# ID: svediakorp-per3218
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,429
# sentences: 918
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidevarvet n:r 51-52.
Tidevarvet n:r 51-52.
Fru Eyvor Hedvall-Fischer har ritat vignetterna till Kristina Angels tre dikter.
" " i e.
-!
.
.I ... En deklaration kunde också ha hetat Omkring Herr Hellberg.
Ar 1924 utgör en kortfattad över- sikt av några viktiga politiska hän- delser i Europa under det gångna Aret.
K.
J. uppenbarar att hon hör till de första som i Birger Sjöberg igen- känt poeten.
Som bekant var det inte lätt för Fridas sångare att fin- na förläggare.
TVÅ GYL L En E STAVAR Ellen Hagen har under en Rom- Två gyllene stavar har jag haft mig till stöd.
vistelse drivit U P P en miniatyr av (D e blevo ' lika gyllene allt intill min död.
Matilda av Toscana i det ögonblick då hon mottar kejsar Henrik, som De frättes ej av rost, fast de kröktes lit ' i glöd.
kommer för att göra avbön hos på- D e blev dock lika gyllene allt intill min död.
ven Gregorius.
Nu veta vi alltså varför kejsaren måste just till Ca- N u tarvar jag ej längre några stavar till stöd.
nossa.
Min ande har fått vingar.
jag flyger från min död.
Emilia Fogelklou har i Syster I d a för ovanlighetens skull givit sina ' tankar en skönlitterär form.
Sen blickar jag tillbaka från evighetens hav.
Hav tack, ni goda stavar för stödet som ni gav!
Det var Hav tack, ni goda stavar - en smekning av min hand.
Då bli ni lysande allt i evigt Solaland.
omöjligt för redaktionen att få det utlovade novellmanuskrip- tet till jul av Elin Wägner.
Men no- vellen börjar nästa nummer - som utkommer den 3 januari - och går genom ett par nummer.
som N i kröktes lite, stavar, nu kysser jag det rätt.
Att bära andras bördor är aldrig nånsin lätt.
Jag borde ej begagnat er, men vägen var s i svår LYCKLI GA STUND Lyckliga stund mellan vaka och dröm!
Och ändå mitt jordejag fockades dit.
Skynda, min själ Stegen ställdes dithän med flit.
Uppenbarelsens djuphet göm.
Jag visste det var en ondskefull älv, Att jag i den skulle mista mig själv.
Men jag vet att jag ändå ej skulle stannat Förrän jag: sjunkande, allting förbannat.
Natten var gången, och morgonen grydde.
Då skedde det under, som då var en gåta.
s j ä l v Gryningens halvdager fyllde mitt rum.
Då skedde att jordjaget lamslaget stod Med ögonen slutna låg jag och stum Bidande stilla vid sorlande flod.
- - - Jag var med min ande i aningens land.
att jag tvingades stanna.
Visioner i klarhet ur dunklet sig tedde.
I drömkvällen stod jag på solbergets tinne Jag visste det var något sällsamt som Och såg på mitt liv som man ser på ett skedde.
minne.
Jag visste jag frigjorts från jordens bond.
Ett stoftgrund jag mist.
Det var i den stunden av glädje och lycka, Det eviga livet kom ändå till sist.
Au högsta förundran, som synen jag såg.
Såg hur mitt jordjag i stoftet låg, Såg hur det krälade, stödd på en krycka.
Befriad jag själv stod på solbergets tinne rent i nöden.
-- i döden.
En MINUT Jag kände så visst fast jag satt som En Tröstevisa, men den är ' ett Jag började lyssna, jag vet ej hur, Tiden är slut.
vemodigt vittnesbörd om vänska- Men jag tyckte det stannade, tidens Intet som nu skall ske, ur.
pens makt och begränsning.
Kommande fröjd och ve, Lyckliga stund är en bildlig fram- Intet blir som förut ställning av den jagets klyvning, vil- Jag tyckte att jorden bakom mig låg T y tiden är slut.
ket den lidande människan företa- Och allt det förgångna förbi jag såg.
ger för att få befrielse.
Jag såg och jag hörde och då Ett år eller, en minut betecknar En den sista eller näst sista stationen Ty mitt jordejags hjärta det ' blödde sig på befrielsens väg.
Och jag vet uff jag sjöng en sång om Ljuset Och glöm inte presentkorten.
ETT ÅR ELLER som nu är död, skrev dessa dikter Min silkesstickning på bordet låg.
Hjärta och sinne Och nu jag förstår Och över ödslighetens hav man når den rätta strand.
förut; och gav mig dem till offentliggö- Jag satt lycklig och stillla med tank- f u l l håg.
Nu har Tiden för mig tagit slut.
rande.
Allt, allt i universum runnit ut.
Två gyllene stavar kallade hon Känsla och minne en maning, som gärna jag - - lydde.
Av högre makter den böjdes, min panna.
Fröken J. skrev till oss och frå- gade: hur skall jag göra?
Måste jag gå till alla dem som en gång pre- numererat genom mitt initiativ och Nu vilar jag på fridens äng, sen lämnar jag er kvar.
ta upp pengar och ställa om att de Sen bäres jag av vingarna den sista väg jag har.
f å tidningen för nästa år?
Om jag Men ganska gärna dröjer jag i smärtfri vilas frid.
skickar in deras namn som vill ha tidningen på nytt kan ni inte då ta Ack.
stavar, jag var mycket trött i all min levnadstid.
ut prenumerationsavgiften per post- förskott?
Men det blir ju 40 öre Ack, stavar vad jag strävade att ändå målet nå.
extra.
Man kan ju alltid krypa d i man inte kan gå; I denna nöd föreslå vi dem som vilja ha Tidevarvet för nästa år att Så tror man på stavar och nyttjar deras kraft.
själva begagna sig av den postan- Blir en olidlig börda för vänner som man haft.
ig visningsblankett, som ' medföljer.
Sist vet man att vingar måste lyfta en opp - Det blir billigare, varför skall man skänka postverket 15 öre?
D i lossar man sin ande och lämnar sin kropp.
Var alltså god mot postanvisning- arna!
S i lyftes man och bäres rakt in i Solaland.
Den vägen som mot höjden över avgrunder g i r.
Kri s tin a Angel, Erfarna klarheten aldrig förglöm.
Förnam jag Var barmhärtig mot postanvis- ningarna, kasta dem inte i pappers- korgen, för att sedan när de äro bor- ta kanske förargas på Tidevarvet, som icke underlättat det mödosam.
ma arbetet att prenumerera!
En person mötte en dag den som värvat henne till prenumerant och sade ordagrannt som följer: Frö- ken J., jag måste tacka för Tide- varvet.
Jag är så glad över den.
Jag kan inte nog tacka för att frö- ken kom och lockade mig att pre- numerera.
Och ställ nu om att jag får den till nästa år också.
osägbar visshet från fjärran Dag som jag kvällas ser Räknar jag icke mer.
lande.
Ett år eller en minut .. Ack, tiden är slut.
E. W. Skänkte en underbar frid åt min ande.
a r a t i o n.
E n d e k l Vi vilja icke i julveckan ta upp kortsystem på medlemmar, vilka strid med redaktör Hellberg i Karl- icke alla äro med eller lemmar av stad.
Vi ville det inte ändå, även, en enhet, vidare hr Hammarlund, om det inte vore jul.
Därtill h a vi ' hr Grundel, en del trycksaker, en alltför ofta med glädje lyssnat till mängd tryckeriräkningar, i bästa honom i Karlstads-Tidningen eller fall betalda.
Med denna organisa- i riksdagen.
Däremot vilja vi göra tion leva icke eller dö som kraft i ett försök att klara upp de missför- samhället vare sig h r Löfgren, hr stånd, som skilja oss och herr Hell- Ekman eller hr Hellberg.
Vi kunde berg åt.
Hans artikel med anled- tänka oss dem lösande sig ur denna ning av Tidevarvets ledare om ett form och likväl verksamma i det arbetarparti utan socialism i nr 49 politiska livet.
visar nämligen att sådant missför- Vi bli otåliga över att det i värl- stånd finnes.
Vi vilja åtminstone den icke skulle finnas något mer än visa den goda vilja, som hör julen detta antingen eller, frisinnade eller liberala i den ögonblickliga be- till.
Tanken på ett nytt parti föder hos tydelsen av detta ord.
hr Hellberg ingen annan föreställ- Vi tycka alla, att det var dumt ning än den om en klyvning.
De med klyvningen.
Men lacka över två små hoparna skola alltså, tänker den sprickan, det går inte.
Den en- han, ytterligare få lov att lämna folk da möjligheten för » den återföre- till en ny liten hop.
De förut exi- ning för vilken tiden är mogen » för sterande skola bli jämnt så mycket att citera vad Öresundsposten sä- mindre i antal, som den nyas nu- ger med anledning av Tidevarvets merär.
Inte alls underligt, att de och Karlstads-Tidningens artiklar, små hoparna förfäras inför en så- det är att vi störta alltsamman i dan möjlighet.
Resultatet skulle ba- degeln och smälta om det till en le- ra bli nya nederlag och nytt familje- gering ur vilken en nybildning fram- gräl.
går.
Kasta ert hjärta i degeln, hr Hos oss uppväcker ordet » ett nytt Hellberg, det skulle säkert göra gott parti » helt andra föreställningar.
Vi i blandningen.
se i ett nytt parti icke någon klyv- Några stycken kvinnor ur Frisin- ning utan en nydaning, inte sönd- nade kvinnors led ha föredragit att ring utan sammansmältning.
icke gå in i någondera av partihal- - bevis » Att på det politisk var ett missgrepp omogenhet och eller ett vorna, just i väntan på att en sådan närmare bestämt på politiskt rätt- omsmältning skulle företagas.
Det är inte mer än ett och ett halvt år genhet - vilket haveri när det är en gamla art av partiet omo- i sedan Frisinnade kvinnors Riksför- bund beslöt att hålla samman och - fjol våras klöv sig, torde väl nu de allra flesta av dess egna inse även icke följa någon av de båda partier- (Med full frihet som bekant om de inte vilja offentligt erkänna na.
dock för enskilda medlemmar att det., skriver hr Hellberg.
Just så.
Den uppfattningen hade Frisinnade tillhöra vilken av halvorna de vilja.
Kvinnors representanter vid uppgö- i detta senare beslut låg enligt Tide- varvets uppfattning en svårighet de kunde för att få gömd och den har ju också tagit de gjorde vad de vad ra » grunden för all samhällsvård,.
veta mycket väl, att hr Hellberg icke Tag detta efter bokstaven som det talar om kvinnornas analfabetism är menat, och här ligger redan en med samma tonfall, med samma ha- ganska väsentlig skillnad och om- ha!
som hans eftersägare i pressen.
värdering av det, som anses viktigt Han är ledsen för det och önskar, och oviktigt i de olika programmen att det vore annorlunda.
Den, som och i samhället.
Vi h a lagt en ton- läser hr Hellbergs artikel in extenso, vikt på människoskydd, människo- hushållning vars konsekvens blir krigshat och krigsvägran, som icke har samma kraft i de andra pro- grammen.
får heller icke den föreställningen, att han menar alla kvinnor utan undantag.
Han talar om dem, som kunde tänkas som underlag för ett parti.
Men h r Hellberg vet hur tid- Men vidare: Tidevarvets artikel utgick icke från att Frisinnade Kvin- nors riksförbunds tryckta program skulle vara en färdig plattform för ningar uppföra sig.
Han kunde tänkt på att hela pressen till följe sin innersta natur måste saxa hans uttryck: » kvinnorna äro politiska - en politisk nybildning.
Ett fixt och analfabeter, de ha ingen insikt i po- färdigt och allsidigt politiskt pro- litiska ting ».
Och därför borde han gram finns icke för denna nybild- åtminstone ha skrivit: » kvinnorna ning, ej heller någon programkom- mitté, som sitter i ett rum och plitar och skriver och stryker över och skriver om.
Ändå är ett program med undantag av fru Broomé äro politiska analfabeter ».
Det hade va- rit mera korrekt.
Som det nu är s ' innehåller omdömet en orättvisa, bör i vardande.
Tiden tvingar oss alla, och det man inte göra sig skyl- män och kvinnor, ungdom och äld- dig till.
re att söka förallmänliga, bearbeta Vi vilja icke märka vidare ord våra erfarenheter på de områden, i her Hellbergs artikel, ehuru de större eller mindre, där vi arbeta.
Vi finnas, som man kunde märka.
Det måste experimentera, pröva oss kan tänkas, att hr Hellberg har rätt fram och slutligen sammanfatta, de- gent emot oss att kvinnorna inte äro finiera.
Genom jämförande sam- att få med.
Vi tro i vår analfabeti- manställning och kritik av detta ar- ska yra motsatsen.
Vi tro att det betes resultat blir till slut ett pro- ännu icke vädjats till dem på rätta gram eller bättre uttryckt (ehuru sättet.
De politiska ledarna, även i ändå inte riktigt) en arbetsritning.
Karlstads-Tidningen, gå över våra Det faller oss icke in i dröm eller huvuden, men utan huvud äro vi in- vaka, att kvinnorna skulle göra den- te för det.
Det har inte lagts någon na ritning ensamma.
Men förlåt sammanbindningsbana mellan oss oss, om vi tycka att de borde vara och det tekniskt inkrånglade, spe- med på annat sätt än man är med, cialiserade politiska arbetet.
Det då man lämnar in sina synpunkter är en maskin, som går av sig själv, på en lapp till välvillig prövning till den ger ibland intrycket av att va- ra sig själv nog.
en programkommitté.
Analfabeter kunna i allmänhet Uttrycket i Tidevarvets artikel: ett parti, som vill bygga samhället läras alfabetet, men det måste vara på arbete, ej på pengar, är inte bara någon, som gör det.
Kanske bli även vi en gång en fras i hastigt mod.
Tag det ut- trycket på allvar och konsekvenser- med, vi menar den som skriver i Om hr detta sammanhang sig själv na bli ganska omfattande.
Hellberg läser fröken Elisabeth och skeptiska som h r H e l l b e r g - och de stridande fraktionerna att förena sig flera uttryck, men tack vare den Tamms artikelserie » Det nya jord- låter allt vara.
Kanske går det flera vilja till sammanhållning som in- sig på den linje de föreslogo.
Ja, nerst inne finns, har den icke ännu bruket », vilken i somras publicera- andra orosstiftare på samma satt det är sant.
Det var så.
De hittade des i Tidevarvet (vi skola skicka ett och då blir det inga initiativ i has- detta korn och erbjödo det, men frätt sönder föreningen).
Alltså ett och ett halvt år.
Men exemplar, då den snart kommer ut tigt mod från den kanten.
Men inte ingen ville ha det då.
vad är det i en förenings liv eller i serien Brännande frågor) så skall riktigt än.
» Det var säger en menlig följd av klyv.
Inte så länge vi kunna tro på att hr Hellberg, » att till och med en frisinnad kvinnas?
han finna denna id6 utförd inom ett ningen », bestämt område, tillämpad på jord- något är i görningen, i detta nu, i Frisinnade kvinnor liksom Frisin- Men det blåses upp som om vi i frågan.
Här tänkes den fria be- denna värld att något händer, för- nad ungdom kommo att stå utanför.
evighet vägrat samarbete, som om vi ville utbilda en liten isolerad kvinn- sittningsrätten icke borttagen men beredes ' Med förberedelse mena vi inte, Men var skulle de annars stå?
Var Iig sekt.
Är det nu ett så förskräck- knuten vid arbetet, vid brukandet.
det en menlig följd att icke Frisin- ligt brott att stå utanför ett par Gränsen för besittning tänkes gå vid att någon skulle sitta nu och skriva nade Kvinnor gick å stad och före- år, icke för utanförs egen skull den besittandes möjlighet att själv ut kallelsekort till ett sammanträde tog samma handling, som av hr utan av en önskan att vara fria överblicka och sköta ett jordområ- där o c h där, varest ett nytt parti Hellberg själv betecknas som en de.
Utför denna tanke: rett sam- skulle bildas.
Utan vi tänka på de dumhet?
Oss kunde det synas tvärt- till något nytt kommer?
Det måtte hälle grundat på arbete, e j på peng- föreberedelser, som ske mycket me- vara det, eftersom vi måste tåla så om.
mycket snubbor varenda dag och ar » och det knakar i gamla kära ra självfallet och organiskt.
Som Vad är det vi stå utanför, ungdo- beskyllas för vigilans och vankel- äganderätten, det knakar i arvsrät- pågå, till dess det en vacker dag vi- men och kvinnorna?
Äro icke de mod och oklarhet (Dagens Nyheter), ten, det knakar i de gamla program- s a r sig, att här är en arbetsgemen- kring ett arbete för liberala idéerna fria som luften, som snarstuckenhet och självöverskatt- men.
Det börjar skönjas en väg skap bildad framtiden.
Än så länge tro vi att solskenet, som tanken själv?
inte ning (Karlstads-Tidningen), isole- framåt på sidan om socialismen.
- Hr Hellberg skriver också: kvinnorna skola kunna vara med i ring, hätskhet, instängda rum, in- bördes beundran (Stockholms-Tid- » Inom Frisinnade kvinnor tyckas den arbetsgemenskapen som arbets- ningen), för att nu bara ta upp libe- däremot, att döma inte blott av del kamrater.
ral okvädning.
Ur den frisinnade ovan utförda uttalandet i Tidevar- skådning, och vi ha stor respekt för samiingen minnas vi för ögonblicket vet, utan även av tidigare antyd- några av de män, som stått för den endast glosan om » falsk namnskylt.
ningar vissa tendenser till ny parti- här i landet, bland annat även där- därför att Riksförbundet vågade bildning vara till finnandes.
Det är för att de tagit konsekvensen och ge- kalla sig för frisinnat.
efter vad det tycks, fråga om ett nomfört kvinnans likställighet i det Och nu programmet, det vill sä- kvinnligt initiativ; slutfrågan for- medborgerliga livet.
Men begär ic- ga: utkristalliseringen av det vil- muleras ju: vilka män kan man ke för det, att vi i det, som kallas jande, som skulle fordra en nybild- räkna med. » Sveriges liberala parti och De folk- ning.
Att jämföra t v i tryckta pap- Ja, hr Hellberg, det är verkligen frisinnade skola se något evigt o- persblad eller tre och sedan säga, ett kvinnligt initiativ.
Det lönar rubbligt och förblivande eller några att allt som finnes på det ena, fin- sig inte att förneka.
Men behöver innehavare av idéernas monopol nes också på det andra, så att här nu allting vara förkylt för det?
Her- Vad är ett parti att vi skulle ha så- föreligger ingen anledning att i des- rarna äro högfärdiga, men de äro dan respekt?
En hyrd lägenhet, ett sa tryckta tider trycka en fjärde oss icke på långt när högfärdiga nog.
lapp, det är knappast den riktiga Vore de nog högfärdiga, skulle det undersökningsmetoden.
Men även icke falla dem in, att deras värdig- om vi använde den, så finns nog en het förringades a~ att ta upp ett skillnad.
Mycket beror på värde- kvinnligt initiativ samman med ring och Placering av punkterna i kvinnorna.
Värdigheten skulle ut- ett program.
Mycket beror på vad härda denna prövning &amp;.
Hos hr man betraktar som det väsentliga.
Hellberg är det inte den lilla sar- Exempelvis det första Frisinnade tens högfärd, som ger honom rädd Kvinnors program tar upp, det som för ett kvinnligt initiativ.
Det är programmet bygger på, det är be- misstro och pessimism ifråga om folkningspolitiken, som det anse va- kvinnornas politiska möjligheter, Vi är väl idén fångad, delad i två delar och instoppad i de två organisatio- nerna?
Vi bekänna oss till en liberal å-
Kattungen på julinköp.
- Del är kväll hela dagen, kom så leker När 1924 bröt in fortsatte ännu den i dag, så hade man den också i Vi mörka skogen.
säger lilla kattungen.
Han är icke så lekfull som vanligt, väljer efterdyningarna av 1923 års Ruhr- morgon.
lekar som det behövs mörker till.
Skall krig.
Det vapenlösa motståndet var Under vintern visade francen ten.
det bli de vanliga små hoppen och skrat- visserligen avblåst, men tillståndet denser att följa i markens fotspår.
ten, behövs det något lysande och glitt- var kaotiskt.
Det var ingen lätt sak Det blev ett häftigt francfall, som rande att leka med.
under julferierna, att efter det sönderbrytande av del väl stoppades genom regeringens eg- Vi gå då ut på strålkastarbelysta gator med brokiga fönster, och jag säger: ser du, ekonomiska livet, som jättestrejken na ansträngningar och Morgans hela gatan ä r full av såna små kattungar Den 7-13 januari 1925 kommer innebar, efter alla de sår som slagits hjälp (stor sorg bland spekulanter som du, som hoppar efter en glittrande Internationella Kvinnoförbundet för i sinnena, upprätta i Rhen och i utomliggande länder).
Men det tråd.
Fred och Frihet att i Stockholm an- Ruhrområdet en ekonomiskt givan- visade sig att Frankrike icke blivit - Jag är ingen kattunge, säger kattung- ordna en omfattande upplysnings- de fransk förvaltning.
Frankrike rikare på försöket att själva med en, men vi kan leka att jag är det och kurs, vilken kommer att behandla de politiska, ekonomiska, sociala och Tyskland voro inte heller efter egen hand dra ut skadeståndet ur måste vara Jag lovar att du vara kattunge hela efter och etiska faktorernas betydelse för detta äventyr on speaking terms Tyskland.
Det man vunnit var hu- middagen, men jag kan inte riktigt så bra världsfred och folkförsoning.
Ge- med varandra.
Separatiströrelserna, vudsakligen en oerhörd bitterhet i som jag ville.
Då den nya ballongen nom att anmoda personer från skil- framför allt i Pfalz, bidrogo till att Tyskland och misstro och ' kyla spricker mitt i Hamngatan, och kattungen da grupper och med olika åskåd- öka misstron och bitterheten samt bland de egna allierade.
Poincarés börjar gråta och stampa för en ny, säger ning såsom föreläsare vill man göra jag ovanför hans huvud: jag gråter inte kursen så allsidig och objektiv som befolkningens lidanden.
tron började vackla.
när mina ballonger spricker, och jag ber möjligt.
På våren skulle både Tyskland inte om nån ny.
Men vem skulle tala förnuft med Ämnena äro sammanförda under dessa två, vem finna någon form för och Frankrike ha nya val.
Frans- Det är länge sen nu jag såg den stock- vissa huvudrubriker: Olika politi- sammanlevnad och för lösning av männen väntade med sina till efter holmska julmarknaden men den synes mig ska.
partiers ställning till freden, ton gällare, mer skimrande och brokig Handelspolitik och näringsliv, De skadeståndsfrågan?
England hade de tyska valen.
De sakkunnigas är förr.
Det behövs väl mer glitter f ö r att ekonomiska faktorerna och världs-, under hela året stått bredvid och o- förs %?
var nu kännt.
Den tYska uppfordra kattungarna att leka.
freden, Nationernas Förbund, Upp- gillat, men varken förhindrat eller högern kämpade häftigt emot, men Men jag tycker lite synd om dem.
För fostran till fred.
Flera ledande personer ha lovat m tagit del i ockupationen.
Trots det- regeringen hade uttalat sig för det- nog blir de lurade på glittret, det är inte så glittrande som det ser ut i bodfönstren.
medverka: med andra pågå under- F ta sig dragande tillbaka fick ju även samma med vissa villkor, likaså de Naturligtvis finns det utsökta och full- handlingar.
Fullständigt program England lida av den deorganisation mderata och vänsterpartierna.
va- komliga ting att köpa.
Men bos dem, som med föreläsarnas namn kommer i hela det ekonomiska livet, som let stod om förhållandet till Frank- ha råd att ge och få dessa ting finns sä- snarast möjligt att meddelas i pres- förorsakades av det tysk-franska rike, till Europa.
i Bayern ställde kerligen icke något större behov att växla sen.
presenter just vid jul.
De ha icke den Kursen kommer att förläggas till guerillakriget, tyska valutans fall Ludendorff till kuppförsök, vars saknadens, umbärandets bakgrund, som Läkaresällskapets lokal, utom tven- f och minskad köpkraft över allt i drivkraft var lusten att samla Tysk- mer än något annat framhäver en gåva.
ne möten i Musik.
Akademien.
Till land till revanche mot segraren och världen.
Sen är det alla de många som ha önsk- talare för aftonmötena har man lyc- förtryckaren.
Det var en sådan för- ningar, riktigt välvårdade, blomstande, kats förvärva ärkebiskopen, som Engelska folket sade vid valen i virring i Tyskland, att man kunde månggrenade önskningar.
De längtar ef- den 11 jan.
talar om det ekumeniska början av året till om systembyte.
tänka sig möjligheten av en upp- ter prydnader.
böcker.
blommor, siden.
mötet i Stockholm 1925, och gene-.
, De gjorde Mac Donald till ledare av Iösning av den tyska statsenheten, spetsar.
godsaker eller stärksaker.
Men ralkonsul E. Ekstrand som nyligen de få icke skaffa sig vad de gärna ville ha.
återkommen från sitt som uppdrag i Ost- hans majestäts regering från att han förhållande till vad man fruk- De måste trängas vid diskerna med grub- lovat tala om den grekisk- varit ledare av hans majestäts op- tat blevo de tyska valen icke så ödes- beltyngda hjärnor för att finna en present turkiska folkutväxlingen.
position i parlamentet.
Denna ar- digra.
Ytterlighetspartierna vunno för varje namn på sin lista.
Och det är Kursavgiften blir 6 kr.
Biljetter därför jag tycker det är synd om dem för- både betarpartiernas seger var den första visserligen, men fömådde för vad de köpa och vad som i sam- gällande för en hel dag eller för en- stora händelsen under året, och sam inta de partier, som ville en vettig ma stund köpes åt dem.
Sin kattungslyst- staka föreläsning ' komma också att sådan betecknades den också av uppgörelse.
riad efter färger, glitter och saker tillhandahållas.
Anmälningar till Branting i vår remissdebatt.
rör sig få d e nog tillfredsställd.
Det kursen mottagas å internationella De franska valen voro för världen som saknas inte figurer som gapa, vända på Kvinnoförbundets expedition, David, därför förstås förklarade som sitt en stor överraskning.
De bröto sön- huvudet, rulla med ögonen och så vidare.
Ragaresgata 9-11, vilken även om- der det nationella blocket och ersat- Den saken styra butiksägarna om.
Men besörjer logis för dem, som s &amp; ön- u t r i k e s p o l i t i s k a program helt enkelt te det med ett radikalt block omfat- vad är det, som finns att få för en blyg- ska.
a t t söka åstadkomma mera upprik- tande liberaler och socialdemokra- sam kassa, när köpandets allvar börjar.
tiga och vänskapliga umgänges- ter.
Ministerpresident blev radika- En tiondel, nej, knappast så mycket av former mellan folken, men hur len Herriot.
På basen av expert- varor, som ä r vad de synas vara och tjäna det var, började det snart märkas utlåtandet, den så kallade Dawes- ett förnuftigt ändamål.
Med ett förnuf- Vi ha fyra tusen arbetslösa i Stockholm tigt ändamål kan också menas stillandet just nu och tillräckligt många barn.
som på ett fördelaktigt sätt, att England planen gjorde så England och av skönhetshunger och färglängtan, ja inte är så bortskämda - stora obrukade trätt ut ur sin isolering, beslutet att Frankrike Tyskland ett anbud.
Det även en förlåtlig behagsjuka.
Jag menar glädjefält att beså.
Men all välgörenhet till söka reda upp förhållandena och ta anbud betydde en omsvängning i alltså inte slitstarka strumpor eller alma- trots.
så blir det nog ändå så, att det är avveckla krisen.
Mac Donald full- Frankrikes politik.
Ruhrpanten nackor.
Men det ä r så svårt att hitta dessa till den som haver som mest blir givet.
få möjliga och äkta, vackra och blygsam- Nu vill kattungen fara hem.
Så vet.
små- följde lord Curzons, den förre ut- skulle Tyska ri- ma föremål bland allt som är oäkta, me- ningom har han höstat in åtskilligt 25-öres.
återlämnas, rikesministerns, initiativ att göra ket lämna andra säkerheter i stället ningslöst och fult och f ö r mycket.
Det skräp, som han oupphörligt tappar i mod- Fredsvecka i Stockholm en en med.
du en.
e m ' europa inte Mac Donald att han hånades här, slut på separiströrelsen i Pfalz ge- för det lån, som ställdes i utsikt.
är egendomligt att sådant, som säljes för nom att förmå Frankrike att dra sitt Betalningsplanen var lagt efter rim- kinesiska och japanska saker äro de vack- stöd tillbaka.
Därmed var en eld- liga beräkningar.
Det hela var en raste även om de äro gjorda i Berlin.
Jag kan förlåta dem, som efter att ha fara i Europa avlägsnad.
Han lova- revision av Versaillestraktaten.
Men gått ur bod i bod slutligen i sinnesförvir- d e också ta sig an de tyska utvisades avsikten att få ut ett ekonomiskt ring köper en Iösgom av marsipan till jul- och fångarnas sak.
skadestånd av Tyskland och göra klapp eller en skämtsked, som går av, d i man försöker använda den, så att bladet Samtidigt fick skadeståndskom- slut på den tyska förhalningspoliti- missionen, som hittills skött uppgö- ken fanns kvar.
På Londonkonfe- ramlar fullfölja i tanken maten.
på Men d e n det arme ar mottagaren, hemskt att relserna med Tyskland, en export- rensen antogs denna plan av Tysk- som kommer hem från julottan och mötes kommission över sig, med amerika- lands, Englands, Frankrikes och av sina julgåvor i juldagens verklighets.
nen Dawes i spetsen.
Det dröjde Belgiens ombud parlamenten, även gråa ljus Vad har detta med Jesu Kristi icke så länge in på året, innan det Tysklands, stadfäste den i höstas, att göra?
Det är bara en slags julflod som recen- blev klart att experterna ansågo det varpå den genast började att funge- seras, det ä r den litterära.
Den andra, uteslutet att Tyskland kunde beta- ra.
Amerikas vilja till uppgörelse som är långt mera brusande, och som bär la, om icke Ruhr utrymdes, och ri- var av stor betydelse för lösningen.
en otrolig massa skräp på sina böljor, den ket återfick sin ekonomiska enhet.
Frågan om kontrollen av Tysk- rinner okritiserad genom årets mörkaste och genom vårt fattiga land.
Likaså var ett stort internationellt lands avväpning är ännu svävande.
månad Jag vet inte om nationalekonomerna räk- lån nödvändigt för alt ' kunna åter- Tysklands egen och de forna fien- nat ut vad åminnelsen av Kristi födelse ställa Tysklands finanser.
Alltså en dernas uppfattning om Tysklands, kostar oss årligen i import av kram och helt ny utgångspunkt för uppgörel- rustningar äro tämligen oföreniiga.
smörja till julklappar, eller om de klarat Den frågan sammanhänger också ut, hur vi kunde förbättra vår handelsba- sen med Tyskland.
Regeringen Marx visade också, att Tyskland nu mycket nära med upptagandet av om under lösen: de gjorde det, si skulle det väl inte tjäna efter valutafallets fasor, som ruine- Tyskland i Nationernas förbund.
Kort efter det Londonöverens- så mycket till.
rat så många och gjort några få ri- kommelsen träffats hölls den femte Jag har nu förfallit till en sådan banali- ka, självt ville söka få reda i pen- att finns faror för en ningförhållandena.
Tyskland fick Folkförbundsförsamlingen i Geneve.
sin Rentenbank och sina renten- Mac Donald kom dit, likasom Her- Juluppköpen ursäktas alltid med detta: mark, i värde = en billion vanliga riot.
Överhuvud var för första gån- det är för barnens skull!
Men för de mark.
Den, som haft en billion ha- gen en sådan församling ett verkligt barn, som året om få höra radio och se storpolitiskt intressecentrum.
Mac biodramer och läsa söndagsbilagornas och de alltså nu blott en mark med köp- födelse lans de borsten.
- Kattungen somnar efter att röjt alla jul- klappshemligheter han kan.
Men jag sit- ter och ser ut över det mörka vattnet ne- danför fönstren och drömmer en stund om att vara egendomslös och bekymmerslös.
Jag ville ingenting få och ingenting ge, ingenting önska och ingenting äga.
Varken önskelistor eller gåvolistor ville jag veta av.
Men innan jag lägger mig har jag ändå för ordningens skull gjort upp dem.
Devinez.
de nödvändiga julköpen skedde köp svenska varor.
Men om tet Det som klaga över julens många Allt för den.
Han föreslår, att vi ta en fattig bil och resa hem med order för chauffören att stanna fem minuter framför tandbor- sten på Katarinahissen.
Men det finns ingen fattig bil att få, bara rika bilar, och det vet han att det inte lönar sig att be om.
Han får åka spårvagn, och konduktören stannar av sig själv lagom framför land- urartning- kåsör.
julgran en jul- kraften ungefär hos en svensk kro- Donald gav genom sitt stora tal en Allas barnsidor kan inte en med några ljus, en bilderbok eller na.
Men den nya marken stod sig, stöt till det försök att göra folkför- sång bli något minne för livet.
Det är så, det kan man inte göra något åt.
så att ägaren visste att hade men (Forts d sid.
8.)
H u s m o d e r n s a r b et e består till icke ringa del i utväljandet av de bästa in ' köpskällorna.
För livsmedel är valet lätt.
I våra 95 butiker gäller principen: högsta kvalité till lägsta pris.
N u t i d och 1600-tal.
BÖCKER OCH FÖRFATTARE.
A V K.
J.
Kvartetten som sprängdes.
Den stora morgontidningens hus höll med halvslutna ögon sin efter- middagssiesta.
Det Iåg inte riktigt skumt och inte alldeles tomt, i en och annan vrå under stelt och liv- löst lampsken rörde sig drömtyst någon varelse, skugglik och obefo- gad lik en lögn som dementerar sig s j ä l v.
Genom den susande stillheten mullrade dovt och jämt ett under- jordiskt dån; det var landsortsupp- lagan som maldes ur pressen.
Ing- enting annat markerade i denna svårmodiga spökstund att tiden och tidningen gick.
Men i ett rum tre trappor upp, fredat bortom korridorvinklar, bröt sig dvalstämningen effektfullt mot förstulen festlighet.
Skönfärgade frukter och en korgomflätad flaska tokajer vittnade om allvarliga pla- ner på livsglädje, och över littera- turrecensentens bläckhorn lutade en djupröd ros, någon smickrad lyri- kers tackoffer.
Bläckhornet var mitt, jag vill inte förneka det, men värdinneskapet för den lilla krets som vilade vid denna källa i öknen skötte med högsta kompetens del andra skrivbordets innehavare, Hed- vig af Petersens.
Egentligen hade vi bara en gäst, Jane Gernandt-Claine, hemma på besök från jag minns inte vilken exotisk och litterärt givande förvis- ningsort, ty den blonde yngling som satt fritt ute i rummet liksom på en fingerad estrad var barn i huset.
Han satt där ingalunda fåfäng, han hade en gitarr i famn och föredrog dämpat » Längtan till Italien » samt andra smäktande och glada visor som ännu var långt ifrån att tillhö- ra den klassiska repertoaren.
Jag - I Lydia Wahlströms Men min inbillning hade tagit roman grepp om denna scen och preparerat den till ett bestående minne, som bortåt femton år senare återfanns friskt och komplett, när jubelstor- berömmes men kring Fridas sångare kallade ' upp det i dagen.
Så diskreta bi- fallstrecken som den gången i en my- FOGELQVIST: stisk redaktionspaus får lian väl ' » Hon har ett överskott aldrig höra mer.
av humor och ironi- Hur frenetiskt publiken klappade och gick a n förmådde den dock in- en pärla av psykologiskt te fastnagla Fridas sångare vid kon- s t u d i u m - - e t t psyko- serttribunen.
Troligt är att lian logiskt tidsdokument. » fann titeln Iite fadd och trubadur- livet något osmakligt.
I varje fall MARIKA STIERNSTEDT: drog han sig med snaraste undan I » En bok som man inte offentlighetens ömma blickar och kommer att gå förbi., hängav sig i stilla flit åt ett Iångt ambitiösare arbete ä n Fridas bok.
Det finns nog inte många djär- B R O G R E N Post: vare saker man kan ta sig för än » - ett varaktigt tids- att debutera som prosadiktare i detta dokument - alla krite- föga läsgiriga land med en roman rier påförblivandevär- på 750 sidor.
Och » Kvartetten som d e - en humor som sprängdes.
torde räknas bland ro- med must och saft av- maner endast i de offentliga biblio- rundar personerna. » teken, där all vitterhet skrupelfritt föses under denna rubrik.
Den passar inte i någon av hittills kända kategorier, och svårt bryderi skulle P.
A.
N O R S T E D T den vållat mig om inte en förlagsan- &amp; S Ö N E R S nons hade gett mig frågans lösning med den vida och oanfäktliga ter- FÖRLAG men » berättelseverk ».
Ypperligt!
Birger Sjöbergs berättelseverk alltså hör till ett sällsynt och allt sällsyntare släkte: humoristiska Dock står boken utomordentligt böcker de longue haleine.
Det har fjärran från reportage ur dagens le- en förunderligt uthållig pust.
Man Den är fullständigt blottad begriper inte i denna trötta tid hur verne.
författaren orkar, och man är fär- på aktualitet.
Omöjligt att avgöra BISKOPEN ' ' i ERIK - - dig att beskärma sig över det flotta under vilken kung dessa fantastiskt- Iättsinne som i dessa arma dagar realistiska historier tänkes tilldra sig.
lyckönskade Hedvig af Petersens till kastar ut så mycken gyllene fantasi Ett par nätt och jämt skymtande biler och jazznegrer pekar tydligt det fina spårsinne som hade upp- och lustighet på ett bräde.
spanat en sådan attraktion att bjuda Men det är fyra stycken som har på Gustav i ', men fastän grundte- en långväga hedersgäst; inte visste slagit sig ihop om att bestrida utgif- jag att signaturen Pätas verser var terna: en poet, en musiker, en mo- skapade att sjungas och ageras.
Vi raifilosof och en tidningsman.
Den- applåderade emellertid med sordin, sistnämnde är långt ifrån den ty det behagade oss att svepa vårt ringaste medlemmen av författar- musiska samkväm i en nimbus av kvartetten.
Ty han har inte endast olovlighet.
levererat en god del stoff ur sin en- Efter hand begynte steg och rö- cyklopediska yrkeserfarenhet utan ster och smällande dörrar slita isär därtill riktat kompositionen med in- den poetiska friden, spöktimmen givelser av skakande komik och tog slut liksom det ädla gulgråa den saftfulla berättarstilen med ett och simmiga vinet i korgflaskan, parodiskt element av referentprosa, signaturen bugade avsked med sin känt från Fridavisorna och lyft på gitarr och kvartetten sprängdes.
fagra toner liksom där.
ne K. A.
W I E T H - K N U D S E N: FEMINISMEN En sociologisk studie över kvinnofrågan från forntid till nutid.
Innehåll: Allmän analys av könskaraktären.
Särskilda psyko-erotiska differenser.
Äkten- A R N O L D SÖLVÉN: KÄTTERIER I KVINNOFRÅGAN Denna skrift riktar sitt angrepp mot den femi- nistiska nutidsandan och dess uttryck i den Förut har utkommit under den gemensamma rubriken » I tidens stora frågor »: Sovjet-Ryssland, av RASKOLNIKOV.
» Den bästa på svenska språket ännu utgivna bok om Ryssland och hände serna där sedan 1917 » (Arbetaren).
Den italienska fascismen.
av P. GORGOLINI.
» Den härta skrift om fascismen som utkommit, (Mussolini).
Den internationelle juden, av HENRY Ford.
mat synes vara den senaste jobbar- periodens visligt intryck härjningar av en personal får man i oav- fa- Maria Sandel är en enastående författar- personlighet inom skrået i detta land.
Ing- en känner denna åldrade enstöring, som lever sitt liv i en utkant av Stockholm bland utkanternas folk.
Det är från egna grannar i kvarteret hon har sin fruktans- o m fattigdom och kamp mot fattigdom.
om nöd.
råhet och för- hon medlidsamt skildrat sega, uthålliga ar- betsträlar, men d e t har alltid legat något meningslöst och undergångsdömt över de- ras kamp.
Här i denna bok har hon låtit uppstå människor, som genom de mest smärtsamma och vidriga öden och det tyngsta släp dock hålla sig uppe och hålla samman.
övervinnare och hjältar på sitt sätt.
Arhetarflickan Gerda.
som får sitt liv så grundligt skövlat av en brottsling och sou- tenör att hon som litterär figur säkert skul- l e ha dränkt sig, vilket mannen också sök- te suggerera henne till, är en sådan heroisk gestalt.
Det är också den gamla katiga tvätterskan med den lungsjuke sonen som super, men är en bra karl, en god kamrat Hon är också något för sig, i det att hon är fullkomligt frank och utsagd, det faller henne icke in att icke allt kan berättas.
Hennes kolleger proletärdiktarna äro heller icke blyga.
men de tala gärna i symboler, i bunden form och ha litterära förebilder, och allt detta blir dock en klädnad åt verk- ligheten.
Si snart d e kunna, fly de dess- utom sin gamla miljö, avproletariseras.
Maria Sandel lever kvar i den och ut- grundar den ytterligare.
Man förstår inte hur hon lär sig allting, denna döva, ensam- levande människa.
vars omgivning endast med största svårighet kan göra sig för- stådd av henne.
Men hon är tydligt med i nuet, i de senaste problemen och skift- ningarna inom sin värld.
Flon har en cynisk ådra i sitt själsliv, det finns en aning av välbehag i det tonfall, varmed hon nyktert, ohöljt och sakligt läg- ger fram de vämjeligaste ting.
Tänker och e n barnavän, tillbedjande drömmen och minnet av en kvinna.
om vilken han icke anar, a t t hon blivit en glädjeflicka.
Minst lyckad är Maria Sandel i de ögon- blick, då hon lägger an på att göra teska och lustigt grymma scener, t. ex. den med änkan Tjäder och pastor Blomster, eller då hon överhuvud lägger an på nå- got vi % på att komhinera finurligt och så vidare.
Den i yrket något invigde ser ju ögonblickligen, där det brister i omedelbar- heten men måste samtidigt oförbehållsamt erkänna att få skildrare ha så solitt män- ~ " - vid Strandvägen?
de gärna Iäsa som bor niskovetande att bygga på, få så litet litte- rära choser och så bister ärlighet.
Hon skriver utmärkt, hennes stil gör sig i folkhavet, som kommer fem år efter Häx- osynlig och spelar en tjänande roll - all- Men i den nu utkomna boken: Droppar visar dansen, att visar hon hon kan även älska en människorna annan sida.
Hon och deles som Maria Sandel själv, förtrösta på att tapperhet och godhet kan framhärda genom det råa och fula livet.
Hon älskar de tre praktfulla människor hon gjort till huvudfigurer i sin bok, fast det är en återhållsam kärlek och e j blind för fel och svagheter.
Redan förut har Ulla Linders bok Margareta Leijonstierna är en tidsbild från 1600-talet, sträckande sig genom drottning Kristinas, Karl x GU- stafs och Karl XI:s regeringar.
Författa- rinnan har studerat sin egen släkts krönika och under detta arhete har hon - före- utanför kronologin och styrt till den ställer man sig - hittat en kvinnogestalt.
vars levnadsöde gripit och intresserat hen- efter sitt hjärtas tycke.
ne:.
Margareta Leijonstierna.
För att kom- Denna lilla bjärtbrokiga idyll- att komma en sidan gestalt riktigt nära värld med sina lätta och genomskin- in på livet genom århundradenas avstånd liga skuggor, i somliga partier vis- fordras inte bara kulturhistoriskt och hi- storiskt vetande sådant som gamla papper serligen gjord av alltför billigt rå- kunna giva utan även kärlek och intuition.
Hur kändes det på den tiden att vara en stoff, rymmer jämte sin sävligt ystra rolighet många detaljer av ganska adlig jungfru, som blev bortgift icke med s ' ~ ungdoms kärlek, utan med likgil- högt skönhetsvärde och försynt &amp; tig man att få mycket arbete och många ness.
Men geniets stora stämpel bär barn, att från sin ensliga lilla gård på Ian- verkligen det ovanskliga par som det lyssna till ekot av världshistoriska hän- irrar likt en körrefräng genom ka- delser?
Och vidare: hur kunde hon, bliven pitlen: herrar Stoltz och Backlund, änka, gifta sig med en dräng och för första förmän för all världens arbetsskyg- gången i sitt liv bli lycklig?
Det är allt ga.
De förtjänar att marschera ge.
detta Ulla Linder sökt intränga i.
Jag tyc- ' ' för att göra giftermålet troligt, och att hon krinoliner med nom tiderna tätt efter det festliga dermördare och just vid denna om man så vill avgörande därtill hörande begrepp och känslo- tåg av otroliga och levande figurer punkt är något osäker i rekonstruktionen, liv.
Saken är den att berättaren har som bildar Dickens ’ eskort.
men f ö r övrigt är boken rik på utmärkta med humoristens hävdvunna makt- Kvartetten som sprängdes av Birger Sjö- scener, levande och självfallna.
Daniel Leijonstierna, borgmästare i Norrköping, berg.
Albert Bonniers förlag.
befogenhet skapat sig en tidsmiljö i Jag har sett en liten 73-årig fru, sitta ute i råkyla på en stenbänk.
i ett par timmar för att klyva och rensa sin fallfrukt till torkning.
I Toskana är terrängen ofta starkt kuperad och sönderstyckad i terrass- avsatser, branta sluttningar och smala jordstrimmor, som det gäller att tillgodose med alla det sydländ- Det är bondkvinnan p i smågår- dag, med ett visst tillmötesgående av ska småbrukets skiftande uppgifter.
darna dessa, som uppliva landska- tidens krav som vi här icke behöva så husfadern finner bruk för hela pet i mellersta och norra Italien, dröja inför.
sin stab av män, kvinnor och barn.
som det här skall bli fråga om och Gårdarna äro hemtrevliga och för Över dessa har il capoccia, som lian kallas, oinskränkt myndighet i synnerhet på hälften-bruks- oss mycket tilltalande - in som familjefar och rättare, (arbe- gårdarne, den i mellersta Italien rå- mor skall man inte vänta s dande formen för jordbruk.
tets gång bestämmes likväl av pa- past ens längre den röda Det gamla hälftenbruket gick i a l l eller i nödfall pelargonian, som i tronen eller förvaltaren).
Det är, el- korthet ut på detta: Jordägaren Syditalien skyddar mot det onda ler var, också han som avslutande överlät jorden, behöringen trradsse- ögat och annat otyg.
Däremot kan alla affärer, gick helst själv på rad och planterad med vin, oliver det hänga långa knippen mörkröda marknaden för att sälja oxarna och och fruktträd, alla byggnader, » le- halvtorra tomater.
Alla äldre större inte bli lurad, bestämde och avslöt vande och (större) döda » inventa- gårdar tilltala däremot niålarsinnet alla större inköp t. o. m. av kläder rier; bondfamiljen åtog sig arbetet genom sina påbyggen och tillhyggen å t de gamla sönerna, och alltid året om.
(För säsongsarbete rådde och ha ofta ett öppet skjul på rund handhade den med arbetsamhet, olika normer i olika trakter.)
Ja, bågar i ena hörnet där man sätter sparsamhet och närighet hopsparda se ' n delade man skörden mitt itu.
in kärran, oxvagnen och plogen.
slanten.
Den toskanska bonden är Detta system hade sina skuggsidor, Gården (aian) är alltid lockande » om sign. Om det inte alltid var men i det längsta levde båda parter- hemtrevlig och prosapoetiskt tillta- roligt för gråskäggiga gifta karlar na bekymmerfritt och i särdeles gott lande, omgiven a v uthus och skjul, att stå under kommando, så förso- samförstånd.
Bondfamiljen levde Iialm-stackar och bråte, aldrig so- nades detta oftast av den starka fa- så gott som på sin andel i gårdens por, de begravas, men sådant som miljekänslan och samhörighetskäns- produkter - på de bättre gårdarna i stora, kullvräkta, ljusa lerfat.
oma- Ian.
Man arbetar eller arbetade gr- Toskana, som äro de mest typiska ha mörka kängor, grova lergods- mensamt för hela familjens förkov- - säd, hönor, potatis, rovor, olja, och annat »; stilleben ».
Och ran och framtiden.
Det lir också vin m. m.
En del av dessa såldes nästan ofelbart alltid det stora snäl- detta som odlar deras starkt utveck- dock naturligtvis, och kalvarna sål- la fikonträdet i ett hörn.
Närmast lade närighet och (delvis) förklarar des också.
Dessutom hade bonden huset är gården stenlagd, så det tor- deras arhetssamhet.
Vill man se sin täppa för lök, kål m. m. och kar fort upp efter regn, och då flytta både arbetsrytm och arbetsglädje, tillåtelse att hålla grisar och höns kvinnorna genast ut igen om d e ha skall man vistas på ett italienskt mot en viss tribut.
Bondfar behövde något sådant arbete för sig som att småbruk.
endast ut med kontanter för kläder, sprita bönor.
För övrigt står dör- Barnen sättas tidigt i arbete och skodon, lite specerier och tobak.
ren öppen dagen i ända till det sto- behöva icke tvingas.
Alla barn Ir- Sådan var mezz adrian (i Toskana) ra köket med härd på golvet och ka gärna stora, här leka de stora när allt ännu gick i gamla spåren, madonnanisch på väggen.
De Bro med de stora, och i ett enda fall äro och sådana äro huvuddragen än i härdade, även medelklassen.
italienarna (bland bönderna) goda CECILIA WAERN.
ITALI EN SKA BÖN DER, I skärvor också
Markgrevinnan Matildas domstolshall.
ETT RESEMINNE A V E L L E N H A G E N.
Över Forum några resenärer Romanum gick aftonen av den dag, då Sveriges riksdag bifallit förslaget om ökad behörighet för svenska kvinnor till statsämbeten.
Men ämbetet som domare hade, sades det, avstängts genom svår- överkomliga hinder.
A t t dessa dock, skulle överrinnas var intet tvivel om.
Den historiska plats- en gav sitt bidrag till diskussio- nen med ett motiv ur tidig medel- tid.
Och f r å n framtidens kvinnli- ga skipare a v lag och rätt slogs en bro tillbaka över e t t tusental år, till d e n tid, då Matilda a r Tosca- n a uppbar värdigheten att utöva kejsarens domsriitt i den e v i g a staden.
Mitt emot Vestalernas Atrium på Forum Romanum ligger ruin- nen a v markgrevinnan Matildas domstolshall.
E n egendomlig byggnad med en öppen loggia och fem valv.
Den vanliga for- r i t vägledande r i d bestämmandet men, säges det, for sådana bygg- av byddnadens ursprung och hi- nader på den tiden.
Domarna storia.
I » Rom genom seklerna » upplästes f r å n d e n öppna loggian återgives en uppgift u r romerska inför folket, som samlats på den annalerna från 1105 o m en gatu- f r i a platsen därutanför.
Byggna- strid, varvid de flyende förfölj- d e n kom i dagen under d e senare des » nästan ända till Romuli tem- Forumgrävningarna och bevara- pel framför Matildas domares des till en början därför att den hus ».
, förmodades vara f r å n romartiden.
Den Gud ger ett ämbete ger Men detta visade sig icke vara lian ock förmåga, heter det och förhållandet, grunden ligger detta tycktes här ha besannats.
högre än d e t gamla F o r u m s Även om Matilda endast i undan- Dess läge invid Kon- tagsfall utövade rättskipningen, nivå.
stantinbasilikan, som tidigare så uppbar hon dock den högsta kallades » Romuli tempel., har va-myndigheten, och a t t hon ägde I är en briljant figur, den krönika man får i begynnelsen från detta fabrikssamhälle i vardande är utmärkt likaså teckningarna av herrgårdslivet.
Marin Sandels bok kunde man inte ge till äldre anförvanter utan att noga betänka sig.
Margareta Lei- joostierna är en bok, som passar att läsas av dem som icke äro jäktade, som ha lid att leva sig in i det förgångna, Ifall det ännu finns människor i världen som läsa högt om kvällarna.
borde de l a med den boken i sitt förråd.
E. w. klokhet och kunskaper i jämvikt härmed, därom vittna hävderna oförbehållsamt.
fatiilda var dotter till mark- greven Bonifatius av Toscana och Beatrix av Lothringen.
Mark- greven utövade kejsarens doms- rätt i Rom.
Vid markgrevens död övergick denna domarvärdighet på dottern, vars namn alltsedan varit förbiindet med domstolen på Roms Forum.
Matilda förmådde a t t väl bära upp det stora arvet a v makt, myn- dighet och rikedomar.
Energisk och företagsam så väl i skötseln a v sina tyska och italienska be- sittningar som i politiska angelä- genheter, kom hon a t t betyda nå- got f ö r sin samtid, som högt be- undrade hennes sällsynta bild- ning och intellektuella kultur.
Hennes n a m n återfinnes på e n mängd handlingar f r å n den tiden, rättsåtgärder, donationer till kloster o. d.
E n bety- dande och kraftfull personlig- het v a r hon och levde i en våld- sam och orolig tid.
Under d e många och Iånga striderna mellan Henrik I V och Gregorius VII, den historiska kraftmätningen pedagoger, de håna dem icke och (har goda förhindelser och vet att ta och moderskärleken är nog hos mellan kejsare och påve, ställde hon sig på det andliga väldets beundra dem icke, utan låta dem t. dem.
Men med den olägenheten att dem den egentliga lidelsen.
ex. traska med efter mor med sitt de vilja ha 2 — 3 månaders sommar- Behöver jag säga att i italienska sida och d e t v a r till hennes slott lilla vattenstop och känna sig vik- lov för att gå i jorden och bärga bondeliein kan förekomma trage- Canossa, som kejsaren nödgades tiga med att hjälpa till att vattna skörden ni.
m.
Annars » få » d e inte dier både dolda och uppenbara och vallfärda för att ödmjuka sig in- eller gå i foran bredvid sin barnkära för fadern.
Det händer att fadern råda vantrevnad; att människorna far med sin lilla hacka n ä t han slår näven i bordet och säger: » Då kunna vara godlynta och stygga, för den helige fadern.
Denne eller nekade a t t se honom och i tre da- luckrar upp jorden och slänga un- behåller jag dej hemma », om han rättframma och rejäla hör talas om att hans 25 — 30-åriga missunsamma och dolska.
På det gar fick kejsaren i vinterkylan dan stenarna lika argt som han.
Kvinnorna arbeta alla Med, som dotter tagit en lockande plats hos en hela taget råder dock sämja, tack vänta utanför slottets murar tills en Riven sak.
Under kriget skötte välkänd person, som skulle betinga vare livet i fria Iuften, den starka (Forts. å rid.
8.)
vår duktiga Giulia sin tunga spade några månaders vistelse i Napoli.
gemensamma familjekänslan och som en hel karl.
Inte generas d e Det finns inte många 30-åringar i det toskanska, soliga muntra spy- heller mycket av ungarna - innan denna bergsbygd.
Om flickorna diga lynnet.
de kommit till världen.
Jag har vilja hem, s i är det inte bara av fa- Synnerligen trevliga äro de att sett dem gå här dubbelvikna och miljekänsla, utan också för att visa umgås med, - i synnerhet natur- på sön- ligtvis i gamla bygder, där det hjärt- rensa ogräs en eller rit par dagar sig på marknaden, innan de måst lägga sig.
Jag kän- dagar och festdagar och dansstu- liga förhållandet ännu är ogrumlat, ner ett bondfolk, nu självägande, gor, och skaffa sig en man.
Men genom sin naturliga belevenhet, si- c, nästan ~ ~ millionärer ~ påstås det.
något motsvarande vår » lördags- na goda huvuden och roliga träffan- Modern är en trevlig rättfram och natt » förekommer icke.
Dessa ita- de anmärkningar, ofta komiska som intelligent iniinniska av gamla lienska bondflickor äro i regeln ordspråk, den osökt demokratiska stammen: som reser till staden stolta och mer giftassjuka än ero- tonen, som rider, och det osökta klädd i stort kulört förkläde.
Dot- tiskt anlagda.
I bergsbyarna sköta äkta mänskliga intresset H ömse si- tern klär sig då i » siden » efter sista de det mest själva, med faderns go- dor.
Detta kan ta rent förtjusande modet som inte är vackert - da minne, det är ju de som sparat former från gamla gårdar, bebodda men arbetar hemma med samma ihop till utstyrseln.
På större bond- av vänfasta, hjälpsamma och gist- fart som förr, under brådtid 14 — gårdar kan det ännu vara en affär, fria människor.
Man bjuds gärna 16 timmar om dagen.
Det är här med de ungas.
goda minne, som in- på middag och d i må man tro i denna korta artikel endast fråga ledes av en mellanhand - och krä- att det bullas upp och går muntert om de större typiska bondgårdarna ver överläggning och eftertanke.
till.
Eller man går på » velia ».
hos Den unga bondhustrun har icke en grannfamilj, som en given sak, i bördig trakt, Toskanas Skåne, icke dess Småland.
Uppåt bergsbygden alltid roligt, då hon står under svär- man tittar in om kvällen och sitter kunna icke gårdarna föda hela fa- mors absoluta kommando och må- med i kvällskretsen, ute eller inne miljen.
De tillgripa då emigratio- ste arbeta utomhus och inomhus, allt efter årstiden, hör på nen, sönerna (förr) som vägbyggare, såsom det ålägges henne, så Iänge nikan och inviges i familj terassbyggare, uppodlare, gruvarbe- den gamla ännu är » massaja », hon mer eller grannskapskröni tare m. m. till Tunis eller Amerika, är med ett ord en billig ' piga ', som får dem att berätta, allt vänligt, fri- där de stanna ett par år, spara ihop man icke behöver betala lön, endast modigt, tvångsfritt.
åtskilligt för egen räkning, om hålla nödtorvtigt med kläder, sedan Men också hälsar man på gamla det icke råder nöd hemma.
Men utstyrseln är utsliten, och som där- vänner som likställda, med stora när d e dessemellan vistas hemma till föder barn som framtida arbets- smällkyssar på båda kinderna.
Och återgår allt t i l l det gamla.
Döttrarna kraft.
Men hon får föda dessa barn, innan man gör det, må man icke tro, söka sig till städerna som tjänarin- får sin sunda sinnlighet när den att man känner dem alls.
nor, och utmärkta sådana, när man¨ vaknar, tillfredsställd, får bli m o r, — t — — —
dem, som ständigt kväljas av dödsskräck, medan de bära det nya livsfröet i sitt sköte.
Om hon nu ens hann få detta klart för sig medan hon mjölkade och tjärna- de, kokte och diskade och lappa- de dagarna igenom, Allt gick så i fram ur sina gömslen och flögo obygd där han skulle stanna en upp yrvakna och liksom stötte enda natt, innan han vandrade vi- mot en vägg, &amp; att de genast föllo dare, hade hon givit honom ett tillbaka i sina nästen igen, fastän minne för livet.
oroliga nog.
Men hos syster Ida hade väggen fallit.
Hon var be- Skogsbyns folk behövde syster kant med döden.
Här verkade hon Ida.
Inte hade de trott så innan när visste hon varit hos Detta handlar om syster Ida, henne.
Han såg på henne.
Och vartannat, så där blev knappt en Inte mera lätt att blåsa bort.
På hon dem kom.
några Men år, så de det.
liten spricka för tankarna att fast grund stod hon.
både där hon var sublim och där hon mötte hans blick med ett oper- När hon sedan ställde sig där- Hon hade en gång - det var hon var löjlig.
Ty vi äro bådade- sonligt och välvilligt beständig- tränga » Vi kan sig upp inte tan igenom.
till kyrkes på borta hos ljusen bakom den dödes längesen - mistat vad hon hållit ra vi människor.
Och inte förr- hetsirende, som nästan stötte Men ho- tie dar ännu, di kan inte åvara huvud och läste om hur det död- för » lyckan ».
Och hon blev - än vi vet detta, på samma gång, nom.
Yrkesmin kanhiinda.
liga skulle - den iklädas lames stackars odödlighet, dödliga då som sorgen många genom andra att en dag - läkt finna från att kan vi känna oss själva, och var- i alla fall något mer också, det var hästarna Men här ute luktar de - - J a g för tänkte kan- bars hon av ett andlöst och mas- Gud behövde henne.
inte gott att säga vad.
Rita av inte.
andra.
liket hon lite ville i förtid.
ske sjunga Men studenten, som det också henne skulle varit svårt.
Dragen handlar om, upptäckte aldrig mer voro fina, små, färglösa och lik- Han var så gla lyssnande.
Jan Erssons hu- stod så att Och i den vissheten arbetade hon årtionde efter årtionde.
Den fick falla som det ville.
J a n Ers- var liksom det hus som hennes än ett i taget.
Och därför förstod som översvämmande av detta Hans Ersson.
varken hon sjöng och tork eller d las åter för en » ögonen, till- son själv knäppte händerna och själ vilade sig i.
Och outtröttlig han aldrig syster Ida.
Och inte självuppgivelsens milda och tröt- lade ade på en gång.
ingen av grannarna rörde sig.
var hon, tills hon hann upp den sig själv heller, men det är en an- ta leende, som utgick från ögonem hjälplöst och skamset och som trots allt hade något av » Ja, vi ska sjunga », sade sys- Kanske var det inte så mycket kritiska stationen, som människor nan historia.
Studenten var ute och fot- låga i sig.
Hon hade en svart res- själva orden de inneslöto i sin kalla oumbärlighet.
vandrade.
Han gick ensam.
Och väska i handen, mycket gammal ter Ida med trygg och moderlig utan hela den fläkt utav en annan världs skönhet, vilken är där som en människa så fastnar vid sitt verk, att hon och omkring honom var den ljusaste och sliten .. Och där hon stannat röst.
» Vill mor Anna låna mig ett september, med oändlig blåhet och till vid korsvägen, tycktes hon nå- litet låta äldsta bar- ta förts in som gäst i detta gamla andra tro, att hon för alltid bor nen gå i det som en snigel i sitt lilla hus gulnade blad, som började reda got tveksam om vart hon skulle hon därframme med hög, och att hon skall släpa det vidare sig till flykt, men ännu hade fäste gå, innan hon till sist valde sin kvistar åt mej.
Kanske kandida- ten ville hjälpa till?
Tag gult klar men mycket spröd sopran ända in i evigheten.
i träden.
Det var varmt och sva- väg.
na kommer också!
om en Säg, timme, att grannar- Jan Ers- upp en psalm, som flera a v kvin- Men syster Ida blev nödd att lorna tycktes inte ha flyttat.
Studenten lyfte på mössan, då björklöv Han gick på måfå, njöt vart- han gick förbi och slog fur sin norna och barnen kunde stämma bryta av arbetet just här.
Hon enda andetag och slog till sist in del in på en annan väg än hon.
son.
in i.
Och sedan dröjde det tysta sjuknade allvarligt och måste vila på en liten skogsväg.
Den stod Men många minuter hade han in- Hon kunde minsann sätta folk kvar ett tag hos dem allesamman.
en sommar.
inte på kartan, men var så bred te gått, förrän han mötte en stor igång, det lilla fruntimret.
Kan- E n fågel flög just in under tak- Och på så sätt fördes hon till en att spåren måste leda fram till nå- grov, litet butter karl, som fråga- didaten gick lydigt och snällt med åsen med ett litet näpet kvitter.
liten billig kurort som andra klas- de andra.
Men när sysslan var Han nästan jublade till, innan sens brunnsgäst.
de om han sett syster Ida.
gon människoboning.
* Vid en vägkorsning fick han Utan ringaste tvekan svarade gjord skickade han ungarna hem han åter for som en pil ut i rym- Studenten var inte riktigt me- s y n på en liten tunn, svartklädd studenten ja och följde med man- i förväg med kvistarna.
Han ville den.
krinnomänniska.
Hon verkade så nen in på den väg, där hon vri- vara ensam en stund, skåda sol- Syster Ida släckte ljusen helt dicine kandidat, men nästan.
I spel och skuggspel mellan stam- stilla.
Och .grannarna smögo sig alla fall hade han genom en släk- okroppslig som ett litet björklöv dit av.
och tycktes kunna fläkta bort för » De ä bror min som ä dö.
Han marna och supa in den klaraste ut.
Men kring den dödes stoft tings förmedling råkat bli läkare- första bästa vindstöt.
Han fick har vart lam i fjorton år.
Och luft han i Sitt liv hade andats.
var allt vordet så annorlunda.
- assistent vid den lilla brunnsor- genast för sig, att hon måste vara morsan vill hon ska sjunga ve ' Han ville egentligen också tänka » Får syster Idas saker vara ten.
Kandidaten väntade sig myc- någon sorts diakonissa, fast det liket. » på döden.
Men framtidsfantasier- kvar tills begravningen? » frågade ket nöje.
Han hade skulder och ledsamma familjeförhållanden inte direkt var något vid kläder- Nu hunno de upp henne.
» De na trängde undan den som något äldsta flickan.
na, som påstod detta.
va morsan som ville de, inte jan, overkligt för honom.
» Ja, visst får de det », sade sys- därhemma.
Men här lekte han Det var något så säreget med sade bonden litet vresigt.
Hon När han efter en timme åter- ter Ida.
lejon.
Och han tänkte slå sig rik- ____- vände och log och nickade: » Men kom, kände han knappt igen den.
Då kom bonden fram och tog tigt lös.
Jan Erson kom och mötte mej än- gamla lagårn På bortersta gaveln henne höviskt i handen.
Hustrun E n eftermiddag kom, han från därinne hade syster Ida spänt grät inte, när hon tackade.
Hon tennisplanen med ett par flick- då, det var bra snällt det! » Gripen av en plötslig impuls, ut ett par lakan.
Där stodo några såg så klart och ljust på syster ungdomar.
Som han bar inte en- sade studenten: » Är det tillåtet ena?
som gränsvakt å ömse sidor, Ida; det var nästan som om det dast sin egen racket, utan tre an- för en främling att rara med vid där hängde rönnbär och löv över nya livet skickat en glimt av dra, hade en av dem just hittat på högtidligheten?
Jag skall visst lakan och spiltbjälkar.
Det hade fröjd upp genom porslinsögonens att kalla honom » rackaren », och inte störa.
Jan Erson gjorde ett bildats i fonden liksom en alkov, orörlighet.
alla skrattade ohejdat, inte så tecken, som kunde föreställa sam- dit hon flyttat in den hänsovne.
Ville syster Ida ha kaffe nu, mycket å t kvickheten, som därför tycke.
Och syster Ida sade med Bakom hans huvud brann på ett fast det bara var zikoriakaffe - att de för ögonblicket kände hela sitt kring anletet svävande barns- bord med vit duk två Ijus på var det skulle bli bättre till begravnin tillvaron så förfärligt trevlig, så lighetsleende: » Kanske blir det sin sida om en uppslagen psalm- gen?
- Men syster Ida bad att kittlande full av lustigheter i var till välsignelse för kandidaten. » bok.
Syster Ida visste hur mörkt ha det till godo till » nästa gång ».
vrå.
Kandidatens varelse reste alltid och ensamt han haft det, han, som Nu hade hon andra som väntade I detsamma mötte den lilla borst vid högtidliga ord.
Men hur nu var borta.
Men den döde såg på henne.
skaran en mörkklädd, ordentlig det var så föreföll alltsammans inte längre övergiven ut på sin Syster Ida var i en så lycklig, och luggsliten liten kvinnoperson, så naturligt, under denna hans avhängslade dörr.
Hans läger var nästan upprymd sinnesstämning, som stannade till och såg igen- vandring genom en underbar för- prytt med blommor och grönt, där när hon vandrande hem.
Kandida- kännande på kandidaten, med ett höstdag, vars » välsignelse » han stod till och med fönsterblommor ten följde efter henne, och såg halvt vemodigt eller urskuldande, med alla sinnen hade supit in.
Det nu, en pelargon, röd och grann, med helt ny värdering på denna halvt överlyckligt och tillmötes- stora blå valvet över avmejade och en toffelblomma också.
kvinna, vars a rt av blomning han gående leende.
» Vad hon såg me- skördar förde tanken på denne Där hade blivit &amp; stilla och just fått &amp; levande intryck av.
nande ut », sade en av flickorna.
lame, som måste ha hälsat döden högtidligt.
Vid dörren stodo ett Men kanske tänkte han ändå in- » Hon är bestämt kär i kandida- som sin lyckas dag.
par kvinnor med gråa filtschalar te så mycket på henne, som på den ten », fnittrade en annan.
Och åter Han fann intet att svara men över arbetsdräkten.
Men nära den rymd hon upplåtit kring dem alla, skrattade de ohejdat och back- gick tyst bakom de andra två.
dödes läger ställde sig barnen, den honom med.
Kanske inte det just fischaktigt och barnsligt på en Efter någon halvtimme nådde lilla med vidöppna ögon och r a r » tanken », det heller.
gång, inte av grymhet utan ba-, de fram till en förfallen gård, där fingrarna i munnen.
Föräldrarna Först hade han varit som en ra för att få skratta.
ett par barn Iågo och lekte bland höllo sig längre bortåt det skum- » borttagen under septemberhim- Kandidaten lyfte på hatten - hönsen.
ma.
lens oändliga välvning av renhet det måste ju ha varit någon pati- » Där i gamla la ' gårn, ligger Den nakna ödsligheten i den och blånande lycka.
Men med hen- ent - och inom ett ögonblick hade han », sade bonden.
gamla lagårn, där endast sprin- ne togs han in först i dödens stil- han glömt alltsammans.
De tittade in.
I gången mellan gorna i tak och väggar hade silat la vita värld, och sedan i den Men just som han vaknade föl- de övergivna spiltorna, hade man in någon vänligt intresserad sol- rymd som kunde försona ej blott jande morgon, steg hela scenen lagt ett par gamla dörrhalvor stråle hänmot det bortkastade med döden utan med själva till- från skogsbyn fram för hans över två bockar.
Och där hade människotinget, hade nu stämts i varon, som kunde gjuta » liv och ögon.
Javisst, där hade han sett man lagt undan den förbrukade en helt annan ton.
Det såg inte övernog » kring det allra likgilti- den lilla kvinnspersonen.
Men det spillran efter en människa, höljd bara annorlunda ut, det luktade gaste frånfälle av en gammal var så långt borta nu.
Sen dess i ett lakan, men utan spår av blad och hördes och kändes annorlun- kasserad människohydda.
hade han druckit så mycket annat eller blom eller eljest något som da.
Rummet suckade inte längre Genom en eller annan fråga om ur livets bägare än ren och klar- röjde ömhet för detta kvarliggan- över sitt armod att vara förkas- husen vid vägen, fick studenten blå luft.
Och minnet sjönk ned de stoft.
tat och övergivet av både männi- veta åtskilligt om de små hemmen igen, utom däri att han visste vem Nu kom bondhustrun in i la- skor och djur.
Dess dunkel hade och indirekt om henne som gick lian mött, ty det måste vara syster gårn.
Hon hade ett runt, försli- blivit själfyllt och mäktigt.
Det bredvid honom på vägen.
Ida och ingen annan.
tet ansikte med stora kindpåsar genomandades av helgdagsljusens Han tyckte han såg denna lilla Det gick emellertid så löjliga under de glasartade ögonen.
Hon små lågor, som knappast fladdra- kvinnas gärning i den avlägsna historier om henne på den lilla förde sitt svartrandiga förkläde de för drag i den stilla, klara bygden milslångt från sockenkyr- kurorten.
Det var inte bara det, till ögonen, såsom det höves inför luften.
kan.
Han tyckte han såg hur hon att hon tittade så menande på alla döden och som det säkert är na- Där hade kommit något av hjälpte människorna både att fö- människor hon mötte.
Utan hon turligt att göra för en som » dör friskhet och glädje över syster das och dö, både vid sjukdom och kom också och trängde sig på var dag », pressad av sysslor, som Ida.
Hon var den, som alla sågo förtvivlan och andakt och miss- människor med begäran att f å alltid överstiga krafter och för- upp till, den fasta punkten i detta räkningar.
hjälpa dem - alldeles i onödan.
måga.
Kvinnan var därtill ha- dödens virrvarr inom iniinniskan, Djupt bugade han sig för henne Det blev bara besvärande, och hon vande.
Kanske hörde hon till där halvgångna tankar skrämdes då de skildes åt.
Från denna orkade i regel heller inte slutföra i lesing å sånger, Fast ingen av oss sivt stru bord gå ut och de och vackra rönnbärs- tystnad, stil a, förklädet Det ruckel.
Så tog,
Jag ligger och ser upp i din himmel Jag ligger och ser upp i Din him- skall äga.
Det skulle vara som en mantel för mig, prydd med ädel- stenar.
Men det skulle var som på Din himmel: de skulle inte synas.
Utom när det blev mörkt och de behövdes för att lysa och leda.
N. mel.
Den är så hög, den rymmer så mycket.
Och där finns också myc- ket som man inte ser.
Hela stjärhe- fältet finns där på det blå Jag ville smycka mig med alla de egenskaper Du vill, att Dina små vad hon tilltvingat sig att f å göra.
' varit så gripen som den gången.
Andra talade om hennes släpiga Nu blåste han å t alltsammans.
röst och besynnerliga små vanor, » Vad syster Ida är l ö j l i g sa- till vilka hörde att gömma med sig de han rent ut.
sin efterrätt och kakor vid mid- Där ser man, att miljön gör allt dagsbordet.
Ännu andra berätta- tänkte han när han gick ut.
En de hur hon en kväll högtidligt människa utan miljö är intet.
bjudit in några småflickor för att Och så gick han till sin rätta visa dem små julgransljus - lik- miljö.
Det var för tillfället tennis- som om det varit något att tit- planen.
Och där stodo redan de ta på.
' tre och väntade och välkomnade.
Nej, det kunde aldrig vara sam- De tyckte han var trevlig och bra, ma människa!
Kandidaten beslöt s j ä l.
förutan.
sig i alla fall för att gå till henne.
I Han fann henne i ett litet smalt och kvavt vindsrum.
Hon hade Men syster Ida låg och grät.
Svår ansiktsvärk Och gikt och en Hemma i skogsbyn hade alla besvärlig magsjukdom, men ändå ögon och ord skvallrat om hur låg hon ovanpå bädden i sin svar- man uppskattade henne.
Hur ha- ta klänning, oupphörligt färdig de icke själva prosten kallat hen- bordet under den ne » en moder i Israel ».
Och en &amp; att resa s i g sneda vindsväggen låg På ett pap- dan hade hon varit det visste hon.
persark ett par högar med tårtbi- tar och matrester, särskilt lade Nog för att hon vetat sig syn- d i g - det äro vi ju alla.
Men han märke till litet surnat grädd- ennes löjligheters värld, allt det visp.
Det såg rörigt och klibbigt ofrivilliga, det hade ingen låst och oaptitligt ut, och det osade UPP för henne förrän nu.
Och det skåp om det.
V a d i allan dar har är mycket svårare att vara löjlig syster för skafferi här frågade än syndig?
många gånger värre han med beskyddande munterhet.
tyckte syster Ida Men i detsamma hördes en barn- röst utanför dörren.
syster Ida Där steg upp en förfärlig bit- reste sig oroligt och välvilligt och terhet inom henne.
Hon kände sig sade: A c k, det skall bli gåva åt Så förtörnad På alla dessa männi- lilla Ingeborg, och där kommer skor, som inte behövde henne.
Och h o n Kandidaten öppnade dör- på studenten, som liksom knäppt ren för Ingeborg, som frågade: upp en ficklampa Och belyst alla vill s y s t e r?
A c k sade hennes löjliga sidor - också för syster med något av sitt gamla le- henne själv- ende, » det var barn något mycket Hur hade hon inte redan förut gott, som du skulle få du l i l l a.
legat och önskat att någon skulle Och så pekade hon åt rariteterna i komma, som visste vad hon uträt- fönstret, dessa läckerheter, som tat och kunde sätta henne in På skulle satt skogsbybarnen i sjun- sin hedersplats bland människor- de himlen Nä t a c k sade Inge- na, också.
här På kurorten.
Och borg övertygat och skyndade u t var därför hon blev Så häpet med en förargad min.
Inte ville glad första gången hon såg kandi- där kom bönhörelsen hon ha systers gamla m a t s k v ä - ' ' Vad ~ - tar!
Syster Ida suckade.
Men just från himlen.
då började det slamra med disk- Men himlen lyste inte mer På baljor och tallrikar från köket På hennes tjänande sinne, hennes om ingenting hände.
De kanske andra sidan brädväggen.
och hon outtröttlighet i det goda och hen- inte ens ser att hela ens varelse nes umbäranden.
Den röjde ett li- är omgjordad med ett slags började oroligt resa På sig, byggnadsställnin- tänk, om hennes hjälp behövdes!
tet löjligt skal till en människa, skrymmande gar, just som eljest, när stora hus som Gud inte behövde mer.
Nej syster Ida, ligg nu i Hon kände sig i grunden förar- bli rivna eller reparerade.
och sköt om sig och bli bra », sa- gad på Gud Han hade inte velat Det höll på länge hos syster de kandidaten, så syster Ida kan leva innestängd i hennes lilla sni- Ida, mycket längre än jag kan gå komma hem och hjälpa dem i gelhus, utan gått vidare och läm- in på.
skogsbyn igen. » Inat henne husvill i en främman- E n dag hade i alla fall väggar- Tårarna stego upp i syster I d a s värld, där hon inte hittade na ramlat kring oumbärligheten, ögon.
Kandidaten var den enda fram ännu.
som de fallit kring .Lyckan » och människa som visste någåt Om Hon och hela hennes trosvärld döden och verket.
Inte att hon hennes arbete, om hennes riktiga (Gud, som behövde henne) låg nu, var färdig, å nej.
Men hon kun- värld.
Och ändå var han så olik som den döde legat på den gamla de glimta en mening och en ny ut- den unge fotvandraren, På något dörrplankan, undanslängd från sikt från sin tillvaro.
sätt som gjorde henne ont.
människorna i ett ödsligt mörker.
Det största är inte att behövas, D å kom det för henne, att L i k a vilset och förvirrat som Jan det såg syster Ida.
Varken för kanske ändå hade en uppgift ock- Erssons tankar hade stött mot en ställen eller personer är någon så här.
Och hon började Lila m e d när han stod inför döden, oumbärlig.
Men för sin egen livs- kandidaten om - hans själ.
M e n flaxande och oroligt irrade vandring är man det.
T y vandra han, som för några år sedan kun- syster Idas frågor framför en an- vidare måste man.
Och det stör- nat lyssna Så till henne, att han nan vägg: en tillvarosform, där sta av allt är att förnyas.
Hon hade Iåst in sin Gud i sitt också fångat UPP ett eko inifrån hon inte var oumbärlig alls.
sig själv, han blev nu bara förar- Vem kan översätta till tingens arbete.
Och nu kom han och gäc- gad och hånfull.
Kanske hade språk sådant som händer därinne kades med henne.
T y han hade han fått bra nog mycket längre i en löjlig och undanslängd män- sluppit ut ur fängelset.
Men inte väg till sin själ nu än den där niska?
Där möbleras om helt och hon.
Och så länge hon inte vilie vackra septemberdagen.
Kanske hållet i hennes innersta våning.
gå vidare och lämna sin själs var det också så att allt vad sys- Alla de stora och tunga tingen gamla hus, så var hon bara ett löj- ter Ida sade bara verkade vana därinne släpas fram och åter.
Där ligt skal själv, det såg hon.
Men och icke verklighet, hon tyckte bryts upp golv och där faller ut vänta bara, tills hon ser honom nästan själv så.
väggar, och där kommer nya bil- på nytt!
Vad gör det då, om hon Kandidaten reste sig häftigt der på tapeterna.
är löjlig.
.
- Och så kan det hålla på i dagar Hon hade ofta tänkt på hur de Han var förargad på sig upp.
själv att han någonsin kunnat ta- eller månader, men också i år eller måste längta efter henne i skogs- ga denna beskäftiga människa på livstider.
Människorna säga god byn.
Men nu var det hon som på allvar.
Han hade kanske aldrig dag och god morgon, precis som allvar Iåg och längtade efter dem ro 1 inte bara efter sitt arbete bland dem.
Solen sken in efter flera regn- dagar.
Den behövde ingen hjälp av syster Ida för att lysa och stråla.
Men hon förtörnades inte längre därför.
Hon skrattade så gott - åt sig själv.
Och mot sol- strålen, hon log så friskt och ljust - inför något större än hon själv och större än alla växlande mil- jöer.
Så småningom kom syster Ida på benen igen.
Hon hade samma lustiga lilla svarta hatt som förut, talade lika pipigt som förr och svävade fram lika okroppsligt som någonsin.
Ingen visste att något hänt med henne.
Och ändå var det som om hela det mötande livet skulle ha ut- rannsakat hennes hemlighet.
Där hade blivit stor ny plats i hennes värld, och det var som om alla ha- de anat den nya rymden.
Kom inte Marja från skogsbyn och hälsade på och hade med sig en gåva från skogsbyns folk.
Och sprang inte lilla Ingeborg efter sin tygkatt för att syster Ida skul- le få sällskap.
.
Och kom inte kan- didaten så vänligt med en ny sorts pulver.
Hon tog emot och log och hade plats for otroligt mycken glädje.
Hon skämtade, hon var riktigt kvick, tyckte kandidaten.
V a d Gud skall tycka vi männi- skor äro löjliga », sade hon till kandidaten.
Och det höll kandidaten med om - åtminstone vad syster Ida angick.
Men syster Ida skrattade, ty hon visste det ännu bättre än kan- didaten.
Än så länge.
syster Ida
År 1924.
(Forts. fr. sid.
1.)
bundspakten levande och praktiskt verksam i staternas samliv Som se- dan tog gestalt i det så kallade Genéveprotokollet Krig sko- la förklaras otillåtna, och staternas samfällda sig värjande mot en oros.
stiftare sättas i systern med ekono- miska och militära sanktioner.
Det hela skulle utmynna i gemen sam avrustning, till vilken planen skulle uppgöras på en konferens IV.
M SOKRATES.
Ä N I En väldig sal var fullsatt med pedago- ger, manliga och kvinnliga, och professo- rer talade till dem.
De talade om en ny uppfostran av ungdomen, om radikala skolreformer.
Man var i allmänhet ense om nödvändigheten att bryta med gamla pedagogiska principer, rensa ua nations- lismen ur skolorna sopa bort förkrigs- slenirianen, med ett ord.
Vart man ville hän, blev mig mindre klart.
Ungdomen skulle fostras i broderskapskänsla, lärarens skulle vara tjänarens, hjälparens.
Överhuvud.
det man var säkrast på det var att man ville bort ur det gamla, och att man måste nyorientera sig.
Då delta blivit sagt med många välta.
nästa år.
Tyskland framför allt skulle Upptagas i Förbundet.
Om detta protokoll står nu strid och råder överläggningar.
Amerika har sitt konservativa presi- liga ord.
steg en liten man upp i katedern.
dentval bekräftat viljan till en för- en man, som inom den internationella genom siktig, avsidespolitik gent emot Eu- ropa.
Det finns en vilja bland fol- ken till något nytt, en vaknande in- sikt att på det gamla viset kan det icke fortgå.
Men fruktan be- härskar den.
För närvarande un- der årets mörka månader har fruk- socialdemokratien, där han är en bemärkt typ.
kallas Sokrates, hade för sitt utseen- des skull och sin begåvnings.
Han bär samma namn, s o m en interna- tionellt bekant politisk mördare.
och ett par lärarinnor bakom mig frågade var- andra, om det var han som mördat den där statsministern.
Jag upplyste dem opå- kallad om.
att det icke var han.
Då gingo de, brydde sig inte om an höra ho- Det kommande året.
ta, men jag har ofta varit tacksam för denna episod, ty utan den skulle varken hon eller Sverige blivit så bekanta i värI- den.
Genom denna tuggning har Sverige ingått i miljoner människors medvetan- Under år 1924 har Tidevarvet de.
Emellertid, lärarinnorna borde inte ha haft glädjen att mottaga bidrag av gått sin väg.
ehuru talaren inte var den- bi.
a. följande medarbetare: samme som mördade statsministern.
Ty Eva Andén, han hade tydligen i stället tuggat papper.
Andrea Andreen-Svedberg, Inte bokstavligen men andligen.
- Jaså sade han.
Den ruttna borger- Elisabeth Barnekow, liga kulturens representanter ha verkligen Gunhild Bergh, börjat komma underfund med an allt in- Signe Bergman, te är bra s o m det är.
Det är väl sedan Östen Bergstrand, det blev ont om pengar Ni har också rätt.
Elsa Björkman-Goldschmidt, Ezaline Boheman, Ingeborg Boye, Märta Bucht, Frigga Carlberg, Margit Cassel, Men jag opponerar mig mot den.
som Anna Lenah Elgström, säger att vi måste söka oss fram på okän- da stigar.
Mot att det begäres frihet för den Teresia Eurén enskilde pedagogens experimenterande.
' Emilia Fogelklou, kanske också för den enskilde elevens Den Ellen Hagen, nya uppfostrans inriktning behöva vi inte Erik Hedén, Söka OSS fram till.
Den far inte vara o- Honorine Hermelin, partisk och tendensfri.
Vad S o m måste Gurli Hertzman Ericson, ske är helt enkelt det.
att det nya släktet Kerstin Hesselgren, måste uppfostras till goda socialdemokra- Marie Hjelmer, ter.
Vi har en socialdemokratisk teori.
Ebba Holgersson, vi har en socialdemokratisk vetenskap.
Ann Margret Holmgren, Den duger.
Det är det enda verkliga för- Israel Holmgren, slag till avlösning av del n u v a r a n d e Adolf Noreen, stemet, som existerar.
Ärland Noreen, Mina herrar och damer.
ni behöver in- Agnes Ingvar-Nilsson, te bry era hjärnor med att arbeta fram Klara Johansson, nya linjer för uppfostran.
För de finns, Ellen Kleman, och Marx och Engel går man inte förbi.
Ellen Key, Var uppgift är all fostra ungdomen till att Hedda Key-Rasmussen, förverkliga deras läror.
G.
€i.
v. Koch, Sokrates talade länge.
Han talade trots, Elisabeth Krey-Lange, att ordföranden sökte avbryta honom.
Jag Selma Lagerlöf, satt och lyssnade, jag tror med större Hanna Landberg, uppmärksamhet ä n många andra ty det var Lulli Lous, lite bråkigt i salen.
Mia Leche, Om man hade kunnat tro att Sokrates Carl Lindhagen, hade rätt.
det hade varit bra skönt på Ernst Lyberg, sitt sätt Då behövde man inte spörja mer, Ada Nilsson, inte grubbla inte tveka Det vore som att Elsa Nordlund, ge sig in i den katolska kyrkans famn Ernst Norlind, Fredrikke Mörck, e f t e r s o m allting nog inte var fär- Alfred Petrén, digtänkt i världen, så borde han inte få Getrud Rodhe, stå där och spärra människornas väg ut J.
A. Selander, i fantasien.
Ju längre han talade dess Frida Stéenhoff.
Alma Sundquist, Elisabeth Tamm, och säga: bry er inte om att fundera, Märta Tamm- Götlind, inte att experimentera, sanningen är fär- Lydia Wahlström, Anna Wicksell, dig.
Skall ni gå framåt, måste det ske på den väg jag visar er någon annan existera Ellen Widén, Till denna ståtliga namnlista viga hos en man till har jag funnit en sådan tro.
Och han räknade sig till den vi knyta den förhoppningen att få yttersta högern.
Men han saknade full- räkna på dessa våra medarbetares komligt denna segervisshet.
Han trodde intresse och medverkan även under " mycket snara under- 1925. den föreföll böjd att Bestämda löften om bidrag ha vi från flera av dem.
Devinez.
Den gamla kulturen är dömd till under- gång.
Del är all dele^ riktigt att det be- hövs en helt ny uppfostran, en annan än den, som vilade på nationalistisk och ka- pitalistisk åskådning Det gläder mig att kunna instämma så långt fruktan för bolsje- vikerna fruktan för den oberäkne- liga makt, som heter tredje interna- tionalen.
Det säg ett tag ut som om de övriga staterna skulle finna D e t finns vissa lättfattliga saker, som skulle förlika sig med en kommu- nistiskt styrd stat i Europa.
' Men eftersom sovjet inte kan uthärda att de andra staterna styres på sitt vis och lägger sig i den kommunistiska propagandan, så skärpes motsätt- ningarna på nytt. '
Valet i England.
nödvändiggjort genom parlamentets hållning till det ryska handelsavtal regeringen undertecknat och till re- geringens behandling av den kom- munistiska agitationen, gick i bolsje- vlkfruktans tecken och störtade Mac Donald.
Han misstänktes att icke utgöra ett nog kraftigt värn mot fa- ran.
Samma fruktan inrapporteras nu även från Frankrike, och möjligen hennes tyska fångar i Sibirien.
Det är med andra ord sådant som tilltalar fan- tasien.
som är lätt att förstå som är nytt och pittoreskt Elsa Brändströms stolta verk och gestalt år ju inte uttömd med det- ny strömning inte mot ytterlighets- partierna längre utan från dem., När detta skrives, ä r icke klart om ett vänsterblock eller ett borgerligt block skall komma att bilda rege- ringsunderlag.
Danmark har en socialdemokra- tisk regering, som blivit ryktbar ge- nom sitt förslag om fullkomlig av- rustning.
Detta förslag har skarpa motståndare, som icke nöja sig med att kämpa om saken själv, men sö- går Herriot samma väg som Mac Donald, ehuru det borde vara tyd.
ligt att det ä r just genom ett radikalt angrepp på de sociala missnöjesan.
ledningarna och icke genom reak- ker komma åt dess bärare personli- gen.
E n taktik, som vittnar om en viss svaghet.
I Sverige, där valen stod om för- svarsfrågan, som icke löstes av för- tion, som bolsjevikfaran skall be- kämpas.
Faran är väl icke så myc- ket Ryssland självt, fattigt söndersli- tet och desorganiserat, som icke fast mera de bundsförvanter det skaffar sig, inom de andra landen bland de.
missnöjda.
De tyska nyss avslutade nyvalen, som man måste gripa till för att få en regeringsmajoritet visade på en ra riksdagen har den nya socialde- mokratiska regeringen möjlighet att få genom ett förslag till härordning efter sina linjer endast om de folk- hertig Weif a v Bayern.
Av större frisinnade gå med.
Den måste allt- och mer avgörande betydelse för så stanna där Ekman stannar, eller hennes liv var den långa vänska- släpa honom med så längt som möj- (Forts. fr. sid.
5.)
pen och samarbetet med Grego- ligt.
dess han genom Matildas förmed- rius VII, en a v medeltidene mest Kvinnorna ha vid alla val gått till- ling släpptes in.
betydande personligheter.
baka i antal, vilket Överallt gjort ak- Det är denna.
händelse som fö- Redan under Gregorius livstid tuell frågan om speciella kvinnolis- revigats i bilder härovan, en mi- skänkte hon påvestolen alla sina tor till nästa gång.
Det råder emel- niatyr hämtad ur en codex frän gods och förnyade efter hans död lertid ingen som helst enighet ens Canossa.
Då hon sjä lv vid donationen.
bland de politiskt intresserade kvin- Av Matildas öden är för öv- sjuttio år 1115 avlidit, begynte norna om riktigheten och utförbar- rigt k ä n t att hon först var gift mellan hertigar, kejsare och på- heten av denna plan.
med hertig Gottfrid a v L othrin- var segslitna tvister om det stora tan förtätats ti ' ' nutidsmänniskors nötta minne kunna hål- la fast.
En av dessa är mord på stats- ministrar.
Andra komma in under den kategorien som man kan exemplifiera med Elsa Brändströms bragd att tugga och lämpligt att börja umgås med sov- svälja dagbokshlad, som kunnat vid en jetregeringen, och Som om folken undersökning bli komprometterande för ofattlig kvinna Endast mänsklihetens Sokrates´ ' ' Markgrevinnan Matil- das domstolshall nom Tanken På att Pan-europa har un- gen men s n a r t skilde sig från ho- Ma tild isk a arvet .. Andra gången gifte hon sig, der det gångna året blivit mer och mer aktuell Och levande Föregång- femtioårig, med den sjuttonårige Ett flertal tyska och italienska are till ett politiskt Pan-Europa tyc- biografier h a skrivits över » den kas de stora europeiska trusterna stora grevinnan », som hon blivit vara, som bli allt mera internatio- kallad, och en a v författarna, nella och omfattande.
Men det var Overmann, h a r även utgivit re- väl icke i trustbildningens tecken, gister över a lla de urkunder, som som det europeiska samförståndet efter henne finnas bevarade.
skulle uppnås.
Striden om Genéveprotokollet och de inrepolitiska reaktionerna mot den ryska propagandan är vad som mest tyckes upptaga sinnena vid slu- tet av å r 1924.
Den stora sociala, frågan, vars politiska innebörd blir alltmer framträdande, är befolk- ningspolitiken.
, Trots allt synes dock situationen!
hoppfullare nu än vid förra årsskif- tet.
Det har dock tagits upp kamp mot kriget.
en E n förnäm och vördnadsvärd minnesvård, i kretsen a v antika tempel och triumfbågar p å det im- ponerande Forum Romanum bä r nu hennes namn.
Ur månghund- raårig mull h a dess murar åter stigit upp i dagen att belysas a v Italiens strålande solsken.
Rosor och murgröna slingra sig redan om de väggar och valv, som för nära tusen år sedan voro vittne till hu r rättvisan skipades i M a - tildas domares hus,.
-- Doktor Selma Lagerlöf har lovat oss att få publicera något av de Min- nen, med vilkas nedskrivande hon nu Ar sysselsatt.
Lektor Emilia Fogelklon lämnar oss.
en serie psykologiska studier över Olika åldrar i människans liv Doktor Ada Nilsson kommer att lämna oss artiklar i Befolkninys- politik K.
J. kommer att skriva om de fenomen i världen som intressera henne.
Fröken Honorine Hermelin o m Dagspolitik och historin.
Advokaten Eva Andén utlovar en artikelserie om Hemskydd.
Fru Löfstrand har lovat att visa sig under 1925.
Doktor Margit Cassel kommer att skriva tillämpad nationalekonomi.
Nya medar medarbetare under nästa år ha vi förvärvat i doktor Emy E k, författaren Pär Lagerkvist, doktor Gregor Paulsson och arkitekten Carl Bergsten, de båda sistnämnda som bekant experter på heminredning- ens område.
Internationella Klubben, som bil- dades i Stockholm under den gäng- na veckan, ä r en sammanslutning av intresserade personer, som önska verka för ömsesidig förståelse och andligt utbyte mellan medlemmar av olika nationer.
Bland dem som redan anslutit sig märkas professor- skan Louise Lombard, fru Ann Mar- gret Holmgren, fröken Anna Holm- qvist, fru Anna Bugge-Wicksell, fru Anna Lenah Elgström, fru Edith Richards, fru Annie Quensel, dr Naima Sahlbom, fru Ester Beskow, fru Ellen Hagen m. fl.
och klubben räknar redan mer än ett femtiotal medlemmar.
Vad klubbens lokal beträffar sker början ganska blygsamt med läs- rum i samband med téservering.
Hamngatan 8 II ..
Men klubben har j u givetvis stora utvecklingsmöjlig- heter.
Läget invid Norrmalmstorg ä r det mest centrala som kan ön- skas.
I läsrummet, som ä r öppet mellan 11 f. m-9 e. m. finnas in- och utländska tidningar och tid- skrifter tillgängliga, Vidare upp- lysningar lämnas genom klubbens sekr. fru E. Beskow Skeppsbron 32.
