# ID: svediakorp-per3216
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,295
# sentences: 696
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kerstin Hesselgren.
Ada Nilsson.
Morgonsol och aftonstjärna, Alla dagens ljusa timmar, Alla nattens tysta stunder Finna uti samma hjärta Samma hopp och samma smärta, Samma innerliga bön.
.
Fastän dold, i milan brinner Elden, som dess inre tär, Och om en gång luft han finner, Lågan upp mot himlen bär, Och en offerflamma vorden Stiger klar hon över jorden.
Honorine Hermelin.
, 1828 FREDRIKA BREMER Ellen Hagen.
Musikaliska akademien var slö- sande och vackert dekorerad till Frisinnade Kvinnors stora offent- liga möte i Stockholm söndagen den 24 januari.
Alldeles som klungor a r glada blommor voro insatta i estradens gröna dekore- ring, så var detta möte insatt som en festlig röd rosett i mötenas en- formiga granrisgirland genom li- roligare at t försöka förskaffa sig mentala brister som en blixt vid en sådan.
nedslaget upplyser dolda skrym- Kvinnorna eller En minnesfest blev dock afto- slen och vrår.
nen icke.
Doktor Ada Nilsson deras bästa krafter lin också haft som öppnade mötet i sin mera tid på sig att tränga in i av verkställande utskottets ord- och inifrån bedöma hela den sto- förande, framkallade minnet av ra samhällsmekanismen, i vilken de erhållit tillstånd att ingå och som den entusiasm och energi, kännetecknat föreningen vid dess arbeta.
Men när kvinnornas kunskapa- bildande kort före valen i mars vet.
1914.
Men hon dröjde icke länge re återkomma med sina erfaren- vid det som varit.
Hon upprepa- heter säga de icke som spejarna Mötet var knutet vid ett 10-Ars- de samma appell till kvinnorna till Josua r i d återkomsten från egenskap Föreningen har nämligen Frisinnade existerat att vara med, att sluta till och ar- för de frisinnade idéerna, beta sedan 1914.
Det var väl i någon som för tio år sedan utgick från så mån därför, som så många av dem, som voro med år 1914 re ’ n, samma plats och möttes a v minne.
Kvinnor som sedan framhärdat och dem, som icke framhärdat.
Förövrigt var publiken till stor del en an- nan än den, som vanligen går tå- ligt på¨ möten.
att biljetterna redan tidigt blevo svåråtkomliga, gjorde det desto till uppmaningen, och nu åter hörde den, måste säga sig, a t t den nu efter tio år betydde något helt Kvinnorna veta så mycket mera än då.
Världskri- pet h a r blottat samhällets funda- vas vi icke och den anda, som rå- Innan publiken skiljdes åt, fick der, är icke vår.
Samhället liar den också inträngande ställt fram- byggts färdigt och fullkomnats för sig den imperativa maningen tekniskt utan oss, men verklighe- att beakta kallelsens ögonblick, ä r icke där, livet är icke där.
nuets rop till oss alla.
got nytt måste komma, en ny Vad som i programmets sam- värdering, ett nytt innehåll, en ny manställning mest påtagligt skil- politik.
Det riktiga är inte a tt de detta från andra politiska mö- vi lära oss anpassning och en viss ten v a r det konstnärliga inslaget, tekinsk behärskning a r detaljer, givet av fru Gerda Lundequist så a t t vi bli användbara för enkla- och fröken Astrid Berwald.
Fri- re sysslor, utan det att vi få vara sinnade Kvinnors Riksförbund med om ott omdana samhället, a tt har a l l anledning att tacka fru Gerda Lundequist för den glans sätta även vår prägel därpå.
Kanaans land att: kom allihop med, det är ett härligt land.
Så Detta är en n y ton för den, som hennes upptriidande gav At kväl- vitt en lyssnare i salen fattade vet att lyssna, vilket inte alla gö- len, tacka henne i all synnerhet rätt, så gick som en underton ge- ra.
Det kan tyckas, att det är som hon så sällan uppträder och nom de olika anförandena: det ungefär detsamma som det som nu så nyligen varit sjuk.
som hölls av Riksförbundets ord- sade under rösträttsorganisationen, Hon återberättade Selma Lager- Hessel- men den underliggande erfaren- löfs Mamsell Fredrika och dekla- fröken Kerstin.
gren, a r dess sekretcrare fru Ellen heten och viljan äro nya.
merade den lilla dikt a v Fredrika Denna ton förenar sig med rös- Bremer från 1828 som vi i da g Hagen, av lektor Emilia Fogel- klou och fröken Honorine Her- terna från alla de som tröttnat på återge, samt Victor Rydbergs melin, detta: a tt med samhällets det som är, som äro otåliga och Klockorna, vilket alltsamman iii- nuvarande mekanism, för vars icke finna sig till rätta i det gick som en del i den högtidligs skapande vi äro främmande, tri- gamla?, det a l l t f ö r gamla.
aftonens stlimning.
Vår ställning.
Ett Av Kerstin Hesselgren.
Rätt och billigt.
kulturproblem.
Mänskligheten har städse h a f t att brottas med problem, som ska- plats av a t t det, som varit ämnat till glädje och hjälp genom över- måttet och egoismen i förening, fått en avigsida, som oftast blivit den mest framträdande.
Proble- men h a skiftat, - med en del av deras vanskligheter har mänsk- ligheten under tidernas gång fått makt, andra ha tyngt och plågat henne, - så långt tillbaka vår vetskap når — och intill nu.
Ur den i första kammaren a v de års riksdag framlägga för- Det h a r n u gått t r e år sedan Sve- fröken Kerstin Hesselgren och i slag grundade på de nu be- riges kvinnor fingo sin politiska andra kammaren av fröken Elisa- rörda båda löneregleringsutred- rösträtt, fingo rätt och skyldig- beth Tamm framförda motionen ningarna, torde icke med viss- het a t t lägga sitt och i vågskålen rörande behörighetslagen anföres het kunna avgöras, förrän de och föra samhällets talan.
Det har u r motiveringen följande: över ifrågavarande förslag iii- nog gått många av oss så, a t t an- År 1923 antog riksdagen en lag fordrade yttranden inkommit.
svaret härför känns djupare och innefattande bestämmelser angå- Skulle tiden medgiva framläggan- djupare och att innebörden av de av proposition för riksdagen denna till synes enkla lagändring kunna de nya bestämmelserna i vidgar sig mer och mer.
Vi ha mänt uppdrag, vilken lag k. m:t varje fall svårligen i sin helhet ju fått denna rätt och skyldighet sanktionerade den 22 j u n i sam- genomföras förrän från och med i en tid, som kräver mer av män- ma år.
Denna lag skall träda i ingången av budgetåret 1925 — niskorna iiii någonsin.
Det finns kraft först den dag konungen med 1926.
Därest vid innevarande års Det är betecknande för så- ingen möjlighet a t t vara förnöj- riksdagen bestämmer.
Som skäl riksdag beslut skulle komma a t t sam och tro att allt ä r gott som väl den enskildes sätt att skö- för uppskov med lagens ikraft- fattas rörande de kvinnliga be- det är.
Det gamla samhället har ta sin ekonomi som för sta- t rädande uppgavs, a t t ikraftträ- fattningshavarnas allmänna löne- genom det som skett under de se- tens finanser, att rikets inkom- dandet ej lämpligen borde ske ställning, torde dock möjlighet nare åren frammanat sin egen ster a v njutningsmedlen äro de, förrän de statsanställda kvinnor- kunna beredas för kvinnliga be- dom och överallt i världen käm- som ständigt och säkert stiga, då nas löne- och pensionsvillkor sam- fattningshavare att redan med in- par man iiii om på vilka grund- de indirekta skatterna på s p r i t tidigt kunde fastställas.
1921 års gången av juli månad 1924 vinna valar det nya samhället skall hyg- och tobak ge mer än hela den di- lönekommitté, soin haft i uppdrag tillträde till befattningar, vi I ka gas och här måste kvinnorna ock- rekta skatten?
Detta ä r värt en att utreda dessa frågor, överläm- hittills varit avsedda för män.
eftertanke.
så säga sitt ord.
nade sitt betänkande den 12 okt.
Några ökade anslagskrav kommer Behöves inte i våra dagar en Frisinnade Kvinnors Riksför- 1923. en dylik anordning givetvis icke bund har i dag kallat till ett of- ny, väckande opinion, för a t t med i statsverkspropositionen ytt- att föranleda.
Hinder skulle så- fentligt möte.
Vi lin gjort det kraft söka lösa ett problem, soni ras: ” Huruvida det skall bli- ledas ur nu ifrågavarande syn- för att klarlägga vår ställning och gäller vår kultur?
Som binder va möjligt a t t för innevaran- punkt ej möta för riksdagen a t t i för att få säga vårt: vill ni vara krafter och binder medel, som på o. I I I.
femtonade lönegraden uppåt.
samband med bestämmande om annat sätt skulle giva positiv va- med oss.
de kvinnliga befattningshavarnas för så många tusen hem en le- allmänna löneställning jämväl för D e t v a r vår frisinnade grund- vande, ständigt hotande verklig- sin del fatta beslut om ikraftträ- åskådning, d.v.s. vår tro på ett mot deras existens, som iiro de het, - ett vara eller icke vara i dande från och med den 1 juli samhälle som är till för att göra ekonomiskt mest beroende, - fråga om lugn och trevnad, klä- rätt åt de många enskilda männi- 1924 a v lagen den 22 j u n i 1923, hustrurnas och barnens.
der och dagligt bröd, - eller innefattande bestämmelser angå- skorna, och soni bygger på de en- ängslan, ångest, trasor och svält.
ende kvinnas behörighet a t t inne- skilda människornas ansvarskän- sla och vår tro på nödvändighe- hava statstjiinst och a n n a t allmänt Men liksom ljuset är ett, fast Uppdrag. ” - Någon visshet före- ten av a t t riva de konstgjorda tade ett rikt tillskott av kraft till spektrums färger iiro många, så skrankorna mellan det allmänna förbättring genom kvinnornas finnes bland dem, soni verkligt ligger således icke, a t t k. m:t i år och det enskilda livet, som sam- ämnar förelägga riksdagen för- gripits av längtan efter en ny tid, slag till ikraftträdande av lagen lade oss kvinnor från skilda håll även olika tro på vägar och me- den 22 j u n i 1923 innefattande be- och skilda arbeten och förhållan- del.
Bland de frisinnade kvinnor- stämmelser angående kvinnas be- den till det frisinnade partiet.
ste gripas av en fråga, soiii talar na ävenså.
De hålla tillsammans Vi kvinnor iiro ju yngre på.
det hörighet a t t innehava statstjiinst till deras hjärta och samvete.
Det kring sitt program o m folkhälsan politiska området, mindre trötta, och annat allmänt uppdrag och och folklyckan.
Men de i i r o oför- mera fordrande och mera för- därmed sammanhängande förslag Ett särintresse.
hoppningsfulla, men det måste hindrade dessutom tillhöra den angående ordnandet av kvinnliga mer att föra fram kvinnorna t i l l Det ä r Tidevarvets läsare be- nog s ä g a s a t t det blev en bitter befattningshavares avlönings- och deltagande, så, som denna.
Den t ierna, som ha olika linjer och pensionsförhållanden.
Detta är kant att k. m:t till sakkunnige vid besvikelse att möta den parti- ä r - denna spritens existens - olika t r o om vägen till folknyk- onekligen a t t beklaga, när det gäl- utredningen om Gymnastiska cen- splittring, som fanns inom parti- terhet.
ler en fråga, som så länge väntat tralinstitutets omorganisation in- et.
Det tillkommer ej oss att dö- negativ - mot sprängningem, den Inom frisinnade kvinnors på sin lösning.
Dryga 50 år ha kallat hrr Rydén, Drakenberg och ma.
Men vi måste ju ta ställning iii.
också positiv.
och vi måste göra det mot bak- Hybbinette.
Orsakerna till a t t meningsbryt- rymmas, i samförstånd, förtroen- led förflutit sedan kvinnor fingo rätt Svenska kvinnors centralför- grunden av den frisinnade grund- ningarna blevo så skarpa inom de och sammmanhållning, både de, att avlägga flertalet universitets- bund för fysisk kultur har av åskådning, som v a r innehållet i det gamla partiet att bristnings- som sangviniskt hoppas på de nu- examina.
K.m:t, yttrade då 1873: denna anledning ingått mot en vår politiska tro, och göra detta gränsen nåddes, låg enligt vår varande åtgårdernas förbättring, ” varande härmed dock icke kvin- skrivelse till regeringen.
Det er- utan partipolitiska biavsikter och mening djupast i bristen på inre de, som snarast önska lagförbud na medgiven någon vidsträcktare och de, som bygga på folkupplys- rätt till anställning i allmän tjänst inrar om att elevantalet till bort- utan avseende på förliggande gemenskap.
Och mot dem, vilka i n som redan ä r eller framdeles Vi kunde då inte emot hälften utgöres av kvinnor.
konjunkturer.
Då tiden kräver en ny grund ningen.
Det är Centralförbundets uppfatt- komma till annat iiii att endast för ett nytt samhälle, så kan inte frukta övergångsårens svårighe- kan varda henne tillerkänd. ” Un- ning a t t den erfarenhet de kvinn- olikhet i grunduppfattningen bor- den gamla grunden samla till ge- ter givas lika många, som lägga der den fortsatta behandlingen och mensam strävan och tro på möj- en längre sikt på en fråga, där av frågan om ökad behörighet för liga gymnasterna samlat angåen- de och kunde skilja oss åt givetvis skilda länders och konti- kvinna att erhålla statstjänst har de så väl frisk- som sjukgymna- detta efter långa och grundliga ligheterna.
stik särskilt bland kvinnor och debatter där vi sågo svårigheter- En ny grund för ett nytt sam- nenters anpassning till utvecklin- i den föregående diskussionen of- na rätt i ansiktet.
En sådan skill- barn, borde utnyttjas.
hälle är en maning, som ej borde gen på denna punkt blir av pådri- ta framhållits det oegentliga i a t t I skrivelsen yttras: ” Kvinnor- nad förefanns enligt vår mening klinga ohörd bland dem, som ha vande eller återhållande makt.
staten medgåve kvinna rätt a t t Nykterhetens stora sociala en frisinnad livsuppfattning.
Vi Som vi inte kunna komma att gö- avlägga för flertalet anställnin- nas fysiska fostran anses numera ej.
ra oss oberoende av vi må nu gar i statens tjänst stadgade kun- allmänt vara en samhällsfråga, och en samhällsfråga av vikt.
Man och alla vilja vi arbeta för dess och kvinnor skola samlas om ett önska det eller inte.
Skall vårt skapsprov, men förhindrade lien- borde väl då ock kunna enas där- lösning.
Somliga se vägen i för- sådant mål.
Men vi känna att lilla land kunna hålla s i g uppe i ne från att söka och erhålla dessa allt hårdare världskonkur- tjänster.
Genom a t t ytterligare om, att den kvinnliga sakkunska- budet, andra se den i andra me- kvinnorna alldeles särskilt här ha den del.
Men målet är gemensamt.
Vä- en plikt att fylla kriget, freden rensen, blir det nog att strängare uppskjuta ikraftträdandet av 1923 se t i l l det intet förfares av livs- års behörlighetslag synes man be- garna kunna ej skilja oss och må- och världsläget ha väl på det mest av spänstighet och gå en liknande oegentlighet.
let enar oss.
Frisinnade Kvin- utmanande sätt påvisat det orätt- duglighet, I händelse en k. proposition i ären- vid Gymnastiska centralinstitu- nors Riksförbund har därför ställt färdiga i sammhällsordningen.
Det energi.
tet.
samt därom, a t t den behöver sig neutralt, icke till nykterhets- iii.
så tydligt att det inte iii.
nå- det ej kommer att framläggas t i l l Världen, säger Schiller, regeras denna riksdag, skulle möjligheten höras jämsides med den manliga. ” frågan utan gentemot sprängnin- gon konst att få fram en opinion Förbundet anhåller därför hos gen av det frisinnade partiet.
emot allt detta.
Det som är svå- av kärleken och svälten.
Kanske till befordran för de kvinnor, som svälten för många skulle varit förvärvat kompetens och t. o. m.
Vi ha som organisation ställt k. m:t att även kvinnliga sakkun- rare är att få fram en opinion om för andra törsten på extra befattningar tjänstgjort oss fristående från de båda frisin- mot den sammhällstrogna, allt för- mindre nige måtte inkallas.
och samlat meriter, återigen för- Skrivelsen överlämnades per- nade organisationerna, men vi ha lamande likgiltigheten, som säger inte varit så omått lir.
Men kärleken, har den varit medlemmar från båda och vi ha att så länge människorna iiro så-.
Vi ha därför ansett oss en regerande makt?
Inte den kär- även medlemmar, som stå utan- dana, så måste det vara så, och kunna på väl grundade skäl hem- och en annan styrelsemedlem.
för båda och vi mena att vi be- m ä n n i s k o r n a kunna vi ej ändra.
lek skalden menar.
Men förvisso ställa, a t t riksdagen för sin del Ecklesiastikministern svarade höva varandra och att vi skola Men det måste vi och mot det må- har det synts att kärleken till spri- måtte besluta om ikraftträdande emellertid, att då kommittén av kunna gå igenom skärselden av ste vi sätta den tron att varhelst ten regerat folken med tyranni a v den behörighetslag, riksdagen utan att behöva en enskild människa förutsätt- och obarmhärtighet.
Och m o t dem förlidet år antog.
sparsamhetsskäl icke kunde få en valperiod bestå a v mer iiii tre personer, och splittras.
\ ' i utgå självfallet från princi- ningslöst vill arbeta för ett rätt- har föga förmåtts av den kärlek, som i de tusen hemmen tålt pen: lika lön för samma befatt- Vi frukta inte de försök som färdigare samhälle ökas möjlighe- de inkallade voro oumbärliga, allt, lidit allt och fördragit allt.
ning.
Denna princip har även plats i kommittén icke kunde be- gjorts och troligen komma a t t gö- terna för ett sådant samhälles redas för några särintressen.
Det- ras t. II.
in.
genom kvinnor - att verkligande.
T y soin det från Vi kunna inte mista hoppet om v u n n i t anslutning av sakkunniga att för a t t fortsätta apostelns spränga vår sammanhållning.
för kvinnors tillträde till stats- kvinnohåll sagts: Politiska upp- tjiinst samt såtillvida även av 1921 gifter är ej att öka striden o m års lönekommitté, att denna prin- makten, utan att ge striden för ja, då iii:!
det ske.
ministerns ståndpunkt betraktas inte — cip föreslagits skola tillämpas fr. rätten ökad makt.
gerande makt i världen.
Men vår ställning är inte bara och behandlas som särintressen.
(Fort.
å sid.
5.)
.
.
.
I — — — —
DE B I L L I G A prisernas varuhus I basun för fotograferna.
Så ha vi då haft den stora foto- At mera gynnade konstarters ut- kräver geniet - en fåtalets konst grafiutställningen på Liljevalchs övare - vilja de bara följa detta - för flertalet blir den en okun- konsthall; det är nu inte avsikten välmenande råd kommer det se- nighetens täckmantel.
med dessa rader att ingå på något dan e j att sparas på beröm med Den nya konsten tillhör ung- sakligt omdöme om denna säkerli- ty åtföljande publiksuccès.
H u r domen, det är vackert att vara ung gen i sitt slag enastående utställ- ofta ha e j dessa konstdomare då men det är sorgligt att ” gå i barn- ning, det faller ju alldeles utanför de velat bruka ” sammetstassen ” dom ”.
Ungdomen är till sitt vä- ramen a v tidningens konstardel- skrivit om - ” rörande ödmjukhet sen individualistisk, den älskar Men j a g kan e j neka till att inför naturen ” - ” ärligt naturstu- att finna det egenartade, särskil- det verkar rörande att se huru- dium ” - ” vederhäftiga iakttagel- jande -, att upptäcka och exploa- som tidningar och konstkritiker, ser ” etc. - Men det, i bästa fall, tera, härav följer ungdomens viIka ej ens med största självbe- outtalade ordet har dock alltid va- flammande entusiasm för allt härskning kunnat visa annat än rit ” fotograferingskonst ”.
Hur är nytt.
Med en mognare livserfaren- sura miner mot våra konstnärer, det då - är endast det fria ska- het följer en allt starkare drag- möjligen med undantag för dem pandet stor konst?
De gamle må- ning mot kollektivism, en känsla som höra till den unga falangen, lade naivt de synliga tingen all- av samband med det förflutna.
med glädje ej blott öppna sina deles såsom de voro, renässansens Ungdomen inom konsten tror sig spalter för serier a v artiklar jäm- mästare framställde dem såsom de skapa fritt mandomen vet att te en imponerande mängd kliché- sågo ut sedan perspektivets linjer roten bär kronan.
Vilken är då er, utan även hylla denna meka- passerat genom ögats lins.
Var stor konst: naivismen, illusionism, niska naturreproduktion som en detta kamerakonst?
Den nya kon- futurism - ofruktbara frågor.
.
god avläggare för ” genomsnitts- sten menar att utan något efter- Konst ä r en livsupplevelse.
Konst konst ”.
Kanske är det ~ I I för- bildande av naturen, endast ~ e är - den gnista som sprungit ur ett täckt uppmaning, en hoppfull fin- nom abstrakta sammanställningar levande, skönhetstörstande män- gervisning, vilken väg alla dessa av färg och form reta synnerven niskohjärta.
konstnärer som avbilda naturen och därigenom framkalla olikarta- borde gå för att giva armbågsrum do själsrörelser.
Den nya konsten Folkunge.
— Revolution i uppfostran.
Pedagogiska spörsmål - en ny tidskrift.
A.-B.
D R O T T N I N G G A T A N 92-94, ” Oppskrevet från begyn- nelsen ”.
Ur en fattigvårdares Tron på ett oundvikligt Öde har varit ödesdiger för världens ut- veckling och den lever ännu kvar hos en och annan till egen och an- dras olycka, om även omedvetet.
En av ödets trognaste anhängare var ” Mormor ”, som hade vård om sina fyra barnbarn, medan deras mamma arbetade på fabriken för deras uppehiille.
Fadersvård sak- nades fullständigt, ehuru den, en- ligt naturens och samhällets ord- ning, bort vara representerad av fyra personer.
Det var knappt om utrymmet i den lilla vindsskrubben, där spi- minnen.
sörja de barn hon redan hade, åhörde modern med överlägset lugn och sade i tillrättavisande ton: ” Det måtte väl frun veta att &amp; - dant är oppskrevet från begyn- nelsen? ” Inga invändningar från min si- da hjälpte, inte ens påpekandet att Hulda som ogift borde kunna skydda sig.
, ” Nej, snälla frun, det hjälper ingenting, för vad som är oppskre- vet från världens begynnelse, det måste gå i uppfyllelse, vad en än Då och då kväller där fram i bekantskap med hans tankar känt bund, att detta skulle förhindra seln upptog största platsen.
Vid gör. ” vår svenska press ett utlopp för en hemlig rysning inför makten tidskriften att göra sig till språk- mitt första officiella besök träffa- Då jag fortfarande vågade pro- e n viss föräldraopposition gent av de psykologiska lagar, som vi rör även för andra moderna rörel- de jag mormor i färd med att ma- testera, ville mormor överbevisa emot våra gängse skolförhållan- så föga känna, men hos vilka vi ser på uppfostrans område.
ta en liten dotterson om fyra må- mig med följande, som hon påstod, I den.
Den gamla formeln ” över- inte kunna undgå att stå som tjä- Provhäftet är, med undantag av nader med färsk stekt sill och po- sannfärdiga historia: ansträngning ”, som var så vid, att nare.
Coué torde kanske mer än utgivarinnans ledande artikel helt tatis.
” Min mor hade en god vän som Då jag i milda ordaIag den gav rum åt snart sagt allt någon annan väckt lusten hos all- och hållet ägnat At föredrag eller undrade om denna diet var lämp- var så rädd för att föda barn, så som från allmänhetens sida var mänheten att taga kännedom om delar av sådana, hållna vid den in- lig för ett spädbarn, fick jag till hon gifte sig inte förrän hon fyllt att säga gent emot skolorna, har de s. k.
” Nya skolorna ”.
ternationella pedagogik-kongres- svar att det var bara bra att från femti år, men inte hjälpte det, in- man nu börjat syna en smula i Såväl i Nya som i Gamla värl- sen i Montreux sommaren 1923, början vänja barn vid stark föda te.
Innan året gått fick hon tolv sömmarna även i hemmen.
Inte den ha dessa börjat slå rötter.
Re- från vars program hämtats pro- ” det har jag gjort med alla mi- stycken på en gång; d i var små så få föräldrar börja få upp ögo- formskolor ha uppstått i Ameri- fessor Ferrières föredrag över äm- na tio ”, slutade gumman.
, som kattungar och dog allihop, nen för att det e j i främsta rum- ka, i England, i Tyskland, i net ” Självverksamhetens skola På min fråga var hon hade sina men hon skulle i alla fall ha sitt met är arbete i och för sig sjäIvt, Schweiz m. fl.
länder.
Professor och tjänandets anda ”, professor tio, blev svaret: ” Jo se, di sju tog antal, som det var oppskrevet från som blir deras barn en för hård Ferrière vid Rousseauinstitutet i Dalcrozes ” Den rytmiska gymna- vår Herre mens di va små och begynnelsen. ” press, utan Iångt mer det sätt och Genève har i sin bok ” Transfor- stiken ” och professor P. Petersens Hulda ” Men den historien tror ni väl barnens mor — ä ’ fasligt de former, under vilka arbetet mons I ’ Ecole ” givit ett konkret ut- ” Modern skollagstiftning i Tysk- skral, men slitet på fabriken, och ändå inte? ” bedrives.
Det finns föräldrar som tryck för vad ” De nya skolorna ” land och de nya skolorna i Ham- så alla di barna tar ju på krafter- ’ ’ Tror? ” — Den gamla såg före- inse, att detta till icke ringa del arbeta på.
Det internationella burg ”.
Bland det övriga innehål- na. ” brående på mig: ” Visst tror jag är förorsakat av att de som under- förbundet benämnt ” The New Iet märkes särskilt en belysande Oaktat den starka födan strök den jag är väl en kristen män- visa och fostra ha alltför liten in- Education Fellowship ” söker sig skildring av den inom pedago- den lille snart med, &amp; den gamla niska, vet jag. ” blick uti såväl den allmänna psy- väg till föräldrar och skolor ge- giska kretsar allt som oftast Abe- hade en tids uppehåll från späd- Stackars Hulda fick sitt barn, kologien som barnets speciella.
nom sina tidskrifter ’ The New ropade Dalton-metoden.
Häftet, barnsvård men en dag anförtrod- som var ytterligt klent och snart Och många Iärare känna detsam- Era ”, ” Pour l ’ Ere Nouvelle ” och som förutom en ganska mångsidig de hon att nu skulle Hulda få dog, följd av modern några måna- ma.
Vi säga ja och amen ofta nog, ” Das werdende Zeitalter ”.
text, bjuder på en litteraturför- en liten till.
Hon talade så lugnt der senare.
Fattigvården tog hand när vi lyssna till tidens nyare pe- F ö r visso finnes även i vårt teckning, upptager 23 sidor och som om det endast rört sig om om mormodern och barnen ut- dagogiska idéer, men även där vi land jordmån för de nya skolor- betingar det synnerligen moderata väder och vind.
ackorderades på landet.
ha helt och fullt bejakat riktighe- nas strävanden, kanske inte minst priset av 1 krona.
Min sinnesrörelse vid emotta- Fäderna?
ten av dessa, glida vi i många fall bland föräldrar.
På bokförlaget av nyheten var långt star- Ja, om dem fanns ingenting gandet Det är avsett, att ” Pedagogiska in i våra gamla vanor, när vi stå Natur och Kultur utkom nästför- skall utkomma i tre kare och min häpnad över att så- ” oppskrevet från begynnelsen ” framför våra klasser.
Häruti över- flutna november månad provnum- spörsmål ” nummer om året, och prenumera- dant var möjligt, då Hulda var och det som senare skrivits är icke ensstämma vi säkerligen med ett mer av en tidskrift ” Pedagogiska 3 kr., ställes till så klen och hade så svårt att för- effektivt nog.
stort antal lärare i andra länder Natur och Kultur.
Då och världsdelar.
På många håll, inte minst i de vara organ för de nya rörelserna tidskriften, beroende på ovan an- på länder som hemsökts av krig och på uppfostrans område, som nu givna program, måste anses fylla andra omstörtningar, hålla emel- arbeta sig fram på skilda håll i en förut icke fylld plats inom vår i lertid just nu nya rörelser på att utlandet, och som otvivelaktigt på tidskriftslitteratur, är det att hop- arbeta sig fram, rörelser som i ett speciellt undervisningens område ” “ att den, ostörd av ekonomiska och annat avseende måhända icke möta besläktade riktningar även äro så nya som de vid första te- i vårt land.
” Pedagogiska spörsmål ” kom- vid bIi till hjälp för dem, som kantskapen se ut, men som likväl —, —.
— — — - mig - spörsmål ”, utgiven av av Ester Edel- Bokförlaget Prenumerera annonsera svårigheter, måtte få gå till utöv- framställa uppfostringsproblemen i ny belysning.
Där finns något gemensamt för dem alla.
Det är kravet på att metoder vid upp- fostran och undervisning skola byggas på psykologisk forskning.
Coué är ett av namnen för dagen.
Månne ej flera fäder och mödrar liksom lärare och lärarinnor vid mer i första hand att samarbeta med ovan omnämnda organ för ” The New Education Fellowship ” och har erhållit översättningsrät- ten till i dessa tidskrifter förekom- mande artiklar; ” Pedagogiska spörsmål ” vill emellertid i så måt- to e j binda sig vid de principer, som utmärka nyssnämnda för- fostra, vare sig dessa verka i hem eller skola.
NU i dagarna utkommer febru- arinumret av Pedagogiska Spörs- mål.
Det erhålles genom bokhand- larna samt genom bokförlaget Na- tur och Kultur, Sveavägen 52, Stockholm.
H.
B.
/ ‘ JämtIands och Tidning det frisinnade Jämtlands enda frisinnade tidning.
Stor upplaga.
och format.
Prenumerationspris 10 för helar.
6 för kvartal.
Annonspris se annonstaxorna.
I
Hunden och den^ I puckelryggens butik.
ens ki 1 da.
ANMÄRKNINGAR översättning.
översättning.
.
- Varför, sade min vän Puckelryg- En gång for jag med ett snälltåg på en bana, som kallades Den enskilda.
gen, skulle jag beklaga mig över att Och vi färdades genom ett land, där min rygg inte är så rak som er?
Det betyder endast att jag i ett av- det fanns många gårdar.
Och tåget gick fram så fort.
som om själve Jehu seende är er underlägsen.
I andra fall är ni kanske mig underlägsen.
varit förare.
Det finns ingenting så växlande hos Där var en bondgård som låg nära spåret men något tillbaka, ungefär en människor som underlägsenheten.
Var åttondels engelsk mil.
I den gården och en är i sin personlighet underlägsen bodde en bonde.
Och den bonden hade alla andra han möter.
Varför skulle Spökjakten.
en hund.
Och när tåget närmade sig, jag fasta mig vid, om min ligger i min Aha - nickade seleniten rusade hunden från gården med stor fysiska kroppshydda?
Min v ä n f r å n månen tappade Domaren på sitt säte är kanske i hastighet.
Och jag förundrade mig telefonkatalogen, frälste sina t å r med en min av h a l f t förstånd.
- över att han kunde springa så hastigt mänsklig älskvärdhet underlägsen fån- Och vad för stjärnor innehåller och på samma gång skälla så ursinnigt.
gen han domer.
och stönade: Prästen i predikstolen är kanske i Men med sitt skall kunde han ändock - Det här konversationslexiko- d e n?
- Parallellen f å r inte fattas f ö r ej åstadkomma så mycket buller som intelligens och moraliskt mod under- net reder j a g m i g inte med.
När tåget, lika litet som han med sitt sprin- Iägsen syndaren i sin bänk.
bokstavligt.
Allmänheten består e t t namn h a r börjat så tar d e t Den fula flickan kan ha en rikare gande kunde få fatt det.
a l d r i g slut.
Men du bör k u n n a a v de mänskliga individer som Och vägen han följde under sitt lopp själ och en ljuvare kvinnlighet än den inte anses f ö r stjärnor.
vackra flickan.
uppge numret p å rak arm.
en stor kurva.
För han satte iväg Nå men sån flax, då behö- var Tom får lida smälek i skolan, där- - Ingalunda, vem Lir du mig förrän tåget nådde girden, springande för att han kan inte hoppa så högt, f ö r?
Aldrig h a r en telefonfröken v e r jag inte ringa på, då kan jag emot tåget åt öster, ty tåget gick åt väster.
Men som tåget körde vidare springa så fort eller spela fotboll Sa irriterats a v min ringning.
Vem studera den på dig!
bra, som Dick, men Dick är inte så styv Tonen röjde ingenting utom ren och ej stannade, Sa sprang hunden åt i aritmetik som Tom.
söker du f ö r resten?
söder, och när tåget gick förbi utan en - Allmänheten.
J a stirra inte och hel upptjickargliidje.
Varför skulle någon gnälla över vad tillstymmelse att stoppa, gjorde han en På mig blev a l d r i g någon sväng så försmädligt.
J a g f ö r s t å r nog furst åt sydost och så åt väster.
han inte är.
när det finns nog som a t t d e t är en u p p s a t t och mäktig klok, och för övrigt undanber j a g Och på västra sidan av gården föll han han är; eller varför skulle han klaga över vad han inte kan göra, istället för personlighet, men här i landet be- m i g.
.
.
Men begriper du då inte?
i ett dike, rullade omkring ett par varv att med glädje göra vad han kan?
höver inte en utlänning v a r a för- J a g h a r präntat i d i g a t t allmän- och kom upp och ruskade sig ett tag, Man kan betrakta livet från sina varpa han stod stilla en minut och svor synt, såpass m ä r k t e jag snart, och heten ä r en p u r fiktion liksom över taget samt lunkade sedan besked- bristers dal.
eller från sina förtjänsters höjd.
j a g ä m n a r göra u p p om e t t sam- Vintergatan.
Gå igenom hela det- ligt hem.
Gamla världens kast- och rangväsen mantriiffande.
Adressen kan du ta h u s (där inga s t j ä r n o r bor f ö r Och taget fortsatte.
skulle lära något åt oss demokratiens val åtminstone.
I n t e?
J a g tyckte all del), samtliga Iägenheter ända En manad därefter åkte jag med fria barn.
Dess graderingssystem var a t t d u nyligen i den där lilla vilde- ner till portvaktens, och vid alla samma tåg och såg samma hund ut- falskt, men det representerade en evig tidningen s k r ö t med en bra nog tamburdörrar ska du förgäves frå- föra samma konster som sist.
sanning: att under det vi ha dem som närgången bekantskap.
V a r det ga efter en ledamot a v allmänhe- Tre månader därefter färdades jag stå över oss.
ha vi även dem som stå ten.
Du kommer att bli bemött åter den vägen fram med samma tåg under oss.
Den engelske hovmästaren d i n vanliga bluff då?
Nej, inte d e t - s v a r a d e jag som om d u bjöd u t restlagret a v och såg samma tokiga hund samla er- i lordens hus skulle känna sig olycklig, farenhet som förut, utan att synas h i om han i sin närhet hade endast såda- tvekande men rättade m i g h a s t i g t kronprinsparets välkomstmärke.
na, för vilka han måste buga djupt och - Hu då!
Jag längtar h e m till lärt sig något.
- j a g b l u f f a r aldrig, och hör sen.
Och jag såg att han var lik somliga tilltala med mjuk stämma, men hans D e t v a r träffande som e t t pass- månen.
Men alldeles s t j ä r n k l a r människor, vilka om de än krossades i själ känner sig uppfriskad genom un- signalement allt vad jag skrev, är saken dock inte ä n.
Om den en mortel med stöt, så går deras galen- derlydande.
som han i sin tur kan få att lyda.
men j a g h a d e a v a r t i s t i s k a skäl personage vi d i s k u t e r a r inte f i n n s skap icke från dem.
Jag har inte Sa mycket pengar, som utelämnat e t t väsentligt drag.
All- till, h u r kommer d e t sig då, j a g T y alldeles som denna hund dag ef- den rike mannen i det stora huset där mänheten, s e r du, allmänheten ber, a t t den h a r en smak som m a n ter dag passade på detta tåg, steg upp borta, men jag har en liten syster som måste r ä t t a s i g efter, fordringar varje morgon och lyssnade efter det, älskar mig, utan någon anledning eller existerar inte!
jagade det genom garden, tumlande om Seleniten f l a t n a d e och förarga- som måste tillfredsställas, intres- i diket väster om gården, så finns det för vinnings skull, som lever endast för sen som måste tillgodoses och - människor som ständigt följa sina dår- mig och skulle dö för mig, Om den rike des: visste om henne skulle han av- - J a s å d e t är s a m m a historia d e t v a r d ä r f ö r j a g fick idén a t t skaper och ingenting lära sig av alla mannen undas mig.
A t t telefonera - en röst som m a n bör sina kullerbyttor.
som med gubben i månen.
Fast min rygg är krokig, har jag Och vad skulle hunden ha tagit sig många underbara och ovärderliga gå- uppmärksamt lyssna e f t e r?
d u orkar!
- Nu t r o r d u a t t du ställde mig, till med tåget, om han fatt tag i det?
vor.
Jag är, till exempel, nöjd.
Jag S ä g hellre Karlavagnen eller känner hoptals med folk, som öser ut Orion.
Dessa f i g u r e r är j u inte eller hur?
J a g frister m i g bara vid Safed the Sage.
pengar med fulla händer för att vinna a n n a t ä n stenogram som m a n h a r rösten, d e a n d r a detaljerna du förnöjsamhet, och jag har den alldeles uppfunnit för a t t k u n n a svepa in nämnde faller u n d e r den rubriken.
gratis.
e t t flertal s t j ä r n i n d i v i d e r i en en- Vare d e t l å n g t i f r å n m i g a t t göra Jag är fri, d. v. s. jag är icke skyldig vi astro- n a r r a v en främling som låter för- d a krumelur.
Allm en människa något, jag är inte tvungen - Tror?
De?
Nu t r ö t t n a r jag vara någon till lags, som jag inte bryr nomiskt olärda, menar jag, t a r for villa sig a v denna röst, den Inrar bilder vad som tvärtom är ab- de flesta som borde veta bättre, på dig.
Det är ju de som h a r ska- mir; om.
och ingen bestämmer vad jag skall göra.
Jag sköter min butik här, straktioner.
Vederbörande himla- men hör och minns a t t var g å n g pat kollektivspöket och sköter Jennie och jag, och det leva vi på.
k r o p p a r har ingen aning om d e t den d å n a r i d i n a öron så är en buktaleriet.
Alltså tillkommer det Tänk på de myriader själar, som hållas artificiella samband som pådyv- buktalare i farten.
Ser du så en- väl inte dem att avslöja mystifi- i tygeln av andra själar.
på ett eller an- nat sätt.
las d e m a v v å r jordiska imperti- kelt d e t förhåller s i g?
E t t gam- kationen.
Så har jag en samling, icke av äkta nens och skulle sannolikt bli stötta malt barnsligt marknadsgyckel Men det yttersta, det avgöran- porslin.
eller oljemålningar, eller juve- de, det psykologiska beviset för ler, utan av det bekvämaste slag.
Jag och ta avstånd f r å n v a r a n d r a ifall bara.
de finge n y s om det.
Allmänhe- - J a men journalisterna t r o r a t t innehavaren av denna beröm- tycker om att Iäsa, och böcker äro bil- ten, f ö r s t å r du, allmänheten är en på det, h a r du inte påstått det da r ö s t lir ett fantom ligger i det liga och bibliotek fria.
Jag tycker om sådan konstellation.
självt välkonstaterade faktum a t t all musik och har råd betala en konsertbil- hätskhet och smädelse som öses jett.
Jag tycker om solsken, och det in genom mitt fönster.
Jag över allmänheten väcker skade- strömmar tycker om en pipa på aftonen och ett glatt instämmande hos de enheter trevligt samspråk med mina vänner.
av vilka den fingeras vara sam- En man.
som har förvärvat, kuvat mansatt.
Har du hört någon skri- och odlat sina böjelser tillräckligt för att hålla honom intresserad i livet och k a när man t r a m p a r d e n pi!
t å r n a?
lycklig dagar och nätter är den verk- - Nej, d e t är s a n t; n u behöver lige miljonaren.
jag inte veta mer.
Har ni några Det är inte precis så illa att vara en fler konstellationer, eller spöken, puckelrygg eller hur?
Jag kunde ha varit en dumbom.
som d u vigt övergick till a t t kalla dem?
Frank Crane.
- Vän f r å n månen, vi bor i ett g a m m a l t välförsett spökslott, och vi trivs med det.
AV •K•J• — — — - - ... Centralstyrelsen i Fri- sinnade kvinnors riks- förbund sammanträdde på söndagen till extra centralstyrelsemöte i Stockholm å Publi- cistklubbens synnerligen trevliga loka- ler.
Mötet hade samlat icke mindre än ett 60-tal deltagare från olika delar av landet.
En mängd intresserade med- lemmar från Stockholmsföreningen ha- de även infunnit sig för att åhöra och deltaga i diskussionerna.
Kl. 10 f.
m. öppnades mötet av riks- förbundets ordförande, fröken Kerstin Hesselgren, som hälsade välkommen och uttalade sin glädje över att så många kunnat hörsamma inbjudningen till cen- tralstyrelsemötet.
Diskussionen om riksförbundets ut- veckling och uppgifter inleddes av frö- ken Elisabeth Tamm och gav under sin gång överblick av organisationens ställ- ning för iieonblicket och framtida upp- gifter.
Efter en gemensam lunch diskutera- des de för året av olika länsförbund planerade samhällskurserna, med in- Iedningsanförande av fröken Ebba Hol- gersson.
Blekinge.
Vid protokollet alternerade under mö- aftonen ägde det stora offentliga rum å Musikaliska akademien.
en skildring Iämnas å tidningens sida.
På måndagen inleddes diskussionen om det kommande riksdagsmannavalet av d:r Ada Nilsson.
Dagens förhandlingar, som ytterliga- re upptog en stor del föreningsärenden.
avslöts med gemensam middag.
Hälsningstelegram hade mötet gläd- jen mottaga från Kristianstad, Umeå, Norrköping, Hjo och Ystad.
Från Hälsingborg kom följande med särskilt rörelse mottagna telegram: » Framtidens kvinnor skola tacka Er för banbrytande arbete i framåtskridan- dets tjänst.
Leve Föreningen Frisinna- de kvinnor!
Kristina Borg.
Hanna Christer- Nilsson. » Pi mötet varav första
i England ä r inte ens en kom- Rätt och billigt.
Statens inkornster au Ett nytt Årsta.
Regeringsskiftet i promiss möjlig.
Den, som a l d r i g Ett kvinnornas eget sprit förbrukniugen.
så litet k ä n n e r det engelska sam- På den korta tid, som stått oss till England.
hällets struktur, vet a t t det måste Till Sveriges kvinnor har utsänts Rusdrycksmedelsfondens &amp; ?If- möta oöverstigliga svårigheter a t t upprop.
undertecknat av Fredrika Bre- buds efter statsverkspropositio- hus.
(Forts. från sid.
2.)
ett i Den första arbetarregeringens d ä r inympa det tvång, som socia- tillkomst i England har icke lyc- lismen innebär.
Kännedomen om k a t s väcka den uppmärksamma vilken hårdbruten mark, det en- världens intresse för en socialis- gelska samhället är i det avseen- tisk politik i det mäktiga ö - r i k e t.
det gör följaktligen, att man icke Var och en vet nämligen, att en väntar sig någon socialism i Eng- sådan ä r omöjlig.
En stor majo- land av den nya socialistiska re- ritet i parlamentet reser sig i vii- geringen.
g e n f ö r en sådan, och ’ e t t minst l i - Med helt andra förväntningar ka kompakt motstånd är tillfin- mottages ministären Mac Donald nandes i det engelska samhället när det gäller utrikespolitiken.
självt.
Få statsbyggnader i värl- Det är knappast för mycket sagt, d e n torde vara så oemottagliga om man påstår att man litet var- för marxismen som den engelska.
städes ute i världen med verklig Till och med den mycket radikale spänning motser den nu väntade socialisten H.
G. Wells skulle gär- nyorienteringen i engelsk utrikes- na, såsom han uttrycker det i sin politik.
Att den hittillsvarande bok om Ryssland, vilja klippa engelska urikespolitiken icke va- skägget p i Marx.
, rit t i l l någon större båtnad för Även om styrkeförhållandena i Europa är allom uppenbart.
Man parlamentet hade varit mera har saknat handlingskraften och g y n n s a m m a för Mac Donald skul- den klart inriktade viljan.
Poin- le e n socialdemokratisk politik i caré har praktiskt taget ensam r a - enlighet med den teoretiska rit den bestämmande.
Nu ha vi åskådningen varit högst osanno- emellertid, synes det, nått det be- Iik.
En dylik har förresten värl- tydelsefulla vägskälet.
Mac Do- den icke sett hittills.
De social- nald skall vika av från den hit- demokratiska regeringar, som un- tills följda stråten.
der de senaste åren sutt it vid Så som läget iii., måste även den makten i olika länder, ha icke va- m i n s t a lilla utsikt t ill en föränd- rit alltför mycket entusiasmerade ring t i l l det bättre hälsas med av att.
omsätta s i n a teorier i verk- glädje.
Säkerligen gör man dock ligheten.
Det har alltid f u n n i t s klokast uti a t t icke vänta sig allt- d får någon förevändning till hands.
för stora resultat.
Mac Don l Endast i Ryssland har det g å t t att brottas med stora svårigheter med glans.
Men a t t döma av ett av allehanda slag.
Att han har för några dagar sedan i Social- den rä tta viljan torde dock vara Demokraten publicerat uttalande höjt över allt tvivel.
en en- av e n på området så sakkunnig gelsk utrikespolitik i i i n u en gång, alla andra länders, så person som sovjets handelsdelegat liksom i Stockholm, hr Ossinskij, själv starkt förankred i de egna intres- en lärjunge av Lenin, är det sena a t t det icke, såsom många k n a p p a s t en socialistisk samhälls- s y n a s tro, kan bli f r å g a om över- ordning som genomförts.
Den är nationell utrikespolitik.
Därvid- lit borger- lag hjälper det icke a t t det är en ledes.
soci a listi is is k regering, som sitter ~- vid makten.
Den lär få lov a t t ta Det är vii ej fbi mycket begärt, att ungefär lika stor hänsyn som s i n a föregångare.
Viljan är dessvärre icke så fri alla gånger.
För hän- synen till det egna landet får nog Mac Donald ge avkall på hänsy- nen till tredje internationalen, trots att den till och med har mycket s t a r k a personliga ankar- fästen i h a n s kabinett.
Den punkt, varest man har an- ledning hoppas mest av den nye premiärministern är, naturligt nog förresten, d ä r han i s i n a utri- kespolitiska syften befinner sig bäst i samförstånd med engelsk tade an vänd ning.
nens a v l ä m n a d e har det varit oss omöjligt a t t utarbeta ett enligt vår I andra kammaren har hr Olsson i mening tillfredsställande Iöneför- Mora (f) m. fl.
väckt en motion avse- ende att förverkliga riksdagens nykter- lägre lönegraderna.
Vi hetsgruppers enhälliga beslut att icke, ar är ör sett oss nödsakade a t t blott motsätta sig de vidtaga begräns- inskränka vårt här framställda ningar i rusdrycksmedelsfondens upp- yrkande till de lönegrader vid ny- gifter utan ock att söka återföra denna reglerade *) verk, där manlig och fond till den ställning och funktion, kvinnlig befattningshavare enligt statsmakterna vid dess inrattande åsyf- tade att giva densamma.
De föreslå kommittébetänkandet i lönehänse- sålunda följande förändrade bestämmel- ende äro likställda, dock med till- ser för rusdrycksmedelsfonden: Av lägg av elfte — fjortonde lönegra- statsverkets inkomster av brännvinstill- Då nämligen för närvarande- verkninsskatt, maltskatt, rusdrycks- försäljningsmedel och omsättnings- och förening inom lönegrader utskänknigsskatt skall avsättas till u. p. a.
' särskild fond vad som for varje stats- Konstituerande möte med föreningen en ordinarie kommer att avhållas i Stockholm före öppen för kvinnor, skulle givetvis regleringsår överskjuter 84 miljoner kr.
den I j april 1924.
Kallelse till detta även inge befattningar inom dessa lö- Enda sättet att få frågan på rätt bog utfärdas genom tillkännagivande i två negrader kunna med tillämpning är nämligen att låta samtliga utgående dagliga tidningar senast en vecka före av lika-lönsprincipen öppnas för rusdrycksskatter inordnas under fon- dens bestämmelser.
mötet.
Man får börja om från början, men kvinnor, utan att detta skulle vål- Svenska kvinnor!
Vi vända oss här- la någon merkostnad för staten.
då vid en maximigräns, ungefär dub- med till var och en av Eder, till hem- Ikraftträdandet bör givetvis ock- belt så högt belägen som den.
vilken mens kvinnor icke mindre än till yrkes- kvinnorna, med uppmaning att genom s å gälla alla med de ovan nämnda infördes vid fondens tillkomst.
Mo- andelsteckning eller gåvor, genom per- befattningarna jämförbara tjän- talanden tionärerna om göra vilka i detta utgifter sammanhang som till fon- ut- somliga insatser av intresse och arbete ster vid oreglerade verk.
dens egentliga ändamål böra därifrån hjälpa till att skapa ett nytt Årsta i ett Då vi nu inskränka oss till d e t t a bestridas, sålunda i främsta rummet an- de sv enska kvinnornas eget hus.
yrkande, vilja vi samtidigt uttala slagen till upplysningsverksamhet i nyk- vår bestämda förhoppning, att terhetsfrågan, till nykterhetsnämnder- frågan om kvinnornas Iönestill- na, till bekämpande av olaga rusdrycks- trafik, event.
lån för bostadsändamål.
ning även beträffande övriga I första kammaren föreslår hr Ljung- tjänster snarast måtte kunna brin- gren (f), att om riksdagen givit bifall Detta kan sägas vara gas till en för kvinnorna t i l l f r e d s till hr Olssons i Mora motion, samti- digt måtte beslutas, att en successiv fallet fallet med Nationernas förbund ställa an d e lösning.
nedskrivning under exempelvis fem år och dess raskare utveckling.
Bå- ----- a) Uttrycket » nyreglerade verb använ- skall ske av det belopp, som.enligt mo- de högern och liberalerna, särskilt des har för att beteckna sådana verk i vil- tionen skulle få ingå i den ordinarie de senare, ha visat ett levande in- ka avlöningen ar bestämd enligt sådana budgeten, så att den övre gränsen av tresse för folkförbundet och det- grunder, som faställts i avlöningsregle- det sålunda nedskrivna beloppet blir samma Är naturligtvis fallet med postverket, högst 41,800.000 kr., d. v. s. samma arbetarpartiet Mac Don ld torde par, och statens vattenfallsverk eller av- belopp som av 1 9 1 3 års riksdag fast- emellertid hand- löningsreglementet den 22 juni 1921 för be- ställdes.
merförbundet, Frisinnade Kvinnors Riksförbund.
samt ett stort antal andra föreningar och enskilda personer.
Uppropet med åtföljande listor för aktieteckning gäller förverkligandet av ett gammalt önskemål.
Planer att bygga detta de svenska kvinnornas hus ha ock- så länge varit å bane och hade redan 1 9 1 4 vid kvinnornas utställning » Årsta » i Malmö inom Fredrika-Bremer-förbun- det tagit så fast form, att förbundet till- satte en kommitté, den s. k. Årstakom- mittén, med uppdrag att föra fram frågan.
gande genom en sig planens ekonomisk förverkli- har därför de in sistnämnda står ö ' opinion.
telegrafverket, statens järnvä- härvidlag kunna fattningshavare vid statsdepartement och la mera fördomsfritt än en mini- vissa andra verk.
tillhörande den civila statsförvaltningen.
sterchef av annan politisk lägg- ----- ning.
Här kan han verkligen sä- Köp NABO till Eder nästa gas vara mannen, som Europa har tvätt.
anledning att vänta något av.
Han har också i flera uttalanden redan givit s i t t ord på, a t t han skall sätta in sin kraft för att in- gjuta l i r i Nationernas förbund.
Utom hans eget lands gränser kan man endast möta hans tydligen mycket energiska föresats i den riktningen med de livligaste för- hoppningar a t t han skall lyckas.
Gör han det, kommer den första socialdemokratiska regeringen i England, på e t t helt annat sätt a n fallet v a r i t med dess föregån- gare i andra länder, a t t inleda e n TI D EVA RVET I - - NABO, det självverkande tvättämnet med bensin.
MÖBLER i olika modeller och träslag.
Billiga priser.
ny epok.
Liber.
rande ord: idag!
- e t t ord, kompassnål g j o r t ett bestämt ut- der.
Hur många generationer soni i sitt allvar blott kan träffa slag.
Ja, vi kunna t. o. ni.
se det skall den gå f r a m över, innan H O N O R I N E HERMELIN.
en och en människa.
när det gäller grannarna.
Vi peka dagspolitiken mognat till a t t stäl- Men vilken a n n a n klang har på Englands nye premiärminister la sig däremot!
Icke i en, u t a n säkert i h u n d r a det ej fått ordet dagspolitik.
ii och säga: ä r han mannen, skall klang av tillfällighet, ansvarslös- han mäkta?
Och skall nog m å n g a praktiska dagsfrågor möter oss het, “ det frågas vad som ä r rik- iiiiiiiniskor känna igen hans ord, problemet om a t t förmänskliga å a t t det ä r detta de mena och det samhälle, som aldrig v a r i t Den andra makten ä r nyskapel- tigt, det svaras vad som i i i möj- “ Historia göra de ” lär Olof Europas politik en mänskligt, men som rusdryckerna och Rudbeck ha sagt om storhetsti- sen, som från en p u n k t gör hi- ligt ”.
Hur djupt ä r icke g j o r t än omänskligare, och som Mot detta ville storia, och soni kanske alltid, om var redan pi!
hans egen tid - fal- dens svenskar.
egen dags frågor, - maskinerna till sist tryckt sin jag sätta ett ord, som samtalsvis vi alltid k u n d e följa den intill let från Platons ursprungsord om vår egen historia, - kalla vi po- stämpel på i stället för a t t tjäna.
engång under krigsåren föll från källan, springer upp hos en män- vad han kallade politik: störst och litik och handskas med därefter Nu gäller frågan, om vi mena, Harald Hjärnes läppar: “ Världs- niska.
Men då ordet, upptäckten skönast av all vishet är den, som kriget, det är ju en episod! ” från den människan blir igenkänt sysslar med a t t ordna stater och - - gitta ej eller skämmas för a t t att en samarbetning, samman- Oupplösligt sammanflätade och av de många, som d e t de frågat hem och som heter besinningsfull- röra dem med ett f i n g e r och så gjutning av vad män och kvinnor lämna vi dem i " dagspolitikens " ha a t t ge vore nyttig, alltså oum- evigt kämpande gå genom allt efter, arbetat för, då kan det bli het och rättrådighet.
våld.
H a vi sämre och oviktigare bärlig för samhällslivet - om vi vad historia heter två makter.
en makt.
t,.
o. m. stark nog a t t Det är underligt.
På histo frågor än gångna tider, andra mena det och vilja taga konse- Den ena ä r den “ mäktiga ström, vända historiens djupa huvud- avstånd kunna vi se, hur m som hänger på dagspol länder?
Tätt framför oss ligger kvenserna.
som välver våra öden ”, med mas- ström.
Och nu frågas oss frågan om hela vår ungdoms un- Är detta dagspolitik?
J a om punkter.
Vi kunna hisna infö s a n s och traditionens tyngd och oemotståndlighet, där världskri- vi lyssna till hur d e t ordet egent- varet i det " om " eller " om icke ”, d e r v i s n i n g.
Det ä r min överty- kriget en episod, eller v a d har det haft a t t säga oss, vi överlevande?
get blir en krusning på y t a n där- ligen ä r funtat.
Politik ordet som vi se skrivet över en e n s a m gelse, a t t dit historiens ström dri- för, att förändringar i dess kurs ä r s k a p a t av grekerna till a t t be- människa eller några människor i vit den saken, hotar den - i stort Vad h a vi att i dagspolitik, d. v. s. betyder förändring i uppfattning, tyda: a t t handla för det hela i och en viss situation, vi tjusas på ett sett - a t t skada vår ungdom till i ofrånkomlig handling svara på i kultur, ger s i g tillkänna efter genom alla medborgare.
T i l l d e t t a obeskrivligt sätt, om vi någon kropp och själ lika obönhörligt det f r u k t m s v ä r d a " idag ", som mått av århundraden, ja årtusen- ä r l a g t e t t av tillvarons o f t a gång kunna peka på d a t u m eller som de första årtiondenas indu- värIdspolitiken vänder mot oss?
, upprepade och mest uppford- klockslag, då historiens darrande, strialism i industrialismens län- E t t är vinst.
Dagspolitik ska- den.
Historia och dagspolitik.
e — l — — I
T I D E V A R V E T 6 HEMMET.
~ - rum, det var gästrummet.
Han satt i en djup fönstersmyg och såg ned # strömmen, han betraktade törnrosorna och påskliljorna.
» Jag känner inte igen de andra », ropade han, » och jag skall paddla i vattnet så snart som vädret är varmt och mams Iåter mig få det. » Han klättrade omkring på bokhyllorna, såg på tavlorna, öppnade och stängde Iådorna, som rymde Baltrams papper.
» Ni skall bo här », sade han och pekade på det rum Baltram gjort i ordning å t sig, » och mams och jag skola ho där- » Jag har bott här i tjugoett år », sva- nere. » Och slutligen, som en sista god- rade han.
» Det var vart första hem. » bit, fick han komma in i laboratoriet, Mrs Ince stod tyst.
men det var in- som en gång varit en utbyggnad, men genting mer att säga.
nu stod fullt färdigt och möblerat.
Kit Så lämnade de honom.
Och nu kän- var idel ögon och frågor.
de han för första gången helt och fullt, att hans tid var ute och att hans Iiv » Vad skall det här vara till och det » Har ni hittat någon annan bostad?))
frågade värden.
» Nej, jag har inte gjort några planer.
Jag kanske flyttar till en stad, eller jag kanske far ut p i resor », sade Rart- ram.
» Man blir möglig här », sade värden.
» Jag känner det själv ibland.
Kit och damen i grått kommo till- baka.
» Ni älskar det här huset », sade hon lugnt, » ni har gjort det mycket vac- kert. » Av Albert Kinros.
Från engelskan av Ellen Rydelius.
För tusende gången, medan han gick över gräsplanen framför sitt hus, såg han ömt upp och lät blicken vila på huset.
Det fanns där alltid, alltid vac- kert, alltid ett poem i tegel och sten och egendomliga, suggererande kontu- rer.
Det var som ett levande väsen för honom numera efter alla dessa år, och i april måste han lämna det.
Värden behövde det för något eget kyligt än- damål.
Bartram hade bjudit honom pengar, han hade med en viss bestämd- het låtit honom förstå, a t t han var för- tjust i huset.
Värden förstod det icke.
Han hade andra planer.
Den andres tid var slut.
Värden hade icke behov av pengar, varför då förnya kontrak- tet?
I tjugoett år hade Rartram hott på Dowson ' s - Ca hette villan - och det var det första hem han någonsin haft.
I dag stannade han och mindes, hur.
» Ni kan inte bo här », sade han slut- ligen.
» Det är bättre ä n vi v a n t vana vid.
Jag har aldrig haft något som riktigt tillhört mig. » Och då han tyst vänta- de, förklarade hon: » Vi hyrde möble- rade villor eller möblerade rum. » D e gingo genom hallen tillsammans.
Det bästa rummet hade franska fön- ster, som vette mot en ovårdad träd- gård.
Uppkrupen i buren kring körs- bärsträdet satt unge herr Kit.
De upptäckte honom båda.
» Han tycks ha mycket a t t göran, sa- de Bartram.
Hon blickade tankfullt u t i trädgår- den.
0 c h så hände det besynnerliga.
Rartram gick e t t steg närmare henne.
i dessa fem år och funnit henne om och om igen i allt han rörde vid.
Bland påskliljorna, som hon hade planterat vid strömmen utanför, i rosorna, som klättrade uppför valvet framför bron, i de gula jasminerna, som blommade på vintern.
Hans egen älsklingsplats var en trappa upp.
H a n hade gjort bokhyl- lorna och betsat dem och byggt in dem.
Hennes katt satt uppe hos honom på kvällen, de två gamla tjänarna pratade i köket, annars var huset tyst.
I nästa månad skulle de allesammans köras ut och måste börja ett nytt liv någon an- ha er tycktes — er icke och h gossen) ' ^ a någon sade » Jag han.
vill Han nanstans.
på Dowson ' s var slut.
» Det är bäst här? » frågade han.
hand med i detta.
Det kom oväntat, » Det är medicin, jag arbetar här », upproriskt, det var ett utbrott av kraf- Då han kom fram till huset, fann att komma över det fort)), tänkte han.
han värden tillsammans med en dam » Jag skall flytta möblerna och så kan svarade Rartram.
» Jag är en slags dok- ter, som lågo djupt inom honom.
Han tor, men jag botar växter och träd i tog ett steg närmare.
i grått.
Hans första intryck av henne hon komma när hon vill. » var: E n smärt kvinna i duvgrått med Han skrev till henne på kvällen och stället för människor.))
Så beskrev han » Jag vill ha er, er och gossen », upp- fin hy och stillsamma grå ögon, näsan morgonen därpå fann han henne och det forskningsarbete, som hade givit ho- repade han och såg tårar tränga fram och munnen voro fint skurna, händerna unge Kit promenerande på ängarna.
nom karriär och ryktbarhet, som hade ur hennes grå ögon.
och vita.
Mellan paret stod en Det var dilammens tid och Kit var skapat detta hem.
Hon svarade icke, utan stod endast liten pojke inkrupen.
Han såg blyg djupt intresserad.
Kit hade slutligen sett alltsammans stilla.
Hon ryggade icke tillbaka för de hade funnit huset.
Det hade varit och fågellik ut.
» Jag var just på väg till Elmsford och han var belåten.
honom, hon grät tyst.
veckor av tråkigt letande.
Husagenter » Min svärdotter, mrs Ince », började för att tala med flyttkarlarna », bör- Han visste vad hon måste kanna, om » Nå, måste jag gifta mig med hade ljugit för dem, annonser hade vil- värden » detta är mr Bartram. » jade han.
mams? » frågade Bartram, då de tryck- han fick döma efter sina egna känslor.
selett dem, de hade åkt hit och dit och ade sig och väntade.
D e hade skakat upp honom och vänt » Jag visste inte alls hur det var », te varandras händer.
alltid funnit nigonting omöjligt.
» Jag ville att mrs Ince skulle se på svarade hon, » och när mr Ince erbjöd » jag skall fråga henne », sade Kit upp och ned på hans gamla jag.
H a n hade sett huset, som var hopbyggt med en gästgivargård och var en skottavla huset, hon och unge Kit här ha kom- mig huset.
tog jag naturligtvis emot och travade iväg.
» Jag skall komma tycktes ha blivit många år yngre.
Han mit för att bo på Dowson ' s.
Jag börjar det. » väntade, betraktade henne och vakade tillbaka med svaret.))
för alla siindagsiirare och fridstörare.
bli gammal och vill ha dem i närheten.
Bantram tänkte icke på modern, men över henne i en ny stämning av lycka, De skildes i t.
Och h u r det var, så Det fanns hus på dålig mark eller hus, Jag har givit dem huset.
Ni har fun- bygda i ett kärr.
Det fanns splitternya nit det trevligt och hemlikt, det är en gick han inte till Elmsford den mor- på gossen.
De hade aldrig haft någon, tills Kit kom inrusande och ropade utan hus, som redan nu voro färdiga att falla bra väg nu och vatten tack vare er gonen, utan satt på en stätta och be- det hade aldrig fötts något barn i hu- förberedelser: » Jag frågade mams och hon sade set.
i stället ...
Alltsammans föreföll i spillror och trista gamla hus, som in- mr Rartram.
Jag avstår från sista traktade huset.
Han kunde se det invändigt och ut- en smula livlöst, d i han kom tillbaka.
nej! » kvartalshyran, ni är min gäst till dess, vändigt och det rymde hans ungdom » Kanske hon har ändrat sig », sade Följande vecka fick han ett brev från det är inte mer än rättvist.))
Han var en tjock, rödbrusig man, och hans medelålders alla kraftiga år.
mrs Ince.
Hon hade hittat e t t hus mrs Ince.
Hon torkade sina ögon och älskat sig i det genast, och ingen utom hur idealiskt föraktat det.
Dowson ' s Han var.
lät och Bartram hade aldrig känt honom Han skulle bli en gubbe, då han läm- och hennes svärfar hade varit medgör- kysste den lille, innan de gingo sin väg.
de Agenten visste hade De hade nade det, tänkte han.
Det kanske skulle lig.
Det låg inte allt för långt bort.
0 c h medan de vandrade tillbaka till- Det hette The Gables, kanske Bartram sammans, förbi Dawson ' s, förbi huset, dem får det med en axelryckning.
Vär- som mänsklig varelse förut.
ga sa.
haft affärer tillsammans.
Dag efter dag uppsköt han det där kände till det?
I så fall skulle han sä- som låg vid strömmen, sade hon: den hade varit tvivelaktig, det var gam- » Om mrs Ince vill komma med mig, » Ni ger mig ett hem, jag ger e r e t t malt, ensligt och avlägset från allting skall jag visa henne omkring » sade besöket i Elmsford och åter mötte han ga, om hon varit för snål.
Det var som folk ville ha, ingen gas, På ingen vintern väg Bartram, » och så ha vi unge Kit. » mrs Ince och unge Kit.
Om och om inte alls något dåligt hus, men det hade barn, något, som ingendera av oss haft. » Då tog han hennes arm.
Det var stått tomt och varit försummat, fukten och vatten från en brunn.
kunde de bli insnöade och på sommaren Han log mot den lille pojken, som för- igen.
- Jag vet inte, hur jag skall göra och kylan hade tagit överhand.
ägarna första gången han vidrörde henne.
uppbrända.
Han hade skrattat åt dem om undrad tittade upp.
Bartram tyckte barn.
Den lille pojken såg det och med möbler)), sade hon den tredje gin- voro villiga att sälja det.
Han kunde ' små Bartram bugade De vändig gjorde en kuslig till mods.
Dow- a herr gen.
» Era äro så utmärkta, så absolut träffa agenten dir.
Hon skulle i så fall de enda möjliga. » bli mycket nöjd.
» Ja, det tog oss åratal », svarade han E n viss nyfikenhet grep honom, då » Här är ingenting att dölja », sade han läste brevet.
Kanske han skulle Vag hade anlagts, vatten hade in- han, » kanske ni kan klara det ensam.))
Iångsamt.
» Om det fanns något annat h u s.
.
. » ta en avsickare över dit, kanske det i » Jag tror vi kunna det », sade mrs letts, varmt och kallt vatten.
De hade alla fall kunde duga å t honom?
D e t t a icke brytt sig om gas.
d å de föredrogo Ince.
Det var första gången hon ta- och så tystnade hon.
» Varför inte skaffa ett annat hus lilla budskap hade ökat hans onda anin- lampor.
Varje nyförvärv hade utmärkt lade.
Han stannade kvar med värden, och lämna detta å t mig, jag vill köpa gar, Iian hade ingen rätt a t t köra u t ett trappsteg i hans bana, och som mr Ince.
henne, att leka med hennes känslor.
.
» Hon är änka », sade mr Ince, » efter det, det är ert nu. » hustrun icke hade något barn att älska, » Jag känner, att jag borde ge er Han kände mycket väl till huset, H u n t s äIskade hon hemmet.
Deras första in- min äIdste son.
Måste göra något för hade bott där.
Han hade icke tyckt om köp, maskingjorda saker eller drägliga henne.
Han gjorde inte något vidare.))
det. » Hunts, han hade gjort vad han kunnat ' M r Ince tände sin pipa.
» Ni tillåter Hon hade icke talat impulsivt - det för att undvika dem.
Huset var, så vitt ' imitationer, hade givit plats för äkta var en tanke.
som hade mognat.
Hon saker.
Rum efter rum hade de gått väl? » frågade han.
» Jag röker överallt ».
sade Bartram förstod hela den komplicerade situatio- han kunde minnas, något likt dem, uppåt, möbeI efter möbel.
Själva hu- och på ett inskränkt sätt be- set var förtjusande både utvändigt och jag kunde inte ha fått någon bättre. » nen.
I olikhet med sin svärfar, förstod praktiskt kvämt.
Allting snyggt och rent, men » Ni har varit en utmärkt hyresgäst hon.
invändigt.
D å hon dog, var det möb- det saknade detta obeskrivliga - var » Naturligtvis har jag ingen verklig lerat som de hade planerat, som hon Bartram sade något.
Det var kanske det behag, var ilet charm?
- som skul- rättighet », började han.
hade drömt.
Han hade bott ensam här litet oredigt.
» Ni har alla rättigheter », svarade Ie ha tilltaIat honom.
Han kom ihåg, hur de hade byggt en stor bur kring e t t ' hon.
Hon hade sagt sitt ord.
p a s icke på e n dag.
Därbakom o p i n i o n e n.
Man undrar om d e n Det var en plan.
som starkt tilltala- körsbärsträd för att hålla fåglarna b o r - ligga alltid långa och genomträn- ä r vävd blott av töcken, om den de honom.
Hon kunde få vilket hus ta.
man klev upp för en stege, öppnade: gande processer: personlighetens den store eller o m d ä r - som helst inom rimliga gränser.
Han en dörr och stod invändigt.
Det v a r mognad - eller icke mognad, d e n i i n n e bor en, detta hänger skrev till henne för andra gången och mycket behändigt påhittat, men det f ö r - störde trädgården.
Han kände ingen allt.
F i n n s en själ, d. v. formulerade sitt anbud på papperet.
allmänna opinionens mognad Nästa sammanträffande var med Kit Iust att ho där efter dem, men ä n d å, s. själar, med själens första och eller förfalskning.
Ä r d e t så, a t t i historiens s p r i n - sista egenskap a t t reagera blott ensam.
Kit.
fri och obevakad, och I y c k - Iönade j u att titta på det.
Han gick dit på eftermiddagen och g a n d e p u n k t e r så g o t t som alltid inför det äkta -- därpå h ä n g e r ligt borta från all uppsikt.
» Vad skall jag göra? » frågade Rart- fann mrs Ince i det tomma huset i färd står en människa, då ä r det n o g det.
Skall den allmänna opinio- också så.
a t t den människan än i nen bland nio falska toner urskil- ram och talade mer till sig själv än med att besluta sis.
Dörren stod öp- (pen.
Hon hade fått nycklarna.
Kit dag liksom Cincinnatus tages ja den enda ä k t a, skall den då till barnet.
» Gifta er med mams », svarade Kit var på upptäcktsfärd i trädgården, sade från p l o g e n till s i n diktatur.
Jag också vara f r a m m e, vara redo, m e n a r en m ä n n i s k a, s o m kan s i t t därför att den lagt ett a r b e t e bak- behändigt.
Han fann det mycket en- hon som svar på hans fråga.
och de hade dolt sin iver.
D e voro de naiva unga och paren nygifta i skämttidningarna.
då och mycket iika kom Rartram käckt höll fram upp dörren åt dem.
— — är, arbete och gör det, och som där- om - när d e t heter: I d a g - nu kelt.
» Skulle du bli belåten då? » frågade ifrån har lärt hur m a n h a n d l a r eller aldrig.
Rartram leende.
för det hela - d.
v. s. h u r m a n » Jag vill se alltsammans igen, sedan lämnar alla a n d r a hänsyn än e n skall jag svara.))
saks egna.
Men vi, vi många, som s a n n o - l i k t a l d r i g k o m m a a t t inför histo- rien f ö r a dagspolitikens t a l a n - vad betyder då vi?
Vi äro - den allmänna opinionen.
Så s n a r t m a n på ken, allvar ser m ser a n plötsligt e f t e r t i d e hela r n a s hori- tec- s o n t e n s k y m m a s av d e n väldiga g e s t a l t, som heter d e n allmänna Han tog Kit hem med sig och till- sammans gingo de på upptäcktsfärd i huset.
D e sågo alla vinklar och vrår, skåpen, gömställena, de gamla ek- och » Vi ha blivit riktigt goda vänner ».
tillade han, » Kit och jag.
Han har kommit mig att känna mig så ensam i huset.
Sådana här ungdomar äro s i livliga.
Vi, eller rättare sagt jag undrar ibland om jag inte är alldeles slut. » Han talade med henne förtroligt och öppenhjärtigt, det tycktes som om h a n känt henne mycket länge.
Hon valnötsmöblerna, kistorna klädskåpen, stolpsängarna och porslinet.
Och sedan kom turen till de två gamla tjänarna i köket, som bida tycktes höra dit och falla Kit i smaken.
Han valde u t sitt återigen klädd i grått, rak och smärt, och hon såg längre u t än vanligt i det tomma husets nakna rum.
Han kände fuktigheten.
den unkna, instiingda luften.
var säljes a. av: Dagens Nyheters Stockholms-Tidningens filialkon- tor.
Hornsgatan 3 % Odengatan Tidningskontoret, 7.
GÖTEBORG: UPPSALA Allmänna: Tidningskontoret.
Nya ESKILSTUNA: Lars Andersson.
Rinmanstorg.
Bernh.
Hellström &amp; C:o, Nybro- Hjelte &amp; Johansson, Drottning- gatan.
Handl.
Höglund, Nybrogatan.
Alma Johansson.
Köpmangatan.
Ida Liljedahl, Köpmangatan.
Alfr.
Ström, Drottninggatan.
Rydberg &amp; Rosenkvist, ~ ~ ~ gatan.
STRÄNGNÄS: Storgärdets stavsson, Repemeiiisgatan Cigarraffär, O. 106.
Gu- Gustav Beckmans Tobakshandel, Hospitalsgatan.
Emy Falks Cigarraftär, Träd- gårdsgatan.
TORSHÄLLA: Anna Lindskog.
LUND: Rud.
Jepsons Tobakshandel, Klostergatan.
Grönegatan.
Bokstugan, ARBOGA: J. O. Lindströms Cigarr- och Tid- ningsaftär.
Dessutom i de flesta cigarraffärer samt kiosker genom och Pressbyrån å tågen.
i dess I
