# ID: svediakorp-per3210
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,785
# sentences: 725
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


NR 44 - 1 NOVEMBER ENVÄLD ETS Tidevarvet n:r 44.
FAROR R.
NR 44 - 2 ÅRG.
1924 Miste kvinnan stjäla armband?
Det hände - i ett annat land i n vårt Enväldets foror är en redogörel- - att en ung flicka stod anklagad inför se för en teori som framlagts av På Sumatra ligger en liten är förenat med en jämförelsevis vilja väl vara med o m att ge Os- makarna Værting över pendel- svängningen mellan mans- och folkö, vars språk och seder äro hög kulturnivå för övrigt.
Av wald Spengler rätt, när han kate- flickan en obligatorisk försvarsadvokat, i mänsklighetens olika de omgivande stammarnas.
denna motsats mellan matriarka- goriskt placerar oss i det sista sta- vars yrke det var att försöka framställa kvinnovälde Denna folkenhet är äldre på ön än tet och kultur, framgår att han diet av en kultur: civilisationens.
alla förmildrande Omständigheter och o m historia.
de övriga stammarna och tillhör delar den allmänna uppfattningen Men Vaertings läser ut ur de hi- möjligt få den anklagade frikänd.
Hon hade också en kvinnlig övervakare, under- en renare malajisk ras.
Därför att matriarkatet förckominit hu- storiska dokumenten, de må vara sökare, eller hur m a n skall kalla det.
Vår ledande artikel handlar om har dess kultur förblivit mera obe- vudsakligen hos lågt stående folk, skrivna på papyros, tegelplattor och dennas uppgift var att ta hand om valutgången i Norge.
rörd av den moderna tidens in- och att barnen tillhörde moders- eller sten även en annan p e n d e l flickan under och efter fängelsetiden.
Så kom rannsakningen.
Fakta voro tyd- flytande, trots att folken stå un- ätten av nödvändighet, s &amp; länge det monogama äktenskapet icke svängning, som det tar årtusen- ligtvis ofrånkomliga.
Den unga flickan der holländsk överhöghet.
i n i var infört, och ovisshet måste rå- den att fullborda, och det är hade stulit armbandet från sin matmor.
E n europé, som tränger Fröken Margit Cassel betraktar denna slutna värld, finner där se- da om faderskapet, under det att svängningen mellan mans- och det hade återfunnits i flickans gömmor, kvinnovälde i folken.
De mena den saken lönade sig inte att förneka.
vår shopping, våra besök i bu- Men han ville Köra sill allra bästa ändå, der och bruk, som bryta ner alla det enda vissa var mödernehär- tikerna, ur nationalekonomisk äl de gamla kulturfolken, ty .flickans ungdom och skönhet vädjade oss som absoluta erkända nor- stamningen.
synpunkt.
Men det kan kanske i detta framför allt visa de pil egypterna, till hans medlidande.
särskilt dem som gälla de Flickan hade tagit armbandet sade han.
båda könens förhållande till var- sammanhang inte vara ur vägen, liksom de europeiska folken under Jag förnekar det inte.
Men j a g ber rätten andra.
Författaren Sigfrid Si- att mot denna teori sätta eller med den tid, då de kallades barbarer, beakta de närmare omständigheterna.
jämföra en annan, passerat genom olika faser a v en- Hon är ung, och hon är vacker, hon Tidevarvet berörde redan i sitt wertz, som besökte denna malaj- denna förra nummer befolkningsfrågan stam i Menangkabau, har berättat visserligen mycket nyare och än- sidigt välde och därur, via likstäl- är kvinna.
Hon Önskar följaktligen pryda ligheten, till det motsatta könets sig, göra erövringar.
ron sig.
njuta av oss åtskilliga roliga drag ur dess nu icke knäsatt av ve genom att ge ett praktiskt påtag- tillvaron.
Men hon har ett tungt arbete, lika ensidiga välde igen.
ligt exempel ur levande livet från märkliga vanor.
Man trodde väl, och hon är jämförelsevis dåligt betalad.
en sinnesslöanstalt uppe i Norr- att även den enklaste vilde hade Deras åsikt är att de företeel- Hon har inte råd att köpa sig det hon ser, som vi nu iaktta, de förvand- av hela sin själ önskar sig: ett smycke.
land.
Lektor Emilia Fogelklou, ett hem med hustrur och barn.
lingar och omgrupperingar som ett armband.
Hennes matmor har däre- behandlar i dag befolkningspro- Men i husen i Menangkabau, som nu ske, äro tecken på att vi pas- mot kunnat tillfredsställa sin kvinnliga luat blemet med anknytning till två förresten icke äro några hyddor till smycken.
Ett a v dem ligger framme engelska arbeten över denna frå- utan riktigt vackra och präktiga serat ett ensidigt mansväldes hög- och sticker den unga flickan i ögonen.
sta punkt, och att pendeln lång- Hon lämnas ensam med del.
ställes inför ga.
Andra författare komma se- bostäder bo endast kvinnorna.
I samt.
mycket Iångsamt, svänger en oövervinnerlig frestelse.
dan att ur andra synpunkter be- fonden h a r den gamla familjemo- ner mot likaberättigande.
De an- Herr domare, jag anser att det i be- handla problemet, som, har det dern sitt säte och längs husets se att ett ensidigt v välde l e, vilketde- traktande av kvinnans psyke är förklarligt, vä d e synts oss, hör diskuteras i Tide- långväggar ha hennes gifta dött- ursäktligt, ja ofrånkomligt att den ankla- i i i könet som än övar det, är a v gade måste ta armbandet.
varvets spalter.
Det tränger sig rar ' sina rum med barnen.
Man- ondo.
Hoppet för framtiden lig- De närvarande, visste inte riktigt vad fram och pockar på vår uppmärk- ligt kön är tillåtet, endast till dess ger däri, att mänskligheten skall d e skulle länka när försvarsadvokaten det blir tio år, sedan förvisas det samhet.
ha blivit så pass vis, att den för- upprättade en ny standard, en ny moral till moskeerna.
De gifta männen mår stabilisera förhållandet mel- med mildrare villkor för kvinnorna.
få endast avlägga kortare besök Men domaren gav flickan villkorlig dom hos sina mödrar, hustrur eller lan könen, då jämviksläget är och antvardade henne i beskyddarinnans Den stora dumdristigheten kal- systrar.
Förövrigt föra de en till- uppnått.
Ty missbruk a v makt är händer.
lar Honorine Hermelin Wells ’ Jag träffade sedan denna.
varo, som inte kan vara stort me- PROFESSOR MATHILDE VAERTING.
lika olyckligt för den förtryckte världshistoria.
som för förtryckaren.
när det nått - Vad sade flickan?
frågade jag.
r a hemlik än den, som Stockholms - Jo, kan ni tänka er, hon gjorde mig måste framsläpa i Denna teori lanceras mycket en viss punkt och orimlighet väc- en fråga, så fort vi kom utom dörren.
K.
J. behandlar lektor Fogel- skickligt och spirituellt av fors- ker det opposition hos den för- - Fröken, sade hon, vad är psyke för Sivertska kasernen.
klous nyss utkomna bok Vila och Träder man in i ett sådant fa- karparet Mathilde och Mathias tryckte och så kommer det till någonting?
arbete.
miljehus, är det den gamla frun, Vaerting, vars arbeten på det sex- revolt, en revolt som skall Iyckas rade jag.
- som tar emot och övar värdskap iialpsykologiska området Tidevar- därför att den missbrukande här- han att jag Kvinnorna förrätta det regel- vet förut snuddat vid i fråga om skaren också är anfrätt innifrån.
skall du Den amerikanske novellisten bundna arbetet på fälten, männen manliga Deras teori och kvinnliga lägger in en domare.
helt an- Det var denna urartning, som jag o Ben Hecht, har skrivit en rörande det lättare arbetet, det mera till- nan betydelse i företeelsen matri- över allt störtade Vi ha väl kvinnoväldet, alla hört de psyke, - Ja, kan vad tänka!
vill Det ni här man r a r skall inte första göra?
liten novell, Askungen, som vi of- fälliga och intressanta.
De långa gången, som det i domsalen, inför mina fentliggöra i översättning av El- leka mellanstunderna använda de att anses vara, en hårresande de.
med sina duvor, för vilka de arkat följd av urtidens trassliga icke släkt- framtidsutsikter till flickor öppet sägs att man inte kan len Rydelius.
företeelse, ett kjortelvälde, som kvinnorörel- begära bättre av dem, de ha ju den med- hysa mera koncentrerade och be- förhållanden utan en ä (tets pe- sens motståndare brukat måla ut, födda kvinnliga instinkten att pryda sig * ständiga känslor än för sina hust- som följer med kvinnoväld d Boken låtsande en fruktan, som dock har och för att tillfredsställa den måste de liten kärna av allvar i sig.
sälja sig eller stjäla.
ifall i folkens historia.
Förrädare och kamrater påvisar rur, av vilka de ha Sedan skyddsdamen givit luft åt sin för- ifråga mannen heter Kvinnan i kvinnostaten i manstaten (Wei- en Dessa, som återfinna sina farhå- argelse över att försvarsadvokaten i bä- en betecknande samhällsföreteelse tillfälle bjudes.
E n m a n h a r in- och genting att säga till o endast m över över sinn bliche Eigenart i m Männerstaat gor i ett allvarligt vetenskapligt sta välmening demoraliserar kvinnorna, i vår tid.
skola skratta med full var ämnet uttömt f ö r henne.
hustrur eller barn, sin systers barn.
Barnet tillhör und männliche Eigen art im Fra- arbete, Vad mig angår, är det nog något annat en sådan möjlig- Pressen att ett flertal uenstaat.)
Den har väckt mycket hals och att säga: het, som ett kvinnovälde kun- drag i den lilla domstolsepisoden, som släkt, icke faderns.
åstadkommit att den fastnat i mitt minne.
landsortstidningar komma att hö- moderns De flesta, som läsa denna be- uppseende och översatts till flera Sigfrid Siwertz språk, blivit mottagen med beund- nat finnas eller återkomma för- Det är inte för n i t advokatens omdöme ja sitt pris.
var nedsättande utan därför att det var Tidevarvet, som torde vara en skrivning eller ran och med en outsäglig förar- bjuder s i s redan på grund av mäns och kvinnors fysiologiska så tvärsäkert, så absolut, som jag minns av de billigaste tidningarna vi ha, egen och roligare på vanorna I har däremot bibehållit sitt gamla Menangkabau, skola säga, att den- gelse allt efter som Det må där- och därav betingade psykiska det.
tillåtas att ge kort oriente- grundolikhet.
Vi som fört talan pris 5,50 kr.
för helår.
Och inte na urartade kvarleva av matriar- nog därmed: vi erbjuda prenume- katet eller moderväldet icke har ring i dess innehåll.
Vi ha alla för kvinnorörelsen bruka ju också som vi kalla absolut är kanske i ration för sista kvartalet 1924 och något annat intresse än det rena klart för oss, att mänsklighetens alltid utlova den kvinnliga karak- verket ytterst relativt begränsat, till kuriositetsintresset, eftersom det historia är historien om en rad ef- tärens oförstörbarhet.
D Det är här ligt endast på ett kort skede.
helåret 1925 till kr.
6,50.
I övergångstider göra anspråk stå på ofta att omdömen, vara absoluta, som Vi vore våra vänner och läsa- företer spår av samhällsformer, ter varandra uppstigande, blom- den Vaertingska teoriens djärv- böra re synnerligen tacksamma, om de, som tillhöra ett mänsklighetens mande och vissnande kulturer.
het genast blir synlig.
Författar- mot varandra.
när tillfälle gives, ville göra sina barndomsstadium v i länge sen Sen må man tvista o m i vilket sta- na skulle på detta genast svara: Ett roande exempel: I Daily Herald Sigfrid Siwertz dium till exempel vår kultur för Det kan visserligen tänkas, ehu- hittas i dessa dagar ett betecknande citat bekanta uppmärksamma på förde- kommit i från.
ett valtal, hållet av en av de kvinnli- larna att hålla Tidevarvet.
Det har påpekat som en egendomlig- närvarande befinner sig, och r a d ru det inte vore något att stå ef- ur ga arbetarkandidaterna Bertrand Russels (Forts. å sid.
6.)
maka.
het, att matriarkatet på Sumatra öde som är den bestämt.
Inte alla blir en ren besparing.
består till icke ringa del i utväljandet av de bästa in- köpskällorna.
För livsmedel är valet lätt.
I våra 95 hälsa inte tålde vid ansträngningen.
Jag butiker gäller principen: högsta kvalité till lägsta pris.
anser att det segare könet måste träda in band.
Enligt det landets rättsordning hade av mer, bostadslösa dem ö mena som riod flera, meddelar i för H u s m o d e rn s a r b et e en skaper som äro medfödda.
Det omdöme dat i stället för min man, emedan hans KONSUMTIONSFÖRENINGEN STOCKHOLM M. O. och ta upp kampen ».
Devinez.
Valet Ingen kvinna i i Norge.
stortinget Svart på H u r skall jag förvalta mitt pund?
Då under försommaren sven- ska och norska kivnnor möttes, båda med en valkampanj och ett Det väsentliga är att man s r på vitt Den egentliga inre politiska nyheter för veckan är den, att regeringen låti meddela sina utgifter inte bara u r sin egen ministern val för ögonen, var det inte utan hushållningssynpunkt utan också ur det helas.
att de svenska kände sig impo- ringspropositon som kommer att fram nerade av den energi och det frej- läggas skulle alltså få ett underlag av er diga mod, som samlats kring de Folk tror vanligtvis, att om de skaffar folk arbete.
Detta är j u tryggad majoritet i andra kammaren.
In- norska kvinnornas politiska upp- ha pengar, så ha de också rätt att angenämt att intala sig, när man för en så båd, enhetsfronten.
Enhetsfron- leva upp dem.
och det på vad sätt v i l l försvara.
att man själv har kammaren ten, det var ett nytt grepp att de vilja.
Finns det verkligen nå- det bra, medan andra h a det då- samla det spridda kvinnointresset gon sådan rättighet?
Iigt.
Men en illusion ä r det inte ma ur den aktuella politiska diskussio och viljan, ett försök att ena kvin- Att leva särskilt högt, därför dess mindre.
- Man behöver in- nen, och 1914 å r s härordning, genomför norna kring ett gemensamt pro- att man händelsevis ärvt en för- te göra sig besvär att dricka onö- under världskrigsutbrottets tryck, övergå gram, där tyngdpunkten låg i mögenhet, brukar visserligen i digt många pilsner, gå i fina klä- utan nämnvärda lagrar till historien hemmets krav, bostadsbygge, allmänhet inte anses tilltalande.
der och anlägga dyrbara villor veta, Rörande att propositionen det nya förslaget troligen ha komme vi fått elektrisk kraft, arbetshjälp, häl- - Och man betonar gärna, att så för att s k a p arbetstillfällen.
Man att föreslå 140 dagar och att 1925 års be so- och sjukvård, inflYtande på länge en människa är arbetsdug- kan göra det enklare genom a t t väringar skola få exercera efter e n provi varupriser m. m.
Med ett ord iig, så är det hennes plikt a t t ar- sätta in sinn pengar på banken sorisk lösning.
» morsarbeitet ».
beta och göra en verklig insats i eller köpa aktier i bolagen.
Ban- Det tycks alltså inte vara regerin- Men inte heller detta lyckades.
produktionen, inte blott leva på ken lånar sedan ut pengar t i l l gens mening, a t t Sveriges möjliga anslut skulle ställa ning till genéveprotokollet Redan under kandidatnominerin- sina räntor.
Men den som för- människor som bygga hus, odla försvarsfrågan i ett nytt läge hos oss.
gen sjönko utsikterna allt djupa- tjänar sitt bröd » i sitt anletes jorden eller sätta igång fabriker, re mot horisonten; kvinnliga svett » borde väl få göra vad Iian och allt detta kräver ju också att Gandhis metod skall tillämpas mot namn sattes ingenstädes på säker behagar med sin inkomst, tycker arbetare sysselsättas.
De syssel- Mussolini, det är en märklig politisk plats.
Man hoppades dock i det man.
sättas bara på annat sätt, i pro- nyhet, som kommer från Italien Samtli- sista på åtminsone en represen- ar ostäder i stäl- ga oppositionspartier utom kommunister- tant.
Men även denna stängdes Inte ens detta kan dock med fog hävdas.
Arbetsinkomstens av pilsner na ha beslutat att gemensamt bojkotta sitt ute.
Den som spar be hi; ^ (, ^ parlamentet.
Så som Mussolini behand- alltså ex. inte -- oroa sig för a t t han lat sitt parlament ä r denna åtgärd helt Det intryck valutgången gjort storlek beror för det första också t. på många omständigheter naturlig.
Han h a r dagraderat ~ P till I en kommer till synes i » Norges den som individen inte är herre minskar arbetstilfällena.
Riklig församling vars politiska makt endast är Kvinder »: Om någon ärvt en sällsynt begåv- möjlighet a t t få låna billigt ä r ett skenbar.
Men ett parlament vill h a n för- » Efter vart enda val ha vi rastlös för produktionens utveck- stås ändå ha att leka med.
Varför skul- kvinnor fått resignera och säga: ning, antingen för a t t boxas, spe- ling.
Intet samhälle kan gå fram- le hans politiska motståndare låna sig därtill?
Det ä r exakt Gandhis metoder i Åter ett nederlag.
Detta val ut- la film, leda stora företag eller tavlor, är det ju inte hans åt utan att öka sitt kapital.
En kampen mot den engelska styrelsen: d r a gör dessvärre intet undentag.
Re- måla förtjänst.
Inte är det heller hans del av folkets hela årliga inkomst sig tillbaka och lämna det av de härskan- sultatet är som bekant, ingen förtjänst, om han fått bättre vård måste därför alltid sparas för att de u p p b y g d a systemet som ett tomt skal, kvinnornas representant i vår na- till kapitalbildning.
vilket måste förvittra.
I Gandhis eget land och uppfostran än andra, så att användas tional församling.
han blivit friskare och dugligare Men den viktigaste uppgiften att men är för ögonblicket hans metod övergiven hans inflvtande g ö r sig gällande i Ett nedslående resultat att visa spara tillkommer nödvändigtvis Europa.
Men är hans a n d a med, eller därför kan förtjäna mera vårt eget land och utlandet.
Sär- och Hur ett yrke betalat be- främst de förmögnare klasserna, är det bara h a n s teknik, som a n a m a s?
skilt i grannländerna har man * n itu^ spänd förväntan följt de stämmes ju för övrigt av tillgång som mest att spara.
Förslösa norska kvinnornas valarbete.
Vi och efterfrågan.
Men prisbildnin- de sitäl et stället sina inkomster på Pan-Europa har i förra italienska kon.
ha på förhand fått erkännande gen är en praktisk mekanism, e j ofruktbar lyx, så skada de sam- seljpresidenten Nitti fått en förespråkare något mera.
Den har ingenting hället i stället för att gagna det.
som för sin ställnings skull i Stock- för detsamma, - och nu ha vi det För övrigt säger ju redan det holm samlade ett auditorium om kretsar, den trista hälsningen till alla de med rättvisa att göra, och varför sunda förnuftet - och den sunda vilka annars icke bruka lyssna till så intresserade, att vi förmådde inte finns ingen anledning, slöseri är av förflugna i d é e r E u r o p a måste bli ett organiskt helt lik- ens behålla vår en&amp;, förutvaran- man skulle ha rätt att leva upp känslan - att just så mycket, som denna pris- ondo.
Det kostar så mycket slit som Förenta staterna.
Nitti vill göra k r - de representant i stortinget.
.
och möda att framställa allt Vad jan på det ekonimiska området, sedan tilldelar en.
I våra grannländer kunna kvin- bildningsprocess Den enda rätt här kan vara frå- människorna behöva och det for- skall den politiska komma.
E n europeisk norna framvisa bättre resultat.
ga om, är väl den att för egen del deras samverkan av tusenden inom tullunion skulle förbereda en politiska Därför att de ha arbetat så mycket av sin in- yrken och alla länder.
Och Han föreslog, till vilka ju också hör ef- mer systematiskt och planmässigt använda som man anser sig behöva ändå lyckas man producera så Ii- terträtt den Österrikisk-Ungerska monar- och därför att det stora flertalet komst, för sitt arbete och för sin person- tet, att var och en skulle leva i kien skulle börja med att sluta sig sam- lagt större intresse i dagen, liga utveckling Hur mycket detta ytterlig torftighet, om man dela- man i .-,, tullunion.
Måtte N i t t i snart det gällde att få hemmens, Det kan j u störta Mussolini och åstadkomma detta.
barnens och kvinnornas spörsmål är i varje individuellt f ll måste de resultatet jämnt att någon för För närvarande ä r det ju så, att Tschec- var och en avgöra ellt fall, efter sitt inte vara riktigt, koslovakiet, Jugoslavien, Ungern, Rumä- f ö r e t r ä d a i riksdagen.
vete och sitt temperament sin del tar i anspråk större del nien, Italien alla byggt v a r sin kinesiska » Vi norska kvinnor ha många regler för vad som är Iyx bli dog- av produktionskrafterna än han tullmur mot Tysk-Osterrike.
Till stor utmärkta ledare men vad hjälper skada f ö r alla parter.
Nitti föreslog o r k - så att d e skandinaviska staterna skulle det a t t de arbeta dag och natt allt matiska.
- Det väsentliga är att verkligen vad de förmå, - när trupperna man ser på sina utgifter inte bara I stället för a t t hålla behoven hjälpa Europa f r a m mot målet genom att ur sin egen hushållnings syn- tillbaka och uppmuntra ett en- innerligare sammansluta sig.
svi kta?
» dessa tankar Ella Ancker, den bekanta front- punkt utan också ur det helas kelt levnadssätt gör man emeller- Detta är lergis idéer, kämpen, skriver på ett annat stäl- Mången erkänner nog detta men tid i vår tid de mest intensiva an- va den danske doktor C.
P. Heerfordt till le i » Norges Kvinder »: försvarar sin överflödiga för- strängningar i motsatt riktning.
hans outtröttliga arbete att skapa en Den ene söker överträffa den an- nordisk organisation som skulle bli n o r - » Kvinnorna ha lidit ett förkros- brukning med att han därigenom dre i överflöd och en rastlös täv- diskt centrum för arbetet på Europas sande nederlag, som tvingar till lan uppstår om att på alla punk- Förenta stater.
Tanken är på marsch.
sar sig på valkretsmöten och sär- har inte fått deles tydligt på valdagen.
Enig- ter » följa med sin tid ».
I spet- kvinnlig talesman i Norges stor- het är vacker som uttryck för två sen för » utvecklingen » gå de sto- Den intensitet varmed högerpressen ra affärshusen.
Hur förföriskt deltar i den engelska valkampanjen på ting.
Det är en skam or landet samstämmande viljor Men driva de icke steg för steg preten- den engelska högerns sida ä r egendom- för männen, kvin- valsedel som bäres fram lig i b e t r a k t a d e av att Mac Donald av norna själva. » hustruns vägnar, kan mången tionerna och väcka listigt alla för betra borde betraktas som tyskvän, Lyck- Ehuru resultatet i Sverige inte gång vara symbol för ett måls- dem gynnsamma lidelser: ägo- ligtvis gör den svenska pressens hållning manskap, lika grundfäst som nå- delshunger, fåfänga njutnings- varken till eller från.
blev så f ö r i n t a d e för kvinnornas förhoppningar som i Norge, kän- gonsin ett lagstadgat.
Och i kän- lystnad och veklighet m. fl.
Och na sig åtminstone de frisinnade slan av andlig ofrihet förnekas den verkliga tillfredsställelse de Det ä r glädjande att e r f a r a att det kvinnorna djupt besvikna, inte den egna medborgarrätten med skapa, uppväges nog mer än väl skall byggas en b l o m s t e r g å r d av den de beröva människor, då för de gamla här i Stockholm.
Det blir endast för egen utan för alla de ett resignerat: politiken får män- 72 lägenheter för fattiga gamla, med 2 r u m de utstå avund och väcka deras och kök att uthyras t i l l självkostnadspris.
svenska kvinnornas skull.
F y r a nen sköta, den är deras.
kvinnliga folkrepresentanter av Men lika litet som landet är åtrå efter det de aldrig kunna f å Vilket?
Tjugo av lägenheterna på ett r u m och kök skola uthyras till gamla kvinnli- trehundraåttio.
- det ä r långt än- männens och hemmen iii.
kvinnor- Överhuvud taget börja produ- ga handelsbiträden för 150 kr.
om året.
nu till jämnvikten.
Och de kun- nas, är politiken endast den ena centerna allt mer tro a t t köparna Detta har möjliggjorts genom särskilda na till fullo instämma i den nor- partens egendom, att skötas efter äro till för deras skull i stället donatorers bestämmelser.
ha ska tankegången: Varför ha vi dess godtycke.
för tvärtom.
Det vore på tiden a t t inte lyckats?
Därför a t t kvinnor- Kvinnorna ha lidit nederlag, konsumenterna slöto sig samman na ännu inte känna a t t politiken men de ha lärt.
Och i nederlaget för att förbyta konkurrensen i lyx angår dem.
Och så länge kvin- bor segern, dessa Ibsens ord göra till en konkurrens i enkelhet och England sökning givit vetenskaplig under- handen att norna själva inte förstå detta, de norska kvinnorna till sina och anspråkslöshet.
Ty här gäller äro det friskaste könet.
Det är kanske kan man inte vänta att männen tillägga: » Våra dugliga kvinnor nog inte att » den ensomme är den bara här, som kvinnorna äro så sjuka skola erkänna sia göra det.
skola ha säkra platser, få vi icke staerkeste mand ».
och eländiga att d e måste ha lägre lön för arbete och tidigare pensionsålder.
Målsmanskapet lir borta -- ur det, gott, så ha vi en sista utväg! » lagen.
Men inte ur livet.
Det vi- Margit Cassel.
gen gan jämnt, skulle duktion let för av arbetarbostä i produktion över.
blir ha Varför?
alla allt de Italien stater - som union.
ha när måste sam- då Alla behöver Coudenhova-Ka- är det som dri- öster ikaren allvarligt arbeitet ’ övervägande.
.
‘ Mors- någon men skam för mest för den å dem Blomsterfondens initiativtagare gjort ett vackert arbete.
I har vid en kvinnorna
Den stora dumdristigheten.
Världshistoria, En översikt om en b r o n s å l d e r i Grekland ha av livets och mänsklighetens utveck- egentligen aldrig förmått förvand- ling.
Andra genomsedda svenska upplagan redigerad av fil.
d r T, J. la världsbilden på denna punkt.
H.
G. Wells: berg tecknat sin Prometeus: hans skådar sig igen om hävdernas liv.
men på sitt eget sätt, färgat av Arne.
Översättningen av fil.
dr Ivar Jag vågar tro, att Wells världs- odödliga ppets skimmer.
Lagerwall och kand. Eva E. Lager- historia ger uppslag till föränd- Det är för resten slående, hur om dess stormcentrum skall av- wall.
ring på dessa båda punkter.
många ifrån Rydbergs » Prome- slöja sig vara Nationernas för- Till ett sammanbindande fer- teiska skara » - och just i strid b u n d, då förefaller Wells med sin Undertecknad har engång tillå- t i t sig att på ovanstående sätt be- ment genom hela framställningen med den ahasveriska världsmak- världshistoria nästan som en av teckna Wells ’ världshistoria.
Om- tjänar de utomordentligt värde- ten - som igenkännas hos Wells.
de sista på en redan uppgiven Po- dömet kan knappast jävas.
Denna fulla och kärleksfullt gjorda (ej Även han vågar till sist möta in- sition.
Månne ett minne a r att » översikt av livets och mänsklig- av Wells!)
kartor och diagram, dustrialismens jättespindel på mänskligheten » höll på¨ att tänka börjar som vid sidan av illustrationerna dess egen mark, vågar tro att de en tanke », som den sedan glömde, hetens utveckling » som med rymdens outsägliga tomhet förekomma i ovanligt tillräckligt tekniska framstegen i ett för- eller dock ett varsel om, att den mänskligat samhälle skola ge stora klockans klang ej ä r helt och slutar i den värld, som varda antal.
skall, säger sig bestämt avse att Överhuvudtaget gäller emeller- människan fri » att tänka och att förklungen?
Mig synes, att Wells ’ världs- vara behjälplig vid att skapa en tid, att om man slår upp och läser svärma ».
Men ej i marmor b y g - här och var i Wells världshistoria, ger han sin samhällslära, utan i historia är värd att taga vara på för alla folk och raser gemensam historisk åskådning såsom nöd- blir man på något sätt retad.
Man kött och blod från forntid till och vara tacksam för.
Den är i i i - te skriven för barn.
Den är skri- vändig grundval för världsfred frågar sig av vad?
Säkerligen av framtid.
och världslycka.
Och författaren i företalet säger sig helt Ännu en analogi finns mellan ven för lekmannen, som vill idka är diktare som historiker di- vilja s själv, » omdömena Wells ’ världshistoria och Ryd- självstudier.
*) Och den är, enligt och tonen » - jag skulle snarast bergs Prometeusdrama - den min mening, i hög grad skriven lettant!
beteckna det som ett sätt att Törnekröntes gestalt.
Men me- för lärare - p å grund av sin Emellertid, Wells har både i an- rda, som man e j kan tåla.
dan han hos Rydberg är en skön, rikedom av sammanfört stoff och danom och i tydliga ordalag för- kanske hade Wells haft rätt skugglik syn, som står alldeles rikedom i framställningen, samt nummit förtrytelsen över denna dumdristighet från skriftlärde att ställa en liknande fordran på utanför dramat, har han hos Wells för sin stora subjektivitets skull!
över hela världen, men svarar helt sin läsare som Olof Rudbeck gjor- ryckts i n i centrum med en in- Ty hur klavbunden är icke myc- och det det Wells å &lt;: i Atlantikan, att vart ord skulle tensitet - sannerligen från bokens början till dess svagad av att spaltvis inte för- på dessa slut - och inte en utan två gån- profanhistoriens sidor evangelier- » Författaren vill ej söka urskul- ger Vi le åt denna Rudbecks na tala med egna ord!
- som åter- da sig.
f ö r att han vågat sig på fordran och uppfylla den inte, verkar genom arbetets hela mas- den svåra uppgiften - -.
Bri- men kanske är det därför vi fort- sa med makten av en ofrånkom- sterna i hans kompetens äro på- sätta att le åt Atlantikan i stället lig, levande, närvarande, oinlöst tagliga.
Men sådana försök be- för att gripas av dess patos, Utan fordran.
höva göras av så många som möj- jämförelse för övrigt, så ger ett ” Ty läran om Guds rike, sådan nu behärskar mycket ligt.
Det stod honom fritt att fullständigt genomläsande av Jesus synes hava predikat den, demiska historiska atmosfären lämna sitt bidrag ».
Och han till- Wells ’ världshistoria ett starkt var ingenting mindre än en djärv och därigenom skolundervisnin- lägger, att han » läst flitigt » och intryck.
Och när man sedan åter- och oböjlig fordran på en full- gen.
Inför den svindlande uppgift, tagit all den hjälp i anspråk, vänder till enstaka partier därav, ständig förvandling eller rening som stått honom till buds.
Varje blir effekten mera sällan att man av vårt kämpande släktes liv, en som gjort till sin, säger kapitel har underkastats en om- retar sig än att man blir väckt!
genomgripande rening utåt och man sig kanske, sceptiskt eller otåligt, att den rätte, historiebo- sorgsfull granskning av någon me- Ty då känner och förstår man, att inåt ».
Det sista dramat ur vårt käm- kens hjälte, som komma skall - ra kompetent person än han själv.
här har en läroboksförfattare Bådadera metoderna bära syn för verkligen, överallt, radikalt tagit pande släktes liv, som Wells rul- inte är det Well ’ s!
Men i nästa sagen - genom alla hänvisningar ståndpunkt till det i oändlighet lar upp, är världskriget och dess ögonblick vill man dock ge ho- pitlet heter nom och hans världshistoria och till forskares arbeten, genom fö- upprepade, så sällan uppfyllda dess svenska översättning ett retalets spaltlånga uppräknande kravet att sofra materialet till f o r - Båda framställningarna äro handslag och tack, för att tappert av kompetenta hjälpare, bland mån för det väsentliga.
vilka återfinnas också de, som Det är detta ståndpunktstagan- laddade med innehåll - särskilt, ha » lämnat sitt bidrag ».
Piestany, Czekoslovakai, okt.
skrivit broschyrer emot bokens de till det väsentligas problem, skulle j a g vilja säga, genom ett första upplagor.
Och omdömen s o m är väckande.
Ty man m å - starkt tillskott av psykologisk för- 1924.
Honorine Hermelin.
från sådana, » mera kompetenta ste själv taga ståndpunkt för el- ståelse för denna författarens personer » - ofta direkt jävande ler emot - eller för ett tredje egen tid, vars lidanden han delat författarens eget - finnas inryck- sätt F ö r egen del skulle j a g eller genomskådat.
*) Här kan jag ej underlåta att för Inga omdömen bli hårda, annat en kommande upplaga av den svenska ta i noter till texten.
nog - just i en sådan » över- Låt oss emellertid i denna sikt » med sofrandets stränga i n över dem, som » ingenting lärt översättningen hjärtligt önska ett fullstän- världshistoria - en bland tusen- krav över sig, just för att och ingenting glömt.
och över digande - och just för svensk läsekrets litteratur.
av hänvisningarna till historisk den - närmare efterlysa hur av- få fram det väsentliga - vilja systemet - krigets system, d. v. avsett sikten förverkligat, med Thorilds rädda mer av det episka i histo- s. imperialismens, nationalismens, ord för ögonen, att » ingenting gö- rien, mer av det personligt mänsk- kapitalismens system.
Kanske har Wells särskilt lagt res för sina fels skull, - utan för liga.
Wells ’ sats - i företalet - sina förtjänsters .. Wells världs- a t t » historien utgör intet undan- fingret på nationalismens pro- blem, därför att han där ser ti- Tidevarvsprenumerant.
Tack historia är först och främst skri- t a g bland vetenskaperna - - - ven i opposition mot den engelska när överblicken vidgas, samman- dens ödespunkt.
» Undergång står för skrivelsen.
Vi hoppas att på kunna ta upp om historieundervisning, som anser smälta de hopade massorna av för dörren, om icke siiveriinitet allvar fängelsesystemet och frågan gömma sig e j » hinna med » något mera än detaljer till allmängiltiga lagar » och nationalism tvingas att intaga Edert brev och anklageIseskriften Englands historia - och knap- skulle j a g med ett » både - och » underordnade platser.
Tidens allt i vårt arkiv t i l l dess.
Men utan past det!
Wells har hänsynslöst vilja förbinda med den synpunk- annat överskuggade uppgift är att iii ger OSS e r t fulla namn kun- Nationa- na vi icke ta upp några upplys- slagit upp portarna till all värl- ten, att naturvetenskapen måste politisk uppfostran ».
dens historia, utan gränser vare söka det allmängiltiga, historien lismen, i trängre bemärkelse, har sig i vertikal eller horisontel rikt- däremot det speciella, de ständigt Wells vågat rita av såsom de na- bär det upp ning.
Så har exempelvis den van- nya, springande punkterna.
- En- tionella stamgudarna i det tju- nog ej måtte liga gränsen vid den vestra kul- ligt Goethes sats: » för att förstå gonde seklet!
Och vid slutet av turkretsens landamären bortfallit, mänskligheten måste man studera hans världshistoria står de gri- och Indiens och Kinas kulturer människan » (Das eigentliche Stu- pande niden: » Det är icke mer tagas hela vägen med.
Och sär- dium der Menschheit ist der lin femhundra år sedan i Azteker- nas rike blodutgjutelse troddes skilt vill j a g passa på att lovorda Mench.)
Wells ’ historia är dock himmels- vara ett villkor för dess bestånd.
framställningen av den förhisto- riska tiden.
Hur ha icke de S. k. vitt skild från en art moderna h i - Årligen offrades hundratals män- kor på följande sätt: kroppen » åldrarna » för det allmänna med- storiska läroböcker, som så ha för- des tillbaka över den rundade vetandet varit illa behandlade på vandlat hela framställningen till offerstenen, bröstet snittades upp olika sätt.
Hur l i a r icke dessa ett dragande av slutsatser och på- d en obsidian kniv och prä- eolitiska och neolitiska stenålders- pekande av innebörd, att man perioder, nevanderthals - och mycket snart kippar efter andan sten skar ut det klappande hjärtat eromagnonraser skramlat som lösa vid detta att ordet ständigt tages ur offret, som ännu var vid liv.
frankt: (i företalet till bokens 4: de uppl.)
läsas Wells - - - Brevlåda.
S.J.
Eder
ASKUNGEN.
BÖCKER OCH FÖRFATTARE.
AV Av BEN HECHT.
K.J.
F r å n Engelskan Frälsande psykologi.
av Ellen R y d e l i u s.
Den naturliga mänskan erfar tande, visshet och skapande aning, sin själ, om hon alls har känning ja humor också.
Rymd - alltid av den, som en besättelse.
Men kommer det ordet för mig när jag hur Iion än vantrivs och våndas tänker på Emilia Fogelklous för- matta små ögonen blicka ut på den drypande gatan.
Hennes med den förnimmer hon innerst författarskap, och det är också ett bomullsdräkt rynkar s i g i skör- av hennes älsklingsord.
en mystisk respekt för denna gåt- I. Spetserna på skorna kröka De föredrag - ett halvt dussin fulla inhysing, och det är aldrig som ett par burleska orienta- utan en sorts dyster triumf Iion bara - som tioii nu har samman- I trottoaren fia liska tofflor.
Hon håller händer- vidgår att » sådan är jag, så är jag bragt inom ett omslag växer inte na i skötet.
Röda, tjocka fing- rar, soin viska trött: » Vi ha ar- skapad », hemligt belåten med att organiskt ihop till bok utan tycks betat » ligga i skötet.
ingenting k a n göras åt den saken.
snarare valda som representanter En träl på fridag.
Det är intet Vill man emellertid avplocka för olika infartsvägar i ämnet.
tvivel om den saken, Nitton el- själen dess hävdvunna nimbus Också visar de ju märken av att Si förstår, j a g har haft orätt.
tjugo år gammal, otymplig ha lämpats för olikartade audito- och högfärdiga bördsanspråk har som en beväring utan behag, trul- Det var icke gröna fält, som loc- Men om enheten saknas i rier.
kade denna slavs tunga fötter.
nian bara a t t kalla den » psyket ».
sig sitter Iion och stirrar ut ge- nom fönstret och ögonen blinka Hon är icke en Askunge från lan- Så magiskt verkar denna chikan arrangemanget är den likväl bin- mot regnet.
En bondflicka från att själen ligger värnlös som ett dande nog, ty denna författare avklätt offer på operationsbordet.
skulle inte för sitt liv kunna tävla och » Tingens värld och andens sydöstra Europa, en skördearbe- Det regnar över kyrkogården.
terska, som ramlade i n på en oce- värld », bedriver hon individual- med den professor som i förordet Och det kan inge en viss bitter anångares mellandäck och ramla- Här är tystnad.
De vita stenarna skadeglädje att se den reducerad till en essaysamling urskuldade och inte masspsykologi.
Klass- de ut igen.
Nu har hon en fri- glänsa.
De stå liksom tiggare, och efterkrigs- dag och hon far ut på landet på som be de slingrande gångstigar- till sådan ynkedom, denna demon bokens brist på genomförd livså- kampssamhälle na om almosor.
Och denna ar- som i hähnet av tusen vidskepel- skådning med påpekandet a t t han mänsklighet uppträder inte som en spårvagn.
Hon skall stiga av och traska betsträl har kommit .hit för a t t få ser lyckas hålla oss i obestridd j u svårligen kunde få plats med någon abstraherad » anda » utan vara i närheten a v e n av de vita med tunga fötter genom vått gräs.
en sådan i uppsatser av så begrän- glimtbelysta i sin mångfaldiga livegenskap.
stenarna.
Under en av dem ii realitet: själar som verkar och Hon skall gå utmed de leriga vä- ger någon, vars bild ännu lever När fordom syndanöd ansatte sat omfång.
garna och dricka in doften av Detta ä r i viss mån en läkarbok: påverkas.
för svårt gick man med sin själ t ält och träd ännu en gång.
Det- hennes hjärta.
Min vän Amiel gav psykologen, t a är romantiska gissningar.
Vag- Hon skall knäböja i det våta till själasörjaren, och n u bär man, den sysslar med hemliga krämpor nen skakar vidare.
Den ä r på gräset och hennes degiga ansikte om nerverna krånglar, sitt psyke och sår, den håller upp en spegel väg västerut.
Regnet fortfar.
skall blinka med de matta ögonen till psykiatern.
E f t e r allt vad för lytta och vanföra.
Jämförel- Det faller i diagonala prickar över en grav.
Liksom en liten heten ».
Det är vad Emilia Fogel- man hör tycks den sistnämnde sevis f å exempel och typer figu- clown i den rynkiga bomullsdräk- mot fönstret.
vara den mäktigare trollkarln.
rerar här - sådana t a r mera rum klou gör.
Alla gå ut.
Detta är ändpunk- ten, de klumpiga skorna, den idio- tiska hatten skall Iion bjuda sina Antingen utdriver han djävlar än en livsåskådning - men lik- tårar till trädens, vindens, regnets med Beelzebub eller lirkar dem visst skall ingen läsare undgå att Vila och arbete jämte andra föredrag i praktisk psykologi av Emilia Fogel- ha prata t.
Åtminstone pratade och de vita stenarnas obarmhärti- i väg med goda ord.
H u r det n u studsa inför ett eller annat väl- klou.
Albert Bonniers förlag.
ga tystnad.
jag.
Hon lyssnade, det klumpiga förhåller sig med kurerna är det träffat drag av sin ärade själs fy- » Tycker ni om de här?
fråga- ansiktet öppnade på munnen, de dock tackvärt, om ä n lite genant, sionomi.
Och kapitlet om » psykisk små ögonen blinkade.
Hon har de hon mig.
.
Hon pekar på en att själen berövas den falska pre- nötning » rör vid våra skamsnaste finnar, skinnet är orent.
E n va- klunga grannt utsirade s t e n a r.
» Tycker ni om d e m?
frågar stige varmed ovetenhet och få- nederlag: det misslyckade, förgif- relse med ledsamt yttre.
Ändå ä r det någonting hos hen- tande och förslitande i det mesta fänga kringspann den.
ne.
Detta är hennes fridag - Men efter de n y a medicinmän- av mänsklig samvaro.
en d a g fri från arbetets svett - nen och schamanerna n y a själa-.
Det gör ont för a t t punkterna och Iion f a r på en spårvagn u t som träffas är så svidande ömma, sörjare!
på landet.
Därför skulle man När Emilia Fogelklou, snarare men de kunde aldrig beröras av tycka, att under detta blinkande, smutsiga yttre höjer begäret med stöd än på grundval av den en barmhärtigare hand.
Jag vet sina vingar.
Hon l i a r minnen, modernaste själsforskningen, fö- inte rätt hur det går till, men gr- den här arbetsträlen.
Hon l i a r reläser praktisk psykologi blir nom själva diagnoserna löper en drömmar.
narna.
Ah, här ä r ett drama av det förkunnelse i pregnant me- lisande, stimulerande underton, Duggregnet flyger sakta genom det skärande slaget.
Låt oss be ning.
Från profettolkning, hel- och utöver praktiska detaljvinkar luften.
Staden har försvunnit.
Vi Gud, a t t det icke är något pato- vandra nedför en ojämn trottoar- logiskt här och att detta är en gonbiografi och tydning a v from- mottar man - mera som författa- hit.
Den leder mot en skog eller idyll a v förtvivlan a t t den druli- hetslivets yttringar i fjärran tider rens bikt än som läkedomsråd - något, som ser ut som en skog.
ga lilla slaven sitter på den ge- och former har hon följdriktigt suggestioner om tillgång till un- Där finns inga hus.
Himlen vi- nomblöta bänken och drömmer om förts in i fackstudiiim a v den dergörande krafter.
Det förkros- sar sig.
Jag ser upp men vackra gravstenar liksom en so- skumma sfär där religionen låter sade psyket rehabiliteras till ande.
flickan håller ögonen fästade cietetsdocka drömmer om vackra vid stenläggningen.
Detta tir kläder.
Även när författaren drar upp sigertappasisin upprinnelse.
Men en besvikelse.
» Här, slav, är detta fackstudium åter bär hon ut så r i d a tablåer som i de två yp- himlen, tänker jag, den blir ro- - eller in - eller upp - i e n persta föredragen, » Psykologiska mantisk för ögonblicket, därför rymd som bestrålar det med ve- nyorienteringar i samhällslivet » att för dig är den symbolen för kigt.
Dagarna äro gråa.
Stället hörighet ofta nog förvandlats till abstrakt oigenkännelighet i den EMILIA FOGELKLOU.
teoretiska diskussionen.
Av de båda författare i befolk- ningsfrågan, soni närmast ge an- ledning till dessa rader, liar, ställ- samt nog ekonomen Wright en klarare sikt på de faktorer man ej J u s t som j a g slutat läsningen det måste h a innehurit för denna fångar i siffror ä n psykologipro- ' av ett par arbeten över befolk- tänkande kvinna a t t på en gång fessorn Mc Dougall.
» Statistiker- ningsproblmet i stort, sådant det genomskakas intill märgen av na må tala kallt om a t t ' kompen- statistiskt kan framläggas i sitt dess båda fruktansvärt allvar- sera ’ en hög dödlighet bland spä- samband med ekononiiska, poli- liga frågor, en biologisk och en re- da barn med en hög nativitet.
Ut- tiska och rasbiologiska förhållan- ligiös, frågor, som icke kunna lö- t r y k t på det mänskliga lidandets den, inställde sig för min erinring sas människovärdigt annat än i språk: så många döda barn och ett enskilt fall.
Det var en mo- e t t djupt inre sammanhang.
lika många mödrar, som lidit för- der till många söner och döttrar, Den stora allmänkyrkliga kon- gäves, skulle denna tanke v a r a som under den långa sjukdomen ferensen i Birmingham förlidet å r outhärdlig i sin sorglighet », skri- efter sitt sista, dödfödda barn på är, så vitt jag vet, det första för- ver Wright.
en gång fick i händerna arbeten i söket i större skala att ställa dessa i en synnerligen klar och väl- bibelkritik och någon bok som be- två frågor som ofrånkomligt och skriven exposé framlägger rörde Malthus ’ inställning av be- grundligt samhöriga.
Överhuvud Wright.
först helt kort antikens folkningsfrågan.
Jag r a r bara ett taget utmärkes England efter befolkningsteorier.
Därefter re- barn, när j a g råkade höra henne kriget av en utomordentlig vaken- fererar han Malthus Essay on the säga till en jämnårig: » Jag har het p i denna sak.
(T. ex. Dean principle of population.
Det av tagit emot vartenda barn som en Inges Outspoken essays.)
Eljest denna författare på visade ömse- Guds gåva.
Och nu står allt så har detta samband endast skym- sidighetsförhållandet mellan folk- hemskt och annorlunda för mig!, tat fram gliiiitvis och på spridda ökning och livsmedelstillgång har Först sent kunde j a g fatta vad håll.
Det vore en viktig insats att efter den stora ekonomiska *) Harold Wright, Befolkningsproblemet.
här framlägga en syntes mellan uppsvingstidens skenbara motsä- Norstedt &amp; Söner.
Pris 4:75. de psykologiska och de sakliga gelse - åter röjt sin giltighet, William McDougall, National Welfare &amp; faktorer, soni tills vidare från var Förutom krig och andra stora national Decay.
Methuen 6 sh.
sitt håll riktat in problemet, så folkolyckor, finns det två mänsk- William Yr Dougall, Ethics and some m o - att verklighetens praktiska sam- ligt bestämda hinder för folkök- dern world problems.
Methuen 7 / 6 Befolkningsproblemet.
* — ning, de båda motparterna mora- lisk avhållsamhet och lastbarhet.
(I sitt förord till den svenska översättningen markerar profes- sor Eli Heckscher skarpt den prin- cipiella skillnaden mellan Malthus och den - oegentligt nog - efter honom nämnda » nymalthusia- nismen. ») Från ekonomens sida blir upp- giften först och främst a t t påpe- ka önskemålet, att nationalinkom- sten ökas hastigare än folkmäng- den.
Och ser man världen i stort.
så resa sig soni framtidsfaror för inkomsten: jordområdets absolu- ta begränsning (detta såväl i re- lation t i II sädproduktionen soin t i l l boskapsskötseln och särskilt ullmarknaden), kolförrådets för- brukande och gruvornas tömning övriga mineraler.
Det kommer på allt detta och därmed också världsproduktionen - så små ningom tunnar av och mänsklig- heten mer och mer blir ställd på förknappning.
Optimister räkna med nya uppfinningar, som skola — na med.
Och på denna linje flyttas, eko- nomiskt sett, frågan om världsin- komsterna över på frågan om folk- mängden och, dess reglerande.
Krig har av gammalt ansetts soni en säker regulator: krig ver j u folk, och k r i g reducerar folkmängden.
Men för den har ögon a t t se, avslöjar det både u r d e t förgångnas historia och ur nuets världskris, a t t krig i så hög grad verkar förstörande på livsmedel, produktionsmöjligheter och kommunikationer, att levnads- standarden ändå sänkes för de kvarlevande!
(För att möjliggöra dess oföränderlighet eller förbätt- ring skulle i allt högre grad tar- vas ett oförhindrat, fredligt, mel- lan folkligt utbyte.)
Det liar funnits tider, då emi- grationen varit ett gott utlopp för överbefolkningen och e t t väl- kommet arbetstillskott för det folkfattigare emigrationslandet.
Men uppenbart är, att till slut en viss jämvikt måste inträffa.
I själva verket se vi hur redan i nuet exempelvis Förenta staterna skärpt immigrationslagstiftnin- gen i avsikt att hindra inflyttning av icke önskvärda befolkningsele- ment.
Men, torde någon fråga, tir det då icke nog med den så omskriv-
lär hon arbetar, ä r som en ugn.
Det finns ingenting vackert att se på.
inte ens i speglarna är nå- gonting svalt och vackert.
Klä- ler bli klumpiga då hon sätter ni på sig.
fnissa och pa öknamn, då Iion går ut.
Och kommer hon, parian, ut h i t till kyrkogården för a t t drömma om en dag, då något svalt och vackert skall tillhöra henne.
E n gravsten, kanske en ståtlig sten med en fi- gur ovanpå.
Den skall stå över henne.
Hon skall vara död då och ur stånd att glädja sig över len.
Men nu lever hon.
Nu kan hon tänka på hur vacker stenen skall se ut och alltså glädja sig åt den i förtid.
Detta iii- ändå illa drömmars teknik, Vi bli förtroliga.
Jag har frå- gat vilken sort hon tycker bäst om att tänka sig stå över hennes grav, då hon ä r död.
Och hon har pe- kat ut några, Det regnar.
Trä- den skaka vatten och vinden skyn- dar förbi de vita stenarna.
- Jag skall berätta något för er, säger hon.
Se här, titta pip detta.
Ur en av de rynkiga fic- pers- korna t a r hon upp Pojkarna och uppfostrad i Corliss folkskolor där hon tog Examer ton som ung f i ' cago för; it delse av ol ningen a r ner bevistade akten och blommo Undanbedjas.
.
- Jag har skrivit massor av sådana, sade Clara blinkande.
N vill inte läsa mer?
Varför jag skriver dem?
Åh, därför a t t jag man a l d r i g k a n veta, man kanske blir överkörd eller råkar u t för er olycka, och hur kunna de vet: vem man ä r och vad man skal göra med den av vlidna,, m de inte hitta något?
Hennes tjocka röda händer ble vo ivriga.
Hon tog fram flera nekrologer.
Ur sin plånbok, u barmen, ur fickorna och en un der hatten.
Jag läste dem.
De voro alla lika avfattade i obe- stämt bombastiska or sutto i regnet och jag - Ark, Clara är en sprätt.
En snobb.
Hon skriver sina egna nek rologer.
Medan hon lever, kan Iion bara tänka på sig sjlälv som Clara, slaven, som pojkarna skildringar Iion läst a v rika och dande namnet Clara.
Ålder nit- mäktiga personers begravningar.
Med hatten på sned och de otympliga kroppen vaggande regnet traskade Clara än en gån nedför den smutsiga vägen.
Hen- nes ledighet är över.
Cendrillon återvänder till livets aska.
--- Tidevarvet säljes bl.
a filialkon- Hågkomster och tor, Stockholms-tidningens Odengatan i l, Stockholni.
l i v s i n t r y c k Allmänna Tidningskontoret, staf Adolfs torg, Stockholm.
Gu Dagens Nyheters filialkontor, Stu- av svenska män och kvinnor Häft 7:50, halvfr.
band 15 kr.
Det torde icke vara för mycket sagt, att föreliggande femte del av detta mycket femte det av uppmärksammade och uppskattade samlingsverk är den förnämsta i hela serien.
Bland de många kulturhistoriskt betydan- de gestalter, som mera ingående be- handlas i minnesbilderna, kunna replan 13, Stockholm.
Cigarraffären, Slussplan 9, Stock- holm.
Medéns Bokhandels A.-B.
Östr Hamngatan 43.
Göteborg Malmö Kiosk A.-B., St. Nygatan 13 A, Malmö.
Tekla Lindbloms cigarraf., Fle Lindmarks bokhandel, Mari Förrädare och kamrater.
Något av det märkligaste, i vårt samhälle just nu ä r den strid inom arbetarvär Iden mellan strej- kande och strejkbrytare, som på senare tider tagit större omfång och därför också bittrare former än förr.
Organisationen, driven till en viss fulländning har fram- kallat en motorganisation: strejk- brytarnas.
Arbetsgivarnas varen i striden Hur schematisk uppdelningen är a v dem, som skola älskas och hatas visar diktaren bäst själv, men kan samtidigt inte frigöra sig därur.
Vi voro förr kamrater, s o m delade vår » slaf », vårt bröd, vi voro alla bröder i såväl lust som nöd.
E j någon kom på luffen då till något ar- betslag, där han ej såg en broders hand, en bro- ders anletsdrag.
har hittills varit det ekonomiska.
Om de h a f t den större möjligheten att ekonomiskt härda ut längre Vi med ii arbetsnedläggelse ha ut- sikterna till seger funnits på de- en tänkte så: I dag är d u en hemlös pro- letär, annan gång är turen vår och då vi vandra lär vår trötta gång i landsvägsdamm men Nu ha de fått ett nytt vapen i den tillgång på arbets- komma vi till dig: kraft, som bjudes av dessertörer som jag gör nu, så gör du då du är kam- rat till mig.
f rån arbetarorgan isnt ionerna.
Ju flera och ju bättre samman- hållna dessa dessertörer äro, dess Så tänkte vi, så handla vi, förr ' n kris- tidsandan korn svårare blir det för de strejkande att hindra dem att arbeta.
id- och svingade oss ut på luff, var man så småningom ningen Arbetaren medger i en a r - När då vi kom till något knog, ej stod tikel a t t en n y situation inträtt och d i r en kamrat, att här är en företeelse att räkna som delade med oss sin slaf och gav oss med.
Särskilt vid små strejker någon mot.
äro strejkbrytarna farliga.
Under tiden händer något så- E j heller sattes vi i knog i något bro- dant som följande: tre arbetare- derslag, organisationer ha blockerat ett nej, tigga fick vi, trampa på i spåren natt och dag.
vägarbete, emedan de ansågo det E j undra på om vrångheten då tog vårt för dåligt betalt.
Arbetet över- sinne fatt togs av oorganiserade blockad- att broderskänslan grävdes ned i glöms- kans mörka natt.
brytare - som samtidigt, vilket är det märkliga vore fackligt or- ganiserade En a v dessa strejk- Men bör ni inte sluta med vrångheten igen ande sökte störa arbetet, blev an- och uti varje arbetsman se blott en bror, en vän.
mäld av strejkhrytarna och dömd enligt åkarpslagen till en månads fängelse och 250 kr.
höter.
dens största brott.
ras sida.
Ty att alla lida kämpa vi ju dock då emot av samma ödes lot, varann är värl- Det n y a h a r lir, att strejkbry- tarna, som alltid brukat vara skygga och skrämda och aldrig velat göra väsen av sig, våga sig på att uppträda som angivare och vittnen.
Det raseri, som denna handling framkallat, är alls inte förvånans- värd.
Detta är ett allvarsamt ti- dens tecken för arbetarna.
Händelsen har också inspirerat Vi har e n e n d a f i e n de: Det arbets- och allt köpar´n är hans köpta garde, som Judas mantel bär.
Vi ha e n e n d a vän o c h b r o d e r: varenda proletär o m ork han utan hus och mot och utan kläder är.
Så räcka vi vår brodershand till varje.
proletär, kraftigt handslag på att nu, det slut med trätan är.
större handslag på att nu kamrater nu vi lär bli åter vad vi fordom var och bli vad bättre är en dikt i Arbetaren.
Läst i sitt rit sammanhang blir den verkligt gripande, ett tragiskt vittnedbörd Ett på gott och ont, som d e n är om kämpande känslor och viljor in- om vårt folk.
tiviteten - en företeelse som nu- deras nativitetshöjd, utan hi sagt alla Europas folk?
- Föru- dels v e r k a r på enahanda sätt, de tom det, a t t denna i allt högre berövar de undre lagren alla der grad uppväges av e t t motsvaran- bästa arvsmöjligheter.
De intelligensprövningar, so de nedbringande i. dödlighetssiff- ran - och d e t är storartat, hur de till sista kriget uttagna amer dödligheten minskats i kanska trupperna underkastade erna genom den omsorg gåvo förvånansvärt nedslående r tio saken i dessa allra sista sultat, *) en omständighet tillkommer härvidlag ett Mc Dougall (på grund av ann mycket allvarligt sakförhållande: material) anser betecknande ock nativiteten ä r i närvarande stund så för andra folk än Fören esslöa, därnäst staternas!
H a n ser en med och så vidare, den alltmera växande fara i a allt lägre och just sådana befolkningseleme lägre just i de samhällslager, där starkt förökas i massa (och infl befolkningstillskottet ekonomiskt tande, under det att bland de och kulturellt skulle kunna tillgo- som tagit graden » Harvard-ma doses med värden, som gjorde nen i medeltal har 0,7 son o det särskilt önskvärt ur samhäl- Vassermannen 0,5 dotter ».
(M Dougall styrker i ett appendix s lel ig syn punkt.
Det är egentligen denna sida av egen befogenhet a t t tala i des ting med ett argumentum ad b befolkningsfrågan åt vilken W. Mc Dougall ägnar uppmärksam- minem, som kommer en att d het i sina båda här nedan anförda på smilbandet: han meddelar nä arbeten Han framlägger en ligen ett p o t r ä t t av sina eg mängd material för att stödja te- fem barn - mycket intagande a sen om motsvarighet mellan soci- skåda, förresten!)
En alldeles analog fara för k al standard och intellektuell kapa- citet och markerar, huru e j blott turens bestånd och utveckling s Mc Dougall i de mindre högts städerna suga t i l l sig de kapabla- i förra numret av Tidevarvet il- listrerade) f a k t u m a t t födelse- s i f f r a n för de svagsinta är 50 siffran högre än hos normala människor och a t t ingenting hindrar deras växt, under motsvarande avta- förökning.
gande i nativiteten hos kulturfol- Wrights bok lämnar e j förslag ken.
som botemedel förordar han till lösning a v befolkningsproble- huvudsakligen » ultrademokrati- met.
Men han klarlägger det.
ens » ersättande med mera aristo- Och han nödgar oss inse, a t t alla kratiska styrelsesätt.
På de djupt dessa tillfälliga, yttre lösningar, mänskliga, i egentlig mening psy- kom nian lugnat sig med: krig, kologiska sidorna av problemet emigration etc., måste ersättas g, som kommer från ingår icke Mc Dougall änskönt In älv, från hennes för- det hela nämnes » psykologisk be- m a.
H a n ger inte sitt lysning ».
Men själva den special- n i e sig » kontraception » fråga han i båda sina arbeten un- f i amhet, han endast derstryker är i och för sig allvar el lig nog a t t sätta tankarna i gång.
tvingar till insikt om att det ä r Mindre pessimistiskt ser Wright människan som måste lösa det, ej på denna sida av problemet.
vil tillfälligheterna.
ken han dock endast i förbigåen- Men skall människan verkligen de berör.
Han citerar en förfat- tare, som på nära håll skildrat det inifrån lösa detta problem, kan storartade mod under osäkra lev- det ej blott röra sig om en nyt- nadsförhållanden, som ådagaläg- tighet utan om en samvetssak.
Det ges just bland de allra fattigaste.
gäller icke blott, att saken löses.
Denna sagesman hade dock gjort Det gäller framför allt hur.
I valet av svar på detta hur sina erfarenheter bland fiskarfolk.
k icke i storstädernas fattigkvarter.
avgöres i mycket väsentlig grad mänsklighetens framtid.
E j blott Den punkt, inför vilekn Wright ser den allvarsammanste svårighet numerät, utan kvalitativt och utan vid denna nativitetens ökning etiskt; ej blott temporärt, nedåt ä r det redan berörda (o i.
l i religiöst.
Frågan ä r fruktansvärd i svå- righet, omfång och ansvar.
Ty kan aldrig lösas summariskt, aldrig » vetenskapligt ».
Den kan endast lösas fall för fall, männi- ska för människa eller rättare inlinniskopnr för människopar.
Och på kvinnornas insats av för- nuft och kärlek, i oskiljaktligt sammanhang, kommer lösningen att bli i högsta grad beroende.
Men en sådan insats av seende kärlek och mänsklighetsansvarig vilja måste, för a t t bli av värde, stå som organiskt led i en hel livs- syn, inte som teori kanske, men som religion.
Medeltidens störste skydde det- ta livsområde och det förträngdes till hedendom.
Reformationen rehabi I i terade det ti II borgerl ig lovlighet och gudomlig tillstädjel- se.
Den mänsklighet, som nu är, er en bjudande plikt, om det yttas upp i en ännu högre och blir led i människans re- ligiösa kallelse, djupare och vida- re fattad lin någonsin förr.
proc.
den Emilia Fogelklou.
75 proc.
saknade förutsättningar för den intellektuella utveckling, som kräves avslutade läroverksstudier.
för
tets skull få Enväldets faror.
hand.
(Forts. fr. sid.
1.)
ter, a t t v i f i n g e e t t k v i n n o v ä l d e på n y t t, m e n d e t bleve i n t e t kjor- telvâlde, e m e d a n k v i n n o r n a då ic- ke komme a t t bära några k j o r t l a r.
Deras tro ä r a t t o l i k h e t e r n a i ka- r a k t ä r, i vanor, i styrka, i a r b e t s - o m r å d e n hos m ä n och k v i n n o r i c k e äro o r u b b l i g a och heller i c k e o r s a k e n t i l l d e t nu rådande m a k t f ö r h å l l a n d e t m e l l a n könen u t a n t v ä r t o m e n produkt d ä r a v.
kärleksvalet i sin K v i n n a n, som h ä r s k a n d e är i n - te s ä r s k i l t i d e a l i s k eller t r e v l i g.
H o n f o r d r a r t r o h e t av s i n u t v a l d e och b e s t r a f f a r otrohet, m e n s t ä l - ler icke dessa f o r d r i n g a r på sig själv, f r a m f ö r allt icke f ö t e n s k a p e t.
R e n h e t och åt s a m h e t ä r m a n l i g a dygder nostaten, (där m a n förmodligen ansåg, att e n d a s t m ä n n e n h a d e f ö r u t s ä t t n i n g a r att öva d e m.)
K v i n n o r n a v a l d e sig med f ö r k ä r - lek unga m i n.
D e n m a n, s o m icke blev g i f t, f ö r a k t a d e s och löj- liggjordes, så som f o r d o m d e n g a m l a mön hos oss.
K v i n n o p r o s i t u a t i o n f ö r e k o m icke, d e t s a t t e k v i n n o r n a själva s t o p p f ö r.
De u t o m ä k t e n s k a p l i g a b a r n e n hade ställning som d e inom äk- t e n s k a p e t f ö d d a.
K v i n n o r n a häv- d a d e full b e s t ä m m a n d e r ä t t ö v e r s i n kropp även g e n t e m o t d e t spi- rande l i v e t i n o m d e n s a m m a.
Kvinnan som domare - på biograf.
Partiet som vann och förlorade.
, Två fabler.
fåfängt över en gåta, som han inte kunde lösa; » Hur ser universum ut i sig självt?
Hurudan är jorden utan mitt ljus?
När- helst jag nalkas en planet ser jan den först i reflexen av min egen glans.
O, att jag kunde förinta mig själv och skåda världen sådan den verkligen är! » Månen grubblade fåfängt över en gåta: » Hur jag vandrar i rymden finner jag aldrig mitt väsens art.
Varje sol, som möter mig, stämplar mig med sitt sken.
O, att jag engång finge lysa med eget ljus för att få veta o m det är rött eller Solen grubblade Tidevarvet har inte haft anledning syss- på biograf- programmen, men då nu ett verkligt ak- tuellt socialt ämne behandlas och därtill på ett utmärkt s i t t fästa vi med glädje uppmärksamheten därpå.
Det är Sture Teatern som bjuder på detta goda program.
Det är på denna väg man sedan åratal rade.
hoppats att få se filmen slå in.
A t t bjuda Red.
av Tidevarvet, något för både ögat, känslan och t a n- Stockholm.
ken.
I den ledande artikeln » O, foslerland » i Kvinnan som domare ä r i dramat kvin- blått! » senaste numret av Tidevarvet uppgives att nan som medlem av en jury.
Själva jury- F ö r n ä r v a r a n d e ä r d e n av så det frisinnade partiet vid nu förrättade sammanträdet ä r stycket3 kulmen.
På ett I närheten av en stad fanns ett träsk, g o t t som alla, m ä n och k v i n n o r, val t i l l riksdagens andra kammare » gjort mästerligt sätt framställes da olika man- som förpestade hela trakten.
Människorna, o m f a t t a d e åsikten den, att m a k t - de största förlusterna » och » mest gått till- liga typer, som från ritt skilda förutsätt- som bodde närmast, voro fattiga och de baka ».
Såsom framgår av e n i senaste ningar dock samtliga enas i sitt döm- dogo som flugor, men del gjordes ingen- f ö r h å l l a n d e t är g r u n d a t i o l i k h e - numret a v tidningen De Frisinnade gjord mande ” skyldig ” över den anklagade ting för att bota det onda.
I-n dag kom t e n och icke t v ä r t o m.
D e t y c k a, utredning har emellertid det frisinnade kvinnan.
Hon räddas från att bli oskyl- landets k u n g farande, rastade en stund f ö r a t t f å n g a ett b e v i n g a t o r d ur pertiet ökat sin styrka med omkring digt fälld genom den kvinnliga jurymed- utan att känna de giftiga ångorna och for en r ö s t r ä t t s d e b a t t i s v e n s k a r i k s - 14,000 röster jämfört med ställningen vid lemmen.
Denna roll spelas möjligen en vidare.
Kort därpå sjuknade h a n och dog, d a g e n, a t t m ä n och k v i n n o r stå riksdagsvalet 1921 så långt denna på smula för gråtmild, det ä r den enda an- träsket fick skulden, några ansatser gjor- grundval av en sannolikhetskalkyl låter sig märkning man vill göra mot en inspel- des för a l t dika ut det men åter stannade på lika m e n icke s a m m a p l a n.
ning som i allt övrigt ä r av mycket hög allt vid det gamla.
beräknas.
Men V a e r t i n g s s ä g a: D e n n u v a - Vad beträffar de vänstervildar, vilka i kvalitet.
Då hände sig.
att en ung läkare dröjde rande k v i n n l i g a e g e n a r t e n be- likhet med nyliberalerna på grund A V miss- I kön vid utgången uppsnappades mer s t ä m m e s i s i n n grunddrag av nöje med Frisinnade Landsföreningens än ett vittnesbörd om att idéen om kvin- sig kvar ute med sin ilskade.
Den bräck- liga varelsen tålde inte ens de flyktigaste T k v i n n o s t a t ä r o k v i n n o r n a de m a n s t a t e n och har s i n n o g g r a n n a 27-majbeslut 1923 utträdde ur Iandsföre- nan som domare träffat en sträng av för- dunsterna, utan dog i sin fästmans ar- Ha och f u l l k o m l i g a paralell i den a k t i v a r e, d e som s k ö t a a r b e t e t ut- ningen, böra desamma givetvis ej räknas ståelse och rättfärdighetskänsla.
mar.
i inte kvinnor i jury?
Jo, vi ha m a n l i g a e g e n a r t e n i k v i n n o s t a t e n.
o m h u s, ä v e n d e t t y n g s t a, me !an samman med Frisinnade Folkpartiet.
Denne blev först som bedövad a v sorg, Den mandatförlust, som Frisinnade Folk- i tryckfrihetsmål, nå ’ n annan ju- men snart knöt han händerna och i D e t f i n n s inga e g e n s k a p e r, me- d e t husliga arbetet överlämnas å t partiet fått vidkännas, inskränker sig till ry ha v i inte.
Men i Norge ha de?
vanvettig vrede m o t dem som försum- m ä n n e n.
En rest h ä r a r sågo v i i n a de, s o m n u anses m a n l i g a, som t v i platser vid jämförelse med partiets Ja.
— Varför inte vi?
Det vore väl icke i k v i n n o s t a t e n b e t r a k t a s s o m a r b e t s f ö r d e l n i n g e n på S u m a t r a.
mandatstyrka vid slutet av 1924 års riks- inte mer än billigt att låta den kvinnliga mat röja undan orsaken till så mycken förtvivlan, svor han vid sin flickas minne k v i n n l i g a s ä r m ä r k e n.
D e t ä r den V a e r t i n g s u n d e r s t r y k a att d e t f a k - dag.
Numerärt är tillbakagången precis uppfattningen få säga sitt ord.
att inte vila förrän träsket var torrlagt, Måtte ” K v i n n a n d o- e n s i d i g a man- eller k v i n n o s t a t e n, tum a t t det ena k ö n e t s k ö t e r d e t lika stor för den liberala riksdagsgruppen skulle det också kosta honom livet.
i andra kammaren, som ju nedbringats m a r e ” följas av flera lika Intressanta s o m b e t o n a r o l i k h e t e r n a f r a m f ö r t y n g r e a r b e t e t icke s o m m a n i all-, Tio år senare var trakten befriad från från 6 till 4 man, medan Frisinnade Folk- och konstnärligt högstående filmskåde- Ii k h e t e r n a mellan könen och u t - m ä n h e t t r o t t betyder, a t t det ut- partiet förfogar över 27 platser i samma spel från det stora Iandet i väster!
Den sitt plogoris och läkaren en berömd man.
f o r m a r d e m e f t e r s o m det passar n y t t j a s a v det h ä r s k a n d e k ö n e t.
kammare - sålunda för det liberala par- säregna amerikanska humorn ffi vi där- det h ä r s k a n d e k ö n e t.
De h ä r s - Det b e t y d e r, att d e t har m a k t e n, tiet en förlust av 33 1 / 3 procent, medan emot väl mycket av.
.
E.
H. k a n d e vilja g ä r n a ö v e r d r i v a de alldeles som n u hos oss icke k v i n - förlusten för det frisinnade partiet in-krän- ker sig till knappa i procent.
.
b e h ä r s k a d e s e g e n s k a p av k ö n s v a - n o r n a h a m a k t e n e l l e r u t n y t t j a D i vi äro övertygande om.
al!
Eder relse och b e g r ä n s a deras s f ä r.
m ä n n e n.
M ä n n e n i k v i n n o s t a t e n uppgift influtit på grund av ett förbiseen- Iekssaga, i i v e r s a t t f r å n s a n s k r i t E n d a s t i e t t s a m h ä l l e, där l i k s t ä l - ä r o h u s l i g a, s k ö t a o m b a r n e n, de, få vi härmed vördsamt anhålla att Ni t i l l e n g e l s k a n av F. W. h i n.
O, Herre vår Gud, hjälp oss att sönder- l i g h e t h ä r s k a r, nås d e t ideal, som s m y c k a sig f ö r s i n a k v i n n o r.
Des- till rättelse av densamma ville återgiva vad T i l l s v e n s k a av E.
B j ö r k l u n d.
Octave F e u i l l e t.
E n f a t t i g ung slita deras soldater till blodiga trasor alla k v i n n l i g a t ä n k a r e en Rosa ca gå, s o m f a l l e t var i d e t gamla här påpekats.
m a n s öden.
Roman.
Ö v e r s ä t t n i n g med våra granater, hjälp oss att blanda E g y p t e n, i e n för alla stånd o c h M a y r e d e r, en Olive S c h r e i n e r kanonernas dunder med skriken av de av Erik N o r l i n g.
ha g e m e n s a m t: n ä m l i g e n båda kö- åldrar och t i l l f ä l l e n g e m e n s a m F a n n y A l v i n g.
Halvdager och sårade, som vrida sig i plågor; hjälp oss att skövla deras hus och hem med en för- bli e n k e l d r ä k t.
G e n o m a r b e t e t n e n s e r ö v r i n g av m ä n s k l i g h e t e n s helljus.
orkan av eld, hjälp oss att pres- kvinnorna s t a r k a, k r a f t i g a och Från Almqvist &amp; Wicksell: privilegium.
Från Wahlström &amp; Widstrand: intande sa hjärtat u r bröstet på deras änkor, Vi m å s t e ju e f t e r d e t t a bli i n - s p ä n s t i g a, och d e t ä r i n t e tal o m L i l l e T r o t t s ä v e n t y r av A n d r é sorg utan gräns.
hjälp oss att driva Guy de Maupassant På M e d e l - t r e s s e r a d e a t t veta, vilka dessa den s v g a k v i n n a n.
Den k v i n n - h a v e t (S u r l ’ ean).
Ö v e r s ä t t n i n g L i c h t e n b e r g e r.
Ö v e r s ä t t n i n g av ut deras kvinnor och deras barn att irra genom vidderna av deras ödelagda land, i e g e n s k a p e r ä r o, som m å s t e b e t r a k - liga k r i g a r e n t i l l r o p a r s i n k a m r a t av Cecil ia a f K l e r c k e r f. Lewen- I Ingegerd L a g e r s t r ö m.
trasor.
hunger och törst, anropande Dig Från Lars Hökenberg: tas som f l y t t b a r a, i f a l l d e t verk- ett f ö r a k t l i g t: du är en m a n, när haupt.
för Guy de Maupassant Stark som Isa Berg: Reneé S i v e r t, e n om gravens ro, - neka dem det l i g e n k a n bevisas, att de v ä x e l v i s h o n vill b e s k y l l a h e n n e för f e g - vår skull, vi hedja Dig, Herre.
låt deras d ö d e n (Fort comme¨ la m o r t).
bok o m d e n l i l l a och d e n stora under olika s k e d e n b e t r a k t a s som het, alldeles s o m m o t s a t s e n k a n hopp gäckas, förläng deras ökenvandring.
Ö v e r s ä t t n i n g av B i r g e r Mörner.
k ä r l e k e n.
, ä n det rna ä n d e t a n d r a k ö n e t s h ä n d a hos oss.
En m å n s k ä r a, h i n d u i s k k ä r - E.
P h i l i p s O p p e n h r i m.
Hans gör deras steg allt tyngre och deras tårar allt bittrare, färga den vita snön med blo- stora v i n s t.
K v i n n o r n a bekläda ä v e n de s ä r s k i l d a e g e n d o m.
Ta vi f ö r s t David G r a h a m P h i l l i p s, Susan det från deras sårade fötter.
d e t sexuella o m r å d e t, så svara högsta poster och leda l a n d e n s mer det sig att vi inte fått lära lenoxd, h e n n e s f a l l och h e n n e s Vi hedja Den som är kärlekens och författarna, a t t i kvinnostaten ä r öden.
det i skolan!
V a r f ö r h a r man upprättelse.
allmaktens Herre och en tillflykt för de d e t k v i n n a n som t a r i n i t i a t i v e t betungande, hör vår hiin.
O, Herre och Din Den f r å g a, som, n ä r m a n h u n - u n d a n h å l l i t oss d e s s a f a k t a, som är äran och makten och härligheten i rid k ä r l e k s v a l e t.
n i t så l å n g t, o v i l l k o r l i g e n i n s t ä l - k a s t a ett h e l t nytt ljus över alla Oscar Eklund: Harald B e r g s t e d t, A l e x a n d e r - evighet, amen. ” Detta e r i n r a r om G r e t h e Meis- ler sig, ä r d e n n a: var f i n n s bevis våra t r o s s a t s e r s r e l a t i v i t e t.
Är sen.
Historien om en g ä s t i stof- Denna hiin ä r skriven av, Mark Twain, s e l - H e s s, som i s i n s t o r a bok ö v e r för a t t s å d a n a för våra begrepp i n t e allt s a m m a n rena f a n t a s i e r av tet.
ö v e r s ä t t n i n g av N.
S. Nor- som sade om densamma: ” jag har talat ling.
sanning.
och endast en död man kan lala d e n sexuella f r å g a n f r a m l ä g g e r o n a t u r l i g a och v i d r i g a f ö r h å l l a n - m a k a r n a Vaerting?
Hur d e själva svara på l i k n a n - H a r a l d B e r g s t e d t, J ö r g e n s f ä s t - sanning i denna värld.
Den kan kungö- d e n t e o r i e n att k v i n n o r ö r e l s e n s d e n n å n s i n e x i s t e r a t?
Var skulle u n d e r m e d v e t n a d r i v k r a f t är kvin- d e ha g j o r t d e t och n ä r 5 O c h o m n o s l ä k t e t s d r i f t a t t åter f ö r släk- d e v e r k l i g e n g j o r t d e t, h u r k o m - Från Frisinnade Iandsföreningens om- budsman har Tidevarvet mottagit följande skrivelse, som gör gäIIande en motsatt upp- fattning av valresultatet än den som fun- nit uttryck i Tidevarvet.
Vi införa skri- velsen med undantag för sannolikhetskal- kylen som är hämtad ur » De Frisinnade », till vilken publikation vi hänvisa intresse- In med vad som förekommit samma v — — — — — — som En krigsbön.
- - Insänd litteratur -, Ja.
Han skriver så här: » Du kommer snart att få nöjet att träffa en av våra värsta fiender.
kardinal Loren- zo Montanelli, biskop a v Brisighella.
Han har för avsikt att under den kom- mande månaden besöka Toskana.
Först predikar han i Florens, där han stan- nar tre veckor, varefter färden ställes till Siena och Pisa.
Han tillhör det Ii- berala partiet inom kyrkan och är en personlig vän till påven och kardinal Feretti.
Under Gregorius var i onåd och hölls i skymundan i Appeninerna, men nu intar han plötsligt en framskju- ten plats.
Han går lika mycket i jesu- jag anser a t t den framlägger fakta Ca- dana de äro och jag håller med er om att all denna entusiasm kommer att f i r a oss ut p i gungande grund.
Jag skulle vara glad om detta kunde sägas modigt och öppet, även om vi skulle älskarinnor. » stöta oss med våra nuvarande hjälpare, Han lät brevet sjunka och betrak- men som medlem av ett parti, vars ma- tade Gemma med halvslutna ögon.
joritet hyser en annan åsikt, kan jag - Är ni säker på a t t er interlokutör inte hävda min personliga mening.
och kommer med fakta?
frågade hon efter jag anser verkligen a t t om detta skall ett ögonblick.
sägas, måste det sägas på ett hovsamt - Ja.
han är fullkomligt pålitlig sätt och inte i den ton som nu begagnas men detta lir ett privatbrev och dess in- av er.
nehåll får icke meddelas åt några andra - Vill ni vänta ett ögonblick, me- än medlemmar av kommittén.
dan jag tittar igenom manuskriptet?
- Det behöver ni knappast säga.
Hans blick gled över sidorna, och ett Får jag meddela kommittén att ni cam- missnöjt uttryck började prägla hans tycker till en del lindringar rörande bro- drag.
schyren eller - Ja.
ni har alldeles rätt.
Tonen - Anser ni inte att dessa ändringar lämpar sig mera för en varieté än för skulle förstöra kompositionens litterära I en politisk satir.
Men vad skall man skönhet, signora?
göra?
Skriver man anständigt, så för- - Si frågar om min personliga ' står allmänheten det inte.
Om jag nu största vältalare, och det är hans Slig- gande att hålla entusiasmen över påven vid makt och sysselsiitta den allmänna opinionen, tills storhertigen underteck- nat en skrivelse som jesuiterna tänker förelägga honom.
Denna skrivelses in- nehåll har jag inte lyckats få känne- dom om.
Om Montanelli verkligen for- står varför han skickas till Toskana el- viker från kommitténs?
Han hade stoppat ned brevet i sin ficka och betraktade hennes med en iv- rig, intensiv blick, som alldeles för- ändrade ansiktets karaktär.
- Om ni vill veta vad jag tycker, så skiljer sig min mening från majoritetens i båda punkterna.
Jag beundrar inte hroschjren ur litterär synpunkt, men av E.
L. VOYNICH - — tén inte på taga sig ansvaret a t t tryc- ka hroschyren, men om jag bryter ut det politiskt sanna och riktiga och id- ter de namn stå kvar som hänsyfta på partiets fiender, då kommer kommit- tén att höja min skrift till skyarna, men ni och jag vet a t t den inte är värd trycksvärtan.
Nåväl, signora?
- Jag tror inte ni behöver kanna er stryker allt som är personligt, så tror till monsignor Montanelli.
På den ti- jag a t t kommittén kommer a t t trycka den var han föreståndare för ett teolo- broschyren, och den blir säkerligen till giskt seminarium och jag hörde mycket stor nytta.
Men ni f å r avstå från ert talas om honom genom - genom en hån.
Om ni ger era läsare ett beskt person som stod honom nära.
Jag är piller att svälja, så är det inte lönt a t t säker på att han var en betydande genast avskräcka dem.
människa, men mycket kan ha för.
Han suckade och ryckte resignerat ändrats sedan dess.
Makt utan ansvar på skuldrorna.
förstör s i många.
Jag underkastar mig, signora, men Getingen lyfte sitt ansikte från blom- endast på ett villkor.
Om ni förbjuder morna och hetraktade henne stadigt.
- Om också monsignor Montanelli mig att skratta nu.
så får ni inte göra det nästa gång.
S ä r hans eminens, inte själv ä r en skurk.
sade han, så är den oklanderlige kardinalen, dyker upp han i alla fall ett redskap i skurkaktiga i Florens.
då får varken ni eller kom- händer Mig kvittar det lika.
En sten mittén hindra mig ifrån a t t vara så icke ond i o c h för sig, men man må- hånfull som jag behagar.
s t e sparka undan den från vägen.
Medan han talade, tog han några av Han ringde p i klockan, haltade mot krysantemumblommorna u r vasen och dörren och höll den öppen för Gemma.
betraktade ljusets brytningar genom - Det var mycsket vänligt av er de tunna blomflikarna.
a t t komma hit.
signora.
Skall jag inte - Så ostadig han är på handen skicka efter en vagn?
Ja, farväl då.
- tänkte Gemma, när hon såg hur blom- Bianca \ a r snäll coh öppna tambur- morna darrade och skälvde.
Han måtte dörren.
— är den övriga kommittén, sade bon och reste sig upp.
Jag kan inte avgöra för dem.
- Men ni själv d i?
Han lutade sig mot bordet och smekte de vita blom- morna.
Hon tvekade.
Hans fråga väckte så många sorgliga minnen till liv.
- Jag vet knappast, sade hon till vore hans vänner på andra sidan grän- sen?
Och hur skulle stenen sparkas åt sidan?
Om blott med satir och hån, varför hade han då sagt det med så ondskefulla ögon?
(forts.)
