# ID: svediakorp-per3263
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,331
# sentences: 505
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den första av ett nytt släkte Rättvisan och Crain- quebille 50 ÅR SEDAN DEN FÖRSTA KVINNLIGA FIL KAND. att den för- sta kvinna, som avlade akademisk exa- men i denna månad för 50-år sedan Det är knappast troligt Den här kände sig som den första av ett nytt släkte, Men hon var det.
Hon steg in i en ny värld, där varken hon eller männen, som givit henne plats där visste, vad som räntade henne.
Denna vår allra första studentska hette Betty Pettersson, var född 1838, tog studenten vid 33 års ålder och fi- losofie kandidatexamen 1875.
Vi veta inte mycket om henne.
Hon dog 1884 efter att några år ha verkat som lärarinna vid Ladugårdslandets läroverk.
Men det fanns flera som följde tätt efter henne, ett par av dem leva ännu.
V i erinra om professorskan Alma Cle- ve, som i början av detta år fyllde 80 år och fröken Maria Cederschiöld, som under en lång följd av år verkat i Aftonbladets redaktion.
Hon var chef för dess utrikesavdelning tills för endast fyra år sedan.
En gång kommer historien om des- att bli genomforskad och sa första försök skola göras till rekonstruktion av den typ de representerade om — gången heter Cranquebille tidsfånge ".
av Hennes öde är i viss mån olika mot Anatole Frances Crainquebilles, ty det är otvivelaktigt, att hon begått ett brott, inte bara mot ordningsstadgan wm iun, u b hon har verkligen varit inblandad i en mordaffär.
studentskan med förståelse, men man som framförts författarinnan före Men det är mentaliteten hos Kersti, undrar ändå, om hon verkligen teck- hennes entré pi scenen.
som närmar sig Crainquebilles.
P i sam- nat sin lilla studie efter levande mo- Skissen är ingalunda något märk- ma gång har den höga rättvisans brist dell.
på psykologi tydligen varit densamma i ligt dokument, och man skall kanske Kerstis fall som i den diktade historien.
Scenen tilldrager sig i ett lantligt förebrå oss, att vi så länge uppehållit Kersti hör till de små i landet, till de gammaldags hem med en förtjusande oss vid den.
Men det är ont om stu- föga begåvade, som dock inte ha tillräck- äldre värdinna.
Man väntar en vän- dentskeskildringar, i synnerhet på det lig helig enfald för att räknas till him- tidigare stadium, då studentskan var melrikets pretendenter.
Det finns intet av helig oskuld hos Kersti, hon är bara klent enastående, för många obegriplig.
begåvad, och han hade verkligen f i n för är en livslevande nybakad studentska, sig den gången, d i hon åtalades för gift- Hon kommer och uppträder kavat, Kanslern för universitetet i Oxford, mord för femton år sen, att om hon bara talade nyligen vid ett tillfälle till en men inte obehagligt, mera pojkaktigt nekade.
skulle ingenting kunna hända hen- än manhaftigt.
Men hon förfärar de samling studentskor.
Han bekände ne.
Och med d a envishet, som är dum.
närvarande damerna för att inte tala då, a t t han för några år sedan upp- hetens olycksaliga följeslagare, framhärda- om herrarna genom att till supén be- täckt att kvinnan var människa med de hon, trots graverade vittnesmål i tyst- nad och nekande.
Häradshövding Axel gära att få vara med då herrarna taga en intelligens, som borde uppodlas och Carlsson, genom vars förmedling Kersti ” pärlan ” och att efter supén röka ci- med sitt eget liv att leva.
Det är väl nu blivit fri, är övertygad om, att kunde garr.
Annars utmärker hon sig för ingen, som inte mellan raderna und- hon bara ha förmåtts tala inför rätten går att läsa det självironiska i denna skulle hon dömts endast till vad som juri- en viss käckhet, en solid okunnighet i husliga sysslor, som hon anser för- anmärkning, gjord i det nådens år diskt kallas efterföljande delaktighet i mor- det.
vilket hade betytt högst två års straff- nedrande för kvinnan och den mest 1925.
Men datera den femtio år ti- arbete, i stället för livstids, som Hon nu inna till husets unga dotter och vän- det nu kan sägas, a t t de representera- de någon alls.
Själva skulle de för- modligen aldrig medgivit att de voro banbryterskor, annat än just på grund problems lösning genom införandet av något slags univerialföda.
som skulle av sin akademiska grad.
Ett av de allra tidigaste spåren av serveras genom att man trycktr på en studentskan i litteraturen har signa- knapp i väggen, ungefär som när man turen Lea lämnat i en liten.
för övrigt tappar vatten ur en kran.
Det är något rörande av viIsegånget barn hor hen- ganska obetydlig skiss.
rom i på 1870-talet stod tryckt i en av de ne, och så uppfattas hon också av hu- mitten fick.
fakta om kvinnan.
För att fira jubileet har Akade- miskt bildade kvinnor inbjudit alla akademiskt bildade kvinnor och stu- derande t i l l en högtidssammankomst på Skansens Nyloft.
V i återkomma i nästa nummer.
En mors b ön Av KERSTIN HED Jag är en jordisk moder, ett grand av jordens mull, och bävande jag ropar, o, Evige, Ditt namn!
Den bönen som jag stammar är icke för min skull, men f ö r det käraste, för sonen i min famn.
En gång i tårar bod jag att han skulle danas blott sin fader lik, så god som han, så lugn i ve och väl.
Nu vet jag, att min bön ej hörts, att allt i arv han fått är en trotsig gnista ur min egen själ!
Min bön var kanske fåvitsk, kanske är bäst som sker, om än hans väg blir villsam och svår på alla vis, Närhelst hans hjärta såras och hugg i blindo ger, skall han piskas hårt och hett med ångerns ris D ä r andra vandra glada som till en lustig lek, där skall han pannan blodig mot hårda hinder slå — men ändå må jag glädjas ty dubbelhet och svek skall han aldrig riktigt lära sig förstå!
Min kraft är kort och ringa, och världen är så vid och för en skuldtyngd moder är svårt att vara lugn, om än jag vet och känner, att Du, Fader, står invid, när han prövas i bedrövelsernas ugn.
Då beder jag för livet åt den jag livet gav Blås varligt d d i glöden, o, Herre, ty jag tror, att det finns ett grand av ädelt guld, när slagget fallit av, kanske ädlare och bättre än hos mor!
Den, som erinrar sig Cranquebille, skall osökt komma att jämföra Kerstis och hans hållning inför RÄTTVISAN, som repre- senterade det stora okända, något nästan mer än Gud Fader.
eftersom det var mera obekant.
Kersti h u möjligen en tillsats av missriktad bondslughet, som alldeles kan till korta, därför att allt, som hon ställdes inför.
förbryllade henne.
Men den höga rättvisan har onekligen i Kerstis fall visat en brist på psykologi, som tyvärr inte är ovanlig för den upp- höjda.
Avståndet mellan Kersti och rätt- visan, representerad av en domstol.
vars uppgift han naturligtvis inte förstod, var så stort, att ingendera någonsin lyckas upptäcka den andra.
Men det hade varit rättvisans skyldighet att upptäcka Kersti i all hennes ringhet a h svaghet, hon var dock en människa, och hennes öde låg i rättvisans hand.
Först i fängelset blev Kersti upptäckt, insatt på sin rätta plats och verkligen om- händertagen till sist.
Nu är hon 75 år, och minnet av vad som varit, har börjat sud- das ut.
Hon tror nu, att hon aldrig be- gått något brott, men på samma gång h u hon intet agg till dem, som dömde henne.
Till en viss grad har han i hela sitt liv behövt att bli omhändertagen, vilket också skett — i fängelset.
Och martyrglorian som genom din höga rättvisans misstag en gång för länge sedan fästs omkring hennes panna, passar Kersti p i det hela taget ganska bra.
Hon blir nu firad som en filmstjärna, visserligen av mindre ord- ningen, men tillräckligt f ö r hennes för- hållanden Hon får besök av justiemini- stern i fängelset, hon hämtas i vagn av en grevinna, som vill se henne a h omhuldas på allt sätt.
Det är naturligtvis riktigt.
att samhället skall försöka gottgöra sin för- syndelse den den, som oskyldigt fått lida.
Men å andra sidan a h alldeles bortsett från Kersti, är publikintresset för brotts- lingar a h överhuvudtaget för urspårade individer i vår t i d alldeles oproportioner- ligt uppdrivet delvis genom pressen.
Det har alltid stått ett visst skimmer omkring brottslingen, han utövar en viss dragnings- kraft på fantasien.
Men, numera med sti- gande insikter i själskunskap.
som blotta degenerationen bakom brottet, borde väl förgyllningen så småningom gå av.
Vic.
Anden eller Hur New York Iyckades formen lösa bostadsfrågan Fröken Eva Fröberg har åter i Sv.
Dagbl.
talat både om sina egna syn- punkter och om pacifismens, men tydligen fortfarande utan en aning om vad pacifism är.
V Axel Lundström Frågan om den borgerliga begrav- ningen framkallade, som vi minnas, Under rubrik ” Vad Oslo gjort för uppför ett hus, så har han ju ut- meningsutbyte när den behandlades bostadsfrågans lösning ” har Fröken en samhällelig synpunkt vid riksdagen.
Så blev också för- Elisabeth Tamm tagit till orda i e " tig gärning trots det, att han endast hållandet, när samma fråga nu skulle haft sin egen fördel i sikte.
Men avhandlas på kyrkomötet.
Enligt det fråga, som visst aldrig upphör att va- denna för samhället nyttiga gärning av Kungl.
Maj:t framlagda förslaget ra aktuell.
Till komplettering av den kan ju knappast sägas ha åsamkat sta- artikeln skulle jag härmed den några utgifter.
Icke desto min- skulle borgerlig begravning kunna äga Som liljorna på marken drömma vi tyd- ligen om ett evigt vackert väder som skall tillåta oss att utan andra emblem än Pan- fört Hon säger bl.
a.
", *.
: &amp; ' doras ask med det flyktiga hoppet på bol- promenera omkring bland ormar d skorpioner.
En blånande slöja av ” tro vidare ” skymmer blicken, och i kraft av dess trolska egenskap att förvända sy- nen är det särskilt vår svenska riksdags- ten utan intressanta vilja lämna några upplysningar från dre innebär hans til tag, att får en höjd Ryssland så i grunden - likgiltigt Vi tänka rum i kyrkan, då prästen därtill givit sitt samtycke.
Kyrkolagutskottet, som visserligen tillstyrkt, att borger- bostadsbrist, men som i motsats mot lig begravning må få å ske ke, h a d e likväl Oslo verkligen lyckades lösa proble- icke gått med på, att kyrkorna skulle met.
kunna upplåtas för sådant ändamål.
Fröken Tamm utgår ifrån, att var- Justitieministern framhöll under de- je medborgare har rätt till ett hem.
batten, att om utskottets förslag bi- Men då tydligen den privata företag- fölls, ansåg sig regeringen icke kunna samheten icke lyckats ordna förhål- framläggande av proposition landena så, att detta krav uppfyllts, hon, att det är nödvändigt att underställa detta riksdagens prövning.
tillgripa extraordinära åtgärder.
” Men Kyrkomötet antog utskottets förslag.
aldrig kan det anses obilligt att de Förvisso är frågan om borgerlig be- bättre lottade få bidraga till att avhjäl- gravning därmed icke bragt ur värl- den, den som andra kommer åter.
Men pa verklig bostadsnöd ”.
Men fråga vad gällde det egentligen?
Religionen om man verkligen kan placera bör- eller statskyrkan, anden eller formen?
dan av subventionen så, att den en- &amp; bättre lottade.
Kan Vem vet!
genom anser att eller drar från att erhålla någon fastighetsskatt Och som slutord i fröken Fröbergs från sina egne hus.
Då framställer artikel kommer följande passus: sig frågan, huruvida icke ett minst li- ka d rsultat kan erhållas.
om staden i stället för att själv befatta sig med byggnadsverksamhet befriar de priva- ta nybyggnaderna från skatt.
Den som planerar att uppföra hus är, dast träffar man icke detta, måste underskottet i de kommunbyggda husens räntabilitet till Vad är en statskyrka?
Är det lära, som blivit i lag stadfästad och äggas av en mängd små skat- ket av gammal helgd och vördnads- ra, som endast till hälften täcker kost- bjudande tro, men rum för andens naden, får denna förmån genom en fulla frihet kan den icke lämna.
Den ökning av de övrigas levnadskostna- är bunden av formen, av lagen, av der.
De senare måste därför inskrän- staten.
Den kan i kristendomens ka sig, kanske genom att ta emot ” in- namn predika frid för folken, men neboende ” Det är nämligen svårt att kommer kriget, måste den såsom stats- tänka sig, att man med ett sådant sy- kyrka försvara krigets berättigande stem kan få i gång en så storartad även om det står i strid med kristen byggnadsversamhet, a t t hyrorna över tro.
Förböner, allmänna uttalanden lag sjunka så mycket, att skattebeta- en larna sam- först skatt Liksom för fred och försoning, längre kan få full ersättning för sin extra statskyrka under vårt nuvarande hällssystem icke gå!
Den är tullskydd endast gynnar ett och främst statskyrka.
fåtal och tynger produktionen för de Det var kanske därför den nu också icke tullskyddade näringarna, så gyn- måste stänga sina portar för deras sista denartificiella stimuleringen avbo- högtid, som under livet inte kunnat lå- stadsproduktionen endast ett fåtal; ta sig bindas av flertalet betyder den sämre för- av deras handel och vandel i övrigt Det hållanden än förut.
Man kan visser- kan måhända vara oväsentligt, i stort ligen med tillhjälp av denna metod på sett, för den eller dem det drabbar, mindre, begränsade områden uppföra men vad som icke är oväsentligt, och mönsterhem, som kunna vara nog så som är det huvudsakliga i denna fråga att demonstrera, mol som i verligheten måste betraktas som i så många andra av större vikt, slags Potemkinkulisser.
Men lika li- det är formens makt att binda anden.
tet, som det i familjelivet är till all- Underlig är människornas väg genom män trevnad att ha ett ” kjaelebarn ”, livet!
Vi skapa former för att däri lika litet bör något liknande äga rum ge uttryck åt vårt inre och så binder samhället.
Att metoden gjort fiasko formerna anden ända till den grad, I klart.
” Alltjämt är bostads- nöden överhängande, alltjämt äro mas- att den måste förneka sig själv.
sor a v människor utestängda från möjligheten att hyra en lägenhet ” in- nar formerna,oberoende för vackra som ett ... haft en tomtavgift, som motverkade jobberi med tomter.
Denna har i New York varit stor nog att med den ungefär hälften av de kommunala ut- gifterna kunnat hestridas.
Om denna avgift icke funnits, skulle skattefrihe- ten på nybyggnader.
denna möjlighet till ökad räntabilitet av bostadspro- tygar Fröken Tamm.
duktionen, ögonblickligen kapitalise- Finnes det då icke någon annan me- rats i eft högre tomtpris, då man ju tod att få en tillräcklig produktion av icke kan uppföra ett hus bostäder i gång, och som kan tillgri- har ett stycke mark att pas utan att försämra flertalets eko- Frånvaron av en jo nomi?
En sådan finnes verkligen och här i Sverige är också o skall här ett försök göras att klarläg- man icke kan hos oss utan vidare till- ga problemet.
gripa den metod som lyckades så över Om vi tänka oss, att en person äger förväntan bra York.
Då man en obebyggd tomt i eller i omedel- saknar denna regultor bli övriga åt- har närhet av en stad och på denna gärder till upphjälpande av bostads- i anfalla Ryssland alldeles som de nå- så när hederliga bland oss inte ha för att bryta mot samhällslagarna!
Där- angår det oss ej vad Ryssland, Kina Marocko tänka på eller vad där till- sig, liksom det ej angår en hyresgäst på Östermalm om det brinner p i Söder!
ej fastighetsskatt.
sådan Låt oss bostadsbrist nu antaga, i en got avsikt för Oslo är i New
AV Honorine Hermelin folk sägas, att vid ett val i England rö- med sin ledare, den är bruten på och den som fått sin flaska, drar sig inte för att genast halsa den till de kring- stas egentligen på en person den liga ställen.
ståendes blandade avund a h förtjusning.
blivande premierministern.
Det för- De politiska förhållandena i Frank- Första dagen, då försäljningen var fri, tog troende, som den allmänna opinionen rike ha kommenterats och beklagats lagret slut före kvällen givit premierministern, återspeglas inte minst inom det egna landet.
Det Som man kan tänka sig, har drycken- också inom parlamentet.
En medlem tycks vara svårt att komma ur dem.
skapen tilltagit under den korta tid, som av regeringspartiet kan skarpt ha kri- Frankrike är heller ej ensamt om dem.
tiserat en regeringsbill och förgäves Det liknande förhållanden, som av ovana vid alkoholgiftet, massor ha in- ha kämpat för sitt eget ändringsför- gjorde att Mussolini kände sig berät- burats for fylleri, och polisen har haft ett slag, och är dock i omröstningen att skymfa och driva ut den styvt arbete.
Det har t. o. m. hänt, att geringen trogen - för att inte störta italienska kammaren.
Och nog kun- skaror av druckna kastat sig över spår- vagnarna så att polisstyrka måste tillkal- dess politik.
se tendenser i samma riktning las att skingra dem.
Mer än något annat, synes det mig, hota i vårt eget land.
Det hela verkar ganska egendomligt, då diskusion gång har innebörden och vikten i dessa för- Men märk väl - liknande förhål- man vet, att 30-procentig alkohol var till- Den i v i t t nummer av den 17 ok- hållanden sysselsatt S t a a f f.
Han landen kunna uppstå p i helt annat låten förut, de tio procent, som nu tillagts, återkommer ständigt därtill Politiskt grund, ja, på rent motsatt, på djupaste tyckas ha haft ett fullkomligt ödeläggande Statsskulden mer än fördubblad sedan tober omnämnde folkskolläraren?
Enligt riksgäldeskontorets nu Norberg, vilken av landsfogden åta- förtroende, säger han, är vitt skilt o c h ofrånkomligaste samvets-grund.
inflytande på nykterheten.
Men det har världskriget uppstått ett problem för staden att komma framlagts årsberättelse för budgetåret lats för att hava gjort sig skyldig till från vad vi kalla förtroende exempel- Detta är tidens verkligt stora pro- tillrätta med.
En kommisionen har måst 1924-25 har den svenska statsskulden ökats sedlighetssårande handlingar gentemot vis för en ämbetsman.
Politiskt för- blem.
Hur skall många fullvuxna tillsättas att bekämpa dryckenskapen och med 100 miljoner kronor under sina skolbarn, har dömts till 200 (kronor.
böter.
De flesta av förseel- troende är tro på en auktoritet fram- människors åsikter och samveten kun- därmed sammanhängande oordningar.
Den året.
för varje annan, som kan erbjuda sig.
na rymmas inom ett par stora partier är sammansatt av medlemmar av justitie- Vid juni månads utgång i år uppgick den serna ansågos av domstolen preskri- Och auktoritetsro är i det politiska li- under en ledares ledning och sam- ministeriet a h inrikesministeriet och an- totala statsskulden till 1,734 milj.
kr., vilket berade.
Enligt uppgift kommer lands- dra organisationer.
Kommissionen har fö- är det största belopp som förekommit fogden att överklaga beslutet.
vet nödvändigt, då frågornas mång- vete?
Detta är åter ett stöd för vårt i fö- reslagit som botemedel, att utskänkningar- som innebär, I f f skulden mer än fördubb- fald gör det omöjligt för den enskilde, Säkert har världskriget skärpt pro- nas antal inskränkes i fabrikernas omedel- lats sedan världskrigets första år a h mer regående artikel uttalade krav på änd- annat än i undantagsfall, att komma blemet.
Med förskräckande spår har bara närhet, att försäljningen förbjudes på än fyrdubblats sedan år 1906.
Av den nu- ring av bestämmelserna i vår straff- nog djupt in i en fråga fo r att bilda det visat, vart blind lydnad för en led- sön- a h helgdagar a h att strängare bö- varande statsskulden, vilken motsvarar en lag o m sedlighetssårande handlingar, Från folkskolläraren i fråga har re- statsskuld av 287 kr.
pr invånare mot alle- sig m egen åsikt.
Men även i d- ning, m tradition eller ” ide ” kan fora.
ter för fylleri införas.
Det är på det hela taget oförklarligt, att nast 79 kr år 1906, utgöra endast omkring daktionen emottagit ett genmäle med dant fall pressar Staaff den enskilde Och vi ha känt, att det enda, som kan 17 milj kr.
tillfällig statsskuld begäran om dess intagande i tidnin- att ställa sig inför frågan: är min bryta upp helvetets stängda portar gen.
Som emellertid detta genmäle av alkohol, då huvudsakligen rör sig om folkskollä- åsikt i denna sak så fast och så avgö- kring vår jord och ge oss en nypa var ett av tsarismens förnämsta vapen att rande, att jag för dess skull måste luft, är att det enskilda samvetet sti- förslösa och demoralisera folket Lenin Som ett apropå till det jubileum de sven- rarens och småskollärarinnans samt angivarens i målet privata mellanha- bryta ledningens auktoritet, störta ger fram och envist, obevekligt säger har gång offentligt uttalat sig mot för- ska kvinnorna nu i dagarna kunna fira dess politik.
sitt: jag kan icke detta!
Jag måste säljning av vodka till bönderna, och kom- 50-årsminnet av den första svenska kvinna vanden, har redaktionen icke funnit munisterna ha alltid betraktat spritmiss- som avlade akademisk examen kunna skäl intaga detta genmäle.
Den bjärtaste belysningen över vad detta!
b u d.
som ett brott mot partiets moraliska meddela att studentskorna vid Stockholms Vi vilja emellertid göra den rättel- parlamentarism just ur denna syn- Men praktiken?
Politiken?
Den bud.
Dryckenskap har ofta anförts som Hö sen i vår artikel, att de tjänsteflickor punkt icke är, fast yttre förutsättnin- frågar: vilken valmetod kan ge plats skäl för att någon medlem strukits ur par- Ordförande sammanslutit blev fil.
stud. sig till Inga en Cassel.
förening.
14 respektive 15 år gamlan, som folk- skolläraren haft i sin tjänst och mot gar äro för handen, få vi från Frank- för och vilket politiskt system kan bä- tiet.
vilka han p i ett synnerligen grovt sätt rike.
Där består vanligtvis en rege- ra fullvuxna och självständiga sam- Den officiella förklaringen till att vodka återinförts framföres bl.
a. av hälsovårds- Man har kunnat undra, vart högern ve- förgått sic - flickorna själva hava ring av ett konglomerat av ” ledare ” vetsmänniskor?
kommissarien, som säger, att m i n måste lat komma med sin andrakammarledares numera inför domstolen beedigat sina för d e olika intressen, som hopfogats I Sverige, där vi under jämförelse- bekämpa samogon eller det hembrända i det regeringsbildande ” blocket ”.
vis lång tid prövat den proportionella brännvinet, som dels var mycket orenare stora politiska tal a h den därpå följande uppgifter härutinnan - icke gått i pressdiskussionen, Nu ser det ut, som om skola för folkskolläraren, men där- Detta utgöres av en kombination av valmetoden, äro vi färdiga att säga, i n vodkan, dels kräver alldeles för mycket det skulle vara: borgerlig samling.
Men emot varit kamrater och bekanta n &amp; några av deputeradekammarens 1 0 - att endast majoritetsval kunna åter- spannmål.
inte riktigt i den vanliga, nästan utslitna de barn, som gått i folkskollärarens En mera antaglig.
ehuru icke officiell formen: front mot socialismen.
Utan på skola, enär de för skolbarnen omtalat, 1 2 partier eller lösryckta grupper in- ställa personlighetens plats i det poli- förklaring är den, att statskassan behöver om dem.
Att en fransk regering sit- tiska livet.
Och om det e j gått så en ny inkomstkälla.
Det är brist på d e t betyder, det betyder, grund ", att man som enas det om heter.
det Och vad folkskolläraren Folkskolläraren tillåtit bestrider sig i emot sitt ter löst och kort är en känd sak, likaså långt, att vi blivit slöa inför olyckan, tillvaror a h manufakturvaror I Ryssland, borde vi uppresa oss mot den mång- som man kan sälja år bönderna.
Men man liga och lämnar det oväsentliga.
Det ovä- genmäle, att han gjort några erkän- att ett regeringsskifte sällam betyder sentliga blir då skiljaktighet i åsikter, beträffande sitt förfarande förändrad politik.
Det betyder blott fald av ” politiska ” frågor, den locka fram böndernas dem, och pengar.
de komma Vodkan förmodli- härvidlag skulle det bli hela den demokra- mot dessa sina tjänsteflickor.
Vi kun- an någon av de rörliga grupperna bli- tionsflod, som måste sätta den beslu- gen att på den vägen flyta ganska rikligt som tiska uppfattningen.
Och det väsentliga, na icke i tryck återgiva hans förfa- man kan enas om, brukar vara en emot dem och icke heller hans vit stark nog att fordra sin ledare in tandes omdöme och samvete i stort in till staten.
produkt av skicklig formuleringskonst erkännanden, men vi hänvisa till styr- i ministären eller fram på dess främ- sett ur spelet och handlöst överlämna tolkbar på många sätt, men intet särskilt.
kande av vårt påstående till Gamla honom i t en utskottsledning, som of- sta plats.
Ett aktuellt fredsföredrag.
På inbjudan Hur skulle det kunna utgöras Har högern av ett blivit ren- Vagnsbro protokoll den och 12 Norbergs maj 1925, häraddsrätts n:r 148 Söka vi orsaken till dessa ständigt ta är byggd på partikompromisser.
och den däri intagna polisrapporten, I England däremot, som hållit fast av centralstyrelsen för stockholmskretsen skiftande intressegrupperingar, visa dagtecknad den 5.
30 och 31 augusti de sig sorgligt ” nödvändiga ”.
Ty var vid majoritetsval, går ett rop p i pro- 1924 och den I maj 1925.
Denna m. å Högre Lärarinnese- deputerad har låtit sig personligen portionellt valsystem för att man skall november 7,30 e. rapports innehåll är edfäst av lands- fiskalen.
väljas på vallöften, som han person- få höra mänskliga röster och se du- minariets hörsal m föreläsning över det ak- VI hava anledning återkomma till ligen givit sina väljare löften om gande människor i politiken i stället tuella ämnet Nationalism a h internationa- för ” partiernas hantlangare ”.
Där lism i nutidens historieundervisning.
Det saken i ett annat sammanhang.
t. ex. en järnväg, en skola, ett han- delsmonopol, en statsleverans, en viss börjar man också med ruelse att vak- finanspolitik etc. etc. Sådana löften na upp inför hur alltför litet av ha- kunna i allmänhet blott uppfyllas ge- stiftning som ” hunnits m&amp;, hur nom regeringen, som har genomgri- mycket som fått ligga och slarvats pande stor administrativ makt.
Var- med tack vare en alltför långsam lag- j e deputerad, eller varje grupp av li- stiftningsprocess.
Eller man är som i Frankrike tvin- kaintresserade, måste ha makt att sä- pa en regering eller regeringsmedlem: gad att blott ha sinne för en sak, fi- ger du ej mig eller min valkrets, el- nanserna, men tvekar vilken finans- ler min intressegrupp detta, sp stör- makt man skall slå sig p i att Iura och tar jag dig!
Och regeringen ger - vilken man skall ta till bundsförvant, men störtas ändå i nästa intressekom- bank-, jord-, eller industrifinansen.
Och under allt detta, hela tiden och bination!
Lägg härtill att utskotten, dit, liksom hos oss, alla frågor obe- överallt, gäller det människors liv, tingat hänvisas, anse sig vara till för människors själar Var finns en fast punkt att arbeta att kritisera och klämma regeringen, så blir det e j underligt, att franska ifrån?
En fast punkt, från vilken vi kan rubba världen ur dess bana?
Ty regeringars livstid är kort.
Här är ej mycket kvar av parla- en revolution måste vi arbeta för.
In- mentarismen!
Dess rena linje från genting mindre.
Men vilken?
så - var det starkare brännvinet varit fritt.
En del tigad na vi Dramat i Norberg ännu en - sovjet tillåtit frigivandet en - - vi Högskola locka skall av Svenska Skolornas Fredsförening håller - dem.
- nanden rande odlat högerprogram?
Teaterintryck från Paris Paris i okt.
eld personligheter, som kunna gå genom En omstridd bok ENSAM Men att taga boken litterärt, som Maj Hirdmans ” Kämpande liv ” de flesta recensenter, sin plikt likmä- s t ä m p l a s som s m u t s l i t t e r a t u r t i g t ha gjort, är nog ett Sagan om en människa och en hund misstag.
Den Teatersäsongen har ännu ej börjat rik tigt här, Man ger dock några repriser från Av Else Feldmann Maj som litteratur.
Den aj Hirdmans senaste bok, Käm- har icke påtagliga brister.
Men d e n som i våras varav de intressantaste äro den i sängen och såg mot det ställe, där omtalade komedien ” Les nouveaux mes- pande liv, som utkommit på Tidens uppsätter en anklagelseskrift, kan ic- Det är nu länge sen den gången förmodligen helt ovan- k e ha kompositionen och den litterära var ung och hade en fästman.
Som de barnet legat och sade till sig själv dröm- sieurs ” samt Shaws krönikerspel ” Den heli- förlag har tat för författarinnan - blivit bränn- andra unga paren brukade de jag i H a r jag icke med dessa mina ga Johanna ”.
märkt av hennes egna framstår mot om söndagseftermiddagarna eller d e det händer badat honom.
matat honom och Les nouveaux messieurs är historien Man kom- var kallt a h blåsigt sutto de hemma h o n sytt en kolt åt honom?
spirituell alltigenom, eftersom Cavaillet är Ny Tid kallar den i en recension utan bakgrunden av mörker vidare smutslitteratur.
har givit Socialdemokraten Det skarpa om-I ovillkorligen att t ä n k a på C a d Tinas föräldrar bakom den stora, gröna Och hon blev så sorgsen att hon inte en av dess upphovsmän om måleriarbe- dömet taren Jacques, som blir minister.
Love Almqvists skildring i Co- kakelugnen och byggde planer lor framti- en gång kunde gråta höllo varandra i hand, a h d e Och tiden gick påminner i mycket om Tor ” Na- ledning till att sända U t en rundfråga lombine, då han låter den unge gre- den, Fredrik T. hålla ett litet föredrag älskade varandra så högt, att det gjorde Tin. var så fattig, att hon bara åt en tionalmonumentet ”.
Den sävliga bond- till flera litterära dräng, som på Dramatiska teatern väckte svaret, att boken om dygden för Colombine, flickan p i nästan ont i hjärtat.
gång om slagen - en hit bröd a h vad hon Nej, du käre, ingen rikedom, ingrep eljes kunde hitta på, litet kaffe eller mjölk, munterhet med silt eftertänksamma ” Kan- till sin allvarliga halt inte kan göra säga d i g, h u r det är med lyx bara ett par rum a h ett par barn a h ibland stod det bara ett krus vatten se de ’!
är emellertid i Les nouveaux mes- annat i n ett gripande intryck.
på hennes bord dygden ”, säger greven till Colombine.
och vi ska bli så lyckliga sicurs ersatt med en parisisk hantverkare.
Det är historien om en liten flicka, ” Du h a r säkert, bland tusen andra nö- - Ja, sade fästmannen, jag ska bli E- En dag framåt kvällen hörde hon ett full av liv och spelande intelligens han sitter vid faclföreningens skrivbord, som växer upp på skuggsidan.
” Du jen, också varit på musikaliska nöjen kare a h hjälpa de fattiga i arbetarkvarte- krafsande på dörren a h gick att se efter och vara god a h älska människorna vad det var.
Där stod en liten gu- hund har har alla trådar i sin hand Med har f å t t ditt soaréer, konserter.
Giv akt om ord beslutat han en strejk upphäver en an- Maria ”, ibland hundrade, som sjunga så och och allt ska jag uppnå - - allt möjligt utanför, utan munkorg eller skattemärke, - bara du blir hos mig - - en bortsprungen stackare Som hon hade nan, hejdar polismästaren, som vill sända en gång till sig själv.
O c h det är e t t å, jag menar just icke rent icke hel- underbart härskare ut trupper redan mot arbetarna.
före sin sociala Han är upphöjel- envålds- sant första ord.
barndomen, Anna Marias tills hon liv blir från vux- den ler fullkomligt falskt, men illa, om - Vad vi ska bli lyckliga, viskade Tina han ingen människa i världen, a h pi hans sakta och innerligt, ty hennes lycka var vita nos och vita tassar såg man, att hi- se, och greven, hans rival, har rätt, då han är fyllt av vidrigheter.
Det i b l a n d lätet, tonerna, oljudet av dem så stor, m hon knappt kunde tala.
var mycket gammal - som hon själv hälsar honom som ” Ludvig XIV:s direkta sådant, att man, fastän boken enda musikaliskt ren stämma lju- - Kom då in, min snälla hund, sade hon varje spår av tendens, måste tänka: Det i kriget och kom till honom, du kanske är trött och hung- efterträdare ”.
Eggad av sin kärlek till grevens älskar- så borde intet barn i ett civiliserat aldrig tillbaka Han låg begraven någon- rig?
stans i en skog inna, Suzanne, ger Jacques vilka för kam- land få växa upp, sådana faror och H a n hade på länge inte talat med någon Och åren gingo.
människa, och det gjorde henne gott att raternas påtryckningar och blir minister svårigheter skulle aldrig få komma i att höras och verka, m i l t under sjä- I den dråpliga tredje akten se vi honom k o m m e r a t t verka uppror, mitt igenom tusen sorlan- Tina stannade hemma och vårdade sina åter höra sin egen röst Och åter tände hon alla ljus som den e, låga känslor och tankar ljuder dess gamla föräldrar Först dog fadern, sedan såsom sådan sätta fart i gamla lata vakt- mästare och införa en ny regim i den gam- som mot sam- hemlighetsfull, ensam liten, men modem.
Därefter tog hon sin lama bror gången, då barnet kom till henne a h med hem till sig.
Efter några år dog han ock- ett par vedträn, d e sista hon ägde gjorde säker, oövervinnelig, och Eth örat K. så.
N u var hon alldeles ensam i världen.
hon upp en flammande brasa i kakelugnen, tande rör sig om kläd- och etikettsfrågor puls till sociala reformer i England.
lyssnar. ” Han var liten a h fin med stora, sorgsna Lägg dig här, gamling sade hon tog Stackars president - han är alltid ute och finns Det gott skall om villigt skildringar medges, av att snusk det utställning av värmlandskonst ögon och med ett vänligt leende, det blon- täcker a h kuddar ur den förgylld sin- håret från fordom var mycket a h tillredde en härlig bädd åt hunden åker, när det franska folket vill skratta närer kommer den 22 november a l ~ Det blev varmt och trevligt inne.
P i alla Paris ’ kabareter fjunges för när- och elände i fru Hirdmans bok.
Kan- öppnas i Gummesons konsthandel vid nästan vitt varande en spevisa över Doumergue, där ske skulle man hänga upp rig på dem Då hon ingen mera ägde i världen, tänk- - Nu ska vi prata litet, det är så trev- han oföränderligt avslutar alla de ceremo- i vämjelse lägga bort boken, om S t r a n d v ä g e n Det är främst fröknar- te hon: jag skulle kunna ta mig an ett ligt att få ett samtal med ett levande v i - nier som åligga honom avec beau inte den lilla Anna Marias gestalt vo- na Fjæstad, som exponera sina val- Vi barn, Och hon skrev till barnhuset Där sen.
Säg mig vad du heter?
Ja, jag ska re omgiven a " ett sådant skimmer kända mattor och annan textil.
ifrån skickades någon att förhöra sig o m h e l a tiden svara i ditt ställe Tror du kan- tire, sans rien dire ".
Idéinnehållet i Bernahrd Shaws pjäs om renhet och tyst hjältemod.
Hon lyc- senare återkomma till utställ- hennes tillgångar a h fick då veta, att h o n ske, att jag inte kan förstå dig, därför att av allt ningen.
själv var fattig a h knappt ägde det n ö d - d u är ett djur?
Vad är det folk kallar er Jeanne d ’ Arc är förut behandlat i Tide- kas bevara sin själ obefläckad det h o n lever i.
Det är ett vändigaste att livnära sig med.
hundar för?
Prisse, Max, Karo?
Nej, det varvet.
Det hade sitt stora intresse att stordåd, men man vet, att det finns fa då försakar jag själv ah ger åt ingenting som passar för dig, Ty du M se den uppföras på den lilla Théâtre des - det skulle i alla fall få en fin, lor ut som om du inte hade en som bryr Arts i Paris Särskilt domstolsscenens re- gylld liten sang, samma en, som hon sovit sig om dig.
Din päls ser ut som om den plikter ordagrant återgivna efter urkunder- nom och fakiren återkom till fullt medve- i som barn.
aldrig f i l l vatten p i sig och dina tassar na, voro upplyftande att höra Pa franskt tande.
Hari förklarade själv, att han nu Men herrarna på barnhuset funno, att ack, stackare du haltar, äro förla- tungomål Del var en rysk skådespeler- befann sig i ett mellanstadium, då han var d e t var ingen lämplig plats för ett barn, made av gikt Du har starr p i vänstra ska, Mme Pitoeff, som med enkel inner- absolut okänslig för all kroppslig smärta d e n stackars Tina ansågs ju för ett ori- ögat, kära vän d o är ju blind!
a h du har lig konst tolkade bondflickan - helgonets Han stack därefter till publikens förfäran ginal, eftersom hon levde ensam a h i bara två tänder kvar i Ack, ack, roll Med den frihet från gester a h pose, en stor järnnål rätt igenom halsen samt sorg.
som tycks vara alla ryska skådespelare sänkte en stor kniv ungefär fem centimeter jag ska koka vetebröd i mjölk i t dig.
så En gång kom en tiggerska till hennes bra det var, aft jag sparde det från i går egen, rörde hon sig barnslig och moderlig in vid nyckelbenet.
Intet blod syntes dörr.
I en sjal bar hon ett barn.
a h inte åt upp det till kvällsmat, Men på en gång, bland sina vänner soldaterna blodomloppet tycktes vara ur funktion i Tina frågade, om hon ville lämna bra.!
först ska jag ge dig ett namn: jag kallar I de stora scenerna lyste kallelsens visshet likhet med nerverna Enligt fakirens upp- i hennes vård.
d i g Ensam Och jag heter Tina, så nu vet ur de mörka, strålande ögonen med en läkas de sår, han sålunda tillfogade Ja, för en stor penningsumma skulle hon du d e t sig, fullkomlig efter tjugofyra timmar lämna barnet ifrån sig.
Tina ägde Å, vad han åt, a h då det var slut i För att ytterligare demonstrera sin okäns- smycke ett hängsmycke med briljanter len slcikade han den I alla fall a h då Ti- ljudande Parisfranska, kom Jeannes lade han sig raklång baklänges på är skriven Tina satt promenera mer - partikamrater.
Anna Marias gestalt - mer - Jonas Hedbergs auktori t eter och ven dra intresserade.
De - ” Jag skall ett Anna säger bokens hjältinna - - - - - ren - så en, saknar der, så höres den, just den ensam, ge- är dygdens makt och så är dess sätt en ung människas blev annorlunda.
de ett anklagelsedokument lefeonsamtal presidenten, som uteslu- ringar Man vet, hur Dickens skild- klar, En - da ljust, gen net är och ~ " skola elände - enda om du - munnen - gift, glans som man icke kan glömma:;:: = verkade helt naturligt att bondflickan ta- en min i sitt lugna ansikte, l i g man väl lade ett annat språk än de lärda herrarna.
märkena på hans blottade rygg, men inte Dekorationerna voro de enklast möjliga, en droppe blod.
utgjordes mest av draperier.
Vackra ljus- Til sist kom programmets mest &amp; " an- effekter gjorde dock scenerna tillräckligt de punkt, fakirens ” levande begravning ” omväxlande.
Pjäsen bjuden ju (A fruk- under tio minuter.
Han försatte sig åter tansvärda longörer och parisarna äro bort- pi ett ögonblick i kataleptiskt tillstånd, föll skämda med att ej behöva ta sin energi i som en bräda i sina medhjälpares armar anspråk för att följa med en teaterpjäs och begravdes, sedan man satt bomull i Den lilla salongen var därför glest besatt hans näsborrar, i en svart k i n a vilken full- av mestadels utländsk publik vilken följ- ständigt överhöljdes med en stor sandhög.
d e Shaws snillrika krönikerspel med tack- lämnades han i tio minuter, under vil- Här samhet munterhet ah intresse.
ka hans impressario uppläste En annan märklig upplevelse var den in- skap till åskådarna de a h man hade att hans bud- utstå en hel del clown emedan man där får lära sig att låta själen tricks innan han trädde fram på scenen behärska kroppen.
Särskilt genom att öva Det var en ling, ståtlig hindu, klädd i vit kroppen att intaga det mellanstadium mel- lan mantel ah vit turban på huvudet Milda, liv och död, som katalepsien innebär, bruna ögon lyste fram i det skäggprydda vänjes människan att betrakta döden som Kristurliknande ansiktet.
En krets av genomgångsstadium och befrias från kare a h vetenskapsmän omgåvo honom d ö d s f r u k t a n I det ögonblick, man efter lä- ett estraden, kontrollerande varje hans d e t t a tillstånd återvänder till livet, är man skap och rörelse Den stora salongen clairvoyant några sekunder a h förstår till största delen fylld av en obildad och ting, som äro oåtkomliga för oss i det vak- oförstående varietépublik som endast sök- na livet.
te a h fann sensation i fakirens experiment Med spänning avvaktade man d u ögon- Man var förvånad att hinduen kunde ut- då fakiren lik en annan Lazarus föra tankeöverföring och tankeläsning mill stiga ur den öppnade kistan, under det sorl a h misstrogna skratt som upp och rests mitt på scenen genljöd i salongen Det för västerländska darrningen efter den andra gen ögon oerhört nya bestod dock ej i dessa gestalt tills slutligen även telepatiska experiment, vilka han utförde gen fingo liv.
Som en sovande genom sitt i trance försänkta medium ögon tog han ett s Nej, det var hans s.
k.
” catalepsie instan- tan det är M han är i det o som lämnade oss stumma av häp- då anden ett ögonb nad.
På en ögonblick kunde han på tingen En andlös spänn olika slap djur, sin medhjälpare eller sig råder i salen, för första gången hålla själv i det medvetslösa, stela tillstånd.
som alla moltysta) (" - den ytligaste och m är betecknande för en död kropp Särskilt oförstående känner en vindfläkt av beträffande sig själv hade han en enastå- heten slå emot sig.
ende förmåga att på en sekund liksom d r a - Fakiren bugar tyst och sig tin- @ in andan a h falla styv och stel sina är midnatt a h folk ha bråttom att medhjälpares armar.
Dessa placerade hans komma hem, innan den sista spårvagnen huvud på en stol och hans fötter (A en går Knuffarna och trängseln försätta annan a h lade därefter ett stort stenblock snabbt och handgripligt tillbaka till väster- på kroppen för att visa dess fullkomliga landets påtagliga värld styvhet Därefter reste de åter upp ho- Elsa Wilkens Med skulle grävts ena hans tané öppna - stela til ståndet, fortsätta frigjord * &amp;, A- ett svar lighet, drar oss H o n låg a h tänkte hela natten, om hon du kan få lite vatten.
Då slickade han skulle skänka tiggerskan briljanterna för Tinas grå förtorkade händer.
att få barnet i utbyte Dagen därpå kom tiggerskan - Så din nos är, sade Tina.
vad jag tackar dig, att du berör mini händer Vill ni alltjämt h a barnet?
frågade hon.
med din varma nos, fast dina blinda ögon ' inte kan se, hur vänligt jag betraktar &amp; = - Ja sade Tina, d u rill i " &amp; Vad ger ni för det?
Ensam låg alldeles stilla blinkande med Tina kom med briljantsmycket, ögat som ännu kunde urskilja något sista, hennes enda ägodel.
Han andades tung.
Förmodligen voro Tiggerskans ögon sågo dess glans och hans hjärta a h lungor angripna.
Kanske händer grepo efter det.
han dessutom strupkatarr ja, han Hastigt höljde hon sjalen av barnet a h andades lika tungt, som hon gjort själv kastade d u naket (A marken.
Utan ett för några månader sedan Det var sant!
ord försvann han.
Tina lyfte upp barnet Hon hade inte kastat bort medicinflaskan til baka varm ena - hennes hade de tyg den a h hemtrevligt i huset, sedan värm- hon vatten, badade barnet, borstade av ett stycke vitt fort i ordning en liten skjorta och en kolt, gav del välling och lade det sedan förgyllda lilla sängen varmt dess fina hår a h fick - bra för Ensam?
Och en sak till måste hon göra.
Vet du, kära Ensam, jag vill försöka plåstra lift med dig, så att du åt- minstone inte ska ha några smärtor att med utom din ålderdomsskröplighet, dina blinda ögon, dina lama ben a h din.
dras Barnet sov lugnt a h dess lilla ansikte bar Och hon tog en linnelapp ur d e n för- Ut fridfullt uttryck.
Tina satt hela natten gyllda lilla sången och hällde olja på den bredvid a h slumrade först framåt Samma linnelapp av vilken det IC länge- sängen morgonen till en stund med ett lyckligt l e - sen blivit sytt en liten kolt.
Ser du, min ende på läpparna.
s e n Ensam, en sådan här oljeduk fick vi Nästa dag kom tiggerskan igen Hon som barn p i bröstet av mar.
då vi hade ho- inget sta och svårt för att ljög oförskämt och sade,att smycket andas.
Varför skul- värde hade.
Om Tina inte gav henne en le det inte hjälpa dig också?
stor summa pengar, skulle hon taga barnet Och hon band oljeduken med m torr tillbaka duk om bröstet pi honom därefter fick Tina förklarade, att briljanten i alla fall Ensam ett par teskedar medicin, och så tog vore äkta och att hon i hela sitt l i v gömt Tina sin yllerock och bredde över Ensam den för att ha, om hon kom i stor nöd Nu ska jag kanske berätta sagor för Men tiggerskan ville inte höra på henne, dig, tills du sommar Jag skulle gärna hon skrek, att hon blivit bedragen, att hon sjunga, men för det första tror jag, att ett stycke plåt med inte längre har någon sångröst - sista hon kastat i närmaste rännsten o c h gången jag försökte den var då barnet var att om hon inte på minuter finge barnet här och då gick det rakt inte, och för det tillbaka skulle hon anmäla saken för poli- vet jag inte, om du känner dig till- Kina fått som sen.
en vanlig glasbit andra talad av sång.
: ' Och innan Tina i sin förskräckelse kun- Ser du, att du andas redan lättare, det d e få fram ett ord, hade kvinnan r rycker inte längre i kroppen på dig av smärta för vart andetag, det blir nog bätt- re ändå ska du få se, huskurer brukar all- i sjalen och skyndat därifrån hjälpa, varför inte också för dig, kära Många nätter efteråt sov Tina inte, h o n E n s a m?
tid
Peli !ion och nationalekonmi denna gräns, synes det svårt att fin- Med en etisk motivering av ägan- na något etiskt berättigande.
För yt- derätten menar jag, att äganderätten terligare belysning av denna fråga skall kunna visas vara behövlig för tillåter jag mig hänvisa till s 50 -- 56 att individens arbetsinsats skall bli av Svar till fil.
dr. Margit Cassel 78 samt 228 i min bok.
högsta möjliga kvalitet - sett från A v kyrkoherde Sam.
Thysell Naturligtvis har jag icke med vad synpunkten av det som är individens jag sagt om rikedomsbildningen velat uppgift: tjänandet av bröderna.
If.
klasskampen rasar, så är frågan, i vii- döma den enskilde rike.
Jag vänder Från denna etiska huvudsynpunkt Dr. Cassel anser, att jag ” snedvri- ken mån framsteget kan tillgodogöras överallt i min bok, där dessa frågor blir tydligen omdömet väsentligt oli- der ” saken, när jag säger, att ” en un- för fattigdomens övervinnande.
Frå- beröras, min kritik mot de rättsord- ka beträffande olika slag av egendom.
dersikning av kapitalismen helt visst synes mig vara principiellt av- ningar, som möjliggöra privatrike- Den egendom.
som är direkt behöv- skulle visa, huru förödande vinstbe- gjord genom det faktum.
att fattigdo- domsbildningen.
Det är naturligt, att lig för livsuppehället och för indivi- gäret verkat i den moderna ekonomi- mens övervinnande icke är något mål så länge denna rikcdomsbildning stö- dens personliga liv intager tydligen en ska utvecklingen både i etiskt och eko- för kapitalismen.
Det marknadsläge, des av gällande lag, så påverkas fler- annan ställning än den som utgör nomiskt hänseende ” och när jag skri- bestämmer Iönenivån, har till sin talet människor härav i sin etiska vär- produktionsmedel Och beträffande ver att IS^^^^^^^^^^^ leder till privat- etiska förutsättning en självisk intres- dering.
Den lagliga åtkomsten av ri- produktionsmedlen blir det återigen rikedom för ett fåtal och till massfat- sepolitik.
Av denna grundorsak sy- kedomen förväxlas med dess etiska en väsentlig skillnad mellan sådana tigdom för det stora flertalet i de ka- nes det mig vara principiellt givet, att berättigande.
Därför har jag uttryck- produktionsmedel, som personligen pitalistiska företagen anställda arbe- framsteget i främsta rummet kom- ligen flerstädes betonat, att individen brukas, och sådana, som Mott ägas mer att själviskt utnyttjar av ägarna tarna ” kan vara i god tro.
när han betraktar men brukas av andra än ägaren.
För Dessa mina uttalanden äro givetvis till produktionsmedlem.
sin rikedom såsom rättmätig icke ha- brukaren synes en viss äganderätt till icke vederlagda genom hänvisning till, Söker man återigen genom fackför- ra i juridisk utan också i etisk me- produktionsmedlen vara behövlig för att ” fattigdom för största delen av eningspolitik tvinga arbetsgivarna att ning.
Har däremot hans samvete bli- alt möjliggöra en planmässig och an- mänskligheten alltid varit regel ".
Ej ge ifrån sig mera än marknadsläget frestelser till en förvänd konsumtion, vit upplyst om, hur saken egentligen svarsmedveten insats.
Jag hyser heller genom påpekandet, att den mo-betingar, så äro möjligheterna för en som kapitalismen innebär.
förhåller sig, är det hans plikt att ta- samma uppfattning som dr. Cassel, derna ekonomiska utvecklingen höjning av den totala löne- Dr. Cassel anmärker också; att jag ga konsekvenserna.
Dessa bliva gi- " att jorden bär rikare skördar, odlad bär oerhörda framsteg.
Dessa fram- nivån på denna väg mycket små, så- missuppfattat olika i olika lägen.
av ägarens hand ".
blott med den re- steg har jag aldrig förnekat.
Det vo- som prof. Bagge visat i sin avhand- natur och att mina av henne citerade Vad som sagt om " utsugning " skall servation att jordäganderätten måste re ju dårskap.
Tvärtom har jag ling.
i Även om en framtvingad löne- uttalanden ” äro verklighetsfrämman- ses i belysning av här berörda etiska på lämpligt sätt begränsas för att till- tryckligen framhävt detta (t. ex. s. förhöjning i en dc1 fall borde kunna de och ha därför blivit orättvisa ".
principer.
varataga samhällets rätt och i möjli- 223).
men fragan är, om vinstbegå-höja effektivitetsstandarden och så- Först vill jag svara dr. C., att man Jag har framhållit att den privata gaste mån förebygga missbruk.
ret, d. v. s. kapitalismen, kan få l u n d a framkalla ett bättre produk- icke kan rättfärdiga rikedomsbildnin- äganderätten till natuntillgångarna Men om man har denna uppfatt- I t sig hela äran för dessa framsteg tionsresultat, så kunna dock arbets- gen genom att såsom hon gör, hänvisa möjliggör utsugning.
jag menar na- ning.
vore det väl konsekvent att till- så att de ej skulle ha gjorts, om icke våga räkna med dessa till ” att de, som blivit verkligt rika, naturligtvis den nuvarande äganderät- erkänna brukarna vid industriföreta- vinstmotivet dominerat.
Den frågan gynnsamma verkningar, enär den rå- ofta skapat drägliga arbetstillfällen ten.
som trots vissa inskränkningar gen, d.
Y. s. de vid dem anställda, är kanske inte s i lätt att svara pi.
dande misstron och kampen livsbetingelser för massor av män- dock i stort sett ännu är av monopo- samma begränsade äganderätt till pro- Vad vi kalla för den industriella arbetare och arbetsgivare och allt vad niskor ".
Det är en sak som möjligen listisk karaktär.
Däremot kan en ef- duktionsmedlen, ehuru det icke bleve volutionen innebär ett vetenskapligt- den för med sig, kunna helt ock hål- kan rättfärdiga användningen av ri- ter etiska normer begränsad privat fråga om privat äganderätt i egentlig tekniskt och organisatoriskt genom- let äventyra de gynnsamma verknin- kedomen men icke uppkomsten av äganderätt till naturtillgångarna vara mening utan om en gemensam, kor.
brott, som har flera rötter.
garna.
För nämnda hinder av etisk densamma.
fullt förenlig med min ståndpunkt.
porativ.
(Även aktieägrnas ägande- Säkert är i varje fall, att kapita- art har jag givit kapitalismen skuld, All rikedom är ju en frukt av ar- Härtill återkommer jag strax.
Dr. rätt är ju gemensam eller korporativ).
lismen har en dryg skuld till att fram- under det att prof. Bagge nöjer sig bete.
Naturtillgångarna bli rikedo- Cassel invänder, att den privata ägan- Däremot är det svårt att finna någon steget blev av så dålig kvalitet.
Och med att konstatera deras tillvaro, Jag mar för oss endast genom mänskligt derätten (man skall väl underförstå etisk motivering för all säväl person- härvid tänker jag icke främst på att kan sålunda icke finna, att jag miss Då är frågan beträffande nuvarande privata äganderätten) lig som korporativ äganderätt, där lönenivån för det stora flertalet arbe- förstått prof. Bagge.
Men väl p r i v a t r i k e d o m e n: tillkommer den h u - " ingalunda nödvändigt behöver med- brukarns äro utestängda a h där till- tare icke blivit högre än att man kan jag erkänna.
att j a g i det,hela v u d s a k l i g e n genom eget eller genom ' föra utsugning ”.
Och som bevis an- lika äganderätten handhaver med tala om massfattigdom.
utan jag tän- icke tillräckligt klart upplagt proble- andras arbete?
för hon, att " om ett bolag utan mo- vinstintresset som högsta mil.
ker främst p i de sedligt förödande met om kapitalismen och För bedömandet härav måste vi un- nopol får millionvinster men dessa Av det sagda framgår.
att min verkningar, som följa av a r b e t a r e n s och att därför mi dersöka, på vilka vägar m ä n n i s k o r n a största delen användas till före- ståndpunkt ingalunda täckes av be- ställning i den kapitalistiska produk- ning kan ge anledning i våra dagar plåga bli rika.
Walter tagets utvidgning och om även det greppet gemensamt ägande i motsats tionen.
vilka verkningar kulminera i stånd.
Rathenau.
som jag i min bok citerat.som utdelas till aktieägarna av .dem till det privata, såsom dr. Cassel sy- klasikampn&gt;.
Eftersom kravet på saken i sin bok ” Komman- insättes i olika industrier, så kan ju nes h i uppfattat mig Visserligen Men klasskampen " är inte någon övervinnande faller utanför kapitalis- de tider kommande ting " särskilt detta icke kallas utsugning, så länge hävdar jag det kollektiva ägandets gan som betingar, rikedomsbildningens ut- givarna på mellan - arbete.
den fattigdomens - i mens övervinnande är ett orimligt lor äro för närvarande monopol i vid.
ga.
Kapitalismen garanterar emeller- derätten fromellt och juridiskt över- Fattigdomen måste betraktas sträcktaste mening, samt spekulation tid tyvärr intet av dessa villkor.
tager av staten.
Till en sådan statlig såsom en normal företeelse; den har arv. ” Det av dr. Cassel anförda exemplet äganderätt.
som skulle innebära att alltid funnits och kommer alltid att Men kanske dr. Cassel anser, att är väl tillika att betrakta såsom ä g a n d e r ä t t, förvandlades till stats- finnas.
Genom att röra ihop a l l t i d Rathenau, den store finansman- pel på vad hon menar med en socialt drift, har jag städse varit en avgjord skilda företeelser, nämligen den själv- industriledaren och statsmannen, nyttig användning av äeanderätten t i l l motståndare av etiska skäl.
förvållande fattigdomen och den verklighetsfrämmande?
Ifall där- produktionsmedlen.
Dr. C.
Även andra punkter i dr. Cassels ciala massfattigdomen, får man folk emot Rathenau kan anses ha rätt.
vad mig för att ha talat ” föraktfullt ” om kritik kunde ge anledning till uttalan- lättare att tro på sanningen härav.
denna äganderättens sociala nytta.
den frän min sida, men jag vågar ic- Jo, just vad jag innebär då detta?
När jag ser optimistiskt på denna sagt: " Rik blir man i regel endast Och hon tillrättavisar mig ytterligare ke taga tidningens uttrymme i anspråk fråga, så är det därför, att jag räknar nom att tillskansa sig förmåner på med orden: " Denna sociala nytta är för mera.
mens ram ”.
En sak till miste jag dock få berö- med en oerhörd stegring av produk- andras bekostnad och tillägna sig sannerligen ingenting att lättvindigt avfärda med en axelryckning. "
Jag ra.
Dr. C. använder p i ett ställe ut- Dr. C. säger, att frågan " huvud- tionsresultatet, i fall vi kämpa oss frukterna av andras arbete. "
Denna synpunkt på den privata ri- tillåter mig citera det anripna stäl- trycket ” det ekonomiska.
gudsriket ".
sakligen är av ekonomisk art ”.
Nej, fram till en produktionsordning, som vetandet om människovärde ligger dvala, så blir det ingen Men ha trälarna vaknat, torde den vara oundviklig.
Orsaken lipger näm- ligen i kapitalismens väsen såsom en av vinstbegäret behärskad utveckling.
Och man behöver j u inte leta efter erfarenhetsbevis härför.
Så var det frågan " om den myckna fattigdom, som trots framsteget fin- nes, kan övervinnas inom kapitalis- klasskamp.
alltid funnits den är huvudsakligen av etisk natur.
Fattigdomens övervinnande förutsät- ter visserligen en mycket väsentlig höjning ¨ nationalinkomsten och är så till vida en ekonomisk fråga.
Jag har emellertid hävdat.
att arbetsolust, bristande ansvarskänsla, misstro och klasskam, vilket allt hör till kapita- lismens etiskt förödande verkningar, i oberörd grad verka hämmande och förlamande och i vissa fall rent rui- nerande i ekonomiskt avseende, och kapitalismen fördenskull icke i gden kan garantera det ekonomi- sträc att so- anklagar ge ger utrymme för arbetsglädje, an.
kedomsbildningen är dock icke den let i sitt sammanhang för att läsaren Jag har en gång förut mött detta ut- svarskänsla och samarbete.
Dess- etiskt djupaste Även om det kunde p å skall kunna själv bedöma, i f a l l de av tryck i samband med min bok, näm- utom räknar jag med.
att konsumtio- visas, att individen genom sitt eget ar- dr. C. använda glosorna passa in: ligen såsom rubrik över en recen- nen, om kapitalistisk reklam och de bete skapat stora värden, så vore han I stället för att söka finna en etisk mo- sion av fil.
lic. Elof Åkesson i Stock- rikas lyx icke längre stegra och vilse- dock icke etiskt berättigad att förfo- tivering för och därmed även en begräns- holmstidningen.
Intet uttryck kan leda densamma, skall kunna förenk- ga över dem såsom sina.
Vi äro h ä r av äganderätten genom att ställa den passa sämre såsom sammanfattning av las och begränsas till förmån för ett i för att och ha ingen min ståndpunkt.
Jag har städse satt världen tjäna i förhållande til individens behov och rikligare tillgodoseende av etiskt mo- rätt att sj l k äganderätten sådan den förefunnits.
Och såsom det primära i fråga om guds tiverade behov.
Däremot anser jag terna av vårt arbete.
Vi ha endast eftersom äganderätten, särskilt till jorden det vara ett tämligen hopplöst före- rätt till så mycket som vi behöva naturrikedomarna, visat sig vara en tag att söka uppfostra falk till en rik- ett människovärdig livsuppehälle och mäktig hävstång för egenintresset, så har tigare konsumtion, om man icke sam- för att på bästa sätt kunna tidigt söker få bort de eggelser vår tjänst.
För det som går utöver rättighet ” När man sedan någon gång kän- de behov att motivera densamma, nöjde för och och fullgöra,man utan vidare antagit
det ekonomiska livets område.
Mer också mera nationalekonomi!
Fram.
förallt djupare orienterad nationale- konomi, mindre bunden av traditio- nella fördomar, klarare medveten om sin vetenskapliga begränsning.
Ehu- ru jag såsom lekman på området en- dast har ringa kännedom om nyare nationalekonomiska riktningar, vågor jag likväl uttrycka den meningen.
alt djupare orienterad national- ekonomi redan är på väg.
en sådan Mötesplatsen Tre politiska kvinnoföreningar di- skutera personlighetsval.
Vid Frisin- nade kvinnors centralstyrelsemöte i pingstas var som bekant frågan om uppe till diskussion, personlighetsval Det ekonomi.
och lokalföreningarnas där närvaran- Detta innebär oförsonlig kamp mot ska framåtskridandet får sålunda in- d e representanter uppmanades att var riket broderskapets förverkligande.
broderskapets krav.
alla riktningar till höger och till vän- te längre vara självändamål utan må- å sin ort söka verka för ett starkare intresse för en förändring av vårt nu- ste tjäna broderskapet.
Kan e n så- varande valsystem, så att personlighe- dant mål lämpligen kallas för det eko- terna mera måtte komma till sin rätt nomiska gudsriket?
och ej som nu ofta undanskymmas av Dr. Cassel säger i slutet av sin ar- partierna.
tikel sammanfattande: " Skall omda- För att dra sitt strå till stacken ha- ningen bli en utveckling till något de föreningen Frisinnade kvinnor i Uppsala tisdagen den 3 nov.
inbjudit bättre, kräves det nog både mera na- de båda andra politiska kvinnoförenin- tionalekonomi och mera reIigion. ” Jag garna Moderata kvinnoföreningen och instämmer, ehuru såsom förut an- Socialdemokratiska kvinnoklubben märkts, dr. C. icke på något sätt vi- samt övriga intresserade till gemensam rat, på vilka punkter min bok brister diskussion om denna fråga.
Inledare ster, rom göra ekonomiskt framåtskri- dande och välstånd till det primära, Men väl innebär för mig broderska- pets förverkligande, att även de ma- teriella livsvillkoren gestaltas efter fråga om den religösa motiveringen.
Mera religion!
Framförallt i den me- ningen, att v i visa den eviga verklig.
het, som de etiska kraven äro uttryck för, full respekt och lydnad även på (67) Getingen R O M A N av E.
L.
V O Y N I C H VIII.
— Introibo ad altare Dei.
var o r d f, Fru Märta Tamm-Götlind.
Hennes av varm känsla burna före drag, som bjöd flera tänkvärda upp- slag i fråga om valmetoder, mottogs med livligt intresse och gav anledning till en timslång diskussion, vid vilken yttranden förekommo från alla läger.
Kvällen avslutades med en ange- näm tesupé under den bästa stämning, och från flera av gästerna uttalades en önskan om fortsatt samarbete i frå- gor a,.
gemensamt intresse.
emot den juvelbeströdda mitran.
lade rökelsen i kärlet, utan att Y till Prästen, som höll den i beredskap, be- höger eller vänster.
traktade honom ett ögonblick, böjde Prästerna hade återvänt från sakri- sig redan fram och viskade sakta: Stian och väntade på honom, men han Era eminens är väl inte sjuk?
orörlig.
Montanelli vände sig emot honom, Sär hjälpprästen sträckte sig fram men det fanns intet gensvar i hans för att lyfta av honom mitran.
vinka- ögon.
de han åter tveksamt: eminens.
viskade ta - — Förlåt, förblev ers prä- sten och återvände s i l l sin plats.
före- brående sig själv att ha stört kardina- nade det tillbaka.
föll solskenet över hans obetäckta huvud och kastade ett rött återsken över den r i t a slöja som prästerna svepte omkring honom Har stod under en baldakin av vitt siden och såg, hur prästerna passerade, t v i och två, med tända ljus i sina hinder.
Ers eminens!
— - erna den släpande, vita man- teln, likt en marmorstaty som fått liv.
Efter gammal sed under kyrkofester- M skulle han endast vara närvarande rats i en sköld av kristall.
drogo sig vid mässan, a h från högaltaret gick prästerna tillbaka till sakristian för han långsamt fram till biskopstronen, att byta om kläder och ett viskande surr bröt genom tystnaden i kyrkan han passerade.
Montanelli föreblev sittande p i sin — Jag ä r rädd att hans eminens tron.
Det mänskliga livet rörde sig inte befinner sig väl.
viskade en av omkring honom likt ett h a v av bru- Han — fö- sande böljor, vilka stillnade vid hans prästerna till sin granne.
refaller så besynnerlig.
fot.
Ett rökelseekar blev framburet Montanelli böjde sitt huvud för att och han lyfte mekaniskt sin hand och — Kardinalen vände sie om.
— Tror inte ers eminens att det blir tidlig procession: tiggarmunkarna i Montanelli stod framför högaltaret lens andakt.
bland sina assisterande präster och lä- Ceremonien fortsatte, och Monta- för prövande att deltaga i processio- sina smutsgrå kåpor och med bara ste orden med hög och klar röst.
He- nelli natt orörlig och högrest i sin nen.
Solen skiner så hen.
fötter samt de allvarliga, vitklädda l a katedralen flammade i ljus och glittrande mitra och sin guldbroderade Solen har väl ingenting att be- färg.
Dörröppningarna voro täckt; skrud.
som reflekterade solljuset.
Al- av scharlakansröda draperier, genom la de hundratals ljuslågorna gnistra- M o n t a n e l l i talade med ett så kallt ren och officerarna i galauniform.
vilkas veck den heta junisolen glödde de bland safirerna på hans bröst och och strängt tonfall att prästen åter En diakon har ett stort kors mellan som genom vallmoblad.
Bakom alta- återspeglades i hans djups.
frånva- trodde att han givit anledning till två glimmande ljus, och när draperi- ret hängde en skimrande silverslöja, rande ögon, och när han böjde sig ned klander.
drogos: it sidan, uppfångade och mot blomsterdekorationernas och för att välsigna rökelsen, påmindes — Förlåt, e n eminens.
men jag ljusens bakgrund framträdde kardina- tyckte.
att ni sig så klen ut.
lens gestalt i framför honom som en röd ström och rosorna hade sprutat sitt blod över gatstenarna.
A, Gud allsmäktig, är både din jord och din himmel röda?
Gräset på fängelsegården var ned- trampat och rött rött av det myck- na blodet Det sipprade utför kinden och droppde från den genomskjutna högra handen.
och det sprang i i n het, Montanelli reste sig utan att svara.
Han stannade ett ögonblick på tro- nens översta trappsteg och frågade: - Vad är det där?
Mantelns långa släp l i p utbrett över trappan och han pekade pi ett eldrött stänk på det vita sidenet.
Det ä r endast en reflex av sol- skenet, ers eminens.
voro så röda, så i - Är solskenet så rött?
Han gick nedför trappan och knä- de blodröda rosorna i i höjde vid altaret, svängande rökelse- karet fram och åter.
När han läm- - bigt över pannan.
Det VIT död ten.
.
O. du Gud.
som sitter på himlens död.
Ä r det icke nog nu?
du också pris och lov?
blev utgjutet för våra icke nos ' A. ropa högre Kanhända sover han!
Sover du verkligen, min egen, och skall du aldrig vakna mer?
Är gra- så svartsjuk om sin seger och skall den svarta avgrunden icke släp- ven pa dig ens för ett ögonblick?
Han såg p i hostian inom sin sköld av kristall och han tyckte a t t den sva- rade: (Forts.)
