# ID: svediakorp-per3269
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,449
# sentences: 637
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 51.
19 dec.
Tidevarvet N:r 51 N:r 51.
3 årg.
1925.
Den återuppståndna Fredrika postanvisningsblanketter för förnyad prenumeration.
Vi vädja till v å n läsare att e j upp- skjuta prenumerationen in i sista stund.
En läsare, som härom dagen prenumererade för 1926, yttrade: denna gång skall jag d i komma i tid, d att det inte går som de två före- gående åren, att jag inte kan få de första numren av årgången, emedan j a g kommit för sent.
Följ detta för.
nuftiga exempel o c h insänd postan- visningsblanketten ju förr d e s hellre.
Om ni vill kosta på kr.
5:50, får ni ett presentkort för år 1926 att ge i julklapp.
För kr.
3:- får ni ett för första halvåret.
Insänd rekvisition fortast möjligt!
Fredrika Bremer i Sigrid Fridmans gestaltning pryder i dag Tidevarvets första sida.
Landstingsmedlemmen, fru Marie Hjelmer, en av de ledande inom Ra- dikale venstre i Danmark, redogör f ö r det mottagande, som danska regerin- gens avrustningsförslag fått.
Detta mottagande varslar om kommande författningsstrider i Danmark.
Lands- tinget kan i c k e i längden få behålla sitt privilegium att begrava förslag, som antagits BY Folketingets flertal.
Morgonen och dagens spott och spe.
Mamsellaktighetens atmos- Medan jag var borta, nådde mig var- får har också vikit.
Hon har erövrat sin storhet och ningsbrev: res inte hem, om ljuset är dig sin plats som personlighet och symbol.
kärt, stanna i södern Här är mörkt hela Sigrid Fridmans staty av Fredrika är nu färdig att dygnet o m och mörkret lägger sig d ur lerans stadium övergå i gipsens mellantillvaro.
Den tungt på sinnet Dessutom är här kallt.
färdiga statyn förstärker det första omedelbara in- Beskrivningen var d suggestiv att det tryck.
rom skissen gav: d a t a är den väsentliga Fre- kändes som att resa rakt in mot m tun- nel.
drika Bremer.
Det vill säga den Fredrika Bremer, när jag satte mig på tåget i Berlin.
Klockan var halv sex, då jag steg av från vilket allt tillfälligt skalats bon, en idé för.
tåget min första morgon i Sverige.
Inte kroppsligad.
Hur nu konstnären burit sig It.
är en ens gryningens första förebud kunde upp- hemlighet, men den lilla gestalten är på en gång sär- täckas Mörka natten låg över det öde Till tidningens prenumeranter utgå med detta nummer Fredrika Bremer är värd en staty och skall ha den.
Hennes gestalt har fått d e måtten nu.
Hon är löst ur sin samtids berömmelse Ingen har förnekat att präglad personlighet och symbol.
Med stor oförskräckthet har konstnären tagit med svagheter och fullkomligheter hos modellen.
Hennes ansikte med den höga pannan och stora näsan är inte i vanlig mening vackert, hennes gestalt är tunn.
lite sned och rundryggad.
Den har inga klassiska matt, och dräkten gör ingenting för att försköna och skyla över.
Det syns minnsann, att hon är från en tid, då de högre ståndens kvinnor icke fingo öva och utveckla eller låtsas om sin kropp.
Men det är som om alla ofullkomligheter vore där för att triumferas över, för in man också klarare skall se hur otyngd hon går, hur glömsk av allt utom det som driver henne framåt.
Hon är sökande som den rom pir på obanad stig och viss som den som vet vart hon vill.
Vänstra handen har m sökande gest, den högre värnar om hjärtats låga.
Om man oförberedd mötte denna staty och aldrig hört något om Fredrika Bremer, skulle man genast känna igen henne som en av dem, som vågat sig före de slutna leden på stigar.
obanade Avrustningen i danska riksdagen Av MARIE HJELMER -- stationsområdet, svagt upplyst av ett par utvakade lyktor.
Från en annan vagn steg m grupp män- niskor varsamt bärande något emellan sig, såg ut som m liten vit gestalt.
De skredo framför mig som m Ijudlösa som helgonprocession.
I stationshusets hall sutto några spår- vagnsförare och drucko kaffe.
Nå, de voro ett säkert tecken t i l l dag.
Snart skulle mörkret försvinna, och jag få upp- leva - i- Huttrande i den våta morgonkylan f &amp; djupade jag mig i m okänd gata för att fördriva tiden till nästa tåg.
Husens fa- sader voro mörka och stängda, deras lin- jer försvunno uppåt i mörkret.
Det dröj- de något, innan jag upptäckte den färm strimman ljus bakom en gardin.
Denna lockade till många frågor: Du, bakom gardinen, du, som tänt det första ljuset i gatan, du är väl en träl och barn av trälar, annars stege du inte upp före klockan sex.
Känner du inte strimma spiseln eller borstar skor, över att vara den första på din post?
Eller betyder springan en tidig resa, ett avsked, som isar hjärtat med en fläkt av dödens ovisshet och tomhet?
Nu slås ett annat fönster upp.
En gammal fru i nattmössa tittar ut for in se på tornuret.
Dess skiva är mörk, men V i hyra intet tvivel om.
an ute i en slår det sex i tornet, d fick gumman socialdemokratiska re- f j o r.
M a n lade särskilt märkte t i l l att gering har M i december på nytt Venstres partichef medgav, att den landet bland Venstres menige väljare, ändå veta, vad hon ville.
Ur medelklasskvarteret kommer jag in Lektor Emilia Fogelklou vill i sin framlagt det avrustningsförslag, som härordning som Venstres regering ge- finnas många, som skulle rösta på i e t t fabrikskvarter, dir det i m ur hö- artikel Tingens logik och värdnadens, i fjor icke en gång nådde fram till nomförde 1922 icke var något " evig- avrustning, men det ställer sig annor- ga, nakna fönster Arbetet har redan bör- framlägga uppfattning i befolk- andra läsningen i folketinget.
Den hetsverk ”.
Han ansåg att först när lunda med representanterna vid riks- ja.
Jag ser in i en stor arbetssal med vävstol vid vävstol.
Här lyser arbetslam- ningsfrågan, som p i vissa punkter danska riksdagen sammanträdde re- resultaten av den från N. F. plane- dagen.
Dessa komma icke att låta pan ner på ett ungt manshuvud.
Han har strider mot den, som av andra pen- dan i början på oktober, men för- rade avrustningskonferensen förelå- sig sprängas, och sannolikheten talar redan satt maskinen i gång, står nu och nor framförts i Tidevarvet.
passar den.
Men flickan vid nästa väv- svarsministern har väntat hela tvi go, skulle Venstre vara villigt att f ö r att förslaget, när det antagits i stol har inb börjat än.
hon lutar sig över Folketinget, begraves av Landstinget.
maskinen, som om hon talte med den.
Amt- månader, innan hin framlade sitt överväga avrustning.
Vi erinra om den Fredsvecka, som vi radikala tro emellertid p å att ligen - börjar bommen sin regelmäs- anordnas i början av nästa år av förrlag.
Detta berodde på att han De konservativa avvisade hånfullt siga rörelse, förd av den osynlige väva- svenska sektionen av Internationella önskade, att den avslutade Locarno- och bestämt.
De radikalas ledare, dr förr eller senare skaII rätt avlösa ren.
Hela byggnaden darrar snart i ma- makt överallt i världen och i natio- skinernas takt.
Munch, betecknade regeringens kvinnoförbundet för fred och frihet.
överenskommelsen skulle verka som P. återkomma i nästa nummer till en en gynnsam bakgrund för förslaget.
förslag som ett anbud från Folketin- nernas inbördes förhållande.
Intet Arbetets skälvning meddelar sig till åskådaren utanför.
Jag får en längtan till nämare redogörelse för programmet Det kan heller icke nekas, att vid gets flertal till de andra partierna.
kan rubba vår övertygelse härom el- arbetet for denna skälvnings skull, t i l l ar- och de medverkande talarna.
Den första läsningen uttalandena från Han hade icke uppgivit hoppet om att ler hejda oss i vårt arbete f ö r att betet m rytm.
till de bestämda tidernas f a r ett interskandinaviskt inslag där- uniform, till morgonlampan, som övervin- f ö n fredstanken till seger.
i vänstern skulle låta tala med sig.
ner mörkret, de första timmarnas arbete, igenom, att talare komma från Dan- Venstre icke voro så avvisande m ingen stör och som inte angå någon.
mark, Norge och Finland.
När jag vänder tillbaka mot stationen igen, äro lyktorna släckta.
Den korta, Danmarks ~ en " " vi som blå stunden har kommit, ögonblicket mel- lan natt och dag.
Aldrig äro träden d vackra, m när deras fina grenverk står svart mot detta blå.
Man hinner nätt jämnt fånga den synen, så är den borta.
Det grånar, nu är städerskornas timma.
Alt mystik är borta från gatorna, från husen.
Och de dir fyra människorna — och de voro inga helgondyrkare.
Jag ser den nu sovande i väntsalen.
Det är fyra skå- ningar kring en spettekaka, vind i vita linneservetter.
Devinez.
Svenskar och riff kabyler Riffkabyler och egyptier, “ som brottas med stormakterna för sitt na- tionella oberoende ” framställas i en ledare i Göteborgs Handelstidning så- som falk, som äro rädda om sin fri- het och vilja offra något för den, i motsats till Danmark och Sverige, SVART PÅ VITT Det är ganska betecknande, att profes- hur den fackliga internationalens ledning driva upp omsättningen till t par om året sor Schück i sitt tal på nobelfesten tac- till a h med vägrat att underhandla med per individ i Sverige.
Vilket naturligtvis kade Alfred Nobels brorson Emanuel ryssarna om anslutning av den ryska fack- förutsätter att m stor kategori förbruka Nobel, fur att han icke begagnade sig av föreningsrörelsen t i l l d i " central- och långt flera par skor.
Denna ombytlighet är säkert ett mora- formfelen i den store donatorns testa- västeuropeiska.
En vägran, som åstad- mente för att göra det ogiltigt a h rädda kommit, att representanter för engelska liskt fel.
På den punkten kunna våra millionerna åt familjen.
För tjugufem år trade unions satt I verket sin hotelse att kläder a h kvinnor angripas men knap- sen, d i Alfred Nobel dog, var det m me- ensamma underhandla med ryssarna, i past ifråga om linjer och modeller.
Sen n självfallen sak bland gentlemän att re- Berlin.
Och här hemma ser man ju, hur är det en annan sak att det finns kvinnor spektera ett testamente i n det ar nu.
Lot- litet de olika ledningarna och pressorga- som lyckas kläda sig full under alla modmeepoker även d a mest gynnsamma.
ten v Kraemers arvingar visade senare nen ha till ävers för varandra.
att det par an för som nedrusta.
N u må man tycka så illa som helst om behandlingen av riffkabylerna även mycket högt upp- personer att sätta egen vinning fram- för respekten för testators vilja Här var ju också donator bara m gammal blå- strumpa.
Men hennes idé var ju i mångt a h mycket densamma som Nobels, Och det är mera följdriktigt av en författar- inna, som misslyckats, att stifta litteratur- pris, in av en sprängämnesuppfinnare, som lyckats att upprätta fredspris.
Y,,.
och klart se den skärande motsatsen i Frankrikes handlingssätt i Locarno och Marocko.
Men därför kan man inte tycka, att det nordafrikanska no- madfolkets försök att med hjälp av tyska experter föra ett riktigt krig mot stormakten Frankrike är något efterföljansvärt eller ens vackert ex- empel.
Inte b a n därför att folket Iccke i en avgörandets utan i m opini- fått lida så mycket och decimerats onsbildningens period befinner sig for- budsfrågan mlig, statsminister Sandler.
och utarmats.
Inte bara därför att Men för att bilda opinion måste man klart dess ledare AM-el-Kfim ändå måste ha det mål i sikte, dir man vill leda opi- skicka den ena budbärarm efter den nionen.
Emellertid är excellensen Sand- andra till fienden med m förstucken Im a v den uppfattningen, vilket framgår av hans tal i Skåne härom dagen, att nyk- anhållan om fred.
Utan därför att en syn på världen som är förklarlig hos Riffkabylerna VOR orimlig hos oss, där vitt skilda förutsättningar och förhållanden rå- da.
I det fallet skall man icke låta förvilla sig av Göteborgs Handelstid- ning, som kanske ser saken som den stolte nomadhövdingen ser den.
Den tycks göra det, eftersom den sitter absolut likhetstecken mellan känsla för oavhängighet och vilja till rust- ningar.
Det finns icke glimten av en tanke på att rustningar icke äro rätta sättet att rädda oavhängigheten eller att den kan hävdas på annat rätt.
Det argument, som lägges i munnen på avrustningsivrarna, är det, att de anse läget tryggt och ofar- ligt.
Men den åsiktsbotten, som finns för avrustning, är i stället den, att rustning är för farligt och otryggt, att kris är rena undergången.
Detta veta vi från vår utrikt-punkt bättre i n riffkabylerna visste det, när de började rusta och införskriva utländ- ska krigsteknici.
Nu veta de det kanske bättre.
Vi stå också i ett annat samman- hang än riffkabylerna.
Vi veta att vi tillhöra en europeisk enhet, som nu i elfte timmen börjar vakna upp och förnimma sig som enhet.
Vi ve- denna enhetsförnimmelses se- ger och dess praktiska tillämpning ä r ett oavvisligt livsvillkor och att vi - rustade eller avrustade - icke kunna slå oss igenom i framtiden, om icke denna enhet kommer stånd- Vår känsla av oavhängighet lir förenlig med vår känsla av ett större samman- hang, det kanske är ett dekadens- tecken, men det lir så.
Vi vilja ic- ke bryta och motverka rörelsen för sammanslutning, vi vilja i stället ver- ka i denna riktning så långt det är oss möjligt.
G.
H.
T. har medlidande med de dumma pacifisterna.
rom inte ens kunna hitta på argument för egen sak och skänker dem denna smula från sitt hord: kultiverade folk äro mindre måna om sin oavhängighet än lägre stående folk.
Men för att in- firn dåre skall kunna ta argumentet på allvar, skribenten har låg tanke ta, att till Men när man läser Artur Engbegs ut- läggning om socialdemokraternas revolu- L i m.
“ som ej knytes till år a h datum ”.
som är " m evolution en utvecklingspro- MOROTEN MUSSOLlNI cess ”, då är det något annat, som tränger En i Tyskland bosatt läsare skriver: sig på Skall denna revolution utan år Om Devinez vill ge Mussolini m läxa, och datum verkligen i längden duga som lystringsord och samlingsparoll för de d går det kanske för billigare än grön- stora massorna?
kål.
Ragnar Berg förkunnar från sitt fy- För den enskilde, som har det svårt, siologisk-kemiska laboratorium i Dresden CONTRA - brådskar alltid världsförbättringen.
Mas- sorna ha också lärt sig, att det gäller bi- ra att få makten skall det gå undan.
N u I i de gång på gång höra, att det är fråga om en långsam evolution, vars fruk- ter da kanske aldrig få skåda.
Man har på känn, att det finns ingen inom det socialdemokratiska partiets led- ning.
som tränger på a h har bråttom.
Det finns ingen djärvhet, inga tankens revo- lutionärer Ligger inte här en risk, att alla de, som av förklarliga skäl ha bråt- tom, skola, emedan de förväxla våld med skyndsamhet, vända sig till dem, som pre- dika revolution med våld?
Det är väl inte alldeles en händelse att den mera kol- syrade ungdomen i Lund och Uppsala bli- vit Clarister.
terhetsrörelsen icke den dag som är kan ha någon bestämd ståndpunkt t i l l förbu- da,.
Den bor “ begrunda förbudets svå- righeter a h avigsidor ”.
Men m den un- der denna begrundan “ vinner hållbara stöd for sin gamla tro på förbudsvägar- na ”, då bör den slå in på förbudspolitik.
Något förslag om förbud från regerin- gen kan inte komma förr i n en ny folk- omröstning givit ett helt annat utslag in Vi ha sett många argument för det star- den föregående.
Men någon omröstning ka försvaret.
Men det nyaste, att vi mås- är inte ens påtänkt f. n. te ha ett starkt försvar för att inte pro- vocera fram m frivillig försvarsrörelse, som är m fara för landet, det är ändå Socialdemokraten säger ifrån att par- det mest otroliga av alla.
Vilket förslag tiet icke har något med bolsjevikerna att menas med det starka försvaret?
1914 göra, att dess politik och dess massor äro års härordning?
Provisoriet?
Det libe- ett bålverk mot dem.
Fascism och bol- rala sammanjämnkningsförslaget?
Efter- sjevism äro däremot nåra fränder a h hö- som denna tanke tas upp från liberalt håll, gern har mera ansvar för fascismen än ar det väl så, att man menar, att om den socialdemokraterna för bolsjevismen.
Re- smulan okning, som det liberala förslaget volution med våld är bådas lösen.
innebar, verkligen tagits av riksdagen i Den första satsen den socialdemokra- stället för det socialdemokratiska tiska ledningens antibolsjevism är påtag- frisinnade förslaget, då hade ingen anled- ligt riktig.
Vi ha ju i dessa dagar sett, ning funnits att tolerera och ursäkta en frivillig försvarsorganisation.
Medan där- emot denna anledning nu finnes följd av civilisationen.
Här sättes Men om man överhuvud går på den lin.
alltså likhetstecken mellan rustnings- jen, att vår självständighet skall värnas vilja och frihetsvilja.
mellan avrust- med vapen, då är inte det liberala, inte ningsvilja och slapp orkeslöshet.
M e n heller högerns förslag starkt nog, d i blir detta resonemang täcker icke verk- alltid en frivillig organisation försvarlig och tacknämlig.
Man bör då ta den med ligheten.
Det är föråldrat.
\ a d alla dess risker, för det stora ändamålets skall det tjäna till att hypnotisera en skull Finns det intet annat sätt att bli stor läsekrets genom att framställa av med den frivilliga försvarsorganisatio- problemet så schematiskt och så orik- nen än att komplettera vår nyantagna här- ordning?
tigit?
IM kan hända att Tysklands och Polens irritation i fråga om Danzig En signatur som kallar sig vän av konst är en molntapp på den politiska him- a h skönhet l u r bett oss införa ett ana- melen.
Men man kunde ju lika väl tema mot den moderna klädedräkten.
Det tala om nit konflikten mellan Bulga- kunna vi inte göra, ty vi dela alls icke rien och Grekland avgjorts av folk- insändarens uppfattning att ” dräktens fonn förbundet till fördel för den avväp nade staten, Bulgarien.
M a n kunde också kanske medge, vad till och med amerikanske utrikesministern fast slår, att det i Europa pågår en rörel- re hän mot sammanslutning och för avskrivning av kriget, därför att mar vet, att kriget icke bär frihet i sitt sköte utan undergång.
a h snitt bestämmes av parisiska mode- docker. ” i sina stora drag är modet icke något tillfälligt utan hänger samman med a h speglar tiden.
Det är heller inte full och hälsavidrigt.
Det är f.n. både vac- kert och praktiskt.
De flesta hygieniska som läkare a h dräktreformatorer uppställt ha blivit beaktade av dem som förstå klädedräktens teknik.
Vi bära alla reformkläder nu, som lämna halsen fri a h låter kroppen behålla sin egen form Vi bara också korta kjolar och låga klac- kar t i l l promenadskor.
Den hygieniska utställningen i Stockholm verkade föråld- rad just på punkten klädedräkten, därför att varningar för snörda midjor inte läng- re behövas.
krav Det är sant att modefirmor i Paris som genom stän- d i g mindre förändringar markera dagens och månadens sista mod så att omsättnin- gen skall bli större.
Det samma göra sko- fabrikanterna a h de ha d ä m d lyckats ange modet sträva efter att att morotsaft har lika mycket A och D och mera R a h C vitaminer än apelsiner.
Den år dessutom lika rik på B a h C vitaminer som grönkål, har mera D och något mindre A vitaminer.
Dessutom förändras grön- kålen under vinterns lopp, f att en del näringsmedelkemiker tillråda den som fö- da endast under december.
— Har i Tyskland förordna alla barnlä- kare rikligt morotsaft i t småbarn, a h som man här ute ständigt till sina inkomster, ha även lir ta hänsyn vi stora bör- i i i ta våra vitaminer på detta billiga sätt.
River min ett äpple med morötterna, blir saften lättare att pressa ur och blir där- till rätt välsmakande.
Och morötter kan man i " få året om.
oberoende av Mus- solini.
Gulli Malmström-Ohmann.
Lösdrivarlagen omarbetning tvin- med fröken Andén, som då förfäk- atitutionen, det rill säga straffa kvin- norna.
Statistiken visar, att en fem- tioårig prostiturad i genomsnitt kos- tar staten 20,000 kronor bara i un- dehåll på tvångsarbetsanstalter.
Un- der åtta år kostade staten på 5 mil- lioner på dessa dyra varelser, Men de ha icke lönat staten genom att om- vända sig, ej heller genom att tjäna tade kvinnans rösträtt och reglemen- teringens upphävande.
opponeten hade alldeles rätt i att opponera mot kvinnans rösträtt.
Sammanhanget är alldeles tydligt.
Det är ingen slump, att det först är nu, när kvinnorna äro fullmyndiga medborgare, som de som avskräckande exempel.
Även kvinnorna.
komma fram med fordran på a t t det om man kunde rädda varje nu pro- När Frisinnade Kvinnors Riksför- som är strafflöst och ursäktligt hos stituersd kvinna i Sverige, skulle ef- bund gjorde till sin den åsikt, som en man, icke skall placera en kvinna terfrågan framkalla ny tillgång.
dess kommitté för behandling av lös- under lösdrivarlagen och ådraga hen- Räddningsverksamhet måste finnas, drivarfrågan uttalat: ingen särlag- ne tvångsarbete i Landskrona.
möjlighet finnas för dem, som vilja, stiftning i fråga om myndiga k v i n V a r f ö r denna skillnad?
Den frå- att komma i hederligt arbete.
Men nors sexuella vandel, så var ju detta gan kan icke besvaras genom att med sådana åtgärder är icke prosti- en mera radikal brytning med det framhålla, h u r oändligt mycket lägre tutionen utrotad.
hittillsvarande systemet än till och den kvinnliga parten i allmänhet står, Vägen att få prostitutionen att för- med reglementeringens borttagande.
att hon är imbecill, alkoholist, tjuv- svinna är att ta bort från den dess Lagen Om smittosamma hönssjukdo- aktig o. s. v. En imbecill person bör tas olycksaliga självfallenhet, och få mars bekämpande, som avlöste regle- hand om som sådan, en alkoholist så- män och kvinnor att se så förutsätt- Över Tidevarvets rådfrågningsbyrå har menteringen, införde hygienisk lik- som sådan, en tjuv som sådan, en sed- ningslöst och fräscht på den, som de Ny Tid i Göteborg i dagarna haft en ut- ställighet, alla smittade måste sköta ligt försummad minderårig såsom så- skulle göra, om de komme från en förlig redogörelse.
Artikeln slutar med följande hopsum- sig.
Men moralisk och social likstäl- dan.
Men själva handlingen att aälja bättre värld och plötsligt stötte på lighet stöter i långt större grad på sig är icke mera straffbar än hand- den.
Men därför måste man också mering.
Det är inte bara i Sverige dessa proplem djupa fördomar hos män och kvin- lingen att köpa.
ta upp den till Synes absurda posi- (befolkningsfrågan och sexuell hygien) nor.
Man undrade därför, hur mån- Det hjälper inte här att opponeten tionen: l i k a behandling för direktör blivit aktuella utan också ute i världen.
oss att syssla med prostitutions- problemet, vilket man ogärna gör.
Men nu gäller det skapandet av en opinion för att påverka regering och riksdag, så att den nya lagen, om det skall bli en ny lag.
icke längre ger utrymme för en särlagstifning mot gar En En rådfrågningsbyrå i Göteborg?
ga av Riksförbundets medlemmar, ber för att den i övrigt så samhälls- X och lösdriverskan Y.
Vad som är Och med detta vaknande intresse gör sig som verkligen stodo bakom verkstäl- nyttige industrüdkaren, lant- eller af- tillåtet för honom, är tillåtet för hen- också behovet starkt gällande sv a saklig lande utskottets skrivelse t i l l rege- färsmannen ” icke bör jämnställas ne, vad är förbjudet för henne, och vederhäftig undervisning.
Sverge är långt ifrån föregångslandet i detta avse- ringen.
med den prostituerade.
som han föll är förbjudet för honom.
ende, tvärtom.
Men bättre sent i n aldrig, Stockholmsbyrån är den första i vårt land Det var för några månader sedan.
offer för i ell svagt ögonblick ”.
Det Denna jämnställdhet av dessa två men varför skulle den inte kunna få a- Nu har det visat sig vid direkt kon- hjälper inte, att han påpekar, hur hon frontering av Riksförbundets med- vampyren, som utpressar gifta (under dagans t i m m a r så vitt skil- läggare i landets större städer och indu- “ en affär vid Drott- ställer saken på sin spets.
Den strisamhällen, där tusentals kvinnliga ar-.
i, ' " av de få kvinnliga skulptöre, som lemmar med denna paroll, att den re- både på en bostadslägenhet ” äa orimlig.
Varför?
Därför att he- betare ha behov av en dylik?
För Göteborgs vidkommande har frå- syssla med monumentaiskulptur.
Hon dan hunnit bli s j ä l v a r för dem.
ninggatan och Medborgarförbundet och de sociade- under hot att skandalisera honom i la saken är orimlig.
Den dag, då en gan enligt urd “ Hus och Hem ” erfarit re- vann en bestämd framgång på Göteborgs- sådan uppfattning är lika självklar gan dryftats på Västgöta-Dals socialde- utställningen, och konstförständiga ha re- mokratiska kvinnorna gå på samma familjen.
Inte heller att konstruera kvinnodistrikts årsmöte i vå- för majorteten av människor som mokratiska En kommitté tillsattes med syfte att dan uttalat sig oförbehällsamt lovordande linje.
Det finns alltså en stor grupp fram en likställighet genom att visa, den var för dem, som närvoro på Lä- vakn.
och samhällsintresserade kvin- att bondfångare, sutenörer och sprit- Ty karsällakapet den 10 decemher, då är utreda, huruvida den fanns förutsättnin- om hennes Fredrika Bremer Inom den gar att få t i l l stånd en rådfrågningsbyrå närmaste framtiden kommer det att avgö- nor, som resa sig mot tanken, att pro- smugglare också bli åtklämda.
denna jakt på gator och torg, denna stitutionsproblemet skall angripas ge- obesvarad står den frågan kvar: V a l - köpenskap och lösaktighet, borta.
ty för föräldrar i Göteborg samt övriga med ras, om Stockholms stadsfullmäktige mot- saken sammanhängande faktorer, man taga den som gåva erbjudna statyn.
för straffas blott den ena parten i nom särlagstiftning för kvinnor.
en handling, när handlingen dock in- då är föreställningen bruten, att pro- har att taga med i räkningen.
För det det att få m vederhäftig får hoppas, att Fredrika Bremer Vid advokaten Andens föredrag te kan komma till stånd utan den an- stitutionen är nödvändig och outrot- första gäller kraft att stå i spetsen för en dylik byrå, röner ett blidore öde än fredsmonumentel.
dra parten, den som finansierar pro- lig.
någon som har både tid och intresse att stitutionen?
Männen måste bofrias från och be sig åt det viktiga och öm- tåli et, a ä o vi svarighet det gäller.
Vidare tillkommer en fråga Det är a n hoppas, a l l förslag $kola Den invändningar, som göres mot fria sig från föreställningen, att de som göra det möjligt att för- själva frågeställningen, är följande: kunna och måste hålla sig hållarens fordran på lika ansvar för båda de parter, som tillsamman med- är ett ytligt och barnsligt prin- stituerade till sin tjänst i sam samhället.
verka för sina syften, måste den kunna verkliga upplysningsbyrån för föräldrar verka vid prostitutionen: den köpan- ciprytteri.
Varför envisas ni att dri- Kvinnorna måste befrias från den fö- förmedla sin upplysning billigt eller allra även i Göteborg.
helst avgiftsfritt fill sin klienel or de ar.
Den borde kunna bli mången till hjälp va likställigheten.
på en punkt, där ni reställningen, att de måste dela män- de och den säljande.
betande kvinnornas led.
Med Iokalhyra och fylla en demokratisk uppgift beståen- de däri att även arbetarhustrun med stu- har verkligheten emot er?
Det vik- nen med de prostituerade.
och därmed förenade utgifter kräva pen- gan full av barn får veta att hon, fastän För att de närvarande, som funno tigaste är väl inte att ni får fastslå E t t sätt att bryta suggestionen gar, för att inte tala om den läkarkraft, hon är fattig, kan få samma möjligheter, måste finnas, är som skulle komma att stå i spetsen för som de förmögna använt sig av, mången advokaten Andéns satser självklara, en likställighet, utan att man får en att prostitutionen inte skulle glömma, stt de utgöra en förbättring i förhållandena, att man utan tvivel just det, som advokaten byrån sätta skulle och vilken åtaga man sig en knappt öksd vågar arbetsbörda förut- gång, då det icke varit behövligt. ” minoritet inom ett samhälle, där el- kommer åt prostitutionen.
Andéns valt: aft lugnt och konsekvent utan ersättning.
Det kan alltså vara Vi kunna tillägga att artikeln i Ny Tid svårt nog att realisera företaget.
Men givit anledning till många skriftliga för- jes dubbelmoralen är något ajälvfal- Svaret på dessa invändningar är: på varje punkt fordra likställighet in- frågningar från tidningens spridningsom- let, fanns också oppositionen tillstä- des, representerad av en hovrättsno- detta att driva likställigheten, är just för lagen för den köpande och säl- vilja och intresse bruka kunna förmå myc- råde till Rådfrågningsbyrå.
Vilket ty- der på att en byrå i Göteborg är av be- ett sin att angripa prostitutionen som jande parten.
tarie.
hovet påkallad.
som är män Sigrid Fridman da, ras.
Man ~ -- detta Det framkom, att opponeten re- med pro- som är så viktig,och det det är den eko- framkomma,
Noveller, memoarer och översättningar läst någon mer gripande skildring av ett barnaöde, vars skugga sprider sig även över ynglingens bana, Författa- rinnans vackra livssyn sprider Ijus över boken, fastän den handlar om barnen p?
~ livets skuggsida.
Från barnens värld har också h a - rin Danell gett oss några verklighets- bilder i sin bok ” I mörker ”.
Det är blindanstalten i Lund, som gett hen- ne stofeft därtill och det är en bil- derbok av blinda och dessutom van- föra barn som hon ger oss net finns något av den flygande holländaren hos Harald Wägner, Nå- got av ödesmärket på pannan, som slungar honom omkring i världen utan rast och ro Men medan han reser i öster och väster, synar han människor och öden skarpt i söm- marna och återger dem med en etsan- rättelserna: brottet som griper en teckna sig mot varandra i skarp människa och nästan utan att hon är lief.
Författarinnan har ännu en f medveten därom f i r övertaget i hen- tjänst: hon kan behandla det svens nes liv.
I ” historien om Marie Bri- språket.
Hennes stil är lika kra ands karriär ” är detta motiv behand- som smidig och har en personlig p lat med en psykologisk skärpa som gel, vilket gör att debuten kan beteck- balanserar stundom pi kan ten till det cyniska.
Men han faller Wägner av Timans och rättfärdigheten Den unge författaren debut.
nu en långt ifrån färdig stilist.
äl- liga att oss alla, både publik och kritiker.
nomläsandet av de flesta av de ut- värdigt och minnesrikt genom boken, satts?
Engelska missromaner, vars som givetvis har kulturellt värde hi- innehåll gott kunde rymmas inom en de för nutid och framtid.
25-öresboks ram, bjudas ut under Elsa Wilkens.
namn av litteratur mot dyra pengar.
Amerikanska författarinnor, som tydligen blott drivas av skrivklå- da och penningbegär, översättas även till vårt språk S.
k.
” gemytliga ”.
nat vid analysen, är väl förståeligt i betraktande av författarens ungdom och företagets nästan övermänskliga art.
Men vi vänta med intresse på nästa försök.
Eugenie Beskow har i ” Stora och barn och små ” givit även ett prov på sin djupa kunskap i barnpsykologi.
” Sigvard från kyrkogården ” heter den novell, som fyller större delen av den lilla volymen.
Vi ha sällan danska familjeromaner utan det mln- sta litterära anspråk, översättas lika- så.
Varför?
Vi ha vid genomplöjandet av den- na litteratur hittills funnit två läs- värda böcker.
Den ma är Ernest Raymond: Det s t o a äventyret.
Hjälten och hjältin- nan är ett vars öde skildras alltifrån barndomens lekar världskrigets frukansvärda intill verklighet.
De gifta sig p i var sift håll, men sta ändå " id varandras sida i vått och torrt och hjälpa varandra trofast vänpar, är en är in- Kom- positionen är valhänt - 1 långa styc- ken tyckas vara tagna direkt UT en gymnasits dimmiga dagbok.
Hand- lingen är vag, personteckningen med undantag av huvudpersonen, ej sär- deles intressant.
M e n boken har in- ning för den ungdom, som står i h e grepp, att träda ut i livet ..
Den andra boken, vi kunna rekom- mendera, är Eleanor Mardaunt: ” Glädjens blomster ”.
Den har en helt annan karaktär.
Boken består i brev från en kvinna till den man hon äls- kar.
Själv är hon bunden vid sjuk- bädden och skriver om sina blommor, böcker och tysta tankar En säll- synt ren och ädel anda vilar över dessa dagboksbrev, som föra tanken till Amiel.
Engelsk blomsterkärlek och en kvinnas skälmaktiga ömhet ge dessa blad doft och värme, och still- heten från denna glada sjukbädd meddelar sin ro till läsaren.
Boken är ett intressant försök att förlika de båda riktningar i arbetar- de iktningen, som v i kunna kalla dels den hatfyllda, dels ” den omvända ”.
Den förra skjuter alltjämt kraftiga skott, ehuru ” den omvända ”, exem- ' pelvis Ragnar Jändel, stadigt vinner ökad terräng inom arbetarvärlden.
kanske tolkar Eyvind John- sons bok som en utsträckt hand från arbetsgivarehåll.
Snarare är det väl ett försök till syntes mellan de båda riktningarna i deras eget läger.
Att det e j blivit någon syntes utan stan- Denna Emilia Fogelklou: Tingens logik och livsvördnadens Den nyligen bortgångne professor själv ett djupt värde saknats eller bli- Andreas Bjerre ger i silt för varje vit ödelagt.
Samhället straffar hans människoforskare värdefulla arbete did.
M e n den obefintliga grundför- om mordets psykologi en brottslings- utsättningen för ett lyckligt och gott monografi, som (bland mycket an- samliv med människorna kan han nat) röjer hur liv betraktas som ring blott i sällsynta fall av denne mindervärdige.
Brottslin- återfå.
(Kriminalp gen resonnerar helt logiskt, att den gar.
att sådan värd gamle han avlivat för att komma åt den ovan refererade en penningsumma säkerligen har nombrytes av nya mycket mindre glädje av livet än han sättningar för tillvaron, som återupp- själv, så ansträngande arbete som rätta den förstörda livsvördnaden.)
den förre har och så kort livstid som På andra områden ligger det vida kan återstå honom.
Den brottsliges mera fördolt för oss människor, att logik blir åtminstone för honom själv livet, det organiska, blir behandlat i fullkomligt bestickande lösgjord som enlighet med en logik, som gäller en- den är från den djupt bart för tingen och därföre också rotade instinkt, som hindrar en nor- misshandlat.
Hur länge dröjde det mal människa från att - utanför kri- sålunda ej, innan man upptäckte, att gets berusning ta någon annans småbarnsarbetet i fabrikerna var en liv.
Om instinkter kan man ju inte ohygglig förödelse av organiskt liv - resonnera de finnas eller de fin- i stället för en utmärkt och lättvin- nas icke.
Deras stumt självklara för- dig utväg att göra en hel familj pen- utsättningar kunna ej resonemangs- ningförtjänande!
Barnarbetet var iu vis påverka den som saknar dem.
I ett sådant fall, som detta ligger det ju i öppen dag, att inom individen - Boken är väl och livfullt skriven och kan rekommenderas till histo- riskt intresserade För den som älskar de gamla lant- Översättningar I julfloden finns det en särskild stor svallvåg, som hotar att dränka Bugges Joel Hangard väckte för några år han skildrar en människas väg utför genom sin debutbok Anna Dayot, klart, brutalt m,,, l i är, ~ läser man Ungdomens skira drömmar, k ä r l e k ej mellam raderna någon slapp ur- och längtan har han där speglat i luf- säkt: det är mänskligt att fela.
Nej, tiga nyanser.
där står: det är mänskligt att förstå Hans nyutkomna novellsamling och förlåta, bjuder intet väsentligt nytt.
Allt- Tåget N:o 278, som rusar in p i jämt är det livets innersida, som sys- perrongen, är det hårda, obevekliga selsätter författaren.
Vi möta där, livet själv utan rast, utan ro.
Den den unges mediterande svärmeri levnadströtte resenären ser som i en drömmar över ett porträtt den hägring barndomens fridfulla parr- skade, som är död, kärleksdrömmar, dis.
Döden är det enda som kan som sjuttonåringen sänder ut mot återföra honom i hamn.
Tåget kros- sitt föremål utan att tänka på, om de sar honom.
äro besvarade eller ej.
Det finns dock även s k a r p a r e ton- Några vackra dikter avsluta H a - fall i boken, som tyda pa en utveck- rald Wägners sista bok.
ling hän re realism.
skildrar alltid de Joel svaga, de små, de i livet vingbrutna.
Hans konst blir för den skull e j obe- tydlig, men det fordras ett fint öra för att uppfatta den.
år där hon växer upp i det preussis- vid sin snillrike bro- der Fredrik II:s sida.
Voltaires be- sök beskrives, ävensom hans beund- ran för den unga prinsessan.
Så r den storståtliga svenska am- ka furstehemmet Två memoarverk Författarinnan till Gustav III:s moder har omsorgsfullt studerat brev och andra dokument från den tid, hon hämtat sin skild- ring.
Lovisa Ulrika skildras i unga givare, att de små sysselsattes med lika skarpt insedda nödvändighet sin askpackning - eller r a d det nu av födelsekontroll som dess ab- var i de ” snygga uppvärmda sa- solut avvisande hållning gent emot larna ” i stället för att driva kring enbart tekniska lösningar av en så vi- ” i onyttiga och okynniga upptåg ”!
tal organisk och etisk fråga.
Gandhi Först efter hitter erfarenhet lärde tror, att ” den stora massan av kvin- man rig förstå vad följderna kunde nor skola förkasta dessa som ofören- bli av detta ” rationella ” utnyttjande liga med deras värdighet ”.
Jag skall av de små veka mänskliga organis- icke här upprepa artikelns intressanta merna!
Den pekuniära ekonomien redogörelse för den indiska diskus- sionen i denna sak - en brinnande hade förött den organiska Varje gång jag stöter på de nu allt hjärtefråga för överbefolkningsträng i Gandhis land utan hänvisar vanligare och i allt flere former sig tidningsnumret i fråga.
Gandhi erbjudande rent tekniska lösningarna av t i d befolkningsfrågan, fråga om icke dessa måste till synes jag all- så den omedelbart säkert rätt instinktiva beträffande och både den andligen besjälade organismens syn- bekväma utvägar ur det oerhört brän- Hur kommer det sig då att nande (och i individers och familjens Västerlandet ett växande liv ofta nog så kvalfullt ingripande) antal I kvinnor som män tillråda att problemet komma att hämna sig på av t. ex. ” ekonomiska skäl ” god- ett analogt sätt.
För organiska kraf- taga de nya lättnaderna, såsom vore ter livsverkningar in i ett oänd- detta en verklig lösning på detta djuptliggande och fruktansvärt ödes- - seln har faderssinnet i fråga om de ” legitima ” arvingarna.
Otaliga mödrar utanför äktenska- pet och i dessa överbefolkningens ti- der också inom äktenskapen ha fått erfara modeskapet såsom skam och som framhjälpte - här i tad, är huvudlöst blir det som och ett hjärtlös axion att tygeln inte lägges där utan på sätt annat som som tekniskt hinder i stället för organisk vilja, Självbehärskning för- utsättes nära nog vara ett dåraktigt med ligt fjärran, sätter man rent tekniskt svårigheten ur de synbara händelser- Om en av de ur sin emot livets synpunkt förnedrande reaktionerna gent dess absoluta frånvaro gjorde snart nästan just består i att behandla sagt varje utväg ur eländet för kvin- livsvördnadens nas historia blickfält, men som förvisso ristar mest i individernas hide kropp - och psykisk bemärkelse.
I I dessa min- att ning som ting, så måste de erkännas, modern aldrig och förklarlig.
själv- varit underkastad (och ändamål, blott som medel, där blev och själ, till minnesspår både i fysisk l e r mindre oklart fattade frågor och derkasta problem, som också de.
framför allt p ' det till en fö I denna fråga publicerades förlidet år I ” Tidevarvet ” nr 24 en framställ- Gandhis ståndpunkt med dess sig) låtit un- en dylik behandling.
heller andliga området, torna upp sig Moderskap och moderlighet kunde i år i av också nationalekonomiskt voro det önskvärdaste av allt, skänka gottgö- relse lekamligen och andligen.
Det var också det redan födda barnet, icke barnet ett levande: " &lt;la- viklighet s o m h o n - ofta - g j o r d e det mesta möjliga av.
Det finns möd- rar utan modersinstinkt Men i re- gel tål moderssinnet vid mycket innan det blir helt bortfrätt Ty
Påfåglarna de ståtliga fåglarna dem till mötes på gräsplanerna.
Det var en vacker dag efter en lång tids regn och dimma.
Solen sken rätt varm.
Man kunde knap- Av Ulla Linder past tro sig vara i mediot av julmå- Till förra julen utkom romanen “ Mag- nat tänkt på ål, som hon älskade.
naden.
Fru Christina gick med ilen dalena Leijonstierna ” av Ulla Linder, vil- (Påfågelssteken ämnade hon e j äta korta pälsen uppknäppt, men Anders ken, grundande sig på studier ur gamla sig mätt på!)
Så hade hon fäll höra.
var klädd i arbetskläder, gamla vall- kyrkböcker och arkiv, behandlar den på att borti socken Anders i Gålby ännu marsbyxor, rynkade kring knäna, 1600-talet levande Magdalena Leijonstier- fick ål i sin kista, och hon lät gå hud, djur!
Nej, nu ska de dö alla åtta kunnat få en så ’ n, så hade hon för- träskor och fårskinnfodrad Nåja, jag nas ungdomsödem Dotter till den lärde, i fall han skulle vilja låta henne f å rock.
På huvudet hade han sin gamla Det är därför jag måste ha kalas, stås hellre tagit den.
— tänker, Anders själv kanske e j är så duktige, frisinnade och inflytelserike borg- förstår han. "
vardagsluva.
Med f l i t hade han köpa.
vad fisk han ännu fick — el- mästaren i Norrköping, justitiepresidenten ” Jaså!
Må de ’?
Jo-jo!
Stackare! '
glad i t den svärdottern? ” ler hade i sump - a v det slaget.
An- ej klätt sig finare.
ty hon skulle ej " M i n s är ju min ende son.
- Och Daniel Leijonstierna, tillhörande nyadeln, d e n hade hälsat tillbaka och lovat ja.
tro, han ville skapa till sig eller visa Anders skakade på huvudet och kunde hon genom modern Anna Sparre rev sig fundersamt i skägga.
Han han är bra ung — ” Nu kom han där en dag själv kö- sig annorlunda i n han var: en odal- var en smula tankspridd vid a l l denna " Jag skall säga honom: Magdalena räkna sina onor från urgamla svenska m a n och en det hårda jordarbetets rande med en ålakorg, full av stora, hagadelsätter och växte upp under infly- nian.
som inte passade i herrelag d - förevisning, gick bara och tänkte på är snäll, gladlynt och frisk.
Det är tande från båda dessa olika traditioner.
granna ålar, p i hjuldonet.
sitt, varför han rest hit.
Men inte tre goda egenskaper.
— Det blåa blo- ler i herrskapskläder.
Fru Christina blev mycket belåten, det bryr Anders sig inte o m?
— Nej, I helt unga år m i s t e hon sin moder, upp- Där kommo nu påfåglarna emot kunde han börja tala om ’ et heller.
fostrandes sedan under den stränga men Anders trakterades riktligt och rund- dem.
lysande I solen, prunkade i sin " Nu skall han se milt ankhus, An.
jag förstår det! — — Hor han hört a l t det talas om blått blod?
— Jaså, rättrådiga styvmoderns, Christina v. Schei- lin inne i Malins, hushållerskaans, högblå fjäderskrud ders.
Gäss har jag också tänkt lägga med skiftningar dings.
egid och giftes, innan hon hunnit eget rum.
Sedan gick fru Christina i grönt.
brunt, blått och brons.
Ile upp till våren.
Det ar matnyttiga han har det.
Men har han nånsin sitt nittonde år med m alldaglig lantjun- själv med honom för att visa honom spände upp de väldiga stjärtfjädrar- och hemtrevliga djur. "
För det är ju bildlikt förstås. ” kare en grannes son.
Efter ett 15-årigt sin nybyggda,, präktiga hönsgård.
" Inte dyrfödda heller. ” na, kråmade med de blå halsarna, ” Ja, v i s i t det!
För sticker man en Inte var det för att få se nymodig- svassade och svängde.
äktenskap, rikt på barn, mödor och sor- " Ah, inte så värst?
ger av allehanda slag, dog denne under heterna i den vägen eller för att f ä A l l hon bara kan låta bli att nämna adelsman ihjäl, eller en bonde, så rin- Vackra voro de.
skånska fälttåget, lämnande Magdalena att bli trakterad från N o r r ö ö k ö k e t — De små spröten på huvudet sågo Måns, tänkte han.
ner nog blogen lika röd pi vem som. ” ensam på en liten och utsugen östgötagård fast det nog smakade gott - som ut som m liten krona.
Då med ens kom det, som om hans Fru Christina såg ett ögonblick på — ½mantal — försöka dra fram sig och Anders själv rest med ålen i stället Han var Fru Christina kunde för ett ögon- tankar till sist dock påverkat hen- gubben vid sin sida.
de kvarlevande 5 barnen .. H o n lallar tyc- för att skicka drängen sin.
H a n hade blick inte låta bli att ångra dödsdo- nes.
månne ej fullt ut så menlös och from.
ke för sin mans hästskötare, en präktig tagit detta tillfälle för att, om det men.
Det bleve tomt där på gräs- " Och Mäns som skall få sin fru som han föreföll, for det igenom ung m a, som följt honom i filt och även bar sig till.
komma till tals med fru planerna under de höga lindarna och t i l l äkta nu!
Vad säger Anders om henne.
" Jaa.
så är det nog!
Men blått, förut tjänat på gården i några år, samt Christina.
Hon var ett rejält frun- popplarna efter dem.
De voro d den saken? "
Anders, den som vackra och förde sig så värdigt och bestämmer sig slutligen för att i ett äkten- timmer.
menade Anders harskade och snöt sig i nä- det är sen gammalt den bästa fär- skap förena sina öden med hans.
.
.
.
.
.
man estimerade mest av alla Leijon- väl.
ven.
Han blev så h a j i at.
att han gen.
den finaste, den vackraste.
Men inte bara den vackraste, Anders, .. Hur detta äktenskap mottages av båda stjernas Vad ord hon fällde om Men nu började de skrika igen och vart nästan svarslös.
kontrahenternas respektive släkter, samt Måns och om det här giftet, det väsnas.
O c h så k o m hon ihåg.
hur ” Ja, vad säger frua själv?
Det utan också den hållbaraste och bästa.
hur det gestaltar och utvecklar sig under skulle få bli bestämmande för, huru- stygga de voro mot hönestackarna.
gäller väl mer, än vad jag, gamle uss- Den rom står sig längst, förstår han, om färgningen är äkta.
Blått, sen årens gång, därom handlar den nyss av- vida han gick med på det eller inte.
Gäss och ankor kunde hon inte ens ling, säger och tycker. ” gamla tider tillhaka, det gick aldrig slutade och under nästa års lopp utkom- Fru Christina var road av att fö- hålla för det där herrskapets skall.
“ Menar han d e t?
— Åhnej! ” riktigt UT, man månde blöta och stöta revisa, h u r hon hade det.
och hur Nu skulle hon lägga an på sådana i “ Det menar jag, Frua! ” De andra rejält hon ordnade med allt.
Därför stället, de voro bra mycket mera mat- " Ja, d i skall jag tala uppriktigt, hur mycket som helst.
förde hon nu Anders, som hon vär- nyttiga.
för Anders är en rejäl man, och jag färgerna di flög ur, när de lades på i “ Magdalena Leijonstierna ”, dåtidens mil- derade som en god jordbrukare och Ankorna hade hon redan byggt ett aktar både honom och sonen hans.
- byken, men det blåa det satt i. även jö av kamp, nöd och uppsving, t ~.
1600- klok hushållare, omkring först till hus till nere r i d dammen.
Jag säger, att Gud give dem hälsa om det ljusnade.
) a, däri ligger talet var ju, måhända mer i n någon an- den omändrade flygeln, där bakugn Det är något “ Sikna granna fåglar d i där! "
me- och krafter att arbeta bra tillsam- det, förstår han.
nan tid, reformerar, brytningarnas, ny- och bryggstuga ommurats och sedan n a d ~ Anders och pekade på de stolt- mans och a l t draga fram sin avföda visst i det blåa blodet, rom är för daningens och framåtgåendets tid till en bod som anordnats för snic- serande påfåglarna.
" Oj-oj-oj!
Hur t i l l bra folk!
Och Gud give dem tå- mer, det kan inte hjälpas.
Det är n i - Tidevarvet har förvärvat sig rätt att of- keri, skomakeri och sådant tillfälligt vår Herre dock kan skapa förunder- lamod at vara goda mot varandra!
got, att vi ger oss inte.
V i ger inte fentliggöra ett par avsnitt ur denna bok.
hantverk, som företogs av ambule- ligt och skönt! ” D1 få de väl lyckan.
rom alla fika tappt för lapprilort.
Vi är sega och rakryggade.
även om olyckan tryc- ” Ja, men dyra ä d i att hälla.
må efter. ’ ’ I det första uppträda Måns Anderssons rande gesäller.
Anders han hars gillade och be- Anders tro.
Di äter opp all säden far och Magdalena Leijonstiernas styvmor Anders strök sin skägg, gned sig ker och böjer oss. ” (Forts. å sid.
6.)
och maten för de andra kräken.
på näsan, rev sig i håret under lu- två typer ur 1600-talets Sverige.
römde.
Därefter vandrade de genom träd- Stygga ä de också, slåss sins emellan van.
Fru Christina skulle ställa till ka- gården och parken ner till fjäderfä- och hackar de andra Jag är utled Till sist sade hin: “ ' De orden skall Frua ha tack a h las, nu hade hon beslutat ilen saken, husen.
Påfåglarnes skrin hördes re vid dem, vet han.
Och vad nytta har dan på långt häll.
Och där kommo jag av dem?
Inte ägg!
Inte ung- lack för!
Det var ord, rom - rom ett hejdundrande kalas p i Norröö.
som — — ja, så väl sagda och så Det hade hon ej hatt.
sedan hon grova röda - — — — väl uttänkta.
Så väl, som om våran präst skulle sagt dem.
blev ensam.
Vad som var egentliga orsaken.
den första lilla tändande impulsen, till detta beslut, var ej gott att säga, antingen det nu var det, att hon ville ha- hjälp till att äta upp de gamla liv- dömda påfåglarna, eller det var, att hon önskade visa sina i betryck kom- na ståndssystrar och ståndbröder en hedersbevisning och en vänlighet, medan hon ännu det kunde.
Alltnog!
Kalas skulle det bli, och påfåglarna skulle serveras som stek på kalaset.
Orderna voro redan givna.
Men mer än påfåglar måste j u ser- veras.
Fru Christina hade bland an- som på grund a u själva väsen omsluter och följer organiska livets växt och ut- veckling.
den har en i själva orga- nismen rotad instinkt, rom vet att skilja mellan hur man behandlar l i v och h u r man behandlar ting.
Fader- den, sitt det “ Anders skall inte tro, att Måns är den man.
jag skulle utvalt åt min styvdotter.
Åhnej!
Blod är ändå blod, ser han.
Magdalena Leijon- stjerna har gammalt kungablod — Bondeblod — i ådrorna.
Och bäst är nog.
när lika håller sig till lika.
Men å andra sidan förstår jag ju, att sådana som tiderna bro.
fölle sig e j lätt för henne med sina många små barn och utan vidare tillgångar, att f5 en förmögen och därtill god herre av stånd och hörd.
Hade hon t i l l kommer också befolkningsproble- mets skrämmande utseende just nu, rom på livets vitalaste områden pres- sar i samma riktning.
Och ändå börjar i samma nu ett starkare rop än någonsin att höjas på organisk ekonomi, på det mänskliga olyckliga och pressade människor.
Idealdriften, som bekant en av d e a l l - ra starkaste krafterna i hela männi- skohistorien, har alltför litet ställts i samband med släktlivet.
Och jag gens logik i stället för livsvördnadens hänsynstagande till andras liv - en ödesdiger Iärdom.
Vid denna sak he- höver jag inte här dröja; den är för Tidevarvets läsare till fullo känd.
På denna punkt yppar sig tydliga- Jag skulle däremot vilja dröja vid re än någonsin kravet att i samför- en företeelse, som jag p i många stånd lösa frågorna, att genom en punkter har tyckt mig spåra: en ny personligt präglad livsvördnadens an- svarskänsla ven, i alla dess spädaste och skröpli- gaste former, är medverkande or- ner vilja och offer och arbete på den sak till överbefolkningen.
Men den- punkten jämsides med en växande na “ samhällsmoderlighet ” hur trots samhällsmoderlighet!
allt blivit ett omistligt värde, som nu- mera icke möjliggör någon återgång till behärskar och utgrundar tingen för a t t bruka dem som medel till herra- välde over världen.
f den mån tek- niken mer och mer behärskar kultur- livet, blir det för övrigt i det stora hela ett bakslag för varje art av or- ganiskt inlevande och medlevande, till förmån för intellektuellt särläggande och analytiskt begripande.
Och det är ej underligt.
om denna anda a l l behandla l i v rom ting.
i detta nu allt- mer griper omkring sig också inom kvinnovärlden, e j blott utifrån såda- na bittra äktenskapserfarenheter jag nyss berörde, utan också därför a l l det betraktelsesättet snart sagt är en- ett självklart vårdslösande med inför det erotiska livet, som framspirar p i manligt håll, och som från såväl kvinnligt som i syn- från manligt håll, ännu mötes oförstående, motstånd och gyc- kel.
Det är ej deras stånpunkt, som offentligen uppträda som beklagare av födelseantalets nedgång o.s.v. — ett kvinnoklander, som mången gång ned kraft och vilja för att tro fram bottnar i bekväm okunnighet om det nya härvidlag, i stället för att gå ansvar, och med det djupa ansvar, kvinnoväsendets organiska ekonomi.
ut från vanemässiga förutsättningar, Nej, frågeställningen är ett helt vilka v i borde göra allt för att rasera.
rom i en övergångstid som denna kommer dem att bära dubbla bördor annan och låter icke inpassa sig i det Att såsom normalt tillvägagångs- allmänt gängse diskussionste- av saklig och mänsklig art, i stället t.v. för en börda enbart efter den gamla mat.
Dessa " nya min ", av vilka s i t t r i d ekonomiska e l l e r andra yttre räkna svårigheter för kvinnans del förorda ansvarsuppdelningen efter kön.
Var- exemplar funnits i alla tider j e kvinna vet, h u r fruktansvärt hen- med kvinnopersonligheten på samma en rent teknisk avdelning av det sex- nes samhällsinsats hämmas genom allvarliga sätt som med den manliga.
uella problemet i stället för en ge- misstron mot hennes kön i fråga om M e n samma d a g av cynism och miss- mensam etisk lösning och en annan alla ur social synpunkt maktpåliggan- ' tro.
som möter den på ledande poster och djupare personligt fattad grund- de arbetspresentationer.
O c h det ej samhällsarbetande kvinnan, slår emot val för varje äktenskaps ingående, blott från mins sida, utan kanske dessa män vid deras livsvördande det är att lägga tinglig logik i stället minst lika mycket från de ännu icke ställning gent emot det erotiska li- för livsvördande på ilet mest livsvi- just därför att de äro män.
I brerande av alla mänskliga mellanha- samhälleligt ansvarsmedvetna kvin- Tidevarvsartikel " Pi andra vanden.
Det ar att fördröja befolk- norna.
Det är som en oförståndets och en sidan negerstaten ” berördes ett utta- ningsfrågans lösning., i stället för a t t motståndets m u r mot kvinnan.
rom endast tycks övervinnas i den mån lande a v denna typ: " Sir lärde man ägna all kraft att lyfta den över på hon vill lära sig framgångsförutsätt- oss, att renhet är manlighet? ” Sam- det enda plan, som är människan vär- ningarna världsligt sett, d.v.s. tin- ma krav på att betraktas likställd digt.
nerhet¨ av — mer av kvalitets- allt mindre av - ar befolkningsfrågan.
Jag vet, att dessa ord låta som blodigt h i n inför en hel kategori av livserfarenheter.
Jag vet också att h u r bittert än besvikna eller enbart ‘ rationella ’ människor se på dessa ting.
är det en brottslighet att icke låta själva dessa bitterheter skärpa idealet för äktenskapligt sam- liv för alla dem som stå med unga, oförstörda möjligheter, i stället för att trubba av det genom att som all- vet, liten
Nyodling av rätts- begreppet.
En dags kurs i “ Rättsmoral ”, så lör kallelsen på den inbjudan som av Fred och Frihets ombud i Fröken AnnavT.
Nilsson utsänts till Malmö fredsintresserade män och kvinnor i Skåne.
Uppslaget t i l l kursen hade givits av kvinnornas fredsförbund i Ystad, vars medlemmar blivit intres- des ett 20-tal intresserade personer nere i Malmö i hushållsskolan Mar- gareta.
Kursdeltagarna och kursleda- ren D:r Axel Dam från Köpenhamn, hälsades välkomna av Fru Frida Ha- gen, Ystad, Fröken Anna T. Nilsson uttalade därefter några djupt kända minnesord över en av förkämparna i Sverige för den rättsdemokratiska samhällsordningen, Nils av Eken- stam, Lund ..
Doktor Dam höll se- jag — nöjd, ja bevars!
— med Mag- dalenas val.
Hon har frågat m i g t i l l dan en k o r t inledning om Rättsme- ral, o.s.v. värderingen av männi- Där stodo de invid den lilla ank- råds, må han tro, och j a g har sagt, skors handlingar med rättsprincipen — Från exempel som mer rörde pri- dammen, rom speglade himmelens hon må göra ’ t.
Så nu ha v i bara att som utgångspunkt, varefter m a n vata förhållanden gjorde man jämn- blå och himmelens moln.
så gott den hjälpa dem å ömse håll, med vad vi övergick t i l l praktiska övningar.
Det förelser evad det gällde länders och kunde, och sågo på varann, de båda hjäIpa kunna.
m i n käre Anders Måns- Men bondhustru blir hon.
tillgick så, a t t vissa exempel rörande staters förhållanden till varandra och Frisinnade kvinnor i Värmland gamla, gubben i sin röds mössa och son!
— ansvar, äganderätt och löften upplä- kom så osökt till frågan om krigsor- sammanslöto sig den 11 december t i l l sina krokiga knän, fru Christina i sin Tro inte, att hon blir herre och val- boren, inte!
Hustrun följe sin mans stes, varefter de närvarande uttalade saken och fredsarbetet Denna för- ett länsförbund.
Ett förberedande sta kurs gav deltagarne en stark för- sin mening, om vilket de ansågo rätt.
stånd och ..
villkor. "
.
arbete hade redan på ett tidigare sta- Hon stötte käppen i marken och dium utförts av f r u Gerda Hellberg började gå uppåt.
denmössan Båda hade Karlstad.
Nu konstituerade sig Anders sköt mössan till rätta, det fröjd och möda, båda h glimtade vasst i hans små, skarpa ögon.
länsförbundet efter föredrag av frö- “ Jag skulle t r o det ”, svarade hin.
ken Elisabeth Tamm.
Ordförande " Hustrun följer sin man.
Det säger blev fröken Rut Axelson.
Listan på själva Bibeln. ” påfåglarna äro de inte på jämförelse tertanke.
övningar i att “ renodla rättsbe- övriga styrelsemedlemmar meddelas När d e kommo upp i parken, gingo när. ” I bådas ögon varsnades samma senare, d5 den blir komplett.
" Nja.
rant är nog det ”, menade kloka.
självmedvetna blick - hos påfåglarna där ännu under de av- “ Det är synd, tycker jag, guhben parad med ett inslag av ill- lövade lindarna a h svängde p i sig Anders.
slughet och misstänksamhet — och De långa stjärtarna släpade förnäm att Frua nackar dom.
Synd, att d i ä kring bådas mungipor lekte ett un- och graciöst en halv tum från mar- så stygga och äter opp fö ’ a för alle Mariannelunds Praktiska Skola har ' i ken, de klarblå kropparna glänste d i annre.
Vore Frua ännu mö ’ e dertryckt, bittert löje.
dagarna utsänt sin " Y ' redogörelse över “ Nu lir jag inte så enfaldig ”, sade vackert, d5 de kråmade och krum- rikare an ho ' ä, så kunne di la få fru Christina t i l l sist och stötte käp- buktade sig, och den lilla kronan på göra ’ t, eller hur!
.- Om bare inte di Telemarken i Norge.
verksamheten Undervisningen är i hög grad pen i marken.
ä t t jag inte vet, han huvudet vaggade sakta, d i de ploc- annre behövdes. "
individualiserad, och skolan bygger pi själv- F r u Christina såg från sidan yl står och tänker: rött kan bli b l i t t.
kade och hackade i gräsmattan.
verksamhet och självdisciplin under ansvar Fru Christina stannade och pekade gubben, som stod där med enfal- Energiska och begåvade elever kunna där med käppen d i g min på.
Det glimtade litet i ögot.
" Vackra äro de ", sade hon beund- Gumman var inte utan humor.
en betydande tidsvinst.
Skolan för- “ Nej, jag gör kalas pi dem ”, sade Det är just det, ser han!
Det rande.
" Se.
så vackra d e är!
Håller bereder till realskole- och studentexamen, kan b l i urfällt, så blandning skadar han inte med mig.
Anders, att ingen hon och stötte käppen i marken igen.
utbildar affärspersonal och meddelar ra- An- inte.
- Tro inte.
jag inte värderar färg går upp emot den blå?
— " Jag gör åtminstone!
— — kalas p i tionell undervisning för hus a h hem i.
en hederlig och duglig människa, av kor och gäss och höns må vara ald- dem.
— — Det är väl då en hederlig sin husmodersskola.
Studiekostnaden blir vad stånd han redan ii.
Därför är rig så matnyttiga, men så vackra som begravning. ” Påfåglarna.
Nytt länsförbund, — en göra — — låg.
(3) Det går an R O M A N av C.J.L.ALMQUIST — Sergeantens tankegångar (nu, Som förut, l i t e t irrande) slöto sig icke hel- ler denna gång, utan upplöstes i en paus.
Stövlarne besågos och funnos blanka, tschakot ’ en renborstad och galant.
Med t v i elastiska skutt upp- för trappstegen var den unga, “ slan- ka ” krigaren snart åter pi däck, såg sig om.
och tog sikte på fartygets förstäv.
Det första hans ögon där föllo på, var m samling dalkullor, stående framför de förut omtalade fyra å fem jungfrurna, bland vilka ett skärt hu.
vud också höll sig, samt slutligen ett par beckiga maskinister.
Sergean- ten nalkades.
Han hörde dalkullorna utbjuda tagelringar, svarta.
vita, grö- na, röda, med namn och minnesord konstigt inlindade.
De ville att jung- frurna skulle köpa, men jungfrurna voro barska och prutade.
Henne med s k i r a hucklet, hörde sergeanten icke just pruta, men han såg henne med mycken noggrannhet välja ibland tagelringarne, och slutligen fästa sig vid en slät, svart och vit.
utan a l l in- skrift.
Dalkullan sade sitt pris, 6 skilling.
Det skära huvudet nickade bifall, varpå en liten börs - en pung.
stickad av grönt silke — upptogs ur kapotten.
och ett silvermynt visade sig inne i handen, liggande helt nätt ovanpå handsken, coleur de lilas.
Sil- vermyntet var a " Sverige.
minsta sort, 1 2 skilling.
Kan du giva mig tillbakars 6 skilling på denna härne?
sade en angenäm röst, m e d m väst- götabrytning av det vackrare slaget, och en liten skorrning p i r.
— Sex skilling i löst?
i n f ö l l dalkullan, ack.
söta jungfru, det h a r jag visst inte.
men k ö p så gärna t r i ringar a v mig.
så p i r det jämt t i l l 1 2 skilling.
Köp!
per de dar två tagelringarne av den stackars dalkullan.
Han lade en tolv- skilling i dalkullans hand och tog ulan vidare ringarne, Som kullan höll upp i luften framför jungfrurna.
i hopp om handel.
Den skära såg litet förundrad upp pi militären.
Men han.
icke brydd, tag genast den ena ringen, som hon förut hade valt.
gav henne den och sade: Var det icke denna.
som mamsell S a r h — m — var det icke jurt, den här, som behaga- des?
var så gal, tag och behåll den.
Jag själv behåller den andra.
Flickan såg på honom med - d- som han tyckte — ganska vackra ögon.
Ringen, som han sträckte hen- ne, tog hon väl i häpenheten, men d i hon förmodade, a t t hon skulle sätta den på fingret.
vilket hon själv är- nat den åt märkte han, att hon i stäl- köp!
let, utan att säga ett ord, drog sig Nenej men!
hördes ifrån det nätta sakta bort t i l l relingen och släppte huvudet.
Sergeanten, som stod hak- ringen i sjön.
om och blott såg nacken, hade e j an- Prosit sergeant!
sade han t i l l sig, nat märke p i att svaret kom ifrån då han varseblev denna rörelse.
Det henne, än att huvudet litet höjder v i l l så mycket säga, rom att jag är framåt.
ordentligt avbiten.
Bravo junker!
Sergeanten steg nu muntert fram varföre skulle jag kalla henne mam- och sade: Tillät, mamsell Vid — (han sell då hon anlagt huckle och v i l l va- hejdade sig) - tillit, hm, att jag kö.
Man kallar en sådan du.
ra okänd?
Att skolan fyller ett behov i vårt un- snarare, om så skall vara: och var- dervisningsväsen framgår av den ökade före bjuda en obekant flicka en ring?
elevtillströmningen och av det stegrande och det på däck?
F y skock, Albert!
förtroende, som från allmänhetens sida Han gick till den motsatta relingen kommer den t i l l del.
Var och en intresse- och kastade den andra tagelringen, rad kan erhålla redogörelse över verksam- som han redan satt på sitt eget finger, även i sjön.
Därvid spottade han på heten genom hänvändelse t i l l skolans rek- salutkanonen.
som låg här nära vid.
tor.
Gottfr.
Gustafsson, Mariannelund.
Så spatserade han ett slag över däc- ket fram till aktern.
och när han åter nalkades fördäcket, ville det sig, att han kom mitt emot den skära okän- da.
som stod och såg p i maskineriets rörelse.
- Ser du, sade han och höll fram sina händer, jag har också kartat m i n ring i sjön.
Det var det bästa v i kun- de göra Först ett skarpt mätande ifrån topp t i l l tå, straxt därefter likväl ett knappt märkbart, men ganska gott leende, en fint sprittande min, rom genast försvann.
utgjorde hennes svar.
Är ringen i sjön?
å då!
tillade hon Jag hoppas en gädda h a r redan slukat honom, sade regeanten M i n tog en stor aborre.
— (Forts.)
