# ID: svediakorp-per323
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,723
# sentences: 747
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Omorganisering af Dagny.
.
.
., På saminanträdet den 2 november 1907 fattade ~ ö r b u i d ~ t s styrelse beslutet, att en omorganisering af Förbundets tidskrift frbn dess nuvarande form ' till: en veckotidning skulle söka åstad- kommas.
Tanken på en reform i denna riktning kan icke sägas vars ny.
Senast för 10 år sedan väcktes den inom styrelsen, blef dar ingående dryftad och en plan utarbetad, hvilken dock strandade p5 de ekonomiska betänkligheterna.
' Ett resultat af den d % upp- tagna omorganisationsfrågan blef den betydliga utvidgning af tid- skriften (från 8 till 20 hiiften), som med 1897 trädde i kraft, och frhn detta år, 12 Ar efter Dagnys startande, inleddes den nya följd, hvaraf nu 10 Argångar föreligga.
Att styrelsen ansett tiden vara inne för ett återupptagande af har nngifnn planer, beror p&amp; den utveckling, kvinnofragan un- der de senaste åren tagit.
Ifrån att ha varit en tämligen isolerad rörelse, inom hvilken Förbundet varit ensam ledare.
och dess.tid- skrift det enda prå åk röret, kan dess snart 25-Ariga arbete sägas ha burit frukt i det att ett år f.r: r %n år vaxande intresse för deras sak konstaterats bland kvinnorna själf va, ett intresse, hvilket genom den stora lifaktigliet pA det politiska området, som röstrattsrörel- sen framkallat, an ytterligare skarpts.
I och med detsamma har också krafvet p % en kvinnopublikation, som, hvad utgifningsfor- men beträffar, bättre motsvarar tidens fordringar, gjort sig allt lifligare kändt inom vidsträckta kretsar.
Ett uttryck för denna vidt spridda önskan var en under höstens lopp till Rörbundets styrelse inkommen skrifvelse från representanter för olika kvinno- grupper, dKri göres en framstallning, att Dagny m %tte förändras till en veckotidning, Denna vädjan om ett samarbete, hvilken innebar star- ka bevis för den vakna solidaritetskansla, som numera är r %- dande bland Sveriges kvinnor och utan hvilken inga varaktigare '
vinningar för var rättvisa sak gi-irna kunna uppnås, kunde sty- relsen ej lämna obeaktad, iifren om den insig SA viil de ekono- miska som de principiella svhigheterna vid planens realiserande.
Den första Atgärden blef tillsiittaiide af en kommitt6, besthende af trenne representanter för Förbundets styrelse, hvillra tillika mcci trenne delegerade f r i n de förslagsati-illandc krinnogriapperna jiirnie en tillkallad sakkunning skulle söka utarbeta förslag till lösning af frågan.
Denna komnlittés arbete Bar hufvudstikligen varit riktsdt p&amp; att f&amp; till stånd en antaglig plan för att ekonomiskt betrygga företaget.
En sidan är nu uttvbetad och gir ut p5 att bygga det nys tidnings£öretaget, hvilket naturligtvis fordrar stUrre ekonomiska resurser, iin Pijrbundet meil sina begränsade tillgi~ngar sitter inne med, p&amp; kooperativ vag.
Sedan Förbundets styrelse tagit del af kommitténs förslag, har beslut fattats att utsända in- bjudan till teckning af andelar i en kooperativ förening, l i r ~ e u s ändamål ar utgifvandet af en cec1; ofitluiay för dea scetlska kuirzim- .rörelsen med bibehallande a£ det gamla namnet Dqq, och fort- farande utgifven genom Förbundet.
Det.
2p21r0pJ som för detta andamhl utfärdats, är d a t t a d t i följande ordalag: » Rörlighet och rask utveckling äro särmärken för vAr tid.
P % alla samhällslifvets omraden spörjes ett snabbt fortskridande, och i gamla formers ställe söker m m nya som bättre synas svara mot senare tiders kraf.
Under irtionden har arbetet till höjande af kvinnans.
stallning fortgatt, men det ar rbr tid förbehallet att se forna tiders trängre uppfattning mera allmänt vika för ett nytt.
betraktelsesätt.
Kvinnorörelsen omfattas med ett intresse som aldrig tillförne och frukterna a£ de mbngn årens arbete börja mogna.
Tiden &amp; r rik på lijften, men den erbjuder ock en genom- brottsperiods vanskligheter.
Bliinga röster höjas och den, som vill göra sin mening hörd, m %ste l %ta denna bäras af en stark och aldrig tröttnande stamma.
Fredrika-Brzmer-Förbundets tidskrif t Dagny har alltsedan den 1886 började utgifvas med intresse följt och belyst företeelserna inom den svenska kvinnorörelsen, men en stark begränsning har legat däri, att den utgifrits med endast 20 hiiften om Aret.
Förbundets styrelse, klart inseende vikten af att kvinnorna f&amp; ett medel att kraftigare an hittills.
uttrycka sina önskningar, har d X ö r ansett tidpunkten vara inne att förvandla tidskriften till .en tidning, s$ mycket mer som till styrelsens kännedom kommit att planer rarit r°.
bmc pti.
skildn hit11 inom
' de socialt ' bildde Icvinnornas liiger .att.
- fh till; stånd \ en kvinnornas egen tidning.
Tydligt.
ar, att s k d l en .sadan .tidning med lugn styrkc~, .till verklig båtnad £öra kvinnornas.
talan, mbste deri virh en stiin-iim~, bakom hvilken.
alla kvinnosakens vanner stå sam.lade.
Sveriges kvinnor Iiaf va mycket att viinta af framtiden.
Deras röstrattsfr6ga bidar sin lösning.
Med glad tillförsikt motse de ock att deras striifvaii hiin mot riittvisa och jriidikhet skall nii mhlet, men enigt och san-ifiilldt rn8st.e de först % att göra sin nie- ning Biind och hörd.
' * För antt vacka det för realiserandet af dessa Önskemål.
nöd- v h d i g a intresset- bos kvinnor a£ alla lager 0c.h iiiorn: ' alla arbets- on1rHden samt för snnilnndet af ' rörelsekapitalet, har Fredrika-Bre- mer-Förbundets styrelse tiinlrt sig bildandet af en ' kooperativ för- ening för 8tt öfvertngs utgifvandet af ' Förbuildets.tidi~iiig.
Under den nya regimen skall ' tidningen, ' ledd a£ en- af Förbundets sty- relse utsedd redaktris; utgå med ett nummer i ' vecB&amp;i$: ' och sliall genom sin kczraktiir af seckotidniiig blifva i tillfiille att ' mera.
.
siiabbt och regelbundet iiil förut följa företeelserna iriom ' kvinno- rörelsen,.
sa ' v3il i Sverige som i utlandet .. ».
.
.
Efter denna motivering innelihller u$p ' op&amp; upplysning om.
.
.
de besta.mmelser, .soni angA företaget; niimligeii, akt andelarna blifvs i % 20 kronor, hvilket belopp skall inbe- talas med hiilften fure den 16 januari 1908 och terst ta ende be- lopp inom februari n15ilsd 1908. att tidningen kommer att startas SH snart 500 andelar teck- nats, hmrfijr i~nderteclri-iarne hy sa den förhoppningen ' att detta antal iippn % s5 anhrt, att tidningen k- börja utgifvas under början af 190s.
För ' föi-etagets ekonomi~k,z betryggande iir det dock iiöd~iiudigt., att teckningen fortsiittes till minst 1; 000 andelar tecki~ats.
D Till tidningens redaktris ar ' utsedd fröken Ellen L71enznn.
- Dagii ys förra rn: lng; irign ' utgifvare har n5irnlig.n uttryckt sin önskaii att nfgA.
-- Som medarbetande liar tidningen dcssntom till- för$-i,l~rat sig flera ~ i i l k a r d a pennor.
- Utom ' 8.f Förbnndets sty- relse 5ir inbjudningen undertecknad af en hel del för företaget intresserade personer, representerr~nde skilda kvinnogrupper och.
kvinnliga arbetsfiilt i vHrt land.
Med ofvanstiiende har tidskriften Dagnys nuvarande redak- tion, livillcen iiled niista nummer lrom&amp;r att nedlrigga sitt man- ' dat, önskat satta sina li~sare in ' i: deii ' förestaende föriiiidririgeri; ' ' ' ' ' ' S ' -
.
pA samma gång ' den uttrycker den förhoppningen, att genom en M i g ' och mångomfattande anslutning till det nya kooperativa företaget detsamma mhtte erhhlla den ekonomiska bärighet, som iii ' &amp; af betingelseini, för dess framghg.
Rimforsa landthush~llningsskolas invigning.
D e n 1 4: d e rtoz; ember 1907 var dagen för Förbundets landthus- l-illllningsskolas högtidliga invigning.
Men redan tvenne veckor förut hade, som i ett föregAende häfte meddelats, skolans portar p % den programenligt faststallda dagen (1 nov.)
faktiskt Öppnats, s&amp; att festdeltagarna funno lärarinnor och lärjungar på deras plat- ser, arbetsmaakineriet i ghng och det hela utan som innan i full- färdigt skick.
Sasom representanter för Förbundets styrelse hade skolan glädjen som sina gäster på invigningsdagen f&amp; mottaga först För- bundets ordf. fru Agda Montelius, vidare ordf. för kommittén för ordnandet af Förbundets landtbruksskola fru Lizinka Dyrssen samt dessutom fröknarna Anna Lagerberg, Uathilda Silon.
och Caroline Wahrolin.
Af öfriga inbjudna, som med sin närvaro hedrade festen, märktes kyrkoherdarna Vesterlund och Hjertberg med fruar, direk- tör von Zmeigbergk f rån Bjerka-Saby med fru, fröken Tullia Lund- blad, husföresthndarinna h Bjerka-Saby, en del i företaget med- verkande egendomsägare i trakten, allmogekvinnor m. fl.
samt hela den stora arbetspersonal, som p&amp; ett eller annat sätt lagt hand vid verket, fran byggmästare och handtverkare, till tvlitterskor och postgumma.
Ej under att den samling, åt hvilken efter invig- ningsceremoniens slut det gällde att servera kaffe i den rymliga verandan, uppgick till omkring 100 gäster.
- I middagen efter&amp; deltogo 45 personer.
Om denna i Förbundets historia viktiga tilldragelse skrifver en a£ deltagarinnorna: » Det vackraste af invigningsfesten, själfva stamningen, som hvilade däröfver, kan jag tyvärr ej atergifva, det är ju n&amp;got, som måste erfmas, men nagra ord om detaljerna vid denna enasthende högtidlighet vill jag gärna meddela.
Den 14 november var en mild, mulen hiistdag,.
mer - lik okto- ber an november.
De gäster) som anlände med järnväg, hainta- des vid stationen med.
vagnar.
Efter en 20 minuters åkning har man e im forsa framför sig, först den nya ladughden och det lilla rödmálade sm %brukarhemmet, så .själfva skolan, hvaröfver den svenska flaggan svajade.
Man välkomnades på det vänligaste ' och kiinde sig genast varm om hjärtat vid åsynen af alla de glada unga ansiktena, som strälade e n.
till mötes, för öfrigt ljus och.
, trefnad hvart man shg.
.
Sedan alla s % småningom samlats, gick sjalfva invignings- ceremonien af stapeln.
Den inleddes med ett tal a£ fröken Gert- riid Adelborg, hvari liimnades en .historik öfver skolana tillkomst och ig %ngsättning, samt huru insikten om nödvändigheten af kvin- nans deltagande i höjande af vår.
modernäring på mhnga håll samtidigt uppst %tt i vårt land och underlättat och möjliggjort planens realiserande inom den knappa tiden af mindre an ett år.
Till sist ställdes nfigra ord till eleverna, hvari uttalades en förhopp- ning, att karleken till arbetet skulle skänka dem mod och krafter att bara upp och- finna liitt den ganska tunga och ansvarsfulla arbets- bördan.
Af detda tal framgick naturligen ej, hvilken stor, ja hufvud- saklig andel talarinnan själf haft.
i det hela.
Detta betonades dock pii ett vnrmhjEirtadt agtt a£ Förbundets ordf., fru Montelius, hvilken sarskildt tackade fröken Adelborg för allt hvad hon offrat och verkat ' för att iden om ett kvinnligt landtbruksinstitut nu förelåg som ett fullbordadt, ja nästan gagolikt faktum.
Att utan den stora frikostighet, som visats Förbundet af den varma f osterlandsvannen konsul Oscar E kman, frågan om en kvinnlig landtbruksskolas stiftande icke sii snabbt och pá ett så lyckligt satt kunnat lösas, underlät naturligtvis ej talarinnan att med tack- samhet framhålla, på samma gång nhgra erkansamma ord ägnades dem, som .. med gafvor eller genom sin personliga insats och sitt oförtrutna intresse bidragit till det niidda resultatet.
DiirpB för- klarade fru Montelius i Fredrika-Bremer-Förbundets namn Rim- forsa 7~ushållningss ?cola flr utbildande af &amp; drarinnor öppnad.
Nu sjöngs en psalm, hvarefter liyrkoherden.
Vesterlund höll en kort bön, hvartill anknöts några ord om betydelsen af kvin- nans insats i ett verk som det föreliggande.
Med ännu en psalm.
afslutades den enkla och vackra högtidligheten.
PB den, .stora glasverandan, som omger byggningen åt sjösidan, '
shrhladek inin hu kdnk de dikade kaffeboiden- 03h gjorde heder miiigahahdä! '
slag, hvilket At det hemmabakade läckra kaffëtStödet ' i£ A ' Sin ' sida ' gjoide heder .. åt skolköket; ~ ä i &amp; skr6dadia6 ' till huse-: ' sin och ' dennii!
k r grundlig '.
Mlt ' besågs.
friin kä,lldr$h ' till ' &amp; den, j i .t: o:.
m. till ' tak&amp;, hva$ik~n man ha; &amp; i ' %itlig ' Bt~ikt öfver.
.
.
trikten .. I m j&amp;kkamrn&amp;i, !b&amp;krsti~ga och ' kö^, ' i- %&amp; nätta ' so£- rbmrnen, 6f " erall.t ' härskade ordning och 6nkelhcit.
" - Allt ër ljust, trefliit o c h rykdigty ' med varma ' glzids fiirgkr, nish ' set att det varit en kärleksfull omtanke, som ha.r ledt den or ' clnande hinden, $ä,rsXddt &amp; I v&amp;&amp; kärlek 6illdensunga skain, som b i r &amp; all fostras till att upptaga ett nytt, ' opröfvadk arbetsfilt:.
.
A t t a de unga visste uppskatta denna omtiiike och redah betraktade ' skolan som.
.. ett hem, visade sig i allt. '
'.
Till sist besöktes ' småbrukarhemmet med dess l a d u ~ ~ r c kor, l, kalfvkr och höns, hvilket allt vadkte ett ofaiitligf.
intresse och .. i minsta ' d6tal-j togs i ' betraktande.
Efter rundgången ' kring skolans dbiiiin, inre som yttre, kallades man till middagen, hvilken, trots sin enkelhet, hvid kkähningen be- triiffar ' blef e n verklig festmåltid .. Ater ~äxlndes Bn del ' tal, telegram mottogos och afsandes, bl.
a. till konsulinnan Mari+ E kman och ' hen- nes sim, herr Oscar Ekman; Aftonen tillbragtes dedaiisunder sani- tal och afhörande äf s&amp;ng ' kring de&amp; fladdraiide ' biasan i hallens öppna spisel - en af eleterna framförde ett va de, d k i besjöngs första ankomsteri ' till Rimforsa och hur lj~ifligt ' d&amp; l j u s och den varme, som d$rifrhn strömmat de ankoinkaiide till mötes, känts .. för dem ' alla.
~ l ä d j a n d e var att e r h a det stora ' intresse ocb d e n välvilja, hvarmed ' fraktens ' befolkning omfattade den nya dtolrtn, men allra mest gliidjaide var att sa den ei~trisiasrn och glidje, som besjëlude alla, lärarinnor som lärjungar, ' i den lilla skolkoloi~ie ' n.
.. Und&amp; tonerna af) &gt;.Du du fki,aa, afgjui5g&amp; af eleverna, togo " &amp; tei&amp; afsked f6i.
&amp; t.
d e d k g i t åt6rväda.
' till: ' Stockholm.
Sedan de friska unga rosterna förklihgat, lyste ~ n n u linge ' ljusen.
.
en.
symbol af fiån ffönstren i iif for si de borifbr&amp;de.
p5 ' vkg9n, det kjusa minne, man mkdtagit frhn ileiini vackri " .-invigningsfest.
Och i i skola hoppas, alt i det ljusspridande teckiiat kfven ligger ett IYckligt framtidslöfte.
B '.
.
.
-, .. ' ' ', ' i I e.
. '
* n ' ' ' ' a r. "
.
1. '
' I s
Eri ' af kvidilosalrens koryfeer.
i Polen ' fiillsr den t~5iffn ' ilcle, znm&amp;rknin&amp;en, att ' hos derh har likstii,lligbeten mdlari lcönen länge varit1 ett fullborcl~dt faktum.
Den införcres a£: Nikolaus 11 niimligen p&amp; det pegativa sattet, att mannen: beröfvades allt: in- flytandes p&amp; d-et ~ociala och politisk$ lif vet bbh s&amp;lui-ida likstiilldes rn@d kvinnan.
Detta scz ' lfernas tillstaid har fartfhrit " intill d l r a sknaste tid, och &amp; niii Sr1 det ingalunda sli~tgiliigf hiifii t.
Under.
sadana f&amp;h~lldnden faller ' det af sig.
sjiiif, ' att ' kvinriorna i rj~ska Polen ej .. kunnat ' uppträdi med nigra socialan 6ch politiska riittig- hetskraf " för sin ' siii ' skilda del.
De emnilci~atioasrörelser,.
som ej heller i I ' dleil saliilits, ha ' rikttit sig mot koiiventionens oskriflm lagar och virit af.
dels motalislr och intellektuell och dels ekono- '.
.misk ilatur, I d ' en polsk,ci kvinnorörelsefi, siger en författare i iininet, kan man siirskilja.
tre faser ..
Den första har sin f ' öknlilists representant i .den begbfvade för£attarinnan Klementins, Tnnska, gift Hofman, (T 1S45), sorii frtqnistiillde kraf p&amp; förbiittrad, mera nationell Bvinnoinppfostran - sarskildt drog hon i ' hiirilaci mot den brist- fdlign undervisningen i polska sprhlret; ' dessutom kräfde hon vidstriicktzke filantropiska uppgifter för kvinnaii: Det d r r allts8 högst blygsarrma pretentioner sam frnnnsbnlldes.
Meii kanske tack vare denna hofsarnliet i krafven aii ' tog rörelsen omedelbart stor omfattning och föranledde bland annat de f örsta * kvinna- organisationerna i Polen.
($Det +älgörande patriotiska kvinno- förbundet » i Varschau, sSysterförbunclet s i Galicien.)
Den andra fasen, representerad af författariiinan Narcissa Zmichowsl&lt;a (f- 18 ' 76) och hennes anliiingai~e, som fingo det för- modligeii ' ir ' oniskt fiirgade Wnarnnet ientnayastlri » ' - de kvinnliga entusiasterila - kiinnetecknades af större krnf: nian begiircle möjlighet för kvinnan till gruii.dligare studier, frigörelse fr %n en mängd.
konventionellt t v h g, öf ver ' huf vud 6kad rörelsefrihet.
Des ' sa pretentioner mötte emellertid ett tst ' atkt inotstand hos de11 sedekonservativn szlnchtan, och s entusiasteriia~ uppniidde föga af hvad de efterstriifvade.
Den tredje fasen, som iiilnu piigAr, var i sin begynnelse dels ekonomisk betingad, dii den ornhvii.lfning i de ekonomiska för- hiillandena, som intriiffade efter 1ifegensli: ~pens upphiifvaide och,: - s I ' '. '
' '.
upproret 1863, tvang en mängd kvinnor att sjalfva siika sin utkomst, och dels sammanhänger den naturligtvis med de eman- cipationssträfvanden, som höra tiden till och väl ej lata sig till- fyllestgörande förklaras genom nhgra yttre omständigheter.
Den dominerande gestalten i denna tredje fas ar Eliza Orzeszko, och dA den första polska kvinnokongressen sammanträdde i Var- schau den 9 juni detta Ar, var det också med anledning af hennes fyrtioArsjubileum som författare.
Dock knyter sig hennes namn ej så uteslutande till kvinnorörelsen som t. ex. Fredrika Bremers hos oss.
Förfaktandet a£ kvinnans rattigheter ar hos Eliza Orzeszko endast en sida af hennes etiska och fosterländska 1ifsverk; endast ett af uttrycken £ör hennes lifssyn, formulerad i valspriiket: homo homini res sacra.
I sin egenskap af kvinna har hon dock naturligtvis djupt kant faran och förnedringen i de stingsel, som s&amp; länge kringgärdat kvinnan, och biide i sina romaner och i direkta kvinnosaksskrifter har hon med eftertryck hafdat kvinnans rattig- heter - friamst då naturligtvis hennes rättighet och pk samma g %ng skyldighet att tillföra samhället sina pund och att i och för detta syfte ohindrad lagar och fördomar i mesta möjliga man föröka dem.
Men Eliza Orzeszkos patos har dock framför allt varit fosterlandskärleken, och Atminstone numera kan hon ej raknas till de speciella kvinnosakskvinnorna, som i de politiska rättigheterna tills ' vidare se sin strafvans hufvudmil.
I ett samtal med en för rösträtten brinnande ung nentuzyastkan, Atergifvet i en polsk kvinnosakstidskrift, l %ter hon ett vemodigt yttrande undfalla sig: SS&amp; trodde och drömde ocks8 jag en gång, drömde, att jag skulle få upplefva den stora dagen, då kvinnorna frigjordes, nu har jag svårt att tro på det - sarskildt pA resultaten af kvinnans politiska likstallighetn.
Trots .denna pessimism är dock Eliza Orzeszko den centrala gestalt, som den polska kvinnosakens förkiimpar samlats omkring - och det med ratta.
Personligheten i och för ~ i g och i sin helhet %r ju Ungt betydelsefullare an den personliga, mer eller mindre lifliga anslutningen till ena eller andra punkten i ett program.
Kunde den polska kvinnoemancipationen genomföras i Eliza Orzeszkos tecken, d % skulle en omätlig vinning tillföras det polska samhallet.
Den agitation, som f ö r närvarande, bedrifves af kvinnosakens förkän~par i Polen, ar dock af en-vida mer pointeradt slocialpolitisk art än Eliza Orzeszkos företrädesvis etiska kraf.
Detta gamman- hänger med det ökade tempo, som från och.-med revolutionens utbrott intriidt i alla samhällsrörelser inom tsardömet.
:.
.
Alltsedan.
Polens delning har den polska kvinnan spelat en ytterst viktig roll i .de patriotiska och nationella.
sträfvandena; hennes arbete t. ex. för ' den hemliga folkundervisningen, för .polska sprakets bevarande har kanske t. o. m. varit intensivare an mannens, vanligen upptagen af sitt yrke.
Hennes offervillighet har varit åtmin- stone icke mindre an hans - det sättes ofta i fråga, om den icke varit.
större.
Då nu frAn och med revolutionens utbrott den agitatoriska, tlerksamheten ntitt sin kulmen; ha också kvinnorna tagits i anspråk mer tin nå.gonsin.
Men - nu börjar oppositionen resa sitt huf vud; de speciella kvinnosakskvinnorna klaga, att den kvinnliga tjiinstvilligheten missbrukas.
Dessa kvinnliga tjänste- andar ha till och med fatt sin shskilda beniimning - ~ d r o m e - darerna)), och detta spenamn utslungas förtrytsamt af kvinno- sakskvinnorna, harmsna pH ' dessa beskedliga lastdjur, som villigt låta sig af männen phliiggas alla möjliga, ofta med risk förenade bördor; men ej tillerkannas n5gon bestämmanderätt eller ens yttranderätt inom de respektiva partierna, ja vanligen icke ens invigas i dessas hemligheter.
Mot detta missbruk af kvinnokrdten och den villighet, hvar- med det tolereras, göra alltsii kvinnosakskvinnorna front,.
i det de hiifda kvinnornas egna kraf, och tack vare gynnsammare förball- anden ha de p i sista åren utvecklat en verkligt rastlös verksamhet.
Förut hämmades de ju i hvart steg af den ryska despotismen.
Kvinnosaken har från och med detta Ar fått sitt eget organ, s Ster o (dtyret) '!
'), redigeradt a£ fru ICuczalska-Reinschriiit, och m m far dar en inblick i den intensiva propaganda, som bedrifves.
I och med dumans sammankallande.
upphäfdes ju den ofvan- niimnda likställigheten könen emellan, och främst på sitt program ~LrLttcg nu Ster: allman och lik2 rösträtt utan hänsyn till kön.
Vidare kommer prostitutionens afskaffande, striden mot alkoho- lismen --, den förnämsta fienden till kvinnans lycka, - och *) Denna tidskrift, som utkommer en g h g i irdiiaden i Vargchau, tillskickas Dagny af redalitionen.
Äfven i tidskriftens spalter uppmärk- sammas Dagny, i det tv % n£ dess artiklar, Rättigheter och ansvar, samt, Kvinnan i statens tjänst, där meddelas i öfversättning.
alla.: de.
öfriga önskem&amp;lm, gemensamina för kvinnorörelsen inom alla; länder.
Under hela den förflutna vintern h m p3 föranst: rl- tande a# tidskriftens rednktris .och hennes meningsfriinch en.
mängd möten hallits för, dryftande af kvinnans iritrcisseti - bland annat s. k.
!
~ ~ ~ d o t t e r m ö t.
e dar n ~, unga flickor fAtt upptriide mo- nymt .och fFairiläggz sina khgo- och ijiiskernkl; fiiredrng ha hallits af manliga och kvinnliga intressenter, och filidföreningar lin bildats i landsorten:: En petitinn om soc; nl och politisk likstiillighct .har inliimiints .till andra duman, andertecki~atl af oiiikring 30 z stiisen.
kvinnor.
- ryska.
Polen raknsr omkring éi miljoner!
- och namnsarnli.ngen pAgh visst.
fortfaninde .. Arets stora händelse ar dock nnturXgtvis den fiirsta polsks kvinnokongressens saminantrade i Varschau ' den 9, 10 och 11 jani, hrilken dels tog f orm, d en atorurtid, allm8ni-ii.ltionell hy1l: iirig A t jubilaren, Eliza Orzeszko, och clels Ojöd pii en mängd fiindrag och diskussioner i kvinnosaken, sedd fr&amp;n politisk, social, etisk, ekonomisk och pedagogisk syn p m kt - allsii ett sii rikles oin- fattande program.
Mötet öppnades af skdc1iriii: m 3Iai-ia Simqmick: ~ - jämte Eliza Oreeszko ett af den polekn diktningens störst: li~amn- med en inspirerad hyllning till jubil: treti, och Hveu en mängd andra polska storheter på skilda omraden upptriidde.
Tiiliiingarns innehöll0 .spaltlånga referat, och af det hBn, som kvinnos: ikeiis förkämpar i Polen annu fiir ej liinge sedan herle att klaga öfver, skymtar man iitminstone i pressen ingenting - och den lir ju en tillförlitlig stämning~rnätare.
&gt;) Ster&gt; kan dock cj dölja c t i i viss besvikeiihet iifvcr iniitet - nAgot som möjligen kan förkl: ~.ras: if att initiutiwt diirtill cJ utgick frim den.
fral&amp;m af kviiiiioviirldcii, som ticlskriftcn repre- senterar, utan frfin de mera iiiotl: mt: i. Ileclaktioiien iitt: d: tr icke ordet, men fiirrnodligen fanii den riagot ilminedariskt » i fijre- dragens Alltför aliiuhma hfillniny, som (ten klsgar iifrcr, i det icke nog skarpa preciserandet af (it?
k~iariligc iii: skexriGleri o. s. v. Hvad till sist betriiffar s: triiiolildzctc~ii för t ?ii rcnlisctring uf decisa de polska I; viuriori~: is önskeniii!, $: l iir det ju riicd detta som med allt inom trarri1; et för ~iiirvar: iticlt?
--- tlet stiir i vida .fältet.
Dc polska k~innosakslr1-iririori1: 1: tf k: ttctgorien Ster hiifda sina kraf r e d e nu och gentemot deii ryska styrelsen, gentemot tsaren, s o m dock:) &amp; r l h g t borta, till och ined för russen och hvars egenskap af högsta instans i po1sk: i fragor de siikert inte vilja tänka sig som bestfiende.
De mera.
moderata, dc stackars 8 '
» dromedarerna., tyckas anse ' mest.
angeliiget att först .sa ?tt säga skapa sig motståndixe, som de af hjärtat kunna erl~iinnn s %sorri. '
de moderata,.
till stallningen, berttttigade sådima - och h&amp;r-mötas '.
.. nqti&amp;~ldemokrat&amp;~.
, okh; * b~i~listkvihnorn~,.
,,.
:.
.
' &amp; &amp; n .. ock.
enda&amp;:.
,.
.
delvis och med ' tvekan slutit, ajg .. till &amp; i@as ?ksiartiet.
.
-.
..,.
A t t emellertid förr.
eller.
sen3r.e .wh p&amp;.
ena.
.eller andra sättet malet skall n&amp;s, det förkumjarr: 3u!
' tid-: ande &amp; bd.
.
högan röst.
.
...
,.
.
&amp;.
.
', ?iber;::!
'.
- I L.
I. '
...
i.
.
. '
* l 6;.
.
3.
a.
.
..!
' i.
a.
.
!t ' (, l.
.
,.
.
j:, 8 Ett ' nytt kvinnokall.
.
, I ...
, !.
,; '.
.
.
I frågan om,,kvinnliga polisassistenter.
.Ett nytt kvinnokallu är den titel, so&amp; i den tyska tidskrifte; Neues ~ r n u e n l e b e n ~ satts öfver en artikel,.
d M - syster Henriette (Henny) Arendt, Tysklands första kvinnliga polisassistent, redogör.
för sina rön från den nu 4åriga verksamhet hon s h o m sådan utöfvat.
DA Fräiil,ein Arendt, .s % val genom sin personlighets öf verlägsenhet som genom de erfarenheter hon.
vunnit, kan be- traktas som den främsta kvinnliga auktorit.eten inom facket,.
mAste det för oss, som stå inför en polisreform i berörda riktning, vara af intresse att .höra hvad hon dikorn har att saga.
.
Fraulein Arendt slrri£,ver: %Den 20 februari 1903 stiftades i Stuttgart, ett i Tyskland fullkomligt .nytt och enastAende ämbete,, namligq en kvinnlig polisassistents, .hvilket ef ter en längre tids pröf ning öf verläts %t mig.
Mitt uppdrag besthr i att sörja för .att de kvinnor, som anhallits af Stuttgarts stadspolis,.
behandlas på.
ett anständigt och hyggligt satt.
Det tillkommer mig att vara närvarande vid polisbesiktningarna med rätt att inför behöriga myndigheter yttra min mening, nar jag hyser .betänkligheter mot en besiktning eller i omvandt fall finner en.
sådan nödvandig.
1 Ändamålet med min befattening är att öfvervaka samtliga till stadspolisen inlämnade kvinnor.
Härmed menas .ej blott de, som skola aftjiina sitt fängelsestraff, utan framför allt shdana, hvilka anhallits som försvars- och arbetslösa men %ter skola försattas på fri fot eller .öfverl.anmas, At andra myndigheter.
.
Polisassistentens förnamsta sträfvan maste riktas på en SA vidt möjligt utsträckt missionsverksamhet, d. v. 8. att förhjiilpa de kvinnor ~och ' flickor, .som i följd af olika förseelser, blifvit häktade, och som vanligen äro djupt sjunkna, till att börja ett .ordnadt lif.
Jag mAste först&amp; att vinna dessa människors.
förtroende och att .med urskiljning och finkgnslighet, vibtaga sådana rn$,tt och, steg, som,, anpassade 2
efter individer och förhållanden, kunna befordra dessa arma varelsers räddning.
Jag arbetar i standig kontakt med evangeliska stadsmissionen, den katolska föreni~gen, Den goda herden s och andra f öreningar, hvilka ägna sig åt fallna och försummade flickors raddning och upprättelse.
Min tjänstetid, hvilken i början var fastställd från kl. 7-41 förmiddagen, 4-6 eaermiddagen och 9-11 p % kvällen, kan numera icke begränsas inom någon viss tid, utan omfattar hela dagen fran tidigt .på morgonen till sent p&amp;.
aftonen, ehuru det redan efter.
första tjänstehet gafs mig tillAtelse att anställa en medhjälperska, hvilken lkmnar mig stor praktisk hjälp.
Min verkningskrets har i hög grad utvidgats därigenom, att afven många kvinnor och flickor, som icke st&amp; under polisuppsikt, vända sig till mig om hjälp, kvinnor som nyss utdiippts ur fängelset, tjiinsteflickor som afskedats ur sin tjiinst och icke ha huld eller skydd, ogifta, mödrar med sina barn o. v. v. Fran 1 december 1906 har jag med polischefens tillstånd, hvilken p&amp; det högsta understöder min verksamhet, utsträckt mitt inflytande til.1 manliga fångar under 18 år.
Sadana ungdomar kunna f&amp; tala vid mig och jag kan gifva dem råd med afseende B deras raddning eller förhjälpa dem till skyddsuppfostran.
Det är mycket att beklaga, ' att i Wurtemberg skyddsuppfostran endast sträcker sig till det 16: de Aret.
Det vore hijgeligen önskvardt att Aldersgränsen liksom i Preussen höjdes till 18 år.
Sedan 2 %r .tillbaka har jag dessutom öfvertagit uppeikten af öfvergifna och försummade barn, om hvilka ofta inga SA viil muntliga som skriftliga anmälningar till stadspolisen.
Detta %r ett stort arbetsfält, som väl skulle kräfva en särskild uppsynings- kvinna.
Omtanken om dessa och de m h g a utom äktenskapet födda barnen tager mycket af min tid i anspråk.
Sammanlagdt har jag under min fyrahriga verksamhet som polisassistent tagit vård om 500 barn och placerat dem i barnhiis, asyler och barn- raddningsanstalter.
Mig %ligger att föra bok öfver mitt arbete och att hvarje månad därom aflägga rapport inför polisambetet.
Mit t huf vudsakliga räddningsarbete är dock riktadt pA de kvinnliga ftingarna.
Från den 20 februari 1903 till 1 januari 1907 har jag haft 4,266 kvinnor under uppsikt.
Af dessa har det blott lyckats mig att förmå 810 att börja ett ordnadt lefnadssätt: 171 ha Atervändt till hemmet, 518 ha gått till riiddningsanstalter, 121 ha fått anställning; 3,456 ha varit otillgängliga för alla föreställningar, och en stor del ha lämnat mig för att &amp; ter börja sin vandring fran fangelse till fängelse.
Det p&amp; långt när största antalet a£ kvinnliga filngar utgöres af moraliskt otillräkneliga individer, drinkerskor och abnorma, hvilka o£tast äro ärftligt belastade och af ett oblidt öde förut- bestamda till ett lif i last och elände.
Ingenstädes i världen finner man ett tydligare bevis för, att fädernas missgärningar '
381.
.
hamna sig p5 barnen allt intill tredje och fjiirde led, an i fangel- tukthuset, modern serna: fadern drinkare, modern tjuf; fadern prostituerad; fadern vansinnig, modern drinkerska eller b %da för- iildrarna: förbrfiare och hëngifna åt dryckenskapslasten.
En stor del af dessa olyckliga ha aldrig lart kanna ett ordnadt familjelif, ofta ha föräldrarna utackorderat dem som.
sm % och tiedan aldrig 1Htit höra af sig eller afsiktligt vanvArdat och misshandlat dem för att påskynda deras död; Många föräldrar ha hållit barnen fr %n deras tidiga ungdom till ett .lastbart lif.
S % uppväxa många af dessa beklagansvärda.
De ha aldrig vetat.
hvad föriildrakärlek vill saga, aldrig sett och hört det som iir rätt, ingen solstråle ' har .belyst deras, dystra tillvaro, de äro för det mesta kroppsligt svaga, nästan alltid .andligt outvecklade, utfattiga, utan religion och moral, hetsade och pinade af sina egna drifter,.
förföljda af ett olyckligt öde, och slutakten i deras lifs tragedi utepelas vanligen i landsvzgsdiket, i s ' torstädernas rännstenar, på dhhuset, i fangelset eller.
arbetsinriittningen.
Harinom ligger nu den kvinnliga polis- assistentens förnämsta uppgift, att racka sådana vid fördiirfvets rand svafvande olyckliga en hjälpande hand och att om möjligt bistå dein att börja en människovärdigare tillvaro. '
Försöken att föra dessa kvinnor och flickor friin fiingelset till arbete ha oftast ' misslyckats.
Bast har varit att placera dem i räddningshem, dar de kunnat erhAlla hvad som för dem är nödvändigast: uppfostran - - - kunskap i praktiskt arbete.
De yrken, hvarur de kvinnliga fhngarna mest rekryteras, uppasserskor, tjänsteflickor och fabriksarbeterskor, dock har ' n afven haft att göra med fångar ur högre sam halls lager.^ Af de exempel, Fräulein Arendt anför från sin verksamhet, följande citeras: » Marie S., som tillbringat hälften af sitt lif i fängelser och ' * tukthus, fördes, sedan hon nyss aftjänt en längre tids straffarbete, .till polisen för lösdrifveri.
.
Jag sade henne, att jag gärna ville .hjälpa henne upp ur dyn, men att jag inte visste hur det skulle t-illgh.
» Om jag skafFar er en plats,, menade jag, %skulle ni troligen genast rymma er vag och ta Atskilligt sm&amp;tt och godt med er på vägen.
Era anhöriga vilja nog ej ha n %got med er att göra och för en räddningsanstalt ' ar ni egentligen för gammal.
Ge mig själf - ett råd, hur jag pA bästa satt skall kunna hjälpa er ».
» Ack, syster Hennyr, svarade hon, » då jag var 16 Ar, skickade.
socknen mig på sin bekostnad till klostret Neresheim.
Dar var jag ett år.
Det var den härligaste tid i mitt lif.
Jag skulle så, gärna ha stannat, men socknen ville inte längre betala för ' mig och systrarna tyckte ocksa, att jag hade uppfört mig s % val, att jag nog kunde skaffa mig en plats.
Jag kom d % i tjänst, men dar trifdes jag inte, jag tog till schappen, började dricka, har tiggt och stulit - ja, ni känner ur polisrapporterna allt, hvad jag tagit mig till på de.
sista 20 åren.
- Men aldrig kan jag glömma den härliga tiden i klostret Neresheim.
Sliiktingar har jag inga;, ..
som jag k@ .fara, till.
.. För l5 år sedan hade jag en $on, mep h v ~ det d blifvit af hopom ~ c jag t inte.
Ack », sade.
hon till sist och sS,g pA vii % bönfalbnde, » om ni ville rara sB god och laga att jag kom till ett.
kloster,, .s&amp; .skulle jag gärna arbeta och hela mitt lif bedja för er,:,.
.
.
Med första t4g.
skickade jag den stackars människan till klostret,.
dg.7 hon .gärna Ater blef emottagen och, dar hon nu sedan,nå.gra år .flitigt och a.rligt skott sitt arbete.
DA jag för tvii Ar sedan besökte henne, lat jag henne veta, att jag som belöning för.
hennes vii~förhAllande gärna ville ge henne nagot; hon skulle själf säga, hvad hon helst önskade.
Hon beklagade sig $å öfver att hon hade ' s&amp; svart att äta, emedan hon bara hade tvA,tander i behåll och undrade därför, om jag ville skänka henne nagra nya .tänder.
Jag lofvnde, att hon p&amp; inin bekostnad skulle få skaffa, sig en omghng löständer, ifall ~yster föresthndarinnan till- lät, det.
Efter ett par timmar kom hon tillbaka, och förklarade att hon: helst inte ville ha de dar tiinderna.
Syster föreståndar- innan hade sagt, att tänderna skulle göra henne så mycket yngre och vackrare och att därför frestelsen att ilterviinda till det gamla syndalifvet och eländet skulle bli s % mycket stiirre; därför borde hon hellre önska sig en ny kliinning.
%Jag tror ocksiin, menade hon,, att .syster förestbdarinnan har rätt.
Hvem vet hvnd jag kunde f&amp; fös tankar i mitt hufvud, ifall jag fick hela mun full med tander och blef vacker och ung p&amp; nytt.
Jag vill därför be sa .mycket att f&amp; en klänning i stället,.
Eon fick sin klänning och är ännu i, denna dag utan tänder och befriad från frestelsen att bege.
sig ut på afventyr.
Hon hoppas få stanna hela sitt 1if i anstalten och jag hoppas det ock. % Syster Arendt slutar med f öl jande beh järtansvarda ord: » Genom anställande af en k~innlig polisassistent i hvarje större stad skulle otvifvelaktigt m h g a varelser raddas fran siiker under- gang.
Staden och staten skulle härigenom ej åsamkas nilgon större utgift; tvärtom, genom att i tid dra försorg om de vilse- gAgna och förolyckade skulle stora summor inbesparas af ' under- hållet af hospital och fängelser.
För de kvinnor, hvilkas hjärtan ömma för sina olyckliga medsystrar, öppnas genom detta kall ett vidsträckt arbetsfält, och om det än ar förbundet med stora ailsträgningar och kräfver stora offer, s&amp; skanker det en djup inre tillfredsstallelse, hvilken bast uttryckes med Herders ord: » Att finna en skön människosjäl ar en vinning; skönare är att behålla den, skönast och svhrast att riidda en, som redan varförlorad.
D ' ' - 4,: rne.
d s Staëls romam 3 N: me de StacïTs ronm, det af den engelska förf.
Francis Gribble nyligen pz " t svenska utkomna arbetet, iir hrarken en roman n f henne eller en diktad roman, om henne.
Ofta: log har hennes lif Iimnet stoff
till sådana.
I sina båda mest kända romaner, » Delphinen och » Corin- ne », har hon sjalf frikostigt öst ur denna källa, och i en tredje, ännu berömdare, » Adolphe, har Ben jamin Constant tämligen genom- skinligt skildrat deras gemensamma kärlekssaga, Den bok, vi här ha framför oss, ar hennes lifs verkliga roman.
Den ar eller vill åtminstone vara en teckning af.
m: me de Stael som kvinna Ifingt mera an en värdesättning af den berömda författarinnan.
: I denna senare egenskap har hon i vidlyftiga biografier tillräckligt of ta kommenterats, och förf.
anser tiden vara inne att ' med stöd af nu först tillgängliga dokument granska hennes intima lif.
Utan för- utfattad fördom gAr han alltså till verket i den lofvarda afsikten att gifva en fullt verklighetstrogen bild af den märkliga kvinnan, som i nittonde Arhundradets början gjorde så mycket väsen af sig.
Och ingenting ar lättare an att klyfva i sar en så utprägladt dualistisk personlighet son1 &amp;!
: me de Staels: S ena sidan den snill- rika skriftstallarinnan med den manliga laggningen - å den andra den fåfänga, dåraktigt lyckotörstande kvinnan.
Men det ar den senare, som blir lidande därpå.
Ovillkorligen frågar man sig, om det icke hade varit bättre att lämna denna kvar i diktens för- sonande eller åtminstone mjukt förtonande dager.
Sedd i.
den hfirda belysningen af författarens forskande strålkastare, ter sig denna kvinnogestalt så föga till sin fördel, att han sjalf icke kan neka sig en satirisk glimt i ögat, d % han skildrar sin ~hjiiltinnass äventyrliga lif och bisarra vasen.
Och dock gör förf.
ett ärligt försök att förklara detta senare.
Utgående från hennes anteceden- tia, » hennes uppfostran i en salong#, och slutligen hennes gifter.
mål, visar han de faktorer, som böra tagas med i beräkningen vid bedömandet af M: me, de Staels karaktgr.
Angående arten af.
den skamliga handel, som i flera år bedrefs om den rika arftagerskan af den henne s&amp; underlägsne man, hvilkens namn hon skulle komma att odödliggöra, f&amp; vi den intimaste kännedom i Schucks för något år sedan utkomna äktenskapsliistoria i bref, » M.
och M: me de Stada.
Att detta, pft hennes afgudade fars uttryckliga önskan, utan böjelse fi hennes sida inghngna äktenskap haft ett djupt ingripande .in- flytande a£ menligaste art på den unga Germaine Necker, påvisar förf.
genom att anföra Atskilliga.
vid samma tidpunkt i hennes.
.
skrifter tillkomna utbrott af smarta.
.
.
» De ha bestulit mig pil min framtid.
Lyckan att alska Br.
Jag måste.
försöka bedöfva mig:.
.&amp;.g mig för alltid förnekad Jag låter.
strörn- maste låta mig ryckas med af lifvets hvirfvel '.
.
.
.
.
.
.
.
*
men taga mig., Allt detta har den gryende författarinnan lagt i munnen pli en af sina romanhjältinnor, försatt i en med hennes egen alldeles liknande situation.
Men denna förtviflan %r för Skta att vara diktad, hon har sjalf känt den.
Genom hela hennes jiiktande lif, d&amp; hon visserligen icke nekade sig oupphörliga försiik att finim en stulen kiirlekslycka, tycker man sig tydligt förnimma samnja ledmotiv: Jag måste bedöfva mig, jag måste lefva midt uppe i lifvets hvirfvel, jag lbter strömmen taga mig!
Det fanns ingcn rastlösare, lifligare, pratsammare varelse än hon; i hennes närhet kiinde man sig s o m midt i en hvirfvelvind.
Hon saknar det, som kunde göra henne lycklig: sen stilla, harmonisk själssfars, hade Rahel Varnhagen anmärkt om henne vid deras möte i Berlin.
Och riktigt hade hon därmed angifvit hennes största karakt ' irn- brist: bristen p&amp; inåtviindhet.
Genom att taga ofvan citerade ord a£ Keckers dotter till ut- gångspunkt vid ett försiik att Atminstone göra henne rattvisa, skall man komma att se henne i en mildare dager.
För att försvara en kvinna, son1 bytte om älskare nara nog lika ofta som hon bytte om vistelseort och för hvilken själfbeharskning var en lika okacd dygd som trohet, skulle det behöfvas ingen mindre advokat iin M: me de StaGls egen talföra tunga.
Och hon skulle utan tvifvel ha framgång siisom alltid.
efters so ni.
.
.
mitt olycksaliga namn &amp; r mera fruktansvärdt än min persona, skrifver hon vid ett till- falle, sskulle det vara bäst, att jag kom.
.
.
och visade denna per- son, sona nastan alltid gjort sig td1cl.a Det ligger till och .med en för henne ovanlig blygsamhet i detta p8stlnde.
Hon sar icke i sitt personliga uppträdande uteslutande » en filosof i kjortlarn, som malicen kallade henne: hon var Den lefvande kvinnas med en ovanlig förmliga, icke blott att blanda med sinn stora enilleghfvor, utan ock att eröfra dem hon kom i beröring med.
Så länge man stod under hennes inflytande, var man hennes fdnge.
Det ar denna hennes dominerande formaga, som s&amp; bja.rt kommer till synes i hennes mAng %riga » liaison~ med Benjamin Constant, ' &amp; t hvilken förf.
&amp; nar ett icke ringa antal sidor i sin bok.
s Sola i ?zconstantia constaim (endast bestandig i ubcetiiridigheteli), denne mans p % skämt antagna valspriik, passar fruktansvärdt väl iii på detta rö för vinden eller rättare i Akme de Stads atarka ha.ntl.
Hela denna kärlekshistoria framstår emellertid i timligen ensidig belysning, enar det material förf.
haft till sitt förfogande, nästan uteslutande utgöres af älskarens utgjutelser i bre£ och täta utdrag
ur hans ~oui&amp;al ' intime samt därjiimte af en del bre£ från hans mot R1: me de Sta61 afvogt.
stamda kuein, Rosalie Constant; M: me de Staels bref, onz de ännu finnas i beh %ll, ha icke varit tillgängliga i sin helhet, det är endast niigra fragment af hennes brefvaxling, som blifvit tryckta.
Men i rättvisans namn hade det varit nödviändigt att se saken äfven ur hennes synpunkt.
Ett af hennes känsloutbrott med anledning af deras brutna förhhllandg har i alla händelser bevarats.
» Benjamin&gt;, skrifver hon, » ni har förstört mitt lif!
Under tio %r har icke en dag förgbtt utan kval för er skull.
Hvad jag älskade er!
L %t oss lämna allt detta S sido, eftersom det är s&amp; bittert, - och ändå .skall jag aldrig kunna förlata er, eftersom jag aldrig upphört att lida Vårt lif är likt ett hus, byggdt på sanden och fullt.
af trötthet, - endast sorgen består. » Synbarligen vore kvalen icke ensamt på älskarens sida.
Båda visste, att » de hvarken kunde vara lyckliga tillsammms eller skilda &amp; t », därför afslog M: me de Stael det tvungna giftermåls- anbud, Constant gjorde .henne efter hennes skilsmiissa från M. de Stael.
Men det hindrade icke, att hon ställde till stormiga uppträden, när hon fick veta, att han tänkte 6fvergifva henne.
Aterigen frtigar man sig: var det mödan vardt ratt raka i askan » -.
för att begagna ett.
a£ bokens uttryck - efter en så länge sedan slocknad glöd?
Hvilket begrepp ger oss slammet om det vulkaniska utbrottet?
Lika ofullständigt blir ju oftast det intryck nggra .gulnade papper kunna skänka om mänskliga lidel- sers makt i le£ vande manniskoh järtan.
rKarleken ar kvinnornas hela lifshistoria, den ar endast en episod i miinnens 1if.r Med detta sitt bekanta yttrande staller M: me de Stael sig själf bland männen, eftersom hela hennes lif var en kedja af karleksepisoder.
Hvilken i ordningen repisoden Constant~ var, torde vara sv %rt att dgöra.
Den blef icke den sista, men den var kanske den enda, som under andra betingelser kunde ha blif vit Izennes lifshistoria.
Mrne de Stael, som var bittert medveten om att hennes lysande beghfning stod i vägen för hennes lycka som kvinna, trodde sig i vederlag ha ratt att ostraffadt följa samma lagar som männen i alla tider ha följt.
Om samhällets dom icke alldeles förkrossade henne, berodde det på flera omständigheter.
Dels var.
moralen vid den tiden ovanligt tänjbar p % det erotiska området, dels hade M: me de Stael ett i hög grad » robust.
.
.
samvetes, och slutligen tog man henne knappast p&amp; allrar.
sTill M: me de Staela heder bedyrar jag, att jag aldrig riktigt vetat hvilket kön hon tillhörde,, skämtar en af hennes samtida.
Men för visso maste ett Ersgetecken sattas efter följande förf: s försök att rentv8 henne: » Betraktar man hennes uppförande utan hänsyn till biwekelsegrunderna, ar det en lättsinnig kvinnas, men bevekelsegricndenza adla det 0) J1: me de Sta4 menade viil och an- såg sig sjalf vara i sin fulla rätt.
Hennes må1 var icke blott att vinna lycka sjiilf, utan ocksa att skanka andra lycka., Det ar en icke endast i inre utan afven i yttre måtto upp- rörd och i hög grad växlingsrik lefnad Francis Gribble har att förtälja.
Och han gör det pil ett underhHllande sätt med en viss kar£, brittisk humor.
Med nöje följer man skildringen ni ' den ryktbara författarinnans olika miljö: i Paris under Keckers glanstid och under den jäsande revolutionstiden, pä Coppet i Sctiweiz under landsflyktens bittra dagar och p&amp; de nlAnga resorna till England, Tyskland, Italien, Sverige, alla lika m h g a triumftåg i de olika ländernas .litterära kretsar.
Oherallt kunde hon smickra sig med att viicka ett ofantligt uppseende, ehuru man lika ofta tog anstöt af hennes hejdlösa pratsjuka.
, Hon talar folianter D, utbrast lord Byron; Schiller var utmattad och Goethe drog en lättnadens suck, ni2r hon lamnade Weimar.
För att und@ de franska myndig- heterna, som pA Napoleons befallning öfverallt nekade henne pass, gjorde hon sin berömda Englandsfjird öfrer Österrike och Ryss- .lalid, dar, la grande armées var hack i hal efter henne och kom så till Stockholm, dar hon dröjde i åtta mbnader.
Hon skref dar sin Dir: anndes d ' exil, medan hon med gliidje iakttog tecknen till Napoleons snara fall.
Om orsaken till och utvecklingen af den oförsonliga antagonismen mellan seklets öfverman och nöfver- kvinna, vore mycket att saga.
T ' i inskriinka oss till att pspeka hurusom fröet därtill sannolikt lag i bhdas grlnslösa f tlfiinga.
BAda ville ensamma rara världena samtalsiimiie.
Kapoleon hade betvungit en värld och kunde icke finna sig i en ensam kvinnas trots.
Medan han ännu stod p&amp; höjdpunkten af sin makt htide M: me de Stael djärrfts kalla honom, den korsikanskc uppkom- lingens.
För det ordet och för hennes berömda bok n e Z ' Alle- magne - hvilken icke var fransk till sin andss - hade despoten
förvisat henne från det.
enda land och den enda stad i världen, dit hon längtade.
Efter hans fall.
kom hon ändtligen tillbaka dit för att dö, medan hennes fiende m h t e dö i landsflykt.
» Hon skrifver biittre än hon talar&gt;&gt;, utlät sig en girig en af.
hennes samtida.
Det iir också hennes samtids m %ttstock nian måste begagna vid uppskattningen af hennes litterära alsters varde.
Om eftervärlden numera sällan blher dammet från hennes skrif- ter, blefvo de i stället s % mycket mera uppmiirksammade vid tiden för sitt franitriidande.
Den kvinna, som var nog modig att trotsa icke endast den offentliga nieningen, utan äfven allhärska- ren Napoleon, kom hela Europa att lyssna till hennes röst och hennes böcker Iiistes och lrominenterades af enhvar med förtjus- hing eller med reservation.
Till jRmEörelse med hen~ies erbjuder sig alltjämt knappast mer ä11 ett kvinnligt författarennmn med samme universella rykte - George Sands.
Francis Gribble, som ju icke tagit till egentlig uppgift att granska skrifMillnrinnan, gör det likväl under lefnad~tecknin~ens gång pA ett i min tanke delvis alltför ringaktande sätt.
Då han icke tyckes vilja tillerkänna henne något vitrde hvnrken som politiker, metafysiker eller roman - författarinna, synes han ha utgått från nutidens litterara synpunkt.
Men hur liitt räknade äro icke de af gAngna tiders författare, som best % inför det profvet?
Man ina ha hvillra tankar man vill dm hennes politiska och filosofiska Asikter, men jiimnstiilld med samtida skönlitteriira förmågor, hiller hon i alla fall niattet, och hon är hufvudet högre än sina bref- eller memoarskrifvande lnnds- maninnor.
Djarf och trots allt storslagen i linjerna, som en Rodin ' slr gestalt ur blokket, står M: me de Stad som helhet fram ur det förflutna.
Men det ilr som bidade hoh stiidse sin frigörelse ur det vidlådande blocket.
Aldrig förmådde hon fullt växa fram ur dess, kantigheter, och det var dessa tillika med Atskilliga tids- förhållanden, som ådrogo henne hat fr %n minga hall och det i hennes ögon värsta af allt - htlöje.
M: me de Sta&amp; ronzan later henne kanske icke koninia fullt t.i.11 sin rätt, och den lider hiir och där af en viss ensidighet samt en del upprepningar, men den erbjuder i alla hiindelser mycket af intresse för den, som önskar göra iiiirmare bekantskap med » drottningen » pA Coppet.
Milhanda skola många mena, att hon icke ar någon bekantskap värd att göra.
Ma vara!
Hon a r
ett mångenstiides ö£ \ - erkorsadt, nedflackadt, sönderrifvet mänskligt dokument, men det rar dock större tilltaget an de flesta.
Afven däri finner man en och annan sublim rad, hvaraf något Rr att lära.
Sigrid Plrcten.
Knyppelindustrien i Flandern.
(Frun förf.
danska manuskript.)
Knappast någonstädes i Europa arbetar bonden sä, hiirdt och un- der så ogynnsamma villkor som i Flandern.
Klimatet är sträft och jorden i allmänhet ofruktbar.
Men det ar icke naturen, utan människan och af människor skrifna lagar, som äro dc11 flamske bondens värsta, fiender.
Det iir manskliga lagar som genom att ställa jorden under privat egendomsrätt, möjliggjort ett sakernas tillsthd, enligt lirilket genomsnittsrärdet af en hektar jord iir omkring 6,000 francs- medan arrendatorn får betala 150 till 300 fr. pr hektar.
Och det ar tydligt att med sldana jordpriser har smilbrukaren alls icke r %d till att k6pn jorden.
Denna äges af storkapitdister i en skdan utsträckning, att omkring 90 % af jord- brukarne i de tvii flamska provinserna äro arrendatorer.
Xär har- till kommer, att befolkningens stora täthet har alstrat en sikdaltii hunger efter jord, att det alltid stir att fA arrendatorer till t. o. m. den magraste flygsandsjord, s&amp; ar det lätt att inse att bönderna måste noja sig med att sitta pi$ sina arrenden med årlig upp- sägning.
Följaktligen utföres det SR att saga ingen varaktig jord£ör- bättring som t. a. märgling och utdikning.
' Vattnet sthr högt öfver stora sträckor af Flandern hela vintern, och t. o.
in., om sommaren iir jorden sur och kall af det myckna vattnet, dirn- man stiger om k~Hllarna f r h sumptrakterna, och febern härjar bondens hem.
Nen trots detta har den flanïske bondens outtröttliga möda lyckats förvandla detta land till en trädgdrd.
Hrad soni i var lyckligare nord upplysning, kooperation och litet förmt ' inligare jord- förhållanden om än långsamt håller pA att frambringa, det har i Flandern småbrukarnas förnöjsamhet, talrikhet och flit uträttat genoni generationers slit och striifvnn.
Xen det sorn aterstar,
när arrende och skatter gro betalade, gr icke nog att svältföda en familj på.
Skola familjens m %nga munnar öfverhufvud kunna mattas, s31 måste alla arbeta så godt som från vaggan till grafven.
Det ar darför vi an i dag finna så många kvinnor i Flan- dern sysselsatta med knypplinz, i trots af den usla lön de erhalla.
Förr i tiden var det IAngt flere, men lönen har sjunkit till den grad, att kvinnorna öfvergifva knyppeldynan, så snart de finna en annan industri, genom hvilken de kunna förtjäna ett ' par cen- timer mera om dagen.
Mycket mer kan det icke bli, ty dc kunna icke förtjäna namnvardt mera än de kvinvr, som ha agnat sig At jordbruksarbete, och detta ar mycket litet betaldt, emedan arbete som själfständig jordbrukare ar eA litet lönande.
Om blott jordbrukaren fick beh %lla något af sitt arbete8 frukter, s % skulle han icke arbeta ht andra för mindre, an han sjalf kunde för- tjäna, och då skulle jordbruksarbetarnes lön naturligtvis vara högre.
Men nar en fullvuxen kvinna icke kan förtjäna mer an 54 centimer om dagen utan mat, så kan hon icke heller för- tjäna mycket mera i nAgon annan hemindustri, emedan kvinnorna, om lönen i en sadan industri vore högre, skulle öfvergifva jord- bruksarbetet för hemslöjden.
Det är därför icke att undra p %, att största deleri af de knypplande kvinnorna icke äro i stihd att förtjäna mer än mel- lan 50 centimer och 1 franc om dagen.
Men drar man p % grund hiiraf den slutsatsen, att industrien är ur stand att betala en an- standig lön, så skjuter man öfver målet.
Ty man måste bestan- djgt fasthålla det sjäifklara erfarenhetsrönet, att ingen hemslöjd kan betala stort mer, an den lön jordbruksarbetaren förtjänar.
I verkligheten är det ocksa långt mera de usla sociala för- hållandena an bristande vitalitet i knyppelindustrien, som har förorsakat denna industris förfall och kommit antalet knyppler- skor i Flandern att fran 1875 sjunka från c a 150,000 till C: LZ 47,000.
Knyppelinclustrien inbringar årligen c: a 50 millioner francs till Belgien.
Men det ar icke de fattiga arbetarne, som ' inhösta pengarna och ej heller alltid de etora fabrikanterna i Bryssel.
Det ar har som öfverallt, dar olyckliga sociala förhållanden ska- pat usla arbetsförhhllanden, att en stor del af arbetsförtjänsten gAr i fickan på.
människor, som icke larinn en tillracklig mot- prestation för densamma.
Först ar det jordagarne, som få vär- det a£ sina besittningar förökadt genom hvar arbetare, som blir
kvar p % landet och måste afleverera sitt arbetes frukt för ratten att få lefva där.
Det är ju härigenom det uppstått sociala för- hAllanden, som möjliggöra arbetarnea totala utplundrande.
Ty när de arbetande klasserna lefva i armod och uselhet, kommer det att fattas dem brtde företagsamhet, intelligens och kapital för att införa sådana förbättringar i produktionssiittet, som kunna - %tminstone för en tid - hjiilpa dem att uppn,S, ett drägligt utbyte för sin sträfvan.
Förhallandet blir då också, att hvar knypplerska arbetar för sig, utan att den minsta snm- verkan äger rum.
Fabrikanterna bo nästan alla i Bryssel och aflamna sina beställningar tillika med mönstret, hvilket levereras af parisiska tecknare, till kommissionärer, som till ett antal af c: a 800 bo här och där i landsortsstäderna.
Dessa kommissio- närer - mycket ofta.
kvinnor - utgöra ett oundvikligt led i produktionen, ända tills deras verksamhet öfvertages a£ andels- föreningar, styrda af arbeterskorna i~jälfoa, men de utgöra en mellanhand, som både fabrikanter och arbeterskor skulle vinns på att vara fria i f r h.
Det händer ej blott ofta nog, att de stjitla de dyrbara mönster, som fabrikanten latit teckna i Paris, det ar heller Jcke sällsynt att de skaffa sig underrättelse om fabrikan- tens kunder och träda i direkt förbindelse med dem, och det Br f % bland dem, som icke systematiskt utplundra sina arbeterskor.
Då kommissioniiren har mottagit bestallningen och mönst- ret, Aligger det honom att sörja för den öfriga delen af procink- tionen.
Han förser knypplerskorna med trad - p&amp; deras be- kostnad och till dubbelt pris; han mottager de fiirdiga spets- arna, och betalar det aftalade priset minus afdrag för daligt arbete, och han aflevererar åter hela bestillningen till fabrikanten.
Nu är priset på garn sällan högt, det begagnas mest bomullsgarn, och t. o. m. till finare varor kostar linnegnrnet endast 22 frcs pr kilo.
Nen det tillverkas dock emellanht spetsar, i hvilks garnet har ett värde af 1,000 h 10,000 frcs pundet.
Kommissionären har h n u ett medel att plundra sina fattiga arbeterskor.
I de flesta socknar ar trucksystemet gnnu i full gång, och i stället för kontanter får arbeterskan blott några db- liga varor till högt pris.
Det finns t. o. m. exempel pii att knypp- lerskan har f %tt betala 2,90 frcs för en meter tyg, som hon kunnat köpa i andra bodar för 90 centimeter.
Men hon hiiftar beständigt i skuld till kommissionären, och dessutom skulle denne icke gifva henne nggot arbete, om hon icke köpte sina varor i
hams afEiir, och en lag, som ~liigger kommissionären att betala kontant för utfördt arbete, har blott haft till följd, att arbeter- skan mottager beloppet på kontoret för att ögonblickligen afleve- rers det i boden som afdrag pH sin skuld.
Så är det ju klosterskolorna, diir unga flickor inläras till knypplerskor.
Men de fromma systrarna tyckas förstå sin sak nästan lika väl som de världsliga kommissionärerna och betala icke ens SH myoket som de.
.Ja, men det ar för att vi icke vilja tillverka annat än fin,a saker, och de betala sig icke så vab, saga nunnorna.
Det iir möjligt, men det förklarar icke hur det kommer sig, att de goda s y s k r n a ha en ren förtjänst af 100 frcs pH hvar och en af sina elever.
.
5.
Kan man undra pB att arbeterskorna anse sig lyckliga, om de kunna förtjäna 1 fr. om dagen?
Det ar naturligtvis en hel del, som förtjänar något mer, anda till den svindlande sum.man af 1.50,men det är l b g t flere, som nöja sig med mindre, och det är kanske icke pessimistiskt att saga, att nu för tiden öfverstiger genom- snittsinkomsten icke 3 frcs pr vecka för en duglig och flitig knypplerska.
För denna summa måste hon sitta öfver knyppel- dynan fran tidigt på.
morgonen till sent pA kvällen.
Nar mörk- ret faller på, tändes lanipan, och en vattenkaraffin ställes fram- för denna för att samla ljusstrålarna p % arbetet.
Om sommaren går det and % au, d&amp; sitter man utanför sin dörr och slickar sol- sken, medan pinnarna flyttas med taskspelaraktig snabbhet, men de långa vinterdagarna i de sm % dliligt ventilerade rummen taga på hälsan, i synnerhet hos de unga flickorna y % S till 14 år, som ocksa mAste arbeta dagen i iinda.
Om fa.miljen bor p % lan- det, slipper and&amp; någon frisk luft in till dem, men i mHnga: L£ de flamska staderna äro förhiillandena rent ut förfärliga.
I stä- der som till ex. Thourout födas årligen 800 barn, men blott 400 upplefva sin första nattvardsghg (vid omkring 12 års ålder).
De andra 400 dö, driipta af allt det elände, som privat egendoms- ratt till jord har skapat.
Nar husmodern miste arbeta sina 12-14 timmar vid knyp- peldynan, hur skall hon d % fA tid att sköta sitt hem?
Där är visserligen icke mycket att sköta, ty matsedeln utgöres med näsi tan osviklig regelbundenhet af potatis och cikoriakaffe med mjukt eller hårdt bröd, beroende på familjens viilstånd, och den fattiga stugan iir snart städad.
Arbete kostar det dock alltsammans, i synnerhet om det ar många barn, som det niistan alltid ar. '
Dar antalet barn öfverstigsr dussinet, finns det emellertid i regeln en halfruxen flicka, som kan öfvertaga hushbllet, medan hon tillbringar resten af dagen med att knyppla, och om vintern fAr husfadern utföra arbetet.
Om sommaren har han icke tid, d &amp; iir han antingen sysselsatt på byggnadsstallningarna i Bryssel, eller ocksH har han rest ned till Frankrike för att genom arbete på de franska roffälten söka förtjäna det bröd, som är honom förnekadt i hans eget land.
Aien nar vintern kommer, har ingen användning för honom utom mor, och d&amp; kan han phtagtt sig h p n e s arbete i hemmet, SA att hon icke blir hindrad fran knypp- lingen.
Iinyppelindustrien hijr knapp@ till de industrier, som ha niigon stor framtid.
Den handgjorda spetsen kan icke framställas till ett pris, som tillhter den att konkurrera med de maskingjorda varorna, och arbetslönen sjunker bestiindigt.
Det ar emellertid icke minsta tvifvel om, att under bättre sociala betingelser skulle andelssystemet hafra varit i stixd att befria arbetarne frAn de blodsugande kommissionärerna, och en betrdligt större del i f ar- betsförtjänsten skulle ha stannat kvar i arbeterskans egen ficka.
Det far emellertid ej förbises, att i liingden skulle den silunda vunna fördelen blifva omsatt i ökadt arrende för jord.
Redan nu ar det ju s&amp;, att öfverallt hvarest en hemslöjd fAtt fotfäste hos folket, stiger arrendet, emeclan ett större antal människor stannar kvar p&amp; landet och konkurrerar om tillgang till jorden.
Det finns öfver hiifviid taget ecdaet ett medel att skydda arbetaren mot utsugning, och det ar beskat.tning af griindviirdena.
Et .il,.
G i ~ 7 i o ~.
Från ett Settlement P Londons East End.
I Bethnd Green ' s distrikt i East End af London, vid en liten, till sitt yttre obetydlig gata, hvars namn iir) .Old Sichol Streets, ligger ett af Londons mAnga.
settlement.
Detta har som skydds- helgon och som symbolisk s upp-tiil-strids:) - tanke mit S: t Hilda, henne som forntiden prisade som stridsgudinns och medeltiden upphöjde till helgon.
Old Nichol Street sar för 2O &amp; r sedan ansedd som Londons viksta gata.
Den rar då kantad af smit låga trihuckel, hrilkas
inre mysterier aldrig n5.gon rättvisans tjanare vagat undersöka.
Den var tjufvars och mördares utkorade Eldorado.
Nu äro dessa trähus borta och i deras ställe äro uppresta stora, praktiska kasernbyggnader, sdwellings)), där visserligen tusentals människor bo, men dessa tusenden äro dock alla uppteck- nade shsom medborgare i » De stora förenade konungarikena,.
Old Nichol Street ' s utvecklingshistoria ar förbunden med namnet af en ung begAfvad präst, som älskade mihniskorna och i synnerhet de försummade, bortglömda folkskarorna i East End af London.
Han kom dit och bröt isen och vann deras sympati och förtroende.
Han gick till dem i deras hem, talade till dem p&amp; gatorna, försökte förbättra deras vilda lefverne och afhalla dem från deras nattliga orgier på de ' offentliga lokalerna.
Han uppmanade dem att komma till hans kyrka och han lyckades i sina bemödanden, .ty allt tätare blefvo raderna af Ahörare och allt oftare önskade dessa samla sig till sjalfransakan i ett heligt tempel.
Och » Father J a p, ty s % kallade de honom, undervisade och lärde själ£ och talade ord, som ingen kunde undgå att höra och första., ord som måste tränga äfven till de förstockades hjärtan och clar finna en resonnansbotten och en jdrdmån att verks i.
Ännu i dag finner man B Father J a y ' s ~ kyrka p&amp; sa,mma plats och honom själf aldrig sysslolös i samma verkningskrets.
Om möjligt är han nu iin mer alskad och vördad a£ alla och hans predikningar äro alltjämt lika oförglömmeliga, antingen han talar till sin församling i dess helhet, till männen i deras logishus eller till kvinnorna vid » mödrarnas möte,.
Ett af dessa stora hus, som ligger vid 0I.d Nichol Street, upptages sedan år 1888 af S: t Hilda ' s Settlement för kvinnor, ett.
settlement, som stAr i förening med ett kvinnligt college i Chel- tenham.
S: t Hildals settlement ar ett af de aldsta i London, ty denna gren af filantropin är ju jämförelsevis ny, Den har dock bevisat sig vara af ett så viilgörande inflytande, att nu existera ett ofantligt stort antal b %de kvinnliga och manliga dylika, som man skulle kunna kalla det, klubbar för personer med filantro- piska intressen.
Settlement betyder ju i ordagrann öfversättning nybgqge, och ordet ar egentligen mycket förklarande, ty hit till den rvilda österns flyttade en hel del miinniskoälskmde personer, som önskade göra n %got för de hjiilpbehöfvande och lindra nöden i fattigdomens
och ellindets boningar.
För att lefva mer skyddade slogo de sig först tillsammans och bodde gemensamt i nagra rum, till dess » familjemedlemmarnas~ antal okades i SA hög grad, att rummen maste utvidgas till en våning och slutligen våningen till ett helt hus.
Under den f örsta tiden arbetade hvar medlem f ullkomligt sjalfständigt.
Nu ordnas deras arbete af förestånderskan, som %r chefen för settlementet: hvilket i sin ordning antingen ar grundadt efter sociala eller kyrkliga principer.
S: t Hilaa hör till ett a£ de mera socialt arbetande.
14 eller 16 aktiva medlemmar, boende i huset, kunna antagas.
Dessa iiro alls fullt upptagna fem dagar i veckan, den sjatte dagen gr ämnad till hvila och rekreation.
Sysselsättningarna äro olika och milngahandit.
Somligas arbete består i att g&amp; omkring ' med pensionerna till gammalt orkeslöst folk, andras i att ordna med skollofakolonierna och se, hur mycket hvar familjeförsörjare kan ha rad att betala för sina barns sommar- nöjen.
Några medlemmar äro invalda i styrelser för sjukhus, £örsamlingshem och barmhartighetsinriittningar, och miinga af dem arbeta för C. O.
S. '
.
(Charity Organisation Society) riikning.
Sorn- liga ha sina klubbar för gossar och flickor att sköta om.
Dessa klubbar sammantrRda ungefär fyra gånger i veckan, och om sön- dagarna hiillas bibelförklaringar i söndagsskolorna.
I flickornas klubb ges undervisning i ohng, kläclsomnad, konstsömnad, gymnastik efter musik, malning, läderarbeten och ibland föreläses öfver intressanta ämnen.
Nu senast fingo flickorna deltaga i lektioner öfver spada barns vård, hvilka lirdomar nog kunna.
blifvs till stor hjälp för dem vid deras omsorger om sina sni5 bröder och systrar.
Gossarna fft lektioner i ritning, döjcl och snickeriarbeten och på klubb ' nftnarna leker man och spelar en hel del olika spel.
Särskildt är » Bagatells, ett slags billjard, deras stors förtjusning.
För öfrigt f &amp; medlemmarna gemensamt vara vardinnor rid alla de bjudningar och » parties %, som g5 af stapeln i 8: t Hildn.
Förestånderskan, eller lady-warden, för de krinaliga settle- menten ombesörjer allt.
Hon arrangerar och fördelar arbetet för alla medlemmarna, har högsta öfverinseendet öfrer: dia k1ubb.w och aitonunderhhllningar samt är dessutom gjiilf upptagen hela förmiddagarna för C.
O.
S. '
och den frivilliga fattigviirdens rakning.
Lady-marden i S: t Hildrt, miss Bruce, har sedan 18 Ar tillbaka va- rit förestanderska för detta settlement, och med aldrig svikande energi har hon nedlagt alla sina krafter i människokärlekens tjänst.
Också har hon blifvit SA omistlig att, då hon för nhgra månader sedan företog en utrikes resa, viickte detta en riktig uppståndelse.
De gamla pensionarerna skakade fundersam t eina grha huf vuden och undrade: %Hur skall det g&amp; med oss under de veckorna hon ar ' borbals Såsom en sann optimist, som bygger sina förhoppningar efter det första intrycket, började jag min.
lärotid i S: t Hilda ' s Settle- ment.
Jag skulle nu tillsammans med flera andra af S: t Hilda ' s medlemmar ha min verksamhet sex till sju tin~niar dagligen för- lagd till Charity Organization Society ' s (C. O.
S.)
kontor.
Har finner en nybörjare en nyttig öfning för lpilbeii sysselsättning p s filantropins omrade, som han eller hon sedermera vill ägna sig %t.
Den banda författarinnan Octavia Hill skrifver för omkring 25 %r sedan i sin bok om » Fattig och rik2 föl jande: » Gif gärna, gif frikostigt, gif af hjärtat, men - gi£ förstAndigt. » För att kunna följa denna .hennes uppmaning, för att dessa ord verkligen skulle kunna taga ut.sin rätt, fordrades samarbete och bildandet af filantropiska inrättningar, samt en i amman slut- ming af de krafter, som vor0 villiga att verka för höjandet af de fattigas stillning.
Nödviindighetens makt tilltvang.
sig ock@ en centralisation af » arbetet £ör nästans, och så bildades välgören- hetsföreningen C. O. S., som har sina kontor förlagda i alla delar af London.
De krafter, son1 förut arbetade i viilgörenhetens tjänst, okun- niga om hvarandra och ibland, såsom motståndare till hvarandras metoder, har C. O. S sammanfört till ett arbetande helt, som sgsterntltiskt utöf var sin verksamhet.
Pk förbundets sammankomster träffas ställföreträdare för de olika valgörenheteföreningarna.
H&amp;r samtala de om gemensamma angelägenheter, meddela hvaïandra sina erfaren heter och fqtta till- aammans beslut.
Till C. O. S. kontor få hjalpbehöfvande,insanda sin anhAllan om penningeu.nderstöd och pensioner.
Dessa papper skola vara Atföl jda af fullstsndig redogörelse f ör personens.
lif.
och lefnadsförhållande, livars sanning bör vara bevittnad af tillförlitlig person.
Och visserligen kunde dessa autobiografier gifva roman- författare stoff till lika intressanta som uppskakande lifsbilder ' l För öfrigt har den stora alliniinheten till, stor.del C. O. S. att tacka för sina fria bibliotek, folkbad, skolloEskolonier, parkanlagg- ningar och dylika fsamåkskridandet8.
tecken.
,, - '
Sin önskan, att kunna gifva medlemmar, som arbeta för C. O. S. räkning en teoretisk och systematisk utbildning, sig S: t Hilda ' s Settlement uppfyllas, d i år 1903 skolan för » Samhälls- lara och nationalekonomi^ öppnades.
TAäroverkets iiiidamil är att förena ett praktiskt arbete i olika samhallsgrenar med ett reten- skapligt studium af principerna för social verksamhet och metoden vid dess utöfning.
Den tid jag deltog i dessa kurser, gaf läro- verket sina lärjungar tillfälle att Ahöra föreläsningar öfver ämnen sådana som: » Industri och socialt lif », » E1attigvirden i Frank- r i k e ~, &gt;London och Londonbon, m. m.
Kursen fordrade dess- utom kunskaper i ett bestämdt matt litteratur i eamhällslära.
Under öfverinseende af vara lärare hade vi ocksa rikligt tillfulle att tillämpa de inhämtade teorierna i praktiken.
Vid den hvar vecka återkommande utdelningen a£ pensioner till orkeslöst folk, eller da man skickades af &gt;the warden~ för att utbetala lönen till de arbetslösas hustrur, lyckades man blifvn förtrogen med East End-bornas f,zmiljeiIörhållanclen.
Jag minns första gangen, jag skulle g&amp; ut i siidana ärenden, hade jag fått en lAng lista med en oandlig massa namn p&amp; per- soner, gator och stadsdelar.
Efter några rad och fingervisningar fick jag tillsägelse att studera kartan och efter val utfördt varf &amp; ter vara hemma till lunch!
Jag stod s % länge framför den i hallen upphängda planrit- ningen öfver ~Bethnal Green B, tills jag tyckte den var outplan- ligt inristad i mitt minne.
hfen val utkommen p&amp; gatan, tycks en allmän förbistring ha uppsttitt mellan hjarnsiibstaneens vind1: u och svängar och East End-grandernas krokar och vridningar, ty omöjligt att hitta hvarken fram eller tillbaka.
Alltsi bäst att läsa p % hvarenda husknut, nagra skulle vii1 alltid vara den riitta.
Jag gick den stora » Bethnal Green Roadw rakt upp, noggrant stude- rande hvar tvärgatas namnpliit.
Ett bedöfvande larm rådde p&amp; gatan; fruktförsiiljarna öfver- bjödo hvarandra i att omtala sina varors förtriiilighet, lukten af härsken stekt fisk slog en i ansiktet, och har och hvar hade n %gon nyhetsmakare elier berusad %dragit sig en folksamling.
Nen en iakttagare blir genast slagen af den solidaritetskänsla, som tycks råda människorna emellan har ute.
Alla veta, att ingen har nggot att missunna sin nästa.
Hur försiktigt lyfta icke busskonduktö- rerna ned sina sm % minsta passagerare på trottoaren, utan att nagonsin tanka på att la.mna den öfvergifna kvar ute i gatans
t 397 llvimmel.
Fyraiiringar leda tvåtiringar sB aktsamt och förstiindigt, och beredvilligt lämna kuskarna plats %t springpojkarna, sa lange deras vag &amp; r gemensam.
Men för mig var i dag ingalunda tid tsill några betraktelser.
Jag hade pliitsligt fAtt syn p % ett namn, som liit s t trefligt bekant.
Mycket riktigt, det var » Ryska Granden, Quinn Square)), dar en af de hustrur skulle bo, som hade att utfordra en del af den lön, hennes man skickat från Roeding, dar han lyckats fA arbete.
, Quinn Square » ar en enorm kasernbyggnad, hvarest miss Bruce berattat mig, att tusen familjer ha sitt hem.
Den gaf ock- s&amp; intryck af en myllrande ' bikupa, dock ingalunda med den ord- ning och snygghet, soin äro utmärkande för vanliga bisam- hällen.
Fem trappor ixpp fann jag det sökta numret p % dörren, och efter ett slag p i klinkan kom hustrun sjalf och öppnade.
Hon föreföll .sasom en duglig och priiktig manniska, hade utanför runi- inet en liten ~lönstertradg&amp;rd » och inomhus snyggt och trefligt.
I ena hörnet låg » baby » i vaggan och sof, och p % min frAga!
h m r hon hade de öfrjga barnen, svarade hon: » Dem har jag skickat ut till ' Victoria Park ' för att leka, dar f&amp; de åtminstone nhgon uppfattning om hvad gröna trad och en gräsmatta vill sägas.
Min ngsta mission giillde att aflämna jem shillings som vecko- penning A t en gaminal gubbe mr Smith, hvars hus jag latt fann efter de ~nvisningar, jag fått i)) Quinn Scjuare~.
Han stod i dörren och rökte siil pipa, nlir jag kom djt., och med ett vanligt: oFrölteil Bmnar sig bestarndt till ' Murgrönsstugan ', 3 bad han mig stiga in, och en enda sådan liten kvist sträfvade verltligeii ensam och allena upp på hans husvagg.
En annan synnerligen intressant verksamhet, som » the war- den » i S: t Hilda kan tilldela sina underlydande, ar en syeselsiitt- ning vid vaf- eller syskolor, slCijdskolor och arbetsstugor för ofar- diga barn.
Ifrin sina hem, som nog i de flesta fall ej göra skal för, att kallas s&amp;, ffi dessa små krymplingar dagligen komma till sin skola.
Sysselsatta har pii lämpligaste siitt lära de sig snart inse, att iifven för dem finns det möjlighet att göra nhgon nytta.
har i viblden: Man kan riktigt se, hur efter nilgon tid uttrycket i deras ansikte föryngras, de blifva gladare och frisprhkigare, och, fädernas miss garning sr^ synG ha förlorat sin makt öfver deras unga sinnen.
Dessa barn koncentrera ocksh hela sitt intresse p % sina ~ y s -
selsattningar, och resultaten af deras arbete risa sig ahen ratt be- tydligt öfverstiga vanliga flickors och gossars.
En af S: t Hilda ' s forna medlemmar, miss ~ictrck, har bildat liksom ett litet ssettlementzr för sig.
Hon har nämligen hyrt ett rum i en siidan dar kasernbyggnad, och nu bor hon ensam vAgg om vägg med de fettigaste i ~ H o x t o n SA ~, heter den stadsdelen dar hon slagit sig ned, och enligt hvad en präst en ging berättade mig, hyser hvart hus minst sju tjufvm och tre mördare om året.
I detta ~ d i g g i n g s ~ som, hon sh lustigt beniimiide sitt lilla bo, såg miss Bruce mycket gärna att jag tillbragte s&amp; många och långa stunder, som jag gjorde.
Dar fick jag nämligen se det genuina folklifvet och det säregna gatulifvet i East End.
Alla de intryck, som jag påsknatten fick erfara, d % miss Clarck ~ Xilgatan, slrall jag sent eller aldrig och jag gingo ~ s h o p i n g p&amp; glömma.
Fyra man högt begMvo r i oss ut vid half elfva-ticlen p5 kvällen ph den till trängsel fyllda gatan, ty d5 ha East End- borna sin s Strandviigstid~.
Alla butiker vor0 utflyttade och placerade midt i trafikleden.
Allt hvad man önskade köpa, fran löstiinder och similediamanter till svenska tnndstickor och strumpeband, kunde hiir fas.
Först vid denna tiden på dygnet aflägga flickorna sina ' papiljotter, och nu visade de sig med lockar i haret, iklädds sina svajigaste plym- hattar och bjärtaste promenaddräkter.
Fruktförsiiljarna, D hawkers~, drogo omkring med sina karror, hvar och en sjungande på sin melodi ackompagnerad af positiven, som öfverallt spelade alla världens varietéstycken.
I gathörnen kring krogarna stodo en massa af miin och kvin- nor, som blott vandra fran 2 bar, till &gt;barr, s5 I h g dagen ar.
Det är detta gatulif med alla dess nöjen och tjiisningar, som till stor del omöjliggör myndigheternas försiik att förma män- niskorna i dessa öfverbefolkade trakter att bosiitta sig i kolonierna.
Oaktadt de erbjudas fri resa, arbete, egna hem och iinnu mer, älska de alltför mycket londonlifvet, för att kunna slita sig diir- ifrån.
De stadigvarande settlementsmedleinmarna, hrilkn ofta verkat i fattigkvarteren i en l %ng följd a£ hr, utöfra genom sitt person- liga ingripande ett alldeles beundransviirdt inflytande.
D e ~ s a ord, som jag a£ en händelse en gang läste i en psalmbok i S: t Hilda: Gudomliga karlek, s3 underbar, tag mitt lif, min sjal, mitt aiit,
tror jag man kan säga, är det riittesnöre, efter hvilket de rikta sitt lif.
Främst bland alla genom sitt föredöme star miss Bruce.
Hon finns dar ännu, villig att mottaga nyn intresserade, särskildt ut- länningar, för livilka hon med gliidje visar den engelska fattig- vhdens storartade framsteg.
.Blsa G. Linc7fo~s.
Litteratur.
Peter Wieselgren af Sigfrid Wieselgren.
Serien Sz; emkar 1907.
» Att lefva för en ide är svärmeri, och svärmeri är den enda synd, som &amp; om en synd mot tidens ande, ej kan förlåten srarda,)) skref Peter Wieselgren i ett bref af år 1837.
Bittert och hänsynslöst utan gränser n~Aste striden förts, innan sadana ord kunna undslippa den outtröttliga nykterhetskiimpen.
Och att inga medel lämnats oförsökta, kan man förstå däraf, att han t. o. m. stiilldes inför möjligheten att mista sitt priistambete.
Men för oss, som nu lasa historien om hans arbete, ter det sig dock redan vid denna tidpunkt siisom bärande de rikaste frukter.
Nykterhetsrörelsen, hans förkättrade arbete, att radda Sveriges folk frAn att gå under i +usdrycliseliindet, hade redan stark fast.
1E29 riiknades i Sverige 173,124 brannvinspannor; alla sam- hällsklasser brände, godsägare, präster, bönder och borgare, briinde och sillde.
1838 hade pannornas antal gått ned till 109,000 och kopparslagarna började lrlasga, att det icke längre var efterfrggan på deras brannvinspaunor.
Samnia år beslöt Hernösands stifts priister på Franzens uppmaning att icke langre bränna.
Nykter- hetsföreningar bildades och blomstrade.
Dock dröjde det ännu länge, innan en afgörande seger vanns och dessförinnan lämnades Wieselgren ingen ro.
Han akref och talade, höll föredrag på d i n g a olika platser, främst i Skåne, Blekinge, och Smilland, och föredragsresor den tiden vor0 ansträngande nog äfven för den, som ej som Wieselgren hade en ytterst klen hälsa.
Men så var då till sist den allmänna opinionen SA bearbetad, att vid 1853-Ars riksdag det genomdrefs, att ratten att bränna brännvin ej längre skulle tillkomma snart sagdt hvar och en, utan koncentreras på ett fhtal större brännerier.
Historien om husbehofsbränningens dysande har sitt särskilda intresse i dessa dagar, dA mycket diskuteras, i hvilken utsträckning man har rätt att motarbeta ett allmänt utbredt.
ondt, genom ingrepp i den enskildes frihet.
1853-års riksdag ansag tydligen, att när det galler landets val, man hade ratt att så.
göra i mycket 4
vidsträckt min; dock var beslutet ej cnhalligt.
Bondestfindet gaf ej sitt samtycke och fogade sig icke hiiller utan m o t s t h l i lagens genomförande.
Men nu -- finnes det val n,igon, inom hvilket s t h d det vara må, som önskar de (lagar tillbaka, du i hvarje bondstuga, hvarje herrgård, hvarje priistgiird fanns och användes en brannvinspanna, och d A sjiilf v s hgrko herden i församlingen of ta nog idkade briinnvinsförsäljniug?
Biografien öfver Iviselgren kommer nog mest att lasas i nykterhetsvanliga kretsar, men detta iir skada.
E j darför, att den möjligen skulle varfva proselyter, utan friimst därför, att den skulle vara i s t h d att ingjuta aktning för nykterhetsviinnerna hos oppositionen, aktning och förstäelse.
Starkt känner man vid lasandet af den lilla boken, hur naturligt en ärlig personlighet med ett utpragladt kra£ p5 konsekvens drifves till att helt affivärjs stailiia drycker, dar£ör att det att inleda en m5nnislra i frestelse synes honon sasom en synd, hvrtrför han ej kan bara ansvaret.
Att han blir absolutist, $r hvarkeii beroende p5 sraghet eller asketism utan helt enkelt darpii, att lian icke tvekar inför frågan: skall jag taga vara pB min broder?
Som en bjudande plikt stHr för honom skyldigheten att göra det.
Belysande för Wieselgren sätt att se p~ctrycketislc,zpen gr följande lilla anekdot.
I ett sällskap berättade en gAng en baron Lömen » om sin snillrika uppfinnings hvarigenom han för en ringa kostnad om morgnarna återfick mer an h a h a antalet af de sccllar, han för dagsverkena kvallen förut lämnat sitt arbetsfolk.
Underverket8 lösning låg helt enkelt dari, att han liit sin hetjaut hhlla krog vid den grind, alla de hemvändande m h t e gå förbi.
Att höra detta och tiga var naturligtvis IJTieselgrea omöjligt.
&gt;Ärnade baronen, frAgade han, länge bo kvar där p % orten?
I det fallat torde vinstbehililningen böra uppgöras ej för; m: uta.n för lifstid; d % arbetsfolket hunnit fit smak för brannvinet och därmed derss biide arbetslust och arbetskraft förminskas, liksom ock deras barn illa uppfostrats, torde niiidigen deras blifvande dags- verken ej vara varda dagspenningen, och allt det elände som uppväxte kosta mer att upphjiilpa än vinsten p&amp; grindkrogen kunde in- bringa.
» Det var tanken p5 framtiden, som gaf &amp; t Wieselgrens arbete den sega uthalligheten och den kloka planläggning, som till sist vann .. seger.
Ar den nuvarande nykterhetsrörelsen ett arbete för Sveriges framtid?
Det ar den fraga, man har rätt att stalls till densamma, ej - vill den göra ett större eller mindre intrihg i min person- liga frihet?
B.
Cm.
Föreningsmeddelanden.
Skrifvelse om yrkesskolor för kvinnor.
.
.
.
Till Stockholms Stadsfullmäktige har F.-B.-F: s styrelse aflhtit följande skrif velse: BI det bethkande, som i december 1906 afgifvits af kom- mitterade, tillsatta a£ stadsfullm&amp;ktige för att utreda frågan om inrättande af praktiska yrkesskolor i Stockholm, föreslås bland annat, att en kvinnlig yrkesskola, omfattande kprser i sömnad och huslig ekonomi, skulle upprattas.
F.-B.-F ': s styrelse har med mycken tillfredsställelse tagit del af detta förslag, hvilket ' s realiserande ' skulle, enligt styrelsens mening, vara af synnerlig stor vikt.
De svårigheter, som följa med bristande yrkeskunskap, göra sig, i samma man som Sverige utvecklas till ett industriland, i allt högre grad kännbara.
Nigon utbildning i det för hvarje kvinna så viktiga husliga arbetet erhåller numera endast ett fatal flickor uti föräldrahemmen, i de fattigaste hemmen uti antagligen minsta utsträckning, och endast ett ringa antal elever kan upptagas i den på enskild väg up.prättade hushålls- s kolan i Stockholm, afsedd att utbilda tjanarinnor.
Under för- flutna tider har en hel del af de unga flickorna, som saknat yrkeskunskap, vid utträdet i lifvet blifvit tjänarinnor i familjer och i siidallt fall kunnat inhämta kunskaper i husligt arbete, men tjänarinnekallet synes alltmer bli£va för dem rnotb judande, något som utan tvifvel beror på ininga samverkande orsaker, af hvilka dock säkerligen den föga praktiska läggningen på den skolundervisning de mottagit, ej ar den minsta.
De h a h a t. o. m. ofta insupit en viss ringaktning för det enkla husliga arbetet, p i hvilket dock familjens välstånd, hemmets trefnad och samman- hållande förmåga samt familjemedlemmarnas halsa; icke minst det uppvasande sliiktets, bero, och de agna sig darht endast i undantagsfall eller såsom den sista resursen, ehuru mångens anlag och håg f r h början kunna ha legat därAt.
Under sådana för- hdlanden ar det förnämligast genom att söka anställning på fabrikerna vid de afdelningar, där ingen yrkeskunskap erfordras, som de unga flickorna söka sin utkomst.
Ett mindre antal erhåller efter uttrade ur folksl~olan plats som telefonister eller butiksbiträden, men en icke obetydlig kontingent af den kvinnliga ungdomen lyckas på grund af bristande uppfostran och yrkes- kunskap icke vinna eller bibehålla nhgon liimplig stadigvarande sysselsättning, utan hemfaller förr eller senare At prostitutionen, och hvad fabriksflickan beträffar har utvecklingsårens tillbringande på fabriken verkat förslöande både till kropp och själ; ingh hon sedan äktenskap och får sitt eget hem att sköta, har hon '
inga förutsättningar för detta viirf, och verkningarna af detta bedröfliga förhållande äro både vidtrackande och djupgliende.
Funnes yrkesskolor för flickor i just de ämnen, som för en blifvande huschor iiro af viisentlig betydelse, SA skulle dels dessa ämnens vikt blifva långt mera uppfattad, dels skulle arbetet för utkoinsten tillika kunna blifva en förberedelse fiir kvinnans kall Forn maka och mor.
Den familj, dar husmodern lärt sig upp- skatta och rätt utföra det husliga arbetet, skulle icke r8ka i s&amp; djup fattigdom, som utan denna husmoderliga kunskap ofta sker, familjen skulle lättare sammanhiillas till gemensamt arbete.
De kvinnor, som i Stockholm själfva måste förvikfva sitt uppehiille, utgöra ett betydande antal - ensamt p&amp; fabrikerna här sysselsattes &amp; r 1900 8,164 arbeterskor.
Bet synes diirför vara i hög grad af behofvet phkalladt, att .de siittas i ständ att med sakkunskap och förstående utförs det arbete de upptaga, framför allt pA de omrhden, som ligga kvinnorna närmast.
F.-B.-F. gr ock ständigt i tillfälle att böra och se huru nedstämmande det verkar, att ingen möjlighet finnes för den unga obemedlade flickan att inhiimta denna kunskap samt att iakttaga de sorgliga följ- derna af denna brist pA utbildningsanstalter.
P % grund af hvad som ofvan anförts och d l det icke blott för hela vårt samhälle utan afren för landet i öfrigt genom exemplet frAn hufvudstaden säkerligen skulle blifva till stor om dylika anstalter upprättades, men d&amp; det tydligen icke är möjligt att fA &amp; dana till stand på enskild vag, Atminstone ej s&amp; länge det icke finnes någon anstalt af detta slag att peka pii som mönster, och då ett dröjsmil.
tvif velsutm skulle skärpa de sociala missförhiillanden, som har papekats, vill F.-B.-F: s styrelse vördsamt hemställa att Herrar Stadsfullmäktige behagade besluta om inratatande d en praktisk kvinnlig yrkesskola i enlighet med det förslag, som afgifrits, af dc den 28 mars 1901 tillsatta kommitterade för utredning af frflgan om inrättande ii£ praktiska yrkesskolor i Stockholm samt att denna skola matte komma till s t h d s&amp; fort möjligen ske kan.
Stockholm den 29 oktober 1907.
