# ID: svediakorp-per321
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,165
# sentences: 367
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En social vidräkning.
Vintern 1005-06 pigick i Berlin en utstiillning af ovanlig art. Utställningsf örerniilen utgjordes af hemarbetsartiklar af skilda slag jiiinte uppgifter p&amp; det pris, som för hvarje vara betalats At arbetalren.
Siffror tala, plägar men säga, och dessa siffror tilade verldigen ett miilrtigt sprbk.
Iiiga lamentationer i tryck eller frdn talarstolen kunde vara mera öfvertygande i.n dessa enkla, n: ikna siffror, son1 oewotsiigligt vittnade om utsvett.nii~gssystemets eliindc.
Det sades att Tysklaiids kejsarinna, djupt gripen, tog del af iitstäl1ningsförem: " tlen och mer än en g %ng stannade inför » Ar detta en mer iiii vanligt ~iigsncle siffra med ntropet: möjligt!
» Viirldspresseil spred k %imeclomen on1 den ovanliga ntstiillningen, och den idc, som legat till grund för deilsamma, öfverfördes dar- med till andra Iiinder.
Berli~utstiillningen i-ir ej li-ingre ensani i sitt slag.
E n hvar, som i dessa dagar besöker v %r hufvudstad, har tillfälle att se en liknande, den som i början af oktober öpp- i~ades p5 förnnst,zltancle af Centralförbundet för socinlt arbete.
Redan i april mt " liia,d 1906 tillsatte C.
S.
A., dels p % uppmaning frAn fiera h All, dels p&amp; grund af förslag, som viickts inom sjiilfva styrelsen, en koniniittk, hvars uppdrag var att företaga en under- sökning d hemarbetarnes stiillniag i Sverige, samt att, om SA ansilgs liimpligt, anordna en utst.8llning ef hemarbetsalster.
Sedan m a n gcnom frKgeformulii,r, utsiiiida till ett stort antal f: ~ckförmingar, gjort sig underriitted om, i hvilka yrken l~ei~mrbetet i nbgon viiscntlig r n h förekoni, samt fatt visshet om, att en ut- stiillning af hema.i.betsalster nllmiint ansiiga önskviird och behöflig, giillcle det att börja med undersökningen.
Niigra för saken intres- serade personer, af veasom flera fackföreningar och f ackförbuiid, bidrogo med peilniiigg5,fvor till företagets realiserande.
Ledningen af unclersöliningen, utnrbetmclet af en broschyr, som redogjorde
för undersökningsns resultat, samt inköpen för den tilltiinkta lit- ~tiillningen, anförtroddes lit.
en i sociala varf viil förfaren person, fröken Gerda Meyerson, mec1ai.r undersökningens detaljer till e~örsta delen utfördes af frivilliga krafter.
Som kändt sr, blir alltid en dylik undersökning fiirenad nied stora svhrigheter.
Enqueten mötes p&amp; mknga hHl1 af ~nisstro friin arbetarne, som dels frukta att genom ett uppenharande af sinn d %liga arbetsvillkor rAka illa, ut hos arhetsgifrarne, dels s a h s insikt on1 undersökningens gagn och darför afatyrka cn inbland- ning i sina privata förhtillanden.
Iiommitt (!n har durför icke lyckat9 erhalla en s&amp; omfattande öfverblick af det svenska hemarbetets rjtallning, som den s k d e ansett önsklig, men det vunna resultatet ger dock ett tydligt begrepp om förhiillandena i en hel del yrken.
*.
* 5: Undersökningen har oinfattat 905 arbetare, 100 man och £301 kvinnor, i 4 fall har könet ej uppgifvit~.
Arbetsgrenarna ha rarit olika sömnadsyrken, trikfistickning, rafnad och ekoinakeri, jiimte en del andra mera sparsamt representerade yrken.
Genoni de frageformuliir, som anvandts, har man bl.
a. sökt erhti.llrt uppgift om arbetarnes ålder, kön, hemort och civilsthnd, antal ar1) etstirri- mar per dag och vecka, arbetstid och arbetslön per styck och dussin, afdrag och utlägg i en eller annan form, medelförtjanst per vecka, kostnaden för verktyg, uppgift 5 möjligen medarbetande familjemedlemmar eller andra personer, uppgift om arbetarens bostadsförhAllanden, uppgift om arbetet utföres direkt till arhets- gifvaren eller förmedlas genom mellanhänder, minutpriset i handel, S, de föremål, som förvarfvats för utstiillningen m. m.
Resultatet af denna gqundliga och mödosamma undersökning f öreligger i l i x dels i den omniimnda he~ii,zrbetsutställningen i Stock- holm, dels i en af C.
S.
A. utgifven 175 sidor stark broschyr en z !ar ?ersfih ing zrt forfl med titeln: S~easka.
Iteii~nrl) etsförkiZZ~~~ (ie~i!, sonb grzrncl för Cenira.lfZrbti~~ ?ets fös.
sorinlt nr1) efe I / eianrbefsutsfiiII~~il~g i Stockhoh, oktober 1907.
&amp; !er fiem iizdt.erliair vfrirbetd af Gedn Xeyerson Ctställningen och broschyren kunna.
ju sagas lrornplettera.
hrar- andra, ty, medan den förra ut.g6r ett det mest talande ikkhdnings- material, innehåller den senare en statistisk utredning nf de under- sökta förhallandena.
Mer an halfra broschyren upptages af tabeller öfver de olika yrkena.
Fröken Xeyerson yttrar sjAlf p i tal otn.
broschyren: ~Miingden af siffror i. deana bok kommer milhanda att afskracka niingen att ta del.
af dess innehåll.
Men dessa skenbart sb torra siffror tala ofta ett gripande sprgk.
De berätta den ena lefnndshistorien efter den andra af imgefar samma innehåll, de berätta om det lif de lefva rundt omkring oss, dessa de sämst ställda af v8ra medmanniskor, om hvilkas tillvaro vi veta sh litet, men gom hvar ocli en för sig utgör en Bugg i det stora samhällshjulet.
De tala, dessa siffror, om eilsamma kvinnor, som från tidigt på, morgonen till sent inpk natten sitta böjda öfver sy- eller stickma- skinen och siillan lämna &amp; in torftiga kammare annat an för att afhämta och aflamna arbetet.
Unga flickor med bleka, ihåliga kinder och matta ögon, gamla gummor med krökta ryggar och darrande fingrar, stickerskor, sömmerskor, v&amp;fverakor, nåtlerskor och alla dessa, ~ o r n ha lika bråclt, soni knappast unna sig några rnåltidsraster, utan ta en bit mat då och då und,er arbetet, om alla dessa kunna siffrorna beratta .. Eller om hustrur, som med uppbjudande af ina yttersta Itrafter, vid sidan af allt arbete i hemmet, sölra genom dhligt aflönadt sömnadsnbete få nhgon liten slant att öka familjens ltnappa inkomst med, eller som med &amp; dant.
arbete mHste försörja supiga man eller af pliktförgätna fader öfvergifna barn.
- - - Eller om svhigheten ena gAngen att fb arbete, andra g h g e n att på den knappt tillmatta tiden kunna hinna det antal artililax arbetsgifvareil forc1rar.v Siffrorna f örtiilja yt terligare om otroligt låga arbetslöner och otroligt uppdrifven raskhet i arbetets förfiirdigaride.
Det finns söinmerskor, som sy ocli klippa blusar A I: 25 per clussin och som uppdrifvit sin fardighet s % långt, att de, klippningst iden oberäknad, n~edhinns ett dussin på 10 l /, timme.
Skjortor sys till 1 kr.
dussinet, handsydda, säckar till 3,50 per hunclra o. s. v. Natur- ligtvis äro dessa eiffror valda blanc1 de allra lägsta, meii man har sökt Icoi~trollera riktigheten af uppgifterna genom att jamföra dem med hvarmdra.
Om t. ex. ett tiotal arbeterskor uppgifva samma arbetslön och arbetstid för samma sak, har man ju orsak att anse uppgiften tillförlitlig.
En förkliidssömmerska sager sig sy med blott korta raster f: Hn G pA morgonen till 1 på natten, en som syr barnliliinningsr och kjolar kommer med 17-15 timmars arbetsdag och niigon hjAp af ett par barn ej upp till högre arbetslön an 16 kr.
i v~ckan.
Det ar klart, att de, som ej arbeta direkt.
till arbetsgifvar:; utan till » mellanhander », ha de allra siinlsta villkoren.
Kort före, utstiillningens öppnande och utgifvandet af C.
S.
A: s broschyr innehöll Social tidskrift en artikelserie, som under det gemensamma namnet » I hemarbetsfrigan » nu utgifvits i särtryck.
Olika författare ha har liimnat sina bidr: xg under följande rubriker: s,, Hemarbetet och lagstiftningen r, » Svenska hemarbetsförh~~llnnden » Hemarbete och ' kooperation » samt » Hem för hemarbetare s.
Några synpunkter, som framställas i den andra af dessa artiklar, (af banktjiinstemannen M. Marcus), synas värda ett särskildt beaktande.
Förf.
framställer har shsom önskemil, att hemarbetarna i likhet med de industriella arbetarna blefve registrerade, d. v. s. upptagna på ett register, Forn hålles tillgangligt för yrkesinspektören och årligen tillsändes honom, på samma gaug arbetarne själha ilades att anmiila namn och adress hos yrlresii~spektioilen, ett system, som förekommer i England, Australien och .Förenta staterna och utgör en kontroll af arbetsgifvarens uppgifter.
E n dylik registrering skulle ha till fdjci en bostadsinspektion, som vore lika mycket till arbetarnes biista som till den köpande allmänhetens intresse, då spridandet af sjukdomsfrön dlirigenoïn i manga fall skulle kunna förebyggas.
E n sidan inspeldion iir naturligtvis vida enklare att genomföra i städerna än pb landsbygden med dess långa afstbnd och svara lron~munilrationer, men iifven har bör den, inenar förf., med god vilja kunna genomför,zs.
I flera af Nordamerikas förbundsstater tillhmpas sedan mer iin ett tiotal år licensskyldighet för hemarbetare samt en begriinsnin g af arbetet till familjens egna medlemmar, hvillret, i förening med en regelbunden och effektiv bostadsinspektion, har afvarjt Ktskilliga af hemarbetets sanitarn vbdor btide for arbetarna och1 a l l n i h - heten.
En annan titgärd, som borde kuniia g5 hand i hand med registertvtinget, vore att iihen göra hemarbetnrna delaktiga af den obligatorisks försiikringen.
I Tyskland ar redan ett steg taget i denna ' riktni.ng.
13eformernas kärnpunkt f örblir dock lönefidgrc~z, d. v .. s. fast- ställnnclet a f, en minimilön för hvarje slag d arbete.
Lagstiftningen i tvänne nustralislta stater, Victoria och Nya Zeeland, lrunna härvid- lag lärnnn uppslag i iimoet; I Victoria föreskrifve; lagen inrlittnnde af siirskilcla kommissioner af arbetsgifvare och arbetare för bestam- mande af tim- och stycklöner.
I Nya Zeeland tillkommer det lokala förlilrningsnämnder samt en slriljeclomstol som öfverriitt.
att bilagga arbetstvister samt fastställa lönerna.
.
c
I artikeln %Hemarbete och kooperation)) betonas, att hem- arbetarna ställning skulle.
väsentligen förbättras genom afskaff ande af mellanhänder och bildande af kooperativa foretag.
I utlandet finnas också en hel del sådana sammanslutningar, som Astadkommit mycket godt.
Men största svhrigheten är konkurrensen med fabriksarbetet med dess högt uppdrifnn yrkesskicklighet.
Hernarbetsutstallningen har, söm ganska naturligt är, icke gKtt fri från .klander från.
arbetsgifvarnes sida.
Man har talat on1 » vilseledande uppgifter w, om +missriktad fdantropi » o. s: v. Anordnarna af.
utställningën torde dock.
ej ha s v h t att rattfärdiga sig och $va tungt vägande .skii1 för sitt företag.
.
.
Naturligtvis - kan det hända, att en del af de- gifna uppgifterna ej iiro fullt tillförlitliga.
Men det kvarstHr.
dock tillräckligt ined fakta för att bevisa det autsvettningssystemet~ .&amp;hen ho ' s oss förekornmer i.
sorglig utsträckning, och att bemarbetet i allmänhet utföres under synnerligen ogynnsamma förhallanden.
Utställningens syfte har ingalunda varit att skada nrbetsgifvarne eller utpeka en eller annan bland.
dessa.
.
Syftemålet iir, iör att begagna fröken Meyersons egna ord i en tidningsartikel, » framst att visa fakta, visa hurudana hemarbetsförhiillandena äro, men ä£ ven a t t vkcka ' ansvarskanslsn bbde hos .publiken och arbetsgifvarne~ ...
.
.
.
Ty kfven den köpande allmiinheten har sin del af ansvaret för hemarbetets sttindpuilkt.
Viss: erligen kunna vi icke direkt höja de oskiiligt laga pr.iseraa t. ex. i konfektionsbranschen, men oss tillko.mnler ansvaret att icke nedpruta varor, som redan förut äro s % låga .som.
möjligt, samt att tillse det de.
sömmerskot, väfverskor och andra arbeterskor, som arbeta direkt A t oss; få en skälig ersättning för sitt arbete.
: Det ar ofta okunnighet om arbetets .beskaffenhet, som hiir f i r gälla sasom en sorts ursäkt.
C.
S.
A: s utställning vill i sin mån skingra denna okunnighet, vill upplysa oss.
om mycket, som vi böra och behöfva veta och viicka en solidaritets- och ansvarskänsla, mäktig nog att skapa en opinion, som bör kunna bana väg för mänskligare och rättvisare förhållanden .p&amp; detta sorgligt försummade område af vår ' inhemska nkringsfiit.
.
.
.
.
.
-,
9 Fabriksarbeterskan a.
Erfarenheter fran en studieresa.
II.
I sin redogörelse för de olika institutioner, som i Tyskland upprättats för arbeterskornas basta, indelar förf.
dessa i hem, som upprättats af fabriksfirmor, s. k. firnznnizstnhter, vidare for- enijlgshem och slutligen fortsattaingsskoZor för mi~tderiiriga arbeterskor.
Den största firmaanstalt, som under resan besågs,.
var den i Me~tlach, hvilken rymde 304 arbeterskor, och i h ~ a r s största sofsal fanns plats för 113 sängar.
I de nyare hemmen ar caiv ligen kasernsystemet öfvergifvet.
Vid arbeterskehemmet i Mettlach, nSchwesternhaiisu, som £ö- restils af nunnor, erhålla arbeterskorna kost och logi för det bil- liga priset af 50 pf.
per dag, ockstl fbr firman, som upprättat detsamma, för dess besthd ikläda sig en utgift, som uypgifves gå till - 5 A 6,000 mark Arligen.
Firmaanstalternas stora betydelse ligger i de pekuniära för- delar de bjuda arbeterskan, samt den sedliga omvdrdnad de bästa bland dem gifva.
Däremot lägges i allmänhet ingen vikt vid att hjälpa kvinnorna till personlig utveckling eller gifva dem hus- liga kunskaper.
En Atgärd, som p5 en del stora fabriker vidta- gits och visat sig mycket lycklig, iir anstallandet af kvinnliga fabriksassistenter, (D Fabrikp£legerinnen s eller n Vertrauensdamen n) som ha, till uppgift att vara de unga, arbeterskorna till råd och stöd, bibringa dem en del praktiska kunskaper, anordna förad- lsnde nöjen samt vara en förmedlande lank mellan arbetsgifrtl- ren och personalen.
Katurligtvis ställer en sådan post stora kraf p % finkanslighet och karaktrirsdaning, men finnas dessa, betingel- ser, är ju tydligt, att en slidan person kan uträtta mycket godt.
Såväl i Berlin som i flera, af Tysklands större stader arbetar en.
mängd föreninpr, hvilka satt fabrik~arbeterskans hiijande på sitt program.
Trots alla olikheter ha de det gemensamt att deras förniimsta uppgift ar byggande af hem för ensamma arbeterskor, hvarjämte de söka friimja sina medlemmars sjiilfverksamhet, SH att de uppriittade hemmen ej skola bli ansedda som välgören-
e hetsiiirattningar utan som en deras egen tillhörighet.
Sisom ett mönsterhem i sitt slag nämner fru Anholm Arbeterskehospizet i Aachen, hvilket nu ägt bestånd i 25 Ar.
Hospizet rymmer dels öfver 200 helpensionärer, dels ett antal barn, som genomg5 en kostnadsfri kurs för blifvande lärarinnor, hvarförutom det har ett samlingsrum för arbeterskeföreningens 232 medlemmar, hvilka här få undervisning i sömnad och husliga sysslor.
För helpen- sionärerna finnes en obligatorisk sparkassa, där allt som ej AtgAr till deras underhall afeattes.
Verksamheten inom hemmet skötes af 10 nunnor och 5 tjänarinnor, TJndervisningen i husliga syss- lor iir förlagd till söndagen, efter att medlemmarna genom be- vistandet af mässan erh8lh absoiution för brytandet af söndaga- hvilan (l) » Ett visst tycke af kloster hvilar i allmanhet öfver de katolska föreningshemmen, hvilka nästan alltid förestiis af nunnor.
Som ett undantag niimnes arbeterskehemmet i Kriens i Schweiz, utmärkt för sitt vackra läge, sin hemtrefnad och den glada anda, som där ar härskande.
De protestantiska hemmen iiro i, allmanhet anlagda i mindre skala, och större utrymme ar har Iämnadt a t den individuella friheten.
Arbeterskehemmet i N: r 33 Kottbuser Ufer, Berlin, berömmes shsom sikdeles trefligt och val ordnadt.
An mera &amp; r detta förhiillandet med ett hem i fabriksförstnden Moabit, dar persokis frihet i högsta grad är radande.
Liliasii lofordas före- ningshem i Dresden, Bremeii, etc. E tt sarskildt kapitel ägnas At arbeterskehemmens ekonomi.
Naturligtvis vore det idealet, att shdana hem kunde bli sjslfbii- rande, men kvinnolönernas låga standpunkt nödvändiggör att man baler afgifterna särdeles facila.
Resultatet blir också., att ytterst fi hem bara sig.
Vid firrnaanstslterna få fabrikanterna träda emellan, vid f öreningsh emmen den enskilda välgören heten.
Utrymmet tillåter icke att följa förf: s eljest mycket intres- santa redogörelse för de olika hemmens ordningsregler, deias stand- punkt i religiösa frhgor m. m.
Vi skola blott i korthet beröra hvad som i utlandet gjorts för att skydda och utbilda den min- deråriga fabriksarbeterskan.
Svårigheten att genom föreningsarbetet n % annat an de bättre elementen bland de vuxna arbeterskorna gjorde, att man ansAg sig.
göra den största insatsen genom att omhandertaga de helt unga.
Ett katolskt hem i Köln-Ehrenfeld var det första i detta slag.
Under treårig vistelse dar utbildas eleverna; som komma '
direkt frAn skolan, i alla husliga sysslor, samtidigt m e d a t t de inläras i.
ett bestämdt yrke, sAsom maskinstickning eller linne- sömnad, och genom detta förtjäna sitt uppehiille.
Tankeii utwck- lades vidare af professor Zimmer, som tillamyade samnia princi- per i flera hem.
i Rhenprovinsen, diiribland det berönida Diering- hausens Miidohenheim.
DR de obligatoriska tre Aresi gatt till anda, har eleven vid sidan af fabriksarbetet hunnit inhiimta s&amp; mycken huslig.
kunskap, att hon kan antaga en enklare tjiina- rinneplats, men om hon önskar utbilda ~ i g vidare, f i r hon med erläggande af sim i sparkassan gjorda besparingar stanna kvar på hemmet ännu ett Ar och efter eget val genorng&amp; barntriidgi~rds- kura, trädg8ïd~skola eller annat, som siitter henne i stånd att fH en god plats.
.Andan i detta hem ar den d r a bikta, barnen arbeta i små grupper eller xrfaiililjer~ under hvar sin %syster ».
Då flickorna lämnat heminet och ~jiilfra kunnat riiljs sin bm: ~, Ilar man kunnat konstatera den gliidjande omstandigheten, att knappast niigon af dem öfrergiitt till fabrikdifret, de allra flesta viilja plats i fakiljer pA landet.
Efter en redogörelse för hrad som i Sverige gjorts fUr att förbättra fabriksflickornas stallning siirskildt genom Hemmen för arbeterskor i Stockholm, fröken Dicksons dito i Göteborg, Krist- liga Föreningens af Cnga Kvinnor i, Pialmö, Jonsereds fabrikers samt den af arbeterskorna sjalfva stiftade Höganas Kvinnoför- ening, öfverghr fru Anholm till en sammanfattning af de erfaren- heter, som gjorts och de ÖnskeinAl, Forn dessa synas peka pil.
Hon framhaller hiirvid, at.t niir det galler höjaudet af arbeterskans ställning, bör man knappast börja med att upprätta arbeterske- hem utan att först h a h a utfört » ett grundläggande arbete, äg- nadt att väcka behofvet och längtan efter biittre hemför ' nAllnnden ».
Xtt sildant arbete bör, hvad clcn vuxna arbeterskan betriif- far, tills ridare ha, siil tyngdpunkt i wett uppfostrande, utreck- lande, förädlande föreningslifw.
De försök, som gjorts i r i r t land, ha också visat, att de hem, soin helt naturligt vuxit fram ur en föregående föreningsverksamhet, kunnat arbeta under 18ngt gynnsammare villkor an de öfriga.
Förf.
rader darför till att göra början med att .samla arbeterskorna omkring sig, bast att börja smiitt och försiktigt utan stora ord och program, i en li-
ten lokal, allra helst i sitt eget hem, sanit att först; bjuda pil lättare underh %llning, t. ex. musik.
Sedan kan man g&amp; till enkla., kortare föredrag, Atföljda af samtal öfver ämnet.
Nyttan bör ej f A ~~nclantränga~ det välbehöfiiga nöjsamma el ' ementet, ej heller bör inan endast iinclerh8lla utan viidja till medlemmarnas sjiilf- verksamhet, lita dem vara med om att bestamnla öfver sin för- ' enings angelägenheter o. s. v.: ':) Blir början god och föreningen vinner tillslutning, komma sedan de praktiska frhgorna, t. ex. bespisningsaiistalt och bostaclsförmedling, i andra hand och till sist uppstar mahanda föreningshemmet, iitgiinget ur medlerqmnr-.
.
I nas egen önskan att fti ett sadalit.
Hvad den minderiirinn, flickan beträffar, framhiilles här, så- som flere ginger skett, äfven i denna tidskrifts spalter, (se t. ex .. Dagnys 7: de hiifte innevarande kr) det stora behofvet af &amp; n yrkes- skola för flickor sisoni e n fortsiittiting af folkskolan.
Endast ge- nom att griindligt l5ra de uilgn ett nyttigt praktiskt arbete und- går man faran atst de upps1uka.s af fabrikslifvet.
Fru Anholm ser i de förut omtalade Zin~merslia hemmen en förebild afven för svenska förh&amp;llnnden.
Efter att 1ii.r lin liirnnat ett kortfattadt referat af frk An- holms tankvärda bok, hiinvisa vi hvarje intresserad läsare direkt till densniiima.
Uppfyllcl som den är af intressanta detaljer och vackande tankar öfver iimnet, bör deil icke förfela att görs ett ganslzn djupt intryck på en h a r soni inses nödviindigheten af att nggot göres för att nfhjiilpn, de ödesdigra.
missförh~ll.~i~den, hvaron~ har ar frliga.
d e n stora vreden., Några ord o111 Olof Högbergs Norrlandsepos.
Meclg&amp;ng och mot.gAng omskiftande ha följt Olof Högbergs stora arbete, vKr diktnings liinge väntade Norrlandsepos.
För sin f&amp;$.
vardt det ett lifsverk, som 1; rafde möda och umbäranden i langa Ar.
Nar det ii.ndt1igein blifvit färdigt, ville länge ingen förla.ggare *) För Dagnys lasare torde vnra bekant, att ett par af F.-B.-F: s lailclsortsl~retssr satt föreningsarbete blmd fabriksflickor pk sitt program.
1311 förbereclsncle dplili verlwm~liet torde iiifven pb flera andra ställen i vart land esistei ' a ...
e ta.ga det hemlösa diktverket till niider och föra u t det i världen.
Kandt ar, hur det blef insandt till Iduns pristiiflan 1905 och vann högsta priset, hvarigenom » Den stors vreden * nAdtlc fram till offentligheten och dess förf.
i ett slag blef namnkand.
Men en olycka i lyckan r a r att bokens utgifvande förebbdades och at- följdes af ett lofprisande, hvars på reklamsyfte beroencle storta- lighet var agnad att utmana kritiken och skymma arbetets verk- liga förtjiinster.
» Den stora n.etle~z » har hvarken hos allmänhet eller recensenter rönt en framging, som niotsvarade det öfveravnl- lande berömmet frän dess faddrar i Iduns prisniimnd.
Till detta för- hållande har nog ocksti bidragit arbetets stora orufing och dess ovanligt tungliista stil.
Ja, dess digra utseende har nog verkat mest afskriickande.
Jag har hört personer, som varit ej blott läs- kunniga utan afven litterärt intresserade, p i allvar saga., att de ej kunde besluta sig fiir att taga.
itu med de tre tjocka banden.
Men folk vill ha valuta för sina pengar; och som tid ocksi ar pengar, anses trolien den biista valuta inan kan fd af en bok vara största möjliga tidsbeaparing rid lasandet af den:: L iiillUl.
Om man emellertid offrar n5gra dagar, eller li ' tt vsra ett par veckor, p % att läsa ett verk, som tagit ett helt lifs arbtate, och eii- ker.
se bort friin de tillfälligheter, som kunna inverk: ~ fiirvirrande p&amp; omdömet, hvad blir d&amp; slutintrycket och behiillniiigen?
Eï- kännas måste, att, Den stora vreden » för att vara ett skönlitte- rärt arbete kr ovanligt svArtillgiioglig.
För nutidsmänniskor egeii- domliga Askidningar möta stundom i hoken, dennas klirfra kraft och enkla högtidlighet äro kanske för stark kost åt sinnen, som blifvit bortskämda med raffinerade estetiska njutningar, och stilen, hvars tyngd gränsar till otymplighet, iir vidt elrild fran det van- liga, till en hög grad af smidighet uppdrifria, litteraturspriiket.
Men kan man smiilta allt detta, s&amp; afslöjar sig » Den stora vre- den » som ett viildigt folk- och bygdeepos, med viirde ej blott som kulturhistorisk skildring utan ock som ett äkta skaldeverk.
Om det skulle Askådliggörsu genom en sinne bildlig tafla, borde en sftdan föreställa ett noïrliindskt fjäll, son1 imponeraiide genom massa och stora linjer och mörkt af furuskogar höjer sig mot en grhrnulen vinterhimmel.
I » Den stora vredens förtiiljas det vidn Sorrlands iiden un- der ett par manstildrar af en för hela Sverige slrickelsecliger tid, senare delen af stormaktsväldets skede: Karl Sh och Karl S1I: s regeringar.
Sedan gammalt rAda i rikets norra del laglöshet och nöd, framkallade mindre af klimatets hardhet och landets ringa tillghgar än af efterblifvenhet och vidskepelse samt n£ för- tryck och öfvervåld från de styrandes, » öf versatames », sida.
Detta allmänna elände stegras under stora ofredens clngar, hvar-
under den stadigvarande jäsningen i folkets sinnen bryter ut i uppror och sekteriska rörelser af både svärmiskt religiöst och tygellöst ratt skaplynne, och den allmänna villervallan slutligen hotar att mynna ut i ett fullstiindigt bristande af samhallsord- ningen.
» Den stora vredens år » kallas denna h emsölrelsens tid 3f folket, son1 viintar en räddare ur nöden: Och denne kom- mer till sist.
Han kallas i boken mest och helst Svarte Mickel - fast han också har andra namn - han var en fattig pojke, af diinkel hiirkomet och flydde från sin hembygd u n d m grym miss- hanclel, som framkallats af den mörkaste vi.dslrepelse.
.
Som ung man Aterkom han, men mfiste efter ett misslyckadt försök att rhda bot p % landets nöd dter fly för de niaktagandes hat.
S % kommer han ut i f rimmande krigstjänst; efter sago1ika bragder och iiiventyr stiger han högt, trader åter i svensk tjiinst och vin- ner Karl X1I: s gunst. '
Han hemsändes - under namn af Mi- kael Loth - som konungens stadrnaa och ståthiillare Ofver Norr- 1: md nied nära nog oinskränkt myndighet.
Och så drager ban .med styrka och lämpor kärran ur dyn, stafjar orättvisa och öfver- vMd, straffar de skyldiga., skaffar mat A t de hungrande och g a g ilande arbete åt de oroliga och samlar hela folket till en enhet, hvars krafter han riktar både på sjiilfhjiilp för den inre nöden och p&amp; ihiirdigt försvar mot yttre fiender.
Och dessa senare be- segrar han ej blott genom tapperhet och krigskonst utan iifveii.
nied hjiilp af ett masterstycke af stntskoi-ist, ett vågsamt dubbel- spel, genom hvilket landets fiender narras att viinda vapnen mot hvaranclra.
En stor och förunderlig seger, hvarigenom Norrland riiddas undan bhde ryssar och dansbar, utgör höjdpunkten af hans bragdrika lefnad.
Folket skidar upp till honom.
som sin riiddare och son1 landets fader, och hans hemliga fiender förmå.
intet.
Han far till hustru sin ungdoms älskade, Mäster-Sara, som hon kallas.
Hon skildras som en kvinna genom klokhet, handlingskraft och hjärtelag en honom värdig maka, och hon- a r en af hans basta l-ijälpare i arbetet p % landets höjande.
Men när efter ilagra Ar kung Karl, som varit Xikael Loths stöd, faller, störtas denne af hätska fiender.
Han mzlste för tredje g h g e n fly, och det okändas mörker höljer slutet d hans lysande lef naclsbana.
Huru mycket af de i boken skildrade händelserna ar verk- ligt historiskt, vet jag icke, och förf.
sjalf synes vara på det oklara nied den saken .. I vetenskapliga verk, som behandla denna tid, förelrommer, sh.
vidt jag vet, ej det minsta om ofvan omtalade tilldragelser, ej heller synes i dem Mikael Loths namn.
Ilbhanda ' akadl en framti.da forskning kasta ljus öfver händelsernas verkliga förlopp och öfver orsaken till att detta - om, Den stora.
vre- dens » kärna ar historisk sanning - fallit i glömska.
S e t är på en stor mängd .folkliga arfsägcer och minnes- berättelser, mest muntliga, men till en ringa del ocksfi skriftliga, som Högberg grundat sin framställning.
Han är allts % ej ensam ' ' '
om författarskapet, men ar dock mycket mer iiii en samlare och Aterberättare.
Han har till en inre .en het samrriansmiilt de skilda siignerna genom att i dem ingjuta sin egen personlighets nida.
Hans är framstiillningen, som Br utförd i stora drag, liksoin huggna i sten, och hans ar afven hela bokens stiinining, som ar karg och karf, men med en flalct a f storsl,zgenhet, och som 5fven ibland - t.rots ofta framtriidande bitterhet - rymmer en öfver- dådig humor, sasom i de dr&amp;pliga berättelserna om MiisterSms krig och Fejden med .de sju falska profeterna.
Blen om » Den stora vreden » i inre niening iir helgjuten, SA, streta » nog » delame ratt mycket issr » i yttre czfseeilde.
Iiring hufvudl.iandlingen flockas en mangd episoder med ringa eller Intet sa,mmaiihang med berättelsens s. 1;.
röde trad, Mikael Loths hi- storia.
Och det synes, fast det ii.r vanskligt ' att döma i saken, d&amp; .man ej kanner fijrf: s IiRllor, som on1 Iiögberg ej kritiskt sof- rat materialet, u t a i ~ enie11anAt i tidsföljd efter hvarandra sainnian- lankat ' beriittelser, som möjligen &amp; ro varianter sinsen~ellaa, såsom olika episoder ur Emailuel Iirednians historia.
Till.den yttre formen ar. » Den stora vreclcn)) en episk prosa- cykel.
Det har mmiirkts som en egendomlighet för vår diktning, att flera af de basta svenska skaldeverken äro skrifna i cykelform, sksom Fanrik StAls sagner, Karolinerna, och p % satt och vis iitven Frithiofs saga och Gösta Berlings saga.
Alen det har tillika sagts, att en szldan form visade en brist i förn~kgan af koiriposition; för episka dikter skulle den i ett snmmaill-iang: mde frnm.stiillningei~ vara den mest fulliindade.
Enligt min mening iir denna sats oriktig, Atniinstone niir det gdler ett epos on1 ett helt lund eller folk.
E t t sådant iimne kali ej uttörilmande behandlas i en enda enhetlig berattelse; det delar med nödvändighet upp sig i episo- der.
Dessas aaturlig: ~ formella motsvslriglict ar vers- eller prosa- cykeln, och den naturliga formen &amp; r oclrsa den mest lronstnii,rliga.
SprAlcet ar starkt blandadt med ord ur den Rlclre svenskan och ur norrländskt mil, hvarigenonl clct far en allcleles saxegen färg, men hvilket ej alls underlättar läsningeii, d&amp; de iiro friim-.
mande för icke norrliinningar.
Förf.
har dock godhetsfullt i slutet af hvarje del liimnat en liten ordförteckning med öfrersiittningar till läsarens uppbyggelse.
Listornn skulle bara varit Iangre, ty inne i texten möter man annu iiera ord som » sörliinningnr » ej k&amp;nna till.
Men heder och tack viirdt %r förf: s försök att s$- lunda med skriftsprAket iiif örlifva, bcståi-idsclelar frA1-i deras tungo- m a, » hvil kas spriilisjiil allt fortfarande Sr svensks.
Det kan icke nog striifvas att rikta vårt spri&amp; med svenslia ord och rena det fr&amp;n oOeAöfliga friimmailde.
Och prsktiga ord äro somliga af dem förf.
bjuder pil.
Jag vill endast nihinn » hvälfving » (.
niscli), ~iindskörcl » (- resiiltat, utgiiiig), » staclman » (- etiillföretriidare, representant), » öf versiite ».
(.
.
öfverhetsperson, öfverklttssnre).
I
&amp; n sthndpunkt till sprtikfrågczn virar förf .. samma svenska sinnelag och kiirlek till det folkegna som genomandas, hela hans skilcl- ring af handel,.
aerna.
Beriihtelsen ar starkt färgad af folksagans mystik.
E n vik- tig roll spelar GrAe Jägaren, som ar ett slags skyddsande för Bottenlanden.
och som bland nyfödda manniskobasn v; iljer &amp; t sig agussöner D att vara lians tjiinare.
Dessa.
äro alla män, hvilkns lifsgarning bar viljekraftens och .snillets prägel och son1 hvar i sin mån sträfva att frbn sin hembygd nflylta » den stora vredens, förbannelse.
Den främste af dem iir ock den, som helt utför ver- ket, i~amligen Svarte Mickel.
.
H a n har de rikaste gc5fvorna och den största lyckan, men den senare viker från honoin, sedan han genom en försummelse förtörnat sin öfvernaturlige fadder.
In- tressant ar f. ö. att se hilr i dessa till sena tider bevarade sägner återkomma gamla, vidt spridda och kanda folksagomotiv.
Ett dylikt iir historien om hur Svarte Mickel, da han låter döpa om sig, glömmer att bjuda sin gudfader till dopet, hvarför denne, Gråe Jagaren, vredgas och öf verger honom.
Gr&amp;e Jggaren sjiilf, i sin grila dräkt, med sitt spjut och sin viughast och enligt sa- gan herre öfver allt Norrland, tyclrs vara en ättelägg af den gamla gudalärans Oden, eller rättare sagdt, han ax den gamle själ£ ännu igenkännlig under förkliidnaden.
Och traditionen om hur Svarte Mickel efter sin sista flykt 1iSller sig dold i ett berg 18ngt borta i ödemarken, och hur £olket under svåra tider vlintade hans Aterkomst därifrh, ar ett siclostycke till sagan on1 Barbarossa, soni sofver seklers sömn i berget Kyffhguser.
Förunderlig är clennh sagans vandring till den höga Norden, och e n a s t h ~ c l e och öfver- Iigsen miste den miinniska varit, hvars gestalt attraherat urgamla sagner och som blifvit hufvudpersonen i det nordsvenska folkepos, Högberg Atergifvit med något af fornsagans stamning och storhet.
F inland.
Kvinnan i landtdagen.
* AngGeiide sinn f örstn intryck som landtclagskvinna skrif ver Alesandra, Gripenberg i ett bref till &gt;The English Woman ' s lXeview » bl.
a. följande: » Det är annu för tidigt att säga n9got om kvinnans med- verkan i landtdagsarbetet.
Sh mycket kan dock intygas, att början är god, i ty att 27 kvinnor varit kallade till niedlemmar i cle
olika kommittéerna, 12 af dem som suppleanter.
Ett förhalande, som onekligen visar pA en svag punkt Sr, att somliga kvinnor blifvit valda, icke emedan de sutto inne med kunskaper i de friigor, som kommittén hade att behandla, utan emedan de vor0 kvinnor eller - för att fylla ett ledigt rum.
Detta ar i ~ynnerhet fallet med n9gra af valen ibland socialdemokraterna.
Det ar omöjligt att en sömmerska kan vara en lämplig ' person att sitta i ett konstitutionsutskott, eller en fabriksarbeterska i ett finans- utskott, hvilket nu blifvit fallet.
Af denna anledning kommer nog folk att saga: ' Nu har det d&amp; visat sig att det inte är nAgon nytta med att kvinnor sitta i landtdagen '.
Hur mycket olika skulle ej v i k ~tällning blifva, om vi hade kvinnliga advokater i lagkommittén och k~innligs bauktjansteman eller frnnlsttlende affikskvinuor i finanakommitt&amp;n.
I ett fall hn vi anledning att gliidps och det ar, att alla petitioner och förslag, väckta af kvinnor, utan undantag behandlat kvinnors och barns intressen, secllighetsspörsmiil, uppfostran och andra frngor af etisk innebörd.
I rena partifragor ha kvimorna sällan upptradt, ehuru de ' visat win fiirg ' genom att uridertcckn: t motioner tillika, med mannen och genom att rösta, med sina partier i viktiga frågor.
De väckta kvinnomotioiiernn och peti- tionerna röra .sig om följande ämnen: höjande af iiktenskaps- åldern f r h 15 till I S %r; den gifta kvinnans myndighet och egendomsförhållanden (tre olika petitioner); den gifta kvinnans lagliga rätt till barnen; reformer i friga om de utom fiktenskapet födda barnens rättsliga stallning; höjning af straffet för sedlig- hetsförbrytelse mot.
minderåriga flickor under I7 Ar; ratt för kvinna att bekläda iimbeten i statens tjänst; reform i afseendc å flickors husliga uppfostran och stat~understöd diirtill; barn- ' morskors anställande i alla landtförsamlingar (nars 100 försam- - lingar sakna, shdans och dödlighetssiffran bland nyfödda barn ar mycket hög).
Utom dessa petitioner har en kvinna inlämnat en petition om förbättring af arbetarebostadernn och en om stiftande af en högskola för det finska spriiket, dess litteratur och ' folklore '.
De nio socialdemokratiska kvinnorna ha kommit med ett förslag, att i hvarje kommun skulle uppriittas en af staten undcr- stödd anstalt för kvinnor med barn, födda utom akteliskapet, diir mödrar och barn skulle bli upptagna och iinderhtzlln,z.
DA detta förslag var mycket oklart affattadt och i nifinga punkter niistan öppet förordade » den fria kärleken » i dess mest oinskränkta tillämpning, räckte detta en stark opposition frin de andra kvinn- liga ledamöterna, så mycket mer som de föreslagna %hemmen » i mycket påminde om de bekanta anstalterna friin forna tider vid kyrkan Nfitre Dame i Paris, hvilkn mist afskaffas i följd af de afskyvarda missbruk, ' hvartill de giifvo anledning.
Detta vm första gangen tvenne stridiga uppfattningar brutit sig ~ n o t hvar- andra bland landtdagene kvinnor.
Men det blir troligen ej den sista.
Nästa strid kommer att s t l om den kvinnliga skpdds- .-
lagstiftningen och beklagligt nog ar det bJott £h om ens nhgon (utom en) af oss kvinnor, som stii på ' den riittn sidan ' .r.
För dem soin kiinna brefslirifvarinnans stallning till denna fraga - fröken Gripenberg iir som bekant en i f de ifrigaste mot- ~tBndar.na till en laglig insliriinkning af kvinnans ratt till arbete - Sr det klart hvad som hiir menas med ' wdeil.
.
ratta sidans.
De kvinnliga landtdagsledamoternas petition om akta makars egendoms- och gäldsfiirhållanden.
E sildan petition har af Lucina Hagman och hennes hed: systrar i den finska landtdagen inliimnats i maj detta Ar.
Den meddelas iii iste.11~0 i Nutid och ' inledes med följande ord:.
&gt;&gt;För första gangeil inträffar det nu i Finlands historia, att oclisc?, den andra halften af landets iizvRnare, kvinnorna,, iiro kal: lade att medverka i det lagstiftningsarbete, som i sin mhn ordnar lifvets olika förh %llanden, af hvillia kvinnans lika SA val som qaii- '.,,; 7 - + --- =A: -.
:: I.z nens lycka och frxrngang ar beroende.
Det ar naturligt, att kvinnan nu, då hon har inflytandeep$ lagstiftningen, försölcer akt f&amp; till st5nd för&amp;nclri !~g af de lagar, hvilka minst motsvara hennes riittskiinslit och lifsAsk8dning.
och lika naturligt lir, att hon friimst väljer de lagar, som mest s h a t hennes riittskansla och djupast berört hennes lil ' svillkor.
E n af dessa lagar ar den ni.
gallande iktenskapslngen.
Den allt klarare blifna rättsuppfattningen har hos medborga- ren rubbat de principer, enligt hvilka hustrun i vfir ny gallande iiktenskapslag anses omyndig silväl i förrnögenhetsriittsligt so ni personligt afseende.
Saïskildt under senaste tid, och i a11 synner- het sedan kvinnan elWillit politisk medborgarrätt, har denna rlitts- uppfattiing utvecklat sig till e11 oafvislig fordran pCt fullinyndig- het för kviiman inom.
alitensliapet ..
Denna, fordran har blifvit s i stark och allnziin, att dess åsiclosiittaade otvifvelaktigt skall drifva inedborgare att söka iikteiiskaplig förening under andra former an i det lagliga äktenskapet.
Förebud i denna riktning:, f ijrefinnas redan.
s Efter att ha meddelat en öfversikt af friigan om akta makars iigenclo~nsförhAllandens utxeckling och nuv,zrnnde stiiidpunkt, samt ha påvisat, att SA liinge annu.
best.amningen iir i giillande kraft,.
satt niannen iir sim hustrus ratta inAlsnzan och iiger söka och svara för henne samt rhda öfver boet)), hustrun ' icke erhillit riittvisa inom äktenskapet, koncentrera de petitionerande sitt yr- kmde i följande.
reformförslag: siklannens målsinanskap öfver hustrun bör upphafvas och civillagarna i detta ofseende iindamHlsenligt förändras.
Hustruns bestamrnande~~iitt öfver sina barn bör utstrackas.
Allt med till- lämpning ' af jiimlikhetens princip.
».
England.
Den stora rösträttsdemonistrationen i Edinburg d.
S oktober.
T71e Tvomen ' s Francltise, en ny sedan juni detta år startad röstrnttstidskrift, innehiiller följande skildring af en nyligen timad episod i de skotska kvinnornas rösträttshistoria:, Skotland har under förgangna tider varit, och ar ännu, en öppen tummelplats för manga mot hvarandra stridande sekter, tros- bekännelser och %.skildningar, och Edinburg, landets urgamla hu£vud- stad, har haft sin rika anpart af festtag och processioner af SA- val kunglig son1 demokratisk och revolutionär karaktiir.
Men för visso ha dess gröna kullar, dess slumrande grii palats, dess prak- tiga gator, vallar och torn aldrig bevittnat en E&amp; egendomlig, för eftertanken sil betydelsefull och i sitt slag sd vältalig demon- stration som de politiska röstrattskviiinornns tiig lördageeftermid- dagen d.
5 okt.
1007.
Ordnan ' det d det stora demonstrationst&amp;get hade en kommittii d Edinburgs Nationalförening för kvinnans röstriitt h g i t ~ i g och, det utmärkta resultatet visade, att densamma skött sitt iippdrrig med.
en beundransvärd entusiasm, enighet och praktisk klokhet.
Processionens utgiii~g~pnnkt var &gt;The Kings park^, och bar samlades i den vackra höstaftonen hundratals kvinnor i vagn och till fots, icke endast från Edinburg utan från Glasgow, Aberdeen, Dundee och Gunfermline.
L h g t före den utsatta timmen var hela sluttningen af kullen fylld a f ' en intresserad, tyst och nagot förvltnad människohop, som med uppmärksamhet följde det skiidespel, som upprullade sig nedanför.
Half fyra var tAget ordnadt och med ridande polis i spetsen satte det sig i gä,bg.
I teten befann sig röstrattsför- eningens behagliga och viirdiga president miss 5.
E.
S. Mair i sin vagn och vid hennes sida JJady Frances Balfour.
Därpå följde kvinnornas led, raknande två h tre tusen deltagminnor, hvilkas enkelhet i kläasel och upptriidande gaf ht det hela en i hög grad värdig priigel.
Synbarligen var har lika mycket allvar med i spelet som vid nagon a£ ccte stora folkdemonstrationer, historien vet att omtala.
Den miinniskomassa, som denna lördag kantade Edinburgs gator för att se taget passera, rfikaadea till nära en million - ty om kvinnorna infunnit sig i hundratal för att deltaga i processioiieii, triingdes man och kvinnor i tusental för att beslikda deii - hvur- a£ framgick, att man, om fin dunkelt, kände och förstod deii anda, som besjiilade demonstranterna.
Det var en stillsam, odemonstrativ och uppmiirksani Bskädar- hop, karaktiiristisk för Edinburg.
Har och hvar viftades med eii näsduk fran en balkong soin ett igenlriinningstecken A t niigoa i tbget; emellanat 1gfta.de en herre sin hatt till hiilaning.
, is1&lt;3- darnas siiisikten afspegla.de dc meet slrifttmde uttryck: liAn, l@, tvekan, förviining eller vanligt forstricnde.
Om nian undantar cii
och annan kvickhet, utslungad af en man .i hopen, såsom: » GB hem och.
se efter b a r m l r.
.Biittre stopps .era strumpor!
i r De) har kostar er nog sex manader!
2 förnams ingen fientlighet.
A andra sidan måste den .rådande förestiillningen om den brikiga, bullersamma rösträttskvinnan ha fått sig en snäsning.
Det fanns absolut ingenting hos denna stilla, allvarliga, i god ordning frarn- thgande kvinnohär, bestaende af arbeterskor inom olika lifsomrfi- den, represent.anter för alla slags yrken och klasser, gamla och unga, alla förenade genom en och samma tro p % sin rättvisa sak, som kunde gifva niiring åt folkfantasien.
Förbi historiska borgar och palats, ii,ppför slingrande vägar, genoin gator och torg drog tAget fram lugnt och stilla i skydd af polisen.
I dess.
led ~ y n - tes Atskilliga man, - däribland en af stadens anseddaste pr&amp;- ter, - hvilka vor0 nog ridderliga att öppet visa sin sympati för kvinnornas s+k.
Yid porten till Synod Hall, där mötet skulle hållas, stannade tåget, och a u fylldes två af dess salar till sista plats af en ofant- lig Bhörarmängd.
Miss Alair intog ordförandestolen i den ena salen, Lady Steel i den andra.
Bland talariniior, som med kand entusiasm och vältalighet uppträdde pig, mötet, namnas: Mrs De- spard, Miss Pankliurst, Mrs Billington-Greig och andra.
Med acklamation halsade resolutioner antogos om en viidjan till rege- ringen, att vid nästa parlamentsession genomföra kvinnans röst- ratt och darigenom utplåna den orittvisa, som s % länge vanhedrat nationen r Följande söndag hölls ett religiöst möte i Queens Hall, dur.
d e n andliga sidan af kvinnorijrelsen utvecklades, och diir flera priistman af olika lager uppträdde.
Föreningsmeddelanden.
.
Yrkesfarekommittén.
Inför namnda kommitté ha representanter för Förbundet haft tillfalle redogöra för styrelsens synpunkter rörande förbud för kvinnors nattarbete i fabriker.
De af Förbunclets ordförande utveck- lade sgnpuiikterna komiila att framläggas i en till kommittén stiilld slxif- velse.
h e n 11 % representanter för Kvinnliga typografförbundet blifvit hörda i frigan.
Kvinnliga poliser.
' I d m af Sveiiskc?, kvinnornas nationalförbund till- satta kommittén för behandlande af frhgan om kvinnliga poliser har F.- B.-F: s styrelse som sin representant utsett fru Anna Höjer.
Testamentsformulär.
T enlighet med en i ' ramstiillniiig pli sista kretsmötet och för att tillmötesg5 en fr811 mbnga hH11 uttalacl On- skan har F.-B.-F: s kornmitte.
för lagfrfigor genom sin ordförande, revi- sionssekreterare J. Liniiers, latit utarbeta dels testamentsformuliir af yan- lig formulering, dels ock shlanri, diir dotters riitt siirskiltlt ekyldas och d l r testamente sker direkt till dotter.
Darjanite har revisionssekreteraro Linders affattat praktiska anvisningar rörande sjalfra tillv8ga~: " intlet rid testamentens uppsattande.
Krinnornas insikt i de enklaste rattsliga frii- gor &amp; r beklagligtvis ganska ringa och kommittén hoppas cliirför, att de utarbetade anvisningarna och foriniiliiren skola i iicgon i i i h skiixika kun- skap och p&amp; samma gkng liira kvinnorna att inse, att de iiiiiste ~jalfva satta sig in i sildana praktiska rlittslipa fritzor, som siirslrildt t&gt;crör,z dem.
Det Br att hoppas att Dagnys Iiisare hrar i sin ordning biclraga till att sprida &amp; innedorn om iiledföljande an \ - isningar och forinuliir.
L: F.-B.-F. kretsen Malmö-haid med oiiinejtl bestiii~ide - Al eitt senaste sammanträde i Malmö,: " l Friiiiurarelogens festrnl, linder ortlförandeskap af fru Anna Leweiihagen, den 21-23 april soiii titlpunkt fiir det gemen- kretsar, som skall iiga samma möte för alla Freclrikn-Rremer-Förlj~~nilets rum i aïalmö ' och Lund lir 1908.
~ ö r e s t ~ n d a i e för n arbetsförmedlingen i JIdmö, Lir Sils Skogh, inleedd aftonens dis1; ussion on1 betydelsen af Sveriges offentliga arbetsförmedling^.
Efter föredraget följde diskussion, hrarp&amp; kretsmötet beslöt, pk förslag af professor Wallengren, att., med erkfiiinande af den gagnande verksam- het, Sveriges offentliga arbetsftirmedling iitöfrar, uttala sina sympatier för densamma, samt att - med anledning af ett under diskussionen fraiillngdt förslag om en hemstallan till styrelsen för arbctsförinectlingen i Malmö att utsträcka sin ~erksninliet afven till platsfiirmedling för krin- nor ined elementmskolebildxling - uppdraga Lit.
kretsstyrelsen att taga i öf ver~iigande detta förslag.
Stockholms Rikstelefonis~6rerring.
Ilen 2 okt.
liar en förening med detta nainii bildats, afseende a att rara en sniunitinsliitning af rid Riks- telefonstationen i Stockholm anstallda telefonister, för tillvaratagande af gemensamma intressen i socialt och ekonomiskt liiinseencle3.
Rättelse: I artikeln, De tillspillo gifiia~, liiift.
15, siil.
312, star: ~Fliedners 6r 1883 i Kaiserswertli upprfittade mapdalenahem.
:, skall rara ~1833~.
