# ID: svediakorp-per3268
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,382
# sentences: 628
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ti devarvet N:r 50 Liberalismen är en livsåskådning, en livsfilosofi.
Föränderlig, allt eftersom tidens krav ändra sig, med oanade utvecklingsmöjligheter fördolda i framtiden.
Liberalismen ä r inte allmän rösträtt, frihandel och 8-timmarsdag på vissa villkor.
Dess anhängare skola kämpa f ö r det i en tid, f ö r något annat i en annan.
Dess program blir aldrig avverkat.
I d eal dr ottn I n flen I den allmänna diskussionen ha be- des inte hälften så mycket intresse ii den världshistoriska händelse, som inträffade ett par dar efteråt, d i Locarnoöverens- kommelsen undertecknades i engelska ut- riksdepartementet.
Det ligger en viss inre logik i att en- hands att erinra om betydelsen av gelska kungafamiljen drog sig tillbaka i människoekonomi I nationalekonomiska föreningen välståndet högst, nämligen då be- nas alt förhindra det.
Däremot kan sin familjesorg och icke på något sätt del- har befolkningsfrågan nyligen disku- folkningens storlek mot lan- större barnalstring kanske vara önsk- tog i den nya tidens invigningsakt Ty terats efter ett inledningsföredrag av dets naturliga Om befolk- ligt på andra hall, där förutsättnin- varje överenskommelse som inordnar di n statens suveränitet under ett Honorine Hermelin sätter upp den professor Sven Brisman.
ningen når över denna punkt, sjun- gar f i nnas for att fostra friska barn, minskar suveränens ker välståndet, om den faller under som bli ett värde för samhället De personliga insatsen gent emot de na- den l i k a d.
enligt professor Brisman.
produktiva, de givande medlemmarna Drottning Alexendra var den sista folkningsproblemen just nu varit up- pe.
Det är ont o m bröd och arbete i vart land.
Det ligger då nära till Människoekonomi står svarar resurser.
enskilda större sammanhang, suveränitet.
tionalekonomiska lagarna i artikeln Finns ingen frihetsmöjlighet?
utkommit och rats av dess nya läsår plane- direktion och förtroenderåd.
Hårda tider för äktenskapet kon- staterar den allmänna uppfattningens förvandling och hela lägets snabba Man kan få höra yttranden som av samhället kunna hålla sig med idealdrottningen i traditionell sagostil.
Hon detta: vad skall vi bråka med be- större familjer när de inte behöva var for det första skön, vilket är oer- folkningspolitik i Sverige, där vi har släpa på så många passiva, endast hört var viktigt.
Engelska folket, som icke var bortskämt med skönhet på tronen, se- den lägsta födelsesiffra i världen.
tyngande.
dan Hanoveranska ätten kommit di!, fick Ett sådant yttrande kommer ur den Det är väl inte endast med här vid de stora tillfällena se en lång, vulgära uppfattningen att befolk- s i f f r o r man har a t t räkna.
när man smärt, skön gesalt, som väl förstod upp- män, och d i de diskuterade sins ningspolitik är detsamma som arbe- skall få fram den lagom folkmängd, bära en strålande rustning av juveler a h kunde skrida framåt en sal genom bu- emellan.
behövde de ju inte ta hän- te för folkminskning.
Det är det in- som ett land som t. ex. Sverige bör gande leder ma I ' ' pager, ' O " ' hur " ' la- syn till.
att den synpunkten fortfara- te.
Och födelsekontroll för den &lt; i ~ ha - för an individerna skola njuta pet utan att se löjlig a h bortkommen ut.
rande är genomsnittsborgarens stånd- len inte heller.
När frisinnade högsta välstånd.
Det beror på be- Utom skönhet hade hon de traditionella punkt.
För den.
som inte märkt h u r Kvinnors program säger.
att “ grun- folkningens kvalitet: hälsa.
arbets- drottningdygderna: plikttrohet, älskvärd- fort synen på befolkningsfrågan för den för all samhällspolitik ä r en mål- duglighet.
Skulle man inte också het gott hjärta, givmildhet korrekthet.
Hon lade sig icke i.
Det enda imgri- ändrats över hela linjen i alla länder, medveten befolkningspolitik ”, så Ix- kunna säga, att välståndet sjunker, måste det verka bra underligt att tyder det något ofantligt mycket me- när procenten av de tärande medlem- med sin hyggliga borgartidnings för- ra än så.
Vad det gäller är folk- marna i samhället blir f ö r stor i fick avskaffade I samtidens politiska, kulturella a h sociala liv lämnar hon in- medling kastas in i denna diskussion stockens kvalitativa förbättring.
Det hållande till de producerande?
nationalekonomer emellan.
H ä r ss o i n får gäller att komma från låt-gå-syste- Människoekonomien räknas väl in ga spår.
Men så gav hon heller inte stoff till prat, skandalhistorier, förargelse HI.
man läsa att en pro vid i fråga om folkmaterialet.
Män under nationalek n, storier gingo över hela världen om hur högskola vin mot upp- niskoekonomi alltså För närvaran- människorna hennes gemål roade sig.
Om hon än fa ttn in g en att ett folks välstånd må- de är det i stort sett U. att de säm- gången i ett land.
Men underavdel- sörjde, hon förblev skön, plikttrogen, kor- ste stiga med sjunkande befolknings- sta folkskikten föröka sig mest.
i ningen är oerhört rekt, småleende Men i detta sammanhang siffra!
En sådan åsikt.
den rakt varje fall är det förhållandet i stä- viktig och bör vara en särskilt stu- kan man anteckna ett litet nätt drag av kung Edvard: motsatta mot den som härskade för dona.
Därigenom får samhället dium.
Stora arbetsfält vänta här, tio år sen, finns alltså och måste be- tyngande, improduktiva element att stora möjligheter.
Det är dit hän vi för- osäkerhet stockens Fru Marika Stjernstedt vill med anledning av intervjun i förra numret holms med fru Frida Stéenhoff fastslå, att någon motsättning dem emellan icke finns i fråga om kvinnans ställning i nutiden.
pande gällde från hennes sida man former av fågelplågeri, talar vilka om, hon tionalekonomin, efte.
rsom äro den vik.
tigaste til - Stock met människoekonomi mötas!
När hon övergick från att vara prinses- san av Wales til att bli drottning, för- släpa på, och rasen försämras.
Det äro på väg, och nationalekonomernas stod hon först icke riktigt Ur Julens lyrik har Elsa Wilkens Professor Brisman gör det genom är olyckligt ur de enskildas och sam- diskussion i befolkningsfrågan utvalt fyra poeter.
Vi meddela sam- att fixera en viss punkt på skalan, d i hällets synpunkt att medel måste fin- av tecknen därpå.
är att skilja på ett m regerande drottning ställning och en kungagemåls och krävde - visserligen blott i yttre, betydelselösa ting samma ställning som svärmodern haft.
Regeran- de kung och regerande drottning kallades i skrivelser bara: kung, drottning.
Kun- gagemålen däremot: hennes majestät drottningen.
Alexandra ville också heta bara drottning, men d i det inte gick an, lät Edvard kalla sig hans majestät konun- gen för att det inte skulle bli n i p a skill- nad och beslöt att kungaflaggan skulle hissas, när bara drottningen var hemma o s..
I Däremot fick hon inte ta emot främmande sändebud for egen räkning vilket hon försökte.
Hennes kärlek till enkelhet och hennes anspråkslöshet är allt- så antingen en överdrift eller lät förena sig med ömtålighet om yttre värdighet En drottning måste ju få ett särskilt un- derligt slag av ambition.
Da vittnas att hon däremot, när hon blev änka, fullt förstod vad klockan var slagen a h accepterade sin relativa obe- märkhet.
1 fråga om utseende var hon ett fenomen.
Hon tycks in i det sista ha haft samma släta, tidlösa utseende som Kristina Nilsson.
Soberhet och disciplin, ett starkt intres se för att behålla den skönhet, vars vär de hon kände, frihet från små mödor och små bekymmer, allt detta bidrog att hål la tidens spår borta S m beror det på tyc- ke och smak, om man föredrar drottning Victorias fula man intressanta gumprofil eller kejsarinnan Elisabeths av österrike smärtsamma och härjade skönhet.
Alexandra förkroppsligade ett för- net drottningsideal, vilket i sin tur var e förstoring av tidens kvinnoideal.
Hon höll stilen, vilket är en förtjänst Hon öppnade.
invigde, beskyddade, besåg med intresse, kondolerade, gratulerade, satt på en tron.
Hon drog sig inte undan mö dorna i kunglighetens trampkvarn.
Ho -- tidigt några prov på deras diktning.
T v i inlägg med anledning av Ho- norine Hermelins " Kätterska syn- punkter ” måste stå över till nästa vecka.
Hu sm o det ns arbe t e - består till icke ringa del i utväljandet av de bästa inköpskällorna.
För livsmedel är valet lätt.
I våra 123 butiker gäller pr i nci pen: högsta kvalité till lägsta pris.
Konsumtionsföreningen Stockholm m. O. blev Hon icke blev brutalt älskvärt avsatt som sin undansat svunnen t redan syster.
i livs- tiden som en relik från en tid Devinez
Finns ingen frihetsmöjlighet?
Stoikernas sats att Kosmos lag- bundenheten i tillvaron - tvingar den motsträvige men leder den villige och ä r d o c k en och densamma, kunde sät- tas som måtto över C.S.A.
: s treda- gars arbetslöshetskonferens.
S e x pro- fessorer i nationalekonomi hade mötts för att ge ledning - försökte sam- fällt att genom utredande föredrag eller inlägg i diskussionerna föra en tacksam eller motspänstig åhörarska- ra fram till insikt om och villighet in- för d e ekonomiska lagarnas obönhör- lighet.
Tvekan eller oenighet inom det nationalekonomiska lägret upp- stod blott inför funderingar om den ekonomiska lagens tryck skulle kun- na mildras genom mänskliga anord- ningar, sådana som arhetslöshetsför- säkring och medvetet sparande av of- fentliga arbeten till tryckta tider.
Dock, inför den mänskliga anord- ning, som heter tullar, var åter den nationalekonomiska enigheten obru- ten.
Hellre direkt understöd, om ont skall vara nödvändigt, än tullar, vars — Den slutsatsen är lätt att draga.
D e bidraga kanske blott att öka osmi- digheten och förvärra det onda kom- ma människor att tro, att lagbunden- heten kan hetvingas.
Dock, organi- för att sationerna stå där kvar pressa lagen till det yttersta.
Fack- föreningslägret pressar mot yttersta överkanten av löner och arbetsmono- pol, arbetsgivarlägret mot yttersta underkanten av löner och Överkanten av produktionsmonopol.
Och under tiden spillas ständigt jordens få och dyrbara livsmöjligheter.
människor, hem, livslust, i a r b e t s l ö s t e n s, strej- kernas och lockouternas dödvatten.
ga.
— Det första året T r e kurser planera.
; vid medbor- garskolan å Fogelstad för dess andra läsår.
Det blir e n vårkurs på tre må- nader 29 mars — 30 juni, en sommar- kurs på tre veckor 2 6 juli — 16 augu- sti, en höstkurs på t r i veckor, 4 — 25 oktober.
Det är en av de nyheter, som med- delas i rektor Hermelins redogörelse för Medborgarskolans första läsår.
Den andra är att skolans utrymme ökats så att ett större antal elever kan mottagas.
Planen för dessa kurser bli i hu- vudsak de samma som för första läs- i sin årets, \ / årkursen är alltså tänkt för yngre deltagare och minimiåldern är 20 år.
Den omfattar både teore- tiskt och praktiskt arbete.
Sommar- Så ter sig produktionslagen tillämpning.
Du urtidsgrå ananke, när släpper du ditt tag1 Stig högre, vilsna tanke och sök oss mål och lag.
Finns ingen frihetsmöjlighet?
Frå- ga e j nationalekonomerna.
De söka lag, ej mål.
Kanske kunde man frå- ga de tusentals arbetslösa, som enligt betslöshetens pina genom en lönlös kamp emot den ekonomiska lagens obönhörlighet!
Lagen är densamma.
Produktio- nen - världens livsfunktion - in- nehåller tre faktorer: kapital, arbete, jord.
Jorden - naturtillgångarna jord, luft och vatten - är en kon- stant faktor.
Den kan e j i nämnvärd mån tvingas att öka sin frikostighet, och minskningen däri blir under m generation tämligen omärklig.
Kapi- talet är ofrånkomligt bundet vid e f - terfrågan, d.v.s. kapitalet e x i s t e r a r blott i den mån det finns avsättning för vad d e t är med om att producera.
arbetet står klämt mellan dessa bå- da obevekliga faktorer.
står under la- kooperation, som givit världen en ny möjlighet, ett helt nytt uppslag.
Kanske har friheten och frivil- ligheten ännu något att säga i världsordningen.
Det är en a v de tre produktions- faktorerna, som man är frestad att knacka på och få veta vad den sit- ter inne med, den som nationalekono- mien vanligtvis går förbi såsom kon- stant faktor, jorden.
Att jorden ger frihetsmöjlighet, därför att den kan direkt ge bröd åt tomma men arbets- och efterfrågan, som hetslag.
Äger arbetet smidighet nog att hastigt sänka sitt pris, då efterfrågan är ringa.
hastigt förflytta sig, geografiskt och tekniskt, över till bättre efterfrågan, till vad som för tillfället har bästa avsätt- ningsmöjligheter, så bör det så täm- ligen kunna användas av kapitalet och ej alltför mycket bli över som arbetslöshet, som det som blott är en tillgång utan efterfrågan och alltså icke betingar något pris!
Osmidig- heten, för h ö g a löner eller rättare sagt fastnade inner - och för lång- sam förflyttning, är arbetslöshetens mest konstanta faktor.
Inför denna lag betyder organisa- tionernas maktsummor egentligen fö- ta monopol farligare än andra, kan- ske stryper det på särskilt sätt fri- hetsmöjligheterna.
De danska små- brukarna, sedan de accepterat koope- rationen och blivit starka och själv- ständiga genom den.
hålla på att i sitt land arbeta fram en ny politik, rotad i en skattepolitik.
som vill lyf- ta.
monopolet från jorden och skatte- trycket från arbetslön och produk- tion, som ytterst vill återinsätta fri- hetsmöjligheten i den ekonomiska världsordningen och Siii-a en väg u r arbetslösheten på frivillighetens grund.
Kanske sätts där en handling in i världen, som nationalekonomien sedan blott har att taga med i räk- ningen.
Men vad gör vi?
— — villiga händelser, det lärde vi av som barn Robinson Crusoe, stenåldersfolk och andra nybyggare.
Men nu är jorden monopoliserad, d e n som så mycket annat.
Men kanske är det- — i om a r - en .le- dare började om med arbetslöshetens en historia om botemedel.
" en rik gods- Den ägare, som levde högt, hade stort umgän- ge och många tjänare ”.
En " socialt in- tresserad ” person förebrådde honom att han inte i stället gav arbete åt arbetslösa, antog varpå två han arbetslösa avskedade man två till tjänarinnor att utföra och ett vägarbete.
Han fick återigen förebråel- ser av den ” socialt intressrrade " för att de två tjänarinnorna blivit arbetslösa.
Han återtog dem och levde som förut, men fick d 6 inga pengar över till att fortsätta byggnaden av den kraftstation, han plane- rat.
Så lydde berättelsen, som påstås va- ra sannfärdig, och det slutar med att den borde införas i varje ekonomisk A.B.C.- bok Längre fram i artikeln uttrycker den ärade artikelförfattaren ett visst förakt över ” ekonomiska okunniga med sociala intressen ”.
Ett sådant omdöme bör lik- väl utslungas med en viss försiktighet.
Där kan finnas områden, som ror ekono- kursen är lagd för något mognare mi, där inte ens vårt lands främsta na- elever och huvudsakligen teoretisk.
tionalekonomer äro hemmastadda.
Ty an- Ur redogörelsen hämtas följande nars hade aldrig professor Cassel kun- uppgifter: nat citera en sidan historia.
Även något Medelåldern har vid vårkursen va- så enkelt som den praktiska tillämpningen rit 28 år, vid sommarkursen 37 år.
är något, man måste ta hänsyn till vid bestämmandet av de ekonomiska lagarna.
Följande yrken ha representerats: Om denne godsägare verkligen var rik, Vid vårkursen: affärsbiträde I: af- så hade han kunnat ge arbete åt två ar- färsidkare 1; hembiträde 1: tobaks- betslösa utan att inskränka sitt levnads- arbeterska 4; kontorist I: lärarinna sätt i nämnvärd vad — det står ju, att hade upp besparingar, hela sin och inkomst.
således Det levde är 2 (e n d a s t under juni månad); scout- han inte verkan aldrig kan genomskådas!
Med Prof. Brismans utsago under de sista all sannolikhet innebär denna verkan åren " kommit bort ”, kommit undan skada över hela linjen, även där den nationalekonomiens spanande öga.
tros gagna.
Eller kanske man skulle begrunda de Med ett ord - må allting inriktas 28 vävare, som i Rochdale för åttio på att inte förlänga o c h fördjupa ar- år sedan helt enkelt började den slags ledare ur Kritik av en saga Strax förr C.
S.
A:s konferens Medborgarskolan betslösheten läste man i Sv.Dagbl.
vid \ ' id I, t e l e g r a f i s t 1. sommarkursen: inte heller sannolikt, att han gav de två männen de många tusentals kronnor, som kallas att ” leva högt ” och i jämförelse med vilket belopp de två tjä- lärarinna 10; musei- husfru 4; arbetslösa journalist 2; kalkylator 1; litografisk arbeterska 1; amanuens 1; sjuksköters 2; tjän- narinnornas del.
Däremot löner är det säkert mycket utgjorde sannolikt.
en bråk- att steman vid statens järnvägar 2. den rike godsägaren ej kunde bygga nå- Utom rektor Hermelin och fröken gon kraftstation.
därför att han levde Holgersson som undervisat i svenska högt.
Det är mycket dyrare att bygga en språket, i historia och medborgarkun- kraftstation än att ge arbete åt två arbets- skap och föreläst över aktuella poli- lösa.
Slutsatsen av denna bedrövliga histo- tiska och sociala frågor, ha följande ria, som saknar proportioner, blir, att ri- föreläsare medverkat: doktor Gun- ka godsägare inte böra leva över sina till- h i l d Bergh, fru Gerda Lindblom, gångar.
De ska själva inte gå arbetslö- fröken Karin Kock, fröken Eli- sa, utan förstå a t t sköta sina jordbruk sabeth Tamm, rektor Karl Pe- och sköta dem ekonomiskt.
De ska inte behöva ta råd av alla de träffa på.
Men tander, bankdirektör J. Jönsson, lek- det är alldeles oberoende av, om dessa äro tor E m i l i a Fogelklou, doktor Ada intresserade ’ eller icke.
Nilsson, advokat E v a Andén.
doktor Andrea Andrreen-Svedberg, Fröken Hertha Svensson.
fru Anna Wick- sell, fru E l i n Wägner.
Fru Manda Björling har givit lektioner under kursen i välläsning och fröken Maj ” socialt Sondén i sång.
Fröken Helena Ryd- qvist har undervisat i sömnad och vävnad samt husmor fröken Svea Johansson i husligt arbete.
Den 6 dec.
sammanträdde medbor- garskolans förtroenderåd i Stork: holm under ordförandeskap a v frö- ken Kerstin Hesselgren.
Både meddelanden om nya Y stipen- dier och ansökningar till kurserna framkommo därvid.
Men flera sti- säger pendier äro önskvärda rektor, Alla upplysningar meddelas a v skolans rektor.
Adress medbor- Honorine Hermelin.
garskolan, Julita.
—
Äktenskapet I samband med diskussionen om gift kvinnas förvärvsarbete berördes i ett föreg.
nummer det faktum att skilsmässornas antal oavbrutet ökas och detta fenomen ställdes i samband med nya äktenskapslagen.
Enligt denna lag kan nämligen äktenskapet upplösas på den ma makens ansökan utan att han eller hon behöver anföra a h styrka något annat skäl än ” djup a h varaktig söndring ” på grund av stridighet i Iynne och tänkesätt.
verklig ändring icke åstadkommes.
T Y vad som ligger bakom de många skilsmässorna är det faktum att mo- derna människor, här domare, par- ter.
vittnen, släkt och bekant- skapskrets, alla äro genompyrda med den uppfattningen att det är makarnas önskan att hålla hop, som konstituerar äktenskapet och icke la- gens band.
N ä r denna önskan är bor- ta, tjänar lagens föreskrifter inte mycket till, det vet man också.
Men samtidigt går v e t e n s k a p i spåren p i denna människa, som tror sig utan historia därför att det går d många tåg från platsen för hen- nes sista historia.
O c h vetenskapen klarlägger med överbevisande tydlig- het, att människan aldrig blir kvitt sitt förflutna.
Denna högtidliga sanning prägla- des först i religionens fonn.
Dina gärningar följa dig efter, hette det.
Nu veta vi, att inte bara varje gär- ning, utan varje upplevelse, varje in- tryck bevaras av den obönhörliga re- gistratorn, hjärnan.
Vi veta att nen- systemet för alltid bär märke av var- Utan tvivel har också den nya äk- En kvinnlig advokat har präglat j e shock det får.
Att likna själen tenskapslagens modernisering och uttrycket alt det är Ellen Key och vid den spända fjädern.
som återtar skilsmässornas ökning ett visst ram- icke bibeln, som domstolarna tilläm- sitt läge, då trycket släpper, är alltså oriktigt.
Själen återtar aldrig ett band med varandra.
Men ett verk- pa, när de döma i skilsmässomål.
ligt intressant faktum i detta sam- Varför det sedan d ofta händer.
gammalt läge.
Dess öppna, medvet- manhang är det.
att nya äktenskaps- att önskan att hålla hop förvandlas i na liv påverkas alltid av det ner i lagen i själva verket ger rum för en önskan att skiljas hor ena eller båda de underjordiska källrarna sjunkna stramare och mera återhållsam tolk- parterna.
det är m fråga för sig.
Det och där levande förflutna.
ning i fråga om lättheten till skils- tyder på a t t den nuvarande formen Därför ar människans liv ett odel- mässa än den, som vanligen användes för äktenskapet och den nuvarande bart helt.
hur ofta hon ändå byter av våra domstolar.
Dessa kunde, om människan icke riktigt passa för var- mantalskrivningsort, bostad, möbler och familj, hur fort hon förflyttar de ville, tillämpa lagen på ett sätt andra.
som som försvårade upplösning.
Om Missräkning med äktenskapet har Sig.
Hon kan lösa och knyta och lösa domaren så önskar, kan han trycka väl varit i alla tider männi- igen sina människoförhållanden, det mycket mer på uttrycket djup och skon attityd.
Men förutom de svå- hjälp inte.
Ingen människa, som varaktig söndring än hin nu gör.
righeter som lagarna lade i vägen fö: tillhört hennes liv, försvinner därur.
Han kan säga till den skillnadssökan- äktenskaps upplösning tillkommo for- Även om människan själv icke re- de maken: jag är icke överbevisad dom många andra hinder som nu äro sammanhanget mellan sitt förflutna och sin sinnesstämmning, sin sömnlös- om att djup och varaktig söndring betydligt förminskade.
het, depression eller trötthet, så finns föreligger och upplöser därför icke I det fallet betyder den nya rörlig- den där ändå.
äktenskapet.
het livet fin ganska mycket.
For- Detta faktum, glömt och borttap- Även om mellan två kontrahenter, dom hade en person vanligen sin djup och varaktig söndring bevisligen verksamhet på samma plats under pat av de föryrade människorna, slag stadsombudsmannen Nils af råder kan domstolen ställa sig p i den hela livet och måste betänka sig mer miste läras omigen.
Det skulle kunna makes sida som ej vill skillnad.
Det än en gång innan han eller hon gjor- bidraga till att skapa en ny stabilitet hade han känt sig trott, men ingen gäller de fall.
där " pi grund av den de sig omöjlig i släkt- och bekant- i livet en ny aktsamhet vid handha- anade att urverket var så nära att skillnadssökande makens förhållande skapskrets.
I de mindre städerna bil- vandet av andras och egna öden, en stanna.
Ett stort tomrum lämnar han efter sig, ej endast bland de när- och andra särskilda omständigheter dade familjerna inom det högre sam- ny hållning.
det kan fordras att äktenskapet skall hällslagret en enda stor krets, som Därmed är icke sagt, att m a n kan mast sörjande, maka, född Weibull, och tre söner, jämte många, som ge- återgå till bestå ”, som uttrycket lyder.
den gamla fomuleringen höll ihop.
Nu finns det även i min- nom gemensamma intressen blivit ho.
Domstolarna ha alltså möjlighet dre städer flera kretsar och trivs av människornas plikter mot varan- nom närstående och vilkas aktning, att trassla mycket med en skillnads- som inte i den ma kan man söka sig dra.
Den ger intet eko längre i män- förtroende och tillgivenhet han i hög niskohjärtat den låter icke tillämpa grad vunnit.
Ej heller endast inom sökande om de ville handla efter in i den andra.
Hjälper inte denna av en modern människa Hon det verk, där han arbetade plikttro- p r i n c i p: så få skilsmässor rom åtgärd, kan man, om man vill komma get och energiskt eller för de upp- ifrån en skilsmässas otrevliga följ- möjligt.
drag han utförde.
Utan det är ett annat tomrum Jag föreställer mig Men varför handla icke domsto- der.
flytta till nästa stad och börja att om ett lands utveckling går lungt larna efter den principen?
Är det m ny bana.
och jämnt med mjuka övergångar, så därför att herrar domare äro särskilt Den enskilde försvinner på ett helt Hon kan inte återgå till att prokla- beror det på att jordmånen i stillhet fallna för skilsmässor?
Säkerligen annat sätt än förr i det snabba, jäk- mera äktenskapets olöslighet under blivit förberedd för de nya tiderna.
icke.
Men de äro erfarna och prakti tande nutidslivet.
Det händer s i myc- alla förhållanden.
Människorna äro Det är på detta område Nils af Eken- ska män, och de dela dessutom sin ket, det står så mycket i tidningarna, så anvarslösa, därför att de inte fått stam lämnar ett stort tomrum efter tids syn på äktenskapet.
De veta, man har inte tid att lägga på minnet några nya budord .i stället för dem, sig, och med vördnad tänker man till- de icke längre kunna eller vilja lyda.
baka på hans ihärdiga, aldrig svikan- att även om de kunde få ett par, som nästans beteende eller ritt eget.
Ej de arbete för de rättsmoraliska idé- annars skulle skiljas åt, att formellt tid att upprätthålla några sociala Var och en ordnar sin egen filosofi erna, nog så ofta i hård motvind kvarstå i äktenskapet, så skulle i rea- bannlysningar, ej lust a t t kasta sten åt sig och använder den efter omstän- Med vaket intresse följde han denna digheterna, Ingenting är allmänt er- tidnings utveckling, med glädje påpe- liteten icke mycket vara vunnet där- när man sitter i glashus.
Utom i. särskilt flagranta fall har känt som rätt och ingenting som kande, då någon, enligt hans mening, med.
I de flesta fall skulle det gå så styrde rätt kurs i någon artikel.
För synd.
att den av de oeniga makarna, som den moderna människan vad privat- ett tjugotal år sedan var han en bland En följande artikel vill undersöka, de ledande inom Ekonomiska frihets- hade starkast ekonomisk bärkraft el- livet angår intet socialt förflutet.
det finns något gemensamt, något förbundet, med gemensam tidskrift, ler lättast kunde förflytta sig, läm- Hon kan när som helst börja ett nytt har vår tids stämpel i alla dessa Rättsstaten, i de tre nordiska länder- nade hemmet trots domstolens utslag l i v utan att riskera bojkott.
skiftande och svävande uppfattnin- na, för vilken han samman med Se- och därmed sönderbröte detsamma.
Nu måste man fråga sig om all verin Christensen — boken Rättssta- Antag att det vore mannen, som på stabilitet i människoförhållandena par som enstaka individer g$ och bä- tens författare — och d r Dam, ra pi.
en av redaktörerna.
1921 upphörde detta sätt gåve sig av, trots att äk- skall upplösas^ och försvinna med den Med andra ord: kan man nere i denna tidskrift —, och när man tenskapet formellt ägde bestånd.
ständigt ökade lättheten att förflytta ker efter orsakerna till att den rätts- Hustrun hade då den utvägen att sig och den ökade takten i livet.
Det det moraliska kaos skönja konturer- demokratiska rörelsen pick framåt i vända sig till domstol för att få un- ä r ett ganska fruktansvärt perspek- na av en ny uppfattning?
Danmark, men stod stilla i Sverige, E. W. derhåll utdömt.
Men på denna väg tiv, men det behöver inte vara fullt må det vara för att de tre politi- a partierna här i landet måste löpa skulle hon aldrig kunna utfå mer än så skrämmande som det ser ut.
T y mycket små belopp.
Och redan det livet är underbart väl balanserat till faktum, alt hon genom domstol må- sist.
Det blir just när alla möjliga ste söka utfå underhåll, skulle tydas yttre band och hämningar falla bort, som ett ad stort bevis på oenighet, att som den inre regulatorn, insikten vid en förnyad skilsmässoansökan am sammanhanget i livet tydligare mannen säkert finge skilsmässa b e ger sig till känna.
Till en tid kan den viljad.
moderna människan, tanklös och be- skrev ett äreminne genom a t t nämna Det är därför sannolikt.
att även låten, nöjd med sin skenbara frihet, om dessa idéer, som han gjorde sig med den rytm om domstolarna, oroliga över vart låta sitt liv glida till redskap för.
Anna T. Nilsson utvecklingen pikar.
skulle börja med som de moderna samfärdsmedlen en ny tillämpning av lagen, någon skapat.
många Nils av Ekenstam Kvinnan på tröskeln Till redaktionen.
Då märket C — s i Tidevarvet nr 49, i artikeln om Frida Stéenhoff framlagt ett yttrande av henne såsom gra rader.
Helt överens äro fru Stéenhoff och ning nu mot för bara 10 — 15 se- dan Ökat ansvar, ökade rättigheter, ökad yttre frihet, Fru S. framhål- ler, att de unga flickorna i allmänhet väl fylla sina poster (i arbetet), och det har icke bestritts: det torde kvin- norna för övrigt i stort sett alltid gjort.
M e n fru S. vidrör icke med ett ord.
åtminstone icke i Tidevarvets intervju.
själva kärnpunkten i min artikel, som lir denna: Fyller nutidskvinnan också i den mån det uppenbarligen väntas av henne, kravet på en inre oavhängig- het.
motsvarande den yttre?
, undan komlig mänsklighet. ” Och jag har hunnit fatt den yttre position, som förlänats henne.
Aningen därom är det, som utlöser det myckna miss- nöjet med nutidskvinnan, om också andra orsaker kunna uppges (konkur- rensavund, konservatism o.s.v.).
Aningen därom ligger naturligtvis också bakom de strävanden, som ut- gå från skilda håll (t. ex. Fogelstad med dess kurser), för att göra kvin- nan av i dag fullödigare, för att hor henne väcka och stärka medvetandet om, vad det innebär a t t just vara kvinna a h leva nu och svara för dem, som skola leva i morgon Det blir f ö r fattigt, det blir för yt- ligt, att bara tala om att flickorna Bro duktiga och att det är naturligt och tillåtligt att de roa sig (inklusive jazz, ja, naturligtvis!)
Och som Fri- da Stéenhoff inte är någon ytlig per- son, kan hon omöjligt stanna där.
Det bestämda etiska krav, som ge- nomgår hela hennes författarskap, i fråga om erotik, tor- hon.
Vi äro därför eni- låt-gå-system vara vågar jag tro, hon och jag, när i min uppsats rör vid det spörs- t.
Frihet — det är en annan och där tror jag vi innerst äro också: frihet är just det dyrba- arv, som lösaktighet och tanklös- het förskingra.
” Idéerna äro på frammarsch ”, d avslutade f r u Stéenhoff sitt korta uttalande.
Och jag avslutar min, ty- värr, det medger jag, långt ifrån ut- tömmande tidsöversikt, mitt lilla för- sök att kartlägga ett läge, med detta: ” — uppbyggliga och uppbyggande gestalter (i livet, liksom i Iitteratu- ren) skola välkomnas över tvär- keln till ännu en av mänsklighetens stora evolutionsperioder. ” Marika Stjernstedt —
UR JULENS LYRIK När Karin Eks dikter " Idyll och elegi ” år 1922 kommo ut.
blevo de en upplevelse för mången.
Med all vår Av Karin Ek rikedom på blånande naturlyrik äro vi skäligen fattiga p i uttryck för Mörkret djupnar och stjärnorna brista hjärtats stormar och skeppsbrott.
Det ur nattens himmel likt ett pärlande regn.
är detta Karin Ek ger oss, hon är li- Räck mig din hand - M mötas en sista delsens skald framför allt.
Hennes naturdyrkan är lidelsefull.
Hon lå- jordisk stund i odödliga världars hägn.
ter Si " själ gå upp i bränningarnas dån, molnens flykt.
tallarnas sus och Måste ii skiljas — då utan att klaga!
jordens risslande gräs.
Vår idylli- V i ägde varann — och äga Yr det ej ska skärgård blir förvandlad till ett nog!
romantiskt månskenslandskap där en Under valv av ljus vårt farväl M taga, ensam gestalt g i r och sjunger i stor- vi välsigna i mörker livet som gav och tog men.
Sjunger om sin kärlek eller be- gråter sin kärleks död.
Har väl si- dana elegier skrivits p i svenska, x- vi äro stoft Under stjärnor kalla vi sörja vår sorg till hjärtats bävande dan Lidners stämma tystnade?
Men elegien får vika för idyllen: grund.
Sapho dödar sig icke, hon blir mor.
Kring odödliga världar en evighets brän- Ljusa veka sånger om barnet avsluta ningar svalla “ Idyll och elegi ”.
Årets diktbok vi äro stoft — men d mötts till odödligt “ Död och liv ", tar vid, där den förra förbund.
slutade.
lin svår sjukdom kastar sin slagakugga över livet, men barnet kommer som ljusstrålen i den mörka dödsdalen.
Döden besegras av livet, och de nya sångerna bli mer betagna av dess ljuvlighet än någonsin.
Åter kom- men kärlekens oro och kärlekens li- Av Greta Bergholmen dande, åter finner skalden tröst hos I skilsmässans ögonblick Förr brände en längtan i bröstet mitt hon de eviga stjärnorna till vitt- till en främmande jord, till en främmande ne på att själarnas förbund är d ö d - strand ligt.
ra hjärtat fala.
innerligt och fåmält.
Nu går jag lugnt på en tyst liten väg Vem har inte hört Karl Asplunds Kan man inte snarare kalla “ Hjältar- d i k t “ Hjältarna ” uppläsas vid något na ” vacker vers?
med ett barn vid min hand tillfälle De klangfulla rimmen, den De fyra år, som ligga emellan Karl sjungande rytmen, den gripande hjäl- Asplunds senaste diktbok och den ny- Hin längtan är borta.
tegesten gör denna dikt t i l l ett bra- utkomna, Klockbojen, visar oss skal- All längtan är död vurnummer, som sällan förfelar sin den p i väg från versen till det, som Här sjunger en lind.
Här blommar en vår.
verkan p i åhörarna.
Detta är något, enligt vår mening är verklig poesi.
Jag stum med våta ögonlock som tolk begriper.
Men är det poe- Klockbojen bjuder visserligen också med mitt barn i solen går.
si?
våga v i fråga med det kritiska på vers, som “ folk begriper ”.
Vilket sinnet hos en nutidsmänniska.
som seglarhjärta, hur otillgänligt det an- Mina ensamma drömmars oro begär andlig spis av lyriken, som hell- nars må vara för skriven poesi, må- re än de mänga ordens musik vill hö- ste ej glädja sig åt dessa präktiga lägger jag ned i in liten hand.
skildringar a v slätprick och rusk- Den leder mig bort över blåa berg prick, av storm och stiltje, av vågor- till en främmande jord, nas plask mot de älskade skärgårds- till en främmande strand.
klipporna.
Men det finns djupare toner i bo- ken.
Skalden har lidit en smärtsam förlust.
Han kan ej längre besjunga döden med bravur, ty den har kom- Av Karl Asplund mit honom inpå livet och visat sitt allvarligs vardagsansikte.
i stilla.
Vid livets toffel var jag med som gäst enkla verser — ty en sorgdräkt har Hur ljusen strålade!
Du satt därnäst enkelt snitt och få prydnader — sä- ger han oss sin sorg och träffar d j u p Säg, stockande ej kronorna?
Du fick av sanning, han aldrig träffade för.
e t t hemligt bud.
Du reste dig och gick.
“ Sorgen är ej ett sår, som läkes, det Men tänds e j ljuset?
Blir det aldrig dager?
är fröet till ett träd, rom bär bittra blommor varje vår ”.
— Nej, jag kan inte möta ljusets blick I “ Återkomsten ” ger han oss ni En skam, en ångest i mitt hjärta gnager: vacker minnesdikt.
Jag följde dig ju inte, när du gick.
Det odödliga - Det främmande landet naruren.
tar För den.
som ej förr tagit del av Erik Lindorms diktning, erbjudes till- fälle därtill i år, då ett urval av det bästa däri kommit ut.
Urvalet ger en god bild av en av vår tids origi- smutsen, Lindorm han vinner poetiskt värde För alltid U r jag med mig min barndoms diktning inspire- fattiglukt.
även ur den.
Hans Det första är domens hårda arbetsliv.
Ingen kan han förhärliga godheten och skönheten bakom arbetshustruns, ar- betarmoderns fula obetydliga, kantigs yta.
Hans dikt: “ En död arbetare- hustru ” har redan hunnit bli klassisk.
Ju längre fram man kommer Lindorms valda dikter, desto starka re märkes kärleken till det gamla hos den forne samhällsomstörtaren.
Hans rom minnes från mitt tidigaste liv, jag köket därhemma, som rann och rann av fukt, söndagens klocklang och sorgsna positiv.
la?
saknar dock min barndom, ty där fanns glädje med.
Finns det lättare steg än barfotasteg?
Jag spelade kula och jag plockade ved och jag metade mörtar på pannkaksdeg.
Min mor var den vackraste i hela svårt kvarter.
hon var så hög om bröstet och gången var lätt ej är bärare av traditioner Han ser ut över generationerna, som avlösa varandra, med upphöjt lugn.
Kanske diktaren mest alldeles tyst- nar och filosofen-kåsören tar vid.
Utan att på någon punkt kunna jämföras med de föregående i vare sig poetsik kraft eller orginalitet, kan Greta Bergholmens dikter dock försvara ni plats bland årets dikt- böcker.
Hennes poesi avspeglar en hel utveckling.
Den unga flickans skära drömliv och stormande läng- tan till äventyrslandet avlöses av kar.
lekens oro.
Till slut finner hon lyc- kan i nuet vid ett barns lilla hand.
gar i " " " Elsa Wilkens.
Och hennes fina händer jag ännu för mig ser innan de svullnade av skurning och tvätt.
Men pojkårens lappade blus jag växte Då grät och jag ur av hat och jag rasade mot Gud knöt mot hans sotiga himmel min jag hand.
tri.
varför kastar du Gud, Se, min panna är som en träl ut Jag fick mig.
träldomens tröstlösa land!
i blott blommor på min nattvardskostym, några en klocka och en plånbok med blåpenna i. jag som drömde om harnesk och riddare- plym, alla tomtar stod bi jag, gossen, som sagans Så gick jag till maskinen med upproriskt blod och jag hotade maskinen av hela min själ, tills hatet värkte loss och omsider jag för- stod, att den är ingen träl, som ej känner sig som träl.
Jag var den ende vakande av folket som ' " i .. jag var frihetens hemligt utkorade son, i döden sjunga skönhetens och jag skall in lov med lungor Karin Ek: Död och liv.
Bonniers 5 kr Erik Lindorm: Vilda dikter.
Bonniers Erik diktare som rossla av järnfilspån.
Se, mänskligt är mitt öga och mänsklig pannans bukt.
bär som en purpur min oljiga blus log kommer från en bakgård, från mörker och fukt, men känner mig uppfylld av det finaste Bonniers Kr.
5:25.
Greta Bergholmen: Av bakgård, som svartnat Utgången från Jag kommer från av rök, kroppsarbetarens hem, en l i d in- ställd i klasskampens led såsom d i r kloaken rosslar tungt som en obotligt sjuk hänförd stridskämpe, ä r han en dik- tare med helt andra motiv och stäm- och dir. motad av mörka och osande kök, en soptunna tronar med inbucklad buk nellaste Vid livets taffel Karl Asplund: Klockbojen.
Den befriade trälen Jag Kr.
6:75.
Under stjärnorna.
Bonniers Kr 2:50.
Karin Kock: riktning, som vore mest önskvärd u r brittisk synpunkt.
Problemställnin- gen är denna: Befolkningsfördel- ningen ur synnerligen ojämn in- om det brittiska imperiet.
Å ena sidan ha v i moderlandet med dess stora folkmängd och hotande överbe- London i december 1925. vember 1918, som gåvo upphov till folkning, i a n d a sidan dominions I min föregående artikel skrev jag, den första planmässiga emigrationen och kolonierna med en ytterst gles I * - att man här alltmer börjar luta åt med hjälp av statsunderstöd.
Det folkning.
— Indien bildar härvidlag den uppfattningen, att England är gällde att placera de demobiliserade ett undantag och står av detta och överbefolkat.
Det är naturligtvis soldaterna där, varest de kunde tjä- även andra skäl helt utanför diskus- omöjligt att med siffror bevisa detta, na sitt uppehälle, och understöden sionen.
En bättre fördelning är där- och den abnorma arbetslösheten efter hade mest karaktären av en belöning för önskvärd ur ekonomisk synpunkt, kriget har även bidragit till en sam- för deras uppoffringar under kriget.
enär den bör medföra större utveck- manblandning av temporära och mer Den andra grupp, som man ville upp- lingsmöjligheter, varigenom Eng- permanenta orsaker.
Men det råder muntra till utvandring, var kvinnor- lands marknader vidgas och hela im- e j något tvivel, att en tendens till na.
Överskottet av kvinnor utöver periets ställning stärkes.
överbefolkning gjorde sig gällande män ökades under kriget.
och do man Men det ä r e j endast gynnsamma redan före kriget och att denna ten- av erfarenhet visste, att emigrationen faktorer, som man har alt räkna med.
dens måste motarbetas, om levnads under vanliga förhållanden snarare Om man undersöker.
vilken grupp a r standarden e j så småningom skall är ägnad att öka detta överskott är Englands befolkning, som utgör över- sinkas för stora lager av befolknin- all minska det, så ansåg man önsk- skot et, id ser man, att det huvudsak- gen.
Det närmast liggande botemed- ligt att medelst understöd uppmuntra är industriarbetare, vana att le- let mol denna överbefolkning är en emigrationen av kvinnor.
va i en stadsmiljö.
De engelska jord- organiserad emigration till andra län- Det är tydligt, att även utan någon brukarna klaga själva över brist pi der, där brist p i arbetskraft råder som helst statshjälp, en viss mängd arbetskraft.
Å andra sidan är det och där bittre möjligheter finnas.
av Englands befolkning skulle söka just lantarbetare, som dominions ha Det var närmast de proplem, som sin utkomst i främmande land, men användning för.
Där liksom tidiga- uppstodo i samband med demobilise- det är ej lika säkert att utvandringen re i Europa pågår m överflyttning ringen efter vapenstilleståndet i no- skulle i5 den omfattning eller den a v arbetare från jordbruksdistrikten Bort från England ljus.
.
till städerna och arbetarorganisatio- rande arbetslösheten.
Dels måste nerna i dessa länder se därför med man arbeta på lång sikt.
dels är den stora massan av arbetslösa industriar- varig arbetslöshet, ej ii-o lämpliga för pionjärsarbetet i de unga länder- na.
Myndigheterna i England och do- minions ha numera fastställt vissa regler för beviljande av understö å d t emigranterna.
Jag skall ej taga up utrymmet m 4 detaljer, i husligt arbete, ett inom vilket det även råder på arbetskraft i England Kon- sekvensen härav är, att man kommit a t t speciellt rikta uppmärksamheten på d i yngre årsklasserna, p i un- ga män och kvinnor, som ej ä " " " hunnit växa fast i den industriella miljön.
Det är också tydlig, att i n politik.
som bygger p i dessa princi- per, ej kan sammankopplas med åt- gärder för avhjälpande av den nuva- na förefinnas fack, brist de peka några allmänna riktlinjer.
Enär ett av de största hindren ringen är de höga biljettpriserna, ut- går statshjälpen i stor utsträckning i f o r n av nedsättning i biljet pr s, varjämte lån lämnas till visst belopp.
Villkoret för att komma i åtnjutande av dessa förmåner är att personen i fråga skall förbinda sig att arbeta in- om jordbruket, om det gäller en kvin- m. inom husligt arbete för en viss tid framåt.
I en del f a l l beviljas extra förmåner åt kvinnor, som taga plats på en f a n n och kvarstanna där för minst ett år.
M a n försöker särskilt att f5 gifta utvandrare och lägger li- ka stor vikt vid att hustrun är av den rätta typer som mannen, enär det
Den självförsörjandes jul Den nya Carmen Av KÄTCHEN Rita Engdahl var i ett av statens verk.
Glad och pigg och med ögon, som tindra- de vid tanke på all sol och glädje, som livet måste bjuda henne, hade hon börjat i verket.
Det fanns dock en skugga på botten av hennes blick, en skugga, som aldrig försvann.
Hon var föräldralös Ännu hörde hon till de yngsta de s.k. skjuthästarna och hade just nu sänts till ett av våra större stationssamhällen som vikarie.
Hon mottog varje n y t t förord- nande med en med glädje blandad nyfi- kenhet När den förnämlige te tyske stående framför ett butiksfönster, ibland nedanför ett upplyst våningsfönster.
Hon hörde musik strömma paradiset.
ii1 pen gästspelade Oc h Julen nalkades med stora steg.
Ett par jul sade chefen att Barbro Svensson, en jämnårig kamrat till Rita, skulle komma som ” julförstärkning ”.
iii- ta nästan dansade ner till stationen i gläd- je.
Vid stationshuset var det ljust, men i övrigt låg järnvägen i mörker.
Tåget var långt och Rita gick spanande utefter vagnarna.
Plösligt hörde hon ett skrik längst bort i mörkret.
När hon sprang dit, fick hon se Barbro ligga på näsan i snön med sina resväskor över sig.
Hon hade snavat over ett järnvägsspår.
” Du ar originell som vanligt.
och sådan är ock- så d i n entré här ”, sade Rita och hjälpte skrattande upp Barbro.
\ id vår ett vars make man sällan med på några få undantag textuttal, opera, sjöng parti i Carmen.
rollen med en inten- borde ha kunnat — opåverkad.
i många avseenden äger en nordisk, kysk och skir stäm- begåvade och sympatiska sångerskan ma, som sätter en rörande och vek visade klart och tydligt att hon inte är någon Carmen och nog aldrig blir det heller.
Jag vill inte påstå, att rollen i n t e " ligger för hennes röst ”, Att våra båda unga sångerskor ha- men däremot märks det att hon all- de det allra värdefullaste stöd i den deles saknar det slags temperament, gasterande, eminente dirigenten, Leo titan vilket Carmens tjusande attrak- Blech, framgick med all önskvärd och tände ljusen, värmde Barbro upp li- tet glögg i den elektriska pannan Hela tiden sjöng hon med kläm: ” Turalleri.
tu- rallera, turalleri, hurra! ” för att inte Rita skulle tro att hon var ledsen Sär de öppnat sina paket.
blevo de åter " Kila, tysta.
Till slut sade Barbro: sjung något. ” " O. helga natt.
o, helga stund ”, sjöng Kiva med sin klara, men nu litet darrande röst.
Då grät Barbro.
Det \ ar kafferep.
" Hor du Klara.
vad ar det för flickor.
din man fått hit i jul?
De äro då san- nerligen inte blyga av sig. "
" Jag vet inte vad du menar, Sofie ”.
sade flickornas chefs fru " Jag bjöd dem hit en av mel- landagarna och de voro då sannerligen så rara osh tacksamma, att det gjorde mig riktigt gott.
De strålade, som om de ald- rig förr sett en gran.
och ändå äro de bå- da s.k. familjeflickor. ” ” Ja, sannerligen, det måste du allt tala om, för att man skall tro. ” ” Går jag någon gång ut på kvällen, så nog äro, de ute och driva.
En kväll möt- te jag fröken Engdahl och två herrar långt ute i skogen.
Du vet de där herrar- na, som äta på hotellet.
Och min man sa '.
att en dag.
när han kom upp på ho- tellet, salt fröken Svensson och spelade och fröken Engdahl sjöng, medan just de där herrarna hörde på.
På ett hotell du!
Och Mina, gumman, rom de hyra av, sa- de, att de begagna sprit.
Hon hade sma- kat l$ något, som var kvar i ett glas, och det var starkt!
Det skulle varit på vår 1 ' 9 sitt rum hade de en liten, men vac- tid! ” Äntligen hämtade hon andan.
Fru ker gran.
Medan Kila.
ännu tårögd, gick Klara hade leende hört på.
” Vet du, bjudningar ”.
Då ville han göra henne sällskap och de gingo långa promenader i det härliga vintervädret.
Hin njöt a r att känna kylan bita i ki n d e r n a.
Månad efter månad gick.
Alltjämt var Rita lika ensam.
Ingen hade gjort ett försök att bli bekant med henne.
Hon kunde ju inte heller själv gå upp i famil- jerna och be att i i vara tillsammans med dem.
Fast nog hade hon haft stor lust t i l l det många gånger, ni !:.
enamhetskäns- lan kommit krypande över henne sorgsna minnen tvingat henne upp och ut i friska luften.
Då gick och gick hon, gata upp och pata ned.
Ibland blev hon och många gånger beror på henne, om fö- den utsträckning man planerat, upp- retaget lyckas eller ej.
För att hjäl- löses gruppen och kostnaderna förde- pa kolonisterna med de första utgif- las på de olika melemmarna av ko- terna för en egen farm och för upp- lonien.
Under denna förberedande sättningen, beviljas i en del fall un- derstöd och lån.
Det h a r visat sig, a t t s.k. ” group settlement ” h a r stora fördelar, även om det ej lyckats a t t farenhet för att bedöma resultatet, genomföra detta slag a v kolonisering men det vill syna., som om utsikter- r i t e r samma l i n j e r som i Durham i na voro gynnsamma.
I Kanada för- Kalifornien, där en grupp av I I I söker man att placera nykomlingar- farmare etablerat en koloni e f t e r na i närheten av redan uppodlade strängt kooperativa principer.
I Väst- områden o c h ej för långt från järn- ra Australien, där ” group settlement ” vägen.
startat.;.
arbetar man e f t e r följande Vad angår de minderårigas ut- plan.
Sedan provisoriska bostäder vandr n i g h a r man ett stort verksam- uppförts.
arbeta koloniens samtliga medlemmar med röjnings- och d- lingsarbete under e n kompetent le- dare, E f t e r c:a två månader lir den- väl a t t fullborda de ungas uppfost- ne i regel i stånd att bedöma, huru- ran och träning för det speciella ar- vida koloniens medlemmar äro lämp- bete som väntar dem i dominions, liga för detta slag.
; arbete, v a r e f t e r man genom lottdragning fördelar de olika jordlotterna på de olika famil- jerna.
Man arbetar fortfarande ge- mensamt, men var och en kan nu använda sin fritid t i l l förbättringar av sin egen farm.
Permanenta bostäder ovannämnda organisation.
visar att, upprättas och stå i regel färdiga ter ett år.
När jorden uppodlats i om man frånser dem som rest ut till han gjorde sitet och glöd, som dagar före + José ’ s Don och intelligen- Tauber nyli- S y i sin roll var också fröken Herzberg-Mikaëla.
Ehuru hon i första akten föreföll något besvärad sätta liv i den hårdaste granit och a v indisposition eller förklarlig ner- ljuta eld i den kallaste marmor.
Men vositet, övervann hon den sedan full- han.
; motspelerska Carmen — Gö- komligt och sjöng sitt parti i tredje ta L j u n g b e r g — förblev oberörd iich akten vackert och klockrent.
Hon han bl.a från det stängda Hennes chef hade sagt, att halv sex på morgonen skulle hon börja i morgon, för- sta tjänstgöringsdagen.
med verklig till- fredsställelse kröp hon ned i den breda engelska järnsängen.
Hon var van all få ligga I m e r eller mindre bekväma soffor.
Rita såg Sig ett litet slag om i det stora, kala rummet.
Men nu skulle del bli När de kommit hem till Ritas rum.
sal- skont att få sova!
Ännu var klockan e j t e, Barbro på en stol och suckade: mer än elva.
och t i l l halv fem kunde hon ” Vad jag var ledsen att resa hemifrån sova lugnt just nu.
Mamma och jag hade glatt oss Plötsligt spratt hon till i sin dvallika åt att få fira julen tillsammans.
Nu får sömn: " Tank, om jag försovit mig! "
hon vara ensam hela helgen. ” " Ja ".
sade Yrvaken började hon treva på bordet bred- Rita, ” det förstår jag.
Just i dag fick vid sig.
När hon stack fingrarna i vallen- jag brev från mina båda syskon.
De glaset, kom hon ihåg att där ingen lam- resa ner till mostrarna i jul i hopp att få pa fanns.
Strömbytaren satt vid dör- träffa mig där.
Vi ha inte firat någon ren.
Frysande steg hon ner på golvet och jul tillsammans, sedan min far dog.
Men tände elektriska ljuset.
Klockan var ett!
jag kan ju inte tänka på att bli ledig mitt ” Nehej ”.
suckade Barbro, Skönt, ännu var det långt kvar.
Belåten i jularbetet. ” skulle hon krypa i säng, då hon i mörkret men skakade så på huvudet: ” Men nu stötte emot något.
Krasch!
” Skärver ska vi allt göra så trevligt vi kunna i betyda lycka ”, tänkte hon.
” men nu ’ gick ’ jul!
V i äro ju ändå två. ” allt väckarklockan.
Då får jag sitta up- Det var julafton.
Uttröttade kommo de pe i natt. "
Åter trevade hon sig till dör- båda från arbetet.
Statens tjänare få ej ren och tände ljuset.
Vid sången lågo tänka på helg- iich söndagsfrid.
” Det är glasbitar simmande i vatten.
Karaffinen ju du, som börjar halv sex juldagsmor- och glaset voro borta.
Väckarklockan låg gon, och på annandagen blir det min tur kullstött på bordet.
Den var hel.
Ingen- att ha julotta ”, sade Barbro.
I- ' tickorna ting hade hon att torka upp med.
Hon buro på var sitt paket, som de fått från kunde ju inte ta den enda toaletthandduk, sina hem.
Klockan var nyss slagen nio.
som beståtts henne.
Rita kröp åter till Tysta gingo de mot ” hemmet ”.
De pas- kojs och försökte sova Det gick inte.
serade det rna huset efter det andra.
Trött och förbi började hon sin arbetsdag.
Alla fönster voro upplysta och julgranar I arbetet träffade hon sin chef och en strålade emot dem.
Plötsligt stannade de manlig kamrat.
De voro båda gifta, och linda och sågo upp mot ett fönster Fem när de slutat sitt för dagen, gingo de till sjungande, glada barn dansade runt v i i sina hem.
På hotellet, där hon åt, sutto gran och deras föräldrar sågo leende på, endast herrar, som mönstrade henne från ” Nu är det jul igen ”.
ljöd det ner till huvud till fot.
Vid ett av borden sutto flickorna.
Det var som om de inte kun- abonenterna, där fick även hon sin plats.
nat s t i a blickarna från fönstret.
Till slut Ritas dagar voro fyllda av arbete.
Ti- tog Barbro ett stadigt tag i Ritas arm iich diga morgonvakter hörde till dagordnin- försökte låta glad, när hon sade: ” Skyn- d a dig.
julglöggen kallnar! ” operasångaren Den sensuella tydlighet.
Det var något oemotstånd- ligt fascinerande i hans taktslagning.
Särskilt märkte man, hur utomor- bergs typ passar däremot förträffligt dentligt han sammanhöll scen o c h - o r - som Sieglinde i Valkyrian iich som kester hur han modifierade den Elisabet i Tannhäuser.
senare, för att låta sångarna komma I fredags fingo v i emellertid göra till sin rätt.
Som D o n José hade Stockman en bekantskap med e n Carmen, som sä- lycklig kväll.
Herdenbergs Esca- kerligen är den bästa svenska tolka- millo ä r däremot skäligen träbocksar- rinna rollen - i både vokalt och tad och oinspirerad.
I övriga roller dramatiskt avseende, vi haft sedan voro respektive innehavare bra Jungstedts glansdagar.
Fru särskilt förtjänar nämnas det utom- Matilda tion och oemotståndliga charm inte kan aterges.
Göta Ljung- — av - Pålson-Wettergren hade måhända inte sprakande sydländska glöd som sin illustra föregångerska, men sjöng och spelade dock mycket temperamentsfullt.
Hon gjorde kan- ske sin Carmen till en mera förfinad typ än den, man vanligen får se och visade den goda smaken att pointera den medfödda ” grandezzan ” och stolt- samma heten, trots den stundom framskym- na salongen.
Carmen och Mikaëla.
såväl som kapellmästaren L e o Blech, slinkaktigheten ho.
; cigarrett- arbeterskan från Sevilla.
Som ap- G e r t r u d Pålsoni-Wetter- gren idealisk.
Hon lyste också med Sophie ”, sade hon, ” flickorna berättade Stockholmsoperan och huvudstadens för mig, hur de haft det i jul.
’ Det star- publik bör vara glad och stolt över.
ka ’ var julglögg, och det kan du väl inte Elsa Thulin.
missunna ett par ensamma varelser, som försöka skapa litet julstämning omkring sig.
De talade om, hur de längtat ifrån hotellet t i l l ett hem.
Hur de försökt gö- ra det bästa av sin hemlöshet.
’ De där herrarna ’ hade sagt att de varit så glada at att flickorna velat ' In hand om ' dem litet.
Även de voro alltid ensamma jule- tid.
S ä r flickorna slutat berätta, ville jag börja gråta.
Här har jag suttit och haft ilet trevligt och inte ägnat dem en tanke.
Hädanefter får du bereda dig på att ofta få se dem hos mig O c h när fröken Svensson rest, skall fröken Engdahl flyt- in hit och ha hörnrummet.
Jag är glad åt att kunna gottgöra, vad jag så länge försummat. ” ” Hm, försummat ”.
sade fru Har du Sophie.
” Ja, just försummat.
tänkt dig i n i. hur du vill att dina egna flickor skola i i det, när de komma ut?
Gör jag dessa något gott, na kanske någon annan en gång tar sig an min lilla dot- ter. ” Fru Sophie svarade ej Hon såg litet generad Ut.
skala.
Man frågar sig onekligen, huruvi- de kostnader som under dessa år för att upp- muntra utvandringen, lett till något resultat.
F ö r att besvara denna frå- ga måste man gå till emigrationssta- applåderande och viftade och ville ef- ter föreställningens slut alls inte läm- paration var och vänner samt hustrur pen visar ej allenast en minskning i jämförelse med före kriget, utan även en betydande nedgång från år 1923 till 1924.
Orsakerna härtill ä r o flera.
Under åren 1911 t i l l 1313 nådde emigrationen sin höjdpunkt och 1913 är u r denna synpunkt e j så lämpat som jämförelseår.
Vidare ha För man eller kvinnor, som dispone- immigrationslagarna i respektive län- r a över något kapital, finnas i all- der undergått en betydande skärp- mänhet goda möjligheter f ö r plan- tageodling eller jordbruk i större nedlagts har redan tande släktingar ila det arbete och man, t i l l Förenta Staterna under år 1924 ä r således helt a t t tillskriva de nya immigrationsrestriktionerna därstä- des.
Enligt den nya lagen, som träd- de i kraft den I juli 1924, och som ytterligare begränade invandringen till Förenta Staterna, hållande har, framgår särskilt av siffrorna för Kanada.
Åren n a r -, mast före kriget karakteriserades nämligen av e n stark industriell ex- pansion i Kanada med en betydande kapitalimport från Storbrittannien och en nettoinvandring från moder- landet av 165,000 personer.
Så gott som hela minskningen i utvandringen till dominions faller enbart på Kana- da.
De relativt goda arbetslöshets- understöden i England ha även onek- ligen bidragit till att man dragit sig för att söka en osäker utkomst i ett främmande land.
där en immigrant naturligtvis ej kan räkna med någon hjälp i händelse av arbetslöshet.
Minskningen i emigrationen under och efter kriget h a r haft den konse- kvensen, att trots förlusterna av människoliv under kriget och trots en såväl absolut som relativ minskning i den naturliga folkökningen — d.v. E. överskottet av antalet födda över fördelas emi- grationen över hela året.
vilket bi- dragit att sänka s i f f r o r n a Man kan därför därför vänta en ökning under inne- från Storbrittannien under åren 1913, varande år.
Därtill kommer att emi- 1923 och 1924: grationens omfattning till stor del be- döda — för åren 1921 — 1923 i jäm- 1913 1923 1924 ror på konjunkturerna i invandrings- förelse med tiden före kriget, så har landet.
Den arbetslöshet, som sedan den totala folkmängden ökats från 1920 varit rådande inom industrien i de flesta av de länder det här gäl- Till U.S.A.
94,700 93,100 17,300 ler, har utan tvivel verkat avskräc- Den icke statligt ledda utvandrin- kande.
Vilken betydelse detta för-
A:s hållning betyder naturligtvis mycket för avrustningskonferensens riktning och resultat Det besannar sig ständigt hor farligt det var att göda och hetsa amerikanarna med krigspropaganda och sen låta dem lukta pi kriget Propagandan förjagade den trygga, självfallna pacifistiska inrikt- ningen.
Krig blev modernt, uniformen blev modern, soldaten modern Man lär de sig en massa intressanta saker I Euro- pa.
Och nu tar man krigsteknikens ut- veckling som god sport.
Europa, dina dårskapsbaciller bli utomordentligt livakti- ga i den jungfruliga jordmån, dit du över- fört dem!
Mötesplatsen Falkenbergskretsens Studiecirkel Frisinnade kvinnor, hade på ritt se- naste sammanträde glädjen hälsa fru Adler från Lindome som gäst.
Hon höll därvid för en andäktigt lyssnan- de skara ett föredrag om kurslivet på Fogelstad.
Själv djupt intresserad besitter hon i hög grad förmåga alt ii sina åhö- rare med sig, och vi intogos av be- undran för de framsynta och uppoff- rande kvinnor, som ställt pengar och krafter t i l l förfogande så att vi nu ha något som heter Medborgarskola NU- Nationernas förbunds stora för- förberedelserna för avrustningskonferen i vårt land och som helt visst blir till samling sist möttes i Genève och fick sen.
F.n. förberedes kommittén som skall tvisten mellan England och Turkiet om förbereda avrustningskonferensen Enlig gagn och fromma en gång när utsä- av klubbens ordförande, fru Elsa Mosulområdets fördelning sig förelagd pressen skulle Tyskland bli representerat det mognar till skörd.
kunde intet beslut fattas.
I vad egenskap i denna kommitté Presidenten Coolidge I.S.
Nordlund, vilken sedan riktade sina till aftonens gäst.
Särskilt tac- skulle N.F:s r i d handla och döma?
Som har i sitt budskap t i l l kongressen förkla- råd?
Som skiljedomstol?
Den frågan rat att Amerika icke kommer a u deltaga hon d i fröken Tamm för det varmhjärtade och av sant frisinne hänsköts av N.
F: s råd till Haagdomsto- i m avrustningskonferens.
Hans uttryck len, som nu svarat: Si är skiljedomare, att Amerika med tillfredsställelse ser Eu- arbetet under det ansträngan- ej medlare.
Vid rådsmötet förklarade ropa avrusta och att avrustningsfrågan är riksdagsarbetet och önskade att England att det accepterade rådet som ett speciellt europeiskt problem, verkar fröken Tamms hälsa skulle tillåta ett mycket tvetydigt, åtminstone telegram- skiljedomare.
Turkiets representanter förnyat riksdagsmandat.
svarade nej, de kunde icke acceptera ett mens förkortade form Det föredrag som sedan följde, ha- Det vet naturligtvis Coolidge bättre än beth Tamm välkommen till klubben.
skiljedomsutslag på förhand utan att ha de endast ett fel: det r a, alltför kort.
På aftonen var föredrag frågat sin regering.
Rådet beslöt likväl någon annan att Europas avrustning icke Under det skrika.
klarläggande, av enhälligt att förfara efter Haagdomsto- är ett europeiskt problem utan ett världs- å Industrihotellets varm känsla burna föredraget kände lens anvisningar.
Hur själva skiljedoms- problem.
helt säkert de flesta värdet och bety- utslaget kommer att se ut, vet man ännu Europa kan göra tre ting: rusta mot av helgjutna, sig själv trogna icke.
Det förberedes i den tre-mannakom- sig själv som hittills, sluta sig smman personligheter inom det politiska li- mitté, d i r exe.
Undén är ordförande.
till ett block och slå ihop sin vapenkraft vet.
Ar det inte som om N.F.
fått men och uppträda gemensamt mot övriga Undertecknad gör sig till tolk för mod och säkerhet i uppträdandet efter värdsdelar, det är många som frukta de närvarande i ett tack och välkom- Locarno?
att denna tanke ligger bakom Englands men åter.
N.F:s råd sysselsätter sig också med hållning i Locarno — eller avrusta U.S.
Ellen E. Widerberg Svart på vitt, — derofficersgraden, utan med tiden be- ting.
men som av sin kaffekopp hin- baka efter kambrikshatten.
Han gick dock av ringaste borgarklass Ett in- träda om e j m kaptens eller majors, drades att i tid nedhinna till ångbå- ned till kaptenen, för att hämta upp- tagande och märkvärdigt mellanting!
dock en löjtnants bans.
ten.
Då detta mötte, bortlägger flic- lysning om hennes namn.
Efter en Lantflicka icke, bondflicka alls icke Den unge, hygglige sergeanten ha- kan hastigt utseendet av mamsell.
ge- stunds ögnande på passagerarelistan — men icke heller riktigt av R O M A N d e på fördäcket varseblivit henne.
nom hattens avtagande, så att hon må Vad skall i-n sådan egentligen av som skilts ifrån sin moster; och det undvika det oskickliga i att resa utan vad kallas?
Det är C.J.L.ALMQUIST väckte hans uppmärksamhet, att hon beskydd; och med schalettens påsät- Denna gång ägde ibland det bättre vid avresan stått i m liten nätt frun- tande gör hon sig i stället till jung- folket på Yngve Frey ingen dylik timmershatt av vit kambrik.
men ef- fru, i likhet med de övriga fyra i mansperson rum.
M e n ibland för ter en stund låtit hatten försvinna a v fem jungfrurna här framme p i för.
däckspassagerarne befann sig en lång huvudet.
visande sig i stället nu med däcket, varefter hon som sådan kan och vacker underofficer — ja, utan en silkesschalett över hjässan, såsom resa fram.
hela Mälaren åtminstone, förbehåll sagt.
en sergeant — som “ jungfrur ” bruka.
Frågades alltså: utan förtal, fast utan moster.
antingen a v penningförhinder eller var denna passagererska mamsell d- Grundligt tänkt, eller icke, fästade andra orsaker, på denna resa icke ler jungfru?
och, i vilketdera fallet, sig likväl sergeanten vid detta l i l l a frågat efter att vara bittre än däcks- huru kom det sig, att hon bytt om hu- uppträde.
Det förekom honom alltid Sergeanten satt i många tankar ne- passabel.
Hygglig och städad, sam- vudbonad?
oavgjort, om flickan vore bättre eller re i matsalongen — märk matsalon- talade han dock med m och annan av Sergeanten, intresserad för henne sämre folk i sig själv; hon var emel- gen!
Det är den, nit fördäckspassa- salongsfamiljernas medlemmar Han genom hennes första missöde, börja- lertid ganska nätt och snygg i sin gerare, åtminstone de a r tillräckligt portern steg sergeanten avvisades icke av dem: ly hans mu- de allt mer och mer hålla sig på för- mörkblå kapott.
Den stora silkes- sina mustascher i krokar, stascher voro mörka, uppböjda och däcket, dit han också rättvist hörde duk a v fint, ljusrött, skärt, nära vitt djupt in i vänstra salongshörnet, nästan sköna; hans tschakot nätt nog och han övergav allt mer och mer sidentyg, med några smala, gröna för att icke misshaga fruarne; och en samtalet med salongsnoblessen.
Mig ränder här och d i r.
vilken hon knu- man rekvirerade en por- te han, sars Vid - Vid viss manlighet i väsendet gjorde, att förefaller, sade han till sig själv, att tit under hakan, och över sin kam i är mamsell — nacken smakfullt ordnat till huckle — de eljest förnäme och stele herrar- denna vackra ifrån Lidköping — fäderne tilläto sig gå in i samtal med från någon landsort troligen - och eller.
som det fordom kunde hava småstad, långt, långt bort en person, som tycktes medföra ett befinner sig på väg att fara hem, åt- das?
om hon par exemple kan.
.
tyst löfte om att ej stanna inom un- följd och skyddad av m äldre släk- (Forts.) (2) Det går an flicka —
