# ID: svediakorp-per3265
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,594
# sentences: 680
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 48.
28 nov.
.
Kätterska synpunkter Tidevarvet N:r 48 Detta nummer är det första p i det tredje levnadsåret.
Kätterska synpunker på skolstri- den i Stöde framläggas av Honorine Hermelin Rubriken Den avslöjade människan behöver ej göra någon av våra läsa- re orolig.
Det gäller människan i största allmänhet.
En segsliten diskussion är den om gift kvinnas r i t t till förvärvsarbete.
Vi ha tagit upp ämnet med anledning av diskussionen i svenska kvinnors medborgarförbund.
Ett Svar till professor Cassel läm- nas av Elisabeth Tamm med anled- ning av hans angrepp p i artikeln om bostadsproblemets lösning i Oslo.
“ Vad är på lok n e d England? ” är inte något angrepp mot det mäktiga imperiet.
Citatet är lånat f r i n er rundfråga i en engelsk tidning.
Nu ha vi romantiken här?
Fil.
kand. Elsa Wilkens, sedan någon tid litterär medarbetare i Tidevarvet.
har fått den övertygelsen genom studium av den yngsta litteraturen.
De t v i svenska romantikerna av år 1925 äro N:r 48.
3 årg.
1925.
Gamla prästgårdar på skolstriden i Stöde Alt skipa ritt mellan människorna och återställa lugnet i Stödebygden är riken vid detta laget uppgift för sa- lomonisk visdom, för personligt för- stående och icke — O alldeles icke - for skolrådets varningar, länsstyrel- sens handräckning eller Skolinspektö- rens ultimatum om statsanslagets in- dragande.
Men här skall e j göras nå- got försök att genomtränga vem som har r i t t eller orätt av de tillfälligt handlande personerna i Stöde-striden.
Det är de synpunker, som lagts p i frågan o m rad saken innerst giller, som gör en betänksam.
Skolinspektören vidhåller, att svå- righeterna inte uppstått under Frkn Enqvists 17-åriga verksamhet, fast de under denna tid skärpts till en en- hällig föräldraopinion mot hennes lämplighet som lärarinna.
Roten till det onda fanns redan 1889, d3 han kom dit upp och fann - änglar och nådens hud-kap oss bevare!
- " systemet med privatskola!
arbetande med oexaminerad lärarkraft!
tinder föräldrarnas domvärjo!
samtidigt som befolkningens ringaktning tog sig uttryck i trots och ett fullständigt neg- Iigerande av den legala folkskolan. ” (kursiveringar och utropstecken av mig).
Skolinspektören hemställde ef- ter några år om privatskolans = “ bap- tistskolans ” indragande, och alltsedan - f r i n 1901 har rått så pott som permanent strejktillstånd, Min en- fald frågar: varför hjälpte inte skol- inspektören den Iirarinna som för- äldrarna valt och hade förtroende för, t i l l att fä utbildning eller varför — - utsågs inte en annan baptistlärarinna, som kunnat komma i åtnjutande, kanske samma förtroende, i stället att på 6 ar 8 lärarinnor skulle förs sin lycka och drivas bort av strejk dan — tills den ordinarie låstes fart, som nu uthärdat och framhärdat i 1 7 år.
Men huru?
Skolinspektören sva- rar: “ ur myndigheternas synpunkt är strejken en i övermod iscensatt lag- stridig handling. "
Och pressen instämmer i olika to- ner och “ stryker med båda händerna under " det ord om “ vanartiga äldrar ”, som Erik Lindorm präglat och som betyder föräldrar, som själva ville välja skola för sinn barn eller åtminstone ha någon åsikt om den.
dit de p i grund av statens mo- nopolmakt tvingas att skicka dem.
Man bjuder Fru Mia Leche, som i G.H.T.
brutit en lans för föräldra- rätten, på denna analogi: " Vad skulle Fru Lecke säga om man instruerade barn sålunda: får du inte din rätt, så ljug dig till den!
T y varför skulle inte en lögn lika väl som lagstridigt trots och motstånd låta försvara sig som nödfallsutväg.
Det spelar i detta fall en relativt underordnad roll, om man verkligen hor ritt eller inte! ” Heliga statsmakt, van har Du inte fört oss!
\ ' i anse allt riktigt och gott, blott Du hiller Din hand däröver!
Och vi tro p i fullt allvar, att det är lagvidrig strejk och samhällsfarlig så- dan, om fattiga föräldrar i Stöde sala till en egen skola för sina barn.
Så- dana strejker försiggå och har för- siggått i tusental, var gång herrgården Jag tar mig om huvudet a h säger till mig själv: min vän, du är gammal som Denna fantastiska känsla, har skaffat en guvernant istället för Methusalem!
som överväldigat mig under min ensam- att skicka sina barn till den legala ma, fredliga söndagskväll, har sin rot i folkskolan.
Varför har inte samhäl- den bok j a g haft med mig i mitt soff- let randat?
hörn, nämligen Smålands och Ölands gam- I Danmark finns m av förildrama l a prästgårdar.
Den ena gamla rödmålade, grundad fri folkskola - pruntvigi- trädomskuggade prästgården efter den an- ansk visserligen och e j baptistisk — dra har öppnat sina portar.
Jag har sti- git in a h blivit delaktig av husets liv av på c:a 200 ställen för inalles 8,000 fromhet, arbete, hjälpsamhet, gästfrihet.
barn.
Den har mest rekryterat sin lä- Centrum är patriarken-församlingssherden rarpersonal frin den högst illegala a h vid hans sida står prästfrun, den för- folkhögskolan.
som är i högsta grad sta tjänarinnan i sitt stora rike.
organis- tor, arbeterska, rådgiverska, sårläkerska, privat.
ägd och styrd av en skapare värdinna.
Omkring henne m stor barn- eller hans änka eller ron eller dotter.
skara, som sällan räknar mindre än 7 — 8 Och t i l l folkhögskolan rekryteras lär- syskon och en grupp av flitiga, tillgivna jungar från den fria folkskolan.
Men och självförglömmande tjänare.
vad ser vårt öga — har där inte ille- Av dessa hem, skildrade med stor öm- galt vuxit fram, mitt för näsan på oss, het u h beundran av barn, bernbarn eller världens mest genomkultiverade folk.
andra nära anhöriga, känner jag själv per- sonligen ett par, genom hörsägen flera I Hamburg har man gjort revolu- stycken.
Men hur är det möjligt, att jag, tion, skolan.
lirarna ha gjort revolu- som lever i m så fullkomligt annorlunda tion för att få bli valda av barnen, värld, en värld, som har sa gott som in- för alt slippa lära barnen veta tet gemensamt varken till y t t r e byggnad hut.
för att tvinga förildrama eller inre vasen med denna gammalluther- ska värld, kan känna din utan att vara att titta in — “ glona ” in heter det gammal som Methusalem?
visst i Stöde - i skolan och re, vad I själva verket upplöstes do flesta av som står på och ta sig an den, för att de här skildrade hemmen omkring sekel- kunna få små anslag f r i n det all- skiftet.
Det är fantastiskt viIka föränd- männa för a t t föräldrarna skall tvin- ringar det nya seklets första fjärdedel, det, som gir ut om några veckor, har gas att sala t i l l materiel.
Jaa känner ej de pedagogiska resul- åstadkommit.
Uri är ingen oriktig känsla att jag känner mig så gammal.
Jag är det.
taten f r i n Hamburgsrevolutionsskolor.
vi ana, som börjat vårt liv i en annan Men tänk att det ännu finns män- tidsålder, snabbt genomlöpt förändringar, niskor, som tycka det är roligare att som med fordom takt tagit sekler, uh an- arbeta i en sådan skola med alla dess passat oss efter Europa efter kriget, vi lösa damoklessvärd över sitt huvud äro gamla.
Om inte ytlighet och littsin- än att sitta i den ordinarie plat- ne hjälpte oss, skulle vi vara tyngda till jorden av erfarenhet sens brandfria kassaskåp.
Tänk, att det ännu finns pedagoger, som vå- ga sig ut, d i r livet väntar farligt, Jag vet mycket väl, att dessa skildringar jag nyss läst av fromma star, mönsterprostinnor, och myndiga pro- fromma barn a h tjänstefolk, andaktsfulla kyrkor, aldrig tröttnande gästfrihet allt efter Mar- tin Luthers anda, äro skönmålade eller ensidigt giorda.
Skildrarna ha icke Ur Pär Lagerkvists Den lyckliges nänts att sätta dit några mörka drag, helt väg avtrycka v i i detta sammanhang naturligt.
Men ändå sörjer jag de gam- en karaktäristisk dikt.
la prästgårdarna.
De voro en gång tids- Människan utställes för närvaran- system, varav den sinnrika och Den innersta hemligheten med betingade, de voro ett ståtligt verk av man a h kvinnor, som voro medvetna om sin i Liljevalchs konsthall i Stock- derbara apparaten är hopsatt, ben-, människan flyr oss alltid.
trots alla kulturuppgift, sin kallelse, p i vår glesa, ha gjort ännu ett avtryck ur en holm.
Det lider intet tvivel am.
att muskel-, blond-, lymf- nervsystem, äro förstoringar, genomlysta preparat och isolerade landsbygd.
Vad de betydde i nyutkommen bok, nämligen Harald hon är det största konstverk, som d i - här klarlagda.
Somliga hemligheter: grafiska framställningar.
Ingen for- fattiga, skogiga Småland, det ger denna Wägners postuma arbete, T i g n:r gonsin utställts där.
.
Hon är produk- ögats, örats, handens hemligheter mel kan uttrycka förhållandet mellan bok ett lysande bevis på.
Pär Lagerkvist och Rudolf Värnlund.
- Den armt och stort.
Honorine Hermelin.
fromt avslöjade människan un- de Vi 258, med undertiteln: de sista novel- lerna.
I detta arbete finnas även några dikter, av vilka vi tillåta oss att låna en: Roma, farväl.
Premiären p i Bernhard Shaws krö- nikespel Sankta Johanna recenseras av kand. fil.
fru Elsa Thulin.
D1 det icke lyckats oss att få någon bild av huvudrollens svenska framställa- rinna, ha vi illustrerat artikeln med den berömda skådespelerska, som gjorde rollen på urpremiären, Sybil Thorndyke.
ten av årtusendes arbete, utfört av en mot fullkomning strävande natur.
Gammal alltså och ändå en stor ny- het.
vilken tusentals besökande varje dag med djupaste intresse ta i be- traktande.
Trots att vi umgås med vår kropp under hela livet i goda och onda dagar, bruka, missbruka och förbruka den, är den oss en främ- ling.
Dess språk och tillsägelser ge vi oss icke tid att tyda och översät- II t i l l vårt eget språk.
Detta till vår egen olycka ofta.
Och det v i lära i skolan.
blir i allmänhet torr kunskap: namn, termer, fakta.
som icke nå in till vår fantasi.
Men den utställning av männi-kan f r i n Hygieniska museet i Dresden, som Röda korret nu tagit hit, har just den åskådlighet, som behövs för att meddela en levande kunskap .. Här kan man verkligen tala om den ge- nomlysta människan.
Alla de många klargöras genom förstoring, andra ge- nom belysande jämförelser.
Om j a g t. ex. står framför en ci- stern med 360 liter röd vätska och får veta.
att så stor blodmängd pum- par mitt hjärta omkring under en halvtimme, så får jag - även om blodomloppets teknik varit mig teore- tiskt bekant förut en ny beundran för mitt hjärtas kapacitet.
och en ny känsla av att jag bör vara snäll mot mitt hjärta.
Jag förstår också, vad det betyder för denna tjänare, om olämpligt levnadssätt eller sjukdom rubbar den fint avvägda jämvikten i blodets sammansättning, så att pum- pen får en tung och trög vätska att dra pi.
Och den, som under en vanlig be- greppsförvirring talar om nerver så- som något liktydigt med nonsens, nyckfullhet, inbillning, bör bli över- tygad om nervernas solida verklighet, - kropp och ande, Det hjälper ej, an jag kan exakt redogöra för, vilken ledningsappsrat, som fungerar, vilket förlopp som utspelas, när jag gråter av sorg eller rodnar av glädje.
Men det är heller icke avsikten med en sådan människoförklaring p i fy- siologisk grund.
Den ger oss i alla fall djup respekt för det oändligt sinnrika verktyg, som är oss givet.
en starkare känsla av att dess utsökta jämvikt icke får rubbas, dess tålamod icke pressas över hövan, dess försvars- åtgärder mot sjukdom inte raseras.
Den tyska utställningen är ett för- träffligt utförande av en god idé.
Borde inte Röda korset fullfölja sitt eget uppslag genom att sammanställa ett vandringsmuseum, dels av inköp av de viktigaste numren frin Dres- den, dels av åskådningsmaterial, som svenska fackmän själva kunde åstad- komma?
X — Ray.
i Men önska, att de med konst eller vild måtte behållas kvar i sitt gamla skick, det vore fåfängt.
Faktum ar.
att prästhem, som under nya förhållanden sökt behålla oförändrade gamla traditioner, ha lidit av m slitning, en spänning, i n börda, som da äldre icke kände t i l l Det är mig omöjligt att helt försjunka i idyllen ens en söndagskväll.
Jag måste fram till bokskåpet a h leta fram m an- klagelseskrift, som skrivits av en se- nare tiders dotter mot den tunga börda traditionen om gästfrihet lägger på de nu- tida ekonomiskt svaga prästhemmen.
Bo- ken heter Prästaskräcken och har t i l l för- fattare Sonja Hanesson själv en dotter av de småländska prästgårdarna.
Hon skildrar, hur släkt och bekanta, re- sande ämbetsmän, såsom jägmästare, hä- radskrivare och inspektörer, våldgästa prästgården, hur installations- a h visita- tionsmiddagar t i l l biskopens ä n dra ner familjen i skuld och skriver: “ I min barn- doms långa snyltgästgalleri kan jag inte minnas en, som en enda gång återgäldade den trevnad, m vänsäll husmor spritt långt utöver mänsklig förmåga och mänskliga krafter. ” var Det alltså avigsidan eller snarare tecknet på att prästgårdsgästfriheten i Bi- na gamla former överlevat sig själv.
Devinez.
Två år En segsliten diskussion Behöver man verkligen år 1925 Det är nu två år sedan Tidevarvet gav ut sitt första nummer, Det råd- diskutera den gifta kvinnans rätt till de den gången stor hoppfullhet men förvärvsarbete?
P i den frågan måste också ovisshet, om det nya lilla bladet svaras: man skall inte sätta i fråga skulk kunna hålla sin plats bland mas- hennes rätt därtill man skall icke sor av tidningar, skulle kunna fylla sin tumma på eller inskränka den Man uppgift att spegla tidens händelser a h skall däremot vara fullt på sin vakt dryfta dess problem ut från en literal och inse, att denna rätt f.
n.
är ut- åskådning, sådan tidningens ledning satt för angrepp, och att det gäller att värna om den.
uppfattade den.
Den anser sig för visso ännu inte Vi böra också inse, att det är i al- ha hunnit i nivå med den uppgift den la kvinnors intresse, även de ogiftas satt sig för och arbetar oavbrutet på att denna rätt värnas.
Det ligger nä- a t t bli mera mångsidig - vilket icke ra, alltför nära till hands för den alltid är detsamma som att komma ut ogifta självförsörjande, som ser en med många sidor - att hålla sina lä- sare i bredd med de tidens händelser som falla inom tidningens område och lägga fram sitt material i en allt bättre form.
Till de förbättringar i läsarnas intresse v i planera för nästa år få vi senare återkomma.
Det kan anmär- kas att i detta nummer tidningens nya teaterbedömare, Fil.
kand Elsa Thu- lin, börjar sin verksamhet med en ar- tikel om Bernhard Shaws pjäs Sank- ta Johanna - för övrigt föremål för en artikel i Tidevarvet av K.
J. redan för ett år sedan.
Det är med gott mod Tidevarvet nu börjar sitt tredje levnadsår i hopp om att de vänner som följt det under de gift kamrat såsom eft hinder för be- fordran, att göra den slutsatsen: ” det skulle bli bättre plats på arbetsmark- kritiska spädbarnsåren, alltjämt skola stå det bi och även hjälpa oss att spri- da tidningen i vidare kretsar S.
S.
U.
H:s organ Polstjärnan, har yttrat om Tidevarvet att ” den borde läsas av allt Sveriges folk ”.
Så långt sträc- ka sig inte våra förhoppningar, men vi hoppas på att vår prenumerantkrets skall ytterligare vidgas.
Att så sker, den.
är i själva verket ett villkor för tid- ningens bestånd I ett just anlänt brev från en manlig läsare kallas Tidevarvet " de aktiva kvinnornas tidning ”.
En annan pre- numerant kallar den ” en länk mellan frisinnade kvinnor ”.
Tidevarvet tar I tacksamt emot dessa älskvärda attri- but, men ville helst icke dra sin krets så liten, utan vidga den till att omfatta radikala, samhällsintresserade med- borgare överhuvud.
ning, kan brista Det behövs blott att mannen önskar byta kvinna, så är hennes öde beseglat Den enda säkra räddningen för henne undan ekono- ligheten att själv råka i äktenskap, misk misär och förödmjukelser är som borde avhålla den ogifta att stäl- möjligheten att själv försörja sig.
l a sig mot den gifta Utan även den Men hur skall t. ex. en 40 års kvinna vissheten att efter den gifta kvin- som i 15 år ägnat Sig åt husmoders- nans tillbakaträngande, turen kommer kallet och legat av sig i yrkesfärdig- het kunna få arbete?
Det är så gott till henne själv.
Denna reaktion är inte bara ett som omöjligt skrämskott Den förekommer över Det kan också tänkas, att hon fri- allt.
Lagstiftningen och fast mer la- villigt vill lämna äktenskapet Hur garnas handhavande kan uppvisa skall det gå till.
om hon inte kan f ö r sörja sig?
spår därav Den tyska lagstiftningen, som en Den självständiga ekonomien k gång utstrukit varje skillnad mellan nyckeln till friheten och såsom sådan män och kvinnor i fråga om rätt till nödvändig inte minst för den gifta statstjänst, har trots de kvinnliga kvinnan riksdagsledamöternas protest, redan Det är för övrigt inte bara vid infört en inskräkning för de gifta skilsmässa, som vikten framstår av k kvinnliga statstjänarna.
När inskränk- att kvinnan har arbete och inkomst ningar skola göras, blir det dessa Mannen kan bli sjuk eller dö eller bli naden, O m de gifta kvinnorna kom- me bort.
Varför skall den familjer ha två försörjare, när många famil- jer kanske ha ingen?
Varför skall jag, som inte har någon man, som försörjer mig, gå utan plats, och fru X, som inte behövde arbeta ha plats? ” Nu är naturligtvis den gifta kvin- i stort sett icke nan i förvärvsarbete anledning till arbetsbristen.
Och in- te skulle den kunna avhjälpas genom att de motades ut ur arbetsmarkna- Men även om en gallring bland de förvärvsarbetande eller en omplace- ring av arbetskrafterna skulle bli nöd- vändig, är det inte alls säkert, att den bör ske efter linjen gifta ogifta Det måste bli kunnigheten, duglighe- ten och uthålligheten, s- blir prövo- stenen och intet annat.
- som först få stryka på foten.
arbetslös, förhållandena kunna vara sådana, att han icke ensam eller ej Här i Sverige understryker nya alls kan bära försörjningsbördan.
äktenskapslagen, som advokaten Kort sagt: gift är alls inte detsam- ta Björnbom-Romson påpekat i sitt ma som försörjd för den nutida b i n - föredrag på Medborgarförbundet den gifta kvinnans plikt att bidraga man.
Att utan vidare tala om d u b belförsörjning, när hustrun har för- med arbete till hemmets ekonomi.
värvsarbete, är nonsens Detta kan visserligen ske genom ar- bete i hemmet, men det är ju inte Attacken mot gift kvinnas för- alltid möjligt, ej heller betyder hem- värvsarbete är i själva verket en ny arbete alltid den verkliga hjälp till bräcka, satt i muren på det nuvaran- hemmets ekonomi, som lagen avser de äktenskapet.
Den bidrar till att att hustrun skall ge, Men samti- de kvinnor, som beräkna och se sig för och de, som älska arbete, ytterli- digt ger lagen en särställning i t kvinnor i statstjänst med barn under gare svalna för äktenskapet Det är 15 år i sin vårdnad alltså praktiskt alltså inte samhällsbevarande utan att kringskära taget mest gifta kvinnor De äro samhällsupplösande skyldiga att ställa sig till efterrättel- gift kvinnas rätt till förvärvsarbete.
se de föreskrifter i fråga om full- ständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt medde- la.
Under sådan påtvingad tjänstle- dighet gälla också strängare bestäm- melser i fråga om avdrag å lönen Det är inte så många kvinnor, som drabbas av dessa undantagsbestäm- Mär- - En kvinna har det svårt ställt i kampen för tillvaron så till vida, att hon inte kan vara solidarisk med och arbeta för sitt köns intressen utan att p i emot och skada sina egna priva- ta.
Hon ställes alltså inför valet: mitt eget bästa eller det helas?
på ett annat sätt än mannen i allmänhet melser, men det är tendensen, som är Han kan arbeta för sig själv utan att värd beaktande.
komma i konflikt med de allmänna Den nuvarande äktenskapslagen intressena eller sitt köns med den rätt den ger till skilsmässa Der är därför ytterligt svårt, tills- utan annan skilsmässogrund än den vidare omöjligt, att få kvinnorna, ens ena makens önskan att bli fri, ökar i de yrkesarbetande, solidariska, man hög grad äktenskapets yrkesfaror.
skall inte räkna med någon sådan so- Det enda sätt, varpå den gifta kvin- lidaritet.
Ty deras flertal lika litet nan kan minska den stora ekonomi- som männens, vilja gå mot sin tillfäl- ska risk, som ett giftermål inn K a n s k e fördel är att behålla kontinuiteten i sitt Kanske skulle åtminstone några värvsarbete Låt oss inte säga n fler omfatta solidariteten på denna ont om äktenskapslagen.
Vi ha själ- punkt, om de fullt fattade, att anlop va velat den.
Den har sprängt äk- pet mot de gifta kvinnornas förvärvs- tenskapets trygga hamn.
En sådan arbete är den första punkt, där reak- existerar icke mer.
Dagliga tära fall tionen mat kvinnornas förvärvsarbe- bevisa för de gifta kvinnorna och te överhuvud sättes in.
Den kom- de förlovade - att marken gungat mer icke att stanna där utan gå vi- under de gifta kvinnornas filter och dare.
Det är inte alltså bara m ö j - när som helst på mycket kort var- -
Svar till professor “ Vad är på tok i England ” Cassel Först nu har någon gjort mig upp- märksam på, att professor Cassel i Karin Kock, sin ledare om bostadsfrågans ekono- som f. n. vistas i mi i Sv.
Dagbladet av den 14 nov.
England för att gjort mig äran att namngivna mig bedriva national- ekonomiska bland det resande sällskap han omta- dier, börjar i det- lar, som far t i l l främmande land och ta nummer med faller i beundran över vad man " hän- en inledande " " - delsevis ” får se samt vid återkomsten skildring en serie artiklar Över utropar detta som ett föredöme.
Englands mest Jag förstår, att den ton, varmed brännande natio- professor Cassel vänder sig mot min artikel i Tidevarvet.
härleder sig av den överlägsenhet en man anser sig kunna hyra gent emot i vad m kvinna som beträffar samhälleli- I ga angelägenheter.
Men denna gång rör det sig om byggnadsverksamhet, ej endast om nationalekonomi, och min uppfattning i byggnadsfrågan grundar sig ej allenast på några in- tryck från ett tillfälligt besök i Oslo, utan därjämte på en mångårig prak- tisk verksamhet icke minst i avseende p i att uppföra bostäder.
I likhet med den gamle Herman Wrangel får jag säga att: ” Vad jag haver sagt, det London I november 1925. att ta upp denna affärsgren och Det starkaste intryck man får, om konkurrensen på den internationella man försöker följa engelska ström- marknaden har drivit dem att intaga ningar för närvarande, är att Eng- en alltmer aktiv hållning: de ha funnit land står inför den uppgiften att lösa att de måste arbeta för att uppehälla en mångfald ekonomiska problen och sin ställning som världens finanscen- att man här inser, att m lösning är trum.
Man har på detta område lyc- nödvändig, om England skall kunna kats genomföra en verklig omdaning hålla sig uppe p i sin förutvarande av de engelska bankerna i jämförelse standard.
Kriget är dock ej den UT- med tiden före kriget.
Likaså inom sprungliga orsaken till det nuvarande industrien.
Man såg ej eller ville ej ra.
Advokaten Eva Andén höll på in- bjudan av Frisinnade Kvinnor i Gö- Även om Englands nuvarande be- teborg fredagen den 20 dennes före- folkningspolitik, som är liktydig med drag om “ Kvinnorna under lösdri- egna händer.
dess emigrationspolitik, pressats fram varlagen ”.
under trycket av den allt dominerande Advokaten Andéns föredrag upp- arbetslöshetsfrågan, så u r det likväl tog i huvudsak de synpunkter, som tydligt att på botten ligger den upp- skrivelse till regeringen av den 7 maj detta år.
Såsom medlem i Riksför- bundets lösdrivarkommitté har ju också advokaten Andén övat strort in.
flytande på denna skrivelse.
När Emigrationspolitiken blir adv.
Andén nu ytterligare för fram imperiet.
Om så vore, s i skulle hela se den alltmer hotande konkurrensen läget.
frågan i den allmänna diskussionen problemställningen vara mycket enk- från de nya industriella stormakterna.
därför även ett led i den nya imperie- så är det emedan hon anser att det lare.
Men kriget har aktualiserat Engelska företag följde e j med i de politiken: att stärka Englands ställ- är nödvändigt att kvinnorna med va- problemen, har liksom ställt dem i amerikanska och tyska modernise- ning genom alt stärka sambandet PI- kenhet och intresse följa frågans ut- veklining.
Regeringen har f.n. över- blixtbelysning och fört fram dem i rings- och koncentrationssträvandena lan imperiets olika dalar.
lämnat åt experter att utarbeta ett brännpunkten av den offentliga di- med det resultat att de utträngde- pi Det är väl knappast något annat förslag till ny lösdrivarlag.
Fattig- skussionen.
Depressionen efter 1920 många områden.
Nu måste man taga land i Europa, som gör ett sådant vårdslagstiftningskommitténs förslag haver jag sagt. ” Men icke heller mera.
Jag har inte yttrat ett ord om Sveriges bostadspolitik eller framhål- lit Norge som mönster för Sverige även om jag ej kan inse, att det be- har tvingat engelsmännen alt analyse- hövde såra nationalkänslan.
Jag har läget på ett sätt.
som man kanske ej annan skulle ha gjort.
Den stör- endast skrivit om: Vad Oslo gjort sta svårigheten ligger dock i att kun- att avhjälpa bostadsnöden.
Jag har na skilja de mera tillfälliga orsaker-.
Lösdrivarna igen och ofta grymma rätt reglera folk- mängden eller om vi skola själva mål- medvetet och rationellt tig:, saken i inte heller talat om byggnadskostna- na till läget av i dag från de mera derna, ej heller lovprisat statslån till djupgående.
Den svårigheten gör, bostadsbyggen, men jag h a r isat att man i den praktiska politiken de kommunala byggnadernas före- gärna tillgriper utvägar som kunna lätta situationen för ögonnblicket, men träden framför den enskilde företa- vars framtida vekningar äro mera gams.
Det är min åsikt — det må tvivelaktiga.
vara aldrig d sentimentalt — att var- En holländsk tidningsman, som av je medborgare har rätt till ett hem, li- “ The Spectator ” blivit ombedd att be- kaväl som han eller hon skall ha till svara frågan ” What is wrong with gång till sjukhus, skolor, bibliotek, England? ” sammanfattade sin åsikt i följande åtta ord: " England has idled nöjeslokaler, väntsalar m. m.
Jag har and played away her position. ” Detta under min tid som jordbrukare - och är emellertid ej endast en utlännings jag Iran ej kallas nybörjare — d gott syn på saken; engelsmännen uttrycka som för varje år uppfört m eller fle- ofta själva samma åsikt.
Redan år ra bostadsbyggnader.
Jag har också 1919 hörde jag en av de äldre engel- nationalekonomerna framlägga fått betala dem, ej som skattedraga- ska re utan ensam, och jag vet, vad det denna synpunkt, fastän i något andra ordalag.
Hans framställning gällde kostar.
Men jag har också kommit närmast Englands bankväsen och den i kontakt med dem, som skulle bebo kunde sammanfallas p i följande sätt.
dessa lägenheter mer M en skatte- Engelsmännen ha tack vare den mor- dragare gör, och jag vet, att ingen- ma expansionen på adertonhundrata- ting är av d stort värde som goda let förletts att betrakta sin ställning bostäder.
Det är inte någon inkomst som den i ekonomiskt avseende främ- i reds penningar, och dock är det sta nationen såsom m given sak.
Man en oersättlig vinst, ett ovärderligt ka- slog sig till ro med de resultat man pital för hela vårt falk och vårt land.
nått och ansåg det självklart, att öv- När det gäller an uppföra bostä- riga nationer alltjämt skulle erkänna der åt bostadslösa, d i har man icke Englands supremati.
London var värl- räd.
mes att uppföra ett stadshus för dens finansiella centrum, därom råder oräkneliga summor.
det är nödvän- ej något tvivel.
Men de engelska d i g för samtid och eftervärld.
Det bankerna väntade att de utländska fir- kan invändas, in det senare erhöll morna skulle finansiera sina affärer många frivilliga bidrag, vilka e j stå i pund, lom i deras ögon var den en- till huds när det gäller den vardigli- d i valutan att räkna med, med den på- ga, bittra nöden, som inte har någon följd att det huvudsakligen var ut- ländska banker och en del privata glans att förläna.
Men bostadsfrågan är och förblir firmor, som bedrevo handel i va- m av vara allra viktigaste samhälls- lutor i Lomdon.
Kli @ tvingade frägor.
BLolinh ramm.
emellertid de m&amp;ka bankerna fattningen.
att England är överbefol- kat och a n det därför är önskvärt.
att en del av befolkningen flyttar över till andra områden, framför allt inom skadan igen och det arbetas därför starkt intryck av överbefolkning på inom många områden, inom industrien m främling som England.
Man kan såväl som inom jodbruket, på en m- e j komma ifrån människomassorna organisation för att öka den engelska och man har m stark känsla av att konkurrensförmågan.
en alltför stor del av Englands be- Denna förändrade uppfattning rö- folkning lever under förhållanden, rande läget väckte även en annan frå- s o m äro ovärdiga en nation som den ga.
Om den hastiga ekonomiska ut- engelska.
Jag vet väl, att man e j får vecklingen under hela adertonhundra- draga alltför vittgående slutsatser a~ talet, vilken möjliggjorde en stigande vad man ser på m resa.
Men jag har till ny lag, som bibehöll den gamla sammankopplingen mellan vagabon- der, kriminella element och kvinnliga en modern lagstiftning.
Man måste dela upp lösdrivarlagen och lagstifta för de särskilda kategorierna.
Då frågan nu genom adv.
Andéns föredrag kommit upp i pressen, tor- de det icke vara olämpligt att än en gång införa den sammanfattning v i i Tidevarvt nr 19 gjorde av försla- “ the Mile ” i Edinburgh.
levnadsstandard för en alltjämt vä- gått Royal xande befolkning, var något exeptio- förut m hemvist för den skotska ari- Ingen särlagstiftning rörande myn- nellt, något som e j kan väntas fortsät- stokratien, nu slumkvarter med ett diga kvinnors sexuella vandel.
ta I framtiden, s i måste befolknings- myller av smutsiga, trasiga, sjukliga Bort med lösdrivarlagen och sed- frågan få Ut helt annat aktuellt in- barnungar och kvinnor i flackar utan- lighetspolisen.
tresse än förrut.
Kriget bragte ett för hus, vilka sågo ut som om de ej Övervakning till myndiga ålder- hastigt slut på m utvecklning, som re- varit varken reparerande eller rengjor- genom barnavårdsnämnd.
dan tidigare visat tecken att stagnera, da på mind hundra år.
Jag har farit Omhändertagande av psykiskt och förde därför fram i den allmänna genom flera gruv- och fabriksstäder: fekt ungdom.
, diskussionen samma problem, som samma intryck av grå tristess, smuts Upprättande kvinnohärbärgen.
sysselsatte Malthus och hans anhän- och fattigdom.
I London behöver Statsunderstöd av enskild rädd- gare för ungefär hundra år sedan.
man bara vika av från den stora stråk- ningsverksamhet.
Denna fråga berör dock ej endast vägen och ströva genom kvarteren Upplysning i det sexuella livets bio- England, utan hels världen.
Kunna bakom affärshusen för att få Jamma logi, hygien och etik.
vi bereda plats för alltjämt växande intryck.
och lyckas man titta in genom.
Ur Göteborgs handelstidnings ut- människoskaror utan att sänka lev- m dörr i m av husen, möter man en förliga referat av föredraget ta vi en nadsstandarden?
Under adertonhun- bild, som man ej lätt glömmer.
Mör- viktig synpunkt, som icke blivit beto- dratalet ya^ det möjligt, men framti- ker, smuts, förfall, och Överallt män- nad i skrivelsen.
Det gäller lagens den ter sig ej lika ljus.
Vi behöva niskor, hopade tillsammans.
Om man mannamån mot de fömögna.
Lagen riktar sig egentligen mot de därför ej bli alltför pessimistiska och betänker vad lom gjorts och fortfa- måla bilder av en svältande mänsklig- rande göres i London och i England fattiga kvinnorna, medan de, som ha het, för vilkens uppehälle jordens re- över huvud taget för an rids bot surser äro otillräckliga, och man må- på d e m missförhållanden, kan man äga egna medel.
Vidare drabbas m- ste framförallt akta sig an a- den sto- ej frigöra sig frän det intrycket, an dast den, som mottager betalning, av ra arbetslösheten efter kriget dra den det behöves andra och kraftigare åt- lagen, medan den betalande går helt fri.
Fattigvårdslagstiftningssakkun- slutsatsen, att toppunkten redan nåtts.
gärder än de tidigare.
niges nya lagförslag, där uttrycket Frågan gäller mir, huruvida vi skola Englands problem av i dag: emigra- “ ' utan egna medel ” tagits hon.
har arbetslöshetspolitiken, emellertid rönt kritik av såväl över- låta naturen själv på sitt godtyckliga tionsfrågan, omorganisationsplanerna för industri- ståthållareämbetet som fångvårdssty- en och jodbruket, tullstriderna, alla relsen, där ma " vill behålla det eko- nomiska strecket.
F.n. är emellertid dessa problem måste ses mot den bak- ett nytt förslag under utarbetande.
.
pund jag försöket skisserna här ovan.
Då hela problemet är mycket brän- Jag skall i några artiklar försöka ge nande, torde man få antaga, att det- en bild av hur för närvarande i ta kommer upp vid riksdagen 1927.
Inom Frisinnade Kvinnor i Göte- England arbetar på an komma till- borg var intresset för frågan stort rätta med dessa frågor.
och advokaten Andéns synpunkter Karin Kock.
vunno gillande och understöd.
ta f i ramtiden.
upp av de- polisen ej får ingripa mot dem som man.
.
.
.
.
Nu har vi romantiken här Roma, farväI!
Av Fil.
kand. Elsa Wilkens En av Frankrikes största nu levan- de diktare.
Comtesse de Noailles, har ägnat en tacksamhetens dikt t i l l ro- mantikens stora andar.
Så länge li- Eviga Roma, stad av många sekler!
Darrande glans av tusenårig måne ned och blånade bort, där tempel och kolonner ka perioderna i hans diktning.
Sjäv har han även genom att i år utgiva ett självbiografiskt arbete velat sägs oss, att han känner sig stå vid ett av- slutat skede.
Studiet av Pär Lager- kvists verk har ett dubbelt intresse, ty hans utveckling speglar i stort sett expressionismens utveckling i Tysk- land.
med vilken han under alla år stått i intim kontakt.
Himlens hemlighet av år 1919 är ännu en stammande fråga, e t t skä- sänkte sig stiga mo?
höjden.
säger hon dir. kunde hon finna näring i Hellas, i d e klassiska poeternas stilla, upphöj- da värld.
Men när lidandet kom.
fann hon ej längre någon tröst hos dessa.
Då gick hon t i l l Rousseau, Chateaubriand, Byron, Lamartine.
I deras upprörda, varma hjärtan åter- fann hon sitt eget.
I deras himla- stormande patos, i deras verop över världens uselhet fick hennes egen dia- harmoni ett befriande utlopp Hon meningen med det hela? ” Gud är utbrister: död, den gamle “ rättfärdige ” guden, som tillatatt kriget.
Men v i måste ” Välsignelse över Eder I stora hjärtan, I feberheta själar.
ändå ha någon att bedja till: Herre, vi tänka som trälar, som utbreda en skälvande murgröna det du tänkte rom gud.
— Inga vingar oss Iyfta skälvande murgröna på värl- till dig, o herm.
upp den, nakna mur det är väl också De unga göra sig en ny gud — i det vi begära av vår tids unga ro- mantik.
som framtvingats av världens Den Osynlige kallas denna människo- lidande under krigsåren.
Ännu är anden.
Denne är bärare av männi- denna romantik i vardande, men den skans högsta ideal: kärlek, försoning, tycks utveckla sig för var dag i klar- broderskap.
Anden som lever, när het och styrka.
Vår längtan att ori- seklerna dö, är evig.
S i skimrar entera oss i tiden driver oss att re- evighetens värld allt klarare igenom dan nu försöka få en aning om, vad jordelivet - endast ett steg, dödens den är och vad den vill port, skiljer oss ifrån den.
Som en Frankrike bereder sig att 1930 ii- nutidsmänniskas psalm klingar den ra den litterära romantikens 100-års- sköna dikten i ” Den lyckliges väg ”: människan bakom den påtagna ma- jubiléeum med stora festligheter.
Tvivla än en liten tid, snart skall du sken.
Men ingen vill medge inför Fransmännens kulturella pietet förne- tro. ” Människorna i Pär Lagerkvists hans samvetsfrågor, att masken är kar sig aldrig.
Någon renässans av tidiga dramer äro alla döda.
De träf- antagen.
Bakom sin älskarinnas upp- glättighet söker han e n äkta romantikens ideal inom deras nutida fas någonstädes ute i världsrymden litteratur förefinnes knappast.
Det och ropa ut sina frågor inför det ton av sorg och kärlek.
Förgäves.
Då drar han sig undan världen och Dödsstäm- är på konstens område de ha bli- oändliga tomrummet.
— vit återfödda i den riktning, vi kalla ningen ger vika, allt eftersom livet lever i sitt tysta rum för sig själv.
expressionism.
efter krigsåren åter glider in i gamla Dunkelt anar han i arbetarskarorna, Den litterära expressionism, som spår Det gäller att orientera sig p i som fylla gatan med ritt dova uppspirat i germansk jordmån unge- jorden igen.
Hur detta tillgår, be- en värld, dir glädje och sorg äro äk- fär samtidigt, var ursprungligen skriver författaren på den sista av ta.
där livet ännu är uthärdligt.
Men m reaktion mot 90-talets im- sina Valda sidor: ” Livet på jorden han har ej kraft att börja på nytt.
En annan novell.
som även hör till pressionism.
Världskriget, och inte vattnas av evighetens hemliga brygd.
minst nederlaget, har genom ritt li- Vi förnekar inte världen, inte livet, bokens bästa, heter Över Gränsen.
dande utvecklat den tyska rörelsen i inte det som är.
\ ' i förvildas av liv, En ung Stockholmsarbetare försöker avgjort romantisk riktning.
Dess vi stiger djupt ner, där det inte finns att hålla modet uppe med arbete och teoretiker bekänna sig också medvetet någon frid.
M e n när det hemlighets- sätter sig ytterligare före att därmed till gångna t i d e n romantik, dock med fulla rör vid oss med det yttersta av rädda sin syster och sin väninna från ett viktigt undantag.
De säga: För sitt finger, då svinner jorden och allt dem var livet ingenting värt, om det vad där är.
Vi är bara gäster på ej gjordes till konst.
För oss är kon- ett kort besök, snart bryter vi upp, då sten ingenting värd, om den e j är en öppnar sig nya världar för oss, " i går sök att rädda deras själar — han lå- trogen spegel av livet.
om den ej själv därin på en fast och trygg mark. "
är liv.
Pär Lagerkvist har haft en banbry- nar hem ett litet barn.
Sedd i sitt kulturhistoriska sam- tares otacksamma kall i vårt land.
ha förbrukat även den m manhang kan denna deras uppfattning Många äro de, som skola skörda, där hetens kapital.
Den väl förstås.
1830 hade man ett upp- han har sått.
Rudolf Värnlund är en lysningssekel bakom sig och var pre- av dem Hans i år utgivna novell- destinerad att låta teorierna ta över- samling " Ingen mans land ” infriar de man inte kan göra andra lyckliga, en handen i sin livssyn.
Vi ha maski- förhoppningar förra årets debutbok nernas århundrade bakom oss.
Vi ha ” Döda människor ” väckte.
Han spe- darwinismen och naturalismen, v i ha lar på de nya tonerna med den födde Vi förnimma här en ton av 18-årig det historiska sinnets renässans på diktarens konstkänsla.
Han griper världsmästare men också sorgen över 90-talet.
Det nya århundradet har gett oss m ny blomstring av psykolo- gien, som utmynnat i en medicinskt vet log emot henne, Svårmodig sjönk en oförgängligt s m i l till Klockornas klang från hundra kyrkor stiger liksom en suck och blir i rymden b o r t a — Stilla och stor, högtidlig och ljus bllr stunden, vilken kring din hjässa välver sin båge.
Tiden är snabb, dess vinge väldigt brusar.
Skuggornas natt, den ljuva, snart oss höljer.
Men vid din barm och under ditt Klarare glans blev vår, och strängaspelet sorlade då med sus av hjärtats pusslag, när mot din mantels vittrade veck blev oss beskärt att luta brännande pannan Minnes du skimret än av silverörnar?
Minns legioners kopparsköldars rassel?
Sorlande drar en djup melodi med brus av gångna sekler hän tramp, med rötter i den tyska expressionismen.
sin samtid.
Men hans ställning till Det finns ej en tanke i hans bok, som verkligheten blir för den skull e j min ej skulle kunna illustreras med citat dre tragisk.
Hans själ skräcker sig från samtida tyska diktare.
Kraften efter andlig rikedom, hans ande sö- hans skildring betygar dock hans självständiga författarbegåvning.
Han tydligen född i deras led, deras språk är hans själs modersmål.
vida han står i levande kontakt sande materiella liv söker författaren sig inåt mot andens värld.
Med äk- Titelnovellen i ” Ingen mani land ” ta romantisk ironi tecknar han en handlar om soldaten, som hamnar fattig stackares rika l i v (Den rike över Roma.
Likande gå mot solnedgång och skugga, gå emot kvällens flambeglänsta portar än dina barn med blommor och vin i öppna, sälla händer, Roma eterna.
Bittraste lott är trampa den man älskar, läm sin hand ur dens man ej vill mista.
Flöjternas gråt och tragiska körers dans till Thanatos ledsagar den som ör slagen.
l i m vid din barm i vida mantelvecken kunde vi dölja all vår gråt och klagan, kunde den bli till klang av musik, rom ett ackord ur fyra- strängade lyan.
Svårmodig drar en son av Nordens skogar slutligen bort från Dina kullar, Roma!
Darrande blått och flammande g u l d p å tempel Och palats i fjärran.
blåna och slockna.
Ur ” Tåg n:r 258 ”, ett postumt arbete av Harald Wägner.
stånd från borgarnas värld.
För Leo- narri.
som kommit bort från sitt in- nersta jag och blivit borgare och brac- ka, finns d e t blott en utväg, när han inser detta, att jaga m kula för pan- nan.
Från vår stolta teknik och bru- ögas stilla gyllne glans oss kommer evighet nära.
skruvade har fasta Nordens skogar moderligt hjärta.
på världens nakna mur! ” - Även Rudolf Värnlund son av snyftande ned vid dina marmorfötter.
Eviga Kon, Du slöt honom då med en liten ' id.
skall du tro står du nära vid evighetens bro Du skall gå däröver trygg pilgrim från ett liv, som dig fört till detta djup mellan död och liv.
Dolt i mörkret känner du ren dess skumma valv.
Tvivla blott din !id ännu, själ som alltid skalv Utvald ifrån evig rid Tvivla än snart Redan till att en gång tro, tvivla ännu nära vid bro din förvissnings Ur Den lyckiges väg av Pär Lagerkvist.
och omedelbart efteråt en människa, en man som stannat hos sitt rik mans stora fattigdom, d i r han eget öde, som bär sin börda, som går sin väg från det förflutna till det kommande i det han nyttjar sin kraft, en människa, som ej vikit undan för det honom tillmätta lidandet och li- vet och därför är lugn och stark.
mannen) alla personer i boken en om för författarens egen själ — är d e många, som leva i ett rus natt får han en uppenbarelse.
Hans forna jag skiljer undermedvetna och framför honom: en enkel, arbets- En Pär Lagerkvist VaIda sidor Bonnier.
Kr.
3:75.
Pär Lagerkvist: Gäst hos verkligheten Bonnier.
Kr.
4:75.
Rudolf Värnlund: Ingen mans land.
Kr.
5:25. människor.
Han går ut att finna hans bok rent negativ.
Det är emel- lertid en synvilla.
Mot allt det mörka teckna sig unga och ljusa ideal, som vi i det föregåen- de sökt teckna På ett ställe ger oss författaren en klar bild av den män- niska, han gått ut att söka och som vi tillönska honom att finna: in levande
Sankta Johanna på Svart vitt på Dramatiska teatern.
Av Elsa Thulin Landstormscentralförbundets Kulsprute- sant, att ett attentat planerades mo, Mus- gevärkommitté sänder i dessa dagar ut solini den 4 november på 3-årsdagen av upprop över allt i landet för sin insamling revolutionen, så tror ingen på det.
Man av kulsprutegevär i det frivillig.
försva- tror, att historien uppdiktats för att av- Många har den stött genom sin cy- rets tjänst.
Ett sådant gevär, vars eld- leda uppmärksamheten från händelserna i hastighet är 500 skott i minuten, kostar Florens och lämna förvändning för ytter- nism Shaw har här e j kunnat för.
1,000 kr.
Kommittén har inte något hopp ligare munkavlande av oppositionen i par- neka sig själv.
Andra anse, att den alt landstormen inom överskådlig tid skall lamet och press.
grund och hotten är hela dramats b l i försedd med sådana genom statsmak- Terrorn går först och främst ut över klimax en dags revision a r pro- ternas försorg.
Därför skall nu allmänhe- arbetarna.
De vädja till sina kamrater i cessen mat Johanna.
All den feg- ten ge sina tior Ändamålet är att möjlig- andra länder i solidaritetens namn.
m göra för de ” uppoffrande männen i det fri- dessa tillställa Mussolini skrivna protes- het, som i alla tider vidlåtit männi- villig.
försvarets tjänst ” att avlossa 500 ter, kallar han dem offentligt fårskallar.
skosläktet, när det gällt a t t öppet stå skott i minuten.
Det hoppas man att all- Bojkott mot Italien diskuterades därför för en åsikt, som har majoriteten mänheten skall behjärta i ” dessa för vårt och förordas av arbetarpressen Det skall mot sig.
eller .att trofast följa och lands värn så ödesdigra tider. ” bli märkligt att se, om i n sådan bojkott försvara en banbrytare i hans oftast Skrivelsen har utgått tre veckor efter i stor skala, dels av italienska varor, dels vanskliga pionjärnärv — all denna Lacarnoöverenskommelsen slöts mellan de av exporten till Italien, verkligen kommer till stånd I t, är inte bara arbetarklas- forna fienderna.
feghet och egocentricitet passerar re- Inte den svagaste viskning av den nya sen, som av solidaritet med sina egna vy i epilogen.
Och när den förkla- andan tyckes ha nått dessa herrars oron klass- och partivänner ha intresse av en rade Heliga Johanna till slut står en- Det frivilliga försvaret är en tveeggad före- regimförändring i Italien.
Ur rent mänsk- sam och övergiven kvar p i scenen, lig synpunkt, måste alla önska det.
Dess- teelse.
Vi veta alla att det icke är neutralt utropar han: " O. Gud, Du som ska- ven av Warwick att nämnas Sällan att det samlar män av en bestämd politisk utom är det för alla land med demokra- pade denna sköna jord - hur länge har Hillberg lyckats utforma och ge- färg.
Om detta ” försvar ” beväpnas på fri- tisk styrelseskick en fara att i Europa Sybil Thorndyke som Saint Joan.
skall det väl dröja, innan den blir re- nomföra en s$ temperamentsfull och villighetens väg med ett d pass fruktans- finnas två stater, Ryssland och Italien, som fullständigt på det mest öppna sätt do att mottaga Dina helgon?
Huru äkta gestaltning.
Vad Alw beträffar, värt vapen som kulsprutegevär, d är detta proklamera diktatur framför demokrati.
I Våren 1924 slog Bernhard Shaw länge, U.
Herre, huru länge? ” I den så var han manlig engelsk a h preste- en utmaning inte bara mot pacifisterna, in- Italien är statens, lagsamhällets, makt full- sitt lands teater- och litteraturkritici slutrepliken ligger all Shaws rade m klar och god diktion.
Bro- te b r a mot dem som beslutat den " ya ständigt förintad.
Det är ett dåligt exem- skepti- försvarsordningen utan också mot dem som med häpnad och tog både dem och pu- cism och misstro mot människosläk- vaIIius långa utläggning inför domna pel.
Dessutom är det den oansvariga stå i politiskt motsatta läger.
Varning i l l - äventyrliga och storhetsvansinniga fascis- bliken med storm genom sitt senaste tet.
len var ypperlig.
Däremot var hastar- så fri.
att ge tior till K.G. kommittén.
men, som har ledningen av landets utri- verk, krönikespelet Saint Joan, som i den Dunois icke tillräckligt kärnfull kespolitik.
.
Jag såg Saint Joan på New Thea- krigartyp.
slutet av mars hade sin premiär i London.
V a d som väckte så stor ter i London försommaren 1924.
Ehuru föreställningen var lång, förvåning i detta drama var det fak- Hjältinnans roll uppbars av den be- märktes icke hor publiken någon av- Dagens Nyheter har påpekat ett faktum, När Tidevarvet går i press, debatteras tum, att Shaw i detsamma vid när- römda skådespelerskan Sibyl Thorn- mattning i dess intresse.
Regien har över vilket varje intresserad har tvingats att göra sina reflektioner Det nämligen väldigt i tyska riksdagen om Locarnoför- mare 70 års ålder plötsligt virade sig dyke, som förlänade en oförglömlig också all heder av sitt arbete.
att svenska kyrkans hållning sådan den ut- dragets antagande.
Socialdemokraterna, gestalt åt diktarens skapelse.
Hon som " a promising beginner ” så- — Översättningen som är verkställd tryckes vid kyrkomötet är m helt annan, demokraterna och tyska folkpartiet äro för som en framstående kritiker uttryck- hade i sitt yttre, såväl som i tal och av Ebba Low, f. Byström, och * is- mera oböjligt konservativ, mera avvisande förslaget.
Yttersta högern a h yttersta te sig.
Shaw, den obarmhärtige, åtbörder, den övertygande kraft och sör Gustaf Linden, är ypperlig.
Skå- mot tidens krav a h tidens nöd än d a vänstern spara inga kraftuttryck emot det- brutale samhällssatirikern, hade hit- intensitet, som helt rycker en med.
despelet bör läsas, både av dem, som ekumeniska mötets, som visade m viss vilja samma.
De tysknationella, av vilka vid att lyssna a h lära och m bestämd insikt Dawesplanens antagande somliga röstade tills alltid fröjdats åt att ägna sin ge- som kommer m att glömma tid och ha tillfälle se det uppföras -,, -.
rum, som kommer varje själssträng andra.
ni åt ett hänsynslöst förstörelsearbe- te aldrig låtit sig påverkas av ve- kare känslor av medlidande, förstå- else för denna jords svaga.
ynkliga och beklagansvärda bebyggare.
Men i sitt mästerverk Saint Joan vi- - och av att vibrera.
Och i ögonen hade hon den fjärrskådande blick, som skänk- om kyrkans svaghet a h underlåtenhetssyn- för, andra emot, ha förklarat sig mig.
der.
Dagens Nyheter drar av kyrkomötets mol.
I England var som bekant alla par- hållning i psalmboksfrågan, d i r det trot- tier for fördraget, liberaler och arbetar- sade opinionen, i frågan om borgerlig h- partiet skulle önskat det mera radikalt i gravning a h utökning av lekmannaelemen- fredlig riktning tet den slutsatsen att den underkyrkliga rikt- scenbelysningen i epilogens sista del ningen inom kyrkan ingenting förmår mot åstadkom en synlig sidan kring hen- den konservativa för vilken den prästerli- nes hjässa.
utomordentlig mot- Den andra ministären Painlevé har id- sar Shaw, att han äntligen inrett.
att ga fackföreningsrörelsens ledare, biskop Föreningen Frisinnade Kvinnor i Lindberg, anses stå i spetsen.
Biskop Lind- lit @ finansdagarna.
Socialdemokrater- tiden är kommen för honom alt byg- spelare hade hon också i den skåde- Kallinge, Blekinge, hade den 5 nov.
berg blev hänsynslöst nertystnad i / ~ audito- na, hittills utanför regeringen, ha förkla- spelare, rom kreerade kungens roll.
ga upp, att skapa positiva värden.
anordnat offentligt möte i Kallinge riet på ekumeniska mötet.
Hans rat sig vilja inträda i m ny ministär och Och resultatet visar sig omedelbart Mr.
Ernest Thesiger, en bror till för- bruks samlingssal, som välvilligt upp- där ta ansvaret för sina egna finanspla- kyrkomötets ovanligt hårdnackade h Han har i detta ritt krönikespel gjort re vice-kungen av Indien.
Han gav låtits.
ning kan vara en reaktion mot i deras ögon ners förverkligande.
Huvudtalare var fröken Maja Såväl i Tyskland som i England synes tvenne saker, som han hittills aldrig en spröd, viljelös degenerationstyp, alltför moderna tendenser, som gjorde sig från Spjutsbygd, höll Åkesson av socialdemo- gällande vid ekumeniska mötet.
Dagens vänstersammanslutningar visat sig mäktig i något av sina före- en illusorisk framställning av den föredrag om ” Gandhi, Indiens märk- Nyheter tror också att den nykyrkliga rö- krater och borgerlig vänster pi vissa be- svaga och famlande mo- danande, gående skådespel: dramatiker ligaste man ".
Skildringen av den relsens svaghet beror på att dess ledning, stämda frågor vara under vardande.
Är har han i Joans gestalt skapat en le narken, sådan Shaw har tecknat ho- sällsamme indiern och hans lära gjor- Ejnar Billing, Manfred Björkquist, ha en inte det en fingervisning även för andra te henne helgonglorian.
långt innan - En Mötesplatsen som ” Som vande varelse av djup och fängslan- nom.
de skönhet.
Som filosof har han Vi- Föreställningen på Dramatiska tea- s t, att han nu besitter en egenskap tern blev ett av de evenemang, man som han hittills komplett saknat: med tacksamhet har all ritt a t t vara de ett djupt intryck p i den talrika vacklande och oklar hållning.
” En Nita- publiken.
Efter föredraget följde nale Beskows raka väg, är m säkrare iv '.
violinsolo och uppliisning.
heter det.
Ja, men Natanael Beskow är Mötet var det första offentliga, icke i statskyrkans tjänst, ehuru han ut- som föreningen hållit, och anordnar- övar en prästerlig gärning.
Det är m i vördnad, d.v.s. medkänsla och god stolt över.
Man kan tryggt säga, att na betrakta det som synnerligen lyc- detta sammanhang ganska betydelsefullt vilja ", enligt ovan citerade kritikers verket tokades lika medryckande och kat.
faktum.
M.Th.
utsago.
konstnärligt här som i London.
T- Saint Joan, eller Sankta Johanna, ra Teje i titelrollen hade skapat en som verket heter på svenska, är ett övertygande gestalt.
Särskilt hade EL synnerligen omväxlande program var Det vill till att vi äro mera bortskäm- krönikespel i sex scener och en epi- hon lyckats låta det sunt rustika i d o fröken Karin Schu tz hade r a l l för sin log.
Därtill kommer ett företal på bondflickans psyke gå hand i hand uppläsningsafton i Viktoriasalen den 19 da med många nyheter och ohyggliga ny- heter i n någon annan generation för att närmare 90 sidor ett äkta Shaw- med sierskans, den gudabenådade bud- dennes.
Aftonen inleddes med ” Norrsken Y, skola u det, som sker i Italien d tran- Blomberg.
Poem opus och av stor vikt för rätt för- bärerskans extatiska och förandligade över staden ” av Harry kilt som vi göra.
Ibland kan man undra av Dan Andersson, Erik Lindorm, Snoil- ståelse av skådespelet rom sådant.
I trossvisshet.
Den svage hållningslöse om vi i denna filmens guldålder röra hop sky a h Karlfeldt föredrogos både med film a h verklighet så pass, att vi icke ha företalet klargör Shaw vad han av- och larvige dauphin — konungen spe- känsla a h temperament.
k l i n för oss att Mussolini är en verklig ser med sitt verk och bemöter redan lades så pars chargerat av herr Tor- Starkast intryck gjorde helt visst de bå- figur, icke en filmbov.
Annars kunde på förhand de anmärkningar, som sten Unge, af than verkade fullkom- da prosastyckena, Katherine Mansfields v i väl inte låta bli att vakna upp för det han väntar sig av kritiken.
Han går ligt imbecil.
Shaw har visserligen " Film " a h Hans Aanruds " När vildgäs- faktum, att i ett europeiskt, civiliserat sen kommo ”.
Där kom föredragshållar- också i detsamma in på en analys av tecknat honom som degenerad, men land i vår tid lag och ratt satts ur spe- innans vackra, d j u p röst med sin goda let, ett beväpnat politiskt parti med eld hjältinnans gestalt, sedd mot bak- ej såsom fysiskt defekt.
Det finns berättarton mest till sin fördel.
En fin grunden av den tid och den miljö, i ett franskt talesätt.
som i detta fall tolkning gavs åt Tagores ” Det döda bar- a h blod a h hänsynslöst undertryckande av all opposition tagit makten, och t i l l vilken hon levde.
Han påpekar, att bort tillämpas: “ glissez, net ”.
” Bergliot ” av Björnstierne Björns- n ’ appuiez diktator korat sin ledare, Mussolini hon, p i pund av de oerhörda far- pas! ” A v de övriga rollinnehavarna, son, som avslutade kvällens program, Det sägs ju alltid av den våldsamma dringar hon ställde på alla - från som alla voro goda, förtjiina särskilt gjorde ett mäktigt intryck och visade att revolutionens förespråkare, att våldet la- fröken Schultz levt sig in i sin uppgift.
den högsta till den lägsta - av mån- Gösta Hillberg sam den fanatiske Också hälsades hon med välförtjänta, kraf- ga ansågs outhärdlig, under det att kaplanen och Gabriel Alw som gre- tiga applåder.
andra, som hade klar blick för hen- kännetecknats av m ständigt stigande bru- nes underbara vitalitet och okuvliga talitet, ett sig hopande av våldsdåd.
De tro, betraktade henne rom ett under- senaste äro Bartolomeidåden i Florens, i början på oktober, då fascister övade ett verk.
Faktum är också, att genom formligt skräckvälde i staden och mot- hela dramat Johannas helgonskap ståndare mördades L sina sängar om nat- och hennes ” tomboyishness ” (” pojk-, — flickaktighet ”) gå hand i hand Handling och tanke ha sammanspn- nits med fast och osviklig logik.
A v dramats sex scener är utan tvi- vel den inför inkvisitionsdomstolen den starkaste Vad epilogen beträf- far.
så har den som — man kunde vänta sig blivit föremål för syn- nerligen olikartade bedömanden ten efter Katarina av Medicis mönster.
Från Italien kommer nu inga andra meddelanden: in sådana som censurerats av Mussolinis regering.
Oppositionens stämmn är kvävd av censuren, t i l l och med utländska medborgare hindras att i privat- omdömesgilla allmänheten i Europa slutar att tro ett ord av vad som officiellt med- delas från Italien Även om det vore länder?
Levertin höll tisdagen den 24 kåserande föredrag o r s En intresserad publik fick följa presidenten a h kungliga besökare på en film genom utställnings- området, varefter en närmare granskning följde, särskilt av den franska möbel- a h modeutställningen Fru Levertin har tyd- ligen grundligt studerat densamma Hen- nes omdöme utföll icke enbart till dess be- Fru Anna november ett sommarens Parisutställning röm.
+- Parisutställningen är ju i viss min görande gen- det moderna konsthantver- kets fullständiga genombrott.
Vår press och vår allmänhet har ägnat den blott allt- för liten uppmärksamhet i förhållande till dess betydelse.
Publiken syntes vara tack- sam mot fru Levertin, som kompletterat deras kunskap i detta avseende.
rinner — got något — en Innan vi besluta oss för nå- som intresserar er lika Insänd litteratur Bonniers förlag:.
Emilia Fogelklou: Befriaren i hög- grad.
Herrn Så tyckte viss vi att vi borde fråga &lt;,m råd — — GretaBergholmen:Under stjärnor- Frun Bereda Er på — Herrn Det gäller nämligen vår sommar- M.
Dikter.
Kr.
2:50.
Johannes Edfeldt: Unga Dagar.
Dik- kanske en då- vistelse.
Vi h a för vana — lig vana, vad vet jag att avlägsna oss ter.
Kr.
2: 5 0.
från staden två månader v a r j e år (Tjä- Friedrich Heiler: Sadhu Sundar narna göra missnöjda miner).
Frun (menande) Det finns andra familjer Gunnar Ahlberg och Lindälv: Elof som resa bort sex månader av året.
Herrn Vi behöva det för vår hälsa, frun Holland.
9 kr.
(Serien Tro och Forskning:) o c h jag T.
R. Glover Jesus i människornas Frun Ja, herrn behöver vila sig, förstår Er — — NI.
Herrn Ibland fara vi till havet, ibland bergen.
Ibland besöka vi helt enkelt lantgård (Tjänarna röra sig otroligt).
ville rätt fram fråga Er, vilketdera Ni erfarenhet.
Kr.
5: —.
S.
N.
S. Talbot: Den kristna trons N. pånyttfödelse.
Kr.
3:50.
H.
H.
J. Schou:Religiositet och sjuk- Vi Kr.
2:75. fö- l i g ~ sinnestillestånd.
till vår redraga.
Vira Eklund: Odygdens vägar.
Kr.
3: -.
Frun Eller åtminstone — John Oxenham: Min madonna på Herrn Fråga, om vi kunna räkna på Er.
Frun Julia, ni är äldst — ni är minst heden.
Kr.
5:25.
Raymond: Ernest Det stora även- ung vill jag säga.
Vad säger Ni om sa- Handlingen tilldrager sig i en elegant sa- ken?
tyret.
Mary Borden: Jane, 2 delar.
Per long omkring år 2000.
Julia Jag vill inte alls lägga några hin.
Personer: Herrn i huset (omkring 30 år).
der i vägen för herrskapets planer.
Men vid havet blåser det för mycket för mig Frun i huset (omkring 25).
Julia (kokerska.
Fet med röd- I fjällen får jag svindel, när det är högt blänkande kinder).
upp.
Vad lantgården angår, beror det ju Kommer herr- Mathilda (husa.
Har den illma- på, var den ligger — riga minen hor någon som vet skapet a t t ha främmande?
Frun Jag hade nog tänkt det, men - mycket).
Julia I så fall följer jag absolut inte med.
Ernst (betjänt.
Ser ibland ut som clown med sitt röda hår).
Man far väl inte, 111 landet för att for- störa sig.
Casimir (chaufför.
Stram Frun Jag hoppas att Ni.
MathiIda — t i l l följd av sitt högstående, ve- Mathilda För min del är det mycket en- Nutidens Förlags A.-B.
tenskapliga yrke).
kelt.
Jag kan inte stå ut att bo annat I n i J. Stadling: Spöket på Högvålen.
Tjänarna bilda m halvcirkel runt om stan.
Kr.
2: 50. herrskapet som sitter i soffan.
Frun Men för två månader!
Svenska Andelsförlaget: Herrn (lågt till sin fru).
Tala du Vad en köpman Matthilda De säga alltid två månader.
En Frun Nej, gör det d.
.
Kr.
1:50.
— Jag vill säger om kooperationen.
Herrn — För att få förebråelser sedan gång, när man är där, så inte sätta frun i förlägenhet, men nog Lars Hökerberg: — Annie Vivanti-Chanris: Mor och finns det andra husor att få.
Frun — Seså, skynda dig nu Frun (stucken).
Lyckligtvis!
Herrn — (tänder en cigarett att in- ge sig mod).
Mina hm — — kära hm — — Herrn Nå än Ni, Ernst?
Ernst Jag säger som MathiIda.
Om vi 5:75.
Elias Kræmmer: Vågorna välva.
ändå reste t i l l havet, kunde det ju finnas lite nöjen dir.
Men bondlandet, fy katten.
Natur och Kultur: James G. Frazer: Den gyllene gre- Herrn (godmodigt).
Jag slår vad om att Casimir ändå är den klokaste av Er.
nen, II.
Kr.
9:50.
Rättsstaten Casimir Klok, klok!
Är det klokt av Er att fara långt bort på landet, när man kan Kr.
4:75. hämta frisk l u f t i parkerna hur mycket Serien Levande litteratur: Char e l s Darw n i: Darwin: Resa kring jor- som helst!
Tjänsteandar Kr.
6:50., - min Axel — V. Jonsson: m, Severin Christensen: Herrn Nå, som luftombyte betraktat — den.
Kr.
5: —.
Ovidius: Kr.
5: —.
Casimir Jag behöver inte luftombyte!
Frun Det är mycket nyttigt för hälsan Serien Myter och sagor: Edv.
Lehmann: Myter och Sagor Alla Vi strunta i hälsan!
Kr.
7:50.
Frun Nåja, vi f6 annonsera efter andra på väg genom världen.
Jarl Charpentier: Indiska myter d6 Metamorfoser (Tjänarna draga sig tillbaka).
och sagor.
Kr.
7:50.
Herrn In, det här var just trevligt.
Frun Du var inte nog diplomatisk.
Frun Där fick vi!
Herrn Vrid sa ’ jag.
Naturligtvis är det Herrn Man skall inte begära för mycket mitt fel.
Jag är nöjd.
Frun Tänk, att förr i världen var det Den flyttande personalen h a r efter ålta tjänarna, som fick betyg.
Herrn Nej, vad säger du?
dagars arbete avlägsnat sig.
På bordet ha Frun Jo, det är jag säker pi.
Jag hörde de lämnat ett kuvert m gång en gammal dam berätta det för Herrn (öpnnar det) Vårt betyg!
min mamma.
Frun Hur låter det?
Herrn (läser).
Vi undertecknade intyga, att h e r r och fru X ... ha av oss använts t i l l arbetsgivare under sex månader.
Vi äro mycket nöjda med deras uppförande.
De äro förståndiga och sparsamma, m smula för sparsamma.
De äro utomordentligt renliga.
Kära Jim!
och jag översätter det sålunda: ’ Cir- Skriften blev plötsligt dimmig och kusföreställningen är slut '.
Och det oklar.
Hon hade åter förlorat ho- kunna vi åtminstone vara gudarna nom — åter förlorat honom!
V i d tacksamma for.
ROMAN åsynen av det välbekanta, barnsliga Jag vill att hide du och Martini smeknamnet greps hon åter av sin skola förstå att jag är nöjd med mitt hopplösa smärta och i blind förtviv- öde.
Ser du.
vännen min.
jag vet att E.
L. VOYNICH lan slog hon ut med sina armar som mörkmännen göra sig själva en otjänst om den jord rom tyngde honom även och oss en tjänst med att så snart (Forts.) pressades mot hennes hjärta.
Hon återgå till hemliga rättegångar och Det lilla snyftande ljudet kom hen- tog åter upp papperet och fortsatte a t t exekutioner, och jag vet att om ni.
ne att se upp.
Han torkade ögonen läsa: som finnas kvar, troget hålla samman med den smutsiga blusärmen.
“ Jag skall skjutas i morgon vid sol- kommer ni att få uppleva stora Vi — tvingades att skjuta, fortsatte Vad mig beträffar skall jag gå han lågmält, mina kamrater och jag.
p i fängelsegården, lika lätt till sin- En soldat miste lyda order.
Vi bom- nes som ett barn när det får skollov.
made och måste skjuta på nytt — och nog inte många förklaringar mellan han skrattade åt oss — och kallade dig och mir.
\: i brukade alltid för- oss tafatta — och han hade varit så stå varandra utan ord, t i l l och med snäll mot mig.
när v i voro helt små.
Det blev alldeles tyst i rummet Ett Kära, inte hade du behövt sörja så ögonblick efteråt rätade han på sig, djupt över den dör gamla historien gjorde klumpigt honnör och gick sin med slaget.
Jag medger att det träf- väg.
fade hårt, men jag fick sedan lika Gemma blev en stund stående med hårda slag och repade mig efter den papperet i sin l a n d; sedan satte hon — somliga kunde jag till och med be- s i r vid det öppna fönstret.
Brevet tala igen och här är jag alltjämt var mycket tättskrivet och ibland som makrillen i vår barnkammarbok knappast tydbart.
Men de två första vid liv och sprattlande ”.
Men detta orden syntes mycket klart, och de vo- är nog sista gången jag sprattlar, och ro skrivna på engelska: i morgon ’ Finita — la Commedia ” Du H. O. Lange: Egyptiska myter och sagor.
Kr.
7:50.
Whitechurch: Hans högvärdighets ferier.
Kr.
5:50.
Serien Modern psykologi: R. Nickelsen: Tusenkonstnären PouI Bjerre: Studier i själsläke- gen.
Er.
3: —.
WahIström &amp; Widstrand: konst.
Louise Birke: De som längta Kr.
Albert Langen Verlag, München: Lotte Mittendorf-Wolff: Carl Mi- 4:75. chael Bellman.
Les presses universitaires France: Fröken Elisabeth Tamm M:me Edouard Claparède-Spir: den 24 en föredragsturné i Syd- Pour l ’ entente des peuples.
Lindblads förlag: Ernst Zahn: Erni Behaim.
Kr.
5:75.
Marie Dinesea: 3: —.
Eira Hellberg: gen.
Kr.
3: —).
I unga Den år Kr.
hemliga sån- (69) Getingen ting.
ut - O r if I die. ” lin halvtimma efteråt trädde Mar- tini in i rummet.
Han kastade det tryckta plakat han höll i handen och slog sina armar omkring henne.
- Gemma!
För Guds skull.
vad är det?
Gråt inte så!
Si som aldrig bru- ju ett ord som duger lika bra som kar gråta.
Gemma, Gemma!
Min äl- något annat.
skade.
- Jag skall berätta det sedan, Ce- sare.
hu - kan jag inte tala om det Flon stoppade hastigt ned det tår- dränkta brevet i sin ficka och lutada SLUT.
