# ID: svediakorp-per3214
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,846
# sentences: 749
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nr 48 - 29 NOVEMBER Tidevarvet n:r 48. och Förslaget hembiträden att dra under in husmödrar Iärlingsla- gen kritiseras av fru Gertrud Rodhe i artikeln Husmodern mästare?
* HUSMODERN - MÄSTARE Härden HEMBITRADET - LÄRLING?
Av G E R T R U D R O D H E.
I det nyligen framlagda försla- från kommerskollegium och skol-, - 2 ÅRG.
1924 Härden.
Jag hade somnat ett stycke nerom Stock- holm med Allehanda och Aftonbladet i famnen, nu vaknade jag långt borta, och rubrikerna, som i går kväll betytt något Möjligare ställer sig tanken för mig levande och verkligt, stirrade på på att en sammansiutning a v mig som gamla gravskrifter ur det för- något slag för hembiträdenas gångna.
Landskapet höll på att lösgöra yrkesutbildning skulle som ar- sig ur mörkrets famn.
ii himlen hängde betsgivare skriva kontrakt med mot en druvblå fond en sista rest av gam- lärlingarna och i sin ord- malmånen.
Denna de vintermorgontidigas ning placera dem i olika hem måne, som låg på rygg i det disiga, dunkla för praktisk utbildning.
Men blå, syntes mig skönare än de älskandes hembiträden anse säkerligen två och poeternas nymåne, de sömnlösas eller år vara för lång tid att gå för en de sent hemvändandes nattmåne.
lärlingslön som knappt räcker till Det fanns ingen morgonrodnad, men kläder, och knappast någon skola landskapets konturer stodo mot ett allestä-.
kan åtaga sig det ekonomiska och des närvarande högtidligt ljus.
Det var moraliska ansvar lagen lägger på en tavla i svart och blitt, svarts träd mot arbetsgivaren.
den blå morgonen.
Man kunde velat hejda En uppseendeväckande händelse i get till lag om lärlingsväsendet i Överstyrelsen.
Stockholms liv har givit anledning vissa yrken har till de områden Då utbildning i hushållsskolor till artikeln En riddares belöning förslaget från början Var avsett anses alltför dyrbar för obemed- a v E.
H. att omfatta, lagts även husligt ar- lade lärlingar och staten e j heller bete.
Lärlingslagen avser att ge- kan åtaga sig omkostnaden där- flerårigt kontrakthundet för, är meningen att lärlingskon- Utsiktema för en verklig Iösning nom av jordfrågan i hela dess vidd vid praktiskt förvärvsarbete jämsides trakt skulle ingås mellan husmöd- kommande riksdag synas små av med yrkesskolornas teoretiska un- rar och unga flickor, varigenom justitieministerns uttalanden dö- dervisning tillförsäkra lärlingar- flickorna binda sig att minst två ma.
Denna fråga behandlas i ar- na en allsidig undervisning i det år framåt gå som lärlingar i hem- yrke de valt.
Då yrkesskolor fin- men samtidigt med att de besöka tikeln Regeringen och jordfrågan.
nas i husligt arbete, har som en yrkesskolan, och husmödrarna följd härav ansetts att lärlings- förbinda sig att ge dem den prak- Kvinnorna i eldlinjen söker över- kontrakt även däri skulle kunna tiska utbildning de behöva samt tyga kvinnorna om vad deras roll ingås, dock e j som i fråga om att ge dem ledighet for och till- den nya dagen blott ett Ögonblick ännu.
blir under ett kommande krig.
hantverket obligatoriskt, utan hålla dem att besöka yrkesskolan, Hembiträdenas utbildningsfrå- Men nu var jag framme vid min station, fullt frivilligt.
om sådan finnes.
Men lagen inne- ga står på dagordningen och en och gick genom morgonskymningen några måste experimenteras steg bort till en stuga vid vägen för att Födelsedagen har givit redaktio- Det anses att genom att det hus- håller i sina 51 paragrafer så lösning nen anledning att något diskutera liga arbetet sålunda jämställes många stränga regler och bötes- fram.
Men denna lösning blir hälsa dess herre och betala ett åt mig ut- att den nog av- med största sannolikhet e j inom fört arbete.
tidningens angelägenheter med lä- med övriga yrken, dess sociala an- bestämmelser, sekretsen i artikeln Dynamitpatro- seende skulle höjas och hembiträ- skräcker de flesta husmödrar från den nu framlagda lärlingslagen.
Då mannen fatt klart för sig vem som denas ställning genom en bättre ett så våghalsigt företag som att Och det är ett principiellt fel att kom och vad det var om, vägrade han att nen.
utbildning ekonomiskt och socialt skriva lärlingskontrakt. ')
Det är stifta en lag, som bygger på så ta betalning.
- Varför det?
- För att vi möjligt att dessa regler äro nöd- osäker grund att man kan säga två har samma åsikter.
- Vad skall han Professor Israel Holmgren har skulle: förbättras.
varit äIskvärd nog att på vår anmo- Härom vore j u endast gott att vändiga för hantverkets lärlings- att den sannolikt aldrig blir an- d i leva på?
frågade min följeslagare, som än en död bokstav.
Bättre vo- hört svaret.
- P i dem som har andra dan om ett uttalande i frågan om säga, om blott lagförslagets inten- förhållanden - för hemmens bli nat re att låta industri och hantverk åsikter, förstås.
sterilisering av sinnessjuka och sin- tioner kunde komma till prak- de nog snarare ett hinder.
Därtill kommer svårigheten att f å en lag som passar dem, och att Många veckor hade jag gått och stavat nesslöa sända oss artikeln Sam- tiskt utförande.
Men lagen är egentligen avsedd för hantverk, finna husmödrar, villiga och staten gåve ett ekonomiskt hand- på en hyllning till hösten men icke funnit hällets nödvärn.
och har sedan utvidgats att om- lämpliga at t åtaga sig lärlings- tag åt dem som vilja förutsätt- nog vackra ord, och så hade det under ti- Filosofen på byvägen är K.
J:s fatta utom industri och handel, uppfostran.
E n husmor Som är ningslöst söka lämpliga vägar - den blivit vinter.
Men icke ä r det lättare benämning på professor Hans Lars- även husligt arbete.
Nu äro ju borta om dagarna duger ej, inte flera kunna ju tänkas - för ut- att prisa den tidiga milda barvintern med son, hemmabyarnas son och skild- förhållandena så olika i alla des- heller en Som behöver kunnig bildning av hemmens biträden.
sin färgskala av vissenbrunt och barr- rare.
sa yrken, att det bör vara hart hjälp, inte en sjuklig, inte en som kan bildningen man i den ju lagfästa ut- mån det anses grönt, sina höstsådda daggiga fält.
Man skall inte tänka på de järngrå, melan- när omöjligt att skära alla över en dersutbildning.
själv inte har ordentlig husmo- - Verkstäder äro lämpligt - men helst i ett språk koliska eftermiddagarna, som komma över Eth.
K.
skriver om Ett brottstycke kam och göra en lag Som passar ' '.
som husmödrar och hembiträden en, innan arbetet är slutat.
Man skall fransk litteratur.
Det gäller över- för alla.
Och det tyckes som om sig tämligen lika, men av hem fin- kunna förstå utan tolkning av minnas sammetsmjuka morgnar som den- sättningar från sådan fransk littera- na, fulla av andakt.
lagen vore minst lämplig för det nes det tusen sorter.
tur som redan räknas till den äIdre.
husliga arbetet.
Kommittén, som *) Utrymmet tillåter e j här någon redo- skriftlärda.
Vi jagade mörkret framför oss med den lilla Fordbilen.
Snart var det borta och framlagt den, består av sex herrar görelse för dessa rade hänvisas till intresse- dagningens segrande skönhet likaså.
Nu var arbetsdagen kommen, hästar och män Emilia Fogelklou, kännaren av höstplöjde stubbåkrarna, skolbarn vandra- Franciskus och medeltida fromhets- de i små flockar till skolan.
liv över huvud har med anledning Vi stannade vid kyrkan, och jag gick en- av två nyutkomna översättningar av sam upp till mina gravar.
I socknen sägs, Franciskus ' Fioretti, sänt oss arti- att familjegraven är vald så, att vi på Utlänningar prisa vår huvud- därför att han sökte hjälpa två veta i och med detta hur skydds- uppstindeliens morgon det första vi gör keln Franciskus ' små blomster.
stads skönhet och dess älskvärda unga damer, som ofredats på hem- lösa kvinnor äro inför det grova skall kunna se grannsocknens kyrkspira * gästfrihet, men uttala även oför- väg från Borgarskolans afton- övervåldet, veta att deras enda på höjden bortorm den djupa dalen.
Men värn - där lagens arm icke räc- då får det vara en klarare morgon, och Med fru.
Anna Lenah Elgströms behållsamt sin häpnad över den kurs.
och brutalitet, som små Det förefaller av vad som an- ker - är ridderligheten hos man- blir den Jag böjer ett ögonblick över gra- s v a r på redaktör Selanders artikel råhet gående händelserna framkommit nen.
varna och samlar mod att se landskapet om, » Moren som fick gå » avsluta vi fram i nattlivet på dess gator.
Det är denna ridderlighet - här uppe i ögonen, detta landskap, som då höjes en protest, som om polisen visat allt för stor Då och för denna gång diskussionen i frå- gan om Mac Donald gjorde sin plikt framkallad av något särskilt bru- likgiltighet inför sin uppgift att under alla tidsåldrar kulturens även den vanligaste morgon för mig är tämligen våldsdåd, så pass uppseende- skydda den efter förhöret på po- vackraste blomma - som varje en uppslagen livets bok inskriven med dö- eller icke.
väckande att det framkallar en lisstationen hemvändande parten kvinna, vem hon vara må, säkert myllrande av uppståndelsens morgnar, människor, av situationer av opinionsyttring, ett spontant ut- i målet.
Det var nämligen där- någon gång i sitt liv fått eller får sorger, av drömmar, tonande av klockor, Det är oss möjligt brott av det M å n g a som den ci- under som övervåldet - hämnden anledning skänka en tacksam av bjällror, av röster, av fåglalåt och snyft- att personligen nå alla dem som hyllning.
Dessa unga kvinnor ha ningar.
viliserade delen av Stockholms - mot d:r Höckert ägde rum.
lyckönskat Tidevarvet på fö- befolkning ständigt bär på - Det berättas att våldsverkarna övermodigt hånat denna ridder- vad detta är, kan som själv sådant förstå, til sin delsedag.
Det är den slutsats till ehuru i regel alltför tåligt och därvid hade unga flickor i sitt lighet.
Och de ha jublat då dess egendom, dubbelbottnat, mångbottnat.
Ett vilken vi kommit genom att jämföra förtegat - över den oro och van- sällskap, vilja jublade då slagen bärare slogs nästan till döds.
landskap som är tusen landskap, lagda på denna uppgift med de resurser, vil- trevnad som detta osäkerhetstill- träffade så bra att blodet sprang Inför sådant kan det med dju- varandra och under några minuter kan ka Tidevarvets stab sitter inne med.
från sommarsol till vintermörker, fram i den överfallnes ansikte.
paste allvar talas om en kultur- skifta med.
här stånd för med sig.
Detta hindrar icke oss att även tacka alla, som oss visat uppmunt- Flertalet av Tidevarvets läsare Denna sida av situationsbilden är skymning, en sedernas och be- oktoberglans eller vårdis, allt som det för- ran, vänlighet och överseende.
Ett torde vid detta laget ha vetskap inte mindre mörk och nedstäm- greppens förvildning, som grän- gångnas Jag säger syner till växla mina gravar: - Allt är icke bara historia, och plat- till Södermanlands om hur en afton i förra veckan ' mande.
Råheten hos dessa flickor sar till barbari.
särskilt tack bibliotekarien vid riksdagsbiblio- och bristen på solidaritet med sitt Vad är att göra?
Finnas några sen för ert liv är icke övergiven.
Det ä r länsförbund.
icke avbrutet, slut och glömt, det som var.
teket d:r R. Höckert blev över- kön äro så fullständiga de kunna medel mot det onda, några möj- Några steg härifrån flammar en eld röd fallen och slagen nästan sanslös, vara.
De äro dock kvinnor och (Forts. å sid.
6.)
och munter på en härd och lyser ut i den att.
Nr 48.
- Sedan bestämmelser; lagförslaget.
E N, RIDDARES BELÖNING.
I dess H ut- s m o d e r n s a r b e t e det väl mig dens aftnar och Men grå dagen.
äger ett bara den landskap Den härden är ny, den är består till icke ringa del i utväljandet a v d e bästa in- byggd, där ännu ingen härd bjudit elden en köpskällorna.
För livsmedel är valet lätt.
I v i r a 95 plats, och den härden är min egen och eder.
butiker gäller principen: högsta kvalité till lägsta pris.
Devinez.
KONSUM TIONSFÖRENINGEN STOCKHOLM M. O.,
Regeringen och patronen.
jordfrågan.
Dynamit, » Inte visste jag vad det var för Under valrörelsen har det so- tidning jag prenumererat på », sa- cialdemokratiska partiet fört de en person, som efter en telefon- fram jordfrågan såsom en av de påringning beslutat sig för att ta främsta bland de frågor, den Tidevarvet.
» Jag blev så förvå- kommande riksdagen hade att be- nad, när jag läste det första num- ret, som om ni lagt hit en dyna- handla.
Särskilt sysselsatte sig hr mitpatron.
Jag hade råkat prenu- Nothin med dessa spörsmål.
När merera på den där tidningen, som han sedan tillträdde justitieminis-: vill ha avrustning., terposten, var det med stort in- Efter det Tidevarvet nu existe- tresse, man emotsåg den nya re- rat under ett år, anta vi att de, geringens ståndpunkt i denna som följt den under hela denna tid.
eller någon del därav, veta vad fråga.
det är för dynamitpatron de pre- Nu har det första uttalandet kommit.
När de jordsakkunniga numererat på.
Det är till tidnin- gens arbete under detta gångna sammanträdde första gången, höll år vi ha att visa dem, som undra nämligen justitieminister Nothin hur den kommer att bli under nä- ett anförande.
Han talar först om, sta år.
Naturligtvis vilja vi göra att det är allmänt erkänt, att jord- vårt bästa att förbättra tidningen problemen kräva sin lösning, ehu- nummer för nummer, utvidga den och göra den mer omväxlande och ru meningarna äro delade om sät- intresseväckande, men den kom- tet, huru detta bör ske.
Men han n mer att skötas ut från samma ge- yttrar vidare, att: » utan att söka nomförda åskådning, så länge den undanskymma dessa skiljaktighe- lever.
ter, där de fortfarande bestå, har Vår uppfattning, att en tidning, man anledning att fästa sin UPP- redigerad av kvinnliga krafter å och med en publik, som till stor märksamhet vid det omfattande s del, ehuru icke uteslutande, be- arbetsfält, där de principiella står av kvinnliga läsare, ej därför motsättningarna upphört eller åt- är tvungen att inskränka sig till minstone mildrats. » vad som gemenligen kallas kvin- Vid genomläsandet av dessa ra- nornas värld, ha vi efter bästa der ställer man sig något undran- formåga sökt visa i handling.
Men som program skulle lösen- de.
Betyder detta endast ett fast- ordet: » allt angår oss », vara allt- slående av fakta, eller det, att för torftigt.
Det skulle icke fun- den socialdemokratiska regerin- nits ursäkt att starta en tidning gens jordprogram endast kommer för att alltid uttala sig om allting att upptaga de frågor till behand- ling, där en enhetsfront är möjlig.
blev till för allmänhet.
att ge uttryck Tidevarvet för en Man skulle snarare kunna tro det i största bestämd åskådning.
Antingen ha våra läsare-märkt den eller icke senare.
I den k. propositionen har märkt den.
I båda fallen är det man således anledning att vänta meningslöst för oss att söka sam- bl.
a. förslag till ny arrendelag.
' - manfatta den i en definition.
Om Och detta kommer antagligen att g- vi ville kalla den liberal, skulle bli en kompromiss mellan högerns lika många opponenter anmäla sig, som om vi kallade den frisin- programpunkt, som viii tillför- Kvinnorna i eldlinjen.
Om krig skall fortgå bland människorna, då ha militarister- att bli organisation med syfte att intres- sera och förbereda kvinnorna på öro Att detta.
förslag ännu icke, oss na ha rät, hopp och om endst de vid nationer liv, som denna uppgift av krigsdeltagare.
blodtörstiga och förvärvat i att dödo, veterligt, hunnit fram till offent- Men om civilisationen i form l i g h e t e n fast det varit på remiss kulturinstitutioner skall fort- hos de arma landshövdingskorna leva, måste vi på ett eller annat för rätt länge sedan, utgör ingen sätt utrangera soldaten ur som- säkerhet för att det inte en vacker hället.
Vi kunna icke ha soldater utan att få krig, ty soldaten med dag dyker upp.
För vår del skul- sig stor skicklighet l e vi icke beklaga det.
Vad Krigs- vetenskapsakademien meddelat gör inte så stort intryck, det står, Svenska krigsvetenskapsakade- på ledareplats i tidningarna, men mien har hållit sammanträde med kanske skulle ett bättre upprop föredrag om den militärpolitiska till förmån för kvinnornas värn- utvecklingen i världen.
Denna ut- plikt lära dem, att här är något veckling har, enligt föredragshål- på färde, något som angår dem laren, en högre militär, » gått inte bara som mödrar och hustrur fram ganska oberörd av det och medborgare utan individuellt.
myckna talet om krigets avskaf- Möjligen skulle det tvinga dem fande och av Nationernas för- att något mera allmänt fatta ställ- bund ».
Den diskussion, som förts ning.
Kanske skulle det framkal- i Sverige under år 1924 över för- la en organisation av kvinnliga svarsproblemet är » en efterklang samvetsvägrare.
Måtte därför det av de strömningar och uppfatt- stöd Tidevarvet här ger saken ' ningar, som voro (obs.
voro!)
icke fördröja dess framkomst.
ganska allmänna inom Europa För att genast bemöta invänd- de närmaste åren efter världskriget », men den har icke ningen, att det ju vore oerhört om påverkat den militära utvecklin- just svenska kvinnor, som inom sig hyst Blenda och Kristina Gyl- gen.
Bättre än i detta av pressen lenstierna, ensamrna skulle vilja givna referat av föredraget i avrusta, erinra vi om att den form Krigsvetenskapsakademien kan för fredsagitation, som består i att inte tecknas det egendomliga för-.
samla underskrifter på ett löfte hållandet mellan krigsvetenska- att vägra staten medverkan i var- pen och livet.
Det vill säga, nå- je form vid krig, har drivits myc- got förhållande tyckes alls inte ket inom Internationella kvinno- finnas.
Den militära utvecklingen förbundet för fred och frihet.
» fortskrider oberörd » av vad som Många erfarna och skeptiska pa- händer i världen, oberörd av män- cifister sådana som t. ex. Lowes niskornas myckna ordande om Dickinson, vars bok: Kriget, fre- krigets avskaffande.
Man kunde den och framtiden utkommit på tro, att kriget visade tecken till Lindblads förlag, skulle säga oss, att mer och mer bli en enskild af- att det ä r barnsligt att tro, att nå-.
fär mellan de olika ländernas ge- gonting kunde hända, som för- neralstaber och krigsvetenskaps- mådde människorna att ändra sin akademier.
Likväl är förhållan- likgiltiga hållning inför de livs- det precis tvärt om, enligt vad avgörande problemen.
samme krigsvetenskaplige aukto- » Både den intelligente och den ointelligente, både de goda och de ritet påvisar.
Utvecklingen av kriget lutar dåliga äro lika upptagna av sina nad eller pacifistisk.
Den sista säkra arrendatorerna skälig er- allt mer och mer åt att göra kriget egna angelägenheter », säger Dic- g. kvickheten till begreppens förvil- sättning för på egendomens för- till allas sak.
Inte bara så att alla kinson.
» En driver affärer, en an- lande är j u den att det är avrust- bättring nedlagda kostnader och komma in i den röda zonen, den nan kroppsarbetar, en tredje id- - ningsvännerna som äro fredens socialdemokraternas tvångsavlös- farliga zonen, utsatta för alla de kar filosofi eller konst &amp; alls farligaste fiender.
risker och fasor, som hittills varit glida i ett slags blind fatalism ut- ning av enskild jord.
O. s. v. Vi ha blivit beskyllda för att Något förslag till jordfrågans något så när begränsade till fron- för den ström, som hastigt drar terna.
Utan även i den meningen dem i fördärvet. » söka tjäna två herrar, de liberala och de frisinnade och för att älska lösning enligt socialistiska teori- att.
» hela folkets levande kraft » den ene och hata den andre.
Detta er torde således icke vara att vän- måste i möjligaste mån användas De som under denna allmän är den enda punkt av de många, ta av regeringen.
Detta är till alla till a t t förstärka den stridande likgiltighet, som blott ryckvis av- som under senaste tiden fram- delar tillfredsställande för dem, styrkan.
De fullt krigsdugliga löses av ett yrvaket intresse, sköta ställts till vår begrundan, vilken som hålla på den enskilda ägande- årsklasserna måste frigöras för staternas angelägenheter, äro åt- M vi skulle vilja direkt ta upp i tid- rätten som den egentliga formen tjänst såsom stridande.
Detta minstone intresserade, men för Ö. ningens spalter.
Vi ha icke för- Men å andra kan icke gå, om inte den civila det, menar Dickinson, inte mera mobiliseringen göres d effektiv upplysta, Tiderna ha förändrats, sökt att tjäna någon av dem.
Vi för jordbesittning.
sidan har man heller inte någon som möjiigt.
Fredsindustrien må- rustningar och krig ha tack vare ha blivit överraskade med upp- de fullkomnade uppfinningarna sägningar från platser, som vi ic- förhoppning om, att jordfrågan i ste läggas om till krigsindustri.
ke vetat med OSS att ha innehaft.
hela dess vidd kommer att fram- Var äro vi nu framme?
Natur- blivit liktydiga med kulturens a Vi skulle icke heller tagit upp läggas till lösning.
Det går kan- ligtvis vid civil tjänsteplikt un- död, men regeringarna regera ef- » Lagar, som syfta till ter gamla metoder.
Detta sade ske inte heller i den politiska der krig.
.
om vi icke så ofta om, att det ännu tyckes så klokhetens tid.
Men förrän det detta mål äro också », heter det i dock Dickinson före den engelska ofattbart, att vi kunna existera fördragsreferatet, » flerstädes i arbetarregeringens tillträde till makten och alltså innan försöket utan att stå i underordnat förhål- går, skall heller aldrig det sven- Europa under utbildande ».
Men civil tjänsteplikt under gjordes i Genéve att reglera sta- lande till något av de två politiska ska jordbruket uppblomstra.
krig betyder kvinnornas dragan- ternas inbördes förhållande till partierna, vari det frisinnade par- tiet uppdelats.
Men så är det de in i eldlinjen.
Icke bara passivt varandra utan krig.
ändå.
korrespondenter att, om de över- utan även aktivt, inte bara genom Om dessa sanningar vore san- Ingenting är vanligare för tid- huvud haft någon glädje av att en att koka kaffe och leka Lotta ningen, då lönade det sig rätt litet ningens ledning än att få brev stämma sådan som Tidevarvets Svärd.
att spilla ord på att väcka upp från läsare Som säga: vi tycka så gör sig hörd i den stora orkestern Kvinnorna äro tilltänkta rollen människorna.
Önskan att rädda bra om Tidevarvet i det eller det av tidningar, inte överge tidnin- av krigsförlängare, krigsmöjlig- sin själ, som det heter, är en allt- avseendet, men se i den eller den gen därför, att de icke i allt dela görare, meddelaktiga, soldater.
för liten anledning för att tala.
frågan (i fredsfrågan, i befolk- vår mening.
Stundom kan även en Vilja de vara med därom?
En del Men det är icke så.
Deras er- ningsfrågan eller vad det nu må annan mening vara av värde att vilja det naturligtvis, särskilt de, farenhet som misslyckats - även vara), kan vi inte alls begripa oss höra.
Och var och en, som drar som anse att kvinnan icke skall om den innesluter vår egen - sä- på er.
Om ni vill ändra er på sig undan, gör sitt till för att lägga sig i manliga yrken och äm- ger oss ingenting annat gn att de den eller den punkten, skall jag tysta ner OSS.
De som följa oss in beten.
Förövrigt, antingen de vii- ord som ha makt att göra det tyst bli prenumerant på livstid - i det nya året av vår tillvaro eller ja eller icke, komma de med, för- kring den öronbedövade, kring- somliga säga också: på ett halvår.
dra andra med sig dit in, de göra såvitt de icke säga tillräckligt be- larmade, nervösa mänskligheten Men må det tillåtas oss att ta det möjligt för oss att fortfarande stämt ifrån.
ännu icke blivit sagda.
.
födelsedagen som anledning att göra vår stämma hörd.
Det är oss bekant, att det gjorts E. W. vördsamt vädja till dessa våra försök här i Sverige att starta en sina tendenser är smittosam.
L o w e s D; c k; n s o n.: n. s- - den a mints sak, på- under
Samhällets nödvärn.
Mötesplatsen.
Svart på Fru Ester Ekengren, v. ordförande i Söderman- lands länsför bund av Fr Av Israel Holmgren.
&amp; - Tanken ~ p de i små förlossniqshemmens nödvändighet tyckes nu ha slagit igenom.
Människosläktets utveckling i Tidevarvet har haft frågan uppe i ett års tid, allt ifrån sitt första nummer.
Nu har moraliskt och intellektuellt avse- den fått platsen @ d e stora tidningarnas ende till allt högre stadier försig- första sida.
Det visar att den växt sig går oavbrutet.
Om vi jämföra oss stark.
sinnade kvin- med de djurslag, som komma när- Röda Korset h a r i samband med en stor- nors riksför mast efter oss i utveckling, så se artad enskild hjälpverksamhet upprättat bund.
sjukhärbergen på flera platser i Norrbot- vi bäst vilket väldigt försprång ten, i vilka ett rum står öppet för barn- vi ha och hur oändligt lång den Frisinnade kvinnors länsför- sängskvinnor.
Det är en god början.
Men Väg är, Som Vi redan tillrygga- bund i Södermanland hade på fem platser är inte mycket för Norrbot- söndagen årsmöte i Eskilstuna och i ten.
Och Norrbotten är, ehuru mycket lagt.
En av de faktorer, som allra samband därmed var på lördagen illa lottad och mycket vidsträckt.
dock offentligt möte anordnat i lärover- bara en del av Sverige.
Härbergen av, ningen utan också i att radikalisera pro- grammet, främst i ekonomiska frågor, liberalismen med dess mittemellanpolitik i alla länder under ile senaste åren.
Men finns det då inte några som vilja och kun- na förkroppsliga idén i nya former, några mäktigast medverka till männi- skosläktets fortgående utveckling, behövas över hela landet initiativet nu kraftigare än det sista och radikalaste ordet för lösnin- ä r vår egen medvetna eller omed- fröken Kerstin Hesselgren.
tagits upp gemensamt av de olika organisa- vetna strävan efter förädling och Som inledning kom en musikalisk tioner, som haft denna för folkhälsan så gen av de svåra sociala problemen.
Nå- gift som tro att liberalismen har en upp- fullkomning.
denna strävan är avdelning med pianosolo av fru El- viktiga punkt på sitt arbetsprogram, så gra gift?
Tidevarvet har sedan sin start sett vensson samt sång av fröken El- får häri icke utläsas ett godkännande och djupt rotad i den mänskliga natu- a Svensson sa Fernström; båda de medverkan ett fullföljande av riksdagens motiv då fram mot liberalismens pånyitfödelse och ren.
Den är av Samma art, skulle de belönades med en varm och väl den hänvisades frågans Iösning till det sökt att t. ex. i jordfrågan få fram ett nytt liberalt program.
j a g vilja säga, som självbevarel- förtjänt applåd.
I nästa vecka komma vi att anställa de V. ordf. i länsförbundet, fru Ester sedriften.
Om det är berättigat mera ingående jämförelser, vartill det en- att människan, människosläktet, Ekengren, några ord hälsade därefter med sig.
gelse initiativet kan ge anledning några ord kvällens talarinna väl, * försvarar sin existens, så är det kommen samt överlämnade ordet Föreningen Årsta (kvinnornas byggnad) också berättigat a t t det försvarar till henne.
och hälsad med en hjärt- styrelse hade sammanträde i fredags.
Re- Kongressvalen i Amerika betyda ett he- sig mot inflytelser, som hota att lig applåd tog fröken Hesselgren d; " har omkring 50,000 kr.
flutit in och tryggande av förbudet Efter valen är nu förhindra och omintetgöra dess därefter plats i talarstolen.
Hennes mer är att vänta, Företaget har även att tre fjärdedels förbudsmajoritet i båda w- var » Livet och lagboken, och motse en större donation o &amp; många tec- naten och representanternas hus uppnådd fortgående höjande och förädling.
ämne under denna rubrik avhandlade hon ken tyda på att sympatin för planen har Två tredjedels majoritet är tillbehövlig för En sådan skadlig inflytelse ligger i ett synnerligen intressant föredra?
förbudets bestånd.
efter en så betydlig sprida sig vilt omkring.
Erbjuder i den rasförsämring, som kommer det vid årets riksdag bifalla lag- hunnit sig möjlighet till köp av ett sto^, välbe- ökning av anhängarna, torde någon » lind- till stånd därigenom a t t sinnes- förslaget om samhällets barnavård läget och lämpligt hus blir säkerligen kö- ring.
av Volsteadlagen icke ha utsikt att Insättarna komma nog att få gå igenom, ännu mindre något upphä- slöa och sinnessjuka i stor ut- samt andra närliggande frågor Föredraget mottogs med livligt hi- av.
ränta på sina pengar.
vande.
sträckning göra barn, som bli mo- fall, vilket upprepades då fru Eken- raliskt och intellektuellt minder- gren framförde ett tack till fröken I kontroversen mellan England och värdiga.
Hesselgren Egypten gäller det naturligtvis reelt sett berg, Importförmedl Rue ingen, de Karl Peuthiévre avägen 65 n. b. står i 26, förbin Paris.
delse med fir Dess man G. Wahl re- - Jag måste således anse, a t t det På söndagen höll länsförbundet Sudan.
dess bumullsodling och makten presentant här i Stockholm, friherrinnan årsmöte på K. F. U.
K:s lokal, över Nilens källor.
Men det gäller också Ellen Palmstierna, har tidigare haft e är berättigat att vi försvara oss sitt varvid till ordf. valdes fröken Eli- en princip.
Englands världsherravälde rikhaltig utställning å Strand Hotell a häremot.
Men naturligtvis icke sabeth Tamm, Fogelstad, v. ordf. upprättat av en enastående energisk och firmans synnerligen vackra varor av pa- på vad sätt som helst.
Vi få icke fru Ester Ekrngren, Nyköping, kas duglig ras, har till förutsättning principen använda större våld ä n nöden saförvaltare fröken Anna Skoglund, att endast en västerländsk ras kan mängd tricotvaror: damer enklare som sportkofto barn, finare.
En stickade kräver.
Vi få icke råda bot p å ett gnesta, fröken Hanna Johansson, sköta om orienten åt orientalerna.
Des- ont med ett ännu större ont.
Det Flen, sekr., samt fru Hildur Hult, sa äro själva oförmögna.
Vi ha förut Eskilstuna, fröken Ester Lindholm.
påpekat paralellen mellan män och kvin- frågas då: Kan sterilisering av Katrineholm, och fru Anna Jonsson, nor, vita och färgade i delta fall.
sinnesslöa och sinnessjuka be- Strängnäs Suppleanter blevo fru För att väldet skall kunna uppehållas må- traktas som en berättigad form Sigrid Andersson, Flen, fru Hilda ste denna övertygelse uppehällas.
Del räc- Lindholm, Eskilstuna, fröken Ing- ker ej med att d e harskande praktiskt i för samhällets försvar?
Örström, Nyköping.
och fröken sin förvaltning bevisa sin överlägsenhet.
Ja, skall samhället försvara sig, rid Malla Andersdotter, Julita.
Ett åskådligt exempel måste också ges så kan det ju icke ske på annat Vidare höll fru Ester Ekengren ett vid de tillfällen, då de lägre raserna för- sätt ä n genom a t t förhindra, att intressant föredrag om E.
G. Gei- gripa sig på någon tillhörande den högre av syster Därför ä r den mansbot oerhörd, som mast?
det blir barn under nämnda för- jer, va utkräver för general Lee Stack, som mör- hållanden.
Och det skonsammaste Linnéa f var talrikt besöky.
dades av missnöjda egyptier.
U t o m den sättet att förhindra detta är nog Södermanlands länsförbundtes halva millionen pund måste Egypten he- sterilisering.
Icke sterilisering ge- växlades följande telegram tala med underkastelse under militära at.
nom kastrering så som sker exem-.
mellan förbundet och dess ordföran- gärder som åtminstone för tillfället berö- va landet dess mått av självständighet.
pelvis med t j u r a r och hingstar, de: utan genom en operation, Som Djupt saknade att ej kunna när- Det är de gamla tonerna.
Hur mvcket sänder jag Läns- även i England diskuteras möjligheten " I utan att skada könsorganen eller vara vid årsmötet varmaste hälsning att förvandla imperiet ti en fri samman- förbundet min könsfunktionen för övrigt endast med förhoppning om god samman slutning av stater, med bindemedel av ge- p.
A. NORSTEDT &amp; SÖNER: förhindrar att befrukting om- hållning och trofast arbete för fram- mensamma intressen - i handling lita im- Biskopen.
Roman av Lydia Wahl periets ledare mer på prestigens uppehål- ström.
mer till stånd under könsakten.
tiden.
lande på det Iättfattliga sätt rom skett Det enda lidande, som sterilise- Elisabeth Tamm.
BOKFÖRLAGET NATUR OCH KULT i Egypten.
ringen skulle medföra - utom det På detta telegram avsändes föl- Två världsdelar, där ' England härskar.
Religionen och Nutidsmänniskan C. Lambek.
Tjugofem år på Ceylon, min Den obetydliga vid sjäIva operationen jande svar: komma att lyssna och dra lärdom engelska politiken är säkerligen Iycko- nen och äventyr av John Hagenbeck.
Till - är a t t faders- och modersgläd- sam, så länge metoden har åsyftad verkan, svenska och med förord av Birger Mör jen är förmenad de sålunda be- det vill säga så länge Afrika och Asien ner.
Utdöda djur.
Några drag handlade.
Men då det gäller sin- länsförbundets goda vilja nesslöa eller sinnessjuka med så- till båd frid och trofasthet, i Skönhet förgågna tider av trevnad i hemmet länsförbundets varma önskan Malmsten Goethes Faust.
En vägledning dana former och grader av sin- om allt gott för Fröken Tamm derlägsenhet.
av Hilding Andersson.
nessjukdom som här ensamt kan be vi telegrafens trådar Efter valnederlaget ha d e engelska ung- Wahlström &amp; Widstrand ifrågakomma, så är den psykiska snabbt till Eder föra fram.
liberalerna satt i gång med att rycka upp Johan Georg Arsenius minnesanteck- otillfredsställelsen över a t t icke de av V. det liberala partiet.
Detta består inte ba- ningar.
Kulturbilder från 1800-talet.
illu- vara far eller mor till barn ingen Vid årsmötet framlades Den därpå ra i att detronisera den hittillsvarande led strerade av författaren och utgivna av U. utsända frågorna.
faktor a t t räkna med.
Nils Erdman.
Österland och Väster- följande diskussionen underströk För min del måste jag därför nödvändigheten a v sammanhållning klarade sig flera av styrelsens land av Edouward Schuré översättning komma till resultatet, a t t intet och enighet.
Länsförbundet vill ic- medlemmar villiga att hålla före- från franskan av Anna Bagge.
Det re- volutionära Indien, Före kriget och efter- principiellt hinder finnes för lag- ke under några förhållanden avvi- drag i de olika lokalavdelningar åt, av Axel Ideström.
.
bestämmelser om sterilisering uv ka från den neutralitetsståndpunkt na under arbetsåret.
Beträffande föreningarnas mö- ALBERT BONNIER: vissa sinnesslöa och sinnessjuka.
det en gång intagit.
Vad man måste fordra är a t t in- risinnade Kvinnors styrelse i av Carl Larsson i By.
och meditationer av E. Norlind.
di Kationerna för steriliseringen Frisinn Blekinge län sammanträdde den strängt begränsas till det område, 23 november i Karlshamn, varvid stämda mötesdagar för varje må- inom vilket man verkligen kan ta- förbundets 10 lokalfiireningar vo- nad, ett sätt, flera håll.
som praktiserats på ro representerade.
In om samhällets nödvärn.
för bildande nya föreningar diskuterades, Styrelsens ordförande, fröken Redaktionen frågar om den all- Ebba Holgersson, redogjorde för kraftig agitation för Tidevarvet männa rättsuppfattningen god- några av de beslut, som fattats känner ett resonnemang ungefär vid Katrineholmsmötet, särskilt beslutades.
Samma dag hölls möte inom av den art som jag n u fört.
Det uppehållande sig vid fredsresolu- vet j a g icke, men jag skulle knap- tionen och den diskussion, som Karlshamns lokalförening av Fri- uppstått omkring den.
Av de ut- sinnade Kvinnor, varvid fröken past tro det.
ii^ allmänheten talanden som gjordes framgick, Ebba Holgersson höll föredrag måste steriliseringen förefalla yt- att Blekingeförbundets styrelse ämnet: Behöver vår tid en terst motbjudande.
Men så är det för sin del ser i fredsresolutionen kvinnorörelse?
En av föreningens med nästan allt nytt, som tvingar ett uttryck för sin innersta över- medlemmar f r u Månsson hade Därfeter uppdrogs riktlinjer för till mötet författat en ståtlig dikt, in tankarna i andra banor än där tygelse.
arbete under som föredrogs och livligt gillades.
de är ovana att löpa.
kets ten aula med föredrag av ledamo- av riksdagens första kammare denna ehuru art och för som inte äro fångna i den förestäl ningen, att de socialdemokratiska trossatserna äro sa na.
enskilda ansvar, initiativet.
som staten Här icke av stats- ifrån pet riser-underkläder handsydda, såväl för och Sam Vid årsmöte Insänd litteratur j Länsförbundets stora saknad, länsförbundets tacksamhet, dra de avsedda lärdomarna, kunna suggereras til tro på sin så sin länge egen de un- testider ansåg styrelsen det myc- ket fördelaktigt med i förväg be- Kristi Minnen återkomst, Möjligheterna av och över vintern.
förbundets på livet fö d fö M Th m Ivar och
T I D E V A R V E T BÖCKER OCH FORFATTARE.
Maupassant om kriget.
AV K.
J.
Ur boken Sur I ’ eau.
Filosofen på byvägen.
Om professor Hans Larsson nomenen, som av sig själva myll- står det så förträffligt i Nordisk rar fram till intellektuell åskåd- familjebok: » har icke satt grund- ning, är honom ensam givna till tankarna i sin filosofi i så skarp arv och eget.
Bättre kan en filo- relief att en karakteristik av dem sof inte ha det, och aldrig är han är möjlig. » Antydes här månne bättre filosof än då.
alltså sin Ett brottstycke fransk l i t t e r a t u r.
I serien Litteraturens mästare, som ny- kom under Maupassants sista år och den » Bara jag hör ordet krig griper mig en fasa som vore det fråga om trolldom, in- ligen påbörjats av Almqvists &amp; Wiksells är bräddfull av bittert förakt för livet, av kvision något förgånget, leda vid allt och alla.
Men den konstnär- liga, alltid vakna iakttagelsen och stilens mästerskap gör boken tilldragande även för oss, som inte leva med Maupassant, som hans samtid gjorde.
Vi fästa oss särskilt vid den fredspredikan, som fram- kallas av en skjutövning utanför Antibes.
Här tar dagboken eld och det blir till en fredspredikan eller en förhannelse över Octave Feuillet var romantiker, men kriget.
Vi återge ett brottstycke ur den.
hörde till eftertruppen.
Han var också en av de författare, som kejsarinnan Eugénie i nära sin glanstid gillade så högt, alt hon tog håll han var tjugu är.
då Frankrikes o. vet av ett sbelhugg eller bröstet genom- emot honom vid hovet.
Det var nog svårt beseglades.
Han fortsätter sin borrat av en åstadkomma kula, en man något, som hade nat arbeta.
bliva kun- nyt- på 1850- och 1860-talet att finna en för- predikan ¨ kriget, men den slutar med tig.
Fadern är gammal och arm, och mo- fattare, som Iämpade sig för Tuileriernas ett hopplöst » den dagen kommer aldrig », dern, som i tjugu år ilskat honom såsom hovbaler.
Frankrikes stora namn Victor då folken skola göra uppror mot kriget.
endast en moder kan älska, skall kanske Hugo hade som bekant en högst fatal klang Belgiens store man från 1880-talet Ca- om några månader får veta att sonen för Napoleon III, Balzac var social omöj- mille Lemonnier framföres nu för första lig, och de unga, tom började sin bana gången för svensk publik med den ro.
barnet, hennes stora gosse, som hon fost- rat med så mycken möda, försakelse och visade redan sorgliga tendenser att för- man, so^ bär den oöversättliga titeln Un kärlek, kastats ner i en grop som en död sjunka i en krass materialism.
mâle, försvenskad till En man.
Boken vick- hund, sedan hans kropp blivit sönderskju- Octave Feuillets hjälte i En fattig ung te skandal, då den kom ut på grund av ten och därefter trampad och krossad un- mans öden ä r en riktig romanhjälte.
Han sina ohöljda skildringar av kärleken mel- der hästarnas hovar vid en kavallerichock.
är markis, visserligen utfattig i början av lan en ung bondflicka och en vild skogens Varför dödade de hennes vackra gosse, boken, men man förstår snart att pen- son, som lever utanför samhället som hennes enda hopp, hennes stolthet, hennes garna måste komma igen före sista sidan, krypskytt.
Den är i själva verket en hymn liv?
Ja, varför?
vidare ä r han ädel plikttrogen, talangfull, till naturen.
Författaren bekänner, a t t Kriget!
.
att slåss!
...
mörda!
massa- anspråkslös.
Det är medeltidens riddar- han skrivit den som i ett rus ute på en krera människor !.
.
.
Och än i dag, i vår ideal, som går igen - romantiken älska- äng, där fölungar vältrade sig i gräset och civiliserade tid, då människorna tack vare de ju medeltiden - en smula mamselli- tungt vaggande hornboskap omgåvo ho- fierat, om ordet tillåtes Det är » Dieu et nom, H.
G.
Wells beklagar i rn av sina vetenskapen och filosofien anse sig vara &amp; mon droit » överflyttat i en förvekligad romaner, att vi numera kommit så långt upplysta, ha vi skolor, där det undervisas I konsten att döda, döda säkert och på tid, s o m inte längre prövar riddaren i från antikens barnsligt f r i a begrepp om långt håll, många i varje skott.
att döda dust och bohord, men den sköna damen naturen, att den unga berusade kärleken utan dom och rannsakning, oskyldiga stac- får han i alla fall som belöning på slu- i alla dess företeelser icke längre kan skild- kare, som ha hustru och barn att försör- tet Vad som intresserar en modern läsa- ras.
Camille Lemonnier har i En man ja!
re mest är.
friskheten i stilen, som inte gjort ett försök.
Det är en återgång till Mer häpnadsväckande och oförklarligt åren rått på Det frasar av siden över naturen, ett försök att skildra driftlivet än allt annat är dock, att inte folket upp- krinoliner och vajar av plymhattar.
Mör- som det vore rådjurens lek i den skimran- resa sig mot regeringen att inte hela sam- ka ögon blixtra och vila tänder le.
Hjäl- de bokskogen.
Man påminnes om att Le- hället känner sig upprört vid blotta tan- tinnan är underhart skön med en antagen monnier är landsman till Jordaens och ken på krig!
Vad är det då för skillnad demonisk elakhet, men Octave Feuillet kan Rubens, att det är det frodiga, solmättade också teckna andra kvinnogestalter som Flandern, som frambragt honom.
mellan monarki och republik?
Ark vi få nog i alla tider lida för våra den gamla originella fröken Porthoël.
Att En man slutar tragiskt med ett mord förhatliga seder och bruk, straff- Översättningen har räddat över till sven- och ruelse och ånger är naturligt och f u l l t värda fördomar och grymma uppfattning, ska de dagglittrande naturbeskrivningarna konsekvent.
Det vore icke mänskligt an- ty vi äro icke annat än djur och skola från Bretagnes vilda skogar och vatten nan, Skogens vilda liv kan icke lekas av andra dödliga varelser än de oskäliga alltid förbli djur, vilka blott ledas a v sin och är för övrigt mycket vårdad.
Det ligger en värld mellan Feuillet och djuren.
Eth.
R. instinkt och aldrig förändras.
.
.
.- Maupassant.
fastän deras liv delvis löpte samtidigt.
Men vad som var Feuillets värld, romantiken, kejsardömet.
hade ram- på ramlat i spillror med 1870 och ett nytt Frankrike uppstod UT ruinerna.
Det var slut med glansen över tillvaron, naturalis.
men blottade obamhärtigt nakenheten ELLER och fulheten.
Maupassant, som hade Gu- stave Flaubert till gudfar tog litterärt arv, NYGAT.
32 STOCKHOLM efter honom.
Den, som verkligen vill lära känna Maupsrsant bör läsa de två stora i olika modeller och träslag, romanerna Ett liv och Stark som döden, N.
25 17 GR. 1864 Billiga priser.
vilka visa hans bästa, starkaste sidor.
Ett onaturligt.
ofattligt, vidrigt, förlag, har nu utkommit Octave Feuillets mycket lästa, mycket populära, mycket korrekta roman En fattig ung mans öden.
Det är inget ont a t t säga om valet av ro- manen, den har glatt många själar sedan 1850-talet och har ännu kvar en viss frisk.
het Men naturligtvis intresserar den nu-.
mera mest som tidsbild.
När det talas om manniskoätare småle vi belåtet medvetna om hur överlägsna vi äro vildarna, de rikliga vildarna.
Är det så mycket värre att slåss för att äta upp de fallna än att döda endast för att döda?
De små soldaterna, som springa där bor- under alm- ta, skickas i döden alldeles som en skock pilevallar.
får drivas till slakt.
Stupa skall han en och gårdar gång, den unge mannen.
med huvudet klu- en bristfällighet?
Från ett ency- Där skrider han klopediskt uppslagsverks syn- makliga tänkargång punkt häftar utan tvivel något skuggor och utmed avigt vid en tänkare som undan- Mänskor och hästar drar sig referat.
E j heller för den och bäckar och blomster kallar på gängse filosofihistorien, vilken ic- honom och begär ¨ bli tydda i ke befattar sig med andeskåd- sitt innersta.
Han vill inte precis ning utan håller sig till system- bestämt åta sig detta; han ä r ju kropparnas släktannaler, fejde- ingen humbug eller Hegel.
Men krönika och akademiska karriär, allt under det han tvekar och kan han v ra något tacksamt fö- skruvar sig inför den mer än remål.
Men det finns utsiktsplat- mänskliga uppgiften f a r han ömt ser från vilka de imposantaste re- försiktigt med ett trevande sök- lieftankar ter sig lite inskränkta ljus kring bland de skymtande, och dumviktiga i sin snarvackra böljande och försvinnande gestal- terna.
Det är som att se ett an- profil.
E n sådan platå har Hans Lars- sikte i brassken eller månglans el- son påtriiffat i den provins av sin ler solfallsreflex.
Det blir vackra- själ som han kallar hemmabyar- re och sannare, och det uppenba- na.
De skråtrogna menar nog att rar hemligheter som det inte vet.
han t~ sig ledigt från ämbetet Men dem går det inte att röja i för att leka diktare medan han dagsklara och kompakta glosor, vankar i dessa nejder.
Vill någon att sätta i relief alltså: man f å r titulera honom poet så kan det lov att yppa dem hemlighetsfullt, gott försvaras, men namnet bör försynt, förtäckt, ty annars för- då endast gälla som närmare be- vanskas deras natur.
stämmande underrubrik till filo- Det kan synas vara så lätta och sofen, ty denne är det hel och hål- flyktiga ting som glimtar fram i len som går och strövar så sakta i denna hemmabyarnas mystiska sina minnens mikrokosm eller ut- dager: » små rörelser i själen, lyssnar ur samtidssorlet idéerna i skälmska blink som från ett vat- Stabbenip.
ten i solsken, tankar bortilande Hemmabyarna är som sagt ett som ett vemodigt sus ».
.
Men de själsläge och ingen lokalitet.
När fortplantar sig i oändliga vibra- filosofen drar sig tillbaka dit - tioner genom den andliga etern, och det tycks som om världskri- och man känner att de skulle kun- gets jordbävning hade sprängt na bära en rakt ut till metafysi- upp dörren för honom - är det kens yttersta svindelrand.
Om de sin andliga hemluft han söker och gör det ett ögonblick så återfinner sina ovanskliga tillgångar han man dock strax ett fäste för sin- vill inventera.
Så djupt inne mö- nena i den mustiga, rustika feno- ter han bara sitt verkligaste ve- menvärld, ångande av sprit och tande och sina angelägnaste frå- mylla och stalldoft och ängsblom- gor.
Den filosofiska offentlighe- mor, i vilken hemmabyarnas ande ten med sina akademiska pro- har råkat få sin inkarnation.
Den blemställningar och fackmanna- är så saftig och robust som någon debatter är utestängd.
Här behö- jordäIskare kan begära, och något ver aldrig bli¨ tal om annat än så- ärkeskånskare bar man väl aldrig dant som innerligt, ovillkorligt sett, men i all sin feta trevnad och envetet intresserar honom; fe- verkar den fantastiskt tyngdlös och transparent, genomskimrad som den är av filosofstämningens höga humor, skepsis och fromhet.
Ur hemmabyarna har Hans Larsson upphämtat, sin fullkomli- ga stil.
Nu finns inget brukligt och allmängiltigt som vill häm- ma själens naturliga uttryck.
Han talar ogenerat s i t t modersmål, som är skånska transfigurerad (den » oöverträffade populär= till den finaste andliga dialekt.
vetenskapliga serien ».
Sv.
D.)
Lycklige författare som &amp; får stanna hemma hos sig själv!
William Shakespeare, liv, Nu har hans tredje bok från drama, teater av August Brunius.
Illustr.
(n:r 31) hemmabyarna kommit i markna- Denfranskarevolutionen den.
Där träffas ganska drama- av fil.
dr Alma Söderhjelm.
Iltustr.
tiska bygdetragedier och historier (n:r 32) om ett föl som trasslar in sig i en Hur djuren se av fil.
dr harv och en kattunge som leker Bertil Hanström.
Illustr.
(n:r 33) med en soisfrimnia.
Men det var Goethes Faust.
En vägled.
inte böcker och sådant världsligt ning av rektor Hilding Andersson jag blev stämd att orda om i dag.
.
Nytt i N. O. K. Illustr.
(n:r 34) Skönhet och trevnad i hemmet av arkitekt Carl Malm- sten.
Illustr.
(n:r 35) Utdöda djur.
— Drag ur djurlivet i förgångna ti= der av rektor Ivar Sefve.
— (n r 36) Illustr.
Pr del.
7:25; inb.
3:- I alla boklåder!
Bokförlaget Natur och Kultur.
.
förfäders P r e nu m e r e r a Ferdinand TIDEVARVET BESÖK HEMLINS RING BOKHANDEL ST. MÖBLER Tel ERHÅLLER NI EN ORIEN TERANDEFÖRTECKNINGÖVER DÄR HÖSTENS och JULENS BOK^^^^^^^ G R A T I S O C H F R A N Ko ett hastigt försvinnande av lyc- skimmer ka men sedan överskuggat av små och stora besvikelser.
På Medelhavet innehåller några nedka- stade dagboksanteckningar från en kryss- ning med lustyachten Bel-Ami.
Den till- Egna snickeri- och tapetserareverkstäder Björks Möbelaffär Gamla Brogatan 30.
Stockholm.
Telefon 88 41.
_ _ _ _ _ _ ~ _ _ _ _ _ _.
~ — EMILIA FOGELKLOU: nen vordo » skumma av ålder och gråt ».
Det vidunderliga med dessa Fio- retti, » Franciskus små blomster », är, y att de i ytterst ringa mån påminna.
lar, som fått klä så många olika om ärvda högtidsting, utan stå där brudar under seklernas lopp.
Tag så unga och daggfriska av den an- t. ex. ett sådant legenddrag (det t. dens morgonvind, som » Guds lille o. m. fanns med och förgyllde en fattige.
strök fram över Umbrien sida i » lilla Odhner »!)
som helge och över Europa.
När denna blom- Davids vantar, som kunde hänga på sterkrans vart till herbarium och solstrålarna.
Ett svenskt skolbarn pressades i bok, då funnos inte bara fick en vision av hård vinter utanför åtskilliga Vita (levnadsbeskrivnin- den gråa kyrkan, av tjocka bälg- gar) fullt färdiga, utan där övades vantar mot kylan, och så denna bre- också de fromma meditationer, som da bleka stråle av morgonljus och drogo alla påtagliga - och icke på dansande damm, lik en bordskiva tagliga paraleller mellan Kristi liv att lägga vantarna på.
Men när m a n och Franciskus!
Dessa omtyckta längre fram forskade efter strålen, betraktelser strö in sina erinringar så drog den sig undan till fjärmare också här.
Men eljest äro ju dessa och varmare länder.
Det var inte helgonsägner så ursprungligt, barns- längre hemstickade ullvantar, utan ligt, folkligt och innerligt återgivna, ett par fina biskopshandskar, som all de spränga ramen: iv tid o c h kyr sutto uppträdda på den.
ka, och bli till musik — för dem, Och legenden hade inte vävts där- som ha öron att höra.
hemma i Västmanland, utan var ett Och ändå är det en utomordent- sedan länge färdigt plagg, som det ligt krävande uppgift att i en utpräg- under tidernas lopp nära nog blivit lat nordisk protestantisk folkvärld kostym att låna ut åt fromma åld- lyfta över denna själsklenod, som ringshelgen, om vilka man icke fått så fast inramning och samman- mycket mera visste, än att Vår Her- gjutning med sydländsk natur och re varit deras ljus, också när ögo- katolk livssyn.
Men överflyttningen Franciskus små blomster.
Sen 1898 har T. W. Arnolds eng- elska Fiorettiöversättning varit ute i minst 14 nya upplagor.
Danmark äger sedan 1912 Jörgensens Over- flyttning.
Men i Sverige ha vi fått vänta hitintills.
Och under tiden ha vi hunnit drömma oss den önskade svenska Fioretti så vacker, så folk- lig, så väl översatt och introducerad som det bara v a r möjligt.
Det finna tolkare som överväldigats » non sum dignus » inför den sköna uppgiften, och konstnärer, som längtat att få smycka det folkligaste av de umbri- Per Stästdräng och de ondra av Hans ska evangelierna med bilder och.
Larsson.
Albert Bonniers förlag.
symboler.
Ty Fioretti intar en all- deles särskild plats inom den i-e- ligiösa epiken, man har här både litteratur.
fastare mark och Iuftigare skyar än A X E L HOLMSTRÖMS FÖRLAG: Det tusenåriga riket.
Av Upton Sinclair.
djupt inom legendernas värld.
En historia från år 2000.
Frän Engelskan Den som något sysslat med denna av Ture Nerman.
art av poesi i gränslandet mellan ALMQVIST &amp; WIKSELL: dikt, dröm och historia, får snart Pescaras frestelse.
Novell av Conrad många gamla bekanta, smådrag och Meyer.
Från tyskan av Gösta mirakeltyper, som han fått möta i både Österland och Västerland.
De likna kyrksocknarnas brudutstyrs- Insänd samma på ett annat ställe i numret.
lycksöde —.
Moren som kom och gick.
larna inom den korta tiden av något mer än ett halvt år!
Den Överskattning av deras för- » Det är väl mer ä n tvivelaktigt parlamentariska stöd - något som måga red.
s. anklagar mig för, tycks att moren gjorde.
sin plikt innan ju resulterade i att arbetarpartiet i han själv lida av, då han ställer så- han gick! » utropar redaktör Selan- stället fick taga » Office ».
dana fordringar på dem.
Dessa der i sin replik, föranledd av ett mitt Jag har detaljerat detta för att fordringar delades emellertid av den yttrande i min artikel om den eng- visa hur obehändigt det är att som extremaste riktningen inom Labour- elska arbetareregeringens fall i Ti- red S. hela tiden gör, tala om Ii- partiet.
Mellan dem å ena sidan devarvet N:o 46 *): » Moren har gjort berala- och arhetarepartiet i klump och bolsjevikskräcken på den andra sin plikt - den utrikespolitiska då de i själva verket äro så sönder: kan man ju i rättvisans namn plikt., etc.
Men om Mc Donalds delade.
Men red.
S.
tar mig tydli- känna (även om rättvisa ju är en utrikespolitik är det ingenstädes ' gen för en boskapssocialist av rena- » beskedlig tankegång ») att denna frågan om i red.
S:s artikel u t o m ste vatten.
Han förebrår mig bl.
a. regering hade en svårare ställning på det ställe, där han försäkrar att ' att jag på en sådans sätt anser en än en liberal eller konservativ skul- ett så lojalt stöd, som det Mc Donald socialdemokratisk ministär » som le haft.
Mc Donald blev ju attacke- fått på detta område » av det libera- något av Gud alldeles särskilt benå- rad från de mest motsatta sidor på la och konservativa, får man leta ef- dat ».
Vad jag som radikal pa- en gång, exempelvis för att ha sank- !er i andra länder ».
Men detta är cifist i min artikel sökte vi- tionerat byggandet av nya krigs- ungefär samma sak jag med litet an- sa, och vilket alltid konsekvent fartyg, samtidigt som för uppgivan- dra ord sagt, då jag påpekade den bortglömts av konservativa och Ii- det av flottbasen i Singapore, för sällsynta enstämmighet varmed d e ' berala motståndare, var att denna att ha riktat ett skarpt brev till bägge andra partierna » veko tillba- ministär, sammansatt av idel inter- Ryssland, samtidigt som för hem- ka för det till parlamentenumerären nationellt sinnade fredsarbetare, var ligt understöd av bolsjevikpropa- endast andra partiet », och som kom ralldeles särskilt benådad » för sin ganda o. s. v. I själva verket skyl- en att med deras kompromisser med utrikespolitiska mission.
En liberal Ies nog Mc Donalds fall icke hans Frankrike i minnet, dra den - för ministär med samma meritlista hade uppträdande mot liberalerna, som övrigt även av engelska högermän i mitt tycke varit lika mycket värd red S. tycks anse, utan den ryska bekräftade slutsatsen - att de voro en » panegyrik ».
frågan.
Alla partier hade varit ense om utfästel- och dit för att komma vidare Red.
S. övertygar mig ännu en på vägen till det internationella eko- gång om hur välbehövlig en och an- hans tyska politik.
Den var nu ge- nomiska jamviktsläge Englands nan påminnelse om att även » freds- nomförd och de konservativa handel ovillkorligen fordrade - och får » kunna uträtta något är, då han måhända också liberalernas högra att de alltså hade ännu ett skäl, påstår att Mc Donald » saknade för- flygel, där kapitalistintressen göra utom engelsk förkärlek för » fair måga att regera., på grund av för- » den flygel sig hörda - hade ingen vidare socialdemokratiska svagheten för användning för honom.
Men de play », att hålla sig lojala.
Av liberalerna var väI det höger teorier och rikliga tillgångar på pa- hade återigen en hel del att frukta, om hans partis vänsterriktning slut- betonade elementet, vilket då och då tentmedicin. » Då jag i motsats till red.
S., aldrig ligen skulle lyckas sporra honom till kommer hela partiet att verka an- nex till Tories, mest kompromette.
varit ute som partiapologet skulle någon av de radikala åtgärder, i- rat, vänsterflygeln däremot minst.
jag kunna förbigå denna liberala fråga om kapitalskatt, nationalise- samtidigt som det väl var denna anklagelse mot socialdemokraterna, ring av gruvorna etc. den fordrade.
flygels inflytande, vilket kom par- om den inte samtidigt vore den gam- Fördraget med Ryssland var det bä- att på nyåret avböja högerns la anklagelsen mot idémänniskors sta verktyget för att vända landet bristande verklighetssinne.
Av mot honom.
Ingen som föijt stäm- barmhärtighet mot » Tidevarvets » ningarna i England under de sista utrymme får jag dock nöja mig med åren kan väl glömma den misstro Labours för- ännu en påminnelse om att Fight- vilke n under the-Famine-männen - vilka ordnat sta tid vid makten tog sig rent av motståndet mot blockaden, mobili- burleska former.
Rika aristokrater serat finansmän och nationalekono- hotade att en masse dra sig och sitt mer, för införande av sundare eko- kapital ur landet om » The Bolshe- nomiska principer i Europa samt viks » kommo till styret o. s. v. organiserat hela England till kamp Så småningom lugnade man sig mot svälten på kontinenten - verk- - det var ju också naturligt att ligen i detta fall hade annat än rädslan var mindre för socialdemo- » teorier » att komma med.
Vad be- krater, upptagna av utrikespolitik, träffar deras imikes-politik ha ju än för » lediga » sådana.
Men hur även liberaler t. ex. i The Nation och levande den latenta skräcken ännu The Athenæum förklarat, att » den var, visade ju rusningen till högerns ju på många sätt varit ett remarka- valurnor, som följde uppvisande av helt experiment och i några fall ett det famösa Zinovieff-brevet - detta lyckligt sådant.
Ledningen av fi- brev som kom i en sådan för hö- nanserna har varit utmärkt, jord- gern misstänkt lycklig stund och bruksministeriets resultat särdeles vände valen inte bara mot arbetar- berömvärda o. s. v. Men i min arti- partiet utan också mot liberalerna.
kel kom jag aldrig in på Labourre- » Liberalerna hade förhjälpt Labour geringens inrikespolitik, Jag tyckte till makten och det förlät valmän- er- alltför ser hit komprometterade av - tiet Från t a r a r n a s dal, Det v a r kvällen före Isas av- ljudet a~ fötter som stampade av snön på verandan.
Aven fröken Jost packade för » Kommer de redan », frågade a t t resa.
Fosterföräldrarna skulle hon med rösten skarp av sinnesrö- komma och hämta hennes lilla relse.
flicka, det hade redan dragit allt Isa tog bärkappan ifrån henne för länge u t på tiden med skils- » Ja n i f å r gå ut i matsalen mässan.
Ända in i det sista hade dricka kaffe med dem, j a g ska sy bon hoppats på e n utväg a t t få åt er. » behålla barnet hos sig, men det Fröken Jost böjde sig över vag- fanns ingen, så länge hon v a r be- nen och lyfte u p p den lilla.
tt roende av att söka en » aktad an- ögonblick stod hon y r med barnet ställning » för sitt uppehälle.
i famnen innan hon gick ut för att Hon satt och sydde i det ljusa lämna det ifrån sig.
Isa vågade hörnrummet på nedra botten.
inte se på henne, men lyssnade till Utanför v a r ännu vinter med dju- de oregelbundna andetagen och p a drivor, snö på träna och blå undrade h u r länge fröken Jost skymning.
skulle kunna bevara den samman- Barnet sov i vagnen.
bitna självbehärskning som bu- Det knackade på dörren och rit upp henne hela sista veckan.
Isa kom in med e n hög små skjor- I matsalen pratade fosterför- tor på armen.
äldrarna fru Forss gick beskäf- » Nu har j a g strukit färdigt », tig omkring och serverade, men a e hon, » jag lägger skjortorna Isa satt kvar och sydde tankfull, de » jag tills kappan v a r färdig.
Då vek Fröken J o s t sydde på en bär- hon ihop den prydligt lade ner kappa som om det gällt livet, och den i kofferten och g i c k in till sig.
svarade inte, men hennes händer Genom den halvöppna dörren började darra starkt, n ä r det hör- hörde hon h u r fosterfadern häm- des röster nedanför fönstret och tade barnets packning och foster- moderns små förtjusta utrop vid åsynen a v de nätta plaggen.
E n dörr smällde igen barnet dertecknad hur ett dylikt är be- skaffat!
Det vore mera praktiskt satte i a t t skrika, fröken Jost gav om liberaler och socialdemokrater med sin forcerat muntra röst råd enades om att upptäcka de antagli- och anvisningar in i det sista.
Det gen mycket underliga vägar, på vil- hela blev-Isa outhärdligt.
Spän- ket det nådde denna tidning, än ningen som låg i luften påverkade att frossa i de ömsesidiga anklagel- ser, de på besegrades sätt överösa varandra med.
Gräl mellan dessa båda partier äro alltid familjegräl - därav den bittra tonen.
Red.
s. tar sig en liten övning i den.
Jag vet att hans uppfattning att Mc Do- nald rent av led av en sorts person- lig förföljelsemani mot liberalerna är ganska utbredd i England.
.
Men även där finner man uttryck för den tanken att liberalernas fall skylldes dess vacklande politik, som än följ- höger- och än vänsterriktningen inom detsamma.
» Endast om man begär att Iibera- lerna, vilka dock företräda en annan DICKENS tillhör de mest älskade av samhällssyn, reservationslöst skulle världslitteraturens stora namn.
Hans emi- lämnat arbetarpartiet sitt stöd, kan nenta berättarförmåga, hans fina humor, man konstruera upp, att det blivit djupa medkänsla för allt lidande och resa.
och s i hon, kofferten. » de hans hans misshandlat », säger red S.
Dock högern måtte väl i all värl- den företräda » en annan samhälls- syn » och det en mot liberalerna mera motsatt än arbetarpartiet?
Redan år 1923 hade dock Iibera- lerna samarbetat med högern mot ans skarpa blick för allt orättvist och skevt i det samhälleligs livet, hans brin- tro på det godas slutliga seger i världen, allt detta har förskaffat honom millioner och åter millioner läsare och vänner i alla ciciliserade länder.
Hans verk finnas översatta till alla kulturspråk och utgå i alltjämt nya upplagor.
upplaga, vi härmed erbjuda läsa- omfattar samtliga Dickens större nande Den ren,.
En hel rad av kända so- cialdemokrater med Ch.
Roden Bux- arbeten, klubben, att att att det en är nen » I dem vår i sin bol iver sjevikskr att äck icke », understryka säger » The Nation » och fortsätter: Labour ton i spetsen blevo det året utslagna perfield den li- och tycker fortfarande smula obilligt begärt, en mini- stär, vilken uttryckligen satt som sin främsta uppgift att lösa det ut- rikespolitiska problem, som så mån- ga föregående regeringar endast lyckats trassla till, skall anses » ha svikit sin plikt », om den inte sam- tidigt fört en genomgripande refor- matorisk inrikespolitik - bägge de- behövs.
Dels i stort sett för att ock.
så vi skola få tillgodogöra oss allt av heligt ord, som blev undanställt vid reformationen, och som nu, utan fruktan, kan givas till allmänmänsk- ligt åskådande, utan företrädesrätt för någon viss kyrka.
Därtill kom- mer att Franciskus fått ett nytt per- spektiv i samband med nutidens ekonomiska nödläge.
Han har upp- levat ej blott den renässans, för vilken Paul Sabatier gick i spetsen och som bildat en oöverskådlig litte- ratur av ' biografi och urkunds- granskning.
Utan han har också kommit in i den kämpande mänsk- lighetens blickfält av en annan an- ledning.
I den själsdöd som väckts av hela.
det ekonomiska systemets problem och svårigheter också ur etisk synpunkt, är det förunderligt.
huru också den för världen dårak- tiga melodien, som sjöngs av guds lille fattige » ånyo kommer till he- ders.
För honom gick i sanning det världsförvandlande samman med det innerligaste och för många oli- ka grupper och individer i nuet, även de, som se mot helt andra lös- ningar ä n hans kommer hans strå- ke att röra rid strängar inom d e m berala uppfattningen att ett rege- ringsskifte var nödvändigt till intet gjorde de i förbigående det liberala partiet .. om detta brev inte varit » ett sil- kessnöre » snott i Daily il^ gömmor - vet åtminstone inte un- av kombinationer mellan höger och liberaler - en allians vilken mång- dubbelt upprepades vid de sista va- len.
Red S:s förebråelser mot Mc Do- - nald att han ägnat allt för liten om- sorg om samarbetet med liberaler- na synes socialdemokraterna alltså i samma mån kunna rikta mot dem.
Det är att hoppas, att bägge Par- som i varje fall måste komma i Ebba Atterbom sluppit hela, svå- dallring.
innan prohlemet blir löst righeten genom att endast sätta s. tierna för framtiden bättre skola be- » Den svenska fattigdomens betydel- Franciskus.
(Själva lydelsen av un- gripa att deras fiende är gemensam.
Anna Lenah Elgström.
se » - om den ännu har någon - derrubriken på titelbladet äro f. Ö. kunde för Övrigt behöva få något lustigt typiska för vardera tolkarin- ¤) I v i l k e t s a m m a n h a n g jag skulle av glad solvärme in i sig, e j blott nans stilart.)
Lisa Lundh har egna aj rätta ett fel som insmugit sig i den.
noter, som vittna om allvarligare av kargt umbärande - - Och nu komma inte mindre än franciskanska studier.
Hennes över- geringen tidigt förra våren » etc. två svenska tolkningar av Fioretti sättning är texttrogen och omsorgs- i ett enda drag, Ebba Atterboms och full, men får stundom i all sin kär- Lisa Lundhs.
Mitt i sin glädje går leksfullhet något av » för mycket man emot dessa översättningar med blommor ».
(Man skulle också Ön- höga krav på deras halt.
De båda ska bort den ohyggliga Franriskus- tolkarinnorna gå till motatta ytter- karrikatyren vid första kapitlet.
ti.
ligheter i fråga om enkelhet och stil telomslaget är vida bättre, med den smyckning.
suggestiva stiliseringen av Assisibyg- Ebba Atterboms upplaga saknar den.)
Men inför en så ömtålig upp- notis och introduktion - och sär- gift bör man snarare visa på de över- skilt de förra äro för en folkbok be- vunna svårigheterna, .in på de bri- hövliga.
Men hennes stil ä r välgör- ster, som måst vidlåda.
rande ren och enkel.
Det är inte Om jag skulle välja mellan de lätt att bringa medeltidsmeningar, båda översättningarna - utan att fyllda av bestämningar till denna förut vara inne i den franciskansk: klara överskådlighet.
Har och denna - skulle jag först ta till kan det ha skett i någon mån på Lisa Lundhs för att få besked OU textens bekostnad, i det att en och en del saker jag behövde veta för: innan bestämning fallit bort.
När att förstå texten.
Men när jag se jag i det första kapitlet hos Lisa dan läste Fioretti om och om igen Lundh stött mig på försvensknin- för att fånga in dess doft och anda gen » den glorvyrdige Herren » (för då skulle jag ta till Ebba Atter- » il glorioso messer », såsom varande boms.
, e n oäkta ordagrannhet, fann jag att vil- Där det står: » då arbetarreringen förra hösten », bör i stäl et läsas: » då arbetarre- var I för var ut vär a lden nämligen Oliver Twist, Pickwick- Nicholas Nickleby, David Cop- Två städer, Vår gemensamme vän, Den gamla antikvitetshandeln, Lysande förhoppningar, Hårda tider, Dombey och hans son.
Martin Chuzzlewit m. fl.
Böckerna presenteras i ny, vår- dad och oavkortad översättning, illustre- rade med de gamla engelska teckningarna- Enda betingelsen för att ni skall erhålla detta gedigna och värdefulle bokverk nu- deles gratis är, att ni ifyller nedanstående kupong och insänder densamma till oss: - vi sända eder då presentkort, som tigar er till erhållande av böckerna " ' -
I RYKTBARHET.
henne sig vid rent fönstret fysiskt och hon såg ställde med sorgsna ögon ut på vägen som burit så många trötta fötter till Tårarnas dal, så många männi- skor med en frätande rostfläck i själen däri från.
Vid grindstolpen skymtadte Som ett mörkt komplex en släde med två hästar.
Det hade blivit tyst i matsalen, och plötsligt veko tre fi- gurer om hörnet och stannade vid grinden: en storväxt man med en koffert på axeln, en påpälsad kvinna med ett knyte i famnen och den barhuvade, tunnklädda fröken Jost som följde sin lilla flicka på väg.
De främmande satte sig upp, fröken Jost vinkade farväl, men ä n n u sedan klangen av bjällrorna dött bort stod hon kvar vid grin- den och stred med mörkret och snöyran om den försvinnande skymten av sitt vände barn.
hon och gick Slutl igen in, långsamt som en sömngånger- ska.
Isa hörde henne gå fram till den tomma barnvagnen, som hon började köra fram och tillbaka » Vyss, med ett s akta väsande: vyss ..
Förblindad. » av tårar reste sig Isa och gick in till henne.
Genom en vagnen skimrande dim och ma såg lyfta hon den oly upp ckliga moder en n böj kudde a sig över som hon tryckte mot sitt bröst.
» Fröken Jost! » mumlade Isa ångestfullt.
Sjuksköterskan be- traktade henne förvirrad, såg på kudden vaknat i sin famn, och som ur en dröm kastade hon hon den ifrån sig med ett genomträn- gande skrik, - satpplade till sin säng och med ansiktet begravet i förfärlig låg kvar, gråt.
Det var den viIda klagan från barnets badlakan, som brast hon i en djurhonan som blivit berövad sin unge, d e t var den blödande jäm- Av Vernon Bartlett.
Översättning för Tidevarvet.
Det var intet tvivel om att Adrian Wer-taren.
Och det kunde ju hända att ett fi- ton var egenkär.
Över sitt porträtt i detalj av dem sett hans porträtt i tidningarna, illustrerade tidskrifterna var han om möj-men de skulle aldrig vänta att möta honom ligt ännu mera hänförd i n över det av-så här, händelsevis, p i gatan.
Och så gingo mätta beröm som de ledande tidningarna de tanklöst förbi.
Men - gjorde de det?
kostade på honom.
De små notiserna om Misstog han sig eller sade de inte något hans person som stodo bland nyheterna för till varandra då han gått förbi?
De stir- dagen var en njutning för hans fåfänga.
rade på honom, ja, det var en som nästar Men så hade framgången också varit för- ryckte till d i han fick se honom Förs undransvärd!
Det var inte ofta ett först- trodde han att framgängens lycka hade lingsarbete uppfördes på scenen och mot- förvillat hans omdöme.
Visst var han rykt togs med en sådan spontan beundran.
bar.
men så ryktbar var han väl inte a t Den lunch han intog på den spanska re- de flesta han mötte på gatan kände igen stauranten var inte särledes välsmakande honom.
Hans tvivel försvann innan har och den upptäckt han gjorde att en rätt hunnit så långt som till Piccadilly Circus kallad » arroz con leche », vilken han be- Det var ett odisputabelt faktum, - mar ställt därför att namnet lät så intressant kände igen honom, - hela folkmassan för inte var annat än vanlig riskaka, förmådde stod att han var - något förmer än den dock inte rubba hans goda humör.
Länge Adrian Werton hade tänkt titta in i sin satt han kvar vid sitt kaffe, kostade pi sig klubb, men folkets uppmärksamhet hade en grön chartreuse och gav vid utgåendet något så tjusande över sig att han rakt inte oerhörda summan av en hel shilling förmådde draga sig undan.
Han vek av till rockvaktmästaren, som i utbyte mot mot Shaftesbury Avenue.
(Forts. fr. sid.
l.)
Underbart hur fort man blir ryktbar?
en stor nummerbricka och käpp.
räckte honom hatt Ännu i går skulle han fått gå okänd och ligheter a t t söka r ä d d a ungdomen Det var en myllrande och glad ström av obemärkt fram där nu i dag alla vände f r å n a t t i allt större s k a r o r gå människor på Regent Street.
Föga anade sig om för att se efter honom.
Det var f ö r l o r a d e f ö r den kultur, som vår alla dessa förbigående att här kom han.
nästan genant, ännu hade hag inte hunnit författaren till » Farliga förbindelsers.
Nå- vänja sig vid massans beundran, denna morgondag beror av.
Från olika håll h a r röster h ö j t s gon enda hade kanske sett honom i går beundran som han snart skulle anse som kväll på scenen, då man ropade in förfat- något så självfallet.
Skådespelet hade sla- till maning a t t något måste göras nu sant.
Men han hade git igenom, det var dock inte väntat sig en så ögonblickligt inför den fara som ligger i ung- relse, och d e t var slutligen männi- domens vanart och fräckhet inför påtalglig verkan därav, - underbart!
skans reaktion mot samhället, » Tändstickor vill herrn köpa tändstic- lag och ordning.
Indignationen är ögonblicket för en jättestor frå- kor, en hes röst frän en trashank i gat- s t a r k och den är berättigad Men födelse.
Varför?
gas födel Fröken Klaus hade ljudlöst gli- hörnet avbröt hans tankegång, - frågan m a n bör icke glömma a t t deka- det hånfulla småleendet i tiggarens densen är e n följd a v kriget.
Och d i t in Hon satt p å en stol vid och ögon retade Adrian och störde hans glada g r ä t tyst med ohörba- stämning.
Sannerligen såg det inte nästan till kriget är ungdomen oskyldig tårar och droppande nedför sitt tå lyfta ansikte.
ut som om mannen skrattade åt honom.
Å Det är d e v u x n a s gärning.
De medel.
som f r å n en del håll Isa slog upp ett g l as vatten.
I nej, det var en dum.
förflugen tanke.
sitt oändliga medlidande föll hon Vid Cambridge Circus var folktomt, så föreslås till b ä t t r i n g t o r d e inte va- att Där den var ryktbare tiggaren vände igen.
om Vad mot han Piccadilly avskydde r a de rätta.
S t r y k och spöslitning å knä.
vid sängen och började på kn klappa fröken Jost på ryggen En riddares belöning.
den - dörren ra mern nad efter efter eb avklippt en livssträng, det var individens kvidande sak- som man liar klappar » Så ja, drick en enda oersättlig va- hund.
lite vatten - ett ren t glas, drick lite H o n t y s t n ad e för a t t bita ihop skadar tänderna om sin egen gråt, medan hon satte sig på sängkanten och stödde fröken Josts huvud mot sin arm.
» O, ni k a n inte förstå h u r d et känns », bröt sjuksköterskan ut, » ingen k a n förstå det som inte känt d et själv.
Det är som att slita h j ärt at ur bröstet på en.
Varför ska d et v a r a så? » Ingen svarade.
Isa andades tungt, fröken K l a u s g r ä t ljud- löst.
I tystnaden växte d e sista orden do tycktes u p p fy l l a hela rummet, de väntade på svar, men det fan n s inget, och när Isa slut- ligen höjde huvudet och d arran - de » Men d et är j u egentli- gen vi som är samhället », tyck- tes denna tanke dem stor och de ' begrundade den länge.
jag NABO rengör allt, intet.
\ - » sade: - icke brottslig så dock m i n d r e sym- patisk.
Det finnes dock l y c k l i g t vis även e n annan.
D e n dugliga, arbotssamma ungdomen med bild- ningshåg, ansvarskänsla och ide-, ella intressen, den är inte död och borta, om än dess led ha glesnat.
Från den k a n h j ä l p e n k o m m a Den u n g d o m som samlas i studie- cirklar, hembygdsföreningar, lo- ger och nykterhetsföreningar, den vill bygga u p p inte bryta ned, den vill h a g l ä d j e som stärker, in- te som f ö r s l a p p a r, vill e n ä d e l s t r ä v a n, som skulle k u n n a t ä n d a allt fler k u l t u r h ä r d a r, b r ä n n a bort mycket slagg och lysa långt större skaror i n på d e v ä g a r som föra framåt.
Giv den ungdomen mer stöd än den n u får!
Skänk aktning och sådana där figurwr.
Och så fräck se´n.
- » Hallå nummer åttiåtta - han var köp en ha av rättsmedvetandet långsamt men säkeert blivit underkända så- förteende åt deras strävanden, dessa äro ytterst de bästa medlen som uppfostringsmedel.
Och d e t ask - köp. » Åttiåtta - vad i all världen kunde han är a v uppfostran, inte a v straff mena?
Syftade han på skådespelet?
Adrian kunde inte finna något samband mellan det gäller att dana framtidens åttiåtta och » Farliga förbindelser,.
Han folk.
kände sig nästan frestad att fråga tigga- Men samhället bör ä v e n se till ren, som nu haltade fram bredvid honom a t t de skaror av barn och u n g d o m och sträckte fram sina stickor, vad han me- som nu i brist på hemvård stryka nade.
Men det hade varit brist på värdig- kring gator och gränder f å obli- het.
Han snäste istället av honom.
Tiggaren stannade och skrattade.
Ett gatorisk uppfostran inte endast Den elakt skratt.
obligatorisk undervisning.
» Jaså, herrn ä så hög av sig - man be- n u v a r a n d e skolundervisningen höver inte va ' så förnäm och överlägsen f å r kompletteras i många avseen- inte.
De ä ' väl ingen konst att gå ikring den så a t t de summor stat och med ett nummer pi sin hatt inte., - Så ändrade han ton.
» Ja jag skulle då samhälle n u ge u t för densamma skämmas att gå ikring och söka väcka upp- i resultat g e r en inte endast läs- seende på det viset.- - » Om ni inte för- kunnig u t a n även i långt v i d a r e svinner, ropar jag på polis » - röt Adrian grad ä n nu är fallet s t ä d a d och Werton i det han slet det stora röda kapp- rumsmärket frän sin hatt.
De förbigående det ungdom.
h a r d e t talas om nutidens ung- logo, men i det leendet tig intet av be- undran inför den store dramaturgen.
dom avses alltid den som är om mot mörker, r å h e t och laglöshet.
Med anledning av den ovan re- laterade händelsen h a r till Tide- v a r v e t från kvinnor på skilda håll inkommit f ö r f r å g n i n g a r om d e på något s ä t t kunde bliva i tillfälle a t t till doktor Höckert g i v a ut- tryck för hyllning och erkänsla f ö r h a n s modiga och r i d d e r l i g a u p p t r ä d a n d e till skydd f ö r två kvinnor som behövde h a n s hjälp.
F i n n e s d e t flera som d e l a r sam- m a tanke k a n a n s l u t n i n g g i v a s genom Tidevarvets redaktion.
E.
H. sympatisk När ' Prova NABO en gång blott för att själv NABO sparar 2 / 3 av arbets- NABO är i bruket billigast.
skaffa Eder en övertygelse tiden.
det heter, så finge folket svälta, innan någonting blev gjort.
Det skulle vara intressant att ve- avbröto bör hans Sacconi, anförande.
ta, - Det började men flera röster (29) GETINGEN R O M A N av ' E.
L. VO YNICH När han blickade ned på Gemma med halvslutna ögon och det gåtfulla leende som gav honom så stark likhet med ett Leonardo da Vinciprträtt, öka- des hennes instinktiva misstro till en känsla av oresonlig fruktan.
Ändamålet med mötet var att dis- kutera utgivadet av en broschyr som ett uttryck åt kommitténs åsikter rö- rande den hungersnöd som hotade Tos- kana och vilka åtgärder som borde vid- tagas för dess bekämpande.
De radi- kala elementen, till vilka gemma Mar- tini och Riccardo räknades, uttalade sig - Tala högre.
Vi kan inte höra.
- Det är ju också omöjligt med ett sådant infernaliskt oväsen på gatan, sade Galli retligt.
Är fönstret stängt, Riccardo?
Man hör inte ett ord.
- Jo, sade Gemma, fönstret är stängt.
Jag tror att det är en kring- resande cirkus eller något sådant som drar förbi.
Man hörde ljudet av skrik och skratt, av klingande bjällror och tramp av många fötter, ackompanjerat av trumpetstötar och trumslag.
- Vid jultiden har man inte annat att vänta inföll Ricardo.
Vad var det ni Sacconi?
- Jag sade att det skulle vara in- tressant att veta vad man tänker i Li- vorna och Pisa.
Kanske signor Rivarez kan lämna OSS några upplysningar dar- sade, f lantbefolkningens ör en ringen energisk vädjan och allmänhet en til för både rege- att lindra om.
Getingen svarade inte.
Han satt och nöd, men de mera stirrade ut genom fönstret som om han moderata fruktade att en alltför kraf- tig ton kunde vara ägnad irritera, ingenting hört.
- Signor Rivarez!
sade Gemma.
Hon var den enda som satt i närheten i stället för att övertyga regeringen av honom, och när han förblev tyst, Galli reste sig genast och betonade höjde hon sig fram och rörde vid hans att om man gick fram med lämpor, som arm.
Han vände långsamt ansiktet att så - Vad är det ni är intresserad emot henne, och hon ryggade tillbaka, ty hans ansikte föreföll stelt och orör- av?
frågade Riccardo och närmade sig ligt som en död mans.
Läpparna rö- fönstret.
Gemma vände sig om.
de sig på ett besynnerligt, livlöst sätt.
- Det är inte alls något intressant, - Ja, viskade han.
En kringresande sade hon, det är bara ett cirkussällskap, cirkus.
men de för ju ett sådant väsen att man Hennes första impuls var a t t skydda ingenting kan höra.
Hennes ena hand vilade mot fön- honom för de andras nyfikenhet.
Utan att forst veta hur det var fatt, var hon sterposten, och plötsligt kände hon hur medveten om att han var prisgiven å t Getingens kalla fingrar slöto sig kring någon förfärlig hallucination.
Hon reste hennes i ett passionerat grepp.
» Tack », sig hastigt, ställde sig emellan honom viskade han sakta, varpå han stängde och de övriga och öppnade fönstret.
Det fönstret och åter satte sig ned.
är ingen mer än hon som sett onom det hans - Jag är rädd att jag avbröt er, nsikte.
mina herrar, sade han lättvindigt, men En kringresande cirkus drog förbi jag tittade på gycklarna.
Det var en så- ned akrobater och åsnor och clowner i dan vacker syn.
mångfärgade dräkter.
Folkhopen ut- - Sacconi ställde en fråga till er, sa- bytte skämtsamma ord med artisterna de Martini barskt.
Getingens uppföran- och kastade små påsar med kanderade de betraktade han som mer än lovligt plommon i knäet på en liten Columbine affekterat, och det retade honom att som satt grant utstyrd i sin vagn med Gemma kunde vara så taktlös och föl- ett artificiellt leende på sina målade ja hans dåliga exempel.
Det var så olikt läppar.
Bakom vagnen kommo gatpoj- henne.
kar och tiggare och clowner som stupa-, Getingen hade ingen aning om stäm- de kullerbyttor.
De knuffade, stötte och ningen i Pisa, eftersom han endast va- applåderade någon som Gemma forst rit dar på en » semestertur », men han inte kunde se för folkträngseln, men kastade sig genast in i en livlig diskus- som hon sedan tydligt urskilde - en sion om landsbygdens förhållanden och liten puckelrygg, utstyrd i narrkåpa, om broschyren.
med ringande bjällror och med en pap- När sammanträdet var slut och de persmössa på huvudet.
Han tillhörde kommitterade reste sig för att gå, kom antagligen cirkusen och roade hopen Riccardo fram till Martini.
- Vill du stanna kvar och äta mid- med sina grimaser.
dag med Fabrici och Sacconi?
- Tack, men jag skulle följa signora Bolla hem.
- Tror ni verkligen inte att jag kan gå hem ensam?
frågade hon och satte på sig sina ytterkläder.
Naturligtvis stannar han, doktor Riccardo.
Det gör honom bara gott att få litet förströelse.
- Om ni tillåter, skall jag följa er hem, inföll Getingen, jag har samma väg.
- Ja, i så fall - - Ni har väl inte tid att titta in i afton, Rivarez?
frågade Riccardo, när han öppnade dörren för dem.
Getingen vände sig skrattande om.
- Nej, min käre vän.
Jag tänker gå på cirkus.
- En sådan besynnerlig, människa han är, sade Riccardo när han återvän- de till sina gäster, och en sådan under- lig sympati för skälmar.
(Forts.
