# ID: svediakorp-per3259
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,438
# sentences: 586
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Sverige på hedersplats Tidevarvet N:r 42 En skildring från Dagarnas likhet med varandra, upprep- ningen av ord och gärningar, skapar ibland den tystnad, den vindstilla, i vilken den röst förnimmes med stor tydlighet, som talar om förgänglighet Förgängelsetanken ar icke alltid tröstlös, mycket ofta tröstan- de.
Men jag undrar, om ej dess tröstlösa nyans kan erövra vem som helst i ett för- svarslöst ögonblick Till exempel en blå- konstindustri och dekorativ konst i Paris avslutas nu.
Den svenska ut- ställningens egenart i förhållande till det övriga klarlägges i m pariserbrev till Tidevarvet av Elsa Wilkens.
Dagens Lindman ledare heter Melankoli parisutställningen.
Den internationella utställningen av naturligtvis efter en dag, då man suttit fast i arbete Och då vaknar melankolien, den melankoli, som alltid finnes sovande i varje människa Lyckligtvis är den intet utvärtes ont och kan förenas med ett glatt och tillmötesgå- ende yttre.
En eftermiddag hoppar jag upp på spår- vagnen för att åka hem Enformligheten i händelsens återkomst, i höstens, i spår- vagnens återkomst, förstärker dagens me- och inte lyckats komma ur fläcken Dramat i Norberg är hämtat ur en i dagarna till J.O.
inlämnad skrivelse.
Svenska paviljongen, byggd av byggnadsrådet Carl Bergsten.
Dr Margit Cassel granskar kyrkoher- Paris i okt.
Det allmänna intresset rör sig i des- de Thysells bok: Jesu evangelium och sa dagar om den internationella ju- samhället.
ryns domslut över utställningen.
Svenskarna ha ju fått mycket beröm förut och nu har den officiella be- H.
G. Wells ’ senaste skapelse är kräftelsen kommit.
Trettiofem Grand Christina Alberta, den moderna lon- prix ha de fått - dessutom hedersdi- donflickan Ett protestens barn.
plom, guld- och silvermedaljer i en mängd, som.
i förhållande till utstäl- larnas antal.
är större än vad som gi- Europa runt på - gen melankoli.
förbluffande sätt.
na, med Såväl - spårvagnen tas av en ung dock genast reser sig o c h ger J a g vill egentligen inte ta den, ty varför kunde jag inte stå lika bra som han.
men svårigheten att förklara detta som mig den.
gör, att utmärkta — som Sista platsen i man jag tackar och tar emot.
Om en liten stund blir m plats mitt emot mig ledig, och den unge mannen tar den.
Jag ser nu, att han avstått m plats De små nationernas insats är på- bredvid sin fästmö för min skull, varige- fallande stor härvidlag.
Stater som nom älskvärdheten genast blir större Jag Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Polen ii " " ".
att jag har ett ovanligt trevligt ungt och Österrike ha saker att par framför mig Han är kraftig och visa liksom även Danmark och Sveri- axelbred och har något friskt och öppet ge.
Kvantitativt sett är ju den fran- och strålande över sig Dessutom ser han ska utställningen rent överväldigande god ut, natursnäll, som uttrycket lyder.
och utgör troligen cirka 75 av det Hon är liten och späd, nätt fast billigt hela.
franska industrien, sedan klädd, just skapad, tycker jag, an ta hand gammalt inriktad på lyx, utbreder in- om den unge mannen.
Av samtalet fram- för den häpnande åskådaren sagolika går snart, att d a strålande uttrycket hos rumsinredningar, underbara guld- och honom och den mera stillsamma glädjen regnbågsskiftande tyger, magnifika hos henne kommer av att hon fått m pälsverk.
Den visar sig äga en rike- plats.
som hon skall tillträda i morgon dom på idéer och uppslag, som ännu klockan 8.
Han har redan arbete, jag en gång befäster tesen, att fransks skulle gissa, att han vore trädgårdsarbeta- folket är ett gudabenådat artistfolk.
re i Stockholms stads tjänst.
Hon har Vad en svensk saknar i dessa hemin- fått sin plats under hand, innan den hun- redningar, är givetvis hemtrevnad.
nit bli annonserad i tidningarna.
Om de Man skulle vilja trubba av dessa m e - annonserat, hade det kommit hundratals tallbeslagna, spetsiga horn som möta sökande!
(Det måste vara en begärlig på alla möbler, man skulle mån- plats eller är det så, att alla platser äro genstädes ersätta marmorn och glaset begärliga?).
med trä och framför allt avtona de is- Tänk att m annan också kan ha tur kalla färgerna i m varmare färgskala.
bland!
Det ligger något löftesrikt i detta Detta är dock icke bostäder för fal- för dem båda.
De börja tala om att hyra tira européer, endast en amerikansk lägenhet och misströsta inte, även den förmår att betala ett sådant hem.
skall nog komma till dem, som platsen Troligt är väl också m Amerika, det gjorde det Tvi rum och så hyr m i n ut enda land.
jämte Norge och Tysk- det ena.
land, som e j deltagit i utställningen, Inte förr än de stigit av märker jag, hur kommer att hemföra de flesta prakt- intresserad jag varit och hur jag gått upp pjäser, som har blivit förfärdigade.
i deras glädje Hade jag haft en lägenhet För att finna den nu tidsenliga for- att föreslå dem, skulle min fröjd icke känt meln ” I ’ art l ’ homme ” pour tillämpad, några gränser.
Melankolien?
Den är bor- få vi gå till Sverige, och det är ej blott vår nationalstolthet, som förespeglar Varför var jag d melankolisk nyss och Borgarrådet Larssons uttalanden ha ställning - ett svenskt historiskt mu- givit anledning till artikeln: En me- seum samt svenska industrialster, som % ningsfrände.
, metodiskt ordnade figurer prydde Den väggarna mellan sköna klostergångar Svenska utställningens generalkommissarie.
och grekiska tempel.
Över det hela doktor Gregor Paulsson.
, Tidevarvet har redan haft många forntidens olympiska dugn.
1924 besök i sina nya lokaler, och alla ett kaos av all världens komma inom våra dörrar tri- folkraser, samlade på brittiska impe- rum och kök samt trädgård.
Den- lägenhet kan tjänstgöra som m riets marknadstorg för att överbjuda vas lika bra rom vi själva.
varandra i köpmansslughet och bra- cell i en skyskrapa eller som en villa Rummen äro ljusa och luftiga skande reklam.
En d i g i Wembley utanför staden.
I förra fallet place- en strålande utsikt över Riddarfjär- gav ingen konstnjutning, blott en bild rar trädgårdarna genom ett sinnrikt den och det färgrika, livliga Korn- av nutidens oro och hårda konkur- ' systern I utkanterna på skyskrapan.
villan som möblerna ära helt fa- rens.
hamnstorg.
Vilken motsats bildar ej Parisut- briksmässigt tillverkade och kunna på Rådfrågningsbyrån har fått ett eget ställningen av år 1925!
Den är om- grund av massproduktion förvärvas vilja växlande ful och vacker, men alltid till ett billigt pris av var man.
En rum.
intressant.
Den visar helt och fullt t r a p p upp får man beskåda en uto- pisk plankar4 där L ’ esprit nouveau mot framtiden och ger oss löften om en ny tidsperiod i konsthantverkets räddar Paris ur dess bostadsnöd ge- nom två relativt små skpikrap-kvar- historia.
Internationella Kvinnoförbundet fö, Och dock.
man måste ha sett bak- ter i dess centrum, beräknade att rym- Fred och Frihet ämnar i anuari 1926 att om betongkulisserna för att upptäcka ma 3 millioner människor!
börs ånyo abordna en upplysningsvecka i Stock- de skönhetsriken, som finnas på ut- Som sagt, exteriören av utställnin- halm.
I likhet med Förbudets kurs i bör- ställningen.
Ty skrämmande ter sig gen förskräcker esom oftast.
Men jan av detta år, vilken omfattades med d ingången, särskilt om man nyss läm- går man där andra och tredje dagen, stort intresse av pressen och allmänheten nat den klassiskt sköna Concordeplat- fångas man ohjälpligt av interiörer- kommer den att behandla de politiska, eko- sen bakom sig och träder in emellan na.
Vad inbjudarna begärt av utstäl- nomiska, sociala och etiska faktorernas be- R kolossala betongpelare av en oanad larna är något modernt och originellt tydelse för världsfred och folkförsoning fulhet.
Väl därinne, får man den ena från de olika länderna.
Många län- chocken efter den andra.
Holland, der ha dock ignorerat påbudet, vad Danmark, Sovjet och ett otal franska den yttre byggnaden angår.
Därav paviljonger tävla om att framvisa mo- kommer det sig, att man med fullt bi- oss detta.
Både franska och andra auk- dernistiska, vidunderliga byggnads- behållet själslugn går förbi t. ex. Ita- toriteter ha fastslagit, att så är tör- hållandet.
Tydligtvis äro Carl Malm- former.
Det enda verkligt nya i liens, Englands o c h Japans paviljon- Hörviks möbler, pryd- fransk arkitektur är det standard- ger.
Men går man in i dem, finner stens och Carl hem den franska tidskriften ” L ’ esprit man det nya.
Och här kommer jag da med inläggningar i olikfärgat trä, praktpjäser, som ej kunna tillhö- nouveau ” utställer.
På nedre bot- till.
den stora upplevelsen.
Man fast- (Forts. å sid. 6) ten innehåller denna paviljong två slår, att den nya stilen finns och lever i tyckas Wembley - lankoli.
terial efter påkallat behov.
vits något annat land.
M a n gör sig ej reda för betydelsen av denna utställning, förrän man kommer dit och får se den med egna ögon.
Så olika föregående somrars utställningar!
1923 Göteborgs ut- Devinez skriver om m lättförgån- ett Trots alla olikheter konstnärer och nationer emellan, stå i i inför m ny enhetlig stil, svår att fastslå i ord for en icke fackman, m i n tydlig nog för varje lekman, som än så ytligt gått igenom utställningen.
Den nya stilen tar sikte på verkligheten, vill vara ra- tionell, undviker allt onödigt utsmyc- kand?
och formar sitt väl valda ma- - — glad m?
Därför att jag råkat in är så i den eget olycksdigra isoleringen inom mitt jag och den är bruten M Om jag är en isolerad företeelse, då Y mitt öde beseglat.
Med denna isolerade företeelse går det ju snart åt pipan.
Rätt till borgerlig begravning efteråt tröstar mig icke, ej heller den känsliga lan till de ef- terlevandes tröst, varmed kyrkomötet skall utöka handboken.
Ty jag vill inte ha bor- gerlig begravning, och inte vet jag, om jag får några sörjande, m behöva tröst.
Först när jag bryter min isolering är jag räddad Jag lever - utan tillåtelse med i deras liv, som börja sin dag, få platser, sätta bo.
Jag fascineras av värl- dens stora skådespel och glömmer absolut bort mig själv i de mest spännande ögon- blicken, t. ex. di scenen föreställer Locar- no, Marocko, Shanghai eller Delhi.
Jag - räddad undan upprepningens skräck en under vindstillorna i min egen tillvaro Detta förstå blott Ar.
som ha ett lång liv bakom sig eller också de erfarenheter som fort göra I I gammal.
Livets jäm- viktslag fungerar alltid.
Devinez
LINDMAN Återigen ett storpolitiskt t a l!
Svart på vitt När Mac Donald gång var det högerns andrakammar- ledare, som lät höra sig.
fönsterrutorna Ingenting nytt!
Men heller ingen- ting.
som saknades.
1925 års beslut i försvarsfrågan!
Arbetstidslagstift- ningen och näringslivet!
Den kränk- ta äganderätten i jordlagstiftnin- gen!
Nationernas Förhund!
Stals- ministern och utrikesministern!
Kalmar och Sundsvall!
Liberalernas död.
de frisinnades ansvar och social- demokraternas farlighet.
Slutligen en revision av försvarsfrågan, m vädjan till ungdomen att bevara, vad “ våra fäder i framfaren tid byggt med sin id och värjt med ritt blod ”, och en maning till samling för lagbunden ord- ning och fäderneärvd frihet. ” Ja där förekom överhuvudtaget allt.
som borde sägas i ett modernt föredrag.
Det ger knappast anledning till re- flektioner.
sitt hållit stora tal vid fjolårets folkförbundsmöte, ett tal, som faktiskt stimulerade till det verk, som se- dan fann form i Genèveprotokollet, yttrade en efterföljande talare: det var som om slagits " t. så att frisk luft kunde tränga in!
I år var Mac Donald borta och England, av förde i stället en traditionsbunden imperialistisk politik, Denna företrädd frestade att ta vinning på nytt.
Kriget är ju ändå den finaste sporten av alla.
Ingen tänker gärna på det verkliga kri- get, där man drunknar i dy och smuts, in- genom @ d a n tristess &amp; enformighet, den galenskap a h sadism, som frodas i dess onda atmosfär.
Ingen på all dess * lögnaktighet eller på de vedervärdiga grymheter, en soldat tränas att begå, när han läres opp att bombardera hem, där små barn leva.
skild från föregående års.
efter förhärligande vecka ld utställningen, av kriget pågår samtidigt " e- England ensamt vägrade att ansluta sig ka Detta t i l l den obligatoriska skiljedomen och för- behöll sig att handla d som det bäst syn- med att Englands representanter i Genève tes från fall till fall Frankrike, den star- a h Locarno överlägga om vägar att säk- kaste militärmakten i Europa, var mera ra Europas fred.
Chamberlain, vitt Adv.
möjligt än England.
Löfgren klandrade i sitt föredrag — ledningen och ge hela verket m fram- åt, av vilken Folkförbundet ännu vibrerar.
Det enda.
man har att konstatera, är, att högerpartiet påtagligen tänker Fredagen den 9 oktober hade Fri- Det hade han icke kunnat, m han haft att representera medeltänkandet, en av al- sig möjligheten att utvidga sin makt- sinnade Kvinnnors Diskussionsklubb i la partier sammansatt delegation.
Mötesplatsen Kristianstad sin första klubbafton för ställning t i l l att bli ledande.
Vad det- ta antagande grundar sig på framgår var då inbjuden t i l l en av sty- emellertid e j fullt tydligt, om inte det- re sens medlemmar.
fru Elin Mechel- ta.
att alla “ tänkande och besinnings- ren.
fulla medborgare ” skulle sluta sig till Sedan ordföranden, fru Elsa Nord- högern, nu särskilt för nedrustningens skull.
Men om så vore, lir det likväl en optimistisk syn på tingen a t t tro net av Karl Staaff i dagarna firats överallt i vårt land.
Också de frisin- att de tänkande och besinningsfulla nade kvinnorna borde, yttrade hon, medborgarna skulle utgöra majoritet.
minnas honom såsom bärare av de Att utvecklingen g i r fram genom en idéer, vilka utgöra grundvalen för alla strid mellan motsatser och ytterlighe- verkligt frisinne, nämligen en omutlig rättfärdighetskänsla samt aktning för ter vet man.
M e n det tål onekligen människovärdet.
Han hade också en att tänka på, hur framtidens Sverige levande erfarenhet av vad det betyd- skall kamma alt te sig, om det skall de att tro på en idés framgång.
Också några ord ägnades åt fru bli en blandning av hrr Lindmans och Kilboms programtal.
En sådan tanke Frigga Carlberg.
Ordföranden på- minde de närvarande om.
huru hennes blir rätt s i allvarsam för dem, som räkna sig som fosterlandsvänner även om ej till de privilegierade.
Man dem, som kämpa för sanning och rätt.
försöker att leta efter något ärevördigt sedan redogörelsen för centralsty- hos det gamla och något av mig hän- relsemötet givits och m del klubban- gelägenheter behandlats, föredrog förelse hor det.
som komma skall fröken E. Widerberg fru Mia Leche- Men var finna det?
Var finna något Löfgrens föredrag om Nationernas spår allo av ett kommande?
Förbund.
Fröken Hildur föredrog på Måtte inte där hr Lindmans arméer ett högst förtjänstfullt sätt några pia- väpnade intill tänderna gå till anfall nonummer.
mot “ den mur av fördom och fåkun- Klubbaftonen, rom gick i samkvä- nighet ” bakom vilken de tro, att ned- mets tecken, blev till uppmuntran för tro och hop- rustningsvännerna förskansat sig - dem, som - trots allt par p i de frisinnade idéernas seger- hela den civila befolkningen dö av gif- tåg genom världen.
tiga gaser m. fl.
alster av vetenskapens Ellen E. Widerberg.
och teknikens fullkomning.
- Persson - slöt Den senaste engelska pansarkryssaren heter Nelson a h kostar omkring 150 mil- l i o n ~ kronor.
~ Den gick nyligen av sta- peln a h döptes av frun till The first Lord of the Admirality.
Hon hall ett I I, i vil- ket hon uttalada förhoppningen, in krys- saren icke skulle betraktas som ett hot men som m fredens väktare.
Just di detta skrives har Tyskland sänt hem en av sina delegerade från Locarno för att hos rikspresidenten avlägga rap- port om färhandlingarnas resultat Luther och Streseman ha under för- handlingarnas ena ställts inför ny.
for- muleringar av de ömtåliga punkterna och Vill man tillåta en arbetareregering att nu måste de vara säkra på att de kunna föra pacifistisk politik i Genève efter sina anta dem for Tysklands del utan att det linjer, så får man ta risken av en Cham- blir bakslag efteråt.
berlain, som tar tillbaka nästa år.
Inom få dagar har den väntande värl- Nu är det frågan m inte den macdo- den utsikt till att ii ett definitivt budskap naldska framstöten var mera betydelsefull, från Locarno.
Svårigheterna hänga — na- - samman med de militära sank- reservera- turligtvis tionerna.
trots att den måste betala med Chamber- lain i n vad två likartade mera de engelska delegationer skulle ha varit Det absurda ligger i det faktum, att ett land, som med öppna ögon valt sig m ar- betareregering, i ett anfall av bolsjevik- rädsla störtar honom efter några månader, med påföljd, att dess traditionsbrytande utrikespolitik aldrig hinner mycket utöver begynnelsestadiet.
i allmänhet b o press och publik över hela världen förhoppningsfulla a h anse, att m överenskommelsen går i lås, så är ett farligt orosmoment i Europa avlägs- nat a h framtiden ter sig ljusare.
Sv.
Dag- bladets utrikesexpert däremot fruktar för överenskommelsen, emedan han tror, att Tyskland ej kommer att i framtiden nöja sig med mindre i n att återfå Elsass-Loth- “ Saul har slagit tusen, men David tiotu- ringen.
sen ” är inskriptionen på ett minnesmärke Men kommer det att löna sig att ställa över ett kulsprutekompani, rest vid Hyde till ett nytt världskrig för Elarsr-Lathrin- Park Corner i London.
gen, även lär ett fullt återställt Tyskland?
” Foreign affairs ” anmärker: vad skulle Tyskarna därinom och överhuvud de, som vår press säga, om ett sådant minnesmär- bo i gränstrakterna, skulle vara de sista ke resetes i Tyskland?
att önska det i betraktande av da fruktans- För övrigt erinrar tidningen m den värda följderna.
tendens till krigets förhärligande, som just Och när Europa kommit ett stycke läng- nu skönjes i England genom manövrerna re pi den väg, det nu är inne på, när del och i Wembleyutställningen, d i r praktfulla bildat m tullunion a b utåt uppträder som krigslekar lekas i praktfull bengalisk be- politisk enhet, d5 komma gränser icke ysning med en lätt kristlig anstrykning: längre att ha den betydelse de nu ha, var- ” Framåt, I kristna soldater. ” Dessa gran- ken ur ekonomisk eller politisk synpunkt.
n skådespel ha stimulerat rekryteringen betydligt, vittna belåtna officerare.
Det intressanta och märkliga är, m Time för- justa insändare ha rätt, an t. o. m. hos soldater, som varit med om kriget har den grannt belysta teaterbilden utplånat den verkliga minnesbilden, si att de kännt sig
Dramat i Norberg I förra numret a v Tidevarvet redo- 1919 rykten om hans olämpliga upp- anmälan!)
med tilläggsrapport av 10 gjorde vi för norska strafflagskom- trädande voro i omlopp.
Denne man jan.
1925, som ovan påpekats i viktig missionens nu avgivna förslag angå- tänstgör ännu i dag i slutet av år del ofullständig, tillkom först sedan ende straff för sedlighetsförbrytelser 1925!
Skolråd, kyrkoråd, domkapitel, landsfogden i länet ingripit och för- och behandling av återfallsförbryta- folkskoleinspektör, åklagande och dö- anstaltat om undersökning.
re.
Vi erinrade I detta sammanhang mande myndigheter, alla ha visat en Trots all finkänslighet och ovilja att om nödvändigheten, att även vår häpnadsväckande passivitet och olust nita i folkskolelärarens förehavanden strafflag ändras, så att bl.
a. straff- har landsfiskalen dock här fått fram- arbete kommer att ingå i straffsatsen lägga åtskilliga betänkliga detaljer ur mot sedlighetsförbrytare, även sådana, kan sägas att de direkt hållit skollära- denne pedagogs sätt att sköta sitt kall.
som begått sedlighetssårande hand- ren om ryggen Vi citera ordagrant här en detalj, som ling, och möjlighet ges att - ev ef- Denna historia kunde ge stoff till är av det slag, att den i tryck kan åter- ter det norska förslagets l i n j e r vid- en väldig och brokig krönika från ges (vilket i allmänhet icke är fallet 1 taga åtgärder mot sådana individer, svensk landsbygd.
Då M.J.
(en av flickorna) " gick som virat sig oförbätterliga och utgö- Förloppet är i korta drag följande.
i fortsättningsskolan, hade läraren ra ett ständigt hot mot kvinnors och En privatperson B. anmälde år 1922 under lektion i hembygdskunskap be- barns säkerhet.
skolläraren för landsfiskalen bl.a. för rättat för klassen, hur de skulle bära Det är givet, att kvinnorna höra in- otuktigt beteende mot elever och an- sig åt, d i de skulle förlova sig samt rikta sig på att driva fram m sådan gav f.
d.
elever, som borde höras.
därvid yttrat bl.a. m de skulle gå ut åtal anställts ” heter det I inlagan till att med våld ta pojken ur hans f ö r - lagstiftning.
Men all lagstiftning ä r Landsfiskalen har åtminstone själv i i skogen på en gångstig, där de först I O .. och efter vad jag kunnat fin- äldrahem (ett fattigt men utmärkt betydelselös, om den ej uppbäres av rättegång edfäst, att sådan angivelse skulle kyssa varandra.
Därpå skulle na först sedan landsfogden uttryckli- gott hem) och sätta honom på kom- den allmänna opinionen och om de skett, ehuru angivaren icke medgiver de “ göra något annat ”, m i n detta h i n - gen påpekat saken för skolrådets ord- munens ålderdomshem, varifrån han åklagande och dömande myndigheter- detta.
Landsfiskalen lämnade denna d~ han icke tala om, ty d- var så förande, beslöt skolrådet att avstänga kunde tvingas an på till skolan.
Så na förena sig i ett segt motstånd mot anmälan utan avseende.
Året därpå oförskämt.
Därvid hade både lära- folkskolläraren från tjänstgöring. ” stod saken, då landsfogdens åtal kom lagens tillämpning.
Man ville gärna ursäkta skolrådet emellan nu i maj i år och slolrådet anmälde samme B. skolläraren inför ren och barnen skrattat. ” Rapporten E t t tecken till att det finnes m d- skolrådet och anhöll om skolrådets in- tillägger: “ något annat anmärknings- och dess ordförande, kyrkoherde Bo- måste avstänga samme läare från dan motvilja mot att använda de möj- gripande pi grund av bl.
a. omför- värt kunde I.
icke påminna sig hava ethius, med att de icke voro inne i sa- tjänstgöring!
ligheter a n beivra sedlighetssårande mälda missförhållanden.
Med denna hört i skolan. ” kernas läge.
Men man kon icke göra Föräldrarna besvärade sig hos dom- handlingar, som även nuvarande lag- skrivelse följde en av åtskilliga för- Efter detta åtalade allmänne åklaga- det, ty kykoherden var själv inställd kapitlet och anhöllo an varningen måt- stiftning ger, omnämnde v i i den förra äldrar undertecknad inlaga och ett ren under åbropande av strafflagens som vittne i ärekränkningsprocessen te tas tillhaka.
Detta har ännu ej skett, artikeln.
Det var det fall, då en äldre mycket graverande intyg från en av adertonde kapitel, “ Först då detta och har tre kvarts år innan lärarens men man väntar att biskop Ejnar Bil- man dömdes av Stockholms rådhus- skollärarens f.
d. elever angående hans anställning vetat om flickorna.
vitt- ling och Västerås domkapitel skola r i t t till 250 kronors böter för grovt nårgångenhet mot flickorna, hans nesmål förständiga kyrkorådet a l t ta tillbaka otuktig handling mot en minderårig smak för att framkalla tvetydiga si- Men skolrådet nöjde sig icke med sin varning.
flicka En summa, som visserligen är tuationer och fälla tvetydiga anmärk- att låta skolläraren ii sköta sin be- I höst, närmare bestämt d.
9 sept.
större än den femöring, varmed för- ningar.
som gjorde fickorna olyckli- i m n i n g i dess vingars trygga skugga, förekom landsfogdens mål mot lära- brytaren frivilligt soulagerade flickan, på och upprörda.
ända till dess mannen ställdes under som ren därvid ånyo.
förekommo, Trots de vittnesutsagor, beslöt en en- Lilla trötta, flämtande låga, men likväl icke utgör en tillräcklig åtal; det använde sig även av sina yt- Denna anmälan föranledde skolrå- näpst eller varning för att åter begå det att utan grundlig undersökning av tersta maktmedel för att tvinga för- hällig nämnd mot domarens röst att som jag skyddar med handen mot samma dåd.
äldrar som vägrade off sända sina läraren skulle få återinträda i tjänst- förhållandena ge skolläraren ett först- nattkall vind.
barn till denne lärare.
göring.
S i står saken nu.
Han tjänst- Ett annat bevis lämnar den inlaga, klassigt tjänstebetyg med intyg om nit Av protokollen över de sammanträ- gör.
I detta läge är saken med alla som av riksdagsman Bergström i för- och skicklighet och hedrande vandel.
är du rädd f ö r det stora mörkret?
den, som höllos med skolrådet och dess faser dragen inför J.O.
sta kammaren ingivits till Justitieom- Detta intyg behövde skolläraren för varvid föräldrarna voro närvarande, J.O.
är den instans den enskilde budsmannen angående ett mål eller en den ärekränkningsprocess, han anlagt Eller skälver du, låga, i åtrå, framgår, att föräldrarna ansågo all vädjar till.
då andra utvägar att få serie av mål, vilkas huvudfigur är en mot den person, som anmält honom.
disciplin upplöst i skolan och att har- fram sanning och rättvisa synas stäng- Såväl skolrådet som domkapitlet vil- anande slocknandets lycka?
folkskollärare i Norbergs socken.
nens hela hållning tagit skada av de da.
Det är Inte underligt om de, som Denne folkskollärare är anklagad le i n t e företaga i saken, förr än den- Helène Edenholm.
skandalösa förhållandena.
Skollära- i åratal kämpat för att bryta genom för att h i begått sedlighetssårande na privata ärekränkningsprocess var ren visar öppen fiendeskap mot små- den osynliga skyddsmuren kring skol- handlingar mot sina elever och mot avgjord, vilket ilen ännu icke är.
skolelärarinnan och hennes man, den läraren, vilken alla ortsmyndigheter sina unga tjänarinnor.
Edliga intyg Under denna ärekränkningsprocess B., som gjort d e omnämnda anmäl- byggt upp.
nu när de se mannen åter- vittnade flera av skollärarens elever, ha styrkt detta och mannen själv har ningarna, skolstäderskan, som vittnat insatt i tjänstgöring, tillgripit utvägen tillstått ytterligt graverande saker, be- att han brukat på ett närgånget sätt mot läraren förföljes, skolbarnen att vända sig till J.O.
och offentlig- gångna mot halvvuxna flckor.
Den beröra dem smeka deras bröst a h ofreda varandra på grund av trätan heten.
fråga: “ växer de? ” och så vidare.
Ett första anmälan gjordes mot honom till o.s.v. M e n varför skyddas en man som landsfiskalen 1922, ehuru redan år par av sina elever hade han efter slu- tad skola tagit till tjänarinnor, medan Flera av dessa skolstrejkande för- denne skollärare?
Ha icke dessa män de ännu voro halvvuxna.
den ena fjor- äldrar kunde, d i deras bön att få sän- själva döttrar?
da barnen till någon annan av sock- ton den andra femton år.
För hans be- teende mot dem vid olika tillfällen är nens skolor avslogs, arrangera med m- nan undervisning för sina barn Men uttrycket sedlighetssårande handling alldeles för lindrigt.
, Dessa flickor ett av dessa föräldrapar var urstånd- satt till detta och mot dessa föräldrar ha inför landsfiskal och poliskonstap- sattes lagens hela apparat i gång.
De lar fått lov a n ingående beskriva alla hade haft tre döttrar i skola hor man- de mest naturalistiska detaljerna i hans erotiska förfarande mot dem.
I nen, två av dem hade jämte modern avgivit graverande vittnesmål mot ho- det protokoll, som upprättades härö- ver, antecknade landsfiskalen, att nom.
Till följd därav blev den yngre brodern, som nu var i skolåldern, illa skolläraren bestritt anklagelserna behandlad av läraren och föräldrarna Hörd sedermera som vittne, måste han tog honom ur skolan.
De varnades av vidgå att skolläraren medgivit ankla- kyrkoherden, skolrådet, och kyrkorå- gelsernas riktighet vad tjänarinnorna det; d i dessa varningar icke hjälpte, beträffar!
begärde kyrkorådet hos Konungens Denna polisundersökning, vilken re- Befallningshavande handräckning för suIterade i en polisrapport av d.
30 augusti 1924 (två år efter den första — Till Lågan
” Jesu Ett protestens barn Evangelium och samhället ” En granskning av kyrkoherde Sam.
Thysells bok.
Vetenskapen kan inte säga, att den nuvarande organisationen av närings- livet ä r ilen enda möjliga.
Det kan tänkas, att mänskliga viljor kunna skapa något bättre, Men varje vilja- till förändringar måste utgå från den grundligast möj- liga kännedom om det som är och de krafter, som hittills bestämt utveck- lingen.
På den punkten kan det göras in-, och strider kapitalismen alstrar och den ringa plats för arbetsintresset den ger.
Förf.
har så tillvida rätt som för- bittringar av det nuvarande läget sä- kert kräva, att moraliska krafter i längt högre grad tagas i anspråk och att striden ersättes av samarbete.
(Det förtjänar kanske också framhävas att förf.
förkastar alla välds- och makt- medel och i konsekvens med sin tro på de etiska faktorerna anser den mo- derna arbetarrörelsen.
i den mån den är rent materialistiskt orienterad, lika litet befrämjande för framtidsriket som någonsin kapitalismen.
', vändningar mot flera kyrkliga utta- landen.
Särskilt tänker jag nu på kyrko- herde Sam Thysells förut omnämnda bok " Jesu Evangelium och samhäl- let ", därför att den är den fullständi- Emellertid synes det i alla fall orik- gaste programskriften och därför att författaren är en av de få, som mera tigt, att som förf.
göra gällande, att ingående sysslat med ekonomiska pro- lönenivån inte skulle kunna definitivt blem.
H a r är det icke meningen att höjas (s.
219 — 223).
Detta verkar ge något totalomdöme, endast att di- åtminstone som en fullständig miss- skutera ett par centrala synpunkter.
uppfattning av Professor Bagge, vil- Man kan naturligtvis med förf.
tro, ken tages som auktoritet.
Vad ' han ' att om alla människor vore förenade sagt ä r endast att arbetslönen icke ge- i broderlig solidaritet och om Guds nom fackföreningspolitik och makt- vilja vore normen för vårt handlande, medel varaktigt och för hela arbetar- så skulle jordens iikedomar räcka åt klassen kan höjas över marknadslä- Däremot kan naturligtvis OSS alla, ingen fattigdom behövde fin- gets nivå.
denna nivå höjas hur mycket soni nas.
Ja, det är sannt, om inga krig, inga helst, i den mån jord- och kapitaltill- rustningar, inga revolutioner funnes, gången är riklig i förhållande till folk- ingen lyx och ingen lättja, om varen-, mängden och arhetsskicklighet och e f - da en av oss utan tanke på betalning fektivitet stor.
satte in all sin kraft på att fylla sin Men förf.
underskattar icke blott uppgift i produktionen och hjälpa si- kapitalismens möjligheter i fråga om na bröder - om därtill befolknings- materiella framsteg, utan synes också problemen löstes därigenom att barn missuppfatta rikedomsbildningens na- endast sattes till världen av ansvars- tur.
S e t. ex. sid. 54: kännande föräldrar, då skulle det nog " Kik blir man i regel endast genom att gå ihop för oss.
(Kanske skulle vi tillskansa sig förmåner på andras bekost- till och med kunna ha de rymliga och nad och tillägna sig frukterna av andras soliga våningar med trädgårdstäppa arbete. ” Sid. 231: ” Rikedomen vilar p i till - som vi egentligen borde haj.
utsugning, ehuru icke enbart av kroppsar- Men kraven äro svindlande och vä- betet.
Och förklaringen är den.
som allt- gen lång!
.
sedan M a r x är den vanliga i arbetarkret- Det ä r emellertid en mycket stor sar, att rikedomen behärskar produktions- förtjänst att så starkt som förf.
ha medlen, varför den också kan bestämma framhållit, att fromheten måste kom- arbetsvillkoren. ” (se även s. 303).
ma till uttryck i hela samhällslivets ge- staltning - inte b r a här och där in- Dessa påståenden äro verklighets- omhus.
Och nian måste ovillkorligen Främmande och ha därför blivit orätt- känna sympati för denna levande tro risa.
Ingen nekar till att utsugning, hänsynslöshet och humbug finnas in- och vilja till konsekvent kristendom.
Men det .är en sak att säga att om affärslivet.
Men att man i regel mänsklighetens hårdhet hindrar det skulle bli rik genom att " tillskansa sig ekonomiska gudsrikets ankomst och förmåner på andras bekostnad ” är så en annan att som förf.
beskylla den långt ifrån fallet, att de, som blivit nuvarande kapitalistiska produktions- verkligt rika, ofta skapat drägliga ar- ordningen för att direkt vara orsak betstillfällen och livsbetingelser, för till nöd, bostadsbrist och ' allt möjligt massor av människor, som utan dem elände.
Då kan jag inte vara med skulle leva i yttersta fattigdom.
Ofta ha genom dem nya samhällen blomst: längre.
rat upp i ödemarken.
Många, kanske " En.
undersökning av ' kapitalismen skul- de flesta av dem, ha börjat med två tomma händer och endast småningom le helt visst visa- huru förödande vinstbe- gäret verkat i den moderna ekonomiska förvärvat naturrikedomar - som för utvecklingen både i etiskt och ekonomiskt övrigt kanske först genom deras geni avseende. ” och sid. 218.
" Kapitalism le- alls kunnat göras.
räntebärande.
der till privatrikeddm för ett fåtal och till Monopol torde inte alls spela den massfattigdom för det stora flertalet i de roll författaren vill göra gällande.
kapitalistiska företagen anställda arbetar- Dock förtjänar det givetvis starkt be- na. ” tonas att naturrikedomarna äro Detta ä r dock att snedvrida saken.
mänsklighetens gemensamma arv.
Fattigdom för största delen av mänsk- Men den privata äganderätten till dem ligheten har alltid varit regeln - ri- behöver ingalunda nödvändigt medfö- kedom ett undantag.
(S e svenska hi- ra " utsugning ".
Om ett bolag utan storien!). '
Och skulle man någonsin monopol får millionvinster men des- kunna tala om något slags massväl- sa till största delen användes till fö- stånd, så skulle det väl vara i vår tids retagets utvidgning och om även det mest kapitalistiska land (U.S.A.).
som utdelas till aktieägarna av dem Var och en vet, att världen aldrig sett insättes i olika industrier, så kan j u en så häpnadsväckande stegring av detta icke kallas utsugning, så länge produktionen och även av de breda arbetarna betalas marknadslön.
Förf.
lagrens levnadsstandard som under erkänner ju själv, att kapitalet måste 1800-talet.
Härvid hör man erinra sig, förräntas och att " samhället måste att Europas folkmängd vuxit från 110 samla skatter ".
till 470 millioner från 1800-talets bör- Utsugning börjar i detta fall först jan till 1914.
- Professor Bagge skri- när utdelningen förbrukas på en etiskt ver sålunda i sin populära och läsvär- oberättigad konsumtion, ” men utsug- da bok " Det moderna näringslivets ning i denna bemärkelse kan den lika uppkomst " (Sthlm 1925): m y c k e t göra sig skyldig till, som lever ” När alla dessa hundratals millioner endast av sitt ” arbete ”, såsom exem- människor, varmed Europas folkmängd pelvis en Douglas Fairbanks eller en Se t. ex. sid. Vid närmare begrundan visar det sig att Wells nya hjältinna av 1925 ic- ke är så givande att fördjupa sig i, som det först såg ut.
Det är sant, att hon bryter mot un- gefär alla allmänsatser om kvinnan, som äro eller varit gängse i Europa och där vit mans uppfattning råder.
Det måste ha haft sin tjusning för pa- radoxmakaren Wells att göra henne sådan.
Men får man för den skull hos henne se en skymt av kvinnan s i - dan hon är, då hon får vara sig själv?
Kanske en skymt.
Saken lir emel- lertid den, att denna unga flicka, som vägrat att låta sig forma efter den form, som föräldramyndighet, sed och opinion skapade för en ung flicka, i stället låtit sig fångas av en annan stark påverkan.
Hon formar sig nämligen omedvetet, utan att ana hur kraftigt efter den tid, i vilken hon le- ver, de människor hon träffar, konst- närer, och studenter.
Detta så myc- ket mer som hon icke har någon ba- lans i ett kulturellt, traditionsbetonat hem.
Hon, är reaktionen efter det ständiga tjänandet och offrandet un- der kriget och genom tusenden av år.
P å sätt och vis blir hon därför en konventionell typ, icke en uppenbarel- se av färdig kvinnlig personlighet.
Man urskiljer därför icke så lätt den individualitet, den särart, hon med sådan lidelse gör anspråk på: ” Rasen i mig är icke mer f ö r mig än marken jag går på.
Jag är Christina Alherta, icke Kvinnan eller Mänsk- ligheten.
Som Christina Alherta be- g i r jag och begär och begär.
Och när dörren slås igen mitt för mina förväntningar, då ropar jag ut min protest.
Varför låtsas.
att jag frivil- ligt avstår en sak bara därför.
att jag inte kan få den?
Varför förhärliga avståendet?
J a g hatar tanken på självuppoffring.
Vad tjänar det till att komma i världen s o m Christina Alberta och offra att vara Christina Alherta? "
E n dam i sällskapet säger, att kvin- nans liv är en enda lång uppoffring, och då Christina Alherta frågar: var- för?
Nu när v i ha rösträtt, svaras: tänk på barnen, som vi föda.
59. ökats under 1800-talet, icke blott lyc- kats förvärva sig ett lika rikligt, utan t. o. m. ett betydligt rikligare uppe- hälle än den folkmängd, som förefanns vid periodens början, miste bakom detta ligga en kolossal utveckling av den eko- nomiska organisationens effektivitet. "
Har man en gång klargjort dessa sakförhållanden för sig, så kan man sedan uppställa den för förf.
tydligen centrala frågan, om den myckna f a t - tigdom, som trots alla framsteg finnes kan övervinnas inom kapitalismens ram.
Frågan, som huvudsakligen ' är av ekonomisk art, besvaras av förf.
ne- kande i hetraktande av de friktioner man i vår tid kan påstå att rikedomen bestämmer arbetsvillkoren.
I själva verket är det nog tyvärr så, åtminsto- ne i det nuvarande läget, även där ar- betsvillkoren äro synnerligen usla, att om arbetarna själva kunde tänkas övertaga företagen, avlöna dugliga le- dare och normalt förränta kapitalet, så skulle de i allniänhet icke uppnå bättre förhållanden än nu, - ofta kanske sämre, eftersom många industrier nu icke kunna förränta kapitalet på grund av löner.
soni med niaktmedel drivits över det för ögonblicket naturliga marknadsläget.
Jack Dempsey och förresten var- Inför påståenden av denna art, så enda en av oss.
uppenbart vilseledande, då det gäller Men även o m privat ägande av pro- att vinna klarhet om de ekonomiska duktionsmedlen kan föranleda mono- problemens intirhörd, måste man frå- politisk utsugning i vissa fall, s i föl- ga sig, om de icke visa bristande för- jer härav ingalunda att det utan vida- ståelse för den specifikt vetenskapliga re bör förkastas.
Författaren säger etikens stränga krav på inträngande föraktfullt att man motiverat ägande- verklighetsanays.
rätten " med något sådant som att pe- Boken innehåller trots detta mycken ka på dess ” sociala nytta ".
Denna m- sund och välgörande kritik av det be- ciala nytta är sannerligen ingenting stående - som för övrigt icke lir be- att lättvindigt avfärda med en axel- stående, ty en ganska genomgripande ryckning.
Arbetslönens nivå, j a fol- ” socialiserings ” - process pågår och har kets hela levnadsstandard beror dock sedan flera årtionden pågått inom vårt på hur effektivt naturtillgångarna ut- samhälle.
nyttjas.
Även om jag själv icke äger Men skall omdaningen bli en ut- någon jord, har jag alltså starka skäl att föredraga privat ägande av jorden veckling till något bättre kräves det nog både mera nationalekonomi och så länge jag tror att den här rikare skördar odlad av ägarens händer än i mera, religion.
J a g vill sluta med att citera några något slags gemensam ägo.
Och här- för finnas ju tungt vägande skäl, även rader, som synas mig en god samman- fattning av bokens bästa tankar: om saken kan diskuteras.
Till sist är det svårt att förstå hur Samvetsväckelsen måste emellertid så ge- — stina Alberta visar då, att hon har skandalösa åsikter även på denna av- görande punkt.
" Det märkvärdigaste i det kvinnliga väsendets sammansätt- ning ”, säger hon, " synes mig vara att nästan inga av oss önskar sig barn.
Åtminstone en hel hop av oss gör det inte.
Nu, när jag börjar lära mig en smula biologi, inser jag, hur märk- ligt detta är.
Tillhörande en ras, som är specialiserad för barn, borde vi förtäras av längtan efter barn.
Fak- tiskt gör moderna kvinnor vad som helst för att inte f å barn.
V i fruk- tar dem.
F ö r mig ter de sig som en svärm gömda dvärgar, färdiga att komma och förtära min tillvaro.
J a g inte bara inte vill ha dem.
jag lever i fruktan för dem.
Kärlek önskar vi, möjligen.
Många av oss.
Intensivt.
Vi önskar att älska och bli älskade, komma någon mycket nära.
Det är en inbillning, antar jag.
E t t av na- turens klumpiga trics.
Han försvin- ner, han var aldrig där. "
Detta är j u kraftiga ord av en för- lovad ung dam i ett sällskap av äldre personer.
Om religionen låter det så här: " Jag tror inte, att någon någonsin trott på religion från början.
Bud- dism och kristendom, det är alltsam- man bara triistemedel och lappverk, bandage och träben.
Folk har natur- ligtvis försökt att tro på religion.
Brutna människor Men därför.
att vi inte kan tillfredsställa våra hjär- tans begär, varför skulle vi ropa: rönnbär!
åt dem?
J a g vill inte tjäna, inte någon eller något — — — ” E n a r de allmänsanningar om kvin- nan, som Wells roar sig att ställa på huvudet, är den, att mannen, som först gör en ung flicka till kvinna, som omskrivningen lyder, den man- ien behåller alltid en viss makt över henne Den första sexuella upplevel- sen skulle alltså bli livsavgörande.
Flertalet f a l l - ehuru visst icke Christina Albertas - visa sig ock- så stämma med denna sats.
Men kanske, om vi såge närmare på dessa fall.
så skulle vi kunna skilja på äkta och konstgjorda.
I de senare har ic- ke känslan varit så stor.
Men kvin- nan är inställd på.
a t t hon inte kan förstår inte självbedrägeriet.
Christi- na Alberta var fri från denna inställ- ning, därför är den första upplevel- sen för henne mycket obetydlig.
Då hon sedan kommer att älska, säger hon till den utkorade: " Tror du på kyskhet?
Jag är icke oskyldig, men det var du väl inte själv under kri- get? ” Mot denna flicka står en man, som önskar bli hennes make, inte bara äl- skare.
som är barnkär, ömsint mot olyckliga och mot djur, tålig och över- seende mot den svårhanterliga flickan.
Inte skulle nian tordas påstå, att sådan är mannen.
frigjord frän det konventionella tvånget att vara man i gammaldags mening.
Men det är en emanciperad manlig personlighet, soni på grund av sina anlag emanci- perat sig just i den riktningen.
Wells har upptäckt, att vi måste revidera den schematiska bilden av kvinnan och av mannen.
De oför- stiirhara grundegenskaperna äro icke så många som man trott.
Den ena efter den andra försvinner så fort trycket, soni utformat dem.
försvin- ner.
Men Wells har i stället.
som sagt, gjort den unga flickan till en av protest och suggestion s i starkt be- stämd produkt, att hon inte lär oss mycket om den kvinnliga särarten, nomsyra folket att en ny anda skapas.
en om där finnes någon.
Mannen är ny grundsyn p i de materiella livsvillkoren, mycket mera självständig.
som harmonierar med människovärdet och Det är en annan persons utveck- broderskapets krav.
Härigenom skapas också nya rättdskådningar, som driva fram ling man här får lära sig intressanta de nya rättsreformerna.
innan samvets- saker om, och det är författarens väckelsen frambragt dessa verkningar, äro egen.
samhällsproblemen olösliga.
Reformerna Från m r.
Britling till d r Devizes, förfuskas därför att de bli kompromisser mellan partier, som icke ha någon gemen- som här uppbär förf:s egen åskåd- sam grundsyn p i frågorna.
- Aven den ning, är en lång historia via En bi- klass, som företräder oppositionen mot de skops själ, Den osynlige konungen rådande förhållandena behöver få sin op- och Den odödliga elden om en intens position etiskt fördjupad.
så att de krav upplevelses glöd, som kallnar så som som framställas, kunna vädja till allas sam- ett järn kallnar, när det kommer ur - - smältugnen.
veten. "
MARGIT CASSEL.
E.W.
Fransk lektion En menings- frände (Översättning för Tidevarvet) Vid det var kvavt i det skumma rum- met!
Utvecklingen har gått om de offi- Luften kändes d tung, fylld av doften ciella skolreformatorerna, medan de från de fyra blå hyacinterna, som hängde under åratal arbetat på att utforma den nya skolan efter principer, som sorgset med huvudena i sin skål mitt på nu synas förlegade och ensidiga.
Nya bordet.
Anna satt på sin blanka, hårad stol och kvävde den ena gäspningen efter den and- ra.
Bredvid henne satt Elise a h läste enhetlighet i dem.
la om en opinion, som är under bil- dande.
De synpunkter, som leda borgarrå- je skolan, som jag får läsa Alphonse Dau- det Larsson att av praktiska skäl för- det i, tänkte Anna missmodigt, är han då döma studentexamen låta sig mycket allestädes närvarande i den franska litte- väl förenas med det resulat, t i l l vil- högt ur en liten vit bok, som innehöll Al- phonse Daudets arbeten.
Nu är den tred- raturen?
Outhärdlige Alphonse och out- härdliga Elise!
Så jämn, d klar, så färglös var Elises röst; den flöt som mjölk som vit sammet verkade den.
Då Anna såg på henne vän- tade hon sig nästan att få den flyta fram i synlig måtto som en vätska.
Hon skulle nog i 5 hålla på a h läsa en stund nu, Mademoiselle tyckte om att höra Elise läsa.
Det var i alla fall bättre än att lyssna till Dagmar, som bröt sig i, .. nom satserna eller hoppade över orden som m tjur över ett stängsel.
Men det var precis likt Dagmar liten, satt och klumpig som hon var, med stora glasögon, som alltid gledo av hennes trubbnos, och med stripigt hår, som alltid kröp fram ur de många bevarande hårnålarna.
Som vanligt satt hon och ritade i ett hörn av anteckningsboken.
Den breda handen drog osäkert några linjer på pappe- ret, och Anna såg t i l l sin vanliga profilen kom fram långt bakåt och överläppen i var d kunde bli tokig — man sakkinniga, som f: ~ göra det.
framför De allt, människorna.
Borgarådet Larsson framlägger på den praktiska erfarenheten grundade skäl, varför vår nuvarande student- examen ej bör vara krönet på skolar- gar hor man tillmötesgå genom kurser, som förbereda för universiteten.
Borgarrådet Larsson vill alltså av- skaffa studentexamen för att i stället införa m annan allmän medborgerlig halvslutna Vad tänkte hon på sövd av examen.
Låt oss hoppas, att v i, här Elises röst?
Helt visst inte på Alphonse vi ändå skola reformera, må kunna a h hans kvarnar.
Det gick med ens upp frigöra oss från föreställningen, att för Anna 1 / 11 hennes förfäran, att om Ma- examen i någon form är nödvändig demoiselle över huvud taget tänkte, så som avslutning på¨ studierna.
I-It måste det vara på franska.
Vad hon ön- fullgott avgångsbetyg i likhet med av- skade, att hon kunnat läsa Mademoiselles gångsbetyget från flickskolorna, som — b ö r få tankar, d intressanta de måste vara.
Men ger normalskolekompetens de spirituella franska tankarna förblevo duga i st. för examen rigorosum.
Av läkarskapet framhölls år 1921, osynliga a h okända.
Rummet inhöljdes alltmer i förslöande att denna skolform med avgångsbe- visat sig förmånlig och borde värme, det var som om ringar lade sig den tyg ena intill den andra till, man tyckte sig komma inte blott flickorna utan även färdig att kvävas, och ett par små flugor gossarna tillgodo.
En viktig synpunkt iii den, att dansade ideligen runt hänglampan.
Allting tycktes insomnat, som m aldrig samundervisningen blir lättare att ord- något skulle vakna mer.
Anna kände ett na med en sådan avgångsexamen än vilt, oresonligt begär att resa sig, att med vår nuvarande real- och student- skrika eller säga något förfärligt eller nå- examen.
Realskoleexamens- olämp- Mademoiselle med sitt bleka Bot icel i- beror på att den koncentrerar got skrytsamt eller rent av oanständigt, skolarbetet under pubertetsåldern, som skulle falla ned mitt i slöheten a h under en åldersperiod, som bör förjaga den.
Men Elises röst flöt om- i möjligaste grad skonad.
kring henne, den var överallt, det fanns ingen återvändo från den, snart skulle den kväva henne, hon vågade inte ens röra ur de båda fåglarnas strupar.
Över hus- sig.
Om denna invändning bemö- En ny svensk filmpremier.
Filmaktiebo- I de små sotiga förgårdarna klipptes taken vajade de höstliga träden sina &gt;ro- har nu avslutat inspelningen av gräset, och klippningsmaskinen rörde sig nor i gyllenrött m en kallelse; men att socialdemokratien är mäkti- laget Felix Körlings bekanta lustspel: ” När fram och åter, surr, surr, a h d var det långt bortom träden lågo bergen med skug- gare och mera fredsinriktad nu ’ efter Bengt och Anders bytte hustruru ”, vilket ett annat skarpare ljud emellan.
Det luk- gor och dagrar @ och oändliga med små världskriget, då må tillåtas att erinra om lustspel inom Lort kommer att få sin pre- tade gott av det klipper gräset, a h med rakvuxna, starkt färgade blommor i sina att socialdemokratiens ” realistiska paci- mier på några av Stockholms biografer.
doften kommo minnen fur Anna, halvt klyftor.
Då Anna såg bergen, kom m känsla av “ Arbetarkvinnorna rrrldrn NI # ma i fism ” för att låna ett uttryck ur partise- Lustspelet är ju väl känt från den succés glömda förnimmelser av hetta a h sol och arbete för freddrn " är Saialdmokrrtmr förgångna somrar - alla somrar tills hon stor trygghet a h frid över henne.
Hon rubrik örri IICL maniiest.
mm den 1 2 r h.
kreteraren Lindströms I I vid kvinnodagen det uppnådde på en av våra friluftsteat- rar a h ämnet, om den mänskliga oförnöj- såg sig själv som en liten unge la en var fri från allt ansvar i deras grannskap ne3 uteck I r i n alla Ull.
d i r den i n t ~ m a.
i Stockholm, icke t i l l ä t den att vid den in- samheten, är lika tacksamt på filmen.
Där- gräsmatta, som föreföll oändlig och med och kände sig lätt m hjärtat Jag skall lionclla rria1,Imnkniida krimal- ii- ternationella partikongressen i Marseille ta t i l l kommer, att filmen har m hel del vack- en prästkrage, som hon böjde sig försik- fara till de grå bergen, ropade hon glad, ride,.
eldm Sren i r h Folkrtr hus ' H- ställning mot Marockokriget.
Det är dock ra u h lyckade fotograferingar, som intimt och ligga på rygg mitt ibland da små bro- sal i Stmkholm.
tigt ö " " för att plocka.
på de enskilda fallen de inviduella kri- löper samman med lustspelet.
huvudrol- T ett svartnat träd sutto två små fåglar kiga blommorna; och hon gav sig vidare.
len i filmen uppbäres av friluftsteaterns och sjöngo till ackompanjemang av gräs- Men ack, då mörknade himlen a h luf- Rubriken är icke riktig; må man av he- gen som fredsviljan skall prövas.
la sitt hjärta hoppas, att verkligheten en hr.
Ivar klippningsmaskinen.
De hade d mycket ten blev kylig och stilla.
Onda aningar Icke heller är det säkert att blotta an- populäre Bengt-framställare Karl gång kommer att motsvara den.
Ytterman vilken är ilka rolig på filmen att säga Anna med sina gälla sånger, att fyllde Anna.
Det öppnade sig ett bråd- slutningen till socialismen betyder fram- Den är icke riktig av två s t i l.
Det för- som på teatern.
Anna, gripen, knappt kunde följa med djup för henne, hon stapplade, snavade sta är att arbetarkvinnorna världen runt gång för kvinnornas strävan efter medbor- Det var något, som alltid kom igen, något och d föll hon.
det gick med ett brak icke stå medvetet bakom manifestet.
Det garrätt.
De belgiska socialdemokraterna hon skulle minnas, därför att hon visste genom trädkronorna, hon virvlade runt andra är, att även om de gjorde del.
är ha nyligen för tredje gången röstat mot det — men rad var det nu?
Vid var det?
och alla människor i planteringen pekade nu visste hon, därför att hon själv finger ah sade: ” Titta på Anna, som ram- manifestet i sig icke ett tillräckligt kraf- kvinnans rösträtt i Belgien, detta av rids- tigt självständigt ställningstagande för därute i det bländande solskenet lar genom träden! ” la för att prästerskapet skulle ii för stor fred.
som höll en darrande dans a h så upplöstes Men vad var detta?
Det var dödstyst i Det begynner visserligen med en skild- makt.
i tusen skärvor för att åter flyta tillsam- rummet, a h allas ögon voro vända mot Icke att ord i manifestet om att klin- ring av krigets för folken nedbrytande mans igen som glas.
Luften var mild henne.
Så hård hennes stol kändes.
som musik a h fylld av gnistor och plöts- De sutto och väntade på a t t hon skulle följder och konstaterar “ arbetarkvinnornas norna böra @ in i partiet för att påverka liga, bristande bubblor som vin.
Anna läsa, a h hon visste inte var det var.
O uppriktiga motvilja a h avsky ”.
Men slut- det a h driva fram freden och medborgar- satsen blir endast den, att arbetarkvinnor- rätten och överhuvud sina önskemål.
De såg ner på planteringen från M plats Gud.
var var det?
Var var det?
Hon ovan trädtopparna, a h långt bort låg det vände sig om i ångest och mötte Elises na böra sluta sig t i l l socialdemokratien skola gå in för att mottaga de fördelar Det är en helt naturlig önskan, som ingen förhängda fönstret med små, små varel- kalla, * h a ögon, som stirrade på henne partiet bjuder dem.
Man hoppades att den ser därinnanför som dockor, men lika kla- oavlåtligt Det var som ett stannat hjul, kan säga något om, men det betänkliga är, socialdemokratiska internationella kvinno- ra som om de varit under glas.
Dagmar och längre bort lyste Mademoiselles ho- att alla de, v i l l vilka manifestet är riktat, fördelas att tro, att mera än skriva in sig kommitté, som bildades på den internatio- med sina nedhasade glasögon alltjämt .i- tande, och hennes röst skar igenom Anna i partiet behöva de ej göra för freden nella kvinnokongressen strax före Mar- tande långsamt som i dröm, Mademoiselle, en isande vind.
Manifestet till arbetarkvinnorna Tule - var med som bara tänkte och Elise, vilkens bleka läppar rördes jämnt och metodiskt, då hon uttalade Alopnse Daudets ord Det gjorde Anna ont om dem, att de skulle sitta där i det skumma rummet.
Hon återvände t i l l ljuset, han steg uppåt på den kritallklara strömmen som utgick som Var var det?
Var I all världen var det?
Till slut sträckte Elise fram sitt vaxgula, långa pekfinger a h l ä t det ironiskt sväva över boken, tills det stannade vid en punkt: “ Les soirées brumeuses .... ” Annas röst kom tillbaka från dolda djup, a h hon började läsa Ingen vill förneka, att socialdemokratien seille skulle beteckna en början till större vill fred och arbetar mot nationalismen.
självförtroende och självständighet från Men att den icke var organiserad för att kvinnornas sida inom partiet Om den är förhindra det hastigt uppblossande världs- mästare för detta manifest, så har den kriget, det veta vi, likaväl som att den se- dan icke heller kunde göra slut på det inom knappast ännu börjat arbeta i den riktnin- rimlig tid eller förhindra Versaillesfredens gen.
Fredsnytt Huru förklara denna vår enastå- Sverige på heders- ende ställning?
Doktor Paulsson ilen bero därpå, att vår konst under den tid, som den moderna stilen bru- plats tit sig haft rötter och sitt tror fram.
(Forts. fr. sid.
1.)
ra var man.
Men våra svenska tex- tilier, så vackert komponerade, så varma i färgerna, så praktiska i bruk, fylla måttet.
ännu högre grad är det fallet med vår utställning i Grand Palais, där som bekant vårt Orrefors- sina stöd i vår välsituerade medelklass och Svenska skolornas fredsförening, vars därför kunnat utveckla sig fritt och självständigt som i intet annat land.
Vår insats på utställningen blir till sist, att vår ” vackrare vardagsvara ”, Löfgrens sakkunniga penna.
Avsikten är som slagordet lyder, t i l l gagnet om också inte t i l l namnet införlivats med Europas konstnärliga och kommer ella medvetande.
Resultatet är v i n insatsen.
Vårt deltagande har väl varit cirka ekonomiskt förståndigt.
För I million francs ha v i fått värl- - av en matta.
Här ha be- dens ögon riktade på oss, under det ter beröras med lätt hand hör till saken, funnit, vad de sökt: konst- a t t ingen talar om t. ex. Italiens 5- de förnekas dock icke I ett avseende fö- refaller det mig som läsarna skulle il användbara ting t i l l rimligt millionerspalats.
Utställningens kvinnliga sekretera- en alltför optimistisk föreställning om N.
\ ' i söka upp den svenska paviljon- fröken Greta Jenner, intygar ock- F:s resurser och meriter och det gäller de gen, som liten och klassiskt förnäm så, att det har känts behagligt att va- ett r a svensk härnere i sommar.
Fröken ra att Nationernas fin rie, Jenner, som själv erövrat 2 silverme- protesterat mot och sökt här daljer för ritt utställda konsthantverk, om- har från sin post i Slöjdföreningen Men får man tro den rapport, som nyligen sorgsfullt förberett vårt deltagande i fått följa svenska utställningen från kommit från en kinesisk undersöknings- utställningen och sålunda måste till- första början och är stolt och glad kommission i Shanghai, existerar fortfa- skrivas en stor andel i vår svenska se- att ha fått fullfölja sitt arbete där- rande barnarbete under upprörande for- ger.
med.
Vid sidan av fröken Jenner ha mer.
De industriella missförhållandena i Doktor Paulsson bekräftar, att Sve- vi en lång rad svenska konstnärinnor sin helhet äro en av orsakerna till den nu- rige haft stor nytta av sitt deltagan- att r a r a stolta över där nere.
I de varande krisen I Kina och det starka främ- de.
Vi ha vunnit insteg i den franska övriga ländernas utställningar mötes lingshatet.
Ty det är främlingar, euro- estetiska medvetandet såsom ett kulti- man sällan av ett kvinnligt konstnärs- péer, amerikaner, japaner, som industriali- verat folk med framstående konstnä- namn, j a, själva fransmännen, som serat Kina och utsvetta dess arbetskraft ja, med en modern konst, som dock utställa så mycket inom textil är mera harmonisk och mera anpas- och andra kvinnliga konstarter, ha !&lt;- sad efter det moderna livet än de lic- terst sällan en kvinnlig artist a t ~ Genom förmedling av skolornas freds- sta andra nationers.
Med andra ord, framvisa.
Det slår m därför, när man förening kunna svenska barn få deltaga i svenskarna äro de enda, som förverk- hor oss ser så många kvinnliga m världspristävlan, som g i l l s den bästa ligat utställningens programpunkter, namnlappar bredvid icke blott väv- skildringen av någon fredens hjälte i hi- både i den sociala och den konstnär- nader, uran tapeter, bokband, ba- storien 1 2 pris ha skänkts av en ameri- liga delen.
Särskilt vår arkitektur tik kansk pacifist.
Intresserade ungdomar har vunnit anklang i Frankrike, och ket hänvisas till tidningen Nya vägar eller till man är i färd med att utge ett stort 49 skolornas fredsförening, Dav.
Bagares ga- verk över den svenska moderna arki- manliga.
ta 9. tekturen, " den enda i Europa.
sim stå j äger en modern stil på självständig ka auspicier.
Den nu offentliggjor- grund ”, enligt fransmännens utsago.
ila prislistan bekräftar ju även den Den 24:de världsfredskongressen i Pa- ris, som besöktes av 800 delegerade från 20 linds.
vågade icke uttala sig mot exemplar sökarna närliga re, rer, Ma- höga kvaliteten av våra kvinnors in- sats.
Grand prix har tillfallit Hand- arbetets vänner och vara två stora Hemslöjdsföreningar samt personli- gen fröken Annie Frykholm för hen- nes vackra väggbonad.
Två lokala hemslöjdsföreningar, Ångermanland rockokriget.
Kongressen var så upptagen världsekonomiskt råd.
Bland de min.
som och Malmöhus län samt 4 konstnärin- av diskussion om uttalandet i Marockopfrå- utformat förslaget, voro Norman Angell, nor ha erövrat hedersdiplom; vidare gan, att den icke fann tid att lyssna till Charles Gide och Rudolf Goldschmidt, tre har guldmedalj tilldelats 9 hemslöjds- vad medlemmarna i kommissionen för fre- även hos oss kända nationalekonomer och föreningar och 7 enskilda samt sil- dens ekonomiska organisation hade att sä- pacifister.
m Och halvt i sömn antog konferensen vermedalj 8 konstnärinnor.
Utställningen i Paris är snart en sa- m högst radikal resolution utan att ana, ga blott, men den har fyllt sin upp- hur farlig dem var.
De franska kommunisterna hade utlyst gift, Den nya stilen har segrat över Resolutionen krävde: sina belackare och definitivt slagit världens befrielse från storfinansens allmän strejk som protest mot Marocko- igenom i Europas medvetande.
Då socialdemokraterna ej gingo herravålde, som störtar oss ur den ena kri- kriget med, kunde den ej bli allmän Elsa Wilkens.
sen och konflikten I den andra,, kretsarna, En protest som märkts upp i de ledande internationell överenskommelse över al- är den ändock med sina häkt- la livsviktiga ekonomiska frågor: råämne- nas fördelning, organisation av handelsut- ningar och kravaller.
bytet och För Getingen ROMAN E L VOYNICH Har aldrig översten sagt er att en djävul, och inte någon Inte?
Ile har han så ofta sagt till mig.
Ers eminens tycker att jag är förbannat besvärlig och önskar att någon annan ville avgöra denna sak, så an inte ers eminens känsliga jag är människa.
Har jag inte gissat rätt ' Hör på mig, sade kardinalen all- varligt.
Hur ni än har fatt reda på detta, så ä r det sant.
Överste Ferrari fruktar an edra vänner skola göra ett nytt försök att befria e r - och önskar förebygga det.
Si ser att jag är fullt uppriktig mot er.
Ers eminens har alltid haft namn om sig att vara sanningsenlig, sade Getingen bittert.
- Jag har ingen juridisk rätt att I ingripa.
fortsatte kardinalen, men jag har ganska mycket inflytande i detta distrikt.
Ända tills no har jag mot- satt mig överstens förslag, men han har bemött mina invändningar med att det finns anledning att om torsdag befara en väpnad attack, rom skulle samvete behöver bli stört.
— —.
ända med blodutgjutelse.
Följer m med?
Getingen stirrade frånvarande ut genom fönstret.
Nu vände han sig om och svarade trött: Ja, jag hur.
Om det I, " är sant att det finns fara för våldsamheter och blodsut- gjutelse, så tar jag på mig ett fruk- tansvärt ansvar när jag motsätter mig överstens planer.
A andra sidan är jag hejd för att tro att hans omdöme är färgat av hans animositet mot er och att han sannolikt överdriver den- na fara.
Ger jag mitt samtycke, vål- lar jas er död; vägrar jag, kan jag vara orsak till många oskyldiga män- niskors död.
Jag har allvarligt och noggrannt reflekterat över detta, och nu har jag äntligen fattat mitt beslut.
- Att döda mig och rädda de oskyl- Ett av de lösenord, *, m utgivits, är: dessa mål, ” betala krymplingarna från 1914 — 1918, in- ett europeiskt tullförbund och ett nan ni skapar nya! ” att praktiskt förverkliga fordras (63) av arbetskraftens fördelning.
som hädar min religion, som har hå- nat och förolämpat mig och mn kom- mer att bruka det l i v som skänkes h a nom till dåliga ändamål.
Men — det är dock a l l rädda ett människoliv.
Han tystnade ögonblick och fort- satte: — Signor Rivarez, allt vad jag hört om er har varit dåligt och jag vet att ni varit hänsynslös och utan skrupler.
Men under dessa fjorton dagar har ni visat mig att ni är en tapper man och trogen mot edra vänner.
Även solda- terna älska och beundra er.
Jag tän- ker a n jag måhända bedömt er orätt, och att det finns något bättre hos er rom ni inte bryr er om att visa.
N u vädjar jag till detta ert bättre jag och ber er att ni sanningsenligt säger mig vad ni skulle göra om ni vore i eminens?
mitt ställe.
liga.
det är ju det enda resultat e n Montanelli blev m aning blekare, I .. " lång tystnad följde.
Sedan såg kristen kan komma till ” Om din ho- men fortsatte lugnt: Getingen upp.
p hand är dig till förargelse er. ' '
- hela mitt l i v har jag alltid upp I Jag skulle åtminstone själv be- Jag har inte den äran att vara ers rest mig mot våldsamhet och grymhet, stämma över mina handlingar och ta eminens ’ högra hand, och jag har för- varhelst jag mött dem.
Under den konsekvenserna.
Jag skulle inte på olämpat er Slutsatsen är ju given.
föregående regeringen protesterade det där fega.
kristliga sättet smyga Getingen talade med föraktfull lik- jag allvarligt och oupphörligt mot de mig på andra och be dem lösa mina giltighet som om han varit uttröttad militära kommissionerna och råkade problem.
på det hela.
därför i onåd.
Det inflytande och den Anfallet var så plötsligt och skedde - Var inte detta ers eminens be- makt jag möjligen ägt, har jag alltid med så mycken häftighet och lidelse slut?
frågade han efter en stund.
försökt bruka i barmhärtighetens att d e t var som o m han kastat ar en — Nej.
tjänst.
Nu befinner jag mig I en dil- mask.
Getingen ändrade ställning, lade M- emma.
Vägar jag, utsätter jag sta- Vi ateister anse, fortsatte han, da armarna bakom sitt huvud och be- den för farm n " revolt och vad där- att om e n nian har något att bära, så traktade Montanelli med halvslutna a v följer, och räddar livet p i en man måste han bära det s i gott han kan: - - ögon Kardinalen satt liksom försjun- ken i djupa tankar och trummade sak- ta med handen mot stolens armstöd Å, den gamla välbekanta gesten!
- Jag har beslutat att göra något fullkomligt oväntat, sade han t i l l slut.
Jag bestämde mig för att uppriktigt säga e r allt och lägga avgörandet i endra händer.
i mina händer?
- Signor Rivarez, jag har varken kommit t i l l er som kardinal eller som biskop eller som domare.
Jag har kommit till er som en människa till en annan.
Försök att sätta er in I mitt ställe.
Jag är gammal, och har antag- ligen inte lång rid att l e r a.
Jag skulle vilja stiga ned i min grav, utan blod på mina händer.
- Äro de aldeles obefläckade, ers - m skulle han digna under bördan, så mycket värre för honom.
Men en kristen kommer och jämrar sig för sin Gud och sina helgon; och om de inte kan hjälpa honom, M går han t i l l sina fiender — det finns alltid någon som han kan vältra över sin börda på.
Vid alla gudar, (människa, har jag in- — j u ut det yttersta och gör ni samma- ledes.
När allt kommer omkring, så är det ju endast en ateist " i dödar!
Och ni talar om grymhet!
Det där pundhuvudet skulle inte kunna göra mig så mycket ont på ett helt år.
Det enda han kan göra är att draga åt remmarna, och när han inte kan &lt;dra- ga åt dem mer, l i a r han uttömt sina I.
Det han vilken åsna Men ni — ” Varsågod — — slut.
(Forts.)
