# ID: svediakorp-per327
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,299
# sentences: 707
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Några brister i lagstiftningen for kvinnan.
Föredrag å F.-B.-F: s kretsmöte 12 jan.
1907.
RSedan för en tid sedan hade Fredrika-Breiner-Förbiindets ~tyrelae viilvilligt beredt mig tillfälle att inför densamma fram- lägga några konkreta fall, tagna bland den1 i hufvuddrng hvar- andra liknande, som åter och åter förekommit under den tid af tvi!
år, Kvimliga, jzwicZiska b y d n har i Stockholm haft sin verksam- het; ' Dessa uttalanden rörde en fraga, som vi val alla torde vara - ense om för oss kvinnor ar af största betydelse - nämligen vår stallning till lagen, några af de brister i lag&amp;ipningen, hvillca med hänsyn till oss kvinnor göra sig mest giillande samt några önskemål med afseende A deras afhjälpande, och är det nu på styrelsens iippmaning jag ber att &amp; ter f&amp; yttra i~iigra ord i iin~net.
Granska vi då först den gifta kvinnans rättsliga stallning, stHr otvifvelnktigt mannens mA.1smanskap och hvad därmed iiger samband såsom den oöfverstigliga murm och hindret för en hustru att kunna iakttaga och effektivt skydda, icke blott sin egen utan ofta därigenom afven familjens ratt och basta.
På de ofta fram-.
ställda frågorna: » Finns dH intet att göra?
Kan lagen verkligen vara sådan? » maste det neddilende och ingalunda med lätt hjärta gifnn svaret blifva: » Ja, tyvärr ar det så - ännu. » Men låt oss öfvergå till de belysande esemplen.
En dag infann sig hustru K. för att f % rättshjälp med an- ledning daraf, att en för hennes egen arbetsförtjiinst inköpt sy- maskin.
utmätts för mannens oguldna utskylder.
Mannen var sjöman och sedan en längre tid utan arbete; hustrun bidrog genom sömnad till familjens uppehälle och ~ymaskinen var nästan det enda af egentligt varde i hemmet.
Men lösegendom, hvartill
.
- hustruns arbetsförtjänst förvandlats, a anses rara sa) ilfiilld egendom och kan tillgripas för gäld, hvarför mannen i fall liknande detta bör svars.
Här stod intet annat att uträtta än att hjiilpa hustrun betala utskylderna och på SS satt rädda hennes egendom - till nästa utmätning.
Ett annat esemyel ha ~i i hustru F., som, ehuru icke bo- skilld, med mannens bifall idkade handel.
Affären gick bra och genom densamma sag hustrun sig i stind att i viisentlig grad bidraga till hemmet och bekosta barnens uppfostran.
Helt ovan- tadt för henne korn s&amp; en dag utmzitning för en dom 5 mannens skuld -- han var affärsman men dref sin rörelse med mindre framgång iin hustrun och hade en tid förut nödgats öfrerlåta sin affär, då likväl icke alla hans borgeniirer blefvo till fullo godt- gjorda.
Man kom underfund med att utmätningsbar tillghng fanns, den ena domen och utmätningen följde p&amp; den andra; den egendom, som tillhörde hustruns anar, var samfiilld och - l y e n tillämpades i hela dess utsträckning, Följderna blef ro: mamen gjorde konkurs, hustrun drogs med och siilunda gick hon niiste om sin handelsrörelse, familjen blef utan uppehälle och stiilld pli.
s bar backe 3.
Icke sällan förekomma fall, da matinen tillägnar sig k a s ~ a n i hustruns aEar för att få medel tillfredsstlilla ett hansynslöst rus- drycksbegär, hvilket för en hustru ar än bittrare att finna sig uti.
Hustruns arbetsf örtjanst är, sasom nyes nämndes, satnfiilld egen- dom, hraröfver hon visserligen äger ejälf riida, men i fall sådana som dessa utgör j u hufvudsakliga delen d de inflytande mecllen valuta jiimval för handelsvaran, och att ögonblickligen beriiknn samt passa pi.
och förfoga öfrer uppkomna förtjiinster Hter sig ej göra.
Mannen kan tilliigna sig medlen -- han har förraltnings- rätten.
R.iittcifal1 af nyssnämnda art förekomma i mingfdd, i syn- nerhet bland fattigt folk, dar ' hustrun innehar ett litet s. k. iiinga- sin eller liknande obetydlig affär.
Hos Kvinnliga juridiska b y r h har nBgra ginger af hiist.rii begärts rättshjälp i fraga om rcg.fsti; ist, dA hon af hänsyn till sina iiarn~aste anhöriga hellre önskat afstti; f r h det obetydliga arfret än göra sin rätt enligt lagen gallande, men d&amp; mannen, a£ skäl son1 han funnit tilltalande såsom m&amp;lsrnan för sin hustru öppnat rättegiing mot hustruns anhöriga - allt jiiiilikt lagen.
Vi ' förstå, i hvilken pinsam mellanhand hustrun konimer, d&amp; hon mot sin vilja nödgas vara med om den process mot nära
anhöriga, mannen till följd af sitt mdlsnza~asknp och clärpH grun- dade rätt har satt i scen.
Låt oss g % vidare: Hustrii S. hade vackt talan om skilsmässa efter det makarna undergått i lag föreskrifna varningar.
Nbväl, d&amp; niannen började få klart för sig, att hustrun skulle komma att under skillnads- året få sitta kvar i boet, passade han pB att i tid före domens afkunnande, trots hustruns protest, afyttra värdehandlingar och bortföra viirdeföremål fr %n boet, så att nar utslaget slutligen föll, återstod icke mycket att - såsom termen lyder - sitta kvar uti.
Det &amp; r har att märka, att detta bos gods ställning uppkom- mit genom vinst % hustruns] .önande kaférörelse och hustruns ar- betsförtjänst hade placerats å värdepapper i niannens namn, ehuru den riitteligen var hustruns.
Hade hon förutsett, att äktenskapet skulle bli så olyckligt som det nu var, är ju möjligt, hon för-.
fogat öfver sin arbetsförtjiinst på mera betryggande sätt, men sasom saken nu stod, kunde intet göras för att skydda, henne.
Ett ytterligare fall: Mellan makarna W. hade oenighet af så allvarlig art upp- stAtt, att hustrun beslutat sig för att söka få iiktenskapsskillnad.
För att emellertid göra.ännu ett försök till försoning och-få lugn i sinnena, öfverenskommo makarna, att hustrun jämte makarnas minderiiriga barn skulle tillbringa en tid hos ' hennes afliigset boende anhöriga.
E n tid efter afresan erfor hustrun ett rykte, som iifven sedermera vid efterforskning bekräftades, att allt af inakar- nas bohag försålts å offentlig auktion, att mannen öfverlåtit sin handelsrörelse, och hustrun 5gde alltsa vid sin hemkomst icke det ringaste kvar af det forna hemmet.
Ett intressant fall: Hustru A. ärfde efter sin fader en landtegendoin, hvars störst; värde låg i sparad ~kog.
Upprepade ganger utverkade mannen in hustrus medgifvande om sko&amp;afverkning och sökte till sist äfven förrn % henne lämna tillstånd till fÖrsdZjniug af egen: domen, hvilket hustrun emellertid vägrade, enär hon höll före att en betydligt högre summa än anbudet i fråga borde kunna be- tinga ' s.
D % hustrun så småningom kom underfund med, att skogs- afverkningen bedrefs i större skala än hon med sitt medgifvande egentligen afsett och d i jädval andra anledningar till missnöje förekommo, sökte hon boskillnad för att bättre blifva i tillfalle taga hand om sin fasta egendom och dess afkastning.
' Men - som.
det SK ofta sker i dylika fall - stod hon utan laggiltig bevis- ning, dA hon gifretvis icke heller fick tillgång till räkenskap- böckerna, hvilka hon själf fört enligt mannens uppgifter.
DH hennes boskillnadsansökan siilunda blef afslagen och då under rattegåogen därom åtskilligt blef b&amp;deO sagdt och gjordt, som i hög grad uppväckte hat och bitterhet mellan makarna, sökte hustrun äktenskapsskillnad, hvarvid mannen ihärdigt förfäktade, att friin hans sida förelåg icke nAgon ovilja; resultatet blef ock att, eiiiir hustrun ans8.g~ vAllllande till oenigheten, mannen fick sitta kvar i boet och hustrun nödgades liimna sin fiiderneiirfda gard.
Under den långa tid som Stgick innan tvisten om skillnad till sang och sate blef afgjord, erhöll hustrun kiinnedom om, att mannen af- verkade skog utöfver husbehof, ehuru på ett mindre öppet till- rägag %agssatt -- timret fraktades till järnväg af lejdt utsocknes- folk och därifrh i fingerad köpares namn till afniimnaren; det var sålunda icke mannen Å., som syntes i jiirnvägens fraktlistor, utan en hr P. etc. - allt för att sopa igen spåren och försvilra bevisningen för hustrun.
Tv % ghger begärdes hos vederbörande myndighet förbud för.
mannen att afverka skog och i samband därmed tillsättande af en god.
man för hustrun.
Förbud kunde dock ej af myndigheterna liimnas, ty hustrun saknade fulla bevis för sitt phstAende.
Inför hiigsta instans begagnade mannen dessa hustruns fruktlösa försök att skydda sin egendom sås on^ ett skarpt vapen mot henne - oenigheten vore f r h liennes sida men sjalf hyste han intet agg - med pAf6ljd att skilsmässan icke af k. m: t bifölls.
I sammanhaxig härmed kan jag icke u n d e r l h att piipeka, huru hustrun allt som oftast, af hänsyn till nian och barn iakt- t.ar envis tystnad och stor försiktighet, SA att utomstAende icke skola få en inblick i det sorgliga familjelifret, och gör hon sig pii s % satt utan den möjlighet att fA beris, som för erilaendet af önskadt resultat af hennes sak ar sh ytterst nöclviindigt.
Q .$ O Jag tillater mig har äfren orda niigot om de fall i skils- mässa, där hustrun enligt Ingen ansetts vara den brottsliga och för den skull icke fAr behalla barnen hos sig.
Låt oss granska ett par typisca fall.
Makarna B. enades om äktenskapsskillnad i enlighet med L3 kap. 4 5 giftermiilsbdken eller med andra ord - efter Köpen-
.
,. '
hamnsresereceptet, och att hustrun, som lättare kunde förfoga öfver sin tid, slrulle blifva den » förlöpande » och -- brottsliga.
Som kandt torde vara, förlorar den förlöpande icke blott sin giftorätt i boet utan äfven såsom den dar enligt lagens mening » sig för- brutit hafver.
rätten att ha barnen hos sig.
Försiktigheten bju- der i dylika fall, att makarna genom skriftlig handling triiffa af- tal om barnen och delning a£ boet, innan man skrider tiil rätts- liga åtgärder.
Aftal mellanomakar om delning af boet i och.
för ifragasatt skilsmässa har visserligen af k. m: t ansetts ogiltigt, men plägar ' dock i praktiken sAsom varande en hederssak för makarna af dem respekteras, Uti här ifrågavarande fall ansåg emellertid hiistrun ett a£ mannen i två vittnens närvaro gifvet inzmtligt löfte eller ö£ verenskommelse betriiff ande makarnas barn fullt betryggande och affordrandet af en skriftlig förbindelse vara för honom i hög grad kränkande (mannen innehade larnrebefatt- ning), och afstod hon salunda fran den möjlighet till trygghet, son1 stod henne till buds att få.
Enligt det muntliga aftalet skulle barnet under moderns Iiöpenhamnsvistelse och till dess skilsmas- san hiinnit afslutas stanna hos fadern, men darpii genast tagas om hand a£ modern.
Vid hterkomsten öfverraskas hon emellertid af meddelandet, att mannen beslutit att barnet skulle uppfostras och vhdas hos en hans nara släktinge.
Trots d l a protester däremot och oaktadt alla påminnelser nekade mannen nu uppfylla löftet allt under hänvisning till lagens ordalydelse om den » brottsliga ».
Under de tidsödande underhandlingarna hade ena vittnet till det muntliga aftalet dött och det aildrn, en personlig viin till mannen, sade sig intet minnas.
Rättegångar vid häradsrätten taga, shsom be- kant, sin rundliga tid.
Da hustrun således icke- kunde styrke sitt påstilende om aftalet och hon icke heller med hänsyn till man- nens befattning såsoin likare ansåg sig bora göra giillande sin b i k t om hans olämplighet s h o m uppfostrare, var ju.
klart huru utghngen skulle blifva om talan väcktes.
Vid äktenskapets upplösning efter skillnad till sang och säte torde vara kandt, att underdomstolens beslut betriiffande barnen blir det son1 tillämpas.
K. m: t upplöser äktenskapet, men pröfvar ej frågan om makes ratt att fB ha barnen.
Till hvilka konsekven- ser för en mor detta dock kan leda, skola vi se.
Hustru M. hade af underdoinstolen ansetts vållande till oenig- heten mellan makarna och fick för den skull under skillnadsåret '
ej ha vård om barnen.
I förtviflan sökte hon så en gång under mannens frfinvaro att med v %ld taga barnen till sig, men hindra- des i sin afsikt och hann allenast f % med sig den minsta lilla.
När k. m: t slutligen upplöste äktenskapet, var frågan om barnen jämväl i och med detsamma afgjord.
Flera år ha ~iedan dess förflutit - år af sjiilsspiinning och oro för hustrun shval öfver de små, hon nödgades lämna, som däröfver att mannen skulle göra sin ratt äfven öfver den lilla, hon fick med sig, gällande.
För att få en afslutning p&amp; makarnas mellzanhafvande framställde hustrun sedermea anspråk på.
afvittring, hvilken framställning mannen besvarade med: » Nar hon lämnar ifrån sig barnet, hon röfvat, ar jag villig afvittras.
För shdan tredska anvisar lagen botemedlet, men det framstfir dock som niigot ohyggligt detta, att en mor nödgas göra lagbrott och bara följderna däraf för att få taga vård om sitt barn och att detta skall utgöra en gisslan i en ren penningefråga mellan föräldrarna.
Ofvergå vi härpå till den ogifta kvinnans ställning till lagen, s % är denna, shsom allmänt kändt, betydligt gynnsammare an den gifta kvinnans.
Hvad erfarenheten därvidlag visat utgöra största stötestenen, är ogift moders svårighet att p % ett effektid satt uttaga barna- fadern ådömdt uppestringsbidrag.
Att rätteghg för utkrafvande af dylikt bidrag i allmänhet icke anhängiggöres utom i yttersta ~zödfall torde lätt inses, och äro gifvetvis bristerna i lagstiftningen i &amp; dana fall så mycket mera upprörande.
Ett par exempel ur mängden torde bevisa piistilendet.
Helga M. hade af de två barnens fader mottagit förbindelse å månatliga bidrag; då hon emellertid under barnens första lef- nadsår var i stånd att ensam draga försorg om dem, vidtog hon, trots faderns redan från början visade försummelse att fullgöra förbindelsen, icke n&amp;on Atgärd mot honom.
Sedermera nödgades hon dock lagsöka den försumlige, så mycket hellre som utsikt fanns ' att då utfå fordringen.
.
Under tiden, som åtgick för ritts- proceduren, hade gäldenären hunnit säkerställa sina tillgangar, s % att, när alla formaliteter omsider blifvit afslutade och utmät- ningen skulle ske, fanns, som så ofta händer, intet att taga, hvil-.
ket äfven bekräftades genom konkursåtgärden.
Min klient nöd- gades därpå hänviinda sig till vederbörande fattigvård och erhöll jämväl löfte om hjalp shlimda att fattigvhrden, under den tid modern vardades å sjukhus och på s % sätt kunde med läkare- intyg styrka sin oförmhga att försörja barnen, skulle taga hand om dessa.
N %gon hjalp i annan form kunde ej lämnas henne och d % hon icke var så sjuk, att sjukhusvård behöfde ' sökas, blef det vid det gamla.
Fadern krånglade sig undan sin försörjnings- plikt och tvAngsrnede1 mot honom fanns ej att tillgripa.
För en tid sedan infann sig Olivia K. för att erhålla den rättshjälp, son1 stod att få.
Den stackars kvinnan hade just i sista ögonblicket hindrats från att taga sitt eget och sin lilla flickas lif och fördes direkt till Kvinnliga juridiska byrån ..
Se- dan fåfänga försök gjorts att i godo förmå barnets far lämna en ringa del af sin till 90 kr.
uppgående månadslön, maste laga åt- gärder vidtagas, i synnerhet som han nekade för faderskapet.
Det är öfverflödigt nämna det upprörande i dylika rättegiingar i allmänhet, detta speciella fall är dock s % särskildt ömmande, att jag icke tvekar något litet - detaljera ..
Under riitteghgen framkom, att den 17-åriga, oerfarna landtflickan me6 sötsaker och dylikt lockats på afvägar, hvartill äfven bidrog inneboendesystemet.
Med en karamellstrut sökte ha.n äfven affärda henne; då hon i för- tviflan tiggde om en ~ k a r f, så att hoa på mjölk droppen » skulle kunna f % mat At sitt spada baril; p % sig sjalf förmhdde hon icke liingre tanka och - frestelsen att taga fullt It steget till det okända, .trängde sig allt intensivare i förgrunden.
Af domstolen ålades han nu utgifva bidrag.
SA l h g t var allt godt och väl; men d % utslaget sedan skulle verkställas, hade mannen - såsom nästan utan undantag sker - passat pA att i förskott uppbära sin aflöning och arbetsgifvaren förklarade sig helt kort och godt icke bry sig om eller lägga sig i sin underlydandes privatsak.
Det må tillåtas mig här p %peka den beredvillighet chefer för statens verk odh inrättningar allmant visa för att hjälpa ogift moder utfA bidraget, hvareniot enskild arbetsgifvare tyvärr oftast staller sig liknöjd, om ej rent ahisande.
I mål af nu angifna slag, men där edg %ng Aliigges svaranden, är det standiga spörsmiilet: ~Hvarför far .han .. - gå ed, när .. jag, barnets mor, inte skall ha rätt dar till ?^ Det framkastas stundom, att begäret att trakassera och hämnas p % mannen för kvinnan ofta vore driffjadern .till anlitandet a£.
. '
domstolen i dylika fall.
Min erfarenhet har dock öfi * ert.ii !gni~~le varit att nöden ar sporren.
.
E ' r3.ga r i oss nu, hvad ar att göra för att r i n m någon riit- telse i missförhå.llandena, så anvisar lagen sjalf i en del fall medlet.
Hvad beträffar mannens mAlsnlanskap, kan detta mildras genom scpp-attamle af ~lcte ?zxkapsförorcZ.
Att dessa nyttiga rätts- handlingar kommit allt mera i bruk framgir af den statistik för Aren lS ' i4-1004, Fredrika-Bremer-Förbundet l %tit utarbeta, i hvil- ken omförmiiles, att då under år 1374 till rikets liiradsratter in- gåfvos 451 och till rikets rådstufvuratter 115 iiktenskapsförord, daraf till Stockholms rådstufvuratt 42 st., under år 1904 antalet vid resp. domstolar uppgick till 509,632 och 221 st. Allts&amp; under år 1874: tillhopa 566 st. och under Ar 1904 1,141 st. Kvinnliga juridiska byråns statistik uppvisar 22 äktenskapsförord under dess andra arbetgår mot 6 under dess första.
Alii det tillåtas mig att har inflika en liten händelse från senaste dagarna.
En anka skulle inga nytt giftermall; med den erfarenhet hon hade fran sitt föregaende äktenskap, fann hon klokast upprätta förord.
När handlingen SS skulle undertecknas, förklarade den blifvande akta mannen det rara som att sätta p % sig handbojor, det dar att hustrun skulle förbehAlla sig siisom sitt, icke blott hvad hon från början förde med i boet utan afren hvad hon framdeles kunde på ett eller annat siitt erhålla; det kunde ju dessutom handa, att hustrun en vacker dag sade: » Det och det ar mitt; du förde intet med dig, Iiit bli det dar » etc.
Sedan ett litet föredrag hållits om den praktiska betydelsen och nyttan af ett dylikt papper och sedan den ranliga invändningen om misstro mot och förödmjukelse f ö h a n n e n m. m. i samma stilbemötts, slutade mannens motstånd med, att han icke blott var mycket nöjd med att förordet skulle upprattas, utan han förklarade tillika såsom sin åsikt, att det borde vara lag på, att intet aktenekap skulle få ingås utan ~paktumv - ett ~ t t r a n d e och en önskan, som jag villigt underströk.
I allmänhet synes det som att kunskap om och användandet al de vägar, lagen anvisar, mången gång skulle kunna förebygga en stor del af de konflikter, för hvilka en kvinna blir utsatt.
. '
, Ett annat niedel, som lagen medgifver en hustru använda för att afviinda missförhållanden, d&amp; det gäller mannens måls- manskap och egendomsgemens~apen, är boskillnaden, hvilken, shom bekant, på olika grunder kan ernås äfven utan konkurs.
Ställer mannen sig emellertid afvisande mot hustruns ansökan diirom, iir det ingalunda nhgon lätt sak att drifva den igenom och, såsom nyss genom ett exempel anförts, mangen gitng outförbar, då hust- run icke är i stAncl att prestera den bevisning, lagen påfordrar.
Det synes önskvärdt att nhgon lindring därutinnan kunde er- hållas.
Att den gifta kvinnans rltttslösn stallning skulle väsentligt för- biittras genom upphiifvande af ninnnens m,5Jlsrnanskap ar så ofta framhiillet och torde af ven ligga utom allt tvifvel, men missför- hallandet harle.der sig äfven fran en hel del andra, föraldrade lag- bestanimelser, h i l k a s omarbetande till anpassning efter vår tids mera humanitära Askådning vore synnerligen behjärtansvärdt.
Låt oss t. ex. blott tänka på frågan om äktenskapsskillnad, som, oaktadt makarna iiro så » omaka ».
man gärna kan föreställa sig, i vissa fall icke står att erhålla.
Och huru mycken koniedi spe- las icke i m h g a fall bakom kulisserna för att på de sätt lagen föreskrifver nB upplösning af ett för endera parten förhatligt äk- tenskap!
&amp; åt oss icke heller glömma egendomsgemenskapen!
I fråga on1 försumliga familje- och oakta barns försörjare sammanhiinger det spörsmiilet intimt med såväl utsökningslagen som fattigv %rdsförorclningen, och äro omfattande och snart: skeende lagföriindringar i dessa afseenden af behofvet srirskildt pzlkallade.
Enligt den utredning Fredrika-Bremer-Förbundet IAtit verkstalla, hafsa äfven vid riksdagen upprepade gånger motioner väckts i ämnet, senast vid 1904 års riksdag, då lagutskottet emellertid, efter att hdfva uttalat, att k. nxt i anledning af riksdagens skrifvelse Ar 1899 komme att allsidigt pröfva ämnet, icke ansAg lämpligt att ytterligare framställning i saken gjordes, af hvilken orsak motionen af riksdagen afslogs.
Samma utredning upplyser Zven om att » inom de närniaste månaderna en kungl.
kommitts torde komma att tillsattas för omarbetande till större eller mindre del af fattigvårdsförordningen.))
Måhända skall dock full rättvisa icke uppnås, förrän äfven vi kvinnor få ett litet ord med i lagstiftande församlingen.
Man- nens syqpunkter sammanfalla, i hvad speciellt berör oss såsom keinnor, helt naturligt icke i allo med våra; ' och det torde icke '.
vara förmätet att pistå, att vira lagar delvis sti£tats med förbi- seende af, att kvinnan för ' att finna sig tillratta i samhället i allt icke kan stallas under lagar, särskildt anpassade med bansyn till mannen och hans intressen.
d m a Pettersson.
Några drag från de amerikanska barndomstolarnas verksamhet.
Föredrag % F.-B.-F: s kretsmöte 12 jan.
1907.
Då jag tillfrågades, huruvida jag skulle vilja p&amp; Fredrika- Bremer-Förbundets kretsmöte omtala nhgot af min erfarenhet om de amerikanska barndomstolarnas verksamhet, runno mig i sinnet nigra ord af den bekante frigifne negerslafven Booker Washington.
Orden lyda: » Du bör ej tala offentligt, om dr1 ej har ett sär- skildt budskap att frambäras, Och visst må bekantgörandet af dessa barndomstolars verksamhet kunna anses sasom ett budskap, värdt att frambära, men frågan gällde för mig endast, huruvida det var jag, som skulle göra det.
Har finnas nämligen i Stock- holm tvil personer, som studerat saken mera djupgående an jag.
Den ena ar hofrättsnotarien Harald Salomon, som agnat flera mainaders grundligt arbete åt studerandet a£ barndomstolar i För- enta staterna, den andra ar fröken Ina Rogberg, som just i dagarna hemkommit från en studieresa i Amerika, där hon bland annat studerat denna sak.
alen d % ingen a£ dessa varit i tillfiille att vid detta kretsmöte framstalla saken, far jag viil anse, att det är jag, som i afton bör frambära budskapet.
Det var i pedagogiskt syfte jag Ar 1904 reste till Amerika.
Jag fick också där den uppfattningen, att vi d intet land i viblden ha s % mycket att lära på uppfostrans område som af Amerika, och ingen nation har sett så vidt hvad uppfostran ar som den amerikanska.
Amerikanarna ha förstAtt, att uppfostran
, * striicker sig vida ut öfver gränsen för skola och laroanstalt.
Staten känner ett ansvar för barnen redan före deras skoliilder, och sta- ten och den enskilde bära ansvar för dem afven efter denna tid.
Men detta ansvar kannes icke tungt, ty det delas af s,?, mhnga, och man ger erkiinnaiide åt den framsthende dansk-amerikanen Jacob Riis ' ord: » Barlzproblenzet i&amp; statspro7 / tenzet.
Såsom vi dana de arbetande klassernas barn i v h a storstilder, SA bilda vi den stat, som de skola .befolka i framtiden, d$ de taga töniniarna ur vår hand.
I samma maii son1 vi försumma dem, ' hvilar skulden för en dhlig styrelse i framtiden på oss. » I fråga om uppfostrans betydelse fann jag en stor olikhet mellan amerikanarnas uppfattning och viir egen.
Ddr iir upp- fostran hela nationens sak, Ihär är det skolans; och föräldrar och mAlsmän ha Ofta ej intresse nog att ens bilda en stark opinion, då det galler deras egna barn.
Det, som jag här skulle siirskildt tala om, är nAgra drag ur de amerikanska barndomstolarnas verksamhet, men innan ja.g går öfver till detta, ville jag först i korthet namna något om ungdo- ' niens uppfostran utanfiir skolan.
- Det iir kindergartenverksam- heten, som tager barnen om hand, innan de komma i .skilan; det $r settlementen, gossklhbbarna och ' yrkesskolorna, som taga vara pA dem och skanker dein sysselsättning under deras lediga tid, och sedan de lämnat skolan; och det ar barndomstolen på de orter, h r den nu iir hvad den bör vara, som vakar öfver dem och skänker dem ledning, där ss % behöfves, under hela deras uppväxttid.
Hvad kindergarten betriiffar, har jag hört detta omdöme om deras verksamhet: » Ju flera kindergarten, dess firre fangelserr&gt;, och man resonnerar i allmiinhet så, att staten ej har råd att under- hålla fiingelser, och darför har man öfvergifvit den gamla åsikten: s skaffa straff anstalter &gt;P och upptagit den nya: förekom brottslig- hetens.
Och det a~ just p&amp; grund af detta, som barnens uppfostran ar statens viktigaste pro61em.
)) Det är bättre att från början dana goda karaktärer an att o~~zdana de dåliga, det ar bättre att friin Början.
forma an att sedan refornzera.~ Gör man ett besök i fattigkvarten i någon af Amerikas stor- stader, finner man snart, att hiix ar ett rikt falt för såväl national- ekonomernas som barnaviinnernas verksamhet, och s$ ', väl de ena som de andra ha funnit, att det basta sättet att ' förbättra ung- domen ar att förbiittra deras omgifning .. » Kan lagar göra dettq mhste sadaiia lagar stiftas.
» '.
.
.
.
.
1:
Jag gjorde en g %ng en vandring i det fattigaste New York.
Man behöfver endast se lifvet p % dessa gator för att första, att här är en jordrnh, i hvilken barnsliga och ungdomliga förseelser milste frodas.
Fattigdomen, nöden och otrefnaiien i de d %liga bostiderna drifva hela familjer ut, pil gatan under den varma Ars- tiden.
Där förrattas allehanda sysslor, där bedrifves köpenskap, där svärjes och drickes, dar hotas och bannas, och dar springa barnen omkring med vidöppna öron och ögon.
Hungern drifver dem till snatteri, odygden till allehanda ofog, exemplet till dryc- kenskap och last, och äfven de basta anlag kunna i en sadan omgifning komma pk villovägar.
Under det jag vandrade har, befann jag mig plötsligt p&amp; en öppen trädplanterad plats med bhkar, musikläktare och spring- vatten.
Det var Mulbury Bend, en plats, hvars namn iir oupp- lösligt förenadt med namnet på dansk-amerikanen Jacob Rik, hvilken presidenten Roosevelt kallat: % N e r Yorks nyttigaste med- borgares.
Jacob Riis hade, efter en ungdom af växlande öden i Amerika, under hvilka han blifvit förtrogen med gatulifvets faror för ungdomen, beslutat sig för, att om han komme till en inflg- telserik stalning i framtiden, skulle h m ägna sitt lif till förbätt- rande af ungdomens omgifning.
o ag fick sedermera som tidnings- man och framstående tjänsteman i polisen tillfälle att infria detta löfte.
] En stor del af dessa öppna parker och ordnade lekplatser, där ledning och uppfostran under särskildt utbildade Iihare och lärarinnor skänkes barnen, är Jacob Riis ' verk.
Gossklubbarna, nu till antalet öfver 18,000, äro ett element af vidsträckt uppfostrande betydelse.
Icke för att jag i första rummet tror pA den slags verksamhet, som drager ungdomen fr %n hemmen, men för dem som icke iiga niigot hem, eller dar hem- met är sämre an intet, äro de af oerhörd betydelse.
Betecknande för amerikanarnas siitt att behandla ungdomen är det faktum, att den första af dessa gossklubbar urkpriingligen var New Yorks mest illa kanda pojkliga.
Denna liga hade en liingre tid upp- tradt störande och drifvit allehanda ofog.
Särskildt hade den v h d t sina förföljelser mot en prästfamilj i södra delen af New- York, genom att gång p&amp; gång slå sönder rutorna i dennas bostad och bokstafligen smutskasta dess hus.
Polisen stod bandfallen och £örmådde intet uträtta.
D % beslöt prästfrun att själf ta saken om hand.
En söndag.
eftermiddag, då anfallet var som värst, hon ut p&amp; trappan.
D % hon andtligen förmadde öfverrösta
bråknmkarna, bjöd hon den1 in på kaffe.
En öfverläggning började: säkert.
viiritade polisen därinne, eller ock hade man annat försat i sinnet mot dem.
Till sist segrade hoppet om kaffe, och de trädde försiktigt in.
Där inne fanns ingen polis, endast ett tref- ligt kaffebord.
Aftonen tillbraktes i trefligt samkväm, och de bjödos att Aterkomma ' nästa söndag.
Inom kort var den förrn ligan den första gossklubben, som sedan sptidde en förädlade verksamhet uttit.
Ett annat arbete till förbiittrande af ungdomens orngifning, som i hög grad intresserade mig, var det son1 företräddes af människovännen Elbert EIubbard, skaparen af The Roycroft Shop i East Aurora., nära Buffalo.
Det ' ar dock idén i hans, arbete mer a11 detaljerna jag här ville framhålla.
Idén i detta arbete ar nämligen denna: Gif ungdomen i de mindre sanihiillena till- fille redan tidigt till nyttigt, utvecklande, inkomstbringande arbete.
Gif dem tillfälle till intellektuell utveckling ' och angenämt och bildande umgänge, SA att de m % kvarblifva i hembygden och ej dragas till storstaderila och där försvinna i mängden eller mora- liskt sjunka och fördärfvas.
Mitt besök hos Roycroftarna i East Aurora var af stort in- tresse, om också icke Elbert Hubbard själf gjorde på mig det intryck, soin jag väntat, efter de lofsånger om hbnorn jag hört.
Hik.
fanns i aUa fall ett lyckligt uppslag till en sarnhällsEörbatt-.
ring, och har fanns en lycklig sammanvigning mellan praktiskt och intellektuellt arbete - ett verkligt uppfostraiide arbete.
- Ungdomen och äfven sldre personer samlades här under den vanliga arbetstiden till sitt olika verk i boktryckeri, bokbinderi, handmålning af böcker, möbelsnickeri, metallarbete m. m.
Allt arbete utfördes i den behagligaste omgifning med farger, som fröjdade sinnet och verkade harmoniskt; med blommor, som.
spridde doft och fiigring; med motton pli väggarna, som väckte tankar.
och handlingskraft.
På aftonen samlades ungdomen i de trefliga snmlingsrummen till intellektuellt arbete och förädlande umgängeslif.
Detta var inte den enda plats, där jag märkte, att då ma- skinernas surrande tystnade, tillfälle gafs till andra slags syssel- sättningar, som skulle motverka ensidigheten i det förra arbetet och skänka ersättning för bristande hemlif samt bidraga till datio- nens uppfostran.
Arbetsgifvarna anse nämligen p&amp; många håll just detta som sin plikt gent emot sina arbetare.
: i:: i; *
' Den institution, som mahända mer än nkgot annat pS senare %ren bidragit till ungdomens uppfostran i moraliskt hiinseende ar af hrilka jag hade tillfälle att Jztcenile Coztrts eller Onr~don2stoln1.~m, se en och närvara vid en session i densamma.
Det var den i Chi- cago, den äldsta af alla, hvilken började sin verksamhet i juli 1899.
Barndomstolen är shlunda en institution, som kan siigas h a h a passerat stadiet af att vara ett experiment.
Den ar gammal nog att ha en erfarenhet, och den är ännu ung nog att ha en framtid.
Barndomstolen i Chicago upprättades eom en protest mot det 1 Amerika förut vanliga sättet att behandla brottdiga barn.
Dessa omhandertogos nämligen af polisen och höllos i fängelse tillsammans med de gröfsta förbrytare.
Vnder sådana förhiillanden utveckla- des de hastigt pil brottets bana.
Staten rent af uppfostrade desss barn till brott.slingar, och skörden var riklig.
E n annan doin- stol, hvars verksamhet jag ej haft tillfalle att se, men dock genom rapporter och litteratur filtt reda p&amp;, är den i Denver, Colorado.
Änclam$ilet med denna domstols verksamhet anges i titeln p&amp; lagen för densamma: » En lag för reglerandet af behandlingen och kontrollen af beroende, försummade och brottsliga, barn ».
Dessa domstolar iiro ingalunda endast bestraffningsanstalter, det är icke straffet, som i första hand afses.
Deras verksamhet ar helt och hållet rippfostrande.
Barndomstolen $r ett lifriiddningsarbete i sainhällets tjänst.
Se vi oss om i vArt land, ha ju a h e n vi Hmhetsrerk, som skulle motsvara barndomstolen.
Den institution, som närmast skulle göra detta, ar barnarArdsnamnden.
Men det synes mig, som om den senare vore mer formalistisk, mera mekani~k, som om man ej tagit med det uppfostrande elementet och ej upp- fattat, att det personliga arbetet med barnet är hnfvudsaken.
Barndomstolen daremot har förstatt, att barnet %r barn och skall behandlas som sådant.
Dess arbete blir därför huf \ - udsakligeii ett daningsarbete i st. f. ett omdaningsarbete.
Barndomstolen star för detta undamiil i förbitidelse med hemmet, med skolan och med arbetegifraren och har till sitt förfogande s. k. nprobation officers », hvilka taga reda p&amp; och till barndomstoien afliimna rapport om barnets hemförh9llAndeii, dess satt att sköta skolan och arbetet i fabriken m. m.
Dessa proba- tion ' officers äro dels aflönade, dels frivilliga och rekryteras ofta friin kvinnoklubbar och andra kvinnoföreningar.
Barndomstolen har under sin domvärjo barn under 17 ar.
Men det är ej endast barnens förseelser, som här behandlas, utan äldre personer, som varit skulden till eller varit delaktiga i dessa förseelser, ' kunna iifven ställas under dess domvärjo.
Detta för- hallande varierar dock i olika stater.
Kanhiinda jag gjorde bättre i att framställa niigra drag fr %n mitt besök i Juvenile Court uti Chicago, för att sedan mot bak- grunden a£ detta redogöra för de allmiinna principerna.
Denna in- stitution i Chicago är inrymd i dess stora Townhall, hvilken genom sina kolossala dimensioner och sitt dystra utseende verkax tryckande redan då man befinner sig utanför p&amp; gatan.
Dess mörka korridorer och g8ngar iiro just icke heller ägnade att väcka några glada kanslor.
Men medelst en hiss förflyttas man snart till den öfverstri, våningen, man stannar utanför en dörr, hvarph helt enkelt läses: » Mr Mack ' s office)).
Snart befinner man sig i ett stort rum, vackert hAllet i grönt och ek och ' upplyst af elek- triskt ljus.
Det ar ordnadt som en stor skolsal med bänkar i halfcirkel omkring en platforni nzed en kateder, eller rättare sagdt ett domarebord, omgifvet af ett skrank.
Genom en infly- telserik person hade jag blifvit satt i tillfiille.
att få intaga platsen vid sidan af Mr.
Mack.
Jag kunde därför se och höra allt hvad som försiggick.
Till vänster om platformen hade probation offi- cers sin plats.
Dessa hade upprättat en detaljerad beskrifning, » the historp kallad, öfver det instämda barnets härkomst, föräld- rarna, deras förmaga att uppfostra och underhålla barnet, tillstkndet för öfrigt i hemmet, barnets fysiska tillstand, uppfostran, karaktär, om det förut gjort sig kiindt för vanart m. m.
De skola ' vara närvarande vid domstolen för att liimna upplysningar och all den hjälp domaren kan vara i behof af, afvensom för att taga hand om barnet före och efter m %lets handläggning.
, The probation systems eller öfvervakningssystemet är, för att använda en ameri- kansk författares ord, » det band, på hvilket domstolens pärlor äro uppträdda, grundtonen i en vacker symfonis.
Det var ett sorl i salen, äldre och unga talade om hvarandra.
Men sorlet tystnade vördnadsfullt, nar dörren öppnades och Judge Mack inträdde.
Förhandlingarna började genast.
De barn, hvars ärenden nu skulle handläggas, vor0 barn från familjer i olika lefnadsförhållanden och villkor; barn fr %n förmögna hem och barn fran de fattigaste tillhhll.
Först fördes fram en gosse p % 12 - 13 Ar med ett regelbundet, vackert, allvarligt ansikte.
TArarna stodo s % stora i hans ögon, d % Judge Mack tog fram hans shi-
story » och laste den.
Sedan vände han sig till gossen ined de orden: » Nå, Charlie, hvad är det, som fört dig hit till mig ?^ Så smilizingom kom det fram, att Charlie skolkat i skolan och rymt hemifrån, och detta, emedan han hade fatt en styf- mor, som han ej tyckte om.
Styfmodern var också, närvarande.
Xr Xack förestallde honom det orätta i hans handlingssätt och sade hononi, att den kunde aldrig bli en bra man och en god medborgare, som ej var en god son och en bra skolgosse.
Xen han ville icke skilja honom frin hemmet utan just ge honom tillfälle att bättra sig där.
Han skulle emellertid ställas » on pro- bation)), och Mr Mack hoppades, att han ej skulle genom the probation officer fil höra iiiigot vidare klagomål mot honom.
S % kom d i r bland andra fram en liten yarfvel p&amp; 6 Ar.
Han var irländare och hette Johnny.
Han grit, för att icke saga tjöt, s&amp; att hela det lilla ansiktet förvreds, och det var niistau omöjligt att få nhgot slags försthd ur honom, men till sist kom det fram, att, han hade stulit en dollar, som han nnvandt till att köpa godsaker för.
Mr Mack talade om för honom, att det nu var deras mening att hjälpa honom att bli en bra och ärlig gosse, och dnrför milste han an- förtro honom At en probation officer, som skulle bli hans vän, men han måste sjalf komma igen till Nr Nack och tala om, hiiruvida han varit hygglig; och därmed fick han en klapp på hufvudet och fick g5.
Det sorgligaste fallet under denna session var en ung flicka på l 5 Ar, hvars redan härjade drag antydde, att hon rar p % dä- liga vägar.
Det var icke första giingen Margaret var i Juvenile cour {, Nr 3Iack kände väl till hennes förhiillanden.
.
Upprepade försök att andra hennes omgifning Iiade varit förgiifves.
Hon hade fallenhet för starka drycker och hade srwgit sig u t och tillbringat nätterna pA daliga ställen.
Six spelade hon oskyldig och tvingade därigenom Mr Alack att ingtl.
på, ett niirg %ende för- hör.
Mr Jlack meddelade henne, att hennes enda hjalp vore räddningshemmet Genora.
DA utbrast Margaret i hysterisk grAt: SI don ' t want to go to Genova!
:) upprepade hon g h g pA ging.
Hennes skrik Llef s&amp; högljudt, att hon maste fiims lit, och maii hörde det sedan 1Rnge i det cmgriinsande rummet.
Hela sessionen gaf intryck af att barnen i doiiinren h l e cn fader- lig van, som ville deras basta.
Att persoiiligheten har, sikorn alltid, c15 det galler arbetet med barnen, är det viktigaste, är ejiilfklart.
.
Carlyle och hans hustru.
Den förening, som kommit till stånd under så nlånga hin- der, höll i början mera än hvad den lofvat.
Nar Carlyle i se- nare Ar s %g tillbaka pB de första inhaderna af sitt iiktenskap, kallar han dem de lyckligaste i sitt li£.
Han och hon vor0 tvenne unga, själfulla, rikt utrustade människor, hvilka trots alia lynnes- skiljaktigheter älskade hvarandra, mhste ej tillvaron te sig i ljus för dem?
Jane var en af dessa ovanligt fiingslancle kvinnor, hvilkas tjuskraft få kunde motsth.
Och den barske Carlyle undgick ej heller förtrollningen.
Hon ägde dess ut on^ ' en sällsynt förmåga att sprida en atmosfar af skönhet och trefnad onikring sig, att ge en prägel af förfining äfven åt de enklaste om.gifningar.
Den bortskämda unga damen visade att ' hon, nar det gällde, kunde vara en förtrafflig husn~or, och hennes förmåga hiirvidlag sattes också från början på hArda prof.
De hade gift sig på mycket.
litet och deras enda kapital var framtidsförhoppningar, byggda På hans intelligens och arbetsförmiign.
Men det dröjde innan dessa komn~o till användning; Edinburgs förliiggare erkande väl biidadera, men de drogo sig för att träda i förbindelse med den besynnerliga, halsstarriga mannen, som, kosta hvacl det ville, inte riittade sig efter dagsnieningarim.
Illarvidlag understödde hon honom alltid p % det varmaste.
När de gifte sig, hade hon föresatt sig att han aldrig skulle skrifva för bröd, han skulle endast gripa till pennan nar han verkligen hade nhgot att saga, hon sl~ulle taga de materiella onmorgerna på sin lott.
Hon hushållade ocksil så val, att ingen ytlig åskå- dare kunde märka antingen de vor0 rika eller fattiga, och en viss komfort tycktes aldrig fattas i deras hem.
Allt hvnd hon iitriittade gjorde h o n med ett personligt behag., hvilket gaf en poetisk anstrykning iifven åt de mest prosaiska hushållsdetaljer.
Men hon rnAste ocksh lagga hand vid de gröfsta sysslor, ja ingen son1 s i g henne i Renare Ar ligga svag och orkeslös p&amp; en soffa, kunde förestälia sig hvilket mått af hArdt arbete hon utfört i sina dagczr.
Hennes skicklighet i allt livad honh satte sina hiiiider på gränsade till trolleri.
När hon skulle göra sin första pudding, gick hon ut i köket, reglade dörren efterf sig, sedan hon.
.
IOS skickat bort tjänarinnan, och grep verket an.
Det skulle bli nii- got utomurdentligt i puddingvag och det blef det ocksh.
Men detta var under smekminadernas rosenskimmer, d5 afven tillagandet af en pudding rar en fest.
Den stackars Carlyle var dock ej så anlagd, att han af hrardagslifret i längden kunde gör: ^ en fest.
MotgAngar och missräkningar af olika slag, bekymmer för iitkomsten, det med£ödda mjältsjuka draget i hans lynne, allt bidrog att Aterräcka de mörka makterna inom honom, som för en tid varit slumrande.
Så greps han a£ en oemotstAndlig lust att.
fly världen för att i landtlifvet söka - om icke en ut- komst ur jorden - s % den jämnvikt, som rar af nöden för ska- pandet af de verk, som ännu lhgo ofödda i hans själ.
Hans hustru ägde i ar£ efter sin far en landtgård i södra Skottland vid namn Craigenputtock, belägen p % en af de för landet typiska ofruktbara hedarna.
Där hade cle gratis tak ofver hufvudet sh att lefnadskoetnaderna betydligt kunde reduceras, en yngre bror till Carlyle skulle ö£ vertaga hndtbruket, och i den f ullkomliga stillheten ute p % heden kunde han ostörd fh agna sig At sitt tankearbete.
Att Carlyle, då han fattade beslutet att slå sig ned p&amp; Crai- genputtock, samtidigt dömde sin unga hustru till en landsflykt, som maste verka förlamande p % hennes andliga och fysiska va- relse, föll honom icke in.
I grund och botten var han den bästa, kärleksfullaste bland människor, men i likhet med sil mAnga n£ skapelsens herrar, lät han en visserligen oreflekterad men förom- gifningen ej mindre tyngande egoism vara rådande i frAga om sina dagliga vanor och ordnandet af sitt hemlif.
S % lämnade de världen och drogo ut till den skotska heden.
De sex %r makarna Carlyle tillbragte i denna ödemark satte pä dem bada outplånliga märken.
För utvecklingen af Carlyles snille var dessa Ars fullkomliga tillbakadragenhet utan tvifvel af stor betydelse, men för henne blefro de ödesdigra.
Det h k d a klimatet och öfveransträngningen bröt hennes halsa, och det nästan oafbrutna p % tu-man-hand mellan man och hustru visade sig icke lyckobefordrande.
C C d Craigenputtock, mrs Carlyles lilla familjegods, beskrifves som det ödsligaste stalle, det brittiska riket hyser inom sina gränser.
Det är högt beläget på en för alla vindar utsatt kulle, dar trad
och väster förtvina af .den standiga blasten.
Den fula om ett fattighus pAminnaiide tvåv %ningsbyggnaden, omgifven a£ sina magra små åkerlappar, bildar den encla lefvande oas i denna af sumpiga torfmossor bestaende öken.
Vågfornliga bälten af gras och ljung, i fördjupningarna torfrnosaor, se där landskapet.
.
Ingen inänniskoboning p&amp; en mils dstiind.
E j underligt att mrs Carlyle kancle en rysning vid tanken på att förlägga sitt hem till en sil- dan trakt.
Men hoa dolde för Carlyle det mesta af det hon kände; hon hade son1 hans hustru lofvat att följa honom i nöd och lust, och hon var ej en kvinna som un.dandrog sig sina förpliktelser.
Medan mannen satt fördjupad i sina vetenskapliga arbeten, skötte hustrun den inre ekonomien.
Det var tider, då, de vor0 utan tjiinare, i följd af svårigheten att p&amp; landsbygden anskaffa dugliga sådana.
Hvacl son1 betydligt komplicerade saken var inr Carlyles ytterliga kinkighet i fråga on1 uppassning ooh mat- lagning.
Miss TVelsh hade, då hon gifte sig med Carlyle, hop- pats att hon skulle blifva hans intellektuel1.a kamrat, få dela hans tankar och bjalp: ~ honom med hans arbete.
Hon öfverslrattade icke sin förmfiga, nar hon anshg sig vuxen denna uppgift.
Men verkligheteil motsvarade icke drömmen.
Hon, hvilken som flicka ddrig behöft försaka något, som kunnat anskaffas för pengar, som.
sett sitt lands rikaste man för sina fötter, som hade en svag och öuitiilig I~iilsa och clärför väl behöft skonas, tvangs att slafva som hustrun till den ringaste dagakarl, att koka, tvätta, skura, laga skor och lappa kläder i Aratal, ja t. o. m. mjölka korim och tjiirna smöret, nar 1adugArd~pigan strejkade.
Hon stred tappert emot och bar arbete och ansträngningar som en hjsiltinna, men hon skulle gjort det med större janlnmod on1 hon blifvit belönad med vanlig tacksamhet.
Men om en sak var uträttad till hans belåtenhet, frågade ej Carlyle efter hveiri som utfört den.
Hen var alltför absorberad af sina egna tankar för att agna hennes iiigon uppm~rksamhet.
Nest påkost.ande för henne torde dock ha varit, att han icke insåg att det fanns nå- got skäl tiil erkännande.
Fattiga mans hustrur måste arbeta, hon var en fattig inails hustru och det var ej mer an ratt och naturligt att hon arbetade.
Han hade sett sin mor och sina systrar striifva i faderns hushall och utföra de gröfsta sysslor utan att det ifrågasattes att man skulle bemdra den1 dsirför.
Det var ej mer än som sig borde, att hvad hans mor.
utrattat i sin nians, llus, det skulle Jane göra i hans. '
Men allt hade hon burit utan knot, om hon däremellan känt att deras tankelif varit gemensamt.
H a n inhemtade vii1 hennes omdöme beträffande sina.
arbeten, ty han kiinde dess rärde, men under deras planläggni.ng och utarbetning ville han alltid vara ensam.
När han författade tHlcle han ingen i rummet och han föredrog ii£ven oftast att rida och promenera allena £ör att icke blifva stiird i sina funderingar.
Det minsta buller eller ljnd om natten inverkade p5 hans nerver, därför fordrade han ett eget sofrum.
Hon såg allts % fr&amp;n början mycket litet till honom och med Aren allt mindre.
EfterAt, da hon \ - ar borta, erinrade han sig under gnagande själfförebrAelser, att hon brukat smyga in i ' hans rum om morgnarna medan han rakade sig för att stjäla sig till denna lilla stund af hans sällskap.
Storsinnad och kärleksfull, som han i själ och hjärta var och som han alltid visade sig, dA han gaf sig tid till eftertanke, fortfor som han uttryckte sig,, den onde alltjämt att talagenom honom » i vreda ord, och d&amp; hon rar lika häftig och lättretlig slungades ej sällan den förgiftade pilen tillbaka.
Men lifvet på heden hade också.
sina ljusglimtar.
Somma- ren kom och t. o. m. den öde torfmossen fick en gladare ski£t- ning.
De hö110 sig med hast, ja tidtals med en liten pony för mrs Carlyles rakning och vid sin mans sida gjorde hon l h g a uppfriskande ridturer i nejden, ibland till hennes mors nikgra mil från Craigenputtock belägna hem; ibland aflades besök hos Carlyles familj, till hrilken mrs Carlyle med sin finn uppfattning af dessa enkla niänniskors verkliga sjKlsade1 alltid stod i det kärleksfullaste förbiillande.
De hade mringa m ann er, bland dem personer med f örmögenhet och inflytande, hrilka ej begärt bättre lin att ffi använda dessa i deras tjänet, om ej alltid deras ömt&amp;- liga stolthet bortvisat all slags tjänstvillighet, som hade minsta anstrykning af beskyddarskap.
Sommartiden letade sig ej ' sällan en ragn med gäster till deras aflägsnn landtg&amp;rd, ty Carlyles namn hade börjat g i f ~ a genljud i världen.
Hans artiklar i de stora vetenskapliga tidskrifter, som räknade sin llisekrets bland tidens yppersta man på intelligensens område, hade lankat uppmlirksamheten rid honom.
Alinnesviird var den sonlmarafton, då under det makarna sutto till bords, en
vagn rullade fram till deras dörr och en ung okänd man steg ur, presenterade sig som amerikanare, försedd med ett int.roduk- tionsbref frAn Stuart Mill och förklarade sig ha gjort den långa afstickaren frgn den alln~änna stråkvägen enkom för att göra Carlyles bekantskap.
Den unge okande mannen skulle komma att utöfva ett lika stort inflytande på sina landsmäns tan- kande som Carlyle på sina.
Hans namn var Ralph Waldo Emerson.
underst und on^ företogo de själfva resor, t. o. m.
.så lAngt son1 till London, då Carlyle skulle söka en förluggare At sin nyss afslutade bok.
s Sartor Resartus », ett försök son1 icke lyckades bättre an att han mAste nöja sig med att få arbetet publiceradt, sönderstyckadt 1 småbitar, i tidskrif ten » Fraser ' s Magazine ».
Bo- ken, som sedermera skulle utkomma i väldiga folkupplagor, mot- togs till börja med af publiken med måttlig entusiasm.
Sjalf berättar Carlyle amed drastisk humor att tidekriftsredaktören be- klagat sig öfver ' den ringa popularitet hans » Sartor » vunnit och att en gammal herre, en n1Angårig prenumerant, infunnit sig på hans byra, slagit ngven i bordet och bedyrat: » att han ej längre ville veta af denna eländiga smörja ».
- Ett .godt hade dock det misslyckade besöket i London med sig: det introducerade Carlyle hos.
mHnga af tidens framstående qittra och lärda män, han och hans hustru blefvo] A det gästvänligaste mottagna i de tongifvande litterära kretsarna och knöto förbindelser, som blefvo dem, zf nytta vid deras slutliga bosättning i hufvudstadeii.
Dubbelt dystert måtte det fattiga lilla Craigenputtock ha före- fallit efter dessa flyktiga glimtar af den stora yttre världen.
Det var mhnader dA de bokstafiigen lefde mellan fyra ögon, utan att se ett främmande ansikte och utan en lefvande sjal på 15 mils afstltnd att tala vid.
Tystnaden, öfver heden var så djup - att man kunde höra faren afbeta gräset p&amp; en kvarts mils afstand, och ekot af Carlyles kvast, d i han sopade tillsammans löfvet utanför förstudörren, genljöd p % långt håll.
Under många veckor, dA snön täckte marken, kunde mrs Carlyle ej taga ett steg utan- för tradgkden, ja ej ens öfver husets tröskel.
Hvad hon kände under dessa Ar af ensamhet har hon delvis.
gifvit uttryck åt i en liten dikt, efter hennes död funnen bland hennes papper.
Den ar daterad,) Öknen,&gt;; och ehuru den skrifvits dA det var sommar och lifvet på heden rviiiste tett sig mera ljust, ar den melankoliska stämningen on~isskännlig.
Det, '.
.
lilla poemet, som har till öfserskrift, SvccZm, salu Byggt Bo wzder vbr takis, lyder s&amp;: Du lilla svda, se ' ii p&amp; luftig färd du vida sett dig om i denna.
vnrld, c h bar sökt ro.
Jag gLfve mycket om di1 sade mig hvarför clu valt just clenna plats ht clig att bygga bo.? '
Du sköna nejder skhdnt P. "
Sin flykt, en vhrld l&amp; under dig, jag egen tyckt cliirför din smak,.
att ibland byggnadsplatser iitaii tal, som iincler hindeii finns, likvfil ditt val föll pfi vfirt tak.
Har du beliyrnmer, om jag frlga törs?
Kanske CIA hit do koin din lilla börs pti guld var torn?
Ack nej, dn lyckliga, blott människan ar guldets slaf, lioii ensam k#iiiia Iran till fattigdom.
C Hvacl # r clet da?
Din blick iir kanske skymcl af något iiioln frh.
Tysklaiids talikerymd, som staiigt din vag?
Har tnngsiiit grubbel fbtt ditt sinne fatt, syns lifvet dig ej leiigre ljust och gladt?
0, Q e l, säg!
O nej, ditt sinne ar f r h griibbel fritt.
Jag ser dig striifva jiimt med niistet ditt för dina sink En vallagd plan ditt ' lilla] .iiifviid b&amp; Och klok ber8kiiingskonst din boning Br af hdin och strh. '
Och hellre c15 jag tror att ' dn Ilar f8tt försthd och visdom iiog uppH din lott.
Stor sak dhi, om i ett eden, i en öclemarli du har ditt hem, blott du pA vinge stark fkr sviiiga fri.
Gud skydde dig, c111 lilla, i ditt bo; mR dina smh du fostra cl8r i ro, Du &amp; r mig kar.
Ty val du handhar lifvet, som blef ditt, c15 jag?
Ack, spörj ej, livad jag gör med mitt!
Din tro niig lär!
Men.
afven för Carlyle började den langa f&amp;ngeiiskapeii på heden kännas tryckande.
Lifvet i » DjafvulshHlan », eom Ilaii.
med sin vanliga förkärlek fiir starka uttryck benämnde Craigenputt- ock, syntes t. o. ni.
hononi för enformigt.
Han fmin att han behöfde umgänget med människor och en narniare kontakt med tidens idéströmningar för att det kolossala material af tankar och bokligt vetande, som han samlat under dessa års ostörda begrun- dande och studier i snart sagdt alla lardomsgrenar, skulle blifva friiktbarancle.
Carlyles gamla fader hade &amp; $tt bort, modern satt orubbad kvar på familjegården med sina yngre barn, och ehuru ined tuqgt hjärta beslöt ha9 att lämna den älskade skottska hem- bygden och sina kära dar för att söka skaffa sig en utkomst nied sin penna i den stora förbryllande världsstaden London.
Och e * vacker dag - det var i början af jurii IS34 - clrogo han och hans Jane, med den lilla kanariefågeln Chico, soni de fört nied sig hela vägen från Skottland, sjungande i. högan sky, London- bullret och Londonsotet till trots - ett godt omen efter hvad deras romantiskt anlagda skotska tjiinstflicka påstod - in i det hus i London, Chelsea, 5 Cheyne Row, som slzulle blifva deras hem för lifvet.
.
L. D-n.
.
Jenny Blicher-Clausen t.
Den 3 februari slutade den danska författarinnan fru Bliclier- Clausen sitt lif, ett dödsfal.1, som mer %ii de flesta sadana nibte för de många vännerna till henne sjalf och hennes författarskap kommit som ett slag och en öfverraskning, dcS, hon, som bortryckts, ännu stod i sin fulla kraft soni människa och som producerande skrift ' ställarinna.
Fru Blicher-Clausen var iianiligen vid sin död ej mer %n 41 Ar *.
I Sverige har fru Blicher-Clausens böcker varit kanske ännu iner Iiista och omtyckta an t. o. m. i Danmark, hvarför hennes bortgång har nog kännes lika djupt som i hemlandet.
Att ') Dagny I~iift.
7, 1902, iiiiieholller en biograb öfver ~ 1 ~ r Rliclier-Claii- ii sena af Elisebetli I&lt;uyleiistieriia.
det stora flertalet lasare och beundrare icke böra räknas till de s. k. litterära finsmakarne utan sliarare tillhöra den stora och okritiskt läsande och boknjutande allmänheten, kan icke frantaga hennes verk deras obestridliga förtjänst: den af att andas en fin och ren kvinnas känslighet och va.rme.
Jenny Blicher var prästdotter, på faderns sida släkt med den kände danska skalden, folkvännen och patrioten Steen Steensen Blicher (f. 1782 - f 1848), p % moderns sida med gamle Grundtvig.
Hon hade sitt första barndomshem på,.
Jylland, senare på Fgen, men da hon blef gift med prästen Clausen, kom hon till S j d s land, där hon till dennes död var bosatt i S ~ l l e r ~ d prästgård; sedan i Köpenhamn, dar hon dog.
H o n var blott 20 år, d % hon utgaf sin första diktsamling.
Sedan ha under Arens lopp i ganska hastig följd såväl romaner som skådespel och större dikter flutit ur hennes penna, de flesta af desen i svensk öfversiittning ut- komna i flera upplagor.
Vi erinra blott om » Inga Heine)), » Violin », » Onkel Frans % m. fl.
m. fl.
I de danska tidningar man tillskickat oss och dar hennes fina och sympatiska personlighet i känsliga ord omnämnes, uttrycker man sig dock med en viss förbehållsamhet om hennes författar- skap.
Ett af dessa uttalanden, som torde vara både karaktä- ristiskt för den bortgångna: p % samma g h g som rättvist i sitt bedömande, må här Atergifvas.
» Fru Blicher-Clausen vann hastigt och med ett slag ett er- kännande, som i grund och botten icke stod i förhallande till hennes förtjänster som författarinna.
Den stora publiken lät sig blandas af hennes mästerliga jonglerande med rim och strofer utan att tanka efter att det ofta ej fanns ett spAr af mening i de smidigt hopfogade orden.
Hade fru Blicher-Claiisens omiss- känneligt stora tdang fåit den rykt och ans - den motgang, om man s&amp; vill - som den borde ha haft, sa skulle kanske hennes produktion blifvit mindre men i stallet långt mera fullö- dig.
Nu gingo hennes böcker A t som » varmt hvetebröd~ både har och i utlandet, hvart ögonblick utkom en ny, i alla veckoblad och tidskrifter fann man hennes vers och småberattelser, hon lästes och beundrades mer an någon af hennes samtida, hvad un- der om hon icke fick tid att kritiskt öfverväga de massor af ord, hon satte pA papperet.
I första delen af violin^ finnes en liten dikt, i hvilken
fru Blicher-Clausen i nhgra f % linier n %r högre än i hela sin .ö£- riga diktarproduktion.
Den lyder: Og mar Daden kiiiiger om mit Bryst Med et Genflerds lrolde, iiimke Tiildhed, Wnar ii-iiii SjaA ved Grmseskellet staar, Giv mig Stillied!
.
Stilhed til s t loude Hjmtets Dyb, Til engaiig at fatte IJivets Mening, Rlnalet for de fine Trandes Lab, Og Forgrening!
J.
Da, - naar alle Sparsinaal faax ett Svar, Og m a r Bitterheden bli ' r til Milclhed, Gir mig Evighedens dyre Guld: Gif mig Stillied!
%Den stil.lh.et, hon här ber oms, tillägger den minnesteck- nare, lwars ord vi här lanat, » har hon nu funnit, oc ' h för dessa enkla, sköna verser tacka vi henne på hennes bår.
Det i hennes diktarverksamhet, som icke var fullödigt, skall försvinna - i stillhet.
s 0 L.
' D.
Litteratur.
För det dagliga lifvet.
Ny samling korta betraktelser öfver valda bibeltexter af Natnnael Beskozo.
Det är ett rikt material, som bildar grundvalen för Natanael Beskows sista bok.
Amilena för dessa korta betraktelser » för det dagliga li£vet » äro niimligen hiimtade ur Psaltaren, den bok, där p % ett sh säreget sätt forntid och nutid mötas i samma uttryck för sjalens djupaste känslor.
Judafolkets poetiska.
tolkning af nationens smärta och förhoppningar.
eller at '.
den enskildes synda- ånger och gudslängtan har genom seklerna vuxit till en tolk för mänsklighetens gemensamma hjiirteerfarenheter, till den grad att man har skulle, kunna tillämpa de ord Viktor R.ydberg, endast med ännu större sanning, uttalar om evangelium: .,Här Aterfinna alla slakten hvarandra i samma evighets tanke^.
Fr % den historiska och bokstafliga betydelsen af psalmernas ord uppdrar förf.
sina paralleller med våra dagars förhållanden.
Hans utpragladt sociala läggning-.
kommer hiirvid skarpt till synes.
Det är val knappast nhgon a£ de stora samhills£r %gorna i vår tid,
som ej på något sätt spelar in i denna bok.
Fredssaken, arbetar- rörelsen, sedlighetsfrAgan återfinnas har sida vid sida med tankar öfver umgängeslifvet, renhetsspörsmAlet, äktenskapet m. m. Ar- betet far utan t d v e l räknas till förf: s allra bästa och mognaste.
Närmast stalldt till ungdomen - innehållet ger niidigen anled- ning att förmoda, det denna andra samling liksom sin föregångare vuxit fram ur morgonböner för skolungdom - har det i fiillt lika hög grad ett ord att säga till den mognade mannen och kvinnan.
Ja, man vore nästan frestad att säga ännu mer, ty det är v81 ett och annat i dessa betraktelser, som förutsätter biide mognad och tankedjup för att helt tillägnas.
Men förf.
visar sig här som annorstiides äga en sallspt förstgelse af det unga sinilets kans- lor och kraf.
Boken har ganska litet gemensamt me6 den litteratur, som inrymmer de hittills gängse dagliga betraktelserna, s % litet t. o. in.
att tamkarna om bokens användbarhet vid farniljeandakt troligen komma att bli delade.
Hvad som ar visst, är att den förenar enkelhet med djup och - det behöfver dock knappast sagas - är fullständigt fri från den » långrandighet » och den religiösa öfverspändhet, hvilka hvar på sitt satt kunna gifva unga Ahörare en svhrbotlig misstro till religionen.
Och den som i ensainheten söker andlig näring i denna bok skall helt visst icke g&amp; miste därom.
Flere a£ betraktelserna gifva en oranligt rik behlillning.
Hit skulle jag vilja rakna dem som bära öfverskrifterna %Törsten efter Gud,, » Gud hör mig », » Xär (; ud öppnar vAra ögon » samt den gripande sliitbetraktelsen %Världens och människans lo£ till Gud ».
Dylika små stycken utgöra i all sin yttre enkelhet ett öfvertygande vittnesbörd om en lifsaskådning, som ser Gud i allt och som utgör en bekräftelse af Predikarebokens sköna ord: » Evigheten har han inlagt i deras hjärtan,.
Däremot ar enligt anmiilarens iisikt en samling shdaii som tenns icke ett fulltonigt uttryck för Beln det kristliga lifsinnelinllet.
Atskilliga sidor af kristen lifserfnrenhet synas al1t.för svagt belysta .. Kanake ligger förklaringen härtill delvis i att det är en gammal- testamentlig bok som behandlats, men det dröjer kvm ett intryck af att framstallningen icke n&amp;r fram till evangelisk fullhet.
Dock vill man ej gärna lange stanna vid lirad som kännes aAsom brist i ett arbete, som äger ett så positivt varde.
Det finns i denna bok så mycken hängifvenhet och sanningsnit., en s&amp; upp- höjd 1ifsåskAdning och en s&amp; förstäende kiirlek till var ungdom, att vi måste vara tacksamma för hvad som gifvits.
.
Praktiskt seat vore det en fördel om en erentuell ny upp- laga försåges med ett register öfver rubrikerna.
Saknaden af ett dylikt gör det synnerligen svart att finna rätt på hvad man vill läsa mer an en gång.
P.
E.
Fransyskan inom handelsvarlden.
ofvanstående ämne liimnar dr Kähte Scliirmacher i.
» Neues Frauenleben)) en intressant redogörelse.
Frankrike, heter det i denna artikel, räknar i rundt tal Il /, million personer, sysselsatta inom handeln och .bankrörelsen.
Diiraf - äro 166,000 kvinnor sjiilfständiga, d. v. s. i besittning af egen affär.
.Bland de 166,000 Siro då icke medräknade de gifta kvinnor, soni intaga en ledande ställning i mannens eller makar- nas gemensanima affär.
Dessa utgöra dock ett karaktäristiskt drag inom Frankrikes handelsviirld.
Fransyskan är en mycket dug1.ig och praktisk affiirsmänniska; den synliga roll hon utför ar m.est vid kassan, sbväl i engros soni detaljaffärer.
I restauranger är det hon som sköter riikenskaperna.
Felräkningar förekomma därvid icke så sällan, dessa utfalla icke alltid till restaurangvar- dens nackdel, hvilket också lät en restauratör i ett förtroligt ögon- blick yttra: » Je ne, donnerais pas les erreurs de Madame pour 30,000 francs I flera fall ar det äfven fruns vackra utseende som lockar kunderna.
Dock afven utan inkomstbringande felräkningar och ixtan någon nämnvärd skönhet äro hustrurna till de fransyska handelsidkarne sina n~Iins basta affarskompanjoner.
Jag känner, säger författarinnan, en stor.
parisisk bosättningsaffar, hvars ägare äro stenrikt folk, m.en dar hustrun sköter.
kassan och för böc- kerna.
Fransyskans ansträngande arbete inom affären inverkar natur- ligtvis hindrande pik skötandet af hennes modersplikter.
Hon har endast en fåtalig familj, skickar dibarnen p % landet, de upp- växande barnen i en pension eller ett internat, eller ock upp- fostrar hon dem rätt och slatt i den lilla bodkammaren innanför butiken.
Ofta är.
det den ur affären utlösta far- eller mormodern, som ägnar barnbarnen den kiirlek och v %rd, som hon måst undan- hålla sina egna barn.
Mödrarna inom denna klass kunna i de flesta fall först såsom far- eller mormödrar låta hjärtats röst tala.
Den gifta fransyskan, som pR egen hand önskar drifva han- del, måste f&amp; tillståndsbevis från mannen antecknadt i han- delsregistret.
Det öfvervagande antalet a£ de l66,OOO själfstandiga afars- kvinnorna befatta sig med småhandeln; den lilla butiken ger dem lefvebröd eller bidrager att öka mannens otillräckliga inkomster.
I speteen för de större handelsföretagen förekomma ' i Frankrike uteslutande man.
Förklaringen dartill ligger nara till hands.
Flickor med förmögenhet bli för sina pengars skull gifta med.
m3n, som satta in hustruns kapital i sin egen eller den gemen- samma affären.
I b %da fallen g %r företaget i mannens namn, och merendels vill liustrun ej ha annat med affaren att göra än att)).
-
J inkassera rantorna.
Sjalfstandighet inom handeln äger således förnämligast kvinnor i sm,Z förhiillanden, hvilkas &amp; ar ar lika obetydlig som deras medel.
I synnerhet inom restaurangerna, hotellen och kafherna &amp; r antalet kvinliga iiinehafvare betydligt (oftast fortsätta de affären E %- som .ankor) liksom inom konfektions-, mode-, drog- och tidnings- detaljhandeln.
Den fransyska handelsidkerskan äger aktiv valrätt inom han- delsdomstolen (tribunnus de commerce).
Alla betala handelsskatt (patente), tillika med skatt till stat och kommun.
Ingen äger kommunal eller politisk rösträtt.
Agarinnan eller den kvinnliga kornpiinjonen inom en a P i r kommer vanligen i beröring med allmänheten i egenskap af för- säljerska.
Antalet kvinnor anstallda inom handelsfncket uppghr till 157,370 (41 7,988 män).
Därtill komma bokh %llerskor, kas- sörskor, stenografer och maskinskrifverskor.
Fransyskan iir idealet af en försäljerska: vänlig, tillmötes- gående, behändig, snabb och med en naturlig elegans.
Hon bor oftast utanför affären, men erhaller kost inom densamma och en lön a£ 40 till i 00 francs i minaden.
Hon förtjiinar i de lägre handelsbranscherna ej mer an en kroppsarbeterska, toalettutgif- terna äro likväl mycket större, hvartore hon otta rhkar i sett för:.
hållande, eller förfaller till prostitutionen.
Bon Marche i Paris, som blott mottager skickliga försaljer- skor med fullständig varukannedoiii, ar bland alla Frankrikes affärsföretag det som bjuder de basta villkoren: 2,.5 (.)
om dagen i kostpengar, en fast börjarlön af 20 francs, därtill andel i vin- sten pil hvarje afslutadt köp (procenten är hög i afdelningarna med ringa omsättning, låg i afdelningarna med stor omsiittning).
Försaljerskornn kunna p&amp; så vis koniiua upp Bnda till l50; i 200 francs i mAnaden och mera.
Dessutom erh: " .lla dessa fiirsäljerskor af etablissemanget rid 45 år pension.
Fiir de butikbitriiden, som icke hafva någon familj i Paris, beredes bostad i filialen Riie de Ha- b ylone.
Lagen af den 24 dec.
1900 förpliktar wbetsgifvaren att ställa sittplatser till bodbitradenas förfogande.
Syligeii gr oblign- torisk.
söndagshvila lagligt genornförcl i republiken Prunkrike.
De stora afEareraa, s %som t. ex. Bon MarchG, ha af ~ i g sjiilfva infört stängningstid kl. 7, söndags- och helgdagshrila samt somrnarse- mester.
De mindre affärerna visa sig i detta af~eende minst till- mötesgående.
I synnerhet ansträngaiide för försaljerskun gr det i Frankrike vedertagna bruket att ha varorna utställda under bar himmel utanför butiken, där butiksflickorna iiro utsatta för kylti, blast och regn.
Bokförerskorna och kassörs korna erhalla sin teoretiska utbild- ning.
i.
nbgon af statens 6 handelsskolor, i städeriias fortsattninos- kurser och i privstanstalter (t. ex. Ecole Yigier i I ' aris).
Ile iiro kiinda för sin flit och eamvetsgraimhet, men i genomsnitt ar deras ' '.
,
aflöning, i följd af inindre anspråk på lifvet, sanire 2in mannens i samma stallning (50-150 francs i mtmaden).
I större affarer och på förtroendeposter stiger aflöningen till 200 B 250 francs.
Rokh %llerskorna och kassörskorna i Paris äro organiserade.
De stora ha~~delshusen hafva, endast manliga bokhållare och kassörer.
Stenografister och maskinskrifverskor utbildas i samma an- stalter som bokförerskorna.
De olika skrifinaskinsfirn~orna iitl~ilda itfven unga flickor, hvilka för en ringa lön (60 -- 80 francs i mAnaden) engageras att göra reklam för de olika systemen.
Paris ' stenografi- och mnskinskrifverskefackförening söker motarbeta detta oskick; den har satt i g8ng tvA-Ariga kurser, antaga endast skickliga arbeterskor och tillförsäkra dem en.
börjarlön af 125 francs.
Lönen kan uppgå till.
200 francs.
Den som behärskar främmande sprak eller kan erhålla anställning som privatsekre- terare förtjanar 150-200 h 300 francs i månaden.
E n del pariserfirmor anva.nda afven utländskor vid skrifm.askinen, s % gör t. ex. Uost vid de stora bulevarderna.
Det storii handelshiiset Felix Potin i Paris lftter rakningarim skrifvas på skrifmaskin och en kvinnlig personal kontrollerar cleras riktighet.
De stora bankhusen i Paris, Banque de France, Crédit Lyon- nais, Comptoir d ' Escompte, anställa fruntimmer på underordnade platser.
De börja med en lön af 3 francs om dagen och de mest gynnade kunna stiga till 6 francs.
Dessa nsalira)) platser iiro mycket eftersökta.
Man arbetar från kl. 9-4 eller 5, har sön- dagshvila men hittills ingen iildersförsäkring.
Enligt reglementet ar den franska kvinnan utesluten f rån börsen.
Madame MBliot, redaktris för en.
affarstidning, ph sin tic1 ledarinna för den finansie1l.n afdelningen af tidningen » Fronde)), har dock i egenskap af journalist för att kunna utöfva sitt yrke i likhet med sina manliga kolleger sedan 10 år tillbaka tillträde till pariserbörsen.
Antalet kvinnliga handelsresande ar i l!
' rnnkrike ringa; 250 enligt handelsregistret.
Blctt f&amp; tillhöra nagon yrkesfackf örening.
Trots stor duglighet har den franska kviiinan hittills endast nått de kgre eller inedelhöga graderna inom handelsfacket.
0rsakern.a äro har ofvan angifna.
De rika kvinnorua taga endast indirekt.
genoni sitt kapital del i aff5reriia, hand.elsidkerskorna stA fram- mande för organisation, de aro uteslutna fr %n börsen och handels- kammaren, deras affarsfiiretag iiro beroende af den akta mannens tillstånd, och i följd af deras traditionella » ansprAkslöshet » d. v. s; ' cleras försakelse af lifvets njutningar, betingar cleras m %ngen gAng större arbetsduglighet ett lägre pris an ' d61: as.
manliga kolleger.
- Blott en annan ' uppfostran kan rada bot för clcssa missför- hlzllanden. '
I
Biskopinnan Charlotte Rundgren f. Det namn, som läses har ofvan i förbindelse med det svarts korset, bars i lifstiden af en kvinna, ra1 vard att med tacksamhet minnas af det förbund, för hvilket denna tidskrift är ett offent- ligt språkrör.
Redan 1886 niimnes i förteckningen p i F.-B.-F: s första ombud biskopinnan i Karlstad, fru Charlotte Rundgren, och anda till förlidet år, då hon uttalade sin önskan att öfverlamna sitt mandat till en yngre kraft., har hon i egenskap af ombud med det lifligaste intresse oinfattat Förbundets sträfvanden och stadse visat sig som dess varma och förstilende van.
Biskopinnan Rundgien var född i Stockholm den 19 febr.
1825, och dotter af legationssekreteraren, sedermera postmästaren i Ar- boga kammarherren James Maule och han6 maka Charlotte Julia Therese Holle f r h Berlin.
1847 gifte hon sig med fil.
magister C.
H. Rundgreii och lefde under de företa Aren af sitt äktenskap i Uppsala, dar hon tog en liflig del i det litterära och musikaliska societetslifvet, som den tiden stod i sin blomstring.
Ar 1853 blef hennes man kyrkoherde i Sorrköpinig, en befattning han lam- nade 1870, dA han utnamndee till öfrerhofpredikant och bosatte sig i Stockholm.
Men redan 1852 tog han såsom stiftets biskop sin bostad i det gamla biskopshuset i Karlstad.
» Alltsedan den tidens, heter det i » Värmlands Dagblad, i den sympatiska minnesruna, som dar agnats den bortghgna: » har biskopinnan Rundgren lefvat och verkat bland oss har i stiftsstaden.
Hon har närvarit, dA hennes man firat sitt guldbröllopp med sitt ämbete, hon har sjalf firat sitt guldbröllopp har, hon har stått vid sin makes bår och nu har hon i det gamla hemmet för all- ' dit slutit sina vanliga, goda ögon.
Ilet var ett i sann mening rikt lif, som andades med biskop- innan Rundgrens död.
Med sina rika andliga intressen gjorde hon en god insats i sällskapslifvet, dar hennes vanliga och ge- nomgoda skickelse spred trefnad, och hvad hon verkat i sitt hen1 shsom biskopsgihdens älskvärda värdinna, ar alltför väl kiindt i varm- landska kretsar, för att vi skulle behöfva skildra det har.
Fii - kanske inga - h a h a de anstalter för välgörenhet i Karlstad under biskopinnan Rundgrens härvaro varit, för hvilka hon ej stiitt i spetsen eller i hvilka hon ej ordnande och hjal- pande ingripit.
Och de fattiga kunna raknas i stort antal, hvilkas armod hennss gifmilda händer lindrat, de utblottade hem iiro rnhnga, där hon varit en välgörande och välsignelsebringande fe ».
» Den 15 februari slutade i Karlstad fru Rundgren sin l %ng,z lefnad efter en tarande sjukdom; Dödsbudet kom siiledes ej såsom en öfverraskning, men lika tung ar den allvarliga eorg, som hennes bortgång skall väcka i hela vårt stift.
Och om nagon ar vard en shdan samfälld sorg, är det förvisso vAr blida, vanliga, gamla biskopinna, som hade ett godt ord för en och hvar, en öppen -
hand dar nöden kriifde och ett intresse .och en medkänsla, son1 räckte till åt alla,.
Fredrika-Bremer-Förbundet, som iifven haft lyckan inneslutas i detta vicltg~~encle intresse, deltar uppriktigt i dessa lriinslor.
Motioner vid 1907 års riksdag.
.
, 11.
Utom den slom frtigan, den om politisk röstriitt, komma icke fa frtigor siirskildt af betydelse för oss kvinnor att i Ar diskuteras och afgöras af landets representanter.
En af dessa, herr LiwZha- gen-s motion om kvinnans kosnnzznzaln valbarhet till alla koi11.niunala represent,ztioner och niiinncler och utan afseende fiist on1 hon ar gift eller ogift,, har redan omna ' mnts i dessa spalter. '
4:.
Icke mindre betydelsefulla äro de .z£ herrar Z ' rygger och K.
E. O. IGje7lbet-g framlagda motionerna on1 kvin,~tnns tillträde tibl shtstjii~m!, ett upprepande af den afvenledes af herr Trygger, d&amp; sekunderad af herr Zetterstrand, 1905 väckta men p8 Andra kam- marens afslag fallna niotionen, för hvilk ' en vi pa sin tid utförligt redogjorde.
Hvad som Hsyftas ar nu som.
då ändring af den para- graf af regeringsformen, som för innehafvare d ~tatsarnbeten fast- slRr, att de skola besitta egenskapen af att vara rsveiiske mänu.
Motioniirens förslag gar u t p i att denna paragraf skall ändras st " l1unda » att till liirarebef attningar vid statens liiroanstslter - de teologiska liiraretjänsteriia vid universiteterna likväl undantagna -- till andra beställningar vid inrättningar f ör vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar rna kunna utniiinnas och be- fordras iifven infödda svenska kvinnor ».
Aberopande niotiveringen friiin 1905, p h i s a r herr Trygger de stora,gvårigheter mot hvilka de akademiska kvinnorna ha att kampa för att kunna erhAl1a mot deras iiniversitetsbilclning och meriter svarande befattningar samt 1114- ken inkonsekvens det innebar, att staten utan inskränkning öpp- nat sina läroanstalter, Xven de högsta, för kvinnorna, men sedan stiil~ger för dem möjligheterna att g6ra de i fri täflan med nian- nen förviirfvade kuiiskaperna fruktbärande i statens tjiinst.
zr Hvacl soni intriiffat sedan 1905 har,, påpekar motionären, » blott bekräftat riktigheten af den uppfattningen att tiden ar inne för ifrtlgavaraade reforms genomförande, sarslrildt har efter den se- naste läroverksreformen, i kraft af hvilken utnäniningsratten till de flesta befattningar vid de allmiinnn läroverken tillkommer kungl.
inaj: t, behofvet af regeringsformens ändring blifvit triingancle.
I3risten p$ manliga lärare med full konipetens, som ägna sig At undervisningskallet, är i stigande, och detta sakernas €illst&amp;nd ' kan icke utan skada för v h t ui1clervisningsv5sencle~ fortfara.
V h t land iir nu mer an 115.gonain i bellof af att alla k!
: nftcr niivii,i~dns
till samhällets basta.
Vi hafva ej råd att därvid skjuta &amp; t sidan den insats, som kvinnorna äro skickliga och villiga att göra., * Tvenne riksdagsfrhgor a£ genomgripande social och moralisk likasikval som rättslig betydelse vilja vi har endast omnamna., förbehållande oss att i ett annat sammanhang ägna dem större uppn~ärksamhet.
Det är herrar P.
E ' nhlbecks och P. Pelwssons i Osterby motioner rörande iitom aktenskapet fidda bams och deras mödrars rdittsliga sfalln.ing eller som den senare motioniirens formu- lering lyder: » til7l; arntngandet a f zdon aktemkqet föddn bnms och deras mödrars rlitt gent emot barnfadenz,.
Att det ar frAgor a£ sa stor vikt # att de kräfva en allvarlig pröfning och allsidig utred- ning,, däri kan man ej annat an med motionären p % det var- maste instamma.
* ~mdskolliirafin ?torilns bitresseri ha vid denna riksdag beifratrats i flera motioner.
S5 har apotekaren Titnreaizts från Vlricehaimi i Andra kammaren väckt en motion, med instammande af fem andra riksdagsrniin, om.
en skrifvelse till k. m: t med förslag an- gaende reglering af småskolläranzes och s~~zdskollir: mri~z~io~ ' izns och iiled dem jjiirnstullclns löner och peizsior~er.
Samtidigt viicktes samma motion i Första kammaren af bruksägaren d b.
Bei-yströln.
An- gående smbskollamri~z~ors iilder~Zomsitiiderstöi1 hm herr E. S~nidin från Jämtland (med 11 instammanden) framlagt motion i Andra kammaren, hvarförutom herrar R. Johansson i Jönköping och bis- kop von Sclu !ele i samma kammare motionerar om hanclarbetsliirnr- Z ?montas pensionering.
* En d årets riksdagsfraigor, som redan blifvit afgjord och denna gang p % ett till£redsstallande satt, är den om tvdngsifzter- nering af alkohoZister, d. v. s. bada kamrarna ha utan debatt god- känt lagutskottets förslai om en skrifvelse till k. m: t rörande ut- redning af saken.
Vid tre föreg8ende riksdagar har samma fragn varit före utan att det ledt till någon lösning.
Att ett godt re- sultat nu ändtligen vunnits maste vi, då kvinnorna torde h8rda~t drabbas af rusdryckernas förbannelse, halsa med glädje.
RÖstrPttsnotiser f r h utlandet.
Finland.
Kvinnliga landtdagskandidater.
Den 15 niars, (15 den nya represen- tationsformen trader i kra£t och Finlarids kvinnor vid sidan af Finlands maii skola g&amp; till vdiirnorna, motses, som naturligt W, med spiinning af hela finska folket, och mycket liflipt Iinr det plitiska upplysningsarbetet.
bedrifvits af de finska kvinnoföreningarna.
Alla partier ha uppställt kvinii- liga laiicltdagskaiiciidater inom alla valkretsa.r, (u t o e Vasa lans södra val- krets), tillskrifver nian oss fr8n Finland.
Hlir ina iihgra d deras namn ii8mnas.
En af den kvinnliga röstrattens ifrigaste förkiiwpa.r, skolförestbndn- innan fröken Lucina Hagnian (af ungfinska partiet) lir iippstalld &amp; n1 kan- didat för en valkrets i mellersta Finland; det svenska folkpartiet har ut- sett den Isanda författarinnan, fröken Helena Westwma~~clc; dessutom niim- lias hökeri Alexandra Gripenberg som kandidat för det gainmalfinska, dr Maikki Priberg för det ungfinska och fröken Annie Pzwzdtjelm, afvenledes för svenska folkpartiet.
Andra %£veii i utlandet bemarkta kvinnonamn sättas i förbindelse k e d de förestbende valen, sbsom fil.
dr. Telcla HzJtin, mstiilld vid den statistiska centralbyrh, känd .för den verksamma del hon tagit i det offentliga lifvet under olycksåren, sarskildt som föreliiserska .p&amp; landsbygden; skolförestbndariiinan, fröken AlliaNissinen, afven verksam pil folkupplysningens oinrhcle; seininarieföresthdarinnan, fröken Hedvig So7dbe~g samt lararinnorna Dagmar Neovizs och Hilda Illikikoski, alla för fosterlandet pA ett sjiilfuppoffrande och i hög grad verksamt satt arbe- tande kvinnor.
8ocialisterna ha uppstallt nfigra arbeterskor, ldand hvilka den som har största chrtncerna torde vara tjiinarinneföreiiingens ordfö- rande, fröken Mina Sillang~aii.
(De svenska socialdemokratiska kvinnornas.
gWt vid den konferens, som iiyligen giltt af stapeln har i Stockholm).
Dr Iifaikki Friberg, som till den clanska tidskriften, Det ny Aar- h u ~ i i l r e d e lamnat ~ en redogörmde artikel för, deii finska kvinnans röst- rattsrörelse och cless landtdagskandidater~~ slutar sin uppsats med följande ord: ~ O r n hvar och en af.
dessa kvinnor kan man säga, att de djiipt kanna det ansvar, som pAlLgges dem vid representationsskapet och att de skola göra sitt basta för att iippfylla de förhoppningar, som deras systrar i Fin- land, ja snart sagdt i hela Eiiropa, stalla p&amp; clein~.
8 " England.
Agitationen för kvinnornas politiska rösträtt p å g k p i ett satt, som fortfarande Ai.c1rar sig icke blott hela Englaiids utan s8 godt som hela den civiliserade världens uppmarksanihet, en iippniarksamhet som för cle med- spelande suffragetterna ar laiigt ifrbn smickrande.
stormningar^ a£ un- ilerhuset, massinöten med vr2ldsimma tal och resolutioner, jättedeiuonstra- tioner] ?a gatarna och clii-raf följande iiiassh8ktiiiiigar af la dies^ fylla de claglign ticlningnrna med spaltlanga referat.
1 % alla inhttfiilla s h e n gör detta ett pinsamt intryck, ty afven on1 nian i det engelska excentriska lynnet, i det traditionella spektakel som sedan urminnes tider utmärkt d e inanliga valkampanjerna, samt i lrvinnornas verkliga, till fanatism drifiia entusiasm för sin sak, ser förinilclrande onistandiglieter, s8 utgöra f. n. dessa Eng- lands kvinnor ett föga iippl~yggligt exempel för sina medsystrar i andra liliider.
Bildads kviiinor, som ge sig i handgemäng med polisen, maste alltid erbjuda ett i hög grad Iöjev8ckaiicle och rnotbjudnnde skidespel, deras sak m % vara aldrig så r&amp;ttfardig.
Att de skola vinna iiagot genom '
att använda en mot all kvinnlig vardigliet stridande taktik, den att i bokstaflig bemärkelse siitta liårdt inot liQrclt, %r mer iin tvifrelaktigt.
En god sak som de för siii röstri.ttt stridaiide kriiinorna torde i~ppnii är, att de fästa varldens och vederbörandes uppinärksamhet p3 det i i s l ~ tillst&amp;ndet i Englaiids fihgelser, särkilclt Holloway-fängelset, dfir tie (le-.
monstrerande damerna uttjänt sitt straff.
Mrs Nontefiore, som bekant.
en af de första medspelarna i sammanstötiiingarna med ordiiingsmakten och soni insjuknade efter en veckas vistelse i Holloway i följd af den du- liga behandligeii, skriher i DNutid~ on1 sina fangelseintryck och siiger 11. a.:, Jag tror att vi nu, då saken %r öfverstfmden, icke b g r a de lieniska erfaren- heter vi genomgktt, ty i den mAn vi Bterfk var hälsa och Eltergli till ett nor- malt lif, skola vi förena oss i en sträfvan att £&amp; detta brutala och bruta- liserande fiingelsesystem förändradt D. Q R y ssland, ' Det ~Allryska förbundet för kvinnornas rattighetera har, lieter det i ett ~Bref fr811 Rysslandn i tidskriften ~Xiiticl~, utvecklat en allt litligare verksamhet och intresset för kvinnofrtigwi iir sta&amp; i tillviixt.
Fiirlmitlcts centralbyrii i ' Petersburg verkar geiioin möten och l~roscliyrer; iifveil lin möten hållits i Moskva samt iitskilliga föreläsningar htföljda af diskussio- ner.
olyckligt vis^, slutar det ryska brefvet, nha dessa förelasnii-igar blifvit förbjudna af administrationen, i synnerhet i provinsen.
Politiska möten äro ock&amp; förhjiiclna, atminstonc (le flesta.
Det encia iinclantag soni göres är för den sval-ta sofjna ?a (de sant ryska iiiiiniicns förlnmd) ocli 14: de oktober-förbundet, hvilka bYtla uttalat sig för reaktionen.
J1: inc Mirovitsch (brefskrifvarinnan) blef inbjuden att lihlla ett föredrag i Yoro- nesch om rösträttskongressen i Köpenhamn, Iivilket föredrag hoii titligare med vederbörlig tillhtelse 1iMit i 3loskra.
Gii~ernören förklarade eiiicl- lertid att han haft alldeles nog med uianliga föredragare och att haii aldrig skulle tilliita m: me 31irovit.scli att förelasa i ntlgot iiiime af lirad slag det vara i n 5.
~ En af de uppgifter det Allryska kvinnoförl&gt;untlct satt sig förc ar, efter livad det skrihes oss frhi Fiiiland, att söka on1 niiijligt 1) ispriiiga de nödlidande ryska pro \ .inscrna och att v8ck: i äfreii: indra Iiinders kviii- nors medkänsla för hungersnödeiis offer.
Enligt berakning anser inm det möjligt att nödtorfteligen föda en person för oiiikriiig 4 ', 12 iire pr (lag vinno oför bundet htar sig medlens fölrtielniiig, och m: me Jlirovitscli lar lin erbjudit sig att sjalf resa till dessa trakter ifall nigr: % medel kuiule iii- sainlas.
, Tror iii det vore en niiijligliet att iiitresscrn de svenska kviii- norna för detta?, i denna fr8ga iitiiiyiinar den finska I) rcfukrifverskana vailjan till vår medkansla för det oly3diga N) - 8~1; 111d.
O o ' Jus suffragiia är det namn, soiii deii lnternationell: ~ kviiiiioriistr~ttsalliliiisciis organ, star- tad i slutet af förra aret, nu antagit, efter deii devis soiii ilet internatio- nella röstrii,ttsm %rket bir.
Nrs Chapman Catt iigpmaiiar p&amp; tlei v,zrniaste
t 125 världens röstriittsföreningnr och politiskt intresseracle kvinnor att stödja I~laclet; 400 subskribenter med eii Arsafgift: tf 3 kr.
beraknws kunn: a tacka t.ryckniiigskostnnclen.
Af den i fel~ruarinumret offeiitliggjorcls furteck- niripen p5 antal$ af subskribenter i de olika Iaiideriia st %r, $verigc först niiniligen mecl siffran 69.
Det iir ju ej en sh öfverdrifvet hög siffra, meii den talar i alla fall godt oiu viha landsnlaninnors pditiske intresse, d5 maii betanker att hela Förenta .staterna ej bidrnr med fler iiii 45.
Febïunri~iumret af ~ J n s s i ffragiio i iniiehhller, iitoin rec1: tktionelln med- delamleii, opolitiskt nytt^ f r h i 13 europeiska och utoin- europeisk: ^ laiider, dWAanc1 frhn Sverige eii rapport öfver Knrlstacls~nötet, om kviiinornas niasspetition m. in.
af fröken Jeiiny Wallerstedt.
De svenska socialdemokratiska kvinnornas konferens.
En stclan k.on: fereiis ined ett I.iögst vidlyFtigt program har i slutet af januari iri8nad Bgt r u n ~ i itockliolim mecl Folkets h i s som möteslokd.
DB inga inbjudningar inghtt till 1 i A.
p kvinnoföreiiingm eller eiiskilda kviii- iior utanför opartiet~, " ar det icke genom d g r a första Iiaids intryck nmii.
k: in bilda sig el; imning oiri förhaiicllingar~ia o c l ~ deras knraktiir, utan endast genom tidniiigsrefernt.
.Di % clessa, siirskilcft de i ~Socialdeinokratei~, ar0 ganska vidlyftigs, f&amp; vi antaga, att de i dli.ri&amp;nila drag Btergif v: ~ h v d koiiferensen varit och velat.
Vid studerc? .. i~det nl ' clesss refernt, Eraperas ninii först af att ile Prfigor, som Priiinut sysselsiitta socinl~lewiolirntieus kviiiiior, iiro precis (' lo- SiGii I I I I.
~, 8013.1 stil plol I i ~ i ~ ~ ~ i o s a k ~ ~ ~ progrnin i ~ i n o r öfver ~ i a s liel: ~ viirlcleii: rfistrBttstï: lgnn, oBkta barns stiillning, gift Irviniia~s ' r$ittsli,vn st~llning, prostitutioneiis afskeffancle, skyddslagstiftiiiiig o. s. v. Oni ixiaii iiiiclaiitar elen pnrtinnstrykning, som gi.Evetvis f %rg: icle uttal.ziiclena uncler clebattciis g; Liig, - elit £tir vril rlikiias en teiiclens att lyfts iiiJivitleiis börcl: ~ öfver 16, stateii saiiit: tfvugliet, niot ileii kristiia religionen, - sh iiiii.i.kes nog- smnt, att viira systiw sf det socialcleinokratiska 1iigi: et icke rörande de sociala fr&amp;gorn: w Iösiiinq 1.iylla nfigra: indr: % Asikter &amp; il cleiii, soiii vi,, borgerliga kvinnor^, för: %tt 18na den giiiigse tyska henriinningeii, seclaii Ilinge uppstiillt som v5rs öiiskeiii: i.l.
- Att cleiina siiii.iliörighet oalisil or- k&amp;iicles, tyck: ^ vi o s ~ kiiiiii: ~ Iiis: ~ ii-iell: tii ii-iötesberiittelscns d e r, ucli: LE den att clöina förekomiiio ej Iieller dess: % iittryck af ett oresonligt, kl: ~ssli: ~t soin esempellis iitini-irkx c10 tyska kvinnoriias psrtikongresser.
Visser- ligen variiacles iiiider röstrBttsdiskiissionen för ~ e t t onödigt sninai: lMx mecl tjf \ rerkl: tsskviiiiior~i: t~, ii.icii samtidigt iitta1: icles rett erkiiiinniidu nE rijst.riittsI~ \ ~ii~~ior~i: ~s arbete, saiii t att elet ii&amp; s t i ~ en I i VM socii~ldei~ lokra- tisk kviiinn fritt iitt tillhörn c1er: ls röstriittsorgniiis:: ~tim~.
\ ' i förbigh de iirenden soin voro af speciell partinatur, s8soin cle.
om facklig och politisk agitation, om storstrejk o. s. v., och reilogöra i korthet för en del af de ofvannamnda nalliiiiinmanskligaa friigorm.
Betriiffande rösk-liftsfrågan gjorde kongressen ilet iittalandet, att rseclan det socialdemokratiska partiet iiii iifren upptagit krinnoröstriitten p&amp; dag~programmet, skiille afven h i n n o r n a bedrifra ett energiskt arbete för lika och direkt röstriitt för blde man och kviiinor.~ Den mycket lifiign diskiissionen oiii skyddslagstift) ii,Ig iitiiiyiinatle i att saiiitliga talarinnor voro af den meningen:.
) att k v h l i g a yrkesinspek- törer böra anställas men att skyddslagarna icke fii antaga en slidan forni, att de iitestanga kvinnorna f r i n yrken, dar de nu ha en draglig inkomst och tillvaro^.
I frQea om ogifta nzöd~a9.s sttillning i samhallet antog konferensen en Iangre resolution, hvari faderns plikter och underhiillsskyldigheter lika val som moderns sarskildt betonades; så föreslogs 111. a. upprättande af srnarre hem för mödrar och delaas barn, förenade med barnkrubbor för barn till mödrar, som g&amp; ut i arbete; lagen om sedligt försummade barn bör iitvidgas s;, att den omfattar lifren kroppsligt ranviirdacle barn och utan 5tskilliiacl innefattar lxwn, födda shviil iiioiii soiii iitoni iiktenskqmt, o. s. v. ltesolutionen slutar iiled: D Geiioiii bariiav5rdsniiiiind eller aniiaii of Eentlig myndighet bör utses en person, soin berakar moderns och barnets ratt gent emot fadern.
Modern bör ha ratt att, oiu Iion s3 önskar, sjal£ vara förnipdare för sitt barn.
Frtigan om modcrskapsförsäkring upptages till iitretlning.~ 0111 gij ' t kvimas riittdign sfiilbzi~zg uttalade sig konfereiisen att, det för- iieclrmde mAlsiiinnsskapet bör i följd af kvinnans fiiriiuclptle stallning i samhallet och större utveckling kannas för den fritt tiiiikantle mannen soiii en förnarmelse niot hononi lika val som för kvinrian, dh i det dag- ligs lifvet ingen hederlig man vill draga nhgoii fördel af sitt iiiiilsinansskap.
Konfereiiscn uppmanar cliirhir deii socinltleiiiokratiukR rikstlags- gruppen, eller den iiioiii densamma soiii dilrtill ar villig, att.
fortast iiiöjligt ~ a c k a motion oiii andring i de lagparagrafer, soiii oiiiliantlla liustriins st %Ilning till mannen, i akt och mening att iitpliina detta dnfmarke, lika vanhedrande för bticle mannen och kvinnan.^ Mot y.ostitm5o ?le1t uttalade konferensen sin skarpaste protest s8soiii iiilgot för liela kriniiokönet förnedrande.
Dit ilet eiiiellertid ofta ar iiiitl som pfi grund af £ör ligt betaldt arbete iir yttersta griindossaben till, att iniinga olyckliga kvinnor liaiiina i prostitutionen, s&amp; ansig iiian, att sisoiii ett medel att föreboinma och hiiidra rekryteringen till prostitiitioiieii fr511 arbetareklassens kviniior, l~ortle nian söka istatlkoiiiliin en kruft.ig facklig org: ~riisatioii Llantl aï1) eterskoriia.
Vidare fijrortlailcs iipplysiiiiig i skolorna i liiilsov5rdsliira, syiincrligast p5 det xesuella oiiiriitlet, odi betouades, att ilen a. k. kontrollen geiiniii 1) esiktningeii a r alldt ?les var- delös, sb liinge den endast galler den enn parten.
Till sist i i i &amp; nBiiinau, att i ilen svhrlösliga frhgnn oiii likn betrdr7t, f Z r lika a9.bete beslöts att antaga fiil jande förslag: ~Alliiiiint kalid &amp; r den stora oriittvisn, noiii inom alla yrken iir rh- dmde, att arbete ej betalas efter sitt varde, utan alltid tapes l i a i l s p till hvilken soiii utför detsamiila.
Alla omkostnader i mat, hyra, kliitler.
m. m. stiills sig i genomsnitt lika clyra för kvinnor som för rniin.
Kon- ferensen uppiilanar diirför de fackliga organisationerna att mera an hittills beakta denna riittvisa princip och praktiskt söka genomföra den- SallNlla.
D Foreningsmeddelanden.
, Med april iiiQnac1 kommer fröken Gertmd Adelbovg, förest %ndsrinna d Fredrika-Bremer-F (Srbiindets b i r &amp; allt sedail Förbundets stiftande, ph egen begiiran att Iliinnn denna sin befattning för att siittn i verket en Iiinge niird öiis1;: zri att SIA sig till ro p5 Iniidet i det hem, hon och hennes systrar ha för afsikt att bygga sig i Gsgnef i Dalarna.
' Deii sslrnad Förbundets styrelse, förbuiidsiuedleinniar och viinner iritiste erfnrn öfver fröken Adelborgs afgling frQn en plnt.s, diir hon ~ l i kan l ~ W g ~ vara s oiiiistlig, 1) landas dock med en liflig tacksamhet f ö r de inHnga h Iion varit sjiilen i Förbunclets arbete samt en förliopgiiing att, ehiirii p: i, nfstBiid, fröken Aclelborg fort.fatraiide niecl sitt varinn intresse skall om- fatta dess striifvanden, siirskildt den kvinnliga lancltbruksskola, Förbon- det 11 % fröken Adelborgs initiativ sthr i begrepp att starta.
För öfrigt tro vi att fröken Adelborg kiinner sig s % ett med Fredrika- Breiller-Förbiliidet, att I.ioii sjalf ej riikilnr sig till fnrtjunst iifigot af hvad Iion för detsamma offrat och verkat, livarför hvarje uppr#knande eller lofprisande af hvad Iioxi iiiider sin iner iiil 20-brigs tjaiistetid iitrlittat har i Förbundets tidskrift blir en öfverloppsg %rning.
Ett arbete som hennes talar för sig sjalft, och fröken Adelborgs namn skall alltid nainnas i smn- band med det basts och till sinn verkningar mest v %lsigiielsebringnnde Förl.
) undet hittills kunnat iitriitta för Sveriges kvinnor.
Till fröken Adelborgs eftertriiderska som Fredriks-Bremer-Fijrbiin- clets förestAndarinna har styrelsen utsedt fil.
kand. fdcen Axiume Tltov- stenso ?z, hvilken nbgra inAnnder under fröken ddelborgs ledning beredts tillfiille siitta sig.
in i ByrHnrbetet.
Y Studiestipendier vid amerikanskt universitet.
.
FrHn Bvyn Muzw Co2lege (för .kvinnliga studerande) i Pensylvanien i Mord-Amerika har till F.-B.-F. ingltt ett ineddelmde af i hufvuclsak följnade ianehiill, hvilket meddelande allts$ %r riktndt till Sveriges hiiiii- liga studerande: ~ E r y n &amp; fawr College inbjuder till ansökan om stipendium (Graduate Scliolarships and Fellowships) sklana vid universitet eller uïotsvarnnde liirdomsanstalt stutlerande kvinnliga studenter, hvilka p&amp; grnncl af efter
st~~identexamen aflagda nya exaiiiiim iitgifna akademiska aflianclliiignr eller eljest genom framghgsrikt arbete vid respektive lärdoiiiennstalt risat sig aga synnerlig fallenhet för studier.
Ansökan intste Stföljas af rekoinmenderande intyg friiii professorer eller Iihare i det eller de iimnen i livilkn examen aflngts, hrilkn- dli ocksh böra vara just de iimnen för hvilkn stipendierna iiro afuctlda.
1) esua iiin- nen iiro: grekiska, latin, engelska, tyska (iifven gaminaltyska), roiiinnsk: ~ sprdk, Iiistoria eller nationalekonomi, filosofi, mateliiatil;, f p i k, keiiii och biologi.
Det högre stipendiet, s. k. l ?ello1rs1iip, belöper sig p %, 525 cloll: irs, det lägre, Graduate Scliolns.sliip,] A 200 dollars.
Stipendinteriin vid dett; i College iiiUste liksoin dess nndra Iiirjiingar betala för ruin, kost och iin- dervisning.
Lasbret racker fr8n början af oktober till slutet af maj.
Ansökan bör insändas senast den 16 april före det lash, för livilket stipendiiini önskas.
Blanketter för ansökan siintias p3 begiiran.
X n n t 14 clagnr efter ansökningstidens iitgtng iiier1tlel: is svar S iiisiiid: iiisöknn.
Tiis5ndn nfhan (lliiigar, afset1d: t att styrka konipetens, !~teru8ndas, oiii: iclrcse uypgif ves.
För den, som s3 iiilskar, kiiniia fitskilliga andra detaljer inhaintas genom ntt iikniare etutlera de tryckta inedclelaiideii, soin ingatt f r h i Hryii Mawr College och Iivilkn finnns till p: " lscaiide 5 Frcclrika-l: reiiic !r- För1) iindets 1~yr: l. F.-B.-F: s-kretsen Malmö-Lund med omnejd Iinile tleii 21 Tch.
hwiiiita i M: tlii-iö L {Friniiirarelogeii festsal.
. \ rsl,eriittelseii fiircclrops odi af clcii- saii-ima fraiiigick att fyra kretsiniit.cn litillits i Maliiiii odi t r i i IJiiiid, livnr- vid förekoiiimit företlr.2p och diskussioner iifver socialn iinirieii jiimte sain- k \ m.
Necllemsförtcckningen vis,^, att friin den 26: te j: in.
1906, (12 kret- sen l~ildades, till 5rsmötet 464 personer inputt shsoin inetlleiiihiar i fiir- biiiitlskretsen.
iitc !r \ ~altles, iiiiiiil.
De enligt statlgariia iitlottade 5 styrclseiiiec1leiii1~1nrna fröken E1) b: i IJindencronn, fru Aiiiin Le \ \ - eiili: igen, frii EI6iiliie T ' i~liiicler, friikeii Lina Gren och aiiditör T.
I ' gg1; i.
Till suppleanter valtles frii JIininii lyelitje och Rii Olga Holm, Svalöf.
Till revisorer Atervaldes fru Siri 1,arsson odi liiirii~l~liöf&lt;liii,a Ch.
Iloininerberg och till re \ - isorssiipl~leiintei.
fröken 1iiliii: i ' I3arkninn och polisniiistnre G.
Htrleiiiaii.
Hiiriiicd ii15 en i föregteiide hiifte iiiecltleliid iiotiu frhi JIiiliiiii --- Liii~tl- kretsen rattas.
linii liar niiniligen Pist vhr iippiiiiirksaiiiiiet pii, att det nf kretsen den 29: de jan.
i ' rIaIhiö ordnadc cliskiissionsmötet, wi !i i notiseii iitaii likaoiii kretsens fiircg5eiicle iiiötcii odi omtalas, icke var ~offeiitligt~, sniilkviiiii nf iner privnt nntiir, eliiirii Iihllot iiifiir ii tlcl fiir Ciiiiiiclt (~~iibörtlcs sjiiifhjiiip~) intresscrntlc iiihji11~ii: i persoiiw.
