# ID: svediakorp-per3211
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,089
# sentences: 768
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


NR 45 - 8 NOVEMBER Tidevarvet n:r 45.
NR 45 - 2 ÅRG.
1924 Tid eva rve t s r åd f frågning i n g sb y r å för föräldrar.
Tidevarvet öppnar på nyåret i sina lokaler vid Slussplan en rad- frågningsbyrå för föräldrar efter samma principer, som leda de av fru Katti Anker-Möller i Kristi- ania och dr Marie Stopes i London upprättade rådfrågningsbyråerna.
Doktor Ada Nilsson, som tagit initiativet till denna Tidetarvets nya verksamhet, vilket kommer att stå under hennes kontroll sätter i sin artikel Vårt befolkningsproblem in företaget i dess sociala samman- hang.
Den döda staden.
I dag måste jag börja med något, som hände mig själv.
men jag skall strax komma över till något, som hände före trettioåriga kriget Det var en vacker höstdag och jag skulle vara fri och ledig och tyst ända till kväl- jag skulle tala I den valkrets.
där jag befann mig.
låg en gammal gård, som min fader ärvde men måste låta gå ur släkten len, då Jag hade aldrig sett den.
för mig var den blott ett namn, icke förbundet med någon som helst föreställning.
Nu beslöt mina kusiner och jag-att besöka den.
och vi åkte dit Framför oss hade vi hela tiden Fjälkinge hackar.
höjden där de märkliga Iemonaddrickande hovrättsnotarierna från Kristianstad höllo en låtsad process och dömde mellan den romantiske herr Hillner och hans styvsöner (se Amalia Hillner av C J L Almqvist).
Vi och skatterna, ledande artikel, redogör för och kritiserar det nya kommunalskatteförslaget.
Artikel- författaren har i mycket avvikande mening med kommitterade och fö- reslår beskattning delvis efter and- ra principer.
Dessutom hetraktas förslaget såsom ofullbordat och en ny utredning begäres.
Moren som får gå är Anna Le- nah Elgströms heteckning på Mac Donald.
Amerika har valt president.
Ar- tikeln Amerikanskorna och presi- denvalet av E H. redogör för kvin- nornas strävan att på olika vägar göra sig gällande i Amerikas poli- tiska liv.
Slösaren och spararen är en re- plikväxling mellan en slösaktig in- sändare och fröken Margit Cassel, som företräder spararens synpunkt.
Historikerna och kvinnoväldet för tingska fortsätter teorierna.
redogörelsen Redogörelsen för de Vaer- de Trondhjemska lämna vi åt and- ra tidningar.
K.
J. analyserar Berit Spongs verskonst.
Devinez lägger upp en serie med titeln Män och börjar med Mannen ur det förgångna.
Det är farligt a t t läsa Tidevarvet meddelar oss en läkare och bestyr- ker detta med ett exempel ur sin egen erfarenhet Han hade tagit ett exemplar med sig för att läsa i spår- vagnen på väg till sin mottagning.
Då han läst en stund och tänkte att han började närma sig målet, sade han till konduktören: säg till mig, då vi kommer till Nybroplan.
- Nybroplan, sade konduktören, den har vi passerat för en halv- timme sen.
Men trots denna varning gå vi vidare i d e t framgångsrika arbetet a t t utvidga vår läsekrets.
Från några håll ha redan födelsedagspre- senter ingått 1924 Tidevarvet november-dec.
och hela 1925 kostar tillsammans Men långt innan vi hunnit under foten av Fjälkinge backar, fingo vi hejda chauf- i Ett av rummen it i I Tide varvet ts loka le r där R Rådfrågningsbyrån sk skall in stalle ras Vårt befolknings problem.
» Den viktigaste punkten i ett system för mödravård är den, att i tid giva tillräcklig och sakkunnig omvårdnad om den blivande modern.
mydigheterna Antalet sådana centraler äro i ständigt stigande och f.
n.
finnes i detta land - England - 560 sådana möd- ravårdscentraler, endera fristå- ende eller i förening med bar- (ante-Natal vändig till supervision) förebyggande är nöd- av navårds- eller förlossningshem.
komplikationer, men även för att lära den blivande modern att taga ima på sin hälsa Denna tillsyn må givas av lä- kare eller barnmorska vid möd- ravårdscentraler, rådfrågnings- byråer upprättade av de lokala och upplysning. » Ministry of Health Whitehall London, 30 juni 1924 DOKTOR initiativtagare För ännu e j två år sedan disku- terades inom Frisinnade Kvinnor huruvida e t t uttalande i befolk- ningsfrågan skulle upptagas på det blivande programmet eller ej.
Även från politiskt vederhäftigt håll kunde man då få höra den åsikten uttalas, a t t befolknings- frågan ej kunde politiskt behand- las, i a l l synnerhet ej av Frisinna- d e Kvinnor.
Men det visade sig vid diskussionen landet runt i de olika lokalavdelningarna, a t t den- na fråga tilldrog s i g den största uppmärksamhet.
F r i s.
Kvinnors program t a r också bestämd stånd- punkt i frågan.
Tiden rider fort!
Nu tas be- folkningsfrågan överallt upp till en intresserad och sakkunnig dis- blott kussion och betecknas ofta som SEX KRONOR Prenumerera å expeditionen, ett av framtidens viktigaste pro- blem.
Slussplan 9 III, Stockholm.
H u s m o d e r n s a rb et e centraler, ifall varje blivande moder skall kun- ga fler sådana AD A NILSSON.
till Rådgivningsbyrån A t t frågan lir aktuell t. ex. i Tyskland är ej a t t undra på.
L a n - dets minskade areal skall föda och härbärgera ungefär samma som befolkningsmängd förut.
är d ä r f ö r oroväc- Folktätheten kande hög - mångdubbelt högre än i kringliggande länder, Bel- gien ej undantaget.
Man får ock- så vid en genomresa ett livligt och plågsamt intryck av direkt träng- sel och folköverflöd.
A t t tidningarna debattera frå- gan livligt, särskilt i förbindelse med kolonialspörsmålet, är där- for ej underligt.
Även i vår press ser man numera befolkningsfrå- gan ofta berörd.
Tidevarvets lä- sare behöva ej påminnas om fru Anna Wicksells artikel i frågan.
Och oktobernumren ha ju belyst dem från olika synpunkter, I dess sammanhang med den internatio- fören, ty nu voro vi framme.
Där låg en fulländad gammal gård invid vägen, hop- byggd av fy ra längor Fyrkanten vände en fönsterlös fasad av väldiga gråstenar åt vägen.
den motsatta boningslängan var av trä Gården var ett så slutet hell, d stängd och avvisande, alt jag måste söka ett ögonblick efter ingången.
Men så fann jag klinkan i den röda porten, n öppnade och gingo in.
I portvalveis inramning låg den fyrkantiga kullerstensatta gården och den ladugård, vagnslider på andra mitt fram boningshuset.
allt sammanfogat t i l l ett helt.
En bandhund gjorde sitt bä- sta att skälla ut mig igen.
Han var inte den förste som misslyckats i det försöket Gårdens husbonde Lom och hälsade.
bjöd in oss.
Med böjda huvuden klevo n över den höga tröskeln.
Därinne i den låga skumma stugan rörde sig ett antal barn och flugor, dem vi inte kunde räkna Den vackra men slitna husmodern häl sade vänligt och frågade vilka vi voro som haft gården förr, visade hon oss på förr, en gammal klocka, som än bar de gamles initialer, N.
H. Ingar Trulsdotter.
Men kloc- kan har inga visare, den var död, en min- nesvård bara.
Vi gladdes att det var friskt liv i gården, och alt det fanns ungar där, som kunde klättra upp i toppen på de väldiga gamla päronträden i apelgården.
Men nu var intresset för fädernas min- nen väckt, och n beslöto att fara till Vä, byn där min fader var född.
nella politiken, folkstockens kvali- Vä har en historia.
Där stod en stad tet och den snabba förbrukningen redan i den tidiga medeltiden, den hade Se senast kyrkor och kloster, den brändes och stod av naturtillgångarna.
Befolkningsproblemet av Emilia blev Fogelklou.
I Tidens kalender for den inte uppbyggd mer.
Kristianstad ärv- 1925 skriver professor G.
Westin de dess stadsprivilegier Den sjönk n e ~ Silverstolpe om Folkmängd och till en by, som byggdes ovanpå resterna välstånd och framhåller den av de förgångna.
skärpning befolkningsfrågan fått sedan imigrationsländerna börja ket.
Det enda som ännu vid en flyktig sätta stopp för invandring.
Han granskning syntes vara kvar av sta anbefaller undervisning om möj- den.
var en kyrkgavel av gråsten, läm- För- ligheten att reglera barnantalet ningar av Sanct Gertruds kapell.
när fast bränts för tredje gången, kvar av släktminnen, det var icke så myc- staden Nineve som den enklaste lösningen på ett utplånad som den stora hotande problem.
Det är väl underligt att tänka.
sade vi, Redan på nyåret 1923 förekom att det är svenskarna som brände den här i D.
N. skarpt formulerade artik- staden, Karl Knutson, Svante Sture och lar i befolkningsfrågan av John Gudtaf Just Gustaf Adolf Adolf, av i l l a.
hjältekungen, Maynard Keynes.
Byråchefen E r n s t Höijer h a r flera gånger, senast I samma tid- ning i september 1924 påvisat, att (Forts. å sid 6.)
vars namn var förbundet med alla fackel- tåg, flaggtåg, tablåer och skolfester i ens uppsvenska ungdomsliv, var den, som gav ens fäders stad den sista nådestöten En Kristianstadbo sade mig sedan på kvällen vi f i r a r aldrig Gustav II Adolf består till icke ringa del i utväljandet av de bästa in- något vidare, för han gjorde aldrig annat köpskällorna.
För livsmedel är valet lätt.
I våra 95 än Historia, illa härnere.
hur du skiftar färg, när du butiker gäller principen: högsta kval té till lägsta pris.
betraktas från olika utsiktspunkter!
KONSUM TIONSFÖRENINGEN STOCKHOLM M. O. Devinez.
M o r e n, s o m far gå.
Vi o c h s k a t t e r n a.
D å moren gjort sin plikt brukar Det var Mac Donald, P h i l i p Snow- Den år 1921 tillsatta kommunal- för fastighet och jordbruk förbli det- skattekommitténs betänkande liar samma, som nu gällande, reservan- han få gå, mer eller mindre nådigt den, bröderna Buxton, Morel m. fl.
nu blivit framlagt.
Som väljare el- terna mena, att det i hög grad skulle avvinkad - ibland med ett silkes- som Under krigets första månader ler röstberättigad har man på ett ökas.
Hur därmed förhåller sig, snöre.
Det stora systemskiftet i Eng- bildade » The Union f o r Democratic Det var eller annat sätt bidragit till den rikt- kan med sannolikhet endast erfa- land kommer därför ingalunda over- Control » - av kriget.
samma män och några kvinnor - ning enligt vilken frågan kommer renheten visa.
Frågan måste därför raskande.
att lösas, men huru många av de betraktas som principfråga och av- Ty moren hade ju gjort sin plikt kvinnor, sådana som Mrs.
Swanwick plikt, för och Dorothy Roden Buxton - skattedragande, som med verkligt göras som sådan.
Och det är härom - den utrikespolitiska intresse tagit del av de långa press- kommitténs meningar varit delade.
vars skull han blivit framsläppt till vilka voro de ledande krafterna in- om » Fight the Famine », en sam- referaten, är icke gott att veta.
E n Det kan likväl tyckas, att om man makten.
del har kanske läst överrubrikerna, gått så långt, a t t man medger, att De flesta av Libourpartiets mera manslutning för bekämpande av initirradr medlemmar ansågo där- hungerblockaden, inte bara av hu- något olika allt efter det pressorgan fastighetsägare har större skatte- nian valt.
och därefter dragit e n skyldighet än inkomsttagare - och för redan i våras, att fick M a c Do- mana skäl utan också för att genom suck av lättnad eller bekymmer be- det gör ovillkorligen garantiskatte- nald verkligen Dawesplanen till öppnandet a v normala vägar för rå- roende på om man är fastighetsä- systemet - har man redan erkänt stånd, skulle hans dagar som pre.
varor och födoämnen förebygga den gare, näringsidkare eller inkomstta- det berättigade i en särskild fastig- mierminister bliva räknade.
- » Vi hotande fara en fortsatt ekonomisk gare.
Det är otvivelaktigt inte ett hetsskatt.
Det vore då också princi- ä r o här för att » do the conservati- och politisk förlamning av Central- område, som lämpar sig för nöjes- piellt riktigare att fastställa denna ve ’ s dirty work! » var ett vanligt ytt- Europa innebar.
Det var samma män - och kvinnor - vilka ordna- läsning, rn (.
!, vi vädja till våra lä- och det rättvisa eller orättvisa i sa- r a n d e i sådana kretsar.
Och nog såg det ut förra hösten, de de ekonomiska kongresser i Lon- sare a t t ägna några ögonblicks upp- ken kommer att ligga i, hur hög en då högern och Iiberalerna veko don år 1919 och 20, vid vilka ty- märksamhet åt denna för oss alla sådan skatt blir.
för första så betydelsefulla fråga Låt oss en- Här skulle vi kunna stanna.
Men tillbaka för det till parlamentsnu- ska nationalekonomer dast i största korthet göra en enkel är det inte något, som fattas?
Kom- merären endast andra partiet, som gången lyckades göra sig hörda i sammanfattning av det väsentliga.
munalskattekommittén l i a r fullgjort om de visste, varför de gjorde det Europa.
Inom kommunalskattekommittén sitt uppdrag.
Men vi, skattebetalare, och rent av voro tvungna därtill.
Det är alltså en sällsynt klar och Situationen på kontinenten var logisk politisk linie, som fört samma har olika åsikter gjort sig gällande.
som icke äro sakkunniga utan re- Kommitteradr har enat sig om att presentera den stora allmänheten.
ju vid den tidpunkten sådan, a t t de män fram till Londonöverenskom- alltjämt bibehålla kommunernas känna ingen vidare tillfredsställelse måste ha förstått att de själva, kom- melsen och Dawesplanen.
självbestämmanderätt i avseende med endast ett teoretiskt lagförslag.
prometterade som de voro a v tusen Profeter och profetior äro väl al- Likaså att fastighe- För oss är det viktigaste, inte hur eftergifter, hänsyn och löften till på uttaxering ten skall utgöra kommunernas s.:- v; ska betala, utan vad vi ska be Frankrike, inte längre kunde röra drig s ' litet aktuella som just n a r ett finger i den härva vari de lin- de fått rätt, d å ju varenda männi- kerhet för att kunna fylla befintliga tala Det borde vara ett och detsam- ska i världen går omkring och sä- skattebehov.
Men hur detta skall nia.
men det är det inte i praktiken.
dat Europa.
Medan storfinansen otåligt bör- ger, att det hade då hon alltid b å d e tillgå, därom är meningarna delade.
Och ur denna synpunkten är det Majoriteten inom kommittén före- synnerligen att beklaga, att denna jade fråga dem, hur länge det skulle tänkt och sagt!
Något undantag från den regeln slår, att en särskild skatteskyldighet kommitté endast haft i uppdrag att dröja innan trasslet reddes UPP!
Redan de tyska kolleveranserna tyckes inte ske ens då profeten blir skall påläggas fastighet, (objektskatt) utarbeta ett förslag till skattelagar, på grund av minister.
till Frankrike hade ju och inkomsten av fastigheten, obe- men icke haft att taga befattning Det var väl därför, antar jag, ar- roende av denna objektskatt, taxe- med tillämpningen av dessa lagar.
förlusten av den franska marknaden ras i likhet med annan inkomst.
Och ändå måste väl just möjligheten skövlat affärslivet i d e flesta länder, betarregeringens män inte hälsades deras konse- Reservanterna anse, att detta blir en av tillämpning inverka på lagens - i Belgien, där gruvarbetarna bli- med det erkännande dubbelbeskattning på fastigheten.
sammansättning.
Meningen med vit arbetslösa, (m a n fick j u uppleva kvens borde väckt, då d e förra hö- De förorda i stället att fastigheten denna kommitté har varit a t t åstad- a t t belgiska gruvägare vädjade om sten fingo nådigt tillstånd att söka ' skall garantera kommunen en viss komma rättvisa i beskattningen.
lindring i tyskarnas betalningsvill- lösa den knut, de så länge, förgäves varnande, stått och sett dras allt ' inkomst på så sätt att under a l l a Men det fullkomligaste beskatt- kor *) lika väl som i Syd Wales.
i världen kan icke Frankrike sålde tyska kol, där Eng- hårdare och hårdare.
förhållanden ett belopp motsvaran- ningssystem de en viss procent av taxeringsvär- åstadkomma någon rättvisa, så län- land förut sålt sina.
De 15 millioner- Eller teg man av finkänslighet det erlägges i skatt, men att,.
om iii- ge skatterna skola tagas ut på sätt na människor England förmår föda, mot dem, vilka måste lämna från komsten av fastigheten överstiger som nu sker.
Många förbättringar endast genom importerade födoäm- sig sina händers verk i det skicket?
Bland annat vore nen, för vilka kol Och annan ex- Allvarligt talat - var inte finkäns- denna procent, skall inkomsten och äro önskvärda.
endast denna i vanlig ordning taxe- det helt visst en lättnad att få er- port betala, begynte så att säga att ligheten i så fall litet för stor gente- ras (garantiskatt).
lägga skatten för inkomst samma år sväva i luften.
Och Tysklands de- mot dem, vilkas kortsynta egoism Som en följdriktig fortsättning av som inkomsten varit, och åtminsto- sperata nödläge, vilket drog ner fastighetsskatten föreslår kommittén ne för löntagare borde detta låta sig levnadsstandarden dir, gjorde arbe- lett världen ut i den fara, vari vi allt- också en likartad beskattning av nä- göra.
Men alldeles säkert är deklara- tet så billigt, att de engelska fabri- jämt sväva?
Och borde inte de män, ring.
E n viss skatt skulle sålunda tionssystemet förkastligt för jordbru- kanterna måste ge upp konkurrens- som trots allt lyckades bringa litet en.
O. S. v. O. s. v. i den olidliga ring reda trasslet, varit förtjänta av nå- utgå dels f ö r lös egendom, som är karna.
Dels borde detta vara så avsedd till stadigvarande bruk i nä- lagt, att det uppmuntrade i stället av ekonomisk orsak och verkan, vil- got annat än det där silkessnöret?
Då de blevo lediga t i l l besvärli- ringen.
t. ex. motorer.
maskiner.
för bötfällde grundförbättringar och ken väl ensam borde vara nog att redskap m. m., dels för 16s egen- nybyggnader (naturligvis inom ra- övertyga varje förnuftig människa ga inrikes reformer ...
.
?
Som nästa fråga hade arbetarpar- dom, som är avsedd att omsättas men för skäliga kostnader) vilket om världens olösliga sammanhang eller förbrukas i näringen, såsom va- är en nationalekonomisk vinst, dels och det orimliga i att genom krig tiet satt u p p det brännade hostads- rulager m. m.
Reservanterna, som borde d e t inte heller v beskaf- med sina fiender bestraffa sig själv.
prohlemet Med föga hopp o m e n tagit avstånd från fastighetsskatt, h a fat, att det påfallande till un- Jag skulle väl heller inte här dra Iycklig lösning, visserligen.
Natur- givetvis e j heller kunnat bifalla det- derslev.
Om man läser på dessa fram så gamla och givna saker, om ligt nog i ett land där storkapitali- ta förslag.
deklarationsblanketter, där jordbru- det inte vore för att påminna om sterna äro privatägare a r hela ga- vidare märkes förslaget till skogs- haren är skyldig redovisa och skatta något, som man vis à vis den fall- tor och städer.
Men en del förar- tyckes ha beten voro redan gjorda.
Bl.
a. lin- beskattning som avser att borttaga varje mjölktår, han dricker och na arbetarregeringen dubbelbeskattning av skog som f ö r ägg han äter och sedan tänker glömt lika fullständigt i den borger- de frågan tagits upp till preliminär närvarande sker, dels i form av på, hur det går till i verkligheten, liga svenska pressen som i den eng- luftning i Underhuset - mest för skogsaccis.
dels inom ramen av in- så är det nästa löjeväckande.
Det elska.
- nämligen att just Mac att.
som e n av arbetarnas inpiskare komsttaxeringen, men i stället före- var en person i framskjuten ställ- Donald och flera a v de ledande sade mig, » motsidan inte skulle slås v vissa förhöjningar.
ning, som under en debatt vid 1924 inom hans ministär under kriget kunna säga, att den inte hört nå- Inkomstskatten skulle, som hit- års riksdag hänvisade till jordbru- uttalade dessa, nu så gamla och giv- got om saken förut ».
tills bli proportionell, dock karnes deklaration för att påpeka na saker, vilka dock då voro till- De kunde gärna ha fått fortsätta, den sammanlagda inkomstberäknin- jordbrukets tryckta läge.
Heliga räckligt nya och djärva för att för- ha fått försöka litet mer.
Utrikes- gen för varje person e n d a s t gälla oskuld!
Ja, att jordbrukets ställ- skaffa dem t. o. m. fängelsestraff.
politiskt hade de j u fått rätt.
Bald- dennes inkomst inom samma kom- n i n g är dålig, det veta vi, men vore win lär nog inte i första taget ruc- *) Enligt vad D.
Roden Buxton berättar mun, ett förslag, som öppnar stora den så dålig, som flertalet deklara- i sin bok » The War för Coal and Iron », ka på den linje de lade med de utvisa, då skulle också flerta- Allen &amp; Unwin.
Lodon 1919. möjligheter till skattelindring bägge a n d r a partiernas nödtvungna dem som första att placera sin för- let av landet jordbrukare ha gjort goda minne.
Dawesplanen säges ju, mögenhet, och kommer att tacksamt konkurs, då skulle detta redan ha av fastighetsskatt d. v. s. efter vissa enligt senaste telegram, fungera på erkännas av dem, som köper jord inträffat, som högern ständigt be- procent å taxeringsvärdet efter oli- ett synnerligen tillfredsställande sätt.
och annan fastighet i spekulations- farar, att alla jordbrukare måste gå ka skalor.
möjligen enligt stigande Deras auktoritet, som lyckats, borde syfte.
från gård och grund.
och fallande index för olika år.
Sa- räcka litet längre, tycker man.
Vi stanna vid huvudfrågan, fastig- Detta förhållande gör, att kom- ken tål i varje fall att granskas, ja, Men de ha knappast blivit mera skatt eller garantiskatt.
Man måste munalskattefrågan icke endast får den måste granskas, om det skall aktade eller deras meningar om då säga sig, a t t det beror på hur inskränkas till en Iagreform, utan hög den fristående fastighetsskatten även måste omfatta deklarations- vara någon mening med att refor- framtiden mer beaktade för det.
Den gamla historien!
Sådant folk kommunalskattelagen.
blir, vilketdera av de bägge syste- systemet, sättet att uttaga skatterna.
Låt oss hoppas på ännu en kom- tyckes alltjämt vara » moren.
som men.
som blir mest tryckande för Man kommer då givevis till att und- mitté - en sista - som tar upp måste @ ' ' fastigheten.
eftersom denna i varje ra, om skatt efter inkomst över hu- Även Om han, som nu i England fall skulle tillförsäkra kommunen vud taget är möjlig för jordbruk, denna fråga till behandling.
Dess betänkande skulle säkert intressera t a r e n hel del a v nationens bästa en viss minimiinkomst.
Majoriteten eller om där inte skulle bli mera oss alla.
vilja och renaste avsikter med sig.
inom kommittén hävdar, att enligt rättvisa genom att även skatten för för varje skulle för tioner mera +ras förslag skulle skattetrycketinkomst å jordbruk ginge lit i form ~- Anna Lenah Elgström.
Am er i ka s kvinnor och Svart på presidentvaIet.
.
Under rösträttsrörelsens tid var även om den mest överväldigande kontakten mellan dess ledande kvin- majoritet är emot den.
Hon anför nor och Amerikas synnerligen liv- som ett gott exempel New Jerseys som lig.
Internationella rösträttsallian- Republikanska kvinnoklubb, sens president var på den tiden mrs slagit vakt om förbudslagen och be- Carrie Chapman Catt och med henne kämpat det republikanska partiet och den b o r t g å g n a reverend Anna (sålunda sitt eget parti) och de öv- Shaw och andra representanter för riga förbudsfienderna, som röstat det aktiva politiska intresset stodo för förändringar i densamma.
de svenska i flitigt utbyte av un- Mrs Newell Blair är vice ordfö- derrättelser och erfarenheter.
Krigs- rande inom Demokratiska partiet åren utgjorde ju e n död epok i så- och tror inte heller på fördelen av dant internationellt samarbete.
Men att stå utanför partierna.
Men man t i l l rösträttskongressen i Rom 1923 skall gå in i ett parti för att kräva hade anlänt en representation av upprätthållandet av ett program och Amerikas främsta kvinnor av i dag vallöftenas uppfyllande.
och bland d e m gjorde sig särskilt Vid sidan av det republikanska gällande mrs Maud Wood Park.
När partiet, som strider för Coolidge man såg och hörde henne förstod och det demokratiska, som har nian hur långt den amerikanska Dawis till kandidat har upp- kv innotvpen hunnit - när den är stått ett nytt parti, progressi- som bäst - i politisk kunnighet och sterna, mest bestående av far- träning, i otvungen ledighet och su- mare, lantarbetare och småhand- verän skicklighet i tal och replik, lare, som vilja göra senator L a Fol- lika fängslande p å e n estrad som i lette till president.
De till » Ame- en salong.
rican Federation of Labor » hörande fackförbunden h a Sven slutit upp inom eller utom partierna - två omkring honom.
» Det tredje par- olika vägar.
tiet » blir socialistiskt, ropar varnan- Mrs Wood P a r k är ordförande för de de andra, som allvarligt frukta de amerikanska Kvinnornas väljare- dess växande styrka.
Starka sump- förbund.
Stor organisationsförmåga tom till en förskjutning åt vänster fordras att hålla samman ett för- kunna inte förnekas, men å arbe- hund på två miljoner medlemmar.
tarsidan finnas olika riktningar i Och dess budget på hundratusen häftig fejd med varandra, som ju dollars representerar en kraftcentral försvagar verkan därav.
inför ett val.
Men Kvinnornas väl- Kvinnornas ställning till valet be- jareförbund är politiskt fristående lyses i den engelska tidskriften Time » Vi nya medborgare måste h a tid till and Tide genom en mycket tempe- eftertanke.
innan vi sluta OSS till nå- ramentsfull artikel från en av många got av partierna.
- så har mrs erfarenheter och motgångar prövad Wood Park förklarat uppfattningen pionjär i de amerikanska kvinnornas vara, - » och en eventuell anslut- stridslinje, miss Anne Martin, nd ning kan inte vara bindande för Ii- senator från Nevada.
Hon uppehål- vet.
Vi sätta intelligens och sam- ler sig mest med en granskning av vete över partierna.
Kvinnorna ä r o förhoppningar, som för kvinnornas ännu så länge först och främst in- räkning kan byggas på La Follettes tresserade av sina egna samhälls- val.
E n riktning inom den amer- problem och övertygade om att en kanska kvinnorörelsen h a r tydligen god styrelse börjar i hemmen, d. v. vissa förväntningar på att de från s. att den nya generationens poli- ett nytt parti med nya politiska mål tiska fostran kräver att kvinnorna skulle röna ett annat bemötande än komma ur sin egen okunnighet och från partierna av äldre historiskt d a t u m genomsyrade av sina gamla likgiltighet ».
Nationella Kvinnopartiet är i ä n - traditioner.
nu högre grad ett rent kvinnoparti.
Vad ha kvinnorna att vänta - Det arbetar framförallt på att - se- skriver miss Martin - av m r La dan rösträtten är nådd - undanröja Follette om han blir president?
Har de olikheter inför lagen, som ännu han mer örn för deras Önskningar, finnas kvar.
Sitt lagreformpro- än m r Cooiidge eller m r Davis?
gram, som de kalla billen om lika Kommer han a l t främja » equality » rättigheter - » equality » - göra de - de lika rättigheterna?
Min er- vid valet till en huvudfråga, liksom farenhet från många hårda arbets- rösträtten tidigare varit det.
Från år under kyla och fientlighet från sitt präktiga högkvarter » Vakttor- männens politiska partier, har grun- net », beläget milt emot Washing- dat min uppfattning.
Det är inte tons Capitolium, hålla de ett vak- ett svagt intryck, det är som hagget samt öga på allt, som sker i kon- i granit, detta motto för de poli- gressen och meddelar detta genom tiska partiernas hållning gent emot radio till sina meningsfränder Ian- kvinnorna: den makt, som vi det runt.
ha, den behåller, vi.
E n myc- Mrs Belmont är partiets ordfö- ket naturlig hållning för en makt- rande och strider kraftigt för dess ägande klass.
Liksom, alla mi- noriteter på det politiska slagfältet program.
De två stora politiska partierna ha kvinnorna endast något att vänta med gamla traditioner i Amerika i den proportion de kunna organise- äro det republikanska (konservati- sig själva och bli betraktade som en ' va) och det demokratiska (moderat- fristående politisk kraft.
Lita på liberala).
Deras ivriga maning till sig själva och sträva efter solidaritet kvinnorna att ansluta sig till och sins emellan, - lika solid och fast samarbeta med dem har j u vunnit som männens - detta är det starka- gehör hos flertalet.
Mrs Taylor ste a r alla vapen.
Men politikerna Upton i Republikanska national- veta, att solidariteten inte existerar kommittén h a r inför en tidning för- ännu och - räkna därmed.
klarat sin mening vara att » det en- Hur länge skola kvinonorna vän- da sätt varpå man kan få regerings- ta på friheten, var det gamla De borde lärt sig makten att fungera väl är att arbeta rösträttsropet.
där ärpå inom en politisk organisation.
att man ingenting får genom att Kvinnornas stora uppgift är a t t vänta.
Ingenting kan vara säkrare » rensa upp » inom partiet, att bygga - så slutar miss Martin sin ankla- upp den bästa möjliga organisation gelse - än att La Follettes parti och vaka över och förbättre den.
kommer att lämna dem där de äro.
De böra fasthålla sin egen mening, väntade utanför dörren ».
å Arbetarpartiets nederlag i England till- hör redan de gamla nyheterna.
De kon- servativa sitta nu med en Överväldigande majoritet i underhuset, medan arbetare och liberaler tlllsamman ä r o blott en mi- noritet.
De ha däremot inte majoriteten av väljarna med sig, vadan representa- tionen i underhuset ä r orättvis.
Sådant blir resultatet i enmansvalkretsar med majoritetsval.
Kanske sneglar man nu över till det av oss avskydda proportio- nella systemet.
Hur man väljer, ä r det I vitt. -- - Men den förmodan att ett sådant fri- kännande kunde varit otänkbart i Sve- rige tyder pa, a t t det icke ä r allmänt be- kant att våra myndigheter i all stillhet avstått från att inkalla stig Holm till den tjänstgöring h a n enligt lag och förord- ning skulle ha fullgjort.
e Åter en stor förskingring av en av ar- betarnas förtroendemän.
Det var Träin- dustriarbetarförbundet och Byggnadsträ- arbetarförbundets kassör.
som försking- B lika illa, tycks det.
premiärministern Den återkommande Baldwin, om j u föll vid nyåret på sin rade 140,000 kronor och så, inför upp- tullpolitik, k a n nu ta med ro Mac Donalds täckten ' tog livet a v sig.
Förr hette det: förtroende gör kontroll L återinträde s om leader of His Majesty,s ö opposition (officiell oppositionsledare i överflödig, Nu: utan kontroll intet för- B underhuset).
Han har ändå majoriteten troende.
Det ligger bittra erfarenheler bakom en sådan omvandling av inställ- med sig.
Liberalerna grävde en grop åt arbetar.
ningen mot människorna.
partiet genom att göra en överenskom.
En viss ironi ligger också däri att från melse med högern, som ställde arbetar- arbetarrörelsens egna led nu föreslås, att T kandidaterna mot en enig front, där de m a n bör anförtro fackförhundskassorna vid förra valet mötte två.
Men de föllo I statens vård, närmare bestämt postver- T kets, vård.
Det misstrodds kapitalist- O själv huvudstupa däri.
Detta upphöjande och startande av å- samhället skall få ta hand om nyckeln I sikter och deras förkämpar.
detta nyck- till kassaskåpet, när så många av de egna fulla givande och återtagande av förtro- icke kunnna motstå S ende och makt, liknar de snabba vind- penningens frestelser.
kastningarna vid lågt lufttryck och är ett tecken till oro i luften Det var synd, nit vi inte hade tillfälle att erinra statsministern, innan han val- I det förrn .engelska parlamentet sutto de ministär, om de lämpliga kandidater.
åtta kvinnor.
Av det femtiotal kvinnor.
som finnas bland kvinnorna.
Hans yttran- p som ställt upp sig.
ha nu endast fyra de att det inte skulle finnas " en enda kommit in.
De tre konservativa u r det kvinna i Sverige " med den administra- förra parlamentet återvaldes lady Astor, tira erfarenhet, den insikt och duglighet.
hertiginnan av Atholl och mrs Philipson.
som kräves för att sköta ett departement den satsen vilja vi e j låta stå oemot- Margaret Bondfield föll igenom, men i hennes ställe fick arbetarpartiet in en sagd.
Eftersom statsministern i den in- T ny kvinna miss Wilkinson.
Skada på tervju i Idun d ä r omdömet fälldes e j be- Margaret Bondfield!
Men det är j u sam- gränsat sig till sitt parti.
ha vi väl rätt ma historia över allt att erinra om att bland d e partilösa fin- nes en Kerstin Hesselgren med en ena- e stående erfarenhet, kunnighet och över- Pendeln i England mellan höger och blick på det sociala fället inom- och ut- vänster tyckes alltid svänga i otakt med omlands.
En jämförelse mellan henne den tyska pendeln.
Vid de val, som om och de män, som sitta i regeringen borde några veckor skola äga rum i Tyskland icke ha utfallit till hennes nackdel, snara- räkna mellanpartierna och socialdemo- re tvärtom.
tack vare de stabili- kraterna på att förtroendemännen K K -.
- - serade mot ytterlig- och national- förhållande vinna hetspartierna, kommunister socialister.
Intressant ä r att det spås framgång för demokraterna.
Skulle ten- densen att utplåna denna riktnings poli- tiska infytande tendens?
här brytas av en ny I Norge ha frm värnpliktsvägrare blivit frikända av en jury.
Man väntar, att 1 Ett balanskonto.
C H Nykterhetsundervisning och spritkonsumtion.
f Skolöverstyrelsen hemställer om ett par extra anslag på 152,000 och 60,000 kr, till undervisnings- och.
o detta skall ha till följd en snabb ökning upplysningsverksamhet för nykter- B av värnpliktsvägrarnas antal och att det.
hetens främjande genom föreslagna ta så småningom skall göra värnplikten organisationer omöjlig i Norge.
Sambandet mellan risk- Dessutom 3,000 kr.
f ö r främjande I friheten i värnpliktsvägran och ökning av nykterhet och motarbetande av av samvetsömheten ä r inte särskilt upp- dryckenskapens följder.
bygglig.
K f Vid varje val numera, säges n å got om att kvinnorna komma att avgöra valet.
Det låter så storartat Kvinnorna bliva imponerade av sin egen vikt och betydelse.
Men det syns vara mycket tysta röster, som inte höras, eller som inte h a något särskilt att säga.
I Amerika får kvin- norna samma reverens under vägen till valurnan.
Deras efter 1920 års Census beräknade 24 miljoner röster är en » respektingivande siffra, som ingen underskattar,.
Men från kvinnornas egen press slår tillmötes känslan av att icke ännu vara respektingivande nog att kunna effektivt främja de k r a v som innan de vunnits kallas kvinnofrå- gor, men därefter befordras till den högre rangklassens samhällsfrågor Coolidge blev segraren i tvekam- pen.
Han h a r lugnt suttit hem- m a i Vita huset medan andra fört hans talan på valkampanjens vidsträckta fält.
Hans parti räknar sig till godo att under senaste fyra- årsperioden ha genomfört lagar till ordnande a v och begränsning av kvinnors och barns arbetstid i fa- briker och industri.
Belöningen har nit inh hända genom ett stort ti kvinnornas röster.
E.
H.
Det torde finnas användning för denna summa.
Enligt kontrollsty- relsens nyligen avgivna berättelse t har konsumtionen av spritdrycker under 1923 stigit med en miljon li- ter över de 25 miljoner liter, som var siffran för 1922.
Antalet år 1923 avdömda fylleri- förseelser var 30,127, (mot 26,000 å r 1922).
Dessa sifrror böra ses mot, bakgrunden av att svenska fol- M ket samma år använde 180,600,000 kr.
på spritinköp.
Enbart från sy- stembolage.
Vad det förbrukats på inköp från andra håll kan ju inte kontrolleras Statens sammanlagda inkomst av alkoholhanteringen synas vara 98,5 miljoner kronor.
Avbränningarna härå komma i andra räkenskaper.
r!
H i sto rike r n a och kvi n n ovä l d et.
BÖCKER OCH FÖRFATTARE.
A V K.
J.
Fortsättning på redogörelsen för de Vaertingska teorierna.
Som motto till sin bok har ma- gamt Verskonst.
karna Skalderna försäkrar gärna att de » en gyllene väg och en gyllene rymd skönaste sångerna aldrig får ord för en Östergyllens sultan », då må och det skall inte tas för skryt eller man väl sägas ha tagit sin diktar- ursäkt.
Vad som föresvävar dem examen.
ä r sannolikt ett psykologiskt fak- Men Berit Spong lider i något tum: den lidelsefulla kraft själen oroande grad a v den bravur och vir- måste samla för att framföda sitt tuositet som plägar gå under det rikaste och mest koncentrerade ut- missvisande namnet formfulländ- tryck har alltid ett överskott som ning.
Den form, om än så briljant inte går upp i det, och denna råge.
att skåda, som inte sluter tätt som som tycks flöda ut i det tomma, ger bud om innehållet, är inte rätt äkta.
illusion av yttersta möjligheter strax Här händer det att rytmen fladdrar utom räckhåll.
Men i själva verket löst och behagfullt på egen hand förspills den ju inte, den står som en medan känslan den skulle bära trögt dallrande atmosfär omkring det fär- ligger kvar i orden.
Ett starkt ex- diga och sagda.
Så inbillar jag mig empel ä r det poem vars alla strofer att de näst skönaste sångerna kom- startar efter detta schema: Bara del tändes en prunkande glöd, mer till, de yppersta nämligen som de särskilda poeterna mäktar, vilket en sjunkande glöd i väster en afton, se ’ n dagen är d ö d.
.
inte nödvändigt betyder segrare i Ögonblickligen guppar Karlfeldts historiens pristävlan.
I lyriska debutantböcker spanar dråpliga » Hästkarlar » fram för mig jag framför allt efter de oskrivna i all sin mustiga prakt, vilket är fa- dikterna, det är en mani hos mig.
talt, eftersom jag ombedes att ana Det vill säga att poetens aspiratio- ett brännande minne och känna ner intresserar mig varmare än den skälvningen av en lönnlig smärta.
Hela samlingens glänsande vers- åstadkomna versen, som i värsta fall gärna för m i g kunde vara allt- igenom oskriven.
Men en företeelse som Berit Spongs » Högsal och örtagård » ålägger ovill- korligt en annan attityd.
Här står utan tvivel de bästa sångerna fixe- Vaerting placerat ett citat av Spinoza.
Det lyder: » Sanning kallar man de villfarelser, som bli- vit århundraden gamla ».
Tidevarvets läsare erinra sig från föregående nummer den Vaerting- ska teorien, att människohistorien svänger mellan mans- och kvinno- välde och a t t en tid funnits, då för- hållandet mellan härskare och be- härskare varit motsatt det nuvaran- de.
De minnas också, att den förra artikeln slöt med frågan: hur är det möjligt att makarna Vaerting skulle vara ensamma om denna upptäckt?
De urkunder, som stått dem tillbuds, kuna ju inte vara några andra än dem, ur vilka andra forskare ha sin visdom.
Härpå svara nu författarna, att detta är mycket riktigt, men saken ar den att historikerna äro man- statligt inriktade och lägga på före teelser från gångna tider sin egen tidsålders alltför korta måttstock.
kunna därför, mena Vaertings.
inte läsa eller tyda skrifterna så snart det rör tecknen på kvinnoväl- det.
Tidigare historiker, som stodo kvinnostatsperioden närmare, med dela många fler slående och bely- sande fakta från denna tid.
Ju De äktenskap samtidigt med kommentar finner att » egyptiskan alltför mycket bytt roll med man kvinnovälde.
Att kvinnovälde funnits i gamla nen ».
Åtminstone, tillägger han Egypten framgår bl.
a. enligt Vaer- tyckes d e t vara helt naturligt för de tings av de urkunder, som bevara egyptiska poeterna att inbjudnin- äktenskapskontrakten från den för- garna till kärleksmöte komma från ptolompeiska tiden.
Dessa kontrakt kvinnorna.
Han tror att det måste ha icke funnits av Vaertings utan förefallit egyptiern som ett särskilt De raffinemang a t t låta sig förföras av meddelas av andra forskare.
innehålla bl.
a. att kvinnan ensam den älskade och tänker i c k e på, att har rätt a t t skilja mannen från sig detta förhållande att kvinnan upp- mot skadestånd och återbetalning av trädde som friare var självfallet i halva hemgiften.
I två kontrakt, en kvinnostat.
» Det mänskliga förnuftet är intet som finnas bevarade, förekommer samma passus ehuru 3 århundra- rent ljus ty egensinne och affekter de ligga emellan dateringarna, den fördunklar det.
Därför gör det vad nämligen, att hustrun vid äkten- det vill med vetenskapen ».
Med det- skaps ingående utlovar att vid möj- ta citat av Bacon, avsluta författar- lig skilsmässa ge sin man en del na sin exempelsamling.
Författarna dela upp de nu be- av det, » som jag kommer a t t för- tjäna tillsamman med dig, så länge stående åskådningarna om mansväl- du är gift med mig ..
Formeln ly- de och modervälde i tre grupper.
der: om jag entledigar dig som min Den första förutsätter att männen man, emedan jag hatar dig och äl- från tidernas början härskat över skar en annan mer än dig, så ger kvinnan, mannens herradöme är grundat av evighet, en oföränderlig jag » o. s. v. Närmare bestämmes denna del till lag utgiven av Gud och naturen.
en tredjedel.
Fyndet a v detta kon- Den andra, företrädd bl.
a. av trakt förekommer nu den manstat- Nietsche, anser, att kvinnan en gång igt inriktade forskaren a v sakskäl härskat men blivit slutligt besegrad betänkligt » emedan kvinnan icke av mannen.
brukar förtjäna.
Det skulle i så Den tredje menar, att kampen om fall varit fråga om en handelsidker- är slut, därmed att apparat är uppförd kring en liten djupt känd teori om Kvinnan: detta sin vårtid fabelväsen svärmar i handlöst för en mansperson som ska ».
Denna passus förefinnes dock henne med hävdvunnen lant- längre man kommer därifrån, ju ab- ännu ett tredje kontrakt 117 f. lig kurtis, och dansar han i väg med solutare mansväldet blir, ju mer för- Kristus, där det heter att barnen en annan återstår henne blott att rade på papperet i stora.
klara, ele- resignera och virka och gömma det svinna ur senare forskares verk skola råda över » allt jag äger och ganta typer.
Diktaren kommer kan ned dig förvärvar ».
ske att producera ännu bättre - ljuva minnet som lavendel i sitt Ett liknande exempel finna för- det är långt ifrån otroligt men hjärtas obehövliga linneskåp.
Det fattarna hos forskaren Marx, som man tänker inte på att begära det.
härskar missförhållande mellan det undersökt kvinnans ställning i Ba- Snarare ser man tillrygga och und smala temat och de yppiga d r a p rar om hon inte har bakom sig en rierna.
En blek och näpen visa, ett ganska ymnig versalstring ur vilken som någon av Fredrika Bremers ket en babylonisk flicka bestäm- denna lilla bok har uppstått som en ungdomsbekanta kunde ha kvädit av mer över en större penningsumma, till gitarr i ljusblått sidenband, på- men kan inte fatta, hur det möjligt, kräset vald antologi.
Berit Spongs diktning uppvisar en kallar inte orkestral behandling.
att hon kunnat få den i händer och Denna nötta fiktion är väl inte ståtlig, smidig, klarhyad apparition, fritt förfoga över den.
en grant svensk typ med stamort i heller den innersta motorn i Berit Även direkta översättningsför- Karlfeldts domäner.
Somliga mä- Spongs vackra vers.
Hennes verk- falskningar, som förvandla gamla stares poesi blir en nationell allmän- sammaste inspiration tror jag ligger texters innehåll till dess motsats ning där efterkommande Apollo- i den artistiska driften snarare ä n i meddelas av författarna.
gesäller har lov att ströva kring och hjärtats urladdningsbegär.
Men absorbera ingivelser som i ett andra denna drift har fullt så mycket eld När en urkund meddelar att dött- R o m a n rarna ensamma hade försörjnings- fosterland, en redan förklarad na- i sig som e n ordinär älskogslidelse.
tur.
Kan man så av bekanta rytmer och den befriar från vissa Iyriska plikt mot föräldrarna, då drages ge- Pris 7:50 nast dess äkthet i tvivel och så med och dagrar forma konstfulla ting laster, lösmynthet och jagbesatthet som icke passar den nutida upp- allt, som ser helt livligt nya ut och för- i dårar spåren från kvinnoväldet.
- En ny bok von Sneckenströms Högsal och örtagård.
Dikter av Berit Spong.
P.
A. Norstedt &amp; Söners för- lag.
Mot natten.
Av BERIT SPONG.
Nu kommer tystnaden Nu N u somna alla blad, Är icke månens ny och fjärran syners färg en silvervingad, skygg blir det fångna fritt.
blir mig så nära och ensam svala, Se.
alla lundar stå tom genom längtans rymd i detta milda bad, mot dolda land viii fly och alla vägar gå, och själv osynlig re ’ n som ville de mig bära än glimrar m e d de smala mol något hemligt ljuvt och böjda vingars par och locka mig åstad.
i glans mol dunkel sky?
Än droppar halvt förströ11 Ar icke dagen blott ur snår och fågelbon ett nät, som håller still ett vekt och sömnigt ljud unr dröm, tills ingen ser från gömda finkar, u11 maskan slaknar?
- Blott min får e j bli fri, e j flyga, som den vill, och aldrig söka nå en drill som var en dröm men väcktes och blev ton vid några snabba steg i bockens vita brinkar, det land den saknar.
vid ekot av en vagn - Det mot stenarna på bron.
den ville flyga till.
- U r Diktsamlingen Högsal och örstagård.
- var en sluten famn, - - Il BONNIERS _~___ --- » Det, som nu kallas historia har genom århundraden gått genom mansväldets filter vid traditionens portar och detta har, kan man säga, med nödvändighet utskiljt ur histo- riens ström alla med mansväldet icke förenliga beståndsdelar ».
Så uttrycka författarna själva saken, och de stödja den med en mångfald Ett par må intressanta exempel.
väljas därav.
En forskare, Curtius.
betraktar seden i det gamla Egypten at använda moders- e j fadersnamnet för att beteckna härkomsten, som till teori, att varje maktförhållande står under den ständiga rörelsens lag, något som ju maktombytena mellan klasserna också bekräfta.
De mena, att den faran finnes att när kvinnorna kommit till makt bylonien under dokument, enligt bruk, bruk, som kännetecknat mansväl- MARIKA STJERNSTEDT skapa Fridolins och snickar Kryl- boms blåsigt festliga landskap till herraväldet, kvinnan nu nått likställighet.
Mot detta sätta författarna fa tt ningen.
Stundom, klaga författarna, ge historikerna inte ens själva texten utan blott en forvrängd framstäIl- ning därav och då är det mycket svårt att komma åt sanningen hak- om.
En forskare skriver t. ex. om Egypten: gre erna berätta med hån och förakt om bruket hos de lägre klasserna, att kvinnorna arbetade och gjorde affärer utomhus, medan männen skötte det husliga arbetet hemma.
Och hänvisa till ett ställe hos Herodotus.
Går man till detta ställe finnes icke spår av hån och förakt endast ett enkelt konstate- rande.
det skall begynna på nytt.
Det måste skapas möjligheter, sä- ga de, att varaktigt förverkliga lika- berättigandets ideal annars bli de kommande årtusendena lika olyck- liga för mänskligheten som de gång- na.
En tredje artikel kommer att re- ferera författarnas åsikt om två frå gor, vari vi äro direkt intresserade: vad k u n n a vi hoppas a v likaberät- tigandet?
Det kommer att uppen- bara kvinnans medfödda egenart, om hon har någon.
Blir det lyck- ligt?
Svårt a t t säga, vi veta mycket litet om den.
--- Fred och frihet, del internationella kvin- noförbundet med detta namn, anordnar under denna månad några verkligt lockan- Om fredag talar doktor Torsten Fogel- qvist över Kulturella självmotsägelser.
På tisdag den 18 nov.
ger fru Mia Leche-Löf- gren auditoriet del av sina iakktagelser fredsarbetet vid senaste Genèvemötet.
och fredag den 28 nov.
talar författaren Fabian Månsson om Stat och kyrka vid medel- tidens slut, ett ämne och en tid som han Samtliga U.
K:s hörsal.
Biljettprisen äro äro grundligt studerat.
I kr.
och i 5 öre.
Det manstatliga inflytandet har » en kvarleva från ett ofullkomligt också arbetat på att utplåna spåren Föreläsningsserie stadium av samhällsliv och familje- av kvinnan som regent och härska- I K. F. U.
M:s hörsal rätt, som måste försvinna med ord re i det gamla Egypten.
De kvinn- nade förhållanden ».
Han medger liga regenter, som omtalas av de Fredagen den 7 November 1924 kl. E em. D:r Torsten Fogelqvist: själv, att äldre historiker, som sto- äldsta historieskrivarna ha försvun- Kulturella självmotsägelser.
do denna tid närmare tydde denna n i t ur senare regentlängder.
In- sed som ett tecken på kvinnovälde, skrifter och bilder ha förfalskats så Tisdagen den 18 November 1924 kl. E em. men bryr sig icke om denna tyd- att en bild av en kvinnlig regent F r u Mia Leche-Löfgren: ning, emedan den icke passar iii på t. ex. har förvandlats till en bild Människorna och fredsarbetet vid senaste Genèvemötet.
den tid i vilken han tillfälligtsvis av hennes efterföljare o. s. v. lever.
I urtidspoesin visa sig också spår M å n s s o n: em. På samma sätt har man omtytt av kvinnan som den initiativtagande matriarkatet till att, som vi i föregå- vid kärleksvalet.
Den s.
k. London- Stat och kyrka vid medeltidens slut.
ende artikel påpekade, var en före.
handskriften.
berätta Vaertings har Internationella Kvinnoförb.
för Fred o. Frihet.
teelse, som sammanhänger med ett bevarat 19 kärleksdikter u r Biljetter tillhandahållas i Dagens Ny- det heters annonskontor, Stureplan och ännu icke till monogamt äktenskap Ramla Egypten.
I femton av dessa Hornsgatan 1, samt i Cigarraffären, Tun- fullkomnat könsliv.
Men de gamla är kvinnan den.
som söker vinna nelgatan 19, överblivna vid ingången.
Sa Författaren Fabian egypterna hade ett strängt mono- den utvalda mannen.
En manlig len I kr.
Läktaren 75 öre.
Sparare och slösare.
I SPARAREN: SLÖSAREN: Från tårarnas dal.
MÄN.
E n fråga och ett svar.
Denna serie har planlagts huvudsakligen för alf visa hur sevärda och önskvärda, Med stort intresse har jag tagit Insändaren säger att jag inte kan tänkvärda och älskvärda män enligt vår del av Margit Cassels artiklar men veta säkert om minn sparade prngnr uppfattning kunna vara.
Det är därför kan inte riktigt förlika dem med bli använda till skadlig och onödig egentligen icke riktigt att börja m e d Lu- varandra.
I den första redogör för- produktion - nej, det är sant!
dendorff.
Men meningen ä r inte att där- fattaren för det nuvarande produk- Men jag kan i alla f a l l veta att med ge h o n o m en hedersplats.
Lockad av tionssystemet, som hon t i l l och med jag ökar den totala tillgången på den smulan aktualitet kring hans namn frånkänner rätten n i t heta system sparmedel.
En del av dessa bli kan- just nu ha vi tagit upp honom som e n t y p på grund av den planlöshet, varmed ske illa använda och förslösade - f ö r Solen gick ner bortom skogen.
oskyldigt och låtsades inte märka Skenet glimmnde gulrött mot sta- den andras försök a t t behärska en d e n s fönsterrutor i dalen.
Fröken Klaus och Isa kommo långsamt u p p f ö r backen, som led- de till villan i skogsbrynet.
E n månads daglig samvaro hade fört dem n ä r a varandra, hade re- d a n gemensamma minnen och kände någorlunda v a r a n d r a s styrka och begränsning.
.
» Här », sade Isa vemodigt och visade på e n krökning av vägen » här stod vi och vinkade åt frö- Mannen från det ken Sjö, när hon f o r bort med sin lilla flicka.
och här » fortfor Iion förgångna.
när de hunnit f r a m grinden, På ett sätt är det oriktigt att kalla ha.
» tog vi emot fröken Renström.
Vad ska vi säga till henne nu, när n o m så.
H u r gärna v i än kunde vilja till omväxling göra bekantskap med en vi kommer h e m u t a n brev? » » Hörde ni a t t hon låste i n sig man ur gångna tider är oss det icke möj- ligt i någon nu levande svensk eller någon igår, så a t t frii Forss fick bryta upp dörren för att få mat till m a n av annan nationalitet.
E n nu levande kan ha samma ideal, utföra samma hand- henne? » » Är det sant?
O don arma, hon lingar och tala med samma tunga, t a m en man f ö r hundra Ar sedan.
Men hans tycker så vanvettigt mycket om som.
Jag förhållande till sin samtid blir inte det honom, jägmästaren, naturliga och självfallna, som hans före- tror hon blir vansinnig, om han bilds var, han blir en spöklik, irrande inte skriver.
Hon varken äter el- och främmande figur, kanske en tragisk ler sover, och jag hör henne gå kanske en löjlig eller bådadera, det be- f r a m och tillbaka hela nätterna. » » Jägmästaren h a r skrivit till ror på.
Kanske inte alla av Tidevarvets läsare frii Forss och hett henne utnyttja fröken Renströms krafter i hus- h a följt d noga med den sista historien om Ludendorff eller dess hakgrund.
De hållet ».
sade fröken Klaus.
som alltid var väl underrättad, d ä r f ö r ha kanske glömt att Ludendorff.
när den första revolutionshettan lagt sig, och det a t t hon fick sina nyheter direkt röda regementet var sprängt, slog sig ner från fru Forss.
» Är han gift? » frågade Isa i Bayern, där en reaktionär nationalistisk till.
.
von Slösare.
Margit Kahr, hur halvhjärtad den än är, inte låta sig avsättas utan mot- stånd, och den hade riksvärnet till sitt förfogade.
Ludendorff näpstes och släpptes, hans ringar?
m e n modigare med- sammansvurna Hitler sattes in och sitter ännu, åtminstone gjorde han det för fyra veckor sedan.
En annan medsammansvuren eller At- minstone medintresserad hade Luden- droff i den Bayerska tronpretendenten Efter nederlaget ha herrarna, som m a n kunde länka sig, råkat i delo med var andra.
Men när sådana herrar u r det för.
gångna bli osams, måste de demonstrera ett uråldrigt sätt att göra upp med varandra Ett sätt som lever k v a r vid sidan av de mera tidsenliga.
D e göra icke upp med varandra i still- het, såsom man bör göra med sin broder, medan man ännu är med honom på vägen.
De anlägga inte process med varandra vid en vanlig domstol, som folk annars gör.
De stämma varandra inför hedersdomsto- lar.
den r n a finare än den andra.
Detta kunde Cassel.
med den hemlighet fröken Klaus trod- de så väl bevarad men aktade i i i - de fått förvandlas detta hör på allt sätt matarbetas produktionsformen och utveckla sig fram till det nuva- men den allra största delen använ- rande tillståndet.
des dock t i l l att fylla folkets ele- Gott och väl, det är jag med på mentära behov av föda, kläder och Jag är också med så långt, soni att husrum.
- Skulle sparandet alldeles vi inte böra göra av på ett högt liv upphöra, så skulle a l l produktion de pengar, som kanske bli över då bli omöjlig, varorna stiga i pris och vi tillgodosett våra egna nötorftiga en förfärlig arbetslöshet inträda.
krav och statens och kommunens Detta kan väl inte insändaren önska.
obönhörliga.
Om däremot en stor sparsamhet Men de pengar, som jag får över blev vanlig så skulle det bli lättare genom att inte dricka så mycket och billigare för industrien att låna pilsner eller köpa så finn kläder, och produkterna skulle sjunka i hur skall jag använda dem?
pris.
På det sättet skulle fattigdo- Måste jag verkligen för att hålla men minskas genom ökat sparande.
mitt nationalekonomiska samvete Det skulle t.ex. bli lättare att bygga rent kasta dessa slantar in i det pro- billiga bostäder - och därigenom duktionssystem jag misstror?
Jag att skapa lyckliga hem.
förlorar ju då fullkomligt kontrol- Vidare kan det sägas, att om ingen len över dem.
Inte bara så tillvida.
efterfrågade onödiga och skadliga att jag inte vet, om jag nånsin får ting så skulle dessa aldrig produce- igen eller får ränta på dem.
Spa- ras - och jag behövde inte längre rarna ha ju blivit så hopplöst drag- befara att milt kapital bleve så illa na vid näsan, att det inte är under- använt.
ligt, om de dra sig u r spelet.
Men Vad beträffar förhållandet mellan också därför.
att jag inte vet ett arbetare och arbetsgivare tror jag dugg när jag » köper aktier i ho- den frågan måste lösas för sig.
lagen » hur bolagen använda detta Till sist vill jag säga n i t det alls regim k o m till makten.
Alldeles r o m de kapital, som är- ett stycke av min inte ligger något förklenande i att franska emigranterna, som flydde undan lämna sin villa o c h den sköna Isar, (Isar nervkraft, energi och liv.
vara » kapitalist ».
Den som spar franska revolutionen bedrev han i Bayern än en flod.
icke e n dam.)
Sätter jag in mina prngnr i en sin emigrationspolitik och stämplade mot Detta, att Ludendorff, härföraren, kla- hank, så vet jag iii inte alls vart de ihop pengar och skaffar sig en stu- på är iii ingen dålig iniiiiniska, inte den tyska republiken.
taga vägen.
De kunna hånas till ett med) påföl- rat sig undan hedersdomstol ens om l i a n hyr ut den!
Varför skul- Säkerligen har han ökat oredan i värl- jande duell Ar endast e n på sannolikhets- f ö r e t a g, vars produktion jag finner underhaltig, onödig, ja, skadlig just le då den som i stället lånar ut sinn den så gott han kunnat därvid, och gjort skäl grundad förmodan.
Det hade varit u r den synpunkt fröken Cassel an- besparingar åt en annan, som med sitt till a t t i Frankrike misstänkliggöra enbart hedrande om han sagt: j a g anser deras hjälp skaffar sig ett eget hem Tyskland och förse de franska hatskri- inte att vi två, den tjänstledige kronprin- vänder.
Men därmed har varna med material.
sen och generalen är finare, än att vi kan Och om jag köper en aktie i ett vara förkastlig?
Och är det inte bättre att spara han också hjälpt till a l l påskynda ut- göra upp för e n vanlig domstol.
Men det bolag, blir jag en av » dessa profit- vecklingen.
Den nationalistiska, monarki- sade han j u icke.
hungriga utsugare, dessa feta, vid- ihop något medan man ä r arbetsför, riga njutningslystna kapitalister, som man kan leva på, när man blir stiska gruppen i Bayern har genom honom Det Ar likt det ironisks livet att kasta som göda sig med arbetarnas svett sjuk och gammal, än att då falla beretts tillfälle att göra fler dumheter detta ljus ö v e r mannen.
som sänt ut mil- och kompromettera sig fortare ä n annars kommunen till last?
lioner i eldlinjen, och ställa honom i så- och blod ».
Nej, » utsugare » blir man inte ge- skulle varit fallet.
Det är därför till en del dan belysning, att han får skenet av döds- E n fondnotarie säger mig: köp Cocker eller Separator, Kullager el- nom att spara utan genom att slösa.
hans förtjänst a t t den nu befinner sig i fruktan emot sig.
Det är 2000 år sedan Kristus förkunnade ler vad som helst.
Vad vet jag om Trots det sagda anser också jag tillbakagående.
Sist hörde v i hans n a m n i samband med att pengar ibland kunna göra mera på jorden människornas syskonförhållan- dessa förertags arbetarpolitik?
Ingenting, och o m jag visste det, gagn om ägaren behåller » utsikten kuppförsöket i Bayern.
Det var tänkt som de till varandra.
Det är 150 år sedan den- över vart de ta vägen », ä n om de signalen till alt den från ledningen hård- na lära fick sitt uttryck i ett politiskt do- kunde jag inte göra något åt det.
hänt avsatta s.k. högre klassen skulle kument.
Men ännu finns det oändligt Därför tycker jag det Ar roligare kastas ut i produktionsprocessen.
att använda mina pengar, inte t i l l att Det kan vara någon man känner, ta väldet a v Tysklands öden igen och med många, som aldrig hört talas därom dricka pilsner, men på sätt att jag soni man vill hjälpa eller någon sak gisselslag driva folket samman i en en.
alltjämt finnas män, som gå genom livet het, riktad m o t Frankrike.
I förbifarten med den orubbliga vissheten, att de till- själv har utsikt över vart de ta vii- man vill främja.
Jag tror t.ex. att gen.
Jag undandrar med berått om någon vill offra några hundra skulle m a n också avskaffa kvinnans röst- höra den finaste arten av levande varel- mod produktionen den värdefulla tusen för tuberkulosens bekämpan- rätt att införa wotankult, dyrkan av de ser, d e l finaste könet inom den finaste arten, den finaste rasen och den finaste uppmuntran av mina tior.
till dess de eller för ett effektivt fredsarbete germanska gudarna igen.
Vi minnas hur revolutionsförsöket grenen av den finaste rasen, det finaste fröken Cassel kan säga mig, hur jag så skulle han kunna göra mera gott regeringen sprack, ty den republikanska än om tian köpte » Kullager ».
landet inom den finaste världsdelen och skall reda mig i denna klämma.
— häftig rörelse.
Hon hade för län- ge sedan kommit underfund det finaste ståndet inom det finaste landet.
varför han också måste lyda finare lagar än de andra.
, Det ä r ganska lustigt och förbluffande a t t avslöja denna uppfattning hos män, dem man i omedveten förhävelse en längre tid behandlat som sina likar.
E n dag under Ludendorff — Hitlerproces- s e n sitter en hög tysk ämbetsman (ju- rist) och utvecklar sin syn på fallet.
I I I stort fel ria ar båda herrarna be- gått, säger han.
De trodde sig böra ut- sträcka de hederns lagar, som gälla för officerare, adelsmän och ämbetsmän (hög- re) att gälla för ett helt folk med arbetare och kvinnor.
Ur Ludendorff — Hitlers synpunkt var det fullkomligt riktigt och i Frankrike om det kunnat föras med bara generaler och Hitlergossar, med barn, i de därmed utan att dra kvinnor och kroppsarbetare förbundna olyckorna Man ken Klaus med en röst som hon försökte g ö r a stadig.
(Detta hän- de nämligen före nya äktenskaps- lagens tid.)
» Vad m a n gör sig löjlig med att ängsligt vakta hemligheter, som hela världen vet, fast hela värl- den ä r för finkänslig att låtsas om a t t den vet något », tänkte Isa.
» Man ska inte bry sig om att ha några hemligheter, ens liv ska vara soni en öppen bok. » Hon framlade genast s i n tanke som en allmän reflexion för frii- ken Klaus, men mötte ingen som helst förståelse.
De hade kommit fram till vil- lan.
Isa gick direkt i n i sitt rum för att läsa ett brev, som hon inte vågat öppna, f ö r r ä n hon v a r en- sam.
Men innan Iion hunnit bry- ta det kallade frii F o r s s till mid- dag.
På fröken Sjös g a m l a p l a t s satt numera fröken Renström, en norrländska » med hela vildmar- kens t rånad i sinn bruna ögon » som Isa poetiskt brukade uttrycka sig.
Mittemot henne hade kommit en späd sjuttonårs flicka, som skulle ha barn med e n student hon var ringförlovad med.
Ungdo- marna hade ingenting a t t g i f t a sig på, men studenten ringde från Skåne varje kväll och skickade konfektaskar två gånger i veckan.
När flickan med sin lillgamla röst i telefon förmanade sin kare, som exercerade i Kristi- anstad, att vara rädd om Sig och ta en ylleschal om magen, det var kallt, så sutto i fröken Josts rum fyra övergivna och lyssnade som de fördömda utanför himlens port, och de hatade den nykomna, därför att hon varje kväll vred om udden i deras sår.
Men hon sprang oskyldigt upp- och ned- för trapporna och undrade varför alla drogo s i g undan henne.
Middagen förflöt under små- prat och efter kaffet gick Isa med de a n d r a upp till fröken Klaus.
när hon kom tillbaka in till sig och fick tid att läsa sitt brev.
» Kära Isa!
Du ber om pengar till nästa må- nads inackorderning, men jag h a r inga att sända dig.
Dina syskon kunna också ha rätt a t t ha pre- tentioner.
de behöva för närva- rande vad jag kan avvara.
Pappa. » Ingenting mer.
H o n trodde inte ett ögonblick på faderns ekono- miska hjälplöshet.
Innan hon for hemifrån hade han köpt sig en tavla för 800 kronor och ett jakt- gevär t i l l de tre han redan hade.
Isa lade brevet ifrån sig.
Det var som om hon inte fattat innehållet.
Hon började dra nålarana ur håret och gick till spegeln för a t t lägga dem ifrån sig, men såg först upp mot lampan och undrade om det var fel med ljuset.
Det hade blivit så underligt mörkt med ens.
Hon mekaniskt tog hon upp en näsduk ur fickan och började gnida sina läppar, som blivit blåsvarta.
» In- Han sade det icke.
den höge herrn, där te ha v i fått blåbärsoppa t i l l han satt i sin skinnklädda ämbetsstol, men middag idag », tänkte hon, men så det var väl den enklare Hitler.
vars för- gick det upp för henne att den flutna Ar litet dunkelt.
t o m begått etiketts- hemska färgen kom från hennes Men hedersdomstolars uppgift bruka brottet att vilja demokratisera de heders- hjärta som höll på att stanna, och vara att avgöra huruvida de tvistande par- begrepp han a n m m a t ovanifrån.
tierna ä r o värda att göra upp på ett Säg icke, att min ämbetsman, min herr med ett kvidande, som hon kväv- de i näsduken, sjönk hon ner på ståndsmässigt sätt d.v.s. att duellera.
president, var gammalmodig.
I jämförelse sängkanten, och därifrån på gol- Ludendorff synes alltså med att uppställa med Ludendorff betecknar han ett stort vet med pannan mot sängens dessa villkor, dem kronprinsen förkastat framsteg, ett mänskligare åskådningssätt.
hårda trä.
Sista bandet med livet ha klarat sig undan en duell.
Ty hittills ha alla tiders dynastier och ge, höll på att brista.
När Iion inte Detta m å t t e vara anledningen till att neraler utan alt tveka drivit ut tir enk- mera kunde uppfylla sina för- bayerska generalerna sagt upp bekant- lare folklagren att blöda för sina heders- äldrars förväntningar ströko de Men denne menade, att det fick skapen med honom.
ty att vägra duellerna begrepp.
ut henne som en skamfläck, så en- Så man inte mer.
Eller kunde inte?
Ar den sista och yttersta vanhedern.
kelt var det Hon satt och stirra- blir det hans egna, rom komma att titta de framför sic.
» Pappa hur kan Devinez.
ut h o n o m ur Bayern och tvinga honom att är ingen skandal, men skandalen ä r den, att Ludendorff vägrat att inställa sig f ö r kronprinsens hedersdomstol, f ö r så vitt inte kronprinsen i sin tur inställer sig in- för hans.
o c h den skall vara sammansatt av preussiska generaler.
dem.
du?
Du lämnar mig att dö och sig kniven men när hon såg det blanka lockande stålet mot bord- Vårt tetsminskningen skall medföra en litteratur.
befolknings- kvalitetsförsämring av folkstoc- Insänd ken.
Man hör så ofta sägas, a t t Bonniers förlag.
problem.
reglerar sig befolkningsfrågan de dolken med hela sin styrka (Forts. fr. sid.
1.)
långt bort att hon hörde den k ga mot gärdesgården och sjunka det svenska jordbruket Sven Lidman: Personlig frälsning, självt vår bön förutan.
Och sant 6,25. kommer är, a t t födelsesiffrorna obönhör- Olle Holmberg: Litterärt, 7,50. icke att i framtiden förmå upp- ligt sjunka, men historien h a r vi- M a r i k a Stjernstedt: von Snecken- Hon satte högra handens nag- ner i snön.
Då föll hon ihop på en stol och ströms, 7,50. taga mer än en del av sitt eget lar i sin magra vänstra hand för sat gång efter annan, a t t en slidan a t t med den kropspliga smärtan med huvudet i händerna vaggade befolkningsöverskott.
Men icke kvantitetsminskning ej av sig Wahlström &amp; Widstrand.
döva ångesten.
Några bloddrop- Iion fram och tillbaka i tårlös, under några förhållanden finns s ä l v t går hand i hand med en Axel Ideström: Det revolutionära par sipprade fram, och Iion sög kvidande jämmer.
Den frostiga nattluften kylde där plats för överskottet från an- kvalitetsförbättring.
Det är på Indien.
3: —, bort dem.
» Gud har glömt mig, den näringsgrenar.
Han är yt- henne.
Fönstret stod och slog.
Pierre Loti: En Spahis r o m a n den punkten vi måste sätta in ett jag är en förlorad varelse och det övers.
av Karin Jensen.
är ingenting att göra ingenting Hon reste sig för att stänga det terst tveksam huruvida e n r i d a r e målmedvetet arbete.
fångad a v den allvarliga nat- men Jane Eyre: Amatörsömmerskan alls. » utveckling a v vår industri skulle I Tidevarvet har även påpe- råd och rön, samlade efter moderna Över skrivbordskanten såg hon tens skönhet blev hon stående kunna bereda möjlighet för upp- skaftet av en liten vass dolk.
som med pannan mot fönsterposten sugande av mer arbetskraft, men kats (nr 43: Kvalitet eller kvanti- erfarenheter, 2,25. tet), vad som möjligen kan göras Iion brukade ha att spetsa blyerts- och såg ut.
Friden tycktes glida pennor med.
Hon reste sig på knä, henne tillmötes från snön och ä r säker på a t t en långt gången för a t t hindra folkstocken att tyn- varken ur be- gas a v degenererade element.
Li- Tidevarvet säljes tog den, vek upp klänningsärmen mörkret.
Hon ville dit och van- industrialisering ar över vänst i n handleden och be- dra under stjärnorna.
Ytterklä- folkningssynpunkt eller ur syn- kaså h a r upprepade gånger påpe- räknade snittet.
Kanske jag får derna hängde på en krok i rum- punkten av självförsörjningsför- Stockholms-tidningens filialkon- kats den stora betydelsen av ut- ta rit handfat och sätta vid sän- met.
Hon tog dem och rädd a t t tor, Odengatan i l, Stockholm.
gen, tänkte Iion, för det blir väl så störa någon med a t t gå andra vii- måga vore önskvärd för vårt folk.
sträckt och förbiittrad vård a v Allmänna Tidningskontoret, Gu- gen sviingile hon sig upp i fön- Men den stora frågan, som barnaföderskor.Men ännu en upp- staf Adolfs torg.
Stockholm.
mycket blod.
sterkarmen, lät sig glida ner till även av Höijer påpekats, är den- gift måste fattas i sikte.
Det är Hon tog sitt handfat och ställ- Dagens Nyheters filialkontor.
Stu- de det stadigt i sängen.
E n hastig marken, satte en trädrulle i fön- na: vad kan man u r samhällelig det rena upplysningsarbetet i hit- replan 13, Stockholni.
blick tillbaka, några människor sterspringan och började gå upp- synpunkt göra för att icke nativi- Cigarraffären, Slussplan 9, Stock- hörande frågor.
hon känt - men hon hade ingen- åt skogen.
Det var inte månsken, holm.
E t t första steg i den riktningen ting nit säga dem.
Ljus, lycklig hon såg bara kalla stjärnor på S t y r k t av denna fåfänga stac- Medéns Bokhandels A.-B., Östra och renhjärtad, utan kompromis- himlen men snön lyste svagt i kars inbillning reste sig Isa och anse vi skulle vara u p p r ä t t a d e Hamngatan 43, Göteborg.
En känsla av oändlig gick hem.
ser, som Iion var förr, skulle de mörkret.
av upplysnings- och rådgivnings- minnas henne.
Sedan försökte höghet och allvar grep henne.
Tusen äro de sätt varpå ett en- Malmö Kiosk A.-B., St. Nygatan Vid sidan a v backen låg en snö- samt hjärta söker ersättning för byråer för föräldrar - i alla hit- 13 A, Malmö.
Iion att inte tänka.
medan hon hörande frågor.
Det är inte en- måttade ett säkert hugg mot den betäckt sten rars konturer Iion vad livet berövar det.
Tekla Lindbloms cigarraf., Flen.
pulserande åldern, som redan slog dunkelt urskilde, bizarra som dem bokhandel.
Marie- Sär hon kom tillbaka och tog dast den blivande modern som be- Lindmarks långsamt som på en döende.
Li- av en hopkrupen människa.
Hon en tidning för a t t torka bort snön höver råd och upplysning - det fred.
vek a v från vägen, klev ner sig i ur fönstret blev hon stående med ä r liven nödvändigt att maken- vet tycktes upphöra att andas.
Fröken Ellen Beckholm, pappers- snön, tills hon nådde stenen och Barnet hade förhållit sig under- ett blad i handen.
Där stod en familjefadern göres medveten och handeln, Moriärv.
ligt stilla, hon hade inte haft tid sönk ihop vid den.
En liten kvist årsredogörelse från ett mödra- Havannamagasiet, fru Martha medansvarig i dessa frågor.
a t t tänka på det, men n u kände knäcktes med ett sprött ljud, ett hem.
Mowitz, O. Storg.
16, Kristianstad.
Tidevarvet ämnar på nyåret on hur det gjorde en svag drö- vitt stoft yrde ner, annars var Dessutom genom pressbyrån i Hon v a r räddad - t i l l s vidare.
allting tyst omkring henne och jande rörelse, som om det lång- upprätta en dylik byrå - i hu- dess kiosker.
samt rätat på sig och därefter Iion var alldeles ensam.
Hon tog vudsaklig överrensstämmelse med Efterfråga Tidevarvet!
av sin mjuka mössa.
lade den som åter lagt sig till ro.
den i Oslo av f r u Katti Anker- Med borrande tydlighet steg en huvudkudde mot stenen och Möller upprättade » Veildnings- upp för hennes medvetande bar- sin kind mot huvudkudden.
E n underlig stämning hade fått station for vordende mödre » samt nets fåfänga kamp för frihet och liv, medan Iion dog, och dess Icing- makt med henne.
Hon v a r utom, Birth Control-byråerna i London, bortom allt, och Iion längtade samma kvävning.
.
på initiativ av d:r upprättade Hon började skaka i hela krop- att sova i Guds egen famn eller i ' Marie Stopes.
pen så nit Iion måste lägga ifrån moder jord.
som inte skulle för- Närmare detaljer i fråga om kasta henne men kanske göra en vacker blomma av henne.
Lutad denna byrå är ännu för tidigt a t t mot stenen tyckte hon sig a n a ingå på.
Byråchefen Höijer klin- närvaron av det allfamnande liv, ner tydligen icke till Frisinnade sträcker sig långt utom Kvinnors program, d å han utta- mänsklig s y n och mänskligt med- lar a t t » intet politiskt program vetande, hon tyckte sig vila vid själva nattens och mörkrets hjär- har ansett befolkningsfrågan va- ta.
r a a v den betydelsen, a t t den för- Drömmande grävde hon i snö- tjänat ett uttalande ».
Men med drivan med handen.
programuttalande enbart kommer Så sluter ensamheten sig om- man ej långt.
De tränga ej ut- kring mig som snön sluter sig med smärtsam kyla kring min över föreningskretsen och påver- varma hand.
k a e j nämnvärt den allmänna opi- Och hon lyfte ansiktet mot nionen.
Vi måste kasta oss rakt himlen.
in i livets flod även om böljorna Därborta sitter en stjärna som glimmar som ett öga.
Vem vet.
slå igen över v å r a huvuden.
Kanske finns det ändå någon som » Im Anfang war die Tat. » lian tycka om just mig - en män- Piestany i november 1924. niska - långt borta på en annan Ada Nilsson.
planet.
i kväll » bl.
.
.
bara som talade henne att följa med innan guds- tjänsten var slut.
Den soliga morgonen gav honom en anledning att föreslå en promenad uppåt San Niccolò.
- Nej, svarade hon, jag har inte R O M A N lust att gå dit.
Låt oss i stället pro- .T menera längs Arno.
Kardinalen pas- / - serar den vägen från kyrkan, och jag E.
L.
V O Y N I C H är som Grassinis.
Jag längtar efter att få se denna notabilitet.
IV.
- Ni såg honom ju alldeles nyss.
Inte på nära håll, men om vi Monsignor Montanelli anlände till stanna i närheten av. \ nio, så Florens i början av oktober, och hans kan vi se honom, när han stiger ur sin besök orsakade ganska mycken rörelse vagn.
i staden.
Han var en rytbar predikant - Ni har just aldrig frågat efter och representant för.
det reformerade ryktbara predikanter.
påvedömet.
Grassini ansträngde sig Det är inte predikanten jag in- som vanligt till det yttersta för att få tresserar mig för, utan mäniskan.
Jag denna nya berömdhet till sitt hus, men vill se om han blivit mycket förändrad Montanelli var inte lätt att fånga.
Han sedan jag såg honom sist.
avslog hövligt, men bestämt, alla in- - När var det?
bjudningar och skyllde på sin dåliga - Två dagar efter Arthurs död.
hälsa och sin knappa tid.
Martini betraktade henne ängsligt.
- Vilka allätare dessa Grassinis är, Hon stirrade frånvarande ned i vatt- sade Martini en dag föraktfullt, när han net med ett uttryck som alltid gjorde och Gemma en klar söndagsmorgon honom rädd.
gingo övre Signoriatorget.
Såg ni hur Kära Gemma, sade han efter ett han bockade sig när kardinalens vagn ögonblick, skall ni aldrig kunna glöm- körde fram.
I augusti var det Getin- ma den olycksaliga historien.
Vi ha alla gen, och n u är det Montanelli.
begått våra misstag när vi voro sjutton De hade varit i katedralen och hört år gamla.
Montanelli predika, och den stora bygg- Men vi ha inte all-mans dö- naden hade varit så till trängsel fylld dat var käraste vän, svarade hon vemo- av åhörare att Martini, som fruktade digt och lutade sin arm mot stenbalu- att Gemma skulle få huvudvärk, över- straden.
27 GETINGEN - - - - - Jag kan aldrig blicka ned i vatt- - Därför att han själv sagt mig det.
- Han?
Montanelli?
Gemma, vad net, utan att erinra mig alltsammans fortsatte hon med en liten nervös darr- menar ni?
Hon strök bort håret från sin panna ning.
Låt oss gå vidare, Cesare.
Det och vände sig emot honom.
är för kallt att stå stilla.
- Cesare, ni och jag ha varit vän- Efter några minuter talade hon igen.
- E n sådan vacker röst den mannen ner i alla dessa år, men jag har aldrig har!
Jag tror att den har sin stora berättat er vad som verkligen hände Arthur.
del i hans makt över människorna.
- Ni behöver ingenting säga, min J a, det är en underbar röst, sva- rade Martini, men oavsett rösten är han vän.
Jag vet redan alltsammanms.
- Var det Giovanni som berättade en av de basta predikanter jag någonsin hört.
Hans inflytande har nog dju- det för er?
— J a, när han låg på dödsbädden.
pare rötter.
Jag tror det beror p &amp; att hans liv skiljer sig från de flesta andra Han sade att ni alltid grubblade över den sorgliga händelsen, och han bad att prelaters.
Jag kommer ihåg att jag härom året i Romagna såg vilda bergs- jag skulle bli er vin.
Jag har försökt det, kära, fast jag inte är säker på att bor stå och vänta i regnet för att få röra vid en flik av hans klädnad.
Han jag lyckats.
- Det har ni.
svarade hon mjukt är dyrkad som ett helgon, det vill säga mycket i en trakt, där man i all- och lyfte sin blick mot honom, det skul- le varit svårt för mig.
om jag inte haft mänhet inte tycker om prästrocckar.
» Vi bry oss inte om biskopar », sade en er viinskap.
Men nämnde inte Giovanni gammal bonde till mig, » ty de äro lög- något om monsignor Montanelli?
- Nej, han viste inte att han haft nare allesammans; men vi älska mon- signor Montanelli.
Han har aldrig gjort något med saken att göra.
Giovanni be- rättade mig om spionen och om - - sig skyldig till en lögn eller till en orätt- - - att jag slog Arthur och att rådig handling.))
han dränkte sig.
Nå, då skall jag be- Jag undrar, sade Gemma till hälf- rätta för er om Montanelli.
ten för sig själv, om han vet att män- De återvände till bryggan, där kar- niskor ha den uppfattningen om honom.
dinalens vagn skulle passera.
Gemma - Varför skulle han inte veta det?
blickade ut över vattnet medan hon ta- Tror ni inte att det är sant?
lade: Jag vet att det inte är sant.
- Montanelli var på den tiden före.
Hur vet ni det?
ståndare för ett teologiskt seminarium - och - - - - i Pisa, och han brukade undervisa Arthur i filosofi.
D e voro innerligt fäs tade vid varandra och Arthur tillbad nästan den mark där Montanelli fötter trampat.
Jag minns att han en gång yttrade, att om han förlorade sin » pa- dre » så skulle han gå och dränka sig.
J a, ni vet vad som hände med spionen.
Följande dag tillbringade min far och Burtons många timmar med att dragga efter den döda kroppen, medan jag satt ensam i mitt rum och tänkte över vad jag hade gjort Hon tystnade ett ögonblick och fort- satte sedan: - Sent på aftonen kom min far in till mig och sade: » Gemma, mitt barn, det är någon där nere som jag gärna vill att du skall träffa.))
Och när jag kom ner satt där en student som till- hörde vår egen grupp.
Han var blek och darrande och berättade att det kommit ett nytt brev från Giovanni som meddelade att Cardi var en spion och att Arthur blivit förrådd under bikten.
Jag minns att studenten ytt- rade: » Det ä r åtminstone någon tröst a t t vi vet att han var oskyldig. » Min far höll mina händer och försökte trösta mig.
Han visste inte då hur förfärligt detta slag var.
Hela natten satt jag uppe, och morgonen därpå fortsattes draggningarna i hamnen.
- (Forts.)
