# ID: svediakorp-per3215
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,643
# sentences: 701
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


som en av våra största gestalter ii- ' kaså hennes många vänner i li- hela världen.
Frida Stéenhoff har upp- täckt, att den svenske Nikodemus länge velat bekänna sig till henne, men först nu vågar det när hela världen är med.
Men Ellen Key!
Var icke ledsen att intet skulle åter- stå dig att erövra.
Varje ny män.
niska, som går sökande till dina verk och ser ditt eget livs problem i ljuset av dina tankar är en ny er- övring för dig att göra.
De problem d u kämpat med äro ständigt nya och levande.
Det blir alltid inspireran- Finns det- svenska de att möta din formulering och lös- snillen, som fått vän- ning av dem, ner i hemlandet för * att de blivit berömda i Vår ledande artikel talar för ett utlandet?
Vår själv- arbetarparti i egentlig mening.
.kritik är stor och för- * träfflig, men går den Indisk politik för Gandhis histo- e j möjligen för långt, ria fram till den senaste tiden.
Den om den säger att » me- redogör också något för nyutkom- delsvensken » saknar men Gandhilitteratur.
värme i bröstet, tills * han blir tänd från Att K.
J. tjusats av Häxmästaren större kulturland än Hjalmar Bergman framgår av hen- Sverge?
Man hör i- nes artikel om Chefen fru Ingeborg.
bland beskyllningen, Alla som det gått på samma vis med ' att han framför allt veta sig alltså i gott litterärt säll- känner likgiltighet in- skap.
för svenska andliga värden, om ej ett Resenär skriver om Julia Svede- kontinentalt batteri lius bok från Lappland och E. W. kallar fram en gnista om Vår Tid och Sigrid Undset.
i hans hjärta.
Jag - Ja, eftersom det är söndag skall jag berätta sagan om Ellen Key.
Den har du aldrig hört förr.
Det var e n gång en Ellen Key, som bodde i ett vitt hus vid en sjö, som hade ett så klart vatten, att man kun- Ellen Key och Nikodemus.
Av F R I D A S T E E N H O F F.
H U S m O d ern S a rb et e - JO.
där ligger också en båt.
- Och hon var mycket stor.
- Var hon sex år?
voro så tvärsäkra på Tårarnas dal avslutas i detta num- törs e j utan vidare underskriva en så hy.
mer.
persträng karaktäri- Vi ha mottagit följande skrivelse: stik Frågan om ut- Till Tidevarvets Redaktion.
.
länsk påverkan och Vid styrelsesammanträde för Ble- auktoritet över det kinge länsförbund den 23 dennes svenska känslolivet är beslutades föreslå Redaktionen att föga utredd och gan- - som ett led i Tidevarvets sprid- ska intressant.
Vid ett Key-jubileum ning - erbjuda Riksförbundets Ellen medlemmar, att de vid prenume- tvingar den sig fram.
Man vet så litet i andlig be- springa gatlopp för hånets, fördö- rantanskaffning äga rätt att räkna vart femte exemplar av tidningen märkelse- om nästans hjärta och mandets och den straffande nitäl- Särskilt vanskligt är skans käpprapp.
Kan det vara möj- som friexemplar.
Ett sådant med- njurar.
givande kunde möjligen erhållas ge- det att ransaka svenskens så väl ligt att samma människor, som liv- nom Iänsförbunden, och härv.
sty- vänskap som kärlek, då han ju hör ligt känt och demonstrerat sin anti- relse frågar om den för sin del av till de infödingar, som minst visa pati, nu genom utländskt herra a vä älde Redaktionen kan erhålla dylikt med- sina Ellen känslor.
Keys historia, När man blir dröjer man und- vid över svenska hjärtan, genom inter- givande.
rande vad man skall tro om den nationell suggestion, offentligen be- För Iänsstyrelsen så helt ändrade opinionen angåen- känna sin tro p i denna samma El- Ebba Holgersson.
de hennes förkunnelse.
Nu står hon len, hylla henne i tidningsartiklar förmodligen i v å r a annaler som den och sända henne, ungdomsförförer- Med anledning härav ber tidnin- enda stora personlighet, vilken un- skan och folkfördärverskan, lyck- gens ekonomidirektör att få svara der sin livstid gått från yttersta önskningstelegram på lyxblankett?
att alla Prenumerantanskaffare för misskännande till högsta erkän- Jag tror det knappast.
Jag före- Tidevarvet vare sig de tillhöra Riks- nande.
Hennes levnadsbana är där- ställer mig att vi få söka förklarin- förbundet eller icke få vart fem för även folkpsykologiskt givande gen över den vunna populariteten te exemplar fritt, om de så önska.
att studera.
hos den svenske Nikodemus.
Förr Rekvisition av Presentkort på Ti Man får hallucinationer av fasa- vågade han blott bekänna sin sym- devarvet för 1925 att användas som väckande art, när man erinrar sig pati i nattens tystnad och mörker, julklapp kan ske när som helst.
att denna vår » grand old lady », så då ingen observerade honom.
Nu Prenumerationspriset är detsamma avgjort etiskt betonad redan vid vågar han säga högt, vad han alltid som för 1924 eller Kronor 5: 50. sitt första framträdande, att något tänkt.
Fordom förvirrades han och misstag på person och syfte borde förlamades a v rädsla vid det myck- ---- varit uteslutet, under decennier fick na sorlet från herr och fru x, som * de se ända ner i botten och på botten en ångbåt som sjunkit.
Det var inte som i Pålsundet det.
att Ellen Key var en nedbrytande och öde- läggande ande.
(Niko- demus är också herr o c h fru Nikodemus!)
Han hade inga svar till hands för att taga hennes parti.
Han blygdes att säga, att han i själen tjusades av hennes nya syn på tingen, fast han egent- ligen inte kunde säga varför.
Det var en känslosak.
Han för- nam som l å d a n, att hennes röst var en röst för framsteg och utveckling, han skulle velat ropa: Lyssna till denna stämma, den har något nytt att sä- ga oss, som vi behöva höra!
Men som han ej var någon dialekti- ker eller stark i den teoretiska bevisförin- gen, förmådde han ej reda sig i diskussion om Ellens åsikter.
Så ' kom utlandets upp- skattande av Ellen Key och gav vår svenske Nikode- mus den självtillit, han saknat.
Nu är han stolt, att han hade rätt, att hans intuition visade framåt.
Nu trycker han ej längre i mörkret El- lens hand.
Sjuttiofemårsdagen är en glädje- dag.
att Jag tala avser öka glädjen Det ge- nom om att Nikodemus.
bör vara bra mycket angenämare för Ellen att veta att handtrycknin- garna nu ej komma från händer, som vänt kappan efter utländsk vind, utan vilkas värme är samma hjärtevärme som under den sven- ska motvindens tid, om också hän- derna den gången skakade av för- säkert.
Sensmoralen är dock och förblir, att främmande auktoritet är till väl- signelse, när den ger en inhemsk Nikodemus mod att vara sig själv.
För herrskapet X känner jag del- tagande.
Tiden har gått ifrån dem.
(Forts å sid.
6.)
- Ja, över på det och hon hade en stor hund, som var så s t o r som en björn.
och den har jag själv klappat.
Men den tyckte så mycket om ett litet rådjur, så den sörjde ihjäl sig när det lilla rådjuret dog.
Efter en tid fick hon en till lika stor men den har jag inte klappat.
En dag, vet du, på en sommar, var jag ute på ett berg med Ellen Key, som hette Omberg, och det växte så mycket smultron, så det var alldeles rött.
Och Ellen Key plockade och plockade och gav mig alle- samman.
Det var väl snällt?
- Fick inte den stora hunden några?
så ban fick inga.
Utan jag fick allihop, och hon sa: - Nej, han var död.
- At du barn.
för där du bor finns inga smultron.
Och så böjde hon sin rygg och plocka- d e igen.
Och den dagen, Vet du, var jag så sjuk, när jag kom till Ellen K e y, så att om det hade varit vanliga smultron, som jag ätit, så hade jag säkert dött.
På hela sommaren hade jag inte ätit ett enda bär förut.
Men jag tänkte, att så orättvist kan det väl inte vara att jag dör av de här smultronen, som Ellen K e y plockat åt mig med egen band.
Och så åt jag upp alli- hop.
och du ser ju att jag dog inte.
- Varför dog du inte?
- För att det var förtrollade smultron.
- Var det hela sagan?
Sagan var för kort för en söndagsmor- gon, så den måste ökas ut med Mimers källa och Alvastra ruin och grottorna i Omberg och Ellen Keys båt, inte var en motorbåt.
som Sedan på dagen återberättade den lille lyssnaren sagan för sin Teddybjörn, och då lät sagan så här: Det var en flicka som var mycket stor, hon var sju år.
Hon hade en björn så Stor som hela buset, björnen och hon gick ut i en skog.
Och det var alldeles rött med smultron, för flickan och At upp björnen alla fick själv.
inte ett enda, Och så blev det alldeles mörkt och de kunde inte hitta hem.
DA fick björnen se en låda, och det var en radiolåda.
Då skyndnde han dit och började höra på radion, som var i lådan Då sade flickan om en stund: Kan jag inte f å höra lite radio ock- - så?
om ron hon Men björnen sa att det kunde hon få plockade till honom.
kolossalt många smult- - Jag ser inte att plocka smultron i mörkret, sade flickan.
Men jag lovar att du skall få smultron i morgon, nalle björn.
- Tack, det var bra, då kan du få höra radio i morgon, sade björnen Och så består till icke ringa del i utväljandet av de bästa in- satt han hela natten och hörde radio och köpskällorna.
För livsmedel är valet lätt.
I vira 95 så Men glad.
hur det gick med flickan den nat- butiker gäller principen: högsta kvalité till lägsta pris.
ten, del förmälde inte historien.
Devinez.
KONSUMTIONSFÖRENINGEN STOCKHOLM M. O. var.
Ett arbetar- parti.
I N D I S K POLITIK.
- Jag skulle gått på fackförenings- möte, men jag var tvungen att kom- Den engelska liberalismens an- ma hit och höra om han dött i fän- hängare, som varit delade i två hu- gelset eller satt inne alltjämt, sade vudgrupper, en med Asquith, en med en arbeterska nyligen efter ett före- Lloyd George som ledare, träffades drag om Gandhi.
Jag har .undrat, ända sen jag läste en uppsats om vid höstens val av ett förkrossande Iionom i en tidning för länge sen.
nederlag.
Detta nederlag var så be- Detta var ett bevis bland många tydelsefullt, att det ansågs i Eng- på att Gandhi blivit en levande ge- land ha fullbordat den aktion som talt som trätt in i människornas nu i alla länder synes Vara pågåen- föreställningsvärld även här hos oss.
i vår litteratur infördes han först de att utrota mellanpartierna.
Även i England skulle de politiska parti- striderna enbart övergå i klasskamp.
Och nu ha i höst utkommit två böc- Men det är icke så alldeles säkert k e r där ny kunskap kan sökas om att utvecklingen kommer att ta den Indiens store folkledarr.
Den första lag å bär Wahlström titeln: Från A Widstrands det revolutionä- för- vägen.
Just i England reser sig nu p en radikal liberal flygel efter en nya- ra Indien och är författad av Axel genom översättningen av Rollands bok Mahatama re tids Det är skaplynne och samhällskrav.
de s.k. ungliberala, som efter Romain Gandhi.
De stridande parterna enades så vid konfrrensen om att göra allt för att undvika att såra varandras religiösa känslor.
Hinduerna lova- de att inte med våld försöka hindra muhammedanerna att slakta boskap (vilket i hinduernas ögon är en hä- delse).
Muhammedanerna lovade att undvika att utföra slakten på nå- got sätt utmanande.
Deras ledning lovade också allt för att inskränkta boskapsslakten.
Hela denna strid ä r om man så vill en jättestrid mel- Ian vegetarianer och köttätare.
När konferensen slutade, återstod rit valet och kvalet mellan meto- en sista kritisk vecka av Gandhis d ": bort ur engelska systemet!
och Den utsände en män och kvinnor i uppblossande fiendskapen, bottnan- dien att dagligen bedja för hans liv.
Då fastan skulle brytas den 8 ok- de i religiös ofördragsamhet, mellan tober klockan tolv på dagen, stodo Das fick sköta agitationen efter sina metoder och att dessa blivit gillade av nationalkongressens verkst.
ut- skott.
Vad delta innebär är svårt att säga, innan tillförlitliga kom- mentarer till det kortfattade tele- grammet hinna hit.
Men national- kongressen, som nu upptagit oh- struktionsmetoden (Das metod) lik- som den för fyra år sedan upptog Gandhis, representerar endast 5 mil- joner a v Indiens 300.
Det som mest upptagit Gandhi själv sedan han blev fri, har icke va- metoden: låt oss erövra Hans stora bekymmer har systemet!
varit den fastetid.
ning til uppma- hela In- Ideström, som i sin skönlit erär förfat are egenskap av sysslat åtskil- hiduer och muhanmmedaner.
der de senaste månaderna har Un- den tusentals Denna människor utanför huset, bok har gång på gång tagit sig uttryck i sam- där han bodde.
Muhammrdanernas med Orienten.
manstötningar och folkupplopp.
Att främste ledare, liksom ledarna för o-: det att valstriderna givit dödsstöten ligt sit värde därför att den grund och omgivning åt ger en bak- åt Gandhis de två huvudgrupperna inom landet lika hinduiska partier och Gandhis åt den gamla liberala partilednin- nu fått nytt liv.
De räkna på cirka 4 miljoner röster ute i landet.
Och - kort sagt - de vilja bli ett arbetarparti utan socialism, ett ar- n betarparti i ordets bästa och egent- liga bemärkelse, som i var och en ser arbetaren, vilken ställning eller yrke han eller hon än må ha.
Det skulle bli ett parti, som ville hygga å samhället på arbete, ej på Pengar, med alla d e konsekvenser, som där- gestalt, som den intresserade ovill- kunde i enighet arbeta på Indiens personliga vänner, samlades hos ho- korligen kräver.
Boken skildrar kort frigörelse lir för Gandhi en huvud- nom.
Först lästes av en gammal och översiktligt Indiens historia un- förutsättning för seger.
Men hans muhammedan en bön ur koranen.
Så bad Gandhi sin vän, den kristne der sista tiden att försona hade un- varit förgäves.
Som missionären Andrew, sjunga en de indiska fullt parti lägger han anklagelsepunkterna folkledarr, som politiker, som kär- psalm, och han sjöng: When I sur- det engelska styrelsesättet, främst lekens bekännare mot våldet, är han vey the woundrous cross.
Sedan skattesystemet.
Han uppehåller sig förtvivlad över sin maktlöshet.
Vad lästes några verser ur Upanishad nästan mera vid Gandhis förgånga- gör han?
Jo, den 18 september i och sjöngs en hinduisk hymn.
re och medhjälpare är vid Gandhi år offentliggjorde han följande m e d Gandhi riktade nu till båda par- tierna en passionerad bön om att vi- själv och skildrar frihetskampens d e l a d e: sa att de kunde leva samman i In- händelseförlopp fram till sommaren De senaste händelserna ha blivit out- dien i enighet, och ledarna avgåvo 1924.
Han går alltså två år längre härdliga för mig.
Min hjälplöshet är än- fram i tiden än den samling Gand- nu mera outhärdlig.
Min religion lär mig de löften han brgärde.
his Tal och skrifter.
som utkommit att närhelst man är mycket bedrövad över E n politiker skriver om denna något man icke kan ändra, måste man enastående tilldragelse: » Det är helt av Vi följa.
fråga oss helt naturligt, hur Bonniers förlag översatta av Al- fasta och bedja.
Jag har gjort så i sam- enkelt en underbar triumf för Ma- är det i vårt eget land?
Hur är på.
bert Lundman och med en inledning band n~~~ m i n mest älskade.
hatmans fredliga metoder att han den politiska ställningen hos oss?
av Anders Österling.
Dessa sluta Tydligen kan intet som jag kan säga el- fört - här nämner han namnen Också här har mellanpartiet, eller nämligen med den stora processen, ler skriva förena de två stridande grup- på de argaste fienderna - samman Jag ålägger mig därför en fasta mellanpartierna, som de efter som föregick Gandhis dom å r 1922. perna.
på 21 dagar, begynnande i dag och siutan- på konferensen.
Det moraliska Tidevarvet har redan förra viii- de den 8 oktober.
Jag förbehåller mig att tryck som Mahatams fasta utövade 27 majbeslutet kallas, gått tillbaka har varit en välsignelse för landet., i mycket hög grad, och efter valen tern i en artikelserie utförligt redo- dricka vatten med eller utan salt.
gjort för Gandhis Tal och skrifter.
Det är både en borgöring och en bön.
Tron på segern genom enighet för ä r deras ställning ytterligare för- Vår redogörelse var byggd på en an- För botgöringen behövde jag inte invigt frihetens sak har åter ökats.
Med värrad.
Men säkerligen finns ock- nan upplaga än den, som legat till allmänheten i saken.
Men jag offentliggör nytt mod upptar man den ärofulla så här jordmån ' för ett radikalt libe- grund för den på svenska utgivna fastan som en, efter vad jag ningsful bön til både jag hoppas verk- hinduer oc mu- striden för friheten ..
Ja, så kan politik te sig i det fjär- ralt parti, ett arbetareparti utan so- samlingen, men större delen av de hammedaner, som hittills arbetat samman, här upptagna funnos även i den.
att icke begå självmord.
ran landet Indien!
cialism i samma bemärkelse, som E n stor fördel med denna samling Jag anbefaller vördsamt ledarna av alla E. W. den riktning, vilken håller på att är att den går längre tillbaka i ti- grupper, engelsmännen inbegripna.
att göra tränga Sig fram i England.
Det pro- den och omfattar den sydafrikanska slut på denna träta, som är en vanhedar för gen, der för engelskt välde.
lidelseful t patri Utan att a allt- lägger han mot fram ansträngningar Gud och om Gud gram F. K.
R. gått in för går på det perioden och perioden 1914-1919 i mänskligheten.
Det blivit avsatt.
Låtom synes som oss återin- hela taget i sådan riktning, och Ti- Indien, medan den andra samlingen sätta honom i våra hjärtan.
I you^^ India förklarade h a n sa- devarvet har åtskilliga gånger tagit började med att Gandhi övetog tid ningen Young India 1919.
Men det upp den frågan.
Ett sådant parti hade kanske icke varit ur vägen att ken närmare Underrättelser om skulle med all sannolikhet kunna urvalet gjorts ur båda samlingarna.
upprepade våldsamma uppträden I varje fall saknas i den svenska hade uppskakat honom.
Någonting påräkna talrik anslutning av de po- samlingen det skönaste av allt näm- måste göras.
» Två nätter tillbragte, litiskt ointresserade, som nu inte se ligen Gandhis tal o c h artiklar till, jag i oro och plåga.
Sedan visste, någon möjlighet att göra någon in- parias.
Inte heller får man mycket jag botemedlet.
Jag måste göra bot sats.
av de andra delar av hans folkupp- i Satyagraha. » Underrättelsen väckte ej bara stor.
Men även om den politiska ställ- fostrande verksamhet: hans agita- tion för spinnrocken, för hin- oro utan också en allmän iver att i ningen i många avseenden är likar- duisk-muhammedansk enighet, för verkligen åstadkomma den enighet tad här och i England särskilt be- enkelt levnadssätt, för nykterhet.
Gandhi så brinnande önskade.
Den träffande liberalism och frisinne, så Det är i alla fall stor anledning att muhammedanska pressen förklara- är det en sak, som gör förhållandena vara glad över att detta urval av de en veckas vapenvila i pressfejden betydligt mycket svårare hos oss, Gandhis skrifter blivit tillgängligt (försökom att tänka oss att n i -.
Det förefaller nämligen som om för svensk läsekrets.
Här tränger got, motsvarande skulle kunna ske t den gåtfulle mannens egen stämma i Sverige!)
Indian Review säger, att kvinnorna i vårt land vore mera fär- igenom.
Och den liknar ingen an- denna Gandhis fasta » var av en ko- ' diga för ett nytt parti ä n männen.
nan av de stämmor, som korsa var- lossal betydelse genom att den drog allmänhetens uppmärksamet till, Det är kanske så, att kvinnorna, andra i denna tid.
.
, som så nyligen förvärvat medbor- Hans liv och verksamhet efter fri- frågan om enighet ».
.
garrätt, äro mindre bundna av det givandet i början a r detta år ge nya Det omedelbara resultatet var att och häpnadsväckandr bevis på för gamla samhällets former och där- oss västerlänningar otroliga politi- en konferens av alla partier inkal- för ha lättare att tänka sig ett radi- ska metoder.
Det allra sista är så lades i Delhi, där Gandhi befann sig, kalt genombrott.
Många män äro så intressant, att det ä r omöjligt att för att söka utvägar att åstadkom- bundna av partierna att de hellre låta bli att berätta därom.
Vi er- ma eninghet.
Denna konferens be- inra oss hur under hans fängelsetid gynte den? '
september och öppna- mot sin vilja Iåta sig klavbindas av frihetsrörelsen leddes av m r Das.
des " d e muhammedanske ~ leda- ett parti, som icke tillfredsställer en av Gandhis lärjungar, lika mvc- ren Muhammed Ali.
Konferensen dem ä n att gå sina egna vägar.
Det.
ket emot våld som han men av an- enades genast om ett priciputtalan- ta blott för att det skall så vara, för nan uppfattning om d e politiska me- de för enighet och hänsyn för mot- toderna Han ville vinna Indiens parternas religion.
Den fördömde.
att göra sig gällande, för att inte frigörelse icke genom avståndsta- storligen alla försök till vanhelgande kasta bort sina röster och hur allt gande från alla de institutioner dem a v andra religioners helgedomar, termerna lyda.
De tänka sig inte a t t engelsmännen skapat i Indien utan liksom förföljelse och straff mot framliden kan ge mångdubbelt igen, genom att intränga och ta väldet i dem, som övergingo till en annan dem och genom a t t rösta nej på allt, tro.
Den försäkrade Gandhi att den vad ögonblicket förlorar.
som regeringen föreslår, både i pro- skulle göra allt för att åstadkomma Då man därför här i Sverige tän- vinsstyrelserna och parlamentet, allt- att dessa principer efterlevdes och ker sig möjligheten av en politisk så obstruktion.
bådo honom bevekande att upphöra pånyttfödelse, social och radikal - Nu meddelade för ett par dagar med sin fasta.
sedan ett telegram att en överens- På dessa och andra böner svarade och däri ligger samhällets enda räddning - frågar man sig ovill- kommelse ingåtts mellan Gandhi Gandhi: och Das av det innehåll ungefär a t t Orsakerna till fastan äro mycket djupare korligen: var äro männen?
Vilka I, - kan man ... d?
- än jag kan förklara.
Jag finner i denna fasta ett uttryck för min tro.
Avstånds- tagandet var icke uttryck för hat eller illvilja mot någon enskild engelsman.
Dess ic ke-våldsamma karaktär avsåg all besegra engelsmännen med mildhet.
Men icke en- dast har det icke lyckats häri, utan den energi som uppväckts har förvandlats i inbördes hat och illvilja bland oss.
är detta faktum som tryckt ned mig och tvingat mig till denna botgöring.
är .... sak mellan Gud och mig Det mig och Fastan själv
Svart på vitt Nationernas förbunds anti-opiumkon- förfo a Över Nilens källor utan hänsyn till gress hålles nu i Geneve.
Det ä r så Iätt föregående överenskommelser med Egyp- sagt, att naturligtvis bör inte mänsklighe- ten.
äro avsedda att göra Englands väldi- ten få fördärva sig med opium.
Men det ga bomullsfabrikation helt oberoende av visar sig ytterst svårt att förlika de eko- den amerikanska råvaran.
Egypten borde nomiska intressena med de mänskliga.
De fä en bundsförvant i Amerika.
Egypten ha j u en egendomlig skenbar motsättning, har en annan bundsförvant i bevattnings- alldeles som vore penningen ett självstän- frågan, nämligen i den del av engelska digt faktum, ett levande väsen med egna allmänheten, som lagt pengar i egyptiska intressen.
odlingar.
Beröva dessa odlingar vattnet, Amerika kom till kongressen med långt och det blir ett rop bland aktieägarna.
gående förslag.
Det ville att alla stater, De ekonomiska intressenas trådar synas som ännu tillåta import av råvaror för verkligen vara tvinnade i varandra.
beredning åt opierökare, skulle minska Men vad skall Nationernas förbund sva- denna import med 10 procent varje år, ra på Egyptens vädjan?
Och vad den så att om tio år import bleve helt för- svenska regeringen?
bjuden.
Likaså att produktionen av råva- * ra skulle inskränkas blott till det som åt- gick för vetenskapliga och medicinska bruk Engelska regeringen, som nu rådgör med och avvecklas p i samma sätt som bered- sina Dominions angående den ställning ning och import.
imperiet skall ta till Geneveprotokollet, Indiens, Frankrikes och Japans represen- har låtit skymta det kammande svaret ge- tanter viga sig inte ens på diskussion av så nom att säga: n vilja inte på förhand slå kraftiga Atgärder.
Amerika svarar, att blir ihjäl protokollet, men även om vi skulle det ingen ärlig diskussion ens av frå- vägra teckna under, så skall inte Frank- gan i hela dess vidd, då drar det sig till- rike vara ledset, ty vi ska finna andra ut- vägar att trygga Frankrikes säkerhet.
Vad haka.
Hela konferensen höll på att brista, där- menas härmed?
Ett militärförbund mel- lan de två landen?
Skulle vi glida tillba- för att indiska regeringens representanter fordrade att Japans export av opium skulle ka i förkrigsstadiet?
vid omlastning i Hong Kong kontrolleras Nu börjar det talas om, att när Herriot av engelska myndigheter.
- Det ä r bara drog sina soldater ur Ruhr, så lovade Mac för att öva tryck på oss att v i skall köpa Donald honom, att via Nationernas för- indisk råvara i stället för den bättre per- bund Frankrike skulle f &amp; en trggghet: som siska, svarade Japan cyniskt.
Kravet fick var lika god som den, som det militära be- modifieras.
Medan s &amp; regeringsrepresen- sättandet av Ruhr kunde ge.
Herriot upp- tanterna, vilka måste ta hänsyn till de eko- gav Ruhr, men Mac Donald fick gå, innan nomiska intressena stodo tveksamma.
gjor- hans återtjänst var gjord.
Och nu måste de sig vid konferensen folkets röster kraf- den nya engelska regeringen på annat sätt tigt hörda för radikala åtgärder.
Från Ki- betala den förras skuld till Herriot .. na, Indien och Persien kommo opinions- Våra tidningar bruka alltid påstå att yttringar, vilka krävde inskränkning i pro- Mac Donald var lika stor imperialist som duktionen.
Persien begärde hjälp av ame- någon konservativ engelsk » premier ».
Nu rikansk propaganda mot sin egen opium- märks det dock tydligt.
att det blåser helt andra och bistrare vindar från Dow.
sed.
Det hela blir nu skjutet över på allmän- ning Street än då Mac Donald härskade na opinionen alldeles som den hade makt, där.
Ombytet av regim i världsväldet så länge det lönar sig bättre att odla vall- märks nu i hela världen, alldeles som del mo än vete, att göra granater än kok- gjorde det i februari.
då Mac Donald kom Men den gången var det stimulerande och kärl.
glädjande tecken, nu ä r det motsatsen England har haft e n minnesfest över en fredshjälte - Morel.
Frankrike över en annan - Jaurés.
Dessa hyllningar synas var i sin stad, London och Paris, ha varit höstens mest gripande och storslagna hög- tidligheter.
Kriget har förlorat sitt mono- pol på äran och på hjältarna och foster- ländska fester.
* Den konservativa engelska regeringens manifest till egyptiska regeringen är ett mycket klangfullt dokument, men det bär intet spår av att världen med England nyss i spetsen håller på att diskutera övergivandet n.
, de gamla diplomatiska och krigiska metoderna vid tvister mellan fol- — — ken.
Nationernas förbund nämnes icke, dom- stol och skiljedom är som om de aldrig existerat eller drömts om.
Ett världsri- kes härskare tala.
Då Englands regering erinras om Förbundets existens svarar den, att här är en inre angelägenhet av den art, som inte angår Nationernas förbund.
Den för Englands moraliska prestige alltid vakna opinionen angriper regerin- gen för att den tagit ett politiskt mord till förevändning för att med våld genom- driva politiska önskemål, om vilka den åtminstone bort förhandla med egyptiska regeringen från annan utgångspunkt, se- dan England en gång erkänt Egypten som ett självständigt rike.
Liberalerna kunna icke tänka sig något annat än att England skall bevaka Suezkanalen - vä- gen till Indien och ha herraväldet över Sudan.
Men, säga de, kunde inte i förra frågan en fredlig uppgörelse träffas i ett för Egypten och England gemensamt in- tresse?
Och varför kan inte England be- gära mandat över Sudan av N. F.?
Sa- ken angår ju inte bara England och E- gypten utan också händelsevis Sudaner- na.
Det har kommit fram, att bomulls- plantagerna i Sudan, för vilkas bevattning engelska regeringen nu säger sig ämna — nu Statsrevisorerna.
Varje år utser riksdagen 12 revi- Statsrevisorerna skulle säkerli- s ä t t a med a t t a n v ä n d a denna vara.
sorer, statsrevisorerna, som ha till g e n ha k o m m i t till s a m m a resultat, Genom a t t verkställa inköpen i en u p p d r a g a t t granska statens f ö r valtning och f r a m f ö r allt se till, att intet slöseri eller missbruk får p a s - sera obemärkt.
Statsrevisorernas åliggande är synnerligen krävande och f o r d r a r vakenhet, urskiljning Arbetet är och stor kunnighet.
också m y c k e t omfattande.
Man k a n därför icke begära a t t statsreviso- r e r n a skola utföra m e r arbete ä n uppdragsgivare, den vad d e r a s svenska riksdagen, ålagt dem.
El- jest skulle vi gärna sett, a t t de i år besökt vår margarinfabrik i Norr- köping.
Den h a r f ö r u t besökts a v över 100,000 k o n s u m e n t e r och alla s o m d e tidigare besökarna, nämli- gen a t t själva alltid fordra K.
F: s margarin, väl vetande a t t K.
F:s margarin är av d e n högsta kvalitet, trots det låga priset.
Tillverkningen vid K F:s mar- garinfabrik h a r årligen stigit tack vare a t t alla som besökt fabriken propagerat för d e n s a m m a.
Under innevarande år uppgår tillverknin- gen till m e r ä n 7 miljoner kr., inne- bärande e n ökning f r å n förrgående år av n ä r m a r e 2 miljoner kg.
kooperativ förening binder Ni.
E d e r icke, oaktat Ni vid årets slut erhål- ler e n viss utdelning, som k a n ut- göra grundplåten till Edert med.
lemsskap i föreningen.
Genom medlemsskap i de koope- rativa föreningarna behåller Ni E d e r fulla r ä t t a t t verkställa E d r a k ö p var Ni för gott finner.
Hela den kooperativa rörelsen bygger nämligen på full frihet och just där- för ä r den också i religiösa och politiska frågor fullt neutral.
K.
F:s margarin säljes endast i Kooperationen vill endast organi- d e kooperativa föreningarna, såle- sera handeln rationellt och för kon- des icke hos enskilda handlarna.
sumenterna är den kooperativa rö- s o m varit d ä r k u n n a intyga, a t t den ' Gå därför till ortens kooperativa relsen det starkaste v a p n e t mot största renlighet och det mest hy- förening!
Köp och prova K.
F:s trustorganisationernas skattlägg- gieniska tillverkningssätt a n v ä n d e s.
, margarin och Ni k o m m e r a t t fort- ning a v svenska folket.
* Inför allt detta blir t. o. m. Tryggers hällning till Genèveprotokollet av mindre intresse.
M e n det bör ändå framhållas som ett stort framsteg att han fastslagit två satser.
Den ena att » de tekniska framsteg som gjorts och dagligen göras i fråga om krigets förstörelseredskap äro av den beskaffenhet att ett nytt världs- krig kan befaras medföra undergången av den kultur som utgör särskilt Europas mö- dosamt förvärvade arv och betingelsen för denna världsdels förmåga att upprätthålla en mänsklig levnadsstandard för dess sto- ra befolkningsskaror. » Den andra att de europeiska folken sam- manbindas av en ofrånkomlig solidaritet i lycka som i olycka.
Båda dessa satser göra krig orimliga.
Men likväl böra vi icke avrusta!
Vi skola hålla oss beredda.
Varför?
Morsning Post ger genom förmedling av G.
H.
T. följande förklaring på den gåtan: » ett land, som tappert reser sig mot sin fiende må väl se sitt land inkräktat men räddar åtmin- stone sin själ. » Är vår försvarspress villig att gå med på att det alls inte rör sig om tänkbarhe- ten av ett försvar utan om att rädda sin själ?
* Den danska regeringen ämnar genom sin minister för kyrkliga ärenden, Dahl, framlägga lagf rslag om rätt för kvinnor att bli Präster i danska kyrkan.
Lagen skall dock hålla den möjligheten öppen för församlingarna att själva välja om de vilja ha en kvinna till själasörjare eller icke.
* De uttryck av erkännande mot Dokrot Höckert som i fonn av bidrag till insam- lingen sänts till Tidevarvet ha av dess re- daktion överlämnats till Aftonbladet.
d ä r redovisning återfinnes.
Mötesplatsen.
Insänd litteratur.
Västmanlands länsförbunds a v Frisinnade kvinnor Arbogaavdel- ning h a d e söndagen den 30 novem- ber a n o r d n a t ett offentligt möte med föredrag av f r u Ellen Hagen över ä m n e t Folkhälsa och folklycka.
Mö- tet öppnades av klubbens o r d f ö r a n - de, fröken Signe Eneström, som häl- sade talarinnan v ä l k o m m e n samt gav en kort redogörelse för Frisin- nade kvinnors uppgift och arbete.
E f t e r e t t musiknummer s a m t solo- sång följde fru Hagens föredrag, vari framhölls behovet av e n ny och bätt- re lagstiftning för vård a v blivande barnaföderskor och späda barn och ett fortsatt målmedvetet arbete i rusdrycksfrågan.
Just detta o m n å - got borde k u n n a väcka kvinnorna och intressera d e m till deltagande i det samhälleliga arbetet.
H o n utta- lade d e n förhoppningen a t t kvinnor- n a och politiken i n t e skulle förbliva f r ä m m a n d e för varandra, då ju po- litikens mål intet a n n a t är än a t t skapa människolycka.
Föredraget åhördes av en talrik intresserad publik.
Efter detsam- ma framförde fröken E n e s t r ö m med några hjärtliga ord d e församlades tacksamhet.
ALBERT BONNIER: Mahatman Gandhi, Tal och skrifter.
Översatta av Albert Lundman.
Inledning av Anders Österling.
J.
A. LINDBLADS FÖRLAG: G. Lawes Dickinson, Kriget, freden och framtiden.
Översättning av Ernst Lund- quist.
Föreningen Frisinnade kvinnor i Västerås höll den 12 nov.
ett talrikt besökt s a m m a n t r ä d e på Hushålls- skolan, varvid f ö r e k o m ett intres- s a n t och m e d r y c k a n d e föredrag om Ellen Key a v fru Gillner-Ringens- son.
Ellen Key skildrades i stora drag som den r i k a ande, hon i verk- ligheten är.
Hon framhölls som en framtidsmänniska och en m ä n n i s k a med stora ideella krav.
Fru Ringensson avtackades med v a r m a applåder.
Aftonen förflöt vidare under a n g e n ä m t samkväm och tesupé.
Vid supén spelade frö- ken Anna Bohman ett par piano- stycken.
.
SVENSKA BIBLIOTEKET (Sv.
folkskol- Iärareförbund): Fridtjof Nansen.
Av Ann Margret Holm- gren.
ALMQVIST &amp; WIKSELL: (I distribution) Frimärksboken.
Svenska Dagbladets handbok för frimärkssamlare.
Walter Hülphers, De röda trådarna.
Ro- man.
Nu tycks litteraturdocenterna ha blivit överflödiga, sedan förlaget har lyckats utläsa ur manuskriptets blad att det är en » självupplevad, lidelsefull kärlekshistoria.
författaren här bjuder.
Varför rycka brö- det från recensenterna!
Barnböcker.
Sagan om den lilla hinden.
Bilderbok av Elsa Beskow.
Trollsagor.
Berättade och illustrerade av Bo Beskow.
Didrik Flygare och andra sagor av Ruth Miller.
De fyra färgarna.
Saga av Maria Olofsson.
Teckningar av Ingrid Hvitfeldt.
I.,
BÖCKER OCH FÖRFATTARE.
E n bok o m AV K.
J.
N o rdsver ige.
Häxmäs taren.
E n kväll på 1770-talet var poeten Gleim på soaré hos hertiginnan An- na Amalie i Weimar.
Som trakte- ring hade h a n medfört en litterär nouveauté den nyaste Göttinger Musenalmanach, ty med sådant kun- de m a n verkligen roa detta osanno- lika hov.
Under e n paus i hans uppläsning, medan herrar och d a - m e r yttrade sina kritiska meningar o m de reciterade poemen, framtriid- de u r kretsen en ung m a n med påfal- lande svarta och glansfulla ögon sporrstövlar och grön jaktrock och Julia Svedelius: E n ödebygds- färd.
Norstedt &amp; Söners för- minnens intimitet misstänker man lag.
en fälla och finner det säkrast a t t även denna gång tro sig möta ho- Ödemarkens folk har fått en nom på den rena fabuleringens ge- hängiven v ä n i f r u Julia Sve- bit.
Vilket sannolikt inte hindrar delius.
A l l t i d i v e r k s a m h e t för att framdeles någon skarp och trä- deras bästa.
T i d e v a r v e t s Resenär nad litteraturanalytiker skall se sig i postbil på nya vägar mötte hen- god att peta fram personen Hjalmar ne i höstas i Norrbotten.
Då gäll- Bergman ur författarens långa rad de d e t öppnandet a v e n n y s j u k - av arbeten och plausibelt rekontru- era hans inre såväl som yttre lev- nadslopp.
T y m a n vittnar ju alltid avser lite mer än man egentligen En ny bok av Hjalmar Bergman erbjöd sig förbindligt att avlösa ho- - och begynte till Gleims häpna förfä- r a n improvisera ett verspotpourri med de vildaste metriska växlin- gar, sprudlande av idéer, skoj och från sin skapare.
Den ä r alldeles oberoende a v associationer.
och kun- de för den delen lika gärna uppträda anonymt, som universum gör.
I så han utlämnar mestadels två om året framställer sig alltså inte nom i hans möda.
Den okände skötte sig till en bör- som ett kapitel av en diktares fort- jan fullt korrekt, men rätt som det Iöpande slälvbiografi utan som en var skenade han i väg från boken rund och färdig liten värld, Iösgjord - epigram.
Sällskapet låg snart dub- fall skulle den omedelbart blända- belt, ' och den Överväldigade Gleim utbrast, vänd till Wieland som var gammal i gården: " Detta är antin- gen Goethe eller f a n!
Varpå Wie- de, fångade och medryckte läsaren inom kort liksom Gleim känna igen vem h a n hade för sig, inte på upp- syn och maner men på farten, flyk- land svarade: " Bägge delarna. "
Med ungefär denna förbluffande, förbryllande och stimulerande ef- fekt bryter Hjalmar Bergman gång på gång in i vår sansade litterära Det blir fest och underhållning.
upptåg och någon förvirring n ä r han kommer, och vilken kostym h a n må ha anlagt gör h a n intryck av en genial improvisatör, en virotuos som d r a r till med ett överdådigt extra- n u m m e r, e n konstutövare som t a r sig fritt f r å n kallets högtidliga all- var och släpper alla sina resurser ten och kraften.
E n sådan inbillningsförmögenhet som Hjalmar Bergman h a r a t t slösa med blir lätt ansedd f ö r a t t inte vara åtkommen på ärligt vis.
Det finns d e som tror a t t h a n har för- svurit Sig å t den onde och satt Sin Varma mänsklighet i pant för den infernaliska talangen.
Jag delar in- te denna vidskepelse För mig är han ingen kallblodig häxmästare som virvlar om fantom i bisarr och nyckfull d a n s utan en diktare med sällsynt höggradig visionsstyrka och fantasiklar inblick i själarnas demo-.
lösa i en dionysisk stund.
E t t vilseledande intryck natur- niska underjordsliv.
ligtvis, ifall m a n vill bruka det som » Chefen f r u Ingeborg.
r y m m e r nyckel till ifrågavarande författar.
den hemskaste a v tragedier, en rak, skap.
Hjalmar Bergman handhar stark och fastfogad själs gradvisa förvisso sin diktning med samma upplösning, vållad genom en slump- stränga yrkesmoral som m a n vet kombination a v tillfälligheter, som a t t den vilde jägaren i W e i m a r a n - alla råkar sikta p å en oskyddad punkt i denna skenbart pansrade vände i sitt ministergöra.
Han håller sin alstring sällsport obemängd med baksyften och främ- mande tendenser: detta är verkli- gen dikt för diktens skull.
Den h a r således icke till uppgift a t t spegla författarens fysionomi och förstuc- ket eller öppet röja hans egos upple- velser, passioner, åsikter och utveck- lingsfaser.
Inte den lyriska driften är dess motor utan den dramatiska.
Till och med när han i Jag, Ljung Vår Tid och Sigrid Undset.
organism.
förstått utvecklar sig från solida borgerliga förutsättnin- gar med strikt nödvändighet fantas- tiskt, ty sådana fall skrider långt I Lotten von Kraemers testamente ingick bestämmelsen att det samfund hon stiftat skulle fortsätta utgivandet av hennes tid- skrift Vår Tid.
Det är därför den förnä- m a kalendern utkommer varje år som i bokstavlig mening en gåva till den svenska allmänheten.
Utmärkande för densamma har varit och är att sakkunniga på olika litterära områden ge något koncentrat av sina kunskaper och studier, översikter av olika länders litteratur eller en essay i något litterärt ämne, där författaren är stuga.
specialist.
Fred och kvinnosak, som enligt Lotten von Kraemer också skulle Vid besöken i kyrkbyarna, sko- behandlas i tidskriften, har nog mera plikt- l o r n a och a r b e t s s t u g o r n a i Norr- skyldigast fatt sig ett utrymme tillmätt, och Västerbotten h a r h o n l ä r t men åt den litterära avdelningen har all tänkbar omsorg ägnats.
känna så många bland lappar och Här kan inte redogöras för tidskriftens nybyggare, vunnit deras vänskap, innehåll detta år, endast räknas upp hi- tacksamhet och förtroende.
Deras dragsgivarna.
De äro först Ellen Keys kamrater i De Nio, som alla åtta skriva om o f t a stora förtegenhet h a r g i v i t henne frän olika synpunkter.
Ellen Key v i k a och v i d härden i v i l d m a r k s - själv ger genom en-väninnas brev inblick s t u g a n eller k r i n g kåtaelden ha sägner berättats och minnen från i familjen Topelius liv och den gamle skal- dystra nödår med kamp mot fros- dens sista dagar, Olle Holmberg skriver om vad han kallar » det bakvända av det artistiska livets två hjärtblad komiken, ten, kölden och m ö r k r e t.
D e t sto- vilken fyller det mänskliga behovet av att som ra nödåret 1902 blev, finngubben sade, » det stora nåd- vara vanvördiga mot vad vi vörda .. Al.
året för oss häruppe », ty då bör- bert Nilsson skriver om Goethes Ifigenia, Richard Steffen återskänker Stiernhielm ar ig undersökning den honom fråntagna äran att ha skrivit jades en allv Bröllops Besvärs Ihugkommelse, John av ö d e b y g d f o l k e t s livsvillkor.
Landquist framtar u r sin Geijerforskning Då u n g a såväl som g a m l a Vän- Geijers brev från tysklandsresan för hun- ner t i l l d e t tåliga f a t t i g a folket dra år sedan, Frida Steenhoff låter en d ä r u p p e samlas t i l l arbete f ö r demokrat och en antidemokrat diskutera h j ä l p s ä n d n i n g a r till dem, vilja om Wilson, Gandhi Mussolini och Cali- ban, Gunnar Castrén ger en orienterande de höra något f r å n d e n n a f ö r d e översikt av Den nyare finska litteraturen.
f l e s t a så främmande v ä r l d.
Erik Hedén skriver om Sigrid Undset.
Så blev J u l i a S v e d e l i u s o m b e d d Vi ha nämnt uppsatsen om Undset sist, s k r i v a en högläsningsbok för des- för att litet närmare gå in på den.
Den för i minnet ett uttryck ur en engelsk sa a r b e t s s t u n d e r.
Det har blivit tidnings litterära sida: romanförfattare äro e n f ä n s l a n d e bok, en samling l i v - vana att bli förolämpade av sina över- f u l l a bilder och g r i p a n d e v i t t n e s - ordnade.
Detta torde i allmänhet icke slå b ö r d om uthållig kärlek, tålamod in på Sigrid Undset.
ty hon hör till dem, som stå så högt att de undgå bannor och och förströstan snärtas för att de nu gett ut en bok igen.
Den är ä v e n e n krönikebok, Vad Sigrid Undset Lär bestås med.
är nå- som återger det märkliga brev got, som mera anstår hennes betydelse än på latin, som d r o t t n i n g Mar- en snärt: det ä r en regelrätt avrättning.
Som Sigrid Undsets läsare i Sverge äro och ärkebiskop Magnus mångdubbelt fler än Vår Tids är, finns väl knappt risken.
att någon får sitt för- i Lund den 6 augusti 1389 sta intryck av henne genom Heden.
Och sände till » Lapparnas hela folk » det är tur, ty Hedens referat av hennes med v a r n i n g för a t t de » för- blivit vilsefarande och otrogna böckers innehåll ger ingen bild av dem.
och uppskjutit att antaga den all- Det finns inget värre i n recensionsrefe- rat av böcker, och när d e därtill göras så lustigt och illvilligt som här.
blir effek- männeliga t r o n till f a r a och vå- ten fruktansvärd.
D:r Heden kallar Sig- da f ö r edra s j ä l a r ».
M e n l a p p a r - rid Undset en modern storhet, vilket hon n e f o r t s a t t e i åtskilliga h u n d r a år s i n k u l t med s e i t e r och t r o l l t r u m - ' ' gareta utanför den dagsklara rimlighetens mor.
D e h a d e j u i n t e f ö r s t å t t la- Det är avgrundsskickligt tinet!
Ö v e r b r i n g e r s k a n av d e t t a Tidevarvet .som julklapp.
bort dem gräns.
l a p p k v i n n a n Margareta, hopspunnet av en mångfald fina trå- brev, lapp som skidat och gått den oändliga dar men övertygande i sin mar.
vägen från Lappland t i l l K ö p e n drömslika verklighet hamn för att få hjälp av den mäk- Här försiggår ingenting trådrätt tiga drottningen Margareta och och beräkneligt, envar av d e bråd- och Medardus » tycks ovedersägligt störtade vändningarna bringar en till V a d s t e n a f ö r a t t få h ö r a om d e t är e n sagolik och inviga publiken i sina barndoms- syrpris, och likväl skönjer m a n till Birgitta, dock verklig gestalt, L a p p l a n d s .., meningsfull samma, groteska Pin- sist en ödeslinje.
och ynkliga etap har den vilsna själen att pas- era, obarmhärtigt synes den stund- per als hanterad av sin skapare, och lock föres den slutligen till seger döden med ömhet och vördnad, om under tonerna a v ett dovtbru- ande requiem.
Den medelålders fru Ingeborg Balzar, chef för en mode- och kon- ektionsaffär, m o r till en löjtnant och en förlovad ung d a m samt inta- le tyg till en antik sorgespelshjältin- na, hetsad av autentiska furier; hon kunde brytas men inte krökas.
Den ortens människor, m e n a r författa- en, den sortens människor vimlar nte på våra dagars gator.
Menar örfattaren?
Ja, jag tror sannerli- ' en att han e t t ögonblick blottar sitt hjärta vid den tragiska modehand- erskans lik i snödrivan.
chefen fru Ingeborg av Hjalmar Bergman, Albert Bonniers förlag.
också är.
Och påstår att hon blivit det därför att hon är omodern.
» Hon ger vad vår tid lärt sig smälta, intet mer. » A l l hon inte ger » något nytt och framåtskå- dande » är en riktig iakttagelse.
Ända från Jenny, hennes första stora roman har hon predikat den satsen att kvinnans öde är hennes erotiska öde och därmed punkt Misslyckas hon på detta livsområde då ä r hon definitivt och för alltid misslyckad Hon har velat hålla kvinnan inom det om råde, hon utmäter för henne, något som ä r mycket vanligt hos dem, som själva överskridit dessa gränser så att de icke känna tvånget Men jag tror icke, att Sig- rid Undset vunnit sina lagar blott på att vara reaktionär i kvinnosaken Det finns flera norska författarinnor som likna hen- ne på denna punkt utan att därför ha bli- vit så populära.
Det ä r dessa, som kalla sig Amalie Skrams lärjungar och tro att konstnärlig ärlighet kräver att de erkän- na kvinnas fullständiga beroende av vad mannen gör med henne i erotiskt avseen- de.
Nej, Sigrid Undsets välde tror jag till stor del har sin förklaring däri, att hon är en oerhört intensiv författare En svensk författare sade en gång: Jag fick tag i Sigrid Undsets Jenny, just som jag kom första gängen till Florens, och den gjorde ett starkare Intryck på mig än hela Florens Det var intenriteten.
som väl- lade det.
Vad Kristin Lavransdatter beträffar, så har denna romancykel hjälpt till att iför norrmännen befolka deras » fire hundre- de graneskovstille nar,.
och det förklarar mycket dess jättesucés i hemlandet.
Sven- skarna ha inte den anledningen att älska h ken och dess grad av framgång är här icke fullt så lätt att förstå Det är j u en tung bok, en arbetsam bok att läsa.
Kanske ligger en viss tjusning däri, att i en så god bok få så mycken, visserllgen hårt betraffad sensualism?
Men ett så- dant motiv måste hört till de undermed- vetna.
Den tid jag sålde Kristin Lavrans- datter i Biblioteksbokhandeln var det till de mest fina och litterära kunderna.
Emellertid - det ä r icke kvinnor, som gjort författarinnans ryktbarhet.
Det är manliga kritiker.
Mannen finner här kvin- nan visserligen icke felfri ens ur hans syn- punkt utan ganska odräglig Men hon är beroende av hans gunst och nåd, till liv och lycka, till heder och ära, och det är, om är en smula besvärligt, i alla fall smickrande.
Det går i samklang med ti- dens reaktionära kynne.
De män, som ha ett annat kvinnoideal och ile kvinnor som ha det, påverka knappt den stora publiken.
så att de förmå skapa litterära rykten och storheter.
E.W.
När man bläddrar igenom de hittills ut- d e t borde anses s o m slöseri att vina bort komna numren av Tidevarvet, så blir man någon enda arbetsvillig.
Detta om verkligen både glad och tacksam för allt som dugde till redliga arbetare.
Men alla vad tidningen redan under sitt första lev- vi andra med våra begränsade möjliglie.
nadsår givit.
och man måste säga sig, att ter och som aldrig komma att synas, bor- genom den äga vi rätt mycket.
de vi åtminstone inte känna.
så mycket Om vi kvinnor - för det är oss det till den tid vi leva i, att vi inse, att läke- nu gäller mest - äro tillräckligt solidari- dom behövs.
Det minsta som kan begäras s k a att hålla uppe en modig och ärlig tid- är väl, att vi visa oss förstå, att det käm- ning kan ifrågasättas Den lilla rösträtts- pas och arbetas också för oss!
Dar- första missionär och martyr.
.
tidningen salig i åminnelse dog en för böra vi också ge Tidevarvet vårt stöd, tidig död.
Det hettes, att den fyllt sin sedan vi sett vad det vill tjäna!
DEt vill 1 k a p i t l e t D e t nya b a n e r e t g i - uppgift, när vi ända fått medborgarrät- arbeta för fred och försoning i världen ves e n u t f ö r l i g och g l ä d j a n d e re- dogörelse för v a d Röda Korset tent En fråga i förbigående hur mänga det vill be om rättvisa och hjälp där det enskild hjälpverksamhet ha känt att vi fått den?
En stor del kvin- räder orättvisa och nöd, det vill peka på gjort för upprättandet av sjuk- nor ha redan glömt det själva.
Alltjämt verk och människor, som gjort och göra heter det: kvinnorna ha ej initiativkraft tillvaron ljusare, med ett ord: det " - högtidligt uttryckt: ingen skaparförmå- efter bästa förmåga tjäna livet.
Vilja vi stugor och härbärgen.
ga; alltså, bort med ledarplatserna!
Kvin- Tidevarvet skall leva och nä allt l ä n Resenär.
norna sakna objektivitet; alltså, bort från och längre, då få vi inte nöja oss med lagstiftningsarbetet!
Erkännas skall.
att fromma önskningar bara.
Hur lätt skulle alsk blygsamhet och oäkta kvinnlighet vi inte kunna fördubbla prenumerations- or att inte tala om bristande ansvarskäns- siffran för nästa år, om varje prenumerant I, feghet och dumhögfärd äro skuld till bestämde sig för att skaffa minst en ny- mycken uraktlätenhet från kvinnornas si- tillträdande!
Skulle t. o. m. detta enkla - - och ig äga det kärleksfyllda mod, som kräves - inte minst av oss kvinnor - för att öra en insats.
Tidevarvet t. er.
är dock n sådan.
Men det är de många som skola ara även den kraftig och levande.
Den vill vara - i möjligaste mån - en vinnornas röst, särskilt de frisinnade?
åväl när det gäller att begära som att gi- e något åt samhället.
Att kvinnorna begära, det tycks en del åde veta och förslä.
men nog är det örhävelse, om de tro sig ha en gåva at!
omma med!
I så fall ä r den väl av tvi- elaktigt värde.
Ännu ä r ej dess halt prö- ad.
Men så ser det väl ut i världen, att löst köpt julgåva Och skulle inte vår tid- ning vara värd del offret!
Men uppskjut ej!
Vänta ej med prenumeration tills in i januari.
Gläd även Tidevarvet till jul ge- nom dubbelt abonnemang1 Det ä r värt denna uppmuntran, och dess styrka och värde växer med varje ny läsare.
De, som kunna skaffa många nya prenu- meranter, kunna göra det med ännu stör.
r e glädje i förhoppningen att alla dra sitt strå till stacken.
Lät oss därför hjälpas åt att sprida Ti- devarvet och tro med lady Astor a t t vår dag nyss ä r påbörjad.
Landsortsprenumerant.
Från tårarnas dal, Klockan var inte mer än halv fem när Isa lätt rysande i mor- gonkylan steg in i matsalen och med häpnad upptäckte alla pen- sionärerna klädda och färdiga kring bordet.
Hon hade kvällen förut tagit farväl av var och en, och det v a r inte utan a t t deras flyktiga sätt a t t säga adjö sårat henne en smula, hon hade fäst sig vid dem och hade dragit en suck vid tanken på a t t hon väl ändå inte varit sådan a t t de saknade henne Nu när hon såg dem sam- lade och beredda a t t följa henne till stationen blev det henne för- färligt svårt a t t resa.
Fröken Klaus försökte också i sista Ögon- blicket övertala henne a t t stanna kvar.
» Nog kan n i få låna pengar till inackorderingen., sade hon, » nog h a r ni fullt upp av bekanta och vänner som gärna vill ge er allt ni behöver » När man är olycklig h a r man inga vänner, så mycket liar j a g Atminstonr lärt mig », sade Isa.
D e n mycket, äger skall varda gi- Get, men från den som ingenting har skall tagas även det han har.
Då kom fröken Klaus med sitt oväntade förslag.
» Men vi hade t ä n k t, sade h o n » att en månad kunde vi - det blir j u inte så mycket på oss var, och under ti- den kanske det kan ordnas för er - om ni vill - det skulle en överraskning, därför har vi in- genting sagt.
En varm kg av glädje vidgade Isas hjärta och steg till hennes kinder.
Hon lyfte huvudet och såg omkring sig glada förväntans- fulla blickar, hon böjde sig fram över bordet och kramade de hän- der som räcktes henne » Jag ska aldrig glömma er sade hon enkelt » ingen härifrån ska jag g l ö m m a men j a g måste ett kuvert v a r s utanskrift hon in- te sett på flera Ar.
Underligt!
Det v a r från en ung läkare som en gång tyckt om henne och som hon mycket övermodigt slagit upp be- kantskapen med på skolflickors sätt därför att lian sagt hennes näsa inte var klassisk, vilket den inte heller var.
Nu efter tre års tystnad skrev han sedan lian på underliga omvägar fått hörn att hon var i nöd och bad henne s i g n något sätt varpå han kunde hjäl- pa henne Behövde hon låna pen- g a r kunde hon f å d e t Isa stoppade brevet i fickan utan a t t med ett ord för de andra omnämna denna nya möjlighet att undvika mödrahemniet, fattig- huset.
den yttersta förnedringen Hon visste inte vad det var för makt som drev henne, kände bara att hon måste gå hon måste.
De steg a v vid torget och vag- gade framåt gatan i en lång rad, sex groteska figurer döva och blinda för den uppmärksamhet de väckte.
» Vi tar upp hela k ö r b a n a n sa- de fröken Klaus » Ja så är vi ju också elva » sva- r d fröken Renström Det skrat- tade de åt därför att de begagna- de alla tillfällen att skratta, skratt glömska E n halv timme senare satt sa ensam i en andraklasskupé på väg söderut.
Biljetten hade gjort ett djupt hål i hennes kassa helst hon vara inte hon nästan läste niska.
visste f r a m t i d e n ännu inte att tårarnas dal blott varit en av, helvetets ljusa, svala förgårdar.
Men framför henne öppnades långsamt på gnisslande botten » sorgset för att kan- leende tillade hon: ske finna en äkta pärla.,, Det lät på henne som hon trott sig ha mission, och de sutto tysta inför något de inte förstodo: en männi- ska som inte undvek lidandet utan sökte det f ö r a t t kanske hitta en äkta pärlan - å t sig?
å t dem?
åt alla som kommo efter?
De visste inte, men de böjde sig.
Bilen tutade på vägen.
Isa ha- de beställt den kvällen förut, n u förstod hon varför de sökt hindra henne De fick sitta ovanpå varandra för a t t f å rum alla, f r u Forss vin- kade från verandan, det bar iväg.
Vid posten steg fröken Klaus ur hon hade nyckeln till facket.
Fröken Renstriini blev blodröd a v glädje när hon fick brev från sin jägmästare och Isa slet upp i sitt framskridna stadium tredje, men satt vågade resa gångjärn Portarna till det I n n e r s t a Mörkret.
såg det inte ville inte se, hennes varelse klängde sig fast vid nuet.
och hon skrattade hjärtligt åt kvickheterna i skämt- tidningen.
hela en SLUT.
Eva Fröberg svarar.
i På fröken Eva Fröbergs eget an- svar införa vi hennes svar till fru Mia Leche med anledning av arti- » Våra barns själar.
Svaret keln icke som helhet behöva några torde kommentarer.
Men då fröken Frö- berg återkommer till sitt påstående om schismen bland pacifismen (» man kan dessvärre råka i strid t. o, m, om fredsteoriernas tillämpan- de ») så är det oss angeläget att På- peka, att de riktningar, som före- trädes av fru Leche å ena sidan och Tidevarvets redaktion å den andra både kunna samarbeta och göra det, F r u Leche tillhör Iiksom fru Wäg- ner Frisinnade kvinnors Fredsut- skott, de ha samarbetat i fredssa- ken i tio år och ha båda gemen- samt utgivit en broschyr under titeln » Ett nytt försvar Om fröken Frö- berg läst denna broschyr, skulle hon finna ömsesidig tolerans och hänsyn för olika nyanser i uppfatt- ning.
Fröken Fröbergs yttrande om de bekanta dissonanserna inom det parti Tidevarvets redaktion till- hör eller tillhört ger vid handen, anleder omdömet en » verkligt ele- gant och societetsmässig syn på för- svarsfrågan, går emellertid över min fattiga horisont.
Det synes mig istället - just därför att jag ser så föga hopp om något slag av pålit- iig pacifism i tidens och en ritt ö- verskådlig framtids sjilsliga fysio- nomi att jag fast och allvarligt betonat att vi, istället för att nu av- rusta, måste hålla oss fullt beredda att försvara oss själva och - vår ci- Det g å r sannerligen knappast en dag utan att jag undrar hur länge vi skola få vara ett fritt folk, som nju- ter ett ordnat samhälles alla välsig- nelser.
Hur länge skall samhället motstå de antiförsvarsvänliga och antinationella krafter som fräta på det helas bestånd?
Jag hör inte till dem som tro att civilisation och frihet äro synony- nia begrepp.
Civilisation hör sam- att fröken Fröberg har sig mycket man med lag och det en lag som e j litet bekant om Tidevarvets ställ- pjunkar med efterlevandet.
Allt be- Dess redaktions medlemmar roende på våra hjärtans ofrid och, a l I t s e d a n tidningens start be- obenägenhet för tolerans.
Tyvärr har jag - tvärt emot fru stått av politiska vildar, Därermot Leches antagande - ej bevarat en ha de tillhört och tillhöra fortfa- enda av Svenska Dagbladets ledare e såsom enskilda individer Fri- och har a v resa m. m. hindrats att ade kvinnors Riksförbund.
läsa Sv.
Dagbladet en stor del av sistlidna politiskt viktiga sommar.
Det är onekligen rätt animerandr Men jag förstår ändå fru Leche här- att bli utsatt för en sådan duvning vidlag Intet är ju nytt under so- som den fru Mia Leche består min len isynnerhet allt som är sant.
det ringa person i Tidevarvet för den är vanligen både gammalt och slitet 22 novemhr.
Vad det är som för- Det sorgliga är bara att så många begära sensation för att väckas till jag fullt och helt skulle skatta.
Fru.
Leche säger, à propos det ett reflekterade intresse.
Detta alls ej menat som någon speciell avis till tankeexperiment.
jag tillåtit mig, att fru Leche - det är en allmän iakt- Fänrik Stål etc., i analogi med de tagelse.
Och bl.
a. på grund härav.
pacifistiska tendenserna ej skulle få för att attrahera uppmärksamheten läsas av nutidens barn: » Vi ffi nog - är det nog som mycket i modärn finna oss i att böckerna ha sina öden konst framträtt.
Så att man tillgri- liksom människorna och att intet pit både träbitar och ansjovisbur- är evigt bestfindande, inte ens de kar som pålägg i tavlor, där man ej bragder som besjungas i hävdernar.
kunnat hitta på något annat » nytt », Det lir för det första ett faktum att och alltid ha några applåder belö- Gust.
Fredrik Gyllenborgs » Tåget över Bält » ej någonsin varit tillnär- nat ansträngningarna.
Rent av förtjusande Ur det att bli melsevis detsamma för någon ge- beskylld för - » behagsjuka gent e- neration som Fänrik Ståls sägner mot den martialiska manligheten i varit för många senare.
Vidare en- Svenska Dagbladet », därför att visas jag att tro att Fänrik Ståls jag påpekat det överdrivet sensiti- dagar ej äro så räknade som fru Le- r a i vissa pacifistiska drmonstra- che tycks anta, därför var Runeberg tioner.
Var lugn, det lir varken - oavsett de krigiska anslagen - bland gifta eller ogifta damer som för stor människokännare - han flydda dagars manselltyp enbart flo- slår an toner som äro evigt mänsk- rerar.
Den finns i utpräglad måt- liga i alla läger.
to hos talrika representanter för Vad nu särskilt angår det där om Adams släkte.
Eller hur tycker fru Kulneff, så är det ju lätt att förstå Leche att åtskilliga medspelare i att den lilla flickans bedrövelse » va- Svegeländet Iämpligen böra karak- rit i säck innan den kom i p å s e täriseras?
Var för övrigt alldeles Men hur kan en pacifistiskt tänkan- viss om, bästa frii Leche, att t. ex. de låta bli att instämma i de påta- hela-det där hundratalet syndikalist- lade raderna?
Det är detta som är hjältar som överföllo hemmansäga- obegripligt.
Mins inte frii Leche att ren Björnson och - togo till harvär- Asplund också skrivit en dikt om jan i panik för denne ensamme de fraterniserande fienderna i skot- man äro antimilitarister, d. v, s. in- tegravarna!
Om vi oftare hurrade te när det gäller att si5 de svagare, för en ärlig motståndare såge värl- men när det gäller fosterlandet.
Far den förvisso en smula annorlundare upp till Sveg fru Leche och tala fri- ut Det ensidiga i den pacifistiska dens ord med syndikalisterna, det uppfattningen belyses strålande av vore en sann pacifistisk gärning som denna Kulneffepisod.
Öppna fönster och stängda.
Ellen Key och Nikodemus.
ningar, som voro dem heliga.
Hon hade satt kristendomen under kri- Redan då vi på morgonen den 3 under tik, hon hade förkastat den gängse vandringen till redaktionen stannade vid pedagogiken, hon hade.
förklarat, Stockholms-Tidningens löpsedel och så att kärlek utan äktenskap ej nöd- att FredrikaBremerförbundet hedrats med dagens ledare i samband med 40-årsjubi vändigt behövde vara osedlig.
Där- leet, undrade v i om ledarskribenten skulle med hade hon vågat uttala, att tre av ha motstått frestelsen att prisa den jubi- samhällets hörnstenar ej voro felfria.
lerande föreningen på vår bekostnad.
Mer Men religionen, äktenskapet och det hade han eller hon icke, det är inte föräldraauktoriteten borde enligt så lätt att motstå frestelser.
som erfaras som plikter.
Så här ser den mörka bak herr och fru X ej sättas under de- grunden ut mot vilken Fredrika Bremer batt.
Varje Diogenes som med sin förbundet nu glansfullt avtecknar sig.
V somnade lugnt på sin huvudkudde, lykta ville nalkas för att belysa sam- torde knappast ta fri, om vi b i r se en po- sedan de i sin aftonbön bett om för- hällets hörnstenar, förtjänade enligt pulär teckning av de strävanden, som sam låtelse för Ellen Key för att hon dem ett anatema.
Samhällets hörn- lat sig i och kring Tidevarvet.
Karrikaty kan man inte kalla det, t y en karrikatyr- e j visste vad hon gjorde med sin stenar borde ej belysas.
Blotta in- tecknare måste något känna och studera förkunnelse.
När d e på morgonen sinuationen, att dessa.
kunde det föremål han skall teckna.
läste i bladet, att hon blivit en stor- vara utsatta för något tidens » slita- Det saknas alldeles icke tendenser på het, medan de sovo, spärrade de be- ge » var herrskapet X en styggelse.
andra håll f.
n. att arbeta fram en kvin- störta upp ögonen, men de började Annat var det på det praktiska livets som och i t % ej älska henne.
område.
De välkomnade hissin- det manliga släktet och av vissa an- Ellen Key hade angripit föreställ- spektören vid hans regelbundna rond för att granska hissens säker- tur, i rättsbegrepp och intelligens, än het.
Men säkerheten i samhällets må lär påträffa att det finnes bland otroliga männen.
massor Alla man veta.
grundmurar fick ej ens sättas i frå- av manlig brutalitet och dumhet hopa- Eva svarar.
(Forts. fr. föreg.
sid. ga.
Likt sömngångaren på takåsen, de och i världen; men både bland män finns alla grader av och godhet, stupiditet och förstånd.
I Naturligtvis faller det ingen män- som man e j får väcka genom till- bästa samverkan, icke niska in att klandra arbetet för rop, borde samhället skyddas för fredstanken bland barnen och i sko- störande väckelser, det kunde stör.
sällskap genom för isolering inbördes i beundran.
instängda rum och förnuftigt.
om den pacifistiska ta samman - så skulle man kunna Fredrika Bremer-Förbundet har allt.
jämt sina fönster öppna.
Vad det har psykologien mäktar få det rätta översätta herr och fru X:s inre o- dessa 40 år, veta vi alla Ilning, som utifrån greppet på hjärtans och njurars säkerhetskänsla.
De tvivlade i själ- hemligheter.
Hur är det med den va verket på hörnstenarna mycket ägnas dsak.
Den hyllning, förbundet och dess många oför antimilitaristiska ungdomen, är den mera än Ellen Key, men det fick gåtliga denna tid gäller personligheter under dock icke endast de ej ovanligt litet fridsam, både i ord i minst lika arbetsresultaten.
hög grad den Den anda gäl- av protokollförda Samhället var för ler och gärning?
Månne ej felet ligger aldrig utsägas.
däri att allt fredspredikande inom dem ett mysterium, ett gåtfullt ur- sund mänsklighet, som lever i denna kvin- vidare kretsar.
och från den utstrålar till noorganisation som utom skolan, tjänar till intet, verk av de mest heterogena ele- om det e j beledsaga?
av » tukt och ment, lyx och nöd, intelligens och Otack är världens lön, annars borde Herrans förmaning ».
- Ja, fru dumhet, godhet och ondska, ädel Fredrika Bremerförbundet sänt oss en Leche, jag är nog antedeluviansk att tacksam tanke på sin 40-årsdag.
tro på båda dessa begrepps enastå- vilja och sataniska ränker, men ende betydelse.
Om de fördjupas, alltsammans hängde samman som i då s k a ock min pessimism ge vika, dvala, urverket gick automatiskt för men som det f. n. artar sig, förefal- att det ej tänkte.
Hur lätt skulle na, det var för herrskapet X den ler det mig som om kulturen vore det ej kunna komma i ol ag!
Vilken yttersta dagen.
i utförsbackarna.
Och sådant har Tiden har gått ifrån dem därför otrevliga konsekvenser för samhäl- enkel slump skulle ej kunna få in let.
något störande i maskineriet!
Var- att var ny tid behöver ny belysning Min förmodan att det vore bättre ken lagens hot eller kyrkans böner av hörnstenarna.
Den, som tror tänka på fred inom de egna leden.
skulle en enda minut förhindra stan- att dessa icke tåla ljuset har, när utåt, syftar bekanta nandet, om något väsentligt gick allt kommer omkring, ingen tro på na inom det parti Tidevarvets re- sönder i mekaniken.
Den är inget bärande makter.
Herr och fru X:s daktion tillhör - eller tillhört!
Man rationellt system av överenskom- misstag var ej att d e älskade sam- kan ju dessvärre råka i strid t. o. m. melser, den är en oklar, traditionell hället för mycket utan att de älska- andsliv vet han ingenting. "
sin m om fredsteoriernas tillämpande.
Det anpassning av drifter och behov hos de sanningen för litet.
Den äIskar höjd har han kanske hört, att Ellen är kanske ganska säkert att just den varit mycket omstridd och nu saken blir ett internationellt strids- en massa individer, som mera vege- samhället bäst som älskar sannin- Key är ryktbar.
Ann Margret Holm- tera än reflektera.
Vilken ordnings- gen högst.
äpple.
Han grens bok en Verdandiskrift är just Och så till sist, fru Leche har så makt skulle hålla styr på dessa in- Även Nikodemus var rädd, rätt i att det slag av pacifistisk pro- divider den dag de förkastade sitt visste att var och en som kommer boken för honom, den fyller luckan M som kan räkna mig bland samhälle?
I samma stund var och med sanning kommer med dynamit, i hans kulturella vetande, en lucka na trogna.
Tack för det klara or- en gick sin egen väg stannade ur- men han längtade efter förnyelse som jag hoppas generar honom.
Men det.
Men om vi nu trots allt, skulle verket och det blev kaos i stället för och en ljusare framtid för alla.
Och boken är också för andra.
De som komma Överens om en liten paci- samhälle.
Tusenåriga, dyrbara vär- han visste att vägen dit måste sprän- trott sig känna Ellens märkliga livs- ' fistisk gärd av aktning.
Fru Leche den, sköra som spindelväv, vore i gas i kärlek och kunskap genom gärning ganska väl, upptäcka med - ett nu försvunna, individerna stodo mörker och okunnighet som en tun- glädje att de genom f r u Holmgrens skrift få nya rika synpunkter att motståndare - tänk om vi skulle där renskrapade från kulturens för- nel genom ett berg.
lägga till sin kunskap.
Många ka- sluta med att hurra för varann.
- delar, nakna som på skapelsens pitel skulle jag vilja draga fram, Eva Fröberg.
morgon.
Att urverket skulle stan- Det är glädjande att 75-års- men nämner blott det sjunde för att dagen utkommit en bok, som på det rör sig om en brännande aktuell (30) dag mer än vanligt, ty hans underliga urang.
Det finns en här vid signorian, ett utomordentligt tilltalande sätt sida av Ellens skriftställarskap, den beteende vid kommittésammanträdet Säg inte nej nu, är ni snäll.
hyllar Ellen Key, jag menar Ann politiska.
Till efterkrigsmänniskan hade i hög grad förvirrat henne.
De gingo in på restaurangen, och han Vid Uffiziepalatset stannade han beställde en middag, som han själv Margret Holmgrens E il^^ Key, Män- tala hennes ord om fosterlandskär- plötsligt och vände sig emot henne.
knappast rörde.
Han satt fortfarande niskovännen.
Varmt och rättvist ger el&lt; och fredsarbete sitt eget nya tun- R O M A N - Är ni trött?
lika tyst, smulade sönder brödet mel- den upplysningar å t honom som än- gomål.
Med ökad vördnad tänker av - Nej.
Hur Sa?
nu blott känner Ellen genom tav- man vid läsningen på den ensamma, - Är ni inte heller särskilt uppta- sina fingrar Gemma E.
L.
V O Y NI CH lor.
Denne någon är en tredje ka- modiga kvinnan, som under unions- gen i kväll.
mods och önskade att hon nekat att - Nej.
följa med.
Tystnaden började bli be- tegori av publiken, den sistnådde.
konflikten trädde fram och drog - Det beror på att han själv är li- Då skall jag be er Vill ni ta en promenad en ynnest.
med mig?
svärande, men hon kunde ju inte små- Han känner igen det vackra Strand, UPP riktlinjerna för den världspoli- prata med en man som tycktes ha glömt den dekorativa hunden Gull vid sin tik, som det ohyggliga kriget av.
kadan, sade Martini.
- Vart?
hennes närvaro.
Slutligen såg han upp - Om han bara vore det, sade Fa- - Vart som helst.
vithåriga, än dekorativare matmors slöjat för mängdens blickar som den och sade: brici allvarligt, men är han en sådan, - Men varför?
fötter, men om hennes litterära be- enda, vilken kan frälsa världen.
- Skulle ni vilja följa med p i så är han en mycket farlig sådan.
Han syntes tveksam.
tydelse och etiska inslag i nordiskt Vad som vann Nikodemus var del - Hur farlig?
- Det kan jag inte säga er - det cirkus?
i Ellen Keys karaktär, som komplet- - Jag tycker inte riktigt om de där är i alla händelser mycket svårt, men Hon stirrade häpen på honom.
- Har ni någonsin varit på cirkus?
Gemma fann enbart pinsamt och gro- terade honom själv, hennes prote- små nöjesresorna han företar emellan- det vore snällt om ni följde med.
Han stantiska mod att sitta allt på spel, - Nej, det tror jag inte.
åt, och jag tror inte alls att han varit lyfte plötsligt sina ögon emot henne, i Pisa.
lighet och deras uttryck föreföll henne under- - Men det är mycket intressant.
Signor Rivarez, tycker ni verkli- ära, inkomster, liv, för att säga ut Man har möjligheter att studera män- - Det är väl en offentlig hemlighe ligt.
gen att detta är värt att se, sade hon innersta övertygelse, sitt trots att ban beger sig upp till bergen, sade - Det har hänt er något, sade hon niskorna.
Låt oss gå tillbaka till Porta och vände sig till Getingen, som stod sin mot lögnens tyranni, sin tro på san- Sacconi.
Han bryr sig inete ens om att vänligt.
Han ryckte ett blad ur blom- alla Croce.
bredvid henne med ena armen kring ningens räddande nödvändighet.
Det förneka att han uppehåller förbindelser man i sitt knapphål.
Vem var det han När de anlände dit hade gycklarna en av tältstolparna, med smugglarna och att han begagnar var så besynnerligt lik?
Det var ni- satt upp sitt tält dit, hade gyckl vid stadsporten, och Hon tystnade plötsligt och betrak- är därför han idag gör ett undantag.
sig av deras hjälp för att få broschyrer- gon, vars fingrar rörde sig lika snabbt trumvirvlar förkunnade att föreställ- tade honom förstulet.
Hon hade knap- från sin outrotliga skygghet och ta- na spridda över gränsen.
och nervöst.
ningen snart skulle ha sin början.
Den Under tiden gingo Gemma och Ge- - Jag har det svårt, sade han var av allra enklaste slag, men audi- past sett ett mänskligt ansikte som ut- lar om för hela världen, hur han tryckte en sådan ofattbar och hopplös alltifrån början vibrerat i takt med tingen tysta framåt Lung ' Arno.
Han knappast hörbart.
Jag - kan inte toriet skrattade och på grund av sin smärt a. helvete måste när hon såg hennes starka, hänförda skälvan hade inte yttrat ett ord sedan de läm- vara ensam i afton.
Vill ni följa med?
medfödda, toskanska artighet, klappa- smärta nade Riccardos dörr, och Gemma var - Ja, naturligtvis, om ni inte hellre de de också i händerna, men det enda de hjärta, glad Över hans tystnad.
Hon kände sig vill komma hem till mig.
som de hade verkligt nöje av, var num- (Forts. alltid besvärad i hans sällskap, och i - Nej, v i g i r och äter på en resta- ret med den lille puckelryggen, som Frida Stéenhoff.
(Forts. fr. sid.
1.)
Men jag vill e j såra dem med att antaga deras känsloliv så lösligt hop- fogat, att de med ett enkelt hand- grepp, som d i man hissar en flagga, kunnat utbyta antipati mot sym- pati, och, därför att det blivit tids- enligt, svikit sina gamla gudar och bekänt sig till nya läror som de för- dömt och avskytt.
Den svenska tro- fastheten och beständigheten är nog större ä n så.
Herr och fru X in-.
M norörelse, mest isolering hätskhet kännetecknas i förhållande språk på att företräda någonting ligt myckrt högre och värdeful are oänd- i kul- Fröberg samhällsarbetet kommer genom förtoendefull det lorna, där Men fråga det är bedrives kvinnor ondska fram uträttat under i huvudsak ledande.
h e e innan man särskilt på missionerar de dissonanser- p. paganda reträder, och feminism hon fö- ej si-.
bör står hädanefter alldeles veta var jag - och då vi sålunda äro ärliga.
G E T I N G E N lan - och lekte med sin viett.
kände sig obehaglig ser- til om teskt.
Hon dantestes
