# ID: svediakorp-per3275
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1926
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,244
# sentences: 597
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det ' förena e Europa Det för framitden mest betydelse fulla eller mest löftesrika, sam skett under det föflutna året, är det som skett i riktning mot en sammanslut- ning av Europas 26 stater, antingen det nu skett synligt och öppet såsom överenskommelsen i Locarno eller i tysthet, genom förändring av de många människornas inställning ge- nom de tusen hjärnornas upptagande av tanken Paneuropa.
skall införa förnuftets i stället för instinktens herravälde.
i Asien är, i betraktande att dess egen politik hit- tills regerats av passion och instinkt mer än av något annat, en smula övermodigt.
Men hans mod att be- känna sig till denna tanke som före- faller flertalet m ä n n i s k o r och naiv, är icke dess mindre erkännans- värt.
Och ingen invänding kan gö- ras mot hans resonemang, att Europa nianslutning kunde varit de grekiska staternas räddning, men de slöto sig icke tillsamman.
Däremot är det ett argument, som har en viss betydelse.
Händelserna upprepa det ständigt.
Detta års händelser med ekonomiska kriser inom Europa tala om nödvän- digheten av en ekonomisk enhet.
Oron i Östern tatar för en politisk enhet.
En sådan enhet behöver icke stå i motsats till Nationernas för- två l j u s Två ljus för oss p i helgdagskvällen, så- de hon och satte stakarna i fönstret.
Lå- gorna fingo stark glans av bakgrunden, nattens djupa blå.
- Detta är jag, det vänstra, och detta du, det högra.
De började tala om hur det var, d i det kvartssekel, som nu gått blåstes in med stor högtidlighet.
- Kommer du ihåg, frågade hon, hur täta folkhoparna stod på torget utanför kyrkan och lyssnade till psalmsången.
Under det år som nu gått till ända, måste enas om det överhuvud skall bund, den skulle ingå däri som en Kyrkdörrarna stod öppna vid midnatts- det sista i seklets första fjärdedel kunna klara upp sina svårigheter in- del, som en naturlig gruppering.
messan.
det har jag aldrig förr eller se- och i förhållende till den öv- I ett Nationernas förbund, som en nare sett.
har trots allt den tanken inträtt i bördes praktisk politik, och Iedande statsmän sätta förverkligandet därav såsom ett framtidsmål för den europeiska stats- konsten.
I början av detta år höll Her- riot som då ännu var Frankrikes kon- seljpresident, i deputerade kommaren, ett tal som citeras i tidskriften Pan- Europa, Han yttrade: “ Europa är f gång skola fordra en samverkan av Europas Förenta stater, som med nödvändighet framtvinga samarbete a v allt vad Europa har av makt, ar- bete, vetenskap, teknik och samlad erfarenhet för att f å in en smula för- nuft i de delar av världen, som ännu lev a under instinktens herravälde.
Min största önskan är att en dag få uppleva Europas förenta stater.
Och jag har satt in så mycket för Na- tionernas Förbund, därför att jag i denna stora institution ser ett utkast till Europas förenta stater.
Jag vill ha sagt vid slutet av denna min fram- ställning, det finnes folk, som måste försona sig, emedan samarbete är oundgängligt för dem. "
M a n kan invända att Herriots plan att det enade Europa skall reda upp de asiatiska problemen smakar något av imperialism.
Talet om att Europa bleve universiellt, skulle de stora block i vilket jorden så små- ningom uppdelat sig, kunna uppträda som jämbördiga enheter.
Vi ha Pan- Amerika, det brittiska imperiet, det rysk-asiatiska sovjetväldet, Kina, Ja- pan och slutligen Kontinentaleuropa, som med sig räknar Afrika.
Endast gång - På torget i min stad spelade Kron- prinsens husarers musikkår, sade han, det minns jag.
- Ja, men på torget i din stad var väl samma andlösa gripande tystnad bland folket, just innan alla klockorna började dina?
Andlös och gripande, sade han.
Jag tror inte du kan minnas tystnadens inne- håll om det var nån Den hade inget in- Europa har icke konstituerat sig nehåll, nu efteråt lägger du in det däri.
som enhet.
Och Amerika när det Då var du ju en skolflicka, som händelse- betraktar N. F. ser där en rad av vis fick vara uppe till tolv.
Jag vidhiller att denna natt, då jag små stater med var sin gent emot vilka det icke heller bleve mer än gick seklet och livet till mötes överväldi- en röst Det skulle säkert passa det gade mig just därför att jag var en barn- europeer, bundna samman i ett oskilj- bättre att möta ett samlat Europa unge som kände mig stå inför det stora aktigt öde, men vi känna oss som okända.
Nu är det snarare det stora kan- som like.
da, som griper mitt hjärta en årsskiftes- svenskar, som måste försvara oss mot Att det pågår en samlande enande natt.
Förlåt uttrycket, det är icke så hög- ryssen.
som t y s k a r måste ta sin rörelse i Europa det är tydligt.
Själv- färdigt som det låter rätt från Polen, som italienare som Jag tror jag förstår vad du menar, måste tilltvinga sin plats för en över bevarelsedriften är ju icke deles^ sade han.
E n kväll.
som nu här.
d i allt alla bräddar vällande befolkning, som död Men förintelseviljan förklädd är stilla inom och utom en, d i jag sitter engelsmän.
som måste skydda sin in- Som en varg i självbevarelsedriftens och håller din hand, d i gripes jag av en gamla rustning, den lever också Den utsökt förnimmelse, nästan en maktkansla dustri med tullar.
lurar många, när den talar om nöd- över att ha levat och bära med mig åren Det förenade Europa är en stor viindigheten att rusta, att fullkomna Jag kan j u gå in i dem och plocka fram allt gåtfullt och lustigt och bittert och politisk tanke, ja den enda stora po- krigstekniken, att följa med och vara skönt som jag har förvarat i dessa mina litiska tanke bredvid den om Natio- på höjden av tidens bildning i fråga skåp, när jag vill.
- För min del, sade hon, räds jag att nernas förbund, som väckts efter om giftgaser.
världskriget.
Den är värd att entu- Så slitas självbevarelseviljan och börja plocka i detaljer, jag kan skära mig på dem.
siasmera sig för.
Svårigheterna äro den genom kriget lössläppta förintel- Men jag har ögonblick, d i jag leker att latta att peka på.
Den språkliga och seviljan om gamla Europas själ.
Man jag håller en liten flaska i min hand, och nationella förbistringen, gammal fi- vet inte resultatet, men det är allas i den är en enda, dyr och brännande drop- endskap, varje folks inriktning på plikt, som förstå vad det gäller, att pe olja, som pressats ut ur åren T a r j a g sin egen suveränitet.
Med tanken har förstlirka självbevarelsedriftens trup- proppen ur flaskan är doften s i stark, att det för sig, att d e n innebär Europas per, att gå in för enhetstanken och jag blir alldeles yr - - Hon avbröt sig; kära du.
hämta min enda räddning Därav följer icke i att söka bereda opinionen för den- sjal i tamburen här är kallt.
Det var och för sig att den måste segra.
Sam- samma.
mycket hett men han gick ändå.
Hon sprang bort till fönstret och flyt- tade om ljusen.
s % att hans ljus, som var nästan nedbrunnet fick hennes plats.
- Fann du inte sjalen?
Ja, det gör det- samma.
Titta på ljusen, det vänstra har brunnit fortare ner, det var mitt.
Det högra står sig.
- Det här är något fuffens.
sade han.
Det högra.
som står i draget vid den rinna ut åt alla håll.
Det är skönt renodlat prov på vilka skönhetsvärden oklistrade rutan måste brinna fortare ner.
på ett alldeles nytt sätt, skådat av in- den moderna stilen gömmer.
T y Ber- Du skickade ut mig och hytte dem, vid- gen tid före vår och omöjlig i någon lin är i motsats till så många andra skepliga.
Jag tyckte inte Om.
att ditt skulle ta annan tid.
Denna skönhet är utan tyska städer staden utan tradition, himmel och utan växling, alltså icke utan skönhetsarv.
Den försvunna fortare slut.
Inte tänkte jag på springan då jag satte ditt till höger från början fullkomlig.
Men den berör på ett sär- Wilhelmsepokens förhoppnirigsfullt Min lilla vän, det var inte så illa skilt sätt en modern människa, som och övermodigt anlagda storstad är placerat, sade han, jag står nu en gång i lärt sig att beundra antikens och re- blott det lärft, på vilket nattens väldi- mer drag än du och brinner fortare ner.
niissansens skönhetsvärden och fått ga dekorationsmålning lägges upp.
Hon släckte båda två Fy skam på oss sade hon vi ska inte höra att vår tid ingenting annat för- Denna målning gör sådan verkan, där- skapa oss falska symboler Detta lilla mår än efterbilda dem.
Ty här upp- för att den är skapad för den ljus har j u inte mer än sitt givna lever hon sin egen tids till konst ad- derna människan, hennes av stearin att brinna pi.
Men du!
lade stil, lika självfallen, självständig otålighet och minskade upptagnings- Du som är en stor förbrukare av fröjder sorger och arbete Och kärlek Och län- och sann som gångna epokers stilar möjlighet Det är en skönhet, som Och der och folk du har ju hela världen till snabbt kan tas in från spårvagn bil bränsle.
voro det.
Det är kanske i n t e så märkvärdigt eller möjlig järnvägståg kan njutas under Det är rätt!
så skall det låta sade han.
att det ä r de stillösa berlinarna, s o m den falska dag, som trätt i nattens Men för att inte sluta året med bara Forts. å sid. 6. övermod, så vill jag Iäsa upp en resigne- t. ex. med Potsdamerplatz givit ett rad glättig liten vers för dig: May we be happy and rejoice On this green earth, oh my son But tired and smiling we leave our toys When it`s over and life is done riga världen.
När sedan i slutet av året Locarnopakten undertecknades av en annan fransk konsel president, Briand, var Paneuropa Iedmotivet även i hans tal.
Locanioöverens- kommelsen måste vara den kärna kring vilken Paneuropa kan bilda sig, annars är den icke mycket värd.
blott ett litet landskap i världen.
L ' Eu- Dessa uttalanden ha betylelse där- r pe n ' est presque plus q ' un petit för att de ge eller s k u l l e om pres- canton du monde Må det låta något sen ville hjälpa, kunna ge den stora av sitt högmod falla Där nere vid allmänheten något att inrikta sig på.
Stilla havet möta problem, som en Tanken ligger oss så fjärran.
Vi äro - röst - all - - Afton på Potsdamerplatz av Elin Wägner Storstaden är det landskap, som den moderna människan skapar åt s i g själv.
Konstnären, som genom en ti- dens egen stil finner uttryck för tidens medvetande .gör ett konstverk därav.
Detta var ungefär vad jag tänkte en afton på Potsdamer-Platz i Berlin, då jag som landskapsturist betraktade bergskedjan av hus belyst av ljus- reklamen som av en hemmagjord alp- glöd T y allt vad som fanns av karak- tär och skönhet i detta landskap var ju skapat av människohand och män- niskohjärna på den platta slätten om- kring Spree.
Potsdamerplatz är ett vägmöte i storstaden, varifrån gatorna som blan- ka, mörka Ijuset återspegllande floder - mo- brådska, Deminez
Två j ulbu dskap förrän en viss tid efter barnets fö- Skyddslagstiftningen Iigen delse följas Ett sådant av hjälp förbud och vi måste ha varit rim- IM^ mål och medel inne på frågan förr men alla förslag ha hittills avvisats, delvis av kvinnor- n har na själva.
Socialstyrelsens nya för- sinnade slag går ut på ett moderskapsunder- n edeag stöd till varje kvinna, som av lagen k o agstiftning förhindras arbeta en viss tid.
Staten betalar 2 / 3 av kvinnans förtjänst sex och vad vi vänta av den ' " Hon berörde då socialstyrelsens Veckor efter och om så begärdes två F ö r general Tingstens artikel om hörde.
nya förslag till arbetsskyddslagstift- veckor före barnets födelse.
Helt på rättvist är förslaget ej, då blott e n tid^^^ krig ” i Svenska Dagbla- I detta sammanhang använder ge- ning och framhöll att den går det äro vi uteslutande tacksamma.
neralen ordet moral p i ett lika egen- att inom huvudlagen sammanföra två grupp kvinnor få denna direkta stats- och natt- hjälp Orättvisan kommer nog att Det är en svensk auktoritet, som med domligt sätt som ordet mänsklig Det lagar åttatimmarslagen ar betslagen medan övriga skydds- framhållas i riksdagen.
Naturligtvis stöd av utlänska krigsvetenskapliga senare har han översatt f rån det eng- för enskilda yrkesgrupper vore en sådan hjälp värdefull iiven verk målar en bild av de framtida elska human, inhuman.
Ordet moral.
skulle vara separata.
för andra mödrar.
Förslagsställar- krigen som i hög grad liknar den vi är av allt att döma en översättning lagar Åttatimmarslagen skulle här- na ha också öppnat en annan möjlig- av det franska ordet morale, ett ord igenom bli permanent i stället het genom att föreslå, att varje sjuk- ofta sökt dra upp, endast att den är för provisorisk, vilket enligt talarin- kassa, som har statsanslag, skall äga mer detaljerad och fackmässig, Och som har långt vidsträcktare betydelse skyldighet att utbetala moderskaps- mening vore en avgjord förde!, han gör det utan att ett ögonblick än och icke alltid kan översättas med nans då man kunde se mycket lidelsefriare understöd stanna inför frågan: vad är det f ö r vårt moral.
Exempelvis: när det på lagen Detta utesluter ej revision-, Utgången härav beror på riksda- vanisnne jag skriver o m?
H a n är frågas om en sjuk: comment trouvez- ner, men man slapp f å upp den till gen och här kan en tillräckligt stark lyrisk, profetisk i tur vous sa morale?, begär man upplys- diskussion vart tredje år.
De gång- opinion utifrån landet betyda mycket.
vetenskaplig, Skulle en allmän sjukvårdsförsäkring och ordning och märker icke vad det ning, ej om hans moral, utan om na ses årens erfarenhet, om lensam bli verklighet a r denna övergångs- ma, liksom erfarenheterna utifrån ta- ä r han egentligen talar om.
hans humör hans fattning, tro på lar för att man avpassat lagen, så att form överflödig, men sannolikt vinna Gas, flygvapen och stridsvagnar tillfrisknande När generalen skri- den är lätt att hålla, när den som hos vi mer på att snabbt utveckla vårt äro de nya företeelserna På krigfö- ver, att trupperna måste besjälas a v oss e j omfattar jordbruksarbetet och sjukkasseväsen.
Vad revisionen i övrigt beträffar ringens område, förbudet att använ- en stark moral så blir detta grövre e j industrier med mindre än fem ar- måhända blott den som ä r Vi skandinaver få från kon- märker da giftiga gaser tar ingen På allvar, än motsvarande uttryck på franska, hetare.
ferenser ute också höra oss omtalas van a t t Iäsa lagen h u r den genom små alla krigsministerier studera det ke- Nu har han Iagt beslag på det sköna som de " allvarsamma " folken, som b stämda ord här och där skärpts på miska kriget, Gasen kan inte med luftiga ordet besjäla och på de f ö r hålla sina lagar, vilket tyvärr e j all- viktiga hygeiniska och sociala punk- Ett försiktigt " må s: vitt möj- fördel skötas av marktrupper, det är andra ändamål än giftgaskrig ska- tid Iåter sig göra i Iänder med strän- ter.
pade begreppen moral och mänsklig gare påbud.
Ett ömtåligt gebiet un- eeller bör h a r utbytts mot ett " skall " f ö r riskabelt för dem själva, “ An- o h " måste ".
Det är små kilar f r å n ti- Det är ett giftgasanfall på vårt ord- der denna lag är restaurangarbetet.
norluncla gestaltar sig saken, om gas- socialstyrelsen, som väl inser, att det- digare revisioner, som blivit fasta plug- bomber nedkastas från flygplan långt förråd.
ta yrke med dess många missförhål- gar.
På samma sätt köra vi nu in * landen e j tål att ställas utanför lagen, nya små kilar till nästa revision, bl.
a. inne i fiendens land eller om sådana semestrar Dagens Nyheters artikel bär rubri- men att det på grund av tredje parts ifråga om söndagsarbete, stora plan medföra gasämnen i kom- primerat tillstånd och under f l y g i n - ken Lutfisk, men handlar om det fri- intresse e j heller kan påläggas så ri- o. S. V. Ännu f ö r några decennier se- gorösa bestämmelser som andra yr- dan var semester e j på tal e n ~ bland villiga försvaret, Den ställer upp frå- gen på andra sidan utblåsa dem. ” för- gan är det frivillga försvaret demo- ken, föreslår särbestämmeiser för.
det- bank- och kontorsfolk den behövdes kanske e j då ty arbetet gick i en an- samma.
Bomblufteskadrarna, som äro sedda med explosiva projektiler, kun- kratiskt eller icke?
Dess demokra- Vad den andra lagen beträffar drab- nan takt, iiven inom industrien.
Det na ödelägga viktiga järnvägsknutar, tiska karaktär har nämligen betviv- har det 1909 införda förbudet för kvin- moderna livets jäktande, enerverande industrian- lats av Socialdemokraten och försva- nors nattarbete kvinnorna i vissa yrken tempo nödvändiggör andra former av flyghamnar, kaserner, mycket hårt.
Den kan e j så lätt upp- rekreation.
Det är dock ingen fördel laggningar, elektriska kraftverk, det rats a v Stockholmstidningen.
Da- a t t driva f r a m lagstiftning med klubb- fientliga landets stora nerv- och för- gens Nyheter avger skiljedom och hävas, då Sverge här skrivit under en slag, den måste ske med god vilja.
internationell konvention, men den Talarinnan uppehöll sig till sist vid bindelsecentra, utan risk att skada säger att det frivilliga försvaret icke kan göras smidigare, Och kan man i och f ö r sig behöver vara odemokra- få kvinnorna att visa större solida- administrationen av den nya lagen, den egna truppen, säger generalen, Det tas tacksamt emot a v re- ritet, så att en opinion mot densam- där man även delvis beträdde nya va- Men han nämner icke, att detta ä r tiskt.
God vilja Och samarbete är döden för civilbefolkningen i dessa geringar i Schweiz, England, Frank- ma väste sig stark i de nordiska län- gar.
mottot: Av arbetarna valda ombud för missbruk är icke derna det möjlighet att begära nervcentra, d. v. s. de stora städerna, rike.
revision finns hos den internationella ar- på platsen samarbeta såväl med betsbyrån i Bern i samband med skif- inspektion som arbetsgivare, -- såle- som dels berövas tillförsel, ljus, vat- utesluten men ringa.
ten, värme, dels dödas direkt av de Ja, måste vi till detta anmärka, teslagstiftningen, Arbetas det med des en hel liten organisation, f ö r att giftiga moln som sänka sig ner från det kan hända.
att det frivilliga för- två skift i ett yrke kan man e j rim- se till att lagen efterleves är en ut- f å in dem mellan 5 f. m. och vidgning av de tidigare f ö r samarbete höjden, ur detta bli som männi- svaret, det vill säga På privat väg iigen 10 e. m.
Med vår tids strävan till en med yrkesinspektionen tillsatta ombu- skorna vant sig att upp till och hopsamlade kulsprutor och övade kul- förlängning av dagen däremot lätta- den.
Arbetsrådet, sådant det hittills kalla Guds himmel, skall döden och spruteskyttar är en demokratisk fö- re mellan 6 och 11 Med kvinnor få existerat för övervakande av arbets- reteelse.
Om riksdagen som på grund e j arbeta så sent och bli följaktligen tidslagen, utsträckes till skyddslagen förstörelsen komma.
I sin helhet och flyttas in i socialsty- av 1923 års val mätte till 1924 års utestängda.
Men detta sätt att föra krig är härordning företog nedskrivning en- Av övriga har vår specialföreskrifter skyddslagstiftning för icke omänskligare än andra, citerar generalen efter en amerikansk läkare, dast därför att folkets flertal icke f å t a l, men de äro klart och kunde offra mer till eller skattemedel direkt gjorda, D De gälla förbud för det är endast mera verksamt, Men på den krigiska apparaten, då bör vad är i detta fall verksamt?
För- ödande Luftkriget är alltså mera densamma kunna välkomna de på tid och pengar mera förmögnares till- hela denna lagtiftning avser d är jäm- förödande men icke mera omänsk- te att åter föra oss tillbaka till arbets- ligt.
Efter detta kan ordet mänskligt skott, Detta resonemang förutsätter, glädjen så att vi fastän utan icke brukas mera i sin gamla bety- att det irte fanns några principskäl kunna instämma med Jeremias delse av skonsamhet, av samordnande bakom vår nedrustning att den icke livet som bäst varit haver ha var någon fredshandling.
av egna och andras jag.
möda och arbete varit.
Är det så då bör man e j klaga på huvudsyfte, något vi anse att general Flera citat ur artikeln torde vara överflödiga Den skildrar hur kriget det frivilliga försvaret, endast hålla Tingsten ofrivilligt hjälper till att be- tar i bruk alla den moderna teknikens ett öga på det och då är det ingen- visa?
2) leda folkfantasien i fel rikt- resurser, För att detta inte skall inge ting som hindrar att kalla det demo- ning och ' s ' vara ett verktyg som genom en kupp kan komma i händer- någon hjältebeundrare avsmak, för- kratiskt.
om det kan trösta Men det är inte huvudfrågan om na På den folkliga självstyrelsens f i - klaras, att det mänskliga materialet är lika viktigt som förut, Det " måste det är demokratiskt eller ej.
En fö- ender åt höger eller vänster.
finnas behjärtade män i flygplanet, reteelse kan vara I) demokratisk och Huvudanklagelsen mot det frivil- lika väl som bakom bajonetten, " Ge.
samtidigt verkningslös i fråga om sitt liga försvaret är, att det ä r en rö- relse i fel riktning.
Det låser fast neralen känner alltså icke, eller auk- reställningen om vår nation som en toriserar icke ryktena från Amerika, isolerad enhet, vars självständighet att man vid Edgewood, där lewisiten måste hyggas med vapen, och inbil- uppfanns, som ä r 100 % starkare än lar folk att det frivilliga försvaret ä r något under förra kriget använt ägnat att stärka självständighetsvak- sprängämne att man där experimen- ten i en grad som motsvarar de sä- tera ut obemannade luftskepp, som ligen av många med uppriktig styras trådlöst och automatiskt vrä- rta gjorda offren.
Det motverkar ka giftgaserna över fienden.
Det a n t i l l sammanslutning, till vap- måste vara ett stort framsteg att få nens bortläggande som medel att slita tvister.
Det är haksträvande.
Svenska Dagbladet och Dagens Ny- heter publicerade till jul ett par ar- tiklar som knappast i högre grad voro utläggningsar till texten: frid på jor- den och människorna en god vilja.
stånd utföra mordgärningen på av utan att se verkningarna i stället för att som fordom tvingas att sticka ba- jonetten direkt i bröstet på en man vars ögon man såg, och vars röst man Fröken Kerstin Hesselgren ut fortfarande å ä as Risken.
som se blott fö-
mmas, nämnes ej.
dra delar av sam- et anses önskvärt, en, skulle, denna genom att anpassa r det moderna sam- ningen.
I det fallet har fru Söderblom allt- så icke låtit sig påverka av Amerika.
där nian har klart för sig att äkten- skapet måste räddas på annat sätt än genom återförvisning av de gifta kvin- norna till hemmen och försvårande av deras förtjänstmöjligheter.
Man ser där att .tendensen att gå fram p i den linjen blott haft till följd att akten- skaps ingående försvåras för de fattiga och att de mest begåvade och utvecklade kvinnorna bli mer och mer ohågade att gifta sig.
Männens ero- tiska urval är redan ägnat att bort- skilja de mest begåvade kvinnorna.
Därtill skulle då komma som ytter- ligare urvalsfaktor, att stora grupper av kvinnor med, som man får anta, goda arvsenheter, frivilligt droge sig för äktenskapet.
Att de begåvade kvinnornas avskil-, jande från byggandet av de nya ge- nerationerna skulle betyda något, har väl inte fallit någon in hos oss.
I Amerika är det ett problem, inte bara för den enskilda kvinnan men för rashygienikerna.
, Därför säger man i Amerika icke: äktenskapen måste ökas och kvinnor- na få ta sitt förnuft till fånga.
Man säger: Det måste komma enhetlighet i kvinnornas livsintressen i stället för att de som nu dra åt olika håll.
Som det nu är, säger man, får den en- skilda kvinnan inom ramen av de nu- varande förhållandena lappa samman en mer eller mindre otillfredsställan- de kompromiss, eller också göra ett val mellan hem och yrke, som, hur det än utfaller, lämnar henne otill- fredsställd.
Genom donation av Laura Spel- man Rockefeller-stiftelsen har u p p rättats ett institut, som under ledning av en kvinnlig sociolog, skall logiskt och vetenskapligt undersöka situatio- nen i stället för att möta den med en på fördomar och känsloskäl grundad opposition.
institutet inriktar sig på två hu- vudämnen: Först upptäckandet av nya metoder, som befria kvinnorna från tidsödande hushållsarbete, för det andra undersökning av de nuva- rande yrkesmöjligheterna och Öpp- nandet av nya förbindelseled, nya kombinationsmöjligheter.
mellan yr- kesarbetare och familjeliv.
institutets första programpunkt pekar mot uppgiften att utarbeta nå- gon form av kooperativ hushållning för mindre familjegrupper.
En hus- hållning, som kunde passa för blyg- samma och nybildade hem.- Till den ändan ämnar man först studera alla experiment som utförts eller begynts med kooperativa kök, barnträdgårdar, tvättinrättningar, hembiträdesorgani- sationer.
Den andra programpunkten inne- fattar undersökningar om möjlighe- ten att göra yrkesutbildningen och yr- de rekommenderandet av befrukt- Amnestifrågan ar aktuell en ningshämmande medel, vilket ansågs gång under kriget, då Erik Hedén, Ivan Oljelund och Z. Höglund häktats för hög- medföra en allvarsam fara för ung- förräderi.
Kravet på att de skulle få domens sedlighet.
” Tvåbarnssyste- amnesti framfördes då med kraft av met ”, säger Pontus Fahlbeck i Nord.
Hjalmar Branting och Gustaf Möller.
, Fam.-bok, ” förde Grekland och Rom Om den nuvarande socialdemokratiska mot undergångens brant.
Det torde Kalmar- regeringen vill bevilja amnesti åt arbetarna är det mycket enkelt, så tillvida, att den icke behöver fråga någon myndig- het till råds.
Benådning miste högsta domstolen yttra sig om, amnesti vidkom- ner den därmot inte.
göra detsamma med vårt folk, därest det blir allmän folksed. "
Detta tror väl knappast någon män- niska längre.
Befolkningsproblemet ämnade I den skrivelse till regeringen som deputationen heter del att över- ” de för vilka dessa arbetare dömts till sin övervägande karaktär äro av politisk brott natur. ” Detta är sant, här är inte fråga om ett vanligt slagsmål, det gäller striden mellan arbetare och arbetsgivare, strej- kande och arbetsvilliga, alltså en samhälls- fråga av politiskt-social innebörd.
Det ger regeringen formell möjlighet att be- reglerad barnalstring skulle bringa gagna sig av regeringsformens § 26.
Men folkstocken i ett bättre förhållande det är just precis detta samma förhållan- till landets ekonomiska resurser utan de, som gör regeringens svårigheter.
Den även kraftigt bidraga till hela befolk- dessa Kalmararbetare som icke kunna hon levat.
att hon förstod, att d i var livs- viljan bruten.
Då skulle det inte räcka Systrarnas jul motståndskraft.
Hon av Anna Björkman.
.
, och hon stod där en- sina känslor i ro med falskt hopp.
Och hon hade hört mor lida.
Mor hade haft e att dröja länge, hade sjukdomen, och för henne hade det inte är bäst för henne, att gått fort.
När hon diskat undan i det trånga kö- hon säga syster Tilda ket, tände hon den lilla granen och satte II hade erbjudit sig gö- sig vid bordet.
" Ta du fram boken " sade den sjuka.
ra det, men Tina tyckte, att hon stod när- mast till det.
" Jag vet vilken vers du ska läsa.
Jag Hon dröjde litet till.
Ännu tänkte hon kom från sånt, när jag gick in i förenin- inte på sig själv och p i sin egen smärta.
gen.
För där tyckte de inte om det.
Jag - Att hon skulle stå där rent ensam i värl- vet heller inget om hur det ska bli i fram- tyckte så tiden.
Jag vet bara, att mycket om den psalmen, och därför tyc- ker jag det skulle vara så gott och höra Hon var inte oförberedd.
Hon hade ningens höjande i moraliskt avseende, den haft sina aningar, när hon såg hur systern genom att lämna ett verksamt medel tärdes bort i vinter.
till dryckenskapens och prostitutio- Tina tänkte bara på att detta: att hon inte hade långt kvar, skulle talas om för nens bekämpande.
På denna senare punkt har upp- en minniska, som i dag sagt: fattningen kanske icke ändrats i sam-, " Rör väl i grytan, så du för allan del ma takt som när det gällde de eko- inte sver risengröten! ” nomiska faktorerna enbart.
är fin- ” Sttrunt jag komma till och bli nes ännu mycket motstånd att över- sjuk precis till jul, när du halt si mycket vinna och fördomar att bekämpa.
besvär att pynta och göra hemmet fint Man måste därför önska professor för oss.
Men när du sa, att jag skulle,, Wicksells sista propagandaskrift så lägga mig.
tänkte jag, att om jag gjorde vidsträckt spridnig som möjligt.
Den det, skulle jag fortare bli bra. ” kesarbetet smidigare, så att det kan Det skulle sägas till en människa, som anpassas även för den gifta kvinnan.
lilla broschyren ” Barnalstringsfrå- skämta över at hon låg nyårsafton, men Man tänker sig halvtidstjänstgöring gan- (Federativa skriftserie N:r 12, lovat stiga upp till trettone.
.
och hemarbete för gifta kvinnor, vil- 25 öre) redogör för befolkningsfrå- Tina visste nog, att hon lagt sig, därför kas husliga plikter göra det omöjligt gans nuvarande läge och syftemålet att hon omöjligt ' kunde hålla sig uppe för dem att ha heltidsarbete.
bädden före jul.
hennes ställe På dessa vägar tänker institutet le- med upplysningen i hithörande frå- ta sig fram till en försoning mellan gor.
Hon måtte i alla fall sett besynnertig kvinnan och tiden, tingen och äkten- En olämpligt bedriven propaganda ut, nar hon trädde in, för systern gjorde skapet.
framkallar ofta en effekt, motsatt den vanliga skräckfyllda frågan:.
Kvinnorna ha alltför länge hört: den önskade.
Det kommer professor ” Ska jag på sjukhuset igen? ” Wicksells bok säkerligen ' icke att gÖ- såg rätt är kunde lösas, om de vore förnuftiga ra.
Den rör med varsam hand vid ” Mathilda ”, sade hon, " doktorn sa, att och resignerade inom de för dem de svåra problemen, tar även upp den du gärna kunde komma på sjukhuset.
men uppdragna gränserna.
Därför är det ömtåliga fosterfördrivningsfrågan till att det inte var lönt. ” lyckligt, att på något håll i världen beskådande och har där många tänk- Den sjuka ryckte till.
Sen låg hon all- A.
N. deles stilla, höll blicken riktad rätt fram.
deras problem verkligen tas upp till Där var helt tyst i det lilla rummet.
allvarlig behandling.
Om det skall värda saker att säga.
Systern förstod.
att denna tystnad ej fick kunna lösas efter de uppdragna lin- störas.
jerna ens teoretiskt vet man ej.
I Senare på eftermiddagen sade den sju- alla räkenskaper, där siffrorna utgö- ka: ras av människor inkomma alltid obe- " Ja vet du jag är Sa trött.
s i det kan räkneliga element.
I den mån de nu- vara detsamma.
Jag har alltid tänkt det varande svårigheterna bero på tek- var bäst jag gick före.
Du har så lätt niska ofullkomligheter i samhället el- att ordna för dig, så lätt att reda dig. ' '
ter rättare på att i kvinnornas till- Gröten its, men den sjuka smakade den varo ingå element från många olika bara för syns skull.
Tina fick nästan tidsåldrar, som inbördes träta med ångra sin uppriktighet.
varann, böra dessa svårigheter kunna Hon såg, att systern mist allt intresse fastlås för att sedan angripas och se vider, som redan hårt fått sota för en i upphetsad stämning begången våldshand- ing mot Kalmar gasverk och dem som skötte det.
För den måste de vara sym- boler av ppront.
Och om det tror man ju alltid.
att det skall förhindras genom att statuera exempel på vad, hur var det?
— ” lagens i hela sin stränghet tilläm- pade arm ” f ö r m å r.
Vi hoppas att regeringen vågar sig på amnestien.
, - skulle, sökt dels att den finns någon konflikt, hade knäckt hennes den, då hon skulle stå där ensam Men hon tillhörde en klass, som inte vyssar långt Tina henne i hon opererades.
för tillvarons detaljer.
Och så länge hade mor den.
Tina läste som den sjuka bad: ” Vänligt över jorden glänser Strålen av ett himmelskt hopp;.
Stilla inom tidens gränser Evighetens sol går opp, Och, så stilla, att mitt öga, Hennes sken fördraga må – — ” Tinas röst.
– var så tjock, att mycket ej blev förståeligt av de sköna orden.
Men¨ systern låg nöjd.
Det hade kommit lugn över hennes ansikte.
.
.
som panna något lät torrt och lite försmäd- se det! '
- Men när han sedan satte barnet på sitt knä och såg på det så i månens dagg.
ligt, när hon började tala. '
Jag förekom henne.
” Alltid är det skrattade det mot honom.
Då suc- Mitt liv var en het villa kade han: ' Skulle jag döda ett ' vac- bara.
mor och barn ”, sade jag.
kert, leende barn!
Nej, hellre stå ut Men ett har jag funnit och ett har jag Moster Mia skrattade torrt.
” Spar med allt vad det än må bli! '
verkligen vunnit — förtreten, min pys!
För det är inte Ömt vände han sig till barnet och vägen till landet, som icke är.
så här en ensam kvinna med barn tar sig ut.
Inte är det änglar inte, utan sade: ' Du lille stackare!
Din far har I landet som icke är djävlar o c h d djävletter, som störta förnekat dig, och din mor vill kasta där går min älskade med gnistrande ned ö v e r — Var inte så dum bort dig som ett litet valpkräk.
har Guds skickelse givit dig åt mig, och tro, att dukar talar sant, Det är krona.
jag måste bli far åt dig.
Och det mycket nog, att de är vackra.
Nej, vill jag.
Från Gud och ingen annan Vem är min älskade?
Vad är hans nu går vi vi! ”.
vill jag ta emot dig, du lilla hjärte- Och hon såg ut som om frös,.
namn?
barn, som sitter i min sorgsna famn hon skyndade i förväg mot ut- och ser så tillitsfullt på mig, fast du Himlarna välva sig högre och högre, gången.
inte kan tala. ’ och ett människobarn drunknar i änd- Och se ’ n började hon tala om nya Men när tårarna utför mun- äktenskapslagen, hur den sökte pina, lösa dimmor ', kens kinder, började barnet skrika.
fram fäder åt de små liven eller åt- Suso tryckte det mot sitt bröst och och vet intet svar.
.
.
alltihopa bara är till för deras skull.
minstone försörjning.
I.
För fäderna U p p s a l a april Livets ring är liksom sluten omkring, voro i d e flesta fall alldeles ingenting sade: Lilla hjärta, inte vill jag göra M e n ett människobarn är ingenting dig ont.
Du är Guds barn och mitt,.
em i gloria.
att ha.
Så det kanske var av ren an- annat än visshet.
.
, M a j a min!
Jag ser det för mig alltsammans, språkslöshet de höllo sig borta.
Och och så länge jag har en munfull mat, skall den delas med dig.
Och jag vill Och det sträcker ut sina armar högre så skrattade hon till igen.
J a g satt här och läste några gamla när jag vill.
tåligt Iida allt, som kommer över mig.
medeltidstyska texter och fick tag på Jag kände på mig att hon avskydde Men nu kommer det besynnerliga! '
än alla himlar.
för din skull, du lilla barn! ’ \ ett ställe som grep mig så — jag Ty vad jag erfor inför härligheten min far, fastän hon aldrig nämnde Den hårda kvinnan, som burit bar- Och kommer ett svar: kommer till det längre fram.
Ty vad var helt enkelt en känsla av stickan- ' ' honom.
Jag förstod nu, att hon skall jag överväldigades av, var ett minne d e avund. '
Inte ens en stökande Josef gjorde mera för min försörjning än net dit, blev så rörd och uppskakad jag.
är den du älskar och gick här i någon hörna, som han el- han.
Inte heller har jag någon för- av hans barmhärtighet att han måste från mina första studentår.
älska.
, Moster Mia, den hederspaschan jest går där och pysslar i skymundan nimmelse av att han brydde sig vi- lugna henne.
M e n när hon gråtit slut, gav han henne barnet igen, i det han.
(U r efterlämnade dikter.)
hade bjudit mig med sig p å sin år- på ” de heliga familje ” - tavlorna.
Nå- dare om mig.
liga sommarfärd.
Och den gången gon jordisk fader behövdes helt en- Och ändå kände jag mig sårad och sade: Nu signe dig Gud; och äng- hade hon fått i sitt huvud, att hon kelt inte, allt var fullkomligt ändå!
hånad och förargad.
Men om det larna beskärme dig för allt ont! '
skulle till Kolmar och se Mattias Jag kände mig så utesluten på nå- var därför att hon hade rätt eller O c h han bjöd, att barnet p å hans Grünewalds ting.
got vis, på hela mankönets vägnar, därför att hon hade orätt, det kunde bekostnad skulle varda väl försett. "
, Alltnog, vi stodo i Kolmar museum nästan förargad, hur löjlig jag än jag inte reda upp.
(Det kan jag för (Susos Exemplar XXXVII).
.
Är inte det åtminstone " heligt fa- framför hans Isenheimeraltare.
Och fann mig själv.
Den heligaste modern övrigt inte nu heller.)
Vad som just i dag gjorde denna derskap ”, så säg!
-, — Men det är vad som särskilt drog mina ögon var var där och det heliga barnet också färgregnet kring madonnan med bar- — dem ha konstnärerna sett i alla t i - erinran så levande för mig, det var redan djup n a t t så jag får sluta.
.
net.
Det är så jordiskt glädjestrå- der.
Men när skall fadershelgden som jag skrev, ett stycke text, som jag God natt, du.
Nore.
lande, alltsammans.
Regnbågen har flyttas ner till jorden i synlig gestalt, måste låta dig se.
Det är insprängt släppt till allt vad den har på pa- så konstnärerna måste räkna också i gamla självplågarhistorier.
Vad, (Forts. i nästa nr).
letten, solen sitt guld och månen sitt med den?
Inte bara som beskyddare som inträffat är, att munken det silver, åtminstone står det så för min och försörjare, utan just i innerlig- är förresten Suso - alldeles oför- erinring nu.
Myriader a v synliga och hetsförhållandet till sitt barn!
skyllt blir pådyvlad faderskap av ett osynliga små änglakolibrin låta sina.
Något sådant var det som slog ned vingar blänka till i den flödande ljus- i mig, fast kanske ännu mera oupp- håller Svenska kvinnors centralförhund strömmen.
Och.
alla himladjupens rett nu — Jag var ju bara fyra år, ser du,, för fysisk kultur den 9 och 10 januari 1926. förgbrunnar ösa sina skatter ned I överensstämmelse med förbundets a s k ad mo- när skilsmässan blev därhemma.
Och kring en jordiskt barnföräls der med sín förstfödde i famnen mamma och moster Mia gåvo mig det uppgift att hoja kvinnornas fysiska kultur och därmed deras andliga hälsa, arbets- Det är hon, som rår om ungen, och föräldraskap jag minns -- jag blyg- och samhällsduglighet kommer ämnen från ingen mer.
Det finns ingenting till des inte över det, ' ja:: vet det var olika delar av arbetsområdet att behand- mer än de två.
inte på himlen och bättre än det mesta.
Mamma var inte på jorden, där badattiraljen och dock alltid så klen och eftergiven, så las.
moster Mia kom att representera Förbundet har med framgång sökt stö- hårdhandskarna.
Nu uppskattar jag da det intresse som arlicterskorna inom ' henne mycket - hon en storstilad industrien visat för gymnastik och fri- människa.
Men hon var ironisk.
Och luftsliv sant sökt verka för förbättrad ar- hetsicknik.
Betydelsefullt för fortsatt ar- .. bete i detta syfte torde det föredrag bliva, att finna de lämpligaste formerna och und- som vid riksmötet i år kommer att hållas vika de skadliga.
Diskussion om Kvinnlig av dr Wilson, Secretary of Industrial Fa- idrott torde därför tilldraga sig vederbör- tigue Research Board in London om lig uppmärksamhet och av de fyra inle- " Trötthetsfenomen hos industriarbetare.
darna bliva från olika håll belyst.
Gymna- särskilt med hänsyn till arbetets natur! "
stiklärarinnans arbetsuppgifter behandlas Frågan om vilka idrottsgrenar, som äro i ett föredrag av gymnastikinspektrisen lämpliga för kvinnor, är ju synnerligen Elin Falk.
Scoutchefen, fröken Mary La- försörja dem.
aktuell.
och meningarna äro som ' bekant gercrantz, talar om " Vad, scoutrörelsen här synnerligen delade.
Det gäller ja här sen vill ".
Då jag nu stod i K o l m a r framför, Nu så hon när runno 1920. det alltid.
- Riksmöte t Göteborg — än är \ Honorine Hermelin: Den Liberalismens största namn Den ena a v de nya litteraturserier- na från Natur och Kultur bär det vackra namnet Levande litteratur.
Ett av de verk, som ingå i denna se- + är John Stuart Mills Mitt liv, Denna nya svenska (autobiography).
upplaga är en översättning från den fullständiga upplagan tryckt efter originalmanuskriptet.
som först år åter fanns 1922.
Natur och kultur.
jäm förlig, varken som litteratur eller blev ett element i människornas egen som människohistoria, med de stora självaktning. ” Morley antyder orsa- diktarnas självbekännelser.
Men den ken: Mill var som ingen annan out- g r ett tidevarvets historia i dess le- tröttlig i arbetet att finna vägar, på dande människa, och ingen kunde va- vilka de idéer han sett och erkänt ra trognare och omutligare både som kunde omsättas i praktiken.
Han svek aldrig idéerna, aldrig deras till- människa och idéers bärare.
Hans tidevarv är det, som John lämpning.
Mill har själv döpt de idéer, som Morley på några lysande sidor skild- rat i sina ” Minnen ”, skildrat som den han fostrats till och från sin tidiga tid, vars levande ande " i dess hund- ungdom arbetat för, till Utilitarism, rade skiftande uppenbarelser beteck- d. v. s,¨ arbete för det nyttiga, f ö r nats med namnet ” liberalism ”, den största möjliga lycka åt det med ett lösenord, utveckling.
” Tron största möjliga antal människor ”, på utvecklingen hade blivit grunden eller som '.
lärofadern Bentham uttrycker: för allt socialt tänkande, den hade ta- d t.
Namnet, som är Mill ' s, och for- pit religionens plats såsom inspireran- meln, som ä r Renthams, klingar kan- de, vägledande, normgivande makt ske i våra Öron torra och tomma.
Men för allt socialt handlande. ” de inneburo engång en upptäckt, som I denna tid ställer Morley i i i Mill kändes revolutionerande, upptäckten I John Stuart Mills självbiogra fi om- fattar tiden från hans födelse 1806 till 1870, tre år före hans död.
John Stuart Mill: mitt liv.
Med för- ord av prof. Eli Heckscher Pris 5 kr.
har kallats en av 1800-talets med de ord, som Prof. Heckscher ci- av en och en människa var för sig,, flertalet av människor, försänkt i djupaste elände, men med ofrånkom- lig rätt till ingenting mindre än lyc- ka.
" Det eländigaste fattighjonets lycka utgör en lika stor del av den allmänna lyckan som den mäktigaste, den rikaste samhällsmedlems ", såda- na Benthams ord voro varken torra eller tomma.
Mill har i sin egen själ upplevat utilitarismens begränsning, men tvärs igenom denna dödsskuggas dal, tvärs igenom tidsperiodernas re- aktion mot och förhånanden av dess idéer blir han den trogen i allt- mera djupnande och radikala krav på samhällets förvandling, på offer som måste bringas den enskilda männi- skans möjlighet till lycka.
Allt star- kare växer hans tro, att lyckan be- står i friheten, andlig och intellek-
.
" Kvinnans underordnade ställning " I samband med artikeln om Mill i dagens nummer, meddelas utdrag ur John Stuart Mills bok om " Kvinnans underordnade ställning ".
Som bekant har denna bok fått samma betydelse f ö r kvinnorörelsen som Onkel Toms stuga f ö r negersla- veriets upphävande; man kan inte läsa den utan att gripas av dess vid- synta patos f ö r rättvisa och (lagbun- den) frihet.
Flera av världens mest berömda kvinnoförkämpar ha ur den hämtat tron på och tilliten till sitt eget köns rätt att leva som utveck- lingsdugliga m ä n n i s k o r.
Ändamålet med boken säger förf.
är att framställa skälen för en åsikt, som han tidigt haft och alltmer blivit befäst i: Den princip, som ligger till grund f ö r de bestående sociala för- hållandena mellan båda könen - det ena könets underordnande under det andra - är i sig själv oriktig och f ö r närvarande ett av de största hindren för mänslighetens framåtskridande.
Ilen hör ersiittas genom principen av fullkomlig jämlikhet - ingen makt eller företrädesrätt å ena sidan, ingen - underlägsenhet på den andra; Han påminner om att " I de äldsta tiderna var det stora ¨ av mankönet slavar så väl som hela kvinnokönet, - - - Nå- gra torde kunna invända att man ic- k e gärna kan göra en jämförelse mel- lan det manliga könets herravälde och andra former av orättvis makt, eme- dan dessa senare äro godtyckliga, man- nens makt över kvinnan däremot na- - turlig.
Men när fanns väl någonsin ett välde som icke syntes dem naturligt, vilka innehade det.
Det var en tid, då människosläktets söndring i tven- ne klasser - en fåtalig av herrar och en talrik av slavar - även av högt bildade andar syntes vara ett natur- ligt tillstånd, j a, det enda naturliga. "
, i I “ Den allmänna meningen bland männen anses vara, att kvin- nans naturliga kallelse är att vara maka och moder.
J a g säger anses va- ty att döma efter handlingarna, efter ra, hela den närvarande samhälls- __ I stämma genom lag att endast en karl med starka armar f å r bliva grovsmed.
- - F r i tävlan är tillräcklig att göra smederna armstarka, t y män med sva- g a armar förtjäna m e r på sysselsätt- ningar f ö r vilka de äro skickligare.
- - O c h man anser med rätta att der.
offentliga makten skulle överskrida sina gränser genom att, på grund av något allmänt antagande bestämma på förhand att vissa personer i c k e: äro skickliga till vissa saker.
Det finns intet annat medel att upptäcka, vad en person eller en klass av personer duga till, än att låta dem försöka. "
" Alla män utom de allra råaste vilja i den kvinna, som står dem när- mast, hava.
icke en tvungen slav utan en frivillig.
- - D e hava därför uppbjudit allt f ö r att förslava deras sinnen - - de toga hela uppfost- ringsmaskineriet i anspråk för sitt syftemål.
Alla kvinnor uppfödas från sina tidigaste år i den tron, att idealet för deras karaktär är raka motsatsen till mannens, icke att be- stämma och leda sig själva utan att låta bestämma och leda sig av andra.
Alla moralpredikningar s i g a dem att det är kvinnans plikt, och de gängse sentimentala skrifterna att det ä r hennes natur att leva för andra, att fullständigt förneka sig själv och endast leva i sina känslor.
O c h med hennes känslor menas de enda som hon f å r hava - känslan f ö r den man med vilken hon är förenad och f ö r de barn vilka utgöra ett efteråt till- kommet, oupplösligt hand mellan hen- ne och mannen. "
" Och likväl ”, säger han ' ' kallar man kvinnan hiittre än mannen - en tom artighet, som måste framkalla ett hit- tert löje hos varje överlägsen kvinna, emedan detta är det enda fall i livet, där det är regeln och anses alldeles naturligt och i sin ordning, att den hiittre skall lyda den sämre. "
I ett annat sammanhang utformar han denna tanke: " Om kvinnorna i något äro bättre an männen, är det säkerligen i per- alla ordningen, skulle man tro, att deras sonlig sjävuppoffring för sina när- maste.
Men j a g lägger föga vikt där- på, så länge d e allmänt få lära att de äro födcia och skapande till sjiiivupp- offring.
J a g tror, att jämlikhet i rät- tigheter skulle minska den överdrivna självförnekelse som utgör det närva- rande konstalde idealet för kvinnans karaktär, och att en god kvinna icke mening vore raka motsatsen.
Om männen i allmänhet tänkte så, här, skulle det vara önskvärt, att de uttalande det: det ar nödvändigt för samhället, att kvinnorna gifta sig och Men de skola icke göra föda barn det, om man icke tvingar dem, Allt- så är det nödvändigt att tvinga dem.
.
.
Glädjens ekonomi undertitel: talar där Kvinnan som nyskapare.
Han om kvinnans slaveri under den föråldrade bostadstraditionen och under För Tidevarvet av Helene Scheu-Riesz.
levnadsvanor, som icke motsvara vår tid, Han ropar på kvinnan som befriare från Guldmakeriets hemlighet, vilken gångna gångna århundradets barlast, som tyn- århundraden jagat lika lidelsefullt som ger vår tids hostäder.
Den tidsperiod, förgäves, tyckes äntligen vara funnen.
som Iåg närmast före vår.
hade mera tid under tiden ha vi fått en ny längtan, vars och ro att samla på döda ting och mindre uppfyllande synes oss mycket viktigare: förståelse för möjligheten att utvinna en solvärmens bevarande.
estetisk verkan ur nödvändighetsvarorna.
Man strävar efter detta mål på tusen Neri många kvinnor ha fått förra gene- vägar.
Vi veta alla, att det inte är på rationens smak och prydnadsföremål i arv långt när så viktigt att gräva fram eller och släpa genom hela sitt liv på värdelösa framställa berg av guld.
som att kunna och onödiga ting.
De ha icke tid och samla och gömma på solvärme, fånga den, rum för det levande, därför att de stå i där den strömmar ner i överflöd, och an- de döda tingens tjänst.
Vården om alla vända den, där det råder solbrist.
de föremål, som bilda ett så kallat vac- Vår stora lirare naturen, som till synes kert hem.
kuddar.
dukar.
bilder statyet- ödslar med sina skatter, är i grunden vår ter, prydnadsföremål av alla slag, behär- förebild vid all hushållning och är också skar inte baara hustruns liv utan även man- vår förebild i konsten att konservera sol.
nens och barnens.
Mannen får inte läsa Hennes solskafferier äro växterna: blom- sin tidning i ro, barnen får inte mor, frukt och grönsaker.
När vi förtä- leka och måla för att inte skräpa ner.
ra frukt och grönsaker, få vi via blod- Dessutom är husmodern ofta så överan- mera självuppoffrande kropparna under solfattiga och sollösa ti- strängd och så bekymrad över mott och vara skulle än den bästa m a n; men å andra sidan der in konserverad sol i systemet.
mal.
fläckar och utblekning, att hon inte skulle männen bliva mycket mera Dessutom har naturen många själsliga kan ha roligt eller sprida glädje själv.
Om hushållsarbetet uppfyller den mo- osjälviska och självuppoffrande än solskaf ferier.
nu, emedan de icke mera skulle lära Glädjen är på det själsliga området vad derna kvinnan med olust.
så är det för- att dyrka egen vilja så högt, att solen är i naturens rike.
lian kan be- felat.
I ett riktigt anordnat, praktiskt den bör bliva lag för en annan för- teckna den som förvandlad solkraft.
Det skött hushåll blir arbetet inte en börda är icke en tillfällighet att vi k a l l a en glädje.
Som Traut säger: Ljus, nuftig varelse. ' '
glada människor för solstrålar, Glädje klarhet, översiktlighet, frihet i hemmet värmer, lyser och ger liv, Det finnes från varje barlast, från varje museumka- - - - Även med sann tillgiven- människor, som blott anse glädjen för en raktär, från varje inpyrdhet, är den första het måste myndighet å ena sidan och krydda i livet och därför inrymma den en förutsättningen för husmoderns arbets- undergivenhet å den andra hindra ett blygsam plats i världshushållningen.
Des- glädje.
fullkomligt förtroende.
O m också sa människor utgöra ett livshämmande Den glädje husmodern finner i sitt ar- ingenting avsiktligt döljes, är det moment.
De förslösa och förstöra det hete är en mätare för huruvida hennes De se icke, att rörelse är tidsenligt och sakligt skött.
För- mycket som man inte visar.
- - - dyrbara ämnet glädje Sanningen är, att den ställning där glädjen är den bästa drivkraften till ar- enkling, befrielse från allt överflödigt.
man ser upp till en annan är ytterst hete.
utveckling, till produktion.
Männi- koncentration på det, som ger omedelbar ogynnsam f ö r en fullkomlig upprik- skomaskinens bränsle i alla dess funktio- kraft och frihet det är mottot för hem- mets skötsel.
tighet och öppenhet mot denne.
Fruk- ner.
tan att förlora något i hans omdöme så mycken livsglädje har blivit för.
Det samma gäller om dieten.
Magen eller k ä n s l o r är så mäktig att även störd genom kriget, att världen synes tyckes vara ett konservativt organ, men hos en Öppen karaktär r ö j e r sig en glädjefattigare än någonsin Vi måste har dock måst underordna sig radikala Glädjen måste tidsströmningar.
Man skulle kunna fin- omedveten-benägenhet att endast visa börja med glädjekonomi.
den bästa sidan eller den som ehuru bli en nädvändig beståndsdel även i var- na sig i husmoderns spiselslaveri om de icke den bästa, han helst vill s e; och dagslivet.
Blir den det, då skola vi kun- rätter som ta en massa tid och kraft verk- vi kunna tryggt påstå, att fullkomlig na avläsa en värmestegring och kraftsteg- Iigen vore i motsvarande grad överlägsna dem, som antingen växa färdiga på träden kännedom om en annan knappast nå- ring i vårt liv, eller kunna framställas fabriksmässigt gonsin finns annat än mellan perso- Men det är inte så.
Den lättvindiga mat- ner, vilka, utom det att de äro för- för Familjen livsglädjen är den den naturliga bör därför stapel trogna även äro jämlikar. ” med glädjeekonomi, Hos modern ligger till stor del avgörandet.
Förstår hon sig åpå glädjeekonomin då kan också den stör- " I sanning om än först kommande sta verkan åstadkommas med små me dels generationer skola känna eller all- mänt erkänna det, den enda skolan för Den sin “ Traut med titeln: nya bostaden, med Det är ett tecken till, att man inte anser sitt anbud särdeles lockande, när man icke lämnar något annat val än " antingen detta eller intet. "
ett äkta moraliskt sinneslag är ett sam- hälle av jämlikar.
Befalla och lyda äro endast olyck- liga nödvändigheter i det mänskliga livet: sammanlevnad i jämlikhet är dess naturliga tillstånd.
.
.
Vi hava haft undergivenhetens sedelära; vi hava haft ridderlighetens och ädelmo- dets sederlära; nu har tiden kommit f ö r rättvisans sederlära.
- - Den sanna dygden f ö r mänskliga varelser är dugligheten att leva tillsamman som jämlikar; så att man icke för egen del gör anspråk på någonting an- nat än vad man lika gärna medgiver var och en annan. "
- - “ Vad kvinnorna av natu- ren icke kunna göra är det alldeles överflödigt att förbjudna dem.
Vad de kunna göra, men e j så väl som de män med vilka de hava att tävla, skall tävlan vara tillräcklig att utesluta dem i f r å n; ty ingen fordrar något skyddssystem till deras förmån; man fordrar endast att det närvarande skyddsystemet till männens förmån skall upphävas, ” Ingen anser det nödvändigt att be- tuell frihet, fri tävlan gentemot allt uppseendeväckande blir den därför vad monopol heter, fritt samarbete att Mill alls inte anser sig som ett un- mellan jämnbördiga, det må vara äk- derbarn - hur han i egentlig bemär- tenskapets saniarhete eller producent- kelse är full-lärd vid 14 å r och i 16 kooperation.
- 20 årsåldern är den ledande själen Å andra sidan vågar han pröva i en liten krets, en " sekt ", som han gamla friheter inför sitt eget obevek- döper till utilitaristerna.
Bär mog- liga frihetskrav: " När den enskilda nar och därifrån utströmmar den äganderätten till jorden icke är lämp- propaganda, som i stort sett kan sä- lig, är den oberättigad. ” Ja, - inne- gas ha burit 1800-talets väldiga re- bure den enskilda äganderätten, att formarbete i sitt sköte.
arbetets produkter alltfort skulle Därpå följer ett avsnitt, som hand- fördelas, som nu sker rent av i mot- lar om krisen, i hans liv.
20-åring har satt proportion till det utförda arbe- han nått fram till det ställe på vägen, tet - då skulle kommunismens a l l a där provianten tagit slut, och den sjä- svårigheter, stora och små, tynga en- lanöd inträder, som lir " fullkomnin- gens villkor och sjärlarnas rätt. ” Till- dast som dammkorn i vågskålen. ” (Citaten från Principles o f politi- varons intighet är runt omkring “ Jag cal economy).
bar det med mig i alla sällska i Mill´s självbiografi börjar med den allt mitt arbete. ” Det är betec n- Iv sagolika historien om ett underbarns de hur han ställt frågan till sig uppfostran av sin underpappa - mest och livet: “ Antag, att alla dina p-, gifter vore förverkligade, att alla de förändringar i institutioner och upp- fattning, mot vilka du ser framåt, i detta ögonblick vore fullständigt slut- förda, skulle då detta bereda dig stor glädje och lycka?
E n inre röst, som j a g icke kunde undertrycka, svarade mig: nej.
Då sjönk mitt mod.
Hela den grund, på vilken mitt liv var byggt, störtade samman. "
Det var utilitarismens ödestimma.
Arbetet f ö r utvecklingen, arbetet f ö r andras lycka likaväl som mottagan- det av lycka försvinner j u till intet i ett oändligt fjärran, om inte f ö r var och en - på den punkt där han står finns lycjans porlande källsprång under sanden.
När Mill åter klint den egna själens tårar av rörelse fukta sina ögon, blir han så små- - ningom f r i s k igen.
Men lian har lärt att " bland de första förutsättninar- na för mänsklig lycka ge individens inre odling dess rätta plats ".
Han har upphört " att lägga nästan uteslu- tande vikt vid förbättrningen av de yttre förhållanden och vid männi- skornas Övning i att tänka och hand- la ".
Han har " genom erfarenhet lärt, att den passiva mottagligheten behöver odlas lika väl som den aktiva handlingskraf ten ", U t från denna punkt gestaltar sig sedan hans liv.
Vi f å följa det i självhiografin ända fram till den kor- ta, men underhara parlamentariska episoden mot slutet av hans liv.
För Mill själv framstår som hans " livs heder och välsiqnelse " vänskaps förbindelsen med den kvinna, som ef- ter 20 års vänskap blev hans hustru.
Kanske framträder lian heller aldrig där han sammanfattar deras förhål- lande sålunda: " Under större delen av min litteriira bana har jag i för- hållande till henne utfört det värv, för vilket j a g alltifrån tidiga år an- sett mig bäst lämpad nämligen att vara originella tänkares tolk och en förmedlare mellan dem och Iäsekret- sen. "
Liberalismen har nyligen i Tide- varvet karakteriserats som den inre kraft, som i ständigt nya former f ö r fram det individuella och fördoms- fria, det självständiga och trosstar- ka.
John Stuart Mill brukar näm- nas som leberalismens största namn.
Vad mera är - i sin flärdfria själv- biografi, där han lugnt erkänner sin brist på originalitet, står lian indivi- duell och fördomsfri, självständig så fri och sig själv som på de sidor och trosstark.
Honorine Hermrlin.
i självsbiografin, som ägnats henne,,
Handlarna slå vakt kring kvarntrusten De svenska hemmens intresse varnas av kooperationen rara området an på konstens, kan jag inte släppa den övertygelsen att män- niskorna röja sina hjärtans hemlig- het i sina spel och lekar med varan- Nu kan man kanske säga, att en hoppas på den som slutmål.
Det är sedeln är också den för en modern m i n - tydligt den expressionistiska konstens dra, och deras hjärtans hemlighet är k nst, som stryker bort individerna, \ alltför snart uppnått, bland annat!
niska bästa och smakligaste Fabrikskon- prägel.
Plötsligt förstår jag de tav- diktarens studieföremål.
Människor- inte nödvändigt behöver mynna ut i Men när jag läser en sådan bok som server, maskinbakat bröd för husbehov lor, som målades av artister, vilka kallade sig kompositörer i färg och runs, moderns eller dotterns arbetskraft.
jämnställde en av sina dukar med en Vår tid har nya estetiska och hygieni- symfoni av Beethoven.
Dessa tavlor ska synpunkter, nya möjligheter i tekniskt voro endast skisser till den stora tav- är lika bra eller bättre än de mödosamt framställda rätter som representera hust- avseende.
Dessa måste inverka på och grundligt reformera hemmet, hushållsar- betet, och hela livsföringen.
Stora vär- la, som skulle målas å storstädernas fasader.
Vad som var outhärdligt den skola därmed räddas Inte minst det på en utställnings- eller privarvägg, nationalekonomiskt omätbara och dock i blir meningsfullt och skönt, när det naturens hushållning oskattbara v ärdet får utföras i rätt material och i rätta glädje.
dimensioner.
I stillhet gör jag av- Afton på Potsdamerplatz (Forts. från sid ¹) ställe.
Den fordrar varken stillhet eller begrundan, historiska kunska- per, resehandbok eller semester.
Den kan uppfattas och sugas in av stor- bön för vad jag sagt om den expres- sionistiska Sturmgruppen i Berlin.
Men tanken på denna för tio år na måste sättas i n i sin tid och i sam- band med tidens krafter, men inom tiden äger människoanden dock sitt spelrum.
Oförutsedda oförklariga fria människokombinationer ge tiden dess rörlighet, spänning, skön- pessimism, varför skulle den inte lika Bröderna Persson i.
väl kunna visa den stigande linjen ker jag att här är b som den fallande?
Man kan säga, denna försoning mellan idéer.
att det är stämningen från efterkrigs- är mig rätt likgiltigt vad den handlar åren, som vållat, att den tyske för- IT.
och jag vat e j om Vasasverige fattaren fångats av den fallande lin- jen, försett sig på upplösningen, kaos.
het och tragik.
Men hjälten i Kaisers nyssnämnda Man om optimistisk eller pessimistisk drama är en banktjänsteman, som på till sin riktning, den livsförklaring aderton timmar fullbordar loppet blir ingen livsförklaring, som stryker från socialt acceptabel arbetsmänni- bort varje jag och du och deras spel ska till storstadsbrottsling utan att, mot varann som oväsentligt och lik- som en kritiker påpekats, ha några giltigt för ödenas fullbordan.
motspelare i dramat.
Människorna Självfallet behöver varje, människa spela alltså här bokstavligen ingen roll.
De äro bortstrukna liksom or- de ögonblick av befrielse eller av till- intetgörelse, då hon känner sig sjunka bara också att en ensam man skulle namenten äro bortstrukna ur den de- in i alltet, som det intet hon är i för- lösa den till fullkomning.
har satt konsten.
Endast som hållande till jordens myriader av å r upp problemet, det lir mycket nog.
sa tjäna de vissa dekorativa syften.
Elin Wägner.
Dramats hjälte fullbordar i stor- och av människor.
Men jaget, om stadslandskapet sitt drama ensam.
det skall orka fullborda sitt lopp, må- Han dras med av ödets sugande ste f å stanna vid och tro på sin be- ström, glider utan kamp neråt.
Ty tydelse, egenart och slutenhet och och mas- sedan hypermoderna skola erinrar mig om, att gruppen inte bara hade en utställningslokal, där man blev yr i huvudet, utan även en tidskrift, där stadsbon mitt i hans vanliga färd, ansatser gjordes att ordmåla på sam- fullkomligt tanklöst.
Den blir en del ma manér.
av hans liv, ett värde utan att han Finns det ett lika ut vet om det.
Nattens skönhet är för- tryck för tiden på det litterära om- soningen för dagens obarmhärtighet rådet som på konstens?
Jag kan in- livet har en lutning neråt, som indi- djärvt mäta världen med den mått- te besvara den frågan, man överblic- viden följer, likgiltigt vilka männi- stock.
som den egna tillvaron ger.
Ja- och fulhet.
Fasader, gavlar, baksidor, brand- kar inte lika lätt litteraturen som skor han händelsevis kommer i berö- get får icke förakta sina möjligheter murar, ytor i olika plan alltså, skapa Potsdamerplatz.
Det är vidare osä- Inte ens en kvinna orsa- att väcka och erfara lust eller olust, ' med.
fall han¨ att skapa eller förstöra, att samla vis- det kubistiska landskap, som ligger i kert, om någon skola kan bli tillde- % nattannonsernas belysning.
Annon- lad monopol, även ett tidsbegränsat kade följde banktjänstemannens som ett visset löv vinddraget dom att taga och ge, att älskas och serna på Potsdamerplatz äro icke vir- sådant, inom tankens värld.
älska.
neråt.
Vid sökandet efter ett exempel på riga och flimriga.
De föreställa icke Det bästa, som kan hända i littera- heller i misslyckad realism marabouer den närmaste litterära motsvarighe- turen, synes mig vara en försoning och lindebarn.
De följa de konturer, ten till konstverket Potsdamerplatz mellan iniiiiiiiskans litenhet och stor- huslandskapet anger, och verkan stannar jag av en slump vid Georg het.
Den kan litteraturen lära henne uppnås av färger i stora, rena och Kaiser och hos Kaiser vid hans dra- att uppleva vid det titthål, där hon klara ytor.
Totalverkan blir ett stor- ma: Från klockan 8 på morgonen till!
ser människans handlingars samman- artat spel av ljus och skuggor i verk- midnatt.
Motsvarigheten skulle då hang och följder genom generatio- ligt majestätiska dimensioner.
Far- bestå i att principen: bort med de- nerna.
äro ju taljerna!
tillämpats på bada konstver- och brinna, de gerna stråla Jag längtar inte till världsstaden också ett utflöde av kraft och för- ken.
Men hos Kaiser betyder detta: sådan jag föreställer mig att Ludvig bort med detaljen människorna.
bruka ständigt ny sådan.
Mera traditionsbunden på det litte-, Nordström tänker den och kan inte Den tavla man har framför sig, har korativa,, _ I - - Är jag gjord att @ * över ett blå, trinda fågelögonen på kyrkoher- Han märkte den behagliga glas- matsalongen.
Här kröp han in i det mästardottern flere gånger gå sig lik- mörkaste hörn, passande för sömn Kelt bröd, tror hon?
I Stockholm har den i Ulricehamn.
- Aha, ödmjuka tjänare!
det är Anfäkta, Albert!
man det vettet att klyva franska bröd nöjt förbi, stundom jämkande på eller betraktelser.
ju herr kyrkoherden Su - — stadd den skära silkesknuten under hakan tänkte han och strök luggen ur pan- och breda smör pi vardera halvan.
och fingrande de gentila halsduks- nan.
Jag henne jungfru: det Skänkjungfrun gick åter tillbaks, I utan tvivel på nedresa?
.
R O M A N Ja ja men spetsarne, som föllo ned över bröstet.
fördrog hon lika litet, som då jag tog en kniv och började klyva smör- av - Jag far ock till Västergötland, Hon talade livligt med de andra jung- förut skällde henne för mamsell.
gåsen.
C.
J. i .. ALMQUIST frurna och syntes högst ogenerad.
Rackdrtyg!
Jag ber — satans — var så god men det betyder icke hem för mig, utan bort, sade sergeanten och grep (Forts.) Cigarren, likt mycket annat i värl- Han var icke ensam i salongen; och tag ett nytt franskt bröd klyv sin stora, klandrade, men - När nu, återtog sergeanten och den, tog slut.
Sergeanten kastade den han talade därföre varken högt eller det, och bred ’ smör på vardera in- mekaniskt betalade smörgås på hela brödet, ga- böjde huvudet, gäddan slukar abbo- lilla stumpen, vari ännu eld satt kvar, halvhögt.
För att dock hastigt visa sidan; var så god.
Där sitter ju smör pade över densamma hurtigt.
ren, som jag hoppas snart sker, så bort ifrån sig, med avsikt att få ho- både sig själv och de övriga sitt mod, ren på utsidan?
Tag ett nytt bröd!
Så går det, sade kyrkoherden, den komma ändock de bägge ringarne att nom i sjön.
Men stumpen var så ropade han strängt och barskt till Vad rnan får vänta!
Anfäkta — ka- bort alltihop, jag är icke hungrig.
ene reser upp, den andre neder.
ligga - under samma hjärta!
Det lätt, att han blott hann ett stycke mamsellen vid luckan: smörgås med vid skänken mumlade skall till Ulricehamn.
Mamsellen sista utviskades med en öm dragning fram på däcket, Iåg där och rykte.
salt kött på!
och det genast!
(sergeanten tömde -- Ja, och Skänkjungfrun kom fram med det litet vasst om förnäma resande, Detta sitt hautbrionsglas, som stått och vän- på orden, men som alldeles misslyc- Vips kom en fot, med den allra nät- Drag åt hel- tyckte sergeanten icke så alldeles illa kades for sergeanten.
Flickan vinde taste blanka känga på sig, och tram- begärda på en bricka.
sig tvärt bort utan att svara, och pade ut honom, så att han slockna- vete med sina smörgåsar!
har jag ic- om, gick fram och betalade smörgå- är det häl- same.
- Jag har beställt dem, sade blandade sig med de övriga jungfrur- de tvärt.
Sergeanten höjde sina ögon ke begärt en på franskt bröd?
ifrån foten upp till personen, och såg na.
Lydig och beskedlig gick hon med Man är orolig i magen ii ja j a men!
Prosit junker!
sade han till sig den obekanta.
Hennes ögonkast möt- brickan tillbaks och satte av sina yttrades av en svartklädd passagera- själv.
Avbiten på ny stat!
och var- te hans.
Sergeanten skyndade upp knäckebrödssmörgåsar vid skänken.
re.
Sergeanten vände sig om, såg före tala om hjärta?
och på däck!
ifrån sin koffert, gick fram till hen- — E t t glas haut-brion, mamsell!
klagar, och igenkände det bleka, men skinande ansiktet med de bägge ljus- Men ett fägnar mig: hon misstyckte ne med en artig bugning och sade: och Iåt mig vänta mindre.
min cigarr för- Glaset slogs uti och sattes på bric- icke, att jag vågade ett d u till henne.
Tack, söta jungfru!
örgås på ett heIt utgör ett talande bevis på beskedligheten Fördenskull och alltså, aldrig mam- tjänade väl icke att röras av jung- kan, jämte fruns fot - men hos restauratdrer och - tricer, att låta okun- sell mera ' f franskt brö E n kall och avvisahde min var sva- _ --- niga flickor långt bort ifrån landsorten Han gick ned i matsalongen och ret; hon vände honom ryggen och * Det ovan som bär inträffade, aven någon gång få försöka sig.
Bild- handlade sig en cigarr, den han ock att en skänkjungfru breder p i en knäcke- ningens första steg ar ofta, svårt och man påtande, kom ånyo upp, satte sig med gick.
Så må fan ta henne!
— med den brödsmörgås, och.
när hon sedan billigt får snäsor Må då var och en bemanna hög och fri uppsyn på sin koffert, drog långa rökmoln ur cigarren, och tanken hoppade sergeanten rodnande påminnes om att göra den av franskt bröd, sig och gå till väga med ett ädelt tålamod, och förstämd ned utför trappan till tar till ett helt sådant, utan att klyva det, såsom h ä r!
såg suberb ut.
Det går an kallade — Jag sta — - — - Så länge en har hälsan.
