# ID: svediakorp-per324
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,048
# sentences: 455
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den hvita slafhandeln och Sverige.
» Ilen hvita sl: zfhancleln!
Att den existerar i Sverige, är bara dumt prat och lögn.
Och det myckna talet om hur denna han- del i utlandet kräfver sina offer innehaller åtniinstone till tre fjarde- delar idel öf verclrifter.
» Dessa ord yttrades för ej xniinga veckor sedan i underteck- nads narvaro af en herre, som just vid iniddagsbordet höll pa att ta sin aptitsup.
Och han tillade med eftertryck: » Folk borde verkligen ha annat att göra 511 att, %som nu blifvit p % modet, skrifva rö£varronianer i ämnet eller resa land och rike omkring och genoin föredrag slå siiclana dar dumheter i en Iiittrogen, o kunnig publik!
» ' Att den heclersi-riaimen dikade befinna sig ansikte mot an- sikte med just en shdm person, som brukade oress l a i d och rike oinbring för att el&amp; dumheter i okunniga människor », diironl hade han lyckligtvis ej en aning.
Han blef ej heller upplyst on1 detta förhiillande, men en helt fogligt framstiilld anmärkning, att saken nog BndB ej vore så overklig och, att den 8ven för vårt land kunde ha sin ganska allvarliga sida besvarades med ett leende, pii en ging medlidsamt och öfverlagset, ett leende, som tydligaxe &amp; n ord sade: » Hvad fruntimmer ändå aro lattrogna och sentinientala!
» Den hvita slafhandeln existerar inte i Sverige!
Ja, det ar nog ej endast herrar af den kanda punschtypen, som hysa en shdan mening, den iisikteii delas af en stor nlangcl iril5.n och kvin- nor i vhrt I.anc1, såvida cle öfverhufvucl göra sig besvär med att i dema friiga bilda sig en %sikt.
Nar för en sju h Btt.a %r se- dan de frukhnsv5rda afslöjanden röralicle den hvita slafhandeln, som redan liingt förut gjorts i främmande land, bleho kanda äf- ven hos oss, viickte de en viss uppniärksaniliet, och man liiste
med intresse de spännande berättelserna härom i våra tidningar.
Ku har allt detta förlorat nyhetens behag; nu laser man slött och likgiltigt - om man öfver hufvud laser dem alls - de notiser, som under rubriken D den hvita slaf handeln » ännu allt emellanat förekomma i tidningarna, och lägger med en axelryckning tidningen ifrån sig: de innehiilla ju så m&amp;nga öfverdrifter, dessa skildringar!
Eller också laser man af nyfikenhet de pk verkliga fakta grundade romaner, som behandla detta ämne, och så finner man det lämpligast att hänföra alltsammans under rubriken. * roman ».
Det ar ju ej möjligt, att sAdnna griislig- heter kunna tillhöra verklighetens omrade, allra minst ar det möjligt, att v %rt fredliga land skulle kunna beröras hara£!
Och så sl %r man sig till ro med den tanken, att friigan om den hvita slafhandeln ej ar aktuell har i Sverige.
Men under det allmänheten aalunda bildar sig ett af okun- nigheten förestafvadt omdöme i denna fr %ga, finns det en liten, liten krets, som med uppbjudande af alla krafter arbetar pti, att radda v&amp;rt landa kvinnlig~ungdorn fran de snaror.
som just i detta afseende utläggas för den.
De veta, de f&amp;, soin p5 detta siitt arbeta, att den hvita slafhandeln - om %n under andra former an i utlandet - existerar hos oss.
De fti, drygt vidkinnas detta, vare sig de måste taga nattens timmar till hjälp för att föra den stora internationella korrespondens, Rom denna wrkssriiliet kräf- ver, ' eller de under dagen nödgas anviinda ndgon stund, som eljest bort vara anslagen till hvila och vederkrickelse, till ströftHg, maii- gen gång i storstadens utkanter, nar det gfiller att undersöka ett misstiinkt fall eller söka hindra nQot tillamr-iadt offer f r h att lockas ut.
Ty bristen på arbetskrafter ar stor, odi de son1 upp- tagit kampen p % detta omrAde ha i allmiinhet, upptagim som de äro af regelhunden, daglig tjänstgiiring pii annat hfill, för detta kiirlekearbcte endast sina lcdiga stunder eller nattens timmitr att förfoga öfver.
Och den fragsin frmixdiiller sig si.
ofta, ofta för dem: Nar skall den stora allmanheten rakna upp för denna sak?
Xar skall den cpphora med att frindörna den d 1 betydelse för oss?
L i t oss nu något undersöka i lirad min Srerigc beröres af den hvita slafhandeln.
Att ej blott ' den manliga utan afven den kvinnliga arbets- kraften ' genom emigrationen drages bort från vårt land, är vii1 ett faktum, som ingen kan förneka.
Och att emigrationen %r från år fortgAr i jämnt stigande ström, ar n %got som erfarenheten lär oss, Sven om det ej är möjligt att i detta afseende %stad- komma en fullt tillförlitlig ' statistik.
Stora hopar af svenska kvinnor af skilda sa.mhallsklasser ' söka Arligen.
p i utlandets ar- betsmarknader sin utkomst.
En del af dessa, de Fiom f %tt ~ i g anvisade fullt tillförlitliga platser, ha tur med sig och för7iirfva en .sparpenning, med hvilken de i sällsynta.
fall återvända hem.
De flesta af dessa, som sålunda blifvit af lyckan gynnade, stanna dock hellre kvar ute, detta galler sarskildt Amerika, dar som bekant många svenskor ing % äktenskap med ' svensk-amerikaner.
Andra åter hemkomma utblottade på allt, och m h g a, mån- ga, - detta ar inga » röfvarhistorier » utan den bittraste sanning - gå under i fjärran land, försvinna dar, utan att lämna något spar efter sig.
Hvad har då blifvit dessa olyckligas öde?
Det ar nog alldeles visst, om det också för närvarande ar omöjligt att juridiskt bevisa detta, att en stor del af dessa kvinn- liga emigranter fallit off er för den hvita slafhandeln.
Ett varf - ningsarbete a£ hemskaste slag p %går 1 vårt land, på landsbygden såväl som i hufvixdstaden: agenter, bedrägliga .platsfijrmedlare och bedrägliga annonser arbeta i ostörd ro mhlmedvetet p % att bringa, liittrogna, okunniga unga svenska kvinnor i fördärfvet genom att under förespegling om goda platser i utlandet varha dem Tör osedligt syfte.
Man invänder, att vårt lands isolerade läge, obekantskapen med vårt språk och mera Ltdant val bör för oss utgöra skydd mot dylika köpare af mänsklig vara, men man besinnar ej, att lasten och dess utöfvare ingalunda f a g a efter vare sig grans- eller språkskillnad.
En af hufvudorsakerna till den hvita slafhandeln ar vinningslystnad.
Utsikterna till vinst iiro vid &amp; dail handel s % stora, att ~affarsmännenv ej sky n %gra offer, hur stora som helst, af tid eller penningar ..
Enligt uppgift från polisen i en af vara grannländers större stader, har en prostituerad kvinna dar- städes kunnat förtjäna 20- eller 30,000 kr.
om Aret; man kan d % göra sig en föreställning om, hur oerhördt stor vinsten kan bli för den, som förfogar öfver m %nga sådana kvinnors arbetskraft.
Där- för lönar det sig i sanning att företaga den långa resan till Sverige för att spana upp rof. '
En annan hufvudorsak till rar tids människohandel ar njut- ningslystnaden.
Behofvet af kvinnliga rekryter i osedlighetena tjänst stiger otvetydigt i jämnbredd med folkökiiingeii.
AfAnga af v %ra stader ha börjat bli storstader.
Den uppblomstrande iii- dustrien samlar stora skaror af arbetare, som under växlande konjunkturer och inträffande kriser med sina familjer bilda ett ständigt sig ökande proletariat.
För att fylla lastens boningar kräfves ständig omsättning af » frisk raraB.
Och denna stigande efterfrågttn blir sh mycket kännbarare, d % prostitutionen ju ver- kar s % förödande p&amp; kvinnornas fysik s o m intet annat %yrke % och snart gör dem otjänstbara.
SAledes, oupphörlig omsättning, stän- digt nya offer, som maste upphandlas f r h världens olika hörn.
Vi medge gärna, att den hvita slafhandeln ej hos oss kan hafva samma karaktar sotn i de stora kultiirlanderna, därför att hos oss osedlighetens boningar ej, såsom på många stiillen i ut- landet är fallet, stå under lagens skydd.
Cnder sådana förhrtllan- den skulle import af lefvande handelsvara e j vara tillräckligt lönande, och så vidt vi veta har heller ingen siidan import bär ägt rum.
Men silsom exportland intar Sverige en betydande plats i den hvita slafhandelns historia.
Förklaringen härtill ar enkel nog.
Allt efter som verksamheten skarpes i de lfitider, som ligga nara de orter, dar import äger rum, dess mera maste de områden utvidgas, dar offren sökas; ju mera raktarropen ljuda dBrute i de stora kulturliinderna, dess mera miste de lander, hvilka som Sverige ligga i periferien, utsattas för faran.
De svenska kvinnorna äro kiinda för sin liittrogenhet, och därtill ha de ganska mycket romantik i blodet.
Eftertanken kommer van- ligen först, nar det ar för sent.
Icke s % sällan uppenbara sig, som sagdt, i stacieriia och pti landsbygden misstänkta individer, hvilka, om saken hlefm föro- mA.1 för undersökning, helt visst skulle befinnas rara agenter för nhgon firma i den hvita slafhandelns tjiinst.
Tid efter annan förekomma i vara tidningar annonser, som afse att locka de god- trogna.
Ofta annonseras efter tjänarinnor, siillskapsdarner, m. m., utan att det uppges, att platsen i sjiilfvtt verket galler utlandet.
Har den sökande ett fördelaktigt utseende, lockas hon med ut- sikt att erhåila förmanlig plats, och pK detta satt ledes hon ut i förhållanden, agnade att bereda hennes iindergdng i mordiskt hänseende.
Visserligen utsätta sig svenska flickor af hvad ean~hiillskl,.iss
det vara ma för att prisgifvas At elandet, om de begifva ~ i bort.
g från hemlandet utan att ha inhämtat tillförlitliga underrättelser om den plats, som pA utliindsk ort erbjudes dem.
Men a£ helt naturliga skäl äro de unga kvinnor, hvilka tillhöra de icke bil- dades klass, mest utsatta för faror, detta i all synnerhet till följd af obekantskap med det friimmande landets språk och förhållan- den i öfrigt.
' Tjänarinnor och uppasserskor rekryteras i mängd f r h Sverige; de svenska flickorna äro, kända och omtyckta för sitt behagliga yttre och sin hurtighet.
Köpenhamn utöfvar, som bekant, $11 stark dragningskraft, skkildt på inbyggarna i våra sydliga provinser.
Ensamt i denna stad finnas tusentals svenskor, af hvilka ett ej ringa antal iiro prostituerade.
Många svenska flickor lockas såsom uppasserskor till de danska sjomanskneiperna, dar deras moraliska undergång är gifven.
Ds danska betfälten, diir ' arbeterskorna ofta ha det ' uselt ställdt s&amp; i moraliskt som i ekonomiskt afseende (ehuru förhållandena på sista tiden lära ha förbiittmts), öfva också stark dragningskraft pA viira unga kvinnor.
En stor mängd svenska flickor ta plats i Finland som upp- passerskor på bodegor (vinstugor).
De finska bodegorna h a niistan, uteslutande svensk, ltvinnlig betjäning.
Flickorna, som f&amp; oer- hördt med drickspengar, tvingas här att dricka, utgöra lockbete för de herrar, som besöka siidana stallen - och hvem frågar se- i&gt; dan efter de olyckligas öde?
» Men », säger man, » det är blott cldliga flickor, som söka sådana platser; de ärbara veta nog att reda sig - och för öf- rigt har detta intet med den hvita slafhandeln att.
skaffa. » Ack, det går Istt att tala si, nar man ej har den ringaste kannedom om hur det verkligen är.
Det ar så bekvämt att, sedan de i världen utkastade fallit för frestelsen, skjuta skulden uteslu- tande pA de arma, utan minsta tanke pli frestarens delaktighet i brottet.
Det ar dubbelmoralen, som röjer sig i dylika harda omdömen.
Vi kanna dock mAnga fall, då unga kvinnor, som fört en .fullkomligt ärbar vandel, a£ okunnighet låtit locka sig till sadana stallen, dar deras öde blifvit oåterlialleligen besegladt.
Att den .kvinnligsi emigrationen kan st5 i ~iainband med den hvita slafhandeln, måste man medgifva, om man betänker hur lätt vagen från Danmark bär öfver Tyskland, från Finland, öfver Ryssland till andra världsdelar.
Det är ej svårt att under plats- förmedlingens skylt infånga de lättrogna.
Exporten går öfver de större staderna på kontinenten, och offren utskeppas härifrlin till.
.
,
olika platser.
Vi känna fall, d % svenska flickor, som emigrerat för hederliga &amp; damal, sp Arlöst f örsvunnit.
Nära till hands ligger härjamte att antaga, att rar stora emi- gration till Amerika äfren har beredt falt för den hvita slafhandeln.
Den amerikanska regeringen har visserligen vidtagit ett slags skyddsåtgärd, i det den som bekant förbjudit vare sig manliga eller kvinnliga arbetare, som pA förhand bundits af arbetsaftal att invandra i landet.
Denna Atgärd, som egentligen var afsedd att hindra främmande arbetare från att nedpressa de inhemska arbetarnes löneförhållanden och öka landets sämsta proletariat, hade iihen bort kunna bli till skydd för de kvinnliga emigranterna genom att för agenterna ' försvåra möjligheten att varfva kvinnor öfver de amerikanska hamnstäderna.
Erfarenheten har dock visat, att detta skydd ingalunda ar tillräckligt.
I de norrländska sligverksdistrikten pbgAr under senare år en betydlig utvandring af unga kvinnor, hvilka med Kanada som mål vanligen företa resan öfver Troiidhjem, drir fribiljett till det fjärran landet erhhlles.
Det väckte för halftannat år sedan ett ratt lifligt uppseende hos oss, då ett tiotal unga vackra flickor i åldern 15-20 år fr %n Sundsvallstrakten afreste till Kanada, eskorterade af en äldre kvinna, som flera ginger förut vaxit i Amerika.
Flickorna, hvilka alla erhallit fribiljetter för resan frHn Trondhjem till Kanada, hade blifvit erbjudna de mest förmhliga platser därute såsom sällskapsdamer, tjänarinnor m. m.
I hvad syfte dylik trafik piigår synes ej lätt att utröna.
&gt;Ian vet blott att en svensk .platsansk&amp;erska fran en större stad i Kanada själf eller genom ombud gör resan till Sverige och utan synlig veder- gällning, endast af allmän mänsklig ~iilviljas engagerar svenska fickor för platser därute, förser dem med biljett m. m. och att på detta sätt- en ej obetydlig strön1 af svenska unga kvinnor till- föres Kanada.
Denna utvandringsrörelse förefaller ratt egendomlig i betraktande af att, såsom det uppgifvits, endast anga kvinnor, inga äldre, hur väl meriterade de eljest minde rara, och ej heller män erhålla fribiljett.
På tal om Amerika, är det en särskild fara, som hotar v %ra svenska flickor genom omvändelseförsök af mormonmissionärer, hvilka i själfva verket äro emigrantagenter och söka locka sveneka flickor till Utah.
Enligt sakkunnigas utsago bidrar Sverige med den ' största kontingenten till mormonernas harem.
Alormouagen- terna g % ur hus och i hus och skildra i vackra färger fiirhiillau-
dena bland, de sista dagarnas heligas samt lofva flickorna fri- biljett, som de vid framkomsten få afbetala.
Skildrjngen af för- manerna i det fjärran landet sl %r an på de unga, och många af dem lata sig öfvertala att resa ditut.
Ankomna till bestiim- mel ' seorten iiro de i regel hemfallna ' åt eländet; till namnet äro de .. visserligen tjiinarinnor, men i sjalfva verket måste de.
under- kasta sig att vara sin husbondes r&gt;bi&amp;ustrurr.
Det är sålunda intinga och allvarliga faror som hota vårt lands kvinnliga ungdom.
Många af våra svenska flickor släpas tvifvelsutan i denna stund såsom den hvita slafhandelns offer från land till land utan möjlighet till ' räddning, och vi kunna ej, vi ha ej rättighet att längre blunda för detta sakförhallande.
Endast en okunnighet eller likgiltighet, hvarifran det nu ar på hög tid att frigöra sig, kan fö&amp;nleda oss att tro, att här föreligger en sak, som ej ang %r Sverige.
Glam Walzlströnz.
En fars råd till sin kara dotter 1735..
Meddelade af Sigrid Leijonhufvud.
Det är en känd sak att Tessin under sin lysande ambassad vid franska Bofvet 1739-41 Atföljdes icke blott af sin grefvinna utan afven af sin niece Lolotte ' Sparre, ' sedermera gift med grefve.
Carl Fersen och mor till tv&amp; af det gustavianska hofvets besjungna gracer.
Mindre bekant torde vars att han redan vid sin beskick- ning till Wien 1735-36, den första efter hans giftermal, förde en ung styfdotter ' till sin syster, grefvinnan Sparre, med ' sig ut i stora världen.
Det var fröken Brita Stina Sparre, yngre s p t e r till Lolotte och ej mer än femton år gammal.
.
En utrikes resa, och det under sådana auspicier, maste varit en ' stor tilldragelse i den unga flickans lif.
Om hon an ej i Wien liksom hennes syster i Paris några Ar senare, kom att spela någon mera bemiirkt, roll i aällskapslifvet, s % blef dock resan rik nog p % nya och intressanta upplefvelser.
Sjiilfva början, seglat- sen f r ~ n Ystad öfver Östersjön, tog hon med ' lugn.
I ett bref till sin svägerska från Stralsund berömmer grefvinnan Tessin hennes.
duktighet, hon har ätit och sofvit som hemina i sin kammare.
1 början af december hade de resande hunnit till Prag och mot slutet af Aret voro de installerade i Wien.
D5r fick den unga svenska fröken halfannan mänad senare tillfälle att bevista Iy- aaiide festligheter vid hertigens af Lothringen, sedermera kejsar Frans I, förmälning med ärkehertiginiian Xaria Teresis.
Och liksom hon deltog i hyllnin en för den unga kejsardottern, som 5 längre fram skulle komma att spela en SA stor roll, blef hon äfven vittne till de högtidligheter, hvarmed hela Tvien följde den store fatherren prins EugSne af Savoyen till grafven.
Med honom hade Tessins unga systerdotter helt visst kommit i personlig be- röring; hennes onkel inbjöds ofta till prinsens spelpartier, senast kvällen före hans död, och hans grefrinna berömmer sig af den välvilja, som han vid alla tillfallen visade henne.
Oin %n lifvet i Wien för den femtoniiriga medförde en massa n ya intryck, sil fangslades kanske hennes ungdomliga sinne an mer af söderns lif, som hon under några glada sommarveckor fick njuta.
I maj 1736 gjorde nämligen Tessin en utflykt till Venedig Atföljd af sin grefvinna, fröken Brita Stina och nikgra unga svenska kavaljerer, bland dem grefve Adam Horn, kanslipresidentens son, och Gustaf Wulfvenstjerna, sedermera kand Rom frametiiende di- plomat.
I TTenedig blefvo de resande svenskarna mycket firade, icke minst till följd af att grefvinnan Tessins svtiger, Xils Bjelke, som efter sin öfvergkng till katolicismen flera Ar uppehållit sig där, pB det rarmaste anbefallt dem At sina vänner.
Baler till- ställdes siirskildt för dem, och om än Tessin sjalf d g o n gQng före- drog att sofva en natt, så voro hans gemil och n i h e outtröttliga.
Bakom fröken Brita Stinas glada minnen frAn Venedigs striilande dagar och nätter m %ste dock som en skugga h a h a skymtat ge- stalten af en landsflyktig.
Nils Bjelke hadc namligen lyckats f&amp; tillstand att lämna Rom, uppsökt sina landsmän i Venedig någon af de sista dagarna och följt dem ett stycke pil vag darifrh för att sedan för alltid återvända till Rom.
Hvilken kontrast mellan festernas glans och detta afsked för lifvet mellan närastaende fran- der, ett dsked så sönderslitande och upprifvande, att det viil kunnat öppna för en ungdomlig iakttagare en glimt ned i lifvete allvarsdjup!
Nar fröken Brita Stina stod i begrepp att anträda den resa, hvars viktigaste tilldragelser har ofvan antydts, nedskref hennes
far för hennes räkning någ,ra för tidens uppfattning och seder karaktiristiska förmaningar.
InhLiftade m e d bliitt och gult silke i ett gr&amp;pappersonlslag, förvarades de sedermera.
troget bland hennes papper ' i ').
E n resa var ett - vAdligt företag, farhiigan att aj fb hterse den kars dottern framskymtar hiir o&amp; hvar i den gulnade skriften och gei en högtidlig underton At de världskloka orden.
Näst vikten af en rätt gudaktighet inskiirper fadern hos sin dotter vikten af att hon visar ein tjugufyrairiga tant och sin åtskil- ligt äldre, men ungdomligt lifliga onkel al.1 den vördnad och lydnad, son1 hon ar.vtm att visa far och mor.
Man liiser mellan raderna en viss fruktan att den unga fröken skulle känna sig frestad att » farni- liarisera sig2 med sinn vice-föraldrar.
Hur det gick att bevara respek- ten under resan är ej godt att saga, men starkare blef den val ej di %.
Brita Stina några, Ss efter hemkomsten blef gift med enda brodern.
till Ulla Tessins aviiigerska och hjärteviin grefvinnan Wrede-Sparre, född Törnflycht.
Baron Sparre, sjalf en af många syskon, var llingt.
i f r h förmögen och därför angelägen att hans dotter skulle vara aktsam om sina tillhörigheter och vii1 anviinda sina slantar.
Alen - och hur .svenskt är ej det draget - förmaningarna till sparsamhet upptaga mycket ringa utrymme vid ' aidan af varningarna för allt, son1 kan tydas som snålhet eller vinstbegär.
Den unga fröken skall vara frikostig mot tjänare och ej med en min förr %dz nagon ledsnad, n5r hon förlorar i spel - ty spela inListe hon ju lara sig.
Och framför allt far hon ej taga mot presenter, i ali synnerhet ej af de farliga kavaljererna.
Med rörande otymplighet ger sig hennes far in p i detta svåra kapitel och finner slutligen att franskan lämpar sig bast för de antydande vaxningar, som han vill gifva sin femtonåriga dotter med sig ut i världen.
Slutet af den faderliga promemorian, som har nedan skall med- delas, för Ater en nutida liisares tankar till hvacl en resa då för tiden betydde och liur siillsynt det var, att en ung fröken fick se något af världen utanför hemlandets grRnser.
Det kunde handa * att den, som pröfvat p&amp; nggot så inä.rkvardigt, vid hemkomsten tyckte sig vara för ' mer an alla andra och knappast ville kännas vid sina forna vänner.
Det kunde ock&amp; hända, att hon förvå- ilade sina &amp; hörare med de otroligaste historier i det trygga med- vetandet att ingen kimde kontrollera henne.
För ett sadant upp- *) H ~ f t e t ti !lliör det Leiihuseiiska arkivet p&amp; Börstorp och har af %ga.ren godhetsfullt st8llts till meddelariiinans disposition.
.
trädande varnar nu baron Sparre p&amp; det allvarligaste sin dotter och staler henne för ögonen bilden af en ung dam i sin prydno, man om sin värdighet, höflig men ej familjär, fiirdig att upplats sin mun endast nar hon blir tillfrågad, alltid sanningsenlig, nien å andra sidan medveten om helgden af ett förtroende, ett ided, som fröken Brita Stina troligtvis gjorde sitt basta att nA.
Ett litet Pro Jfentoria2: för min kiere dotter hmijc!
dhes af- resa till Tyskland ined dhes kiere onde och tante Cllrika Sparre, och Tessin, hwilket i stiillet för resepenningar med många och trogna wällsignelser henne öfwergifwit blef, med förmaning dhct aldrig förgiiita, eij mindre dhet i giörligaste motto att effterlefwa, så kiert henne woro, dhe öfwer henne af des kiere fijriilldrar med tirar utgutne wLllsignelser att %tniuta.
Gud förläne dig, mitt hiertans barn, sin nåd SA läsa och reflectera har y&amp;, att det m&amp; landa Hans nampn till ahra.
din ewiga och timmeliga wallfärd till godo och dina kiere föralldrar till hungnadt och gliidie, biide har i tijden och ther i ewigheeten, derest wij, som iag håppas genom Hans nåd, om eij förr, en gång mötas skole, önskar iag af alt mitt innersta hierta.
Stockholm d. Sep (t) embre 173.3.
1: mo.
Emedan gudachtigheeten är god till a11 ting och haf- wer löffte med sig b&amp;de om det timmeliga och andeliga goda, altså recommenderar iag dig, min aldrakiereste dotter, clhet du flitigt detta upp % hiertat lägger och aldrig förgiater affton och morgon befalla dig uti Gudz w %ld med dina wahnliga böner; fik dig sielf uti stilla andacht läsa och dig paminna din cateches och christendoms stycken, enar dig dertill lagenheet gifwes uti din ensligheet, d % du kan eij allenaste all den pracht och wä.rldz- lig fåfangia, som s&amp; mongen inenniskios hierta d h a t och du nu sielf f %r see, med ett wijst föracht anskada, att den dig hwarken kan.
till nogot dårachtigt förföra, utan du kan tranqvilement \ vara mitt uti den stora marden, nyttia och roa dig med ett goclt sam- wete %t det goda och lära achta dig för alt dhet onda, som uti henne mankar.
Ty Gudz nåd, som machtig ar uti dhe swaga, för- mår rijkeligen förwara och dig ifr %n dhes onda lijster och ränker, *) Originalets stafning ar bibehQlleii, meii interp~inlcteriiigeii iiornia- liserad.
Tillsatta bokstiifrer och ort1 sta inom (). '
enar du den alltzmachtige Guden ' deroni al~dächtigt beder och dig honon1 dageligen och stundeligen till ' krop och siehl öfwerantwar- dar.
I synnerheet uti ditt natt \ vardzgående, det du söker esom- offtaste att begå, och dig kunnig giör uti det tyska .språ,ket, att din jgnorence derutinnan eij må, för länge halla dig der ifrån, beer iag dig p&amp; dhet högsta så, först som sidst, min hiertans dotter; hwilket om det skier, som iag i denna punct will hafwa dig hiert- innerligen ptimint, du dageligen skall förnimma en innerlig sam- wetz roo för sielen, och till kroppen alt hwad du timrneligen har af nöden, förutan alt ' honnet folks ynnest.
dina föralldrars hung- nadt och din k. oncle et tantes bonnes graces och deras heeder, som dig hoos sig i huuset hafwa.
Tv wij iiro wall fattige, men om wij fruchte Gud, si % få wij mycket godt, heeter det; dock utan att wij tankiti, oss der med nogot förtiana, hhppas iag du föruht weet.
2: do.
Din oncle och tante skall du lijka med dina föralld- rar wyrda och älska, ty de förtiena med ratta det nampnet, emedan dhe senare dig aldrig kunna giort, hwad dhesse förra nu för clig giöra.
Ty förmanar iag dig, mitt hiertans barn, att du den1 eij allenaste tillhandagår med ord och giarning, som du oss hijt tills tient hafwer i lydna och påachtning, utan och wall tager dig i acht att aldrig desabeusera af deras grace, hwarken i ett eller imiiat, utan 1iå11 dem i wyrdi-iing som des barn, det eij tillhtes fainillinïisera sig med des förii.lldrnr.
Och ju iner .dhe giöra dig grace, ju mer förödrniulia clig och war dem till tienst uti alt, Iiwad dn kan see på deras ögon; ty då förökes den ynnest dhe f6r dig iiga och den ergifwenl-ieet du dem skyllclig är för alt det goda de dig dageligen bevijsa.
War aldrig ifrån deras ögon och haf ingen ting ph ditt hierta, son1 icke dem anförtros, och anahAl1 om des trogna och mogna rAd uti alt ditt förehat ' wande.
War höfwlig emot deras betienter utan familliert uiiigiiinge och förtala ingen af dem, s i s k a h r du dig kiiirleek af en hwar och slipper förtahl sielf, enar du ingen förklenar, det ware sig innom eller iitoin huils.
Practicera dhenne liiropuncten i det giörligaste, SA skall dii finna, att iag och.
iiogot försökt, som cluger lara och dig uti din blonistrande ungdom tieiiligit och nyttigt ar.
M o.
Om dina klikler soni annat, du med dig hiir ifrån hafwer eller hwad du hiir effter bekomma kan, war achtsnrn och ordeiltelig, och t %hl eij nogot slurfmerje, hwnraf dhe kunna för- derfwas och förkomma, hwarken af dig sielf eller din betiänte.
Och har du nogon halfwöre till handpenning, lijkmycket af hwem
du den och bekommit, emploger ' an eij nleci mindre c h med din oncle och tante der om rtidgiorclt; i synnerheet laga e$ att den till nogot nyttigt i framtijden anu-andes.
Men skall nogon der af recompenseras, giör dhet genereuxsement.
Liirer c h spela cil dag till den dlinanna conversatioi-i, giör det och noblement, niimbligen att aldrig snåhlas effter winsten eller se suiir uht, nar du tappar; utan betala strax, det du förlorat, och g&amp; aldrig i förlusten langre, iin du icke strax kan betala.
Brfir di.
p5 mig och slachten, hkppas (iag) du aldrig larer speela par passion, si cela ne soit pour passeer le temps; mais en toiit caas, si vous suiveez mes regles, elle ne vous sereez pas pernicenxse (!)
4: to.
Achta dig, mitt hiertans barn, för den fördömmeliga lasten egennyttiglieeten, eller den sii kdlade odygden att mara in- teresserad, ty der af kommer mycket ondt; och lat ditt stiic1iun.1 wara, att kianna din egen foiblc eller passion, hwar till du mast ar inclinerad, och nar di.
den finner, SA strid iiiiist den att diimp.
Skulie du finna, det iag eij will fiirinoda, denne of \ wnniimhiKe wara din traitsr - det du biist llirer finna, eniir (Iii kommer i stora wiirden, der alt will wara fullt up i ned en tom pung -- om ditt humeur supyosé da der till woro porteradit) att giöckla med som de, der stora reveneiier hafw: i och liunixi giöra ' t, s3 bornera denne vaina inbillningen inet1 den siickra fiirliippniiigen, att i dhet huns (Iii %r fattas clig intet till (lin fiirnöclenheet, sil i kläder soni nippes, och t5.M altpi intet att nogoii dig ekiiinkttr hwarken ett eller annat dylijkt, det \ vare sig af karl eller £rueii- timber.
Ty först giur d u din onde och tante der n-icd tort och sedan siittes der med sielf p % prof, onl du ar interessernt ' l elier eij, i synnerheet om off erten skier af ei-i k x l, iiwarigenoiii h m mycket intenderar, det du eij begriper och dina unga iihr eij hijt tills tålt informera dig om.
Alt hwati iag nu hiirhwijd har att piiminna dig, min hiertans dotter, lir att du slijka offertttr eij accepterar, det rna vara litet ellcr mycket; ty di.
bc1i: ' ifwer ingcu ting, der du ar, och om dig nogot fattas skulle och clet dig nyttigt eller nödigt woro, får di.
det, ur iag per~v: tderad, oin du din oncle och tante det förtror och i iicliiiiiiklicet: if deiu begiar.
Der du skulle wara att foible att willjii, hafwa dy- lijkt fttfiingeligit 0th eij sieif kunna kiöpa ' t, woro det ïiniiu, fast ogiärna för mig, pardonablare af dem begiar: ~ 5iii-i af will- främmande bekomma.
Ty utan giengof \ vor och för iiitet gifwes (eij) nogot af cavdlierer, tenn6 cela poiir une regle; et qu ' ares
' ' vous b leyrs rendre sans risqueer votre honneur?
E t ne preeté pas l ' oreillie facilement A leurs discours, bien h leurs respondre, quand il vous parle, sans donnéer lienx de confidence - couppe pour l ' ors le discour et evité le teste A teste avec eun;, tant.
qu ' il vous soit possible et la bien sceance le permet.
5: to.
Hwijd din återkombst, will Gud, en gkng, min k. dotter, war intet affecterad uti dit-t wasende, kiän igen alla och a s k a dem du tillförrende af dina wänner kiant; utan att iag nu nämbner dina annhörige, dem du altijd skall wyrda, och de andra med politesse, ödmiukheet och förtroligheet d&amp; son1 till- förrende handtera och bemöta.
Skryt intet af det du seet och hört i franimande land och hwad du der.
uti lardt, med minclre du der om frågat warder, då du det med mycken inoderation bör simplement förtallja utan mycken brodderje, giörandes dig d&amp; sujet B caiitioii och kan bringa folk uti dhe tankar, som att alt eij woro så som du det berättat, hwilket ar en blaine man snart kan bekomma, nien eij SH snart att utstryka; utan söök pA alt satt medelst en noga observation p å, dig sielf, att du eij gifwer pk dig nogon prise, hwarken i ditt lefwerne eller converaation.
Det rnA wara nied hweni det will du umgås, din eller mår sex, hög eller lag, så war altijd höf d i g ntan oanstandig famillinri te, poli och saiiilfardig uti dina discourser, affable och fïyndtelig ntan lachette, men severe och retiré, nar dig der till gifwes orsak af nogon, som till afweatyrs torde förglömma eig emot dig; cachée, enar dig nogot förtroos, anten af din tante eller oiicle eller elljest nogon annan af diim wanner.
Hwilket alt behagar både Gud och meuniskior, och du sliledes, initt B. bara, blifwer begge bilde tzck och kiiirkon~men; c h må wijstas hwar clu will i wiirdeiine, blir en sådan aldrig liiius \ vill eller a£ folk förskuten.
Dhesse rader och fAå minnes piincter, ehuru simpla de och äro uti pennan författade och till sitt briik utförde, äro de doch af ett önit faders~ \ ~&amp;rclande hierta för dig, mitt hiertans k. barn, utgifwne, hwilket wiill önskade i sielfwn warket kunna wijsa och betyga dig des ymniga wallnienande.
Men i brist der af gifwer det dig, gifye Gud med den nytta och frucht, som det dig till- önskar, g; undeil och ursprunget till denne brists uppfyllande och hwar af så alt tinieligit som andeligit godt härflyter, der du med all flijt effterstrafwar rnåhlet, hwar p&amp; den hansyfftar, niinibligen som du ingenting af dig siel£ eller dina förälldrar ' äger, du d&amp; mA igenom en ehrebar wvadell och ett gudkohtigt lefi \ rerne.
kunna, som (din) fader för dig, genom Gudz n %d draga dig med a r a n fram uti denne mödosamme wärdenne och hwar uti god reputation ar s.vv&amp;r att behålla.
Ja, Gud ware med dig och wäll- signe dig1 Han tage icke handena ifrån dig och öfwergfie tig icke, utan han ledsage dig, d ' avec vos bienfaiteurs, med sine helige englar både bort och hem igen till dine högst effterlang- tade k. anhörige, att du med dhem och de med dig mage sampteligen öfwer ett nöjesampt och hälsosampt wallmående och lyckelig Bterkombst f&amp; gladias och förnöjas!
h k a r dig till slut, et sans adieux, din i döden wall affectionerade fader FredricA Sporre.
Ett franskt arbete om den svenska kvinnan.
A travers le Feminisme Suedois gir Marc Hélys.
Paris 1906.
Att taga del af en utlannings fankar om svenska fiirhiillan- den har för oss svenskar ett intresse, som icke stannar vid ny- fikenhetens.
Visserligen veta vi på förhand, att ett.
annat lands barn saknar en del förutsiittninger ptt fatta den fulla innebörden af &amp; skilliga för vart folk egendomliga drag och att en perflon, född och uppfostrad under ett annat luf t~treck, gärna dömer skef t om speciellt germanska företeelser.
Xen % andra sidan har lit- Iiimningen naturligen lättare att öfversliäda terrängen och bilda sig ett opartiskt omdöme än vi sjalfva.
Darför har hvtlrje ärlig skil- dring af svensk kultur och s ~ e n s k t samhiillslif sitt ord att saga oss, Sven om vi inom ciss protestera mot utliiiiningtws uppfatt- ning i ett eller annat fall.
En intelligent och fint bildad fransk dam, som företagit en längre studiefiird i vart land, har unclei pseudonymen X n ~ c Htl! / s i en ganska onifingsrilr bok med ofwnstiencle titel fr: imlagt sina tankar om och erfarenheter af den svenska kriinian och hennes stillning.
Arbetet ar hallet i populiir, liitt kåserande ton, och stilen iitmarker sig för akta fransk elegans.
Ilet &amp; r inte nAgon särdeles djupgHende eller intriingande framstiilliiing af iim~iet, men förf.
har synbarligen med allvar och energi sökt siitta sig in i viira förhallanden och har icke lanmat nigon möcia ospard fik att samla ett rikhaltigt stuclieinatcri: ll.
Marc Helys vistelse i Sverige har tydligen varit va1 utnyttjad, och hon har varit nog klok att satta sig i beröring med 4 r kvinnliga intelligens af skilda
la.ger, hvarigenoin hon uadghtt faran af att lana sin uppfattning frhn något visst parti.
Men afven om den tid och det intresse förf.
nedlagt på sitt studium äro va.rda allt erkännande, har hon knap- past lefvat tillräckligt ibland oss för att tränga till djupet af ett så fordrande ämne som den svenska kvinnan och hennes histotia.
Eller beror kanske hvad som för en svensk läsare förefaller som vtlighet i uppfattningen på sydlänningens svhighet att fullt upp- k, t a germanska förL&amp;llanden och karaktärsdrag?
Förf.
känner sjdf denna omöjlighet a£ full förståelse och uttrycker den .i föl- jande ord: %Nar man talar länge och i all synnerhet förtroligt med skandinaver, måste man helt snart å ömse sidor konstatera omöjligheten af att först&amp; hvarandra.
Allting i den latinska upp- fattningen förvånar dem, allt hvad som rör skandinavernas sjalslif förefaller oss dunkelt.
» Detta galler ju närmast uppfattningen af rent andliga före- teelser, men afven i frAga om yttre fakta och förhållanden rym- mer Marc Hélys bok Atskilliga misstag, hvaraf dock flertalet Bro af niera oskyldig art. Och nar liar förresten en intervjuare kunnat undgå ett eller annat misstag, i all synnerhet om hanssagesman kanske endast med svårighet redt sig med det främmande spr&amp;- ket?
Utlanningens totala oförmhga att stafva svenska ord ar i detta arbete mer phfallande an någonsin, och man kan ej undgA att önska det en svensk språkkunnig person fiitt ögna .igenom .man- nuskriptet för att aflagsna så val staffel som btskilliga missupp- fattningar.
Marc Hélys bok sönderfaller i fyra underafdehingar: l) Ca- ractkre et évolution du féminisme en Sukde, 2) L ' Action sociale de.
la femme, 3) Les femmes de lettres Suédoises contemporaines.
samt 4) La femme moderne dans la vie Suédoise.
I företa afdel- ningen lBmnas en utförlig redogörelse för den svenska kvinnans stallning från äldsta tider till vara dagar, en val gjord framställ- ning, stödd på intressanta fakta och i det hela vittnande onz god uppfattning, afven om man gärna vill satta ett friige- tecken i marginalen vid satser skdana som denna: ~Kvin- nan har i detta land aldrig ansetts vara mannen underlägsen » *).
NAgra vackra och sympatiska ord agnas Fredrika Bremers nzinne och lif egarning, och daref ter skildras huru Fredrika Bremers verk upptogs af nAgra klarsynta man och kvinnor samt längre fram centraliserades i den institution, som biir hennes namn.
Andra afdelningen, som behandlar kvinnans insat,s i de s.ociala rörelserna, vittnar om att förf.
sökt .göra sig förtrolig med de olika falt, dar kvinnligt arbete och initiativ spelat en frsmstiieiide n *) * La femme en ce pags ne filt jnnmis considérée comme inférieure i I ' liomiiie.~ S. 2.
*
roll.
Hon har vistats någon tid bland studentskorna i Uppsala, hvilkas allvarliga arbete och ideella strahanden uppväcker hennes beundran, ehuru hon förundrar sig öfrer att i denna ungdomsstad, dar.
de båda könen strafva för gemensamma m %l, SA föga af erotik ingriper i de ungas lif.
För öfrigt redogör Xarc Hélys för en hel del speciellt kvinnliga rörelser: föreläsningskurserna i sociala ämnen, handarbetets piinyttfödelse, konstslöjden, undervisning i kvinnlig hygien, huslig ekonomi och barnavard, kvinnans insats i det större och mindre jordbruket, flickornas gyinuastik och sim- öfningar m. m.
Allt detta och mycket mer har förf.
studerat, sa vidt möjligt efter lefvande modell, och det hon sett har ingifvit henne en hög tanke om v %ra kvinnors entusiasm och arbetsdug- lighet, Marc Hélys frapperas särskilde af att det stora flertalet af vart lands ogifta kvinnor, afven de som lefvs i goda villkor, agna sig åt ett ordnadt och aflönadt arbete, liksom af den omstan- digheten, att de reformifrande kvinnorna sii ofta erhallit värdefull hjiilp af framstående man, hvarför ocksh striden kunnat föras utan den hätskhet och bitt.erhet, som i andra lander kännetecknat densamma.
Med ratta betonar författarinnan att kvinnorörelsen haft en stor betydelse nZir det gallt att väcka det sociala santvetet.
I allmänhet fiir den svenska kvinnan ett mycket godt vitsord af sin franska medsyster som prisar hennes fysiska uth %llighet, hen- nes allvar och samvetsgrannhet m. m. samt öfverhufvud skänker eitt erkännande åt det i hög grad utvecklade windividuella sanivetetw hos hela v %rt folk.
Men i tvanne stycken ger hon osa afgjordt underbetyg: i toalettens konst och konsten att älska!
, Pour dire les choses criiment, il e&amp; difficile de voir des femmes ei mal ou plutôt si p m habillées qu ' en Subdew, utbrister hon p % ett stalle med pari- siskans hela faea vid tanken p i en missklädsam hatt eller en illa sittande jacquette.
Och hvad beträffar den andra oförmågan: den att icke kunna älska, anser m: me Hélys, tatt kikleken endast intager en underordnad plats i nordbons sjiilslifiu, i hela nordens klassiska litteratur har den, enligt hennes förmenande, icke spelat niigon roll utan först efter kvinnans frigörelse gjort sitt intåg i litteraturen i form af problemböcker, filosofiska essayer öfver kärlekens väsen o. s. v. Man förv %nas äfven af följande tes:, Dans le Nord en amour l ' homme ne prend guere l ' offensive, il se laisse conquerir (!) .s.
3I: rne Hklys tror att Eva intager en mycket blygsam .plats.
i mannens paradis, och vara unga flickors brist p&amp; erotisk liiggning förvånar henne.
I ett har hon emellertid ratt: att den sjukligt öfverdrifna analysen och dissekerandet af de egna känslorna ar en afgjord fiende till all sund och lyckliggörande kärlek.
Det kapitel, dar förf.
i slutet af sin bok behandlar » La femme et l ' amourw, ett af de spirituellaste i arbetet, rymmer dock en del uttalanden, som icke torde gifva en tillförlitlig bild af svenska förhiillanden, bl.
a. fAr man hoppas att den svenska kl-in- Q
nans sedliga begrepp ej blifva värdesatta efter det monstruösa exemplet A ' sid.
315.
M: me Helys studier i svensk författarinneverksamhet gruppe- rar sig kring v %ra b %da .mest berömda namn p % detta omdide: Selma Lagerlöf och Ellen Key.
För den förras arbeten (r Jeruss- lem D, » Gösta Berlings saga » och » Antikrists mirakler s) lämnar hon utförliga redogörelser, och talar.
med mycken beundran s %val- om dessa böcker som om förf.
sjalf, Sune silencieuse et une rhveuses.
Att den franska anden ej tillfullo kan uppskatta en så säreget svensk skriftstallarinna som Ingmarsönernas skildrarinna, » moder Svens guddotter », ar, dock.
rätt naturligt.
Ellen Keys mera universella kynne har tydligen lifligare anslagit den fransyska damen, som visserligen ej obetingadt ' underskrifver alla hennes läror, men hyser den varmaste ~iympati för hennes personlighet, och anser att » den stackars kärlekens henne förutan aldrig skulle ha blifvit framdragen från » den anspr %kslösa plats, hvartill.
den hänvisats af alla de öfriga ideal, som den svenska feminismen uppväckt ur en lhngvarig sömnr (s. 313).
Sista afdelningen af m m e Helys arbete är, som redan sagts, ägnad att belysa den moderna svenska kvinnans ställning i sall- skaps- och familjelifvet.
Bland en mängd riktiga anmkrkningar och fina iakttagelser finner man har.
ock&amp; en och annan sats, vitt- nande om turisten, s o m endast ytligt hunnit undersöka förhalan- dena.
: l) en svenska hustruns stallning inom familjelifvet fram- ställes salurida betydligt mera isolerad än den i ~jälfva verket %r.
.Efter att hafvli, talat om hur barnen nästan fran sina första steg alltmera undandraga sig moderns inflytande, skildrar förf .. hur äfveil mannen.
tar ringa del i familjens intresse.
» Fadern ar sällan hemma vid maltiderna - - han tar ' emot sina vänner på restaurangen ».
Ar inte - hustruns roll har skild-rad efter de mera bedröfliga undantagen?
NAgra upplysningar verka afgjordt muntrande.
Så få vi höra att de svenska damernas mest goute- .rade vinternöje skulle best % i nagot soin skalle kallas. » hempar- ties ».
Af beskrifningen p&amp; ett shdant - nöje kan man sluta sig till att därmed afses vara syföreningar eller kafferep.
.
Likasii berattas .det att svensken, för att tillfredsstalla sitt behof.
af enslighet,.
om sommaren flyr lindan till aflagset belägna kojor, där han lefver p&amp; mjölk, ost och knachébrod.
Det heter då.
: Han eller hon.
.
.
.
.
» est dans .la forkts.
Det vore finnu mycket att säga om.dennn bok, men det sagda rna vara nog för att i. korta drag gifva en föreställning om dess innehåll.
Den utgör, trots, sina ojämnheter, en rätt fangslande och instruktiv läsning, icke afsedd för specialister i kvinnofrågan utan för den stora lasekretsen, som ocksh säkert kommer att upp-,, '
skatta den.
[Jr patriotisk synpunkt har man anledniug att glad- jas åt detta axbete, som ger den svenska kvinnans gärning ett varmt erkännande och i stort sedt är agnadt att väcka intresse för svensk kultur och svenska strafvanden.
F a n q Ekemtiemw.
Litteratur.
Den stora lyckan jämte flera berattelser af Avnie dkerlliebir, f. Q~ciding.
, Annie Akerhielm, f. Quiding, hör till vara mest pro duk tik^ och mest populära författarinnor och hennes böcker ha i allmanhet gktt ut i bAde tv % och tre upplagor.
Orsaken till denna mera ovanliga bokhandelssucc&amp; ar tvifvelsutan snarare att söka i en smidig talang och en högt uppdrifven skildringskonst an i tan- karnas djärfva flykt eller ämnesvalets originalitet.
Och dock ar Annie Quiding en fullt sjallstandig författarinna, som gAr sin egen väg och inte nöjer sig med att tjuta med ulfvarna.
Sin ratt och sin fasta vilja att trampa egna stigar utan otillbörligt skattande åt dagens meningar har hon hafdat nianga gbnger förr.
I sin sista bok ger hon den uttryck i en helt genomskinlig liten allegori: %Bergakungens gulds, sagan om pojken, som ville sjunga sin egen visa och inte lat skrämma sig af trollens tyranniska regler.
För öhigt äro motiven till det dussintal skisser, som fyller föreliggande novellsamling, af mycket skiftande art. Där finns italienska och grekiska reseminnen, interiörer frin svenskt bad- orts- och herrgiirdslif, spökhistorier vid skymningsbrasan och en djupsinning sdrömsyn~ benämnd » San Pietro,, där aposteln Petrus framstalles helt plötsligt Aterkomma p&amp; besök till sin egen stad, hvarest han på intet vis känner ~ i g hemmastadd eller kan finna sig tillrätta med sin ställföreträdares syn på tingen.
Ned undan- ta-g af denna inspirerade fantasi, som skarpt gisslar &gt;den stridande kyrkanss vrhgbild samt den ofvannamnda lilla sagan, röra sig berättelserna på hvardagslifvets plan, an lätt sarkastiska, an mera allvarliga i tonen.
sPandelis ar en sympatisk skildring af en gleeki~k yngling, en af krigets martyrer, som lagt sin ungdoms- kraft och sina lemmars rörlighet p % fäderneslandets altare och sedan framlefver sitt lif, sorglös och gladt undergifven, ett oberördt na- turbarn.
Skissen tillhör samlingens bästa.
För öfrigt äro de smh bitarna af ganska olika varde, somligt ar afgjordt obetyd- ligt, men det målande och lediga skrifsattet gör likväl boken i sin helhet till en underhiillande läsning.
E: E.
Hennes hjälte af Matldcla 174alling.
Aterigen har fru Malling utgifvit en af sina ledigt skrifna, mondäna romaner, som lampa sig så viil att lasa, d&amp; nian för en stund vill slippa att tanka utan förflytta sig till den fjärils- värld, dar alla kvinnor äro sköna och älskade, alla män uppvak- tande kavaljerer.
Liksom i sin förra bok håller sig fru Malling här till den engelska aristokratien inom ett förghget skede, och denna utsökta värld, som lämnat stoff för en Gainsboroghs, en Reynolds ' pensel har lifven gifvit henne tillfälle att briljera med sitt eleganta, kåserande mankr och sitt lättvindiga sätt att draga in bemärkta personer och tilldragelser.
Denna gång är dock greppet val ytligt och djärft, ty att i en roman introducera en SA frttmstående och intressant personlighet som William Pitt en- dast för att låta hans beundran förhöja hjältinnans toaletter och ljuskraft, ar att gå väl långt.
I synnerhet som förf.
ej ens åt denna beundran någonstades lyckats förläna den verklighetspriigel som kunde berattiga dess insats i de bada kontrahenternas lif.
IIvarken karaktärs- eller kansloskildringen gAr på djupet, och hvad vi efter slutad läsning bäst minnas ar mylords smala, mörka ögon eller myladys grAa dito, d&amp; hon i en eller annan rosafärgad iniisslinskladning trader in för att bedåra våra hjärtan.
Icke desto mindre ligger det öfver hala boken något af den sorglösa, öfvermodiga charm som vi kanna igen från den tidens porträtt, man frågar icke så mycket efter djupet, nar ytan har en så mun- tert glittrande glans.
Och fru Malling förstår, som alltid, att låta, M.
% '] z. ytan glittra och fängsla.
Rösträttsmötet i Karlstad.
Den S och 9 januari hölls i Karlstad Landsföreningens .för kvinnans politiska rösträtt fjsrde Arsmöte.
Ett dylikt har sin betydelse ej endast såsoni styrelsemöte, hvarvid ombuden från de öfver hela landet spridda lokalföreningarna få råka hvarandra, utbyta Asikter och erfarenheter samt öfverenskomma om en gemen- sam arbetsplan, utan afven däri, att det vacker och lifvar intresset för vår röstrattssak på den ort, dar mötet hålles.
För den skull raknar en förening det såsom en synnerligt stor förmån och vinst att få halsa Centrdstyrelsen viilkommen hos sig.
Denna förmån tillkom, som sagdt, i &amp; r Karlstad.
Vid förra Arsmötet bestod Landsföreningeil af 48 lokalföre- ningar, af hvilka 23 vor0 representerade.
Man framhöll da organisationens snabba och kraftiga tillväxt.
Hur mycket mera.
.
,
kan man nu icke glädja sig öfver dess utveckling, d&amp; man erfar, att den raknar icke mindre an 74 (nu 75) lokalföreningar.
Af dessa hade 44 sacdt ombiid till mötet.
Alltså något större procent iin i fjol.
Allt vittnar således om att intresset för kvinnornas rösträtt är i starkt stigande, något som vi för framtiden ocksii kunna hoppas pk, för så vidt den glada och varma entusiasm, som är utmärkande för rörelsens ledare, i främsta rummet Landsförenin- gens ordförande, allt framgent kan bevaras.
Mötet %terval$e till Landsföreningens ordförande fröken d. Whhitlock och till kassaförvaltare fröken G. Adelborg samt nyvalde till sekreterare efter fru A.
M. Holmgren, som p&amp; grund af sin verksam het gom f öreningens resetalare måst afgå, fröken Signe Bergma~t.
I olikhet med föregående års arbetsprogram hade verkställande utskottet 15tit endast det första sammantradet f % behålla sin karak- tar af enskildt möte med tillträde blott för ombuden; till de öfriga, som hade namn af half-enskilda, ägde medlemmar af F. K.
P.
R .. tilltriide som Ahörare.
Denna anordning accepterades enballigt, och beslöt man efter någon öherlaggning att för fram- tiden bevilja samma ratt åt tidningsreferenter, som sadant önska, om blott de underkasta sig den censur mötet bestämmer.
Dess- likes beslöts, att Centralstyrelsemedlemmars suppleanter skola aga ratt att narvara vid de enskilda mötena, dock utan röstratt ' eller yttrandefrihet.
A£ alla centralstyrelsemöten torde det fjärde ha varit rikast p % intressanta och viktiga spörsmkl.
Xed stor spänning motsgg man tillkännagifvandet af masspetitionens resultat.
Siffran 136,000 halsades med en kraftig applåd.
Och ändc iir det icke slutsum- man.
I sanning storartadt, om inan till p i köpet betänker, att arbetet bedrif vits utan några.
stora penningesummor.
2 För pengar fås allt^, heter det ju.
Uen arbete iir ocksA pengar.
.
Sedan ordföranden meddelat, att ingen kungl.
proposition i kvinnans röstriittsfraga vore i &amp; r att förvanta, stod det klart för mötet, att första villkoret för nsgot verkligt resultat i virt-arbete ar verkstalandet af den beslutade utredningen.
Ned anledning l-iäraf sändes till statsministern ett telegram af följande lydelse: f centralstyrelsen i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, samlacl från hela Sverige till möte i Karlstad, anhiiller vördsamt A svenska kvinnors vagnar, att regeringen ville göra sitt yttersta för att p %skynda den af 1906 års riksdag begiirda utredningen on-i kvinnans politiska rösträtt, si att den i tid kan föreliiggas iiistui ?dande riksdag s.
Ett förslag till Landsföreningeii om anslutning till Svenska Kvinnornas Xationalförbund afböjdes, af det skiilatt Landsföreningen redan tillhör en internationell orgaiiisation,, the International Woman Suffrage Alliance~.
Sv.
Kv: s Xationalförbund utgör, som bekant, ett led i w the International C ' ouiicil of Womeii u.
Det har f ï i n början ingktt i v i k.
förcningxs arbete att söka
inom sig sarniiiansluta d&amp; de svenska kvinnor, som önska politisk röstratt, af hvad stfind, villkor och lifshskiidning de vara ma.
På manga orter har detta delvis lyckats, men å andra ha det social-demokratiska partiets kvinnor ställt sig tvekande.
Som ett ytterligare försök till närinande beslöt Centralstyrelsen atat aflhta en skrifvelse till de social-demokratiska kvinnornas kongress i slutet af januari med erbjudan om samarbete.
Detta kan blifvn af allra största betydelse, ty det ar icke blott s,zmnianslutning, som krifves, för att man skall nå, ett mA.1, utan ett dylikt när?
inande i gemensamt arbete skulle vara en stark faktor i den klassutjBmiiingskamp, soni aldrig kan nå ett namnvardt resultat, s5 länge de respektive sninhällsklasserna ej kanna eller först4 hvarandra.
E n tanke, som lik en röd tråd genomgick alla vara diskus- sioner och ofta uttalades, var den, att viira föreningars stör&amp; styrka ligger i den politiska färglösheten.
Den maste vi ' med noggrann omsorg och försiktighet bevara.
Men lika väl son1 en politisk programpunkt skall ' vara baiinlyst från Lanclsföreaingeiis stadgar, s k d l sh ock förhiillandet vara med sociala fr %goi.
FrAgan om kvinnans valbarhet, som ju måste bli en ound- viklig följd af rösträtten, förevar denna g %ng till diskussion.
Centralstyrelsen antog nästan enhälligt såsom hvilande till niista Arsmöte (jan.
1908) förslag att i 8 1 af Landsföreningei ?~ stadgar.
efter orden » politisk röstratt)) tillägga woch valbarhet w. Man enades ocksa om önskvärdheten af att hvarje lokalförening å sin ort arbetar för att kvinnor m&amp; inväljas i skolr %d och fattigvårds- styrelser.
Härvidlag har man icke.
minst att påverka kvinnorna sjä.lfva, sil att de nied större beredvillighet an hittills stalla sig till samhiillets tjänst.
.
Den första mötesdagens aEton var ett offentligt diskussions- möte anordnadt i stora rkdhussalen ined afgiftsfritt tilltriide för allmiinheteii.
Ett stort antal Bhörare hade infunnit sig och fyllde salen till sista plats, ifriga att lyssna till föredragen, men ohhgade att ' diskutera.
Det hela blef därför icke ett diskussionsmöte, d i man ju ej kunde vänta aig ett meningsutbyte mellan föreningens egna niedlemmar öfver det uppställda ämnet: %För hvilka sam- hiilleliga mA1 iir det antagligt, att de svenska kvinnorna komma att använda den politiska rösträtten33 De .för aftonen anmodade talarinnorns behandlade frkgaii ur olika synpunkter, Fröken Sigrid Krme fran Karlskrona talade om barnets behof af kviniilig omvkrdnad, icke blott i henmiet, utan %£ven i sam- hället, och ville gifva iit den gamla satsen.
» k \ liiliiai1kian skall ej blanda sig i politiken, t.y barnet behöfver henne2 ordalydelsep w kvinnan 112d blanda sig i politiken, ty.
barnet beh.Öh-er henne ».
Skyddslagar för barn liimna ännu mycket öfrigt att önska.
Och.
.
hvad skall man siiga om den afskyviirda seden att bortauktionern barn till den lägst bjudande?
Inom nykterhets- och sedlighets- lagstiftningen kräfver barnets rätt att bli battre tillgodosedd, och vi vänta ännu i v %rt land på dessa barndomstolar, där minder- Ariga brottslingar behandlas efter en metod, som afser att genom förståndig ledning och god fostran leda dem %ter p&amp; rätt spir.
Talarinnan citerade en del Önskvärda lagar angående barn, lagar som redan blifvit genomförda i Australien, där kiinnorna i ett tiotal år ägt och utöfvat rösträtt.
Därefter talade fröken CTet.t~~.d Adelborg om det arbete, som kvinnorna ha att utföra för förbättrandet och höjandet af sitt eget köns stillning och ptlpekade därvid sarskildt upphiifvandet af mannens mhlmanskap ö£ ver hustrun, en rimligare lag om gift.
kvinnas äganderätt, battre undervisningsanstalter, i synnerhet kvinn- liga yrkesskolor, högre viirdesattning af kvinnans arbete, kvinnliga inspektörer i fabriker och verkstader.
Slutligen framhöll talarin- nan i motsats till hvad de flesta man vilja hålla £öre, att kvin- nans sinne för renlighet skulle komma att göra sig siirakildt gällande, Henliet på, gator och gardar skulle de fordra, men icke blott yttre renhet, utan äfven inre, sedernas renhet skulle bli ett mål för deras sträfvan.
Fru Frrigga Caylberg f ramhöll slutligen i sitt föredrag behofvet af samhallets omskapande, så att det bättre an nu fyller ford- ringarna p % humanitet.
P % grund af sitt må,ng %riga, och stora arbete bland Göteborgs fattiga kunde fru Carlberg med öfverty- gande kraft tala om de gamlas, de van£öras, de elfindas behof af en lagstiftning, där kärleksfullhet och moderlighet f&amp; göra sig gäll ande.
Sedan ordet blifvit förklaradt fritt yttrade sig fröken A. Whit- lock om kvinnans förutsathingar att utöfva ett hälsosamt inflytande p % samhallets ekonomiska förhsllanden.
Mötet afslutades af dess ordförande, fru Gerda Hellberg från Karlstad, med ett anförande, hvari hon bl.
a. talade om etatens plikt att tillse det hvarje ung kvinna far en uppfostran och utbildning, son1 sätter henne i st&amp;.nd att bli en god moder och husmoder.
Detta kunde lämp.
ligen ske under ett obligatoriskt utbildningshr, ett s. k. nkvinno&amp;r; &gt;.
Att publiken med tacksamhet och förstiielse mottog föredragen, clärorn vittnade aj blott de lifliga bifdlsyttringar hvilka belönade dem, utan äfven de muntliga tacksägelser, som framburoa vid afskedsfesteii den följande och sista kvällen.
Det rar i Stads- hotellets festv %ning vi hade samlats p i inbjudan af Karlstnd- föreningen.
Allmänheten begagnade sig talrikt af sin rättighet att närvara.
Stämningen var värmländskt glad och hjärtlig, och anordningarna buro prägeln af en enkelhet, som pH ett lyckligt &amp; tt vittnade om att kvinnorna icke söka efterapa mannen, utan följa sina egna %sikter.
Aftonen förflöt under lifligt och angeniimt samspråk.
Till sist frambar vår ordförande allas vArt tack till Karlstadfiiïeningen, som ordnat mötet, mmt till alla dem, som
gastfritt öppnat sina hem för mötesdeltagarna.
Därefter skildes man från sina arbetska.mrater för att mötas ett år härefter i Gafle.
Hvad detta Ar skall bara i sitt sköte ana vi icke; blott ett veta vi, att det skall kräfva af oss förnyadt arbete och förnyade uppoffringar för v %r sak: Men det är.
ju så, att det man askar, det arbetar man gärna föi;, och det, som man arbetar för, det blir en allt kärare och dyrbarare.
J. w. Fredrika-Bremer-Förbundets andra kretsmote.
Kl. 1 0 den 1l: te januari samlades å Förbundsbyrh i Stock- holm representanter för Förbundskretsarna i landsorten och För- bundets ombud till möte för att med styrelsens medlemmar dis- kutera egna och gemensamma angelägenheter sam t åhöra före- drag i en del allmänna, på dagordningen stiiende frågor.
Förbundskretsen Malmö-Lund representerades af fruarna A. Lewenhagen och A. Söderström, Linköpingskretsen af fröken A. Arwedson och Helsingborgskretsen af fröken R. Grönvall.
Dess- utom hade följande ombud infunnit sig: fru H. Montelius, Vesiö; fröken J.
Palm, Varberg; fröken A. Pihl, Norrköping; fröken S. Sjö- s t m n d Halmstad; fru A. Starck, Söderfors, och frölren E. Srindholm, Hudiksvall.
I) &amp; flera af Stockholms-styrelsens och kretsarnas med- lemmar 8 v e n bevistade mötet, var de bå.da dagar detsamma p&amp;- gick byråns större rum fylldt.
af en sh stor skara, dar garna kunde rymmas, alla ined stort intresse deltagande i och följande den lifliga diskussion, som utspann sig on1 de olika frågorna.
Mötet öppnades af fröken Gertrud Adelborg, kretsnamndens ordförande, m e d niigra hälsningsord och en kortfattad redogörelse för hvad som tilldragit sig inom Förbundet sedan Motalamötet.
De uppdrag, som detsamma öfverliimnat till centralstyrelsen, niim- ligen dels utarbetandet af en förteckning öfver litteratur i soci- ala frågor, dels offentliggöraiide och spridande af ett föredrag om » bostäder för fabriksarbeterskor)), hade utförts.
Vid företaget val af ordförande utsågs fru A. Montelius att leda mötets förhandlingar.
Till sekreterare valdes fröknarna S. Ulrich och A. Thorstenson.
Till medlemmar af kretsstyrelsen uts %gos, fröken M. Siloiv (efter fröken G. Adelborg, som afsagt sig uppdra-get) och fröken S. Ulrich.
Följde nu, enligt programmet, meddelanden om Förbunds- kretsarnas verksamhet.
Daraf framgick, att Malmö-Lund-kretsens upplysningsarbete, som hufvudsakligen omfattat föredrag och dis- kuss.ioner med Atföljande utredningar af en del sociala förhållanden,
.
allt mer och.
mer uppskattades.
3iecllen1snntalet utgjorde 1 % 1906 års slut i &amp; h ö 225 och i Lund 155.
I Linköping hade kretsen fortsatt med sin piibörjade uppgift, hvilken visat sig myc- ket välsignelsebriu,gande, niimligen ordnande a.f klulha£tnar för fabriksflickor.
Helsingborgekretsen hade Kfven genom fiiredreg och diskussioner sökt starka och väcka det sociala intresset inom sainhallet.
Aterstoden af första dagens förmiddngssaiumant~ide, hvi1ke.t en stund afbrutits af e n viilbeliöflig hvila kring ett med förfriskningar dukadt tebord, upptogs med diskuteraiide a£ orga- ~misri; tionsfrAgor, f6-r hvilka kretsrnöte~prstokdlet niirmare redogör.
PA kvällen samma dag möttes man pA Skmsem Höganloft, denna .stii,mnings£ulla samlingssal, som i och för sig Inanar till fest.
Förbundets gäster vor0 representanterna för landsorten, mca för öfrigt hade en talrik skara af i hufvudstadcn boende för- bundsmedlemmar och afven andra för Förbundet och det iimne som var anslaget pA aftonens progrcm intresserade infiinnit sig till ett antal af inemot 140 personor, t ~ l a i d (lessa jord \ .ri.uksininis- tern och en del a£ landtbruksstyrelsens ozh, jorc ' ibruBsrlc~) nrtcrmcn- tets tjänsterniin.
Huf \ - udandamiilet \ -: u niiidigen att fiir en stijrrc krets utveckla Förbunclets n p inliigg i friigan om mliiggande af 9Landtbruks- och liusmodersskolor iis son^ medel att heja lantlt- loefolkningens kvinnor och deras arbeter.
Föredrtisctt hölls af fröken Adelborg, som redogjorde f ör 14 ' iirl) iindets planer betriiffaude Rimforsa kvinnliga landtbruksskola och FB va1 de prt: ktiska som ideella m N man därvid ha£t i sikte, nncd varme och innerlighet betonande hela företagets fosterliindsh och kultiirel !a betydelse.
Efter föredraget intogs under angenäm stamning gemensam supC, lwarvid fru Montelius talade för vrirt fosterland och kvinnans plats i arbetet till dess höjande, och fröken Arn-edson tackade A gästernas vagnar.
Först sent slutade den lyckade festen.
Andra mötesdagen hade först till behandling de tvil clisku~sions- iimnena:, Huru främja bildandet af nya förbundskretear? » samt, BP % hvad satt kunna förbundskretsarna befordra det.
af Förbiin- det upptagna arbetet för höjande d. landtbefolkningcns kvinnor?})
Att dessa tvenne fragor nara tangerade hrarandra framhölls af diskussionens inledarinna, fröken Adelborg.
Ectraffandc bildandet af nya kretsar kunde trenne .synpunkter komma under betrak- tande: antingen verksamhetens koncentrerande 115 a l h i i n upp- £ostran inom £ör krimofr8gan viktig:; ämnen, elier verkandet för någon uppgift af lokalt intresse.
Hvad den senare synpunkten angick vore det af Förbundet nyes upptagna arbetet för höjande af landtbefolkingens kvinnor ett medel för en nybildad krets att inom de respektive orterna göra ett praktiskt inligg a£ bestiiende varde.
Så kunde man söka satta sig in i de möjligheter man
Enom.
; de d i k a linen hade att rakna med, landsting och husliåll- i~ingssällsk~p &amp; kulle kunna påverkas för lämnande af bidrag tik1 apprattande af kvinnliga lai~dtbrak.sskolor eller ordnande af för- söksanstalter o. a v. Under den följande ljflign diskussionen ut- veck1ad.e~ betydelsen af samarbetet med folkhögskolorna vid upp- rättande af laasskolor, iiivensa vikten af att kretsarna kände sig solidariska sned Förbund,et och som ett led i dess arbete.
Före- dragahiillare utsiinda af centralstyrelsen till Aretsarna och t.ill de .orter, diir sbdana voro under bildning för bedrifvande af upplys- ningsarbete, fö~ordades &amp; hen varmt.
Förmiddagens prograni upptog för öfrigt frågan om » Yrkes- skolor för kvinnor~, hvarvid fru Montelius redogjorde för de brister som i detta afseende vidlådde den Itvinnliga praktiska uppL fostran och det xtora ' behofvet af dylika skolor.
Som resultat af inledariilnans fran~stiillning (hvilkein i sin ' helhet kommer att införas i Dagny) snimt af den d&amp;rp % följande diskussionen mB an- tecknas, att mötet hemst ' iillde till central~tyrelsen att en enquete.
skulle sattas i ghng för att söka utröna i hvnd mån de fonder, som fnnnos pA.
flera stallen i.vårt land i och för iinderstödjande nf den kvinnliga praktiska utbildningen motsvarade sitt anclaniå,l samt att en skrihelse från Förbundet borde afl %tas till den s: k. seminariekomniittih med begiiran att hänsyn mhtte tagas dirtill att vid bestiiinmande a£ intrade i foll~skdelararix~nese~ninari.erna fordringar på praktisk underbyggnad medtoges.
Ifed ett föredrag af fröken A. Thorstensori » AngAende lag- stadgad stangningstid för butiker, ' (äfven detta kommer seder- mera i sin heihet att iriflyta i Dagny) afslutades förmiddngene förhaudlingar.
P % programmet Aterstod nu eftermiddagens tvenne offentliga föredrag i I~andtbruksakademiens sal.
Det första af dessa hölls rtf fröken A. Iiriise öfver wNAgra drag fran # de amerikanska barn- domstolarilas verksanihet)), det andra af den kvinnliga juridiska byrhns fiiresthdarinna, fröken A. Pettersson, om » NBgr,z brister i lagstiftningen för kvinnan och några önskeniål med afseende % deras afhjälpandes.
Efter det sista föredraget följde eii kort dis- kussion, hufvudsakligen rörande sig kring iiktenskapsförord och de för desamma upprättade formuliiren.
DA de bida föredragsh %llarinnorna ha£t godheten lofva stalla.
sina föredrag till v %r tidskrifts disposition, komma de e£terhand i sin helhet att blifva tillgiingliga för vara läsare.
Till detta kortfattade referat öfver Fredrika-Brenzer-Förbundets 2: dra kïetsmöte, hvilket i så mHnga afseenden varit gi£vande och väckande för de olika mötesdeltagarna, må tilliiggas, att .m6tet ' efter andra dagens förhaildlingar beslöt disanda ett tacksamhets- " telegram till konsul Oscar ICkman med anledning af den stora del lian haft i att niöjliggöra för Förbundet realiserandet i en snar framtid af anlaggande af en kvinnlig landtbruksskolrt.
Niista kretsmöte kommer, i enlighet m e d en vanlig inbjudan af B4almÖ-Lund kretsens representan.t, att hållas i dessa stader; pA tid soni längre fram skall best " ammas.
Kvinnans kommunala valbarhet.
H r Lindhagen har vid 1907 Ars riksdag viickt motion om att valbarhet till alla kommunala representationer och niimnder måtte tillerkiinnas kvinna, gift sltväl som ogift.
Motiveringen ä r af, följande lydelse: I trontalet bebltdas att det förslag till lösning af frågan om den politiska röstriitten som regeringen ämnar framliigga för denna riksdag koninier att bli af omgestaltande betydelse ja.nival pii det koinmuiiala omrHdet.
E n tidsenlig och ingripande reform af de komniunalti, representationerna förutsätter, utom mycket annat, $£ven orngestaltandet af villkoren för valbarhet till dessa repre- sentationer iifvensom till de kommunala nainndernn, sarskildt ge- noin valbarhetens utsträckning till kvinnor, gifta saviil som ogifta.
D,?, inan icke vet om detta blifvit insedt i den väntade regeringspropositionen samt frågan mAh8nda icke kan i anledning af niininda proposition viickas i hela dess vidd, s5 bjuder försilr- tigheten att redan nu inom motionstiden frsmstiilla ett yrkande därom.
Sjiilfva saken behöfver icke vidare utveclrlas, ty den talar för sig ajalf.
Anledning torde måhaiida icke ' heller komma att saknas till åtskilliga fïarnstiillaingar i rösträttsfrågan, och då får man ju tillfalle att vidare iiterkonima afven till detta ämne.
Josephine Butler f. Den 30 december 1906 lämnade Josephine Butler vid 78 Ars ålder detta jordiska.
Med henne har en af samtidens inarkligaste kvinnor gatt bort.
M A denna kortfattade notis on1 ett dödsfall, soin slt djupt berör ej blott kvinnovarlden.
utan ö£ver hiifvud taget hela den stora lidande mänskligheten, endast tjäna som ett förut- skickadt meddelande om en oss utlofvad utförlig minnesteckning, hvilken vi hoppas kunna skänka våra läsare i ett följande nummer.
\
