# ID: svediakorp-per326
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,369
# sentences: 525
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den hvita slafhandeln och Sverige.
II. '
Seclsn tre Ar tillbaka söker föreningen VaJ~sn~) zJ~et genoni sin centralbyrA i Stockholm (Tunnelgatan 25) och genöm den af lo-, kalkretsen i Göteborg bildade upplysningsbyrån att motarbeta den hvita slafhmdeln i vårt land och hindra vara unga kvinnor från att faila off er för farliga v6rfningsförsök.
Så snart misstänkta annonser eller i niigra fall personer dartill gifvit anledning, ha varningar inryckts i tidningarna; varningsplanscher ha blifvit upp- satta vid alla större järnvägsstationer och .på vissa Angbhtnr; upp-] isningar hafva genom byrån kostnadsfritt tillhandahållits angå- ende i utlandet åt unga, svenskor erbjudna platser.
Hundratals unga svenska flickor ha genom ' vaksamhet f8tt rad och hjalp, de ha kostnadsfritt erhållit den lilla boken ~Rådgifvare för unga kvinnor » och ha genom byråns f örsorg blif vit omhindertagna b Ade under sjalfva resan till det friimmande landet och vid fram- ko&amp;hll.
Det är ett godt stycke arbete, son1 redan blifvit utfördt, men mycket, oandligt mycket Atersthr 5nnu att göra.
Af brist p&amp; medel och arbetskrafter har Vaksamhet hittills måst (stå från det företag, hvilket sthr som dess närmaste önskemlil: att efter samma plan som de utländska hospitsen inrätta ett harbarge eller inackorderingshem för genomresande unga kvinnor och att i samverkan darrned, likaledes efter utlandslrt föredöme, upprätta en ujärnv8gsniissionuJ hvarvid särslrilclt anställda kvinnliga biträ- den möta unga resande kvinnor och bistå dem med råd och hjälp.
Men soni ' sagdt, bristen pii hjälpande krafter har tills dato hinclrat förverkligandet af detta öiiskemål, Man hhr visserligen i Stockl-iolm och i flera af våra landsortsstider lyckats vinna för-,
, eningsmedlemmar, som bist %, ej blott genom att betala en årsaf- gift utan äfven genom att förmedla anskaffandet af upplysningar, då, misstankta fall förekomma, och som afven på annat satt varit och ' äro till stort gagn.
Men hvad den stora allmänheten betraf- far ar föreningens verksamhet ännu allt för litet kand och be- aktad.
Oaktadt Yaksamhet tid efter annan genom att annonsera i tidningarna, inrycka varningar m. m., gifvit sin tillvaro tillkänna (p % sista tiden har man börjat att i flera af vAra mest spridda tidningar annonsera regelbundet en g&amp;ng i veckan), är föreningen för den stora majoriteten ännu okiind.
Eller ock identifieras Vaksamhet med Hvita Bandet, Svenska kvinnornas nykterhets- förbund - mahanda emedan man tyckt eig spåra en riss likhet mellan benämningarna B hvita bandet D och » hvita slaf handeln^.
- I Sverige går ' det 1Angsamt att ffi en sak att arbeta sig in i det allmänna medvetandet.
Undertecknad, som af Sveriges regering utsfigs att vid den i Paris sistlidna oktober hållna intekmiionella kongressen för be- kämpande af den hvita slafhandeln representera den Svenska Nationalkommittén (detta ar den utländska benamningen för Vak- - samhets öfverstyrelse), hade rid detta tillfälle anledning att göra vemodiga jämförelser med Sverige och utlandet, hvad intresset för fragan om den hvita slafhandeln angar.
I de flesta länder p % kontinenten afrensom i Argentina och i Egypten omfattas denna frhga med det varmaste intresse af allmänheten s %väl som a£ myndigheterna.
I Tyskland, England.
Osterrike och Schweiz m. fl.
länder rader en lifiig samverkan mellan nationalkommittkerna (den institution, som i de olika lan- dernn bildats för bekämpande af den hvita slafhandeln, kallas nationalkommitté) och myndigheterna.
Och det ar ju klart, att utan ett sildant offentligt stöd i stort sedt föga eller intet kan uträttas i denna sak.
Tysklands inrikesminister liar till polisambetet i Berlin ut- fardadt en order att stödja den tyska nationalkommittén i dess arbete och noga taga i öfvervagande alla frSn kommittén utga- ende förslag rörande kampen mot den hvita slafhandeln.
Denna bestämmelse har har liksom i andra länder, där liknande förord- ningar utfärdats, blif vit med största noggrannhet efterföljd.
S a - tionalkomittéerna samarbeta med polisen, som vid anfordran undersöker misstankta tidningsannonser och andra misstankta fall samt verkställer häktning, om förh %llandena därtill gifra anled-
ning.
I m h g a länder har ~ t a t e n lämnat frikostigt anslag till järnvägsrnissionen~ men At nationalkommittberna öf ver1Atit det praktiska - utöfvandet af denna mission, anställandet af härtill liimpliga, kvinnliga biträden o. s. v. YA detta sätt komplettera och stödja i utlandet nationalkommitt~er och myndigheter hvar- andra; man tycks ha insett nödvandigheten af A ena sidan ömse- sidigt förtroende och ii den andra ett strängt afstående från intring p % hvarandrns verksamhetsområde; här iakttages siiliinda den finkanslighet, som är oryggligt förbunden mecl ett effektivt sam- arbete.
Det var nled djupt vemod den svenska kongressdeltagaren vid jämförelse mecl den lifaktighet, som i andra länder är rå- dande i kampen mot den hvita slafhandeln, inAste säga sig sjalf, att vi i Sverige i detta stycke äro efterblifna.
Hos oss stAr den stora mangdeii likgiltig för fragan och tror ej p&amp; den hvita slafhandelns tillvaro.
Exporten af lefvande han- delsvara f9tr ostörd fortgh, den kända svenska slösaktigheten gör sig äfven hiir gällande; man har rAd att l %ta den kvinnliga arbets- kraften bortlankas fran vårt land för att ej sällan fördarfvas i synd och elände.
Ej heller fran rnpniiigheter * as sida atnjuter Vaksamhet ännu det offentliga stöd den såsom en privat institu- tion men af officiell karaktär och utgörande ett led i den stora .internatioiiella orga&amp;ationen.
har ratt att fordra.
Ensam och obeaktad har den svenska nationalkomrnittkn hittills f&amp;tt arbeta p % att skydda var kvinnliga ungdonl.
Men det skall.
dock blifva annorlunda en g h g.
Sverige kan och f i r ej alltid hvad denna friga betriiffar höra till de efter- blifna staterna.
Det ar i denna öfvertygelse den lilla skara, som kämpar sin dagliga kamp mot den hvita slafhandeln i vårt land, med gladt mod och utan att rygga för den vikande arbetsbördan möter året 1907.
Man skall, så är v %r förtröstan, innan det blir för sent, vakna upp f6r fragans moraliska betyqelse och på samma gång inse den nation,zlförlust son1 ligger däruti, att många .af vara unga kvinnor, ofördiirfvade, om ock okunniga och utan erfarenhet af lifvet, i främmande land exploateras i lastens tjiinst.
Och nar detta, uppvaknande inträffat, då skall man med fijrenade krafter börja arbeta p&amp; att förebygga att dessa unga, som kunna och böra fostras till goda medborgarinnor och till mödrar för goda svenska medborgare, hemfalla At olyckan; man skall gemen-)) "
samt söka att At fosterlandet rädda en mängd på renhetens och trohetens grundval byggds hem.
Ty det ar dock först och sist p % de goda, lyckliga l ~ e n z ~ a e ~?
vart Sveriges styrka och framtida lycka beror.
C7nm ~ ' R.7tlströnr.
Carlyle och hans hustru.
I sit.t testamente uttalade Carlyle en önskan att ingen biografi skulle skrifvas om honom.
Samma motrilja för att .fB sitt en- skilda lif framlagdt för allmänheten visar han gang på g8ng i sin dagbok.
» Ingen,, säger han, xskall kunna förstii en historia, hvilken ar e e hemlighet till och med för mina närmaste vann er.^ Sedermera, ett par &amp; r efter det han nedskrifvit dessa rader, hade han kommit p5 andra tankar; han förstod att efter hans bortgAog skulle med eller mot hans vilja mer # n en bkildring af hans lif se dagen.
Kar en man utöfvat ett stort inflytande pti sin samtids tiinkande fordrar eftervärlden, och med ratt, att £A, veta huruvida denne mans handlingar etil i öfverensstiimruelse med hans lara och om hans moral och personliga karaktär gjort honom förtjänt af det förtroende han åtnjutit.
Carlyle insfig, att han ej kunde komma undan.
För att emellertid det som skulle skrifvas om honom SA ridt möjligt matte kom.n~a sanningen nara, öfrerlamnade han till eiii månghige van och förtrogne, mr James Anthony Froude, alls sina och sin hustrus bref, dagböcker och anteckningar, af hvilka Atskilliga redan af honom sjalf roro ordnade för offentliggörande, med full frihet för vannen att efter Carlyles död fijrfara med dem efter godtfinnande.
Med bjalp af detta utomordentligt vid- lyftiga material, omfattande m h g a tusen bre£ och anteckningar sträckande sig öfver ett mer an SO-Arigt manniskolif, har mr Froude skankt efterviklden ett Carlyle-galleri af sällsynt rikedom och intresse.
Kar arbetet i början af SO-talet utkom, höjdes likriil fran många hall i England ropet på vantolkning och profanation och
minnestecknaren beskyldes för att hänsynslöst-ha handskats med den historiska sanningen.
Den engelska nationen tA.lde ej att se sin afgud framställas som en annan fattig syndig människa, och kri- tiken öfver Froiides Carlyle-biografi har varit hiitsk och bitter.
*) Sedan dess ha mer än 20 Ar förflutit; Froude sjalf har skattat At förgängelsen och stormen har hunnit lagga sig.
Så blåser den med ens upp Bnyo.
Nya handlingar i det Froude-Carlyleska m8- let ha för ett par år sedan sett dagen, makarna Carlyles ömsesi- diga förhhllande har åter blifvit föremål för kommentarier; fr8gan: » var Carlyle, en b riital äkta man eller var hann det inte? » har an en gAng med ifver debatterats, nya bref, som sökt bevisa Froudes godtyckliga förfaringesatt med det honom anförtrodda materialet ha utgifvits, återigen andra aktstycken, som rentvå Froudes minne och sfilla Kans finkänslighet i c h diskretion utom allt trifvel.
Hela den engelska pressen har på det lifligaste del- tagit i striden och skarpa hugg ha fallit i ömse sidor.
För den som sthr p % afstånd och icke p&amp; nkgot vis ar part i saken gör hela detta pennfäkteri ett pinsamt intryck.
Tvanne adla, storslagna personligheter, som för länge sedan kampat ut sina strider och frigjorts fr %n denna oroliga värld, indragna i en ilsken tidningspolemik!
Här om någonsin s r talet om vanhel- gande pA sin plats. '
Lyckligtvis ar det ej nöclviindigt för ett ratt förstiiende af makarna Carlple och derns sandif att man sysselsätter eig med resultatet af nya och annu nyare forskningar och det däraf föl- jande hetsiga meningsutbytet i pressen, deras egna bref, anteck- ningar och reminiscenser tala ett tillriicbligt.
vältaligt sprak.
De visa oss dem, sådana de voro: en man och en kvinna, i tankesstt, anläggning, i hjarte- och snillegåfvor hufvudet högre an allt folket men med det för.
allt mänskligt gemensamma, felen och svag- heterna.
Liimnande siledes de s. k.
» nyare upptackt.eriia » åt sitt varde, vill jag har, nied mr och mrs Carlyles korrespondens och andra efterlämnade papper son1 kalla, söka återge kont.urerna af deras iiktenskapshistoria. ')
Mggra fB ar efter Froude, d. v. s. i slutet af 80-tdet, utkom en af C.
E. Norton redigerad samling af Carlyles bref, om 4 sol.
Redan dar kritiseras skarpt Froudes tillvfigag8ngsstitt s8som utgifvnre.
IIufvuddragen i. Carlyles lefndsöden iiro alltför väl bekanta för att de har annat an flyktigt och för sammanhangets skull be- höfva beröras.
Född och uppfödd i de anspriikslösaste förhållanden i en liten landsby i södra Skotland, föräldrarna och förfädren af ringa, men hederlig bondslakt, hade han uteslutande sig själf, sin energi och kraften af sitt snille att tacka för sin framgiing i världen.
Hans ursprung och intrycken från barndomshemmet satte emeller- tid outpliinliga märken p&amp; hans personlighet, s % att man för att förstå densamma icke bör slappa hans tidigare lif och slaktför- hallanden ur sikte.
Med all sin lärdom, med så godt som en hel lefnad tillbringad i förfinadt umgänge och under bildande sys- selsättningar, gick aldrig den skotske bonden ur honom, bondens kärfhet och obändighet, men y % samma ghng hans seghet och kraf t.
Ingenting af allt det Carlyle skrifvit ar skönare än de ord han i sina remi ni scen ses^ ägnar %t minnet af sin fader, den simple muraren, som aldrig höjde sig öfver kroppsarbetarens sfär, n-ien som den världsberömde sonen aktade och beundrade högre än niigon annan man.
S % säger han bland annat:, Låt mig lära af honont.
Låt mig skrifva mina böcker sh~om han byggde sina hus och g % lika tadelfri som han genom denna skuggornas värld.
» P % ett annat ställe yttrar ban p&amp; tal om faderns blygsamma lefnadskall: » Jag kallar den man märklig, som ar en sann arbetare i den Högstes vingiird.
Vare sig hans arbete består i byggande af palats och grundande af konungariken eller endast i grafning af diken, för mig är det enahanda eller i det närmaste så.
Alla människoverk äro förgängliga, små i sig sjalfva, föraktliga .. Endast arbetaren sjalf och den anda, som bor i honom, äro betydelsefulla.^ Förhållandet till sin familj, till far, mor, systrar och bröder, är en af de vackraste sidorna hos manniskan Carlyle.
Han var fistad vid Ciem alla med den mest hangifna ömhet, i synnerhet vid modern, och Froude dömer nog rgtt, nar han säger, att kar- leken till henne var den starkaste kanslan i Carlyles vasen, den för hustrun icke undantagen.
Om dessa känslor vittna hans ofta upprepade försäkringar att han, den till iira och rykt- barhet komne mannen, med stolthet erinrar sig att han ar son till den ringa kvinnan af folket, Margaret Carlyle, hon som först
på ålderdomen lärt sig läsa och skrifva för att kunna tillägna sig sin sons böcker och besvara hans bref.
Det ar hvarje hederlig skotsk bondes ärelystnad att gifva sin son, om han röjer de minsta anlag för bokligt vetande, en lärd uppfostran.
Troligen gaf den lille Thomas fr %n tidigare år löfte om n %got.
ovanligt, eftersom han skickades till skolan och därefter till universitetet i Edinburg.
Lifvet i skolan och vid akademien var en enda lång prölvotid, full af försakelse för den fattige gossen, och de enda ljuspunkterna däri vor0 vistelben i hemmet under ferierna.
Studierna fullbordade slog han sig först fram som skollarare i en liten skotsk landtby, nien efter nQot f r befinner han sig hter i Edinburg, dar han en tid studerar juridik, uppehållande sig under tiden nödtorfteligen med att gifva privatlektioner.
Äfven tar han nu de första stegen på författare- banan, i det han lämnar kritiska uppsatser åt än den ena, an den andra periodiska publikationen.
Det var den dystraste tiden i Carlyles p % inre och yttre slit- ningar s % söndersplittrade ungdomstid.
Fattigdom, sjuklighet; dyster misströstan till egen förmåga tyngde honom andligen och lekamligen till jorden.
Han hade dock lyckan att vid sin sida aga en vän, som stod honom bi, uppmuntrande, .rådande, styrkande.
Hans namn var Ed- vard Irving.
Ehuru Irving var n %gra &amp; r äldre än Carlyle, hade de bhda unga männen från den tid, då de ännu vor0 teologie studerande och tjzinstgjorde eon1 skollärare i samma, stad, slutit sig till hvaranclra.
Irving var i allt Carlyles motsats.
Eldig, impulsiv, med det slags lysande om an n %g3t ytliga begafning, som oemotstAndligt drar till sig hjartan och blickar, var han liksom förutbestämd att göra lycka i världen.
Men de stämningar och hugskott., som skulle utveckla sig till ett dimmigt religiöst svärmeri, fiirgades nu af ungdomens brinnande entusiasm och gjorde honom dubbelt tilldragande för den försagde och tvifvelsjuke vännen.
Hvad som dock framför allt ger Carlyles förbindelse med Edvard Irving betydelse sr, att det var tack vare denna bekantskapen inleddes med den kvinna, som s % maktigt skulle ingripa i den store tan- karens lifsöde.
Utan Edvard Irving hade Carlyles aktenskapsdram aldrig blifvit skrifven, åtminstone ej i den form och ined de age- rande personer, hvnri den nu ligger upprullad för oss.
Vid denna.
tid hade Irving blifvit prästvigd och anstallts vid en skotsk församling i London, han stod alltsii vid bör-
jan till en bana, som i sin upprinnelse tedde sig sä lysande - han var under en följd af år världsstadens mest e£tersökta mode- predikant.
- Men fastan de bada vännernas banor kommo att löpa i olika riktningar, förblef förhiillandet dem emellan lika fast.
Carlyles väl låg Irving på det ömmaste om hjartat, och för att draga honom frAn hans grubbel och bringa honom mer i kontakt med lifvet och dess verklighet, kom han p,?, den idén att samman- föra honom med en ung dam, hvars basta lag I r ~ i n g annu nar- nlare om hjartat.
Och det var p i detta &amp; tt Thomas Carlyles och Jane Welsh ' vägar kornmo att mötas.
Edvard Irving hade varit Jane Welsh larare allt ifrån hennes barndom.
FörhAllandet mellan de båda eldiga, rikt begå£ \ - ade människorna hade under Arens lopp från lärarens och lärjungens förvandlats till en ömmare känsla; nAgon verklig förlofning hade dock ej ingiitts mellan dem, men de roro i ömse håll p % det klara med, att det endast gällde öfvervinnandet af ett hinder för att föreningen skulle beseglas med ett mera officiellt trohetslöfte.
.Detta hinder skulle tyvärr visa sig vara af oöfrervinnelig art. DA Jane ännu var ett barn och Irving som helt ung man tjänstgjorde som h jalppräst hos kyrkoherden i en lands£ örsnmling, hade han förlofvat sig med dennes dotter.
Med åren hade han funnit att denna i ungdomligt oförstgnd inghngna förbindelse var ett misstag och önskat f % den upplöst.
I Skotland har emeller- tid hvarje äktenskapslöfte så godt som laga kraft.
En förlofning kan upphäfvas efter gemensam öfverenskommelse, men om endera parten hAller p % löftets infriande, ar den andra saväl rättsligt som moraliskt förpliktad att sta vid sitt ord.
I det längsta in- vaggade sig Irving och Jane i den förhoppningen att miss Martin, s&amp; hette fästmön, skulle återskänka honom friheten, och ehuru tal om kärlek var bannlyst, fortfor0 lärare och elev att söka hvnrandras sallskapooch att, d5 de vor0 atskilda, underh&amp;lla en flitig brsfvax- ling.
Miss Welsh intresserade sig lifligt för litteratur - att skaffa sig själf ett namn darinom hade varit hennes ungdomsdröm - meii då hennes lärare kallats till London och ej langre kunde led: % hennes studier, tankte han på sin viin Carlyle, som lefcle fattig och ok5ind i Edinburg.
En bättre viigvisare i böckernas brokigtt varld kunde den unga flickan ej få, och en racker dag introdiice- rades den kantige, blyge, men originella unge mannen hos mrs Welsh, Janes moder, i deras vackra, förfinade hem i Haddington, en liten stad ej m h g a mil frAn Edinburg.
Det synes aldrig ha fallit Irving in att han i Carlyle skulle finna en rival.
Och någon sådan var han i det stors hela icke.
Det var viiskap och beundran, den unga damen hyste för den nye lararen, och hon anade långt före ntigob annan hvilka utom- ordentliga intelligenta krafter, son1 bodde bakom den oslipade ytan, men knappast någon varmare känsla.
.
Och troligen skulle Carlyle med sin puritanska hederskansla ej ens tilliitit sig den blyga hyllning, han agnade den intressanta unga lärjungen, som i samhallsstallniag stod s % högt öfver honom, om han anat förhål- landet mellan vännen och henne.
Därom var han emellertid i f ullkomlig okunnighet.
Först sedan tärningen var kastad, sedan Irvings trolofvade nekat att lösa honom från sitt löfte och de för alltid m h t e afstA från hvarandra, fick Carlyle veta sanningen.
Fattmade han den i hela dess vidd?
Troligen icke.
Åtminstoné framgår det icke med bestämdhet af hans senare uttalanden.
Han fortfor att hiilla af Irving som van, men man ser ej att han var medveten on1 i hvilken grad lian ingripit i den andres lifsöde.
För Irving blef det emellertid en sorg, som han aldrig ofver- vann, den bröt hononi andligen och lekamligen för lifvet.
Det fanatiska religiösa svärmeri, hvaråt han med åren öfverlämnade sig, hans i förtid undergrafda halsa och hans för tidiga död till- skrifvas det obotliga hjartesår, son1 skilsmässan frin lians ungdoms Askade förorsakade.
Och hon?
Det Sr svhrare att fullt göra sig reda för hennes.
känslor.
Hon säger en ghng i ett bref till Car- lyle:, att hon Blskat Edvard Irving passioneradt)), och inan har all anlednilig tro, att slaget nar det föll träffade henne djupt, men huruvida det satte sin priigel på hennes kommande lif ar ej lätt att afgöra.
Hennes personlighet ii.r sh nara förbunden med Carlgles, att äfven on1 hon ~ilKhiiildtl en gång hyst en varmare kiinsla för en annan man och on1 man kan tanka sig att hon möjligen blifvit lyckligare förenad med denne, angdr detta oss icke.
Det ar som Carlyles hustru hon äger intresse för oss och det är.
i den egenskapen hennes bild fått en historisk gestaltning.
Emellertid gingo Kren nied sitt oafbrutna » struggle for life, för den stackars Uarlyle.
Lhgsanlt, mycket lhgsanlt arbetade han sig till e n.
plats inom litteraturen.
Så småningom blefvo hans kritiska uppsatser bemarkta och förlaggarna började få va-.
derkorn på det uppspirande snillet.
Men det var ännu långt ifrån att författ-areskapet inbrakte tillräckligt ens för hans eget anspråks- lösa dagliga bröd, han mhste clarför under en del år därjämte söka sin utkomst såsoni guvernör och lärare för ett par rika yng- lingar.
Under hela denna tid, tillbrakt än i Skotland, an p % re- sor, fortfor Carlyle att korrespondera med miss Welsh, och omärk- ligt synes den lugna, vänskapliga tonen i brefven gifvit vika för en varmare.
Utan förklaringar och löften hade ett band knutits mellan dem, som de å ömse hiil1 niishgo vara bindande för li£vet.
Jane Wehh hade varit ett bortskiimdt barn, afgudad af sin far, en berömd läkare, som hon helt m g hade sorgen £örlora, och bortklemad af sin mor.
I den lilla stad där hon uppvuxit, v,ar hon den firade skönheten och många tillbedjare hade hon haft för sina fötter.
Att hon gaf den fattige, otymplige, allt annat an lysande Carlyle företrädet, var en a£ dessa motsägelser, som ej sällan pAtriiffas i kvinnonaturen.
Hon hade emellertid a£ fri vilja bundit sig vid en man, hvars karaktär och begtifning hon hög- aktade och beundrade, på samma gang hon fullt och fast trodde att en stor framtid, son1 hon skulle dela, lag framför honom.
Aktning och beundran snarare än kärlek synas ha varit de kiinslor, som från början fästat henne vid Carlyle.
Af de få bre£ frhi förlofningstiden, som meddelas, får man ocksa det intrycket, att värmen och ömheten var nier på hans sida an p&amp; hennes.
Non är spirituell, sarkastisk, ofta bitande kvick, och detta ej sällan på hans bekostnad, öm elier sentimental aldrig.
Och redan vid denna tidiga period af deras £örbindelse marker man slitningen mellan ett par temperament, som vor0 alltför utpräglade för att helt kunna sammansmälta.
Emellertid hade deras framtidsutsikter ljusnat.
Carlyles litte- r5ra förmAga började blifva använd, genom sin skrift » The life of sch iller^ hade han %dragit sig sjalfva Goethes uppmärksam- het, och den smickrande uppmuntran han erhalit fran den store mästaren hade styrkt honom i den tanke, som allt mer lefvande heharskade honom, att litteraturen var hans egentliga lifauppgift.
De unga började lägga rAd om bosättning och giftermål.
E£ter noggranna beräkningar af inkomster och utgifter - och bland de förra upptogos hans lilla sparpenning och möjliga författare- honorar samt det årsunderhåll hon kunde vänta af sin mor s % väl soin de bidrag in natura, som voro att piräkna från de
.
; gamle Carlyles landtghrd - anshgo de att de kunde vå.ga expe- rimentet.
Men allt som .bröllopet narniar sig får hans underliga tvif- velsjuka makt med honom.
Han känner sig, skrifver han, » be- kajad med spleen, sjuk, sömnlös, utan förtröstan, tro, hopp och kärlek till sina medmänniskor - i korthet sagdt alltigenom usel och ovärdig D.
De oundvikliga förberedelserna och ceremonierna göra honom förtviflad.
Kläder måste beställas, handskar köpas; lysningen, enligt skotsk sed med b %das namn upplästa i tre olika kyrkor, plagar honom outsiigligt.
Vigseln var bestaind att aga rum i den lilla kyrka, som befann ~ i g i narheten af en Jane TVelsh ' morfar tillhörig landtegendom, diir hennes mor numera var bosatt.
Därifrhl var åtskilliga mil till Edinburg, där de nygifta hade för afsikt att slh sig ner, och sparsam som Carlyle ar, föreslhr han, att de i och för bröllopsresan skola beställa plats i diligensen.
Ja, i ett underligt anfall af blyghet ifrågasätter han on1 det icke vore bäst at.t brodern John vore dem följaktig, %t- minstone ett staycke af viigen.
Med sin lifliga kansla för humor fattar Jane till fullo det tragi-koiniska i situationen.
Hon pro- testerar med ifver och i sin vanliga raljerande ton mot förslaget angående cliligeasen, bedyrande högt och heligt att hon hellre riskerar bli fastsittmcle i ett dike 511 att under förhanden varande omständigheter utsatta sig för att under farden raka ihop med framlingar, eller ännu värre med nhgon bekant.
Likaledes från- siiger hon sig på det bestiinidaste Johns siillskap, om det sa vore en tum af viigen.
Och det blir som ho11 vill.
Han underkastar sig hennes önskningar utan kilot, förbehållande sig endast i all ödmjukhet, att, d % det bast passar sig, utan protester eller missbelåtenhet A hennes sida, f5 röka tre cigarrer under vägen.
Han tillagger, görande afbön för allt siti kringel: » Tro mig, Jane, det ar inte jag sjalf utan den onde son1 talar genom mig ifall ett hårdt ord skulle yttras till den, som s i litet förtjlnnr det.
0, jag skulle vara blind och usel, om jag gjorde dig olycklig!
Men det skall, det fAr ej ske, ty jag ar ej af naturen en usling och i sjll och hjärta älskar jag dig högt och innerligt.
Och sk, när vi lart klnila hvarandra i grund och botten, när vi f8tt v %ra saker ordnade och v %rt hushåll i gang, tror jag mig kunna lofva att allt skall bli Bra och att vi skola lefva lyckligare med hvaranclra, an vi vågat hoppas.,,
.hdtligeii nalkas förspelet till Carlyles aktenskapsdram sin fullbordan.
Lysningen ar förkunnad, bröllopsklzideriia behörigen anskaffade, handskarna l ' ilias~, och den 17, oktober 18 % sam- manvigdes i Templands kyrka i södra Skotland Thomas Carlyle och Jane Baillie Welsh » for better for morst », som det heter i det engelska vigselformuläret - och en postschäs, icke diligen- sen, förde de unga tu till deras hem strax utanför Edinburg.
Om aftalet rörande de tre cigarrerna infriades förmäler icke historien.
L. D-n.
Den undre.
världen.
En lifshistoria.
Med förord af KLARA JOHANSON.
De profmdis cln~~znci.
- » Utur djupen ropar jag till dig, Herren, huru har ej detta Angestskri ljudit i mina öron vid genomliis ningen, af berattelsen om hvad hon slidit har i tiden, i frihet som i fängelse)), denna olyckliga unga kvinna, som i sin förned.
ring aldrig upphör att trangta efter upprättelse, som fran mörkret, huru tungt och obönhörligt det iin nlA lägra sig omkring henne, alclrjg upphör att stracka sig efter ljuset!
Utgifvarinnan ssitter oss pA bokens första sidor in i dess för- historia.
En ung kvinna, en af dessa olyckliga, som stå under polisens uppsikt, har på sjukhuset, dar hon under loppet af förra vintern afled, under sin hiifvndgiircl förvarat en skatt, » en hög simpla prefpnppersark, fullklottrade snedt och vinclt med suddig blyertskrift ».
Det gr hennes lifs historia, och hon har nedskrifvit den p % dessa blad under i skilda tider, då hon i rmsaknings- haktet viintat på sin dom.
P&amp; sitt yttersta racker hon papperen som gafva och testamente » At clen, för hvilken hon bestämt dem, en darnib, som under clen sista tiden af hennes lif skänkte henne nAgot af den rens och oegennyttiga kärlek, efter hvilken hon aldrig upphört att langta.
Den, som blef iigarinna af detta säkerligen ganska enastående .arf har tyckt sig först %, att den aflidna, medvetet eller ej, innerst längtat efter, att hennes lefnadssagas imgestrop skulle nå till man-
' niskors öron, och i visshet härom fran1la.gges » inför offentligheten hennes ensamma bikt, hvilken som själshistoria förtjiinar hvarje nliinskoforskares intresse och soni anklagelseskrift -- ang %r oss allaw.
Att berättselsen utan förvanskning eller utsmyckning %r den olyckligas egen, därför borgar ej mindre utgifvarinnans uttryckliga försäkran an dess egen karaktär - den verificeiar sig s % att saga.
själf.
I densamnia finnes ett och annat, kanske ej för alla marlc- bart., som knappast hade kommit med uti en fantasiskapelse, och clet saknas å andra sidan drag, son1 en diktare antagligen ej för- ' m %tt försaka att begagna.
De bilagor, som medtagits till » bestyr- kande och komplettering)) af sjalfbiografien äro ytterligare ägnade att fullt öfvertyga oss om dess äkthet.
.
Intet referat kan ersatta läsningen af detta markliga aktstycke, som uti all sin förtviflans bitterhet har sitt sarmiirke uti en viss karf, grubblande och dystaer objektivitet.
Man lase till exempel sidan ' i0 och följande, diir författarinnan öfverviigei: prostitutionens roll i san~hället.
- Vi ha alla p % vara gator mött någon sådan olycklig, vi ha själfva någon g$ng inför vara ögon haft henne, le doczment hzmzlz, men vi ha ej miiktat tyda de ' tidiga runorna pb hennes unga ansikte, vi ha ej förstatt att lasa uti en sjal, som blickat oss till mötes, ur ett par ögon, friicka, förtviflade, slöa, eller som ej alls tilllzts blicka ut under af blygsel sankta öe; oillock.
Men hiir iir dokumentet uppslaget.
Nlaii laser dari och förfaras.
Som s&amp; många andra, hvilka delat hennes öde, kom hon, en ung oerfaren flicka., fr %n landet.
Trött p&amp; sliipet i en del tunga platser vill ' hon söka sin lyclce uti hufviidstaclzn, men förföljes dar af samma otur.
Bedragen finner hon huru lätt det g %r att fortsiitta på förclarfvets viig,): nar man en gång tagit ett steg ut- för.
Det ar, som hade den osynlige beskyddaren upphört att g&amp; vid ens sida. » Trött p % alla dbliga platser, som hon haft oturen att rfka p % i Stocl~holm, slog hon sig till slut » lös från allt tvång och blef snart ett polisens offer)).
Vi kunna sedan följa henne p % hennes bana utför.iiti hennes egen berättelse och de namnda officiella uppgifterna, som i huf- vudsak synas stämma ratt vii1 öfverens.
En eller annan sltilj- aktighet med afseende A clata torde liitt kunna förklaras.
Af olika orsaker intriider till exempel aftjiinandet af straffet ej alltid omedelbart efter det domen blifvit afsagd.
Ar 1899 blir hon för första gången dömd till tvangsarbete, att börja nied på, två må- ' "
, " nader.
» Stundom förbittrades jag, stundom bad jag till Gud.
1 alla afseenden led jag orättvist med hänsyn till manskor.
.
.
Jag blef förbittrad pA hela mänskosläktet, som kunde tillstädja sa- dana lagar, på samhället, som tillät prostitutionen och inte straf- fade dessa olyckliga förr än det var försent, nar det inte langre stod i deras makt att slita sig lös. » Förbittrad tog hon, när hon val kommit ut, glaset till sin tröst och började wtrotsa Gud och manskorw.
» Nu hade jag lidit mitt straff, och nu ämnade jag låta polisen se, att detta inte haft nagon god verkan p&amp; mig utan tvartoms.
En tid efter utståndet fängelsestraff, i maj 1900, adöm- mes hon för första gangen böter och kommer samma år i ' 7 mg1 upp på, en bötessumma af 70 kronor.
Under de följande åren blifva fangelsetiderna allt langre och förekomma allt oftare.
Resan utför begynner att g&amp; med svindlande fart.
a r l904 ådömes hon ett saxnmanlagdt bötesbelopp af G00 kronor i 23 niiil, anteck- ningen uti listan i ett par fall följd af den ogillande anmarkningen, att förseelsen skett » ztnder sabbats.
Ar 1905 hinner hon till i mal, hvaraf 4 falla pA september.
Det sista ar dateradt den 25 i samma manad, och da ingen anteckning vidare förekomn~er, torde kunna slutas, att hon snart därefter blifrit nedlagd p$ den sjukbädd, frAn hvilken hon ej vidare skulle uppstA.
Då hon Ar 1898 pB hösten skall haha blifrit byraskrifven, har hon sAlunda i omkring ' i år under polisens uppsikt, med sti- gande skärpning vid straffens Adömande, randrat sin ria dolorosa '.
Af dessa år har hon tillbragt 3 $r och 2 m h a d e r pA Norrköpings fäagelse, på specifikt sjukhus ej mindre än antagligen ett år - af föreliggande uppgifter kan tiden ej exakt angifvas - och uti fängelset i månader aftjanat böter.
Endast genom att sälja sig och detta har för henne blifvit allt sviirare, har hon kunnat för- tjäna dessa penningar, och det sammanlagda bötesbeloppet upp- gAr till 1,390 kronor!
Hon omnämner allt emellaniit att hon suttit apA böters, en mbnad, öfver phsken, tv8 m8nader o. s. v. Huru har den onekligen nitiska polisiära tillämpningen af r h strdrättsprinciper verkat på föreinalet för densa.mma?
Den har bland annat tydligen hos henne uppriiclrt allt det trots, som Iiig på, botten af hennes natur och fyllt henne med en förbittringens smarta, som ä.r i oupphörligt stigande och som ger sig uttryck på nästan hvarje sida.
Hon har nämligen aldrig lyckats upp- fatta straffen som ruttvisa, dA hon vid jämförelse alltid funnit dem drabba, åtminstone hårdast drabba, endast henne, kvinnan,
.7a.
den försvarslösa, utan son1 godtycke: » de behandla mig efter god- tycke, utan förskoning ».
Det synes oss tydligt, att begäret efter rättvisa hos henne varit en synnerligen utpriiglad karaktärsegenskap.
Redan uti hennes tidigare lif framträder detta drag, och hon bedömer i all sin svaghet icke sig själf efter en mild måttstock; hon skonar sig icke och skyller ej på andra sina försyndelser lika litet som hon söker bortadtocera dem.
Men uti en karaktärsanläggning har icke siillan en starkt iitpräglacl kärlek till riittvisan som sin frånsida det 1ilt.t uppväckta trotset, det kvarliggande agget.
Och uti detta fall hafva gynnsamma villkor för denna frånsidas utveckling icke saknats.
Det iir tydligt, att ' törsten efter frihet och efter en smula lycka vuxit jamnsides med trotset.
Det fanns en tid, då för henne afven friheten var ~fhfängligheters fåfiingligheb, under med- ghgens tid.
Men inspärrningarn,a synas h a h a verkat omedelbart iiggande i denna riktning.
» Fängelset endast förhärdade &amp; g; na.r jag slapp fri, tog jag skadan igen och begagnade glaset s5 mycket flitigares.
Hon gör nhgra förtviflans försok att få fotfaste och söker sig några gånger in p&amp; riiddningshem, men dar fattades henne så mycket, » frihet, kläder och pengar)).
- Hon ville framför allt » äga sin frihet)) och trodde sig då kunna skaffa sig sjiilf .kläder och arbetes.
a Såsom förut ar sagdt, inga antydningar ur andra hand kunna gifva n&amp;gon fyllig och lefvande bild af synderskan och martyren, ' som uti Ben zcncire vtirlden trader oss till mötes, lika litet son1 de kunna ställa i full belyening den miliö, i hvilken hon rör sig.
Gör sjiilf hennes bekantskap, tag henne med i enrum, låt henne tala och hör ps hennes fragor.
Och svara!
Afann Höjer.
Lagstadgad stängningstid för butiker.
Referat af ett inledniiigsföredrag vid F. B.
F: s kretsmöte 12 jan.
1907.
Vid studiet af de motioner om lagstadgad stangningstid för butiker, som herrar J. Byström och K.
G. Karlsson under de tre sistlidna åren väckt i riksdagen, finner man, att arbetet i vårt
land för Avägabringande nf en bestämd stiingningstid för butiker är af ganska gammalt datum.
Redan för mer än trettio ar sedan gjordes p % frivillighetens väg ratt allvarliga försök att öfverens- komma om gemensam- stängningstid, men d&amp; det var svart att ernå fullkomlig enighet bland butikägarna, ledde dessa strafvan- den endast på ett fAtal orter till önskadt resultat.
Emellertid började röster höjas för att f A eaken ordnad genom lagstiftning.
Redan i början af 1890-talet var frfigan om lag- stadgad stangningstid £örenla1 för .~pprnarks,w.ihet inom handels- kretsar, men mera aktuell blef fragan föret efter &amp; r 1900.
Nämnda Ar hade en lag om stangningstid för handelsbodar blifvit antagen i Tyskland och med anledning daraf upptogs saken till diskussion vid Sveriges Allmänna handelsförenings Arsmöte.
En efter Are- mötet verkställd utredning iidagalade, att de flesta handelsidkare i landets olika delar stallde sig sympntiskt till införande af lag- stadgad stängningstid.
Ar 1903 uttalade Göteborgs Minuthandels- förening, att arbetstiden inom handelsyrket borde genom lag be- griinsas, och i detta uttalandes hufvudpiinkter instamde sedermera andra handelsföreningar i Stockholm, Karlstad och Malmö.
.
Enligt ofvan nämnde motioner ~ i e a dessa och andra liknande åtgiirder fr511 butikägare, att flertalet: if dem ej anse, atttt infö- rande af lagstadgad staugningstid skulle liinrla deras affärer till skactn.
Alliriiinheten förmoha snart nog skola lära sig att göra sina uppköp inom en viss bestämd tid.
Butiksbiträdena 3, sin sida önska, som naturligt ar, en för- ändring i de rådande förhAllanclena.
Luder den nuvarande regi- men kan det inträffa, att butiksbitrackn f5 arbeta Znda till 1 4 h 16 timmar om dagen.
Detta framgtlr bl.
a. af en utredning, som F. B. F. lät verkstalla %r 1809.
Till den striinga sysselsättningen under de sex veckodagarm kommer ofta att delar af söndagen tagas i ansprhk för arbete inom butiken.
(Iliigenheterna, af den l %ngn arbetstiden iir ej blott kiinnbara för bitriiden utan afven för bodagare.
Innehdvare af mindre affarer iiro ofta nöclsakade att arbeta i boden under e ~ ~ d i t i o i i s t i d e och n f&amp; anlita nattens timmar för att sköta sina rakenskaper, om de ej lxt sarskild bok- hållare.
Under det nu tillämpade fria systemet, d&amp; en butiksagttre ej v5gar stänga, afven om han vill, af fruktan att bli öfverflyglad af sin granne, riskerar kanske flertalet af de 10,000-tals personer, som iiro sysselsatta inom handelsyrlret - &amp; r 1904 funnos 31,358 hand-
lande och 37,343 handelsbiträden -- att genon1 öfvermått af arbete taga skada till sin hälsa.
Hartill kommer att den långa mbetstiden ej liimnas tillfälle öfrigt hvarken till fortsatt utbildning för själf va yrket eller till förvarf vande af ökad allniiiil bildning.
De, som arbeta inom handelsyrket äro i detta fall sainre ställda iin alla andra arbetare.
Den samhälleliga vådan af att R&amp; många af landets iiivhare hotas af öfveranstriingning och afstiingas frHn tillfälle till ökad utbildning ligger i öppen dag.
Motionerna framhfilla iifveii, att det öfvervrigande antalet af butiksbitriidena utgöres af kvinnor och niinclerariga och att dessas svaga ställning gifvit anledning till arbetareskyddslagstiftning inom andra ' yrken.
Den enda bestäinrnelse var lag .liittills upptager om butikers stingning är, att » kramlAdn ej m&amp; hållas öppen under sab batstid D, och detta stadgande hvilar uppenbarligen på religiös grund.
Dar- för, nar förslag framställdes om införande af lagstadgad butik- stängningstid äfveii under ' söckendagar, var detta ett angrepp på den förut oantastade teorien om nsiringslifvets frihet.
Till stöd för sin nyare uppfattning anföra niotioniirerna de exenlpel, som gifvits i en del andra liinder, och återgifva in extenso de lagar, som år 1900 antogos i Tygkland och Norge.
Den tyska lagen stadgar i huf vudssk, att förs~ljningslokaler skola hhllas stangda frål1 kl. 9 på aftonen till kl. 5 p&amp; morgonen ned vissa niedgifna undantag, som 5 lagen uppräknas.
De per- soner, som sysselsättas i öppna förs~jningslokaler och diirtill hörande skrifrum och lagerrum, skola beredas en sanimanhangande hvilotid af minst tio timmar och i kommuner nied mer iin 20,000 invBnaze en hvilotic!
af minst elfva timmar.
Om en butikägare skulle finna det med sin fördel förenadt att hhlla boden öppen frfin kl. 5 f. nl.
till kl. 9 e. m., hindrar honom alltså lagbestam- nielsen om den sammanhiingande hvilotideiis längd att används samma biträden under hela expeditionstiden.
I motsats till den tyska lagen, som iiineht~ller för hela riket gemensamma stadganden, lämnar den 1zors7cc~ lagen under vissa villkor bestiimrimndet om butikers stängningstid åt de kommunala myndigheterna.
Dessa kommunala lagar kunna omfatta alls eller vissa slag af handelsbodar inom kommunen.
En lag, kommer icke till stånd, om en tredjedel af de näringsidkare, hvars handels- rörelse innefattas i lagen, på förhand uttala sig däremot.
Efter att hos oss förslaget af lagstadgad st-iingningstid för '.
' is handelsbutiker fallit 1904 och 1905, enades riksdagen 1906 om skrifvelse till kungl.
maj: t med begiiran om utredning huruvida och på hvilka villkor bestämmaiidet om stiingningstideii kunde öfverlaninas till konlmunerna.
I sammanhang med de lagftirslag, till hvilka utredningen komme att gifva anledning, borde afveii f ramliiggas f örslag till ändrade lagbestanmelser rörande gatu- handeln.
Sedan riksdagen i varas afslutades, har genom ÖfverstCtthAllare- iimbetet yttrande i butikstangningsfrAgan begarte friii handels- föreningar och andra af saken intresserade.
Inom Stockholm lära handelsidkarna i alliniinhet uttalat sig för stängning kl. S e. m., under det att samtliga bitradesföreningar enat sig oin kl. i e. m., som lämplig stangiiingstid.
Sjuslaget har förordats för att till- fälle skulle beredas bitriidena att besöka föreliisningar och afton- kurser.
Ilet arbete, som af bitradesföreningarna nedlagts pA att åstadlrornma ett sanifiilldt uttalande, ar ratt betydande och särskildt ha de manliga biträdena varit mycket intresserade af att deras kvinnliga 1ramrat.er skulle framlägga sina önskningar.
D&amp; införandet a£ lagstadgad Stängningstid för butiker är en synnerligen behjiirtaiisriird och önskv5rd sak - ej minst iiiom.de handelsgrenar, dar nlistan uteslutande kvinnor sysselsättas, sasom n~atvaru- och cigarraffarer - ar det att hoppas, att redan inne- varande ars riksdag sattes i tillflille att bringa fr5gau till en första lösning genom att öfverl5m.na bestammandet om Stängningstiden till respektive kommuner.
A. Th. Notabla d~dsfall inom Englands kvinnovarld.
År 1906 har sett flera af Englands utmärkta kvinnor gå ned i sin graf.
Den största och af utlandet mest kanda af dessa kvinnor Tar Josejhine Butler, hvilken dock, Roni redan meddelats, kommer att erhålla sin särskilda, mer utförliga minnesteckning i vara spalter.
Men om ej sil ryktbara aoni mrs.
Butler, iiro dock åtskilliga af hennes inom de enast te rn&amp;naderns bortgiingna lands- maninnor så märkliga, att de räl förtjäna att ihiigkommas, afven af en icke engelsk liisekrets.
Ur » The Englishwoman ' s Review)) lana vi därför n&amp;ra drag, belysande för ett par a£ dessa kvin- nors lif sgärning.
f:
P~iscilla BrigAt M: Laren är ett namn ined god klang för alla dem, soni äro initierade i den kvinnliga röstriittens historia.
Den 5 sistlidne november slutade detta namns bararinna vid 92 års Alder sitt lif i Edinburg, den stad där hon mest verkat och i hvars politiska rörelser hon alltid ta-git en den mest lifliga del.
Priscilla Rright var soin ung flicka Elizabeth Fry följaktig p&amp; dennas besök bland fAngarna i Newgate, och hela hennes upp- fostran var riktad att väcka och stärka hennes intresse för det politiska lifvet.
Redan p&amp; 40-talet gjorde hon sig bemärkt som offentlig talarinna, uppträdande vid sidan af sin berömde broder John Bright och dennes ej mindre berömde vän Rihhard Cobdeil under den i Englands historia s % bekanta Corn Law striden.
1848 ingic.k hon äktenskap med mr Duncan Nc Laren, secler- inera Edinburgs Lord Provost (borgmästare) och representerande denna stad i parlanientet.
Iivinnans rättigheter, sfirskildt hennes.
kraf pH politisk rösträtt, hade i mrs Nc Laren den ifrigaste för- fäktare, hon var en framsthende talarinna och tog personlig del i allt ' som stod i samband med denna rörel.ses framsteg och orga- nisation.
Hon var president för Edinburgs förening för kvin- nans politiska röstratt och hennes gästfria hus var en samlings- plats för utmarkta personligheter fran nar och fjiirrsn.
1 mting- clubbel bemärkelse kan mrs iilc Laren sagas stått i famil-jeför- hallande till Englands politiska varld.
Som nämndt gerionl sin broder, den store politikern Jo1111 Brigbt och genom sin malie, parlanientsledamoten.
Men iifven brodern Jakob 13right var med- lem af Underhuset och pilverkad af sin syster, utmärkte han sig ' ' som sin tids notoriskt fïiimste föresprAkare af den kviui~lign röst- ratten.
Mrs filc Laren ' s tviinne söner, soin öfverlef va henne, sitta Mila i parlanientet, 5fveilsH sedan sista valet en lieniles sonson med s a n m a namn.
Bal-one.sscw.
Bwdett-Colttt.
s ar ett nainn vida kiindt iifveil utom Englands gränser, icke SA mycket för hvad hon, som iigcle detta ilanm uträttat, utan emedan hon under lifsticlen bar etiketten att vara en af samtidens rikaste kvinnor.
Och dock säges det i hennes eftermäle, förvärfvacle hon sig själf ett mer bestaende och ärorikt nanzn fin detta, nanlnet a£ en kvinna; soni betraktade sig icke son1 ggarinna, utan som förvaltare ' af sina rikedoniar, och som efter biista för11iAga sträfvade ett använda clern till andras bssta.
Vid 23 Ars Alder blef-miss Angela Burdett efter föriildrarnas och andra nara anförvandters död arftngarinna till en ofantlig för- nlögenhet, hvilket gjorde den unga damen till Englands rikaste parti.
Hon afslog dock alla.
gifterinAlsanbud och i-ignade sitt lif uteslu- tande åt välgörenhetsföretag och social verksamhet.
Dessa vor0 väl ej alltid ledda af klokhet och fran~synt.het, men alla hade de '
en framstaende egenskap gemensamt: de voro afseddn ej endast Forn palliativ utan som ett meclel att verkligen blifrn af bestfiende nytta för den hjalpbehöfvande.
Det skulle \ - ara omöjligt, sagcr » The Englishwoman ' s Review », att liimna en förteckning p5 alla hennes filantropiska verk.
London kom därvid i främsta rummet, men hon arbetade afven för Irland, för kolonierna, för 1iödsti1ld: i i friimmande land, för barn och £ör djur och ingen politisk färg eller partistbndpunkt in~erkade p$ hennes dgörenhet.
1871 förlänade drottning Yictoria henne adelskap och hon erhöll titeln bnroness: ~ Burdett- (' outta of Highgate and Brookfield.
Följande Gr blef hon utnämnd till hedersborgare af London City, första gången en kvinna erhhllit en sildan utinarkelse.
&amp; n flera andra städer och korporationer, åt hvilka hon donerat stora summor, taflade om att erbjuda henne sinn högsta iiretitlnr.
ISSI, vid G7 i r s Alder, för- ~ 8 n a d e hon riirlden genom att gifta sig med sin privatsekreterare mr Bartlett, hvilken antog hennes namn Burdett-Coiitts.
Hon dog i sitt London-residens den 30 sistlidne december, och den C januari vann hon den sistit af si n1; ing: t engclsmiiii högt skattade aran att begrafvas i Westminster Abbey, en lieders- bevisning som tillerkandes den stora filantropen och frnmstiienrle kvinnan med hela nationens gillande.
Iliiss Dorothen Eecr ic rar en annan f rnmstiende engelska, som i slutet af förlidet år skattat iit förgiingelsen.
Det ar inom upp- fogtrans och skolriisendets område miss Beale förviirfvat sin beröm- melse, och hennes \ verksamhet som förestAndarinna för en af Eng- lands f örnamsta liirorerk för kvinnlig ungcloiii, s The (' helteilliam Ladies ' College », var SA alln-iiint kand och högt elrattad, att, säger » The Reriews, » hennes iiamn och hennes verk iiro alidana ' house- hold words ', att det synes niistan öfrerflödigt att skrifra om henne ».
Dit hoii 1555 öfvertog sagda skola, förde den en t y a n d e tillvaro, eleverna voro endast nAgra och sextio, inhysta i ett enda skolhus; 1906 uppgick 1ii.rjungeantalet till 1,000 och skolbyggna- derna med tillhörande egendom representera ett viircle af 130,WO pixnd sterling.
Hedersbetygelser af flera slag kommo denna iit- markta kvinna till del under hennes lifstid, sh var hon medlem af 1ärd: t siil1ska.p 1 Paris, London, Edinhurg och Amerika nl.
fl.
ställen.
Tack vare sina iitomordentlig,.n administrativa giifvor var miss Benle under nsra ett lialft sekel den ledande kraften för ett uppfostrii~gssyetern, som har utiif rat ett ~idtgiicncle och genoiii- gripande infl~tande inon1 Englands skolriirld.
Kvinnornas rösträttsfråga inför 1907 års riksdag.
Ater har en riksdag sammantriidt, Ater ar den segslitna och.
soin det vill synas olösliga rösträttsreformen den som bland alla findra ril&lt;sdagsfrågor först och främst liigger beslag på hela natio- !lem upljmärksaml~et och åter fil vi, kvinnor, betraffnnde våra, anspråk nö; ja oss nied det i viss man tillmotesgående men dock till innebörden afvisande svaret:.
» Till.
en annan gång&gt;).
Liksom ej en dyrköpt &amp; arenhet lart oss sanningen i ordspraket: » En annan gång iir en skalm!
» Emellertid har vii1 aldrig tillförene » det kvinnliga momentet)) i röstriittsproblemet tillerkants en så pass stor plats som det re- dan gjort vid den ännu ej mer an månadgamla riksdagen.
Vi, ha verkligen ffitt ett finger med, afven om det ser ut att dröja innan vi ha hela handen eller bada händerna innanför.
.
Först har k. ni: t i sin dryga röstriittsproposition kostat p % vår sak en mycket längre motivering iin som förr varit fallet.
Justitieministern omniinmer.
krafvet pA kvinnans politiska röstriitt med följande ord: ~Yrlrandet, p i politisk röstriitt jamviil för kvinnor har under de senare Aren framtriidt med alltjiimt viixande styrka.
I det yttrande till stadsrådsprotokollet, soni ätföljde k. m: ts proposition till 1906 Ars riksdag angående utsträckt röstriitt vid val till Andra kanimaren, uttalades af df~varancle departements- chefen, att den kvinnliga röstratten vii1 torde i sinoni tid komma att uppföras p&amp; dagordningen afven hos oss.
.
Det var emellertid hans beutamda öfvertygelse, att det skulle vara i hög grad oklokt att d5 upptaga detta spörsnihl och förbinda det med fråg.11 om utstrnclrt, röstratt At man; den sistniimnda frAgan hade visat sig s i svArlöst, att en inblandning i densamma af den i sig sjdf svåra och i hvarje fall till omedelbar lösning ej mogna frigan on1 röst- rätt åt lrvinnor för visso skulle undanskjiita hels reformens lös- ning pA obestiimd tid.
Och riksdagen, som milsåg frf~gan on1 be- redande d politisk rösträtt åt kvinnor vara af den omfattning och betydelse att böra lösas utan samband med den om utstrackt röstcatt At man, beslöt aflåtandet af en skrifvelse till k. m: t med anhAllan on1 f öranstaltande af en allsidig utredning af förstnanlnda fråga.
För mig iir det tydligt, att den nu pH@ende rörelsen för att kvinnan, den gifta &amp; val som ogifta, mil sjalf kunna bevaka sina egna intressen och aga att lika med mannen deltaga i det offent- liga lifvet iir en yttring af sj %l£va tidsandan och en onledelbar fi-; lid af den större sjalfständighet, kvinnan alltmera i sin verk- samhet kommit att intaga: Det beriittigade i denna rörelse ar jag också villig att erkiinna.
Och jag ar för min del öfvertygad, att det inAl, politisk röstriitt för Sveriges kvinnor, soni nu ager SA ' nihga varmhjärtade förespråkare, i en nära liggande framtid korn- '
mer att blifva verklighet.
Xen att redan nu i ~ainmanhang med frågan om utvidgning af rösträtten för iniin, hvilken fråga, oaktadt allt därpi under åratal nedlagda arbete, ännu är olöst, upptaga afven den om politisk rösträtt för k~innor kan jag ej anse annat an synnerligen oklokt, och jag Aberopar härvid de skäl, som ny- ligen med s % mycken styrka framhallits såväl inför k. m: t som af riksdagen.
För öfrigt kan såsom ett ytterligare skal mot en 5tgard att nu bringa fragan on1 kvinnans röstriitt under behand- ling anföras, att den utredning af denna friiga, som hittills kun- nat medhinnas, icke ar af den omfattande beskaffenhet, som med riksdagens skrifvelse afses.
» Den kvinnliga röstrattspetitionen aflamnades till kamrarna samma dag, den 7 februari, remissdebatten om den kungl.
röstrattspropositionen skulle g % af stapeln.
Detta var, kan man godt säga, ett SA märkligt moment i var rörelsers annaler: att om icke för annat 1907 års riksdag bör blifva för oss minnesrik.
Detta dokument, tack vare ett med otrolig energi, sjalfuppoffring och klokhet utfördt arbete, ådagalägger ju med klara papper att det verkligen st %r kvinnor bakom ordet: D V ~ önska politisk medborgarrätt ».
Och icke mindre än 142,128 kvinnor!
Ty så mabnga nanm innehaller det för riksdagen framlagda intyget, en större summa än man vid namninsanilingens början vagade hoppas vinna.
Det %r en ganska imponerande syn kvinnornas inasspetition erbjuder, dar den ligger till beskiidande i den s. k. sammanbind- ningsbanan i riksdagshuset, d. v. s. den breda korridor, som för- enar de båda kamrarna med hvarandra.
Den utgöres af 19 voly- mer, bundna i stadigt blått band, hvarje parm angifvande hela antalet namnunderskrifter och namnet p&amp; det lan, hvari dessa samlats, samt siffran p % länets namninsats.
Och namnen repre- sentera alla samhällsklasser, v %rt lands mest ryktbara, för att icke saga världsbekanta kvinnonamn, vid sidan af dem p ?t ringa, okända kvinnor; den sjiilfsfändiga, jordiigande, högiittade borgfriin vid sidan af bondhustrun o. s. v. De mllnga namnen p % boiid- kvinnor visa att man afven pii landsbygden med företAende om- fattar röstratts£r %gan.
Den skrifvelse som till riksdagens ledamöter lgmnat uppgift om masspetitionen var af följande lydelse: Till svenska riksdagen!
Konstitutionsutskottet förklarade vid 1905 Ars riksdag, att krafvet p % politisk rösträtt för kvinnor ännu icke vunnit niigon allmännare eller lifligare anslutning från kvinnornas egen sidm .. Samnia öf ver tygelse återfinnes i den Staaff ska ministärens af-
visande svar till de deputationer, som i december 1905 till den framburo kvinnor ni !^, anhållan om politisk rösträtt.
En mera omfattande opinionsyttring från kvinnorna sjalfva har under .dessa förhAllandei~ tett sig som en bjudande nödvändighet för den kvinn- liga röstrattsorganisationen.
En sadan, opinionsyttring framlagges också hiirnied för kamrarna i form af en masspetition on1 19 volymer, undertecknad af 142,12S svenska kvinnor, som anse,.
.. att, då kvinnan har samma skyldighet att lyda lagen som.
mannen, rättvisan krafver, att hon afven far samma ratt som han att del- taga i vdet af lagstiftare, och som diirför hafva velat gifva ut- tryck åt sin önskan att politisk röstratt m % tillerkannnas svensk kvinna p&amp; samma villkor som svensk mm.
73 lokdföreningar, tillhörande landsföreningen för kvinnans politiska röstratt, hafva deltagit i namninsamlingen, som utförts pA en tid af 10 n~ånader och afslutats den 31 december 1906.
Förclelningen af namnen p i de olika lanen staller sig p i följande satt: Stockholn~s stad och lan 35,112, Göteborgs stad och lan 17,685, Blalmöhiis liin 10,276, Vasternorrlands lan 8,634, Varm- lands lan S,3S4, Glifleborgs lan 7,313, Östergötlands lan 6,503, Kopparbergs lan 6,280, Orebro Iiin 5,564, Viistmanlands lan 4,126, Hallands lan 4,098, Södermanlancls lail 3,82 l., Uppsala lan 3,813, Blekinge lan 3,495, Jönköpings Iiin 3,117, Jiimtlands lan .2,424, Skaraborgs.
lan 2,331, Västerbottens lan 1: 973, Kristianstads lan 1,S21, Norrbottens lan 1,72 ' i, Alfsborgs lan 1,290, Kronobergs lan 859, Gottlands liin 736, Kaliiiar lan 716.
Summa 142,128.
Till afvisande af hvarje vilseledande jämförelse med röst- rattspetitionen af 1898, som stöddes af tv4 starka politiska partier, krsfde en arbetestyrka af 40 personer, utdelningen af 11 /, mill.ion ströskrifter och en kostnad a£ 27,000 kronor, må har framhållas, att kvii~noraas namninsamling skett utan stöd af 11Agot politiskt parti, utan n %gon betydande hjalp af pressen och med ytterst ringa tillghgar för bestridande a£ de nödiga utgif terna.
Kvinnor- nas masspetition har framtriidt uteslutande ur de röstrattslösas egna led och ombesörjts af frivillig arbetskraft, hvarf ör dess resul- tat ocksA helt torde fEt tillskrifvas deras egen vidt utbredda han- förelse och offervillighet för det .gemensamma inålet.
De svenska kvinnor, son1 undertecknat masspetitionen, h a h a genom att framlägga denna för Sveriges riksdag velat inför riks- dagen uttala Eamma mening, soni de nyligen uttalat.
inför Sveri- ges regering, nämligen att en verklig nationell samling ar otsink- bar, SA lange ena hiilften af folket star utanför lagligt inflytande pa nationens angelägenheter.
Annu vanta vi förtröetnnsfullt, att svenska män skola vilja öka landets andliga krafter genom att gifva svenska kvinnor full medborgarrätt i v8rt gemensamma.
fiidernesland.
Stockholm i januari 1907.
Ce~zts.cclstjyel.se~z i Lcwl.sföl.wzinyeiz f3r kvi~mans potitiska röstrutt.
*
Ur remissdebatten i kamrarna, om den kungl.
röstriitts- positionen anteckna vi följande rörande kvinnornas del däri:.
I Törsta kamnuwen gick den krinnliga rösträttens gamle rid- dare Itel-r Sjöcrolla i elden för viir sak.
Han sade sig ha hoppats, att förslag om kvinnans röstriitt kunnat framläggas tillsan~mans nied det öfriga fiirdaget.
SBgon earskild utredning anslig han icke behijflig; ty iir det kvinnans ?.&amp;tt att få, rösta, så bör hon ock f&amp; det.
Tal.
beklagade att re- geringsförslaget ej tilimötesgAtt detta kraf.
Icke ha vi allmän röstriitt, menade han, då hälften af vart folk ar uiidm~tagen frfin denna rattighet.
Vidare pApekade talaren den af iifrer 142,000 kvinnor undertecknade röstriittspetition, soin öfverliiinnats till riks- dagen, framträdande uteslutande nr de röstrattslösas egna led, och son1 borde bevisa, att det politiska intresset bland kvinnoriia iir lifligt.
I Andra 1; nwznren var det sjiilfva herr Staaff, som först tog upp friigan om kvinnans röstriitt.
Att detta icke skedde af s y n - pati för saken, utan som en karkommen anlecining att ge siii ef- tertriidare p % statsn~inisterstolen en snart, ar ej sil förvAnniide, ej heller det att talaren ej kunde motstii frestelsen att i nigra, vii: valda ord om » damernas » hållning gent emot den Lindmanska ministärens förmenta förespeglingar fzl kammarens niirsttare på sin sida.
Mer förvhande var den flykt herr Staaff tilliit sin fan- tasi taga, d&amp; han utmilade hiiriieom de kriiinliga röstriittskän~par, som i höst.as uppraktat statsniinister Lindman för att p1aider: t sin sak, af dennes srar k h t sig fyllas af sil stora förhoppningar, » att de fiillt tbrar af rörelse&gt;.
Hvnr herr Htanff trott sig ha sett de politiska griterskorna kanna vi icke, men att han inte - tycks rAkt få syn pt " t det cirkuliir, SOM 1,andsfiireniiigens verkstiillande utskott utsandt till de kvinnliga röstr %ttsfiire~iingnrn: t efter uppvaktningen hos statsministern, ar tydligt nog.
Utan att å,dagalagga någon rörelse uttrycker deputationen duri sin uppfatt- ning: d situationen med ordeii: 2I) et fiirefaller ej troligt att re- geringen upptar kvinnorna i sin röstriittspropositioii.
- - - Kej, det dag som drabbade oss da vi uteslöts ur det kungl.
för- slaget, kom sannerligen icke som en öfrerrnskning.
För öfrigt behandlades vid debatten kvirinaiis röstriitt af treiiile af kammarens ledarnöter och alla tre med ogillaiiclc af att c k i i icke medtagits i den kungl.
propositionen.
S i uttryckte sig kcrr Brmzti~g klandrande gent emot regeringens h8llriing i deniin sak.
Herr E ~ ~ n n d e höll, r efter hvacl det heter i ett tidningsreferat,:: ett hloinsterrikt, af symboler späckadt ariförande för kvi~inrtns riist- riitt.
Han ansåg clet vara brist pA logik att placera nlocler 8re: t p&amp; krönet af riksdagshuset men neka hennes döttrar plats i pleni- sal.arna. »; ifven Ilen.
Liadlmge~ berörde kvinnans röstriitt, h i h i - sande till den af 142,000. kvinnor uiic1erteckiia.de petitionen, soni 1Hg pH hrarje kariimarledamots bord.
S5. '
Kvinnliga poliser och barndomstolar.
Meddelande från Svenska kvinnornas nationalförbund.
.
, Pi % förailstaltaiide af Svenska k ~ i n ~ z o m a ~zcr.tionaZförbulzdcZ s höll fröken Ina Rogberg cleii 29 januari föredrag i Vetenskapsakade- niiens hörsal orn » Kvinnliga poliser och barndomstolar 2.
Fröken Rogberg, som i höstas utreste till Förenta Staterna för a t t repre- sentera Sverige vid Hvita Bandets kongress i Boston, erhöll niim- ligen i uppdrag af Svenska kvinnornas nationalf örbund, att under vistelsen i Pörenta Staterna taga noggrimn k5nnecloni om kviilnligii, poliser och on1 barnclomstolar diimtades.
De intryck och de rön hon gjort under up~~ehAllet i Amerika var det som fröken R,ogberg nu franilade för det siircleles talrika auditorium, son1 ofvannsiuuicla afton infunnit sig i Vetenskapa- akademiens hörsal.
Föreliis,zi.innan upplyste först om att det var Hvita Bandet i Chicago, som viickt frAga ' oni anstallande af kvinnor i polisens tjänst ocli att det snart lyckats denna förening att fH saken re- aliserad, men att.
dessa kvinnliga poli-ser mest ailönats privat.
Som detta första försök utföll gynnsamt dröjde det ej liinge innan en lag utkoin, som föreskref att kvinna skulle användas till po- listjanst.
1: iiarvarniide stund äro i Chica.go mstiillda 33 Irvinnor i po- lisens tjänst.
Chicago iir ej den enda stncl, som infijrt denna ' reform.
I Filadelphia finnas 22 kvinnliga poliser och i NelY York dollar pr k.
De kvinil- liga poliserna %ro stationerade rid polisstationerna, clar de h a h a till uppgift, att i sarskild för den1 anvisad lokal mottaga och visitera hiiktade kvinnor.
Frölren Rogberg, som förIdarade sig hafva.
fAtt ett i~iycket godt intryck af dessa kvinnliga iirnbetsiniiiis sait att fylla sin uppgift, skildrade i samband härmed sitt besök hos mrs Fletcher som under de 25 &amp; r hon varit i polisens tjailst haft vhrd om icke mindre an 9500 kvinnor och 2900 barn.
Vidare Beskref fröken Rogberg afven det kvinnliga stats£iingelset i hIassachusetts, som ute- slutande ledes af kvinnor.
Föreliiserskaii öfvergick darefter till att skildra uppkomsten af barndornstolar (Juvenile Courts), af hvilka de första upprattades IS89 i Chicago och i Denver.
Filadelphia och Inclianapolis följde snart exemplet ocli i nBr \ wande stund fii1na.s ej mindre an 28 stater, dRr barudomstolar iiro införda.
Som bekant torde vara behandlas vid dessa domstolar barnen.
son1 barn ocli ej som brottslingar, hvadan de medel som tillgri- pas afse att lata de daliga anlagen hos barnen inotverkas a£ en god uppfostrans inflytm~de.
P&amp; SA, satt hoppas inan att bevara 50.
Aflöningeil uppglir f r h l 600-1000 '
barnen A t hemmet och därnied rädda dem åt fosterlandet.
Blott i sista hand tillgripes för unga förbrytares räddning vkrd % s. k. räddningsanstalter, hvilka i alln~iinhet utdönzas af de förnämsta auktoriteterna i Förenta Staterna.
Fröken Rogberg, som hade öf- vervarit flera förhandlingar vid dessa domstolar, lämnade daröher lifliga och anslående skildringar.
Föredraget soni framförts med varmt intresse för saken mot- togs af de talrika åhörarna med stort bifall.
Bland de närvarande märktes förutom Svenska nationalför- bundets styrelse och förbundsmedlemn~ar, justitierådet Lilienberg, biskop von Scheele in.
fl.
Ellen Sandelin Korresp.
sekr. i S.
K.
N.
Kvinnornas diskussionsklubb, Det har bland politiskt och komrniinalt intresserade kvinnor länge varit ett önskemål att få till etiliid en förening, &amp; r kvinnor för förvwfvande af kunskap och diskussionsrana kunde utbyta tankar i allmänna fr&amp;gor.
Arbetet för bildandet a£ en siidan dis- kussionsklubb upptogs under hösten, och i jan.
d. å. konstituera- des kvinnornas diskiissionsklubb p&amp; ett möte, där stadgar antogos och styrelse valdes.
Enligt 5 1 af klubbens stadgar ar dess an- damål: Datt anordna diskussioner i friigor d allmiint intresse för att bland kvinnor från olika arbetsomriiden höja solidaritetskiins- lan och medborgarandan D.
Klubben som skall sammantriida en g h g i inbnaclen, höll sin första sammankomst fredagen den l februari under dr Ada Nilssons orclförandeskap.
Till ämne för aftonen hade valts » skydds- lagstiftning för kvinnor * och diskussionen inleddes af fru E. Broorne.
Ehurii en för n~anliga och kvinnliga arbetare gemensam skyddslagstif tning vore det mest idealiska, ansag tal: irinnan, att frágan utan olägenhet kunde lösas steg för steg, så att man först finge en sky ddslagstif tning endast för kvinnor.
En stidan speciell lagstiftning vore berattigad, emedan de kvinnliga arbetarna i följd af sin svagare ekonomiska stallning ej i sainma grad som miinnen förrniidde att genom organisation bevaka sina intressen, deseutom bord^ man sAva1 af humaniteteskii1 som ur samhiillssynpunkt skydda kvinnorna i deras egenskap af slaktets mödrar.
Den gängse invändningen, att skyddslagstiftningen skulle minska kvin- nornas arbetstillfallen, bemötte fru B. genom att anföra en del exempel, hufvudsakligen hämtade frdn den engelska textilinclu- strien.
.
Efter inledningsföredraget följde en liflig duskussion, hvar- vid flertalet anföranden gingo ut p&amp; att hetona vådan af en sär- skild skyddslagstif tning för kvinnor.
Enligt en talarinna vore exempel fran textilindustrien ej fiillt belysande, emedan i denna industri den kvinnliga.
arbetskraften ej kunde undvaras .. Inom andra yrken hade skyddslagstiftningen, sbsom erfarenheten fran utlandet visade, en helt annan verkan och gjorde många kvinnor arbetslösa.
Det vore ej kvicnan, som skyddades mot yrket, utan yrket som skyddades mot kirinnan och man lriinde ifriigasatta huruvida det vore skadligare att arbeta an att svälta.
En repre- sentant för d s kvinnliga typograferna frainhöll, att införande af förbud mot kvinnligt nattarbete, hvarom förslag af en internatio- nell kommitté nu förelhge, ovillkorligen skulle utestiinga alla kvinnor frhn typografyrket, och detta yrke vore för kvinnorna siirskildt fördelaktigt ur ekonomisk synpunkt.
Under diskussio- nen uttalades afven att sedliga faror voro förbundna med vissa yrken, såsom stu£veriarbetet, hvarför i en del fall förbud emot anvan- dande af kvinnlig arbetskraft vore önskvärdt.
Hiirernot invandes dock, att intet hederligt arbete kunde i och för sig vara sedefördiirfvan- de .. Verkade umgiinget med de manliga kamraterna förriande, borde man söka höja den sedliga n i v h inom yrket, men ej hindra kvinnor från att arbeta.
Afed några rösters majoritet beslöt mötet att ej antaga någon resolution utan låta diskiissionen vara uttryck för de niimarandes åsikt i föreliggande iimne.
Sedan nhgra talmiilnor framhhllit önsk- viirdheten af att kvinnorna förskaffade sig tillfiille att i en dag-, lig tidning fïnmhfilln, sina egna synpunkt.er i de fragor, som s k - skildt anginge dem, afslutades mötet., Ett 150-tal af klubbens nied1emmar; i bokstaflig tillämpning a£ stadgtlrntts första paragraf, utgörande s kvinnor från olika arbets- omrhden)), de högre sallskapskretsarnas såväl som kroppsarbetets, narvoro vid denna första sammankomst och följde med apandt intresse aftonens diskussion.
Det ligger ingen öf verdrif t i på-.
ståendet, att den unga klubben började sin verksamhet under de.
basta auspicier.
I klubbens ' första styrelse sitta som funktiongrer: Ordf. fröken Ada Nilsson, prakt.
läkare; vice ordf. fröken Anna Lindhagen, barnavhrdsinspektris; sekreterare fröken Afarta Stael von Holstein, tjanstg.
i I-1~lsov~rdsnamn.den; skattnlästare fröken Hulda Siindqvist, typograf; och klubbmästare fröken Hedvig af Petersene, journalist.
Tidningen Iduns kvinnostipendium å 1,000 kronor » för belönande eller framjande af nigon förtjänstfull kvinnlig gar- ning » har i år öfverlamnats åt fi-öken Gertrud Adelborg af den s. k.
)) kvinnliga akademis, åt hvilken tidningen gifvit förtroendet att.
bestiimina öfver stipendiets iitclelande.
Det ar, efter hvad som framghr af niotiveringen, fröken Aclelborgs nzer &amp; n SO-åriga verk- samhet och kraftiga insats inom den svenska kvinnorörelsens ar- betsfglt som föranleclt den af nio medlemmar bestående nämnden att tillerkänna henne priset.
Som bekant stiftade Idiin i fjol, med anledning af sitt 20- Arsjubileum, ofvanniimnda stipendieiiistitution, och genom röstning bland tidningens prenumeranter utsågos nio af Sveriges inom olika verksamhetssfiirer rerepresentativa kvinnor att utgöra den iiiim.nd, som skulle utdela Belöningen.
Dessa nio bara följande berönzcla namn: Agda Montelius (nämndens ordf.
), Anna Sandström, Selma Lager- löf, Carolina Östberg, Gerda Lundequist, Alice Nordin, Rarolina Widerströni, Lilly Zickerman och Sofia G ~ i m ~ l i u s Utom.
fröken Lagerlöf och fru Öst berg vor0 alla akaclemiens D ledamöter nsr- varande vid samnzantraclet den 2s januari då priset utdelades.
- Förliclet Ar tillföll det clen kända filantropen fröken Elsa Borg.))
Kvinnliga telegrafistpersonalens forenings ' 1: sta allmiiiinii, möte Sigde rum i Stockholm den, SS och S9 janii- aïi och besöktes af, förutom fullinälrtige, iiledlenimar Ghn Stock- holm och landsorten.
Telegrafkommitt&amp;ns betankancle beträffande telegrafistkbrena stallning diskuterades.
Mötet iittalacle sin tillfredsstillelse öfver att de ltvinidiga tjänsteiniiniien, genom erhiillande af eiirkild grad för stationsförest&amp;iiclare, i likhet med de manliga vunnit beforcl- ringsmöjligheter och därmed förenade löneförmåner.
Löneskalan för de bitradande telegrafisterna samt peilsionsber %kiiingen för de kvinnliga tjänsteinännen motsvara diirernot icke de önskemiil man uppställt i den petition, som i dessa afseenden under * fjolhet af-.
liimnades till telegrafstyrelsen frhi1 cle bitriidande telegrafisterna, och äfven framhöllos i den skrifvelse, son1 ixBgot senare in- liimnades till Telegrafkommittén fran Fredrika-Bremer-Förbiindet.
- Emellertid beslöts efter moget.öfvervagande att, d&amp; konzmitths förslag i sin helhet innebar väsentlig förbiittring för telegrafper- sonalen, detsanmm vore vardt att understödjas kfven shclant det nu föreligger, smit att för framtiden låta fiireningens arbete kon- centreras pA möjligast basta tillgqdoseeilde af befordringsförh8llan- dena och höjande a£ den låga pensionen.
Därjämte beslöts att göra framstiillning till telegrafstyrelsen om upphnfvande af stad- gandet.
om.
nytt liikarebetyg f ör erhallande af ordinarie tjänst.
Med öfriga frågor skulle anstå till sstatens)) öde afgjorts.
Till representanter i Svenska kvinnornas nationalförbund lit- sågos fröknarna L. Silfversparre och E. Montelius.
Medlemsaii- ' -
talet har stigit till 400.
Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och återvaldes.
Niista ordinarie allmiinna möte bestiimcles att hållas i Göteborg d r e n 1910.
Skrifvelse från F.-B.-F. i telegrafisternas Iönefråga.
Ned anledning af det betänliande aiigbende föriindracl organisation af.
telegrafstyrelsen in.
n ~.
, soin algifvits af d#rtill tillkallade koinmitterncle styrelse harmed Vördsamt att £ii @ ra anhiiller Eredrilia-Brenier-l~ör11tii1dets iiAgra erinringar.
Under lifligt erkännaiide af att betankniidel; För telegrafistkfiren LöreslAr ett vidgaclt arbetsfiilt ocli större befordringsinöjligheter geiiom i1iriitt: tndet af 100 koinii~issnrie-tjänster, d#r en slutlön af bortlt 3,000 lir.
km1 uppnL, kan styrelsen dock iclce underliita att f; ainh.2lla den cgyi~nsamina st %llninp, livsri betli.~iliandet försiitter de bitr %dnnde tele- gra.fisterna, soin enligt detsaininn skulle erhhlla en lön af 1.140 kr.
mot 1,300 lir.
förut, en lön som de redan fniinit otillräcklig för sina lefnadsom ' kost- iiader, livarför de Iiösten 1906 till liungl.
telegr: tfstyrelsen inl~innacle en petition om en beggniiolselöii af 1,600 kr.
Enligt den utraliniiig öfver Arsutgifte2 i Stockholm, s0171 ingick i n %ninda petition, uppgingo dessa till 1,250 kr., (1.2 likval kliicler och en del andra ouiidgiingliga utgifter iclce medriiknats.
Visserligen stiilla sig eiil.
koininitt6ns förslag utsikterna för e. ord.
telegrafistens beforclrnn till orclinnrie gyniisninmsre, d&amp; förslaget innebar att estra ordinarie skulle viann belorc1r: ~ii till orcliiiarie efter kort tid, högst 3 hr.
Emellertid torcle behofvet af e. o. personal för fyllande af vnkmser möjligen kiiiina blifra SR stort att e. ordinarie tiden - iifveii oin c1ett.a ej mer afses - kan blifva vasentligt langre.
ErkSnnas bör ock att koinmitterade beaktat den synpunkten att dyrortstillaigg bör iitgt med 15 proc.
af aflöningeii ph de platser, dar ett sMaiit tillitgg betingas af oi~istsiicligheteri~s.
Men F.-13.-F: s styrelse kan icke annat %n finna, att en rnotsggelse ligger i kornmittens förslag oril den .slinkt~ begynnelselönen och i följancle dess uttalniicleii:.
r&gt;En fullgod ers8ttiiing för förr5ttaclt arbete och utsiliteii att för nedlagd energi och duglighet vinna ett, fullgodt ekonomiskt iiiiclerlng Br m111.
liiif \ riiclbetiiigelsen för, att äfveii ett fiillgoclt arbete skall fram- kallas, och tillgodogöranclet af deiina erfarenhet blif \ ler dlirför # f ven försts villkoret för att det i verklig inening billigaste arbetet skall ernHs~, smit: D&amp;£ telegrafverkets tjiinsternäii fordrzs, att de skol8 agna sin tid, sina krafter ocli sitt intresse Ht verkets uppgift samt dem i ers8ttiiiiig därför länmas en afiöiiing, som satter dem i stAlid att, föra ett eft-er deras f6rhAllaiiden ekonomiskt sorgfritt l i f ~.
Äfven med afseende B pensioneringen synes förslaget vara iiiiii ?re tillfreclsställande för de bi- tri %clande telegrafisterna, hvilkas arbete dock koinmitterncle erkllimer v: wa synnerligen slitande.
Det Br dock en annan del af personalen, som kommitterades förslag försatter i en annu ogynnsaminare stiillniiig, naiiil.
7ionfor,ssk~ifvavnc~.
Den laga begynnelselönen, 900 kr., som för dem föreslagits, mlste racka undran d&amp; konimitterade sjalfra bland de sum722lda s ?pnpmzBter, som de utgatt i f r h vid orclnaiidet af verksamheten inom telegrafverket, fram- hilla att: per so ii ale ii bör af staten erhklla full aflöning för fullt arbete At staten,, samt d&amp; det langre fraiii i l~etiiiikaiidet heter: &gt;att telegraf- verkets tjiinstemiin böra laninas eii efter (leras arbete afgatmd aflöning, son1 ufveia för (le Zugst aflön (&amp; imlste vara s i stor, att de kunna lefrn pb densamma utan anlitande af genom arbete utom rerket förviirlvade extra inkomster^.
Sii %r förhhllandet det, att i Stockholm och andra dyrare orter kan n#ppeligeii en lön af 900 kr.
(och för kontorsskrifrariia ifrAgakommer icke dyrortstillägg) bereda sin innehafrare ens den niid- t0rft.igast.e biirgning i den samhiillsst %llning och de ~rbetsförh: illaiidei~, hvaroin har ar fraga.
Endast inackordering torde kosta minst 75 kr.
i mhaden, hartill kominn skatter, nfgifter till kassor, utgifter för klader.
lyse m. in.
Xnligt ett par iitredningar, ~ o u i T-erkstiillt~ till 1) elpaude af denna fraga (se bil.)
idiste t. o. m. en lön af 1,200 kr.
anses rarn förenad med de största umbiiraiiden.
Spnerligen bjiirt framtriitler iriissförh&amp;.llandet med en SR Itg begynnelselön soni 900 kr., (Iii nian ser, att har tir fråga om en arbetstid af S tirniiiar och att det iir ett maktpii- liggande arbete, som sl~all utföras.
Kali (len af kommitterade sjalfra uttalade grundsatsen, att full aflöning bör ertidllas för fullt arb0t.e~ liar- vidlag anses ha blifvit följd?
~fvenledes för ~~USS~MI ', hvilkas nridtoni- fattande arbete % komniitterade siirskildt fradiiilla, b07i7~illn~ och iozf~nw- ba&amp;elefonister, synes det styrelsen, att afliiniiigen iir allt för 13gt tilltagen; oaktndt kompetensvillkoren har torde stalla sig liigre, giiller ocksa fiir dein, att de böra beredas en efter deras arbete afyassad aflöiiing.
Shsom ett allnlant omdöme om kominitterades liineförslug i hvntl det rör kvinnorna inom verket, skulle styrelsen rilja frziiliKilla, att en- ligt dess Ksikt den starka disproportion, som kommer till synes.
i aflö- iiingen för cle manliga och kvinnliga tjiinsteniiiniien, dock icke, livilkeii uppfattning man %n i allmänhet ni9 hysa anpiende ilen liirnpliga pro- portionen niellan dessa löner, kan rara beriittigad iiled afseende A be- gynnelselönen.
Systemet; med de jiiiiiförelxevis tiita Hlderstilliiggen Br niiiii- ligeii för kriiinan, som icke sjalf stiftar faiiiilj, iiien ii15hiiiida ofta rid 11ng: i ar har att hjiilpa till med försörjnicg: if aiiliöriga, icke: if en ah.
stor vikt soiii att redan vid tilltriidet till den ordinarie ylntsen ffi en dräglig lön.
P&amp; grund af hvacl Liar ofvan franist8llts vigar Frec \ rikn-Breiiier- Förbundets styrelse vördsamt liemstalla, att rid belinnclliiig sf den u t kominitterade föreslagna ' aflöningsstateii, hnnsyn iiiiitte tnpns tliirtill, att begynnelselönen för de tjiinstinnehafvare, soiii afser, i tlenii: ~ skrifvelae, matte ställas sil, natt de kiinna leka p: i densaiiim: i ntan niilitandc: if genom arbete utom verket för~iirfvade estra in ko in st er^.
Stockholni deii 1907.
