# ID: svediakorp-per3261
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,366
# sentences: 742
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


vad Oslo gjort för bostadsfrågans lösning Tidevarvet N:r 44 Av ELISABETH TAMM Bostadsbristen, som varit svår inom n Elisabeth Tamm anlägger i vårt land, har måhända varit ännu el om den kommunala bygg- kännbarare i vårt grannland Norge.
nadsverksamheten i o+ en rn syn Då man emellertid får tillfälle att Ire- på problemet om den enskildes bo- se, vad Oslo stad gjort i denna sak stadsfråga i förhållande till det all- - OCh inte endast gjort utan på vil- kvinnorna ha med gläd- frökarna Tamm och Her- a t i l l Oslo och av de- fått väcknade impulser.
Cujus behandlar vårt förhållande till moderna ur evighetens synvinkel.
Fosterlandets återeröring vill på- Skola arbetsgivarna försvinna?
en fråga, ställd på framtiden.
1700-talets är så hög grad imponerande, att man gärna vill omnämna det.
Det är väldiga komplex, som blivit uppförda på d e sista I0 å 12 åren.
Men man mirror sig, om man tror, att det är stora hyreskaserner, den ena större och opersonligare än den andra, som här uppstått.
Tvärtom, de kommunala bostadshusen utgöra små städer för sig i den stora staden.
Byggnadernas enkla, r e m linjer gö- ra ett mäktigt intryck.
Man har fun- nit.
att omkostnaderna för ett lägre hus med en trappuppgång ej blir vä- sentligt dyrare i n för högre hus, som enligt lagen fortrar två trappuppgån- gar, och utseendet blir så ojämförligt mycket mer tilltalande då man und- går de höga skyskraporna.
I stället for de sedvanliga, instängda gårdar- na, som i allmänhet äro så kala, trån- ga och smutsiga, finner man mellan husräckorna i regel m m a n och hygieniska sanning en vördnadsbjudande summa.
Men alltjämt är bostadsnöden över- Det 15:de april 1914 öppnades Or hängande, alltjämt äro massor BY lo byggnadskontor.
Det var icke u- människor utestängda från möjlighe- tan strid, som understöd därtill bevil- ten att få hyra en lägebhet.
jades, icke heller utan strid, som me- Man gör sig ovillkorligen den frå- del beviljas till dess fortsätta är det riktigt, att en stads alla samhet.
Invändningar ha gjorts, att innebyggare ska betala så höga skat- bostadsnöden bör avhjälpas genom ter för att bereda bostäder åt ett re- privat byggnadsverksamhet.
En del lativt fåtal?
Ty de hyror staden fir ha sträckt sig därhän, att kommunen uppbära av dessa byggnader förränta borde understödja denna privata icke mer i n kanske hälften av det ned- byggnadsverksamhet.
Så har också lagd kapitalet.
Är detta en klok bo- skett och ända till 60 miljoner kr.
ha stadspolitik eller en väg, som i läng- beviljats t i l l byggnadslån.
måste majo- den blir ohållbar Det är ett spörs- I Parlamentarisk ledning I I ger Ho- norine Hermelin en intressant bild ay engelsk parlamentarism.
krav.
praktiska verk- det ej vore så stort som Daytonprocessen minne vågar jag påståendet, att vi inför en ny moderiktning genom vår ängsliga vi komma.
ingentig a,, göra åt saken världen kan förmå efterapning, röja, varifrån Det ingen ett är - moralpredikant i nutidskvinna att bära omoderna kläder.
nu Just äro vi strängt upptagna att lösa vinterns klädfråga och kasta sneda blickar att få kunskap mot Paris om, via vad medejournalerna de höga herrarna för därute ha bestämt, att vi skola apa efter i år Detta är vad vi skåda: utsvängda kläd- ningar, kappor med pälskantade pipor ned- till, skyhöga kragar för att värma den ra- kade nacken, och ärma med större skinn- mål av oerhört stort intresse.
Det tvingar oss att gå till grunden med bo- bilda en präktig muff.
Vi se, att klock- stadsfrågans problem.
Och vi kom- hatten utvecklats framåt, d. v. s. fått ett ma då slutligen inte ifrån an ställa stort brätte framtill, som klädsamt inra- upp den frågan: Har varje medborga- och harmonierar med de re i ett samhälle rätt till ett hem ' Den uppgjorts, nya stadsdelar ha uppstått, frågan kan svårligen besvaras med an- befinner sig närmare knät än någonsin och allt med I, 2 och 3-rumslägenheter, nat än: ja.
Då blir det alltså samhäl- att kängorna fortfarande äro bannlysta ur (Forts. å sid. 6) en modern dams garderob.
ex. Lindern, Thorshaug.
Lille När vi sett allt detta, gå vi lydigt åstad att förändra oss efter modets nya beläte I den utsträckning, vår kassa orkar med en förändring.
Så slaviskt som möjligt följa vi de anvisningar, som blivit oss giv- na, och om vi ha en nog stark karaktär, köpa v i dessutom ett par kängor för att Tamms och Honorine Hermelins föredrag i Oslo minska på läkarräningen.
Elisabeth Från Oslo når oss ekot av det in- innehåller Härmningsdriften de faktorer, som mar ansiktet svängda linjerna omkring dräktens neder- Töi- Offervilja och ansvar intressantaste Nytt, som gror en norsk kvinnas förhoppningar om att hem- mens politik skall kunna framföras genom de norska kvinnornas politiska sammanslutning: Kvindernes Enhets- front.
I mellan memoarverk, författade av Rousseaus gynnarinna, Madame d ’ Epinat, och av vilka nyligen m svensk utgivning på- börjats.
behandlas i en läsvärd artikel av Beth Henning.
en Moderna och vi p l a n t e r i n - m. fl.
och d. s. k.
” kjaelebarnet ” nde sitt- Ullevaal Haveby icke till förglöm- väl att räkna ti11 ng emanciperat oss erna in- mandes.
De ha hittills kostat staden från apans släkte.
Men när vi med under- vändigt, får man samma tillfredsstäl- c:a 114 miljoner E t t sammanlagt tryckande a " vår mänskliga självständighet lande intryck både ur trevnadssyn- belopp av 174 miljoner kronor har så- blint hänge oss åt den, såsom t. ex. inför punkt och synpunkten att tillgodose ledes offrats för byggnadsändamål.
I moderna.
synes det mig, som om avstån- platser.
Beser ket sätt det blivit utfört - - är det i nutidens männa.
Ett av prydd med gräsmattor gar och här och tryck, som fröken Tamms och fröken Hermelins besök väckt där.
Kallade av Oslo Kvinderaad och Norges Kvin- der i förening höllo de båda svenskor- na den 20 oktober föredrag i Bristols stora sal.
fröken Tamm om Kvinnors deltagande i det politiska livet och fröken Hermelin om Valets problem.
Det var ett kort besök, men det har haft sin betydelse, skriver Tidens Kvinder.
DE norska kvinnorna stå nämligen mitt uppe i politiska val, och deras ställning är allt annat än lysan- Ungdomsminnen ger i novellistisk de.
Just i de oktoberdagar, då de form motsättningen mellan den nya bägge svenskorna voro deras gäster, kvinnogenerationen och den gångna.
hade vallistorna från de viktiga kret- sarna Aker och Baerum kommit dem t i l l del med 19 dåligt placerade kvin- nonamn bland 208 manliga.
De nor- ska kvinnorna taga helt ödmjukt skul- den på sig själva och säga, att det be- hövs en politisk väckelse bland kvin- norna.
Just en sådan makt till väc- kelse tyckas de båda svenska gäster- föredrag ha varit.
kelse Fröken Tamm uppställde i sitt fö- mindre än att skapa nya människor I själva verket finns det blott en kvinna, som självständigt väljer sina redrag frågan: Vad är politik?
Är för en ny tid.
Ingen kan &amp; + ' ' - Kvinnorna, sade fröken Tamm bl.
klälder, den franska det, som så många kvinnor ha känt, ga parisiskan all bära en hatt, mo- endast torra lagar och inverklade för- a., intressera sig i politiken mera för dern eller omodern, som hon inte valt handlingar, något, som inte har med enskildheter än samhällsfrågor -- i enlighet med sitt koketteris egen, inne- livet självt, med människorna, med männen för sammanställningen av boende lag.
Hon klär sig individuellt och hemmen att skaffa?
Vi måste lira dessa enskildheter, men det är nöd- därför slippa vi i Paris att se den trött- samma enformighet i klädedräkten, som vi oss, att der icke är så.
Men vi måste vändigt att få blick för det stora sam- ha så mycket av i Stockholm.
Modeepi- också lira oss att se dagspolitiken i manhanget.
Men för människornas demierna där ute utbreda sig aldrig fill- historiens ljus och se sammanlagt skulle, för allt levandes rätt till att le- närmelsevis så mycket som här h - mellan historia och politik, se hide de va skola vi vara med i politiken.
Vi Vi känna alltför väl a m nivelleringspro- ~ många och den enskilde, människorna måste arbeta för personlighetens rätt och allt som offrades genom tiderna till utveckling, därifrån skall kvinnorns la skillnad i längd, form och utseende, som för människornas hårdhets skull.
Men deltagande i det politiska livet utgå.
försynen givit oss v i måste också se människornas mod Man säger, att kvinnorna äro så rid- Gamle Thomas Carlyle skrev en gång och offervilja, deras l i v och gärning.
da att binda sig vid en grupp, ett par- en bok om klädedräktens filosofi, a b den Men varför inte våga gå in i ett kom till slut att omfatta människans själ I vår tid ser man det ohyggliga, att ti.
formen så ofta dödar innehållet, med- parti, att gå fram förutsättningslöst, att Det skulle råda om vi för en tid hinds oss till ett par- Carlyle ser på kläderna, ” tills de bli ge- let har blivit mål.
samma rättbegrepp för hem och ti eller måste stå ensamma i kampen nomskinlig ” och bakom ser han männi- skan sprätten, som hon är, svag, osjälv- samhälle, men icke som nu en särskild för idealen ?.
” samhällsmoral ” Men man ser hur Är det löjligt a n arbeta för f ö r feg.
I motsats till sprätten eller liten plats den moraliska kraften till- i det moderna politiska l i v e?
Det modeslaven sätter han ” arbetsslaven ”, " a ' - erkännes inom politiken A n förän- är få saker, som bringar en män- med ' &gt; " menar den myndiga människan.
dra detta tillstånd kommer att bli ett i närmare kontakt med det le- jättearbete, det gäller ingenting (Forts. å sid. 6) ” arbetsslav ”.
Det var en svensk bondkvin- cess,som vi så gärna underkasta oss och och världens förlopp.
förlopp.
Vilket bevisar, - niska idealen - Det var i spårvagnen i vintras, som jag na, som kom in från landet, iklädd röd
Skola arbetsgivarna försvinna?
Fosterlandets återerövring Den amerikanska tidskriften The utbildade män, som mera sällan äga World To-morrow, vars motto är strä- några aktier i företaget, utan äro av- van till en samhällsordning grundad lönade.
Den tekniske ledarens diktan på Jesu lära diskuterar i sitt senast och traktan går ut på att göra sig för- hitkomna nummer frågan om arbets- tjänt av löneförhöjning genom att dri- givarens vara eller icke vara.
va upp tillverkning och arbetspresta- Under det nuvarande ekonomiska tion.
Därav följer, att det är inte nöd- systemet med dess efterkrigiska prä- vändigt att vara ägare av ett företag gel vore det både olämpligt a h oprak- för att driva upp det till högsta tek- tiskt att betvivla arbetsgivarens nöd- niska fulländning.
vändighet, konstaterar den citerade tid- Det bör alltså kunna bli samma ar- skriften.
Vårt moderna ekonomiska betsprestation per dag både från M - system är uppbyggt kring arbetsgiva- ren och arbetarens sida, antingen ar- ren och an bannlysa honom vore som betet utföres för ett stort aktiebolag, att stryka Hamlets roll ur Hamlet.
en stor kooperativ sammanslutning el- rättvisa.
Men här är icke fråga om det nuva- ler en statlig eller kommunal institu- A v ålder har fosterlandskärlek va- rande industriella systemet.
På dessa tion.
Arbetsgivaren, &amp; !&lt; står rit sammantvinnad med krigsvilja, sidor kan man förfäkta vidare vyer.
som driftens ledare, behöver icke vara En sådan synpunkt kan utläggas efter företagets ägare för att få arbetet ut- därför alt landets trygghet.
storhet två riktlinjer.
Antingen rent utopiskt, fört efter moderna metoder.
Och även och ära så nära hängde samman med då man betraktar det blivande indu- om moderna metoder i mycket äro dess kraft och vilja att föra krig.
Nu strisamhället som inbegreppet av allt otillfredställande, h i de antagligen gott man hoppas på.
Eller också kan sina fördelar framför dem, som följ- h a tiderna förändrats och en stor del man framlägga förslag till vad man des i industrins barndom.
av nationen är icke krigisk eller ens hoppar är en bättre metod för m- försvarsentusiastisk.
Därför har det hällsekonomi, grundad på de erfaren- Industridrift utan arbetsgivare?
blivit m nödvändighet för dem, som heter om människors handlingssätt, äro försvarsentusiaster, att understry- som uppenbaras u h kommenterar i Om man nu kan reda sig med obe- ka sin uppfattning: fosterlandskärlek vår egen gärning ur det svenska sam- antropologin, historien och psykologin, suttna arbetsledare i form av direktö- utan krigsberedskapsvilja är icke möj- manhang.
dit den hör?
Huvudsaken är att få klart huru- teknici, hur långt är det då Man kan vara lidelsefull patriot vida arbetsgivaren ingår som ett per- möjligt att driva industri helt och hål- lig.
Dessa ha lagt beslag på foster- dem?
kun- Faran av att vara pacifist ligger in- te i att man blir ansedd som foster- landslös.
Den ligger i att man till sist han bli det man anses vara.
Det är en ganska egendomlig dold och lömsk process, och det kan vara skäl att låta ljuset Lalla på den.
Fosterlandskärleken är tyvärr icke något fridlyst område, där alla de mö- tas, som annars vandra skilda vägar och ha så svårt a n göra varandra, - rer och manent och offöänderligt elment i landet för oss, och däri ligger det utan der och att utan vara att arrogant vara i mot vulgär andra mening län- samhällsekonomin sådan man lär kän- farliga - vi ha låtit det ske.
na den i historien till vilken utsträck- Ordet fosterland har tagit smak av försvarsvän.
Gandhi är det största ning han fungerar i den nuvarande de ord, med vilka det mest omges.
exemplet just nu.
I Ut a r de senaste samhällsordningen, och huruvida be- — STOCKHOLP '.
har Den officiella kulten av fosterlandet numren i hans tidskrift återges ett fått en militäristisk anstrykning, tal han hållit för en ungdomspublik i Calcutta, där han ger sin egen tyd- e t t drag av protest och utmaning, som gör, att vi frivilligt hålla oss borta, ning åt ordet nationalism.
En tyd- även där v i kunde haft en möjlighet ning, ur vilken ordet stiger upp, m a l och förnyat.
att vara med.
nationalism är.
Genom motsatsens lag komma vi ” Låt oss förstå vad Vi begära frihet för vårt eget att lägga tyngdpunkten vid våra in- ternationella intressen.
ehuru vi veta land icke på andra.
bekost- men STOCKHOLM let utan Skulle man inte na tänka sig sammanslutningar utan ledare, sådan produktion, som är nödvändig?
Skråna närmade sig det- i ta ideal, och det har också följts av de forna hantverkarna, Mycket av moderna arbetsledarens myn- dighet låg då i händerna på en arbetarsammanslutning.
Vad som producerades utmärker sig för sin fin- het och skönhet.
alltså?
taga, att denna organisation inte är oförenlig med den mänskliga naturen.
Men i vår tekniskt fullkomnade ma- skinvärld uppstå särskilda, enastående svårigheter med en sådan ordning huvudsakligen beroende på att de tek- niska processerna äro så komplicerade numera.
man den sittning av egendom är absolut nöd- vändig för hans position.
Då klargjort detta, återstår att med stöd av fakta fastslå, vilken ställning han skulle inta och hur mycket makt han skulle ha i en ekonomisk ordning, där allting vore i någon män förändrat till det bättre.
Ett nytt industrisystem, men dock inte alldeles Ut utopiskt.
Arbetsgivarens uppgift förr och nu.
Man " " - och äro övertygade om, att pacifis- nad, ej heller så att vi förnedra en fri- men i allra högsta grad är ett natio- het, genom vilken andra folk bli för- mera Vad och är vad arbetsgivarens uppgift Des- nu- var den fordom?
nellt intresse, ja, en nationell livssak.
nedrade.
För min del begär jag icke In- sa frågor skulle kräva volymer, om Vad lär oss historien?
Men det är inte så man borde rea- diens frihet om det skulle betyda Eng- man ville besvara dem.
För an kom-.
gera mot nationalismen.
Man berö- lands utplånande eller engelsmännens ma till frågans kärnpunkt kan man Ännu vanligare än mångstyrelse har var sig själv stora värden, om man försvinnande.
Jag begär frihet för mitt säga, att arbetsgivarens ställning un- ledarskap efter val av de många varit.
då ha de också förbehållit sig tillåter tillfälliga händelser och perso- land.
så att andra länder må lära något dan dergått Manchester-skolan en omfattande förändring se- formulerade rätten att avsätta ledaren, om han blev ner att skymma bort fosterlandets från mitt land och dess möjligheter må sitt bekanta laissen faire .. Med varje bild.
Den djupa känslan för det egna utnyttjas t i l l mänsklighetens förmån.
nytt tiotal år har hin för miljoner in- landet, stoltheten och ambitionen för I kulten av fosterlandet ingår i dag dustriarbetare blivit alltmera operson- dess räkning, viljan och glädjen att a n den enskilde skall dö för den stör- lig.
I småstäder, på landet och kan- På samma ske också vid storstädernas bakgator tjäna det allt detta få vi icke tap- enheten, fosterlandet.
lever ännu den gamla typen arbetsgi- pa bort, icke för vår egen skull och sätt måste mitt land bli fritt, på det vare kvar, han som var ägare, ledare, icke för Sveriges.
Vårt land kan icke an det, om så fordras, må kunna dö verkmästare, bokhållare, inköpare.
undvara oss, och vi icke vårt land för världen.
Min kärlek till nationa- säljare och hade makt att anställa och Vi söka att se vårt land i dess större lismen, eller innebär, min uppfattning av na- avskeda arbetare efter behag.
Men tionalismen tt mitt land må- numera tillverkas skor eller vävas ty- Men — re sammanhang och kunna icke erkänna avståndet mellan fsbrikens verkmäs- det vare sig någon absolut förstahands- ste bli fritt, så att, om d u kräves, det plats, någon större rätt att leva än må ge sitt l i v för den mänskliga ra- tare och ägaren-aktieinnehavren mar- andra eller någon rätt tt skaffa si^ sen.
I denna känsla finnes intet rum keras av en lång rad befullmäktigade fördelar på andras bekostnad.
Men för rashat.
Låt detta få bli vår ni- myndigheter.
Styrelsen för bolaget är ansvarig för aktieägaren — åtmin- likväl älska vi det på ett särdeles sätt tionalism. ” stone i teorin direktören är ansva- för det skydd det ger, för dess skön- Man skaIl säga, att detta är över- rig för styrelsen, avdelningschefen och het, dess minnen och av tusen out- spända idéer.
Ja, men tanken är icke förmannen ära ansvariga för fabriks- mera överspänd än kravet att den en- ledningen.
Aktieägaren är nu ägare sägliga skäl.
- ~- I stället för att tiga med detta eller skilde skall o f i n sig för fosterlandet, dra oss undan, äcklade av den slags är blott den, att gränserna patriotism, vars uttryck vi icke förstå, vidgats, att det egna landet får sam- borde vi hålla fast vid och bevisa vår plikt inför en större enhet, som individen hade inför landet.
Och att kärleken och offertanken icke har ni.
Skillnaden ma mot dem, som äro utanför.
Inga äro nämligen utanför, gon avigsida i hat alla innanför samhörighetskänslans fråga specialister i Lund.
Nervösa och konvalescenter emottages även och enligt lag arbetsgivare för en stor del av nationens arbetare, men utöver STOCKHOLM på aktierna skall bestämmas, har han inte mer göra med den tekniska att ledningen än om han vore från en an- nan planet.
Den tekniske ledarens betydelse.
händerna på sådana ägare utan direkt inflytande.
Arbetet ledes av tekniskt en färg, den mening vi själva vilja.
gränser, — terlandsvännernas för frivilligt låta oss led förvisa eller bryta ur fos- ut Siden, Sammet STOCKHOLM SYSTER BANK Resekreditiv!
Madame d ’ Épinays memoarer Ett litterärt storverk från 1700-talet Av Av Beth Hennings ägnar några nedlåtande ord i sina Confessions — Rousseau hatade ju som bekant lärda damer, åtminstone om han inte kunde ha någon nytta av dem och vars slutliga renskrivande mme d ’ Épinay aldrig hann slutföra, har under de mer än hundrafemtio år, — som förflutit sedan dess författande Aldrig har väl kvinnan, förutom un- ning hade icke endast sin betydelse d i r vår egen tid och renässansen, spe- som männens uppeggare till vittra lat m så betydande roll inom det in- värv.
D e voro vad — man ofta min- tellektuella livet som under Frankri- dre tänker på själva ofta högst be- kes 1700-tal.
Medelpunkten i de in- tydande konstnärer.
Toppunkten av tellektuella kretsarna utgjordes alltid 1600-talets pretiösa roman nåddes av nes död år 1783.
Detta manuskript - - av kvinnor.
och det var av deras in- Madeleine de Scudéry, fastän hennes eller rättare en renskrift av detta tresse, deras uppmuntran, deras stöd, verk utgåvos under brodern Georges författarna hämtade stimulans till namn.
och det enda av det otoliga al- nya företag.
Redan om 1600-talets ster, som skapades inom denna gren litterära salonger har det sagts, a t t de och som läses ännu i dag, medan alla Parison, på det mest samvetslösa sätt voro den jordmån, ur vilken den sto- de övriga ligga orörda i biblioteken, stuva om innehållet och utge det i klassiska litteraturen växte upp.
och är också ett verk av en kvinna, m:me tryck.
AIla romanens fingerade namn att den anda av hög moral, som vilar de Lafayettes La princesse de Clève.
på de personer, vilka mme d ’ Épinay över denna litteratur, var en frukt av När så romanen kommer något ur skildrat efter levande modell, ersattes pretiösernas inflytande.
Men dessa modet och, i egenskap av högre skat- med dessas verkliga namn, och den sett är identiskt med hennes eget franska damer med intellektuell lägg- tad prosalitteratur, efterträdes aV me- delvis romantiserade framställningen givit oss en enastående totalbild av det moarerna och breven, når också här utgavs för att vara verkligt autentiska franska samhället vid 1700-talets mitt.
en kvinna den förnämsta rangplatsen memoarer.
Det är framför allt börsaristokratiens för eftervärlden blivit av enastående dem misshaglig av ett eller annat skäl.
— mme de Sévigné med sina spiritu- Det var denna falska upplaga, som och den lägre adelns kretsar hon skild- kulturhistoriskt och psykologiskt vär- Detta system är mycket utbrett bland ella och levande brev man läste och beundrade under s i gott rar, dessa kretsar, rom genom att öpp- de.
Hennes barndom är den typiskt primitiva folkslag över hela världen.
1700-talet kommer endast att ytterli- som hela århundradet, anda 1 \ 11 i slutet na sina salonger for tidens författare förrousseauanska, innan ännu förstå- Systemet med ärftligt ledarskap är elsen för barnets egenart börjat vak- också mycket vanligt i kungarätter, pre- gare stimulera intresset f ö r memoarer.
av 1890-talet den framstående littera- och konstnärer förlänade sig själva självbiografier och blev, ett intresse, turhistorikern och Rousseaukännaren en obestridlig nimbus av intellektuell na, en barndom.
som gjordes hjälp- latkaster, feodala släkter.
Sådana le- mrs Macdonald upptäckte det till förfining.
Underbart levande står he- löst trist genom moderns kält och som naturligtvis står i intimaste ram- dare upprätthålla sin prestige inför grund för falsariet liggande manu- la denna värld upp för ens ögon.
Alla gnäll, mosterns orimliga elakhet och den ena generationen efter den andra band med tidens allt starkare böjelse biktfaderns tusen förmaningar.
Klen huvudsakligen genom ättens glans och för utforskandet av eget och andras skriptet i ett av Paris bibliotek och av- olika faser av tidens liv, från det mer och svag av kammarliv och stillasit- själstillstånd.
Tillvaron blir alltmera slöjade herrar Brunet och Parison offentliga till det allra mest intima, namn.
Men till slut går också det un- får man genomleva.
och man fylls tande, andligen fullständigt osjälvstän- der, mest på grund av Mendels lag.
nyanserad, själarna m i r sammansatta som ordinära bedragare.
dig, sådan än den stackars l i l l a Emilie, Emellertid visa sådana härskare ibland och livskonflikterna skarpare och mer Nåväl, därmed är emellertid icke ånyo av häpnad över detta tidevarv, då hon, okunnig om världen och dess ett beundransvärt faderligt sinne.
In- kännbara.
Dagboken och breven bli den underliga historien om mme ondska, inbillar sig att hennes vackra kar i Peru gjorde upp en budget, de naturliga avledarna för hjärtats d ’ Épinays Mémoires e t Correspon- kusin älskar henne och snart träder i grundad p i landets naturliga tillgån- om, och detta gäller i a l l synnerhet dance slut!
i början av 1800-talet rå- brudstol med honom.
Tu-m bittra gar och kontrollerade industrin efter kvinnorna, som långt mer än männen kade två kvasihistoriska dussinskri- ken v a r m och svärmisk känsla och så besvikelser ge henne först småningom och mr Mau- samma grunder.
På så sätt lyckades måste kuva ned sina bekymmer i det benter, m mme Herpin en riktig uppfattning om minniskor tysta.
Gränsen mellan å ena sidan gras mycket nykter förståndsmässighet.
få fatt i mme d ’ Épinays egen- de bannlysa fattigdom från hela väst- na, och hon lär sig också att enligt ti- ra sluttningen av Anderna, dar deras dagboken och breven och å andra si- händiga manuskript.
Ur detta ploc- dens sed söka tröst hos andra män för dan romanen blir ofta svävande.
Ti- kade de ut lämpliga brottstycken, fyll- rike låg.
den är rik på litterära alster, som äro de ut dessa med enfaldiga funderingar vad äktenskapet icke gav.
Det tycks Vi re sålunda i historien exempel ha varit en slags anarki i erotiskt hän- på ekonomisk verksamhet, som drivits ett slags mellanting mellan båda.
av eget fabrikat och formade av detta seende i de kretsar, där mme d ’ Épinay av sammanslutningar utan ledare och Bland tidens memoar- och romanför- två volymer.
Och vilket öde veder- fattare framträda även flera kvinnor.
fors dessa?
Jo, d e prisbelönades av mer eller mindre direkt återgående på rörde sig, och inom vilka de flesta av av tillfälligt förordnade ledare, eller damerna delade sina gracer mellan sådana som ärvt sitt ledarskap.
slav- Det förnämsta arbetet inom genren är Franska akademien och upplevde en bekanta personligheter inom dåtidens mannen och älskaren utan tvivel Rousseaus Confessions.
mängd upplagor!
societetskretsar.
Här är modern.
drivare, pådrivare, medicinmän, väl- Den första oavkortade och oförän- nykter och sentimental på en gång, Världen — som väl knappast var villiga eller grymma tyranner.
Och denna egendomligt glödande bikt a r egendom besitter av en sammanslut- en rik, lidelsefull och självkoncentre- drade upplaga, i vilken mme d ’ Épi- ängslig och vacklande och framför allt bättre än de - lämnade dem icke oan- rad ande, som ännu efter snart 200 år nays memoarer någonsin utgivits i i ivrig på att få dottern bortgift, tanten, ning.
av kommunen, kyrkan, staten, tastade, och det var väl delvis i känslan feodalherren, bönderna - beroende griper sina läsare lika mycket som nå- den som i vårar utkom på Bonniers den kärva.
högdragna och dock så av att.
alldeles som Rourseau, vilje ge redigerad av David Sprengel hjärtegoda gamla markisinnan.
en en förklaring av och en apologi för ritt ibland på hävd, ibland på tilldelning gonsin förr.
Tidens närt största själv- biografi, som t.o.m. i egenskap av Tills vidare föreligger endast den del slags majorskan-på-Ekeby-typ, insatt på livstid.
ibland på ärvd titel.
kulturskildring överträffar Confes- som behandlar hjältinnans barndom l ’ ancien régime, morbrodern, den un- liv, som mme d ’ Epinay började den vidlyftiga skildringen därav.
Säker- sions, är emellertid ett verk av en och ungdom, men e t t fullständigt ut- derbart livfullt tecknade gamle livs- Arbetsgivarna skola försvinna.
ligen spelade också en viss ärelystnad kvinna.
Det är Mme d ’ Épinays givande lär förberedas.
Mme d ’ Épi- kloke lantjunkern, som älskar rapp- in härvidlag: hon ville överglänsa el- Vad skall man säga om den moder- na arbetsledaren då man ser honom märkliga Mémoires et Correspondan- nay hade ämnat kalla det Lettres (el- hönsjakt och hatar storstadsliv mer än ler i varje fall tävla om äran med sin ce, ett fascinerande mellanting mellan ler Histoire) de mme de Montbrillant a l l t annat, jesuitpatern, i n vidrig f.
d. vin Rousseau, vilken just då höll mot denna bakgrund?
Det är tydligt självbiografi och roman.
och Sprengel har därför kallat sin hiandning av hycklad, trångbröstad re- på att rkriva sin stora roman La a l t den mänskliga naturen kan anpassa A v dem, som känna mme d ’ Epinays översättnings första del Fru de Mont- ligiositet och oerhörd halhet.
och först nouvelle Héloise, i att skapa en bok, sig till många alika styrelseformer, d i brillants ungdom.
namn, torde de flesta erinra sig henne och sist den äkta mannen, en renodlad det gäller att utföra industriarbete.
rom samtid och eftervärld skulle be- ” Mme d ’ Élpinays memoarer äro e j typ för tidens fördärvade och hjärt- undra.
A t t den nuvarande hybrida formen är som Rousseaus beskyddarinna och den bästa, blir nog svårt att vidhålla.
vän, hon som beredde honom en till- m bok, de äro en hel epok ”.
- så har löse lebeman, så ohöjlt realistiskt, så Under det fortsatta utarbetandet av pariserlivets o m i det un- m gång den klassiske kännaren av flykt undan psykologiskt träffande skildrad, att Men i andra sidan utgör den en för- verket har det nog också föresvävat bättring av gångerna tiders metoder.
dangömda Hermitaget.
Det är också 1700-talets litteratur och kultur, Sain- man liksom i blixtljus ser allt det hjär- henne att kunna skapa en slags pen- sammanfattat detta verks teve män som denne förde in i forna Det förefaller som om den bästa sant, att mme d ’ Épinay spelat en fram- te-Beuve, dant till Rousseaus stora självbiogra- storhet.
Eller för att tala med två an- tiders äktenskap.
I de senare delarna formen för närvarande skulle vara trädande roll i Rousseaus liv, ja, in- fi, lika ärlig, lika gripande som hans a t t ha en ledare med mer eller mindre gripit däri på ett r i t t, som torde kun- dra av mme d ’ Épinays beundrare, brö- framträda andra gestalter, ur historisk och rättfärdigande henne och hennes oinskränkt makt, men som avsättes si na kallas ödesdigert.
I hur hög grad derna Goncourt: ” Det är en människa synpunkt av ännu större intresse, vänner för de beskyllningar han ut- i Rousseaus Confessions, det är ett hon var delaktig i de intriger, som Rousseau, Diderot, Holbach, Duclos snart han upphör att visa duglighet slungade mol dem i sina Bekännel- h framför allt Grimm, den p i en arbetet och rättvisa mot sina arbetare Rousseau ansåg sina vänner Diderot samhälle i mme d ’ Épinays memoarer. ” ser.
Faktiskt har hon i sin underbart gång känslosamme och kallt resone- En man med goda karaktärsegenska- och Grimm spinna omkring honom per och högt stående som tekniker under Hermitagetiden, är kanske svårt fängslande skildring av en fransk rande tyske kritikern, som blev mme Det var ett stort mål, mme d ’ Epi- nay satte sig före, och om man också d ’ Épinays ilskare.
Men om han sviker i ena eller andra att fastställa.
Säkert är nog i alla fall, dams liv från vaggan och till dess hon icke kan säga, att hon fullt nådde vad avseendet, skulle arbetarsammanslut- att den våldsamma brytning mellan nått mognad ålder, - och vilket i ston Först och främst har emellertid hon strävade efter.
s i var hennes lit- ningen ha r i t t att avlägsna honom henne och Rousseau, varmed hans vi- mme d ’ Épinay i teckningen av sin Det är knappast troligt.
att det i from- stelse p &amp; Hermitaget så sorgligt ända- hjältinna, d.v.s. av sig själv, gett terära stordåd märkligt nog.
Ty hon kom att skapa tidens mest betydande tiden kommer att finnas några arbets- des, blev inledningen till hans livs hitt- oss en personlighet av sällsamt liv.
självbiografi näst Rousseaus och en i ledare, de skola i sinom tid försvinna raste olyckor.
Icke blott att författarinnan här ger sitt slag enastående bild av l ’ ancien och ersättas a v någonting annat, om Litteraturhistoriskt sett ligger emel- prov p i en utomordentlig självanalys, régime ’ s kultur och livssyn.
det nu blir bättre eller sämre.
Och lertid icke mme d ’ Épinays största be- att hon skrupulöst noga genomforskar under utvecklingens gång kommer tydelse i detta hennes ingripande i varje vrå av sitt innersta och med klyftan mellan den arbetande tekni- Rousseaus liv utan i författandet av omutlig ärlighet blottar a l l t detta för kern och den overksamme ägaren, att henna berömda memoarer.
bli av större betydelse än nu.
Detta digra verk — som Rousseau - - * - förslag,,
TIDEVARVET 4 Nytt, som gror Dör De norska kvinnorna ha som bekant inom po- litiken bildat en s. k. enhetsfront, som går tvärs igenom partierna.
Här nedan skildrar enhetsfron- tens formand, fru Ingeborg Boye, upprättelse stämningar från ett möte i Drammen au Norska kvinnornas na- tionalråd, där denna enhetsfront, som utgör hem- mens politik, ytterligare befästs.
I de sidste vakre septemberdage, preget av der optok, vilde vore dages kvinder aldrig skjönne, sterke ro, som høstmodning været istand til at hævde sig i kampen mot gir til sit fuldendte verk, i de dage kunde anden uret.
Derfor er det en logisk utvikling i kvin- debevægelsen, naar den nu fører frem til m bevisst og samlet optræden med krav paa som skal gro.
Det var kvindemøtet i Drammen, som medbestemmelse, naar det gjælder vore hjems og derigjennem vort samfunds vel- denne følelse.
Der var fasthet og precision over møter- færd.
ne, — glimrende ledet som d e blev av pre- Kvinderne, samlet om sine krav fil sidenten, fru Betzy Kjeldsberg — og koncis ” hjemmenes politik ”, vil kunne bli m saklighet i foredrag og diskussion i dette magt, som maa regnes med, naar de hver ” Kvindernes Storting ”, som Norske Kvin- inden sit parti arbeider for at tilføre par- ders Nationalraad nu ofte kaldes.
Men det, tiet det kvindelige syn paa samfundspolitik som gav haapet for framtiden, det var den Man kan samle forskjellen paa det spe- den anda.
gav.
Men derfor gjælder det ogsaa nu mere end noensinde for kvinder at samles om den indsats, vi mener at kunne gjøre i sam- uttryk.
ning.
lokaler, Hamngatan 8.
Ordföranden, doktor Alma Sund- qvist, inledde mötet med en hyllning efterat de hadde faat stemmeret.
Men det nye moment, som er kommet til, till Emilia Broomés och Frigga Carl- Kvinderne er det.
som kanske sterkest har faat föle samfundsuretten, derfor er det naturlig, at det er fra dem kravet skal komme paa større retfærdighet.
Det er heller ikke noe nyt fra vore dage dette krav.
Helt fra Camilla Collets tid har de betydeligste av vore kvinder offent- lig pekt paa forskjellige sider av samfunds- livets uretfærdighet Til at begynde med gjaldt det naturlig nok — og først og fremst uretten — mot kvinden som kvinde.
Dette maatte være begyndelsen, for uten den kamp for kvindens ret som individ og i dagarna öppnat advokatpraktik i Stockholm efter att några år ha varit verk- har sam i Lund, där advokaten Björnbom hu- vudsakligen sysslat med familjerättsmål.
Hos staden Lund hade fru Björnbom un- ” Nutidens flickor skulle inte kunna U ' - Fröken ArnoId t&lt;g till ho sudoilm # im, och för rn stund hord-, blott stic- härda att ha någon John bakom sig ”, in- föll fröken Arnold.
knrnar r a i h n d e ljud.
” Vad iinktr fru Felsted nm på?
sade ” Nej, nej, — — Nästa gång jag träffade fröken Arnold t i l l slut muntrert.
honom, böjde hin sig ned a h kysste mig vilken frihet unga ha nu för tiden? ” ” Ja, visst ha de det.
Mer a vi hade.
Men jag tror inte, att det skadar dem, M h i någon uppfattning — såsom t.ex. Ada.
” Kanske inte.
Men de ha verkligen tur. ” ” Visst ha de det Jag kan inte minnas att h i fått vara uppe till över nio på kväl- len, förrän jag var fullvuxen.
Däremot ” Tänk på, då min jande sommar fick han tillfälle att fria.
Det var under m stor skytteövning, som vi hade åkt ut för att Y på.
Våra hästar blevo skrämda av allt skjutande och ville inte stå stilla.
Då kom m ung man på m stor häst och hjälpte oss med dem.
Det var Nod.
Efteråt talade han m. att han särskilt följt efter oss för att få något tillfälle att tilltala oss.
Min mor blev myc- ket imponerad av hans raska handling och stod hädanefter på hans sida Jag behöv- de aldrig ångra, att jag gifte mig med Noel; han var m god make.
Tystnaden föll på nytt I rummet.
Så småningom började samtalet åter att röra sig om det gamla och det nya.
Efter teet satte sig de båda på nytt vid brasan.
.
år anställning som advokat för dess rättshjälpsanstalt för obemedlade.
Frisinnade Kvinnor i Lindome hade torslagen den 22 okt.
glädjen som holm.
,.
F r u Felsted vände sig till fröken Ar- om mig Värdinnan presenterade mig för nold, a h hennes ögon voro stora och und- herr Felsted.
Jag minns, hur hon sade: att som ” Detta är den unga dam, som hellre går rande, när hon med förskräckt röst sade: sin gäst se Rektor Honorine Herme- än åker till en bjudning, och hur Noel sva- ” Kära Mary, när jag öppnade dörren, var Nutidens förlag har utsänt sin bokkata- lin, som i Lindome höll ett offentligt rade: ' M är jag smickrad att ha fin göra inte Ada dir.
Hon kom springande från grinden och — — log för hösten.
Den 36-sidiga volymen föredrag om väljandets problem.
Ef- hennes bekantskap. ” Hon tvekade d länge, att sällskapsdamen Noel var en god ryttare ah de hade upptager en mängd böcker av olika katego- rier.
Katalogen rekvireras från Nutidens ter föredraget, som åhördes av unge- beskrivit mig för honom m frilufts- måste skynda på henne.
” Och vad mer? ” ” När jag öppnade dörren, hörde jag all- Förlags A.-B., Lästmakaregatan 12, Stock- fär lika antal män som kvinnor, vid människa.
Vi dansade tilIsammans.
Nu- tog diskussion om olika valsystem.
tidens unga män skulle ha skrattat, om de deles säkert — m kyss. ” samfundsborger, som vore kvindesakskvin- der flera ' kantskap, under vilken Noel så småningom Fru Felsted ryckte till och log tankfullt, far Föl- vånande, de flickorna gjorde sig till god vän med när jag var flicka. ” Fru Felsted smålog och sade med m viss själv- känsla i rösten, medan hon rättade på sin spetskrage; ” Jag var ansedd som en rätt vacker flicka, men nog blev ja^ bevakad.
Far brukade ha rätt mycket bjudningar, och vi voro också mycket borta, men aId- rig ensamma.
Jag tyckte om att promene- ra, och ofta gick jag till fots till bjudnin- garna.
Men om inte min far kom med III mig, skulle alltid en av tjänarna följa mig.
PI ett passande avstånd bakom mig bar Det blev sent, och fröken Arnold frå- han en lykta och ett paraply, och likadant gade: till gemensam båtnad.
Då var det på vägen hem. ” orter ” Skall inte fru Felsted gå till sängs nu? ” den hittillsvarande styrelsen avsagt " S i löjligt ”, skrattade fröken Arnold.
” Nej ”, svarade den gamla lugnt.
” Jag sig och ny styrelse lämpligen ej " Vi tyckte inte det på den tiden.
Man är inte alls trött och sömnig.
Och jag vi- kunde väljas, innan sammanslagnings- ansåg mig ovanligt djärv, som alls våga- lar så bra här i min stol. ” frågan var ordnad, tillsattes en kom- de mig ut på kvällarna.
Vi åkte i i också Fröken Arnold, som väl visste orsaken mest.
Tänk på.
hur i i voro klädda långa, hennes vägran, envisades icke, och så mitté för detta ändamål.
Därjämte släpande kjolar, volanger, snörliv och till förblevo de två sittande vid elden i vän- fick den i uppdrag att bedriva verk- kapott När jag var flicka, hade jag all- samheten.
tid kapott — inte förrän jag gifte mig, tan.
Ungefär klockan elva reste sig sällskaps- Kommittén består av följande med- fick jag ha batt på mig. ” damen a h gick ut i köket för att \ ' - En stund virkade de båda under tyst- litet mjoik.
Just di ringde d u på dörren.
lemmar: Doktor k l i Nilsson, =m- nad,,,, Il av det förgångnas minnen.
mankallande, fru Ezaline Boheman, Därpå skrattade fru Felsted med ett litet Gamla frun reste sig med stor hast och gick och öppnade för Ada, som tumlade skrat ” Tänk, hur det gick till, då fröken Elmdahl, Olga fröken Bertha lyckligt in och utbredde sig över, hur förtjusande Kôersner, fru Gertrud Rodhe och dok- jag möt e nån blivande man Jag hade vandrat m en månljus.
kall afton till trevligt hon haft.
Därpå gick hon ganska tor Andrea Andreen-Svedberg.
snart upp till sitt rum.
en bjudning, naturligtvis med tjänaren bak- bergs minne, som åhördes stående.
Ordföranden föredrog därefter re- at ane denne politiks nødvendighet, det dogörelsen för centralstyrelsemötet.
skulde vel kunne øke hastigheten.
Den brännande frågan för dagen Stockholmsföreningens framtid.
Naar kvinder herefter vil kunne vælges paa basis av et program, som ogsaa gir ut- var tryk for mere eller mindre av hjemmenes Förslag förelåg att sammanslå Stock- med Stockholms politik, da vil de j o alle praktisk talt re- holmsföreningen Därigenom skulle presentere flere eller færre av disse krav läns länsförbund.
der kaldes paa og vil baade i kommunestyrer og i den Stockholm i organisatoriskt hänseen- selv bestemt til lovgivende forsamling komme til att indta de få ett nära samband med sina för- Der vokser I svarta byxor samt polisonger.
litet lustigt leende, när hon hade roligt åt Jag minns, hur han bad att få följa mig någonting.
Hennes ögon voro stora och klara, nästan som en ung kvinnas.
Hon hem och hur John, vår tjänare, finkänsligt höll sig flera meter bakom oss med sin var klädd x m rtiignmie mrt ridntlad.
lykta.
' ” Mötesplatsen Og det er med rette, at kvinder.
De er av naturen at være altruister.
Det moderlige element i en ganske anden stilling end de nu gjør.
al natur har i k k e og kan ikke ha nok i sig Den fylking, som man da vet staar bak selv, man maa gi til andre, hegne om andre, kravene, vil gi mere vegt til deres ord ofre for andre.
Det nye, som nu ligger som a lite tanke- Saa derfor opfylder det kvindelige syn frø i tiden, at kvinderne kanske med hjem- bare sin bestemmelse, naar det vil gripe ind menes politik skulde kunne tilføre de syke og søke at bedre de sociale forhold.
Og samfund friskt blod, der frø, maa vi skaffe kan det lykkes at indføre i samfunds- grobund, saa det kan vokse Der vokser i brorskapsidéens ly. livet noe av den beskyttende ømhet, som Maa vi hr^ kunne løse opgaven.
legges til grund dcr.
hvor det kvindelige syn er det raadende - i hjemmene — saa Oslo i oktober 1925. vil ogsaa forholdene utad kunne bedres og gjøres lykkeligere for menneskene.
Gjøres Ny kvinnlig advokat i Stockholm.
Ju- ris kandidat fru Märta Björnbom Romson retfærdigere end de nu er, voro fast slutna,men kunde skiljas till ett sigill, fadermördare och tätt åtsittande det tiden selv, som kalder paa os Mange nødvendige oplysningsarbeide har aapnet tegn tyder paa det.
Tiden ser sig raadløs vore øine, saa vi ser, at disse saker an- omkring den speider efter - den trænger gaar hvert hjem i landet.
Hos os er der ingen anden vei end gjen- hjælp.
Stockholmsföreningen av Frisinna- Og likesom alt i naturen, naar det nem de politiske partier.
trænger hjælp, tyr til det moderlige ele- Naar vi først har faat anerkjendt pro- de Kvinnor höll den 21 oktober sitt ment, slik vender tidens tanker sig nu mot grammet med hjemmenes saker som sam- årsmöte, som ajournerats sedan i mars kvinderne.
Forsøksvis kanske endnu, men fundssaker, saa gaar det nok fremover — bevisst og ubevisst kaldes der paa det kvin- og retningen er den rigtige.
Om fartens månad.
Mötet, som var talrikt be- hastighet kan ingen si noe idag.
vi skal sökt, hölls å Internationella klubbens delige syn i socialpolitik.
det at kvinderne hævder hjemmens politik, samtidig som det synes, at tiden begynder.
utseende; hennes ansikte liknade ett mo- er Hittil er man blit staaende red det at lytte.
Man har hørt paa tanker og me- ninger, men allikevel h o l d baade kvinderne og sakerne paa avstand.
Kanske vil det gaa saa endnu en tid, men det er merkbart, at det lyttende ansigt, som i vore dage vender sig mot kvinderne, det har nu faat et andet uttryck.
Et mere opmerksomt, forventningsfullt — m i elden med händerna vilande I overksamma i knäet.
sett honom, lika mycket som flickorna Fru Felsted var m liten dam med fint skratta åt vår.
Hans rock var snörbesla- Alt dette er altsaa ikee noe nyt.
Men findes et socialt grundsyn, som naturlig det nye, det glædefulde, det er, at nu vil være felles for kvinder, naar først det møter.
Ada Felsted var en slank flicka av me- stirra.
saa Der er ikke tvil om, at man nu mere end huske paa, hvor lung tid det tok baade for før ser hen till kvinderne og lytter til de bønderne og for arbeiderne, inden de kun- resolutioner, som kommer fra deres raads- de gjøre sig gjældende i det politiske liv, * ” Det är ej mörkt ännu ”, sade fröken fundsspørsmaalet Tiden trænger denne indsats og vi vet, at netop gjennem de krav ii fremsætter som hjemmenes krav, kan vi tilføre sam- værdifulde og nyttigare impulser.
hjemmenes krav, som Kvin- dernes Enhetsfront har samlet i a pro- gram og vil søke at arbeide frem i Im- givningen gjennem de forsklellige partier.
Kvinderne maa gjøre sin indflytelse gjæl- dende for at faa ind paa sit partiprogram mange av hjemmenes krav, som partiet frø, som legges i til enhver tid er modent til at opta.
Denne hjemmenes politik, som program- mangen gang synes at være en langsomt met gir uttryk for, har kunnet samle kvin- der IY alle mrlicr.
Det viser sig, at der reisende.
.
Grekland och Bulgarien.
Hur m&amp;-#- tvister uppstå Balkan är aIltid höljt i såge de den unga flickan avteckna sig som ett dunkel av motsägande uppgifter, och en ljusgestalt mot det mörkgröna förhän- d är också fallet med de nuvarande oro- ligheterna pi den grekisk-bulgariska grän- sen Rapporter från Atén säga, att bul- dellängd på tjugu vårar.
Hennes hår var gariska trupper uppeggade av de friska- som en sky av.
silke, askblont och fint.
ror, som kallas komitadji, anföllo en gre- Hon hade ett runt ansikte med rosiga kin- kisk gränspost och dödade flera man, fast- der, en kort, rak näsa, röda läppar och en än ingen orsak till anfallet förekommit.
liten rund, fast haka.
Under de välvda Men från Sofia förtäljes, att det var en ögonbrynen strålade de stora, mörkgråa grekisk soldat, som sköt först på en bul- ögonen av glad förväntan.
garisk vaktpost.
Den ma historien kan Hon bar en rak klädning av skärt I - vara lika sann som den andra, de ba båda den.
kort kjol a h genomskinliga, cham- lika stora anspråk på tyrovärdighet.
Men pagnefärgade strumpor.
vad som med säkerhet kan påstås ii.
att iion narmrde UB Im- och kyun tu- Bulgarien, som saknar krigshär, inte i onö- mn&lt;len.
” Jag går nu ”, sade hon.
dan skulle vilja förolämpa Grekland eller ” Roa dig bra, mitt barn, och var rädd något annat land, som äger en här, färdig m dig ”, svarade den gamla.
” Jag tycker till anfall, och at^ m någon av dess sol- inte om, att du cyklar ensam på den öds- dater skulle varit dum eller obetänksam nog att förolämpa en- sådan makt — vilket är möjligt ehuru det återstår att bevisa ” Inte ett dugg, farmor.
Jag älskar den ”, skulle bulgariska regeringen varit villig att var svaret.
undersöka saken a h lämna upprättelse.
Flickan skyndade ut ur rummet, följd av Oroligheterna tyckas h varit under upp- segling m längre tid.
I augusti anklagade den gamlas sällskapsdam, som satte på grekerna bulgarerna för försök att lägga henne den tunna regnkappan.
Med en sammetsmössa på huvudet var hon full- beslag på några grekers egendom, d i dessa ständigt skyddad för väder och vind utom måste emigrera från Bulgarien till sitt hem- om fotlederna, som hos henne liksom hos land, och det påstods, att en grek blev alla moderna unga flickor tycktes okäns- mördad under denna kampanj.
Vidare på- stå grekerna, att bulgarerna försummade att taga mått och steg till mördarnas be- Arnold.
Du kan mycket väl fara ensam straffande och därför förstärkte grekiska nu, men skaffa dig någon, som följer dig regeringen sin gränsvakt med ändå till två hem i kväll. ” divisioner.
Som det alltid händer vid ” Det skall jag säkert skaffa mig ” sade gränsvaktförstärkning, så blev inte heller Ada, var med ett språng i sadeln och cyk- denna ett förstärkande av freden, och den lade i väg till en danstillställning i grann- tycks ha lett till en starkare irritation mel- byn.
Ian Grekland och Bulgarien.
Men nu ser det j u lyckligtvis ut som m Nationernas förbud skulle kunna göra något åt lös- II.
När fröken Arnold kom tillbaka till bra- ninger av konflikten mellan grannarna på san, fann hon den gamla frun sitta och Balkan.
liga vägen, men du brukar ju säga, att du grobund for et m a ideelt ~ syn paa sam- cielt mandlige og do kvindelige syn i %&gt;- ' fundspolitik, som man kan finde hor kvin- cialpolitik i m nøt og si, at det mandlige der.
Kan da lykkes os at pleie dette syn, interesserer sig mere for foretagender, in- saa det f u r vokse og utvikle sig, saa vil situationer, og det kvindelige mere for in- kvinderne kunne bli den reddende haand dividets forhold.
i de saa vansklige sociale spørsmaal — naar Det skulde synes saa selvindlysende rig- de først rykker ind for alvor.
Og rykker tig, naar vi kvinder hævder, at delvis maa ind som kvinder, som representanter for de offentlige utgifter omlegges, saa man ” hjemmens politik. ” gaar over fra eftersorgen till forsorg — Nationalraadets tre-aarlige landsmöte og dog betyr det m hel liten omvæltning.
holdes som sagt i Drammen, denne vor aapne og rummelige by, som bygger sig opover aaserne paa begge tider av en mun- ta fjord.
En straalande sol, blaa himmel og alle høstens deilige farver skapte en festlig ramme om arbeidsglade kvinder, som i foredrag og resolutioner løftet frem og belyste sociale saker.
Dette er ikke noe nyt.
I de lange aar den ron Nationalraad blev stiftet, har kvinderne taalmodig baaret frem sine krav og set mange av dem giennemført, men og- saa mange lagt begravet.
ned — Da har vi Svart på vitt tyst och då de två äldre damerna vid brasan vände sig om, Av Ingeborg Boye, i
Parlamentarisk ledning anleten De yngre kvinnorna Deras minnesgåvor fårade Y. ned var sin stol fönst- två slå Det engelsk8 systemet Av Honorine Hermelin II ” Man kan nog tänka sig en lycklig mittee of the Whole har e j makt sar sig ut ur en annan dörr och nedför trappan strax bredvd.
Mjölnar-Ida a h Jan Erlandson ha bott grannar en gång, innan d i av vitt skilda anledningar ham- nade på sockens vårdanstalt Mjölnar- att på helt nära ret, som Lotta slår upp, .i vid gavel, trots en av gummornas protester.
Skickligt avvärjer Lotta en längre ordväxling med att lugnt och eftertryckligt säga — Gudrun Holm är död nu.
Detta med- delande villar också för ett ögonblick bort Idas tankegång.
— — Stackars Gudrun, säger hon medlid- samt, och stackars lilla l i v hon lämnar ef- förhindra någon att tala hur ofta och ler sig.
Det var kanske väl att barmhär- hur länge som helst.
Här är alltså tiga människor fick ta hand om barnet, platsen för den ryktbara obstruktion Ida, med fri små barn, måste omhänder- innan Gudrun hamnade här - men jag tagas av socknen när mannen dog plöts- då anföranden av oändlig mängd och förstår hor svårt det måste ha varit för ligt och oväntat, lämnande Ida och bar- Gudrun att skiljas från Inga-Britt.
För längd använts för att plåga ihjäl vare nen på bar backe.
Jan Erlandson däremot sig en bill eller oppositionen.
hade själv löst in sig på Stormkulla nen lät mig få ta barnen med hit Jag i denna utskottsprocedur är alltså hade aldrig haft kraft eller mod till att regeringen ständigt närvarande, p i skiljas från någon av dem i förtid allra han sagt, att det var för det att hans an- vakt mot den likaledes ständigt när- minst Olle, som var så klen innan han höriga ej skulle h a någonting att slåss om dog Socknen förstod väl att hin behöv- varande oppositionen.
På vakt mot efter hans död.
För var gång Mjölnar- de min fattiga vård bättre än någon an- tilläggs- och ändringsförslag jämväl Ida såg sin gamla granne, blev hon smärt nans.
Underligt nog är det samma sjuk- från det egna partiet.
leder.
Det gäl- samt påmind om, att hon inte hade någon- dom som skiljt Olle och mig åt — — Gud- ler för regeringen att ständigt avgö- ting att giva de sina Hon kunde aldrig run o c h hennes lilla flicka ra.
om en ändring kan upptagas utan tills på alla punkter oppositionens an- lära sig att förstå Jan Erlandson och hans En av de gamla gummorna hostar lik.
handlingssätt.
som frågande, och Lotta svarvar förkla- att rubba billens anda och syfte.
lopp är tillbakaslaget och alla änd- Längst borta i korridoren öppnas ännu rande Idas avbrutna mening.
Så återgår billen, med sina ändrin- ringsförslag äro avvisade — eller upp- en dörr a h ut linkar Halta-Lotta.
Hon - Skillnaden var bara den, att Olle fick t i l l Huset — talmannen är åter tagna och insmälta till fullt organiskt hör liksom Ida till de arbetsdugliga på tuberkelknölar överallt - - Gudrun fick in plats — för att genomgå tred- sammanhang med billen i sin helhet.
vårdanstalten.
Som parhästar arbeta de dem L lungorna.
lösningen.
Då är åter rum för en, Det har sagts, att regeringen är det ofta sida rid sida och dra tunga lass mel- Det aldrig läkta såret i Idas hjärta svi- lan de många sjuk- a h dödsbäddarna, der.
Tår efter tår rinner sakta ned for principdebatt.
Men ändringar kunna engelska enda utskott.
mellan arbetsrummet, matsalen, köket a h hennes kinder, a h det rycker runt de ton- Hur en bill behandlas.
e j vidare göras.
Den är mer än så.
Men ett väsentligt källaren.
na läpparna.
Lotta, som sitter vänd mot En regeringsbill kommer in i Un- drag i engelsk parlamentarism är - Ida, kom med in till oss ett tag sä- fönstret, plockar tankfullt bort några viss- Inpiskarnas roll.
derhuset — liksom i Överhuset — på rädslan för utskottens självständiga ger Lotta a h öppnar dörren Ida stannat na blad från blomkrukorna på fönster- Vad omröstningarna beträffar, är makt och stängda dörrar.
De ständi- utanför.
Tre gamla gummor, som delar brädet.
samma sätt som en enskild bill.
Den Ida, kommer du ihåg så granna kan väckas av en regeringsmedlem en- det väl i allmänhet bekant, vilka frå- ga eller tillfälliga utskotten äro blott rummet med Lotta, sitter därinne på var sin sängkant.
Något av helgdagsaftons- blomklasar jag hade i det här fönstret, dast i hans egenskap av parlamentsle- gor, som regeringen håller på som ka- tekniska utredare.
Och under de lån- stämning och förväntan vilar över deras när Olle dog.
Minns du.
att jag klippte damot.
Olikheten blir sedan den binettsfrågor, d i r alltså särskild vikt ga förhandlingarna i Committee of av dem alla och i d e dem i Olles kista.
Dit var en ii- gåva från mitt hjärta till ofantliga skillnad i tid a h intresse ligger vid partiernas sammanhållning the Whole är regeringen ledande lika- — — som bestås regeringsbillar i motsats Emellertid kan regeringen med ett väl som under Husets principdebat och en placerar sig efter den grad av d i n barn Ja — jag minns, snyftar Ida, och tecken stämpla en omröstning som ar- ter.
Däröver faller offentlighetens partitrohet han eller hon känner sig — mot mrkilda.
Lotta fortsätter med en viss bitterhet i För behandling av enskilda billar görande, nämligen genom a n låta sin.
ljus och tränger opinionsbildande ut i besitta - kanske har det varken förr rösten: s.k. inpiskare vara rösträknare.
(Vo- världen utanför.
reserveras under en hel session c:a eller senare företett en Sid. " anblick, — Det slår mig nu, att jag skulle ha fri- teringen har i engelska parlamentet 12-14 fredagsplena på vardera 5 tim- med sådan spänning väntat på avslö- gat föreståndaren om lov först, innan jag Gladstone som partiledare.
klippte av dem och gav dem åt Olle mar.
för regeringsbillar sessionens öv- alltid varit öppen.)
Regeringens in- jandet av m väl dold hemlighet.
T.
Blommorna voro ju di.
egna, kära Låt mig till sist få taga fram en in- o.m.
Bright, den gamle frihandels- — riga fredagar samt fyra veckodagars piskare äro fyra, därav en chef.
De Lotta.
Du hade ju blomkrukorna med dig teriör från engelsk parlamentarisk hi- äro s.k. parlamentariska ämbetsmän, plenum från 3 — ½12 med möjlighet aposteln, Gladstones stridskamrat sen hit --- till obegränsad utsträckning inpå nat- d.v.s. inneha befattningar, som ny- storia.
Gladstone är det klassiska, väl hundra blodigt sköna strider, visar - Mina egna!
Jag äger ingenting, om och omdebatterade sig för högsta ovanlighets skull i Hu- det gäller - inte ens örringarna — som ten.
Under en kväll av dessa dagar besättas vid regeringsbyte.
Dessa be- häpnadsväckande åt chefer exemplet på en partiledare, som ibland set, men i rummets nedre del, bland äro ett minne efter min egen mor — kan äro de sista 3 timmarna anslagna till fattningar ge inkomst — jag ge din lill-Stina — om jag dör.
Sock- behandling av förslag om skrivelser c:a 36,000 kr.
pr.
år, de övriga hälf- tar ett språng, utan känning med den de obestämda.
nen ärver, eller, rättare sagt, rår om mina — men föga arbete.
Arbete ger nivå eller det stadium, där hans parti till regeringen.
Men denna tid ut- ten Så presenterar Gladstone, 76-årig, små minnen, min byrå, mina kläder.
mina sträckes aldrig, a h ofta avslutas för- däremot fullt upp i deras egenskap av befinner sig, suveränt riskerande att sin bill.
skor.
handlingarna i förtid.
därför att Hu- inpiskare.
De förmedla all kommuni- det spricker.
När inom honom en I sin dagbok skriver han helt kon.
Mjölnar-Idas ena hand föres upp emot kation mellan regering och parti.
De process fullbordats, på ett ögonblick I morgse nådde mig detta budskap: halslinningen och knytes omkring en en- set är avfolkat!
För enskilda billar gäller d e alltså ha a n så gott som varje dag till var- eller efter 5 eller 15 år, då har han uppehåll mig på Din väg.
att mina kel, gammal guldbrosch.
- Lotta, viskar hon.
nästan förskräckt, I Under- när jag kom hit, så trodde jag att jag att komma med under de fattiga fre- j e partimedlem skriva en biljett, som plötsligt kastat ut m ny politik, som fötter e j må slinta.
d- ' som bjuds.
Vilka som bli de anger morgondagens parlamentariska blivit en chock även för det egna par- huset ½5 — ½9.
Utomordentliga sce- aldrig mer skulle behöva att vara med om lyckliga, avgöres genom lottning.
Vid händelser och den vikt regeringen läg- tiet.
Så i Balkanpolitiken 1876, så i ner, utanför och inom.
Mitt anföran- någon strid runt jordiska ägodelar - Jag hade nog ej kommit att tala m pingsttid hotar ” menlösa barns dag ” ger vid adressatens närvaro medels den irländska kyrkofrågan 1867 och de, som jag ibland trodde aldrig skul- detta, utifall jag ej själv blivit påmind om the slaughter of the innocent.
Då slak- ett, Ni, tre eller inget streck under med det första Homr-Hule-fönlaget le nå slutet, räckte nära 3½ timme.
våra små skatter, strax innan Gudrun dog.
1886.
Röst och kraft och obundenhet för- Hon hade en liten klocka, som hon fått tas alla mrkilda, men även regerings- orden: " " i är väntad Oppositionen har också sina inpis- unnades mig långt utöver vad jag vå- av någon kär vän, a h den d i r lilla kloc- billar, som ej hinnas med.
Vanligtvis En dramatisk episod.
kan ville hon att flickan skulle ha som komma endast ett par enskilda billar kare med alldeles motsvarande arbe- gat hoppas.
John Morleys stora biografi över te, men utan den avlönade statspo- Klockan ligger dir- ” Huset var nyvalt, säger Morley!
minne efter henne.
— under varje session fram till slutvo- Gladstone når kanske sin höjdpunkt i Många av dess medlemmar hade nyss inne bredvid henne, och ingen törs röra sten.
tering.
den, utom förståndarn — och han vet tro- Nu är a l t märka - och här äro v i skildringen av den första Home-Ru- kämpat en hård strid för sin plats, Väckandet av ett förslag sker ge ligen ingenting om Gudruns önskan — in- nom första läsningen.
I regel före tillbaka vid de staaffska problemen le-billens historia.
(Morley var själv men tänkt sig, att M vara i säker te är det heller säkert att han kan göra att enligt engelsk parlamentarisk vid tillfället minister för Irland).
han är ju skyldig hamn för ett tiotal år framåt.
Alla någonting åt saken — slås efter ett par dagar andra läsnin- Chocken kommer först i den nybil- de, vars strävan var politisk eller so- att redovisa inför styrelsen över allt som ordning hållas inga förberedande par- gen.
Detta ger anledning till m prin- kommer in här.
cipdebatt, om billen i princip skall an- tisammanträden.
Majoritetsbeslut in- dade regeringen.
Den håller inte.
rid karriär, ller ett framtida säkert Utanför i korridoren slår en klocka sex en orimlighet.
Leda- Joseph Chamberlain drar sig ut.
Där.
ämbete, ärliga män med sitt medbor- tagas eller förkastas.
H ä r mätes re- om ett parti slag.
Lotta rycker till, som om han vore med börjar hans bana som unionist, ren leder förslagsställare som — och garansvar och djärva partigängare, gripen på bar gärning med att göra nå- geringspartiets och oppositionens krafter i m ofta avgörande strid.
Tal- ledare av debatten.
Han lämnar i t imperialist.
tullförfäktare.
Så kom- män med ett förgånget och män, som gonting olovligt.
När hon trött reser sig mannen, den suveräne tolkaren av sina inpiskare att svara för a n till- mer dagen för första läsningen i Un- hoppades på en framtid - alla befun- upp, ser hon ett ögonblick modstulet ned på Ida, som också hört den manande Husets skrivna och oskrivna lagar, r i c k l i g många av partiet äro närva- derhuset.
Plenum som vanligt på ef- M sig plötsligt drivande ute på mörka klockan, dir han sitter och torkar kin- ger omväxlande ordet i t den ena och rande vid omröstningar eller - han termiddagen.
Men redan från dag- och osäkra farvatten. ” derna med en förklädessnibb.
bräckningen börja platserna att fyl- " drar sig med utsikt grace tillbaka Utgången är känd.
Efter två må- — Tycker du inte att allting är bra andra sidan.
Han har makt att se las.
Vid middagstid finns ingen plats naders principdebatt föll billen en ti- konstigt, Lotta, frågar hon till slut.
Här endast den, som har Husets öra, för- från en position, som debatten eller tom, inte ens på de extra bänkar, som dig junimorgon inför andra läsningen.
(Forts å nästa sida.)
såvitt d e ej är en jungfrutalare.
En en varning från inpiskaren betecknat som ohållbar ” för att citera Bryce tätt fylla hela den breda mittelgån- 93 liberaler hade röstat emot.
Mini- sådan lyckas d gott som alltid ” fån- om Gladstone.
gen.
Detta underliga Hus, vars med- stären avgick.
ga talmannens blick " Han kan också lemsantal ständigt vuxit, men som ald- Men han arbetar!
En hel @ i- Då efter 7 år åter en ministär Glad- avbryta den, som ” framhärdar i att gå mentsession kan i stort sat fyllas av rig brytt sig om att räkna med allas stone fick regeringsansvaret, framför- utanför ämnet eller i tröttande upp- arbetet an ” passera ” m regeringsbill.
närvaro p i samma gång, där inga be- des på nytt en Home-Rule-bill, den repningar ”.
Månad efter månad kan det räcks.
stämda platser finnas, utan där var gången till seger i Underhuset.
Men debatterna hade varat från 13 febr.
— Ett lagförslags historia.
30 aug.
Proceduren i Committee af Alltså, inför andra läsningen kan the Whole tog i anspråk 63 fulla dags- ett lagförslags historia vara slut.
En- plena ofta utsträckta inpå natt och dast om det redan är i princip anta- parlamentarism utan att precis fordra det mått av uppgående i ledningen, som karakteriserar det engelska syste- met ”, säger Staaff i sin i föregående artikel omnämnda uppsats över parla- mentarisk ledning.
Det löner sig att över d e tre alter- nativ, som där ställas upp 1.
— per- sonlig partiledning, 2. partiledning ge- nom partibeslut och 3. utskottsled- ning — verkligen l i t a belysning falla från England, där en ytterst utpräg- lad praxis på denna viktiga punkt är rådande.
Jag hoppas då, att åtmin- stone någon läsare kan ha samma nö- je som den skrivande av att först föl- ja gången av ett lagförslag — en ” bill ” — genom det engelska under- huset.
- — — parlamentets —.
— — -. '
- är get, &amp; det vidare för detaljgransk- ning till ett ständigt eller tillfälligt ut- skott, eller och detta sker alltid med statsverkspropositionen och med varje bill, som är partibetonad — till Committee of the Whole.
D.v.s. - som utskott fungerar hela Huset, blott under friare former, som bli möjliga därför att talmannen ej sitter som ordförande.
Ordföranden för Com- morgon.
Detta är parlamentarisk ledning — det slag Staaff kallat personlig — av djärvaste och väl- mått.
I en följande artikel måste det pro- blem tagas upp.
som kallats parla- mentarismen och de många partierna, d.v.s. parlamentarismen och opinio- av partiledning digaste nen.
-
Vad Oslo gjort för bostadsfrågan (Forts. från sid I) lets plikt att sörja därför, det blir deras skyldighet, som ha ett hem att bereda möjligheter för dem som icke ha.
Byggnader inta en särställning inom samhället.
Man må kalla dem fastig- het, kapital, tillgång eller vad soni helst, de utgöra likväl ett irrationellt element i samhället.
Där finns åt- skilliga enstaka.
fall, som kunna beta- la sig, en husägare t. ex. har erlagt en viss köpesumma och får genom hy- ror en viss ränta på sitt kapital.
Men någon sorts rättvisa mellan skattedra- garna i avseende på kostnadsfördel- ningen för byggnadsverksamhet kan aldrig bli tal om.
Om nian tänker på offentliga byggnader, skolhus, sjuk- hus, ämbetslokaler, museer m.
ni., vad en tid byggt, få kommande tider nju- ta fördel av, även ekonomiskt.
Det miste så förbli.
Och på en lantegen- dom, vad drar den största kostnaden, om inte just nybyggnader!
E n jord- ägare tar emot en gård, där byggna- derna äro i dåligt skick, det hinder inte så ' sällan.
På honom faller då att sätta dem i stånd, en engångskost- nad för en lång tid framåt.
Skall han då i rättvisans namn sörja Över, att det kommer en följande genera- tion till, godo?
Nej, all byggnads- verksamhet måste grunda- sig på en viss samhällssolidaritet, vi måste utgå ifrån, att vad vi bygga skall stå efter oss.
Och väl må det kallas upprö- rande, att fattigt folk får betala dry- ga skatter till lyxpalats - soni t. ex. till ett visst stadshus i en viss huvud- stad - men aldrig kan det anses obil- ligt, att de bättre lottade f å bidraga till att avhjälpa verklig bostadsnöd.
Och det kan e j förnekas, att den kom- pat.
Han hade kysst den och gråtit över den hela natten som o m den va- rit en levande varelse.
Han såg trött och modlös och ögonen buro ännu spår efter tårar, men orden " att skju- tas ' ' tycktes inte beröra honom myc- ket.
Hans pupiller vidgades, men det var också allt.
- För honom tillhaka till hans cell, sade guvernören, när formaliteterna voro undanstökande.
Sergeanten, som nästan såg nedbruten ut, vidrörde den stela gestalten och Getingen ryckte plötsligt till.
Offervilja och ansvar ut, (Forts. från sid I j vande livet än arbete för ett ideal.
Vårt första krav måste vara saklig- het i politiken, vi måste framträda och föra saklighetens talan.
Kravet på offervilja, som går ut på att offra liv och lem i ett meningslöst krig, måste tillhöra det förgångna.
Vår tid krä- ver offervilja på saklighetens altare.
Detta enda ord skulle kunna omdana hela samhället, om det blev verklig- het i handling.
V å r tid behöver hjäl- temod.
Fröken Tamm berörde också i sitt föredrag viljan till fred, och yttrade bland annat, att det kan inte skapas kraftigare försvar hos ett folk än den moraliska viljan att ersätta makt med (65) rätt och rättfärdighet.
i det följande föredraget om Va- Han var icke av naturen en grym man och i hemlighet skämdes han en smula över sitt handlingssätt, men när han Getingen ROMAN nu fått det som han ville.
var han ge- nast färdig till vissa medgivanden.
- Ni behöver inte sätta på hand- klovarna, sade han och betraktade de svullna handlederna, och så kan han få stanna kvar i sin egen cell.
Han hostade förläget och ropade tillhaka sergeanten, som var på väg att lämna rummet med fången.
Vänta, sergeant.
Jag vill tal;.
med honom.
Getingen rörde sig icke, och guver- nören tyckte.
: tala för öron som intet hörde.
O m ni har något budskap som ni önskar överlämnat till era vänner el- ler släktingar så Jag förmodar, att ni har släktingar?
Intet svar.
-- S i kan ju tänka över saken och nämna ett ord till mig eller till präs- ten.
Prästen stannar hela natten hos er.
Om det är något annat ni önskar att jag fuskade med mitt arbete.
Dessa präktiga pojkar kommer säkert att göra sin sak bättre.
J a, j a, se inte så bedrövade ut.
Slå ihop hälarna och visa att ni kan träffa mål.
Det dröjer inte länge förrän ni får fullt upp att göra, och det är bra att vara upptränad.
Min son, avbröt prästen och trädde fram, medan de övriga drogo sig tillhaka för att lämna dem ensam- nia, om några minuter träder ni inför er Skapares anlete.
Har ni inte nå- gon bättre användning för dessa sista minuter?
Tänk på hur fasansfullt det är att dö utan absolution och med bördan a v alla edra synder.
Sär ni står inför e r domare, är det för sent att ångra.
Vill ni närma er lians tron nied ett skämt på läpparna.
— Ett skämt, ers vördighet.
När det blir vår t u r ska vi begagna fält- kanoner i stället för ett halvt dussin karabinärer, och då får ni väl se hur pass mycket vi skiinitar.
Ni skall använda fältkanoner.
Olycklige man, är ni inte medveten om vid vilken avgrund ni står.
Getingen vände sig om och blicka- de ned i den öppna graven.
— Jaså, ers vördighet tror att ni slipper mig sedan ni stoppat ned mig dit.
Si kanske till och med vältrar en sten över graven för att förhindra ” uppståndelsen efter dagar ”.
Var in- te rädd, ers vördighet.
j a g skall inte härma efter sådana teatertricks.
Jag skall ligga så stilla som en mus.
Men vi kommer i alla fall att begagna fält- kanoner.
- Barmhärtige Gud!
utbrast präs- ten, förlåt denne syndare.
Amen, mumlade löjtnanten med sin grova bas, medan översten och kaptenen andäktigt gjorde korsteck- — — lets problem, som fröken Hermelin av höll, yttrade hon bl.a. följande: Va- lets problem måste lösas genom arbe- E.
L.
V O Y N I C H te tör att redskapet ges till den som kan bruka det.
Sök honom eller hen- - Har du något mer att säga, vi- n e överallt, icke bara inom bestämda skade Montanelli, har du något hopp att ge mig?
grupper eller partier.
— N e j.
Den enda nyttan med mitt Kvinnorna se framför allt sin upp- liv är att bekämpa prästerna.
Jag är gift som uppfostrare, som skapare av inte en människa, utan ett svärd.
Lå- len fristat och den, kraftkälla, som ter du mig leva, sanktionerar du vål- det.
kallas ett hem.
Men valet kallar på Montanelli vände sig mot kruci- de enskilda, valet är - trots allt vad fixet.
- G u d!
Hör mig -- som kan synas oväsentligt omkring Han röst dog bort i den tomma hela systemet - mycket viktigt.
Va- Getingen såg upp.
- Säg prästen, att jag helst vill va- net.
let är det sätt, på vilket historien ar- stillheten, - Ropa högre.
Kanhiinda sover ra ensam.
J a g har varken vänner el- De kofta och enkla förberedelser- betar i vår tid.
Dess resultat visar han - na vidtogos nu utan uppskov, och (; e- ler släktingar.
oss, vad den grå, otydliga massa, som Montanelli ryckte till som om han tingen placerade sig i den önskade — Men ni vill väl gå till skrift?
kallas den allmänna opinionen, har blivit slagen.
Ett ögonblick blev han — Jag är ateist.
Jag vill bara bli riktningen.
Han vände endast på hu- v u d e t för att ett ögonblick betrakta nått fram till.
Men de, som väljas, stående och såg rätt framför sig - lämnad i fred.
den gyllene soluppgången.
Han hade måste sändas ut från de kämpande, sedan satte han sig ned på kanten av Han yttrade ilet lugnt och mono- britsen, dolde ansiktet i händerna och förnyat sin begäran a t t slippa bindel lidande och arbetande människornas brast i grät.
En rysning genomilade tont, utan fientlighet eller irritation för ögonen, men varken han eller led, de måste komma från det levan- Getingen, och kallsvetten bröt fram på och vände sig långsamt om.
Vid dör- översten hade tänkt på, vad detta in- de livet.
Därför är det också en olyc- han:.
kropp.
lian visste, vad dessa ren stannade han åter: nebar för soldaterna - Det v a r en sak jag glömde be Han stod småleende och betrakta- ka, att den ömtåliga och fina sak, som tårar hade att betyda.
om.
J a g viii inte ha en bindel de dem.
Karbinerna skakade i deras är ett val, omformas till ett grovt ma- Han drog filten över huvudet för nen i morgon, Jag skall ändå att slippa höra.
Det var nog att han händer.
skineri.
Tal.
utvecklade vidare möj- måste dö - han som kände sig så deles stilla.
— Jag är redo, sade lian.
ligheten att f ä in mera personlighet strålande full av liv.
Men han kun- Löjtnanten steg fram och darrade I soluppgången förde de honom ut en smula av spinningen.
Det var för- vid valen.
de inte utestänga ljudet.
Det ringde i hans öron och i hans hjärna och bul- på fängelsegården.
Han haltade mer sta gången han gav order vid en exe- Vi kunna här icke ingå på de båda tade i hans blod.
Montanelli fortfor än vanligt och rörelsen tycktes orsaka kution.
föredragen i detalj, men ha velat ge att snyfta och tårarna sipprade ner honom både svårighet och smärta.
-- Giv akt - eld!
våra läsare en aning om dem bägge.
mellan hans fingrar. '
Slutligen torka- Han lutade sig tungt mot sergeantens Getingen vacklade, men återfick De voro tungt vägande och mottogos de han sina ögon som ett bara, vilket arm.
men den trötta underkastelsen balansen.
En osäker kula hade snud- var försvunnen ur hans drag.
Den med största intresse av det talrika au- upphört att gråta, och när han reste spöklika fasa soni gripit honom under ilat vid hans kind, och det rann blod sig, föll näsduken ned på golvet.
ned på den vita halsduken.
En an- ditoriet.
tomma tystnaden, drömmarna och - Ilet lönar sig inte att orda mer den rian kula hade träffat honom strax visionerna om skuggorna:.
värld, för- om detta, sade han.
Du förstår?
ovanför knäet.
När röken skingra- -- J a g förstår, svarade Getingen svunno nied det mörker som sett dem des, stod han där småleende och tor- dovt.
Det ä r inte ditt fel.
Din Gud födas, och nu, när solen sken och ii- kade av blodet.
endernas närvaro väckte hans trotsiga munala byggnadsverksamheten har är hungrig och kräver offer.
- Det var en dålig träff,.
pojkar.
ett stort företräde framför den enskil- Montanelli viinde sig emot honom.
stridslust till liv, var han icke längre Hans klara, distinkta röst nådde de da.
Kommunen bygger i samhällets Tigande blickade de in i varandras rädd.
De ses karabinärer som skulle olyckliga soldaterna, som stodo där i tjänst och måste således beakta de en- ögon som tvenne älskande, vilka icke verkställa exekutionen, voro uppställ- häpen undran.
- Försök en gång till.
kunna överskrida der) barriär, som En sakta jämmer fortplantadc sig skilda medborgarnas berättigade krav.
da vid den murgrönsklädda muren, skiljer dem åt.
genom soldaternas led.
Varje man ha- Den private företagaren däremot, ut- Det var Getingen, som först sänkte samma gamla mur som han klättrat de siktat rit sidan.
i hopp om att det nedför den natt han företagit sitt går givetvis först och främst ifrån att sin blick.
Han dolde sitt ansikte och dödande skottet skulle träffa genom (Forts. fr. föregående sida.)
D e kunde utnyttja sin tomt för att f å största Montanelli förstod, att han med den- olyckliga rymningsförsök.
sidokamratens hand.
Och där stod ha vi Gudrun.
med sitt självuppoffrande möjliga vinst därav.
Hyresgästernas na gest menade: ” Gå. ” Han lämnade knappast tvinga tillhaka tirarna.
Det Getingen och log emot dem.
De ha- föreföll dem som något fasansfullt sinnelag, och hennes önskan att få giva trevnad blir av underordnad betydelse.
cellen.
E t t ögonblick efteråt rusade och ofattbart att de skulle kommen- de förvandlat exekutionen till en blo- flickan ett minne - det enda hon trodde Getingen upp.
dig slakt.
De grepos a v en plötslig deras att döda Getingen.
Han.
: per- att hon ägde här i världen - och här ha Så länge efterfrågan är stor, behöver - O, jag härdar inte ut!
Padre, son och hans stingande repliker.
hans fasa och lyssnade hopplöst till office- vi dina örringar och min gamla brosch - han e j heller ta hänsyn därtill.
Och kom tillbaka, kom tillbaka!
rarnas förbannelser och förebråelser, saker, som vi ville lill-Stina skulle få ef- även om vissa regler måste följas, för Dörren var stängd.
Han såg sig ständiga skratt och hans glada, smitto- medan de stirrade på den människa samma mod, hade soni en solstråle ter oss.
att uppföra ett hus, äro gränserna omkring, långsamt och med vidgad trängt in i deras enformiga och dystra de dödat, men som ännu Ievde.
, - Vi skulle vara som Jan Erlandson, sä- (Forts.!
blick, och han förstod att allt var slut.
tänjbara.
tillvaro.
Att han skulle dö för deras ger Lotta, så behövde vi aldrig sörja över Galiléern hade segrat.
hand var liktydligt nied att de skulle Vad som ger något så verkligt im- våra små skatter och undra på vart de ta Hela natten höjde sig gräset sakta vägen en gång.
ponerande, så storslaget åt Oslo kom- för vinden nere på fängelsegården, släcka själva himmelens lampor.
- H a r man något, infaller M a v de munala bostadshus det är den upp- och hela natten låg ' Getingen ensam Under det stora fikonträdet väntade hans grav.
Den hade blivit grävd av gamla gummorna stillsamt, så är det nog fattning av bostadsfrågan, den utgår i mörkret och snyftade.
ovilliga händer, och spaden hade blivit bäst att man ger bort det innan socknen vätt av tårar.
När han gick förbi, tar hand om en.
Är det någonting vi ha ifrån.
Vare sig man färdas genom blickade han småleende ned i den VII.
svårt att skilja oss vid - något som vi vill gatorna eller dröjer vid enskildheter- svarta avgrunden och drog in lukten ha kvar till döddagar - det får vi nog na känner man liksom ett varsel om Krigsrätt hölls på tisdag morgon.
finna oss vid att socknen lägger beslag en ny tid.
H ä r pågår i det tysta ett Det var endast en formalitet, som av de färska jordtorvorna.
1 närheten av trädet stannade ser- på — arbete, som skall bidra till att utjämna knappast tog mer än tjugu minuter.
geanten tvärt, och Getingen såg sig Gumman, som protesterade, när Lotta Montanelli hade skickat i n ilen begär- klasstriderna.
Det är en gärning, som ville släppa in litet frisk luft, vrider tyst da sanktionen, och domen var fast- på en liten nött silverring, när Lotta, följd v i l l värna om hemmets helgd - vill- ställd på förhand.
Fången ' lyssnade av Ida, lämnar rummet.
Ett par guldbå- koren må vara olika, anspråken må t i l l dödsdomen, som lästes upp högt, som en klump i strupen.
gade glasögon glider i golvet - en gam- skifta sed tillfrå- och när han enligt gängse men rätten till ett hem till- Guvernören och han.
: brorson, den mal bibel med nötta pärmar slås igen.
kommer en och var i samhället, ett gades, om han hade något att yttra, kommenderande löjtnanten samt en Ringen, glasögonen och bibeln ha histo- gjorde han endast en otalig rörelse hem med tidsenlig och praktisk ut- läkare och en präst voro redan för- ner att berätta - men deras före detta med handen.
Vid sitt bröst gömde ägare håller tyst och stilla sina skrynk- rustning, med tillgång till luft och sol lian den näsduk som Montanelli tap- samlade och närmade sig nied allvar- liga ansikten, till hälften skamsna in- liga händer över dem.
De liga som tingen och ljus.
Det tar läng tid innan bo- för Getingens strålande uppsyn.
själva och gömmer historierna i minnets stadsfrågan finner sin lösning, innan God morgon.
mina herrar!
Å, skattkammare - deras enda gömställe här fattigkvarter och hyreskaserner bli och hans vördighet lir också s å tidig: på jorden säkert for socknens långa, förvandlade till sådana hem, men kan- uppe.
Hur står det till, kapten?
Detta ibland alltför girigt utsträckta hand.
möte lir säkert behagligare för er än ske ar ingen verksamhet av sådan be- vårt förra.
Jag ser att ni fortfarande tydelse f ö r framtiden som denna.
Sari Ivarsson bär armen i hand, men det beror på — — — —, — - — —
