# ID: svediakorp-per3250
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,029
# sentences: 491
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 34.
3 årg.
1925.
N:r 34.
22 aug.
Tidevarvet N:r 34 ... mer givit en målande och intresseväc- Doktor Emy Ek kande som okänd norsk författarinna.
Ragn- Den som läser artikeln h i l d Jölsen.
blir slasen a v likheten mellan denna norska konstnär, som dog, innan hon hunnit få säga ut vad hon hade på hjärtat och den finska lyrikern Edith Siidergren.
nyligen biografera- som des i Tidevarvet av M ä r t a Schluz- Cajander.
* Dagens ledande artikel Krigslekar hänför sig till flottans nu avslutade skärgårdsmanöver.
Medborgarskolan vid Fogelstad har avslutat sin andra kurs.
stadsförbundet Av EMY EK är bildat.
” Den röde höst " ä r i Nor- ge en känd bok, trots att den aldrig blev skriven och än- nu mindre utgiven.
Dess namn, som flammar av hö- stens brinnande och blödan- de färger, står som en sym- bol av det feberblossande, livshungriga och dödsmärk- ta, som klinneteckriar Ragn- hild Jölsens diktning Sedan hoii å r 1908 knappt mer än trettioårig bortrycktes av döden, har man med all: större bestämdhet karakte- riserat henne som en a v de största och rikaste konst- närsbegåvningar, Norge ägt, och helt nyligen liar en dansk kritiker, Jörgen Buk- dahl, i sitt mycket uppmärk- sammade arbete ” Norsk nationalkunst ” betecknat henne som ilen främsta n i Norges författarinnor, ja, a v Nordens.
" I-Inii är ännu oöverträffad i norsk kvinn- lig konst.
Och j a g känner ingen i Norden, med vilken Fogel- Tidevarvet RAGNHILD JÖLSEN.
ä r förbundets organ.
X - R a y ger i artikeln Homöopatiens upprättelse efter tyska att finna en motsvarighet till en sådan halft omedveten, intuitiv skarpblick in i människosjälens skrymslen. ” Dylika omdömen innehålla utan tvivel en källor en re- dogörelse f ö r d e s s grundsatser och \ i- hon fått leva och nått den formens sar, att det finns mycket sunt förnuft och stilen skulpturala skönhet.
som i dem.
Homöopatiens värsta fiender hon drömde om, skulle hon nämnts bland de stora.
ä r o dess anhängare bland kvacksal- Ragnhild Jölsen tillhörde en gam- mal bondesläkt, som ända sedan bör- varna.
j a n av 1600-talet bott på gården Eike- berg, 4 mil öster om Oslo.
Gården och dess närmaste bygd ligger vid \ i- dan a v de stora stråkvägarna.
och be- Svart på vitt sysslar bl.
a. med d e folkningen där ä r känd för att ha be- varat, vad Kinck kallar för ” det mid- fransk-tysk-engelska underhandlin- delaldrige gemyt ": inåtvänd själfull- garna om en säkerhetspakt, med den het och böjelse för handlingsskyggt stämningsrus, som då ' och då avlöses franska inre politiken, Ekumeniska av utbrott, påminnande om bärsärka- mötet och cyanväteförgiftningarna.
gångens självförtärande kraftförödel- se.
Detta folk hänger med all makt kvar vid fädernas sägner och urgamla föreställningar.
* I särskild grad gällde detta Ragnhild Jölsens släkt, som genom ständiga in- giften slutit sig fast om en skatt av släkttraditioner och sägner, som över- Barnen är ett av bevisen lämnades från peneratioii till genera- Artikeln tion.
Ragnhild Jölsen föddes 1875 där för.
växte upp i en luft, där som hon.
sägnerna gnistrade i mörkret. ” Hen- nes f a r och farmor voro utmärkta be- rättare, och Ragnhild Jölsen diktade Devinez liar skrivit om sina tan- själv vidare och levde hela sitt barn- k a r från en ensam stund på interna- domsliv i ett blossande fantasirus.
När hon hösten 1889 kom till en flick- tionella klubben.
skola i Oslo.
berättade hon för kani- raterna med P e e r Gyntsk överdådig- het de vildaste äventyr, i vilka hon na- Fallet vid konstnärsöd Om tidningar liar i detta num- av en i Sverige så gott bild Ett Gävle turligtvis själv spelade med.
När kamraterna hånade henne, sprangp hon gråtande sin väg och återviinde e j till skolan p i ett par dagar.
1 sjutton- adertonårsåldern framträdde alltme- hos henne en obändig liv och en hänsynslös vetgirighet.
så att hon läste.
Under hela hade hoii mycket svårt att orka nom en bok.
Hon var för fylld ra drömmar med livet, för att ha något till övers för böcker Så kom den första kärleksupplevelsen.
Den kom, säger hon.
en vårdag, ” liksom fåglar- nas sång och djurens lockrop, liksom lungsoten och d e flesta sjukdomar t i l l döds. ” Den blev e n besvikelse s o m så ett flammande hav och en flammande jord.
En flammande sol och r i t eld- regn av stjärnor.
En flammande do- medag över människoskinnet. ” Så var för henne kärleken.
uttryckt i hennes dövstumskola upphör icke att oroa vår läsekrets.
reste sig åter i trots.
Man kan återskenet av denna upplevelse större delen av hennes produktion, och den skulle också ha varit ett hu- vudmotiv i Den röde höst, boken, som aldrig fick födas.
Sedan Ragnhild Jölsen tillbragt nå- gra oroliga ungdomsår i Oslo och kor- tare tid haft anställning som telefo- nist - säkerligen en mycket fanta- stisk telefonist - återvände hoii 1896 till släktgården och gav sig åter dess sägner i v i l d.
Under några år ägnade hoii sig It upp- tecknande och omdiktning av bygdesägner och medel- tidshistorier.
U r denna snär- jande vildskog arbetade hon sig så småningom fram till sin första större nutids- skildring, en egendomlig ii- ten roman, kallad Ves nior.
Det är en underlig historia om en ung kvinna, Paula Heiss, av god familj men oförsiktig och livshungrig.
Hon älskar Ove Munk och hatar honom för hans tro- likhets skull.
S ä r han läm- tiar henne, är det.
som om blodet bleve turigt och dött i hennes ådror och livet gled från henne i dimma och mörker.
Hon gifter sig med en äldre man, Ger- h a r d Winkel, ägare av en gammal förfallen gård, och lever ett liv i död likgiltig- het, till dess hon får ett barn, sonen Dag.
Då vak- nar hon och går med hela sin själ upp i barnet.
Den lille dödas genom en olycks- händelse.
Man hindrar mo- dern från a t t taga sitt liv, och hon söker glömska i ett sinnesberusande liv tillsammans med Ove Munk.
som återvänt för att jaga förbjudet villebråd.
Mannen stänger henne slutligen inne.
E f t e r en tid föder hon en vanskapt och hon kal- l a.
Ve.
Från sorgen och de outhärd- liga kvalen söker hon befrielse i mor- finruset - en utväg, som Ragnhild Jölsen själv vid denna tid redan hade börjat pröva.
O v i s s om sin första nutidsskild- ring.
värde, sände R a g n h i l d Jölsen manuskriptet till Kinck.
Han läste det tålmodigt och skrev till Ragnhild Jöl- sen, som han icke alls kände, ett brev, som är ett under av nobless och för- ståelse och en kritik, som icke slår ned utan uppmuntrar och sporrar.
Hon var honom också oändligt tacksam och försökte, så gott hon kunde, till- godogöra sig kritiken.
F ö r övrigt vi- sar boken icke den ringaste påverkan av Kincks författarskap, som hon fö- ra kände.
Det hindrade icke, att man I tidningskritiken betecknade den som Kinckimitation, j a, t.
o. m. insinuera- de, att Kinck vore den verklige för- fattaren.
När Ragnhild Jölsen skrev till den norske författarföreningens sekreterare för att få upplysningar om ett stipendium som hon tänkte söka, som t vara redaktören för en av de dagliga huvud- stadstidningarna: det som komplicerar hans är, att han följer alla råd, även de fall goda.
Man skulle kunna rapa detsamma om oss alla tidningsläsare.
\ i ' läsa alla slags artiklar.
även goda, och en artikel är nä- stan alltid ett råd.
Även om den medde- lar en nyhet, finns där alltid en vink, hur jag bör uppfatta den \ ' i äro alltså ut- satta for ständiga försök till påtryckning.
Läsa vi tidningar av bara en färg, blir vår världsbild högst ensidig och underbar.
Lä- sa vi många, blir den förvirrad och Sam- manhangslös.
Detta grubbel gör, att jag inte kan njuta av den charmanta ledaren i le Quotidien om Marockokriget Vad innehåller den för hemliga tjuvnyp och hemliga avsikter!
När jag sen tar tipp den ena tidningen ef- ter den andra och ögnar över redogörelser- na för dagens liv p i jordklotet.
liknar jag mig vid en åskådare av ett spel.
vars reg- ler och knep j a a icke känner Jag anar, att jag inte har hälften så roligt.
som jag borde ha, o m j a g vore invigd.
Naturligtvis ha cyniska journalister för- sökt inviga mig genom alt yppa.
att alla tidningars hållning är betingad av hemliga småaktigt personliga eller ekonomiska mo- tir.
Ilen så enkelt är det naturligtvis icke En tidning blir vad den blir av en rad mo- tiv även goda.
Slutligen kommer jag till en artikel, som j a g genomskådar.
Det rör händelsevis en sak j a g har reda på ordentligt, inifrån.
Plötsligt är jag inte mer fullt så h j ä l p lös.
Jag förstår, att den metodiske läsaren kan till slut iii en relativ grad av invigd- I. det kan vara inkokning av grön-, lösdrivarlagen eller Nationernas för- hund.
Om jag kontrollerar tidningarna på dessa områden, vet jag snart, vilka som ha vederhäftiga medarbetare i dessa fack och läser företrädesvis dem.
Denna kunskap borde jag kunna utvidga genom att höra för hos tidningsläsare med andra spe- cialiteter.
Jag får lära m i g att värdera tidningarnas uttalanden om dagens händelser något d nar efter deras politiska hållning.
Jag kan ju l i t a bli rubrikerna och gå rakt på fakta.
Även dessa fakta äro troligtvis oriktiga men ändå mer eller mindre.
En tidning.
rom meddelar nyheterna mera obearbetade, i naturtillstånd.
är mindre farlig f ö r mitt obefästa sinne än dem, som alltid tillreder dem.
Sålunda är Stockholms Dagblad farligare att satta i händerna på minder- åriga än Dagens Nyheter, därför att den är mera omsorgsfullt redigerad.
Den är också svårare att genomtränga, därför att den är objektiv.
Ge då ungdomen hellre att läsa klart partiska tidningar.
En stor del a v nyhetsmaterielet kommer från telegrambyrån.
Den skulle vara ob- jektiv, men det a r den inte Inte ens w- cialstyrelsen i r objektiv, vem kan då bliva ’ Det som låg bakom beståndande.
Telegrambyråarnas mäktiga- ste kunder ärp våra samhällsbevarande tid- ningar.
De måste lämna sådant material, att dessa tidningar köpa deras nyheter, det är en självklar sak.
De färga inte, men det pågår ett ständigt väljande och vra- kande av uppgifter.
Man kan telegrafera in en sanning.
som är en lögn, därför att av henne, därför att hon var Forts. å sid. 4. den är bara hälften av sanningen.
Sammalunda de utländska telegramby- råerna.
De äro samhällsbevarande, natio- nalistiska företag.
De fullfölja vissa av- sikter.
Indiska nyheter över England, sov- jethistorier över Hälsingfors eller Reval, marockonyheter över Frankrike.
polska ny- heter från Tyskland.
måste läsas framför allt såsom bevis på, hur respektive har- skande grupper vilja att världen skall se situationen.
Majoriteternas framställnin- gar skola tas med försiktighet, men även minoriteternas.
Men naturligtvis skall jag inte bara ryc- ka på axlarna åt a l l t jag läser.
Tidningar- na äro ett väldigt äventyr f ö r varje dag.
Jag skall varken vara bokstavstrogen eller vantrogen skeptiker.
Men jag kan öva mig i konsten att lära mig läsa dem.
även om jag hör till de utanförstående, de enkla, vanliga figurer, som kallas allmänhet.
mig Devinez.
Krigslekar Medborgarskolan Rätten att vara gift Man leker kris!
Denna gång till sjös!
De röda och de blå styrkorna Rätten att vara gift tillkommer icke utan ty så kallas de - utkämpa en natt- Medborgarskolans andra kurs, som- Den naturliga önskan om fortsätt- vidare den förvärvsarbetande kvinnan lig strid med varandra.
Man har på- markursen på tre veckor, avslutades ning och sammanhållning.
som uppstår Det är samma sak i alla länder - man vill bjudit, att fartygen från övre håll söndagen den 16.
Kursen har haft e t t under en samvaro, sådan som v i d helst mota ut den gifta kvinnan från det för att inbespara kol.
skola på med par och tjugo deltagare eller jämnt så medborgarkursen på Fogelstad, ledde betalda arbete hon innehar.
I mycket hög minskad hastighet.
En välbetänkt mycket som medborgarskolan kunnat under den första vårkursen till bil- grad beror detta på de tryckta tiderna och ekonomisk åtgärd.
Alldeles likartad (landet av Fogelstadsförbundet.
rymma och l i t e t till.
överbefolkningen inom de olika yrkena med den, som Nationernas förbund Det stiftades högtidligen den 29 juni Nyligen har en gift lärarinna.
som mot- Kurs är ett tråkigt ord för denna påyrkar i avseende på de olika län- vid kursens avslutning, och alla kurs- tog sitt avsked av skolstyrelsen i en liten form av samlevnad, samstudier, sam- dernas proportionella nedrustning.
deltagarna gingo genast in.
engelsk stad, på grund av att hennes man Men detta kallas för fredssträvande, sökande, samfinnande.
Det gäller ju Ordförande i styrelsen är rektor ansågs ha råd att försörja henne själv, dra- ehuru samma krigstanke ligger hak- inte bara att konstatera en r a d fakta.
om, endast att det hela skall tillgå Detta är ett första stadium.
Under det Honorine Hermelin, sekreterare frö- git sitt fall inför domstol och vunnit mot i mindre skala och större möjligheter nästa belyser man ett område av sam- ken Ebba Holgersson och den tredje skolstyrelsen.
finnas till reserver att inrycka och hällslivet, går tillbaka till dess upp- medlemmen fröken Göta Rosén, Ka- mitté, som beslöt att utrota de gifta lärar- därigenom till tidsutdräkt.
Under en komst, och letar sig fram till en glimt trineholm.
Pingst är utsedd till den tid, då innorna ur skolorna.
De voro 17 stycken.
eventuell fredstid gör nian likväl be- av v a d som måste bli fortsättningen, Det gjordes en noggrann undersökning.
de sparingar.
Alltså en ekonomisk frå- utvecklingen.
Ur livets erfarenheter i förbundets medlemniar ha sin årliga fingo göra reda för mannens inkomster, olika områdes tvingar sig den synte- sammankomst på medborgrskolan.
ga, och sådana äro av största vikt.
tiska resultatet fram.
Ilet är li- De, som vilja föreslå ämnen för dis- for hur de ordnat skötseln av sina hem Men låtom oss återvånda till sjö- Det kussion, ha att inlämna dem före o.s.v.
Sedan beslöt skolstyrelsen att de.
kriget.
Hur blev utgången av den vets dyra droppar rosenolja.
första stora drabbningen.
” Kl.
9,40 kan (len våga säga, som själv har den påsk, varefter programmet göres upp.
vilkas män icke kunde försörja dem, skul- le f6 stanna.
de övriga och bland dem hon, första sommarkursen 1921, ursprunget Nästa å r dagen före pingstafton signalerades att krigstillståndet av- att tacka för börjar alltså Förbundets första möte.
som gick till domstol.
avskedades.
Hen- bröts ”, heter det.
Och alla fartyg, till medborgarskolan, nes man hade nämligen 4 £ i veckan, vil- i Förbundet hoppas, som under slaget gått med släckta mycken överblick, många nya möjlig- Medlemmarna ket ansågs nog för l&gt; ?&amp;.
Förgäves på- lanternor, tände dem vid anropet heter att se det, som förut var fördolt att också deltagarna i den första kur- visade hon, att hennes mor bodde i hem- från ledarefartyget och i ett slag låg eller likgiltigt, därför att det icke förr sen, sommaren 1922, skola anmäla sig met och skötte huset, varför hon var full- som deltagare och om möjligt också hela kustflottan badande i sina mån- öppnats eller gjorts synligt.
komligt fri att ägna sig åt sitt skolarhete.
ga färgers ljus.
Striden var slut för Skolans fasta l ä r a r k r a f t e r ha varit komma till mötet.
Då inte detta hjälpte, vände hon sig till tillfället.
Årsavgiften är minst 2 kr.
pr.
år.
rätten, rom förklaradr.
att hon blivit av- tre.
Rektor Honorine Hermelin, som Ilet är en lycklig tillfällighet, när föreläst i historisk statskunskap från Eftersom medhorparskolan i n t e s k e d a av skäl, som inte borde få göra det i ett krig finns ett ledarefartyg, de älsta statsformerna till nyare tiders.
upprätthåller någon högtidlig skillnad sig gällande vid bedömandet av hennes som avblåser striden, och som kan Fröken Ebba Holgersson har givit mellan lärare och elever utan håller lämplighet.
Skolöverstyrelsen hade att rät- göra det på ett sätt, att det vinner en sammanfattning av de lagar och på att vägfinnandets anda är gemen- ta sig efter.
hur hon skötte sin plats.
och gehör.
Denna gång var det lek.
Men författningar som medborgaren bör sam, så äro föreläsare och åhörare när ingenting fanns att anmärka på den en annan gång ä r det blodigt allvar.
känna.
Praktiska övningar i mö- medlemmar p i samma sätt och med saken, borde hon icke få avskedas.
Var finns då ledarefartyget, som testeknik o.d. ha tagits i samband samma rättigheter.
Det skulle vara intressant att veta.
var hejdar striden?
Det vore önskvärt, därmed.
Det har hållits kommunal- Fröken Elisabeth Tamm är dess de ogifta lärarinnorna stå i denna fråga.
att de beslutande församlingarna i al- sammanträden, landsting och så vida- hittills enda hedersledamot.
Det kan nog se ut, om saken ses endast la länder ville ge anslag till ett sådant re i ilet extra fantasilän som blivit till Förbundet har det väl ställt icke en- är egoistisk privat synpunkt som om det skeppsbyggeri.
Det blir ett fartyg av på Fogelsad.
Fröken Elisabeth dast därigenom, att det har en given vore bra att bli av med de gifta.
Befor- något annan beskaffenhet i n de hit- Tamm har tillsamman med fröken samlingsplats, utan även därigenom, dran går fortare då.
Men å andra sidan: tillsvarande, icke heller skall signalen Holgersson lett dessa övningar, som att det har två pressorgan till sitt för- giftermål kan hända den bästa och mest utgå från en enda amiral.
Nej, den samtidigt givit anledning till diskus- fogande.
Tidevarvet och Morgon- befästa och d5 står hon själv inför sam- skall komma från folken, den skall sioner i aktuella ämnen.
F r u Manda bris.
Båda dessa tidningar Öppna ma Öde.
Vilket säkerligen d i icke före- utgöras av folkens gemensamma röst.
Björling har under hela kursen givit gärna sina spalter f ö r meddelanden faller henne så rättvist eller lätt att bära.
Man läste i dagarna ett uttalande lektioner i talteknik och väl-Iiisning.
från förbundet och f ö r meningsutby- från militärt håll: " Sanningen om Doktor Ada Nilsson har hållit före- ten medlemmarna emellan.
nedrustningens betydelse måste slut- läsningar i födoämneslära, vari ingått Förbundet har än så länge få men ligen genom sin innehoende kraft gö- bekämpandet av matlustan, samt i be- dess mer entusiastiska medlemmar, ra försvarsbeslutet omöjligt — Allt ar- folkningspolitik.
U n d e r sin vistelse bundna tillsamman av gemensamma hete måste därför koncentreras på på kursen har hon dessutom deltagit minnen och intressen.
att göra denna sanning kind o c h er- i och stimulerat diskussionerna i oli- känd. "
Med " försvarsheslutet " me- k a ämnen.
nas således den nedskrivning av för- Advokaten Eva Andén har hållit sioner i olika ämnen som legat dem svarsbördorna, som företogs vid årets p i hjärtat.
riksdag.
Dessa måste återigen föreläsning och inlett diskussion i äm- En av de yngre eleverna förklarade komma att ökas.
Man skulle också net: den verklighetsfrämmande sedlig- på avslutningsdagen, att hon kommit kunna utläsa en annan sanning, att heten.
Sedlighet då med citationstec- till kursen som en stor pessimist.
Den ett av partikompromisser hoplappat ken.
Doktor Andrea Svedberg har fö- påverkan ungdom som tänker, förnimmer att al- försvar i längden blir ohållbart.
Det- reläst om ärflighetsläran, la broar bakom den är rivna, och ta ä r varken försvarsvilja eller freds- av anlag och miljö.
skönjer inte någon utvecklingslinje, vilja, det ä r politik.
M e n här gäl- F r u Anna Wicksell har såsom ex- sade hon.
På Fogelstad hade hon lärt ler att istället f 5 fram ett samstäm- pert på Nationernas förbund givit en sig att det fanns nya sätt att angripa migt arbete för freden.
uppläggning av dess struktur och ar- prohlemen på, och därmed var hon bete.
Hon har även givit en återblick räddad ur pessimismen.
över gestalter och händelser i kvinno- Kursdeltagarna ha bland sig räknat rörelsens tidigare historia.
två unga norskor, en konsthistoriker Fabrikskonsulenten Hertha Svens- och en journalist, som med stor inten- sitet, deltagit i arbetet och förströel- serna, lika roade av föreläsningar och diskussioner som av kroppsövningar gav inblickar i fabrikslivets inverkan och utflykter.
på den mänskliga psyken och påvisa- De problem vi brottas med äro uni- des hur mycket av svårigheterna mel- versella, och den tillfälliga politiska Ian arbetare och arbetsgivare, som gränsen spela ingen roll.
kommer av ren okunnighet och mänsk- Medborgarskolan öppnar den 24 si- lig valhänthet.
nn portar som värd för en av Arbe- Undertecknad har föreläst om tarnas bildningsförbunds kurser.
skriftlig och muntlig framställnings- Däremot kommer medborgrskolan konst, om den indiska vapenlösa fri- självt att anordna sin nästa kurs först hetskampen och om fredsaktivism i början av år 1926.
Kursdeltagarna ha själva inlett diskus- E.W — r.
- Sommarkursen Fogelstadförbundet
Svart på vitt Homöopatiens upprättelse En av den tyska vetenskapens stor- män, professor August Bier i Berlin har utgivit en liten broschyr med ti- teln: Hur vi skola ställa oss till homöo- patien?
Professor Bier är en fram- stående kirurg, hans namn är knutet vid flera behandlingsmetoder, som vunnit burskap inom medicinen.
Ile kan vara av intresse att taga del av Biers uttalanden om homöopatien just nu, då svenska läkarekårens spetsar sätta i gång med en storstilad agitation mot kvacksalvarna, dit de i första hand torde räkna homöopaterna.
I l e t är icke i alla land som ett ab- solut likhetstecken sättes mellan kvacksalvare och homöopater, fram- för allt icke i England och Amerika.
dicinska skolans åsikt, till vilken han själv hittills bekänt sig, är berätti- I fem år tyckes Bier ha sysselsatt sig med närmare studium av homöo- patien.
Därefter har han rent ut och ärligt sagt sin mening, att det icke gir an att betrakta homöopatiska lä- kekonstens utövare över en hos.
som svindlare och ovetenskapliga fuskare.
Han säger ut sin mening.
trots att h a n vet att han kommer in i ett verkligt getingbo och blir betraktad som en förrädare mot sin vetenskap Han råder sinn kolleger att.
innan de för- döma homöopatien, studera densam- m a och priiva några av dess behand- lingsmetoder.
Man miste då, anser han, komma till den uppfattningen.
att det finns en kärna i homöopatien, som ä r användbar, och att de allopa- tiska läkarna ha åtskilligt att lära även a v homöopatien.
Bier beklagar, att han e j trettio år tidigare kommit i kontakt med homöopatien, han skul- l e då ha kunnat spara mycket arbete och många misstag.
Han hade då fortare kommit fram till sina behand- lingsmetoder, som han funnit h a stor frändskap med homöopatien.
Homöopatiens hörnsten är den gamla Hippokratiska likhetsregeln: lika botas med lika.
Similia similibus curantur .. Homöopatiens grundare Hahnemann, tillämpade denna regel icke endast i fråga om läkemedel.
Till d e homöopatiska metoderna räknade han även skyddsympning mot koppor, frostskadors behandling med snö, brännskadors med hetta (varm olja).
Inflammationstillstånd behandlades före Bier enligt Galéni tes contraria contrariis med sin motsats — kyla och avledande medel, de s.
k.
deri- vantia.
Bier tvärtom ökar blodöver- fyllnaden genom sin stasbinda, som mekaniskt hindrar cirkulationen.
Det- ta sker genom a t t man snör åt extre- miteten i närheten av leden med en ganska bred gummibinda.
Ä r icke det similia similibus?
Hela den s.k. retmedelsterapien, varigenom man i läkande syfte fram- kallar feber och inflammation vid kroniska inflammationer, vilar också på likhetsprincipen och är, anser Bier, en sorts homöopati i Hahnemanns mening såsom hetluftsmetoden mot ledgångssjukdomar och inympning av äggviteämnen a v för kroppen främ- mande art såsom blod eller mjölkin- sprutningar.
Bier genomgår därefter sina olika behandlingsmetoder och påvisar deras principiella likheter med homöopa- tiens grundsats.
i-lan kommer där- med in på dosernas storlek eller rät- Han fram- tare sagt (Irras litenhet.
hiller vidare homöopatiens andra grundregel: a) att läkemedelen måste först prövas på friska människor för att deras verkningar skola bedömas, b) att sjuka reagera starkare än fri ska för en vi En av Biers den giktsjuke tet myrsyra som är 250,000 gånger mindre än den.
s o m en frisk behöver för att samma reaktion skall utlösas.
Då man vid en kronisk sjukdom e j önskar några häftiga reaktioner, och den sjuka kroppsdelens känslighet lir s i mycket större, så följer, a t t man mer och mer slår in på de små doser- na och sålunda oavsiktligt nalkas ho- möopatien.
Bier påminner om, att det är an- vändandet av de oerhört små doserna, som brukar utgöra förnämsta beviset för homöopatiens humbugsmässighet Men detta är icke i och för sig bero- bete omnämner e j de små doserna, de kommo först senare.
Som exempel på sin sats, att man hör priiva, innan man fördömer, tar Bier fram svavlet.
Som invärtesme- del har det spelat en stor roll bland läkemedlen men numera användes det uteslutande av homöopaterna.
Bier har använt svavel i små doser mot i n envis sjukdom (furunkulos) beståen- de av små bobbor, som ideligen kom- ma igen.
Han får goda resultat.
för- minskar dosen ända till den s.k. sjätte potensen och får lika goda re- Ett hundradels milligram sultat.
jodsvavel, utportionerat p i 100 gin- ger är tillräcklig dos!
De efter längre operationer o f ta upp- kommande lungkatarrerna med lung- inflanimation, som framkallas av eter- narkosen, behandlar han med eter i små doser.
Också med utmärkt resultat.
Alltså är det något med homöopa- tien, säger han.
Den behöver därför e j vara hela sanningen.
Men varför vilja icke de olika skolornas målsmän försöka förstå varandra i stället för att förakta och bekämpa varandra?
Det omätliga hat och förakt, som nu råder, försvrårar v a r j e närmande och varje medling.
Det största hindret för ett närman- d e anser han vara, att en här av kvacksalvare, fuskare och dårar döl- j a sig under homöopatiens skyddande förklädnad.
Men man kommer icke tillrätta med dessa genom ett generellt fördömande även av de vetenskap- ligt arbetande homöopaterna.
T a g upp och erkänn det goda, som finns i homöopatien, så förlorar den sin dragningskraft på fuskarna, det ä r Biers ord.
Medicinska vetenskapen har plats för likhetsregeln liksom för motsats- behandlingen.
Ingendera hör lova f ö r mycket på den andres bekostnad.
Ingendera riktningen har monopol på sanningen.
Det ligger kanske något i professor Biers ord!
X-Ray.
Det fransk-engelska svaret till Tyskland Det är intressant endast i så måtto, att det inbjuder Tyskland t i l l muntlig diskus- a m ståndpunkt vid de blivande överläggningarna.
Briand har hållit på att skola kallas samtal i stället far kon- Någon väsentlig skillnad går inte att upp- täcka mellan samtal och konferens annat än den a t t de förra kunna vara hemliga Frankrikes fördrag med Polen och Tjec- Barnen Alla de som läste “ Blicken skymd av il- skyddslagstiftning, och länder som inte vil- rar ” av Mia Leche (T i d e v a r v e t nr.
29) kände sig väl liksom j a g upprörda i sitt innersta.
Och kanske detta fall går en de- sto djupare till sinnes, emedan mannen som misshandlade, var i n ” bildad ” s.k.
Men, - ett stort men!
Denna bojkott man och det stackars misshandlade barnet skulle endast träda i kraft.
då det fanns dövstumt, ett redan av naturen olyckligt andra möjligheter att införa sitt behov av lottat barn.
ifrågavarande produkt.
Men det är ett sorgligt faktum.
att miss- Högern ser I detta förslag tullskyddspo- litik i ny form, den tänker inte på de arma handling av barn till döds eller till livs- arbetarna i frammandc länder utan på att långt men ingalunda är ett alldeles sällsynt fall För någon tid sedan kunde man i produkter av utsvettat arbete äro billiga och därmed farliga konkurrenter Därför våra dagliga tidningar läsa om en i Norr- land bosatt underofficer.
som upprepade pillar den förslaget.
gånger så grymt misshandlat sitt lilla barn - det låg ännu i vaggan - a t t flera rev- ben bräcktes och det tagit skada för livet.
Den högtidliga invigningen i Uppsala Mannen blev straffad, ehuru som det domkyrka av biskop Rodhe i Lund har, o- påpekades, det ej fanns någon lagparagraf te någon riktigt god press.
Dagens Nyhe- att åberopa, ty lagen skyddar ej barn mot ter ägnar invigningen en allvarlig deras föräldrar.
Gång efter annan går en Den kallas ett kostymstycke, ett utstyrsel- liten notis genom pressen, och med några nummer, främmande för den protestantiska korta, lakoniska ord skildras e t t litet barns andan ” En torftig men andäktig dystra levnadssaga.
Ingenting griper väl tjänst i en fattig svensk västkustkyrka ute oss kvinnor så som detta, att ett litet hjälp- på de yttersta skären griper mer än all löst barn är värnlöst prisgivet åt grymma denna utklädda står ” människor.
Vi uppröras, vi skulle vilja D.N.
anser också att den katolska faran skynda till barnets hjälp, göra någonting inte kommer från katolikerna utan från de - men känna oss vanmäktiga och göra skådespelande protestanterna, som lägga ingenting.
Är detta väl rätt?
Bör det få vikt vid skenet så att andan och saken för- fortgå på detta sätt?
dunsta.
i England finnes en förening, som har Detta är en pik åt ärkebiskopen, men det måste ragas även av den som icke har till uppgift att beivra grymhet mot barn.
Den har i många år utövat en välsignelse- minsta känsla för hela den rituella grann- låten att detta för ärkebiskopen icke er- rik verksamhet och räddat massor a r barn.
sätter anden och saken utan är andens jor- Skulle i i e j här i Sverige kunna bilda en V i skulle säkert ge- diska omklädnad.
Lutherentusiasten Sö- liknande förening?
derblom måste finna det egendomligt att bli nom densamma kunna göra mera gott i n beskylld for otrohet mot protestantismen.
vad vi nu ana Det är självklart, att del Mindre svårsmält bör dock Dagens Nyhe- nu endast är ett fåtal fall - som t.ex. där ters allvarliga ledare rara i n Svenska Dag- döden omedelbart följer eller där fara f ö r bladets ofrivilligt yppade värdering av in- livet föreligger - som kommer till allmän- heten&lt; kännedom Människor draga tig vigningen.
för att angiva, att uppträda inför rätta, f ö r besvär, obehag och kostnader.
Men om det funnes ett forum, dit man blott Skulle det inte vara spännande och ro- behövde gå och inrapportera, ett forum, ligt att någon gång träffa p i en svensk som sedan självt undersökte och vidtog myndighet som inte anser sig fullkomlig?
alla nödiga m i t t och steg, s i kunna v i va- T.
ex. drätselkammaren eller länsstyrelsen ra försäkrade om, att många skulle fram- i Kalmar eller - pennan tvekar - Medici- träda och påpeka fall, där det borde in- nalstyrelsen i Stockholm.
gripas.
E n sidan förenings blotta exi- Det skulle kännas p i något sätt tryggare stens skulle vara ett skydd för många om medicinalstyrelsen inför dessa fall av barn.
cyanväteförgiftning förklarade sig inse att Jag har här i Göteborg talat med ett något mer kunde göras i n vad som gjorts.
Och att den också skulle göra det Man par f ö r barnen varmt kännande och so- cialt djupt intresserade damer.
D e ställde hhänger upp sig på att det är svårt att bedöma, om den eller den väggen eller ta- sig genast mycket förstående till saken och beredda at: upptaga den.
Men den m a ket ä r av beskaffenhet att stänga de gif- tillade: ” H ä r sker så mycken orätt icke tiga gaserna ute.
- Är den här muren en brandmur el- blott mot barnen utan även mot andra, li- ler inte?
Är det risk a t t herrskapet på dande.
olyckliga och hjälpbehövande män- andra sidan skall dö eller inte?
Hur skall niskor.
V i kvinnor ha - oavsett politi- ska åsikter - samma Önskan att hjälpa, man nu göra ' Skall man tillkalla en att förbättra de sociala förhållandena, byggnadstekniker att avgöra det?
Nej.
samma rättfärdighetskrav.
V a r f ö r då ej det blir för dyrt.
Alltså får v i utsätta herrskapet för risken?
Men det faller räcka varandra handen och hjälpas åt?
En och en förmå vi ingenting.
men när ingen in, att.
då fallet är tvivelaktigt, rin- tusenden stå eniga.
kunna v i uträtta stor- ga p i hos herrskapet på andra sidan väg- verk i kampen mot det sociala onda.
I gen, den må vara brandmur eller icke.
N o r g e ha kvinnorna bildat ” Enhetsfron- F o l k vet i hyreskaserner d mycket om varandra.
som inte angår dem.
Då kun- ten ".
Oberoende av politiska åsikter sam- arbeta de till hela samhällets bästa.
Låt de d e j u också gärna underrättas om, när oss ej här ", slutade hon, ” slå oss till ro de svävar i livsfara.
med att v i ha rösträtt.
Utan arbete och Vägglusen, detta inbundna, osympatiska gemensamt arbete nå v i aldrig vårt mål: djur, är icke värd dessa o f f e r av männi- att göra samhället till ett gott hem för skoliv.
alla " — sistnämnda stater Men Polen och Tjeckoslovakiet ha samtidigt fördrag med Frankrike, enligt vilka Frankrike förplik- tar sig att hjälpa dem, om de angripas PI i N.
F:s pakt måste först fatta beslut och sedan föreslå ile anslutna staterna att hjäl- pa den angripne.
Men Frankrike skall hjälpa Polen och tvärtom ögonblickligen utan många omständigheter.
Om formuleringen a v den fransk-engel- ska överenskommelsen säger Manchester Guardians pariskorrespondent, att den är så spetsfundig och ömtålig att den skulle falla ihop om ett komma rubbades.
Kan detta diplomatiska mästerprov läggas till grund för allvarliga förhandlingar?
Franska pressen anser att överenskom- melsen är en seger för Frankrike De säga att Chamberlain gått med på att kränkning av Rhenzonen skall automatiskt, blixtsnabbt besvaras med krig ulan hän- skjutande till skiljedom r a r e sig till N.F.
eller någon annan myndighet.
Här är att konstatera e t t återfall till den gamla för- krig1 - eller om man så vill - efterkrigs- andan.
” Frankrike och England komma att handla med ens efter en snabb överlägg- ning " säger l e Temps.
inte en tanke hel- ler på något annat an att Tyskland skulle vara missdådaren, som kränker pakten.
D e t är fortfarande de rättfärdiga och de segerrika som tala till den besegrade miss- dådaren.
Endast små misshälligheter skul- le man hänföra till N.
F.
Man saknar fullkomligt den anda, som präglade förbundsmötet i september i fjol.
raknar M a c D o n a l d och Herriot.
Det finns ingen utsikt att Tyskland skall bli medlem av Nationernas förbund i år Ä v e n om det begärde inträde.
så måste det vänta på intyg från ambassadörernas råd - denna olagliga institution från kriget - och den militära kontrollkommissionen att det uppfyllt sina skyldigheter enligt Ver- saillesfördraget.
Och det kan inte hinnas med.
arbetarpartiet har tillsatt en Engelska kommitté f ö r att göra ett förslag hur man skall bekämpa utsvettning av arbetare i industrien.
Kommittén föreslår den dra- stiska metoden, att ett land skall förbjuda import av varor, som tillverkats a v under- betalda arbetare eller slavar.
Det finns ju en internationell arbetar Det skulle glädja mig få höra, hur ' Ti- devarvets redaktion och läsekrets ställa sig ar i betraktande av den nuva- till dessa förslag.
rande franska regeringens politik sna- rast med glädje man ser att socialdemo- kraterna uppsagt samarbetet med dessa s.
k.
radikaler.
Dessa finna måhända i stället behövligt stöd hos nationalisterna i sin Marockopolitik och sin tyska politik så att d e kunna fortsätta att regera.
Men socialdemokraternas handlingssätt hedrar dem i alla fall.
I sin resolution framträda socialdemokraterna tydligt som ett mel- lanparti.
De kritisera partierna både till höger och till vänster om sig De önska för sin del folkförbundskontroll över r i f f - området, men vilja icke vara med om ut- rymning av Marocko.
Det När detta skrives, dåna alla Stockholms kyrkklockor samfällt för att kalla till öpp- nandet av det ekumeniska mötet Det på- minner om mobiliseringssöndagen i augu- sti 1914 och man ville också gärna tänka sig, att klockorna denna gång kalla till en allmän andarnas mobilisering
Skola vi slå oss till ro med att vi ingen- ting förmå eller böra vi samarbeta?
I se- nare fallet, hör arbetet begränsa sig till en förening för barnens skydd eller utvidgas till ” Enhetsfronten ”?
Göteborg i augusti 1925 Tinni Sterner.
Tidevarvet ger gärna offentlighet åt dessa förslag, som bottnar i medkäns- la för de värnlösa och olyckliga.
Emel- lertid tillåta vi oss att erinra om, att de nya barnavårdslagarna, som träda i kraft den I jan.
1926, i hög grad ut- vidga barnavårdsnämndernas befogen- het.
Därmed är en åklagare given mot alla som försumma barnens bästa eller förbryta sig mot dem.
.
Rarnavårilsnämnder eller deras er- sättning genom en utvidgad fattig- vårdsnämnd, skola finnas i alla kom- muner.
Val till dessa nämnder sker redan nu i höst och arhetsplaner upp- läggas.
Det är därför lämpligt a t t al- la som intressera sig för samhällets barntillsyn, närmast ägna sig åt att se till hur dessa nämnder sammansättas och hur de planlägga arhetet.
Det blir nu barnavårdsnämndernas rätt och plikt att se upp med alla f a l l av grymhet och vanvård och att ta upp och undersöka de fall, som anmälas till dem.
Barnen stå under barnavårdsnämn- dens skydd upp till 16 år.
Vanartade stå under nämnden upp till 18 år .. Ett konstnärsöde Forts fr. 1:sta sid. kvinna.
Hon stegrade sig för pisk- rappet och ställde blott kraven på sig själv ännu högre.
Snart träffades hon av ett nytt slag, av annan art men med samma verkan.
Hennes far hade länge haft ekonomiska svårigheter, och 1903 gick det därhän, att fäderne- gården Eikeberg måste säljas.
Ragn- hild Jölsen gjorde uppror.
En träd- gårdsmästare, som kom för att ordna trädgården trädgården för ilen nye ägaren, skräm- de hon på flykt genom a t t helt enkelt förbjuda honom att röra dess träd och buskar, av vilka var och en hade sin särskilda historia.
Hon f till skogs för att icke frestas att eld på gården, hellre iiii att den falla i främlingars händer.
Slutligen fick hon utlösning för sin upproriska och förtvivlade stämning genom att skriva boken Rikka Gan, en vild och hård bok om den gamla Gansläkten, som står inför nödvändigheten att gå från sin gård men räddas därifrån ge- nom den unga Rikka Gan, som ger sig själv åt den rike Mattias Aga.
Hon hatar honom och förvandlas själv t i l l en ond och hatfull människa, som spri- der död och förödelse omkring Slutligen finner hon själv döden sjön en stormnatt.
Denna bok, med a l l sin skrämmande, elementära vildhet förhand en tydlig strävan till konstnärlig helhetsverkan: imponera- d e på tidningskritiken.
En recensent antydde egendomligt nog, att boken gav honom uttryck av en Rodinskulp- tur.
Det lir egendomligt därför, att R a g n h i l d Jölsen verkligen sökte en Gäller det försumliga föräldrar el- ler fosterföräldrar kan nämnden ta barnen från dem och förflytta dem till ett lämpligare hem.
Gäller det barn på anstalter har nämnden också rätt att göra undersökning och ingri- pa.
Dit höra även barn som tillföljde av kropps- eller sinnessjukdom.
van- förhet eller lyte, behöva samhällsvård.
Att sådana barn icke genom sin olycka bli utsatta för misshandel, blir nämn- dens plikt att tillse.
Betecknande nog äro hen- flesta skulpturer reliefer, liksom i diktverk gestalterna e j fullt kunna lösa sig från bakgrunden.
Sedan Ragnhild Jölsen fallit till ro ef- ter den våldsamma kraftanspänningen i Rikka Gan, skrev hon den stillsam- mare romanen Fernanda Mona, som också skildrar en medlem av släkten Gan.
Men Fernanda är vakare än Rikka.
Hon lämnar självmant fäder- negården i stället för a t t kämpa om den men har sedan ingen riktig livs- kraft.
När alla hennes drömmar brus- tit, tar hon sitt liv.
stilla och utan klagan.
Skottet, lösryckt från stam- men.
måste dö.
nes hennes tidigare Vi ha alltså lagarna.
men vad det gäller är nu att de förvandlas i le- vande verklighet.
E t t verktyg ä r till- skapat.
M e n en skicklig hand måste föra det, en klok hjärna planlägga E f t e r böckerna om Gansläkten arhetet och ett hjärta, som aldrig för- Ragnhild Jölsen tänkt att tröttas, driva hjärnan och handen.
med det verk, som hon bar Den röde höst.
verket, som Den enskilde kan göra mycket.
. \ I- uttryck åt det centrala i hennes la, som icke kunna uthärda att barn dröm.
Men i stället trängde f å lida och bli knäckta för livet, även barn dem de icke se, må de nu var p i sitt håll ta upp arhetet.
gestalt, utförd med ett vildare och he- tare temperament ä n Selma Lagerlöfs Det vilar en renässansdoft av lössläppt kraft över detta verk om ondskan i människogestalt.
För att ge den psy- kologiska förklaringen till att denna bild trängde sig fram i stället för det verk.
hon längtade att skapa, väver l e, men under Hollas Där ville hon skapa sitt stora verk.
när hon satt om nätterna och skrev vägen mot livet.
Och en annan kvin- Den röde höst.
Hon drömde om att na får, vad den första gav.
Åh, den bo ute på den romerska campagnan, eviga omsättningen av kvinnor.
hjär- teblod till kvinnor genom män. ” När Ragnhild Jölsen dog, skrev Kinck om henne några ord: ” Hon var hon i juli 1907 återvände till Norge, innerst inne öm och mild.
Och vi var Den röde höst fortfarande oskri- som träffade henne blott i förbigåen- ögonblick störta död de, vi minnas den underligt sköra i n bild av sitt eget öde.
Det för hårt spända, det feberaktigt heta och blossande per hennes förfat- rösten minner om ejderns rop långt tarskap stundom ett sjukligt drag.
ute vid holmarna under stilla soliga Men hennes känslighet och visionära dagar.
Den sköra, bristande rösten Vistelsen i en främmande miljö hade synkraft äro framförallt yttringar av minnas vi. ' '
på ett egendomligt sätt kommit * m - ett sällsynt intensivt konstnärstempe- U r Den röde höst.
boken, som aldrig n e r från hembygden a t t stiga fram im rament.
Hon kände smärtan och gläd- blev skriven, skulle också den rösten jen rinna som eld genom varje åder i ha ljudit.
sin kropp.
Hon berusade sig själv Emy Ek.
med sina syners och sin fantasis flam- mande och förtärande brygd.
En &gt;:i- dan natur som hennes är i allmänhet lyriskt-patetiska bullrade icke längre, men den enklare, knappare formen strömningar, men det finns ett och an- skälvde stundom som den strama hu- nat, som vittnar om att hon stundom den över e t t ansikte, som speglar kunnat känna sig som kvinna i kvin- lens alla rörelser.
Här uppenbarade norna- stora kämpande skara.
An- hon även rikare än förut sin h gelica i Hollaskrönikan beder, sedan och sin dramatiska kraft Med I. hennes dröm om egen lycka brustit, om kraft att få verka bland sina syst- rar.
hjälpa dem ut ur nedärvd livegen- nuari 1908 på aftonen tog hon vanligt ett sömnmedel för att för sin hjärnas hetsjakt Strax segnade hon ned och döden inträdde.
Hon hade undergrävt sin hälsa genom att använda för mycket stimulantia.
annan iakttagelse tränger hon djupt iii mot de för alla kvinnor gemensam- ma erfarenheterna, så t. ex. när hon redan i sin första bok säger: ” Vad v i ge a v vårt hjärteblod, vi kvinnor, till en man eller ett barn.
stolt- serar över det barnet lever av det.
Och en dag mister vi allt.
då de dra- ga bort från oss, mannen, styrkt i tron på sig själv, barnet.
styrkt på Mannen — t i r fullbordandet av Hollaskröni- lian reste Ragnhild Jölsen, som nu för- lorat båda sina föräldrar, till Italien (56) Getingen R O M A N av E.
L.
V O Y N I C H (Forts.) Någonsin gjort honom orätt!
Ge- tingen förde handen mot sin strupe.
- Jag måste erinra ers eminens om Shakespeare, sade lian med ett litet skratt.
» Åsynen av en prästrock kom- mer mig att skära tänderna ».
- A, om det bara lir det.
- Mon- tanelli ryckte på axlarna med en lik- giltig gest.
- Men, tillade han, att skymfa ä r en sak, och att förvrida fakta är en annan.
När ni fastslog att jag stod i någon slags gemenskap med den anonyme skriftställaren, begick ni ett misstag.
Ännu i denna dag svä- var jag i okunnighet om hans namn.
Getingen lade huvudet på sned, be- traktade kardinalen ett ögonblick och brast sedan ut i skratt.
- O, heliga enfald!
utbrast han H a r iii aldrig gissat det?
Kände iii inte igen bockfoten?
Montanelli reste sig upp - Skall jag med detta förstå att ni skriv de polemiska artiklarna både ni hade något att beklaga er över och för att kunna bedöma vad slags män niska ni är.
- Jag liar ingenting att beklaga mig över, ers eminens.
Jag är inte en skol- för och emot?
pojke som väntar att regeringen skall Jag vet att det var nedrigt, sva- klappa mig på huvudet därför att rade Getingen och såg upp med sina smugglat vapen över grän oskyldiga, blå ögon, men ni svalde det som man sväljer e t t ostron.
Det var mycket orätt.
men Herre Gud vad det värde beträffar, så liar ni en gång var lustigt!
Montanelli bet sig i läppen och satte sig åter ned.
Han förstod att Getin- gen försökte f å honom att förlora självbehärskningen och att det verkli- nelli kallt.
gen fanns orsak till guverörens ur- E r s eminens l i a r säkerligen inte sinne.
glömt Diego, den gamle pilgrimen?
Vi skall inte tala om den saken Han förvandlade plötsligt rösten och vidare.
sade lian lugnt.
Varför jag jämrade: Jag ä r en eländig syndare.
önskade ett samtal med e r var av den- Montanelli bröt av pennan som han na orsak: Min egenskap a v kardinal höll i handen.
berättigar mig till att lägga m i t t ord Detta är för mycket, sade han.
i vågskålen när det gäller ert väl eller S i g n o r Rivarez, ni har handlat mot ve.
E t t sådant privilegium skulle jag mig så som man inte handlar mot sin aldrig begagna mig av annat iiii om värsta fiende.
Ni har stulit er in i jag lian förhindra onödigt våld.
Jag mina privata sorger och haft en med- skickade bud efter er för att höra om människas lidande till spott och spe.
— — — — Ännu en gång frågar jag er: har jag, gjort er någon orätt?
Och om inte, varför har i i i så hjärtlöst hånat mig?
Getingen såg upp med ett a v sina kyliga, oförklarliga leenden.
Det roade mig, ers eminens.
Si tog det så högtidligt, det påminde mig en liten smula om en cirkusföreställ- — ning.
Si kan föra ut fången, sade han när vakten kom.
Sedan de pitt.
satt han vid hor- det, darrande av harm och började gå igenom de rapporter som blivit honom tillsända från prästerna i församlin- garna.
Men plötsligt sköt han ifrån sig papperen, lutade sig mot bordet och dolde ansiktet i sina händer.
Getingen tycktes ha lämnat sin egen skugga kvar i rummet, och Montanelli satt darrande a v fruktan.
Det var en fan- t a s i av hans överretade nerver, men han greps av en oresonlig fasa för detta skuggfantom -- han såg för sig den sårade handen, den grymma, le- ende munnen och ögonen, djupa som havsvatten.
Han skakade a r sig dessa fantasier.
och återtog sitt arbete, men på kvällen, när lian trädde över tröskeln till sitt sovrum, stannade han med en ilning av skräck.
Han återhämtade sig ge- nast och knäböjde framför krucufixet.
Men lian låg vaken hela natten.
IV.
Mnntanellis vrede gjorde honom inte glömsk av sitt löfte.
l i a n pro- testerade så energiskt mot det sätt på vilket Getingen blivit behandlad, att den olycklige guvernören lät fån- gen gå lös och ledig i sin cell.
— H u r kan jag veta.
sade han till adjutanten.
vad hans eminens här- näst kommer att opponera sig emot.
Om han betraktar ett par handklo- var som grymhet, kommer han här- näst att opponera sig mot järngaller för fönstren eller orks5 vill han att jag skall föda Rivarez med ostron och tryffel.
I min ungdom var miss- dådare missdådare och behandlades i enlighet därmed, och en förridare var inte bättre än en tjuv.
Men nu är det modernt att vara upprorisk.
