# ID: svediakorp-per3222
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,382
# sentences: 570
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Lösnummerpris: 15 Öre.
TIDEVARVET NR 9 - 1 MARS REDAKTÖR OCH UTGIVARE: Ellen Hagen Elin Wägner Då detta sekel började gick hela veckan har bringat nya motioner i mellan ett förslag i huvudsaklig vår riksstats kostnadssumma till försvarsfrågan.
Antalet har nått överensstämmelse med regerin- 137,307,000 kronor.
Nu föreslås i en hög siffra.
Sista motionsdagen gens eller med det socialdemokra- årets riksstat för enbart rusthål- kom allenast från högerhåll ett tiska partiets, som har 90 dagars let 137,922,000 kronor, alltså några dussintal, bl.
a. rörande kustfäst- övningstid och är omkring fem- hundra tusen mera än vad hela ningarnas infanteri, reservtrup- tio millioner kr.
billigare, och att Försvaret har under den gång- hushållet kostade år 1900.
Pen- per och tungt artilleri, militär avgörandet i fråga om det håll, na veckan ägnats ett helt regn av ningens värde har ju visserligen mellanskola och flygvapnets o r m - åt vilket bslutet skall gå, ligger Det var en sällspord högtid i motioner, representerande alla förändrat sig på dessa 23 år, men nisation.
En självständig kaval- hos de olika Iiberala grupperna.
stadier från den militiira sakkun- jämförelse är ändock betecknan- Ieribrigad kräves för en ökad E n kompromiss mellan dessa för- Engelbrekts kyrka i Storkhoim kostnad av inemot två millioner slag anses vara utesluten, därtill torsdagen den 21 februari, då fru skapens önskemål fram till av- de.
Bondeförbundets härordnings- kr.
rustning.
Hur nära militärkrav iiro ligga de alltför långt från varan- Gerda Lundequist där höll sin Fru Lunde- förslag är ännu dyrare, ja så dyrt, sammankopplade med ekonomi- d r a; grundåskådningen är för oli- uppliisningsafton.
att om det gamla Iantmannaparti- ska intressen inom landet kommer ka.
Under det socialdemokrater- quists fulländade teknik och själ- ets män kunde uppstå ur sina gra- tydligt i dagen genom yttrandet na anse att krigsriskerna för vårt fulla konst, hennes fängslande, För anslagen till Bildningsarbe- var för att bedöma vad som nu är om " att en väg öppnas härigenom land iiro synnerligen ringa under underbara stämma, som man skul- tet, som i statsverkspropositionen l bondekrav i militärfrågor, de icke till räddning av vår varmblodiga överskådlig tid, står regeringen på le känna igen, varhelst i världen i en del fall blivit minskadr, väd- skulle kännas vid sina senfödda hiistuppfödning, vars betydelse den ståndpunkten, att krigsrisker- man hörde dess klang, allt detta jas motionsledes till riksdagens ättlingar.
Gent emot regerings- för fyllandet av landets mobilise- na äro lika stora som någonsin.
är för väl känt, för att ens behöva behjärtande.
förslagets övningstid på 195 da- ringsbehov av ridhästar icke kan Hr Lindhagen har framlagt en omnämnas.
Man kan verkligen hel serie motioner, till vilkas mo- icke nog förvåna sig över våra hu- gar och 330 för studenter fasthål- överskattas ".
viidstadstratrar, som spela den ler dock bondeförbundet vid de Det liberala partiet betonar sitt tivering vi torde återkomma.
Vår tids andliga ståndpunkt, 90 dagarna, " det må bära eller mål vara en aktiv fredspolitik ut- E n försvarsplan vars lösning rna pjäsen efter den andra med går i överensstämmelse med den fulla eller tomma hus, men vår en- Några reflexioner med anledning brista ", och anser en allt for tung åt.
Ehuru världsläget och dir- av fru Gerda Lundequists uppläs- hörda lagd på den studerande med vårt lands speciella militär- nu framlagda budeten, blir en da verkligt stora skådespelerska ning i Engelbrektskyrkan.
ungdomen.
politiska Iäge förändrats i gynn- hård orättvisa mot vissa grupper leder Hiilsingborgs teater, icke nå- Den studerande ungdomen dis- sam riktning, kräves dock ännu a v befolkningen.
Statstjänarna gon av huvudstadens.
De få gån- kuterar nu själv denna fråga och mycken omsorg om försvarsorga- ffi sina Iöner reducerade med 12 ger Stockholmspubliken har till- vid ett nyligen i Uppsala hållet nisationen.
180 dagars övnings- millioner kronor för att försvars- fälle att få höra fru Lundequist I frågan om Kvinnorna och talrikt besökt möte, antogs en re- tid anses dock tillräcklig.
En kom- utgifterna skola kunna pressas in infinner den sig så talrikt som statstjänsterna har riksräken- solution, som uttalade, " att den bination av här och flotta önsk- i ramen.
De skulle alltså få, kan möjligt och ger sin mening till- skapsverket avgivit ett utlåtande, hittills tillämpade trångsuttag- värd, jagare, undervattensbåtar man säga, bidraga extra med 12 känna i ovationsartade hyllningar.
som till skillnad från många an- ningen till reservbefälsutbiIdning m. m. bliva, jämte minförsvar, millioner årligen till militärbud- Men förgäves!
dra dylika är byggt på opartiska av studenter och likställda såsom ofrånkomliga under den närmaste geten.
Det borde icke vara nöd- Beträffande torsdagens uppläs- vändigt.
kategori måste upphävas, att hän- tioårsprrioden.
och rättvisa utgångspunkter.
syn till den militiira lämpligheten frisinnade folkpartiet Att varje möjlig lösning av for- ning Från tidningarna har man fått emellertid veta att ett genom num- lägges till grund för eventuell re- kommo vid motionstidens utgång svarsfrågan ligger, icke ovanför, servutbildning, att Iämplig kom- en del motioner från enskilda par- utan under regeringsförslagets mer David å aftonens program Saul - av Gustaf Fröding Libers artikel om Ropande rös- pensation beredes de därtill uttag- tiledamöter, " delvis såsom täck- fordringar, såväl när det gäller och måst utelämnas på grund av ogil- ter gälIer det aktiva fredsarbetet na samt att den för studentvärn- ningsmotioner för att tillförsäkra manskap och tid som pengar, det och det berättigade i att folket plikten anvisade tiden av de mi- partiets ledamöter i utskottet er- torde väl redan vara klart för var- Ianden enligt somliga från kyr- je medborgare, som med intresse korådet - enligt andra från en vid valen får tillfälle visa vilka litära myndigheterna utnyttjas på forderlig rörelsefrihet ".
linjer i försvarsfrågan, som har ett rationellare sätt ä n hittills Socialdemokraterna anse, att avvaktar det tillsatta utskottets giltigt, från vilket h å l l det kom- dess förtroende.
därest ett positivt beslut skall fat- bearbetande av det väldiga mo- mit, märkliga och ofattbara är, skett ".
Varje dag under den senaste tas, blir riksdagen tvungen välja ionsmaterialet.
att något sådant över huvud ta- get kunnat förekomma och ännu K.
J.
och läsaren stanna några ögonblick inför den gripande er- inringen om Voltaires hjärta.
Vår tids andliga ståndpunkt.
Tidevarvet n:r 9.
— — det Fo l k b il d n i n g s a r b e t et.
Av Chr.
Collins stora biogra- fiska verk över Björnstjerne Björnson ger AS,^ Margret Holm- gren ett referat.
Hon torde som mångårig vän till den store skal- den och som årlig gäst på Aule- stad besitta förmåga att bedöma en skildrings sannfärdighet och värde, likaså väl som att själv på ett levande sätt, fyllt av verklig förståelse, skildra den store man- nens liv.
Av Marie Lenéru, det gripande människoiidet, den genialiska för- fattarinnan, ger Ellen Michelsen en fin och känslig bild.
Det döda huset- Ballad.
En dys- ter tidsbild från år l9I8 av Är land Noreen.
Illustrerad av Åke Nothberg.
Den åttonde huvudtiteln, eckle- linjer.
Motion till förmån för det siastika och kulturella ärenden, nuvarande beloppet har väckts av har blivit särskilt lidande på de hrr Bernhard Eriksson i Gränges- inbesparingar, som ansetts nöd- berg och Brngtson i Norup.
vändiga i årets budget.
Det and- Vidare föreslås sänkning av an- liga försvaret mot den Iede firn- slaget populärvetenskapli- den, ondskans, mörkrets och okun- ga föreläsningarna, ehuru depar- nighetens makt förmodas tydligen tementschefen betygar att den in- sats de gjort i folkbildningsverket framgångsrikt kunna reda sig varit synnerligen gamande och med mindre utrustning än det, betydelsefull.
man kan ju säga, värdsliga för- Arbetarnes bildningsförbund, svaret, mot mänskliga fiender.
A.
B. F., får behålla sitt anslag, Upplysningsarbetet, särskilt den, 15,000 kr., oförändrat.
Höjning fristående bildningsverksamhe- till 26,000 kr.
hade dock förordats ten, ser sina statsanslag i flera av skolöverstyrelsen.
Motioner i fall hotade med minskning.
Folk- detta syfte ha väckts av hrr Ols- högskolorna ha trängt djupt i vårt son och Sandler.
A.
B. F. har folks andliga medvetande och äro vuxit till en storartad omfattning för många som Iängta efter kun- och betydelse.
skap den enda plats dit de kunna Den bildningsverksamhet bland gå.
Det vore beklagligt om folk- vuxen ungdom, som genom för- högskolornas ekonomiska möjlig- bundets studiecirklar under sist heter skulle minskas med 105,000 förflutna år administrerats, visar, kr., liksom stipendieanslaget till ehuru skött med praktisk klokhet elever med 30,000 kr.
Det vore och sparsamhet, en utgiftssum- mycket nedslående om riksdagen ma på 396,000 kr.
Studiekamraten, härvidlag följer regeringens rikt- (tidning för det fria och frivilliga till de Motion i överensstämmelse med skolöverstyrelsens yrkande har väckts av hrr Pers, Olsson och Sandler.
Angående motioner på hithö- rande områden må nämnas en mo- tion av hr Mauritz Hellberg om 5,000 kr.
anslag till något så nytt och sällsamt som en folklig musik- skola.
Den Iedes av herr Wald.
Dahlgren i Agneteberg.
ken erhöll avsked som professor med statsråds titel, men man frå- gar sig med skäl, huruvida Heidenstam är stort mera stats- kyrklig än Fröding eller Lever- tin, som tillhörde en annan tros- bekännelse än den Augsburgska.
Och deras namn tolererades ändå på programmet.
Kristendomen har i alla tider varit obekväm att tillämpa, den
Kvinnorna och statstjänsterna.
Ur riksräkenskapsverkets utlå- tande angående 1921 års lönekom- mittés betänkande återgives här en del synpunkter, som förtjäna ett tacksamt beaktande.
Vad man här bör eftersträva är, enligt riksräkenskapsverkets me- ning, a t t individer av båda könen skola, till statsverkets fördel, komma till användning uteslutan- de efter förtjänst och skicklighet utan hiinsyn till kön.
Då det så- ledes nu gäller befordran a v indi- vider, icke a v tjänster, torde frå- gan om de nuvarande kvinnliga tjänsterna i detta sammanhang ic- ke böra tagas upp i annan mån än att de, utan att för statsverkets föranleda väsentligt ökade utgif- ter, inpassas i den för männen gäl- lande löneplanen.
Löneförbätt- ringsfrågan måste anses som en fråga för sig och behandlas utan saininanlinng med den nu före- liggande.
En sammankoppling a v dessa frågor kan för övrigt hava den verkan, att kostnaden i löneförbättrings- frågan anses som ett hinder för att nu lösa den egentliga frågan, vilken icke i och för sig bör med- föra någon kostnad alls.
kommittén berör en mera all- män synpunkt nämligen den av- sevärda skillnad, som är rådande på den allmänna arbetsmarknaden mellan den manliga och den kvinnliga lönenivån.
påpekar Riksräkenskapsverket i detta hänseende, a t t när man vill förklara ett sådant faktum, man måste göra sig fri från sin tids fördomar och icke blunda för en mycket vanlig orsak till många missförhållanden, den nämligen att ett sådant förhållande, sedan det viii existerat någon tid, har förmågan att bibehålla sig, därför att varje försök a t t ändra det mö- tes med påpekande av, a t t det ä r ett allmänt faktum och således väl måste hava någon djupt liggande orsak.
Särskilt när ett missförhål- lande gynnar en grupp iniinniskor på en annan grupps bekostnad, skänker det också den förra grup- två icke sammanhörande korsar våra planer och kräver of- fer.
Därför ha människorna byggt upp åt sig en kyrka, som under kristendomens täckmantel skolat försvara mänskliga syften och iniinskliga intressen gent emot Gud och hela världen.
Därav kom- mer det sig, att man från predik- stolarna hört dundras om krigets heliga gärning.
Och varför skulle vår tid vara bättre ä n andra!
Sä- kerligen icke.
Men det är en sak vår illusionslösa tid ger sig u t för, det är a t t vara ” upplyst ” och ” to- lerant ” Då hade man kunnat vänta något annat, än a t t en av våra största skalder, som för all- tid stadsfästat sitt minne i svenska folkets hjärtan, skulle förklaras för syndig för att en av hans skö- turgärning, fylld av helgd, mötas och hejdas a r fördomsfullt små- sinne, då passar åter det gamla ordet in: ” Ve Eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, a t t I tillsluten himmelriket för männi- skorna.
Ty I gån icke in, och dem, soni iiro på vägen dit in, tillstäd- jen I icke a t t ingå. ” Det lär icke heller bli de skrift- lärde och fariséer, som komma att Vem är rättfärdig och vem ä r för- leda tidens andliga utveckling.
dömd i denna ofullkomliga värld Mer överenstämmande med kris- med gott och ont!
Vem vet?
Och tendomen är soni Fröding säger: vem vågar döma?
Men ett bättre och mer överty- » Kuvande himmelens hat mot d e gande svar på utslaget av en så dömda.
okristlig åskådning, kunde inte med de förbannades kärleksbragd, heller givas än just torsdagens han är den rätte, som finner det gömda uppläsningsafton i Engelbrekts- vin i dess kärl av smaragd.
kyrkan.
.
.
Där kunde inte på ett Trotsarn i kärlek, den starke, som mer gripande och värdigare sätt mätte, bevisas att andakt och helgd inte gudom och mandom och helvetesfall, komma a v yttre former utan en- famnande alla.
han är den rätte dast genom en inre, levande och hjälten, som komma skall. » skapande kraft.
Det var en verk- lig gudstjänst.
Man kommer al- drig att glömma den högtidliga stämningen, det var ett minne för livet.
Men skall detta uppslag som kunde bli till en verklig kul- säga, a t t om man- nens poängtal en och annan gång går upp till 100, så gå många kvinnors poängtal upp till 60.
Men många män stanna vid 40.
Det vore ju orimligt a t t utestänga kvinnor på 60 från platser, som nu iiro förbehållna och skötas a v män på 40.
Huruvida för vissa befattningar, som först nu skola öppnas för kvinnor, dessa i medel- tal iiro männen underlägsna, där- om kan emellertid ännu ingen sta- tistik upplysa.
Och även när man en gång får en sådan stati- stik, kan man icke på densamma stödja en allmän nedsättning a v ettdera könets lön.
Det vore lika orätt som a t tgöra en statistik över lämpligheten för visst arbete hos personer från olika landskap och på medeltalsberäkningar av denna statistik grunda bestämmel- ser om olika lön för arbetare från olika provinser.
Det enda rätta ör givetvis, likaväl i det e n a som i det andra fallet, att lönen sättes lika för lika arbete, men a t t kom- petensen för varje befattning av- göres individuellt.
E t t urval må- ste således göras vid varje be- fordran till ordinarie tjänst, icke blott till sådan, som tillhör lägre lönegrad än den 14:de, och ingen kvinna får hrfordras endast d ä r - för at thon är kvinna, icke heller någon man endast därför att han är man.
kare är väl a t t, pen en maktställning, som denna icke underlåter a t t begagna sig a v för att förhindra v a r j e lindring.
Detta lir säkerligen förklaringen till en mängd historiska fakta, t. ex. det faktum, a t t i det gamla Rom alla yrken utom krigarens och jordbrukarens voro föraktade och överlåtna At slavar; likaså det faktum.
att hos Amerikas india- ner allt tungt kroppsarbete, utom jägarens och krigarens, påvilat kvinnorna; likaså det faktum, att kineserna i Amerika få nöja sig med mindre lön än de vita; och vad vårt eget land beträffar kan hit räknas det faktum, a t t kvin- norna så länge höllos i omyndig- hetstillstånd, vilket på den tiden av många eljest kloka män för- klarades vila på djupt liggande orsaker.
Vad särskilt hrtriiffar svårigheten för kvinnorna a t t till- kämpa sig en likaberättigad eko- nomisk existens, tillkommer den omständigheten, a t t denna kamp möter icke blott motstånd från männen utan även likgiltighet från många kvinnor, då man icke k a n viinta, a t t uppnåendet av kampens mål skall uppfattas så- soni ett eget intresse av alla de kvinnor, som iiro gifta eller hop- pas att bliva det.
A v nu anförda skäl kan riks- räkenskapsverket i hänsynen till den allmänna arbetsmarknaden ic- ke se annat An ett cirkelbevis.
Ropande röster.
Så småningom synes opinionen för att försvarsfrågan icke skall avgöras utan folkets hörande vak- na till liv.
Hittills ha endast en- staka röster höjts till förmån för denna folkets självklara rätt.
Den pacifistiska rörelsen har hållit sig anmärkningsvärt tyst.
Nu h a r emellertid även den trätt in för ett uppskov.
Svenska freds- och skiljedomsföreningens centralsty- relse har nämligen beslutat anmo- da sina lokalorganisationer a t t i samråd med andra organisationer anordna oppinionsmöten över hela landet till stöd för de motioner, soni väckts om uppskov med lös- ningen av försvarsfrågan till ef- ter valen i år.
H u r kraftig den- na opinion kan komma att bli återstår a t t se.
Utsikterna för en på detta sätt organiserad opini- onsyttring te sig icke alltför Man kan över huvud icke sig för det intrycket att de fistiska rörelserna i vårt land un- der de senaste åren levat ganska i skymundan.
Orsakerna härtill iiro många, men en av de förnäm- sta torde vara a t t söka i den be- klagliga omständigheten a t t den rent idéella fredsrörelsen numera vinner mycket litet beaktande från de politiska partiernas sida.
I det fallet iiro förhållandena för närvarande allt annat än tillfreds- Hrr Lindhagen och ställande.
Jämförelse mellan riksräken- Hamilton betraktas av så gott som hela riksdagen som ropande röster skapsverkets och kommit- i öknen.
Deras idealism passar téns förslag.
icke parlamentet, som ä r praktiskt och tänker kallt - enligt sin egen Det förslag, riksräkenskapsver- Riksräkenskapsverkets tillämp- Helst vill ket framställer, går ut på full mening åtminstone.
ning av likalönsprincipen.
likställighet mellan personer med även härigenom blir det vid till- Normen för en berättigad till- samma kvalifikationer, så att i de lämpningen billigare; lämpning a v likalönsprincipen an- fall, där vissa tjänstsökande kom- ma att förklaras mindrevärdiga, ser riksräkenskapsverket kunna fördelar för tjänstemännen: uttryckas med, att sannolikhet bör detta endast får bero på individu- finnas för a t t statens kostnad för ella egenskaper, icke på deras kön.
orubbad löneplan; Därmed har riksräkenskapsverket en viss arbetsprestation må bliva ingen särskild tjänstemannabe- densamma, vare sig arbetet utfö- icke uttalat någon soni helst åsikt i spörsmålet, huruvida kvinnorna skattning; res av en man eller en kvinna.
intet nytt förmynderskap.
Att statsfinansiella synpunkter i medeltal iiro mera eller mindre kompetenta för de tjänster, var- beaktas,är både riktigt och nöd- om nu är fråga.
Detta spörsmål vändigt.
Med all hiinsyn till statsfinan- får framtiden avgöra.
Genom att siella synpunkter måste det emel- gå fram på denna rena linje har inblandning i denna lertid.
enligt riksräkenskapsver- undvikits kets mening, vara uteslutet att fråga av ovidkommande element, dessa skulle få föranleda, a t t sta- som i kommittébetänkandet, mera ten i lönenedpressningssyfte be- eller mindre medvetet, härstamma gagnade sig av den omständighe- från den gamla mindrevärdighets- ten, att kvinnorna hittills måst åskådningen.
Kommittén har av sin allmänna ståndpunkt letts till att med den e- Stadganden om procenteuella lö- gentliga föreliggande frågan sam- neavdrag komma nit vålla åtskil- mankoppla en löneförbättrings- är Bengt Nylunds ’ Vi o c h vår sjukdom ’.
Den borde kunna kalla på det djupaste och ligt trassel.
Och riksräkenskaps- fråga.
Med all s y m p t i för den- bästa inom dem.
Den är så absolut f r i verket kan icke gå med på, a t t na fråga har riksräkenskapsver- från a l l sentimentalitet, så frick och stark.
kvinnornas löner sättas lägre en- ket dock ansett, att även i detta Läs den, även om du ar frick!
Den har dast på den grund, att man kan hänseende inblandning a v ovid- mycket att lära dig, men hjälp till att den antaga, att de icke skola kunna kommande element bör undvikas.
må finna vägen till många sjuka.
Till dem motsätta sig en sådan åtgärd.
En följd av enkelheten i dessa har den ett budskap att bringa, som de riksräkenskapsverkets grundlin- skola tacka dig för. ” (O. Cdentervall i tidn, Riksräkenskapsverket anser Upsala.)
Pris 1:50.
Lindblads, Uppsala.
jer är den, att dess förslag fram- des, att intet avseende bör f (Annons.)
vid vad kommittén anfört angå- för kommitténs äger följande ende hänsyn till den allmänna ar- fördelar för staten: “ En tröstebok för de lidand det har icke så många regler med undantag och undantag från undantagen - en förenkling, vars betydelse särskilt i våra da- gar börjar bliva insedd; härigenom blir det vid tillämp- ningen billagare; det kan i sin helhet omedelbart träda i kraft, varigenom labore- rande med dubbla löneplaner un- der en lång övergångstid undvi- de ogifta män.
Vad arbetsprestationen beträf- far är det ett fundamentalt och odisputabelt faktum, att den är olika för olika individer.
Det minsta allmänna medgivande man kan giva kvinnosakens föresprå- kes;
man syssla så litet som möjligt med de uppslag och riktlinjer, som komma från tir hållen.
Vår tid förstår icke det stora i den hu- manism, som tar sig uttryck i ett ärligt radikalt ställningstagande mot rustningarna.
Det är tydli- gen icke någon tillfällighet a t t re- presentanterna för denna opposi- tion båda äro män, som överskri- dit de 60 åren.
De tillhöra en gån- gen tid.
Vår tid ä r som sagt praktisk.
Den älskar att tänka realistiskt.
Därför kan det stora flertalet även inom vänsterpartierna av- färda dessa män med ett enkelt konstaterande a r a t t de äro oprak- tiska drömmare.
Man anser sig s j ä l v ha valt bättre och säkrare vägar än den gamla parifismen med dess frimodiga personliga framträdande för fredens sak.
Nu arbetar man i flock.
Ingen behö- ver rara fantast.
Även fredsvil- jan inordnas under partihänsy- nen.
Däri ligger just, förmenar man, det verkligt praktiska.
Denna tankegång är, som så mycket annat som har med parti- hänsynen a t t skaffa, ganska pri- mitiv och i grund och botten har den naturligtvis en reaktionär an- strykning.
Man vågar sig a v parti- rädsla icke utom en viss ram, in.
te ens om hjärtat skulle befinna sig Iångt utanför.
Emellertid: när varje nian, med några få undan- tag, ställt även sina pacifistiska känslor till partiets fria förfogan- de, kunde man vänta, a t t partier- n a skulle ådagalägga ett verkligt nit för fredens sak i en praktisk och mot tidens krav svarande form.
Men i det avseendet h a r nian verkligen anledning känna sig ganska besviken.
Det är, när allt kommer omkring, bra litet som uträttas.
Om nian jämför det arbete, som utförts här hem- ma för att sprida upplysning om och skapa opinion för Nationernas förbund - ett arbete som borde tillfredsställa alla anspråk på a t t vara praktiskt enligt tidens krav -- med den verksamhet för sam- ma ändamål, som bedrives på vis- sa håll utomlands, så måste vi, om vi vilja rara ärliga, medgiva a t t vi gjort bra litet.
I synnerhet komma vi till korta, om vi upp- draga en jämförelse med vad som i det avseendet utföres i England.
Hos oss har även fredsrörelsen glidit över till a t t bli så gott som uteslutande en folkrepresentanter- nas angelägenhet, som dessa kun- na syssla med alltefter råd och lä- genhet.
Det är påfallande h u r den stora massan a r vårt folk glidit bort från den direkta kontakten med de pacifistiska strävandena.
Skulle det krävas bevis för detta påstående, så behöver man bara peka på det rent förbluffande lugn, folket ådagalägger inför partiernas energiska försök att lö- sa försvarsfrågan utan att höra nationen.
Nog vill man fred - därom råder intet tvivel - men det ser ut som om man inte Iängre orkade med att personligen träda fram för fredens sak.
Hrr Lind- hagen och Hamilton höra tydligen även i det avseendet till en gån- gen tid.
Men de unga och e j minst våra yngre folkrepresentanter skulle ha pott a v att konfrontera sig med den tiden.
Liber.
Dubbels DÖDA HUSET.
BALLAD.
moralen.
Efter Upton Sinclair.
MIN ANDEDRÄKT VARENDA DAG SER FAST KYLAN DEN ÄR S T O R, LIKSOM EN RÖK JAG OCH TERMOMETERN GÅR ALDRIG UPP MEN FRUSEN, KALL OCH UNDERNÄRD JAG STRÄNGAR LYRAN MIN OCH SJUNGER OM VÅR HYRESVÄRD ETT DÖDSUR DAGEN LÅNG DEN KÄNDA MELODIN JA6 FATTAR LÄTT DESS SORGESÅNG - - - H A HA, HA, BLOTT NER.
PICKAR LUNDIN.
MIN BLÅA NÄSSPETS JÄMT ÄR KRÖNT SNART SKALL 1 GRAVEN RO UTAV EN DROPPE KLAR HÄNGER DÄR OCH TILLRAR SKÖNT TILL DESS DEN FRUSIT HAR; OCH KÖLDEN KNÄPPER I MITT BORD NÄR PÅ MIN SKRIVMASKIN SOM JAG STAVAR TILL DET FULA ORD LUNDIN.
EN SMÖRGÅS STUNDOM JAG FÖRTÄR MEN DEN AR KALL OCH HÅRD OCH KAN BLOTT TUGGAS MED BESVÄR SÅ JAG FÅR SVÄLJA ' N HEL.
MED TERMOSFLASKAN I M I N FAMN JAG LYSS TILL VINDENS VIN OCH JAG FÅ FÖR MINA STELA BEN OCH SJÖDAHL KARLSTRÖM LIKASÅ LILJEGREN OCH FRÖKEN DÅ SKA NI SE DET SÄNDES UT EN SEGERBULLETlN: N U ÄR ALLA HYRESGÄSTER SLUT L U N D I N. ” SEN STÅR DET KVAR ETT UTDÖTT HUS MEN DÄR HÖRS HEMSKA SKRATT SES GRÖNA ÖGONS FOSFORLJUS I BLÅKALL VINTERNATT TY NÖJD OCH GLAD I MÅNENS SKEN GÅR N U MED DJÄVULSKT GRIN HÖR ETT HEMSKT, ETT OTÄCKT NAMN: BLAND HYRESGÄSTERS DÖDA BEN LUNDIN.
LUNDIN.
Den nya hyreslagen förbida alla hyresgäster med hopp om a t t den skall bliva dem en hjälp mot kyliga element och kallsinnade värdar.
Det enda stöd de stackars frysande hittills h a f t är en svag och vacklande punkt i hälsovårdsstadgan om a t t " bostad skall icke vara hälsofarlig ".
A t t den, beroende på vär- den, kan bliva ödesdigert hälsofarlig synes av ovanstående, som hände en stackars poet och konst- när under köldens och nödens Ar 1918.
Folkförbundet kan övervaka Rhenlandet.
tionernas förbund utövar större dragningskraft ä n förut.
Vad Frankrike begär är kontroll över Tysklands nistningar och vidare Ingen fransk ovilja mot kontroll kontroll i Rhenlandet.
I förra fal- genom N.
F. Iet borde en kontroll, utövad a v förbundet, rara angenämare för Poincarés medgivande i lördags, Tyskland självt, och förbundet att Ruhrockupationen finansiellt kunde Iämpligen också övertaga icke varit så lycklig som man hop- kontrollen i Rhenlandet.
Enda pats, och tillkännagivandet a t t fördelen med vår nuvarande ställ- han väntar goda resultat av de bå- ning där är att den för 15 år omöj- da finanskommittéernas arbete, liggör en tysk mobilisering vid tolkas på sina håII som uttryck Rhen.
Vi önska att det måtte för- för önskan att mera än hittills t a bli så, och intet skäl finns varför i bruk Nationernas förbunds tjän- icke Rhenlandet kunde internatio- ster.
naliseras, så a t t det bleve en sorts I en intervju med Daily News ' helgad mark, rars okränkbarhet Pariskorrespondent har de Jou- Nationernas förbund garantera- venel, Frankrikes representant i de. "
förbundsrådet, styrkt denna upp- fattning.
" Jag Iinr ingen rätt ", yttrade han, " att tala för Poin- caré eller yttra mig om vad Iian SVENSK TELEFON-TIDNING tänker göra, men jag ä r a v den - organ för kvinnliga telefontjänsteman- bestämda uppfattningen att Sa- naföreningen - är en liten prydlig, inne- hållsrik och välredigerad tidning, säkerli- gen till glädje och gagn för den stora skara medlemmar, som spridda över hela landet, genom densamma stå i kontakt med rar- andra.
Redaktör ä r fröken Henny Wif- strand, som att döma efter det goda re- sultatet av tidningens tre-åriga tillvaro, är varmt besjälad for den uppgift hon gjort till sin.
Det var en gång en man, som tog en kvinna till hustru.
Tiden gick och en dag sade mannen: - Jag älskar alla kvinnor och jag vill äga deras kärlek.
Och kvinnan svarade: - Jag älskar också alla män och jag vill äga deras kärlek.
Då sade mannen: - Om du för slikt tal, skall jag slun- ga min klubba mot ditt huvud.
Kvinnan svarade: - Tillgiv mig, herre.
Tiotusen Ar förflöto och Ater sade mannen: - Jag älskar alla kvinnor och jag vill äga deras kärlek.
Och kvinnan svarade: - Jag älskar också alla män och jag vill äga deras kärlek.
Mannen sade: - Vågar du säga Sa, skall jag skilja mig ifrån dig och hur skall du då tjäna ditt uppehälle?
Kvinnan svarade: - Du är en usling.
Ater svunno hundra år och Ater sade mannen: - Jag älskar alla kvinnor och vill ' äga deras kärlek.
Kvinnan svarade: - Jag älskar också alla män och vill äga deras kärlek.
Och som du väl vet, är jag nu i stånd att själv tjäna mitt uppehälle.
Då sade mannen: - I så fall blir jag ju tvungen lära mig självbehärskning, Och kvinnan svarade: - Äntligen.
ANMARKNINGAR AV •K•J• Voltaires hjärta.
O Marianne, stig fram brukar ju aldrig vara blyg - du - stig f r a m och mottag priset som den vårdslösast?
av husor.
Du hand- skas med obetalbara bibelots som vore de inte förmer än de damm- flagor en ordinär ungkarlsstäder- ska motar in i skumma hörn.
Du som har gått och förlagt Voltaires hjärta och inte ens observerat att det fattades!
Det måste v a r a detta outsägliga slarv som h a r alstrat lögnlegen- den om att Voltaire saknade hjär- ta.
Jag vet inte hur den a n n a r s kunde ha kommit upp.
Självklart är väl att ingenting klenare än ett hjärta med en Dirselmotors kunde ha drivit ett hästkrafter elektrictetsverk som hans.
Man är frestad att undra om det verk- ligen höll sig stilla under meringen, detta rastlösa hjärta, och om di t inte har spruckit av otålighet i sitt obskyra fängelse på Nationalbiblioteket.
Visst går det för sig att finna fel på detta arbetsheta, av ingen åldershänsyn bevingade hjärta.
Det var inte bara starkt och sju- dande idogt: man nödgas fastslå att det besvärades av en känslo- samhet, en svärmisk humanitet, en rococoornamentik som bär emot vår luttrade och härdade smak.
Varhälst e n usling fanns Marie kunde han trycka på en knapp och sätta hela Ferneymaskinereriet i gång för sin räkning.
Det släkte som har lärt sic uppskatta effek- Namnet Marie Lenéru är förut om- nämnt i denna tidning.
I den arti- samt vad man bör tänka om slik kel av Mia Leche, benämnd Frank- rikes rätta ansikte, som nyligen stod sentimental filantropi.
n i t läsa här.
omtalas Marie Le- néru som en av de franska per- som aldrig lät sig soligheter, ryckas med av krigspsykosen, som förledas t i l l hatkänslor dygden, som professorer, a l d r i g lät sig poeter och moralister brukar fros- mot Tyskland utan talade fred mitt i bistra sa i vid sin skrivlampas milda sken.
Brutus i hans tragedi orkar inte som hos Livius bevara den hårresande behundransvärda håll- ningen av statschef som uta Lené Av Ellen Michelsen.
det brinnande tumultet.
Hennes til svenska nyligen översatta dagbok *) om- nämndes i detta sammanhang.
- Då det emellertid syntes ligga utanför nämnda artikels ram att I sin helhet Hösten 1 9 2 2 stoda i tidningen Social- Demokraten tvenne längre artiklar om a högt begåvade och djupt tra- människa.
De hade till författa- Marika Stjernstedt.
I utdrag och re jag inte Brutus skulle jag frikänna dig ”.
.
, Det betyder: *) Marie Lenéru: En kvinnas biktbok vore jag inte en teaterhjälte, tra- Med en inledning av Marika Stjernstedt ditionellt förpliktad till en attityd (Wahlström &amp; Widstrand.)
som svär mot min innerst i lägg- Voltaires hjärta möter dagen?
ning, så skulle jag visa publiken Jag är rädd att det expoderar i att jag bär på Voltaires blödiga ett hånskratt som jagar den offici- och odiscipinerade h j ä r t a ella och ii t valda premiärpubliken Social-Demokraten yttrade nyli- i vanvettig fly lit mot utgången.
gen i minnesrunan över sin för- Eller kanske det harangerar sina nämsta (tyvärr redan i livstiden I landsmän i stil med den förlorade) kvinnliga partivän att ” Discours aux Velches ” d ä r det hennes hjärta var större iiii hen- nes intelligens.
Möjligen passar olustiga sanningar och plockade samma epitafium på Ferneyseig- varenda fjäder av ” le premier neuren.
Men säkert vore det - peuple de l ’ univers ”.
Ty, mes- drift att tillämpa på honom den sieurs, er firade mästare var pa- karakteristik av Napoleon som triot på ett spirituellt och indi- fordom en krigshögskolelärare i rekt maner som i i i inte längre för- Berlin p l ä g a d inpränta hos sina står att bruka och som ni har er- elever: ” E i n seelenguter Kerl — aber domm, domm! ” Ty hörde inte Voltaires intelli- gens till de skarpaste halvtan- nat sekel har samlat invändningar mot den - så har dock ännu inte anmält sig någon fruktansvärd ri- val till hans kvickhet.
Om den Iii- per ett obestämt rykte ända ner till folkbildningen.
Men den tycks vara ohjälpligt förkommen, och ve oss om den skulle återfinnas!
Vår världsscen just nu ä r inte iordningställd för en strålkastare.
Vad garanterar för resten att inte något förfärande händer när det heliga skrinet låses u p p och delvis omarbetning stå de nu som före- tal t i l l översättningen.
Den intresse- rade hänvisas dock till orginalartik- arna, som innehålla mera a v biogra- fiska upplysningar lin det korta före- alet.
En dagbok kommer ju först ut ef- ter döden.
Vem var då Marie Lenéru?
De yttre data te sig så här: Marie Lenéru föddes i Brest, den franska flottstationen vid Atlanten, år 1875.
Hon var av sjömanssläkt, dotter och dotterdotter till sjiiofficerare.
E t t livligt, begåvat barn var hon.
Tretton år gammal drabbades hon av en svir- artad scharlakansfeber, som hade halv blindhet och fullständig dövhet till följd.
På grund av den ytterliga isole- ring, som härav blev hennes lott, miste hon också under årens lopp förmågan att tala på ett förståeligt sätt.
Denna stendöva, halvblinda och kan ju också säga stumma män- utgav emellertid en hel rad skå-, som inom litterära kretsar i rike väckte ett stort uppseende.
år var hon det litterära namnet satt med den mindre krävande akademiska smickergenren.
Det förstulnaste välmening han retade er med det giftiga smek- namnet välsker, och ingenting an- nat i i i i er nationella hygien hade han i sikte då han envist påminde er om det namn en invaderande germanstam skänkte ert fagra land och som ni ännu bibehåller i en stympad form.
Det vore väl vackert omiiiiist om under Poinearés regering Vol- taires tillrättakomna hjärta skulle iiii en gång ropa sin varnande speglosa ” Frankreich ”.
— over förhold, hvor en gut.
: tanke bord, som han ansåg tillhörande var norsk teater i Kristiania pleier at række. ” Samme nian sä- föråldrade seder!
grundlagd med skådespelare upp- ger också att han alltid var ” fær- B.
B:s genombrott som idéan- fostrade av honom själv vid en d i g at indløse med handling hvad förare skedde i och med det s.k. amatörteater.
H a n var nämligen hans mund udtalte ”.
” teaterlaget ” och hela ” teaterstri- en sceninstruktör a v Guds nåde, Vid 15 år levde lian, som skol- den ".
Kristiania teater v a r på uppfylld av helig a k t n i n g för sce- och ungdom.
pojke i Molde, intensivt med i de den tiden helt och hållet dansk, nisk konst.
Två år senare blev Så ett med sitt folk visar bio- stora händelserna i Frankrike.
och det ansågs att en norrman B.
B. teaterns ledare.
grafien att han var alltifrån sin Och 1848 fick han sitt elddop som skulle aldrig duga till skådespela- Verkningarna av hans grund- idealist och frihetsvän.
Naturligt- re, han kunde bara ” være sig iingdorn.
sjøl ”.
läggande av den norska scenen vis söker han strax förverkliga Men B.B. kämpade i pressen för ha fortlevt genom decennierna, I barndomen framträder hans kärlek till allt Irrande.
De för- Lamartines manifest om förbund att få teatern målmedvetet omda- därom ha de största sceniska ar- sta kamraterna voro, förutom den och broderskap genom a t t bilda nad till norsk.
Det gällde för ho- tisterna enhälligt vittniit.
Från kära ” Blakken ”, hunden, katten en förening och sätta i g å n g en nom ingenting mindre än att göra B.
B:s skola utgingo några bland och grisen som följde honom vart handskriven politisk tidning med landets vikt igaste konstanstalt till de allra största.
och de skapade ett organ för norsk kultur.
Det tradition.
han gick.
Några barn fanns inte namnet Friheten!
Redan då framträda två vä- var ett led i den norska självstän- Vid 25 års ålder framträdde B. på den ensliga prästgården i den sentliga sidor i B.
B:s natur, på- dighetskampen.
B. som diktare.
Allt sedan skol- översta fjällbygden på Dovre, där pekar Collin, den aktiva i g å n g Nu hade han verkligen fått löf- åldern hade han drömt om att bli lian levde sina första sex år.
sättande förmågan och det för- te av teaterdirektören att lediga det.
Nu blev en studentfärd till Livligare blev det n ä r familjen bundsstiftande behovet.
Och hans platser skulle besättas med unga Sverige 1856 inspirerande.
” Fuld flyttat ner till Næsset i Romsda- starka vilja hade.
smittande makt.
norska krafter.
Men löftet sveks.
av digterlængsel gik jeg fra ind- len, d ä r den fantasifulle gossen Som student kallar Collin ho- Då samlade B.
B. en här på 600 tryk t i l indtryck ”, skriver han.
levde i intimaste förbund med nom en oerhört känslig ledare av studenter, fördelade på hela tea- Hemkommen, skriver han på 1 1 människor liksom med naturen mänsklig elektricitet, men på sam- tern och försedda med visselpi- dagar “ ” Mellem Slagene ”, och ro- och djuren.
ma gång utrustad med sällsynt por- På given lursignal bröt ser p:$ hösten till Köpenhamn för När Collin uppsöker de gamla förmåga att öva mottryck mot ti- ” pipekonserten ” lös, när en ny att försöka få stycket uppfört, vii- soni mindes B.B. från hans upp- dens härskande stämning - en obetydlig dansk skådespelare korn kel misslyckades; men i stället växtår, finns blott en mening om nyskapande, framdrivande kraft in.
Det blev ett förfärligt ovä- uppfördes det i Kristiania vid h u r god och avhållen han varit, av enastående mått, så ung han iiii sen och tumult, teatern utrymdes, hans återkomst under stort bifall.
vän och bekant med alla och a l l - var.
och hela staden var i uppror mot Samma år utkom ” Halte Hul- tid givmild.
I egenskap a v redaktör av Stu- ungdomen och dess 24-årige an- da ” och ” Synnøve Solbakken ”, Detsamma hör man f r å n hans dentersamfundets handskrivna förare.
Det såg ut som om han vilken genast slog igenom i Dan- skoltid i Molde, dit han kom vid tidning blev lian genast en strids- lidit fullsttändigt nederlag men B. mark och betraktades som ett 11 års ålder.
E n kamrat skriver: man.
Allt som var galet skulle B. skriver I ii glänsande och för- mästerverk.
Men inte så i Norge.
” Altid var han rede til a t t a sig rättas.
Bland allt annat han käm- klarande artikel och gav sig inte Där skrev t. ex. Vinje att B.B:s an den svake eller forurettede, al- pade emot, kan i förbigående förr iiii han blev den segrande.
berättelse och det nya norska sa- tid færdig til at hjælpe, og det ut- nämnas punschlag och punsch- Det tog visserligen sju år, men då godramat var som ” skrap og små- ANN MARGRET HOLMGREN Björnstjerne Björnson Hans barndom Chr.
Collin h a r under ovanstå- ende titel nyss utgivit de två för- sta delarna a v ett stort historiskt- biografiskt verk över Björnstjer- ne Björnson.
Arbetet vittnar lika mycket om d e n mest samvetgran- n a forskning, som om ett djupt förstående a v föremålet.
Det är inte alla andens stormän som vinna vid personlig bekant- s k a p eller som tåla vid en ingå- ende granskning i historisk be- lysning av sina ord och gärningar.
Men med B.B. förhåller d e t sig så, a t t j u närmare man kände ho- nom i levande livet dess mer älskade man människan, och ju mer man efter hans död fördju- par sig i hans livsgärning dess mer gigantisk och genialisk fin- ner man honom, och dess bättre förstår man a t t han i ett femtiotal år v a r centralfiguren i Norge.
Man inser att d e t var ingen över- drift när Hamsun på B.B:s 70- årsdag skrev: » Han er tolken.
født og båren for vor nød og lyst.
Ingens arm som hans at føre ingens ord som hans at røre.
Når han tier, er der tyst. »
för dagen i Paris, och man ansåg henne vår varelse.
» Jag hakar mig fast vid som ett stort löfte, dit hon plötsligt år fåglarna i flykten, deras vingslag är för 1918 rycktes bort av spanska sjukan.
mig något nytt.
Stjärnorna dyker upp Hon efterlämnade dit ett flertal ofull- i mitt minne en för en.
Jag hade den vemodiga glädjen att återfinna dem så bordade dramer och en dagbok.
Den är innersidan av ett öde.
Men där på en tavla vid senaste salongen.
tror man, att man här skall stöta på Men vad jag väntar på och spanar e f - beskärmelser och klagorop, t a r man ter är månens sena kantlinje.
Jag ser storligen fel.
Ingen kan vara knap- den alltid i ett dis med fyra stralar, lika pare med sådana än Marie Lenéru.
kvarnvingar, som Moreau begagnar i Detta betyder dock icke, att hon i öd- sina uppenbarelser.
Ting - vad jag ' mjuk fördragsamhet sade ja till sitt kommer att beskåda er! » öde.
Hon förlät det aldrig.
Hon var Dock: ställen finns ju, dar behärsk- ingen av dem som vilja tåla hur myc- ningen brister.
Tjugoårig — dagbo- ket som helst.
Val vet hon, att det ken ar förd från hennes elfte år tills finns blinda som utfört bildhuggararbe- hon fyrtioårig dog - röjer hon den ten, döva som hållit föreläsningar, folk gränslösa modlöshet som fyller henne.
utan armar som målat med fötterna.
Om sitt öde yttrar hon: » Och detta un- » Sånt där stöter mig », säger hon rätt- der ett skede.
då det är mödan värt att framt.
» Dessa smärtans akrobatövnin- leva!
Vid själva den tidpunkt, vars gar påminner mig om en begravnings- minne bör trösta oss under hela åter- entreprenör: då han kunde sitt yrke, stoden av livet ...
Jag kommer aldrig blev han i stånd att ordna om sin egen a t t åtnjuta någon annan ungdom än begravning! » - Hon upphörde aldrig denna.
Delta är vad min barndom att tro på bättring för sina ögon och så ivrigt efterlängtat: När du en gång öron, att fordra den.
- » Jag för rä- blir stor! » kenskap över ödet, ty när hämndens I den omänskliga isolering vari hon timme en gång slår, vill jag kunna levde, var böckernas liv det enda som räkna Ut, post för post, allt vad det är kunde nå henne.
Hon synes ha Iäst mig skyldigt. » enormt.
Hennes rastlöst arbetande själ Utestängd från livet, framförallt ute- unnade sig ingen vila.
» Den som inför stängd från den av henne dyrkade mu- Gud menar sig kunna kasta bort en se- sikens värld, måste hon känna sig som kund.
har han lov att beklaga sig över en paria.
» Mitt liv kommer inte att livets korthet? » Man får ett intryck av en genom- börja förrän den dag, då jag ensam, instängd med en stor Erardflygel, av mu- trängande klar intelligens, en person- siken begär få tillbaka min själ. » l i g h e t ständigt i arbete med sin andes Den stunden fick hon aldrig uppleva: frigörelse.
- Hon är icke nöjd med li- Ödet sände spanska sjukan i stället.
- tet.
Tjugotreårig har hon programmet Men a r de saligas hemvist ett ännu klart: Antingen den stora heligheten.
ofullbordat faktum, så hör det, o Rätt- så som den heliga Teresia eller - en av färdighet, för Marie Lenérus skull bli dessa begåvningar av allra första rang!
en snar verklighet!
Där hör hon åter- » Det enda jag faster mig vid, är det få sina ögons syn och sina örons hörsel, översvinnliga, överdådiga. » och den stora Erardflygeln får där icke Det är tämligen klart, att en själs- Iäggning av denna art förr eller senare fattas!
!
Man hör ibland en och annan tvek- skulle stöta samman med förkunnaren sam antydan om, att det dock är en av Övermänniskan framför andra, dålig hushållning, då stora, betydande Friedriec Nietzsche.
Marie Lenéru kan människor ryckas bort i sina bästa år, no: icke frånkännas en viss för långt medan dårarna bli hundra.
När Ii- driven övermänniskokult, som kom vet begick våld mot Marie Lenéru, slog henne att känna förakt, där motsatsen det ner på en av sina hängivnaste äl- i stället bort vara till finnandes och skare, ja på en, som fastän lamslagen, som knappast är förenlig med den nob- aldrig upphörde att älska det.
Hör less, hennes väsen annars röjer.
Dock stämman: » Att ha läst alla böcker, an- slök hon icke Nietzsche med hull och dats alla blommors doft, smekt alla hår.
» Vad som hiller mig borta från djur, levat under alla himmelstreck, Nietzsche, som jag skulle kunna dyrka rört sig bland alla raser, smakat alla högt, är allt vad han icke förstått låta fröjder, druckit av alla sorgens brun- bli att säga », säger hon.
Från manligt håll, med vanlig man- nar, känt alla former av beundran och.
.
,, bara är att kasta ett utsuget skal ifrån sig - amen, ske alltså!
» De sparsamma beklagandena och det intensiva andliga liv, varom dagboken bär vittne, kunde komma en att tro att sorgen dock icke känts så tung, för- rådde icke då och då en mening den sammanpressade smärtan där bakom.
Så talar hon vid ett tillfälle, antagligen då en tillfällig förbättring av ögonen ägt rum om ljusets underbara inflytande på stämplad med epitetet » manlig ».
Må man icke tro att uttrycket är ämnat som ett fult tillmäle!
Det är en artig- het!
- Hennes låga tankar om kvin- norna är i samma sammanhang fram- hållet.
Ja, det är sant, att Marie Le- néru icke tänkte högt om dem.
Men märk väl - detta gäller icke kvinno- könet som sådant, utan kvinnorna så- dana de nu äro.
Kanske borde man hellre säga, sådana de blivit.
Om dem pløkker ” bredvid Oehlenschläger och Scribe, som kunde Iåta sin kvickhet knastra och spraka som eld i en enbiiskr.
E n av de främ- s t a kritikerna hade inte me r be- röm f ö r Synnøve än a t t som förstlingsarbete kunde den ju gå an.
Förläggaren betalar 20 kr.
i honor ar för den utan a t t tro att den kunde säljas, men gav Goe- thes verk som e tt tillägg.
B.
B. skriver senare om sina båda förstlingsverk: ” Jeg begynd- te inden s agae ns og bondens ring, idet jeg lod den ene belyse den anden, hvilket den gang var nyt. "
Den 24-årige diktaren r i s a d e i de två motsatta kvinnotyperna å ena sidan kärleken som en monoman passion eller sjukdom, A den a n - dra kärleken som livets högsta makt frälsar mannen från h an s vilda sinne, och Ieder honom in på fredligare och lyckobringande vä- gar, ett tema som han senare ut- vecklat i de mest tändande ord i fredsoratoriet och i universitets- kantaten " Lyset ".
I fredsoratoriet låter h a n mo- dern som sörjer sin i kriget fall- ne son ropa:, Några drag ur en modern toalett-tvåls historia II Utan tvivel gjorde Elfströms Svavel-Tjärtvål N: o I sitt inträde i marknaden i » det psykologiska ögonblicket ».
Allmänheten hade genom den upplysningsverksamhet, som propagerandet för andra t v i - lar fort med sig., fått sin uppmärksamhet fästad p i tvålens betydelse för vården av huden och hyn.
Tvålen hade i den allmänna meningen så småningom fått en viktigare ställning än blott och bart som en » olycka för all smuts », som det heter om 13-tvålen i den roliga amerikanska farsen » Annonsera ».
Därför kunde också en tvål, som erbjöd de gamla.
välkända, sedan generationer tillbaka ansedda hudmedlen tjära och svavel i en modern, för nutida krav avpassad form, från början påräkna upp- märksamhet och förtroende.
När ilet sedan visade sig att denna tvål p i ett fullkomligt idealiskt sitt fyllde sin dubbla uppgift som välgörare för huden och som angenämt sällskap vid toaletten, vidgades snabbt antalet köpare.
Det torde utan överdrift kunna sägas vara ganska enastående p i detta område att en ny artikel.
i skarp tävlan med många äldre.
välkända och inarktade fabrikat, kunnat på den korta tiden av knappa tvi år rycka upp i de främsta leden.
Bättre an något annat bevisar detta allmänna förtroende.
denna popularitet inom alla samhällslager.
att Elfströms Svavel-Tjärtål N :o I visat sig kunna tillfredsställande fylla en hos hela folket förefintlig önskan att aga tillgång till en pålitlig och behaglig toalett-tvål med tissa medicinska egenskaper.
Som alltid när en viss artikel slagit igenom och vunnit popularitet har även Elfströms Svavel- Tjärtvål N:o I funnit sina efterapare.
En hel del s. k. svaveltjärtvålar ha p i sista tiden dykt upp och söka draga fördel av det anseende, som vår tvål förvärrat åt namnet Svavel-Tjärtvål.
Vissa av dessa imitatörer hava sökt att stärka sin ställning genom att giva sin efterapning en utstyrsel som så mycket det ar möjligt liknar den vi använda; andra hava i detta hänseende intagit en självständig ställning, men i stället sökt att nå sitt mål genom a t t erbjuda sin » svaveltjärtvål » till lägre pris än det som originaltvålen betingar.
Ingendera gruppen har emellertid lyckats att framställa en tvål med den speciella samman- som är utmärkande för Elfströms Svavel-Tjärtvål N :o I och för vilken den har att tacka sina framgångar.
Därför äro dessa » svaveltjärtvålar » också blott till namnet vad de giva sig ut för, och den, som av missriktad sparsamhet låter övertala sig att taga en sidan tvål i stället för den äkta tvålen, kommer snart underfund med att han gjort en dålåg affär.
Den äkta Elfströms Svavel-Tjärtvål N :o I har i tusentals fall visat sig äga sidana för huden välgörande egenskaper, som man icke finner hos någon annan t v i i.
Köparen av en prisbillig tvii.
som angives vara » svaveltjärtvål », erhåller en tvål med okänd sammansättning och oprövad till sina verkningar och därför på intet sätt ersättande den äkta tvålen.
Ännu ofördelaktigare ställer sig saken om köparen liter utstyrseln förvilla Sig att köpa en efterapning, vars tillverkare icke p i något sätt angivet sitt namn i tvålens omslag.
Sådana tvålar förråda redan därigenom sitt misstänkta ursprung.
Namnet » ELFSTRÖM » å omslaget och &amp; själva tvålen är garantimärket för att köparen erhåller just den Svavel-Tjärtvål som han önskar att erhålla och som han har verklig nytta och trevnad av, den tillförlitliga, beprövade, ärliga Svavel-TjärtvåIen.
Den har icke sammansatts med tanke på att locka med ett lågt pris; den har sammansatts med tanke på att erbjuda verklig nytta och därmed vinna varaktiga vänner.
Den giver därför den bästa valutan för det pris som dess omsorgsfulla framställning betingar, alldeles frånsett den omständigheten att den genom sin dryghet i bruket i Iäng- den stäIler sig billigare än många andra tvålar, som i främsta rummet locka med ett lågt inköpspris.
sättning, Elfströms Svavel-Tjärtvål N :o första steget: » Søstre, søstre alle hav og høider, over alle Gelline.
Nutidsberättelsen slutar enas k v i n n o r och män i bön at t hjälpa v a r a n d r a s folknöd och a t t hjälpa varandra a t t älska.
Sedan diktaren i " Lyset " ge- nomgått alla de stora ljusbringan- di^ historiska perioderna låter han den s t o r a kören sjunga: » I, der før som vestalinder gav symbolet eders liv - selve lyset kom og giv tempelvogt, I ædle kvinder. » Och i tilltro till kvinnornas go- d a vilja låter h a n dem savara: I säljes överallt á I kr.
pr st. I Elfström Tekn.
Fabrik, Gefle.
I » Detta skälva orden av indignation.
väsen », säger hon, » vars andlighet inte går högre än till modejournalen, möj- Iigen sträcker sig till bilagan med skön- hetsdoktorns kåserier, anvisningar till handarbeten, spalten om mondäna han- delser ... » Men de som beskäftigt framhållit detta ha med tystnad gått förbi ett an- nat ställe, som ser ut så har: » Hur kan det komma sie, att folk inte begriper, att till och med från mo- derlig synpunkt, miste en kvinnas till- varo rymma ett liv, vanor och förmå- gor, som ligger bortom hennes barn?
Stilfulla barn torde inte lätt gripas av hänförd tillbedjan för den goda noder, vilken de tjäna som förevändning för tillvaron, som lever på deras ylletröjor och dekokter, deras räknetal och små- efter moderns död.
som avslöjar hur deras familjeliv förvittrat, inte ett sam- tal, inte ett gemensamt intresse.
- Och hur kommer det sig att männen inte ha på känn, att kärleken måte växa i mån som kvinnan utvecklar sig?
Det ser nästan ut som ville de på den » De kommer, de kommer Men n u kastas h a n in i en n y verksamhet genom e t t a n b u d a t t komma till Bergen och dirigera Ole Bulls lilla norska teater som var i upplösningstillstånd.
Han kände sig som upptagen till him- melen och reste huvudstupa.
När h a n första g å n g e n stod up- på scenen och såg kulissrrna röra sig på h a n s vink, kände h a n s stolthet ingen gräns, berättar han.
Nu blev det f a r t i arbetet.
H a n inövar en otrolig mängd både norska och utländska stycken med stor framgång, bl.
a. för första gången Ibsens ” Härmännen på Helgoland ” H a n s arbetsförmåga är fenomenal.
I n t e n o g med att han översätter och instruerar tea- redaktör ende män bevarade m i n n e t a v det i hela sitt liv, fast d e endast va- r i t pojkar när de hörde det.
E n a v dem säger: ” Det ansvar B.
B. den g a n g la ind i vore sind, det har fulgt os siden livet fremover. ” E n a n n a n säger: " Aldrig hade nian fornemmet en slik m a k t a t tvinge hver enkelt ind u n d e r en fælles følelse og betat stemning. "
II.
B. h a d r nu vunnit två stolta segrar - som politiker och som folktalare.
H a n strålade av lycka och livsmod, vartill också bidrog h a n s unga lycka som äkta man.
H a n hade i den 22-åriga Karo- line Reimers funnit en ypperlig och m o d i g följeslagerska genom livet.
Under sommarvilan på landet de ubrukte kræfter som længtet derefter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - Vi kommer med fred ifra slægternes vugge vi kommer med lysmot. » Och pe till männen hälsar dem väl- komma, " ej till dans " utan » Mødre, mødre klager ” samfund i ansvar og lys ”.
Collin säger på tal om B.
B:s klager over med sejerstørsten » mig l i k t n i n g att samma krafter ska- och det blir k v i n n o rn a som kalla pat dröm och handling hos honom.
på fredsfursten.
När h an kom De t r ä d a fram lika starkt i dåd mer är det åter k v i n n o rn a som ta som i dikt.
Sina fantasigestalter Han hade arbetat t u r v i s på Syn- nøve och Halte Hulda, liksom se- Och männen följa exemplet och nare på En glad gut och Arnljot tala till sinn bröder och slutligen ljust och försonande medan saga- dikten s l u t a r tragiskt.
" Den gam- In tidens äregirighet valde vild- samma vägar, mordbrand och dråp - nutidens äregirighet skul- le lära sig av det ga mlas erfaren- het a t t välja fredens, tålamodets och det uthållande arbetets väg. "
Redan n u s y n s den röda tråd som följde genom hela livet, tron på kvinnan som den räddande kraften, den som med sin milda, formar h an a v överskottet på den handlingskraft h a n inte f i n n e r användning för i verkliga livet.
B. Ii.
skriver s jä l v: det var mig næsten mer end alt pen blev, fæstet. » som ved min H a n s diktan och traktan f å r ut- ' opp åt t v å sidor på en gång eller turvis.
" Han l å n a r al sin k r a f t til sine fantasibarn, men således it den vokser og vender tilbake med renter, n å r h a n selv har bruk for den ", säger Collin.
H a n s in- tensiva liv i bildernas värld ökar h an s h u n g er efter a t t leva starkt med i det verkliga livet.
Med si- na första enkla " Fortællinger " skapar h an en ny norsk människo- skildrandr och naturskildrande konst.
skvaller, deras betyg och flyttningar i skolan, deras examina och giftermål.
- Läs istället Auguste de Staëls brev som så- skrev han " Ja, vi elsker ", som se- tiska bana 1859 med a t t slå de f y r a förutvarande högtbetrodde stortingsmännen ur brädet, och i stället sätta in de kandidater han kämpat för, därför a t t de voro pålitliga i Norges jälvständig- hetssak, och inte ville g å med på de amalgamationsplaner som sti- g i t upp i Sverige och inte saknade genklang hon en del norrmån, där- ibland d e f y r a bergenserna.
I samband med valsegern upp- trädde B.
B. första gången som folktalare på 17-majfesten och gjorde e t t så d j u p t intryck med detta tal a t t gamla och framstå- Arne m. m. skrevs på sommaren, men när den förelåg i tryck blev B.
B. förskräckt över deras " obarmhärtiga allvar ".
H a n för- stod inte a t t h a n k u n n a t skriva den, men tror a t t " Gud h a r velat honom detta ” för a t t h a n skul- le bli " skrämd in under det milda, skuggrika träd som dof- t a r nånstans i mitt inre ".
Det ta verk är frukten a v m i n a okuvade lidelser ", säger han.
" Därför hatar j a g synden om- kring m i g emedan den i m i t t inre överrumplar mig. "
Och han tror a t t allt efter som h a n.
FRISINNADE KVINNORS DISKUS- S I O N S K L U B B I KRISTIAN- STAD höll sitt årsmöte den 19 februari å Industrihotellets stora sal.
T i l l styrelse för år 1924 valdes: fru Elsa Nordlund, ordf., fröken Anna Frisinnade Jönsson, rektor Ellen Widerberg.
fru Elin Mechelsen och fru Anna Nilsson; kvinnors riksförbunds suppleanter Andersson och fru Dagmar fru Augusta Persson.
Revisorer blevo: sekretariat fröken Ingeborg Ragnarsson och fröken är flyttat till Slussplan 9 III, Anna Svensson.
Fru Elin Wägner höll föredrag i sam- Stockholm (Rt.
Norr 282 42), och band med årsmötet och långt före den dit böra alla meddelanden in- utsatta tiden var lokalen jämte angrän- sändas.
sande rum fyllda av åhörare.
Fru Elsa Nordlund tackade i sina Genom sekretariatet kunna in- tresserade medlemmar rekvirera hälsningsord fru Wägner för allt intres- serat arbete för kvinnan - icke minst i riksdagstryck.
Tidevarvet.
Fru IV.
talade över äm- net » Vi och världen)) och förde de när4 varande ut att lära känna människor, som trots lidanden, förföljelse, ja, fän- YSTADSKRETSEN gelse, uthärdade i kampen för fred och av F.K.R.
har den glädjen att no- rittfärdighet.
Och när talarinnan till tera ett tillskott i kassa, medlemsantal sist framhöll, att det bästa, och på Till hellenernas genom tiderna växan- och - jo, varför icke säga det - presti- ett visst sätt det kostsammaste försva- de men kanske alltjämt lilla skara hör- ge tack vare fru Elin Wägners besök ret: konsten att kunna övervinna sig de i sanning Marie Lenéru.
Med okuv- den 2 0 februari.
Hon höll å Folkets själv, till sist kom att medföra frid - lig vilja till ljuset höll hon skräcken hus ' föreläsningssal ett aktuellt och väc- ej strid, liv - e j död, kände helt sä- och vanvettet borta.
Och om i döds- kande föredrag över ämnet » Vi och kert de flesta, att de fått ett oförgät- riket själens värde mätes efter arten världen.
Ahörareskaran uppgick till ett ligt minne av en högtidsstund.
Efter de varma appliderna följde ett och måttet av det motstånd den har på antal av Över 300 personer, represente- jorden mötte, är det troligt, att Marie rande sinsemellan vitt skilda politiska par sånger och därpå vidtog ett anime- åskådningar.
rat samkväm.
Lenéru nådde denna första rang, hon Prolog: musik och sång av förenings- Helt säkert gör undertecknad sig till s i häftigt åtrådde.
medlemmar.
Epilog: supé med samkväm tolk for de närvarande, då hon utbrin- Hur som helst har hon för oss blivit å Temperance.
Desslikes forst och ed ledfyr att vandra efter.
Som sådan sist: en om ock mild så dock agitation gar ett varmt tack till fru IV., och ett välkommen igen.
kommer hon att leva.
Och så blev då för Tidevarvet.
Ellen E. Widerberg, till slut revanchen ändå hennes.
Oej.
sekr.
MÖTESPLATSEN intelligenta kvinnan hämnas fjollorna, de varit illa tvunga att ilska ...
Jag vädrar i männens invändningar mot feminismen någonting pöbelaktigt, en rest av den gamla vanan att i kvinnan se tjänarinnan, hushållerskan. » * Den som helst icke önskar veta nå- got om livets mörka makter bor icke läsa Marie Lenéru.
- - - Dock - slå ner den stolta resningen hos denna strålande vilja för- mådde de icke.
Mitt i smärtan kan hon ha en glättig kamplust.
» Jag har snart fått nog av att höra dem lipa över livet ... » * Frödings dikt om Xenofons hellener rann mig i minnet, när jag läste denna bok.
Xenofon var glad och stolt att se hellner kunna lida och ändå kunna glädja sig och höja sig.
Förlaget har på omslaget av denna bok placerat ett hjärta, genomstunget av en fjäderpenna!
Ingenting var emellertid Marie Lenéru mera främ- mande än sentimentalitet, och därför bör det heller icke klistras på henne efter hennes död.
Må man hoppas, att .denna osanna och missvisande kliché i en eventuell ny upplaga av- lägsnas.
BORASAVDELNINGEN AV FRI- S I N N A D E KVINNOR Ansvarsfrihet beviljades styrelsen för det gångna Arets förvaltning.
Vid årsmötet omvaldes styrelsen över hela linjen och består av: ordf. fru Anna Bredberg, v. ordf. fröken Jenny Johans- son, sekr. fröken Hanna Andersson, v. sekr. fru Nanna Hansson, kassör fröken Ellen Michelsen.
Anette Norrman; övriga ledamöter äro fröknarn Lydia Bonander och Greta Möller, samt fruarna Klara Björck och För att må väl och föra en behaglig till- Selma Johansson.
varo fordras att man i första hand sköter Värdinnekommittén omvaldes.
sin halsa.
Ett sedan gammalt erkänt hjälp- Såsom arbetsutskott valdes: fruar- medel att använda är » Frukt-salt » för be- na Anna Bredberg och Nanna Hansson handling av magsyra.
huvudvärk m. m. samt doktor Elin Odencrants och frö- Cederroths tekniska fabriks välkända tillverkning av * Frukt-salt-samarin, har ken Hanna Andersson med fröknarna också vunnit alltmera insteg i hemmen lan- Hanna Hellmér och Lydia Bonander det runt som en välgörande huskur.
såsom suppleanter.
Fruktsalt Samarin ä r ingen medicin, Odencrants Härpå höll doktor Elin utan en valgörandc dryck med en ren, frisk smak.
som rensar blodet och därigenom ett inledningsanförande till en diskus- » Kommunala och sociala sion angående också upphäver din besvärande känslan av trötthet och olust.
önskemål ».
Efter anförandet följde en Det svenska fabrikatet har också den för- mycket livlig diskusison.
delen att det endast ställer sig hälften så dyrbart som det utländska.
själv blir bättre, kan han med full sanning skriva " ljusare, mildare böcker ”.
Han hoppas nu vara färdig med det mörka, det svarta.
Collin säger att för den unge B.B. g a v förbundet med den all- goda kärlekens makt som g a v fred och försonlighet i all strid, en ljusning över livet, en gyllene solglans.
S j ä l v har B.
B. sagt a t t i tärnornas sång i Halte Hulde: s t r i d och djupt sårades i striden, blev det honom möjligt a t t levan- degöra den gamla tidens tragiska gestalter och öden.
Och han till- lägger att det är ytterst sällan en litteraturhistoriker har tillgång till att, som här, nästan helt och hållet kunna återskapa de person- liga upplevelser som ligga till grund för en hel rad a v diktverk.
Oftast sjunker det mesta av e n diktares upplevelser i glömska, » G o d morgen sol over grønne løv därför att de tillhöra privatlivet.
Men här ä r det möjligt a t t med Himlens guld på al jordens støv » historisk säkerhet rekonstruera det händelserikaste halvåret i B. h a r han uttryckt sin ungdomssyn på kristendomens roll i mänsklig- B:s liv därför a t t det mesta till- heten.
Och han menade att bö- hörde det offentliga livet.
Øivinds motgångar i En glad nen kunde slå en ” regnbågsbro gut t. ex. följde B.
B:s egna stri- upp genom världens oväder ".
der kapitel efter kapitel.
Och de- Vistelsen i Bergen blev emeller- tid inte så långvarig.
E f t e r val- ras t e m p r a m e n t äro besläktade, segern i Bergen ville man åter- starka och elastiska, m j u k t böjli- börda den uppgående politiska ga och på samma gång spänstiga stjärnan till huviidstaden, och nu som stålfjädrar.
Collin menar a t t det på sätt och är han med ens inne i den heta ståthållarstriden.
Man ville inte vis är hela det unga Norge som är tåla a t t Sverige skulle tillsätta en hjälten i denna berättelse.
Norges strid a t t höja sig upp över sin ståthållare i Norge.
Collin påvisar a t t ur d e smärt- torparställning bland nationerna fyllda upplevelser B.B. gjorde och vinna husbonderiitt är indivi- under denna stora strid 1859 — 60, dualiserad i en äregirig ynglings framgingo några a v hans skönaste strid för att vinna en ungmö som Alla dessa diktverk, En glad gut, Arnljot trodde på honom.
Gelline, Sigurd Slembe, O l a v bittra strider från 1859 — 60 ha i Tryggvason och Bergliot.
Han sä- B.
B:s fantasi blivit en strålande ger a t t därigenom a t t B.
B. själv berättelse om kärlekens makt.
B. skrev på denna berättel- Ievde med i en upprivande inre se på lediga stunder och ” renstäm- de " sitt stridiga och våldsamma sinne med den.
Han klargjorde för sig a t t det var genom sin star- ka kärlek han en gång skulle segra - a v alla makter ä r den nämligen den mest uthållande.
Det är inte bara i ” En glad gut ” som man tycker a t t Norge är den dolda hjälten.
Den nationella äre- girigheten klingar som en osyn- lig kör genom flera berättelser, och j u mer Collin trängt in i dem dess mer h a r han funnit att vid sidan a v den oförgängliga dikten äro de på sitt sätt historiska be- rättelser - bilder a v de själsliga prundkrafter, som frambragte Norges återuppresning som själv- ständig nation.
” Intet folk har en skjønnere eller mer eiendommelig form a v historieskrivning ", säger han.
Man går odelat in p å Collins syn, så oemotsägliga äro hans he- vis.
A r n e t.ex. representerar den del a v det unga Norge, som finner det för tryckande trångt i hem- landet och längtar over de høie fjelde, men lär sig genom kärlek att finna Norge nog, ” blott vi själva bringa det i växt ”.
Øivinds tungsinne varar e j lång stund förr än han spritter upp och sjunger: » Løft dit hode du raske gut om et håb eller to blev brudt blinker et nyt i dit øie FRISINNADE KVINNOR I ESKILS- nades att se till, att Frisinnade Kvin- nor gjorde sin plikt vid det stundande riksdagsvalet.
Efter förhandlingarna var ett trevligt samkväm anordnat.
Sång, musik och deklamation utfördes.
Till sist höll fru Hult ett med intresse åhört föredrag om: Behovet av och möjligheten att åstadkomma ett hem för nödställda, gifta och ogifta, mödrar och deras barn i Eskilstuna, samt meddelade, hur långt den för ändamålet tillsatta kommittén kommit i sitt arbete.
Mötet avslutades med avsjungandet av » Du gamla.
du fria ».
f dessa förkylningstider gäller det sär- skilt att gå torr om fötetrna.
Många sjuk- TUN A domar förorsakas genom våta fötter och höllo sitt årsmöte lördagen den 2 3 icke minst vikitgt ä r dit att barnen i skol- hava skodon.
som icke genomträn- febr.
Till ordf. omvaldes fru Hilda åldern gas av vattnet.
Ett verkligt effektivt I i - Lindholm, Övriga styrelseledamöter ble- derkonserveringsmedel a r det enda möjli- vo: fröken Hilma Nordlund, v. ordf., ga, som lämnar läderpersedlarna det er- fru Hildur Hult, sekr., fröken Selma Ek- forderliga skyddet mot vatten och snö- slask.
Fern- ström, kassör, fröknarna Elna S:t Görans läderimpregneringsolja och ström och Elna Gabner, alla omvalda, lädersmörja äro gamla välkända fabrikat, Larsson, nyvald.
Som som av talrika intyg från den förbrukande samt fru Hilda suppeleanter omvaldes fru Viktoria Lil- allmänheten att döma visat sig i högsta grad fylla de anspråk man vill ställa på jeholm och fröken Lydia Guthe.
.
Då riksförbundets resesekreterare frö- läderkonserveringspreparat.
ken Maja Pettersson genom sjukdom blivit förhindrad komma till mötet, så- som avtalat var, lämnade fru Hult en del meddelanden från Frisinnade Kvin- nors extra centralstyrelsemöte den 27 — 2 jan., exempelvis om sättet för sam- hällskursernas anordnande.
Fru Hult bemötte också i sitt anförande en i » De Frisinnade)) intagen artikel, riktad mot ordf. i Sörmlands länsförbund, samt uppläste den harmfyllda protest, som styrelsen för Frisinnade Kvinnors läns- förbund i Södermanland avgivit mot denna artikel.
De närvarande uppma- aldrig kuer du varens skud hvor det er gjærende kræfter skyder det året efter.
Løft dit hode og t a din dåb av det høie, strålende håb som over verden hvælver og i hver livsgnist skjælver. » Detta kapitel står i Aftenbladet 19 mars 1860, tvi!
dagar efter den stora och för Norge förödmjukan- de debatten på det svenska riddar- huset.
” En glad gut ” gick där som Och Palestrinas musik i Sixtin- ska kapellet tyckte han kom hö- gre uppifrån än någon annan.
" Den tog ned til os a v himmelens hemmeligheder. ” Han var troen- de den tiden utan alla religiösa tvivel.
H u r angeliigen han ansåg en människas största möjliga utveck- ling vara, förstår man när han säger a t t i mänsklighetens välfärd har varje dess enskilda medlem ansvar.
Även det obetydligaste dagsverk kan ge bidrag till världsarbetet.
I n g e n under därför att han blev den ivrigaste förkäm- pen i Norden f ö r kvinnoskarornas frigörelse.
I kvinnan såg han framtidens förlösande kraft.
När man följer B.B:s tro på kvinnan alltifrån hans tidigaste diktning och fram till hans senare å r s stora slag för henne, så faller en i min- net hans ord om sanningens f r a m - triidande: följetong.
För norska män, liksom f ö r Øi- vind var det en prövotid, men man skulle lära sig arbeta och hjälpa sig själv.
" Forst i lidel- sernas høiskole kan e t stolt og trotsigt sind lære a t tæmme sine lidenskaper ”, detta kallar Francis Bull det centrala i hela B.B:s iingdomsrliktning.
H.
B. hade längtat till Södern, och sökte nu hösten 1860 ett rese- stidendiiim på 4,000 kronor.
E f - ter många om och men och avstyr- Begynner som en susen i kornet sommer- dag kanden, beviljade regeringen hälf- og vokser til en brusen gjennem skogens ten.
H a n for till Rom.
Det var tag — » viktigt f ö r en natur som hans att E n mer kraftgivande och sti- få n y a och stora intryck.
Han säger själv a t t aldrig hade han mulerande lektyr än B.
B:s verk kunnat skriva t. ex. " Brede sejl och biografierna över honom kän- over Nordsjø går ”, om han inte ner j a g inte i Kordens litteratur.
hade sett K a s t o r och Pollux på Qvirinnalplatsen i Rom.
Den vore ett föredöme för v a r j e skapande konstnär.
Ann Margret Holmgren
