sade: nu till
