# ID: svediakorp-per3251
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,114
# sentences: 842
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidevarvet N:r 35 AV ELIN WAGNER Den rättegång, som Dickens skildrar i dem, S o m vågat detta språng ner i platser.
Man kommer in och läser på Bleak House mellan Jarndyce a h Jarn- djupen av tidens nöd försett sip med skyltarna.
Den brittiska sektionen, dyce varade bara ett par generationer, Pro- kompromissernas korkdyna i förväg.
den europeiska (utom Tyskland) den cessen mellan män och kvinnor tyckes Det är mänskligt.
Och det gör inte tyska, den amerikanska.
Här är ett och så förfärligt mycket Korkdyna eller ett icke alldeles betydelselöst tecken men ingen domare, som fäller ett utslag.
nat det, att hon alltid talar, aldrig lyss- icke, kyrkan är mitt inne i problemens p i ett nytt språkbruk, en ny uppdel- Det vill säga, ett sätt funnes att göra Det vore, om vi genom gemensam Och kommer inte så ning.
Tre stora enheter: Amerika, nar, Gudstjänsten hos oss åtminstone svallande hav.
överenskommelse överginge att bedöma brittiska imperiet (där delegaterna och döma människor som individer, varje är så ordnad, att prästen talar söndag lätt därur efter detta.
efter söndag ett helt liv igenom, och Detta har nu ärkebiskopen satt i rö- från Australien och Indien också sit- fall för sig, i stället för att vi envisas att hans församling säger endast: med relse.
Han har satt mycket mer i rö- ta) samt Europa.
De två andra av de dela upp dem efter schema ah att förall- dig vare ock Herran Vad den tän- relse i n själva det officiella förlop- stora enheterna i världen saknas: den mänliga alla privata erfarenheter, åtminsto- ker olycklig hans förkunnelse visar den en- pet.
Här händer d mycket under ryska och den mongoliska, men annars ne de dåliga.
Det är emellertid en stor frestelse att förallmänliga, och jag skall dast genom att komma till gudstjän- detsamma och bredvid detsamma av stämmer det.
Att den tyska delegatio- strax falla för den, jag gör det, emedan jag sten eller låta bli.
Den kristliga erfa- ont och gott.
Det är ögonblick, då nen, en liten, nej en stor, sammanbiten inbillar ning vara något allmängiltigt pi renhet.
och visdom, som kan finnas man otåligt säger sig: kyrkan kommer och väldrillad grupp, sitter för sig, det spåren.
I.
Det mest bekymmersamma med Ti- devarvet är \ $ gott som alltid inne- hållet Många läsare torde icke vara En sommarkurs av världsdimensioner.
så intresserade av ekumeniska mötet.
Utmärkande för kyrkan i förhållan- Likväl måste de finna sig i att i det- ta nummer ett stort utrymme ägnas de till dess menighet är väl bland an- åt denna historiska tilldragelse och att detsamma blir fallet även i nästa num- mer.
Doktor Natanael Beskows in- lägg i frågan om kyrkan och pennin- gen offentliggöres på särskild plats.
Eva Årads har sänt oss en liten dikt om en diktares förhållande till sitt stoff.
aldrig vilja taga slut, det är en process slut.
inom församlingen får aldrig ord.
på detta att offra resterna av sin pre- Därför är redan detta, synes det s t i g e finns intet tillfälle, då Trätan am mannen och kvinnan är just nu mycket livlig i svenska pres- mig, något märkligt med den kyrkliga åhöraren säger sig, att detta är sen.
Inte ens ekumeniska mötet und- tråkig kongress eller en meningslös.
går att ha olika meningar p i denna Jag har varit med om en mera gri- vitala punkt Devinez tar upp en de- pande kongress: fredskongressen i talj till ämne för sin veckobetraktelse Haag 1915 under det avlägsna mullret av de flandriska kanonerna, där kvin- Men det Finland och Sverige är titeln stämmer däremot inte, och det är ock- Men först ett konkret fall.
En kvinna, så det skärande momentet vid kongres: som inom blygsamma gränser fått mottaga Men det har ju sin bittra och blo- offentliga erkännanden för sitt arbete, förklarade en gång, att vid intet av de till- diga förhistoria.
så det Det andra intressanta momentet i fråga om de rent yttre formerna är hon ter två förlorat sin särdeles tjus- nat förena viljan att lyssna och att lä- synpunkt då bibringat honom.
Tillfresställelsen över att han utgav den som sina, låg inte bara däri, att de gjorde bättre verkan då.
Si- tuationen skulle ning.
om den internat moderns avseende en gång, stor och åhörarskara och hört föreläsaren med åsikter, dem för dar sen lekmäns krav, gång deras förebråelser.
Man förstår nu ännu bättre än för undervisning, Mannen, kvinnan, barnet är proble- den offentliga bekännelsen met, sett från den ensamma övergiv- na den ödmjukhet, som bör vara en hon, okänd och anonym, suttit bland en Fröken Hanna Landberg ordföran- av då detta skett, hade hon försyndat proportioner medveten människas nor- heten i språk.
Det blir hopplöst när fallit djupt i detta sinnande kvinnors riksf ferat om de sorgliga konsekvenserna av okunnig- mala sinnesförfattning.
Däremot hade han på da- gens ledare fällen sig mot Tidevarvet underlåtenhetssynder kommer att ta upp en helt annan i ett av de närmaste numren En sorglig promenad är en av Else Feldmanns utsökta barnberättelser Tidevarvet ger då och då tecknin- av märkliga människor a h deras liv.
Eugen Schauman kommer in i gar detta galleri av personligheter.
Nanda hette ett helgon bland pa- rias, som levde för 600 år sedan.
Från Young India hämta vi den vack- ra legenden om hans liv.
iva den yttre om kyrkans apparaten.
och brister?
Det är mycket under dessa märkli- ga dagar i Musikaliska akademien i Stockholm som påminner om en som- markurs, såsom v i alla känna dem, där man samlas för att gnugga igenom problem under ledning a V några före- läsare.
Men denna ekumeniska som- markurs har världsdimensioner.
Inte bara därför att representanter från al- la fem världsdelarna och från kyrkor över hela världen äro församlade, men också därför att programmet den di- skuterar är så oerhört, så hisnande högt, så svindlande djupt, Det finns intet problem av dem som kvälja män niskan av i dag på denna planet som Två noveller om ungdom och ål- icke snuddas vid under dessa ekume- derdom av författarinnan Anna niska dagar i Stockholm.
Har kyrkan Björkman.
dröjt länge med att officiellt och sam- Iat konfrontera sig med dessa problem, så har hon åtminstone nu på en gång Tidevarvets rådfrågningsbyrå ber sedan hon tvingats hit till Stockholm att få tacka dem, ingen nämnd och av ärkebiskop Söderblom tagit ett våg- ingen glömd som svarat på vår väd- jan om understöd till byråns verk- halsigt språng rakt ner i dessa pro- blem.
Det är sant, att åtskilliga av samhet genom att insända gåvor.
Modekrönikörer och krö- Varför roar det en kvinna så mycket att mänskligt arbete.
Dessutom har en verka indirekt genom en annan, att arbeta bestämd vilja att släta över, Dels genom levande material, även sedan hon på grund av denna vilja, som särskilt nått möjligheten att verka direkt, med sin niköser ha redan gjort delta.
Tro mig visar sig, då det gäller att översätta röstsedel, sitt talade ord, sin självständiga handling?
Är det en konstitutionell egen- dessa prelater äro alla mycket äventyr- dels på grund av uppgiftens skap eller genom generationer förvär- ligare och mera spännande än deras orimlighet bli tolkningarna mycket of- vad vadna?
kläder äro det, även när d e gå i knä- ta oriktiga.
Varför lär sig dessa män- Det är ett stycke väg mellan denna fråga byxor och små högkyrkliga förskinn niskor inte så mycket av varandras och den nästa jag skulle vilja ställa, men eller bära kjolar, fordrade med rött språk att de kunna följa med?
De bor- inte längre än att den kan rimligen tillryg- eller violett.
de verkligen skämmas en smula inför galäggas.
Men ett par saker skall jag peka på ärkebiskop Söderblom som talar alla Varför lider inte en kvinna av att vara som slagit mig.
Det första är helt en- språken flytande.
Detsamma är fallet underlägsen den hon älskar utan tvärtom kelt sättet att anvisa delegationerna med ärkebiskopinnan, vilket hon vi- blir lycklig över att ha sade på Iduns fist för de kvinnliga när han har en kvinna, om vilken han hy- deltagarna.
Det roliga är emel- ser den sjukliga misstanken, att hon är att hon för utomstående synes vara lertid att när ärkebiskopen som ord- visar sig, att ha en överlägsen man, eller LÅTARNA.
Det finns små låtar runtomkring och sång i allt som är.
Men det är inte alla dar, som tankarna och vad som sker och allting vad man här och ser och vardagsting och tungt besvär och mänskars skratt och gråtar förnims av oss som låtar.
Nej, det är inte alla dar.
som livet alls nån visa har.
fast det finns låtar runtomkring och sång i allt som är Eva Årads.
förande skall översätta sig själv, hål- ler han stundom på det nya språket ett litet nytt tal, som egentligen borde översättas igen.
I tisdags var det ba- ra de egelspråkiga, s o m fingo hö- a h a n glädje över an leva i ett land, där arbetarklassen hade så stort poli- tiskt inflytande som i Sverige Men kanske var det också sagt till dem.
Emellertid: kyrkan, som en gång har haft Sitt esperanto i latinet, får lov at lösa sin språkfråga, om den skall kun- na träffas vidare med verkligt utbyte (Forts å sid 6.)
överlägsen?
Män underordna sig annars gärna leda- re, som de erkänna som överlägsna även de kunna erfara njutningen av att se upp till någon, Det får bara inte vara en kvinna Våga vi inte konstatera att detta är ett son som allmänt manligt drag?
Men varför?
Och är det outrotligt?
så Män kunna tjäna kvinnor, dels såsom ta tid, dels såsom t. ex. Disraeli som pre- miärminister tjänade drottning Victoria av England genom att lägga sin överlägsenhet för hennes fötter.
Men Victoria nöjde sig inte med mindre io att se upp till och dyr- ka den enkle prinsen-gemålen Albert ah ville helst få hela imperiet med däri.
Varför har kvinnan mod och rid och ädelmodig vilja att se upp till den h a äl- skar och mannen ett absolut behov av att ses upp till.
vara den främste, is se ned på?
Det är för enkelt att säga: därför att båda rätta sig efter förhållandena sådana de äro.
Förhållandena äro nämligen hän- delsevis icke alltid så.
De kunna vara de motsatta.
Men även då härskar samma tendens hos båda.
Kvinnan är olycklig med en henne an- derlägsen man, för d vitt hon upptäckt det.
Mannen är olycklig med en överläg- sen kvinnan även utan att han upptäckt det.
- Ja, det är ju klart.
Men varför är det då så klart?
Devinez.
Sverige-Finland Svart på vitt Modern pedagogik Den internationella pedagogiska kon- nya Det svenska kungaparets Finlands- gressen, som i början av augusti hål- besök har varit en stiltrogen upprep- lits i Heidelberg, kan betraktas som ning av en längst förfluten tids um- ett väsentligt tillskott i arbetet för världsfred och internationellt samför- gängseformer mellan suveräner.
- stånd.
Temat för överläggning var det nu verkligen mat alla parter visserligen Frigörandet av barnets spela med i, eller vara åskådare inneboende skaparkraft, men lika av en historisk pjäs så må det vara ta betonades, att detta skapande in- När man läser skildringarna ifrån var det enda medlet att uppnå hänt.
enhet och samförstånd.
Ty det sant blir egentligen bara avundsjuk mänskliga är detsamma hos alla folk.
p i dem, som få se så mycket av det Som anordnare av kongressen stod vackra Finland.
en internationell sammanslutning, ” La Vad angår utbytet av försäkringar Ligue internationale pour l ’ Education Om att av Eros.
besjälas Men friheten icke det högsta och f i r icke bli lap.
då för den till kaos.
Ett ömse- sidigt givande och mottagande är för mer i n frihet.
Människan kan inte skapa, möjligen gestalta.
Men hon kan öppna sig för den skapande an- och anropa: Veni creator spiritus, kom skapande Ande.
Detta är det skapande i människan.
Den moderna evolutionsläran må vara riktig med kamp för tillvaron, men Guds rike når man inte genom evolution.
En kvinnlig läkare, Dr. Eleanor Crosby Kempf från Newyork talade över är of- den man Det bör intressera Tidevarvets läsare att svenska dövstumförbundet på sin kongress den 23 dennes behandlat frågan om ” vad som kan göras för att förekomma miss- handel av barnen inom dövstumskolan ” - i sanning en patetisk formulering Man enades om att i skrivelser till Svenska dövstumslärarsällskapet och dövstumskol- inspektionen påtala saken och vädja om en human behandling av de dövstumma eleverna Få se vad vederbörande svara.
nouvelle ”, vilken till uppgift Calais Kärlek är ett hygien och uppfostran Internationella socialistkongressen i Mar- om gemensamheten i intressen och om seille tar en kraftig pacifistisk ståndpunkt.
betydelsen av l &amp; hela norden av Fin- forska, och så l&amp;, @ möjligt, tillämpa och moderskärleken är naturligtvis Det meddelas genom Socialdemokraten lands frihet och självständighet, så är de bästa metoderna för uppfostran.
den bästa Det gives oändligt många som har sin huvudredaktör vid kongres- det icke givet utomstående att tyda Sällskapet arbetar dels genom sina barn, sum i senare år få lida av men- sen, att tyskarna och fransmännen enat ora- tidskrifter i England.
Tyskland och tal oförmåga och andra rubbningar sig om ett gemensamt förslag till formule- Frankrike, dels genom tankeutbyte vid p i grund av bristande kärlek i famil- ring i den brännande frågan om säkerhets- de vartannat år återkommande kon- jen, missförstånd, häftighet eller pakten Dess ordalydelse är då detta skri- gresserna.
Denna kongress, som räk- tanklöshet hos uppfostraren Ett ord- ves icke bekant nade nära 500 deltagare från 25 olika nat samarbete mellan föräldrar, lära- nationer, samlades i Heidelbergs ståt- re och läkare skulle förebygga mån- liga Stadthalle, hälsad å stadens vägnar get lidande och undanröjda månget Socialdemokratens Pariskorrespondent, av borgmästaren Wielandt, av prof. hinder för de skapande krafterna.
av denna frihet lär icke Sverige sätta Hoffman, som representant för uni- En av de mest uppskattade förelä- som gillade fransmännens inmarsch i in sitt liv som om det gällde den egna versitetet och av Geheimereregierungs- sarne vid kongressen var prof I:.
Ruhr, försvarar i en läsvärd artikel även självständigheten.
Det stöd, den rat dr. Steiner, Karlsruhe, som repre- Maracault, Montpellier.
” Den nya fransmännens åtgärd att flytta fram de kulturella förmedling över till väster- senterade Badens president och un- psykologiens betydelse för den nya franska posterna mot Abd-el-Krim vilken Dr. Elisabeth uppfostran ”, var ämnet för hans fö- gav honom anledning angripa Det är myc- dervisningsministeriet.
landet, som Finland kunde ha genom Rotten.
ledarinna för den tyska kret- redrag.
Frågan om de skapande ket troligt, att Abd-el-Krim är en ärelysten att uppehålla sitt svenska kulturarv, sen ”, öppnade mötet och konstatera krafternas ursprung är ännu icke be- herre och att det fanns brännande pro- Mänsklighetens grundsub- blem mellan honom a h fransmännen att avsäger det sig.
Det är i likhet med de ett ökat intresse för de nya idéerna svarad.
Norge och alla politiskt nykonfirmera- Kongressen i Calais 1921 hade sam- stans är det andliga.
Alla konstnärer diskutera.
Men.
Men Kunde inte det omkring 100 deltagare, den i skapa ur ett inre medvetande, som är varit möjligt att underhandla med honom de länder så ivrigt sysselsatt med, så lat i stället eller samtidigt med att försiktig- ungdomligt hänförd av att skapa sin och nu punkt, deras verkliga värld.
Det en hetsåtgärder vidtogos a h komma till nå- där det subjektiva och gives det ob- egen kultur, att det rides och söker De många givande föredrag, som jektiva sammanflyta, den kännande gon slags uppgörelse?
avhålla sig från inflytande från äldre hållits under dessa dagar, av olika och det kända varda ett, detta är ska- Det är rätt eget att se Socialdemekraten men kanske också mindre livshungri- länders representanter, ha nästan alla pandets ögonblick, då det subjektiva som språkrör för den allra officiellaste ga kulturer med mindre kraft att arm- haft något egenartat att bjuda tar gestalt.
En andlig evolution är franska synpunkten från Quai d ‘ Orsay.
Mrs.
Beatrice Ensor.
före sitt gif- en utveckling inifrån och utåt.
Hos Nu hoppas man på franskt hill på ma- båga sig fram, Finland motar ju till termål inspektris vid Londons folk.
barnet är ännu allt subjektivt och derhandlingar, innan den nya franska of- vardags medvetet svenskheten med al- skolor, nu utg. av The New Era, ta- uppfostrans mil är aft skaffa det d e fensiven sättes in Varför måste man la dess minnen på gott och ont ut i lade om De allmänna principerna för bästa möjligheter an objektivisera sitt slagits innan det går an att diskutera?
Bottniska viken.
Att släkta står på den nya uppfostran Med utgående subjektiva medvetande.
Men ingen trappan vid kungabesöket och klappar från den nyaste psykologiska o c h har rätt ingripa i en annans medve- psykoanalytiska vetenskapen har man tande.
Bäst lyckas den.
som känner Lund.
släktas rock och kappa lär ingenting kommit till den slutsatsen, att varje sitt eget jag.
Därför ligger uppfost- Sydsvenska Gymnastiginstitutet i ändra i den saken.
som av Kungl Maj:t tillerkänts samma be- barn bär inom sig alla möjligheter, rans kärnpunkt i karaktärsdaningen.
- Den även för Tidevarvets läsare ic- hörighet och rättighet att utbilda kvinnliga Någon slags ömsesidighetspakt om 1 ke okända Dr. Eugenie Schwartzwald sjukgymnaster och gymnastiklärarinnor hjälp mot öster kan icke tänkas mel- Wien, som hjälpt tusentals människor som lan England och Sverige Det enda i Österrike och Tyskland, samt grun- de i l l som kan tänkas och som man få hop- dat flera bara- och vilohem, höll e~~ tutet, vara sjukgymnastiska utbildning se- pas också skall ske, är att båda län- av spontana applåder ofta avbrutet dan länge haft förmånen att vara nära knu- t ” Ord och ton i en lyck- ten till Universitetslasarettet, har under det derna förenas i en större solidaritet inom en större enhet den europei- mellan lärare och elev måste bliva lig skola ”.
Referenten i Heidelber- senaste arbetsåret fått denna ytterligare ut- så att dess elever numera ska.
Denna är i vardande och kom- mer kamratlikt och förtroendefullt, Tagebl.
skrev att även de.
som i ~ vidgad, - m e n hänsyn tagas fill barnens indivi- ke voro mäktiga språket, måste ha besörja den sjukgymnastiska beha mer a n utveckla rig snabbare, när vi dualitet.
Läraren själv behöver de krafter, SO^ utströmmade av patienterna ej blott å den me kommit därhän, att kärnan därtill, re frihet.
Ingen systematisering, in- från talarinnans hjärta.
För 25 år se- kliniken utan även å den ortopedi Frankrike-Tyskland, äntligen knu- pa dogmer.
Varje land, varje s k o l - tits samman i en ömsesidigt bindande typ måste pröva sig fram, men med den verkliga innebörden av dessa kelspråk.
I verkligheten har det varit så, att var och en skött s i t t I Finlands fri- görelse har Sverige såsom Sverige in- gen del.
När det gäller bevarandet Montreux 1923, 300 deltagare, anförande ger stör- känt - öppet sinne för nya fakta.
och förpliktande pakt.
Ett slutet Eu- får bli en ropa lär väl inte, militärt sett, ha nå- dogm betonade Dr.
Martin Buber i ett digheterna har denna krets genom- got att frukta från Sovjet och då ej charmerande föredrag om ” Uppfo- fört och befruktat den nya pedagogi- heller delen Finland.
Däremot är det stran och frihet ”.
Den gamla peda- ken.
" Skolan bör vara barnets hem, faktum, att det i samtiden finns en gogiken grundar sig på maktvilja, den kamraterna dess vänner, läraren dess stat, där proletariatet är, eller förtrogna Kärleken är livselemen- som, diktator en ständig fara ur Vår gemensamma kontakt inom Na utspringer ödmjukhet hyllas tet.
Där och fröjd, vilja och kraft till arbete de nuvarande samhällens synpunkt tionernas förbund i fråga om Åland och växt.
sett - genom den tjusning den utö- var inte så lovande ur svensk syn- Dr. C.
G Jung prof. vid universi- var på proletariatet i andra länder.
punkt.
Men Sverige har med i Zürich, om ” Det omed- Den faran, i den mån det är en fara, speciellt svenska formen för hygglig- vetnas betydelse för individuell upp- den lusten att göra efter experimentet het, som kan ha sina avigsidor, men fostran, Dr. Ad.
Ferriere, prof vid från november 1918 i Ryssland, kan ändå är ett tecken på, att v i mottagit endast i längden bekämpas genom att uppfostran i ett gammalt bildat hem.
avlägsna anledningarna till explosion, låtit bli att sarga och bråka och hålla förhindra anhopningen av brännbart den kränkning av självbestämnings- socialt missnöje, åstadkomma en rätt- rätten som enligt vår mening begicks visare värdering av människorna, en ständigt akut i medvetandet.
Om v i rättvisare fördelnng av livets goda, ville göra någo mera positivt för svenskheten pi Åland, sedan vi brin- stundom ett par samtidigt.
Föredra- medan ännu är tid.
I detta dag av försvar mot Sovjet gat ögruppen offret av vår prestige, gen höllos på engelska, tyska eller och Finland kunna och göra det p i annat sätt i n köpa franska och tolkades i sammandrag skulle Sverige å de båda andra språken hjälpas i t.
Först när de blivit delar smuggelsprit, så skulle vår: hygglighet efteråt på d dagar bå d voro anslagna till Två hela av en större politisk enhet, skulle de få ett mera heroiskt drag.
utflykter, en på Rhen, en förtjusande båda en gång andas ut och bli vän- Emellertid - vägen för Sverige färd mellan Mainz och Boppard, ner.
och Finland till samhörighet och möj- samt en genom Neckar-dalen.
Pi finsk sida skulle den aggfyll- ligheten till upphävande av nötningen Betydelsen av en sådan samvaro da du-låter-mig-gå-i-breschen-för-dig och misstron är gemensamt ingående känslan försvinna, på svensk den pin- i en större europeisk enhet ger inspiration för denenskilde och samma du-begär-mer-än-jag-kan-ge.
tetet talade J.
J. Rousseau-institutet i Genève, re med representanter för fem världsde- vågar man hoppas, att den stärker det framtida samarbetet mel- lan dem, vilkas uppgift det är att fo- därtill stra den kommande generationen och sålunda verka för folkens förbröd- ring.
Hanna Landberg.
Mannen, kvinnan barnet Den ena sidan av problemet Det är många rubriker i tidningar- En sorglig pro- menad Man kan inte predika kärlekens För Tidevarvet av Else Feldmann.
na, som alltid återkomma, som äro t i l l rätt, förrän frågan om de utomäkten- den grad vanliga att de ingått i ens skapliga barnen är ordnad, När vi barn inte kunde komma medvetande på samma sätt Den som predikar den fria kärle- överens utan grälade och slogos be- som bilolyckor och inbrottsförsök, och ken, innan de utomäktenskapliga bar- ungefär Hyresgästernas en- Jag sade efter en stund: " Mor för- det är berättelserna om unga mödrar, nen fått samma rättigheter, som de, gagnade min mor på sitt milda sätt låter du mig? ” som dömts för barnamord.
vilka äro födda i ett vanligt borgerligt ett av henne själv uppfunnet hjälp- ” Ja, ja, sade hon, vill du kanske I Lunds Dagblad av den 27 febru- äktenskap, gör sig skyldig till tusen medel.
Hon lät oss bråka och skrika ari detta år relateras ett fall, som på- barnamord.
och när vi slutligen med förgråtna hellre vända och gå hem? "
kallar en vidare uppmärksamhet.
” Nej ”, sade jag, ” jag vill stanna Och den som talar fer kvinnans ögon stodo i var sin vrå.
gick hon Hyresgästernas Sparkasse- och Bygg- En ung tjänarinna stod häktad för sexuella frihet, innan den ogifta mo- fram til den som väsnats häftigast hos dig ".
nadsförening har, utom de stora million- barnamord, berättar L.
D.
Hon hade dern fått en möjlighet r a n hon nu Vi gingo en lång, lång väg och företagen Inom Stockholm, också satt i vuxit upp under fattiga förhållanden.
inte har, att existera i samhället, dö- och ondast och sade helt mjukt och till en del av staden, där jag gång en betydande byggnadsverksamhet i Med barnafadern hade hon varit för- mer tusen kvinnor till staffarbete vänligt med en bedjande blick ur sina ännu aldrig varit.
Enskede villastad, efter samma kooperativa lovad, men när hon för honom omta- och vanära sorgsna ögon: Mor hade ett stort paket med sa- principer som inom staden Naturen a h lade sin belägenhet, övergav han hen- Schopenhauer säger hånfullt om ” Du får följa med mig i dag. ” vegetationen därute är synnerligen inbju- ker att bära, med sådant som hon dande och de täcka små villor, som resa ne och tog sällskap med andra flic- kvinnan: Du viskar till henne: Jag Då visste vi vad vi hade att göra, kor, älskar dip, och hon svarar dig med själv förfärdigade på kvällarna a h sig, bli lika många komfortabla hem.
Två- Skyndsamt gjorde vi oss färdiga, Den häktade lämnade klara och att fråga: När skola vi gifta oss?
nätterna, medan vi sovo, och som familjsvillorna röna även stor efterfrågan.
öppna svar p i domarens frågor.
På Om det vore så väl, att detta vore blankade våra skor, tvättade oss, gjor- gingo bjöd i två ut timmar i affärerna.
och ännu skaffa Det tycks sig en nu egen, bli möjligt trevligt för belägen litet var a att h fråga, om hon tänkt pi, hur hon sant!
Om alla kvinnor hade så myc- de oss så snygga som möjligt och gin- hon Vi sedan skulle försörja sig och barnet, svarade ken självbevarelsedrift och så myc- go med.
modernt inredd villa med värmeledning, hade mor inte sålt någonting.
hon: Jag tänkte, att när tid kommer, ken vevarelsedrift inför släktet!
Ty Hon varmvatten för bad a h duschanordningar Vanligen var det min bror, som fick kommer råd När hon för sin mor detta, som Schopenhauer framlägger följa med, jag var snäll dessförutan uppsökte alla sina gamla ställem, men med tvättställ, gasspis i köket, byggryta gas ah ved i tvättstugan, W. C., elektrisk omtalat, att hon väntade ett barn ha- som ett bevis för kvinnans låga ma- sade mor och de andra voro ännu folk behövde just då ingenting.
de modern sagt, att han inte finge teriella ståndpunkt är, långt ifrån att Jag väntade utanför butikerna, belysning och ringledning.
Vad som behövs är ett kapital på 1,500 komma hem, då skulle hon bli utkörd vara detta, just dess motsats, nämli- för små.
Han hade då inackorderat sig i en gen en vidsynthet som bottnar i kvin- Mor tog oss med när hon gick ut och när mor kom ut och log emot mig kr.
för m tvårumsvilla eller 2,400 kr.
för familj för 20 kr.
i veckan och fött nans instinktiva släktbevarelsedrift.
för att försöka få ihop några slan- sade jag alltid: ” Men nu var det en fyrarumsvilla.
Detta kapital.
som utgör 10 % av kostnaden för att uppföra en villa sitt barn på B.
B. i Lund, Detta förstod inte Schopenhauer, där tar, vi skulle se hur svårt hon hade någonting? ” ” Nej ”, sade hon, ” det var ingen- med 2, repektive 4 rum, inbetalas vid an- Sir hon inte längre kunde vara för att männen sakna det intima att förtjäna pengarna, mälan om att man önskar komma i besitt- kvar där, visste hon ingenstans att ta sambandet med och känslan för släk- De första minuterna vi gingo blev ting. ” ” Men låt mig åtminstone hjälpa ning av dylik bostad.
Man kan, såsom vägen.
Hon ägde bara ett par kro- tet, som kvinnan äger.
förut nämnts, också tillhandla sig andels- nor och på vägen från lasarettet till En amerikansk författare säger: inte mycket sagt mor hade sänkt dig att bära ”, bad jag.
bevis f i r 50 kr stycket tills summan är stationen blev hon viss om, att hon Mannen skulle aldrig gifta sig, om in- huvudet hon tänkte efter hur hon ” Nej, nej ”, smålog mor, ” det är täckt.
inte hade annan utväg än att döda te kvinnan tvingade honom därtill.
skulle kunna göra det mindre svårt inte tungt ”.
Därtill kommer, när villan är uppförd, sig själv och barnet.
Hon köpte bil- Äktenskapet skulle inte finnas, om för oss.
Men jag visste an det var tungt.
Vi 970 kr.
i hyra pr år (d. v. s. amortering jett till Klågerup.
På tåget hade hon inte kvinnorna inrättat det.
Vi voro ännu bittra och förhärda- och ränta på hela köpesumman av villan) varit så förtvivlad, att hon gått fram gingo under tystnad vidare.
Schopenhauers ord ha säkerligen de av striden och snyftade högt och för en tvårumsvilla, och 1,290 kr.
för en och tillbaka och ej vetat, om hon skul- haft så förfärliga följder för ett stort Jag visste inte vilken årstid det var, fyrarumsvilla.
Trerumsvillorna ligga i le sitta eller stå.
Vid Klågerup tog antal kvinnor, att den gamle kvinno- suckade med tungt hjärta Det förekom inte heller sällan att om solen sken, om himlen var blå, om pris häremellan.
De äro av ei mindre än hon vägen till den s.
k.
Torreberga- hataren nog skulle vara nöjd å män- olika typer, bäcken satte sig på en språng, där de sår vi klöst varandra på händer- människor gingo förbi oss, om vag- fyra De lägenheter, som hyresgästerna på bäcken är djup, klädde av sig själv nens Ty vägnar.
det är inte bara tjänsteflickor, na och i ansiktet svedo och hettade, nar Jag foro kände på gatorna ... en brännande smärta detta sätt s. a. s. själva få uppföra åt sig.
delvis och dränkte banet genom att som bli förförda och få oäkta barn a h blodet doppade om oss, så att fylla säkerligen ett länge känt behov av hålla ner det under vattnet.
Varje gång min mor gick in i en af- billiga och tidsenliga bostäder.
Man vågar När hon såg, att barnet var dött, Det finns också unga bildade flickor, som kanske från början, av vana och vi fingo gå och hålla näsduken mot f i r knäppte jag händerna och bad uttala en förhoppning, att hyresgästernas svimmade hon.
Då hon senare vak- for henne med den djupaste gudsför- Enskedestad skall möjliggöra bildandet av l å g hon p å kanten av bäcken och häftiga många lugna a h lyckliga hem.
tröstan.
själv taga sig av daga Hon hade ställare Schopenhauer och Wei- barn.
Vi voro ensamma hela dagen, flera gånger tänkt att yppa sitt brott ninger, kränkta i sitt innersta och just drevo omkring mycket på gatorna Och alltjämt hörde jag hur man stilla och därinne sade till henne: ingenting.
fruktan för straff ej vågat längtande att frigöra sig från sitt på knä för mina syskon, När barnliket blivit fun- köns jordbundenhet, tro, att de åtmin- och ställde till ofog.
Vi gingo och gingo.
Våra föräldrar kunde inte få bukt göra detta men av ” Om jag bara kunde bli av med kysste dem och gav dem allt vad jag net i bäcken, hade hon blivit anhållen stånd här, punkt, kunna Och bli med oss; de kunde inte stänga in oss att på visa denna sin frigjordhet.
sade hon, ” så att jag ägde och gladde mig mest it.
och erkänt.
så besluta de att de, för sin del, skola och hela gatan var full med barn en kunde småsak ”, köpa någonting åt dig att äta. ” Det var som änglaröster sjungit i aldrig någonsin visa en sådan brist på som förde samma liv som vi.
” Ack mor, jag är inte hungrig mig.
Hela natten låg jag vaken och stolthet, att de be en man som de äl- En grannfru sade engång att de fann sig i ett tillstånd av djupaste ska och som säger sig älska dem, om men du? ” drömde med öppna ögon om de sto- förtvivlan.
Hon hade uppväxt under äktenskap Tvärtom, är han nog ädel arma människorna kunde ju ingen- ” Snälla inte mor, ” Nej, jag. ” låt mig hjäälpa dig ra gatorna med de trötta människor- synnerligen ogynnsamma förhållan- och uppoffrande att göra dem ett an- ting göra åt det, och om barnen bara den.
Han ansåg, att synnerligen för- bud.
skola de överträffa honom i ädel- inte stulo, så skulle de nog bättra sig bära. ” na.
mildrande omständigheter förelåg mod och avböja det - eftersom de med tiden, när de väl blevo äldre Och jag var mycket snäll för lång ” Nej, nej. "
Den häktade framhöll att hon vet att det i alla fall är en uppoffring Jag var ofta förtvivlad över att Klockan blev fyra på eftermidda- tid framåt.
kände många flickor, som fått barn.
av honom.
men alla hade de haft ett hem att Detta är inte ett löst antagande.
vi skulle vara så förvildade och så Exemplet är hämtat direkt ur verk- förskräckligt stygga ty jag hade komma till.
mor hade ännu inte fått in ett för egen del egentligen mycket mer Rätten dömde den häktade enligt ligheten.
strafflagens 14 kap. I och 34 par.
att Dessa unga flickor glömma, liksom anlag att v a n hyfsad och välupp- enda Jag öre.
led obeskrivligt; inle av hun- för mord undergå straffarbete i 4 k Schopenhauer och alla den fria kär- fostrad.
ger och trötthet - jag hade över- Vad får mannen, som drivit henne lekens förespråkare, att man måste Men en gång hade jag varit myc- till handlingen.
Ingenting När bar- utgå ifrån,att mannens ” kärlek ” slock- ket elak.
Som en ond ande hade jag huvudtaget förlorat känslan därför - men ånger och medlidande u p p net är dött utgår hans försörjnings- nar i och med befruktningen.
Man plikt, det är en ekonomisk fördel att måste ta med i beräkningen den öm- rasat, jag visste inte själv vad det fyllde mig, så att jag blev sjuk av barnet tar av daga.
sesidiga tendensen till repulsion när var som farit i mig den gången.
Pi det.
I andra rättsfall talas det om med- kärlekens mest primitiva mal (be- två hela dagar hade jag inte gjort Äntligen kom mor ut ur en stor annat än ställt till det ena värre än brottslingar, och finns det sådana, bli fruktningen) är nått.
de också straffade, men i detta fall Kvinnan måste med ett ord skaffa det andra i skolan, hemma på ga- affär och höll pengarna, som hon är alltid kvinnan den ensam skyldiga.
sig garanti för sig och barnet.
Och tan - mina föräldrar hade j a g upp- fått i handen.
Så köpte hon något till mig och vi satte oss i spårvagnen.
Det tjänar ingenting till att dra hon skall inte bara ta med i beräknin- fram lagen om mannens understöds- gen att mannen svalnar för henne sagt all tro och lydnad och man Jag " Nu kunde gick det varken ju bra äta till eller slut ”, tala.
m- plikt Vad betyder detta ekonomiska utan att under den tid, hon bär barnet betraktade mig som en förtappad avdrag!
Om kvinnan med att betala svalnar hon själv också Om int?
elt själ hon.
och ” Nu i morgon har vi också. ” så vi kan leva en liten procent av sin lön kunde kö- rent andligt band eller ett lagligt, bin- Pi morgonen kom mor emot mig I dag pa sig fri från samhällets dom, från der de båda föräldrarna, finns det 99 och sade: Vi kommo hem.
Och mor satte ansvaret för barnets uppfostran, från möjligheter på hundra att kvinnan blir ” Klä på dig och följ med mig. ” sig genast vid symaskinen.
smäleken, förtvivlan, ensamheten, när ” övergiven ”.
Jag märkte att hon länge hade blir betraktad som en paria, för Det finns olika vägar att gå för Jag hämtade varmt vatten åt hen- att inte tala om den rent fysiska de- att garantera barnen existensrättighet: rådgjort med sig själv om hon skul- pressionen under en lid, då hon mer I.
att hålla på äktenskapet och hårt le göra det ty det var hennes sista ne nes och fötter, bad ty henne de voro, liksom tvätta mina hen- än någonsin annars är i behov av kär- döma båda parterna i alla utomäkten- utväg.
den dagen trötta och såriga.
lek och omtanke, då tänker jag hon skapliga förbindelser som bära frukt Jag hade förlorat fotfästet i värl- vore färdig att offra en större sum- (till fängelse eller straffarbete, aldrig den, ty ingen anar hur djupt ett barn ma än den som mannen nu med för- bara böter) eller färligt knot och rop på orättvisa ger 2, att predika kärlekens frihet; men lider när det är styggt.
Och jag gick med.
ut.
Eller kanske icke?
då måste först de utomäktenskapliga Det bör inte finnas några utomäk- barnen få en annan ställning och den Det blev inte heller nu mycket tenskapliga barn, Detta begrepp må- ogifta modern betraktas som mora- sagt Då och s å såg mar på mig ste bort.
Härom äro vi alla ense.
Men liskt fullvärdig i samhället.
från sidan, då såg jag hur sorgsen hur skall detta kunna ske.
Denna Ingeborg Björklund.
hon var och mitt hjärta blödde av fråga måste var och en, som är mån ånger.
om rasen och inte minst om kvinnor- na, försöka ta upp och på något sää ” skedestad kommo - nade, Försvarsadvokaten framhöll, att uppfostran, som hållit på äktenskapet, någon blödande repa.
Jag uppträdde, stone Min - - de hon - besvara ' ' ' '
fer värdigt.
Eugen Schauman Eugen Schaumans an- teckningar, Fänrik Ståls hans sägner, understrykningar visa, att han i Kyrkan och penningen stundom tvivlat därpå.
En ung ar- Har du läst boken om Eugen att i hans anteckningar läsa om ” det betare i Hälsingfors, som några få hjärtslitande ögonblick, då man vak- dagar före den avgörande händelsen Sachauman?
hade mod att vid en patriotisk demon- nar ” och minnes Finlands nöd.
Vem är Eugen Schauman?
Finlands nöd under den tsaristiska stration hålla tal mot Bobbrkovska re- Jaså, det vet du inte.
Nå, har Av NATANAEL BESKOW - - - du hört talas om Johan Ulfstierna?
förryskningsregimen, som sattes in i gimen, fick sig ovetande utföra det - Ja, det förstås.
Jaså, hette han början av den olycklige Nicolaus II:s ringa men nödvändiga uppdraget att Schauman i verkligheten, han, som sköt Bobrikov i stället för sin son?
Det är inte alls kungaparets besök i i Finland, som ger mig idén att skriva något om Eugen Schauman.
Det är ovanstående samtal, som jag förde ny- ligen med en ungdom, som eljes bru- kar ha en smula reda på sig.
Av en händelse hade boken om Eugen Schauman av Bernh.
Estlander kom- mit i mina händer, Jag hade list den och tyckte, intill detta samtal kom mig att ändra mening, att jag kunde få behålla min gripenhet och mina reflexioner för mig själv.
Men de Wahl som unge Ulfstierna eller någon annan skådespelare borde inte få hos den svenska ungdomen ut- tränga bilden av den unge finländare, som den 16 juni 1904 sköt den ryske generallguvernören över Finland.
Tra- gedien utspelades i Hälsingfors ’ se- natshus, där nämnde geberalguvernör, enligt finsk författning och uppfatt- ning, inte hade något att göra.
Den ha- de en lång förhistoria.
Schauman la- gade, att det för hans personliga del icke blev något efterspel - han vän- de strax vapnet mot sitt eget hjälpa, träffade det målet lika säkert s o m han träffade fienden.
Han gjorde det.
säger hans biograf, icke av räds- la för straffet.
Schaumans ord i det brev till tsaren, som fanns i hans fic- ka, citeras: ” Det är ohyggligt att bringa en människa om livet.
Med mitt eget liv skall jag försona mitt brott.
Sedan jag fattat milt beslut när jag fått lugn.
jag nu till döden. ” Biografien är mönstergill såsom så- dan.
Man får en detaljerad skild- ring av Schaumans liv, som gör att man tycker sig komma mycket nära denne knapphändige, orubblige, obön- hörlige unge man, som också har but- tert veka karaktärsdrag pi djupet.
Det största hos honom är dock par- sion för fosterlandet, denna allt överskuggande passion som blott ett olyckligt fosterland tycks kunna väc- ka i en mans bröst, det är gripenhet regering, har sin plats i boken som ge Schauman den tro p i folkets mod och vilja till frihet, som han då be- bakgrund till Schaumans handling.
Vad som slår en är det kanske i hövde.
första ögonblicket oförklarliga men i Vid foten av alla stora handlingar grund och botten djupt riktiga för- torde liknande mindre handlingar, fö- hållande, att Schaumans handling ic- rebådande och oumbärliga, kunna ke sprang upp ur en allmänt krigisk uppletas motståndsbesluten stämning utan En stor handling alltså.
Men skul- tvangs fram av en trötthetens och l e icke alla anhängare av den vapen- lösa kampen fördömda den?
Det ha modlöshetens.
Det ståtliga passiva motståndet mot de icke rätt till, där den vapenlösa de bobrikovska förryskningsåtgärder- kampen icke orkat fram till målet, na hade pågått i åratal, haft sin kul- Vad verkan i Ryssland skulle bli- men i värnpliktsstrejken och var i vit kan man icke bedöma, Verknin- garna förlora rig i oron omkring det sjunkande, åtminstone för tillfället.
Man orkade liksom icke uppehålla ryska nederlaget borta på rysk-japan denna ytterst krävande form av för- ska skådeplatsen och 1905 års förebå- svar.
Det blev för omöjligt att hålla dande revolution Det var detta, som positionen att vägra åtlyda alla nya skrämde Nicolaus, inte Schaumans ryska förordningar, som stredo mot skott.
1809 års författning.
Det troddes un- Men Finland fattade mod.
" I kamp der början av 1904, att kejsaren nu var åter hans folk.
som flytt. ” Det skulle våga sig på att inkalla en lant- stimulerande, det eggande, som ligger dag och att den skulle offra en hel i medvetandet, att ens eget folk, ens del av den självständighet Finland egen tid har fostrat stora karakttärer njutit inom ryska rikets gränser - kan icke överskattas.
den egna militären, posten och myn- En stor karaktär behöver icke ma- tet - för hoppet att i övrigt få Fin- nifestera sig så som Schauman gjor- lands gamla ställning bekräftad.
de det.
Men han var en stor karak- Undfallenhetspartiet, säger Estlan- t i ~.
Ju mer det hemlighetsfulla der, hade givit vår sak förlorad.
dunklet kring hans handling skingra- Eugen Schaumans skott mot Bobri- des, ju tydligare blev detta.
kov är alltså icke bara eller egentligen Hans handling, hans offer av sitt en utlösning av hat.
Han drevs inte liv var sällsynt medveten och klar och heller till handlingen i den övertygel- helhjärtad.
Han handlade under in sen, att bara Bobrikov kom bort skul- gen påtryckning eller suggestion.
Han l e allt bli bra.
Det visste han nog, jagades icke upp under hemliga sam an det fanns fler såna herrar i Ryss- mankomster, han avgav icke något han sedan land.
Men vad han ville var att av- storordigt brage för att sy- skära återtåget för sitt folk.
Det är i drevs aft infria tröst, icke sina trötta ögonblick ett folk tvingar nas feg.
Han ett stolt sinne att reagera som Schau- rid, icke heundran.
Ledmotivet i man gjorde.
Men den som så offrar hans planläggning av handlingen var sitt liv för ATT väcka sitt folk, måste att laga så att ingen a v hans anhöriga drivas av tron, att folket är detta of- eller vänner kom fast.
För att upp- I Eug parias Även parias ha fostrat en helig man.
Han kanoniserades för århun- draden sedan av själva braminema.
men nu är han glömd av alla andra än parias själva.
Då Gandhi och hans vän missio- nären Andrews nyligen voro ute p i en rundresa bland parias i södra In- dien, fingo de höra hans historia be- rättas.
Helgonet hette Nanda.
Han föd- des för omkring sexhundra år sedan av pariaföräldrar i byn Adhanur i Tanjoredistriktet.
En paris plikt är ren Om han såg eller hörde en få kniven; kände han känsla gå genom naturligtvis van vid att äta anima- lisk föda men inte att se.
när djur slaktades.
En gång i t han skämt kött och blev mycket sjuk.
Hans moder blev för- skräckt, hon trodde, att gudarna voro förtörnade.
Enligt familjens red sök- te hon blidka demonen Katteri genom att lova att offra en get åt honom Nanda blev bättre, sedan sjukan ra- sat ut.
Men nu måste geten offras Familjen har ingenting att köpa en get för, men i huset fanns en rar liten killing var Nandas älskling.
Den älskade Nanda si mycket tillbaka art r sjuk En dag medan Nanda sov, föräldrarna Nandas älskling.
När gossen vaknade fick han se skinnet Detta var hans första sorg i livet.
Han grät bittert och förblev otröstlig i många dagar.
Ett ga hopp om någon avgörande för- kan lätt få den mest hårdhjärtade fi- ändring av de industriella och eko- nansman att acceptera dessa idael teo- nomiska förhållandena.
Om man retiskt, såsom han accepterar alla an- ställer Fader vår, som i~ ledmotiv dra kristna ideal som v i predika Han fortsätter att sköta sina affärer enligt nå detta underkastade han sig en lång mammons lagar, medan prästen i ho- ensamhetens förberedelsetid.
Han nom ser en kyrkans son.
Genom vår underkastade sig misstydningar och brist på kunskap om de faktiska eko- förebråelser.
Han undvarade trösten nomiska förhållandena äro vi blinda och styrkan av likasinnades sällskap for vad som hinder inför våra ögon Han förfor pedantiskt noggrant I Om v i skola kunna väcka samvetena hans lådor funnos inga brev eller fo- i fråga om ekonomiska ting, måste vi tografier från vänner.
I hans vanor förstå fakta och lägga fram dem.
fanns intet polisen kunde ta fasts på När det gäller orätt på andra livs- som ledtråd.
En ung man gör icke områden nöja vi oss icke med att pre- det han gjorde utan inre kamp.
Den dika allmänna satser, Vi illustrera bestod han ensam.
dem med konkreta exempel UT livet.
De sista veckorna gick han och tog Hur kunna vi hoppas att väcka det adjö.
Men endast förtäckt.
ingen sociala samvetet i ekonomiskafrågor, förstod förrän efteråt, att han sagt om v i endast tala om kristna principer adjö.
Den dag d å h a n med revol- i allmänhet Om vi skola kunna an- vern i fickan pick att möta Bobrikov vändas av Gud i hans arbete @ att i senaten, åt han frukost och pratade frälsa människornas hela personlighet, med pensionatsvärdinnan som vanligt då är det inte nog att känna Kristi utan en darning.
väg i allmänhet eller mänsklighetens Intet visar att han tänkte på, att nöd, vi måste också känna de ekono- han utav sin handling skulle få en miska fakta.
oförgänglig ryktbarhet.
Men hans Men att tala, att predika är icke vilja att icke bli glömd tog sig ett nog.
Våra ord ha varit så många, så egendomligt uttryck i förhållandet till vackra så sanna.
att världen i sin den unga kvinna han älskat sen han djupa nöd icke, tror oss längre Vad var skolpojke, utan att dock från som är av nöden är handling.
Endast henne få mer än kamratlik vänskap.
genom handling kunna vi i det eko- Han arrangerade - hur förmäler ic- nomiska livet förkroppsliga tjänan- ke hans biograf - s i att hon under dets ande.
Och endast den är sam- tre födelsedagar efter hans död skulle arbetets ande.
Kan det Mi något få m bukett rosor med hans visitkort.
verkligt tjänande utan - jag tvekar Det tredje året bar adressen icke hen- att använda det stora ordet - utan nes flicknamn, han titulerade henne offer?
Om vi icke äro beredda att då fru och det nya namnet var en av gå offrets väg, vore det kanske bäst deras gemensamma vänner Ett bistert att icke alls röra vid de farliga &amp; " ~ vemodigt och rörande slut pi en kär- nomiska problemen lekshistoria i ofärdsår.
Och likväl.
Den enskildes hand- E. W. lande är icke nog.
Samfällt handlan- - en dag sin moder.
Offrar de också getter.
i Visst inte, sade modern, d e ber till sina gudar och knäcker kokosnöt- fer framför dem och offrar godsaker.
Varför skulle då vi offra oskyl- ögon och öron och alla andra lemmar dog inom en timma.
Somliga av Nan- voro lika braminpojkarnas.
das egen krets pingo samma väg.
De dar är inte lika våra, de Var kanske deras blod och hen- äldre i hyn, som voro uppretade på inte elaka som våra.
stomme olika?
Nanda, på grund av hans reformnit, En afton vallade Nanda boskap på förklarade nu öppet att epidemien var hämndgiriga och nöjer sig inte med mindre än blod och kött.
ett fält.
Några braminpojkar, däri- en hemsökelse från gudarna, dem M e n varför ber inte vi också till bland hans husbondes son, lekte i när- Nanda förtörnat.
De hotade honom gudarna som braminerna?
frågade den heten.
Under leken snavade denne med alla slags straff.
Till slut råka- vetgirige gossen.
och föll över en sten och började blö- de han också Ut för koleran, och de - S i dum du är, sade modem, h i - da kraftigt.
Han hade också vrickat älste voro glada att deras förutsägel- pen över blotta tanken, inte kan si p i - foten och skrek på hkälp.
Nanda ser sådo ut att slå in.
rias be till braminernas gudar!
Liknar skyndade fram, blev förskräckt när Nandas moder vacklade i tron och vi braminerna kanske?
Vi åter kött, vi han såg blodet flöda, men vågade inte hon sökte övertala Nanda att låta hen- dricker rusande drycker vi lever i gå ända fram Husbondens son kunde ne lova offra en get.
Men han var smuts.
lnte kan vi dyrka braminernas inte ens tåla att Nanda nalkades fö ståndaktig.
Varför skulle han ta ett gudar.
att hjälpa honom.
Han ropade fula liv för att rädda sitt eget?
Hans vän- - namn åt honom och kastade sten på ner vacklade också, men han sade: Nanda blev nertystad den dagen, honom.
Nanda blev träffad vid tin- Det ögonblick har kommit, som skall men sanningens röst inom honom blev ningen, han svimmade och sjönk sam- pröva vår tro.
Vi ha ofta bort inte nertystad.
Han angav ett löfte man blödande.
till Guden Shivas tempel och längtat att han hädanefter inte skulle berätta braminpojkarna hjälp:e aft få se honom.
Han prövar oss nu.
den sårade, men Nanda överöstes Jag skall endast bedja till honom, och med smädelser, Så snart Nanda åter- ni skall göra detsamma.
fick medvetandet step:, han upp och - Men vi är bara parias invände gick hem i djupa tankar.
hans blod de.
han är braminernas gud.
Då sva- var likt braminblodet och allt annat rade Nanda: braminer och parias äro Men hur skulle hans böner nå dem, blod Men varför var braminpojken eft i Shivas ögon Låt oss bedja till när han icke var lik braminernas gos- så otacksam och övermodig?
Om honom.
De lydde och bådo så gott de sar.
Hädanefter skall jag aldrig Gud hörde sådana gossars böner, var- kunde förtära kött eller rusande drycker, sa- för hörte han inte Nandas?
I andra ändan av byn hade de älste de han till sig själv, Han hade så of- Avgörandet nalkades.
Nanda var samlats till en högtidlig sammankomst ta hört sin moder tala om karma.
en nästan vuxen ung man och han De förbannade Nanda och önskade - som ting.
Detta liv, det de högre kasterna ha tvingat honom att föra, medför också andra vedervärdigheter.
Han måste hålla, sig borta från de renas bonin- gar.
han iter kött, han dricker orent vatten a h förtär billiga rusdrycker för att glömma sitt elände.
Gossen Nanda var lik alla andra av sin klass utom i ett avseende God hade givithonom medlidande med dju- Jesu Kan kyrkan, kunna lärjungar, göra någonting för att bryta kapita- lets allmakt och omvända det till att arbeta till människornas sanna bästa?
Det är inte nog att predika höga ideal styres av viljan till vinst, finns det fö- som människornas ledstjärnor.
Man dustriell demokrati, kooperation i så- svärd hade genomträngt hans - - - - andra - nu skådat
UNGDOM Av ANNA BJÖRKMAN I. Födelseminne At Gossen - A.D.S.
På dess 2:dra års födelsedags Firande den 17:de Februari år 1862.
Liksom en Blomma i sin Vår Hvars knopp skall frukter bära, Så börjat ne dis i vilket den alltförskönande manen svepte hedemarkerna.
Mjuka drogos linjerna opp - milt utsudda- de av denna skammens boning, som skökan lämnat för stadens grän- der, där många a v ortens ynglingar sökte henne.
Den gamla mumlade för sig själv, medan hon på varsamma fötter träd- de ut i köket.
Hun hade glömt ta in vatten.
Ingen natt sov hon utan att såen var fylld, ett av alla dassa otillräckliga försiktighetsmått, med vilka v i varna v i r tillvaro.
Ty vil- ken brand släckes väl av ett par sko- por vatten?
De tröstande goda va- norna släppte hon aldrig.
Inte skulle vi bespotta som gråa och vardagliga alla dessa omsorger.
Huru skulle vi kunna leva.
om ej vårt liv fick me- ning av dem om v i ej åtminstone har och slutar du Två år, Ett annat går till möte.
Skänkt af din For och Mor.
Ett krokigt finger strök damm från den gamla björkramen kring kistebre- vet.
Ett rynkigt ansikte böjdes mot texten, som blinkande ögon lätt tydde trots den fallande skymningen.
Hon kände den, för hon var Mor, som låtit pränta den i t sitt enda barn.
Far vi- lade under torvan p i den lindomsusa- förströddes av dem?
de kyrkogården bland förstummade Klinkan lyftes från halvdörren.
släktingar och vänner.
Skulle nu Rysande steg hon ut i ” daladygged ”, också Algot med skam sälla sig till som mildrade även alla ljud, tyst denna tysta skara?
Han som sov kunde hon sänka spannen i det mör- därinne å bädden i kammaren, hade ka brunnsdjupet.
farit vill pi många vilda stigar.
Till Hela tiden, medan hon återvände sist fanns för honom bara en väg öp- till tavlan i stugan, mumlade hon, så- pen.
Till vem skall en förlorad son kert över den sköna Amalia.
Hon vända sig, om inte till mor?
tänkte inte på, att hennes gosse ock- Hon var ju inte säker på hans så smakat en ursinnig glädje i hen- sjukdom.
Hon visste inte, varför nes breda famn.
Hon såg honom detta smärta, unga träd knäckts, knappt som en skrattande, blåögd ung stunget av maskar.
frätt i roten, pres- sjöman, vilken följde en jäntas vag- sat p i livets safter.
Men den gamla gande höft.
Hon betrakfade honom förstod, vad den kunde vänta, som städse som en tvåårig krylltopp.
ett lärt sig leva av sköna-Amalia.
Hen- kränkt barn.
kanske se alla mödrar nes trötta ögon lämnade kistebrevets så.
Måhända se de i oss fula, oreger- blommande snirklar och sökte genom liga vuxna bara den varma lilla rutan konturen av en stuga i fjärran.
ungen.
Svagt trädde den fram ur det silver- När hon åter stod vid tavlan, tänk- te hon visst den bittraste av alla en mors bittra tankar: kanske hade det de kan ernå vad den enskilde icke kan varit bättre, om gossen Algot Daniel ” Kyrkan ” kan icke gripa sig an med Schock fått dö i den där förfärliga ekonomiska företag, men han kan in- strypsjukan, som höll p i att släcka spirera dem.
Hon kan sända in i det den lilla flämtande livslåga hon vär- nat med förtvivlade hinder.
ekonomiska livet människor med sam- arbetsvilja, människor, som längta ef- ter broderskap och äro redo tilt offer.
Till sist ännu ett ord: Det ligger en fara i ordet ” kyrkan ”.
V i kunna så lätt dölja oss bakom det ordet och säga: kyrkan kan inte göra det eller det.
Om vi som individer, som Kristi lärjungar, i stället för att vänta på kyrkan, göra vad Kristus väntar av oss, så kan det hända, att kyrkan för- mår göra mer i n v i nu vänta av hen- ne, till förkroppsligande av Kristi an- da i det ekonomiska livet.
Natanael Beskow.
11. nom.
att det kunde vara tryggt för Den gamle gick i sin trädgård.
Den en fattigmans Dotter att ha ett eget stod vacker.
Till denna avlägsna gott bo Men nu, nu syntes honom gården n:r 14 som ett försmått para- trakt kom våren, när sommaren nal- dis.
kades bättre lottade bygder.
Därför Mari hade ju ändå inte stannat hos blommade här mot midsommar pingstlinjs och tulpan, hanakamm och honom.
Hon längtade från denna pärlhyacint.
Alla bäddar lågo plane- öde by med dess stela bebyggare.
Vin- rade, överskådligt inrutade i vältuk- terstillheten lade sig för bröstet på tad buxbom.
Symmetriens logik be- henne.
En tystnad, endast avbruten härskade den l i l l a anläggningen.
Gam- av rävaskall och vildmarkens andra la äppelträd stodo i skuggiga rader läten.
Hon ville bort och utveckla p i gräset, två klippta jasminer vak- sin flinkhet.
Hon ville ut och lära.
tade den prydliga ingången.
Det gick lätt för henne att få plats Ingen främling såg väl, vad denna i socknens mest ansedda by.
Där trädgård kostat dess grundare.
Här- tjänte han runt hos alla familjerna, ute p i sanden fick jord och tång hos baronens, hos prästens, hos kro- blandas, innan tamörterna kunde spi- nofogdens.
Denna nomadtjänstgö- ra.
Till en början frodades det, som ring f i r icke tydas som ett bevis på endast krävde grund yta.
Men så en hennes gärnings bristande halt.
Tvärt- dag, när rötterna sökte sig i det om, alla slogos om henne.
Och hon skumma jordmörkret, träffade de visste, att vart ställe har sin lärdom rödsand och vissnade ner.
Så blev att ge.
det att gräva upp alltsammans igen Sist fick hon en anställning, som och borra sig djupare i marken.
Nu arbetade han inte med samma gjorde fadern stor på sip.
Hon blev husförestånderska hos den nye bank- gamman i sin örtagård.
Hans bästa blomma var bruten.
Hans dotter kamrern.
Fadern berättade för vem som ville höra, att två prästdöttrar satt i stugan och vaggade ett oväl- från Västergörland sökt befattningen kommet barn.
alla de andra, vilka svarade Ändå hade han kunnat vinna mån- på annonsen.
Men Mari hon blev er- ga män, som inte bara velat väcka de möjligheter, som slumrade i hen- bjuden, fast hon v alls reflekte- ten unge till envåldshärskare, som tog Dotterns hela tid från fadern.
nes sköte utan ock ge rum och värn rade Nagg till Mari hystr han väl inte.
Resten känna vi alla genom livet åt ett väckt liv.
Vacker hade hon och litteraturen.
Hon hade fått äk- Dottern var den förförda, det var den varit.
A v en rätt ovanlig skö tenskapslöfte, f a s t jag vet inte, om bild han en gång för alla skapat sig därute bland hedborna.
Hon var mörk, han var så späd och fin.
hon ämnade begagna sig av det.
Det och fasthöll.
Visst var det inte lätt också till sitt väsen.
Och glad, strå- låg inte för henne an tvinga sig pa att motstå husbondens röst.
Men art lande glad.
Ännu sjöng hon för den någon mot hans vilja, det skulle då hon kunde älskat, jag är rädd älskar, föll honom aldrig in.
Han som själv lille, men rösten klang allt vemodig.
varit för pågens skull.
blomstrat och lämnat frukt med njut- Många trängdes omkring henne, Så kom där en gåradotter.
Han ning, kunde aldrig sätta sin flicka i t o. m. en gåraman.
Fadern kom så och hon reste ut på heden, där Mari relation t i l l detta senare begrepp.
grant ihåg, när hon hade varit och funit skydd.
Fars hus s i g gärna För honom var hon hans bästa blom- ” skådat ”.
gäster, men nog var det besöket på- ma, som brutits av en hård hand ” Stället tycktes jag om ", sade hon, kostande för värdfolken.
Saken ” och barnen tycktes jag om ".
man- gjordes opp vid vaggans gång.
Den Många andra sågo henne som fjäri- nen hade varit gift förut, " men jag rika köpte mannen fri.
Maris far len, vilken fått stoft på sina vingar.
kunde inte li han. ” Så hade hon sett visade gammaldags förtänksamhet p i fadern med sina brunglimtande och klokhet.
4,000 silverpenningar ögon a h så hade de skrattat samman.
räknades detta lilla l i v värt.
Mari Sen var det inte mer tal om den sa- såg, att pågens far stal sig fill trägna ken.
Innerst tyckte nog den gamle, blickar p i sin avbild, vars lilla hu- att det var härligt få behålla henne, vud stack opp bland dyorna.
Men om också hans kloka huvud sade ho- ändå låtsade lion inte se handen han räckte henne till avsked i den skum- ma förstugången.
Hans utvaldas fingrar mötte hon med sina pi allmo- förutom vis.
Så snart de tre sönda- garna gått, firade de två främman- de bröllop.
gens Och nu gick den gamle här och grämde sig.
Om han åtminstone kunde låtit sig övervinnas av den lil- andra morfäders vis.
Men till sägandes, han kunde inte le på riktigt li barnet.
Det stod nog också klart för dotterna.
Inte för att han aparkade till vaggan öppet eller i hemlighet.
Om pågen det ringaste liknat Mari.
Men han släktade helt på fadern.
En dryg främling hade de fått i huset, en tjock, ljus, slö li- sade E en skymt av de brinnan- han sade t i l l sina vänner, att han bonden pick till logen och såg till sin de ljuden, och av de tillbedjande h a n att re Nataraja och bli b o n d e n att Nanda gjort många Men mans och många dagars arbete ensam rorna.
Men gudabilden såg han icke, friad från död och omfödelse.
ty en stor tjur av sten solde guden en av hans kloka vänner sade till ho- på en natt.
Det var just på denna från hans åsyn.
försökte nom: vi äro ju ännu tjänare.
Vi ha plats, som den stolte husbonden då s.
Hans kommit hit p i en ledighetsdag men in- han var pojke, vägrat att se på Nan- fattiga att köpa en get, men tag så från alla hill men h välluk- te kan vi bli borta längre utan att frå- da, som ville erbjuda sin hjälp, och mycket av ägodelar, som behövs sorg var gränslös.
R honom och ga vår herre Nanda vände ögonblick- slagit honom med en sten vid tinnia- för att köpa en get att offra demo- ternas ljuva doft kv ligen tillbaka.
Men hela dagen tänkte gen, där han ännu hade ett ärr.
Allt han blev halvt vanmäktig.
" en.
Ack.
jag air en paria och en syn- han blott p i Nataraja.
H a n släppte detta drog nu genom husbondens min- Nandas böner hade blivit hörde.
Han hade icke sovit under natten, han dare, och mina synder ha tagit gestall ibland sitt arbete och betraktade solen en, a h tårar av ånger tvättade allt högmod från hans hjärta.
hade varit försänkt i bön Till slut av stenoxen, som döljer guden för för att där beundra gudens dans.
Hans herre blev upprörd och kalla- Omfamna mig, min Nanda.
sade hade en uppenbarelse.
Guden Shiva mig, ropade han och föll i trance.
När i templet Tiruppunker hade visat sig han vaknade, se då hade stentjuren de honom till sig.
Vad betyder den- han.
Förlåt mig och välsigna mig.
Men Nanda drog sig tillbaka och för honom och välsignat honom.
Där- till allas häpnad böjt rig i t ena sidan, na galenskap?
Längtar du efter pi- på somnade han, och när han vakna- s i att Shivas bild syntes helt och hål- skan?
sade enkelt: d u är min herre och jag Du skall icke be mig om Han svarade: jag längtar att se Na- din slav de upp var han frisk.
När han be- let.
Ända till denna dag står stentju- rättat sina vänner vad som hänt ut- ren i Tiruppunker inte mitt fram- taraja, tillåt mig att gå, så skall jag förlåtelse, men låt mig gå till Chi- dambaram.
för Shiva utan är en smula böjd åt snart komma igen.
brusto de i jubelrop och pris t i l l Shi- Tillåtelsen gavs av ett ångrande ena sidan.
Det var guden.
som åstad- Hans herre sade: har du glömt, att va.
hjärta, och nästa dag voro Nanda och Men Nandas moder hade i sin tur kom detta av medlidande med Nand.,.
du är en paria?
AV tacksamhet fortfor Nanda och - Nej, men guden i Tiruppunker hans vänner vid Chidambaram.
2,999 offrat geter och sjöng också lovsånger De t i l l Shiva.
Nanda tänkte nu göra en hans vänner att oavbrutet offra läder var en gång nådig mot mig, och jag tempeltjänare vaktade templet.
pilgrimsfärd till Tiruppunker för att och välluktande kryddor t i l l bramin- kan nog också få se Nataraja, sva- togo emot gåvorna men avvisade bö- nen att Nanda skulle få se guden.
offra tacksägelser fill Gud, som templet.
De bevistade också tempel- rade Nanda.
räddat honom.
Hans krets hade nu festerna fast p i vederbörligt avstånd.
De vise männen i hyn förklarade Nand.
omtalade det skriftställe, bra- helt givit sig under hans ledning, var- Vid en av dessa fester hörde Nanda för Nandas herre, att Nandas galen- minen visat honom, men de sade, att av följde att han kunde samla nog en bramin berätta om guden Nataraja skap var braminens fel, som lovat ho- det icke kunde uttolkas så SOm om gåvor a t t medföra.
De togo stora lä- rid Chidabaram.
Nanda lyssande iv- nom frälsning genom Nataraja.
Låt en paria finge se gudens ansikte.
Nan- derbitar och även en parfym, som an- rigt till berättelsen En sak gick rakt honom gå, så kommer han klokare da satt hela natten utanför tempel- måste han skör- muren och had.
vändes som o f f e r t i l l guden.
Därtill t i l l hans hjärta: den, som ser Natara- igen.
Ja, men först usbonden.
Nanda Tempelprästerna hade alla samma några kokosnötter och hananer.
De ja, han når till andra stranden av li- da sex fält, s och gick genast t i l l dröm den natten.
Nataraja visade sig badade och insmorde sina kroppar vets hav, även om han vore en tschan- dansande av gl i handen.
Före för dem och sade: Nanda, Parian från med helig aska och vandrade så fill sala.
Dessa ord vore nektar for ho- fälten med sin nom, och han frågade otåligt brami dagbräckningen var han tillbaka och Adhanur, har p i min befallning kom- Tiruppunker.
När de nått templet de tre gånger runt och sände nen var helgedomen låg.
Den låg en- sade att grödan var redan i logen.
mit för att se mig.
Hans kärlek till är gränslös.
Gör hans kropp bud t i l l prästerna, som skickade sina dast en dagsresa bort.
Och är det Husbonden kunde icke tro det: de må- mig ren och för honom till mig.
Präster- tjänare att mottaga gåvorna.
När riktigt säkert, att Nataraja även fräl- ste ha skaffat dig medhjälpare.
presenterna voro överlämnade, Ja, braminen Jag har arbetat hela natten utan na samlades för att tolka drömmen.
V i måste lyda Natarajs- befallning, hjälp sade Nanda och endast den p ?- parias framför tempelgrindarna för och visade på stället I skrifterna.
Nu ville Nanda skynda norrut, a h de guden Nataraja hjälpte mig.
Hus- sade en.
- Men han är en paria, och att få re en skymt av gudabilden.
Nan- bans död.
Nandas stackars moder da kunde föll ett lätt offer för deras onda råd- slag och sade: jag medger, att min son har farit vilse, och att v i höstat fruk- terna av hans galenskap.
Vi är för mina - - - den - +.
stodo tschandalas?
sade hjälp vi måste göra hans kropp ren, sade en annan.
Bäst att hada honom i den heliga floden, sade en tredje.
Men en annan: Han måste brännas till aska och askan tas till Nataraja.
En god- hjärtad präst sade: låt oss inte ta det för bokstavligt.
Även kospillning, bränd till aska duger.
Men andra vil- le straffa parian för hans övermod och höllo på att Nanda måste renas i eld.
När Nanda hörde detta, dansade han av glädje och had dem göra bålet - iordning.
- Även om Nataraja bränner mig til aska, sade han till sig själv, så gör han det därför att han finner det va- ra veriet.
bästa sättet att befria mig ur sla- Så badade han i den heliga floden och smorde sin panna med helig aska.
Med våta Kläder svegta om höfterna vandrade han tre gånger runt elden, hälsade tempelportarna och sprang in i lågan med en bön på läpparna och glädje i hjärtat.
En stund rådde dödens tystnade, se den höjdes ett glädjerop.
Nanda kom ut orörd, och hans kläder dröpo allt jämt av vatten.
Braminerna hade lidit m Forkros- förödmjukelse.
De hälsade Nanda och ledde honom till Natara- bild.
såg Nataraja, fer- sjönk han beskådande tills han blev ett med det höga väsendet.
Nanda, parian, är no en av de tre gånger tjugo och tre helgonen i Ta- millandet.
Hans bild tillbedes liksom andra gudabilder.
sande jas Då Nanda '
De arbetsgivare, som uppträdde.
vo- skilt vilar över dem.
Kyrkan fördö- voro för fredsvänliga.
Båda dessa III.
m från Amerika.
England och Tysk- mer konkubinat utom och inom äk- uppfattningar gåvo anledning till pas- Frågorna.
land och varandra lika som bar.
men tenskapet (?)
och fördömer barnbe- sionerade uttalanden.
Amerikanarna frågor, som diskuteras, ha varit utmärkta här.
Ledaren av världsin- gränsning, som antisocial och anti- trodde, att kyrkan genom ett klart II.
uppdelade på följande sätt: dustrier blir en internationell och in- kristlig~ medgivande dock att det kan ställningstagande kunde haft i sin Den bortkomna himmelen.
Kyrkan och tressant typ.
Endast verkligt begå- finnar undantagsfall, över vilka endast makt nit ropa bort krigen från.
jor- D e industriella och ekonomiska pro Konferensen är samlad kring ett dens yla, inom de kammande hundra vade människor kunna fylla de min- Gud kan döma.
gärningarnas program, lämnade lä- blemen.
gahanda krav som i vira dagar stäl- Kyrkan fördömer skilsmässa och åren.
De ville jämställa krig med De mordiska och sociala proble- las på en sådan person, därför blir ran åsido.
Sven Lidman i Evangelii förklarar äktenskapet oupplösligt och mord.
Härold och Richard Nordin i Dagens men, vari ingår nykterhetsfrågan det ett urval.
Typen är mondialt sko- skilsmässa tillåten endast i fall av äk- Tyskarna använde tillfället till att Folkens internationella förbindel- lad, med tränad hjärna, van att här- tidning ha båda beklagat denna kon- tenskapsbrott (Att detta sista med- göra den stora offensiv, som den ferensens praktiska läggning.
Även ser, vari ingår fredsfrågan och ras- fatta stora beslut.
Han får ett gir ande icke skulle lämna tillräcklig uppmärksamme iakttagaren under från konferensens egen talarstol har frågan.
självförtroende, men är för högfär- marginal, kan jag för min del icke konferensens lopp kunnat ana sig till För var och en av dessa frågor har dig att vara skrävlig.
en gång en undran skymtat, om man finna.
tyvärr, tyvärr.
denna grund var i görningen av de ständiga små srafflöst kunde lämna den eskatolo- m kommission på förhand utarbetat Vad arbetsgivarerepresentanterna ger möjlighet för alla.
som vilja skil- oroande framstötar Tyskland gjort giska tanken åsido.
Ilet är i alla fall m rapport med uttalanden, men då på kongressen hade att säga var det, jas och för många, som icke vilja det.)
vid allafrågor, som varit uppe.
D e - märkligt att man gjort det i så hög konferensens eniga anslutning till dem att vi veta mycket väl, att det är en legationen hade försummat intet till- grad.
Icke ett ord om himlen rom är otänkbar, kommer det icke att rö- fördel för oss, att ha en belåten arbe- Fru Otfried-Müller ur tyska riksda- fälle a t t tala mot Versaillesfördraget, gen inledde och ställde upp ett m o n - utjämnande faktor för dem.
som icke stas över dem.
tarstock.
Man kan inte ge oss normer Dawesplanen och ockupationstrupper- Diskussionen om de industriella och för hur vi skola ordna det med arbets- liskt program, som hon väl icke själv få ut sitt goda i denna världen.
Inte kan drömma om som utförbart: sam- nas bordeller i Rhenlandet.
Men nu ett andetag, d vitt jag hört på rätt ekonomiska problemen gav allra mest tid, löner, bostäder, välfärdsinrättnin- kom det stora angreppet.
Ni kan ta- ma moral för män och kvinnor.
Inga om att den enskilde som blivit frälst ett intryck av vånda.
av att man icke gar.
Det går inte an att tynga en sexuella förbindelser utom äktenska- la med menlös jämvikt om fred, ni.
lättare bär bördan av den moderna till- vet sig råd med den oss över huvudet industri så mycket, att den går under som är tillfredsställda med freden, så- pet.
Ingen prostitution alltså.
Mono- växande industrialismen och proble- varon i ett hårt själlöst och föga Ix- i konkurrensen, då blir eländet än gamt äktenskap.
Ingen frivillig barn- dan den är.
Det kunna icke v i.
Vi men I dess följe.
Man diskuterade talt arbete.
större.
Arbetsledaren är icke en lat rucka under olidliga bördor.
Vi ve- enligt rapportens ledning hela tiden utsugare.
Han är den nödvändige or- begränsning.
Detta går alltså icke längre.
Kyr- hur man skulle göra det bästa möjliga Kommissionens och fru Otfried- ta, att det finns missförhållanden, som kan kan icke nöja sig med att peka av de nuvarande förhållandena, icke ganisatorn, ledaren, initiativtagaren.
Müllers uttalanden framkallade form- endast krig kunna rätta.
V i anse Na- Han skall vara som en herde för sina uppåt.
Den får se sig omkring.
Den liga explosioner från Amerika och tionernas förbund m n en väktare av hur man skulle kunna bryta med dem får får inte ens nöja sig med den enkla- i båda fallen från.
präster- Versaillesfredens orättvisor, avväp- Den, som äger något, skall betrakta Men det är just vad arbetarna inte Australien.
re privata barmhertighetsverksamhe- nade i en väpnad värld vänta vi p i sig som Guds förvaltare och männi- vilja ha.
De vilja komma fram till en ligt håll.
Här blev sannerligen den den utlovade allmänna avväpningen.
ten.
Den måste syssla med de sociala skornas tjänare.
En priviligerad nya världen på en vital punkt kon- helt annan myndighet och mogenhet problemen i deras stora sammanhang.
Talaren var anilinröd av upphetsning, ställning fritar ingen från plikten att än de haft.
Ile skulle icke varit be- fronterad med den gamla, ett nytt En talare gav kyrkans situation i och hela delegationen agerade som tänkande med det gamla.
ny ansvars- några få ord.
då han sade, att bibeln tjäna.
Detta kan betyda mycket.
Om låtna om de hört dessa arbetsgivare, känsla med gamla dygdebegrepp.
Re- kör med inkast och applåder.
Däri- de stora trusterna bli guds förvaltare icke ens fruktar jag, med mrs Cad- gav inte bokstavliga föreskrifter f o r verend Cocketts inlägg, som vi offent- från dock undantagna de tre delegera- och bankerna bli människornas tjä- längre tid framåt, än det första år- nare.
och förmögna lösdrivare även de bury.
Säkerligen är Cadburys chok- liggöra nästa vecka, ger våra läsare de, som utvalts direkt au den interna- ladfabriker så föredömliga, som mrs hundradet.
Hur Kristi lära skall över- tionella kommittén.
ställas inför en arbetsplikt, då blir det Cadbury lät oss förstå att d e äro men en glimt av, hur en inhr-ande tid rättar till modernt språk, det får den Denna uppfattning står ett par nu röka a n finna ut.
Det är vad den annorlunda i världen.
Men det kan omigen: det är m ny produktionsord- ser p i könens förhållande till varan- streck lägre än den officiella politik, dra.
också betyda ganska litet.
ning arbetarna vilja ha för att uthärda håller p i med nu.
och den har det som den nuvarande tyska regeringen I fråga om lönesystemet uttalades med hela det industriella livet.
inte lätt.
företräder.
Den må vara representa- sympatier för familjelön såsom ett Arbetarna hade inga andra - re- tiv för de evangeliska kyrkosamman- Men fastän den sysslar med prakti- medel att åter göra familjen till den slutningar, rom utvalt delegationen, ska spörsmål, kommer metafysiken ekonomiska enhet den en gång var sentanter än ett par tyska fackföre- ständigt in.
Ibland bara metafysiska Fader Tribe från England påstod.
att ningssekreterare av högst borgerlig Då den tredje kommissionens rap men hor icke betraktas som represen- tativ for Tysklands kristna.
Jag hör- talesätt, oförmedlade i ganska världs- varje barn kostar 500 pund, innan det typ.
port om kyrkan och de internatio- Om avfallsprodukterna, som hopa nella förbindelserna skulle diskuteras, de m tysk försöka förklara för en liga anföranden, som fullfölja natio- blir så stort, att det kan gå in i indu- delegationens upprädande, nella politiska avsikter.
Ibland verk- strien och förtjäna sitt bröd.
Därav sig under det maderna industriella li- I i fyllde- akademien till sista plats.
svensk liga ansatser till ett övermänskligt tän- betalar familjen 300 pund och staten vet, talade pastor Bodelschwing från Spänningen hade hela tiden varit som väckt en pinsam uppmärksamhet.
kande, en vilja att lyfta upp alla våra resten.
I hans anförande kom ordet de eländas sud, Betel i Tyskland.
Han stor inför frågan, hur kommissionen Betänk, sade han, att rapporterna för stackars problem upp till Kristi ford- barnbegränsning birth-control, upp för isste bara ett råd: bort från industrien som representerade medeltänkandet, juli vira en import, som med 400 mil- och storstäderna, tillbaka till naturen.
skulle ställa sig till kriget.
Det blev, lioner överstiger vår export.
hur skall rande och farliga nivå.
första gången.
V i härdar icke ut med detta l i v!
det ta vägen för ors?
Ja, ingen be- ibland m plötsligt uppflammande I diskussionen o m samarbete mel- Barnarbete fördömes under en ii^ som man kunnat vänta.
inte någon strider, att Tyskland lider svårt un- leda vid allt talande.
Det hjälper dock lan arbetare och arbetsgivare, kapital skild diskussionspunkt, och arbetslös- klar pacifism.
men uttalandet innehöll d i r krigets följder.
Dessa männi- en överraskning, som särskilt påpeka- inte, säger m i n.
Det hjälper inte att och arbete, kommo egentligen arbets- heten diskuterades under en annan.
des av professor Köhler från Zürich.
skor, som kanske inte varit ute bland tala om handling.
att tala om offer.
att givaresynpunkter fram.
Svenskarna: tala om kärlek.
V i måste leva det.
doktor Beskow, kyrkoherde Hallèn Många talade om dess vådor för sam- Det visade sig nämligen, att resolu- folk sen 1914 och samlat på bitterhet hället och de olyckliga.
som träffas tionerna i do tre språken ta sig olika sen dess, kunna också behöva lätta Samtidigt är.
dock själva kongressen, och fröken Hesselgren, voro nog de, därav.
M e n det är ganska betecknan- sina hjärtan.
Men oavsett att det de själva samvaron här redan den full av som yttrade sig mest radikalt och inpå ut på den väsentliga punkten och att de, att något förslag till botemedel icke genom det sätt de använde uppnått det franska uttalandet är klart paci- absolut tillfällen till handling, till offer av eg- verkligheten.
Den senare påvisade, motsatsen av vad de tänkt gavs annat än det, som framkom från.
fistiskt, medan de engelska och tyska na intressen och kärleksbevis, man att det icke är nog med att ge arbetar- en ivrig ung engelsk präst: a t t kyrkan versionerna lämna en bakport öppen, sig och satt fienderna vapen i h i n - ser dessa tillfällen lika tydligt.
na en dräglig r a m för arbetet.
Själva skulle utlysa en fasta for att visa h u t derna hur äro de hjärnor beskaf- genom vilken alla k r i g kunna komma som man ser människorna som än t a dess natur är av den arten, att det allvarligt hon tog problemet.
fade.
som ur de lidanden kriget for- in som tillåtna.
upp och begagna dem än låta dem lig- enerverar Genom den form för av- orsakat dem, dra den konsekvensen löning som kallar ackordsarbete, ska- ga och sätta sina fötter på d e m.
Det heter nämligen i de engelska att de måste hålla p i kriget?
Skulle pas m hård tävlan arbetskamrater Diskussionen om de mordiska och och tyska resolutionerna, att krig som Tyskland kunna förbättra sin handels- emellan.
Om den enas förtjänst kan sociala prohlemen blev mera Iivaktig medel att lösa internationella strider balans eller höja folkets alltför låga minskas p i grund av den andras lång- med fysiskt vild.
förbundet med samhet, kan det b l i fientlighet.
För om än den industriella, men så k o m Heimtücke und Lüge, guile and lying, standard med ett nytt krig?
Det är ungdomens räkning rekommenderade ju också frågan om könens förhållan- äro oförenliga med Kristi Kyrkas an- väl inre på den vägen - och det har hon den i Sverige prövade metoden de till varandra upp i detta samman- da.
Är det meningen, a n krig äro ju också den ansvariga regeringen sagt ifrån - som Tyskland kan Ihop- att sända bort ungdomen, när det kan hang.
tillåtna, om de föras på mera morali- pas f å sitt läge förbättrat.
Kommissionens uttalande på denna gå, på ett par månader från fabriksli- ska grunder, frågar nian sig ovillkor- Det sade ju också den fransman.
vets isolering och ensidighet till folk- punkt hade verkat utmanande på åt- ligen.
Vidare följas de resolutioner, högskolor, där de få möta andra slags skilliga kongressmedlemmar.
Det he- som fördöma angreppskrig och förma- rom gav dem ett svar väluppfostrat människor och en annan värld.
Hen- ter där, att kyrkan icke kan erkänna na kyrkan att göra allt för a n arbeta och nobelt u h därför förkrossande.
ner anförande framkallade från ord- några andra i n äktenskapliga förbin- för skiljedom och nationernas för- Ingen av oss är nöjd med förhållan- föranden den anmärkningen, att det delser, vilket är naturligt.
Men sam- hund, a~ en resolution i de engelska dena sådana de äro.
sade han.
Men var en glädje att de kvinnliga talarna tidigt fastslås att äktenskapets huvud- och tyska versionerna, som talar om var inte så pessimistiska.
K o m med i voro så förträffliga.
även om de voro sakliga uppgift är barnalstring.
I den varje folks medfödda rätt att försva- Nationernas förbund och låt oss ar^ engelska översättningen står det att ra.
ra sig mot angrepp eller förtryck.
beta gemensamt.
V i räcker e r han- I frågan om samarbete mellan arbe- Guds välsignelse ofta vilar över barn Denna sista resolution finns icke i den den.
tag den.
Denne talare hade hela konferen- tare och arbetsledare hade kommissio- rika familjer, i den tyska att den sär- iranska översättningen.
nen yttrat.
att visserligen måste de Amerikanarna lik-om den schwei- sens tydliga sympatier.
Men dessa dugliga alltid ha ledningen, men ram- ziske professorn voro djupt missnöjda tyskar togo inte handen, de höllo rinn tidigt måste man allvarligt behjärta med dessa resolutioner, för oklara, fortfarande bakom ryggen.
Man ha- arbetarnas önskan att få någon del i svävande på målet i fråga om krig de väntat sig någon hjälp frän presi- företagens ledning.
Deras kontroll De voro inte det fredsbudskap värl- diet.
Men den kom inte.
Diskussio- bör särskilt få gälla de områden, där den väntade.
Tyskarna vom lika nen förblev oavgjord utan verkligt de ha vitala intressen.
missnöjda, därför att resolutionerna slut, och utgjorde p i intet sätt något svar på den stora frågan om kyrkans ställning till krig a h fred.
lidande kändes blott som m dov och stone en hit bröd.
Det skall göra er papperet i sin hand.
Allt var förbe- (57) Problemet om raserna kom därefter mekanisk tyngd.
Det var av s i rin- gott.
rett och han hade endast att fila av upp.
Men om den mera i nästa num- ga betydelse, hur allting ändade.
Det Mannen talade med ett besynner- järnstängerna.
Hur många var det?
mer av Tidevarvet.
Elin Wägner.
enda, som hade något att betyda, var lip allvar och lyfte ett stycke bröd Två fyra.
men de måste filar igenom a t t bli besparad en outhärdlig R O M A N från tallriken.
Nu vaknade konspi- på två ställen Hur hade Gemma och och antingen lättnaden kom i form av ratören i Getingen.
Han anade ge- Martini lyckats ordna allt så hastigt av förändrade förhållanden eller genom nast.
att någonting var gömt i brödet.
- förklädnader.
pass och gömstäl en?
en förlamning av känslolivet, var det- Jag skall äta det så småningom, De måste ha arbetat som lastdjur E.
L.
V O Y N I C H samma.
Kanske skulle det lyckas ho- sade han vårdslöst.
Och det var hennes plan rom utfördes.
nom att rymma.
Kanske skulle de Dörren stod öppen och han visste, Han skrattade m smula åt sin egen (Forts.) döda honom.
i vilket fall som helst att vartenda ord kunde höras.
dårskap.
Det betydde ju ingenting Getingen hade för sin del återvänt skulle han inte få återse padren.
När dörren åter var låst, och han vems planen var, bara den var bra till fästningen i ett tillstånd av ner- En av vaktarna kom in med kvälls- hade försäkrat sig om att ingen såg men han kunde inte låta bli att glid.
vös upphetsning som gränsade till hy.
varden, och Getingen blickade upp honom.
tog han upp brödet och smu- ja sig Over, att det var hon som kom.
steri.
Mötet med Montanelli hade med tung likgiltighet.
lade sönder det Han hittade vad mit på den idén att han skulle begag- prövat honom till bristningspunkten, han väntat, en bunt med små filar.
na sie av den underjordiska passagen.
- Vad är klockan?
och den sista gmenheten om cirkus- De voro insvepta i ett papper, på vil- Planen var, att den vänligt sinnade — Sex, signor.
Jag kommer med föreställningen hade yttrat?
i ren de- ket några ord voro skrivna.
Han vakten, som kallades Syrsan, skulle er kvällsvard.
speration för att f5 slut på ett sam- slätade ut papperet och har det fram i låsa upp järngrinden, som ledde från.
tal, som skulle ändat med att han Han betraktade med vämjelse den den smula l j u s rom ännu fanns kvar.
gårdsplanen t i l l den underjordiska ilalluktande.
halvljumma röran och “ Dörren är inte låst, och det är in- passagen.
Getingen skulle fila av brast ut i gråt.
Han låg till framemot aftonen utan vände bort huvudet.
Han kände sig te månljust.
Fila av stängerna så järnstängerna för fönstergluggen, ri- att röra sig, utan att ens tänka.
Ef- även fysiskt illamående, och åsynen fort som möjligt.
och möt oss i passa- va sönder sin skjorta i remsor och ter morgonens häftiga rörelse, hade av födan gav honom kväljningar.
gen mellan t v i och tre.
Detta är fläta dem till e t t rep, medelst vilket han nu försjunkit i ett underligt, Ni blir sjuk, om ni inte äter, kanske vårt enda tillfälle. "
han kunde fira sig ned till den östra halvt apatiskt tillstånd, och hans eget sade soldaten bråskande.
Tag åtmin- Han skrynklade feberaktigt ihop muren.
(Forts.) Den lyssnande kyrkan De - Getingen smärta, - —
