# ID: svediakorp-per3280
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,661
# sentences: 774
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidevarvet N:r 14.
Mitt hjärta längtar hett.
.
I Diktaren och hans hustru skildrar kon jag se - för- Elin Wägner ett människoöde i kri- Pö ingen kvinna utom på en enda, skugga sådant det framstår i Dauthendays bok Sista resan.
fru Dauthendays tillstånd återge v i tre av de henne tillägnade dikterna.
Översättningen är gjord av Elsa Wil- kens.
gets Max När på gatan ensam vandrar.
lig, ensam rum Som skogens djur, så bär.
Långt Genom experiment har man handla om en in tusen kärleks- Experimenten utfördes genom att Rho- de-Island-kycklingar uppföddes så att de från min kära är det evig natt.
fingo Garoet 1915. max I kväll vår klocka ingen Prins Carl Anton av Rohan omta- dikter till sin hustru.
Han älskade timme vet.
henne och besjöng henne under ett Tidevarvet i samband de tjugoårigt äktenskap, skildes från Du ger mig, lycklige, en kyss.
- mer deras mjölk.
nämligen bevisat, att om k o m behandlas skräck med ultraviolett ljus, kommer mjölken att Men om ork solen åter lyste glatt.
Denna artikel skulle skrev all synnerhet för dem som skall dricka jag är, innehålla det ämne, som förhindrar rachi- när dagen slocknar och mot natt det tis hos barn och unga djur.
tungt som sten.
man.
som full av ultravioletta strålarna äro myc- ket bra både för kreaturen själva men i o f att de En stjärna föll igenom himlens En enda tanke kropp och själ förtär: " Till dig?
Till dig!
Ditt blod med mitt må blandas! ” TiII min Annie.
Skriftställaren Urban v. Feilitzen, Tosari 6 nov.
1917. känd under signaturen Robinson, skildras av Karin Tegel.
Amerikanska ladugårdar komma troligtvis natten stum.
Av alla mänskor talar ingen klokt.
blott Du, ty allt jag stammande inom nig bar, i flykten grep Din blick och gav det liv och tunga.
Mitt hjärta längtar hett och det är folkningsfrågan.
natten faller.
faller, blir min ångest i stor utsträckning att inom en snar fram- tid förses med kvartslampor, som om vin- stor, ty länge skild jag från min kära bor.
tern skola ersätta Vår Herres välsignade solsken.
Lärde män ha nämligen räknat Jag darrar, andas knappt och ligger När och hela världen synes ödslig tom, där jag Med Kor och kvartslampor a v Elin Wägner påvisbar rachitis.
Sedan utfodrade man en del av kycklingarna med mjölk från ljusbehandlade kor a h en del med helt vanlig mjölk.
Det visade sig då, att ger väl också samman med att han de kycklingar, som fått den vanliga mjöl- under hela livet icke blev färdig med ka !.
visade stegrad grad a " rachitis me- en enda kvinna, hon var alltid en bok dan de andra så småningom tillfrisknade.
med nya olästa sidor kvar.
Dessa experiment visa sålunda otvetydligt Hans lyrik, vars stora inspirations- intellektuellas sammanslutning, har henne av världskriget och dog av Mig tyckes hela världen på oss lyss källa hustrun var, är också en rad av de ultravioletta strålarnas hälsobringande fångade ögonblick, diktade till ett le- inflytande på rachitissjuka kycklingar, skrivit en bok ” Die Aufgabe unserer längtan till henne kort innan vapen- Mitt hjärta slår mot bröstets band ende, m glans över håret, en rörel- spädkalvar och andra små kräk.
Och då Generation ”, som ger en god bild av stilleståndet kom, som skulle ha fört som båten slår mot vassig strand.
Om regn på regn oss himlen sänder, se av handen, med kroppslig och torde man med all sannolikhet kunna dra- d a moderna ungdomens livssyn.
dem samman.
själslig betagenhet sammansmälta till ga den slutsatsen, att ljusstrålarna också enastående man, som själv Det blom i mina händer.
Elisabeth Krey-Lange ger oss en ett.
Man har kallat dessa dikter de säger, att ingen kvinna på jorden se- o. du vår sällhets tigande minut, skola kunna förhindra sjukdomen hos små sammanfattning därav i artikeln ” Det dan Dantes Beatrice blivit så ar den på ingen klocka kan du mätas ut.
skönaste kärleksdikter i modern tid.
, An ge första pris och gradera är all- barn, och det var väl närmast dit man främmande ansikte ".
Antingen v i älskade innesluten i diktning som I ville komma.
tid vanskliga ting, men en sak är sä- hans Annie.
v a r den tyske författa- d sympatisera med denna livssyn eller kert, det att dessa tusen dikter äro Men nog kan man tycka, att amerika- ej är det intressant att få del av den.
ren Max Dauthenday, Kriget över- n sommarbok ” 1 ägnade en enda, ger dem en enastå- narna förnekat sin berömda praktiskhet raskade honom under en studieresa i ende ställning och en särskild charm.
holländska Indien, England använde den här gången, och gått en ordentlig o- Men denna diktning tillhör de tju- sitt herravälde över havet bl.
a. t i l l go åren av hanr äktenskap före kri- vig genom att install ra kvartslamporna i Natten till söndag fortsätter med att neka den stackars poeten att kam- överallt omkring oss, i skogen, i li- get.
Sin älskade s a ~ han för sista ladugårdarna.
Varför inte bestråla mödrar- ma hem.
Han måste stanna ute i vet och världsalltet är m skrift.
din- kapitel II.
tropikerna, och alla hans bemödan- nas skrivtecken.
Fjärilarnas vingar gången i augusti 1913, då han gav sig na i stället för kreaturen med ultraviolet- den att finna båtlägenhet hem korsa- bära ett bildspråk, liksom flammorna ut på sin resa t i l l holländska Indien.
ta strålar?
Eller varför inte rent av de des och slutade i missräkning.
och färgschatteringarna hor blom- för an läsa i de tropiska sidorna av små barnen själva?
Under de.
t i d d- " Vi med Landskronamärket ” hand- Historien om hanr l i v i tropiker- morna äro ljussignaler och ljusspråk.
den stora världsbilderboken.
Fruk- rarna am- sina små, måste ju kvarts- na, hans längtan, lidande.
trohet och Så som linjerna i våra händer, så ta- tansvärd var för honom de långa lar om en lösdriverskas skrivelse till strider för trohet, hans förblivande la också linjerna på alla bladen i sko- årens längtan hem.
Månader, ja lampljus vara till ovärdelig nytta.
Då K M:t. och segrande kärlek till den hemma- gen, ådrorna på alla stenar och klip- stundom halva år kunde förgå mellan skulle ju sjukdomen aldrig behöva dyka varande finns ramlad i en stor vo- por ett språk och berätta historier, breven från hustrun.
I det avseen- upp och utbreda sig till den grad som n i Iym med titeln Sista resan.
Den är korta och långa, århundraden gamla det blev det värre och värre, samti- är fallet.
digt som hans fädernesland blev allt sammanställd ur hans brev till hust- och sekundsnabba.
- - - Men det tycks vara ett allmänstatligt run, och utdrag ur de 17 tjocks dag- Världssjälen skriver med tecken hårdare beträngt, och fredsslutet för- drag att mera intressera sig för fä än för svann i ett obestämt fjärran.
böcker han fyllde under årens lopp.
sitt Om tyskarna, särskilt sjömännen, folk.
s i n LA våra egna statsmakter, så Det är allts; ingen roman, men en hud som blivit stängda vid krigsutbrottet, hysa da tt intresse för all odling men spe- sann historia, som kan mäta sig i tra- de gisk intensitet med vilken annan be- på sin levnadsväg, genom sitt arbete, säger han, att " de leva här i holländ- ciellt för kreatursavel, som är rent röran- römd kärlekssaga som helat i littera- genom det.
som han i världen tänk- ska Indien rom fångna djur i en zoo- di.
Deras omsorger för småbarn kan in- turhistorien.
te och handlade.
Alltid skriver logisk trädgård ”.
Han ger också en De rent litterära resultaten av hans världssjälen, a h världskroppen bär målande bild av de stolta, tyska han- te tillnärmelsevis tävla med deras vårdnad tropiska studier finnas i andra böc- sin historia tecknad i färger och lin- delsfartygens sorgliga dekadens och om t. n spädkalvar.
Man lär till ab ker: t. ex. Der Garten ohne Jahres- jer.
djur, plantor.
människor, stenar trista öde att rosta ner i lång overk- med ha lag på att en bonde inte får ge sin zeiten.
Dauthendays författarskap och.
sand, vatten och luftspeglingar.
samhet vid en främmande död kaj.
spädkalv annat än 18-gradig mjölk m a har först efter hans död och sedan Den som kan läsa allt detta är en Hemlängtan i tropikerna under den ett litet barn får man ge iskall eller skåll- hans samlade verk utgivits, vunnit gud.
Och milliarder liv förflyta un- evigt blå himmeln, i det eviga Över- het mjölk eller ingen alls, bäst.
man beha- full förståelse i hans hemland.
Här der läsande och tydande av världs- flödet LY sol, blommor, frukter, fär- hos oss torde det vara okänt även för boken.
Men sjalen är allvetande och ger och dofter, har sin särskilda udd.
gar.
Det är bara Mjölkdroppen som gör den litteraturintresserade allmänheten.
finns i allt liv, hon vet allt, och omed- ” De farligaste stunderna äro de ”, sä- vad den kan I den vägen, men dess om- Dauthenday var framför allt en vetet ha vi redan länge vetat allt.
ger Dauthenday, ” då stjärnorna ryc- sorger kan ju inte rimligen räcka till alla ivrig forskare i världens stora bil- Ibland glimtar vårt allvetande fram i ka fram.
De ston, blå stjärnorna, landsens småbarn.
Det skulle sålunda in- derbok, en av dem, som sökte efter korta ingivelsens ögonblick. ” Hen som stiga ner ur den varma himlen te alls förvåna oss om även våra svenska och trodde på en mening i dess tecken- skriver i sin dagbok, a n han in i människoögonen och människo- språk.
Han har själv i sin krigsdag- lagt fram denna sin världsupp- blodet.
Då omtala stjärnorna allt.
kor och kalvar fingo kvartslampa, medan bok så målande beskrivit hur värl- fattning för en holländsk officersfru, som man själv ville förtiga.
De se våra mödrar a h barn få nöja sig med den såg ut för honom, att det kan men hon begrep honom icke!
Hans på en djupare än människoögon.
Man lite solljus då ab d i under sommaren.
Det hustru är ” den enda kvinns, som har måste darra under deras eviga ljus, skulle bara gå i stil med det övriga.
lönt att citera: " Allt sagolikt är sant.
Myrorna evighetsblick, vars urinstinkt är oför- man darrar och uppröres med all det Punkt.
etsa &amp;, sin skarpa syra in skrift därvad a~ kulturen.
Därför finns eviga i sig, som under dagen varit un- och bilder på tallbarren i myrstac- det inga lyckliga människor i den eu- dangömt för förnuftet.
Den som ic- kro.
Bien skriver sina romaner, dik- ropeiska världen mer i n Annie och ke är träffad av den iskalla malaria- frossan i ådrorna, den genomdarras ter och levnadshistorier i vax, allde- jag ”.
les som jag här skriver i min bok Men det är icke bara det att de se iskallt och sjudande av hemlängtan, svart galläpplesaft.
För ett öga, världen på samma sätt, för honom är av europafeber, LY längtans hela or- som icke kan läsa, är en fullskriven hustrun en värld att iakttaga, och det- kester t i l l den tyska moderjorden. ” eller tryckt Ink en tom bok, där ögat ta hans utsökta sinne för detaljer, - - - " Mig är det ”, säger han, blott ser krumelurer, som likna ris- skiftningar, former och färger och ” som om en i d a n aftonstund pulsen (Forts- å sid 6).
porna i trädstammarnas bark.
Men hans förmåga an läsa dess skrift, hän- lad i med Denne vara med regnar
N y a ledstjärnor Vikten och betydelsen av befolk- ningsfrågans lösande på ett ur etisk synpunkt tillfredsställande sätt har av olika författare i Tidevarvets spalter starkt betonats, senast av lektor Emi- lia Fogelklou i nr 51.
(Tingens logik och livsvördnadens.)
Hon synes dock där vilja uppställa ett absolut motsatsförhållande mellan ” en etisk lösning ” och " en rent tek- nisk avledning av det sexuella pro- blemet ”, vilket torde betyda detsam- ma som att begränsning av barnan- talet endast är etiskt och moraliskt försvarligt på den rena abstinensens väg Att den enskilda individen först måste taga ståndpunkt just till denna fråga är ofrånkomligt och har även i denna tidning förut påpekats.
Bely- sande för de olika synpunkter, som kunna anläggas är ett förra året ut- kommet engelskt kommittéutlåtande - Födelsekontrollens etik Icke en- dast innehållet utan även den form kommittén eller dess sekreterare valt för framställandet av de olika syn- som framkommit under arbe- gång, är särdeles intressant.
Kom- mitténs ordförande var Lordbiskopen av Winchester.
Ledamöterna voro 18, damer och herrar, läkare jurister präster, representerande olika kyrkliga samfund Rapporten inne- håller ett huvuduttalande med tven- ne reservationer Men det intressan- ta är, att " de sakkunniga ” som kom- mittén inkallat - tio stycken sentativa personer fått icke endast sina uttalanden införda i texten utan även den diskussion, som med dem ägt rum.
Man får därigenom ett le- vande intryck av hur de olika åsikter- M hmtits mot varandra och rh rmh- ningom utkristalliserat det gemensam- ma yttrandet.
K o m i t t k i oppaift var ht UT mo- rolirh orh rdiqGs syxpunkt onder+ ka den mpleradc fruktsamhrtcn.
" moralisk och religiös ”, då taget i punkter tets och - repre- panrkn vidstrackt honirkclse.
vilket gjorde att både sociala, ekonomiska och mdicinsks gvnpunMer iven dir- kuterades.
Kommittfn frstrl5r fiirst sina relipi6st firpaclc utpingspunkter.
De utgå från familjen och äktenska- pet icke endast som grundval för sta- ten utan som gudomlig institution.
Äktenskapet förutsätter för sin full- komning fysisk sammanlevnad, vars krona och klimax barnen bliva, och de fastslå som högsta gird av patrio- tism fostrandet av så många friska ham som möjligt Men de understryka den kvinnliga Den partens rätt i äktenskapet Goodwill Det är alldeles nödvändigt att ta med i beräkningen det rent personliga intryck av goodwill som Sveriges handling måste Fastän de svenskar, som varit närvaran- ha gjort, annars förstår man inte alls dess betydelse Ser man på anbudet att till de i och yttrat sig om utrikesminis- Polen avstå Sveriges plats rent isolerat terns sätt bör att utföra sitt uppdrag äro li- så ligger i denna förändring ingenting som beraler deras uppfattning icke vara kristna uppfattningen kan ej gilla att kvinnan mot sin egen önskan upp- Genève fattas som medel till mannens till- Det äktenskapliga li- utan betydelse Efter hrr Löfgren och fredsställelse vets mål och glädje -- rättigheter och Wickman hrr fru Wicksell, som framgår uppoffringar måste delas av båda av ett referat av hennes föredrag i Kris- parterna.
De anse talet om de alltför tianstad, hållet på hemvägen från Geneve yttrat sig i de mest oförbehållsamt erkän- stora familjerna och alltför täta för- nande ordalag Det är synd att inte de- lossningarna överdrivet, de fördöma legationen inneslöt en högerman, kanske den alltför stora uppskattningen av hade högern lättare trott en sådan än Mo- livets materiella värden som över hö- ses a h profeterna van medbringar barnantalet, men de I utrikesministerns eget korrekta och fastslå enhälligt och utan tvekan a t t sakliga redogörande för riksdagen saknas familjens storlek bör rätta sig efter naturligtvis det just avgörande momentet, som de liberala psykologiska bedömarna de gångarna och anse lagt vikt vid Detta, som även lard Grey sål sning av barnanta- tagit fasta PA.
då han säger, att slutligen tiskt och moraliskt en stämning av goodwill gjorde sig gäl- let kunde lösa konflikten Om t. ex. Frankrike föreslagit att detta byte skulle ske, så måste det ju bara ha förvärrat situationen.
Tyskland var ju emot Polen, såsom Frank- rikes allierade och kunde icke tycka om att Sverige lämnade rådet Sverige som var ingens allierade, just fur detta Polens skull.
Nu gav Sveriges handling av upp- offring uppslaget f i l l en ny stämning och det var bara den som behövdes för att man skulle komma överens Vilket bevi- sar att motsatserna voro mera uppkonstru- erade än verkliga.
Den Ljunglundska framställningen i riksdagen av stormakternas delegerade i Genève kohandlandet om sina intressen i lande Goodwill är en politisk faktor, det Mindre Asien.
medan de låtsas som om berättigad.
erkänner man i mindre strikta a h små- spelet gällde Folkförbundet, a h spelade Och medlet härtill?
Självbehärsk- skeptiska länder än vårt den svensken, den är nog for djup Hela gången av dramat visar ning är den ideala metoden, och upp- att uppsättningen av diplomater i Genève fostran mer är bör inriktas där- på De framhålla att vår generation ler andra vägen är lätt och riskfri icke varit så infernalisk a h förhärdad a h oemottaglig for känslopåverkan som - komedi för snälle sker är allt för starkt inriktad på könspro- att vanda.
Det är karaktäristiskt blemet delvis en reaktion mot fö- för tiden, sägs det, att ett sådant äm- regående tids undervärdering av des- klagar ne öppet visserligen diskuteras.
att det Kommittén är så, men be- sa frågors betydelse De hänvisa till förenklat levnadssätt, arbete och ny- fastslår, att något skett under de sis- terhet, och framhålla abstinensens bå- ta fyrtio åren, som lika revolutione- de g e n f ö r b a r h e t och uppenbara rande som upptäckten av krut och boktryckarkonst påverkar det sociala fördelar, men hur mycket man än Och det är hög tid undersöka tycker p i denna punkt, är det en- livet dast fyra av de aderton, som icke de moraliska grunderna för vårt - vilja gå med på att användandet av kontraceptionella medel under vissa omständigheter kan tillåtas även för kristna.
De fyras huvudskäl mot det- ta är, att om något sådant tilläts gif- ta.
skulle det e j heller med skäl kun- na förvägras ogifta Den andra re- servationen går i motsatt riktning Representanten för hälsovårdsdepar- tementet dr Bond är visserligen med em sjilvlxhi&gt;skninp inom iktmska- högerredaktören Efter debatten tror, i riksdagen tillskrevo sig både regeringens a h oppositionens press segern, vilket väl visar att drabbningen var oavgjord.
Men om det hela gäller att av- göra vad som är rätt i en viss situation, om man bör göra mågot för att lösa en kris man icke har ansvar för eller låta bli, om man bör uppoffra prestigen som den orubblige eller e j - hur kommer det sig då att riksdagens uppfattning i så hög grad delar upp sig efter partilinjer?
Har även moralen partifärg här i lan- handlande.
innehåller många tänk- de '?
va &amp; saker Man känner sig vid g * nomläsningen av densamma ytterliga- re bestyrkt i den uppfattningen att nya ledstjärnor krävas av de unga Svenska Kvinnors Centralförbund för seglarna på livets hav, ty de gamla kommer i sommar, 14 juni märkena gälla ej.
Jordskredet har - 4 fysisk juli, kultur att liksom föregående år anord- varit På samma för starkt.
gång bevittna vi hur ut- na en ledarekurs i lek a h idrott.
Kur- förlägges till Strängnäs, där man har vecklingen i sedligt avseende tar ett Rapporten Lek och idrott sen tillgång f i l l en utmärkt idrottsplats a b steg från legalitets- till moralitets- ypperliga tillfällen till bad Eleverna få pdcn.
Handlingens yttersida, de ytt- lära sin Irk- och idrottsteori varjämte Tc formma, legaliteten, ktydcr min- kursen givetvis omfattar praktiska övnin- drc in handlinKrn.
innc,sjda.
sinnc gar i idrott och lek samt undervisning i h ~ c och t mofi~en hertimrna handlin- blir gymnastikdirek- sinnet?
jimrikt rich tlcn hurlim Iyc- gens moraliska värde.
Man intryck tör Eugen Bolmstedt och för idrottsliga kan, som Oscar Wilde uttrycker det, at1 lekar och simning gymnastikdirektörerna I de siiskilda yttrandcna och dis- dct oritta i8e lippcr i vad man p 6 ~ Elin Johansson och Lisa Hansson.
kussionen är det vissa frågor som Man har de senaste åren på mer In ett man rtindiet urn " vad man blir.
Ada Nilsson.
hill fått erfara bristen på lek- och idrotts- ledare, varför kursen utan tvivel har en randc att tit stor lucka att fylla.
Anmälningar till kur- dessa lyder s sen skola ställas till fröken Elin Falk, enda giltiga Narvavägen 30, Stockholm liv? ” Svaren gå i mycket olika rikt- ningar.
Ja, säger biskop Gore, sam- liv utan skapande syfte är onaturligt, absolut onaturligt.
Vad är icke ona- turligt, säger mr Harold Cox, att b i - ra kläder, att bo i hus?
Äktenskapet är också onaturligt.
Som en institu- tion att leda naturen i viss riktning går det mot naturen och är alltså OM- turligt.
Illegitima ham kallades ju också förr naturliga barn Den berömda predikanten miss Maude Royden svarar på samma frå- pa: Det ör endast kärleken som hel- gar (sanctify) det sexuella samlivet.
Som förut framhållet är det just diskussionsinläggen, som kastar m blixtbelysning över de olika åsikter nas konsekvenser.
I rapportens för- ord framhålles, att kommittén ej vill omvända någon som redan hrr en be- stämd ståndpunkt.
De vilja endast ge en utredande vägledning för alla dem, som stå spörjande inför livets ansvar.
Ingen tror, att den ena el- Ledare för idrotten
” Vi som ha Landskronamärket ” En lösdriverska skriver till Tag bort hela lösdrivarlagen!
Vi behöva den inte!
Den är i högsta grad osocial i sin tillämpning och motverkar ofta sitt syfte.
Atminsto- ne gäller detta de kvinnor, som dömas för lösdriveri på grund av sin sed- liga eller rättare sagt osedliga van- del.
I detta fall är lagen fruktans- värt godtycklig.
Jag fasthåller f o n - firande vid min för Tidevarvet väl- kända förslag att taga bart alla bestämmelser i detta hänseende, ty en myndig kvinnas sexuella vandel skall lika litet rom m mani falla under några lagar.
Mon skall naturligtvis taga hand om de imbecilla.
alkoholisterna, tju- varna och kopplerskorna och fram- för allt den sedligt förvildade ungdo- men, men var och en av dessa kate- gorier bör ha sin paragraf i straffla- gen.
Här har ni ett nytt talande be- vis f ö r hur osocial och inhuman lös- drivarlagen nu är i sin tillämpning.
Den driver ju faktiskt många kvinnor in i prostitutionen i stället för att räd- d a dem.
Det är advokaten Eva Andén, som talar och samtidigt räcker hon oss en imponerande papperslunta för närma- re studium.
Det digra pappershäftet är en myc- ket spetsigt och roligt skriven be- svärsskrivelse, ram advokat Andén satt upp för en ung kvinnas, ogifta X., räkning vilken nu i vår för andra gången dömts t i l l åtta månaders tvångsarbete för lösdriveri.
Ogifta X. berättar, att hon i september i år släpptes ut från konungen Landskrona, dar hon avtjänat sex månaders tvångsarbete.
' Trots sina ansträngningar lyckades hon icke er- hålla något arbete.
Hon är nämligen uppasserska och polisen burade in henne i en behaglig tid, det vill säga just inför högsäsongen.
d i hon kun- nat i d arbete.
N o g kan man med all rätt hålla med ogifta X. om att ensamt det är en osocial handling att två gånger å rad döma h a n e till tvångsarbete, just då hon har de stör- sta möjligheterna till att få arbete, f ö r att släppa ut henne d i arbetstill- gången är ytterst ringa.
S ä r hon nästa gång kommer ut, är ånyo m säsong slut, och hon har syn- nerligen stora möjligheter att p i nyn bliva anhållen på grund av oförvållad arbetslöshet.
Därtill kommer an po- lisen förhört sig på de platsförmed- lingsbyråer, dar ogifta X. rökt an- ställning och naturligvis komplett förstört alla vidare möjligheter för henne.
Det hela blir således en ganska meningslös kretsgång.
Av polisrapporten framgår alldeles tydligt, att man velat komma at ogif- ta X. för att hon påträffats ” utestrykande i tydlig avsikt att Ut- bjuda sig ".
Men d i tillräckliga för- utsättningar saknats för att döma henne efter denna paragraf, har man ansett sig böra gå en omväg, som in- te är så ovanlig.
Polisen har hakat upp sig på att hon underlåtit att första söndagen i varje månad mellan klockan nio och elva i två års tid anmäla sig hos polisen, vilket alla från Landskrona fri- givna äga att göra.
Denna underlå- tenhetssynd står j u dock inte i någon rimlig proportion till det straff ogifta X. ådömts.
Denna lagparagraf tillämpar dessutom synnerligen god- tyckligt och många från Landskrona med samma anmälningskyldighet gå tastade lång tid.
Man bör heller e ha så synnerligen svårt att för- s a, att ogifta X. såväl som alla hennes medsystrar, hysa en panisk för- skräckelse för att på söndagsmorgonen etiketteras s a n förutvarande Lands- kronapensionärer med all den sociala nedsättning som detta medför.
Da- na sammansvetsning av ” alla från Landskrona " är både opsykologisk och motbjudande och dessa bestäm- melser böra på ett mycket diskret Sätt tillämpas.
Realiter är det emellertid bristen på arbete och medel, som föranlett po- lisens ingripande.
Och vidare säges det i polisrapporten, har ogifta X. fört ett lättjefullt och för allmän ordning och sedlighet vådligt leverne, varjämte de konstaplar som klockan halv sju anhöllo henne.
påstodo att hon då var ” utestrykande ”, tydligen i oredligt syfte.
Hon har dels låtit sig tilltalar av olika män.
och dels själv tilltalat dylika.
Vi överlämna nu ordet at ogifta Själ " för att försvara sig mot dessa beskyllnin- x. gar.
” Konstaplarna från kvinnliga lösdri- varexpeditionen ha tydligen pott om tid, då de kunnat på klockslaget be stämma.
var jag fanns tio minuter över¨ nio den andra oktober, fem mi- nuter i halv åtta den sjunde no- vember o. s.
Y.
(polisrapporten inne- håller nämligen dylika tidsuppgifter i legio).
Jag har tydligen varit skug- gad värre än den värsta förbrytare och den mest notoriske barn- och flickjägare på Stockholms gator.
Jag har icke på något sätt uppträtt störande på de pator och allmänna platser, där jag såväl som andra medborgare har rätt att vistas och rö- ra mig.
vilka tider på dygnet som helst.
Jag har aldrig varit berusad och har icke varken i klädsel, u p p trädande eller tal stört den allmänna sedligheten, säkerheten eller ordnin- ningen.
D e t är icke något brott att tilltala m person på gatan, när den- na person e j blir förolämpad av till- talet och icke heller tilltalet sker un- der sådana former, att man kan sä- ga att det kommer förargelse Artad.
Och det lär väl vara ännu mindre brottsligt " att låta sig tilltalas ".
Om nu okända män - a m polisen an- i sedeslöst syfte tilltalat mig, varför tog icke polisen då dessa män!
Och varför gör icke polisen liknan- de anteckningar om andra personer, herrar och damer, som om mig?
Det bör dock icke vara polisen förborgat att ett mycket stort antal män och även kvinnor tillhörande den burgna klassen vistas på torg och gator just för att söka i sexuellt avseende lämpligt sällskap?
Jag har inte upp- trätt på annat sätt än vad tusentals stockholmare och stockholmskor UPP träda såväl dag rom natt i staden.
Det torde väl vara uppenbart att jag inte utgjort någon fara för de mäns sedlighet, som tilltalat mig, inte ens för dem som jag tilltalat.
Utslaget bottnar alltså tydligen i den av regle- menteringen gynnade uppfattningen, att mäns uppträdande i sexuellt av- seende icke är angripbart under an- dra förutsättningar än att det faller under strafflagens bestämmelser, men att däremot kvinnors uppträdande skall läggas under en särskild mått- stock och anses i och för sig mer stö- tande, förförande och förledande även om yttringarna äro betydligt blygsammare än den manlige kontra- hentens.
Det tycks sannerligen fin- n a ~ en särskild sorts ordning för män och kvinnor med välordnad ekonomi och en särskild ordning för oss stac- kare, som ha Landskronamärket. "
ser - Oförvållad arbetslöshet, som poli- sen gör sitt bästa för att göra ännu mera säker och stabil samt brist på medel tycks sålunda vara det värsta brott som ogifta X. begått.
Kun- de hon i detta ögonblick visa, att hon hade egna medel, skulle hon ge- nast släppas och bliva betraktad och behandlad som en sedlig, ordentlig och rättssäker medborgare.
För den som bara har pengar, finns det inga hinder att vara utestrykande hur mycket som behagas.
D å gäller an- dra lagar för både säljare och kö- Rita.
pare.
Svart på vitt Mannamån.
Läsningen av polisrapporten över de med mordet pi Sixten Flyborg samman- hängande omständigheterna gav anledning t i l l många onda drömmar i Stockholm ef- terpå.
Den gav också anledning t i l l en ko vid rådhuset redan tidigt på rann- sakningsdagens morgon.
Det har varit ett drygt arbete att in- fånga brottslingarna med den kedja av in- dicier, som tvang dem att bekänna och att sedan skriva en så lång rapport.
Men man frågar sig, då man läser de bå- da mördarnas föregående, om det icke fun- nits anledning att ta hand om åtminstone den ene av dem, innan han utförde dådet.
Denna anledning hade säkerligen funnits, om Kreuger varit en fattig pojke utan fa- miljerelationer.
Då hade han kommit på Bona och sedan på Svartsjö, som den ty- piska lösdrivare han var.
Därmed är ic- ke sagt att d e t är en idealisk behandling, men en likställd.
Som vi erinra oss, har det varit pi tal att demokratisera lösdrivarla- gen därhän, att innehav av pengar icke skulle vara fri passersedel för dem, som eljest föra en lösdrivares tillvaro.
Men en myndighet, som yttrade sig i frågan, fram- höll d i mycket karaktäristiskt, att det vo- re inte värt, ty lagen kunde då komma att drabba en förmögen mans Stundom kunde det kanske vara bra f ö r ansedda män.
om deras söner bleve hejda- de i tid.
I detta fallet hade det säkert va- rit så.
Men Kreuger borde inte bara fal- lit under lösdrivarlagen.
Han har redan son.
procent av de yrkesprostituerade, men har även full tillämpning på manlig ungdom av Kreugers typ.
Undermålig ungdom av bå- da könen bör omhändertagas genom sam- verkan av lärare, skolläkare och hma- att des, samhällsvådliga vårdsnämnd, tendenser e j få fritt utveckla sig pi sätt som skett i fallet Kreuger.
* Dalkullorna offras.
Stockholms and kommer att ta sig an arbetarna från Rörstrand enligt vad som meddelats i stadsfullmäktige.
Dels Lan- mer man an söka bereda arbete &amp; d * helt eller delvis arbetsföra, dels inskrida un- derstödjande, där det är av nöden.
En av följderna av fabrikens nedläggelse blir der att utsocknes arbeterskor ej i år få arbete i parker och pi kyrkogårdar, enär arbete först skall be- redas i Stockholm mantalsskrivna.
Redan uppgjorda avtal i den vägen, t. ex. med dalkullor, böra gå tillbaka.
A Alltid blir det någon, som får sitta emellan i denna värld, men denna någon är sällan den rät- ta.
Vem som här vore den rätta är väl icke tu tal om.
Icke tu tal, nej bara ett tal, ty den ende, som sade ifrån i stads- fullmäktige om var ansvaret låg, av refe- raten att döma åtminstone, var Fredrik Ström.
Staty av en okänd.
Stockholms stadsfullmäktige ha nu mot- före mordet på Flyborg begått kvalifice- rade brott.
En vanlig ligapojke hade tagit gåvan a~ Fredrika Bremer från s * - knappast kunnat så cyniskt ogenerat begå tykommittén.
Detta är en seger, men en mordbrand och mordförsök utan att åka seger, som det hänger så mycken olust vid, att man frågar sig om statykommit- fast.
Detta är ingen anklagelse mot någon tén någonsin i tidernas morgon borde h i speciell myndighet, utan mot hela syste- kommit till.
Vi ha förut drivit den sat-? ' "
" ' " ' " vilket mannamån ingår som en fart.
Fredrika Bremer statyåldern Det vore lyckligt, om efter i lin tillvaro.
Men efter detta sista blir vuxen del.
denna historia faran av hänsyn bleve klar man något betänksam.
Det hade visserli- för dem, som äro så vana vid, att den gen varit blodig skada om Sigrid Fridmans skall övas att de icke tänka på, att det verk icke kommit till.
Men det har sina risker att skapa och resa staty ö r s en så kan vara annorlunda.
Fallet Kreuger är också ett belägg pi okänd person.
den uppfattning, som Frisinnade Kvinnors Riksförbund framhållit i sin skrivelse t i l l Att konservera på en minut.
På B- K.
M: t med anledning av lösdrivarlagens a h Bo-utstä ställningen demonstreras en ny omarbetning.
I skrivelsen framhålles vik- konserveringsmetod med Steriloapparaten, Vårkursen vid Medborgarskolan pi Fo- ten av att psykiskt defekt ungdom omhän- en svensk uppfinning, vilken säkerligen gelstad tog måndagen din 29 sin början dertages på ett tidigt stadium Yttrandet kommer att uppskattas av v i n husmöd- rar.
Till kursen äro antagna 17 elever eller så hade närmast avseende pi den undermå- Den nya metoden grundar sig pi sam- liga kvinnlig ungdom, som utgör en stor ma principer som onkokningsapparaterna, många skolan kan mottaga.
men skiljer sig från denna därigenom an man ej behöver koka i burkarna.
De nä- ringsämnen man vill konservera, färdigbe- redas nämligen i i n kastrull och nedläggas i vanliga med gummiring försedda burkar.
De bestrålas därefter under en minut med i apparaten Sterilo alstrad överhettad ån- met, i kunna skada de inlagda matvarorna, och dess kondensering åstadkommes ett stort vaccum i burken, som stadigt fasthåller burkens lock.
Det är just den- na fullständiga sterilisering vilket är kon- serveringskonstens huvudpunkt Apparatens enkla konstruktion samt dess relativa prisbillighet torde även tala till dess fördel ävensom tids- a h bränslebe- genom sparingen.
TIDEVARVET ” Robinson ” något särskilt med de in-men sedan bodde han nästan oavbru- tryck.
som komma över en.
när man tet på landet och kunde fritt stude- slutat en bok, att liksom känna dess ra, fördjupa sig.
eftersmak.
Ilet kan kännas som ha- Forsströms bok ger hans liv, så att d e hjärnan luckrats upp, själen närts man försjunker i lyssnande av ett in- och hjärtat vidgas, att man vuxit re och möter det p i olika områden.
och värmts.
Där är den religiösa krisen.
" den pie- En så rik eftersmak gav mig Axel tistiska kristendomen, som gjort hans Forsströms bok om Urban von Fei- samvete så ömtåligt, att han räddes litzen eller " Robinson ", som hans också för en tankesynd ”, hans infly- pseudonym var en beteckning för tande under Kierkegaard, som hotade hans särställning som självlärd och stjäla hela hans livstro och bli en ” andlig öbo ”.
Det vore skada, om brytning med fästmön.
Men hon den boken skulle sjunka ner i årets hjälpte honom över grubblet.
bokflod, därför an den är tyngre än Hon var dotter till J.A.Lindblad det vanliga lätta godset.
Men den är och själv så fylld av musik, att när långt ifrån tungläst och ingen mem- man hörde henne sjunga,.
var det, oarlitteratur kan äga något mer bety- ” som hade man aldrig hört musik dande än den skildring v Feilitzen i förr ”.
Henne har man förut lärt de otryckta självbiografiska anteck- känna genom de långa citat ur ” Ett ningar han kallat ” Ett livsförsök ", livsförsök ", som boken ger.
Där ger av sin barndom och ungdom och skildras deras första sammanträffan- som Forsström utförligt behandlar den med en klarhet, en rikedom på de subtilaste nyanser, som är förund- och citerar.
Hans skildring av den friska mo- ransvärd, isynnerhet som de nedskri- dem är fin och ingående och han frå- vits 30 år efteråt.
” Varför var icke mod den I novellen ” Erik Werner ”, som ut- gar sig: genomträngande impuls man erhöll förligt behandlats av Forsström, genom att dväljas i hennes rena luft- skildrar en subtil äktenskapskonflikt, krets.
utan Undergivenhet under som Feilitzen gav ut under pseudony- skickrlrenr gång? ” På citat, som men N.
N. och som är betecknande blotta hans innersta, är boken rik.
för honom.
Det är intet yttre, som Som barn såg han hur " en dräng på kommit emellan, det gäller enbart hans ett tak förföljde en hemlös duva, slog saknad av inre förståelse, av delta- henne mot det veka bröstet, slag på gande för hans grubbel.
Efter smärt- slag, med en käppkrycka, så att, vita samma förvecklingar kan Erik Wer- dun yrde ned på gården!
Samma ner, överväldigad av rörelse, utbris- förfärliga intryck gjorde p i honom ta: ” Hon lyssnar, hon talar, hon föl- varje tecken till oordning mellan kö- jer mig, hon anar, hon flyger i för- nen.
Det var som att kränka, slita väg och möter mig, hennes tanke ta- sönder, håna, döda det ljuvaste på lar med min: Min Gud!
- hon äl- jorden. ” skar mig. "
I förnimmelser som dessa ser man v. Feilitzens följande arbete be- liksom hjärtbladen till hans senare handlar också förhållandet mellan verksamhet.
Visserligen Iät han för- makar, men är ej i berättelseform, äldrarna sända sig till Karlberg för utan en undersökning av kvinnans att bli militär liksom förfäderna - väsende och uppgift.
Han särskiljer han minns tiden som en mardröm - fint och äkta det okvinnliga och det Det är SCHÈELS Vem RADIUM-TVÅL har gjort så populär?
Natten till söndag I fångvaktarens frånvaro - Fru Anna Magni har lämnat sitt hem och söndagsmorgonväckning, vilket erin- avvaktar i Stockholm Hovrättens utslag i rade mig, och det var ju också avsik- hennes rättegång.
ten, att man kunde besöka en kyrka.
Fröken Arvidsons stora arbetsrum Eftersom jag nu var besluten att gå eller kanske snarare vilorum, har ett dit.
varest jag blev kallad och följa norrfönster ut över Riddarfjärden villigt alla anvisningar, så grep jag och Kungsholmen, ett annat åt väs- till gudstjänsten som det första inne- ter åt Pålsundet, Långholmen och hållet i denna absolut tomma, blanka längre bort och Essingen.
dag.
som låg framför mig badande i Jaa förstår, att det måste vara myc- morgonljuset.
När jag var färdig, ket starka skäl, som färmådde henne måste jag ha tag i en psalmbok.
Fy- att resa härifrån just nu, när vinter- ra bokhyllor letade jag igenom förgä- mörkret lyfter för det underbara för- ves, slutligen fann jag bakorn en hyl- spelet till våren.
När jag kom in la hennes kon firmatianslak^ På ti- denna söndagsmorgon, som var den telbladet stod: Och nu jag överlämnar mig i dina första i mitt liv, möttes jag av en så strålande syn att hjärtat sprang i mitt milda händer bröst.
Mörkret fyllde ännu gatorna, Konfirmationen låg endast tio år som på andra sidan gå ner mot fjär- tillbaka i tiden, men under d e åren.
den, endast fasadernas och gavlarnas hade hon passerat vägen från vår ytor voro belysta av morgonljuset.
Herres milda händer till Ringmans Jag talar om allt detta, som om det advokatbyrå.
Det viktigasre av allt vore en stadsdel i Stockholm i all en- var, ansåg hon nu, att förordna en bo- kelhet.
men det var inte så Över utredningsman.
Fröken Arvidson var alltsamman låg ett rosenkantat sil- säkert ovanligt förståndig, men hen- verdis, Kungsholmen ryckte lart i en nes psalmbok var dammig.
overklig värld, löste upp sig och blev Jag fick sillskap uppför Högalids- tavla.
syn, uppenbarelse.
Jag hade backen med två stackota gamla gum- orienterat mig så pass att jag visste mor,båda två klädda i sjalett, de för- att man här såg ut över fångahus sta jag sett i Stockholm.
Sjalett och och polishus.
sjukhus, kurhus, rådhus, statskyrka höra hop på något vis.
När vi kommo in i kyrkan var det dårhus och bårhus, Men dessa hem för mänskliga nederlag vore just nu tomt och skumt under valven.
Men bara detaljer i en outsäglig skönhet.
strax därpå sprungo alla lågorna ut Jag var verkligen flyttad ut utanför ur ljuskronorna och hela valvet f y l l - livet.
Alla dess fruktansvärda de- des av små brinnande blommor inom taljer tjänade blott dekorativa syften.
grå skärmblad.
Och i samma ögon- Klockorna ringde över staden till blick orgeln.
Det var vackert, men för precis för att stämma mig an- äktenskapsfrågan ", som Ibsen själv daktsfull.
betecknade som " det aandfuldeste og Sedan gled jag nog alldeles bort dybeste, som endnu er blevet sagt om och vet inte mFket om vad som hän- de annat än i allra största allmänhet.
min digtning ”.
Robinson fick visa sitt överström- Jag vaknade till så pass, att jag mande intresse för den nya litteratu- märkte att den liturgiska avdelningen ren i den rad recensioner han skrev i var ovanlig lång.
Det var litanian, " Nordisk Tidskrift ”, " Ord och Bild ” och jag instämde av allt hjärta i bö- på grundval av nen om försvar och fö.
sörjning för utarbetat kapitlen " Bidrag till åt- änkor och faderlösa.
fattiga och för- tiotalsdiskussionen ", " Estetiska åsik- tryckta samt om ett försonligt hjärta ter ", ” Kritisk verksamhet ” till en rik mot fiender och förföljare Det se- och överskådlig bild av 80-talets kul- nare kunde ju för min del varit onö- tur, som var så fylld av jäsande liv, digt.
jag hade ju inga, eftersom jag socialt ansvar och brustenhet.
föddes p i nytt i natt.
kritiska verksamhet med Gummorna och jag gingo hem, jag ess fina analys och förmåga att se höll upp dörren för dem och tog en under vardera armen ner för den ha- av- la backen, och det var det uppbygg- C.D.
av MiinLn.
Han levde sedan i tysthet ligaste av alltsamman.
på sin lantgård och var väl rätt så När jag kom hem lyste solen rakt glömd, när Axel Forsström med sin in i staden.
Den låg under klart ljus ' rika och fina avhandling visade oss med tillhörande skarpa hlå skuggor.
en man.
som varit ett livsgivande flö- När skuggan av det röda gavelljuset de i nordisk kultur och som genom på motsatta stranden nådde upp till rika och själfulla mansklighet kan översta våningen i huset på andra si- eva och odla oss yngre.
dan gränden.
tog jag tid.
Klockan ” Karin Tegel ”.
var två, och det var tid att koka té.
Gröndal Den milda, förnäma DOFTEN och det sällsynt balsamiska löddret ha skaffat Schéels Radium-tvål otaliga vänner.
- De utvalda beståndsdelarna i denna tvål äro värdefulla och välgörande; tänk bara på Radi- i densamma!
Om Ni av någon anled- ning ännu ej prövat Schéels köp hem en.
umförekomsten Radium-tvål - Vikithalten kontrolleras av Radium- r i m ~ Fil.D:r n N.Sahlbom.
kvinnliga, som han g s en djup bety- delse.
Han har nu kommit helt ifrån Kierkegaards uppfattning, hans Eros ä helt mänsklig.
Som bakgrund för Feilitzens betonande av det kvinn- ligas betydelse, lämnar Forsström en intressant undersökning av kvinno- emancipationen Kapitlet slutar med hur Robinson - som han nu kalla- de sig tog det, när hans bok höll på att tigas ihjäl, hur han skrev till de honom obekanta Viktor - o.a.Forsström har och Ellen Key, som givit boken en så förstående recension, att del var honom, som hade han skrivit den dem dess fina ana till det väsentliga,blev i förtid BANZAI John Paris niskor.
Robinsson Ibsen, vars dramer i; " te Edgren och andra betydande intresserade honom i så hög grad, att han skrev en bok om dem, ” Ibsen och är en stor succés!
Världspressen förklarar BANZAI vara om möjligt bättre än KIMONO och SAYONARA Den svenska presskritiken ödslar med Läs boken!
beröm.
Alla tala om den S K O G L U N D S BÖCK,ER ' män- Elisabeth Krey-Lange: Det främmande ansiktet Enda hjälpen vid brännska- dor är fru Tora Enhörnings hudsalva.
Smärtorna upphöra efter Lanita några minuter och återkomma ej Ingen hud- rodnad, inga ärr För kylskador.
skavsår, hudklåda m.m. m. är den oersättlig.
Lanita.
Depoten, Regeringsgatan Förlovade Nygifta Innan Ni sätter bo vänd Eder till oss och Ni erhåller en konstnärlig och gedigen inredning av Edert hem till synnerligen billiga priser, Axel L. Andersson 5466.
Norr Tel.
Utställning: Birger Jarlsgatan 15, Filial: Västmannagatan 69.
19 -- 21, Stockhollm Författaren börjar med att fastslå Författaren anser vidare, att hans i något bestämt religionssystem den stora skillnaden mellan nuets och tids ensidiga historieuppfattning mot- kunna de kanske inte inpassas.
gårdagens generation.
Det är först svarar tidens krav p i diktatur.
O m.
Den nya generationen är vidare en- historieuppfattningen.
Det förgångna också inte diktaturen är dess ideal.
så sidig i sitt förakt för allt som kan århundradet vilar på tron på förnuf- Gårdagens generation har alltid ungdomen ute i världen, den ungdom, denna tro har man k a n den bli n ö d v ä n d i g h e t.
sig hänföras utpräglad till rädsla esteticism.
för att släpa Den har på en konstruerat det och ser sin dröm om människorätt död ballast av ting ur det förgångna.
- Endast det som levande ingri- per i vår tid.
det som kan förtydliga vårt problem, intresserar oss säger lyssnat efter vad de unga skulle ha som kommit ut ur världskrjget.
Klan- märkvärdiga frihetsidealet och tron och medborgarfrihet i spillror, men att säga, men förr ville de gamla gen av dess röst är hårdare och gäl- på folkens självbestämmelserätt över det var dock denna generation, som inte erkänna, att de fäste sig vid ung- lare, den låter helt främmande för vå- sitt öde.
Före kriget försökte männi- släppte lös krigets fasor.
Den skänk- skorna göra uppror mot det eviga, de te världen den förfärliga inrättning, ra öron.
försökte att avskrivna världen och som heter allmän värnplikt, genom domens ord.
Numera har den falska De gamla idealen ligga i spillror proklamera förnuftets seger över ö- vilken den fredligaste jagas ut i stri- blygsamheten,den den ungdomens fötter,den söker gon ungdom, som barn gingo påsmetade likgil- för ter alldeles lagts av.
Gårdagens ge- ” Vår generation har inte haft nå- neration det är de unga, som kalla oss så längta alltför mycket efter vi ut i ledare, efter förlösare ur tidens vånda ur det. "
Så står det att läsa i en för att icke söka lösningen till tidens nyss utkommen broschyr skriven av problem på alla vägar.
Nyligen hölls ung österrikare Anton Ro- referades en gymnasistdag utförligt i Stockholm i pressen och inte den h a n (V å r generations uppgift) ” Die Aufgabe unserer Generation ” och bara på den grunden att en ung prins vad man än må säga om de medel fanns bland talarna.
Gårdagens ge- han rekommenderar ungdomen för att neration kände nog igen en del av den nå sitt mål, så är dock varje ord all- himmelsblå idealitet, som lyste ur de varstyngt, ingenting skrivet på måfå ungas ord, det fanns en tid, då även eller för frasens skull.
Alla fraser de tänkte spänna en vagn vid en skötos sönder och samman med det stjärna.
första skottet i världskriget, konstate- Men det höjes en annan åkallan av rar han.
- - - en han Karl Tel. Vasa 38 12. författaren.
- Allt är för oss konkret, heter det p i ett annat ställe.
Bildning be- den och genom vilken individen full- tyder inte längre stora kunskaper och det.
Allt detta har lidit skeppsbrott i världskriget.
ständig berövas sin personliga frihet.
beläsenhet, det betyder att vara en hel Vi unga, siger författaren tro Sedan hette det i politikens officiella människa.
och kunna något.
Och i inte bara p i ett öde för folken ödet katekes, att kriget är en vis major, ungdomligt övermod utropar förfat- taren: - En dådkraftig generation är för oss blivet ett självfallet be- kriget känner inga lagar o.s.v.
Men den nya generationen har fi- har följt på en klokt reflekterande.
grepp.
Vår historieuppfattning är ensidig nare hörsel för tidsrörelserna den förnimmer vad som är nödvändigt han, vi söka historiens och i de tider, då den ena annorlunda.
ning för oss själva.
Förr trodde man p i politiska san- jer den andras spår kunna just vålds- AV kriget har den lärt Sig indela har ningar, man sökte en absolut, för alla handlingar, ja, ofta blodiga åtgärder tider gällande sanning, och många vara nödvändiga.
skapat samhörighet liksom en bestämd trodde sig finna den förverkligad i Den djupaste skillnaden mellan de uppfattning av hur rollerna skola för- demokratien.
båda generationerna ligger d ä r i att de delas.
En miste finnas, som leder Vår generation tror inte på politis- unga knutit förbindelsen med det som har makten, men med makt ka sanningar, utan på politisk rik eviga, d e ha sinne för det ockulta, jer ansvar, makt är farlig.
I världs- tighet.
vilket sammanhänger därmed.
Men kriget kände man, att generalstaber- - bekänner me- Tillämpad på politiken blir den nya krisen föl- människorna i ledare och ledda.
föl-
Mötesplatsen av Elin Wägner När jag ren kom tillbaka till ut- Torsdagen den 18 mars hide Frisinnade Kvinnors disussionsklubb i Kristianstad - Inte.
svarade mannen med en än sikten igen, var allting förändrat.
Jag skrovligare röst.
De gingo in i sitt satte mig " id fönstret och väntade skåp och slogo igen dörren.
Jag av- stillsamt att den blå minuten skul- undades dem.
l e komma.
Den är så snabb att man Men skönheten lämnade mig ingen måste passa väl på för att inte gå mis- ro.
Den ställde mina röda tulpaner te om den.
Gudskelov att den är under lampljuset och föranledde mig kort, den är så skön, att jag knappt t i l l m ny berusning som icke bröts uthärdar den.
Det finns icke ord, förr ä " det ringde på dörren.
Jag öppnade, emedan jag h o p p - der, att det var mannen från primen.
som frågade efter sin katt.
I stället var det en välklädd gentleman i kort ögonblick, som mitt jordbundna jag päls av förra årets modell.
Jag bad lika litet kan uppta och uthärda, som honom stiga in, han lydde och sade: jag kunde uthärda att bli salig, sådan förlät mig.
ja, nu är.
Gärna.
Dar tinder ett ljus, där tändas t v i - Jag skulle bara vilja hämta en eller de bara stiga fram och blir bok, jag har här.
vill damen tillåta synliga mot kvällens djupare blå.
det?
Han frågade icke efter fröken Ljusen och skymningen ha ett kort Arvidson.
Han sade ingenting om kärleksögonblick samman, har jag hur det kändes att bli insläppt av en upptäckt, då ljusen äro röda.
när det annan.
En, som det i och för sig är borta, s i l de där fasta och klara inte behövde vara otrevligt att bli in- som stjärnor.
Hela staden är för- släppt av.
trots hennes till-Bien-kom.
svunnen.
De tama tappra färjorna, menhet, men som dock icke var den som simma fram och åter i isen, ser rätta.
man blott lyktorna av, rom de bär i Jag bad honom stiga in men sade.
ten.
Stackarn.
han hade ämnat den näbben och under vingen.
Fru Osyn- att jag inte kunde lamm ut någon av åt någon, som var tjugu år yngre än lig g i r ut och vandrar in i en ny skon- lägenhetsinnehavarens böcker Hon jag.
het, som utbreder sig vid Pålsundet.
hade varit fanatiskt ordentlig.
na Jag skulle velat lämna honom en- Lindar, almar och popplar av vörd- visste han.
Hon hade en katalog sam i detta rum att se utöver mörk- nadsvärld ålder och storhet resa sina över böckerna, det visste han också, kronors oförlikneliga arkitektur över ty han hade själv upprättat den.
Han mitt huvud.
Isen är full av svarta hängde upp pälsen i tamburen och vakar, som bilda en underbar orna- presenterade sig som doktor Flack, bokhyllorna, letade bland samlings- mentik i svart mot det vita med all biblioteksman.
Den bok det var frå- verkens band, där ingenting fanns, tjusningen därtill av rinnande vatten.
gan om, var icke hennes, den till- som han sökte.
som bryter upp ur djupen, när det li- hörde Riksbiblioteket och begärdes - Har damen hott här länge?
der mot vår.
Från Långholmsbron nu av en annan person.
Det kunde Jag upplyste om att jag inflyttat skymtar inom ramen av sälgens gre- han visa skriftligt pi.
När han kom förliden kväll, samtidigt med att frö- nar stadens spiror mot dess aura av in i lampskenet såg jag.
att han icke ken Arvidson reste.
konstgjort ljus.
var så ung, som jag först trott.
H a n Jaså, Jag trodde hon reste i H e l a dagen har j a g varit genom- var icke skön.
vilket jag betraktade morse.
Hon uppgav inte möjligen stungen av skönheten.
Den tränger som en vila efter denna ansträngande sin adress?
sig på mig.
Jag är försvarslös som dag.
I hans tillbakastrukna hår sköt Nej.
hon uppgav inte sin inför en människa med stark ande upp stora kala flikar vid tinningar- adress.
eller stark begärelse.
Och jag frå- Pannan var fårad, och han ha.
- Men jag sig, att här låg ett ku- gar mig: detta att förnimma allting d e djupa veck kring munnen.
Det vert från uppbördsverket Hur gör s i distinkt, så det känns, som om i n har kommit fram d mycket munnar.
ni med det?
livets livsfarliga ledning ginge rakt veck kring munnar och hakor, sedan - Det skickar jag t i l l hennes bo- igenom mig.
är det att skola dö, att skäggen kom bort.
Vi kvinnor har utredningsman, sade jag.
- Vad för något?
skola leva, att vara galen.
att äntligen därvid fått långt flera och intressan- vara klok?
Har denna skönhet all- tare upplysningar om vår motpart i Nu var det jag.
som var klumpig.
t i d funnits, eller är den en "?
upp- livet än nånsin vi själva lämna ge- förstod jag, och upplyste genast, att finning på jorden.
eller finns den nom de korta kjolarna och utlämnan- jag avsett Ringmans advokatbyrå t r i Kommer sig alltihop av att det av åra nacklinjer.
Men vi h a r samt varför j a g kommit att nämna är fru Osynlig, ram därför kan inte gjort ett sådant buller därav som boutredningsmannen.
Hittar ni inte När jag pirk hem, gjorde jag en männen av sina upptäckter, det hade boken?
upptäckt, En av pråmarna vid ka- ju också varit dumt.
Det blev tyst en stund, han hälsade jen är ett hem för två människor och Det upprörde honom mycket att på alla böckerna, som om han känt en katt, plats alltså för himmel, för komma in i detta rum.
H a n kunde dem väl.
Slutligen sade han: här är helvite eller kanske för båda delar- inte låta bli att se efter mimosakvis- den.
Och mycket riktigt.
Det var na i behaglig rytm.
Det stod gnis- tor ur den smala plåtskorstenen, som — - - - — na.
besök av fru Anna Bugge-Wicksell, som höll föredrag över ämnet Skiljedomststan- ken och Locarno.
I sitt föredrag berörde talaren även den nuvarande situationen inom Nationernas Förbund Vår utrikesminister har icke svi- kti ilen svenska ståndpunkten i rådsplats- frågan, betonade fru Wicksell utan har in i det sista hävdat densamma.
" Hans hand- lingssätt kommer att lända Sverige till ovansklig heder och ärr " Det gamla Skåneförbudet av F.K.P R., som i likhet med alla indra rösträtts- organisationer upplöstes efter slutfört, värv, känner en v i s s lust att - om inte precis vakna till liv igen - så dock för några korta timmar känna en fläkt av en Ink från K.B., ett historiskt verk Men i morse, när jag letade efter psalmboken, stod den boken inte där.
Han fortsatte emellertid att söka Jag förstod, att han överlade med sig själv om något.
Slutligen sade han: Här är en bok, som jag 58 gärna skulle vilja lina.
Han var inte ämbetsmän som nådigt eller onådig tog emot rekvi- sitionslappar av en ödmjuk allmän- het.
Han var själv en supplikant.
Han var inte innanför skranket, han var utanför.
Vilket gör en stor skillnad i detta liv.
- Jag kan inte låna ut fröken Ar- vidsons böcker i t m främmande, sa- de jag.
- Jag är inte så främmande.
Hans rört blev fläckig på något vis.
- Då får v i skriva och fråga hen- Hittade du inte katten?
Hennes röst — har för första gången försökt sam- ideal förverkligat.
Den nya ungdomens anmärkning manbinda tradition och framtidsvilja.
mot demokratien i dess nuvarande Den gör revolution, men för ordnin- form är att den inte motsvarar dess gens och auktoritetens skull.
Sedan kommer turen till bolsjevis- ideal.
därför att makten är anonym.
Ungdomen vill känna sin ledare.
men men, som i högre grad än fascismen vem styr egentligen i en modern, de- har författarens sympatier, ehuru han ser på den med kritik.
mokratisk stat?
Samhället, sådant den från kriget hemvändande ungdomen fann det, tillfredsställde inte dess krav.
Mänga kastade sig i sin besvikelse i armarna socialismen, andra omfattade kom- munismen, åter andra trodde p i möj- ligheten att återknyta till gammal tra- dition och blevo konservativa.
Men.
säger författaren, det mås- te sägas ifrån med ens: den gamla europeiska samhällsordningen är mur- ken.
Från socialdemokratien till den yttersta reaktionen finns ingen idé- krets, som är antaglig för de unga.
Författaren anser, att det endast finnes t v i vägar öppna: revolution d. v. s. bolsjevism eller konservatism, de — Den nya ungdomen känner sig släkt med bolsjevismens proletariska ge- menskap, som p i r tvärs igenom klas- ser och nationer och som ar grundad p i arbete, icke på besittarrätt.
Bol- sjevismens valsystem, som är grundat pi yrket, skulle, om det avkläddes sitt våldselement, kunna tilltala den nya ungdomen, sam inte finner sig tillrätta med ett parlament alt efter allmän rösträtt.
Just det att bolsjevismen ser mänsk- lighetens enhet som sitt ideal möter den nya ungdomens strävan efter m- het.
efter en gemenskap, som &amp; över nationerna.
- Det är den europeiska tiden, ne i Eslöv någon söndag i april eller maj och ligger redan i underhandlingar om fö- redrag i aktuella ämnen, såsom fredssa- ken, erfarenhetsrön från de gångna åren, behörighetslagen och — naiurligtvis!
- " den gifta kvinnan och förvärvsarbetet ”.
m- — den.
Det var Geraldys kärlekshäfte: na R.
Ring och H. Leijon med tandläkare Toi et moi.
Den hade jag bläddrat H. Larson och fröken S.
Frank som supp- i på morgonen och fäst mig vid de leanter många förstyrkningarna och utrops- Efter förhandlingarna diskuterades de tecknen, data och randmärkningar.
av V.U., utsända riksdagsfrågorna Mö- Om ni skulle ta och köpa ett tet avslutades med en trevligt samkväm, exemplar i stället, föreslog jag.
varvid sång och musik bidrog att höja Var nu inte hård, ' sade han.
Jag stämningen har ju köpt ett exemplar.
och jag ställer in det i stället som pant.
Men jag måste ha detta.
Det är absolut nödvändigt.
Nekar ni så tar jag det — - ändå.
Ni lovar komma igen med det?
Ja, det gör jag.
Si kan j u an- nars finna mig när som helst på ä h - lioteket.
H a r ni märkt att här finns en ljusbild på Kungsholmen, som lik- nar Karlavagnen?
- l i a r ni stått här någon natt.
när stan är släckt och betraktat det m- samma ljuset på fängelset, frågade jag.
Jag undrar om det är för att de skall se att fly.
- Somliga fångar flyr och kom- mer igen, sade han.
Och när de kommer igen, är fångvaktarn borta.
tänkte jag.
rom börjar nu, de enikilda rikenas tid Den orättfärdiga freden tynger på Det är förbi, säger förfatraren, Europas den nya ungdomens samvete.
problem kunna nämligen inte lösas av hade varit deras plikt att förhindra var och en stat för sig, endast av den, om det så hade måst ske med våld.
alla tillsammans.
Men idén om Europas enhet har All Europas ungdom har därför nå- ännu inte lyckats fånga ungdomen helt.
I stor utsträckning stå f.
o. m de bästa bland ungdomen frimmandr för den.
Gårdagens människor söka med sin affärsmoral och sin opportunitetspo- Iitik nå det tillstånd, rom dock endast kan uppstå ur den europeiska ung- domens gemensamma anda: frontan- dan.
Den n i a icke genom det nationella, men är dock i det dess motsats.
Till ett övernationellt tänkande strävar utvecklingen.
Ty nationerna ha allt- jämt en blodsskuld att försona: världskriget.
Kriget bröt inte ut på grund av viljan att utföra historiska stordåd, utan av brist p i sådan vilja Därför åstadkom det intet annal än att föra Europa än närmare avgrun- den in det var förut.
Det var ett allvarligt felgrepp och i historien gäl- ler endast det riktiga.
Det oriktiga som kortar blod, är skuld Så lyder den nya terminologien.
sammanträffande av medlemmar i de forna rösträttsföreningarna från hela Skå- om Jag vet ju inte hennes adress.
Då är ni ju ändå en främman- — na inte voro utsatta för den fara.
t v i ytterligheter, som ligga så nära som dears ledareställning borde fört varandra.
Därefter undersöker han med sig.
Det moderna krigets meka- ungdomens ställning i de olika krigs- nisering hindrade detta.
M e n Office- länderna och försvarar den italienska rarna ledde sin trupp, voro med i fa- fascismen med att den ar ett uttryck nn som den.
Där såg ungdomen sitt for ungdomens livsvilja, Fascismen Anledningar ha Eskilstuna lokalavdelning av Frisinnade Kvinnors Riksförbund i Södermanland höll årsmöte tisdagen den 9 mars 1926. de.
Styrelsen omvaldes a h utgöres av: Fru Han smålog.
H.
Hult, ordf., fru I. Dale, v. ordf., frö - Jag skall ge er ett kvitto på bo- ken H.Nordlund, sekr., fröken S. ken med förbindelse att lämna igen ström, kassör, fröknarna E. Fernström, E. den om fjorton dagar.
Gabner samt fru H. Larsson.
Till supp- Får jag re den.
leanter valdes fruV.Liljeholm och frö- Han gav mig den icke, men visade ken L. Guthe samt till revisorer frökanr- — - var hes och rå som den hör bli hos en.
som bor i en prim i tio graders kyla och M. hotade positioner.
ne.
— rom korn lunkande efter kajen.
Hon hade den traditionella gesten med handen över ögonen.
Hon hade en ung silhuett.
Mannen klättrade upp för den lilla stegen, ställd mot pråmens tjäriga skrov, rom är entrén till hans hem.
Hon sade: - Så länge du har dröjt?
för som bekant inte saknats den sista tiden!
Alltnog, man ämnar förverkliga m plan got gemensamt, som förenar mer än allt annat: de äro gemensamt skyl- diga.
Men de vilja inte erkänna sin skuld, utan söka skjuta den över på varandra.
Det långa talets korta mening, det positiva, som betecknar den nya gene- rationens uppgift är författarens nia- ning till sinn jämnåriga: - Vi miste bliva europeer!
Vi miste enas över och bortom motsatserna!
Men det finns många motsatser att övervinna för den, som vill förverk- liga tanken på ett nytt, enigt Europa.
Var och m är djupt rotad i det na- tionella, men han miste inse nödvän- digheten an kunna tillägna sig mot- satsen till detta nationella.
Han mir- t e lära sig första och omfatta det för honom främmande.
då har han tagit första steget till att bliva europé, d i är han med i bygget på den stora ku- polen till morgondagens övernation, till det eniga Europa.
, Diktaren och hans hustru ten.
den enda rosen p i fönsterbusken, den enda, som på många dagar blom- mat vid mitt fönster och mot vilken jag i går afton lutat min kind.
och skulle brista.
Och di.
o, högsta an- som berört mig s i sval som ett svalt de.
låt mig med stjärnornas ögon få anlete, min egen enda ros.
Och nu skida till Tyskland och in i det hjär- var hon försvunnen, avskuren.
Den ta, efter vilket jag förtäres a v Iäng- tomma grenen såg p i mig med den tan sedan jag blev förvisad hit - lilla blänkande snittytan.
I dag på Annie! ” morgonen öppnade sig rosen så vac- Men med längtan och kärleken till kert för mig vid morgonhälsningen den älskade följer icke att den kropps- och nickade till mig.
när jag vid sex- liga troheten bevarar under åren ulan tiden kom ut p i verandan.
Sedan la- kamp.
snarare tvärtom.
M e n olikt de de jag mig på sängen och diktade m herrar och damer han träffar, rom sång till henne.
Aftonstjärnan på icke sätta så hårt motstånd mot de himmelen blinkande nu tröstande till erotiska eggelser som ligga i själva mig, som om den velat överbringa en klimatet och levnadssättet, besegrar hälsning från den försvunna rosen. "
Han skildrar i detalj hur hon ut- han alla frestelser som charmanta da- mer bereda honom och bevarar inte vecklat sig från en grön knopp till bara hjärtats trohet utan även krop- blomma under hans vård och hans pens.
Då den tyske hotellvärden tar ögon och tillägger: " Älskade lilla lju- sig en javansk hushållerska efter att sa ms!
Hon nickade så ivrigt till ha hållit tro mot sin hustru hemma i mig i morse.
Hon ville saga: plocka Bremen under ett år, säger Dauthen- mig, annars tar mig någon annan.
Jag den ett högtidligt, tragiskt och u p p day: men jag är diktare och bör kun- förstod det icke, jag ville njuta dig höjt drag.
I dagboken från juni 1915 finner na härda ut med mera än en liten ho- levande på busken.
Det märkliga tellvärd.
med denna lilla ros var, a n hon icke man första spåren därav, då han skri- P å skrivbordet står hustruns bild.
vände sig mot Ijuset i trädgården ver: det förvånade mig i Annies brev " Det är icke Annie från ungdomen, utan alltid envist under uppväxtt och att hon talar till mig s i mycket om den kattungemjuka och guldhåriga blomning vände sitt blamanrikte in Kristus.
Hon lever helt och hållet i svenskan.
utan den dyra och äkta mot min veranda, från den Ijusa träd- bibeln.
Senare klagar han vänskaps- hjärtebilden av min Annie.
som jag gården till min ensamhet.
Jag kän- fullt för henne och säger att bibeln format mig henne med kärlek och hon de en förlust, en smärta och grämel- känner och läser han sen barndomen, format sig själv åt mig genom hängi- se och känner det ännu.
därför att den behöver hon inte göra honom be- venhet efter våra hjärtans eviga kar- jag aldrig skall få återse den lilla ro- kant med, han vill veta vad hoa gör.
run.
Nu säger han " att han väl gär- leks drift och hud.
Det är en mogen sen.
- - - Jag tänkte just denna Han är glad att hon finner stöd och na ville dikta mer över världsfesten outgrundligt älskande kvinnas ansikte, söndagskväll på Annie, d i jag såg styrka i bibeln, att hon är pi missions- och gärna leva och se hemlandet och stilla allvarligt, värdigt, fattigt på ytt- Venus på himlen och upptäckte ro- skola bland meningsfränder, men då Annie.
Men Gud vet bättre, och som re förhoppningar men lyckligt vordet senrovet.
Det mitti väl inte ha hänt hon skriver att livets tomhet nu fått det kommer är det gott och festligt ".
Boken slutar med ett brottstycke genom innerlighet. ” Annie något.
Alltid när jag ser mot ett innehåll, amärker han, att tom- Då han hösten 1916 får en ny fo- väster, tänker jag pi Annie.
Hon het har han aldrig känt.
tack vare sin av det rista i hars kvarlåtenskap fun- na brevet till hustrun.
Det är skrivet tografs från henne.
menar han, att måste känna det.
Från ett stort kärlek till henne och sin diktning.
A r 1917 den 30 juni skriver han på i ett sanatorium juli 1918.
Där talar han aldrig rett m så vacker bild av klängrosträd skåda tre.
fyra stora ut^ henne. "
G u d, utbrister hin, " hur slagna av verandaljuset belysta tero- sista sidan i bibel ner följande: I dag han om att han under året blott fått på morgonen då jag läst Davids 50 ett enda brev och ett telegram.
skön min Mulde är.
Denna sommar sor in i nattens fjärran.
Men ingen Kära, älskade, jag tänker varje dag, under ensamheten i skogen har du ros lutar sig mer mot mitt fönster.
och 60 psalm föddes en insikt hor blivit skön rom en skogsgudinna.
Ingen vill in till mir.
Farväl, lilla mig.
Jag insåg, att det finnes en morgon, middag.
afton och även i personlig gud.
Tre veckor före min sömnen på dig.
Jag har alltid varit Aldrig såg jag dig så stark, så klok, ljusa rosenväninna, farväl! "
så varm, s i innerligt förbunden med Med sanning kan han säga, att h a n 50:de födelsedag kom till mig denna dig trogen.
Jag har aldrig rört en himmel och jord.
- - - Mitt hjär- är omodern, med sin längtan och si- uppenbarelse, efter det att jag sedan kvinna under vår smärtsamma skils- la.
mitt heliga hjärta, jag är så lyck- ni varma känslor i denna krigstid när mitt 20:de år grubblat, tvivlat och mässas långa år.
Jag anser a t t vi äro kämpat.
En härlig målmedvetenhet i den ålder, d i kärlek är en helig sak, lig att jag skall återse dig sidan.
Du det är parollen att vara kall och säger, att du ser ut som om du vore och fattad.
Hans hustru har frågat är nu i mitt hjärta, min själ och min som icke får skändar.
— — — 60 år.
Om du skulle vara hundra, så honom.
om han icke mera ser tillva- kropp.
Gud lever och är personlig Jag har hela tiden varit mycket d- vore du ändå för mig den skönaste.
ron som en världsfest rom förr.
H a n som allt som lever genom honom.
lig.
Men nu har jag s i ofta ont i Men du ser tidlös ut p i denna bild, svarar: Dauthenday från världsfes- I slutet av juli 1917 får ha " två hjärtat.
Jag är tvungen att timtals tidlös och evig, som huvudet av m tens tid firar nu den dödliga kärleks- brevkort från sin hustru, de första ef- vila p i min säng, och hjärtat är d i klassisk gudinna.
Och tänk dig, hjär- längtans fest.
ter ett halvt års tystnad.
De äro två hårt som en sten.
Efter några tim- ta.
sådan har jag egentligen alltid bu- Den festen slutar också med dö- och en halv månad ramla.
men det är mar repar jag mig igen.
Men smär- rit dig hor mig i andanom, ända se- den och malarian blir ett verktyg.
dock hennes handstil.
Hon råder ho- tan är tidvis så våldsam.
Och d i dan jag fick dig kär 1894 i Stock- Hösten 1916 får han det första an- nom att läsa bibeln, det gör hon själv känner jag mig nästan som d ö d Men holm.
Och nu har du genom skils- fallet och är sedan periodiskt sjuk un- och känner därunder knappt skilsmäs- sörj icke för min skull.
Kärleken till mässans smärta blivit det även till der hela sin återstående t i d Mer och san.
Guds egendomsfolks historia dig a h längtan efter hemmet håller det yttre.
Den goda naturen har for- mer blir det klart för honom, att han bevisar bäst att bibeln är ann.
mig uppe.
Jag vill icke dö utan att mat dig som en gudomlig bildhug- icke kan härda ut Iänge till.
om han " Jag klistrar in de båda brevkorten ha återsett och omfamnat dig.
gare.
icke får komma hem.
Det göres ock- i dagboken ”, säger han.
" Om möjligt hoppas att du också håller Jag dig Han har emellertid en liten vän- så m hel del ansträngningar, bl.a. skola de överleva oss.
De äro mig så stark ... " inna.
och deras vänskap och dess försöker Romain Rolland hos engel- främmande.
\ ' i levde tillsamman 20 Man frågar sig, varför det är d sorgliga slut beskriver han så för- ska myndigheter.
Men det Svaras, år och betraktade alltid kristendomen högtidligt med kärlek, som består ge- tjusande.
att man frestas att citera: att eftersom den tyske diktaren l i r - som något övervunnet.
Och nu ha vi nom hela livet, genom alla närvarons Det är från juli 1917. sauer diktat hatsången mot England, rar för sig i vår ensamhet och under och frånvarons frestelser.
Det är " Just d i jag gick fram till mitt är min icke hågad att slippa hem en själens och kroppens ensamhetskval kanske därför att denna oförstörbara öppna fönster såg jag Venus blixtra till.
SI hänger ' allt samman.
Lis- i i stort stöd därav. "
känsla ger betraktaren något a r sam- som en fin punkt i det grönblå eter- sauer kunde visserligen sedan ångra Man behöver icke hi läst eller hört ma trygghet som en bergskedja.
En mörkret.
alldeles över en hotande sig och gråta ångerns tårar inför Ro- därom för att förstå, vad det skall bergskedja, som alltid är där, antin- molnhank.
Men d i jag samtidigt main Rollad, enligt vad det särs.
ha betytt för hustrun, att efter hans gen dess linje ar upplä-t i morgon- sänkte ömt och såg bort mot roren- men göra gott vad ont han gjort, det död finna dessa vittnesbörd i hans ljus, genomlyst a v aftonljus, hårdnad busken, som alltid vinkar in till mig förmådde han icke.
dagböcker.
i skugga eller dold av moln och töc- i rummet, då undslapp mig ett lätt Historien om den landsflyktige dik- Under 1918 äro resignationen och ken.
Dessutom är denna känsla så utrop av skräck och beklagande.
Min taren är alltså snart slut.
men vore ic- dödsaningarna påtagliga.
Förut har sällsynt, mera sällsynt på jorden än unga väninna var bortrövad.
Det var ke fullkomlig.
om man utelämnade han med varje blodsdroppe vägrat att stora bergskedjor.
en ung ror, som öppnat sig förra nat- det inslag a v religiös mystik, som ger dö i tropikerna utan alt återse hust- ElinI Wägner.
(Forsts.
fr. sid. 1).
stark tat denna önskan.
såg han dock nu som allrabäst ut genom fönstret och upp emot himlavalvet igen.
vilket bli- vit klarare och började visa några ROMAN stjärnor.
Han gnuggade med sin av hand p i rutan, för att få bort all im- me.
Vad är själva denna ruta?
bör- C.
J.
L. ALMQUIST (Forts.) jade han monologisera.
Vad är här Alberts fänta känsla var m sval i världen en glasruta?
Den är ett hänryckning; ty utan att vara p e t, mellanting, den också, ett mellanting än mindre svärmiskt religiös.
men emellan inne och ute: underbart nog; rätt och slätt rom underofficer, an- ty själv synes rutan icke.
och skiljer dop, han oemotståndligt av m så en- likväl så bestämt emellan den lilla kel och stor frihet, en s i ren och människovärlden Inne och det omät- oskrymtad dygd.
Hon.
.
utan att ve- liga stora Ute?
Jag kan i rutan själv ta om han icke ändå skulle återkom- se intet.
men genom hennes ser jag ma, såsom han nu ock i sanning gjor- likväl nu himmelens stjärnor?
Ru- de.
.
hade lagt sig tryggt och friskt, tan är obetydlig, kanske föraktlig; ic- och genast insomnat, utan inre upp- ke just m låg varelse ändå, tycker ror, utan farhågor, utan fraser, utan jag; men ej heller mycket hög i vär- de; ja, just som par exemple jag historier.
Men Albert nästa tanke var mindre själv!
Ack, jag ville så gärna rista angenäm.
Hin fann, att det d i myc- in mitt nu^ i rutan: jag har blott ket säkert varit hennes kalla och full- en flinta .här i västfickan, jag har komliga allvar.
då hon yttrat huru lust att försöka, om hon M y t sant, d i det skulle bekomma alldeles ingenting hon påstod.
att därmed kunde glas ic- om han stannade därinne.
Vad be- ke skäras.
tydde han således för henne?
det- Han tog upp och försökte.
Ma, samma som en stol.
.
ett bord.
.
en antingen flintan var för trubbig, el- dörrpost.
.
ett likamycket.
ler han icke tordes åstadkomma bul- - Ack, fortsatte h a n, om jag fick ler genom större ansträngning: med somna!
i morgon blir det bra Oak- ett ord, han kunde intet märke rista.
(13) Det an går Då lutade han sig sorgsen tillbaka i Han gjorde så.
De beställda h i s - uttrycket en ej så liten blanning av Sin stol och lade huvudet mot kar- tarne hade ankommit; också en par- kvinnlig skämtsamhet.
men.
Du är utan diamant, Alhert!
vagn, hö och halm hela bottnen full, Alhert svarade intet.
Men det var blunda och sov .. och fälli hop dina samt två sitser, bestående a v vanliga anspråk!
Allt dimmigare vart det hårda bondstolar.
Hon tycker ej om omöjligt för honom.
att i detta ögon- för hans inre syn; allt trubbigare och de Y r bondsakerna, hon, det har jag Mick icke göra, det han gjorde.
Han tog henne i famn och kysste henne gråare gestalterna därinne.
Pulsarne hört: gästgivaren måste låna mig en helt hastigt.
slogo utan hetta: helt Iångsamt och sits med dyna, sade han for sig själv.
dovt klappade hjärtat.
Universum Sergeantens artiga omtänksamhet var ganska ledsamt Han insomnade.
gick hor kanske ända till barnslighet.
Emellertid hoppade han elastisk och F E M T E KAPITLET.
glad uppför trappan, var vid dörren, Mycket, mycket blir nog övrigt ändå, ste upp och gick in.
Sara stod re- som vi fä tacka varann hjärtligt före, dan på golvet, påklädd och färdig menar jag: och som inga pengar kun- från Hatten var likväl no gälda.
Om morgonen knackade det näpet p i dörren.
Albert for upp i sin stol: även m liten rörelse förmärktes där borta på ticket.
Den i låset uranföre Nu riktigt god morgon!
sade kvarglömda nyckeln vreds helt vac- hon.
Vi hava icke ännu hälsat på kert om.
dörren gick upp och in träd- varann?
Jag har genom fönstret de Annette med en kaffebricka.
sett, att vagnen där på gården allt är Förlåt, — sötaste herrskap, att jag framme.
Men.
tillade hon med en dröjt med kaffet!
sade hon talför mild, helt sakta och litet svävande och beskäftig, såsom det röst.
.
du har farit bra illa för min händer uppasserskor i småstäder att skull i natt?
vara.
Herrn är redan uppe, ser jag?
I hennes gestalt, där hon stod på förlåt!
golvet, låg härvid ett uttryck av stor Alhert tog på sig sin rock, nalkades tacksamhet, formad med nöjet av ett dörren och sade: jag skall gå ned och obegränsat förtroende till hans per- se efter, att de spänna förr.
son.
och till på köpet låg ändå i det topp till tå.
- stundom Sara Videbeck gick straxt därefter bort till deras packning., att överse och betänka huru allt skulle läggas i vagnen för att fara väl.
Då Albert stod i dörren för att gå efter bonden, vilken skulle nedbära sakerna, vin- kade hon honom tillbaka o c h sade: Jag har överlagt något.
Det är bäst att du ensam skriver i dagboken under resan och likviderar skjutsen, ty skjutspojkarne kunna sällan adde- ra.
och de förarga mig så när jag skall räkna med dem, att ja^ mister humöret.
Men se här min andel i stad.
ena hästen för m i r.
24 g milen, 15½ mil, gör 7 rdr 36 sk.; vagnpengarne 46½ sk. ökad skjuts ifrån städerna Arboga och Örebro (flere städer få vi icke), och nattkvarter, allilhop tillsammans II rdr 6 sk. Se här: jag tror icke jag räknat rasande, ty jag är van och kan det.
Räkna ändå över själv.
(Forts.)
