# ID: svediakorp-per3206
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,429
# sentences: 845
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Våren 1 925 öppnas Kvinnlig a med borgars kolan vid Fogelstad.
Tidevarvet n:r 40..
.
.
, I De självförsörjande De självförsör- jande flytta.
_.- E n viktig nyhet för alla Tidevarv vets läsare ä r den nya kvinnliga medborgarskolan s o m inom k o r t kommer a t t upprättas vid Fogelstad med fröken Honorine Hermelin som rektor.
flytta berät- tar Devinez o m en flyttning med glatt h u m ö r En dag blev jag bjuden på middag hos ett par vänner, del skulle vara den sista bjudningen i deras gamla våning, och de lovade att för sista gången tända julgra- nen.
som de bevarat från förrn julen in- till nu.
Några limmar innan middagen skulle gå av stapeln, fick jag bud, att den skulle i stället hållas i den nya våningen Vi tyckte del var trevligare med en invigningsfest än med en avskedsfest, sa- de de.
.
När jag kom in i den nya våningen, möttes jag av mina vänner.
Gå fort genom tamburen, sade de.
där är lite skräpigt ännu.
- Är här inle trevlig19 JO.
del var så.
Bokhyllorna passade förträffligt på den obrutna långväggen och mina vänner ha så vackra band.
Den gamla taffeln såg u t att trivas på .sin plats och likaså soffan och det runda bordet, som hade duk och blommor på.
inte hunnit hörn.
tavlorna Vi ha sa- de värdfolket, men de fir betänka, att vi är så nyss inflyttade.
När flyttade ni in.
och hur har ni kunnat hålla det hemligt för mig så län- - Efter valen k o m m a t a n k a r och förhoppningar om vad k v i n n o r n a skola uträtta i framtiden.
En röst från Skåne har ordet i artikeln Där kvinnolistan samlat 418 röster.
.
E t t k o m m u n a l t godtycke, som fått K. m:ts stadsfästelse, bör väcka Fogelstad-kursen 1922 samlade kvinnorna till eftertanke och h a n d - kvinnor från hela Sverige till ge- mensamma studier och granskning ling.
a v s a m h ä l l s p r b l e m Den blev f ö r alla, under ett ö m s e s i d i g t pi- K.
J. som Tidevarvets litteratur- vande och mottagande, en rik och kritiker är en nyhet, som säkert oförglömlig erfarenhet, som satte kommer att glädja alla v ä n n e r a v djupa spår.
Det stod d ä r f ö r klart K.
J:s penna.
h i d e för initiativtagaren, fröken Eli- sabeth Tamm och de övriga med- Agitationsteknik företräder en lemmarna av k u r s k o m m i t é n, o c h Vanvördig uppfattning a r politikens av kursen, att här var ett arbete betydelse i i ärldsordningen.
begynt, s o m krävde e n fortsättning.
Sedan dess har tanken hållits levan- Hur avundsvärda skolbarnen i de och förarbeten gjorts för att ge E n g l a n d ä r o i jämförelse med sven- Fogelstadkursen en fortsättning a v s k a barn skildrar en svenska, s o m m e r a förblivande a r t och mera fasta länge levat i E n g l a n d o c h h a r sin former.
Omständigheterna h a fo- gat så, a t t det tagit en tid av nära son i en engelsk skola.
två år, innan planen mognat till ut- I Det europeiska F r a n k r i k e ger f ö r a n d e Men n u står den inför Tidigt i vår öpp- den kända wienjournalisten fil.
dr. förverkligandet.
Anna Nussbaum en säkert välkom- nar Kvinnliga medborgurskolon vid men vägledning genom ett Frankri- Fogelstad sina p o r t a r för e n första ke, som vi föga känna - å t m i n s t o n e kurs Fröken T a m m h a r på sin inte alls genom dagspressen och gård Fogelstad frigjort en byggnad, dess telegramrapporter om fransk den genom m å n g a mötesbesökare välbekanta villan e j långt från hu- politik.
vudbyggnaden Hon har också in- Att det finns d u g l i g a vakna kvin- rett och möblerat den, så att den nu nor ute i landet, verkliga samhälls- med sina femton vackra rum står mödrar visste vi nog, men få yt- inbjudande färdig och väntar p i som skall terligare bekräftelse ppå den saken den medborgarskola, genom artikeln Med postbil på nya draga därin.
vägar.
Detaljerna för skolans arbete ä r o v udämne.
Hon har en omfattande kunskap å t vilken hon ger en levande och bildrik form - om medborgaridéns utveckling, under framsteg och bakslag.
under stats- skickens förvandling och rikens stigande och fallande.
Därför kan h o n också förslå att u r nuets för- virring leta ut medborgartanken och dess väg, h o n har möjlighet att sätta in d e n nya faktorn, medbor- d ännu icke utformade, men det före- f a l l e r som om man blott behövde nämna namnet på den.
som åtagit sig a t t bli skolans ledare, att ge den dess form och dess innehåll, för a l t den skall för vida kretsar och f r a m - för allt bland Tidevarvets läsare genast bli ett begrepp och en verk- lighet.
Det är fröken Honorine, Herm me lin, hittills lärarinna vid Anna Sandströms seminarium, som blir skolans rektor och medelpunkt Vi behöva inte för d e m som känna fröken Hermelin s o m föreläsare, un d e r v i s a r e och personlighet, förklara det betyder, n ä r hon viii ge sina krafter åt att skapa en skola för medborgare De måste veta det förut.
Hon ä r själv en skolad med-, borgare med statskunskap som hu-, vad ' Kurserna för yngre elever, som tänkas omväxla med kurser för äldre, måste naturligtvis läggas på annat sätt ä n dr. som k o m m a att hållas för äldre, och s o m mera bli att likna den första Fogelstadkur- sen, vid vilken, det gällde att d r a ut slutsatsen u r givna k u n s k a p e r och erfarenheter och öva sig för det medborgerliga livet.
A t t dessa slutsatser äro radikala, snarare ä n samhällsbevarande, men att sam- manhanget med traditionen ä n d å alltid kommer a t t bibehållas våga vi nog fastslå.
Skolan h a r genom det hem som beredes den av fröken T a m m, fått ovärderlig start.
Men d e n är för övrigt hiinvisad till att vara självförsörjande, så länge den icke förfogar över några f o n d e r För a t t k u n n a fylla ett av de mål den föresatt sig, nämligen att samla ungdom lir alla klasser, måste d e n dock ha möjligheter att berdea fri- platser för dem, som icke själva kunna bekosta sin vistelse vid en kurs.
Här hoppas vi, a t t d e intres- serade, som så kunna, skola träda till och ge ett tag för att förverkliga tanken om en kvinnlig medborgar- skola för alla.
får medborgarinnan i sin skola, orientera henne i detta s a m m n - hang och göra henne medveten där- om.
Fröken Hermelin är för när- varande utomlands och h a r sin skolplan med sig.
Vi får därför drö- ja med dela sådana detalj- er.
som a närmast dem, vil- ka ämn skolan: alltså kur- sernas längd as början och slut, föreläsningsplan, villkor O.
s. v. Men vi kunna i varje fall meddela a t t skolans rektor samman med en husmor och en andra ständig lärar- kraft ä m n a r göra skolan t i l l ett hem, d ä r eleverna bo och arbeta under kurserna.
Den vill vara öppen för alla samhällsklasser och den enda uppdelning, som kommer att göras blir den mellan äldre och yngre.
Julgranen brann i få upp ett - än, - ge?
Så länge?
Det ä r inte mer än två timmar sen.
Nej, jag f ö r s ä k r a r, sade de båda till svar på mina misstrog- na blickar, fråga Olga.
giften Jag frågade och beledsagade Olga.
Hon sina bekräftade ord med upp- en åtbörd, s om uttryckte att hon uppgivit att fråga eller uppröras över någonting Ja, vi flyttade in i eftermiddags och nu har vi middag, mina fröknar.
de är in.
- l e Men ledsna fröknarna del sade bordsilvret.
kanske ville ta fram hon.
inte var det är.
jag vet - Har Olga frågat stadsbuden?
- Ja, sade hon, men de minns inte.
om de la ner det eller ej.
Bakom mig öppnades ej.
en dörr.
där jag stod och väntade, och en manlig röst frå- gade: Är det här frökens underklänning?
Jag vände mig om för a l t betrakta det plagg som erbjöds mig.
Där stod ett stort, groft trevligt stadsbud och höll upp en silkestrikåklänning.
- Jaså förlåt, sade han, jag trodde det var fröken Karin.
J a g håller på att hänga in åt henne - och jag är tvungen att hänga så att hon känner igen sig.
- Känner ni inte igen hennes kläder?
frågade jag förebrående.
Vi nämnde att medborgarskolan Han ursäktade sig med, alt hon alldeles vuxit upp u r Fogelstadkursen.
Det bestämt inte haft denna klänning, när har därför också blivit kurskom- hon flyttade förra gången.
Det var inte mittén som utgör stommen till sko- lans direktion, det vill säga: Fröken t a s garderohrr på förra stället.
Elisabeth Tamm, Fröken Kerstin Nu började denna flyttning ron mig när verkligt.
Jag frågade stadsbudet, Hesselgren, Dr. Ada Nilsson, Frö- Fru Elin flyttningen kom på.
ken Honorine Hermelin, så gott den ur att komma ihåg, om han fröken Karins eller fröken tagit Mär- Wägner.
Den blivande direktionen.
som väl kommer a t t omfatta en något större krets, kommer med visshet att följa Fogelstadkursens traditioner även i det stycket, att den kommer att som föreläsare för va de från förbi Jo, sade i morse han, fröken Märta på väg til kontoret kom och tittade in, och då satt vi ken.
Åh där sa ' hon, att att ni sitter här fåfänga, flyttar åt mej.
Våningen där några styc- inle går det är är tom, det a n bäst ni och v i kan lika gärna göra det i dag vecka.
Ja, sa vi, det kunde vi som nästa göra, och gjorde vi upp det, och fröken gav be- sked om var möblerna skulle stå.
Vi gick upp i våningen och börja, men då ring- de fröken, att det kanske inte var värt, eftersom hon kommit ihåg, att hon skulle ha främmande till middag.
Vi var i tagen så Fogelstadkursens traditioner - v i tro att alla de s o m veta vad det i sig innesluter, icke k u n n a önska då, så vi sa; a t t det gjorde väl ingenting det gick nog bra.
och det hade det gjort den n y medborgarskolan något också o m vi inte glömt bordssilvret.
bättre eller hoppas något mera av - Ja n u får Johansson cykla efter det, den än a t t dessa traditioner måtte sade Märta för vi kan inte hitta det Det Är inte med.
Men vi behöver inte vänta leva inom dess murar.
kära du.
tillade hon.
för vi kan äta på mitt dopsilver Var har Johansson det?
Menar fröken det röda etuiet Det lig- ger på sin vanliga plats, sade Johansson -.
Där kvinnolistan Kungl.
maj:t stadfäster kommu- Avundsvärda skolbarn - i England.
nalt godtycke.
samlat 418 röster.
Tankar efter valet Nu är det gjort.
Valet är över och valresultatet känt.
Vad Skåne be- träffar ha högern och mellanpartier- II: i minskat i röstetal.
socialdemo- kraterna och bondeförbundet ökat.
Störst är minskningen för mellan- partierna.
I Malmöhus län blev dock ställ- ningen oförändrad.
Revinge var ho- tat, men understött av de folkfri- sinnade, som gingo under samma överpartibeteckning, står det säkert.
Under det att liberalerna, som tagit den gamla frisinnade organisationen i arv, samlade 7,390 röster, upp- nådde de folkfrisinnade endast ett röstetal av 2,409, vilket emellertid för a t t vara i Malmöhus i stort sett varken frisinnade eller förbudsvän- liga län och efter endast ett par månaders organisationsarbete må- ste rubriceras som ett jämförelsevis gott resultat.
Tidevarvet har förut omnämnt den lista på vilken fil.
kand. Hulda Lundh, ordf. i Ystads- kretsen av F.R.K., trots sin vilde- ståndpunkt innehade första supple- antplatsen.
Utav de frisinnades två listor samlade den största röstetalet.
I Kristianstads län har bondeför- bundet, såsom v a r att vänta, tagit Ha- en plats från de frisinnade.
milton och Norup återvaldes, men lyckades icke Fria Valförbundet säkra tredje mandatet åt Fridhill.
kunde Frisinnade Ännu mindre Kvinnor giva fru Nordlund det.
Det var heller icke att vänta.
Vi hade ingen oganisation i länet i sin helhet och inget stöd i ortspressen, det var inte många ute i bygderna, som visste vem fru Nordlund var, och vi hade endast en månads agi- tation att bygga på.
Därtill kom, att de folkfrisinnade, med vilka vi samverkade under samma partibe- teckning, lät en av sina i valrörelsen mest aktiva kandidater direkt mot- arbeta oss.
Men trots alla arbetets svårigheter - vi ville icke ha det ogjort.
Vinsten av ett mandat skör- dade vi inte nu - men kanske nå- got annat.
Isen ä r bruten, början är gjord.
E n organisation börr kun- na växa fram med hjälp av de vil- liga kontakter som viinnits.
Det är icke så mycket till en början mäng- den det kommer an på, det är viljan.
Låt oss hoppas, att den finns hos de 418, som röstat på kvinnolistan!
Vi veta, att den finns hos några.
Må de vara modiga och träda fram och hjälpa till!
En och en förmå vi kvinnor så litet Vi måste ge oss tillkänna och sluta oss samman, försåvitt vi sträva efter frisinnade idéers utlösning i svensk politik i den riktning vi kvinnor i enlighet med vår erfaren- het och vår syn på tingen finner det konsekvent och nödvändigt.
Sveri- ges framtid ropar efter kvinnorna.
Det börjar gå upp även för männen, att flera kvinnor behövas i sam- hällsarbetet.
Men sällan finner man en man, som har mod a t t säga det, i synnerhet inte offentligt i en val- rörelse.
Det skedde emellertid i å r och från så värdefullt håll som hovrättsrådet B r o r Petrén.
Som ordf. i ett av lagutskotten vittnade han om, huru omistlig t.
ex. Kerstin Hesselgrens hjälp där varit o c h frambar även i övrigt kloka och övertygande argument för önsk- K. m:t h a r i dagarna s t a d f ä s t e t t stadsfullmäktigebeslut f r å n Ystad a n g å e n d e borttagande av gifta l ä r a r i n n o r s d y r o r t s - och ål- derstillägg.
Det gäller fyra gifta folkskollärarinnor, som av stads- fullmäktige berövats dyrorts- och ålderstillägg uppgående för två av dem till 250 kronor vardera och för de båda övriga till 175 kronor vardera.
L ä r a r i n n o r n a besvärade sig hos länsstyrelsen över stadsfullmäk- tigebeslutet.
De anförde, a t t kom- munalt ålderstillägg sedan årtion- den tillbaka utgått t i I I samtliga anställda l ä r a r e och lärarinnor, och beslut om sådant tillägg kun- de ej anses avse endast r i t år, ii t a n vore gällande för framtiden.
Ej heller vid dyrortstilläggets till- komst hade någon skillnad g j o r t s mellan gifta och ogifta.
Varken vid annonsering av de tjänster, som av klagandena innehades, el- ler s e d e m e r a hade tillkännagivits att m i n s k n i n g i löneförmåner skulle inträda vid ingående av åk- värdheten av ökad kvinnlig repre- sentation i riksdagen.
När röster börja komma från så- dant hall, kan det månne äntligen väcka de kvinnor.
som sova?
Det står någonstans i riksdagens 351,454 kvinnonamn, framlagda den 2 juli 1914 som opinionsyttring för erhållande av politisk rösträtt.
Jag har ofta frå- innehållande med Tidevarvets redaktion har fått mottaga ett brev frän en i England bosatt svenska.
varav vi tillåta oss göra följande utdrag.
tenskap.
Klagandenas tjänstgö- Jag blev yr i huvudet av glädje, när jag r i n g vore för ö v r i g t lika omfat- i sista numret såg att ni på allvar tänka tande som ogifta l ä r a r i n n o r s och slåss för skolreformen.
Det är ju för Sve- rige en absolut brännande fråga.
Man har s t a d f ä s t a n d e av stadsfullmäktiges bara blint störtat fram mol ett mål där: beslut skulle medföra en godtyck- intensivt mångläseri.
Hälsa och lycka lig behandling av lärarpersonalen och karaktär och pengar ha kastats som i lönehänseende.
S t a t s v e r k e t offer t i l l den guden.
V a r gång jag kom- gjorde för sin del icke i något av- mer hem till Sverige, får jag från pinade seende skillnad mellan gift och barn och föräldrar hörn samma klagovisa.
Jag nästan skäms.
när jag tänker på mina ogift lärarinna, och då det, enligt egna barn och deras lyckliga rika skolliv.
lag, vore tillåtet för l ä r a r i n n a a t t Och det kuriösa, att jag inle kan finna i ingå äktenskap och fortfarande allt de ha mindre kunskaper än svenska kvarstå i tjänsten, borde t i l l gift barn.
Om jag inle vore deras mor.
skulle lärarinna utgå samma löneförmå- jag med gott samvete säga att de ha mera!
Och ändå har drras skolsystem funnit Gift lärarinna får inget kommunal tillägg.
i Skåne.
sin rösträtt?
tiv insats?
Malmöhus län hade samlat 39,968 namn, vart togo de vägen?
De funno det i varje fall icke angeläget att låta en enda kvin- na komma till tals i riksdagen.
Och av Kristianstads läns 9,209, som i dessa dagar letats efter fick fru Nordlund 418 (och högerns fröken Nennes 182)!
Vad är det vi vänta på?
V a r iiro mödrarna i en tid.
d å så många av släktets livsfrågor vän- ta sin lösning?
Var iiro kvinnorna i en tid.
då det kräves en omjuste- ring a v alla etiska mått och vikter, och då det har ropats på kvinnan såsom den nya justeringsmyndighe- ten?
Vad ä r det för ett kritstreck, som binder oss?
Låt oss äntligen lära oss den gamla läran att » vår förödmjukande ställning av tvungen overksamhet inför mänsklighetens skriande nöd ä r beroende av oss själva, och den dag vi stå eniga i rättfärdighetskravet f å vi det upp- fyllt.
» Om kvinnor i alla länder — »!
Men det mognar dock t i l l skörd, om än långsamt.
Spåra vi icke i dessa dagar något av d e l vi längta efter, börja icke så småning- om de ledande händerna handla i känsla av det absoluta tvånget av e n omvändelse från de vägar, som fört fram t i l l slagfästens vanvettiga förintelse?
Skånes valresultat visar ingen förskjutning i denna riksdag.
De kvinnor, som önskade det, voro än- nu för få.
Men det finns en kärna, som växer.
Vi ha framtidshopp.
Under tiden låta vi än en gång som ner som till ogift.
Länsstyrelsen lämnade emel- lertid de fyra l ä r a r i n n o r n a s be- som kan göra dem t i l l lina och goda kul- tiverade människor.
ingen fruktan för examen och kvarsillning grumlar deras självar.
Och ändå duger det visst inte nit vara lat.
Cecil har nu varit två terminer i Oundle - en gammal public school, men en som vunnit sinn förnämsta lagrar i vår lid.
tack vare en man, som hette Sanderson.
Tidevarvet recenserade nyligen hans hin- grafi, skriven av Wells.
löning vad i kungörelsen den 16 För en svenska är det en upplevelse a l l september 1918 stadgats a n g å e n d e få lära känna en sådan skota - när vi avlöning: " it l ä r a r e vid folk- och sist besökte den var där Speech Day.
småskolor.
Och de s.k. kommu- Översvämning av föräldrar och anhöriga nala d y r o r t s - och ålderstilläggen - två dagars festlighet.
Det kan bara inte beskrivas.
Cecil är fullt på det klara vore otvivelaktigt a v beskaffen- med alt något så underbart som Oundle het att av vederbörande kommu- existerar inte på denna jord.
Och så vilt nala myndighet e f t e r gott f i n n a n - j a g minns, har jag aldrig hört en svensk pojke konstalen ett sådant faktum.
Jag de prövas och avgöras.
hur I besvär hos k. m:t fullföljde lä- skall bara inte börja med alt berätta det blir rarinnorna sin talan, men k. m:t det praktiska är tillgodosett svårt a l l sluta.
Laboratorier och verk- i regeringsrätten har genom sitt städer, jordbruk och smedja och snickeri i dagarna givna utslag ställt sig - allt är lika fascinerande.
Man får lära sig bli en fullfjädrad arbetare med sina på k. bhfdes sida.
händer, och Gud vet om inle det är nä- I n n a n regeringsrättens utslag stan det viktigaste i våra dagar.
Allt blev bekant, har Lunds stadsfull- beror dock ytterst på vad som skapas mäktige, uppmuntrad av det goda med handkraft.
Man kan varken föra exemplet från Y s t a d - dess krig eller betala krigsskulder.
om man stadsfullmäktige avgåvo sitt be- inte har påtagliga varor att komma med.
Sportens plats i skolan behöver- jag slut 1922 men en kunglig tågord- väl inle nämna - det är en stor och n i n g behöver tid på sig - frånta- verklig saga för sig - men var häpnad git de g i f t a folkskollärinnorna i var stor, när vi hörde hur långt d e hunnit i musik och sång.
Vi blevo båda Lund allt kommunalt bidrag.
Debbatten från stadsfullmäk- tämligen ödmjuka i själen.
A l l spela teater hor ju alltid ingått i engelsk upp- tigesammanträdet i Lund bju- fostran, och vad kan vara roligare och der på ganska pikanta detal- intressantare för barn?
Kanske man ock- jer.
En av stadens fäder yttrade så gör det regelbundet i svenska skolor bl.a., att då en k v i n n a » blivit » numera.
gift ä r det hennes mans skyldig- Jag pratar som en avhandling.
men äm- net är for stort och intressant för att tas het a t t f ö r s ö r j a henne.
Den n y a lugnt.
Och som uppfostran numera -- äktenskapslagen f ö r e t r ä d e r som efter världskriget, denna gigantiska lids- bekant en avvikande s t å n d p u n k t, klyvare - är så livsviktig för allt och i det att den stadgar g i f t kvin- alla måste man ju sätta sig ned och fun- n a s skyldighet nit bidraga t i l l fa- dera och besluta.
s v ä r utan avseende och fastställde stadsfullmäktiges beslut.
Någon f ö r framtiden gällande utfästelse i f r å g a om klagandenas avlö- ningsförhållanden ansåg länssty- relsen icke ha vid deras anstäl- - miljens underhåll.
Denna full- ständigt nya löneprincip a t t beta- la ett arbete efter civilstånd, icke N å g r a siffror från valen.
Kristianstads län avgåvos vid I efter arbetsprestation, tillämpa- detta val snmmanlagt 15,921 röster des emellertid arbetsprestation, av Lunds stadsfull- mot 18,926 vid föregående val.
mäktige.
Det vore intressant a t t P å den ofiiciella frisinnade listan funnos 10,847 röster.
Den hade se, hur den skulle verka på a n d r a områden.
Förslaget om alla korn- munala tilläggs borttagande f r å n de g i f t a k v i n n o r n a gick igenom i Lund med 24 röster mot 15.
När nu k. m:t a v g i v i t detta pre- judicerande utslag, ä r det väl tro- ligt nit flera kommuner komma a t t göra besparingar på samma sympatiska väg.
Det kan tyckas, som om det vo- r~ uteslutande en kvinnofråga det här gällde, men i s j ä l v a verket ä r det en rent mänsklig fråga.
Den- anno 1582: na gång går det u t över k v i n n o r - n a, en annan gång, då vad som däljer sig bakom k. m:t har en an- nan politisk betoning, blir det vägen, att de äro mänskor — att den som kanske männens t u r i stället.
Det är trägen kommunala godtycket h a r läm- skall vinna, i senare släktled kan- nats f r i t t spelrum, lokalpolitiska hända, hänsyn få s a n k t i o n av regerings- men vinna en gång, om hon bara rätten.
det vill, d e n lön och den rätt, som hör Det ä r väl dock knappast tro- henne till.
ligt, a t t saken kon lämnas obeak- tad f r å n kvinnohåll.
O.J.
Hamilton som första och S.
Bengts son som andra namn.
Listan med Jönsson i Fridhill hade samlat 3,731 röster och den s.k. Hässleholms- listan 925 röster.
Kvinnolistan lade 418 röster.
sam- I Gävleborgs län hade de frisin- nade och de liberala under gemen- sam lista samlat 11,785 röster av dessa tillhörde 3,958 liberala sam- lingspartiet.
Från Folkpartiet av- gå¨vos 7,643 röster.
Fröken Landberg förekom som första namn på 13 valsedlar, därav 2 i Gävle, 9 i Hudiksvall, i i Norr- bo och i ' i Bollnäs, samt stod som enda namn på en valsedel.
I Älvsborgs norra den borgerliga valkrets har vänstern 8,949 röster mot 10,723 vid erhållit förra riksdagsmannavalet.
För de fri- sinnade valdes riksdagsman Aug.
Danielsson i Sollebrunn.
Socialde- mokraterna erövrade en plats från de frisinnade.
I Kopparbergs län ha socialdemo- kraterna erövrat en plats från de frisinnade.
De frisinnades röstetal är 17,054, liberalernas 1,577.
De frisinnade besätta två platser.
Det europeiska Frankrike.
Av Doktor A N N A NUSSBAUM.
(&amp; - * säkert mycket bidragit till att sprida Plats har begärts för nedanstående: ljus i den moderna kvinnans själs- ETT GENMÄLE.
liv.
Men främst står hennes arbete Fröken Greta Cardell.
s o m revolutionär på etikens område och hennes uppoffrande och trogna En dam reste till Finland,, såg den Ert inlägg.
Ungdomen och fredsfrågan arbete i den av henne grundade stora kvinnoorganisationen otta Svärd ».
i förrn numret av Tidevarvet, synes mig hjälpmissionen för Rysslands hung- Hon talade många vackra ord om ansva- ha en onödigt nggressiv hällning.
I min ret fur det gemensamma stora hemmet rande barn.
artikel föllo orden så här: » Vädja till.
Att det europeiska Frankrike inte i den oerhörda mängden av littera- bara existerar i några välmenande turalster på det området mycket människors verk, inte endast i våra kommer med, som snrare vittnar drömmar har nu visat sig.
Det gäl- om god vilja än konstnärlig förmå- och för den förståelse, som bör finnas av ler att vänta för att se om det har ga, måste å andra sidan framhållas, Be allra flesta av andras intressen och rittigheter.
Och i de unga och hör!
Drömmen o m ett All-Europa.
framtida utvecklingsmöjligheter.
Det att det är Frankrikes mest betydan- det enande arbetet på fosterlandets dem ska svara.
etc. » Alltså har jag inte som nu fullbordas liar blivit förbe- de talanger, som antingen helt an-.
Till och med i esteternas och li- lyckliga framtid liar hon funnit, all den talat om en ungdomens » enhetsfront » stora kvinnoorganisationen » Lotta Svärd.
Nog vet jag all det finns frisinnad ung rett genom årslångt outtröttligt, slutit sig till denna tankeriktning teraternas verk, naturligtvis kommit idealet så nära, som det i denna otacksamt arbete.
De som gått i eller också åtminstone en eller an- bland de bästa av dem, kan blott dom.
ty jag har den inom min allra man skröpliga värld gärna ä r möjligt.
Här spetsen och givit föredöme iiro: nan gång i sina verk vittnat för påvisa detta drag av allmänmänsk- träffas kvinnor av de mest skilda sam- närmaste krets, men jag vet också att den Anatole France, Romain Rolland, den.
Marcel Martinet » den trognaste lighet och folkförsoning.
Man hällsställningar » till gemensamt arbete ännu så länge är fåtalig och inte kan och alla besjälade av en känsla och tanke, inrubriceras under orden » de allra flesta ».
Han Ryner, Henri Barbusse, vilka av de trogna., som Rolland kallat göra Valéry Larbaud och entusiasmen för del gemensamma foster- Å andra sidan kan jag inte heller på framstå som representanter för den honom, står i hela sitt livsverk på Paul Morand orätt om man räknade landets så dyrt köpta frihet ».
allvar tro, att den frisiiinadr ungdomen högsta mänskliga kultur, efterfölj- denna grund i romanen » La maison dem till de vanliga, globe-trotters, Dessa ord vittna om det slags krigs- ansvärda i sitt liv och sitt verk.
á l ’ abri », (Tillflyktsorten) diktcy- som av trött nyfikenhet och tom psykos, som kommer i eftersläng.
då den är så trång i sitt sinne, att den vid I sin tankevärld stå kanske Rol- keln » Les temps maudits » (Förban- kosmopolitism genomströva Europa, redan ä r överstånden i krigsstaterna.
till läsningen av en uppsats, som e j över- ensstämmer med dess egen åsikt, men i land och Ryner varandra närmast, nelsens tider) och skådespelet » La enär de varken i sitt eget land eller mottagliga individer i neutrala länder.
Finländska föreningen Martha torde, icke övrigt är hovsamt hållen, söker uppspåra diktaren och filosofen.
nuit ».
(Natten) Raymond Lefébvre, i något främmande förmå ge sitt liv vara alldeles obekant.
Aven där ha sedan Han Ryner (Jacques Elie Henri Emile Masson, den unge Jean de innehåll.
De ge uttrycket åt den åratal tillbaka kvinnor av alla samhälls- en » förolämpande underskattning av ung- Ambroise Ner) föddes den 7 januari St. Prix, vars brev till Rolland för stora, förtärande Iängtan, som finns klasser samlats för gemensamt arbete.
domens omdömesförmåga ».
i Nemours (Algeriet) ’ och har till nit kort tid sedan offentliggjordes, alla bland alla folk och alla raser, läng-, ledda av gemensamma intressen.
men icke Med mycket stor aktning och sympati för den frisinnade ungdomen i omkr, 54 arbeten, filosofiska ro- dessa, som alltför tidigt gått bort, tan efter ett AII-Europa på grund- för krigiska värv utan för fredliga.
maner, avhandlingar och skådespel ha lämnat efter sig verk, som kunna valen, av förlåtande godhet och öm- * Anna Clara Romanus-Alfvén.
predikat godhetens och förståelsens bilda grundstenen till en bättre värld.
¨ insikt om dess nödvändighet.
enkla levnadsvishet folken sinsemel- Lefébvre har lämnat efter sig sin Var och en av dessa människors Världsfreden och Amerika.
Amerika lan samt värvar dagligen bland den roman » Le sacrifice d ’ Abraham » och diktares strävanden liksom som helhet med båda kontinenterna inbe- gripna ä r för det mesta endast ett geogra- studerande och arbetande ungdomen (Abrahams offer ett motstycke till, Ligue des droits de l ’ homme ’ s » fiskt begrepp, Men på Washingtonkon- anhängare åt den enda möjliga san- Rollands » Clérambault » och sin po- bemödanden verka alla som dunkla gressen, dit representanter från de flesta ningen.
Hans romaner » Les voyages litiska broschyr » La guerre d e s sol.
krafter.
Också den katolska amerikanska stater och folkgrupper sam- de Psychodor » (Psychodors resor) dats » (Soldatenias krig), bekännel- fisten Marc Sangnier bör här ihåg- lats.
togs frågan upp om sambandet mel- kommas, även om han går fram lan alla folk, som bo i världsdelen Ame- » Le fils du silence » (Tystnadens ser från kriget.
rika.
Man utgick frän e n resolution på son), » La tour des peuples » (Folk- Emile Masson, en ädel kännare av på andra vägar.
Haagkongressen 1915, som innehar att mi- tornet) och den lilla boken » Manuel hela Europas litteratur, har lämnat Vi få inte underskatta deras in- litär intervention icke bör förekomma för individualister ha för länge sedan efter sig sin » Ohörda o r d » vari flytande.
Det är intet tvivel om att att skydda privategendom i främmande blivit andaktsböcker.
Till Rolland han hänvisar till fredstankar hos nationalisten och tyskhataren Léon land eller indriva fordringar.
Denna re- och Ryner hör också Henri Bar- Shakespeare, Blaise Pascal, Goethe Daudet har talrika lärjungar.
Hans solution berör just all-amerikanska frågor.
Hepresentanter från Antillerna, Bolivia, husse.
De sträva alla - om också och \ Valt Whitman.
Charles Vil- dagliga tidning » Action Francaise », Ecuador, Guatemála, Kanada och Filippi- ofta på skilda vägar mot samma drac skrev sina » Découvertes » (Av- och hans trogna trupper Camelots nerna och för Iriquoisindianerna uppträd- mål: en godhet som omfattar hela slöjanden) » Livre d ’ Amour » (Kärle- du Roy » (Konungens skrikhalsar) de och talade.
De yrkade alla på större världen, den renaste broderskärlek kens bok) och » Paquebot Tena- utveckla stor energi.
Den unge dik- kunskap om och större förståelse f ö r sina land, I de flesta fall ä r det ekonomiska i en rättsinnig världsordning.
Hur vity ».
taren Henri de Montherlant besjun- problem och rasproblem, som stå på dag- föga det ä n ligger i deras väsen att Gearges Duhamel har sina » Entre- ger i sina dikter (» Le Paradis sou » ordningen.
Representanten för Kanada vilja vara föregångsmän äro de det tiens dans le tumulte » (Samtal un- l ’ ombre des épées » (Paradiset i vär- klagade över att hennes fosterland blivit ändå.
Och de människor, som om- der oväsendet).
» Vie des mar- jans skugga) ungdomens fysiska militariserat genom sitt deltagande i fatta Rolland med kärlek och akt- tyrs » (Martyrernas liv) » Civilisa- fostran genom sporten, så som man världskriget.
Själva krigshändelserna ha legat för långt ifrån för att man skulle ning förstå också Ryner och Bar.
tion », sina dramatiska verk och sina förut hoppades på den av kriget.
kunna få en klar uppfattning om kriget, busse.
sista psykologiska romaner » Deux Men mängden av » mänskliga » verk däremot tager krigets tekniska sida alllför hommes » (Två niiiniiiskor) och står mot ett nästan lika stort antal stort intresse i anspråk.
Iriquoisindianernas representant skildra- » Confessions de Mimit » (Mimits be- av d e n andra sortens ».
Vad en grupp vänner uträttat.
de det fredsarbete, som dessa utförde 1459 kännelser).
Diktarna G.
Jouve, Men låt oss inte tappa modet.
Ty och som än i dag utgör en källa till förvå- Ur denna grupp av vänner, varur René Arcos, Roger Pillet, Edouard ännu aldrig under den historiska ut- ning och beundran för forskaren, Deras under kriget modiga anklagande rö- Dujardin och Magnet äro blott några ster höjdes har en fruktbärande sådd namn i en lista som inte gör anspråk vecklingens dåraktigheten gång att har för någon det lyckats längre stora den nordamrrikanska organisation sträckte kontinenten, sig över men hela spirat upp, Med sin artikelserie på att vara fullständig.
Men också tid undertrycka det sunda mänskliga sedan dess ha fransmän.
engelsmän och amerikaner gjort allt för a t t utplåna varje i » Journal de Genéve » liar Romain Jules Romains, grundaren av den förståndet.
spår av deras fredsförbund.
Men folket Rolland gjort början.
Sedan kom nyn klassiska riktningen i Frankrike finns kvar och kräver rättvisa av Förenta Barbusse med » Le Feu » (Elden) och av » Unanismen » har före alla Staternas författning, som de nu lyda under.
, som verkligen lågade upp som en eld andra höjt sin röst till förmån för över alla länder, Henri Guilbeaux den lidande mänskligheten och » Eu- Kvinnopolitiken I Sverige är titeln på med tidskriften » Demain » (I mor- rope » är kanske det verk som till- Från Härnösand erfara vi, att en e n artikel av Gertrud Baer i senaste num- gon) Jean Debrit med sin » Feuille » försäkrar hans namn evighetsvärde.
ny lokalförening av F. K.
R. bildats ret a v den tyska Kvinnotidningen Die (Blad) och flera andra.
I intet an- Av den begåvade Paul Reboux ’ s därstädes efter föredrag av fru El- Frau im Stat.
Hon konstaterar där bl.
a. nat land finns det nu så många tid- många skrifter tillhöra hans männi- len Hagen.
Ordförande Gerda att d e svenska männen länge undanhöllo skrifter ' och tidningar av » avantgar- skoskildringar det bästa och oför- Åsarp, sekreterare Emma Wester- kvinnorna politiskt inflytande, men att kvinnorna nu, sedan de fått säte i riksda- det », som i Frankrike.
Bland gängligaste av hans författarskap, ström.
gen, på förunderligt kort tid nått e n som mängden kunna vi framhålla » Eu- t. ex. negerromanerna vari han slår LULEÅ Föreningen Frisinn.
Kvinnor ha- det synes stor politisk mognad.
Därefter rope » under ledning av René Arcos ett slag för våra svarta bröder samt tisdagens den 16 september ett följer en klar och sympatisk re- och Paul Colin, » Clarté » (Ljus) Bar- » Les drapeaux » (Fanorna) däri han de talrikt.
besökt offentligt möte med dogörelse för vad föreningen Frisinnade busse ’ s tidning, » La revue europé- prövar och förkastar beskyllningar- anledning av d e stundande valen.
kvinnor uträttat.
Förf.
betonar också, enne » (Europeisk tidskrift) och » In n a mot det tyska folket.
Léon Föreningen hade därvid glädjen att de svenska kvinnorna deltaga i det tentions » (Riktlinjer).
\ Verth har skrivit flera goda böcker, se som sin gäst fru Ellen Hagen, internationella fredsarbetet som medlem- Även » Le progrés civique » (Det men de enda levande och nödvändi- som höll ett med stort intresse mar av föreningen för fred och frihet och till en ny slutar med en önskan, att de modiga sociala framåtskridandet) s a m t ga äro berättelserna om soldaten åhört föredrag om Viljan med att förkämparna även skola medverka tid.
Talarinnan slutade » L ’ ére nouvelle » (Den nya tiden) Clavel.
Ty dessa ha vuxit fram ur vädja till kvinnorna att vid det till alt avskaffa själva roten till krigets kunna i delta sammanhang förtjä- en djup känsla och stundens brän- kommande valet främja den lista, uppkomst: den moderna statsformen.
skulle — Mötesplatsen.
svenska na att nämnas.
I sitt försynta nande smarta.
lilla blad » Les Humbles » (De ödmjuka) kämpar Maurice Wullens sedan år tillbaka ensam mot en värld av orättfärdig- het.
När det gäller honom få vi inte glömma, att han var den förste, som gav ut en samling tysk lyrik, Le coeur de I ’ ennemi » (Fiendens hjärta) i översättning av Ivan Goll.
Och det vid en tid då sådant endast kunde ske med livsfara.
Sociala riktningar och kvinno- psykologi.
Den rent sociala riktningen före- rädes av Pierre Hamp med hans mäktiga skildring över människans arbete » La peine des hommes » (Människans kval) och genom arbe- om de olika Ordförande lokalavdelningarna i i i rektor in- tets som författarinna i s i n roman » Lo Simone petite Bodéve, Lotte » ras länet.
och sin samling skisser » Celles qui travaillent » (Arbetande kvinnor) skildrar den franske proletärens öde.
Frankrike pacifister.
Magdeleine Marx liar funnit Benämningen pacifistisk litteratur vägen från den enskilde till det hela.
har en dålig bismak, men med orätt.
Hennes psykologiska studier » Fem- Även om man inte kan neka till att me » (Kvinnan) och » Toi » (Du) ha De mest betydande av det nya som upptager fröken Märta Buchts namn.
Fru Hagen erinrade i detta sammanhang om de insatser fröken Bucht gjort på olika områden för det idéella arbetet och framhöll, att detta arbete gör henne väl ägnad att representera de frisinnade.
I samband med fru Ellen Hagens besök i Umeå hölls ett möte varvid bildades Västerbottens länsförbund av F. K.
R.
I styrelsen represente- Anna Grönfeldt och sekreterare lek- tor Ester Middelsten.
Vid den kongress, som hålles i Hamburg 29 sept till 1 okt.
av Kvin- nornas Internationella förbund för fred och fri^ talar fru Elin Wäg- ner över De radikala kvinnornas fredsfälttåg.
K.
J. blir litteraturkritiker i Tidevarvet.
Över modets flyktighet.
Det var den sommaren jag hade beslu- helst till promenad, sedan det blivit mörkt tat resa på badort.
Jag hade det visst Hon hade hört, det v a r så nyttigt gå ett hemma, men jag har en sommar- slag, innan man lägger sig.
och flickor- min tidning i fred.
Annars voro de alla som bortsopade.
De tyckte förstås, att r mycket tråkigt, att där inte fanns Det är en stor dag för Tidevarvet, då \ .i kunna meddela våra läsare den nyheten, a t t K.J.
lovat åtaga sig granskningen av yutkommen litetratur för mig vid deras bord.
Kafferepen i våra spalter.
jag se mig om efter.
Thures voro all- upptagna.
” Du förstår man får Det är nu länge sedan så många bekanta, när man vistas på K.J.
skötte värvet a v lit- samma plats år efter år ”, sade Gabrielle teraturkritiker i huvud- Jag brydde mig inte så mycket om deras men när försumlighet, men jag reste i alla fall stadspressen hennes röst inte länge hem en vecka tidigare än jag tänkt.
Jag hade j u lärt en del.
Jag hade någ- hördes där, blev det myc- en resonenmang med vår sömmerska.
Och ket tomt.
Hon hade för- till hösten gjorde den korta kjolen sitt värvat sig en stor skara inträde i Lövstorps samhälle.
Den första och beundrare, bar jag, sen togo alla medlemmarna i ar- vänner betsföreningen efter.
Vår sömmerska bru- saknade hennes pen- kade sy våra kläder på en fason na.
Det ä r sant a t t hon Sedan dröjde det några år, innan jag fyllde andra värv.
Den samlat pengar till en ny badortssejour.
stora hopen av skrivande snälla männen blivit!
Mitt gamla kvinno- Thure skrev så vänligt var Jul, och till sakskvinnohjärt begynte slå.
Detta är min födelsedag i maj.
De besökte ännu ingav henne kanske också på västkusten.
SA fick varje år badorten sannerligen kvinnornas århundrade, sa.
en viss leda.
Hon måste de jag mig själv.
Alla gingo de åt sam.
jag summan hopskrapad.
Det var i år.
se hur många av de böc- ma håll, mig vände de ryggen.
buro O c h den gången skaffande jag mig de rik- ker, som kallades nya, i alla korta, vita klädningar, långa vila lig:, kläderna.
Min svägerska skulle inte strumpor ingen hade halvstrumpor - behöva skämmas för mig.
Jag reste så- själva verket voro gamla, lunda med ett par korta vida klädningar.
och vita skor.
och framför allt i hög vita skor grad överflödiga.
De voro När de hunnit till en viss punkt.
stan- en rit tyghatt, högklackade nade alla som på kommando - jag fur.
och sex par trådstrumpor i kofferten.
gamla, ointressanta bekan- stod, att det var för den vackra utsiktens Den gången skulle Thures komma före skull, jag måste verkligen erkänna, att mig.
Jag ämnade överraska dem.
Jag ta, som man helst vilie undvika.
J: s kritiska artiklar från förr.
De Få av n u skrivande h a en så- beto sig fast i läsaren, nian blev vyn var vacker.
Likaledes som på kom- kom in i matsalen.
Jag vände mig till mando vände alla på en gång.
Och i stäl-, uppasserskan, som pekade ut deras bord d a n beläsenhet som K.J.
Hon har alltid övertygad om a t t let för att mötas av rosiga barnansikten, f ö r mig.
De vände mig ryggen.
Jag höll därför den oskattbara gåvan att omdöme v a r det riktiga, även om något som alltid bringar mitt gamla mö.
på a t t inte gå fram.
men uppasserskan kunna döma tidsföreteelserna in- det avvek från de andras - eller hjärta i skälvning såg j a g in i ganska f ö r ä k r a d e, a t t del var deras bord.
Jag sa- illa medfarna fysionomier, somliga säkert de: ” Men var komma alla gossarna ifrån?
om litteraturen efter deras rätta kanske j u s t därför.
Hennes s y n av 50-årigt datum.
Det v a r inte barn, - Det är flickornas bekanta förstås ”, mått.
H o n kan se dem som ett led är så genomträngande, utanverk det var vuxna, Jag hade j u läst om det.
jag svarade själv på min fråga, då upp- i den stora helheten.
Att som- och andra tillfälligheter ha ingen sade.
Jag erinrade mig en historia av en be.
passerskan ingenting Jag hade liga inte alls förtjäna att stå i le- betydelse för henne.
kant skämtare, som påstått sig förväxla glömt, att flickorna blivit vuxna nu.
För Tidevarvets läsare h a ju redan sin väns svärmor med dennes lilla dotter, resten har jag blivit litet närsynt.
men det, är hon också i stånd att be- Jag hade då trott.
att berättelsen var ett jag begagnar glasögon, bara n ä r j a g lä- döma från sitt utsiktstorn, från gjort hennes bekantskap från en nytt vittnesbörd om de där författarnas ser.
Men faktiskt sutto där tre gossar vilket hon ser u t över samtiden.
annan sida, och måste därför h a vanliga överdrift.
Nu förstod jag hans vid deras bord med kortklippt hår och i- Det är många, som minnas K. stora förväntningar.
misstag.
klädda vita sticktröjor.
Vi i Lövstorp klädde oss ännu efter Då vände Gossarna sig om.
Den meller- Axel Tagesson Möller.
Solsidans vår ålder och efter vår figur och efter sta var min svägerska, de båda andra flic- frestelse.
Roman a v Hjalmar E. vad vår sömmerska kunde finna på åt korna.
Thure själv v a r e j ännu kommen.
Nelson.
Den outsläckliga gnistan, Jag De stirrade på mig, jag på dem.
oss.
Efter noggrann överläggning ha- av F.W.
Bain.
Övers.
från engel- Från de hon och jag kommit till det resultatet kunde e j begripa hur de kunnat så för- rang med husets katt, av s k a n av Ragnhild Haglund.
För- Med förlov sagt hade de för- att jag skulle skaffa mig en mörkblå vandla sig.
I hemslöjdsklädning, stadigt och rejält lorat alla sina kvinnliga tillbehör.
Alla Astrid Väring.
En ung man kom spelet.
Novell av Paul Géraldy.
sydd, för att jag skulle ha något att stå hade de en platt gossefront.
Deras höf- seglande, av Anders Frideen.
Med till svenska a v Hjalmar Söder- mot med till vardags.
Två nya sidenblu- ter hade försvunnit, ändå minns jag tyd- tysta vänner, a v Richard King.
berg.
Marie Antoinettes halsband.
övers.
från engel- En skandal vid Ludvig XVI:s sar fick jag låta henne sy till min bästes- ligt, att åtminstone Gabrielle fordom hål- Bemyndigad Och så voro de så skan a v Emilie Kullman.
Syner, hov, a v Frantz Funk-Brentano.
kjol, För mindre kunde det inte gå.
” Det lit sig med sådana.
som De — K.J:s Insänd litteratur.
Wahlström Widestrand: &amp; blir bra för konsulinnans kafferep ”.
sa.
vår sömmerska.
Konsulinnan, det var min svägerska det.
Vid den här prome- naden bar jag förstås min hemslöjdskläd- ning, uppfiffad med en vit remsa kring halsen, och så min panamahatt.
De måtte funnit mig lika märkvärdig som jag dem.
Alla stirrade på mig.
Somliga skral.
tade, jag såg det tydligt.
Jag väckte uppseende vari jag kom.
Jaa hade inte varit där länge, förrän j a g förstod, att det rar för mins kläders skull.
Några bekantskaper gjorde jag inte, men det brydde j a g mig inte om.
Thures skulle j u komma.
F ö r resten var jag ju där för alt sköta mig.
Jag indela.
de min dag rationellt.
Jag promenerade jag badade jag vilade j a g satt med min virkning i parken.
Och det vågar j a g på- stå, att ingen av alla dessa pudrade doc. kor såg så frisk ut som jag.
Att det var kläderna förstod jag, när Thures kom.
De voro visst vänliga, i syn- nerhet Thure; som aldrig förstått sig vi.
dare på moder, så grosshandlande i klä- der han är.
Men Gabrielle hämtade mig de krokiga i ryggen.
Jag låtsade dock om ingenting, slog bort alltsammans i skämt.
” Räta pi e r flickor ”, sade jag och spän- de hurtigt ut b r ö s t e t.
” Vad ni se dåliga ut! ” Flickorna blevo stötto och gingo sin väg rätt lort.
De muttrade något om att de skulle klä om sig.
och det kunde de sannerligen behöve.
Nu blev det ännu värre.
De hade glömt att gå också.
De följde ingalunda min uppmaning.
De kör- de bröstet ännu mera in, ryggen ännu mera ut, och så snubblade de fram pi ett egendomligt sätt " Bu skulle låta dem komma in i någon gymnastikklubb, Gabrielle ”, sade jag till svägerskan.
" Jag sitter vid ert bord tills Thure kommer.
I Ar skola vi då vara samman ”, lade j a g till småleende vid tan- ken på att nu hade jag mina papper i klädvägen klara.
om j a g också inte kom att uppträda så excentriskt som Gabriel- le och hennes flickor.
Salen började fyllas.
Alla, äldre.
som yngre, sjafsade fram.
Ingen enda or.
dentligt sydd klädning kunde j a g upptäc- av C. Kernahan.
Bemyndigad Övers.
från franskan a r Ove övers.
från engelskan a v Fanny Torsslow.
Ekenstierna.
Bland vulkaner och F r å n Bokförlaget Natur och varma källor.
Isländska ströv- kultur: tåg, av Harry Blomberg.
Jag Den n y a psykologien och dess minns ...
Typer och tidsbilder, av förhållande till livet av prof. A.
G. Tansley.
Till svenska a v pro- ka.
Alla voro svepta i draperier och fessor Frey Svenson.
skor.
mitt forna Mänsklighetens historia.
De mamsellprivilegium.
ungas världshistoria a v Hendrik Jag stirrade på dem.
men d e stirrade van Loon.
Övers.
a v fil.
mag. lika mycket på mig.
Jag förstod det på Lilian Kjellberg.
Bearbetningen Gabrielle.
som så fort sig göra lät gled ut a r fil.
d:r med tvenne röda fläckar på kinderna.
E. Ingers.
Senare fann jag ett brev på mitt rum.
Gabrielle skrev, att de måste resa tidigt nästa morgon.
Thure kunde e j komma.
Brådskande affärer.
De måste b o närma- re staden, s i att han kunde hälsa på dem lördag och söndag.
Jag tänkte vad jag tänkte.
Varför skulle j u s t Thures affär få så många beställningar?
När alla skri.
ade Över marknadens flauhet.
Ordföran- den i vår arbetsförening, som innehar Lövstorps sybehörsaffär, klagar jämt ö- ver att ingen vill köpa.
Jag stannade min Seså.
Nu är den politiska års- slags bord den oumbärligaste an- månad ut, marknaden tillända.
Salustånden rättningen häruppe!
" Ni vänjer er ”.
uppmuntrade j a g mig packas in och slås ihop.
Lite agnar Ilen hur rimmar sig det resul- själv med.
n ä r j a g träffades a v alla de och papperslappar och damm ryker tatet med modern annonseringstek- stirrande blickarna.
Rara inte badorten dock ännu i luften.
nik och pelmanism och alla dylika haft så livlig omsättning.
Jämt kom där Här går jag bland gummorna, osvikliga framgångsmetoder?
Inte nya, som e j hade vant sig.
Men mina 30 som städa upp allt det förödda pap- underligt om den där anekdoten kalla bad fick jag verkligen den gången.
peret.
Det känns riktigt fridfullt.
förpassats till de avlagda paltorna i Det Aret lovade jag mig, att jag aldrig Och det är nästan som om politiken stället för till de historiska masker- mer skulle resa på badort.
Annars har (ursäkta, det skulle väl varit med nas garderoh!
En nutida potatisle- Gabrielle själv nyss skrivit och bett mig stort P) krävde av en att i varje fall verantör skulle givetvis bara vinna komma.
De ha köpt rilla just på den hjälpa till lite med städningen.
på annonseringskostnaderna.
där badorten.
Förr skickade hon alltid kvinnfolk som man är.
Det är gott Men ändå?
Kanske att i själva en hälsning i Thures brev till min födel- att få göra lite nytta för sig.
verket ingen motsägelse råder meto- sedag.
Men allt sen jag i julas ärvde tante Jag, begriper inte varför den oupp- derna emellan - hur det nu än må Caroline, har hon skrivit en gång i må- hörligt på mig.
den där gam- vara med anektotens historicitet.
Ty naden.
Men jag skrev n e j tillbaka.
la anekdoten om Alströmer och po- de ville i grunden inte detsamma.
Här i Lövstorp kläda vi oss nu igen tatisen.
Först bjöd han ju ut sina po- Annonsörer vilja sälja.
Men det var som förr: efter vår ålder, vårt stånd tatisar och kungjorde att envar fritt inte det Alströiner ville.
Han ville och vår figur, åtminstone vi medlemmar fick plocka och koka av den.
Men skänka.
Och därför vart resultatet av arbetsföreningen, Vi ha sett, hur flyk- så länge han annonserade, kom där som det vart.
tigt ett mod är, hur litet det är att lita inga avnämare att tala om.
Så Men - ingenting kostar så myr- på.
Men de korta kjolarna ha vi kvar.
hittade han på en annan metod.
ket i annonsering som alla de sor- Vi funno dem praktiska på våra vägar, ternas politik, det ser man väl bäst fyllda av lerälta om vintern.
av damm och » Förbjudet tillträde ».
Och si, nu, när efterräkningen kommer.
på sommaren De korta kjolarna ämna vi då fick potatisen värde.
E n efter Och ändå har det tydligen lönat sig, behålla.
A.B — n.
en listade sig in bakom stiingslet.
annars skulle det inte bli allt dyrare trädde på lågklackade folkhögskolinspektören AGITATIONSTEKNIK.
rinner Och potatis blev till sist vid alla påkostat Ar från år.
Kanske är det
F rån:.
: n tårarnas dal.
Det knackade lätt på dörren.
Med saknad gled Isa ur sömnens barmhärtiga famntag.
Iion hade drömt att hon var älskad och lyck- lig.
» Ja, kom! » Fröken Sjö kom in med en chok- ladpåse i handen.
Isa reste sig.
ännu inte fullt va- ken.
» Nils Sture kom, så drömde hon, och bar i handen palmer.
.
.
* hennes ögon lyste vid anblicken av påsen som bjöds henne.
Lustigt hon blivit begiven på sötsaker.
» Det är middag snart », påminde fröken Sjö.
Isa soni nupit i två chokladbitar släppte hastigt den och över mig skall havsytan vara sänkte sedan blicken och såg envist lugn och oberörd som förut.
Då slog jag knät mot en klippa och fick vila, tills jag orkade in, men ni förstår, jag ställde mig inte mer på berg och kände mig som Gud.
Okunninghetens självförhävelse hade I jag lämnat bakom mig ».
» Och ändå finns det gott om folk rom står på höjder och betraktar ii- vet », sade fröken Sjö med ett med- lidsamt småleende.
» Män älskar den attityden Jag har aldrig be- gripit hur litet en man egentligen kan begripa, förrän jag upplevde det här ».
Isa som stod framför spegeln och hade tagit ner håret vände sig om och s t r ä c k t e ut armen med hår- borsten rakt mot fröken Sjö.
» Tänk att jag kommit precis till samma resultat.
Ar det inte rys- ligt?, hon sänkte rösten och nästan viskade » hela glansen har gått av männen.
Faktum är att jag tror de är gjorda a v ett sämre material iiii vi.
De har ingen moral, ingen ansvarskänsla, ingen intuition, in- gen altruism, ingen godhet, ingen hjälpsamhet och så är de så dumma j vad » frök ena » Jaså », mumlade hon men fröken Sjö hällde ut hälften av innehållet på bordet och tillade: » Kära barn, ni kan spara dessa t i l l efter middan ». '
gade Isa.
ringa till frö- Det är enast Men det blir väl inte förrän till natten ».
Är ni r i i d d?
~: » Inte ett dugg.
Man k a n inte mer iiii dö.
Det var sant, jag har och uppblåsta ».
lagt ett brev under min huvudkudde, Hon lade borsten ifrån sig och viii ni ta det om.
.
.
Det ä r till tillade med ett uttryck a v patos: min mor och adressen står utanpå.
» Hur skall jag någonsin mer kun- Inte alls för jag tror det, men risken na bli kär, sedan jag genomskådat finns ju alltid.
jag har liten ägg- männen och min egen känslas be- » Vad gå dräglighet, soni gjorde en undermå- Isa nickade.
lig individ till en gudomlighet Det » Vad som helst är bätttre iiii att är sant » tillade hon, » de stackarna här och vänta och känna sig ha kriget i ställde, men det ä r ju fortfor friviiiigt ».
rom en annan djurhona », » Det värsta med den fröken Sjö.
» Skynda en nu », sade fröken Sjö här saken är, att man så totalt för- och räckte Isa hårnålsasken, vi får lorar sin mänsklighet ».
ingen middag vi ska viii inte kom-, » Man förlorar i andlighet och vin- ma försent t i l l vartenda mål ».
i ner i mänsklighet, menar ni », sade De gingo in i matsalen.
Fröken Isa.
» Jag minns en sommardag på Klaus och fröken Jost stodo soni Kullaberg i Skåne.
Skolan hade just trogna soldater bakom sina stolar.
slutat på våren och vi hade farit Fru Forss kom inskyndande med ett dit för att bada, några kamrater fat bruna bönor.
och jag.
Men medan de andra åt Jag » Varsågoda vi sätter oss.
matsäck i en glänta skilde jag mig har haft så bråttom.
Det är ingen från dem och gick ensam upp på som passar upp på mig.
Men så ett berg.
Djupt nere var havet, över har jag inte heller behövt sitta så mig var den blåa himlen, och jag här inackorderad ».
kände mig ensam i nuiversum, stark Isa som höll på att ta för sig hej- som en segrare med mitt öde i min dade sig och sköt tillbaka fatet Hon hand Vad visste jag om livet, jag orkade ingenting äta, men fröken hade aldrig misslyckats, jag kände Sjö sade lugnande.
medan fru F o r s mir!
mycket nära Gud.
Havet gick och hämtade potatisen: skimrade underbart och lockande.
» Bry er inte om henne.
Så där är jag längtade att kasta mig ned i det hon alltid när middagen lir dålig.
för: III kämpa med själva naturen f ö r att vi ska komma ihåg,: III vi och segra.
i n k får ha digra pretentioner ».
Middagen åts under tystnad.
Ja, sen badade vi nedanför den Fru Forss började bli rädd för det klippan jag stått på.
E n av kamra- terna simmade i kapp med mig, vi dova lugnet omkring sig, och när blev ivriga, jag kom för långt ut man stigit upp från bordet var Iion orkade inte tillbaka.
Då, vet ivrig att gottgöra.
» Stanna kvar litet och sitt i sof- ni.
i det ögonblicket jag höll på att sjunka, vlev allting så underligt.
fan.
D e t är så trevligt när man kan Min första känsla var vrede mot vara samlade.
De satte sig lydiga dem som stod på stranden och inte och alltjämt tysta.
Hon gick efter tänkte på att hjälpa, min andra var cigaretter och bjöd, men när alla en vanmäktig tanke: Gud kan inte hövligt nekade, stark Iion själv en tillåta det, jag har ju ännu ingen- cigarett mellan läpparna, strök en ting uträttat, och min tredje: jo, det sticka och tände Isa stirrade på är slut, jag drunknar som en råtta, henne som hon sett ett spöke, j.
e reste sig och gick.
I förstugan, som hon måste gå Mitt hjärta började blöda för igenom, var mörkt, hon famlade dem ».
efter sin dörr, fick upp den, steg hört på med böjt huvud.
över tröskeln och försökte nå gick hon och satte sig vid Det mörkt ute, men säng utan att tända, men när släppte låsvredet och tog ett steg över porten hängde en lykta, som framåt förlorade hon sista ett steg skymten lyste ut på vägen.
» Inte kan en så liten lykta räcka: iv medvetande och föll handlöst omkull på golvet med ansiktet ned- för ett så stort mörker », sade hon skyggt.
åt - - Fröken Klaus ledde henne fram Hon var tung i huvudet, när hon vaknade och undrade hur länge hon till andra fönstret och visade på legat där.
Det lyste genom dörr- månen, som gick upp över skogs- springan till fröken Josts rum, och åsens taggiga linje.
I, om lyktan lir tänd av Gud », hon hörde röster inifrån.
» Jag svimmade visst, precis som en annan romanhjältinna », tänkte Iion, inte utan intresse.
Det hade inte hänt henne mer än en gång för- na ton som alltid dallrat genom ti- ut, då Iion som oförvägen gymnast derna, med eko från evigheten för ramlat ner från en trapéz och brutit dem som lyssna nyckelbenet, vilket förresten fick läka sig själv utan doktor och pjosk, men ont gjorde det.
Hennes första tanke var: Barnet HAN OCH HON.
Vi äro har väl inte tagit skada men när mycket glada över ert oförbehåll » hon med stöd av sängen reste sig, samma erkännande av Tidevarvet.
fick ljuset tänt och kände dess häf- Angående edra spörsmål om be- tiga sparkar mot sin sida blev hon folkningspolitik i handling utbedja vi oss att få dröja med att ta u p p lugnare.
» Jag tror det är två, och att de dem.
till dess vi kunna mera ut » övar sig t i l l boxare », tänkte Iion och förligt och i detalj lägga fram vårt beslöt gå in t i l l de andra program.
Fröken Klaus var mitt i en berät- telse, när Isa öppnade dörren.
Hon läste högt ur en medelgod författare och avbröt sig för: III säga: ~ J a g tycker detta är utmärkt skri- vet », innan hon fick se Isa.
som stödd mot dörrposten tog en över- blick a v rummet med de tre kvin- norna av vilka ingen var under tret- tio år, medan hon var nitton Fröken Jost och fröken Sjö sydde flitigt på var sin » Jag har också telligent », sade Isa längre med sina iiii den där författaren » » Vill ni se!
» hon sprang in i sitt rum och kom tillbaka med en packe vers, tryckt och otryckt, » detta har jag gjort, sådant kunde j a g göra förr, nu kan jag aldrig skriva mer ».
Men det blev han, som tuttade eld mycket få kvinnor vlev invalda.
Ja, » Det var sant », tog fröken i Europa, omdanade stats- och kyr- då få vi väl skriva några surs artik- vid med sin djupa altröst, so kopolitik och sprängde isär den lar, stuckna och konkursmässiga tes komma från en avgrund romerska kyrkan.
eller känsligt bedrövade likt lilltö- ger och förtvivlan » det är f Där Iåg en pojke vid spisen och sen, som inte fick vara med och glodde på grytor och rök - så hän- ordna vid Moppes grav.
.
.
Men så brister jag ut i ett hjärtligt givet som bara en odåga kan.
Och hela världsproduktionen blev annor- skratt.
Förlåt mig, men jag kan lunda, sedan hans förkastade ång- omöjligt rå med att känna mig så bekymrad för o s s i det här!
maskin fått r u m i den.
Och så vidare.
Ljust och vördsamt ser jag upp Ingen av dessa började med a n - från torget mot de glimmande rutor- nonser.
Det var trohjärtat folk.
na till slutna arbetslokaler och tysta oerfaret i valteknik och politiska in- hem och lugna skolor.
dit barnska- triger.
Tystnad stod kring dem iiii- rorna strömma in.
Där har histo- der hela den tid de genomlevde sin rien redan satt in kvinnor överallt, väsentligaste uppgift, okända, en- kvinnor såväl som män.
Där talas samma.
Mandatet lockade ej.
Det inte politik.
Där göres.
bara skrämde.
Och ringaktning Sannerligen, historien har valt in först och förföljelse sedan omgav oss.
Vi stå milt inne i den, ofrån- dem.
när uppgiften blev färdig att komligt.
Och så länge vi ej bli vi- föras ut.
Erfarenheten för den kun- dare räknade med, så länge är där inte utnyttjas affärsmässigt Den tid för det stora innerverket, det var en dyrgrip med Förbjuden in- nödvändigaste av allt.
Å vi kunna gång för alla obehöriga, tack vare använda den arbetsro man unnar bannlysningar åtlöje, förakt eller oss!
Vi behöva inte, att det väsnas andra osvikliga tillbomningsmedel kring oss.
D ä r ligger framför oss mandat, soni bara måste skrämma, för v inningssökande.
SA att för alla dessa görare a v Så tunga, så omöjliga synas de.
politik agiterade tydligen historien Vi ha oändligt att göra därinne själv efter den där bortkomna al- ännu.
strömeska tekniken - det kan Alltså arbeta vi vidare!
man då inte komma ifrån.
- E.
F.
Nej, hu, så mycker sopor här blev på torget efter alla program och ef- ter alla namn på valbara!
- Jaså, Isa Isa hade Tankful g sin hon fönstret.
var ' gå som ~- ~- tern blev och själva verket så, att » det politiska livet » rör sig med - handelsvaror.
Tänk bara på konkurrensen!
Alla sorterna erbjuda sig att bota sam- hällets krankheter.
Men det är det Ty här talar minst ansträngande.
nan sig hes och skriver sig bläck svart, bara för att h indr:^ de andras botemedel att fylla marknaden.
Det ir just som olika patentmediciner, omliga dyrare andra billigare, omliga mera urvattnade med åren, andra med tillsatta aromer, mera för behagets än den egentliga nyttans skull alldes som m u n v a t t e n.
Han visste nog inte mycket om politik, den där hävdatecknaren som skrev: » Vad stort sker, det sker tyst ».
Ty det vet varje mo- dern människa.
att, det politiska li- et är den sortens high life, som ä krast kommer i t idningen.
Men i alla f a l l!
Där var en gång Hon kände inte en liten valltös.
partierna, bara sitt land.
Hon höll nga valtal, Men hon blev invald - världshistorien.
Och visst var det länge sen.
Men hon gjorde om Europas politiska belägenhet.
Där satt en mager klosterbroder i sin ensamma cell och slogs med Gud och djävulen för brinnande iv et därinne mellan de fyra väggar na.
Politiken väntade sig ingalunda något ur detta trohjärtade allvar i Leo X:s och renässansens guldålder för de I i Brevlåda.
AV Intryck från föredragsresor.
I.
» Det är mycket snällt a v er att vilja ta emot mig, men mitt ärende är viktigt.
Det rör sig om er man, fru Wynne ».
Fru Wynne hoppade till.
» Min mans, sade hon h ä p e n.
» Vad i all världen k a n ni veta - Hon mötte vid stationen, fru S., honom och han håller av dem mer som utlovats mig t i l l hjälp vid ord- kallas ändå martyr om Iian är en- nande av mötet uppe i skogsbygden sam hemma med dem en stund.
Goddag, goddag, välkommen - he- Så heter det.
la hennes väsen strålande av iver och Efter mötet var samkväm och av hälsa En på en gång mjuk och några a v samhällets pelare ville visa kraftfull typ, moderligheten perso- sitt intresse och stannade kvar.
Det nifierad Ett barn höll i kjolen, var iii valtid.
Livligast var sam- två stodo försiktigt spejande bakom språket kring fru s., alla ville höra stationsknuten.
Ursäkta, att vi kom- hennes mening.
Och hon var väl mer så många men när man har inne i både kostnadsfrågor och be- sju stycken små, måste alltid några räkningar, i reparationer följa med vart en gir.
Jag är glad och i läraretillsät ningar och prov- den minsta hann somna inna Men då och då skym- gick, så det nu blir en liten s d fråga fram.
En tvätt- fred till att språket om det v rlar tröskar inte med I öretaget.
slaga nu som p i femtonhundrata- Under promenaden vägen framåt sla let, ånej, de mordernaste maskiner till mitt härbärge fick jag så veta ska det vara, och gott är det.
Men v i l k a försök som gjorts att intresse kvinnorna lågo väl då som nu här ra kvinnorna att komma t i l l kväl- på älven om vintern och klappade lens föredrag - männen äro ju kläder vid en öppen vak, tills köl- mera vana att inte försumma då nå- d e t tar skinnet av händerna och got finnes att höra, - men kvinn- fötterna bli förfrusna.
folken får man ömsom be och öm- ha litet rent t i l l jul som banna, och bli så glad om nå- någon gång mellan november era hjälper tillade min ledsa- maj!
Tänk litet på utvecklingen ina leende.
Av yttranden förstod a v deras arbetsmetoder också!
Det att hon tidigare levat i andra kommer att löna sig!
ållanden, - en affärskatastrof hade förändrat allt, - det nödtorv- Och den där stackars hustru tigaste av hemmet blev räddat - Nilsson, rom socknen inackorderat Om byggen, lsättnin den sympati hans snille behöver.
varandra ».
» Sådana saker kunna ordnas », sa- elva år sedan, och er radikala plan, Ja, för att n u vara uppriktig, det k a n jag, och han vet att jag kan de flickan lugnt.
» Men jag vill inte som tydligen var riktad mot min det, och han skulle komma till mig göra er upprörd.
Tänk på saken!
svägerska misslyckades på grund Allt jag ber e r om ä r att n i inte av hennes vistelse utomlands.
Var om han vore fris.
Fru Wynne drog efter andan.
nämner om mitt besök för er man .. så god och gör vad bruk ni vill av » Jag skulle sannerligen inte kun- det » förstahands-materiel » j a g lam- Detta var sannerligen förgjort till och med för att vara i det tjugonde n a drömma om att tala med någon nade er, men jag fruktar att det om ett märkvärdiga uppförande », förlorar i värde, n ä r ni får veta att århundradet.
» Jag förmodar ni menar att jag sade fru Wynne med handen på den jag är - Bara en s k å d e s p e l e r s k a skall ta er på allvar, sade hon lång- elektriska ringklockan.
» Jag kan samt.
Har det inte fallit er in att inte tänka något annat om ert besök jag möjligen skulle kunna tycka om än att ni är otillränelig. » Den besökande reste sig oberörd.
min man? » » Tack för att ni ville ta emot mig, » I sådant fall vill n i naturligivis Om de eller en vilj och a tvätt men någon som hels Nog t hjälp i ar är betet där det med f numera anns nu inte möjl svårt ighet att hos och kolo hon natfolket har uppe nu i skogen fått mannen sitt är återi tredje gen försvunnen - barn.
Om socknen hölle hostad åt barn- morskan och ett extra rum bred- skulle Är vid för sådana här fal, bil igare än resorna dit bleve upp, nog fyra Men numera har jag avsagt mig både skolråd och n ä m d e r mest därför att det är förargligt ständigt få höra hänsyftningar på mannen, som måste sitta hemma, därför att in frun är på sammanträden man är snäll och klok, vi förstå varann gott, barnen äro så glada i ____ -- I - » Den besökande avbröt henne, - det kon h a berott på nervositet.
» Jag vill tala alldeled öppet med er., Det görs inte så mycket omsvep n u, för tiden och jag h a r kommit f ö r att be er - att ge honom fri. » » Att ge honom fri!
Jag tror ni är galen.
: » Visst inte », sade flickan lugnt.
som Låt mig förklara saken.
Ni förstår byta mjölkbud.
Till Och med nu för skull men av en anledning, honom inte - det har ni aldrig gjort tiden fordrar lagen något mera skäl detta brev skall förklara för er.
Jag - och därför kan ni inte ge honom än att m a n ömsesidigt tröttnat på mött kan lugnt min man tro på, eftersom att ni han aldrig dog har för j bekosta.
att få någon ledig s t u n d men än- dock måste det bli jag som tog hand om det här mötet, - om det bli av, - och det skulle det!
man intresserad och vill, så går det - det är bara därpå det beror, S.
M. Isacson.
Oversättning för Tidevarvet.
mil fram och å t e r För att inte säga bättre, - där bo de åtta göra allt för hans bästa, eller h u r?
sade hon mjukt, » och var så snäll människor i ett kök.
Vore det inte praktiskt sparsamt Och jag försäkrar er, att han vill och tänk över vad jag sagt ».
att låta reparationen av epidemi- bli fri, men det är inte Iätt för ho- Fru Wynne besvärade sig inte m e d sjukstugan avstanna, tills det i nästa nom att säga det.
Fråga honom och att svara utan stod tyst tills flickan vecka skall avgöras om den skall eller inte skall inredas till apotek?
ni skall få höra att h a n inte ä r lyck- hade lämnat rummet.
Då satte hon sig ned igen och försjönk i tankar.
Det blir kanske annars åtskilligt lig ».
som med onödig kostnad f å r göras » Verkligen?
J a g måste säga, att om, - har ingen tänkt på att säga han döljer sina känslor mycket väl!
E n vecka senare fick h o n ett brev, till om det?
» Ja », sade den andra instämman- skrivet a v e n okänd hand.
När v i gingo hemåt på kvällen att .Min f r u n, lydde det, .i konstens de, .&amp;dan ä r han .. .Jag vet sade m i n värd, skolläraren, -, .i saknar fru S. i fullmäktige, ska jag h a n ä r beundransvärd.
Men tro mig, n a m n her jag er förlåta det otillbör- säga.
Ett redigt huvud har hon h a n skulle vara mycket lyckligare i liga i mitt besök och den oro det mer äm de flesta, och förstår att läsa a n n a n omgivning, och ge honom kan h a vållat er.
J a g måste tala lagar och förordningar, s i olärd, om, att jag aldrig h a r sett er m a n hon än är.
Nog ä r bönderna för- ett tillfälle! » F r u Wynne skrattade kort.
» San- och min enda avsikt var att få för- ståndiga också.
för den delen, men hennes sparsamhet är klokare och nerligen, sade hon, n i talar &amp; lätt- stahands-materiel till min nya bok.
liksom mer givande i längden.
sinnigt, som om det vore tal om att Kritiken fördömde min första, som Jag tror det skulle betala si: - i _ _ _ _ omogen ~ och s a k n a d e verklighets- framtiden - om hon nu finge hjälp trohet och nu vill jag veta h u r e n i sitt hushållsarbete, och komme kvinna skulle bete sig i ett fall som med i det hushållningsarbete, som detta.
Jag förstår att ni måste vara heter samhällsvård.
- Det d ä r ni sade om folkhjälp, folklycka och ond, men ni m i s t e förlåta mig nu, befolkningspolitik, det ger dem nog n ä r jag givit er åter e r sinnesfrid.
mycket att fundera på, tänker jag.
Jag är - Bara en författarinna Men tankarna arbeta så långsamt - Med ett fint leende skrev fru Wyn- och livet går så fort, sade skol- läraren. '
» J a g förlåter er, inte för konstens.
Det är fördelaktigt a t t prenumerera 1 oktober på Tidevarvet från samtidigt för 1924 och hela år 1925.
Tidevarvet kostar då för sista kvartalet 1924 och helåret 1925 en- dast kronor 6,50. en ' G ET I N G E N R O M A N av E.
L.
V 0 y N I C H - Nå, vad tycker ni om den nye sa- tirikern?
frågade hon, medan hon öpp- nade skänkdörrarna.
Här, Cesare, har jag karameller och marmelad åt er.
' Jag undrar förresten, varför revolutio- närer alltid äro så förtjusta i sötsaker.
- Det är andra män också, fast de betrakta det som under sin värdighet att erkänna det.
Vad den nye satiri- kern beträffar hör han till det slag av män, som vanliga kvinnor äro galna ef- ter, men som ni inte kommer att tycka om.
En slags professionell talare som drar omkring i världen med sitt affek- terade sätt och en dansös hängande i frackskörten.
- Menar ni att det verkligen exi- sterar en dansös eller att ni bara be- finner er i dåligt humör och vill imi- tera hans kvicka konversation?
- Nej, Gud bevare mig.
Dansösen är verklig nog och mycket vacker, åt- minstone i deras ögon som uppskatta den slaviska skönhetstypen.
Hon lär vara en ungersk zigenerska från någon landsortsteater i Galizien.
Han tycks vara mycket oförfärad, ty han har cks lå- tit presentera flickan för de människor ste vi gå, Cesare.
Vänta ett ögonblick, skaper, vilka förskaffat Gemma Marti- vudvärk.
Vid bortre ändan av terras.
han kommit tillsammans med.
skall jag sätta på mig rosorna.
nis kärlek: hennes lugna karaktärsstyr- sen stod en rad med palmer och barr- det rätt - Men är ju endast och tigt när han har henne hos sig.
rik- - Så ser ni på saken, kära madon- na, men inte societeten.
Jag tror att de flesta dra sig för att bli presenterade för en kvinna som de vet är hans älska- rinna.
- Det kan de ju inte veta.
- JO, det är tydligt nog.
Ni far väl själv se, fast jag knappast tror att han har den djärvheten att ta henne med till Grassinis.
- De skulle inte ta emot henne.
Signora Grassini är inte en kvinna som bryter mot konvenansens lagar, men jag ville gärna höra något om signor Riva- rez som satirisk skriftställare, och inte som människa.
Fabrizi meddelade mig att han tagit emot uppdraget att leda kampanjen mot jesuiterna, och det är det sista jag hört.
- Jag har inte hört mycket mer.
Det förefaller som om han vore välsituerad ty han har åtagit sig arbetet utan er- sättning.
skyndade kom och sin i ka, sig och nora he voro nnes hennes allvarliga, uppriktiga väsen jämnvikt.
Gemma visste vad träd, doldes planterade i av liljor stora baljor, vilka andra blommande Hon uppför trappan, ned med rosorna fästade på och klänning och en slöja av svarta, span- Grassinis vänskapsbetygelser växter.
Det hela bildade liksom en ska spetsar kastad over huvudet.
värda och bekymrade sig inte skärm, bakom vilken man hade den här- - Ni ser ut som en drottning, ma- m cket om denna lilla dam.
Att del- ligaste utsikt över dalen.
Hit tog donna mia, sade Martini beundrande.
myc taga i sällskapslivet betraktade hon som Gemma sin tillflykt och ' hon hoppa- Ni liknar den stora och visa drottnin- !en av de tröttsamma och tråkiga plik- des att hon inte skulle bli upptäckt förr- gen av Saba.
ter som en konspiratör måste under- än hon genom en stunds tystnad blivit Grassini tog emot sina gäster med en kasta sig för att undgå spionernas vak- befriad från huvudvärken, Kvällen artighet som var lika välpolerad som samhet.
Hon ägnade sitt intresse åt en var alltjämt varm och vacker, men ef- hans skodon, men hans kalla drag lyste engelsk parlamentsledamot, vars sym- tersom hon kom från de heta, överfyll- upp vid åsynen av Gemma.
Han tyck- patier det republikanska partiet var da rummen, kändes det ganska svalt te inte vidare om henne, och var i hem- mycket månt om att vinna, och efter- och hon drog spetsslöjan kring huvu- lighet en smula rädd för henne men som hon visste att ban var finansman, det.
hon var en ackvisition för hans salong.
väckte hon hans uppmärksamhet genom Ljudet av annalkande fotsteg och Han hade ett gott anseende, och sedan att fråga honom om hans åsikt rörande röster, väckte henne plötsligt ur hen- han även skaffat sig en förmögenhet, de österrikiska valutaförhållandena och nes drömmerier.
Hon drog sig längre var det hans högsta ärelystnad att göra ledde sedan skickligt över konversatio- tillbaka i skuggan, men till hennes för- sitt hem till en medelpunkt för de nen till de venetianska statsinkomster- argelse stannade fotstegen alldeles vid sinnade och intellektuella kretsarna.
na.
Engelsmannen, som väntat sig att skärmen och hon urskilde signora ra+ Han är pinsamt medveten om att den bli uttråkad med kallprat, sneglade på sinis pipiga stämma.
Den andra rösten, lilla obetydliga kvinna som han i sin henne och fruktade att han råkat i klor- som tillhörde en man, var ovanligt mjuk ungdom begått den dårskapen att gif- na på en blåstrumpa, men när han upp- och melodisk, men dess naturliga skön- ta sig med, icke var ägnad att domine- täckte att hon både såg bra ut och var het förstördes av ett släpande uttal, ra i en stor, litterär salong, men när han intressant att prata med, gav han sig som verkade obehagligt.
- Har han privat förmögenhet då?
kunde försäkra sig om Gemmas när- utan förbehåll och kastade sig in i en - Jaså, hon är engelska, yttrade rös- - Ja, antagligen.
Han har haft en varo, visste han att aftonen skulle bli allvarlig diskussion om Italiens finan- ten, men namnet är ju italienskt, var storartad framgång som tidningskåsör i en succés ser.
det inte Bolla hon hette?
Paris och London.
Han är hemmastadd Signora Grassini hälsade vänligt på Senare på aftonen gick Gemma ut på - Jo, hon är änka efter den Stat- i åtminstone sex språk och han kan ju Gemma.
» Vad ni tar er förtjusande terrassen för att få sitta en stund i en- kars Giovanni Bolla, som dog i Eng- fortfarande uppehålla förbindelserna ut », viskade hon, medan hon kritiskt samheten bland rosorna och camelier- land för fyra år sedan.
med de stora tidningarna.
skärskidade den vita klänningen.
Hon na, Den kvava luften och de många (Forts.) - Ja, det är ju sant.
Men nu må- hatade instinktivt sin gäst för de egen- människorna hade förskaffat henne ånga hu- fri-
