# ID: svediakorp-per328
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,255
# sentences: 674
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Några drag från de amerikanska stolarnas verksamhet.
II.
E n mera sympatisk och för sitt kall bättre lämpad per- ~onlighet än domaren vid barndomstolen i Denver kan man al knappt tänka sig.
Han har ocks % blifvit kallad: » the father of the Juvenile Courta.
Judge Lindsey ar en människa, som förstår barnanaturen bättre än de flesta, som under samvaron med bar- nen får fram drag, som lära honom allt bättre och biittre förstå och bedöma nya fall.
Han ar en barnavän och psykolog af första rang.
Utoni till de vanliga sessionerna, d. v. s. sådana som jag nyss skildrat, samlar Mr Lindsey de barn, som stå under domsto- len, till ett möte hvarje lördagsmorgon, hvarvid han inleder sam- mankomsten med nggot samtal om plikter mot samhället och medmänniskor, vikten a£ sanning i uppträdandet, om lögn, om skvaller o. s. v. Hvarje barn äger att infinna sig hvarannan lördag morgon, för att afgifva rapport om sig själf och fram- lämna meddelande frAn skolan eller arbetsgifvaren.
Och snart nog visa barnen sig angelägna om, att dessa rapporter skola vara s % goda som möjligt.
Inträffar ej någon förbättring, sändas de till en s. k. Detention School, tills man hinner anskaffa ett godt hem eller ock till nagot räddningshem eller till State Industrial School.
Som bevis på, hvilken ambition Mr Lindsey förm %r väcka hos sina smil delinkventer, kan nämnas, att han skic- kat hundratals pojkar försedda med reskassa alldeles på egen hand till sådana platser, och icke mer an tre ha svikit hans för- troende.
Jag tror också hans uppfattning af riktig, den namligen: # Be- handla barn med förtroende, och de skola ej svika ditt förtro- ende~.
Ett ganska roligt exempel därp8.
kan jag nämns.
At- skilligt ofog hade en längre tid bedrifvits med Denvers sparvagnar.
- Pojkar hade roat sig med att lägga stenar på spAren för att få vagnarna att spAra ur, de hade smort fett p&amp; skenorna för att komma vagnarna att med fart rusa ned för backarna.
Man hade sökt gripa orostiftarna men ej lyckats, ehuru man hade tnisstan- kar på de skyldiga.
Mr Lindsey uppkallade de misstankta pojkarna, berättade för dem hvad som händt och föreslog, att de skulle hjälpa honom, ty han var tvungen, som han sade, att för nhgon tid entlediga vakten frAn uppsikten öfver spAren.
Gossarna åtogo sig med stolthet denna vakt, och icke blott detta utan mycket annat ofog upphörde af sig sjalft.
Ja, Mr Lindseys underbaxa takt, att i ratta ögonblicket finna det för hvarje indi- viduellt barn ratta behandlingssattet, ar enast %ende.
N3nga exem- pel härpå skulle kunna framdragas, men jag måste inskränka mig till ett enda.
Polisen hade gripit » en farlig ung brottsling,, om hvilken det stod i Bnnalerna, att han satt inne för » sriira förbrytelser och upprepade rymningar ».
Mr Lindsey ville försöka göra nAgot för gossen och bad, att denne skulle föras till honom.
Då u p p y ningsmannen förde den anklagade till Mr Lindsey, hviskade han till honom varnande: » Har ni inte sett, hur han hela tiden haft ögonen på brandstegen utanför fönstret?
Det ar bast, att jag stannar här. » Men d % Mr Lindseg yrka.de p&amp; att f&amp; vara ensam med gossen, lämnade uppsyningsmannen honom med orden: » T %lan, ni skall vara ansvarig för hononi.
Xi vet hvad det kostat sta- ten att uppspåra denne fånge!, Mr L. visste det.
Han gick direkte fram till ynglingen och sade: » Henry, vet du hvad uppsy- ningsmannen sade?
Han sade, att du haft dina ögon pA brand- stegen hela tiden och att det ar din afsikt att rymma, s % fort tillfälle yppar sig.
Jag tror det icke, Henry, jag tror p5 dig, och jag hoppas, du tror p % mig ocksb.
DärpA gick domaren bort till fönstret, öppnade det pla vid gafsel och sade: » NAviil, Henry, har är brandstegen.
Du har din frihet - och hvad mer är, jag.ger dig tyr2 tii-nmar att undkomma på; jag ämnar ej anmäla din flykt förrän tvii timmar härefter, och du har mörkret till din hjälp.
Om du nu tror, att det inte --- finns n&amp;got godt inom dig, som ar vardt att riiddas - SA men tror du, att det finnes n8got godt, som ar värdt att raddas, nhgot, af hvilket det kanske kan bli nbgot stort - s % stanna!
G % eller stanna, hvilket du vill! » Mr Lindsey gick bort till sitt arbetsbord och satte sig till
sitt arbete.
, Mycket blef ej uträttadt i yttre afseende, men inom honom arbetade en oro för hvad Henry skulle fatta för beslut.
Han visste ej hvad intryck han gjort pti gosseil eller om han alls gjort något.
Under tiden vandrade Henry med en vaggande gång fram och tillbaka i rummet.
Äfven i hans inre utkämpades en strid pi % lif 6ch död ..
Så förflöt en lång stund.
Plötsligt hör Mr L. gossen ta några beslutsamma steg mot fönstret.
Han vågar ej se upp af fruktan att få se Henry försvinna ned för stegen.
Men i stället hör han en smäll.
Fönstret slas igen, och haken lägges på.
Henry går raskt fram till Mr L.
» Domare », siiger han, » aldrig har någon talat sh till mig, som ni gjort, aldrig har någon visat mig ett sådant förtroende.
Jag vill göra hvad helst ni befaller mig ».
Därpå talades de vid.
De talade onz brott och om polis, ända tills det var tid för gossen att återvända.
Och då - ja, då sände Mr L. honom ensam tillbaka.
Och han gick för att frivilligt intaga sin plats i korrektionsanstalten Buena Vista.
Det är denna ljusa, modiga tro, som ar hemligheten af Mr Lindseys framgång i arbetet bland ungdomen.
LAngt ifrån att barnen skulle känna fruktan för eller hysa misstroende till barndomstolen, betrakta de denna institution såsom ett stöd och söka där hjälp i sina angelägenheter.
En mängd sadana fall visa, att de respektera lagen och känna, att staten star på deras sida.
.
Jag har har hufvudsakligen talat om gossarna, och det är helt naturligt, då dessa i så mycket bögre grad frekventera dom- stolen än flickorna.
Intill %r 1904, från hvilken tid de siffer- uppgifter jag användt datera sig, förhöll0 sig respektive fall som 1 0 till 1.
De förseelser, hvilka oftast komma under domstolens be- handling, äro snatteri, skolkning, okynne och lösdrifveri.
Och dessa kulminera under 12-14-årsåldern.
Men antalet fall lär afgjordt ha sjunkit, sannolikt emedan barndomstolen f r h början tar hand om barnen och i tid ställer dem » on probation)).
Ty att barndomstolen redan gjort nytta, därom ar intet tvifvel.
Ja, Mr L. anser sig ha gjort mer nytta under de .jamförelsevis få %r han där arbetat än imder de 20 år han arbetat som domare i vanlig bemärkelse, och detta ej endast för barnen, utan ock för de vuxna, med hvilka han genom dessa kommit i beröring.
Många af dessa personer ha därigenom kommit till insikt om sina skyl- digheter mot och sitt ansvar för barnen. '
.
I
Ja, säkert ar, att ~barnproblemet är statsproblemet % och detta ej endast nr humanitär synpunkt utan äfven ur stats- ekonomisk.
Hvar och en vet hvad det betyder för staten att uppfostra sina medlemmar till arbetsdugliga medborgare mot det att genom försumlig uppfostran öka proletariatet.
Återstdi ännu att saga ntlgot om huru barndomstolen varit anskrifven i olika kretsar, Den har naturligtvis, s o m allt annat nytt, varit förernk1 för olika bedömande, men det synes dock p % en mängd uttalanden frhn föräldrar och målsrniin som om den i allmänhet vunnit deras förtroende och som de kande den som ett stöd och en hjälp.
Mr Lindsey redogör i gin rapport för en del skriftliga utta- landen om barndomstolens verksamhet, som kommit honom till del.
Föräldrar uttrycka sin tacksamhet för hvad som genom denna institution blifvit gjordt för deras barn och särskildt för det humana, sympatiska sätt, hvarpå de blifvit behandlade.
En talar om att poliserna i allmänhet äro alltför brutala mot pojkarna vid minsta anledning.
%Vore de mindre brutala, skulle vi ha bättre pojkar.
Från ett håll har dock Judge Lindsey mött afgjordt mot- stånd, och det är friin det h m, där han borde kunnat vänta stöd: frAn polisen och fiingelserna.
I st. f. att inse det abnorma i att behandla barn som brottslingar och döma dem efter allmiinna strafflagar, ansågo de att Judge Lindsey öfverskattade barnen och alleör godtroget lyssnade till deras historier.
Ja, de för- klarade rent ut i tidningarna hans öfverdrifna nit för barnen som galenskap, i akt och mening att räcka misstroende mot honom och hindra antagandet af den motion till lagstiftning för barndomsto- len han hade väckt.
Judge Lindsey skref till polismyndigheterna och inbjöd dem att göra en undersökning, huruvida han öfverdrifvit förhiillandena.
Ett möte skulle hallas i hans ämbetsrum den följande dagen kl. 2.
Till detta inbjöds guvernören, borgmästaren, ämbetsmän i polisen, prästmän m. fl.
Först den dag mötet skulle hållas, fick han svar att de skulle infinna sig.
Mr Lindsey inkallade då en person, At hvilken han lämnade en lista p&amp; pojkar, som varit i fängelse och bad honom hopsamla 10 af dem till kl. 2 samnia
dag.
Denne svarade, att det vore omöjligt, enär tiden var för kort.
Mr L. ögnade ' hastigt igenom listan och stannade vid nam-r net » Mickey ».
Här hade han den, som kunde hjälpa honom.
Rlickey var en gatpojke, soiz ofta varit i fängelse, senast &amp; ngefär en månad före detta tillfälle för en mindre förseelse.
Denne Mickey efterskickades.
Efter en stund, infann han sig varm och anf; Pldd.
» Mi~key », sade domaren, » jag har hjälpt dig, då du varit i svårigheter.
I dag är det din tur att hjälpa e i g.
Jag behöfver i dag kl. 2 en tio stycken pojkar, som varit i fangelse, kan du laga att de äro här vid den tiden?, » Om jag kan? » sade Mickey, » om jag bara hade en » maskin », skulle ni få pojkar i öfverflöda.
En velociped anskaffades, och Rlickey begaf sig åstad.
Klockan blef 2, och de som skulle närvara vid mötet hade in- funnit sig.
Men annu hade inga pojkar synts till.
Judge Lindsey var förtviflad.
Nax några minuter gått hördes ett rammel och skrammel i trappan, och in störtar Mickey med ett 40-tal pojkar.
Domaren samlade dem i angränsande r i m och Mickey fick i uppdrag att välja ut några, som kunde vittna om huru de haft det i fängelset, och hvad intryck fängelset gjort på dem.
Med Mickeys bistånd utvaldes 10 pojkar, som inkallades den ene efter den andre, för att inför mötet tala om sina erfarenheter ..
Korsförhör anställdes, och genom deras svar koninlo åtskilliga miss- förhAllanden i dagen; DA förhöret pagått en timme eller tvii reste sig guvernören och förklarade, att det kunde vara nog.
» Mins her- rar », sade han, » jag har i hela mitt lif icke hört talas om så mycken korruption och uselhet, som jag i dag fått lara kiinna genom desga barn.
Nu skall heller intet i min styrelse blifva mig s % angeliiget som att genomdrifva Judge Lindseys motion.
Jag bryr mig ej ens om att läsa den; säger han, att den afser att ändra dessa förhallanden, då Sr jag nöjd, och om Judge Lindsey är » tokig », d % vill jag ha mitt minn på listan öfver » de tokiga » under hans.
» Lagen blef antagen, och Judge Lindsey fick behandlingen och kontrollen öfver de beroende, försummade och brottsliga bar- nen anförtrodd åt sig. '
* k * De amerikanska barndomstolarnas verksamhet har blifvit uppskattad äfven utom Förenta ' staterna.
I England har man gjort försök i samma riktning, och t y ~ k ' e kejsaren har under, den '
sista tiden tagit upp.
saken till undersökning och är betankt p % att införa liknande institutioner i Tyskland.
Till sist vill jag endast citera några ord, uttalade af presi- denten Roosevelt vid ett offentligt möte, hvilka visa hans upp- fattning af folkuppfostrans betydelse i dess vidstriicktaste mening:, Blott ett ord om landets framtid - landet s %som det kommer att t.e sig 20, 30, .40 %r härefter.
Mycket beror på det satt, hvarp % vi drifva vår handel, huru vi sköta våra industriella verk, vårt landtbruk och v %r boskapsskötsel.
Men hvad som betyder mest, ar hvad slags män och kvinnor det d % kommer att finnas i landet.
Ingen nation är saker, om icke i hemmen finnas friska, glada och lyckliga barn.
Om barnen och ungdomen icke upp- fostras val, äro de en förbannelse icke blott för sig sjalf va, utan det betyder ruin för den framtida staten! % Denna vidsynta uppfattning af uppfostran, grundad pk en djupare insikt om barnanaturen och dess kraf, och tillampad mera individuellt i barnens lif, är det, som skall omskapa världen.
Anna Kmse.
Carlyle och hans hustru.
III.
Jag har något länge uppehållit mig vid Carlyles tidigare lif, särskildt vid den episod som utspeltes p % den skotska farmen, emedan denna del af hans lefnad och äktenskap ger klafven till förståendet af det hela.
Hvad de rent yttre tilldragelserna i Carlyles och han hustrus historia betraffa, erbjuda de från denna tid föga växlingar.
Hans lif var tänkarens, den lardes, enstöringens, och det var förnämligast ge- nom sina verk han kom i beröring med sina medmänniskor.
Med undantag af ett par kortare utländska resor och de niistan regelbundet återkommande sommarbesöken i Skotland eller på nAgra vännere landtegendomar, förflöt Carlyles lif friin den datum, har ofvan nämnts, till dess han den 4 februari 1881 gick ur tiden, inom väggarna af det enkla londonhus, där han, sedan han lämnat sina bopålar.
Skotland, först slagit upp
.Huset, som makarna p % engelskt vis ensamma bebodde, var ganska rymligt, försedt med en liten miniatyrträdgard, där Carlyle vårar och höstar brukade gräfva upp de anspråkslösa små blom- sterrabatterna och där hans hustru med ömhet viirdade ett par tynande krusbärs- och syrenbuskar, hitflyttade från Skotland.
Småningom underkastades huset en del mindre förbättringar och tillbyggningar, däribland, för att skaffa Carlyle arbetsro, det s. k.
%ljud-försäkrade arbetsrummet » (the sound-proof room), åstad- kommet genom att yttertaket - höjdes och att det rum i öfre våningen, s p därigenom erhölls, försågs med dubbla väggar men inga fönster, som kunde slappa in bullret, utan ljuset kom upp- ifrån.
I det hela bibehölls dock huset oföriindradt under de 47 år Englands store historieskrifvare där hade sin bostad, och det var under dess tak de världsberömda verken: Franska revolutione~zs historia, Cromwell och Fredrik den store m. fi.
sågo dagen.
I denna miliö se vi makarna Aldras vid hvnrandras sida, utan att den disharmoni, hvaraf man märker spår redan under deras första aktenskapstid, helt och hållet skulle försvinna.
Deras temperaments skiljaktigheter kunde, till trots af den andliga jämnstalldheten, till trots af den fond af kärlek, som fanns p % djupet, aldrig göra deras förening till hvad man kallar ett lyckligt äktenskap.
.
De vor0 båda försedda .med till ytterlighet lättretliga nerver, därtill hiiftiga, impulsiva och nastan skrämmande ärliga och sanningsälskande.
Ingen af dem hvarken kunde eller ville sticka under stol med hvad han eller hon kände.
Slitningarna inom den Carlylska familjen voro äfven under makarnas lifstid föremal för bekymrade kommentarier bland deras vänner, och försök saknades ej att utifrån återställa jämnvikten.
Man kan lätt tanka ' sig med hvilket resultat.
SAsom varande den mest oheharskade af de b %da, gaf han mest hugg på sig och har, helt visst med ratt, fått uppbära den drygaste delen af klandret.
Men Froude, som beskyllts - för att ha stått under den förtrollning, som mrs Carlyle sades utöfvat på alla dem, med hvilka hon.
kom i närmare beröring, döljer icke att fel iifven funnos å hennes sida.
Hon bar med heroisk sthnd- aktighet utbrotten af mannens svåra lynne och en m %ng %rig, mödosam öfning hade lart henne att mota stormen, men drifven till det lyttersta skydde hon ej att parera huggen, och man kan icke undg % att reflektera öfver saknaden hos henne af den för kvinnan egna styrkan, som ligger i förihiigan att öfvervinna det '
.
onda med det goda.
Man förstar därför lätt den malle, finkäns- lige Robert Brownings omdöme om mrs Carlyle, att hon var » en h %rd, kärlekslös kvinna,.
Tilläggas bör, att den författare, som anför detta yttrande, samtidigt intygar, att den brist pH mjukhet Browning iakttagit hos Carlyles hu~tru, troligen förskrifver sig från det tillfälle, d % Browning under ett besök i Cheyne Kow i sin ifver att demonstrera nigon invecklad filosofisk sats, placerade den sjudheta tékitteln på förmaksmattan.
Mrs Carlyle, som var en ordningsmänniska och som nödvändigheten lärt att vara akt- sam om förmaksmattor, torde ej med lika blida ögon ha betraktat den unge intressanta poetens distraktioner som andra hans mer mondäna väninnor, Och detta ursäktar man henne.
De första åren af Carlyles och hans hustrus vistelse i London vor0 fulla af bekymmer ..
De hade etblitet sammansparadt kapital som beräknades kunna, under iakttagande af den största spar- samhet, räcka ett år.
Lyckades det dem efter denna tid ej att förstarka kassan hotade verklig nijd.
Natsändniugarna fran släk- tingarna i Skotland motskgos därför med längtan, icke endast emedan de tjänade som dämpare p % Carlyles humör, som i hög grad affekterades af de i hans tycke onjutbara londonviktualierna, utan emedan en tillökning af det ofta nästan utsinade matförradet var s&amp; behöflig.
Det var nu mrs Carlyles genialitet som hushH1- lerska sattes riktigt pA prof och utgjorde ett shdant mysterium för den alltjämt växande vänkretsen.
Det historiskt vordna hemmet i Cheyne Row syntes nämligen för de besökande alltid som ett mönster af enkel, men smakfull elegans.
Ingenting föreföll att fattas.
Hela hemligheten, till hvilken blott få hade nyckeln, var nog den, att frun i huset var en tusenkonstnär, som när det knep kunde vara bide snickare och tapetserare, för att nu endast nämna ett par af de handt.
verksgrenar, hvari hon genom en lång öfning förvärfvat färdighet.
Allbekant är den katastrof, hvard Carlyle drabbades under de första londonåren: förlusten af manuskriptet till första delen af sin » Franska revolutionens historia ».
Det sätt hvarp % han bar denna pröfning kastar ljus öfver hans karaktiir: retlig, obe- härskad, otalig, då han kom i konflikt med lifvets smil vedervär- digheter, stor inför de verkliga olyckorna.
Händelsen berättas af Froude sålunda: John Mill, den tiden Carlyles närmaste och mest värderade vän, var p % det lifligaste intresserad af den nya boken.
Allt
efter som arbetet framskred l h a d e .han manuskriptet hem till sig för att göra en del annotationer och anmärkningar, dels till hjälp för författaren, dels för att vara beredd på en snar anmälan.
Den nyss fullbordade första delen var i hans händer, d&amp; en afton - det var den G mars 1835 - när Carlyle, » efter att ha arbetat som en negerslaf hela dagen », slagit sig till ro hos sin hustru, f %r höra en bultning p % förstudörren, nigon skyndar med b ' rhd- skande steg uppför trappan, och in störtar Mill blek som ett lik och oförmögen att fc5, fram ett ljud.
» Nill », ropar Carlyle, » hvad fattas dig, människa?
Hvad har hand t 3 Vacklande och ledd af Carlyle till en stol, kunde han andt- ligei i afbrutna meningar framstamma en förklaring.
Manuskriptet, som sedan det blifvit läst, af vhrdslöshet lämnats framme, hade af tjänsteflickan, som ansett det vara några värdelösa pappers- rester, kastats i knminbrasan.
Allt, med undantag af några blad, var oåterkalleligt tillintetgjordt.
Detta var allt, men tillrackligt förkrossande i sanning.
För Carlyle betydde det ej blott förlusten af många månaders under högtryck utförda hjilrnarbete, utan äfven afståendet fran hoppet att, kunna lösa sin egen och hustruns existensfriiga, som just d % var bringad till sin spets.
Men Carlyles första handling var icke att lamentera öfver sin egen olycka, utan att trösta den förtvif- lade vännen.
Då denne ändtligen lämnat makarna åt sig sjalfva, voro Carlyles första ord till sin hustru: » Det var ett hårdt slag för stackars M.il1.
Vi måste bjuda till det biista vi k u n m att dölja för honom, hvilken allvarlig sak detta i sjalfva, verket ar för oss. » Det var verkliga pröfningar, sadana som, de har nämnda, som närmade makarna till hvarandra, då kände de, genom alla hvardagslifvets söndringar, att de vor0 ett.
» Hon var mycket god mot mig », skrifver han ' också till sin bror i anledning af den har relaterade olyckshändelsen.
l Men tillvaron ar ju vanligen icke sammansatt af katastrofer, stora handelser och stora sorger, som sätta de mäktigare själs- krafterna hos människan i rörelse.
De smfi hvardagsupplefuelserna fylla den ojiim£örligt mycket större delen af vår existens.
Och det var dessa, som hade en otrolig förmåga att bringa herrskapet.
c&amp;dyle ur jämnvikten.
Fattigdom, bekymmer, olyckor kunde de bära, icke sh lifvets dagliga nötning.
När med Aren Carlyles rykte som författare blifvit stadfäst, nar arebetygelser och utmär- kelser haglade öfver honom, när det ekonomiska bekymrets börda lyfts frAn deras axlar och de sutto i välstånd, om än icke i rike- dom, fanns det tillrackligt kvar af det dagliga.
lifvets stötestenar för att förbittra deras tillvaro.
Det var s. k.
» pigbekymmer », för hvilka mrs Carlyle mer an de flesta husmödrar tycks varit utsatt.
Det var bråk med handtverkare och husvärdar, för att ej tala om det obehag, som förorsakades af de för gamla londonhus oundvikliga extra inkvar- teringarna i väggar och sängar, mot hvilka fru Carlyle hela lifvet igenom tycks fört det mest energiska utrotningskrig.
Det var tuppar och hundar och andra fridstörande element, som inverkade på Carlyles arbetsro.
Genom deras bref har man £Att en ganska närgången inblick i deras husliga förhiillanden, ty det synes ha varit hos dem båda ett behof att, nar de vor0 Atskiljda, i detalj ge hvarandra del af detta lif vets vedervärdigheter.
Allt emellanat tyckes det ha varit nödvändigt för dem att skiljas At på en tid för att pusta ut.
Han for gärna hvarje Ar under nlgra veckor till det gamla fadernehemmet i Skotland, där han delade de sinas enkla vanor; hon besökte sina släktingar.
Men när de äro åtskiljda, känna de först hfligt sambandet och nästan dagligen skrifva de till hvarandra.
Hans bref äro ömma och kärleksfulla, nästan barnsligt undfallande och ödmjuka, nar han vet med sig att han har nAgot särskildt att afbedja.
%Allt skall nu blifva godts, skrifver han, bara du kommer hen1 till mig igen %.
Han ' lofvar att icke brhka och trötta henne mera, inte ställa till något.
spektakel igen.
Han slösar med de ömmaste benämningar, på samma gång han klagar öfver alla de fataliteter han har att utst % under hennes bortvaro.
» O, darling, nar kommer du hem och beskyddar mig ?^ frågar han full af förtviflan.
~ X i n papperseax, som kommit bort, skulle du fPtt rätt pi % inom fem minuter, de andra (tjänsteandarna) behöfva därtill fem manader.
» Hennes bref innehålla vanligen inga kansloutgjutelser, men äro sprudlande a£ lif och kvickhet, nar de ej, som ofta händer, visa sphr af modlöshet och nervös öfverretning.
Hon kan p % det mest dramatiska vis sätta i scen de trivialaste dagliga händelser: tapetsehg af ett rum, kontroverserna med den nya tjänsteflickan o. s. v. Liksom han ger henne del af allt, icke bara det som
rör hans arbeten och deras fortskridande, utan alla sina motig- heter och lynnesskif tningar,, finner.
hon inga af det dagliga lifvets små episoder för tarfliga, att de ej äro värda att relatera.
Det är därför makarna Carlyles korrespondens är så utomordentligt liffull och visar oss dem som lefvande personer, sådana de gå och stb, utan de högtidliga draperier, som ab ofta, nior det rör berömd- heter, skyla för oss den verkliga människan.
.
J u mer man fördjupar sig i de dokument, som innesluta det Carlylska fnmiljedramat, desto klarare framträda därur de båda märkliga personer, som diiri spela hufvudrollen.
Man skall vara en bra ' klen psykolog och människokännare för att icke se, att man här har framför sig ett af dessa mänskliga förhållanden, som ha upprepats så länge världen stått: tvenne människor förenade i kärlek men skiljda genom oförenligheten i temperament.
Sam- lifvet mellan Carlyle och hans hustru kunde aldrig sänka sig till: vaneäktenskapets banalitet, därtill stodo de alltför högt som snillen och som människor.
Ile voro, som Froude triiffande uttrycker sig, att likna vid ett par diamanter af renaste vatten, fullkom- nade genom slipningen mot hvarandra, men hvars facetter aldrig helt kunna sammanpassas.
Hur väl förstbr man ej, genom att så att säga följa deras samlif dag för dag, hvad en finkänslig, varmblodig, af naturen.
stolt och fordrande kvinna hade att utstä i samrnanlefnaden med en man till); tterlighet slaf af sitt ajukliga lynne som Carlyle.
» Jag känner niig som vaktaren i ett dArhus », skrifver hon en gang till- en vän.
Och att tidtals Carlyles sinnesförfattning gränsade till det abnorma framgAr af flera samtidas uttalande.
Man finner äfven att om hans hustru led, var hon ej så beskaf- fad, att hon kunde bara den förtryckta ' makans martyrgloria med stilla resignation.
Vid en jämförelse mellan deras karaktärer märker man, något som i det föregående ofta påpekats, att hon var den fastare, oböjligare af dem båda - hvad engelsmännen kalla » the strong-minded wonian, - han den vekare, mera känsliga.
Med hela det imponerande, om urkraften hos de puritanska tros- kämparna erinrande läggningen i hans väsen, som kom hvarje hans ord att på samtiden verka som huggen af en skarpslipad tålk klinga, trots kgrheten i hang liksom i järn gjutna gestalt, från hvilken all mjukhet och smidighet synes utesluten, rymde hans inre en stor fond d .vekhet, ja, en nästan barnslig blödighet.
Till och med hans jeremiader, hans kraftuttryck, som kunde placeras '
på Ue mest omotiverade stallen, hans kink och otalighet, då det gallde det dagliga lifvets oundvikliga sni % förtretligheter, allt p %- minner om lynnesegenheterna hos ett sjalf svaldigt barn.
Men om Carlyle i mångt och mycket var som ett stort barni saknade han A andra sidan barnets älskvärdhet och behag, hvilket låter orngifningen öfverse med sjfilfsvAldet.
Hane hustru, som aldrig smakat lyckan af att aga ett litet vasen, hvarp % hennes moderskärlek kunnat koncentreras, hade ej den sanna moderliga fördragsamheten med sin stackars Toms vanarter.
För husfridens skull teg hon i det langsta, men bitterheten bet sig fast inom henne o ~ h tog sig understundom alltför kinnbara uttryck.
iifven hennes hangifna beundrare kunde ej undgti att kanna sig illa berörda af skärpan i den ton, hvarrned hon, då hon var i sitt sarkastiska lynne, brukade satirisera sin mans löjliga sidor, under det att han sjfilf, med sin lifliga uppfattning af humor, endast med ett godmodigt skratt besvarade de ej: ditid o£örargliga kvick- heter, för hvilka han var en skottafla.
Å andra sidan kunde vännerna vid hemkomsten frtftn ett af dessa af samtiden s % högt skattade besöken hos tinkaren i Cheyne Row, under hvilka gasten i fulla drag njutit a£ viirdinnans älsk- värdhet och spirituella konversation och vardens genialiska mono- loger, under mhnga dagar förföljas af minnet af det utpinade och lidande utirycket i hennes ansikte, hvilket skvallrade om, att ej allt i detta hem var hvad det borde vara.
En episod i deras lif var emellertid af den natur, att den verkligen kunnat Avagabringa en oåterkallelig brytning mellan makarna; att detta ej blef fallet visar hur starkt i sjalfva verket bandet var mellan dem.
När Carlyle genom sina berömda förelasningar, som besöktes af eliten af Londons larda och fashionabla värld, med ens blifvit ryktbar och lejonet för dagen, taflade medlemmarna af the upper ten thousand att se honom hos sig.
Och det förefaller som om den allvarlige, stolte, för yttre utmärkelser annars sh likgiltige lärde ej varit okänslig för den hyllning, som kom honom till del från Englands förnäma lorder och ladies.
Bland dessa senare var det en rik.
och lysande dam, lady Ashburton, som sarskildt in- tresserade sig för den originelle och genialiske Carlyle, och så
smhingom uppstod ett varmt vänskapsförhållande mellan dessa båda.
Han inbjöds till hennes gods och kom darigenom i nara beröring med den stolta engelska högadeln.
I detta högättade sällskap kande sig mrs Carlyle, som man för mannens skull ej kunde undgå att inbjuda, till öfverlopps.
Vacker, ståtlig, ladylik i hela sitt upptriidande, utgjorde hon en prydnad för hvilken säll- skapskrets som hälst, men omtålig och stolt som hon var, kände hon på det lifligaste hvarje åsidosättande.
Att det var för mannens, ej för sin egen skull hon taldes, tog hon som en förolämpning.
Lady Ashburton synes ocksii ha varit föga finkänslig mot Carlyles hustru, högdragen, bortskämd, nonchalant, tog hon sig för att protegera henne, och att protegeras var något mrs Carlyle minst af allt kunde finna sig i.
Det kom oupphörligt till upp- traden mellan makarna för lady Ashburtons skull, och afven om renheten i dennas och Carlyles förhiillande står höjd öfver allt tvifvel, uppvackte det hustruns svartsjuka.
Det finnes flera slag af svartsjuka, den som under så många Ar förbittrade Jane Carlyles lif var mer en intelligensens än en känslornas sak.
Hon kande sig förödmjukad af att se mannen imponerad af, beundrande och höjande till skyarna en Irvinna, hvilken hon visste sig andligen vara öfverliigsen.
Hur grymt han skrat sin makas känslor genom att hhlla fast vid ett vänskapsförhAllande, som för henne var så antipatiskt, synes han ej varit medveten om.
Först, e£ ter hennes död fann han af heniies dagbok, hvari hon gifvit lu£t %t sin smarta, hur mycket hon lidit och förstod den del han halft i hennes lidande.
Men Aren gingo och med dem kom större frid, lugn och harmoni i deras samlif.
När lady Ashburton dog försvann ju också en af förnämsta orsakerna till misslialligheten mellan ma- karna.
De svara sjukdomar, af hvilka mrs Carlyle drabbades, då hon under månader sväfvade mellan lif och död och den svaghet som däraf blef en följd, lärde honom att högre uppskatta henne och att först % hur omistlig hon i själfva verket var för honom; och den ömhet han under lidandets dagar visat henne, hade öfver- tygat henne om hur innerligt han verkligen älskade henne.
Deras aktenskaps solnedghg Aterfick nAgot af den glans, som dess mor- gonrodnad haft.
När till slut slaget föll, nar hon utan förberedelse rycktes. '
bort från honom och han står ensam, blir den gamle, af sorg och samvetskval dignande Carlyle en tragisk gestalt, värd var djupaste medkänsla och vördnad.
Ku, d % det var för sent, för- stod han hvad hon kä.nt och lidit af hans retliga, obehärskade lynne.
Hans fel framstodo i förstorad gestalt, blind som han varit för dem förut, öfverdref han.
dem nu.
» O », hördes han ropa g %ng pA giing, » om jag kunde få se henne ännu en gång, om det endast vore under fem minuter för att saga henne att jag trots allt älskade henne!
Hon visste det aldrig, aldrig! » Skuldmedveten och i sin ifver att försona ville han att efter- världen skulle få veta hela sanningen, att ingenting som kunde kasta ljus öfver deras förhiillande, vore det aldrig s % förklenande för honom själf, skulle undanhållas.
Han underkastade sig dar- för den smärtsamma plikten att geuomga alla hustruns bref, dag- böcker och anteckningar och han bifogade förklaringar och reflexio- ner, alla andande den djiipaste inger och den varmaste kärlek.
Han förordnade att efter hans död hennes papper, jämte hans tillagg, skulle utgifvas, på det att hennes minne mhtte framst % rent och oförvitligt och all skuld kastas p&amp; honom allena.
Dar- .igenom ville han i någon mAn försona hvad han brutit.
Han.
trodde och hoppades att han snart skulle f&amp; följa sin Jane i grafven.
Men i 15 langa &amp; r öfverlefde han henne.
Hans Alderdom omgafs af hela det engelska folkets beundran och vörd- nad, man såg upp till den gamle tänkaren som till en sime, en profet, och hans ord fingo en betydelse som ingen engelsk man före och efter honom haft.
Men allt yttre berörde honom endast ytligt.
Kring den bortghngna kretsade hans tankar beständigt, kring minnet af henne och möjligheterna af ett återseende i en kommande värld.
Sorgen och tiden mildrade hans lynne, och historien har ej att uppvisa en vackrare, noblare gestalt an den gamle Carlyle i hans sena lefnadskvall.
L.
P) - 92. l$ Kvinnan i den moderna dramatiken.
A propos skådespelet ~Oertrwd D af Hjalmar Söderberg.
Har den moderna kvinnotypen, sådan den framträder i dikten - dramat eller romanen - in motsvarighet i det verkliga lifret?
Man kan inte Mia bli att göra sig den frågan vid lasandet och
beskhdandet af nutidslittemturens.
m&amp; representativa alster och att bry sin hjärna med .att söka passa in, den diktade bilden efter de lefvande varelser man ser röra sig, tala och handla omkring en.
Ty litteraturen är ju., eller viintas vara, den spegel, hvari ett kommande släkte skall läsa sig ' till hur,$ sågo ut och voro beskaf- fade, vi, en förgången tids manniskor.
Meii.
det finns speglar och s p e g l ~.
Ej alla speglar äro trogna.
Somliga äro behäftade med så obotliga fläckar, att allt som diri reflekteras synes fult och dunkelt, de vackraste ansikten bli karrikatyrer.
Dessutom beror det på hur, spegeln är inriktad.
Den kan ha ställts i ett sådant plan, att det som Atergifves blir falskt och missvisande.
Det ar således med stora modifikationer littera- turen .far betraktas som en spegelbild af tiden.
.
En del af vhra nyare författares framsteningar af kvinnor äro sådana där missvisande speglar.
Hur högljudt än en beund- rande klick må utropa: %Hur sant l Hur triiffande!
Hur likts l så kanna vi ej ige; oss i dem.
Det nyligen p å Dramatiska teatern framförda skådespelet ~Gertruda, 1Hngt förut kandt genom det i trenne upplagor i bok- form utkomna arbetet med samma namn, har närmast gifvit anledning;: .. -., till ofvanstående reflexion.
~ i t g n anger ' att det är kring en kvinna dramat rör sig.
En öfverflödig fingervisning, nutidsdramaturgerna äro, som bekant, ej skdeles uppfinningsrika i .val af ämnen, och)) das ewig Weibliches tycks p&amp; dem öfva en oemotst %ndlig attraktion.
Kri- tiken har betecknat stycket som ett psykologiskt och litterärt konst- verk af hög rang, det har gifvita med etormaiide bifall, det har kom- menterats och applhderats, nara nog som med gamle Ibsens styc- ken i världen; inte ur vägen således att det äfven uppmärksam: mas £rAn kvinnohåll, något jag anser desto mer beriittigadt, som stycket sjalft och dess tendens, icke mindre än den offentliga kritikens utlaggning, liksom utmanar till en gensaga. '
* * * * Att ~ G e r t r u d ~ ar ett stycke skrifvet med mycken talang,.
kan icke bestridas, dialogen ar naturlig och lätt flytande med en del skarpa och träffaide repliker, dramat är ' väl byggdt, som det heter, och med undantag af den något tröga slutakten, erbjuder det hela en så pass spännande dramatisk konflikt, att den sceniska *
sucqhn till dels daraf liiter .sig förklaras.
Men hyad som ar .sr&amp; rwe att.
förklara ar, att publiken i det visserligvn briljanta men dock s&amp; tomma ' ' och.
ph.
effekt anlagda repiikfyrverkeriet låter dupera sig till att se nAgo&amp;&amp; outgrundligt djupt och psykologiskt beundranskrdt.
Man har jämfört söderberg med Ibsen.
I s k - ning en alltför stor ära för den förstniimnde.
Likheten skulle då best8 i. det.
problemartade anslaget och i den med aforismer af en.
vias djupsinnighet späckade ' dialogen.
Men för öfrigt?
Hur förstod icke dep stbre döde mästaren, med allt det- negativa i sin problemdiktning, att gripa t a i i difvet, att få den tanklösa hopen att häjda sig inför det obönhörliga: .Manniska, känn ' dig själf l Men.
hvad ger .oss s Gertrud » af lif vet?
Hvad vi f å se är en lättf ärdig kvinna, som skiftar kärlekeförhhllsnden lika ledigt som man byter handskar - n&amp;, icke precis lika lätt, eftersom omby- tena orsaka en del jämmer och elände - och för hvilken, liksom för.
askådaren eller läsaren, det till slut återsttir ingenting annat an den stora.
tomheten, det bleka intet.
Sådant händer nog, säger man.
J a väl, lättsinniga ' kvinnor ha funnits i alla tider, sAdann som helt 1Ata behärska sig af sina sinnliga passioner - den dramatiska konsten har ju i oändlighet varierat temat - häri ligger hvaxken niigot nytt ever egentligen osant ...
Men hvad - den moderna skönlitteraturen.
förbehållit sig som sin uppfinning, ar att utsmycka denna slags kvinnotyp med.
~suveranitetenss särmärke, för att använda ett uttryck, Björn- stjerne Björnson legaliserat i sitt sista, sh väl etiskt som estetiskt underhaltiga arbete » Mary %.
Den moderna h jältinnan draperar sig i .sin » odygds som med en drottningmantel, och nar r i d h faller är det under Askildarnas tårar och odelade sympati.
.En sådan dar szwer~~z kvinna ar Gertrud.
Hon för ett nobelt, djupsinnigt spriik på läpparna, har furstinnelater och dihtil1 något mystiskt tilldragande, som mäktigt anslår alla, män.
Hon %r gift med en ansedd ämbetsman - innan pjesen slutar se vi honom t. o. m. blifven konsultativt statsrhd - och hans vet$knp om hennes föregiiende förbindelse med en annan man, hindrar ej att han älskar henne och bär henne på sina händer.
Efter nagra Ars äktenskap och sedan hennes.lilla barn dödt, söker hon i en lidel- sefull kärlek till en ung musiker att fylla ut tomheten i sitt lif.
~ e n n e, en rh, oborstad säll&amp; bedrar och förriider henne pH det ovärdigaste, och slutet blir &amp; t hon, som ägt tre man, st&amp;r där ensam utan någon man alls.
Hon giir från hemmet som Dora
.gjos.de och.
sl %r porten i lås efter ' sig, men man vet att hon, icke som » Dockhemmetsr hjältinna går för att uppfostra sig själf, att ' försöka först och främst bli en människa och att tanka ut shvad religionen.
och samhället ar, för ' att måhanda en gång komma till- baka en hättre, andligen fri varelse.
För Gertrud existerar ingen.
själfuppfostran, hon äger intet sjalf.
Utanför ' kärleken ar allt ' edödt.
.
När den släpper tag ghr hon under.
' Och hvilken kärlek?
, Jag tror på kattets lust », lyder rnatt.ot på boken, och i den.
satsen ar Gertruds personlighet karaktäriserad, Fortsättningen p %.
mottot-: » och p % sjalens obotliga ensamhet »; blir i detta samman- hang en meningslöshet.
.
Ty en varelse af.
Gertruds halt sätter man öfver hufvud taget ej i ' förbindelse med .ordet.
sjal.
.
Hkrrned är pjesens.
hela tröstlös&amp; och ihhliga tendens angifvh.
Det osanna däri ligger ' ej i teckningen af en kvinnas blinda, obehärskade kärlek till ett henne ovärdigt föremål; tusen gånger upprepas sadant i lifvet, erbjudand.e skådespel .fulla af tragik,.
men iifaen af en viss storhet, då förvillelsen är .adlad at känslornas äkthet .och vikme.
Men har tages den illusionen i f r h oss.
Att det icke a r det själsliga utan det kroppsliga, ' r köttets lustr, som.
är det förhärskande, blirmed all tydl.ighet framhiifvet.
* På samma gång söker författaren bafda sin ' modells suveranite t!
Och han blir tagen på ordet.
.
Sarskildt såsom Gertruds roll har tolkats af en ung konstnärinna, som d8ri inlagt sin egen fin,a kvinnlighets.
hela charm, fhr figuren en dubbelt förra ' disk.gestaltning.
Man ser ej det uppkonstruerade, osanna, y % teatereffektsökeri anlagda: i teckningen, utan ropar: » Sådan är kvinnan » !.
och applåderar författaren, son1 så snillrikt förstått taga henne p % kornet.
Xen ute i lifvet söker man förgäfves efter en Gertrud.
Och väl är det, Iion har utan tvifvel gjort tillräckligt ondt p % scenen. '
I Emellertid ' ar det ett faktum, att kvinnor af Gertrud cert kommit att behärska skönlitteratiiren, Atminstone.
nar den för- bindes ined.
manliga författarenamn.
.Egentligen förekommer två varianter af arten.
Den suverära erotomana kvinnan efter det i Söderbergs skådespel angifna receptet, och det ar hon som in- tager första planet, m.en nAgot lägre.
placerad förekommer en half syster till h,enne med ett l enklare, l h g t mindre kompliceyadt vasen, den .docklika hjiiltinnan, som hvarken poserar.
eller nytt-.
I '.
jar stora ord, men som i en pålallande brist p % sjal och en allt behärskande erotisk läggning röjer sin frändskap med den för- nämare modellen.
För icke lange sedan påpekade jag detta för en af våra yngre författare, hvilkens f ör öfrigt eminenta skildringskonst i fr %ga om de kvinnliga figurerna uppvisar en anmärkningsvärd torftighet.
Den själlösa dockan .ar hans force B Ja men,, blef det halft generade, halft urskuldande svaret, » kvinnorna a inte s&amp; markvardigau .. I detta yttrande ligger en större sanning än säkert var unge författare själf anade.
Ja, sannerligen vi äro inte s % markvardiga, och p % långt när int.e s % markvardiga som de manliga kvinno- skildrarna göra oss till.
Dessa tyckas glömma, att vi först och främst äro människor och att vi som sådana förete oändliga varia- tioner på godt och ondt, att vi aga nerver och hjärtan och, s&amp; otroligt det låter, t. o. m. hjärnor med tanke£örm %ga och reflexion, och sh göra de upp för sig att erotiken inte bara, enligt naturens ordning, fyller en del af kvinnans li£ utan behärskar det SA helt, att det inte finns rum för någonting annat dar bredvid.
Grun- den till skapandet af alla dessa abnorma kvinnogestalter torde viil f % sökas i ett nedarfdt kvinnoförakt, lika mycket som i en fijrvrangd och fattig fantasi, men man tro ej ocksh i oförmkga att tyda tidens tecken?
Hela den nya tiden och hvad den åstad- kommit för omdanandet af kvinnotypen har gått dessa skönandar spårlöst förbi.
Att kvinnorna tanka, handla, verka, ar nhgot som ej ingAtt i deras medvetande, begreppen plikt, trohet, intressen, entusiasm och arbetsglädje ännu mindre.
Kvinnorna a.ro endast till för att älska; och d&amp; den unga flickan för lange sedan strukits såsom oanvändbar till romanstoff och den äktenskapliga kärleken en ghng för alla f %tt banalitetens hallstämpel, s % ar det den utomäktenskapliga kärleken, som har ordet.
Den gifta kvinnan är skönlitteraturens mest omhuldade gestalt, och kring hennes erotiska upplefvelser ar det handlingen rör sig.
Och hvilken kärlek?
fragar jag an en g h g.
Jo, i Söderbergs drama f % vi se dess ratta art. En oafart~ af kärleken ar det, som Elsa Törne i sitt förträffliga, i var dagliga press offentlig- gjorda inliigg med anledning a£ %fallet# Gertrud, så sant påpekar, ett påpekande som nog för m %ngen torde verkat som ett för- lösande ord.
Den %abnorma kärleken, den flammande, förtarande
lagan, som när den slocknat, ur den rykande askan icke har kvar den minsta flamma, som kan varma de hjärtan som stelnats.
%Huru.
annorlundas, säger hon,.
%ar icke den låga, som tändes åter och åter på den sunda, djups hängifvenhetens altare genom I h g a Ar af arbete och möda, hvila och kärlek. » ' Skall en gång detta ädlare slag af kärlek eröfra världen - eller d % man har skal antaga att den icke helt ä r, slocknad i lifvet - skall något af dess rena flamma komma att afspeglas i v8r litteratur?
Vi skola hoppas det, ehuru svaret.
- och dikta- ren - ännu 1Ata vänta pA sig.
Sammanlefnaden, sarskildt den mellan man och kvinna, bryter sig ju i en SA oändlig mängd brokiga facetter, mhngfaldigade genom den moderna miinniskans allt mer ' komplicerade känslolif, skulle den ej ägna sig för konst, narligt återgifvande, utan att de, abnorma fallens behöfde * till- gripas?
Mot den riktning i nutidsdikten, hvaraf skiidespelet Gertrud ar ett sa ' fullödigt uttryck, gäller det emellertid för oss, kvinnor, som ännu behållit tron, ej blott p % möjligheten utan p % existen- sen af ett rent kärlekslif, att med all rn.akt gå i härnad.
Fruk- tan.
för att anses filigtrös .och konstniirligt oförstiiende far darvid ej inverka p % vår öfvertygelse och hindra oss från att uttala och stå för den.
Det är både vår värdighet som kvinnor och som människor som står.
p8 spa.
L.
D.
Kvinnornas kommunala valbarhet.
Ur ett iuledningsföredrag vid mötet å Runan 12 mars 1907..
Då frågan om kodmunal valbarhet för kvinnor blifvit aktuell i vårt land genom de motioner som vid innevarande riksdag väckts af dels herr Lind hagen n].
fl.
och dels Liberala samlingspartiet,, förtjänar det att erinras on1 denna frågas läge i andra land.
.
Norge är det land diir valbarhet till den komrriunala represen- tationen först tillerkändes kvinnorna.
Detta skedde i maj 1901, på samma gång som de norska kvinnorna erhöll0 kommunalval- O, '.
i4s, ' %tt.;.
och vi$ valen piiföljande höst insattes i kommunalstyrelser icke mindre an 98 kvinnor, fördelade bhde i staderna och p5 landsbygden, Belhtenheten med denna reform blef ömsesidig; såväl kvinnorna som männen inom kommunalrepresentationen ha uttryckt sin respekt för den andra partens insatser i det gemen- samma arbetet.
Kvinnorna ha % ena sidan funnit, att de hade mycket att lära af detta arbete, å andra sidan att de kunde till- föra detsamma nya impulser genom sin speciella praktiska erfaren- het och sina särskilda synpunkter.
Ett vittnesbörd om mannens uppskattning af detta kvinnornas inflytande gaf ordföranden i kommunalrepresentationen i Kristiania, d9 han vid ett studiebesök, som g; jordes darstades 1904 af engelska kommunalman, yttrade i ett tal till dem: » Jag försäkrar er icke blott som min per- sonliga uppfattning utan som en allmiin mening bland mina kolleger, att reformen visat sig vara ett framsteg och att vi icke .haha annat an beröm för det intresse och den skicklighet, som lagts i dagen af dc!
damer som tagit del i v %ra debatter och vart .arbete.
Jag dristar mig därför att rekommendera till eder tanken p % kvinnliga stadsfullmäktige sasom ett resultat af er k o ~ m u n a l a .f orskningsf ärd.
B.
Norge var emellertid redan d&amp; ej längre ensamt om att hafra genomfört denna betydelsefulla reform.
På Island blefvo nämligen .l 902 ogif ta kvinnor och iinkor, som ha, själfstandiga inkomster, valbara till kommunala uppdrag, dihibland kommunstyrelsern,z.
.
I de andra nordiska landerna torde fragan ock&amp; vara nära sin lösning.
I Danmark framlade regeringen 1903 ett förslag om valr&amp;tt och valbarhet för alla skattebetalande kvinnor, gifta och ogif ta, som fyllt 25 %r.
Medan reformen redan fr&amp;n början möt- tes med välvilja i folketinget, har den hittills förhalats genom motstånd i lagtinget, men Atskilliga tecken tyda p&amp; att motstAndet afven dar ar brutet, så att vi kunna vänta att se saken genom- förd med dei snaraste.
I ' finland antogs redan 1900 af landtdagen ett lagförslag af följande innehall: %Kvinna vare hädanefter lika med man till alla kommunala uppdrag i stad valbar, och galle beträffande skyl- dighet för kvinna att shdant uppdrag emottaga och handhafva samt .i fråga om ratt för henne att detsamma sig afsaga, hvnd om manlig medlem af stadskommun i ty fall stadgadt är. % v Förslaget biträddes sedermera af senaten, men kom att stranda, då deii.gällde att erhalla den kejserliga sanktionen.
%Sedan dess a
1 ... har, *.
kkifver en af de finska ktinnor,.
: s&amp;; ' byliken ' ståit som ' kandidater ' vid ldtidtdagsvaleii, ' ispörsmalet hvilat, men ny sköla kvinnorna själfva taga hand o&amp; ' d&amp;ns sik; Och d ' eh.k6mrnernog.
icke.
: att numera.
s ' töta pA något motstand.
Vi ha plötsligt blifvit en viktig faktor i det politiska lifvet och våra dyrbaraste lifsfrå- gor, som q a n med knapp nöd och.
stor svårighet fick nAgon landtdagsma ' ri att taga upp, äro nu upptagna å de skilda partier- n ns program.
D I Ensglana, där kvi-nnor.
redan.
länge tagits starkt i anspråk f ör Atskilliga kommunala f örtroendeuppdrag, har nyligen i tron- talet bebådats ett.
lagförslag från.
regeringen, som.
skulle medge kvinnorna valbarhet äfven till de kommunala '; eprese&amp;ationerna.
Och från Hotland meddelas det, att en för revision af grundlagen ' tillsatt kommission, bestaende af 7 medlemmar af olika partiei, * föreslagit strykande af ordet, maniigr framfor uttrycket pholländska undersAtarr, i de som regler&amp; valbarheten.
Om detta ändringsförslag antoges, så följer däraf att grundlageii icke länk~i!
hindrar kvinnofnas valbarhet till någon som hälst ' styrande kor-,.
porntion.
S o m synes har friigan om kommunal valbarhet för kvinnor ryckt starkt fram i åhkilliga land på seniste tid.
Skall månne Sverige, som gick i spetsen, &amp; ed.
sfseende på den kommunala röstr&amp;ttknd ' be- viljande åt kvidriorna, hinna bli ett af de forsta land, som gör kvinnorna kommunalt valbara, eller skola.
vi se utvecklingen ' gå ' förbi oss denna punkt?
Låtoh oss hoppas, att utsiktern8 ej: iiro stors för det Genare alternativh .. En.
reform som denna bör e j, rimligen kunna stöta på star-.
.kare motstånd från nAgot hH11.
Det * gall&amp; ju.
i sjalfva verket ' hiii &amp; daet att medge direkt iniYtsnde på de kommudala.
' .a&amp;g&amp;.
, ' lägenheterna H t ett ielativt fåtal kvinnor &amp; ed sådana; kvdifika- ' tioner, att de kunna kring sig samla sAVäl de manliga so&amp; de kvinnliga viil ' jirnes Ióster; ensamma kunna kvinnorna aldrig med vara nuvar&amp;de bestänhuelser för ' den kommuni&amp; &amp; stiiiften komma i tillfälle att gen~mdrif va ?ågri kandidat&amp;,.
.
.
därtill ' &amp; o - de r ö s t a g d e k&amp;norna.
allt för få - 11.
deras röstetal.
allt.
f ör. '
.
i.
. '
.
litet tungt vägande: Det h a r deiigutom frAn .inflytelserika mins sid+ ofta '.
' f; .a$- hållits, huru rnyiket.
lathare ddet.
kkulle.
vkia att .ge ?iomfök, ...
., ' e.n ' - ' ie;,, ..., form, k d a n som denia, %ii.
t..
ex: hela deii,;.
sto; a.
.
fr&amp;@n; @ p?
po-;.
. '
.
:.
.
;: ' l:!
!
.
.
' litsisk rösträtt för: kvfnIibrhi ', ' ' 1 ' ' ' .t i i &lt;. '
' I
Matte det vid den snart förestående behandlingen af frigan om kommunal valbarhet för kvinnor inom utskott och rikadag visa sig, att dessa man i dylika uttalanden varit sannspbdda!
" Modersskydd. "
Den ogifta moderns och hennes barns ställning utgör ett omrade, dar barmhartighetens och riittvisms kraf ännu icke äro p % ' långt när tillfredsstiande.
Ett uttryck för en i det allmänna medvetandet vaknande känsla af att genomgripande reformer här äro af nöden, %r den » modersskyddsrörelse », som p % de senare h e n existerat i Tyskland och redan hunnit växa ut till en atrids- fråga af bAde principiell och praktisk betydenhet.
Man kan säga, att tanken p % ett alUutterschutz » i modern mening blef aktuell strax i början pil detta århundrade.
d r 1902 hänvände sig nämligen der Verbmd fortsc7wittlic7zer Frmtewerei.ize, med sate i Berlin, till den hela Tyskland omfattande stora kriiino- organisationen der Bund dezctsc7ter Frnnenrereine, med en anhkllan att den ogifta moderns och hennes barns stallning skulle upptagas till behandling vid förbundsförsamlingens generalsammankomst.
Framställningen blef emellertid afslagen, hvarför den först- nämnda kvinnoföreningen fann sig föranlaten att taga saken i egna, bander genom att vid sitt allmänna möte i Hamburg i oktober 1903 ansla en hel mötesdag till £rå.gans dryftande ur olika synpunkter.
De fyra föredrag, som vid detta tillfälle höllos för att belysa saken, väckte stort uppseende men framkallade samtidigt f rån flera håll allvarliga protester.
Sarakildt rar detta fallet med R. Maria Lischnemskas djiirfva uttalande: ~Ilioderskapet ar ett varde, på hvad satt det an förvarfvas~.
Nästa steg togs, da för saken intresserade personer den 25 februari 1905 utlyste ett konstituerande saurnantrade för bildande af ett » B t ~ ~ d fur e Mtdterschutz ».
Skriftställarinnan Ruth Bre, justitierådet Sello samt fl.
dr. Helene Stöcker hö110 inlednings- föredrag öfver ämnena: B Sexuella reformer » samt » Den ogi£ta moderns och hennes barns ställning », och diskussionen öppnades
- ', af var landsmaninria Ellen Key.
Fr %n denna dag kan man tala om en a moders skydds rörelsen i Tyskland.
.
Den nybildade föreningen söker göra propaganda för sina ideer dels genom en egen publikation: ~Muttersci~utz, ZeitscArift zur Reform der sexuellen Etl&amp;ik », utgifven af dr. Helene Stöcker, dels genom möten och föredrag p % skilda orter.
Det praktiska arbetet ar centraliseradt i en dagligen öppen byrå, genom hvilken At hjälpbehöfvande mödrar beredes tak öfver hufvudet under hafvande- skapet och förlossningen samt sedermera arbete och bostad, endera med barnen eller ensamma, i hvilket senare fall .goda hem anskaffas åt de sm %.
Byr %n söker äfven i rättsligt afseende betrygga de utom äktenskapet födda barnens stiihing.
Såsom närmaste framtidsmål sätter föreningen upprättandet af ett hem för ogifta mödrar och deras barn samt ett s. k.
» Schwanger- heim ».
Som af det nämnda framgår, ar, modersskyddet » ur praktisk synpunkt sedt ett barmhartighetsverk af stor betydelse.
De för- hbllanden, under hvilka de oii.kta barnen öfver hufvud taget lefva, och de lidanden, som g ut i öfver deras oskyldiga hufvuden, äro i hög grad varda att behjärtas och oin möjligt afhjälpas., Man behöfver ju endast tanka på de standigt uppdykande historierna om wanglamakerin eller besinna hur ett flertal ogifta mödrar, utan någon hjiilp .från faderns sida, Eiro nödsakade att fran sitt eget knappa lefvebröd.
subtrahera alla omkostnader för barnets under- håil.
Möjligheten till verksam hjälp skulle helt visst rädda mången olycklig moder och hennes barn frAn underghng.
Men rörelsen,.
sådan den framträder i Tyskland, afser icke endast afhjalpandet af sagda missförhållanden.
Frtigan ligger djupare an så.
Modersskyddets anhängare vilja ingenting mindre.
an en reform i det sedliga tänkesättet, g %ende ut p i att åt ett ojämförligt större antal kvinnor, an nu ar fallet, förvarfva sratten till moderskap,.
Dessa åsikter förfäktas med entusiasm af utgif- varinnan af tidskriften, Mutterschutz », dr. Helene Stöcker, i ett nyligen utgifvet arbete &gt;Die Liebe und die Prauen,, hvari förf.
sammanfört sina under loppet af tolf Ar skrifna uppsatser om kvinnans stallning till karleksproblemet.
De tolf åren.
framvisa en gdnska betydande utveckling i riktning mot, den nya etikznn, och förf.
häfdar ett kraf pi % kärlekslycka, gom ej vill late .sig etackas af n * a yttre förhtlllanden.
Hur detta kraf för kvinnornas flertal skall kunna vinna tillfredsställelse, utan att det ' bästa och.
.
.
* stoltaste i deras natur gar förloradt, därom ger oss dr. Stöckers.
.
bok ingen upplysning.
Att det under våra dagars ekonomiska och sociala förhållanden ' icke i tillräcklig utsträckning 1Hter sig göra inom lagliga äktenskap, därom äro likväl den nya rörelsens förkämpar fullt medvetna.
Det galler därför att i den allmänna opinionen omiiigga en hel del sedliga begrepp.
Kvinnans stolthet t. ex. som hittills varit henne en mäktig bundsförvandt när det gällt att, enligt en svensk författares uttryck, i, stark och glad resignations bära ensamheten, där den drömda lifslyckan slagit fel, samma stolthet söker man nu värfva till anhängare, då man uppmanar kvinnan att göra gällande » ihr Recht au£ Liebes.
Att kärlekslyckan 1 m %nga fall måste komma att betinga ett högt pris medgifves visserligen, men gör man sig.
ocksh fullt reda för hur dyrt det priset ar, och att det ej gäldas.
enbart genom yttre lidanden eller mistningen af andras aktning?
Som.
redan niimnts har modersskyddsrörelsen i sin tyska dräkt ej undgHtt att framkalla ett starkt motstånd från Atskilliga hHll, Särskildt har detta varit fallet från det kristligt-konservativa lagret, som med ratta framhåller, att de ogifta mödrarna ' och .deras barn sedan gammalt haft att pkräkna deltagande och bistånd just från deras sida, som af religiösa motiv agnat sig %t ' socialt arbete, endast med den.
skillnaden, att man här ansett en - shdan moder såsom en felande, hvilken behöfdé upprättas i egna och andras ögon.
Barmhärtighet mot den felande, stränghet i bedömandet af själfva felet, ar den sats man haft för ögonen.
' På grund .af denna viisentliga skillnad, galler det emellertid har ' ingenting mindre än striden mellan tvi motsatta etiska Hskdd- ' ningar. '
* * * Vid den 1-2 mars i Berlin hållna, Första tyska kongressen för den kroppsarbetande kvinnans intressens behandlades äfven fr6gan om a ~utterschu~zs.
Den förelåg under formen af smoder- ' försäkrings) och den langa och ytterst lifliga debatten i ämnet &lt;slutade med.
antagandet af en längre, i detalj gående resolution,: utmynnande i krafvet på utvidgade skydds&amp;tg&amp;der för mödrar, så val gifta som ogifta, både före och efter förlossningen samt ' på direkta och indirekta Atgärder för att möjliggiira för fabriks-
' arbeterskan.
förenandet.
af moderskapets plikter med yrkets och ' hemmets. '
Haraf framgår, att man kan ena sig om en praktisk lösning .af fragan om åstadkommandet af ett mer effektivt %modersskydd », afven om världs %skådningai; na, såsom fallet tycks varit, med ile.
.i - Berlinerkongressen deltagande, löpa ' i diametralt.
skilda, banor.
.
,.
Mathilda .Lönnberg,.
t.
- t. t Den författarinna, som bar detta namn, men hvilken för deh läsande allmhheten mest var kand under signaturen - th - h a r lördagen den 9 mars gått ur tiden i sitt hem i Östergötland.
Mathilda Stenhammar, som hennes flicknamn lydde, .var född 1.837 och ingick 1855 äktenskap med fil.
dr.
Carl Lönnberg, hvilke-n vid de två sista stbdsriksdagarna var representant i bondeståndet och sedan en kortare tid tilihörde ~ n d r a kammaren.
Fru Lönnbergs litterära produktion var ganska rikhaltig, huf- viidsakligen afhandlande iimnen ?r forntida och nutida svenskt f olklif.
Vi ' namna bland dem D R.agnf ast MArsson », » Gunnel D, » Spridda blad - från skiiren)), » Ur lifvet i skogsbygden %,, Kåre ' i Miklegkrds, » Fru Helmfrid~.
Af F.-B.-F. förtjiinar författarinnan ~ a t h i l d a Lönnberg sär- kkildt att erinras, emedan hon IS92 erhållit första priset H 300 kr.
i den pristaflan för barn- och ungdomsböcker, hvartill F.-B.-F: s bokkoinmitt6 utfärdat inbjudning.
Prisskriften hade titteln » Sig-, trygg Torbrandsson, En bild från Sveriges forntids, hvilken aanlma år utkom på P.
A. Norstedt &amp; Söners förslag.
- Af tidnin- gen » I d m har Sit ' ven fru Lönnberg ' vid tvenne stdrskilda tillfällen, senast för ett år sedan, erhållit pris vid dess litterära taflingar. '
' Rö-strattsmotioner v i d 19 ' 07 års riksdag.
.
.
; '.
III.
Scmznza röstratt fir kvinna som for nzan i frAga .om val till; 4ndra kammaren ar innebörden af Hr Alb.
Bergströms i # ' örsta kammaren redan vid ett tiimligen tidigt.
stadium af riksdagen Inlämnade, motion.
I motionens.
syfte instamde hr G.
O !sén.
: ' Rlotionären framhåller, att han icke ' med ' motionen afser att hindra vare sig regeringens rösträttsförslag eller nhgot annat; men.
.
.
- säger han - det finnes förnuftiga konsekvenser af redan fast- slagna meningar i rösträttsfrågan, utan hvilkas fullständiga beak- tande ingen ens för kort tid varaktig lösning kan åstadkommas, och därjämte finnas andra synpunkter, som böra vinna uppmärk- samhet före rösträttsfrågans lösning, afven om de ej kunna in- verka på resultatet.
Efter en historik öfver röstrattsfriigans ut- veckling i vårt land, drager motionären den slutsatsen, att kon- sekvensen af allmän rösträtt absolut och oafvisligt &amp; r rösträtt afven för kvinna.
.
B.
Onsdagen den 13 mars störtade den stora röstrattsfloden in öfver riksdagshuset.
Ysrvid ar för oss kvinnor ' först att marka,- att vAra kr&amp; beaktats i den s. k.
~Lindhagengruppens motion2 och den socialdemokratiska motionen », ja man går i dessa s % långt att, icke blott för oss begära rösträtt utan afven calrir ' tt till bada kamrarna.
Herr Lindhagens motion, hvari 9 nf kammarens ledamöter instämma, g %r ut p %, att valrätt skall tillkomma en hvar välfrej- dad svensk medborgare, sbväl man som kvinna, som uppniltt 21 års ålder, dock ej den, som st %r under förmyndarskap eller fattig- vårdsstyrelsens m %lsmansratt.
Vidare förordas som något alldeles nytt valbarhet f&amp; röstberättigade hinnor till Andra kammren samt valbarhetens utstr&amp;ckande desslikes till Första ka~ntnaren.
I samband med denna motion har herr Lindhagen väckt en annan om den k0?
?2912 ?6 ?2&amp; rösträttens reformerande, byggd i huf- sak p % grundvalen af allmän och lika rösträtt för s %v81 man som kvinnor.
- Motionen om valbarhet för kvinna till alla kommu- nala representationer och nämnder, hrilken i ett föregående hiifte omtalats, ansluter sig ju nara till den ofvannämnda.
Den socialdemokratiska motionen, som frambars af hr Bralt- ting å socialdemokratiska gruppens vägnar, innehåller förslag till?
fullständig författningsrevision.
Beträffande den politiska röstrat- ten föresl %s, att valrätt till andra kfimnaren skall tillkomvtn elz 7war vätfrejdad svensk medborgare sdcal man som k.vima, som för c7et kal- lenderår, kval-zcnder val äger rum, wppn (ltt 21 brs ålder: dock ej den, som stAr imder förmynderskap eller fattigvårdsstyrelsens m a ' l smans- ratt.
Kvinnor hga en vidsträcktare ratt att afsaga sig inandat an man.
- .Första kammarens .ledamöter skola till ett antal af 150 och för en tid af sex %r utses af landstingen och stadsfullmäk- tige i de städer, som i landsting deltaga.
Till ledamöter kunna väljas i kommunens allmänna angeliigenheter röstberiittipde?
?&amp;d ?&amp; och kvinnor, som uppnbtt 30 Ars ålder.
Herr Warbsrg har nigra dagar senare väckt en röstrattsmo- tion, i hvilken han yrkar bifall till det s. k. StaafEska förslaget med tillägg af rösträtt &amp; @ en.
bt Iminnor.
Herr Hörnstdn har likaledes framlagdt en motion för dera kvinnliga rösträtten och valbarheten.
Vidare är att märka, att fil&amp;-re Adelsvdrd i sin stora * och omfattande motion, byggd pil regeringens dubbelproportionella for- slag, i syfte att gifva reformen ' en bestående demokratisk lägg- ning, .gör tillägget att kvinnam rösträtt men icke valbarket införes.
a Sedan detta skrifvits har det &gt;Liberala samlingspartiets D motioner i fråga om den Kommunala röstratten framburits af herr Staaff.
I denna föresliis, att kvinna må agn valballet i full ut- st? %cknz ' ng till alla komnz6nala befatttiingar och förtroendeposter.
.
Moten.
Föreningens för kvinnans - politiska rösträtt arsmöte agde rum den 18 mars i Arbetmeföreningens lokal, Malmskilnadsgatan 52 under dr. Lydia Wahlströins ordförandeskap.
Af Arsberattelsen, som delvis.
upplästes, framgick, att medlemsantalet.
under 1906 ökats till 1,797 medlemmar; för öfrigt redogjordes för de un- der Aret 11Kllna mötena, AtgRrderna och resultatet af masspetitionen m, m.
Därefter kompletterade ordf. hrsberättelsens historik öfver detta för för- eningen så.
hiindelserika och lifaktiga &amp; r genom en intressant redogörelse för Landsföreningens Arsmöte i Karlstad s&amp;mt för en del oinständigheter, asmma.iihängande med masspetitionen.
Vidare lämnades en öfversikt d .. den kvinnliga röstrattsfr !igans nuvarande läge inom riksdagen och de mo-.
tioner för kvinnans rösträtt, som vackts inom Första och Andra kammaren. '
Till styrelsemedlemmsr omvaides fröknarna Signe Bergman, Liily Engström, Sofia Giiii~: elius, Anna Gwtafsson, Anna Lindhagen, Anna Ljungberg, Stina Qnint, Anna Klemaii, friiarnk A4nn-3fargret Holmgren, Anna Pettersson, Arla Wallis, fil.
dr. Kerstin H %rd af Segerstad och Lydis Wahlström, samt nyvaldes fru Ebba von Eckermanii och typografen frö- ken Aiignsta Helin.
Suppleanter blef VO fröknarna Anna Pettersson, Mathilcls Staël von Holstein och Louise Hagberg. '
' Småbrukskonferensen.
.
- Vid den första allmänna ~SinAbriikskoiifereiis,, som nyligen 28 febr.
- 2 mars, p % föranstaltande af föreningen C.
S.
A., hAllits i Stockholm med en utomordentligt stor anslutning af lifligt intresserade deltagare fr8n hela landet, blef kvinnan shsom en viktig faktor vid höjande af denna bety- delsefulla sida af vhr modernäring icke förbiglngen.
S % betonades kraftigt den &amp; viniiliga arbetsinsatsens betydelse för smAlandtbriiket af en.
af denna handterings förnamsta representanter vid
156 mötet, herr Karl Pettersson i Ugglehult: hvilken, efter hvad det förljiides, själf lär Qstadkommit det fast otroliga p % sin i det stenbundna Smbland be- lägna egendom.
Kvinnornas undervisning vore, menade talaren, riktigare än mannens.
F %r en sm %landtbrukare en oduglig hustru, hjiilper Set ej hur bra han &amp; n är själ€.
Därför skulle kvinnan utbildas pi % alla de om- råden, dar hon bade sin verksamhet, ungefär på samma s %tt soiii nianiien, genom praktiska kurser, studieresor o. s. v. För de i denna friiga intresserade mötesdeltagarna, icke minst de kvinnliga, var det glädjande, att under diskussionens gång ett tillfredstäl- lande svar kunde gifvas p&amp; det af herr Pettersson framkastade spörsmå- riken Gertrud Adelborg lämnade nämligen upplysningar om, att let.
redan Btgärder vidtagits för att söka afhjälpa de brister, som vidlAdde den kvinnliga landtbrukarbefolkningens utbildning.
Den skola, som F.-B.-F. stod i begrepp att upprätta för utbildande af lärarinnor för den landtbrukande klassens kvinnor, vore en sådan åtgtird, hvilken man hoppades skulle bära goda frukter bAde på det moraliska och ekonomiska omradet.
Vikten vore ej, att kvinnan blott och bart, utbildades till skicklighet i kokkon- stens eller ladu,o&amp;rdsskötselns detaljer, utan till att i alla delar väl fylla sitt kall som landtbrukarehustru.
Den acklamation, hvarmed slval inledarens anförande som fröken Adelborgs inlägg mottogos, visade, i hvilken grad de förstltt !tt gifva ett uttryck åt en allmänt spridd opinion.
Den resolution, som därpå antogs och dar nödvändigheten af en utvidgad undervisning i landtbruksskötel ab folkskolans ungdom betonsdes, kom äfven att innehålla en siirskild för den kvinnliga delen däraf.
anpassad paragraf.
- Denna har följande lydelse: BD&amp; smAbrukareutbildniiigens viktigaste moment just ligger i den iinga kvinnans uppfostran till duglig husmoder, anser konferensen, atto .uti folkskdans undervisningsplan som obligatoriskt undervisningsamne p&amp; skolans högre stadium för flickor ingár amnet huslig ekonomi., Föreningsmeddelanden.
Anslag till F.-B.-F: s landtbruksskola för utbildande af lärarinnor har tilldelats Förbundet af Gefleborgs och Kopparbergs läns hush~llningssäll- skap, hvardera anslag å 300 kr., med andamkl att bidraga till skolans igångsättande.
O FrAn Förbundskretsarna.
F.-B.-F: s Linköpingskrets hade sitt Arsmöte fredagen deii l5 febr.
i klubben A.
T: s lokal.
Sedan hsberättelsen föredragits anstalldes val af styrelse, revisorer, revisorssuppleanter och ombud att deltaga i val af kretsnamnd samt detta u ombuds suppleant.
,.
.
De,n, forila etyrelsen omvaldes och .utgöres.
denna.
iiiven detta &amp; r af fröken A, ~Ar~v.edson, ordf., grefvinnan A. Douglas, v. ordf., fru A. Hol: iner, .sekreterare, fröken J. Wallerstedt,.
kassaföryaltare, och fru H .. Karl- son.
Till revisorer htervaldes fru E. Asklund och fröken A. Wiklund, och deras suppleanter fröken H. No~dgren och nyvaldes fru E. Svahn.
Till .. ombud .att: deltaga - i ' val af kretsnämnd .valdes f röken A. Arwedson och e till ombiidssuppleaiit fröken J. Wallerstedt.
, ' a.
F.-B.$s MalmÖiLnndkrets med oinnejd hade den 19 mars ett talrikt.
besökt sammanträde i Lund, H, Industrirestauranten,, under ordförandeskap - af kretsens v. drdförande, fr.u ~ n n a ~ e w e n h a ~ e n Fru.
Edla af Klecker höll ett sakrikt och intressant föredrag öfver växtvärlden i hemmets tjänst,,.
där i lifliga ' drag ' skildrades shviil ilarings- som njutningsväxterna samt deras praktiska betydelse, allt f r h ris, socker och .iiötter, till kaffe, t15 och kryddor.
Efter föredraget vidtog sainkvarn med en konsertafdelning.
Enligt ordf: s meddelande kommer.
redogörelsen för förbundskretsens solidarkoinmittés betänkande att lämnas under nästkommande april manad .C1 tvenne p&amp; hvaraiidra följande möten i Malmö och Lund och framföras af arkitekt Harald Boklunh.
Q De af F.-B.-F: s Helsingborgskrets niiorclnacle matlagningskurserna, i Helsingborg ha nu tagit sin början.
Lokalen ar i Högre elementarläro- verket för flickor ' A ~ristinehail, hvars skolkök ställts till förfogaide för aiidarnhlet: Kurserna ledas.
af nämnda läroverks föresttndarinna f6r kf-.
.
.
delningen huslig ekonomi, .fröken Vivika Nordfelt.
I den ' iiii började kursen deltaga 12 elever, unga kvinnor, mestadels ' aff&amp;bit~ %d&amp;i eller vid telefon och telegraf anst&amp;llda, som disponera sina.
aftnar.
Ett IAngt större antal hade anmalt sig, inen i följcl d utryimnes- skäl kunde flera icke antagas.
* # Kvinnliga.
medlemmar i Stockholms stads fattigvårdsnämnd och underlydande styrelser.
Gliidjande nog ' liiinnas .inom v %rt lands sociala institutioner i allt.
vid- .sträcktare mhn plats för kvinnor just p % de oinr&amp;den, dar deras arbets.
: kraft .bör vara ' mest användbar.
Enligt den efter verkst$i,llda val of-.
.
fentliggjords förteckningen p % fattigvhrclsledarnöter för Ar 1907 sitta föl- jande kvinnor i stadens olika offentliga fattigvfirdsnäninder.
.Z ' fattigvårdsnänznden, sLsom suppleanter: fröknarna Gwtrud af Elint- b&amp;g och Ebba P&amp;E; i utackorderingsbyrFi; n: fru .Vendla Rossandw och han- delsidkerskaii fröken G. Månsson.
- Som bariia \ lirdsiiispektör i Stockholm i '.
fröken Anna Lhdkagen.
.
.
I fattigvärdssty~ ' eIserna: Inom Klara försa~nl.ifi.öken Sigrid Ulrich; inom ' z Katarina församl.
: fröken Clara TVahlström; inom Hedvig Elerhora, Engel- brekts och Oscars försarnl.
: fröken Soja Gunzcelius, fröken ' E11en Huldt, fröken 9,.
1.
I '
G w d a Ccdwblorn, frtiken Helena Palmquist, fröken Carolina Bosengren och fröken Ebba Wedberg.
(Den senare utsedd till verkställande fattigviirds- direktör.)
Inom Adolf Fredriks, Gustaf Vasas och S: t Matheus församl.
fröken Laura ATetzel, fröken E. Pauli, fröken G. Månsson, £röken Pamela Anderberg och fröken Tekla Themptander.
I Styrelqen för Sabbatsbergs a9lderdornshem: fröken S i g d Aretad och fru Rossander.
I styrelsen för Rosmlunds Zlderdomshem: fru Hkli: ure Berg.
I styrelsen för Stockholms upp~ostringsa~stalt för flickor: fru Sophie P w s s n w och fröken E.
Pauli.
.
I styrelsen för Stoekho1.m barnharberge: fröken E l l m Ulrich och fru Rossandev (suppleant).
I styrelsen för $tockholms stads asyler för ibt~svilla: fröken G. af Elifitberg och.
Göken E. Pauli (suppleant).
Från skilda håll.
England.
Billen om kvinnans rösträtt, framlagd inför Underhuset den 8 dennes af mr Dickinson, har, som var att vänta, fallit.
Den blef ntalked out, eller ihjältalad, d. v. s. diskussionen phgick ännu, d&amp; de för densamma anslagna fem timmarna voro tillända.
Tekniskt och formellt nstår nu debatten ajournerad,, ett uppskof, som betyder billens fall för denna eession.
~Siiffragisterna~, skrifres det oss fran England,, känna val missräkning men aro ingalunda modfällda, tvärtom mer beslutsamma an nalgonsin att fortsatta striden för sin sak,.
Samma dag frAgan föll hölls ett protestmöte i Exeter Hall, där flera eminenta talarinnor, däribland den Aldriga mrs Despard, uppmanade Englands kvinnor tt ej misströsta utan tappert hiilla stalnd.
En kommitt6 af liberala parlamentsledamöter, som har till syfte att arbeta för den kvinnliga rösträtten, har sammantriidt under Sir Charles Mc Larens ordförandeskap för att öfverläggrs om vidare mgtt och steg med anledning af den Dickinsonska billens fall.
Härtid beslöts att fort- sätta kampen med oförminskad kraft.
Den 27 mars kommer frigan Ater upp fastän i förändrad form, denna g&amp;ng framförd af Sir Charles Mc Laren.
.
Finland.
Deltagandet i Iandtdagsvalen enligt den nya; representationsreformen har varit ytterst lifligt, i synnerhet fran kvinnornas sida.
I Helsingfors synas de väljande varit ungefär lika fördelade p&amp; man och kvinnor; i landsorten tyckas genomgfiende de kvinnliga röstande ha varit talrikare an de manliga.
